Föredras

Vårfågeljakten EF 9/2010-2011

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 2

    Meddelande. 2

    Bordläggning. 2

    1   Godkännande av avtalet med Montserrat om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 13/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 11/2010-2011)

    Bordläggning. 2

    2   Godkännande av avtalet med Liberia om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 14/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 12/2010-2011)

    Remiss. 2

    3   Straffrättsliga sanktioner på miljöområdet

    Landskapsregeringens framställning (FR 11/2010-2011)

    Tredje behandling. 8

    4   Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 10/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)

    Tredje behandling. 8

    5   Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 11/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)

    Tredje behandling. 8

    6   Ny blankettlag om fordon

    Lagutskottets betänkande (LU 12/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)

    Tredje behandling. 9

    7   Lag om ekodesign och energimärkning

    Näringsutskottets betänkande (NU 3/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 6/2010-2011)

    Tredje behandling. 9

    8   Ändring av djurskyddslagen

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)

    Tredje behandling. 9

    9   Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

    Näringsutskottets betänkande (NU 2/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)

    Tredje behandling. 10

    10  Luftkvalitet

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)

    Enda behandling efter bordläggning. 10

    11  Fornminnesförvaltning

    Landskapsregeringens svar (S 1/2010-2011-s)

    Ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål (S 1/2010-2011)

    Enda behandling. 41

    12  Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2010

    Finansutskottets betänkande (FU 5/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 10/2010-2011)

    Föredras. 65

    13  Fornminnesvården

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 7/2010-2011)

    Föredras. 67

    14  Försämrade provtagningar vid Godby hälsocentral

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 8/2010-2011)

    Föredras. 69

    15  Vårfågeljakten

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 9/2010-2011)

    Föredras. 72

    16  Registrering av fordon

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 10/2010-2011)

    Plenum slutar. 74

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 26 är ledamöter närvarande. Flera ledamöter har tidigare anhållit om och beviljats ledighet från dagens plenum.

    Meddelande

    Talmanskonferensen har sammanträtt och beslutat att det inte hålls några ytterligare plenum under januari och februari. Nästa plenum är den 2 mars.

    Bordläggning

    1      Godkännande av avtalet med Montserrat om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 13/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 11/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 2 mars. Godkänt.

    Bordläggning

    2      Godkännande av avtalet med Liberia om upplysningar i fråga om skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 14/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 12/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 2 mars. Godkänt.

    Remiss

    3      Straffrättsliga sanktioner på miljöområdet

    Landskapsregeringens framställning (FR 11/2010-2011)

    Talmannen föreslår en ändring av föredragningslistan så att ärende nr 3 tas upp sist på dagens föredragningslista. Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

    Diskussion.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Framställningen om straffrättsliga sanktioner på miljöområdet som landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar innehåller straffbestämmelserna på miljöskyddsområdet som anpassas till kraven i miljöbrottsdirektivet, direktivet om fartygsavfallsbrott och vissa EU-förordningar.

    Inom EU har man konstaterat att miljöbrotten tyvärr ökar och att effekterna av miljöbrotten allt oftare är gränsöverskridande, det vill säga att effekterna uppstår utanför den stats gränser där brottet begåtts.

    Ett förfärande exempel är dammolyckan i Ungern i höstas. En miljon kubikmeter giftslam förorenade en hel bygd och dödade allt liv i floden Marcel. Giftslammet nådde även Donau, Europas näst största flod och som har ett flodområde som berör 15 europeiska länder.

    Erfarenheten har också visat att de befintliga sanktionssystemen inte är tillräckliga för att uppnå en fullständig efterlevnad av miljöskyddslagstiftningen i medlemsstaterna. Ett sätt att stärka miljöskyddet är att införa straffrättsliga påföljder och genom att ha gemensamma bestämmelser om straff och straffbara gärningar inom unionen blir miljöskyddet effektivare.

    Den största och viktigaste förändringen i förslaget innebär att straffansvar för juridiska personer, inte bara för fysiska personer, införs i de olika landskapslagarna när det gäller miljöförstöring, renhållningsbrott, naturvårdsbrott, brott mot bestämmelserna om explosiva varor och ovarsam hantering, allvarligare brott mot kemikalielagstiftningen samt förorsakande av oljeskada. Straffet som juridiska personer döms till är samfundsbot.

    En grundläggande princip inom straffrätten är att endast människor, det vill säga fysiska personer, kan begå brott och därmed dömas till straff. Enligt denna grundprincip har således aktiebolag, föreningar, företag, kommuner, stiftelser och andra helheter som benämns juridiska personer, inget straffansvar. I mitten av 1990-talet infördes bestämmelser i strafflagen som innebär att även juridiska personer kan straffas. Det straff en juridisk person kan dömas till är samfundsbot. En juridisk person betraktas inte som gärningsman, utan straffet följer av ett brott som någon fysisk person har begått i den juridiska personens verksamhet. Samfundsbotens storlek ligger mellan 850 och 850 000 euro och bestäms enligt de grunder som anges i strafflagen.

    En förutsättning för straffbarhet är att den juridiska personens ledning har varit delaktig i brottet eller tillåtit att brottet begåtts eller att det i den juridiska personens verksamhet inte har iakttagits tillräcklig omsorg och försiktighet för att förebygga brottet. I dagsläget pågår i Ungern en stor process mot aluminiumföretaget som förorsakade dammolyckan.

    Gärningsmannen måste dessutom ha handlat på den juridiska personens vägnar eller till dess förmån och tillhöra dess ledning eller stå i arbets-, tjänste- eller uppdragsförhållande till den.

    Herr talman! När det gäller straffrätten är lagstiftningsbehörigheten delad. Landskapet har behörighet att lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet medan straffrätten i övrigt hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Genom den nu gällande självstyrelselagen utvidgades landskapets behörighet på straffrättsområdet till att även gälla rätt att lagstifta om beläggande med fängelsestraff. Tidigare omfattade behörigheten enbart beläggande med bötesstraff. Generellt sett är det således lagtinget som lagstiftar om beläggande med straff och storleken av straff på miljöområdet.

    Frågan om lagstiftningsbehörigheten när det gäller samfundsbot har inte närmare utretts förut. När det gäller den hänvisning till strafflagens bestämmelse om juridiska personers straffansvar vid miljöbrott som fanns i den tidigare landskapslagen om miljöskydd och miljöstillstånd, antyder såväl hänvisningens formulering som den kortfattade motiveringen att frågan om lagstiftningsbehörigheten inte hade utretts specifikt. Detsamma gäller både Ålandsdelegationens och högsta domstolens utlåtande över den nämnda landskapslagen. Att den nu gällande miljöskyddslagen inte innehåller någon motsvarande bestämmelse kommenteras inte på något sätt i förarbetena till den lagen.

    Vid en bedömning av om lagstiftningsbehörigheten hör till landskapet eller till riket kan man inte utgå från strafflagen, utan där måste självstyrelselagen vara utgångspunkten. Enligt självstyrelselagen har landskapet behörighet att lagstifta om beläggande med straff och storleken på straff inom natur- och miljövårdsområdet förutom när det gäller frågor som specifikt hör till rikets behörighet, såsom till exempel kärnkraft och genetiskt modifierade organismer.

    Förutom implementeringen av direktiv innehåller även framställningen en justering av vår egen miljöskyddslagstiftning. Den ena innebär en omformulering av bestämmelsen om grov miljöförstöring så att den blir mer entydig. Genom den andra ändringen införs en prövningsmöjlighet för tillsynsmyndigheten när det gäller att polisanmäla överträdelser. Här kan då ta ett exempel av debatten om en pinne och två stenar och det drev som gick då av sällan skådat slag när tjänstemännen följde lagstiftningen. Båda parter har rätt att höras i sak men vår miljöskyddslagstiftning var så trubbig att man måste polisanmäla. Det åtgärdar vi nu.

    Av gällande lagstiftning kan man dra slutsatsen att det är ett allvarligare brott att bryta mot en instruktion som givits vid en miljögranskning än det är att bryta mot ett tillståndsvillkor.

    Enligt förarbetena till miljöskyddslagen är den avgörande skillnaden mellan verksamhet som kräver tillstånd och sådan som enbart kräver miljögranskning att den förstnämnda i grunden är otillåten medan den sistnämnda är tillåten. Det förutsätts således ett beviljande av tillstånd för att den otillåtna verksamheten ska bli tillåten. En miljögranskning däremot utgör en kontroll av att en verksamhet, som i sig är tillåten, sker på ett lagenligt sätt. Landskapsregeringen föreslår att ordalydelsen ändras så att den bättre motsvarar avsikten med regleringen, den får därmed även en bättre överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i vattenlagen.

    Tillsynsmyndighetens skyldighet att utan urskiljning polisanmäla all verksamhet vid försummad miljöprövning kan leda till orimliga situationer, där obefogat stora resurser läggs ner på utredning av lagöverträdelser som i verkligheten innebär mycket liten miljöpåverkan. Igen är det att använda pengar på smartast sätt.

    Landskapsregeringen föreslår att en ny generell bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet att polisanmäla lagöverträdelser införs i miljöskyddslagen. Enligt förslaget är grundregeln att överträdelser ska anmälas för eventuellt åtal, men att tillsynsmyndigheten kan avstå att anmäla om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna ska anses vara ringa och om allmänt intresse inte anses kräva att åtal väcks. Myndigheten har då en prövningsmöjlighet enligt de angivna bedömningsgrunderna.

    Herr talman! Framställningens verkningar, till största delen motsvarar redan landskapslagstiftningen de krav som ställs i miljöbrottsdirektivet samt i direktivet om fartygsavfallsbrott. Därför krävs inga större förändringar av lagstiftningen.  Det förslag som är av störst betydelse är införandet av straffansvar för juridiska personer när det gäller miljörelaterade brott. Motiven bakom brott som skadar miljön och hälsan är ofta ekonomiska, till exempel för att minska kostnaderna inom ett företags verksamhet. Införandet av straffansvar för juridiska personer förebygger sådana brott. Förslaget förutsätter inga investeringar från företagens sida, däremot kan det i viss utsträckning innebära merarbete för förundersöknings- och åklagarmyndigheten samt för domstolarna. Eftersom antalet fall där samfundsbot kan bli aktuellt förmodligen är begränsat är det dock osannolikt att förslaget skulle medföra ökade resursbehov. I det här sammanhanget kan nämnas att 2007 utdömdes samfundsbot i totalt 18 fall i Finland medan yrkande på samfundsbot avslogs i ytterligare 16 fall. Av dessa fall utgör dessutom de miljörelaterade brotten sannolikt bara en liten del.

    Förslaget om att polisanmälan inte måste göras när det är fråga om försummad miljögranskning är i viss mån positivt i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende både för tillsynsmyndigheten ÅMHM och för polisen.

    När det gäller anpassningen av landskapslagstiftningen till kraven på sanktioner i vissa EU-förordningar, liksom när det gäller utvidgningen av de straffrättsliga sanktionerna på kemikalieområdet i övrigt, rör det sig om brott som sannolikt är ytterst sällsynta i landskapet. De föreslagna lagändringarna förebygger dock sådana brott och medför att straffbestämmelserna på det nämnda området blir mer heltäckande vilket ökar rättssäkerheten. Detsamma gäller för den föreslagna ändringen av bestämmelsen om grov miljöförstöring, som innebär att lagstiftningen blir mer entydig och lättare att förstå.

    Sammanfattningsvis är förslaget som helhet positivt i miljöhänseende eftersom det är avsett att förebygga allvarliga brott mot lagstiftningen på miljöskyddsområdet. För övrigt har förslaget inga nämnvärda effekter, vare sig ekonomiska, organisatoriska eller för jämställdheten mellan könen.

    Slutligen har tidpunkten för ikraftträdelse lämnas öppen med hänvisning till att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Direktivet om fartygsavfallsbrott skulle ha genomförts i november 2010 och miljöbrottsdirektivet i december 2010. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag kan ifrån social- och miljöutskottets sida konstatera att det är en gedigen utredning som har gjorts i den här lagstiftningen. Man har gjort ett bra förarbete. Däremot har det inte varit på någon direkt remiss. Det kan också bero på det mest berör ÅMHM och de har fått uttala sig och man har beaktat deras synpunkter.

    Det här är inte någon politisk laddad lagstiftning. Jag tror inte det finns någon här i salen som ifrågasätter den här lagstiftningen, tvärtom. Det ligger helt i paritet med den diskussion som vi har haft i social- och miljöutskottet. De stora företagen måste också vara straffrättsligt ansvariga för det här. Det är en bra lagstiftning. Jag tror att vi kommer att kunna behandla den relativt snabbt i social- och miljöutskottet, såtillvida att vi inte behöver ha ett utlåtande ifrån lagutskottet i och med att det är nytt med samfundsbrott.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det är sant. Lagtinget har tyvärr varit tvunget att vänja sig vid raskt arbete och det har varit under press när vi försöker komma över direktivspuckeln som vi har. Det känns faktiskt som om vi är på toppen nu. Vi börjar faktiskt komma lite i fas. När det gäller förändringarna i miljöskyddslagstiftningen så har det varit en intim och nära dialog med miljö- och hälsoskyddsmyndigheten. De har även tidigare påpekat att de ville ha en översyn av den här lagstiftningen. När det handlar om miljöbrott och straff så var det ett bra tillfälle att göra den här lilla justeringen i miljöskyddslagstiftningen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Som jag ser det så är det här en bra och väl genomarbetad framställning. Jag har ingenting till den delen att anmärka på. Måhända var jag lite ouppmärksam när det gällde frågan om tidsplaneringen för landskapsregeringens del. Nu hörde jag att ministern hänvisade till direktivspuckeln som man har haft. Jag undrar vad det är för puckel, med tanke på att vi 1995 hade 1200 implementeringar som vi skulle genomföra i snabb takt. Nåja, det var inte det viktiga.

    Här ser jag att miljöbrottsdirektivet antogs i november 2008 och direktivet om fartygs avfallsbrott kompletterades i ett ändringsdirektiv 2009. Det skulle då vara implementerat i medlemsstaterna inom november respektive december 2010. Vad är orsaken till att man kommer först i januari 2011?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller implementeringen av direktiv så har väl alla landskapsregeringar sina kors att bära. En ren och skär orsak är att det har funnits direktiv där det har varit risk för böter och där vi ha legat risigt till. Vi jobbar på så mycket som vi bara hinner. Vi har inte fått något påpekande från EU ännu. Vi är ganska nöjda med att vi ligger någorlunda i fas.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Gunnar Jansson

    Tack, herr talman! Det var riktigt uppfriskande med en dylik presentation från miljöminister Sjögren som representerade högklassig straffrättslig teori, som naturligtvis pekade på väsentliga lagstiftningstekniska finesser på detta område. Då tänker jag naturligtvis på fenomenet samfundsbot och juridiken kring den strafformen. Låt mig först konstatera att samfundsbot som påföljd här är helt nödvändig när vi tänker på detta oerhört viktiga område inom miljövärnet och miljöskyddet. Vi också vet hur det fungerar i den praktiska verkligheten ute i samhället.

    Vi märkte också att samfundsboten som fenomen har fungerat hyggligt så här långt i Finland. Som alltid inom straffrätten brukar man skilja normernas preventiva effekt och repressiva effekt. Här kan man nog tro att förekomsten av hot om samfundsbot i sig har en betydande preventiv verkan.

    När man sedan kom till avdelningen påföljd i efterhand till följd av en överträdelse så redovisade ministern också hur det har fungerat i praktiken. Det här är någonting helt nödvändigt för oss i vår landskapslagstiftning.

    Då kommer jag in på den andra frågan; hur det förhåller sig med lagstiftningsbehörigheten. Framställningen representerar högklassig juridik. På sidorna 8-9 finns det en kompetent bedömning av behörigheten och hänvisningen till införandet av ordningsbot.

    Jag väl ihåg att på 1980-talet kunde den åtgärden genomföras tämligen smärtfritt just för att det var frågan om ett ekonomiskt straff.  Vid tiden för den gamla självstyrelselagens giltighet, som det framgår av framställningen, så infördes det en ny ordning 1993. Jag ansluter mig till bedömningen i framställningen att sett som en helhet, för att detta samhällsskydd ska fungera också inom straffrättens område, så är det nödvändigt att behörigheten beträffande samfundsbot just regleras på det här sättet.

    I det sammanhanget vill jag, och det hör till min skyldighet, att påpeka en specialitet som sammanhänger med behörighetsfrågan. Om vi helt och hållet vänder på framställningen och kommer till bilagorna sidan 6, sista lagförslaget paragraf 17. Där har vi fortfarande bestämmelser i landskapslagstiftningen om frihetsstraff. "En bärande princip när den nuvarande grundlagen för Finlands skrevs och trädde i kraft var att samla alla påföljder som kunde leda till frihetsstraff i strafflagen. Men eftersom den allmänna strafflagen tillhör rikets behörighet så är det i självstyrelsesystemet nödvändigt att fortsättningsvis kunna föreskriva om frihetsstraff i landskapslagstiftningen som påföljd i en aktivitet under lagtingets behörighet." Det här låter lite teoretiskt. Men jag delar den synen att vad här gäller omfattningen av lagtingets straffrättsliga behörighet ska man följa självstyrelselagen och inte den allmänna strafflagen. Också här finner jag att framställningen har träffat rätt.

    Jag vill avsluta, herr talman, med en liten detalj men den är ganska viktig. Det är första lagförslagets paragraf 30a på sidan 15, dvs anmälan av överträdelser. Vi har i dagarna två debatterat fornminnesförvaltning. Det hörde inte till den debatten att gå in på frågan om huruvida man ska agera som man har gjort. Men den här principen som framträder i paragraf 30a är precis en sådan som följer av den förvaltningslag för Åland som trädde i kraft 2008. När en tillsynsmyndighet utövar sin offentliga makt som tillsynare och en tanke om lagbrott uppkommer så ska man alltid bereda part tillfälle att yttra sig, bemöta och kommentera i ett förvaltningsrättsligt förfarande. Man ska ges tillfälle att bli hörd. Nu framgår det inte av denna 30a paragrafen att så skulle ske här, och det ska det inte heller göra, för hörande regleras i förvaltningslagstiftningen. Som jag ser det är det här ett öppnande också i rätt riktning nu i denna speciallag om miljöskydd, men landskapsregeringen utövar tillsyn i många andra aktiviteter än enbart miljöskydd. Den här principen tror jag också att så småningom kommer att kunna inympas i annan organisk lagstiftning.

    Avslutningsvis, herr talman, av hänsyn till tidtabellen så är det nog klokt att vi försöker handlägga denna framställning utan dröjsmål. Jag erfar från utskottets sida att beredskap för det finns. Det är mycket bra, tack så mycket.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det var fina ord av vtm Gunnar Jansson. Som miljöminister ser jag att det här direktivet har stora konsekvenser för miljöpolitiken i Europa.

    Beträffande de här fina orden om juridiken och framställningens upplägg så är det lagberedaren Diana Lönngren och miljöbyråns chef Helena Blomqvist som ska ha en den erkänslan, inte jag.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack, herr talman! Då kan man kanske tänka sig att miljöministern förmedlar min uppskattning över produkten.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det brukar jag också göra. Jag tycker att politik ofta är så fruktansvärt negativt och icke konstruktivt. Alla positiva saker brukar jag försöka förmedla efter bästa förmåga och det behöver tjänstemännen inom förvaltningen får höra också. Jag garanterar att jag förmedlar det.

