Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 1 november 2004 kl. 12.00.  

    Ålderstalman Barbro Sundback:

     

    Enligt lagtingsordningens 20 § skall den lagtingsledamot som längst innehaft uppdrag som ledamot av lagtinget föra ordet vid arbetsårets första plenum och härvid förrätta val av talman samt en första och en andra vicetalman. Har två eller flera tillhört lagtinget lika lång tid, förs ordet av den till åren äldsta av dem. Med anledning härav har jag intagit talmannens plats.

     

    Jag ber sekreteraren förrätta namnupprop. Upprop.

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson och ltl Lasse Wiklöf).

    Ltl Ragnar Erlandsson och ltl Lasse Wiklöf anhåller om befrielse från deltagande i detta plenum på grund av Nordiska rådets sammanträde i Stockholm. Beviljas.

     

    Så följer val av talman och två vicetalmän. Valet förrättas enligt arbetsordningens 55 §, vilken föreskriver följande:

     

    "Val, där en enda person skall utses, sker med i 68a ' 2 mom. och 68e ' nämnda undantag sålunda, att envar röstande på en blank valsedel antecknar sin kandidat, och den förklaras vald som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Uppnås inte sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får inte heller då någon mer än hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid den andra omröstningen uppnått det högsta röstetalet. Vid tredje omröstningen förklaras den vald som erhållit de flesta rösterna. Uppkommer lika röstetal i andra eller tredje omröstningen, avgörs företrädet genom lottning.”

     

    Val av talman:

    Först vidtar val av lagtingets talman. Valsedlar finns utdelade till envar lagtingsledamot. Jag uppmanar ledamöterna tydligt anteckna namnet på sin kandidat på den utdelade valsedeln, både förnamn och efternamn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Konstate­ras att valurnan är tom. Upprop.

     

    Jag ber lagtingsledamöterna ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

     

    28 röstsedlar har inlämnats. 

     

    Rösträkningen har givit vid handen att 26 röster har avgivits för ltl Viveka Eriksson, 1 röst för ltl Harriet Lindeman och 1 röst för ltl Sune Mattsson.  Då sålunda ltl Viveka Eriksson har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, förklaras hon härmed vald till lagtingets talman för arbetsåret 2004-2005.

     

    Val av förste vicetalman:

    Härefter förrättas val av första vicetalman. Valet sker på samma sätt och i samma ordning som valet av talman. Jag ber lagtingsledamöterna på den utdelade valsedeln skriva sin kandidats namn. Valsedlarna in efter upprop. Valurnan konstateras vara tom. Upprop.

     

    Jag ber lagtingsledamöterna ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

     

    28 röstsedlar har inlämnats.

     

    Rösträkningen har givit vid handen att ltl Barbro Sundback har erhållit 18 röster, ltl Lasse Wiklöf 5 röster, ltl Anders Eriksson 4 röster. Vidare har en blank röstsedel inlämnats. Då sålunda ltl Barbro Sundback i första omgången har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets första vicetalman för arbetsåret 2004-2005.

     

    Val av andra vicetalman:

    Härefter förrättas val av andra vicetalman på samma sätt som tidigare förrättade val. Jag uppmanar lagtingsledamöterna att skriva sin kandidats namn på den utdelade valsedeln. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Valurnan konstateras vara tom. Upprop.

     

    Jag ber lagtingsledamöterna ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

     

    28 röstsedlar har inlämnats.

     

    Rösträkningen har givit vid handen att 27 röster har avgivits för ltl Harriet Lindeman, medan 1 röst har avgivits för ltl Fredrik Karlström. Då sålunda ltl Harriet Lindeman har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets andra vicetalman för arbetsåret 2004-2005.

     

    Jag uppmanar nu talmannen och de båda vicetalmännen att inför lagtinget avge den i lagtingsordningens 20 § föreskrivna högtidliga försäkran.

