För kännedom

PLENUM den 16 mars 2001 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Holmberg, vtm Viveka Eriksson, ltl Sarin Grufberg, ltl Sjöstrand, ltl Wickström-Johansson, vtm Häggblom och ltl Lindholm).

23 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Sarin Grufberg och ltl Wickström-Johansson på grund av Samfundet Folkhälsans 80-års jubileum, ltl Sjöstrand på grund av privata angelägenheter och ltl Holmberg för tiden 16-19.3 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Av ltl Sune Eriksson jämte tio lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att vicelantrådet Olof Salmén inte åtnjuter lagtingets förtroende.

 

Enligt 64d § LO får ärende angående misstroende inte upptas till behandling förrän de som yrkandet avser beretts tillfälle att inför lagtinget avge förklaring inom tre dagar efter att ha erhållit del av yrkandet. Vicelantrådet Salmén har erhållit del av ltl Sune Erikssons m.fl. yrkande den 13 mars. Vicelantrådet och lantrådet bereds tillfälle att avge förklaring; annan diskussion medges inte vid detta plenum. Ordet ges till vicelantrådet.

 

Vicelantrådet Salmén:

Herr talman!

I början av 1990-talet genomfördes en skattereform i Finland som omfattade kapitalinkomstbeskattningen och företagsbeskattningen. Med anledning av skattereformen avlämnade landskapsstyrelsen en framställning om och lagtinget antog en ny kommunalskattelag som trädde i kraft 1993. I fråga om företagsbeskattningen syftade riksreformen till att företagen skulle betala enhetlig samfundsskatt, vilken fördelas mellan skattetagarna staten, kommunerna och församlingarna. Eftersom landskapet har exklusiv lagstiftningsbehörighet i fråga om kommunerna tillkommande skatter enligt 18 § 5 punkten självstyrelselagen och samfundsskatten delvis är en kommunalskatt innebär detta att företag på Åland dels erlägger samfundsskatt som tillfaller staten och församlingarna enligt rikslagstiftningen och dels kommunalskatt i enlighet med gällande landskapslag.

 

Enligt 4 och 4a §§ i kommunalskattelagen skall sålunda samfund och samfällda förmåner betala kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten till kommunerna i landskapet. Fördelningen av den influtna kommunalskatten mellan kommunerna har fastställts av landskapsstyrelsen enligt bestämmelserna i 5 § nämnda lag.

 

Både i riket och i landskapet har fördelningen av de influtna skatteintäkterna, som bygger på beskattningsuppgifterna från skatteåren 1991 och 1992, varit fast sedan år 1994. År 1998 stiftades i riket en lag om skatteredovisning. Denna lagstiftning innehöll bl.a. ett nytt system för fördelningen av de influtna skatteintäkterna mellan kommunerna. Från och med skatteåret 1999 har således den kommunala delen av samfundsskatterna i riket fördelats enligt den nya lagstiftningen. I riket tillämpas dock ett övergångssystem som innebär att utdelningen av samfundsskatt till rikskommunerna är beroende av utjämningen av statsandelarna.

 

Herr talman!

Jag övergår till förnyandet av fördelningen av den influtna kommunalskatten från samfund och samfällda förmåner mellan kommunerna på Åland.

I maj 1998 gav landskapsstyrelsen i uppdrag åt Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) att utreda möjliga modeller för den framtida fördelningen av samfunds och samfällda förmåners kommunalskatt. Som en följd av den diskussion mellan landskapsstyrelsen och kommunerna, som följde på offentliggörandet av rapporten, beställde landskapsstyrelsen i början av 1999 en uppföljningsutredning med uppgift att granska ytterligare några alternativa modeller till framtida fördelning av samfunds och samfällda förmåners kommunalbeskattning.

 

Utgående från det föreliggande utredningsmaterialet dryftades de olika alternativen dels med kommunala företrädare och dels inom och mellan de politiska partierna. Därtill framförde kommunerna genom skrivelser sina synpunkter på hur fördelningen borde göras. Utgående från denna diskussion framförde landskapsstyrelsen sitt förslag, som det framgår av budget förslaget för år 2000, medveten om att förslaget fortfarande var föremål för motstridiga åsikter. Förslaget byggde på den s.k. modell 4 i ÅSUB:s utredning.

 

Under våren 2000 kunde landskapsstyrelsen med stigande oro ta del av utvecklingen inom sjöfartssektorn, vilken har en avgörande betydelse för skatteintäkterna från samfunden. Landskapsstyrelsen befarade och befarar att utvecklingen inom denna sektor kan leda till stora förändringar för den kommunala ekonomin som borde beaktas då ett nytt fördelningssystem tas i bruk. Av denna anledning prioriterades inte arbetet med den nya fördelningsnyckeln. Inför uppgörandet av budgetförslaget för år 2001 dryftade landskapsstyrelsen mot denna bakgrund saken med Ålands kommunförbund inom ramen för de årliga överläggningarna om de ekonomiska relationerna mellan landskapet och den kommunala sektorn.

 

Kommunförbundet framhöll härvid bl.a. att man inte omprövat sitt tidigare beslut att förorda den s.k. modell 3 i ÅSUB:s utredning. I överläggningarna överenskoms att en ny nyckel slutligt besluts och tas i bruk senast fr.o.m. år 2002.