    Tredje behandling

    4      Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 10/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående förslagen eller vägra ge sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    De i presidentens framställning ingående lagförslagen samt förslaget till förordning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till förslagen.

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    5      Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

    Lagutskottets betänkande (LU 11/2010-2011)

    Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)

    Först tillåts diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    6      Ny blankettlag om fordon

    Lagutskottets betänkande (LU 12/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    7      Lag om ekodesign och energimärkning

    Näringsutskottets betänkande (NU 3/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 6/2010-2011)

    Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    8      Ändring av djurskyddslagen

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)

    Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    9      Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

    Näringsutskottets betänkande (NU 2/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)

    Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs först förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för antagande i tredje behandling.

    Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    10     Luftkvalitet

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)

    Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. 

    Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling efter bordläggning

    11     Fornminnesförvaltning

    Landskapsregeringens svar (S 1/2010-2011-s)

    Ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål (S 1/2010-2011)

    Ärendet bordlades 25.1.2011. Först tillåts fortsatt diskussion. Under diskussionen kan det väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

    Om ett förslag till hemställan har väckts bordläggs ärendet till ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till hemställan väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

    Under diskussionen kan ärendet bordläggas ytterligare en gång om lagtinget så beslutar.

    Diskussion.

    Ltl Camilla Gunell

    Herr talman! Med tanke på gårdagens diskussion så måste jag ta fram mappen vad gällde det här ärendet och titta lite närmare på det. En sak som jag inte tycker att kom fram i debatten men som är en verkligt god sak det är ju att Åland är fyndrikt vad gäller fornlämningar. Det var positivt med Champagnefyndet och vad det har inneburit för Ålands del. De fornminnen vi har i form av krukskärvor, benbitar och annat från svunna tider är ju en ännu större och mera värdefull skatt.

    Vi ska också komma ihåg att vi har en stor andel markägare som inte alls har några problem med att det finns fornminnen på deras marker. De är stolta, glada och ganska tysta.

    Sedan finns det ett problemområde, en konflikt som funnits och eskalerats ända sedan 70-talet. Jag vet inte var det började men kanske det var med dessa mytomspunna provgropar.

    Min erfarenhet att man ska ta itu med problem omedelbart och inte låta åren gå och problemen växer till sig.

    När det här var aktuellt för 35 år sedan då var nuvarande vicetalman Gunnar Jansson kanslichef i landskapet och kunde alltså ha löst frågan redan då. Kanske det var där redan som den gemensamma berättelsen började som innefattar nuvarande vicetalman Gunnar Jansson och markägarna i Långbergsöda.

    Jag var knappt född när detta skedde och ingen av de nuvarande tjänstemännen på museibyrån har kunnat ansvara för saker som hände då.

    Under senare år har jag dock närmare kunnat följa den här frågan. Särskilt var den aktuell från åren 2004 och framåt. Dåvarande minister Lasse Selander hade frågan om Glamilders på sitt bord och därpå följande regering fick överta ärendet. Vtm Gunnar Jansson fungerade då som juridiskt ombud för markägaren och det var honom vi inom landskapsregeringen fick sitta med på andra sidan bordet och förhandla.

    Affären slutade enligt min mening inte så bra. Jag tog avstånd ifrån den skulle lösas på det sättet och jag som kulturminister ville inte ta ansvar för den lösningen. Den affären ligger nu som ett prejudikat inför framtiden.

    Landskapsrevisorerna noterade efteråt att affären var mycket ofördelaktig för landskapet och att förlikningsavtal av den här typen bör undvikas.

    Efter detta kom ett initiativ från oppositionen i lagtinget med nuvarande finansminister Mats Perämaa som första undertecknare. Jag tror inte att vicetalman Gunnar Jansson motsätter sig om jag påstår att han hade en stor roll i att ta fram den lagmotionen.

    Jag ansåg inte att lagtinget skulle anta lagmotionen utan att frågan skulle gå via lagberedningen som vanligt. Samma åsikt har vi nu hört när det gäller finansförvaltningslagen. Det ska inte stiftas lagar i stora utskottet. Men det gick bra, alldeles utmärkt den gången. Det är naturligtvis mycket bättre om lagframställningarna tas fram av landskapsregeringen och lagberedningen så att det blir så korrekt som möjligt och där man också kan göra konsekvensbedömningar.

    Framförallt borde man inte ha gjort frågan så här stor, en omregistrering av fornminnen ända sedan 1500-talet har krävt mycket arbetet, tid och resurser. Museibyrån har fått lägga annat åt sidan under de här åren för att kunna jobba med frågan. Den projektledare som vi under min tid anställde som en följd av att lagtinget antog lagmotionen skulle jobba i två år. Vad jag vet så är tjänstemannen i fråga ännu kvar och den här processen är kanske inte ens halvvägs ännu.

    Politiskt har frågan legat ganska stilla det sista året, museibyrån och lagberedningen hävdar att de var klara redan 2009. Likaså det ”hörande”, som minister Lundberg talar om att ha pågått sedan 2009 till dags dato, det förstår jag inte. Jag vet inte om det är något politiskt hörande eller någon typ av förhandlingar.

    Nu står nästa konflikt på agendan om Långbergsöda. Vad ska landskapsregeringen göra då?

    Att börja den här omregistreringen av samtliga fornminnen var som att öppna Pandoras ask. Särskilt efter att Glamildersaffären var ett faktum. Min uppfattning är att det väntar domstolsprocesser.

    Kanske det är bäst så, att föra saker till slut i domstol. De gånger som den här saken har tagits upp så har det gått väldigt mycket enligt landskapets roll. Senast var nuvarande vtm Gunnar Jansson involverad i att föra frågan om provgroparna till prövning i högsta domstolen. Det var 2007, om jag minns rätt. Då avfärdades ärendet och lämnades utan åtgärd. Det kanske säger en del om frågans juridiska relevans. Det arbete som nu pågår så måste man nog kalla mera av politisk relevans.

    Så min slutsats med tanke på historieskriningen är att vicetalman Gunnar Jansson måste vara öppen med sina kopplingar i den här affären. Företräder han fortfarande markägarna i Långbergsöda och deras intressen eller företräder han Ålands folk? Företräder han alla åländska medborgare och skattebetalare i den här frågan eller en enskild grupp markägare?

    Om jag var lantrådet Viveka Eriksson skulle jag mycket noga överväga lämpligheten i att ha med vicetalman Jansson i den samrådsgrupp som nu ska föra frågan vidare.

    Vicetalman Gunnar Jansson har otvivelaktig stor auktoritet, både juridiskt och politiskt. Man måste vara försiktig i hur man använder sig av denna makt och auktoritet. Min bild är att man nu använder sin position som representant för Ålands folk för att öppna dörrar och lagrum för ett särintresse, en särskild grupp. I min värld är det två roller som med trovärdighet och objektivitet inte kan förenas.

    Slutligen vill jag säga att alltid när den här frågan diskuteras så sägs det saker tjänstemän som har varit involverad i fråga på ett litet förklenande sätt och tilltron till deras kompetens och professionalitet ifrågasätts väldigt starkt. Jag skulle vilja hävda att i den här frågan är ingenting svart eller vitt. Museibyrån har säkert begått misstag under årens lopp. Fornminnesförvaltning på 70-talet fyllde givetvis inte de krav som man kan ställa nu och där finns säkert saker som man behöver uppdatera och modernisera.  

    Under min tid i landskapsregeringen var min bild den av tjänstemännen på museibyrån att den politiska misstro som har funnits i åratal mot det arbete som de utför har gjort att de har blivit mycket exakta i sina ärenden. De har sett till att följa lagar och regelverk in i minsta detalj. Jag upplevde nog under min tid att tjänstemännen på museibyrån kanske var de som med den största exaktheten föredrog sina ärenden. De hade också med åren blivit ganska juridiskt kunniga.

    Jag tror att man behöver vara försiktig med hur man uttalar sig kring deras kompetens och professionalitet. Det här är inte några lätta frågor.

    Som tur är finns det också andra organ att höra om man är osäker på sin egen uppfattning. När det påstods att det stred mot grundlagen eller det stred mot det ena och det andra så prövades det flera gånger under förra mandatperioden hos museiverket och jord- och skogsbruksministeriet. Det begärdes in olika utlåtanden.

    Jag får säkert anledning att återkomma. Tack, herr talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Det är tydligt att vi för andra dagen i rad ska få höra lite historisk faktabeskrivning. Fixeringen av vicetalman Gunnar Janssons person tycks fortsätta.

    Jag vill upprepa det som jag sade igår. Jag tycker att det är bra att vi har en politiker som idag har säte i detta parlament och som har intresserat sig för den här brännande frågan. Frågan är brännande i och med att den inte har hanterats på, enligt centergruppen, ett helt korrekt sätt ifrån museibyråns sida. Vad gäller tjänstemännen så har den hårdaste kritiken riktats från oppositionen angående hanteringen. Där får man kanske inom oppositionslägret föra den polemiken vidare.

    När det gäller Gunnar Janssons person så måste vi komma ihåg att 1970-talet gav anledning till en utredning om hur man skulle hantera Långbergsöda med omnejd. Den utredningen verkställdes sedan aldrig på politisk nivå. Där har vi dagens problematik.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag beklagar om det uppfattas som det fokuseras på vicetalman Gunnar Janssons person. Det är nog frågan om hans funktion i detta som jag ifrågasätter. Vicetalmannen har ju all rätt att i egenskap av juridiskt ombud fungera som det, vilket han har gjort under årens lopp. Men just nu är det svårt att veta på vilken sida vicetalmannen står. Är han fortfarande i någon mån talesman för ett särintresse? Eller är han en representant för Ålands folk som ska tillgodose att skattemedel prioriteras och används på bästa sätt för alla ålänningars bästa? Jag tycker att det vore viktigt att få det klart.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Vi kan väl se ltl Gunells anförande som en linjedragning från den socialdemokratiska gruppens sida. Det betyder att man vill slå fast en skiljelinje mellan de markägare som har fornlämningar på sina områden och Ålands folk i övrigt. Det är en absurd uppdelning.

    Som jag försökte understryka igår så har vi ett gemensamt intresse. Markägarna har med sin stolthet sagt att man har fornlämningar som man vill ta ansvar för. Men tidigare landskapsregeringar och lagting har ju misslyckats att skapa ett system som är hållbart. Det är ju det som bland annat vicetalman Gunnar Janssons insatser har syftat till, att få klarhet i hur man ska kunna skydda fornlämningar, men på ett rimligt sätt så att de som bor och verkar i de här bygderna också ska kunna bo kvar och inte tvingas lämna sina gårdar.

    När ltl Gunell redan igår frågade på vilken sida vtm Gunnar Jansson står på, så var det faktiskt lite ansvarslöst att uttala den typen av åtskillnad.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Den här frågan är inte lätt. Om jag minns rätt så har nog centerpartiet suttit vid makten alla dessa år ända sedan 70-talet och gör det fortfarande. Just nu ligger frågan i händerna på en kulturminister med den partibeteckningen. Jag tyckte igår att kulturministern hade ett väl avvägt och bra anförande. Det handlar om att komma till mera exakthet vad gäller information och dialog. Jag tror inte det räcker med det. Det ska nog till annat för att få den här frågan löst. Det är nog av mera ekonomisk art.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Det var väldigt mycket personfixering. Frågan gäller hur man ska kunna samordna, samverka och balansera olika intressen. Dels intressen för fornlämningar och dels att man ska kunna använda marktillgångarna på ett vettigt och rimligt sätt i det moderna samhället.

    3 § i självstyrelselagen säger att alla som är här representerar Ålands folk. Det är ett uttryck för ett allmänt intresse. Vad man gör privat och vilka vinningar man har är en helt annan sak. Om det är till massmedia, juridiska processer, konsultverksamhet eller företag, det har inte med detta att göra. Det här är parlamentet och här ska vi dra upp riktlinjerna.

    Då vill jag fråga ltl Gunell om sakfrågan; är det bra att landskapsregeringen nu gör en förordning, att man går igenom registreringarna och att man försöker få ett samråd kring de här frågorna?

    Ltl Camilla Gunell, replik

     Vad jag förstår så gör ju landskapsregeringen nu så gott man kan i enlighet med den lag som togs i lagtinget 2006. Hela det här spörsmålet handlar om varför det går för långsamt och varför man fortfarande inte har löst, kommit till skott och slutfört den här om registreringen. Det bedömdes 2006 att det skulle ta två år. Jag varnade för den här lagstiftningen. Jag ville inte ha den här förändringen, jag ville särskilt inte att det skulle gå till på det sättet som det har gått till.

    Jag kan dela den generella målsättningen att privata markägare och fornminnen ska kunna samverka, absolut. Jag är av den uppfattningen att man som privat ägare både ska kunna ha fornminnen på sin mark och man ska också kunna äga kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Då är ju det viktigt att man försöker hitta konstruktiva lösningar på den problematiken. Jag tror inte att vtm Gunnar Janssons tidigare juridiska engagemang i frågan är det som gör att det går långsamt. Det är en svår problematik när alla som har fornlämningar på sina tomter inte är överens med myndigheten. Då måste man gå lagstiftningsförordningsvägen och får det här genomfört.

    Vi ska också i det här fallet tänka historiskt på den insats som museifolket har gjort med Mats Dreijer i spetsen. Det har tagit många, många år att får det gjort. Det är en rikedom som vi har förvaltat väl hittills och jag tror att man kommer att göra det i fortsättningen.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tycker det är komplicerat att blanda roller. Att företräda juridiskt och sedan har man ett politiskt ansvar när man sitter i den här salen. Jag tycker att det finns fog för lantrådet att fundera över om vtm Gunnar Jansson i sin nuvarande roll kan stå fristående och objektiv från de kopplingar och roller som han tidigare har haft. Han var så otroligt involverad i den här frågan från markägarnas sida. Nu ska han i sätta sig på andra sidan förhandlingsbordet. Jag skulle överväga om detta var korrekt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Spörsmålet första undertecknare brukar hänvisa till lagtingsordningens paragraf 9 som innehåller ett förbud mot imperativt mandat. Det gör han alldeles rätt i. Vi är här för att företräda Ålands folk enligt 3 § självstyrelselagen och skall göra det som rätt och sanning bjuder. Jag är naturligtvis rörd över kollegans Gunells omsorg om min enkla person, men jag kan frånse från den och jag följer lagtingsordningen.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det här är ju inte första gången som den här sammanblandningen av roller är uppe för diskussion vad gäller vtm Jansson och frågan om Långbergsöda. I ett utlåtande som gjordes 2006 till högsta förvaltningsdomstolen lyfte landskapsregeringen redan då det komplicerade i att vtm Gunnar Jansson på 70-talet var engagerad i frågan som kanslichef och efter det sedan hade en annan roll, dvs som ombud för markägarna i Långbergsöda gentemot landskapsregeringen. Så att påstå att det inte finns ett problem här, jag tycker att det är ganska uppenbart. Det borde åtminstone vara transparent om hur det förhåller sig.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Herr talman! Det jag gjorde på 70-talet var att, i min dåvarande egenskap, medverka i en process enligt vilken de här frågorna skulle bringas till en lösning efter det nyskiftet som förrättats där i bygden. Det är riktigt. Detta ledde till en framställning till dåvarande länsstyrelse om fastställande av gränser för skyddsområdena för fasta fornlämningar. Den åtgärden föll och strax därefter blev jag vald till ledamot av Finlands riksdag så jag kunde alltså inte fortsätta med den processen, vilket jag beklagar.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    När man tittar tillbaka tycker jag nog att vtm Jansson har spelat på en arena här med både juridiska och politiska redskap i handen. Nu undrar jag vilket redskap han använder i den här situationen?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Jag vill erinra ltl Gunell om att det inte bara är markägare i Långbergsöda som har problem. Jag tycker det är onödigt att fokusera på dem, som om bara de skulle vara aviga när det gäller skyddet av fornminnen. Det är ju ingalunda så. Jag är själv en av de 1362 markägare som har accepterat det som man har beslutat. Men, nog inser jag också att det blir problem. Jag har nog upplevt begränsningar på grund av det här. Det är begränsningar som ingalunda är så stora som i Långbergsöda därför att i Långbergsöda har man väldigt mycket fornminnen och följaktligen flera problem. Jag tycker att man ska vara lite mera schysst mot samtliga markägare. Det är ju nu som vi ska försöka lösa det här och inte bara försöka hitta syndabockar bland markägarna. Det tycker jag att är fel.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag håller med om det. Det är viktigt att lösa det här. Jag tycker att man ska lösa det enligt en princip som här har uttalats många gånger. De här storheterna ska gå att förena, att vara markägare och ha fornlämningar. Det är inte bara fornlämningar som är en begränsande faktor för en markägare. Det kan finnas skyddsvärda växter. Som skärgårdsbo upplever man hela självstyrelsesystemet som kraftig begränsning vad gäller försäljning av mark osv. Det finns oerhört många begränsningar för markägare. Det löses i alla fall på andra ställen i världen, ofta med rätt så små ekonomiska ersättningar. Det har väl också under årens lopp betalats ut en del ersättningar. Man har försökt. När jag tittar historiskt tillbaka så tycker jag att man har försökt hitta lösningar i 30 år. Den slutgiltiga, för alltid varande, lösningen har man ju inte kommit på ännu.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Nej, man har inte kommit fram med en lösning ännu. Men det är just det som landskapsregeringen håller på med. Igår hörde vi också många konkreta förslag på hur man går vidare. Jag tycker vi ska sikta in oss på det och inte på vad som har varit och vem som eventuellt har behandlat något ärende fel. Jag har själv varit kulturminister i fyra år och jag insåg mycket väl de problemen. Jag gjorde säkert några dumma beslut också i den frågan. Även om det inte var alltför mycket aktuellt då så förstod jag ändå. Det är alldeles klart att problematiken har vuxit under de här åren. Därför måste vi göra något nu så att alla kan leva och bo överallt, oberoende om man har fornminne, vill sälja sin tomt åt någon icke ålänning eller vad det nu är som man vill. 

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tror att alla förstår problematiken. Jag tror att väldigt många har med mycket god vilja och goda ambitioner jobbat med den här frågan. Jag önskar landskapsregeringen och samrådsgruppen lycka till. Jag hoppas den här frågan inte följer med i flera mandatperioder.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Det som kom upp i det sista replikskiftet håller jag med om. Ltl Gunell sade att det finns ett problemområde i landskapet Åland och det är Långbergsöda. Jag har, sedan den här debatten började, fått ca 20 telefonsamtal. Det är ganska ovanligt att man får så mycket påstötar. Samtalen har kommit från Eckerö, Finström, givetvis kommit från olika håll i Saltvik och samtal har också kommit från Jomala. Det finns nog inte bara ett problemområde. Det är att förenkla den här problematiken.

    Jag noterade också att ltl Gunell riktade sig till vicetalmannen och frågade om han företrädde Långbergsödaborna eller Ålands folk. Enligt mina geografiska kunskaper så borde Långbergsöda också höra till Åland, så det borde vara samma sak. Jag kan hålla med om en sak som ltl Gunell säger, det förefaller som vtm Gunnar Jansson den här gången har hamnat på så pass många stolar så inte ens han klarar av att sitta på dem.