     

    Talman Viveka Eriksson:

    Fru ålderstalman, värderade lagtingsledamöter!  Jag Viveka Eriksson försäkrar att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

     

    Första vicetalman Barbro Sundback:

    Värderade lagtingsledamöter! Jag  Barbro Sundback försäkrar att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

     

    Andra vicetalman Harriet Lindeman:

    Fru ålderstalman, värderade lagtingsledamöter! Jag Harriet Lindeman försäkrar att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

     

    Ålderstalmannen:

    Ålderstalmannens uppdrag är härmed fullgjort. Jag ber den nyvalda talmannen överta talmansklubban och överta ledningen av förhandlingarna.

     

    TALMANNEN:  Tack fru ålderstalman för Ert väl utförda värv! Jag vill också på mina och presidiets vägnar tacka lagtinget för det förtroende som visats oss.

    Meddelande om valet av talman och vicetalmän kommer enligt lagtingsordningens bestämmelser att tillställas landshövdingen och landskapsstyrelsen.

     

    I lagtingsordningen föreskriven gudstjänst med anledning av lagtingets högtidliga öppnande hålls i dag kl. 13.00 i Mariehamns S:t Görans kyrka. Samling utanför Självstyrelsegården kl. 12.45 för procession till kyrkan. Öppningshögtidligheten äger rum i dag kl. 14.00. i lagtingets plenisal då republikens president Tarja Halonen förklarar lagtingets arbetsår 2004-2005 öppnat.

    (Plenum avslutades kl. 12.24).

     

     

     

    LAGTINGETS HÖGTIDLIGA ÖPPNANDE den 1 november 2004 kl. 14.00.

     

    REPUBLIKENS PRESIDENT TARJA HALONEN:

     

    Ärade talman, värderade lagtingsledamöter

    Under den gångna sommaren har man på Åland firat 150-årsminnet av slaget vid Bomarsund

    under Krimkriget. Det fredsavtal som ingicks i Paris år 1856 och som avslutade kriget har

    fortfarande stor betydelse för Åland. De krigförande länderna Ryssland, Storbritannien och

    Frankrike kom då överens förutom om fredsvillkoren, även om Ålands demilitarisering.

     

    Öarnas exceptionella internationella ställning stärktes ytterligare år 1921 genom konventionen

    om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering, som kom till på initiativ av Nationernas

    Förbund. I det fredsfördrag som slöts i Paris och som avslutade andra världskriget bestämdes att

    Åland skulle förbli demilitariserat.

     

    I september gav statsrådet till riksdagen en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse, och

    behandlingen av denna pågår ännu i riksdagen. Enligt redogörelsen syftar Finlands

    säkerhetspolitiska linje till att främja vårt lands självständighet och finländarnas säkerhet och

    välfärd. Detta mål når vi genom att bedriva en konsekvent utrikespolitik, aktivt ta del i det

    internationella samarbetet och upprätthålla en trovärdig nationell försvarsförmåga som ett

    alliansfritt land.

     

    I redogörelsen behandlas inte Ålands särställning, eftersom det inte har skett några förändringar

    och några sådana inte heller har övervägts. Detta har uppmärksammats både på Åland och bl.a. i

    riksdagen under remissdebatten om redogörelsen. Ålands ställning behandlades inte heller i den

    tidigare redogörelsen från år 2001.

    Jag anser det vara självklart att Finland respekterar Ålands folkrättsliga ställning. Statsrådets

    redogörelse innehåller inga riktlinjer eller ställningstaganden som på något sätt skulle förändra

    den.

     

    Republikens presidents uppgifter och maktbefogenheter förändrades i betydande grad genom

    den nya grundlag som trädde i kraft år 2000. Revideringen ändrade dock inte förhållandet

    mellan presidenten och landskapet Åland. I självstyrelselagen för Åland finns närmare

    bestämmelser om detta förhållande.