 

Landskapsstyrelsen utformade sin redogörelse i budgetförslaget för år 2001 i enlighet med detta. Lagtinget kunde dock inte omfatta skrivningen utan uppmanade landskapsstyrelsen att omgående omarbeta fördelningsnyckeln och förelägga lagtinget ett förslag till ny fördelningsnyckel senast 1 mars 2001. Nyckeln skall enligt beslutet återspegla näringslivsverksamheten i kommunen.

 

Samtidigt som beredningen av det av lagtinget efterlysta förslaget pågått har landskapsstyrelsen bl.a. i samband med de s.k. kommunrundorna ånyo blivit uppmärksammad på den oro som kommunerna känner för minskat skatteunderlag till följd av den fortsatta strävan hos många näringutövare att deras inkomster i görligaste mån skall beskattas som kapitalinkomst, varvid skatten i sin helhet tillfaller staten. Denna strävan måste i sig ses som naturlig till följd av skillnaderna i skattesatser mellan beskattningen av löneinkomster och kapitalinkomster men leder i förlängningen till en förändring i inkomstfördelningen mellan staten – och därmed landskapet – och kommunerna. Landskapsstyrelsen anser att denna utveckling nu gått så långt att den, trots att övervägandena kan ha föranlett en något längre beredningstid, bör beaktas i det förslag landskapsstyrelsen förelägger lagtinget.

 

Herr talman!

Några ord om landskapsstyrelsens beredning. Landskapsstyrelsen bereder utgående från lagtingets beslut och det nu relaterade ett förslag som är tvådelat. Den ena delen av förslaget gäller fördelningen av kommunalskatteintäkterna från samfund och samfällda förmåner mellan kommunerna. Den andra delen består av en justering av landskapsandelssystemet i syfte att överföra en viss procentuell andel av de kapitalskatteintäkter, som ingår i underlaget för den s.k. klumpsumman, till kommunerna.

 

Enligt landskapsstyrelsens uppfattning bör de enskilda kommunernas andel av samfunds och samfällda förmåners kommunalskatt bestämmas utgående från de skatter som näringslivet i kommunen genererar. Den grundläggande principen bakom förslaget är alltså att man skall fördela de skatteintäkterna utgående från var inkomsterna uppstår. Fördelningsgrunderna föreslås därför vara företagets hemort eller, om företaget eller koncernen har verksamhet i flera kommuner, antalet anställda per kommun. Vad gäller de så kallade rörliga arbetsplatserna föreslås de bli hänförda till huvudkontorets hemkommun.

 

Kapitalskatten är en statsskatt som inte uppbärs av kommunerna och den utgör således inte en del av den skatt som skall fördelas mellan kommunerna. Av den anledningen anser landskapsstyrelsen att det inte är lämpligt att fördela samfunds och samfällda förmåners kommunalskatt med beaktande av den kapitalskatt som uppbärs i kommunen. Av samma anledning bör man heller inte som i riket avskilja en särskild skogsskatteandel från dessa skatter. Utan tvivel är det dock så att småföretagandet i kommunerna utgör en betydelsefull del av deras näringsstruktur. Det är också ett faktum att den andel av de totala skatteintäkterna som utgörs av kapitalskatt hela tiden ökar på bekostnad av skatt på förvärvsinkomst. Landskapsstyrelsen anser därför att det är rimligt att en del av de ökade kapitalskatterna tillförs och fördelas mellan kommunerna. Enligt förslaget skall därför en viss procentuell del av den andel av de kapitalskatteintäkter som ingår i beräkningsunderlaget för landskapets s.k. klumpsumma fördelas mellan kommunerna. Även här bör principen vara att fördelningen skall ske enligt var kapitalskatten genereras.

 

Herr talman!

Sammanfattningsvis konstaterar landskapsstyrelsen att det inte varit möjligt att inom den korta tid som stått till buds sedan lagtinget antog budgeten för år 2001 och det stod klart att lagtinget inte till alla delar omfattade landskapsstyrelsens bedömningar bereda ett förslag som beaktar de överväganden landskapsstyrelsens redogjort för och som även lämnar rimlig tid för lagtekniska överväganden.

 

Med hänvisning till det ovan anförda meddelar landskapsstyrelsen att avsikten entydigt varit och är att handla i enlighet med de av lagtinget antagna besluten och riktlinjerna med beaktande av även senare framkomna aspekter.

 

TALMANNEN: Den avgivna förklaringen antecknas till kännedom. Ärendet föredras för slutligt avgörande i lagtinget vid plenum onsdagen den 21 mars, då även allmän diskussion i ärendet är tillåten.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Hasse Svenssons enkla fråga om användningen av Eckerö post- och tullhus.  (EF nr 7/2000-2001).

 

Ltl Anne-Helena Sjöbloms enkla fråga om värderingen av arbetslivserfarenhet vid beviljande av ålderstillägg. (EF nr 8/2000-2001).

 

Svar på frågorna skall avges inom tio dagar efter det lagtinget mottagit dem. Kan frågorna inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges.

 

Lagtingets nästa plenum infaller den 19.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 9.50).