    Jag kunde inte hitta något sakmotiv till att regeringspartierna med allt våld ville få bort det här ärendet från bordet så fort som möjligt. Vi hade ju en omröstning igår om vi skulle bordlägga ärendet till den 7 mars, som vi önskade, så att landskapsregeringen faktiskt skulle kunna klä sina ord i handling, när man pratar om att man har gjort ett gediget arbete. Vi ville bordlägga ärendet till den 7 mars, men vtm Jansson med flera valde att ägna sig åt maktspråk. Man ville få bort det här så fort som möjligt från lagtingets bord. Det tyder nog ändå på en viss nervositet. Det kan jag hålla med om.

    Det pratades, främst från utbildningsministern, om det gedigna arbete och hur noggrant och bra man har skött det här ifrån museibyråns sida. Jag vill hänvisa till genomgången av det här ärendet i stora utskottet, nu är inte någon av de liberala ministrarna här som var med i stora utskottet. Det hävdades ifrån museibyråns sida att det var ganska enkelt att få över landskapsregeringens fornminnesregister till fastighetsregistret. Det sades faktiskt att det bara var en knapptryckning. Det var datoriserat. Vi gick vidare i hörandet av sakkunniga. Det konstaterades att det här registret inte var datoriserat utan det var någon typ av kortregister. När vi gick ännu djupare i ärendet så kom vi underfund med att det här registret var så pass dåligt och det var uppgjort på så pass godtyckliga grunder att allt måste göras om ifrån början. Det blev sedermera lagtingets beslut.

    Ansvarig minister sade igår att invånarna, som hon försöker övertyga uppe på läktarna, i Långbergsöda känner otydlighet och ovisshet när det gäller de här frågorna. Hon menade att lagstiftningen inte passar in. Lagstiftning måste göras om. Men det är inte på det sättet. Lagstiftningen är okej, den blev väldigt tydlig 2006. Det stora problemet är att man inte följer lagen. Museibyråns tjänstemän tar sig rättigheter som inte finns. Det finns inte laglig grund för det. Jag frågade flera gånger av ansvariga ministern; på vilka grunder kan man agera på det här sättet? Hur kan man muntligen säga åt markägare att man får hugga men man får inte köra ut. Det är ju en omöjlighet. På vilka grunder, minister Lundberg, kan man vid lantmäteriförrättningar hävda att det finns fornminnen här? Det förs in i fastighetsregistret. Unga människor får servitutet med sig på sig sina tomter för all framtid, utan att de inventeringar som har gjorts finns på kartmaterial. Det hävdas det att det finns fornminnen på godtyckliga grunder, enligt mitt förmenande.

    Det finns sommarstugetomter runt om på Åland. Bl.a. en fastighetsägare tog kontakt med mig. År 2007 har man skickat brev till landskapsregeringen och man har överhuvudtaget inte fått ett svar ännu. Jag har förstått att ansvariga ministern har varit ute på ort och ställe och försökt reda upp också det fallet. Men man har inte fått ett skriftligt svar och man har inte fått något besked ifrån landskapregeringen sida.

    Det har varit intressant för mig att följa de kartor och inventeringar som har gjorts över fornminnena när man ser hur de har växt under årens lopp. Jag blir ganska fascinerad hur pass stora möjligheter stenåldersmänniskorna hade att titta in i framtiden. De bosättningarna som man hade har precis passat in där fastighetsgränsen går nuförtiden. Jag är imponerad av det, att man kunde veta att här kommer det efter tusentals år att dras hastighetsgränser så vi håller oss här. Med det menar jag att man har dragit gränserna på relativt godtyckliga grunder. Jag förstår inte hur det kan komma sig att man kan agera på det sättet.

    Nu hävdar man ifrån landskapsregeringens sida att man måste ha en förordningsfullmakt. Jag frågade igår; varför? Varför behöver man denna förordningsfullmakt? Ja, det var för att man skulle kunna klargöra vad detta register behöver innehålla. Men det finns ingen sådan förordningsfullmakt i lagen. Det var heller aldrig lagstiftarens mening att det skulle behöva vara någon förordning för att fastslå detta. Jag ser det enbart som ett sätt att försöka få tiden att gå.

    Vi gick igenom flera paragrafer igår. Låt mig uppehålla mig en liten stund vid paragraf 12. Märkväl, paragraf 12 har funnits ända sedan 1999. Det gjordes inte någon ändring i den i stora utskottet. Det är ju själva grunden för det här resonemanget. Tittar vi på paragraf tolv så sägs det så här: ”avslås en ansökan om att rubba eller täcka över en fast fornlämning som orsakat sökanden olägenhet som inte är ringa har sökande rätt till full ersättning av landskapets medel om uppgift om fornlämningen inte var införd i landskapsregeringens register för fasta fornlämningar när den påträffades.” Jag frågar då landskapsregeringen; var står vi idag? Har vi ett sådant register? Eller har vi inte ett skydd för fornlämningarna enligt den här paragrafen? Jag menar att man inte har det. Det finns inte något register. Det är det som man säger nu. Från det att man informerade stora utskottet att det bara var en knapptryckning så skulle man föra över fornminnesregistret till fastighetsregistret till att vi kom ner till något sorts kortregister och så kom vi fram till att det här är så dåligt att allt måste göras om ifrån början. Tittar man på den här paragrafen som jag hänvisade till så sägs det; ”om uppgifter om fornlämningen inte var införd landskapsregeringens register för fasta fornlämningar när den påträffades”. Var vänlig, minister Lundberg och svara på hur landskapsregeringen ser på det här. Vilket skydd har fornlämningarna idag?

    Herr talman! Jag nämnde också igår övergångsbestämmelserna i lagstiftningen. I sista meningen säg det så här: ”registreringsförfarandet enligt denna lag ska beträffande varje fastighet inledas inom två år från denna lags ikraftträdande”. Vi pratar om 2006. Våren 2008 började man skicka ut brev, där man hoppade över det första steget att informera fastighetsägarna. Man får inte kritisera förvaltningen. Men jag kan ändå inte begripa, när vi alla vet hur inflammerat detta ärende har varit, att man inte ens följer lagstiftningen, utan man börjar skicka ut brev och meddelar fastighetsägarna att de här fornlämningarna har vi registrerat, istället för att ta kontakt.

    Det ledde till ett spörsmål. Vi har hela tiden ifrån oppositionens sida knuffat landskapsregeringen framför oss i den här frågan. Det gjorde vi 2008. Då, minister Lundberg, medgav landskapsregeringen skriftligt att de hade gjort fel och de hade inte följt lagstiftningen. Igår sade minister Lundberg att hon inte kände igen ett ord av det som jag sade i mitt huvudanförande.

    Jag har ett brev framför mig som jag har fått och som gick ut senare när man började dra det här på rätt bog. Då skrev man så här; ”Ålands lagting beslöt i september 2006 att göra en ändring i 2 § i landskapslagen om fornminnen. Enligt ändringen ska varje fastighetsägare få tillfälle att bli hörd innan fornlämningen antecknas i registret”, det som man glömde tidigare. Den här markägaren har 13 områden, de facto betydligt flera p.g.a. att det är indelat i A, B och C-områden. Det är en ganska komplicerad skrift att ta ställning till. Framförallt när man tittar på kartorna är det nästintill en omöjlighet att få reda på var fornminnena ligger sist och slutligen.

    Den här fastighetsägaren gav ett ganska intressant svar.  Han säger på väldigt sakliga grunder att han ställer sig kritisk till det här främst vad gäller kartmaterialet, skala och avsaknaden av arealuppgifter. Kartmaterial och till fornlämning hörande text överensstämmer inte i flera fall, tyvärr är det så. Det sägs också; ”de rektangulära figurerna representerar inte de faktiska gränserna för fornlämning. ”När man tittar i inventeringarna från 1975, hur är det möjligt att ett litet, litet område som är angett som fornminne att de bara växer och växer för varje gång. Av någon egendomlig anledning stannar de bredvid fastighetsgränserna, enligt fastighetsregistret. Jag tycker det är rätt skrämmande egentligen. Jag är nog inte så fascinerad sist och slutligen när det kommer till kritan.

    Herr talman! Jag vet att jag har pratat länge igen. En sak som är intressant är det som anges som fornminne, markägaren säger, märkväl det är ord mot ord, att det torde vara en kolbränningsgrop som varit i användning på 1940-talet och det andra är grunden till en smedja daterad på 1900-talet.

    Det är, värderade landskapsregering, fortfarande för mycket godtycke i den här hanteringen. Det har gått fem år nu sedan stora utskottet försökte få ordning på det här och som lagtinget sedermera omfattade, men problematiken bara fortsätter.

     Jag vill avsluta med det som jag sade inledningsvis; det finns inte bara ett problemområde på Åland. Det finns väldigt många problemområden som råkar innehålla fornminnen.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Det här är ett synnerligen komplicerat ärende. Det är flera faktorer som spelar in. För det första, vi har markägarna som har fornlämningar på sina marker. De flesta kan vara stolta och glada över det och tycker att det inte är något stort problem. Naturligtvis blir det ett problem när det är i den omfattningen att man inte kan leva ett normalt liv och man känner sig trängd och instängd.

    Det andra är att hur vi hanterar fornlämningarna. Det är också viktigt att man tar hand om dem och sköter om dem. Det är en del av vårt kulturarv. Vissa säger att kulturen visar hur man tar hand om de döda, men det har också stor betydelse hur vi bryr oss om detta. Det är viktigt att vi politiskt visar att vi bryr oss om det.

    För det tredje, vi har väldigt lite pengar för att ta hand om dem. Annars skulle det inte vara ett stort problem. Det här ska man försöka kompromissa om. Jag tycker att kulturministern har tagit det på allvar. Hon jobbar stenhårt med de här frågorna och går vidare med dem. Hon har gett bra svar här i salen.

    Angående bordläggningen av det här ärendet så ifrågasätter jag att man visar maktspråk. Det fanns inga flera kvar på listan. Det var färdigt diskuterat. Man kan återkomma med ett nytt spörsmål om man har problem.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det får man väl säkert göra. Det var ju faktiskt så att vi ifrån oppositionens sida försökte hjälpa landskapsregeringen igen lite på traven genom att ge dem lite mera tid att ägna sig åt det som man beskriver som gediget arbete, ltl Mattsson.

    Det sägs i stora utskottets betänkande så här; ”det finns ingen orsak att försämra skyddet för fasta fornlämningar men lagstiftningen behöver kompletteras för att tillgodose fastighetsägarnas berättigande och grundläggande rättigheter på ett bättre sätt”. Det är det som är pudelns kärna, ltl Mattsson. Det stora problemet är att inte landskapsregeringen och dess förvaltning följer lagen. Jag har funderat länge på varför man inte gör det. Kanske vi fick ett svar av ltl Åke Mattsson när han säger att det inte finns pengar för det här. En förvaltning måste följa lagstiftningen. Om det inte finns pengar så får man se till att det finns pengar eller att man ändrar lagstiftningen. Men man kan inte bara skjuta saker och ting framför sig, om det är som ltl Mattsson tror att det inte finns pengar.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Herr talman! Ett förtydligande, när jag pratar om att det inte finns pengar så finns det inte pengar i landskapet. Vi skär ner på ÅHS, vi skär ner på alla områden och vi har inte obegränsat med pengar som vi kan spendera på olika saker. I så fall skulle det gå ganska enkelt att lösa det här, tror jag. Man skulle kunna ge den ersättning som en markägare anser att man behöver ha för de här inskränkningarna. Jag vet inte om ltl Eriksson är beredd att skära ner och ta de pengarna från skärgårdstrafiken, ÅHS eller någon annanstans ifrån och betala bort fornlämningar. Eller hur ska man lösa problemet? Det här måste man titta på och kompromissa. Man jobbar med de här frågorna. För närvarande gör man ett bra jobb. Att gräva ner sig 10 år tillbaka eller 40 år eller hur länge ska man hålla på älta och gräva i det här? Man vill fortsättningsvis hålla på att älta och gräva i det här. När oppositionen ville fortsätta sade vi okej, nu har vi pratat om det här. Man har haft sin debatt, man har fått säga sitt och det är okej. Vill man komma igen med ett annat spörsmål så kom senare då. Jag tror inte att någon är betjänt av att vi ska älta detta en gång till.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag noterar hela tiden att regeringspartierna vill få bort det här ärendet från bordet så fort som möjligt. Man vill inte älta och gräva även om det kan vara någonting som kan passa in när det gäller fornminnesvård.

    Det är ganska intressant igen, det är inte någon som har uttryckt det så tydligt som ltl Åke Mattsson gör nu. Det handlar om pengar. Det handlar om att man sätter de här pengarna mot andra intressen. Men problemet, ltl Åke Mattsson, är att så länge vi är en lagstiftande församling så bör vi respektera den lagstiftning vi själva stiftar, annars är det inte någon rim och reson alls. Paragraf 12 är entydig. Den är entydig och infördes redan 1991. Landskapsregeringen rullar det här framför sig år efter år efter år utan att lösa frågorna. Jag är tacksam för att vi fick en förklaring till varför, det handlar synbarligen om pengar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Om paragraf 12 är entydig så skulle jag vilja att ltl Anders Eriksson svarar på hur en fornlämning kan finnas i ett register om den inte har påträffats? För så står det i lagen idag. Jag tycker att det är en bristande formulering.

    Sedan när det gäller ändringen av tvåårsregeln så är det ett resultat av det hörande som vi har haft med markägare. Många, framförallt de som har väldigt fornminnestätt, upplever det väldigt stressande att enda möjligheten att få ersättning, ifall man nekas rubbning, ska ske inom två år. Man ska presentera vad man ska göra på sin tomt, vilka vägar, vilka garage och vilka byggnader som man ska uppföra på sin tomt. Jag tycker det är rimligt att ta bort den här tvåårsregeln och skapa lugn och ro. Enda sättet att säkra och skydda fornminnena är att vi gemensamt, markägarna och lagstiftare, ser på hur den här lagstiftningen ska tillämpas och att vi har en samsyn.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ja, det skulle vi alla önska i de bästa världar. Jag undrar om vicelantrådet läste den här paragrafen rätt? Det sägs så här; "avslås en ansökan om att rubba eller täcka över en fast fornlämning som orsakar sökanden olägenhet som inte är ringa har sökande rätt till full ersättning av landskapets medel om uppgift om fornlämningen inte var införd i landskapsregeringens register för fasta fornlämningar när den påträffades.” Med det menar jag att det inte finns något sådant register idag. Det har ju landskapsregeringen som sagt själv. Eller finns det ett hemligt register som man inte vill ge ut eller vad har vi riktigt för status för registret? Det är ju trots allt detta som är pudelns kärna. Finns det inte något register finns det heller inte något skydd. Då är det fritt fram att rubba fornlämningarna. Inser inte ansvariga ministern detta?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Fortsättningsvis, hur kan en fornlämning hamna i ett register om den inte är påträffad? Det förstår inte jag. Därför tycker jag att den här lagstiftningen är bristfällig. Det är en dålig formulering och jag upplever att den här tvåårsregeln är förfång för våra markägare. Det är inte ett förfång för en markägare som äger tio hektar och har en fornlämning. Men lever man i ett fornminnestätt område så är det ett jätteproblem och det vill jag åtgärda. Vi är lösningsinriktade. Vi vill hitta lösningar på de här frågorna och försöka hitta medel för att underlätta och faktiskt komma till det som är både lagens anda och mening och vår anda och mening. Det ska gå att bo, det ska gå att leva och verka trots att man har fornlämningar.

    Första omgången av hörande var fel och det har vi gjort om. Vi har gjort om det på det sättet att vi t.o.m. har hört markägare innan, om innehållet i brevet, om kartor och om vilka delar som vi ska ha i registret., Vi ser inte detta som vi och de utan vi varit angelägna att tillsammans skapa ett bra fornminnesregister för Åland. Registreringen är inte färdig ännu, vi har inlett det förfarandet. Registreringen har inletts enligt lagen inom två år.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Förstår ansvarig minister Lundberg själv vad hon säger? Hon säger; ”hur kan en fornlämning finnas i ett register före den har påträffats?” Självklart, de som man känner till finns i ett register. Det var tankarna. Man hävdade från museibyråns sida att allt som var infört före 1.9.1999 fanns per automatik i det här registret. Medan lagtinget inte accepterade det resonemanget och sade att detta har gjorts så felaktigt så allt måste göras om ifrån början. Det finns inget register idag. Sedan framöver, minister Lundberg om ni lite, lite besinnar er och tänker efter så är det så att när man påträffar ett fornminne så ska det föras in i registret. Men problemet är ju att man inte får ett register till stånd och att man inte får ordning och reda på de här sakerna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Först angående vem som företräder vem. Det är mycket korrekt som vtm Gunnar Jansson sade att jag brukar citera 9 § lagtingsordningen. Det är ju tillåtet att företräda den man finner för gott, till och med enskilda personer, grupper av personer, regioner och särintressen som lagtingsledamot. Det är ingenting som är olagligt bara man iakttar lag så är man icke bunden av några andra föreskrifter. Det är tillåtet att företräda t.ex. tjänstemän och ta dem i försvar. Det är fullt tillåtet också. Det finns inte någon laga grund att förvägra någon att utföra sitt lagtingsuppdrag. Tvärtom, man har laglig rätt att göra rätt. Man har t.o.m. laglig rätt att komma hit, man får inte hindras att utföra sitt uppdrag.

    Jag företräder obundens samling som företräder människan i systemet. Det är en viktig aspekt i de här ärendena. Jag går igång starkt på när systemet inte tar hänsyn till människans rättigheter, i det här fallet markägarnas rättigheter. Den privata äganderätten måste alltid värnas. När vi på olagliga grunder inkräktar på den så är det ytterst allvarligt. Därav mitt engagemang i den här frågan.

    Samtidigt som jag är intresserad av historien så tycker jag också att det är viktigt att förvalta fornminnen. Det är ingen annan här i den här salen eller ute i bygderna som inte tycker det. Alla som har fornminnen på sina marker är stolta över det och tycker att de ska förvaltas och värnas. Sedan kan det bli en intressekonflikt när man ska bygga ut sitt boende och man måste rubba fornminnen och då ska det här systemet fungera. Vi försöker uppnå begreppet rättssäker fornminnesförvaltning.

    När det gäller den efterfrågade rättsäkerheten så har vi fått höra att det behövs en lagändring. I det här skedet tänker man ta bort tvåårsregeln. Då är frågan hur mycket man ställer till det för det befintliga arbetet med omregistreringen. Måste den göras om ytterligare en gång? Det kan inte jag svara på. Man säger att det behövs en förordningsfullmakt för att kontexten för den nuvarande förordningsfullmakten har ändrat. Jag säger inte emot det, men betänk då hur många andra förordningsfullmakter som är bristfälliga och felaktiga i vår lagstiftning.

     Det hör inte hit, men det är relevant, t.ex. jordförvärvslagstiftningen har en förordningsfullmakt som endast i förordning får omfatta tekniska bestämmelser och så drar vi materiella bestämmelser i förordning. Det får fortgår år efter år. Flera år efter att det t.o.m. har sagts av en parlamentarisk kommitté. Då borde man ju rusta till och se till att man får ordning på alla de här förordningsfullmakterna som är felaktiga eller saknas.

    När det gäller register så har vi här i lagtinget tagit en omfattande lagstiftning om hur register ska hanteras. Om det är någonting som är kringgärdat av bestämmelser så är det just ett register och lägg därtill de förordningsfullmakter som finns i befintlig lagstiftning. Jag tycker att det är lite krystat att skjuta upp den här processen och låta den ta över fem år, med hänvisning till detta.