     

    Med stöd av Finlands grundlag och självstyrelselagen för Åland har landskapet Åland en

    vidsträckt och stark egen behörighet, med vilken landskapet utövar lagstiftande och

    verkställande makt oberoende av Finlands riksdag och regering. Ålands lagting och Ålands

    landskapsregering och i riket riksdagen och statsrådet har karakteriserats som på sätt och vis

    parallella strukturer. Först republikens president som statsöverhuvud kombinerar dessa

    maktutövningssystem, som fungerar oberoende av varandra. Republikens president har rätt att förordna att en landskapslag skall förfalla i sin helhet eller till någon viss del, om presidenten finner att lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet eller att lagen rör rikets inre eller yttre säkerhet. Presidentens vetorätt är juridisk till sina grunder och garanterar således att självstyrelsen förverkligas enligt Finlands grundlag och Ålands grundläggande författningar. Grunderna för vetorätten, liksom också beslutsprocessen,

    respekterar självständigheten i landskapets politiska beslutsfattande så vidsträckt som möjligt.

     

    Om republikens presidents behörighet och uppgifter har noggrant föreskrivits i lag. Utöver

    dessa inverkar också andra faktorer på skötseln av presidentuppdraget. Jag har under årens lopp

    bekantat mig med Åland och dess invånare. Jag värdesätter samarbetet och vill för egen del

    också i fortsättningen stöda landskapets utveckling och särdrag.

    När Finland anslöt sig till Europeiska unionen tryggades Ålands ställning genom ett protokoll

    till anslutningsfördraget. Under medlemskapet i unionen har man från åländsk sida framfört oro

    och missnöje över att behörighet överförts till unionen och inflytande koncentrerats till rikets

    politiska organ.

     

    I juni i år trädde en ändring av självstyrelselagen för Åland i kraft. Genom den förbättrades

    landskapets möjligheter att delta i beredningen av nationella ställningstaganden till beslut som

    fattas inom EU. Landskapets inflytande stärktes i frågor som enligt självstyrelselagen faller

    inom området för landskapets behörighet.

     

    Enligt de nya bestämmelserna skall statsrådet se till att landskapets ståndpunkter så långt som

    möjligt blir beaktade när Finlands ställningstaganden utformas. Strävan bör vara att landskapets

    och rikets ståndpunkter i första hand samordnas. Om detta inte är möjligt skall Finlands

    representanter på begäran av landskapet delge även landskapets ståndpunkt när Finlands

    ståndpunkter presenteras i Europeiska unionens institutioner.

     

    Jag är glad för att denna reform slutligen kunde godkännas och sättas i kraft. Förutom

    lagstiftningen måste också praxis för samverkan utvecklas. När riksdagens grundlagsutskott

    behandlade reformen av självstyrelselagen framförde den synpunkter på hur den nationella

    behandlingen av unionsärenden bör utvecklas. Det är viktigt att man i beredningen av de

    nationella ställningstagandena bedömer sakens betydelse även ur åländsk synvinkel och att man

    utreder landskapets ställningstaganden. Förutom att de politiska beslutsfattarnas synpunkter

    måste samordnas måste man se till att tjänstemännens dagliga samarbete fungerar.

     

    Den fördjupade och utvidgade integrationen i Europa måste beaktas också på Åland och

    eventuellt också i självstyrelselagstiftningen. Fördraget om en grundlag för Europa och

    slutakten i samband med det undertecknades förra veckan. Målet är att till riksdagen och

    lagtinget överlämna en proposition om godkännande av fördraget under nästa år.

     

    Landskapsregeringen har nu framställt önskemål om att självstyrelselagen bör ändras till följd

    av EU:s nya konstitutionella fördrag. Lantrådet och justitieministern kommer inom kort att

    träffas för att tillsätta en arbetsgrupp. Det är klart att vi måste se över gällande lagstiftning och

    behoven att ändra den – framför allt är det fråga om de nationella parlamentens ställning. Det är

    viktigt att Ålands lagting i tid får förhandsinformation i EU-frågor och att lagtinget kan delge

    Finlands riksdag sina synpunkter. Hur detta skall ske i praktiken och vilka lagändringar som

    eventuellt behövs bör arbetsgruppen undersöka närmare.