    Det som bekymrar mig, i likhet med ltl Anders Eriksson, är stora utskottets kläm om möjligheten att registrera fornlämningarna i fastighetsregistret. Det skulle ju vara väldigt viktigt. Man ska komma ihåg att fastighetsregistret är statlig behörighet och man kanske är lite noggrannare med rättsäkerheten än vad vi är här. Det är inte bara att föra in ett annat register i fastighetsregistret. Troligen kräver det åtminstone att man kommer överens om procedurerna och kanske det krävs en överenskommelseförordning om hur det ska gå till. Jag har fortfarande inte hört hur man avser att få till den här förbättringen. Har man rett ut hur det ska gå till och hur ska man i så fall göra för att få det här infört i fastighetsregistret? Vi har samtidigt hört att det förs in fornlämningar, som är tveksamma om de existerar, i fastighetsregistret vid lantmäteriförrättningar där landskapets representanter är med. Det är ju en detalj i sammanhanget men en väldigt viktigt detalj. Får man in all information i fastighetsregistret, vilket ju är meningen med fastighetsregistret, då vet också markägarna och framförallt de som köper sådana här markområden vad som gäller.

    När det gäller både rättsäkerhet och uppdatering av det här registret så ingår i hela den processen att man reder ut alla oklarheter också kring de relativt sett fåtal problemområdena. Jag tycker att man bra kan fara ut till Långbergsöda och klinga i porslinet. Det har tillsatts någon sorts samrådskommitté med lantrådet i spetsen som ska åka ut i bygderna. Det viktiga skulle ju vara att man sätter sig ner och förhandlar med varje markägare. Man skulle lista alla gamla oförrätter och komma överens om en lösning. I de allra flesta fall handlar det om att förfara på ett korrekt sätt. Istället för att ha flera hektars fast fornlämning registrerad så handlar det om fornlämning med mindre skyddsområde. Man har använt fel verktyg i verktygsboxen. Några fall kan vara så hopplösa att man skulle behöva byta mark. Man har fortfarande kvar av det stora området som man köpte en gång i tiden, som skulle rädda hela byn, och sedan upptäckte man att det inte fanns fornlämningar där i alla fall. Det finns ju sådana möjligheter. Inte behöver det här kosta skattebetalarna så mycket pengar. Om det kostar så måste vi vara beredda att ta den kostnaden. Man måste ju respektera den lagstiftning som vi själva har stiftat och särskilt, med adress till ltl Åke Mattsson, när man själv har skrivit på den lagmotionen som har lett till den här lagstiftningen. Jag tycker att man måste stå sitt kast och ruska fram pengar om det behövs.

    Det handlar att göra om det här, göra det färdigt, göra det rätt och använda rätta verktyg så löser sig de flesta problemen. Det viktigaste är ju att man får den här lösningen därför ville vi bordlägga det här spörsmålet till mars. Jag var mäkta förvånad och upprörd över det maktspråk som majoriteten visade när man med våld bordlade ärendet till idag, istället för att ge landskapsregeringen en rimlig chans att påbörja de diskussionerna och ha ett färdigt paket som man kunde visa åt lagtinget. Då skulle allt ha varit frid och fröjd. Det hade varit mycket bättre.

    Det är 263 dagar kvar till butiken öppnar och då vill man ha en fläckfri vara att sälja. Man försöker tydligen få bort sådant här så fort som möjligt.

    Talman! Jag vill förslå en kläm som så småningom utdelas på lagtingsledamöternas bord, som säger så här: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen verkar för en rättssäker fornminnesförvaltning inbegripet ett färdigställande av uppdatering i det i lagen stipulerade fornminnesregistret.”

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Javisst kan man väl säga att man här kan företräda alla möjliga intressen, både enskilda och organisationer. Det gör vi väl alla på ett eller annat sätt. Men i det här specifika fallet så tycker vi att det nog finns anledning att granska vtm Gunnar Janssons roll, särskilt efter Glamildersaffären. Det finns också dokumenterat att förslag skulle ha lagts att det inte behövs något förlikningsavtal utan att pengarna kan betalas direkt in på kontot. Så blev det lyckligtvis inte. Det kom till stånd ett sorts avtal och sedan betalades pengarna ut. Sedan har landskapets revisorer konstaterat att det här inte var ett bra avtal. Det var ofördelaktigt för landskapet och man bör inte göra den här typen av avtal. Det är mycket graverande anser vi.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Man kan inte lasta vtm Gunnar Jansson för det s.k. Glamilderfallet. Om en affärsman, jurist eller någon som företräder gör en bra lösning för sin klient och landskapsregeringen gör en dum affär så är det ju landskapsregeringens fel. I det fallet var det ju centerns fixarpolitik som vanligt. Inte ville ju någon egentligen ha den lösningen. Man ville verka på den mark man äger och använda den. Det var inte på något sätt en fördelaktig bra lösning för de inblandade. Där drogs konflikten så långt och lämnades olöst så det fanns inget annat göra. Jag tycker inte man ska klandra ett skickligt ombud.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Problematiken idag är om vtm Gunnar Jansson fortfarande företräder markägare. Vi känner inte till om han har bindningar som eventuellt kan påverka hans ställningstaganden i de här frågorna.

    I den nya lagtingsordningen kommer ju den här typen av frågor att tas upp och bli mer definierade vad gäller grunderna för sådana här bindningar. Om vi ska få slut på den här fixarpolitiken så måste det ju gälla alla.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Jag tycker att man kokar soppa på en spik. Vi har ju tidigare hört här att vtm Gunnar Jansson gott och väl kan tala för sig själv och har också gjort det och beskrivit sitt engagemang hur det var tidigare och hur det är nu. Det som sägs här i talarstolen måste man lita på att är sanning eftersom det står det i nämnda paragraf att man ska agera på det sättet. Jag ser inte detta som ett stort problem. Man ska tala sanning och det litar jag på att vtm Gunnar Jansson har gjort. Det är viktigt att ta fram sådant här för att undvika korruption. På det viset stöder jag socialdemokraternas strävanden att belysa sådant här och ta upp det till debatt. Det är aldrig bra om det inte kommer till diskussion.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! För det första vill jag tydligt framhålla att vår dialog med markägarna ska definitivt inte vara något spel för gallerierna. En ärlig avsikt är att finna lösningar på en problematik som vi tycker att är mycket angelägen och viktig.

    Sedan har jag tolkat debatten som om delar av oppositionen har önskat att vi skulle ha fört hit en lagframställning 2009 och inlett registreringsförfarande direkt därefter för att vi hade förordningsfullmakten färdig. Som jag har sagt är det väldigt enkelt att formulera en förordningsfullmakt. Det betyder alltså att vi skulle ha inlett ett hörande utan att utvärdera vad som har framkommit i hörande och utan att fundera på var vi skulle kunna hitta källor till att hitta lösningar på en del av problemen i alla fall. Nu har vi utvärderat, vi har hittat bl.a. paragraf 12 där vi tror att vi skulle kunna tillmötesgå en del av de problem som finns bland våra markägare idag. Jag tycker att det skulle ha blivit en mycket sämre lösning. Vi skulle kunna ha gjort det 2009, men vi har avsiktligt gjort ett mera omfattande jobb. Jag tror att vi alla vinner på det i längden.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! När det gäller den här processen, först detta med att fara ut och ha samråd med politiker och markägare, jag motsätter mig inte det men det är viktiga är att det följs upp med praktiskt handlag. Att tjänstemän och eller en jurist utsedd av landskapsregeringen får förhandla med markägarnas ombud och komma till avtal om lösningar, till pappers, om att alla gamla oförrätterna reds ut, särskilt när det gäller östra Saltvik. När det gäller de övriga så är det bara att följa och använda den lag som finns idag.

    När det gäller behovet av en lagändring så det enda jag bekymrar mig över är att det här har tagit fem år att göra. Det kommer att ta ännu längre tid innan vi har fått lagen hit, innan vi har godkänt den och innan den har stadfästs. Det bekymrar jag mig över.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag har ansvarat för kulturfrågorna i tre år. När det gäller dialogen med markägarna så behöver man öppna upp en dialog för att tydligt lyssna på varandra. Sedan är det ju självklart att det ska följas upp och det ska följas åt med åtgärder. Vilka åtgärderna blir kan jag inte ensidigt stå här och rada upp nu eftersom det är viktigt att man diskuterar och tar reda på vilka åtgärder som behövs. Jag har givit förslag på några, jag kommer att upprepa dem också idag när jag besvarar den enkla frågan kring fornminneshanteringen senare i eftermiddag. Vi behöver absolut inleda en dialog. Det är inte är någon idé att ha en dialog om man inte har tänkt följa upp och skapa en lösning. Vi ska hitta en lösning.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det låter bra. Det är bara att önska båda parter lycka till.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Jag brukar vara noga med att försöka hålla tidsrekommendationerna. Jag vet att jag har brustit båda gångerna så att jag ska vara kortfattad den här gången.

    Jag begärde ordet med anledning av att jag vill understöda klämmen. Jag hoppas och tror att hela lagtinget kan sluta upp bakom det här, men det går väl igen antagligen någon politisk prestige i det här. Klämmen lyder: ”Att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen verkar för en rättssäker fornminnesförvaltning inbegripet ett färdigställande av uppdatering i det i lagen stipulerade fornminnesregistret”, precis såsom ltl Sundman läste upp.

    Tyvärr gick lantrådet nu. Jag tänkte rikta mig till henne med de frågor som jag har upprepat både igår och idag utan att få svar ifrån ansvariga ministern. Man har bara pratat runt, runt och pratat om annat. Vi kan väl alla bli opassliga ibland. Det vore väldigt, väldigt intressant att få ett svar ifrån regeringsbänken på följande: På vilka grunder deltar man i lantmäteriförrättningar och hävdar att det finns i fornminnen där utan att det finns desto mera belägg för det? Det är den första frågan.

    Den andra frågan är: När man som tomtägare anhåller om en undersökning och anhåller om möjligheten att få rubba ett fornminne på en sommarstugetomt och man skickade in ett brev 2007, varför får man inte något svar när vi skriver 2011?

    Den tredje frågan är helt ny, men dök upp kanske som en förklaring till att man inte får någonting att hända. Om det inte finns pengar, som framkom här i ett uttalande tidigare, så struntar man i att följa gällande lagstiftning. Anser landskapsregeringen att det är ett korrekt förfarande?

    Till sist angående den här förordningsfullmakten, det behövs ingen förordningsfullmakt. Lagstiftningen var väldigt tydlig. Vad är de sakliga motiven till att man håller på i 1 1/2 år på att få fram en förordningsfullmakt som fanns färdig för över ett år sedan. Var är orsaken till det? Finns det någon annan orsak än att man vill få tiden att gå?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack, fru talman! På fråga ett och två svarar jag att jag måste följa upp om det finns ärenden som inte har fått svar. Jag känner inte till det. På fråga tre, som inte ens är ställd men som ställdes igår och som jag inte i repliktiden hann svara på, när det gäller klämmen ifrån lagtinget vid förra spörsmålet om fornlämningar i fastighetsregistret så har vi fört diskussioner med lantmäteriet och de säger nej.

    När det gäller förordningsfullmakten och varför vi inte har fört det hit till lagtinget år 2009 besvarade jag alldeles just. Vi vill ha en större översyn av lagen därför att vi tycker att vi i hörandeförfarande verkligen vill lyssna på markägarna. Vi tror att vi kan hitta lösningar för att åtminstone lösa några av problemen och att minska pressen när det gäller utvecklingen av fornminnestäta områden.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    De två första frågorna ställde jag igår redan. Hade viljan funnits så hade man bra kunnat undersöka detta.

    När det gäller frågan om att det har kommit in ett brev år 2007 så vet jag att det som ministern säger inte stämmer i och med att hon synbarligen har varit ut på ort och ställe och också försökt ordna det här politiskt. Varför får de inte svar och varför hanterar man inte det på ett korrekt sätt ifrån förvaltningen? Det var det som var frågan.

    Den tredje frågan missförstods nog. Det hängde ihop med det som ltl Åke Mattsson sade, om det inte finns pengar så kan man inte lösa det här. Det är ganska intressant. Det tyder på att om det inte finns anslag så menar man på fullt ifrån regeringspartiernas sida att då kan man strunta i gällande lagstiftning. Jag tycker att det är väldigt allvarligt i så fall.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    När det gäller ärendet från 2007 så säger jag ärligt talat en gång till att jag inte vet vad ltl Anders Eriksson talar om. Jag ska förstås följa upp det. Det ska inte ligga några obesvarade ärenden ifrån 2007. Det är tre månaders hanteringstid och om man inte har hanterat ärendet på tre månader så ska man förklara varför man inte har hört av sig. Det måste lösas.

    När det gäller den här diskussionen om pengar, som inte finns för någonting som man är skyldig att utbetala så känner jag inte heller igen det. Det som man är skyldig att utbetala så måste man utbetala. Om det inte finns medel i den ordinarie budgeten så måste man äska om tilläggsmedel. Det är också en diskussion som jag inte känner igen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag är nöjd med det svaret som gavs. Jag blev lite skrämd när företrädare för regeringspartiet uttryckte sig på det sättet, därför blev jag fundersam.

    Sedan när det gäller tidsramen så kan jag upplysa om de aktuella fallen så småningom, men också det fall som jag relaterade till, den skrivelse som gick ut 2008 besvarades 2009 mig veterligen. Inte heller de markägarna har fått någon respons överhuvudtaget på den respons som man själv gav inom den utsatta tiden åt landskapsregeringen. Det ligger bara och flyter, ministern, tyvärr.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson

    Tack fru talman! Jag tänkte egentligen ha ett replikskifte men det blir ett kort anförande istället.

    Angående pengar och finansiering så är det ingenting som har diskuterats i landskapsregeringen. Det var en helt personlig egen reflektion kring det här problemet. Vad har man att det ta hänsyn till? Ja, man har att ta hänsyn till markägarna och sedan har man att ta hänsyn till att det är ett arv som vi måste bevara. Vi måste också ta hänsyn till den ekonomiska situationen när det gäller att betala det här. Det är detta som landskapsregeringen har tittat på och det är detta som man går framåt med. Det har inte diskuterats att det inte finns pengar att lösa den här situationen just nu. Detta inte detta som har gjort att det har stannat upp. Sist och slutligen är det sådant som man har att beakta i de här sammanhangen när det gäller kommande lagstiftning och när det gäller prejudikat osv. Det var därför som jag diskuterade detta med pengar. Vad saker och ting kostar har faktiskt för min del också en betydelse i det här sammanhanget. Hur mycket är det värt att bevara fornlämningar? Är vi beredda att betala så och så många miljoner för att ha fornlämningar kvar eller anser vi att markägarna ska få disponera fritt, att fornlämningar inte är värda att bevara för att det blir för dyrt? Det är sådana saker som man bör börja fundera kring här.

    Sedan om det var något otydligt när det gäller bordläggning, man pratar om maktspråk och det ena med det andra. Vi som sitter i landskapsregeringen måste också kunna markera att vi upplever att den här saken är färdigt diskuterad för närvarande. Man har haft tid, man har fått tala till punkt och talarlistan var tom. När man föreslår en bordläggning som är väldigt långt fram i tiden så tyckte vi att man inte behöver diskutera och älta det här mera och dra ärendet fram och tillbaka i långbänk. Nu är det färdigt diskuterat för närvarande. Vill man fortsätta att diskutera det här så har vi inte något maktmedel att sätta emot. Då kommer man ju naturligtvis med ett nytt spörsmål om man tycker att det är otillfredsställande skött. Jag förstår inte varför det är ett så stort problem att i princip skriva ett identiskt spörsmål till.

    När det gäller förslag till kläm så har jag lite svårt att ta till mig den. Att vi som sitter i regeringspartierna i lagtinget ska gå med på en kläm där man uppmanar ministern att sköta sitt jobb. Det här är ju ganska självklara saker som det handlar om för vårt vidkommande. Jag tycker att ministern uttryckligen har sagt att detta är vad man tänker göra och det här är i stort sett på gång redan. Det finns inte någon anledning för oss att gå med på det här. Det är ju mer eller mindre ett misstroende om vi ska uppmana henne att göra det hon har sagt att hon ska göra. Jag förstår inte heller detta med uppdatering. Det handlar väl om färdigställandet av det i lagen stipulerade fornminnesregistret. Eller är det bara uppdateringen som det handlar om? Det finns en viss tolkning runt detta. Tack.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är trevligt att höra att ltl Åke Mattsson bekänner sig till regeringspartierna, så att det blir lite mera ordning.

    När det gäller ekonomiska resurser, för att ta det ansvar som man själv har var med och bidragit till, så måste man notera att ltl Åke Mattsson skrev under den här motionen som ledde till den här lagändringen och som nu leder till den här processen.

    När det gäller bordläggning och nytt spörsmål så är det här spörsmålet egentligen identiskt med det tidigare spörsmålet. Vi måste komma med spörsmål med jämna mellanrum när det inte blir färdigt. Därför tänkte vi oss den här gången en bordläggning. För nu är man på gång att få till en lösning. Men visst, det är ju enkelt nuförtiden att skriva, ctlr-c/ctlr-v, ett nytt spörsmål.

    När det gäller klämmen så handlar det om det här som man måste genomföra. Därför har vi föreslagit den här klämmen. Nu får man en chans att visa på att man gör det här under den här tiden som vi väntar på att få rösta om klämmen. Annars har ju lagtinget en möjlighet att godkänna den här.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Jag vill återigen ytterligare en gång förtydliga att jag inte ifrågasätter att betala bort det här just nu. Trots allt måste man ju beakta att pengarna har att göra med det här. Man tittar på den ekonomiska biten, man tittar på markägarnas situation och man tittar på fornminnena. Man kanske konstaterar att det är för dyrt på den här tomten att gräva ut så man släpper den här biten. Det är olika sätt att se på detta, det är det som jag pratar om. Jag säger inte att man ska spara pengar för att markägarna inte ska få det som de har rätt till, att man ska vara olaglig. Man måste skilja på det. Jag tycker ändå, och det tror jag att vi kan vara överens om ltl Sundman och jag, att man måste se att pengarna också finns med i det här sammanhanget. Hur mycket ska fornminnena få kosta landskapet? Hur stor del av budgeten och hur många procent ska vi lägga på fornminnen?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är inga problem när det här kostar för markägarna, när skogstillväxten är sämre på grund av provgropar, när man inte kan bedriver gårdsbruk utan att bli polisanmäld osv. När kostnaden är hos motparten är det inte något problem för ltl Åke Mattsson. Inte är det någon som ska bli rik på det här, inte är det meningen ifrån någon parts sida, men det är meningen att inte någon ska behöva bli fattig på grund av att man inte följer de regelverk som finns. Det är det som är problematiken. Inte är det någon markägare som går från de här förhandlingarna som miljonär. I enstaka fall kanske man behöver byta något markområde. Jag tror inte att det handlar om mycket pengar för att lösa de här problemen. Men om det nu handlar om det, om man tar den lösningen som man tyvärr gjorde när det gällde Glamilders, då får man stå sitt kast och betala. Då måste man också kunna göra det om man har ingått i det parlamentariska underlaget som har stiftat den lag som nu ska tillämpas förhoppningsvis.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Ja, det är ju konstigt. Jag upplever att man vill missförstå det här. Jag har inte för ett ögonblick sagt att jag ifrågasätter de här kostnaderna, men det är ju någonting som har med saken att göra. Att pengar inte spelar någon roll, jag nämnde att det är tre saker som man ska fundera på när man diskuterar den här frågan, därför är frågan speciellt komplex. Då ingår pengarna som en sak som man diskuterar.

    Helt plötsligt får oppositionen det till att jag är emot att man ska betala till markägarna, det är provgropar och det är vem som ska betala vad. Jag har inte sagt att vare sig landskapet eller någon annan har problem med det här. Det finns med som en sak som man bör beakta. Ska vi på Åland bevara fornminnen eller inte? Ska vi betala för dem som drabbas av det här eller hur ska man ersätta dem? Hur mycket får det kosta? Det finns ju en prislapp. Landskapet kanske säger att vi måste ha en annan lagstiftning, det blir för dyrt, då får man ändra lagen och det är jag öppen för.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson

    Fru talman! Knappast har jag mycket mer att tillföra i den här frågan. Jag har i massmedia följt med markägarnas frustration. Jag har lyssnat på den här debatten i sin helhet och vår tidigare spörsmålsdebatt och försökt sätta mig in i frågeställningarna. Jag var inte med i lagtinget 2005-2006 när lagförändringen gjordes i fornminneslagen.

    Den första frågan som jag har ställt mig är om det finns ett fornminnesregister idag. Jag tycker att lagstiftningen på den punkten är klar. I övergångsbestämmelserna som härstammar från 2006 så står det i första meningen; ” anteckningar i det i lagens andra paragraf andra moment nämnda registret som har gjorts innan denna lag trätt ikraft skall göras ånyo enligt denna lag.” I det andra momentet, andra paragrafen står det; ”kända fasta fornlämningar i landskapet skall antecknas i ett register som landskapsregeringen upprättat för ändamålet.” Lagtinget har själv konstaterat år 2006 att det finns ett register. Det registret menar man att man ska använda på det sättet att man ska göra en omregistrering. Det ska göras en omregistrering av allt som finns i det registret.

    Min uppfattning av lagstiftningen och lagtexten för övrigt är att den är tillräckligt klar för att göra en sådan omregistrering. Några lagändringar behövs inte till den delen. Förordningsfullmakten i paragraf 26 synes också vara tillräcklig.

    Sedan sade lagstiftaren 2006 angående omregistreringsförfarandet, enligt första meningen i övergångsbestämmelserna; ”så skall beträffande varje fastighet inledas inom två år ifrån denna lags ikraftträdande.” Med andra ord sade lagtinget att detta ärende brådskar. Att man säger att det här förfarandet ska inledas innebär att man avser att det också ska slutföras relativt snabbt. Till den delen har landskapsregeringen misslyckats och till den delen finns det en synnerligen stor orsak att ha denna spörsmålsdebatt för att klargöra orsakerna till detta misslyckande.

    Det har klargjorts här under talturernas gång på ett ganska tydligt sätt tycker jag. Den ena skyller på det ena och den andra skyller på det andra. Sammantaget står det klart att landskapsregeringen har misslyckats med den intention som lagtinget angav 2006 i sitt beslut och som finns angivet i lagen.

    Man frågar sig t.ex. varför landskapsregeringen i förverkligande av det här inte använt sig av den modell som vi hörde här av ltl Jörgen Strand, i den tidigare landskapsregeringen, som resonerade om s.k. representativa utgrävningar. För många av dessa markägare skulle det ha löst problemet på relativt kort tid och på ett ganska enkelt sätt. Är det så att landskapsregeringen som politiskt organ inte vill ha sådana lösningar genomförda eller vad är orsaken? Det om detta, om huruvida det finns ett fornminnesregister eller inte idag och om lagstiftarens önskemål om brådska i samband med omregistreringen.

    Fru talman! Jag skulle vilja nämna något om rimlighetsfrågan i det resonemang som ltl Johan Ehn förde igår om paragraf 12 där det inom oppositionen finns olika meningar om behovet av att förändra den. Alltså; ”rätten till ersättning förutsätter att ansökan inkom till landskapsregeringen inom två år från registreringen av fornlämningen. Ett beslut att avslå en ansökan skall delges sökanden.” Dagens markägare kanske inte alls har några tankar om exploatering av någon del av sitt område eller den del som kan bli aktuell senare. Nästa generation eller därpå följande generation eller köpare nr 1, 2, 3 4 eller 5 ska ändå ha den här möjligheten, menar vi i vår diskussion. Det finns alltså en rimlighet i det här resonemanget om att ändra paragraf 12. Den diskussionen må fortsätta. Vi ska med intresse se vad landskapsregeringen gör.

    Den tredje frågan som jag tänkte beröra är den av socialdemokraterna anförda dubbelrollsfrågan eller jävsfrågan för vtm Gunnar Jansson. Jag ser ett problem när det gäller kollegan Gunnar Janssons deltagande i den här arbetsgruppen i landskapsregeringen. Däremot finns det överhuvudtaget inte några problem med vtm Gunnar Janssons roll som lagtingsledamot eller vicetalman i hans agerande här i salen och i lagtinget. Vtm Gunnar Jansson har varit juridiskt ombud för markägarna då och stått på den ena sidan i en intressekonflikt gentemot landskapsregeringen. Idag, som vi har fått höra här, är han invald i en politisk arbetsgrupp som ska försöka lösa det här förhållandet med markägarna. Jag ber landskapsregeringen noga titta på en sådan intressekonflikt. I det här rummet finns inte någon sådan intressekonflikt.

    Avslutningsvis, fru talman, understöder också jag den här klämmen utgående från att lagändringen 2006 anger att tidsfaktorn är viktig och att landskapsregeringen borde anstränga sig mera för att snabbt lösa de frågor som lagstiftaren 2006 angav att skulle lösas. Tack.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Jag skulle än en gång vilja kommentera vtm Gunnar Janssons roll och för ltl Roger Jansson förklara att landskapsregeringen inte har tagit något formellt beslut om någon arbetsgrupp. Vi har fört informella politiska diskussioner om hur man ska få till stånd en dialog med markägarna i Långbergsöda så att vi kan få den här frågan på rätt bog. Det vill säga att återskapa en bas för ett samtal som syftar till att lösa de här frågorna. Att det skulle vara problematiskt att vtm Gunnar Jansson tar del i det i egenskap av gruppledare för liberalerna är ju absurt och att påstå att det skulle finnas något politiskt eller annat dilemma. Det handlar inte om att förhandla i detalj. Det handlar om att återskapa en dialog och det är alltid en ledamot i lagtinget välkommen att göra.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag tar avstånd ifrån påståendet om att mitt resonemang skulle ha varit absurt. Jag klargjorde tydligt vicetalmannens roll som lagtingsledamot, där finns inga problem överhuvudtaget. Jag har informerats om att landskapsregeringen har eller omedelbart avser att tillsätta en arbetsgrupp. Det stod i dagens massmedia att gruppen möjligen var tillsatt, åtminstone angavs medlemmarna i den. Det var den problematiken som jag försökte anhängiggöra här. Jag bad landskapsregeringen fundera på intressekonflikten eftersom kollegan har varit ombud tidigare för part i målet, annan part än landskapsregeringen. Jag sade att det är värt att fundera på. Det kan knappast karaktäriseras som absurt.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Ja, bästa ltl Roger Jansson, man ska inte tro på allt som man läser i tidningen. Det är kanske bäst att först förhöra sig om hur det ligger till med fakta. Det har inte tillsatts någon arbetsgrupp av landskapsregeringen. Det handlar enbart om en politisk dialog med markägarna där Gunnar Jansson mer än väl kan delta i egenskap av liberalernas gruppledare. Att sedan påstå att det kommer en arbetsgrupp där Gunnar Jansson ingår det är att dra alltför många växlar på de diskussioner som har förts.

    Där kan vi återknyta till det som ltl Danne Sundman sade igår om hur man kan föra den dialogen. Det handlar i så fall om ett formellt beslut av landskapsregeringen, vem som fungerar som landskapsregeringens ombud och där kommer inte heller vtm Gunnar Jansson att ingå.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag är då nöjd med informationen om att jag har fel informerats när det gäller frågan om arbetsgruppen. Mitt resonemang gällde frågan om en arbetsgrupp, som under landskapsregeringen skulle komma med någon form av politiskt slutsats i förhållande till de markägare av vilka en del hade företrätts i ett tidigare skede av juristen Gunnar Jansson som ombud. Om inte den situationen nu föreligger så är det bra. Mitt budskap till landskapsregeringen har säkert gått fram.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! I kollegan Roger Janssons analytiska inlägg fann jag många goda tankar. Jag vill kommentera två. Den ena gäller förordningsfullmaktens omfattning. Jag nämnde i debatten igår att paragraf 26 kan vara problematisk. Det är alltså en kvarleva från den gamla självstyrelselagens tid som egentligen inskränker förordningsfullmakten till verkställighet och tillämpning. Det finns en gammal doktrin som säger att det är lite tveksamt att föra in materiella bestämmelser under den här fullmakten. Det är det som nu är föremål för en granskning. Det är en liten detalj i sammanhanget.

    Den andra punkten som jag vill kommentera är punkt nummer tre. Jag kan försäkra kollegan Roger Jansson och alla andra här att såsom gruppordförande Harry Jansson nämnde så kommer vi att förfara. Jag kommer att sörja för att sådana här problem som nu har rests överhuvudtaget inte ska ha något på sig. Jag kommer att se till att det här ska skötas korrekt från min och från min grupps sida.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag tackar för de båda beskeden. Jag är nöjd med den senare delen när det gäller frågan om bindningar för vicetalmannens del. Jag kan lita på honom till den delen för min del. Jag gläder mig över att offentligheten kring en snart fungerande arbetsgrupp inte hölls streck.

    När det gäller förordningsfullmakten så förstår jag också det juridiska resonemanget att vi har en ny grundläggande lagstiftning under 2000-talet som styr den här typen av förordningsfullmakter och dess formuleringar. Jag kan tänka mig att det är av det skälet som det kan finnas ett behov. När det gäller att lösa de problem som har funnits i verkligheten kring särskilt Saltviksfrågorna, men även kring andra frågor i landskapet i samma riktning, så menar jag att man med nuvarande lagstiftning och nuvarande förordningsfullmakt hade kunnat klara av det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Fru talman! Jag vill tacka för en intressant debatt som har pågått i nästan två dagar. Den hårdaste kritiken som har framkommit har handlat om tidsplanen. Den frågan som jag ställer mig slutligen är att det skulle vara intressant att sammanfatta vad det är som är viktigast. Är det viktigast att man genomför den här registreringen så snabbt som möjligt eller vad är målet med registreringen? Från landskapsregeringens sida är målet med registreringen att få klarhet i många oklara frågor, att få ett register som stämmer överens med verkligheten och att få oklara frågor lösta. Tar man det angreppssättet så tycker jag, när man kommer in i frågan om hörandeförfarande, att det också kunde ha gjorts på många olika sätt. Juridiskt kunde vi bara ha postat breven som någon igår föreslog. Det är ett hörandeförfarande faktiskt, att sätta kortast möjliga tid, skicka ut ett brev och tala om att det här kommer vi att registreras, hör av er inom x antal veckor. Om man inte har hört av sig under den tiden så registrerar vi. Om det finns några oklarheter efter det så tar vi tag i frågan och för den till domstol, om vi inte är överens. Det är säkert ett sätt att sköta den här frågan på. Då skulle vi säkert ha varit färdiga för länge sedan. Men sedan är frågan om det här är ett bra sätt? Jag är övertygad om att om man ska skydda våra fornminnen så bygger det på en ömsesidig dialog och samförstånd kring olika lösningar. Det är alltså fullkomligt omöjligt att skydda våra fornlämningar om vi inte har en bra relation med våra markägare. Då blir det ju en sådan situation där fornlämningar bli någonting som man inte vill eller kan ens yppa att man har därför att man vet att det blir problem kring dem, och det är inte något bra sätt att skydda fornlämningar på.

    Man kan, som sagt, ha gjort hörandet på annat sätt. Jag upplever att det här var viktigt. Vi tyckte också det var viktigt att vi gav rejäl tid att återkomma med respons kring det, efter att hörandebreven för andra gången gick ut efter att vi hade diskuterat innehållet i dem. Vi gav sex månader. Efter att de här sex månaderna har gått har vi även gjort besökt i fält, fört dialog med varenda en markägare för att få klarhet i vilka problem som finns och vad som behöver göras.

    Sedan när det gäller förordningsfullmakten eller inte så redan i förra spörsmålssvaret så diskuterade vi det här i lagtinget. Min uppfattning är nog att lagtinget slöt sig till att det skulle vara en förordningsfullmakt, att registrets innehåll skulle fastställas på förordningsnivå. Det ingick i vårt svar och det ifrågasattes inte av lagtinget. Man ville ha det så rättssäkert som möjligt och på en så hög nivå som möjligt. Då kom vi överens om att registrets innehåll skulle fastställas på förordningsnivå.

    Sedan ytterligare när det gäller representativ utgrävning, det är ett konkret förslag som har kommit fram i här debatten och som jag kommer att ta med mig vidare i det här arbetet. Jag har inte hört talats om det förut och jag har inte heller känt till den metoden. Jag tycker att det var konkret och intressant och då behövs det beredas och tas del av. Det är väl också en del av debatten. Det är viktigt att det framkommer konstruktiva och nya förslag som man kan ta ställning till.

    Jag vill också passa på att tacka för stödet från frisinnad samverkan när det gäller det kommande förslaget att ändra paragraf 12. För att göra en så pass omvälvande förändring i lagstiftningen, som inte heller finns någon annanstans, så har jag tyckt att det var angeläget, innan man rusar iväg, att göra både en ekonomisk och juridisk bedömning av det. Det har vi gjort och det fanns en hel del aber kring både ekonomi och annat om vi skulle göra den här förändringen. Då blev det ett omvänt tänkande. Vad skulle vi göra för att de befarade problemen inte skulle dyka upp? Nu tror vi att vi har hittat lösningarna och vi har dem som förslag i den här framställningen. Det här får vi återkomma till när framställningen är klar. De i oppositionen, som har sagt att de inte vill stöda det här, har då möjlighet att ta ställning till helheten och se om man tycker att det här är ett bra sätt att gå framåt eller inte.

    Jag vill sammanfattningsvis tacka för det här arbetet. Arbetet fortgår dagligdags. En stor del av de här tre åren har gått åt till att föra det här arbetet framåt. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Om man kokar ner det till vad problemet gäller så var de markägare i det fornminnestäta området Långbergsöda-Tengsöda missnöjda före den här lagmotionen gick igenom och de är missnöjda nu. Vad de riktigt är missnöjda med har aldrig riktigt framkommit i debatten. De accepterar alltså inte att det finns fornlämningar alternativt att registrera sina fornlämningar. Om markägarna inte gör det, om man ska ha dialog med dem och det är utgångspunkten, hur ska man då lösa frågan i stöd av fornminneslagar och andra lagar? Jag tycker nog att regeringen lite svävar i det blå med alla höranden och dialoger. Vi har hört mycket sådant. Om frågan ska lösas måste inte fornlämningarna registreras?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Det är väldigt viktigt att alla de här frågorna löses för att skydda fornlämningarna, precis som museiverket ständigt påpekar. Det är väldigt viktigt att det finns en god kommunikation och att det finns ett samförstånd mellan markägare och de som beslutar. Jag tycker det är rimligt att man börjar ställa frågan varför. Varför accepterar man inte att det finns fornlämningar och att man tar reda på om det går att lösa eller inte lösa.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag beklagar, men om inte ansvariga ministern ännu i denna dag vet varför de inte vill, då har ju den här debatten varit något förgäves. Den frågan måste man ju få besvarad. Om det går via dialog så är det är säkert bra men om markägarna inte vill registrera sina fornlämningar, hur ska då frågan lösas? Ska vi ha flera Glamildersavtal? Något annat alternativ ser jag inte att finns och det vill inte vi se. Skattemedel ska användas för vård, skola och omsorg, inte för att betala bort fornlämningar genom någon slags utpressning där regeringen inte förmår att följa lagstiftningen.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Jag tycker att det hör till en demokratisk process i ett hörandeförfarande att man ska ha rätt att ifrågasätta och man ska få ha rätt att framföra sina synpunkter. Det är vitsen i ett hörandeförfarande. Om man anser att fornlämningar inte finns och vi konstaterar att de inte finns så ska de inte registreras. Och konstaterar vi att fornlämningar finns så ska de registreras. Jag upplever inte att det finns någon form av utpressning i det här ärendet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Strand, replik

    Fru talman! Vi i landskapsregeringen 2004 besökte markägarna och förde en dialog. Deras frustration baserar sig på att man inte kan använda sin mark till skogsbruk och liknande. Det är en oerhörd fokusering på registreringen. Det är viktigt med rättsäkerhet. Men det finns andra saker i lagen, som ltl Johan Ehn nämnde igår, det finns praktiska lösningar för att få kulturarvet dokumenterat och sedan skulle man kunna få använda marken. Det borde landskapsregeringen fokusera lika mycket på. Det är ju det som är intressant för markägarna och också för mig och min ideologi som jag står för.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Ltl Strand och jag har samma syn på den frågan. Orsaken till att den här debatten har fokuserat mycket på registreringen är ju för att spörsmålet har handlat om registreringen. Klämmen innehåller helt och hållet registreringen som huvudtema. Hela den här diskussionen går ut på hur man ska bedriva skogsbruk, hur man ska få använda sin mark och att hitta en rimlighet i att kunna leva i samklang med sina fornminnen. Om man upplever att det någonstans finns en kollision där så måste man också klart och tydligt kunna komma överens om hur man ska lösa det.

    Ltl Jörgen Strand, replik

    Fru talman! Registreringen är viktig ur en rättssäker synpunkt men vad hjälper det markägaren om man får definierat i ett register att alla sina 30 hektar är fornlämningar? Då finns det ju en reglering om hur man ska sköta det här om man vill lösa ut det. Men det är inte mitt mål i det här. Mitt mål är att markägarna ska kunna verka och bruka sin mark. Man ska inte behöva bära ut ett ämbar jord för varje planta som man ska sätta i marken om man vill plantera skog till exempel. Det bör vara mer fokusering på de praktiska lösningarna och de paragraferna som styr det. Därför tog jag upp detta om representativ utgrävning, som nämndes av Magnus Elwendahl. Jag fick inte något stöd då att gå vidare med den frågan så det måste undersökas vidare så att det inte strider mot Vallettakonventionen eller någonting annat. Detta kan vara en pragmatisk lösning.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Vi har ett gemensamt mål, det kan jag konstatera och det gläder mig också. Självklart ska också ärendet skötas inom lagens ramar och också inom Vallettakonventionens ramar. Just detta att leva och verka och var gränserna går är väldigt viktigt att föra en dialog kring samt hur skyddsområdena ska vara utmärkta och liknande saker. Det här är frågor som ska lösas via dialog.

    Jag vill också för att passa på att framföra ett tack för det konstruktiva och konkreta förslaget kring den här representativa utgrävningen. Jag kommer att ta det med som ett konkret förslag och gå vidare med den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Fru talman! Eftersom landskapregeringen har ställt frågor till museiverket verket kring de här skyddsområdena så gjorde museibyrån en åtgärdslista på hur man kan jobba vidare med de här frågorna. Varför har man politiskt inte drivit dem, när det finns lösningar och justeringar att göra direkt med konkreta förslag?