     

    Ålands självstyrelse har reviderats under åren. Revideringarna har inneburit att självstyret har

    utvidgats genom att landskapets befogenhet har utökats. Den takt i vilken reformerna har gjorts

    och utökningen av självstyrelsen har kanske inte alltid motsvarat ålänningarnas alla förväntningar.

    Det är dock fråga om en process där det behövs samförstånd mellan både riket och

    ålänningarna.

     

    Den gällande självstyrelselagen för Åland har ändrats fyra gånger sedan den trädde i kraft 1993.

    När lagen ändrades senast var beredningen lång och delvis besvärlig. Så behöver det inte alltid

    vara. – I samband med anslutningen till EU gick beredningen smidigt och de behövliga

    ändringarna kunde genomföras mycket snabbt.

     

    Genom den senaste ändringen av självstyrelselagen infördes också ett klart och tydligt

    stadgande om att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, samt

    om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag, enbart

    kan utfärdas genom landskapslag. Denna bestämmelse betonar parlamentets, dvs. Ålands

    lagtings ställning som lagstiftare.

     

    Ålands självstyrelse samt tryggandet av de språkliga rättigheterna för den svenskspråkiga

    befolkningen i landskapet och den svenskspråkiga kulturen är saker som vi internationellt sett

    kan vara stolta över. De förpliktar både rikets och landskapets invånare, och i synnerhet deras

    politiska beslutsfattare, till ett ansvarsfullt arbete vid utvecklandet av självstyrelsen.

     

    Fram till de senaste åren har det i Finland funnits endast få utlänningar och invånare med

    utländsk bakgrund. Vi har våra traditionella nationella minoriteter, såsom de svenskspråkiga,

    samerna och romerna. Vi arbetar kontinuerligt för att stärka toleransen, men det räcker inte, utan

    var och en måste själv intressera sig för medmänniskornas kulturer, som berikar våra liv.

    Det är viktigt att alla finländare känner sitt lands och Ålands historia, liksom också de faktorer

    som har lett till landskapets särställning och kulturella utveckling. Svenskans ställning i

    landskapet är i grunden en annan än i riket. Jag har själv uppmärksammat svenskans ställning

    och omsättandet av de språkliga rättigheterna i praktiken inom riket. Det faktum att svenskan

    blivit ett valfritt ämne i studentskrivningarna har inte ändrat på skyldigheten och rättigheten att

    lära sig språket.

     

    Det är speciellt oroväckande om ett avvisande förhållningssätt till svenskan och den

    svenskspråkiga kulturen får fotfäste. En sådan utveckling skulle uppenbarligen inte kunna

    undgå att avspeglas både i språkkunskaperna och i umgänget mellan finskspråkiga och

    svenskspråkiga.

     

    Man måste också se till att de finska läroanstalterna, inklusive högskolorna, lockar åländska

    studerande. Det är i vårt gemensamma intresse att så många ålänningar som möjligt lär sig agera

    också i det finska beslutsfattningssystemet. Samarbetet förutsätter både vilja och ömsesidigt

    kunnande.

     

    Ärade talman och bästa ledamöter av lagtinget

     

    Jag önskar er välgång i ert arbete för rikets och landskapets bästa samt förklarar härmed

    lagtingets arbetsår öppnat.

     

     

    TALMAN VIVEKA ERIKSSON:

    Värderade fru republikens president!

     

    Enligt självstyrelselagens 14 § ankommer det på republikens president eller i hennes ställe landshövdingen på Åland att öppna lagtinget. Med stor tillfredsställelse konstaterar jag att Ni, fru president, detta år valt att själv öppna Ålands lagting vilket är ytterligare ett bevis på Ert stora intresse för vårt självstyrda landskap och våra utvecklingsmöjligheter.

     

    Under Er ämbetsperiod har Ni förlagt årliga besök till landskapet och givit oss företrädare för självstyrelsemyndigheterna, men också kommuner och allmänhet, möjligheter att möta Er. Också i andra kontakter har Ni engagerat Er i våra angelägenheter.