    Jag undrar om ministern kan utfärda något slags löfte om att liberalerna och centern, som drev igenom den här lagmotionen, faktiskt löser frågan nu under den här perioden så att flera regeringar inte ska behöva hålla på med detta.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Den åtgärdslista som finns på hur man kan lösa den frågan bygger mycket på planering. Kommunerna har planeringsmonopolet. På det sättet går inte förslagen och verkligheten så väl ihop, tyvärr.

    Sedan att avge ett löfte att frågorna ska lösas kan jag inte göra. Men jag kan lova att jag kommer att göra allt vad som står i min makt för att de här frågorna en gång för alla ska lösas.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Ja, jag önskar att jag kunde tro på minister Lundberg i den här frågan. Klockan går, tiden har tickat och det är väl den här fördröjningen som det här spörsmålet handlar om och varför det har tagit en sådan jättelång tid.

    Det är ännu ett exempel på var man behöver utveckla plan- och byggväsendet på Åland och att också komma till skott med detta. Där har ju landskapsregeringen också alla möjligheter att ändra t.ex. plan- och bygglagens paragraf 11 och föra in det här som ett sådant ändamål där landskapet kan gå in och göra en övergripande planering. Verktygen finns nog i landskapsregeringens händer, men man har kanske valt att inte använda dem riktigt effektivt under den här perioden, det tycker jag att är synd.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Då hänger det också på om man tycker att lösningen är en övergripande planering av privat mark.

    När det talas om fördröjning så vill jag motsätta mig det påstående än en gång. Jag upplever inte att det är en fördröjning. Det kan vara en differentiering i synen på demokratin och vad ett hörande ska innehålla osv. Jag tycker inte att det är någon idé att ha ett hörande genom att posta ett antal brev och ge en kort tid att ha ett hörande bara för att lagen stipulerar ett hörande. I den här frågan har dessutom museiverket så tydligt har talat om att grunden för ett fullgott skydd för våra fornminnen bygger på en ömsesidighet. Då tycker jag också att det är viktigt att hörandeförfarande innehåller en ömsesidighet. Och en ömsesidighet med 1600 markägare tar lite tid. Men jag tror att det är en väl investerad tid med tanke på framtiden och med tanke på möjligheterna att komma till en lösning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Vicelantrådet frågar oss i oppositionen huruvida det här ska gå korrekt eller snabbt. Mitt svar är: Både och. Det ska gå snabbt och det ska göras på rätt sätt. Så är det också när man läser förvaltningslagen som träder ikraft 2008. Där finns ordet dröjsmål 30 gånger infört av en orsak, ja därför att man ska undvika oskäliga dröjsmål. I den här processen har det förekommit oskäliga dröjsmål. Man har gjort på fel sätt, man ha gjort om. Man har kommit på att man ska ha en förordningsfullmakt. Man har inte kommit med lagstiftning, utan den ligger i någon skrivbordslåda. Att göra saker i en hörandeprocess som tar för länge är också lika fel som att göra den för snabbt. Det finns ju klara bestämmelser i förvaltningslagen om hur en hörandeprocess ska gå till. Fem år är för länge!

    Sedan när det gäller behovet av förordningsfullmakten så var det inte känt i mars 2008. Det är något som man har kommit på efter det. Det sägs ingenting om det i det förra spörsmålssvaret. Däremot sägs det att man ska ha en förordning, men inte att man inte kan ha en förordning, vilket man säger nu.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Jag kan inte juridikens datum. Men från ett visst datum så är det inte längre tillåtet att föra in förordningar om det inte finns klart och tydligt en förordningsfullmakt i lagen. Vi har frågat flera jurister och bedömningen har varit att om vi i det här ärendet ska ha en förordning så behöver vi också ha en förordningsfullmakt. Det vet jag att vi framförde i diskussionen, åtminstone var vi medvetna om att en förordning kräver en förordningsfullmakt. Det är ingenting som vi har kommit på nu. Den ändringen i lagen gjorde tjänstemännen omedelbart. Vi har samtidigt jobbat parallellt med hörandeförfarandet som också tog lång tid, först skulle alla breven ut och sedan hade vi sex månader på oss att höra, sedan skulle vi börja beta av alla telefonsamtal, alla möten, alla möten ute i fält, titta på ändringar och korrigera osv. Ambitionen är att det ska blir rätt nu då, att vi ska få ett register som är rätt där markägare och registerförarna är överens om att det som står i materialet är sant. Det här har gjorts så snabbt som man förmår med de resurser som finns. Det finns absolut inga några oskäliga dröjsmål i det här ärendet.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Om man nu får en syl i vädret och någon hör på vad man säger så skulle det viktiga skulle vara att få registreringsprocessen klar inom rimlig tid så att inte markägaren glömmer bort vad de har yttrat sig om. Det är ju skillnad på den här lagändringen, som jag vidhåller att inte var känd i mars 2008, när det gäller förordningsfullmakten. Den har konkret att göra med själva registreringen. Att ändra tvåårsregeln har ju positiv rättsverkan för alla markägare, det kan man göra efteråt när registreringen är gjord. Jag förstår inte riktigt sammanblandningen däremellan. Det är ju inget fel, att på basen av ett register som är gjord på den gamla lagen, ändra den regeln sedan. Varför har man väntat och klumpat det så att alltihop har fördröjts i flera års tid i onödan? Det är ju det som vi försöker reda ut, men vi kommer inte att få det utrett vad det verkar.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Det handlar inte om flera års tid. Det handlar om månader. Den skillnaden i månader upplever jag att man har igen, om det är så att alla har samma utgångsläge när man registrerar, istället för att man ska få väldigt många samtal och väldigt många funderingar när man gör en förändring sedan mitt i processen. Jag upplever och har gjort bedömningen att när det rör sig om månaders skillnad är det bättre att man gör allt på en gång. Jag förstår inte heller varför det skulle vara så brådskande? Det var brådskande att inleda den här processen, men jag tror att det är betydligt bättre att det blir ordentligt gjort och att det blir rätt. För det är både effektivast och också bäst för markägarna. Det är ett ledord som följer oss hela tiden hur vi måste göra saker så lite omständligt, så enkelt som möjligt och så effektivt som möjligt eftersom vi har så begränsade resurser.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack fru talman! Det är dags att avrunda den här debatten. Även om historiebeskrivningen kanske inte alltid framgår av vårt stenografiska protokoll så vill jag i alla fall för säkerhets skull kommentera den förvirring som finns runt de informella diskussionerna som regeringsblockets företrädare avser att föra med markägarna i Långbergsöda. Det som vi har kallat för en samrådskommitté från centergruppens sida i ett pressmeddelande för någon vecka sedan. Man sammanblandar den informella gruppen med den samrådsgrupp som landskapsregeringen talar om i spörsmålssvaret. Kom ihåg att nu handlar det om att återskapa möjligheterna att föra en dialog med markägarna och förhoppningsvis få slut på de juridiska svårigheterna, dvs de anmälningar och motanmälningar som tyvärr kan väntas ifall det här eskalerar. För att åstadkomma en sådan jordmån så krävs det en dialog. Jag har personligen ansett att det är till fördel att vtm Gunnar Jansson ingår i den här formella diskussionsgruppen. Lyckas vi, jag hoppas sannerligen att vi gör det, så har landskapsregeringen en grund för att skapa en formell grupp som tittar på de här frågorna. Det skulle finnas mycket att säga om dagens och gårdagens debatt. Vad gäller själva klämmen så vill jag för min del påstå att det som spörsmålsställarna här efterlyser i klämmen återfinns ju i sin helhet i spörsmålssvaret, inte minst den betonade rättssäkerheten. Men i och med att det här kommer att bordläggas, i brist på plena, fram till när sessionen i mars inleds så uppnår spörsmålsställarna ändå det som man har efterlyst här i debatten, en möjlighet att återkomma.

    Jag vill för centergruppens del betona att även om vi till vissa delar har konstaterat att museibyråns tjänstemän kan ha en egen agenda, de har större visioner vad gäller fornminnesskyddet än vad vi politisk kanske anser att är möjligt och riktigt, så delar jag inte de grava beskyllningarna som har framförts från talarstolen idag och igår om brott mot tjänstemannaplikten och det godtycket och egenmäktigt förfarande som tjänstemännen har blivit påförda. Centergruppen vill inte ta del i det. Finns den typen av påstådda övergrepp så är det något som de berörda markägare och de talare som har torgfört sådant måste bevisa. Det är så pass allvarliga saker när man summerar listan över eget mäktigt förfarande.

    Jag vill upprepa det som vicelantrådet sade för en stund sedan i ett replikskifte, vi ska lösa den här frågan en gång för alla så att kommande landskapsregeringar inte behöver befatta sig med den här problematiken.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Talman! Om jag förstår det här rätt så var meningen med det här anförandet att klara ut hur centergruppen ser på det här. Man skulle klara ut saker och ting. Jag blev faktiskt ännu mera förvirrad. Om jag förstår det rätt så finns det två samrådsgrupper. Det är inte en grupp som vi har pratat om tidigare. Det finns tydligen en informell och en formell grupp som är på gång. Det är ju intressant. Om det är så klargörande kan man ha olika åsikter om.

    Det sades också här att museibyråns tjänstemän nog har en egen agenda, men man håller inte med om allt som har framförts. Jag tycker att det är ganska märkligt att man säger från centergruppens sida att tjänstemännen har en egen agenda samtidigt som det faktiskt är en centerminister som är politiskt ansvarig.

    Sist och slutligen bottnar det här i centerns ställningstagande 2006, där man faktiskt inte inledningsvis gick med på att man skulle reda upp de här frågorna och att man skulle få lagstiftningen i skick så att det här kunde skötas. Det var faktiskt med hjälp av de obundna, liberalerna och framstegsgruppen som man fick ordning på det här. Centern har, ltl Harry Jansson, kört ett ganska fult dubbelspel genomgående när det gäller det här. Därför tycker jag det är märkligt att man stiger upp och säger att nu ska man klara ut och reda ut det här. Det är ju faktiskt det som man inte har gjort, utan man har enbart bromsat och man har fått tiden att gå.

    Är det en eller två eller finns det ytterligare någon informell samrådsgrupp? Vad är det riktigt som gäller?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Ltl Erikssons förvirring kan jag inte göra någonting åt. Om man inte lyssnar på vad som sägs ifrån talarstolen så hjälper det inte. Jag uppmanar ltl Eriksson att läsa spörsmålssvaret. Jag har sagt ifrån den här talarstolen att vi har bestämt att vi ska föra informella diskussioner med markägarna.

    Vad gäller agendan så vill jag åter uppmana ledamoten att kanske läsa det stenografiska protokollet där jag igår sade man kan se museibyråns tjänstemäns vilja att ha en egen agenda, vid sidan av den politiska, och det baserar jag på den skriftväxling som man har haft med museiverket i Helsingfors. Man vill skydda helhetsmiljön. Det är någonting som inte ens museiverket i Finland anser att är hållbart, utan det krävs ett konkret skyddsvärde.

    I övrigt konstaterar jag att den fornminnesregistrering som pågår är i linje med vad lagtinget har beslutat. Jag ser ingen problematik i det.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Tycker inte centerns talesman att det är lite märkligt när han säger att museibyråns tjänstemän har en egen agenda medan man samtidigt har det politiska ansvaret för den här avdelningen? Det gäller nog att se till att man får en politisk styrning på det i så fall.

    Sedan när det pratas om förvirring så tycker jag det är rätt märkligt att det tydligen är två, kanske tre, olika samrådsgrupper som vi pratar om. En informell, kanske en till som är informell och så småningom en formell grupp. Jag kan inte riktigt tycka att det är så väldigt klart och tydligt.

    Det intressanta, och det som Harry Jansson undvek att svara på, är varför inte centern 2006 ville vara med och reda upp de här frågorna. Man kom med i ett slutskede när man såg att man inte täcktes annat, för då kunde man inte köra ett dubbelspår. Det gick två gånger till stora utskottet då. Men från första början var inte centern med på att få den här lagstiftningen i skick. Det är i och för sig före ltl Janssons tid, men han har säkert fått sig berättat varför man agerade på det sättet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Jag vill inte kommentera sådant som har hänt före min tid. Var och en kan svara för sitt eget handlande vid olika tidpunkter.

    Vad gäller de informella diskussionerna, så har vi nu de här dagarna kunnat höra hur bl.a. ltl Anders Eriksson har varit i omfattande synnerligen detaljerade informella diskussioner med olika markägare. Det må även vara för regeringsblocket tillåtet att ha motsvarande diskussioner med markägare. Vårt syfte är att lösa det här, inte att åstadkomma konstlade konflikter mellan markägare och den politiska sidan.

    Vi stöder inte heller tanken på ett ministerstyre, som inte svarar mot den tjänstemanna och politiska tradition som vi har. Tjänstemannen agerar utgående från delegeringsbesluten och ministrarna tar de principiella ställningstaganden. Ministerstyre är ingenting som vi omfattar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Fru talman! Jag tycker det är bra att ltl Harry Jansson tar tjänstemännen i försvaret. Det på sin plats.

    Sedan önskar jag honom verkligen lycka till. Jag tar fasta på det löfte som utges om att den här frågan ska vara utagerad inom den här mandatperioden. Men handen på hjärtat, ltl Jansson, tror ni verkligen att frågan ska lösas med dialog, samförstånd och information? Det har vi, museibyrån och Långbergsöda, hållit på med i 30 år. Handen på hjärtat, handlar det inte om pengar?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Med handen på hjärtat, herr talman, vill jag upprepa det som jag sade igår. Vi har faktiskt fortfarande diskussioner också, vi har tagit oss den friheten även om det tydligen är fult att ha den typen av kontakter. På basen av de diskussioner som vi har fört med markägarna så vill jag upprepa att de som bor i de här bygderna har en stolthet och därmed ett ärligt uppsåt att medverka till ett fortsatt skydd av fornminnena. Det är helt uppenbart. Men de vänder sig mot att det kan betecknas lite godtyckligt vad som fornminne och framförallt hur stora skyddsområden man skall ha. Om jag igen rekapitulerar så är det där som till och med museiverket i Finland anser att man inte kan ha de ambitionerna som tjänstemännen har vid den åländska museibyrån.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är glädjande besked om man ska reda upp godtycke och oklarheter och sedan är den här frågan löst. Jag hoppas att det går att få till det. I så fall, om det är så lätt, så förstår jag inte att man har väntat så länge. Jag hoppas verkligen att ltl Jansson och alla andra involverade för detta i hamn, oberoende om det är formella, informella samrådsgrupper eller andra grupper, så att man tar fasta på detta och att det ska vara gjort inom den här mandatperioden. Det välkomnar vi mycket gärna.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Tack för de lyckönskningarna ltl Gunell. Vi kommer naturligtvis i de här diskussionerna att lite återföra detta som det ska vara, en dialog, och inte en uppdelning som ltl Gunell tidigare har sett på den här frågan. Det gäller faktiskt att hitta en balans.

    Även om det finns problematik hos de andra 1400 markägare som har accepterat registreringen så är det ändå trots allt ”enbart” ett tjugotal fall som är problematiska. Personligen anser jag att om vi inte klarar av att hitta en balans där så då måste jag ärligt medge att då har vi misslyckats i vårt uppdrag.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad.

    Under överläggningen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson lagt följande förslag till hemställan: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen verkar för en rättssäker fornminnesförvaltning inbegripet ett färdigställande av uppdatering i det i lagen stipulerade fornminnesregistret.”

    Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 2 mars. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 2 mars.

    Enda behandling

    12     Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2010

    Finansutskottets betänkande (FU 5/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 10/2010-2011)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Jan-Erik Mattsson

    Herr talman! Finansutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag till en tredje tilläggsbudget för år 2010. Finansutskottet fick en del vägledning från lagtinget. Vi har därför valt att fördjupa oss i de punkter som vi ansåg att det fanns skäl till.

    En punkt som på första sidan kallas budgetdisciplin, under allmän motivering, har varit ett återkommande ämne i finansutskottets betänkanden under flera år, framförallt under senaste ordinariebudget och i den tidigare tilläggsbudgeten. Man kan konstatera att stora budgetmoment som t.ex. ÅHS budgetmoment, under tidigare år, ofta föranledde återkommande tilläggsbudgeter. Den senaste var på 5,3 miljoner euro, jag är osäker på vilket år det var. Det berodde antagligen på dålig intern budgetdisciplin inom ÅHS. Men det uppmärksammades så pass mycket så att sedan dess, och det kan också hända att det beror på den nuvarande styrelsen för ÅHS, så har inte tilläggsbudgeten på detta sätt förekommit.

    I nuvarande tilläggsbudget handlar det om trafikavdelningen som också har en liknande typ av klumpbudgetering. Framförallt i 2011 års budget var det synnerligen åsynligt i form av ett enda stort anslag för skärgårdstrafiken utan dispositionsplan på nästan 16 miljoner euro. Man kan fråga sig hur ska man upprätthålla budgetdisciplinen under 2011 med det anslaget?

    Utskottet var väldigt tydlig i ordinarie budget att man måste utgå ifrån att tidtabellen och andra åtgärder vidtas så att budgetanslaget hålls.

    Man kan konstatera att vi håller på att skapa en ny budgetkoloss, gymnasiereformen, där sju tidigare enskilda budgetmoment för skolorna sammanklumpas till två. Det här föranleder också en viss eftertanke. Man bör tillse att man håller budgetdisciplinen mellan de olika områdena. Därtill torde det finnas behov av en kraftfull styrelse. Jag vill återkoppla det här också lite grann till hur finansförvaltningslagen framledes kommer att tillämpas i det offentliga.

    Finansutskottet har varit väldigt tydlig den här gången i det här ärendet.  Nästa gång kan man ställa sig frågan; vad händer om lagtinget skulle säga nej till dylika tilläggsbudgeteringar, t.ex. om så skulle ha varit fallet vid den stora tillläggsbudgeteringen på 5,3 miljoner euro till ÅHS?

    Det andra som vi lite har fördjupat oss i är evenemangen för turismens främjande. Vi har kommit fram till att det här är vällovliga ändamål. Vi har kommit fram till att det inte utgör otillbörligt statsstöd när det gäller filmproduktionen. Det är viktigt att sådana här insatser samordnas med andra intressegrupper och att man också kanske tar fram ett styrdokument som säger hur detta skall gå till.

    Sedan kommer vi till inkomster, försäljning av fastigheter. När det gäller lotsdistriktsfastigheten så är det synnerligen viktigt att den får en positiv lösning, framförallt för Fredsinstitutet. Genom bildandet av ett fastighetsbolag och eventuella donationer kan ett gott resultat uppnås för det vidare arbetet.

    Nästa moment som jag vill presentera är näringsavdelningens förvaltningsområde. I övrigt framgår det i betänkande vad utskottet har lyft. Angående näringsavdelningens förvaltningsområde så var det en hel del diskussioner om stödet till Air Åland. Det framfördes enbart positiva åsikter i lagtinget vid remissen vad jag kan minnas. Även i utskottet har vi fått samma meddelanden vid hörande. Vi har klarlagt att landskapsregeringen via ett visst ägande i Posten, Ålands penningautomatförening och Ålands utvecklings Ab har en representation i ägarandel på ca 21,27 procent av bolaget. Utskottet tillstyrker det ekonomiska tillförandet, men om man ger det som kapitallån så ska detta kapitallån, om det ska förändras till något annat, om det ska konverteras till aktier så kan detta ske enbart med lagtingets bifall. Utskottet tycker inte att det är ändamålsenligt att landskapsregeringen skulle öka sin ägarandel i Air Åland. Med beaktande av detta kunde också detta stöd utgå som ett rent stöd.

    Sedan till trafikavdelningens område, 48.20.20, sjötrafiken, där vill jag anföra en liten kort rättelse. Det har smugit sig in lite bokstavsfel. Det gäller andra momentet där det står om förbindelsebåten Gåsö. Andra momentet skall ha följande lydelse: ”När det gäller den typ av trafik för vilken m/s Gåsö används framhåller utskottet vikten av att landskapsregeringen utarbetar principer för vilka öar som ska trafikeras och på vilka premisser så att beslut därefter kan fatta om enskilda linjer och turlistor”. 

    Sedan kostnader för väghållning, där fördjupade sig utskottet i Svibybro och bank. I samband med ordinarie budget konstaterade utskottet att den förteckning över alla projekt som finns under det här momentet saknades i 2011 års budget. Tidigare har det funnits en lång lista där man har sett de olika årsstaternas del av finansieringen av olika projekt. Skulle det ha funnits en sådan lista i 2011 års budget så skulle man också ha sett resultatet av de tilläggsmedel som har äskats under året. Man kan konstatera att i budgetförslaget för 2006 angavs faktiskt kostnaderna för detta projekt till dryga 600000 euro. Totaleffekten av de ändringsbeslut som har gjorts, och de problem som uppstod på vägen av olika orsaker, så har faktiskt detta projekt blivit 1 miljon dyrare än vad som angavs i planen år 2006. Men skulle man ha haft tabellmodellen hela vägen så skulle vi ha sett detta mycket tidigare. Vi vill också framhålla vikten av att när en sådan här överskridning görs så måste den komma till lagtinget omedelbart. Den skulle ha varit här i april.

    Sedan kan man också ställa sig frågan, i det här sammanhanget och i tillämpningen av kommande finansförvaltningslag, hur mycket får ett projekt kosta över det anslag som finns för att man skall kunna teckna kontrakt? Det kommer i framtiden alltid att finnas behov av att kunna teckna kontrakt inom en viss tid och när ett anbud kommer in så ligger det i närheten, det ligger under eller det ligger mycket över. Man borde på något vis skapa ett regelverk som säger att ett projekt inte får startas och kontrakt får inte tecknas om det avsevärt överskrider budgeterade medel. Det har man inte tillämpa tidigare. Det här har vi diskuterat i finansutskottet. Vi tycker att den finansförvaltningslag som så småningom ska användas borde innehålla sådana här förtydliganden.

    Det är trevligt att finansutskottet är helt enigt i sitt betänkande, trots den diskussion som fanns under remissen om att man absolut inte, under inga omständigheter, skulle ta ansvar för de tilläggsanslag som fanns. Vad skulle hända om vi sade nej?

    Med anledning av detta föreslår utskottet att landskapsregeringens förslag till en tredje tilläggsbudget för år 2010 antas med beaktande av utskottets motiveringar i betänkandet.

     Talmannen

    Den anförda rättelsen antecknas.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Vår lagtingsgrupp är rätt nöjd med finansutskottets betänkande när det gäller de sakfrågor som vi tog upp i remissen. Vi har några frågetecken främst på en punkt. Det är under budgetdisciplin där finansutskottet igen citerar sig själv. Detta har finansutskottet nu gjort under den här mandatperioden nästan varje gång det har varit tilläggsbudgeter och varje gång det har varit behandlingar av revisionsberättelsen. Hur länge kan man hålla på att citera sig själv när det gäller budgetdisciplin, menar utskottsordförande? När ska man med andra ord säga nej? När kommer första nej? Skjuter vi det framför oss år efter år och låter bli att budgetdisciplinen och, som alltid, trafikavdelningen fungerar enligt regelverken som vi är överens om allihop.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag tycker det är en väsentlig fråga att ställa om lagtinget säger nej. Jag tror inte det är frågan om OM längre utan det är frågan om NÄR. Det är det som kommer att hända, tror jag. Man måste säga nej, annars förstår man inte signalerna om budgetdisciplin.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Vi människor fungerar rimligen på det sättet att om man inte bryr sig om när man år efter år från huvudmannens sida upprepar sina krav och det inte resulterar i några effekter så betyder det ett klargörande att man kan fortsätta att inte bry sig om. I något skede måste vi sätta ner foten. Hur är diskussionen inom nuvarande finansutskottet till den delen? När tänker man sätta ner foten? Jag återupprepar det som jag sade tidigare, den här typen av citat av sig själv har vi nu läst i lite för många handlingar. När man har en sådan här överskridning så dels har man ett olagligt kontrakt i bakgrunden när det gäller Svibybron och dels ett fullständigt undermåligt underlagsmaterial. Någonstans måste ansvaret tas ut, någonstans måste man säga nej.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Ja, någonstans måste vi säga nej. Jag tror att det här finansutskottet inte kommer att sitta så värst länge så jag vet inte om vi tvingas att ta det beslutet i det här finansutskottet. Det är inte bara det här finansutskottet som har upprepat den här problematiken. Det har nog förekommit under en längre tid. Det har blivit en slentrian, tyvärr. Har man en utgift som antogs för ca ett år sedan så är det svårt att säga nej till den nu. Det är lite svårt att få en överskådlighet över vad som händer. Kanske det kommer att ske i nästa tilläggsbudget om det kommer någon mer tilläggsbudget under den här mandatperioden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det finns ett uttryck där man brukar säga att det är bara prat men ingen verkstad. När det gäller det här betänkandet så är det bara skrivningar men ingen verkstad.

    Angående detta som finansutskottets ordförande sade om att säga nej så uppmanade jag redan i remissen att man måste säga nej, annars rullar det här på. Det jag tänkte säga sammanfaller så mycket med det som sades tidigare så jag ska helt kort försöka variera mig. När man skriver att en sträng budgetdisciplin är av största vikt, får jag fråga finansutskottets ordförande hur många gånger som finansutskottet skrivit det här? Nu säger finansutskottets ordförande att vi måste börja säga nej. Man tar ju inte detta på allvar. Det rullar bara på.

    Det sägs så här; ” Utskottet betonar att vid konflikt mellan anslag och verksamhetsvolym gäller anslag”. Menar man det eller skriver det? Om man menar det har man definitivt inte gått med på medlen till sjötrafiken. Det är ju klart och tydligt formulerat.

    Jag kände faktiskt inte till att det var så illa, menar finansutskottets ordförande att man kan skriva kontrakt fast det inte finns tillräckligt med anslag?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! I det här betänkande har samtliga partier, utom Åland Framtid deltagit. Det är ett enigt betänkande. Det har omfattats, den här gången har vi tvingats att anta och skriva som vi har gjort. Hur många gånger det har skrivits sådana här saker har jag inte hållit reda på. Under min nuvarande tid i finansutskottet är det den tredje gången som vi har uppmanat till budgetdisciplin. Vi kommer till vägs ände, det är jag helt övertygad om. I den situation som vi befinner oss i just nu och framöver med ekonomin så finns det all anledning att vara ännu tydligare.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det betyder att de här skrivningarna har gjorts tre gånger på lite över ett halvår. Det värsta är att de skrivits många, många gånger förut.

    Förstår jag uttalandet rätt att man skriver kontrakt ifrån förvaltningens sida fast man ser att man inte har tillräckliga anslag? Det är så nedärvt att man inte bryr sig om ifall man har tillräckliga anslag för man vet att man får tilläggsbudget ändå. Det är precis som om ltl Mattsson och jag skulle beställa något som kostar 100 000 fast vi vet att vi har bara 50 000 men vi tror att det ordnar sig på något sätt. Jag skulle åtminstone inte göra det och jag hoppas att inte Mattsson heller skulle göra det, men förvaltningen gör det tydligen. Fungerar det faktiskt på det sättet? Jag måste säga att det är värre än vad jag trodde.

    Låt mig avsluta med att säga; när tänker och tycker ltl Mattsson att vi ska säga nej till de här anslagen? Det här rullar bara på annars.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! När det gäller anslaget under det här budgetmomentet så lyfte jag fram i inledningen av mitt anförande att de här klumpade anslagsmomenten som det här utgick ifrån ställer till ett visst bekymmer. Den här tabellen som utskottet efterlyste fanns med tidigare, men den är inte på momentnivå. Däremot är alla väganslag där under byggnadsmomentet. Därför kan man antagligen anta anbudet, för att hela budgetmomentet innehåller så här mycket pengar. Om man nu kallar att det för budgetdisciplin eller inte men det är ju den här modellen som inte är ett bra sätt att ha budgetering, att man har en klump. Tänk nu vad som händer med skärgårdstrafiken under 2011, som har ett enda budgetmoment för en hel hög med färjor.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Vi vågar nog inte riktigt tänka på det. I finansutskottet bävar vi att ta den budgeten med det momentet.

    Jag skulle gärna vilja följa upp frågan lite mera. Jag var med på hörandena, men inte på den slutgiltiga behandlingen. Det framkom då att man redan i juni 2009 visste, när man skrev kontrakt om Sviby bro och bank, att man hade 800 000 att tillgå. Men anbuden låg på 1,1 miljoner. Man visste att det saknades 300 000. Fick ltl Mattsson någon förklaring på varför man skrev kontrakt i det skedet utan finansiering? Varför kom man inte till lagtinget och äskade om pengar då när det var relevant? Varför kommer man nu i en städarbudget?

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Varför man och varför man, herr talman, det kan jag inte svara på. Däremot var det precis såsom jag just beskrev. Det fanns pengar under det här budgetmomentet. Men planen som angav vad det skulle kosta överskreds. Det betyder inte att man ändå måste tilläggsbudgetera. Andra projektet kan ju gå under den budgeterade summan, vilket det ofta har gjorts. Rent formellt fanns det pengar under rätt moment i budgeten. Däremot var inte projektets kostnader beskrivet i budgeten det som det verkligen kostade. Budgettekniskt gjorde man inte fel. Däremot i motiveringen till budgetmomentet var det ett fel. Om man nu avsiktligt har tagit bort det av den orsaken vet jag inte. Finansutskottet har de facto tagit fasta på att det här vill man ha tillbaka. De här torde egentligen utgöra grund för budgetdisciplin.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Om man måste ta 300 000 mera till ett visst projekt då blir ju andra projekt utan pengar. Då uppfyller man ju inte det som man har skrivit i budgeten och det kanske man kan göra. Men i något skede måste man väl ändå meddelas sig med lagtinget om vilka omprioriteringar som är gjorda. Anser ltl Mattsson att man löser den här problematiken genom att återigen tala om budgetdisciplin? Jag har gett upp hoppet om att hålla på att nöta om detta, för det tåget har gått. De här handlar om någonting annat. Nu måste vi få in nya rutiner och system. Vi från lagtingets sida måste kräva det mycket tydligare än vad vi har gjort och inte hålla på att nöta om den disciplin som inte alls verkar lösa problematiken.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! Det är precis såsom ltl Gunell säger. Budgetdisciplinen består ju av två saker. Det är att uppfylla det som budgeten vill att man ska förverkliga och uppfylla det med de medel som man har. I det här fallet är det precis såsom ltl Gunell säger, att de projekt som man var tvungen att ta pengar ifrån, för att förverkliga dem så måste man tilläggsbudgetera och då anger man det här. Det är inte något fel i sak i sig, men man borde kanske gå till det att motiveringarna under momentet också ska vara bindande till budgetförverkligandet. Vi hade en jättebra diskussion i utskottet när vi skrev vårt utlåtande om finansförvaltningslagen. Vi var också där helt eniga om vad det skulle stå.

    Jag tror att problematiken är ganska klar vad vi vill. Nu är det bara tillvägagångssättet hur man gör det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Jag tycker att det här är en bra diskussion. Finansutskottets ordförande tar upp många viktiga saker i frågan om budgetdisciplin. Det saknas ett resonemang. Om man ska uppfylla några disciplinära förfaranden så måste det finnas ett regelverk. Det är ju inte en personlig prestation utgående ifrån någon slags moraliska kriterier, utan det måste finnas ett tydligt regelverk. Det borde vi väl få genom den nya finansförvaltningslagen. Finansutskottets ordförande var inne på vår budgetmodell. Det är ju den som är förödande för alla. Vi har nu kommit till vägs ände. Jag tycker att det är där som nyckeln finns. En viktig sak just i den här diskussionen är att separera investeringar och drift i nästa budget.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! Jag tackar för de värmande orden. Jag ser fram emot att vi måste få en bättre modell med de olika budgetmomenten. Jag nämnde inledningsvis att vi håller på att skapa en ny fördelningsmodell som vi behöver ha kontroll på. Det är fördelningen mellan de olika skolorna. Det kommer framledes att stå i den kommande budgeten; Ålands gymnasieskola och en klumpsumma. Sedan måste det vara beskrivet i motiveringen i momenten vad varje skola ska göra för vilka pengar. Hur de sedan knyts till skolorna, i det budgetbeslut som man tar, kan jag inte svara på i dagsläget. Jag har också en tilltro till att den nya finansförvaltningslagen ska få förordningar som ska styra det här så att man klart och tydligt kan se från budgetframställningen till bokslutet vad som har hänt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag är inte beredd att ta ställning till att vi ska ha en budget där man i frågan om gymnasielagen reder ut de olika skolorna. Det ska ju inte finnas egentligen rent formellt.

     Det som är väsentligt är att man skiljer på investeringar och drift och att man budgeterar för det år som driftskostnaderna ska levereras och presteras. Reservationsanslag och reserveringar gör också budgeten ytterst svårläst. Jag är inte så säker på att vi behöver detaljnivå på driftsanslagen.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! Det är precis så där som finansutskottet resonerar i sitt utlåtande till lagutskottet om finansförvaltningslagen. Man måste ha de här anslagen klara, tydliga och transparenta. Det finns en typ av anslag som är väldigt svåra att göra, som vi också tog ställning till, det är EU-anslagen, de mångåriga projektanslagen.

    Tillbaka till skolanslagen, om vi ska separera skolornas investeringsanslag och skolornas driftsanslag, det vet jag inte hur det kommer att se ut. Så är det väl med ÅHS idag, investeringarna är väl separerade fullt ut, men inte ända ner på minsta datorinköp, men över en viss nivå. Det är väl den modell som antagligen också måste användas för skolorna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Talman! Påpekandet från finansutskottet om budgetdisciplinen är helt adekvat. Landskapsregeringen delar den åsikten, det måste bli det ändringar till många stycken. Historien visar att det här inte är någonting som har uppstått nu. Det här beror på flera olika bakomliggande faktorer som gör att vi upplever den här historien om och om igen. Jag tycker också att för den här landskapsregeringen blev det extra tydligt här under de två sista tilläggsbudgeterna. Det är alldeles särskilt viktigt, som vi har eftersträvat, att vi ska ha en ordentlig översyn av vårt regelsystem. Vi ska bygga bättre system för framtiden för att kunna hålla budget för att man i förvaltningen ska ha den budgetdisciplin som finansutskottets ordförande här efterlyser.

    Det finns flera olika orsaker till varför äskandena om tilläggsanslag uppstår. Man måste också komma ihåg att det till väldigt många delar fungerar bra med tanke på hur många budgetansvariga vi ändå sist och slutligen har. Det fungerar inom många områden. Sedan finns det några områden där det inte fungerar. En åtgärd som den här landskapsregeringen har tagit itu med är att titta över olika system. Därför att det är systemen som styr hur förvaltningen agerar. Det är systemen som också styr oss, som sitter i landskapsregeringen, hur vi ska agera. Systemen måste vara i skick och de måste fungera så att man verkligen också kan ha en ordentlig uppföljning av budgeten.

    Finansförvaltningslagen har redan nämnts, den är viktig i sammanhanget. Det är viktigt att vi får en ny budgetprocess.

    Diskussionen om revisionen och den interna kontrollen, som vi särskilt håller på att fokusera på just nu, där krävs det också mera kunskap inom hela den allmänna förvaltningen. Vi har tillsatt en liten grupp, där förvaltningschefen är ordförande, med uppdraget att särskilt titta på hur man ska få den interna kontrollen att fungera, man ska titta på hur budgetens efterlevnad följs upp och att det ska finnas system som är lätta att följa för dem som är budgetansvariga. Det här arbetet och de här åtgärderna, som förvaltningschefen förväntas att komma fram med efter vid halvårsskiftet, ska sedan ligga till grund för förnyelse av våra interna system. Vi har också diskussionen och revisionen av hela vårt revisionssystem som också är en del i det här.

    När det gäller projekt så är det också en del som den här gruppen ska titta på. De här problemen som vi har upplevt med flera större projekt ska inte finnas. Man ska ha en klar plan, en klar ledning och en kontroll av projekten Här nämndes olika trafikprojekt. I framtiden ska det inte kunna fungera på det sätt som det är gjort i det här fallet.

    Sedan en annan aspekt i budgetens efterlevnad och budgetdisciplinen, det handlar om dem som är budgetansvariga i vårt system. Också där måste vi kvalitetssäkra. Vi ska ha systemen i skick, men vi måste också se till att alla som har de här funktionerna ska ha en viss form av kvalitetssäkring, en utbildning, en kompetens men också ett klart uttalat ansvar som man också sedan ska kunna följa upp med någon åtgärd, om man brister i sitt ansvarstagande. Det är också väldigt viktigt att det finns och att det tydliggörs.

    Sedan finns förstås också budgetöverskridningar som kan vara väldigt svåra att förutse och förutsäga. Det är också sådana omständigheter som man måste ha med i beräkningen i vårt system. Får vi våra system i skick då tror jag också att man ska kunna ha mycket klarare planering, en långsiktig planering och en bra uppföljning under budgetåret. Tack. 