     

     Republikens president innehar en viktig position inom vårt självstyrelsesystem och inom republiken Finlands konstitution. Lagstiftningsrätten i landet är fördelad på två parlament vilket i enskilda fall kan leda till behörighetskonflikter. Ålandsdelegationen och ytterst Högsta domstolen och republikens president innehar en övergripande medlande rätt och en skiljedomarfunktion.

     

    Det systemet har fungerat väl och ur ett åländskt perspektiv är det angeläget att bevara nuvarande kontrollfunktion av den grundläggande maktdelningen.

     

    Ålands autonomi har under de senaste åren allt mer kommit att stå som modell för andra regioner i världen. Det arbete som Ni, fru president, inledde inom utrikesministeriet har utvecklats och blivit allt mer omfattande. Från olika områden i världen där konflikter skapar otrygga livsvillkor för människorna har blickar riktats mot Åland. Vi har tagit emot ett stort antal delegationer, från sådana områden, som sökt möjligheter att ta till vara våra erfarenheter. Vårt självstyrelsesystem, som innefattar vår autonoma status och demilitariseringen, är ett gott bevis på att en konflikt kan lösas på fredlig väg.

     

    De kloka beslut som fattades och som ligger till grund för vår status gav oss möjligheter att organisera ett välfungerande samhälle med god service till medborgarna. Stabilitet och trygghet är också förutsättningar för enskilda människors kreativitet och skaparkraft och för företagandets utvecklingsmöjligheter.

     

    Samtidigt bör vi som är lyckligt lottade och lever i en förhållandevis trygg och välmående del av världen också ständigt på de sätt vi kan delta i arbetet för att skapa en bättre värld för allt flera människor. Idag finns stor ojämlikhet och allvarliga utvecklingsproblem i världen vilket FN fokuserat på i sin millenniedeklaration.

     

    Genom de åtta utvecklingsmål som ställts upp strävar FN till att minska fattigdomen i världen, få bort ojämlikheter och befrämja jämställdheten mellan könen, erbjuda alla grundläggande utbildning, förbättra hälsotillståndet hos världens befolkning, säkerställa en hållbar utveckling samt skapa ett globalt partnerskap för utveckling.

     

    Under året har flera ideella organisationer på Åland arbetat för att sprida insikterna och skapa en utökad vilja att bistå och hjälpa. Många ålänningar har tagit till sig budskapet.

     

    Att vi skall lyckas leva upp till FN:s millenniemål fram till år 2015 är inte orimligt – det som känns orimligt är att så många människor i världen lever under så extremt dåliga förhållanden. Det är givetvis allas vårt ansvar att tillsammans stäva till att målen uppnås.

     

    Tack vare tidigare generationers beslutsfattare och en beredvillighet från rikets myndigheter att tillmötesgå våra intressen har vi haft möjlighet att forma ett välfungerande samhälle. I en anda av samförstånd och vilja att upprätthålla ett gott samarbetsklimat har det skett en stegvis utveckling av vårt självstyrelsesystem. Självklart har inte vägen alltid varit rak och utan gropar. Intressena går ibland isär och olika åsikter vägs mot varandra.

     

    En mycket stor majoritet av den åländska väljarkåren stöder en fortsatt inriktning på och utveckling av självstyrelse. Utgångspunkten bör dock alltid vara den enskilda människans behov. Självstyrelsesystemet sätter ramarna inom vilka samhällsutvecklingen sker; så länge ramarna är tillräckliga fortgår processen, om ramarna blir för snäva blir de ett hinder i utvecklingsarbetet. Den ständigt pågående diskussionen mellan landskapets och rikets företrädare om eventuella reformer är således en naturlig del i utvecklingsarbetet.

     

    Mellan landskapets och rikets myndigheter finns en bred kontaktyta vilken också befrämjar en bredare kunskap och förståelse. Genom att behovet ökar av mera specialisering och genom att de olika förvaltningsgrenarna besitter stor kunskap inom sina respektive områden är det betydelsefullt att goda kontakter upprätthålls mellan respektive förvaltningsenheter. Framför allt hanteringen av EU-frågor förutsätter ett fungerande samarbete. Språksituationen upplevs dock allt mer som ett problem. Vårt förvaltningsspråk är svenska,  och svenska språkets tillbakagång inom riksmyndigheternas förvaltningar försvårar kontakterna och därmed samarbetsmöjligheterna.

     

    Regeringens och riksdagens beslut om sjöfartsstödet innebar en respit för sjöfartsnäringen och därmed drogs en samfälld suck av lättnad här på Åland. Utflaggningshotet avvärjdes för tillfället. Den fortsatta samverkan för att skapa långsiktiga lösningar för sjöfarten inom landet och inom Europeiska gemenskapen är av stor vikt. Sjöfartsnäringen har, vilket inte nog kan understrykas, en avgörande betydelse för landskapets ekonomi, men också landet i övrigt drar stor nytta av sjöfartsnäringen.

     

    Det nya konstitutionella fördraget är nu godkänt av regeringscheferna. Nu återstår för länderna att anta fördraget och det kommer i många länder att föregås av folkomröstningar. Med stort intresse har vi följt framtagandet av fördraget och har under arbetets gång deltagit via de vanliga beredningskanalerna men också via direkta kontakter med landets konventsmedlemmar, Kimmo Kiljunen, Matti Vanhanen och Teija Tiilikainen. Landskapets positioner har till vissa delar infriats, t.ex. ingår Ålandsprotokollet fortsättningsvis som en del av primärrätten.  Vår önskan att också lagstiftande regioners ställning skulle stärkas i EU-samarbetet har inte beaktats, dock har den regionala dimensionen i Europeiska gemenskapen uppmärksammats. Frågor som inte fått sin lösning på EU-nivån är bl.a. en parlamentsplats för Åland, landskapets möjlighet att föra sin talan i EG-domstolen, vilka möjligheterna kommer att bli att ha direkta kontakter till kommissionen.

     

    Ett mer utvecklat säkerhetspolitiskt samarbetet inom EU har också mottagits  med stor tveksamhet. Vår önskan är att Ålands speciella status som demilitariserat och neutraliserat område skulle observeras i detta sammanhang och att självstyrelsemyndigheternas möjlighet att bevaka att konventionen efterlevs stärks.

        

    Nu återstår fortsatt gemensamt arbete, dels för att se över möjligheterna att åstadkomma inomstatliga lösningar och dels för att analysera vilka konsekvenser vissa förslag i fördraget får för Åland. Vi ser därför fram emot att den av justitieministern utlovade arbetsgruppen som skall se över dessa frågor tillsätts och inleder sitt arbete så att vi i lagtinget då vi behandlar det konstitutionella fördraget har en helhetsbild av konsekvenserna.

     

    Värderade fru Republikens president!

    Jag är förvissad om att det goda förtroende som råder mellan Er fru president och självstyrelsemyndigheterna skall fortgå och fördjupas under det kommande arbetsåret. Jag ber att få frambringa lagtingets hälsning till Er och än en gång uttrycka min uppskattning över att ni valt att detta år öppna lagtinget.

     

    Ärade Herr landshövding

    Jag vill också, Herr landshövding, på lagtingets vägnar rikta ett tack till Er i Er egenskap av presidentens företrädare i landskapet för det arbete ni lagt ner för landskapets och självstyrelsens utveckling.

     

    Samarbetet mellan Er och självstyrelsens myndigheter fungerar mycket bra. Vi uppskattar Ert engagemang och Er beredvillighet att fungera som kontaktlänk mellan landskapets och rikets

    myndigheter vilket bidrar till att främja ett gott samarbetsklimat.

     

    Jag ber Er också framföra lagtingets hälsning till Finlands riksdag och regering.

     

    Värderade lagtingsledamöter!

    Ett år har gått sedan vi som nyvalda tog vår plats i denna sal. Det var ett nytt lagting också så att många var nya i rollen. Som ny lagtingsledamot finns ingen inskolningsperiod, det är bara att kasta sig in i verkligheten. Det har ni också gjort med stor entusiasm, året som gått har präglats av stor debattiver.

    Min övertygelse är att vi alla har, oavsett politisk hemvist, ett engagemang för vårt politiska arbete och för att som representanter för Ålands folk skapa goda utvecklingsmöjligheter för de enskilda samhällsmedborgarna.

     

    Vårt parlamentariska system är väl värt att försvara. Vi som tillsammans förvaltar systemet har ett ansvar att föra utvecklingen vidare i en positiv riktning. Spänningen mellan olika partier och mellan majoritet och opposition skapar ett dynamiskt kraftfält där förhoppningsvis goda beslut fattas. Samtidigt som spelregler – uttalade likaväl som underförstådda – gör det möjligt att utforma fungerande strukturer i samarbetet mellan olika grupperingar.

     

    Vi står inför ett nytt och krävande arbetsår där vi kommer att få använda mycket av vår kraft, vår kompromissvilja och vår förståelse för andra människors behov och intressen. En viktig ingrediens i vårt arbete är förmågan att känna inlevelse för andra människor och respekt för andras åsikter. Liksom våra företrädare förvaltat och utvecklat självstyrelsen är det min förhoppning att vi gemensamt inom vårt dynamiska parlamentariska system skall föra samhällsutvecklingen vidare.

     

    Jag önskar er framgång och tillfredsställelse i ert arbete för landskapets bästa.

     

    Som stöd i vårt viktiga arbete har vi personalen vid lagtingets kansli. Min erfarenhet är att ni alltid på ett kunnigt och kompetent sätt bistår oss i allt som kan tänkas dyka upp samt lotsar oss ledamöter i det regelverk som omger lagtingets arbete.

     

    Jag önskar också lagtingets personal lycka till i ert arbete tillsammans med oss och ser fram emot ett gott samarbete under året.

     

    Ärade Herr lantråd och landskapsregeringsledamöter!

    Av de förändringar av självstyrelselagen som trädde i kraft i juni är det kanske namnbytet av landskapsstyrelsen till landskapsregering som synts mest utåt. Andra ändringar märks inte utåt på samma sätt men kommer troligtvis att ha större betydelse för landskapsregeringens arbete.

     

    Landskapets medverkan i beredningen av EU ärenden regleras till vissa delar, och även om detta i stort är en anpassning till rådande praxis är det betydelsefullt att den EU-hanteringen nu formaliserats.

     

    Den nya möjligheten att sätta budgetlagar i kraft innan lagkontrollen genomförts är ännu inte prövad men kommer att möjliggöra ett snabbare förverkligande av budgetbeslut och skapa en större smidighet.

     

    Ni möter i Ert arbete stora utmaningar och det ställs höga krav på Er förmåga att åstadkomma resultat. Inte minst har vi från lagtingets sida storaförväntningar på Er prestationsförmåga. Det är inte lätt att befinna sig i ett kraftfält där olika intressen har rätt att kräva Er  uppmärksamhet.

     

    Flera stora framtidsfrågor får sin lösning i det utvecklingsarbete som bedrivs gemensamt med riksmyndigheterna. Här krävs framförhållning och förmåga att samverka.

     

    Jag tillönskar Er Herr lantråd, och Er landskapsregeringsledamöter arbetsglädje och framgång i Ert svåra arbete.

     

    Samtidigt framför jag också lagtingets hälsning till förvaltningen. Deras arbete för att bistå allmänheten och upprätthålla god service till medborgarna kan inte nog uppskattas. Inom förvaltningen finns stor kompetens och erfarenhet vilket är en garanti för stabilitet och kontinuitet.

     

    TALMANNEN: Därmed är lagtingets högtidliga öppnande till ända. Lagtinget sammanträder till ett kort arbetsplenum i dag kl. 15.30.

    (Kl. 14.30).