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag tyckte att det var en ansvarsfulls reaktion på finansutskottet skrivningar. Tyvärr har de varit så ofta återkommande så det här borde rimligen ha tagits tag i tidigare. Det var en del intressant diskussion om systemen för budgetförverkligandet som lantrådet tog upp. De är naturligtvis viktiga. När det gäller driftkostnadsöverskridningar har man ofta hyfsade förklaringar till dem. Investeringskostnadsöverskridningarna i föreliggande tilläggsbudget är naturligtvis ett jättebekymmer som man inte kan acceptera. Då är min fråga; finns det alltså olika system till olika verksamhetsenheter inom landskapet? I så fall är det ju hemskt konstigt. På de flesta håll fungerar det ju. På något håll fungerar det inte. Har de möjligen då ett annat system? Sedan tycker jag att självkontroll alltid är det som man ska satsa på och det är bättre än extern kontroll. Den här kontrollen som andra ska göra är sämre än att ha ett bra internkontrollsystem.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det här systemet med budgetöverskridningar har pågått under väldigt många år och under många regeringar. Finansutskottet ordförande nämnde ÅHS bara som ett exempel som var ständigt återkommande. Det här har funnits med oss länge. Den här landskapsregeringen har ändå tagit i det. Vi har kämpat för att få fram finansförvaltningslagen. Vi försöker revidera revisionssystemet och vi har nu också givit uppdraget till förvaltningen att man uttryckligen ska ha ännu bättre system. Det är precis som ltl Roger Jansson säger, systemen finns och de är lika för alla, men de behöver tydliggöras, man måste ha den interna kontrollen bättre på grej, man måste ha budgetuppföljningsprocessen bättre på grej och man måste ha kvalitetssäkring. Den som är budgetansvarig måste också ha en adekvat utbildning så att man verkligen också kan hantera sitt uppdrag.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Tack för de synpunkterna. Det är viktigt att man försöker åtgärda de problem som finns i samband med implementeringen av den nya finansförvaltningslagen. Jag tror inte alls att det räcker. Möjligheten att köra över systemen och den budgetdisciplin som finns i dem måste vi bli av med. Att hänvisa till ÅHS tycker jag är lite fult. Några av oss här i oppositionen har varit engagerade i ÅHS, antagligen är det därför som man drar till med det. Det är vård utanför Åland, under tidigare år, som har varit det stora problemet när det gäller budgetering inom ÅHS. Det är fortfarande problem med det eftersom man har väldigt svårt att veta vad den summan ska bli. Det beror på patientinflödet och de problem som patienterna har i förhållande till den kunskapsmassa som finns inom ÅHS.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag tycker inte alls att det är fult att peka på ett exempel. Det finns många andra exempel. Just nu pekar vi på trafikavdelningen för där har det varit flera tilläggsbudgeter. Det är observerat och uppmärksammat. ÅHS har ändå tagit i de här sakerna och lyckats med att styra upp sin budgetdisciplin. Jag tycker inte att det finns anledning att prata om att det är fult, snarare tvärtom. Man att kunnat ta tag i frågorna och man har lyckats.

    Jag tycker det är viktigt att understryka att var och en budgetansvarig har ett ansvar. Man måste sedan också kunna följa upp det ansvaret i förlängningen. Det finns inte något helt klart system för det idag. Det är också en del i uppdraget som arbetsgruppen ska titta på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Jag tror att alla vill samma sak i den här frågan. Det är väl givet att vi ska ha en bra budgetdisciplin. Det är också viktigt med de kontrollsystem och revisionssystem som lantrådet talar om. För mig kvarstår nog ändå som viktigast att vi får en budgetstruktur som är effektiv och som fungerar. Finansförvaltningslagen och vad den eventuellt kan föra med sig är av ytterst stor betydelse. Jag vill gärna veta hur lantrådet ser på våra budgetar. Vad är mest väsentligt? Vad ska man göra först för att få regelverket så att det inte blir disciplinära problem?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Redan inom nuvarande lagstiftningssystem kan man strama upp nuvarande förvaltningsstrukturer och göra det ännu bättre. Den här landskapsregeringen har verkligen eftersträvat att vi skulle få finansförvaltningslagen i hamn. Och att finansförvaltningslagen också skulle beslutas om här i lagtinget så att vi kan gå vidare med olika förordningar som ska genomföras för att vi sedan ska kunna sätta den ikraft. Landskapsregeringen har ju haft ambitionen att sätta det nya, som följer finansförvaltningslagen, ikraft vid årsskiftet. Det är tveksamt nu om det faktiskt kommer att finnas tid för det. Det här är ju ett stort arbete som vi har satt igång och som fortgår. Det handlar om budgetprocessen och budgetstruktur. Oberoende av finansförvaltningslagen har det förts väldigt mycket diskussioner med ledningsgruppen om hur man hela tiden ska förbättra budgetsystemet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Finansförvaltningslagen är ju en ramlag. Den säger inte så hemskt mycket om vilka förändringar som regeringen ska göra. Det är ganska mycket upp till regeringen själv, genom förordningarna och mycket annat. Därför tycker jag det är viktigt att lantrådet klargör hur nästa tilläggsbudget eller nästa budget direkt påverkas av det här vad gäller strukturen. En sak som har framförts är att vi ska skilja på investeringar och drift. Kommer det att vara aktuellt i samband med 2012 års budget?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Igen, vi har fört fram en lagframställning till lagtinget. Vi väntar att den ska komma ut från lagtinget, så att vi ska kunna gå vidare. Vi ska göra de förordningar och de föreskrifter som följer finansförvaltningslagen. Vi kommer också till den delen att följa det som har sagts ifrån lagutskottets sida. Om jag kommer ihåg rätt så efterlyste man, oberoende om vi hinner få den här lagen i kraft eller inte, att man redan i nästa års budget ska skilja på investeringar och driftutgifter.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! I samband med remissen av den här tilläggsbudgeten tog jag upp några frågor. En principiell sak som jag hade som utgångspunkt var att särskilda på de frågor som är politiska där man väljer om man vill göra det här, budgetfrågor i ordets rätta bemärkelse. Vill man ge anslag till den här filmen? Vill man ge anslag till PAF-Open? Det är alltså politiska frågor. När det gäller filmen så är det en bedömning av de medel som finns. Kan man ju enligt regelverkets stöd ge 50 000 för någonting som ansågs vara bra för marknadsföringen? När det gäller 30 000 och PAF-Open så var det ett åtagande som man har gjort tidigare som man borde ha budgeterat men som man då rättade till.

    Sedan finns det andra typer av budgetfrågor där man konstaterar beräkningar som är fel gjorda. Det har varit omständigheter som kan förklara att det har ändrat när det gäller vägtrafikhållningen och liknande.

    Sedan har vi exemplet Svibybank där man har antagit ett anbud utan att det fanns anvisade medel. Det är mot regelverket. Det ska man inte kunna göra oberoende av vilken budgetstruktur man har. Man kan säga att ordet budget är lika med bindande. Det som lagtinget säger i budgeten, är det 900 000 för Svibybank så är det 900 000, vare sig mer eller mindre. Tecknar man då ett kontrakt på 1 100 000 så måste man sätta in en klausul; under förutsättning att lagtinget beviljar medel. Det är de rutiner som finns i förvaltningen. Annars förhandlar man eller får ner beloppet till det som det gäller.

    Vi har andra exempel. Vi har asfaltmassorna som kostade landskapet någon miljon. Där berodde det på att man inte har gjort avtal.  Man lade ansvaret och möjligheten att kräva i händerna på en utomstående entreprenör. Det var också ett felaktigt beslut enligt regelverket.

    Vi har Skarvenaffären som är föremål för polisundersökning. Man beställde åtgärder utan beslut och utan budgetmedel. Det kom tilläggsäskanden senare i lagtinget. Det var ett felaktigt förfarande enligt regelverket. Man kan inte göra så enligt regelverket och då måste regeringen se till att man har rutiner, internkontroll och styrning för att utkräva ansvar eller rätta till det.

     I och med att lagtinget godkände Svibybank så har man godkänt överskridningarna. Då har frågan ställts här av finansutskottet; ska man sätta stopp? Det var någon här som sade att man måste göra det. Ja, är det så enkelt? Skulle lagtinget ha sagt att det inte blir mera pengar när ÅHS äskade om tilläggsanslag? Det betyder att man måste analysera vad som har hänt. Är det rimliga orsaker så måste man gå till systemet och titta på hur det är. Jag har inte någon kännedom om de här 5,3 miljonerna i tilläggsbudget för ÅHS. Antagligen följde inte vissa avdelningar budgetdisciplinen i detta fall, man hade regler mellan avdelningarna för vård utom Åland.

    Däremot kommer jag mycket väl ihåg 2002 och den perioden fram till dess. Då var principen den att man överbudgeterade för säkerhets skull, det fanns pengar och man kunde alltid kan använda dem för någonting. Det var 90-talets princip.

    År 2002-2003 underbudgeterade man för att visa att man fick ner budgeten till en rimlig nivå. Det var också en signal till förvaltningen att man måste hålla budgeten så lågt som möjligt. Det var ett sätt att få ner hela kostymen. Samma sak år 2008, när krisen kom så blev det en tendens till underbudgetering på vissa avdelningar. Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att minst 80 procent av förvaltningen fungerar bra när det gäller budgetdisciplinen. Problemen gäller ju, som vi har sett hela tiden, trafikavdelningen. Där har vi de här gamla projekten med asfaltmassorna, Skarven och nu skärgårdstrafiken och tidtabellerna. Sedan har vi förklarliga omkostnadsökningar när det gäller bunker och liknande. Då måste man skilja på det här. Det finns fasta anslag, förslagsanslag och reservationsanslag för att kunna möta de här osäkerheterna. Det är ett sätt att budgetera och den budgetstruktur som möjliggör variationer som alltid förekommer. Detta att man sitter och gör kalkyler som inte håller det är en kompetensfråga. Att man tecknar kontrakt som inte har täckning i budgeten är ett regelbrott.

    När jag var finansansvarig för knappt tio år sedan så när ÅHS hade systematiska tilläggsbudgeter då var det en fråga om brist på kunskap bland dem som ledde verksamheten. Man visste inte vad budgetering var. Man kunde inte regelverket. Attityden var att man begärde i slutet av året 5 miljoner mark för säkerhets skull och sedan motsvarande belopp i euro för att täcka in eventuella eventualiteter. Det kanske det inte finns någon lösning i finansförvaltningslagen, men i förordningarna och i regelverket och den interna grupp som är tillsatt och där det i finansförvaltningslagen finns en paragraf om intern kontroll och intern styrning och sedan finns det då en koppling till revisionen. Det kan möjligt göra förbättringar. Jag tror att det är bra att finansförvaltningslagen skulle godkännas av lagtinget så fort som möjligt och sedan kan förordningarna bör utarbetas.

    Detta med att säga nej är inte någon universallösning. Det är analysen och omständigheterna, vad man gör för åtgärder. Disciplinen ska ju finnas i förvaltningen och den förbättras hela tiden. Därför är det motiverat att finansutskottet upprepar det tills alla avdelningar följer regelverket och har kompetensen och kunskapen. Detta om detta när det gäller budgetdisciplin. Det finns väl ändå förhoppningar på att det fortsätter att bli framsteg till den delen.

    Sedan en annan fråga som jag senast var involverad i. Det gäller Air Åland och flygtrafiken. Jag räknade ut att ltl Fredrik Karlström ägnade 74 procent av sitt anförande till någonting som saken inte gällde överhuvudtaget, dvs historien när Skärgårdsflyg lades ner. Jag hade inte omständigheterna helt klart för mig då. Jag ska inte ägna 74 procent av mitt anförande åt oväsentligheter. Men historien är ganska enkel. År 1998 beslöt man att öppna för Air Botnia därför att man då, som det har framgått av utredningar, ville möjliggöra att utnyttja den skattefria försäljningen i flygtrafiken. Det visade sig att den inte var så intressant som man hade trott. Folk flyger inte för att köpa tax-free i Mariehamn. Det gör man på annat sätt, om man gör det. Det betydde att Skärgårdsflyg lades i malpåse och inga investerare vill ni gå in i det hela.

    En omständighet som är mycket viktigt med tanke på budgetdisciplin, det är att i vårt system är det inte möjligt för en VD i ett aktiebolag att komma på föredragningar och plenum och föreslå vad landskapsregeringen ska göra. Beredningen på trafikavdelningen när det gällde trafikplikt och upphandling berodde på EU:s regelverk. Inte fanns det möjlighet att stöda verksamhet när det gäller flyg på Stockholm, med pengar ur landskapsbudgeten, utan upphandling. Där har vi förklaringen. Om det var ett felaktigt beslut eller politiskt misstag 1998 det kan ingen säga. Det var omständigheterna då som gjorde att man fattade det beslutet.

    Det vill jag säga, eftersom liberalerna har beskyllts både för det ena och det andra vid olika tillfällen, att 1998 var vi inte med i landskapsregeringen. Lantråd var ltl Roger Jansson, som vill hänvisa misstaget till 2002. Näringsansvarig var ltl Anders Eriksson som påstod att jag skulle skämmas för att jag redogjorde för fakta. Sedan var också obundna med i landskapsregeringen. Det är märkligt. Nåja, nog om den historien. Det var i alla fall inte 74 procent av mitt anförande som ägnades till oväsentligheter.

    När det gäller kapitallån så var jag något tveksam, liksom ltl Roger Jansson, i remissdebatten. Efter att ha funderat närmare på saken så tror jag finansutskottet har kommit fram till rätt beslut. Det finns tre alternativ; det är stöd, aktiekapital och kapitallån. Det är omständigheterna som tvingar fram sådana här lösningar. EU sätter gränser för vilka stöd man kan ge till flygbolag och flygtrafik. I det här fallet har man dels den gamla trafikplikten som egentligen går tillbaka till 1992 där man beslöt att avreglera marknaden och de stödordningar som man då hade fört in på grund av nedgången i flygtrafiken, askmoln sov. Mot bakgrund av de omständigheterna så kan vi skratta oss lyckliga som har flygtrafik på Stockholm och Helsingfors med Air Åland, även om det har gjorts lite dubbel loopar och svängar som har kostat pengar när det gäller boknings- och biljettsystem. Men nu för man en aktiv prispolitik. Man har en stabil operativ verksamhet. Man kan se att möjligheterna finns, liksom på Gotland, att utveckla flygtrafiken.

    När det gäller kapitallånet och fördelarna med det, så det är inte ett bidrag som man aldrig får tillbaka. Det är inte ett aktiekapital som binder upp bolaget och ställer framtida ansvar. Det är ett kapitaltillskott som behövs, det ger vissa möjligheter till framtida återbetalning. Det är ju den delen som är viktig, att det finns möjligheter att få tillbaka pengarna. Men det binder inte upp ansvaret alltför mycket. Den lösningen är möjlig. Den här lösningen är inte klar i och med detta, nu ska man gå vidare med omstruktureringsplanen och ställa krav på styrelsen. Man ska inte ställa krav på vem som ska vara i styrelsen, hoppas jag, för det är ägarna som bestämmer, men hur styrelsen ska arbeta och vad man har för krav från landskapsregeringen.

    Herr talman! Sedan var det också i remissen en del diskussion om penningtvätt och jag vet inte vad som användes för ord. Det är ganska allvarliga anklagelser. Jag konstaterar med tillfredsställelse att finansutskottet inte har haft anledning att gå vidare med den frågan. Då hade det varit skrivet med betydligt större bokstäver. Tack.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Tack, herr talman! För det första vill jag understryka att Skärgårdsflyg inte lades i malpåse år 1998. De fick återgå till sin grundverksamhet, dvs taxi- och ambulansflygningar.

    För det andra undrar jag vad landskapsregeringen borde göra när det så klart framgår att de har gjort tydliga brott mot sitt eget regelverk och dessutom inom den politiska landskapsregeringen själv genom beslut på enskild föredragning.

    För det tredje så tycker jag nog att man skulle kunna säga nej till överskridningar om det kommer på investeringssidan på ÅHS. Det betyder att man då får mindre pengar till kommande investeringar och kommande år. Därför är det rimligt att göra det. Nu är det ju så lyckligt att ÅHS sköts så bra, både när det gäller tidigare primärvårdsbygget och nuvarande psykbygget, att några överskridningar inte kommer i fråga där. Men på trafikavdelningen tycks det hela tiden vara överskridningar.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! När det gäller flygtrafiken så tycker jag att det inte finns så mycket mer att säga. När det gäller ett flygbolag som ska vara i linjetrafik så det är ju förbindelserna, avtalen och kontrakten, SLOT-tiderna och allt detta som gör att man kan fortsätta. Ambulans- och taxiflyg var ju inte aktuellt för att flyga linjetrafik på Stockholm och Helsingfors. Det kan man verkligen lägga till historien. När det gäller kapitallån så kan man gå vidare.

    När det gällde vad landskapsregeringen bör göra, landskapsregeringen har ju gjort det som förvaltningschefen enligt lagen måste göra, anmäla misstanke om brott när det gäller förvaltningsförfarandet. Det gäller Skarven och att det inte finns registrerade beslut.

    När det gäller ÅHS ska man absolut säga nej till fortsatta investeringar.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Som sagt, någon malpåse var det inte frågan om 1998 för Skärgårdsflyg. Den linjetrafiken som styrelsen hade gått in för på ganska till lösa boliner fick nog inte fortsätta, utan man fick återgå till det som Skärgårdsflyg på 50-talet bildades för och hade sysslat med ända sedan dess.

    Jag sade redan i en replik till lantrådet att när det gäller överskridningar och tilläggsbudgeter på driftsidan så är de ofta förklarade och motiverade att man i stort sett har orsak att säga ja i alla sammanhang. Däremot på investeringssidan är jag mera allvarligt inställd till felkalkyleringar, fel information och beslut tagna på oriktiga grunder som vi hade i Svibyfallet. Det var visserligen internt inom landskapsregeringen med en kalkyl som var betydligt lägre än de andra som kom in och ändå tog man det anbudet. Vad ska man då göra när det gäller brott mot regelverket angående investeringar när det sker inom en politiskt vald landskapsregering?

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag tycker att man skulle godkänna finansförvaltningslagen. Där sägs det att i nästa budget ska man separera drifter och investeringar. Bara det kommer att ge anledning till att man ser tydligare. Jag har också talat för att EU-stöden skulle delas upp årsvis och inte bokföras i en klump enligt förbindelseprincipen. I och med att man delar upp årsvis så följer man också upp det på ett annat sätt. I nästa steg så blir det internkontroll och intern styrning som gör att man har grepp om investeringarna. Det är svårt idag när man har ÅHS-byggnaderna att säga exakt hur det fungerar. Jag tror att det här enkla steget, som jag kallar budget enligt prestationsprincipen, är någonting som gör att vi går vidare i möjligheterna att ha kontroll över investeringarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Jag förstår att finansutskottet inte har så väldigt många olika och särskilt möjliga förslag till ändringar till en tilläggsbudget, där man redan under momenten har använt medlen. Det blir mera en form av revision av verksamheten och de redan använda medlen.

    Under remissdebatten bad jag att finansutskottet särskilt skulle ägna uppmärksamhet åt trafikavdelningens verksamhetsområden. Jag nämnde också min förvåning över att trafikavdelningen helt tydligt har en besparingsimmunitet. Jag frågade efter konkreta åtgärder. Jag frågade efter vilka åtgärder som har vidtagits på trafikavdelningen för att de framledes ska undvika ett liknande förfaringssätt och vilka omstruktureringsplaner och tidsplaner för desamma har påbörjats. Jag kan tyvärr inte läsa ut det ur det betänkande som kommer ifrån finansutskottet. Det har inte heller framgått av finansutskottets ordförandes anförande här idag.

    Man fokuserar på att man säger att det inte finns någon budgetdisciplin och man uppmanar till budgetdisciplin.

    Under den korta tid som ltl Jan-Erik Mattsson har varit ordförande för finansutskottet har det åtminstone tre gånger sagts detsamma. Under den här mandatperioden har säkert exakt samma sak sagts åtminstone tio gånger.

    Att vi sedan i debatten ska börja dra upp på andra verksamheter som kanske också har syndat, om man tittar tillbaka, tycker jag inte att vi ska göra. Vi ska titta framåt. Hur ska vi få ordning på ekonomin? Det får man på bästa sätt genom att göra någonting åt det.

    I ett helt annat sammanhang har man startat en kampanj som heter ”prata om det”. Jag uppmanar landskapsregeringen att man startar en kampanj som heter ”göra någonting åt det”. För det är hög tid för det nu, lagtingsledamöter och bästa landskapsregering, gör någonting åt det. Tack.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Att jag relaterade i mitt anförande till gamla synder, jag ville skapa en syn på hur och verkligheten de facto har varit och hur den kommer att fortsätta att vara genom skapandet av stora enheter. Det som finansutskottet nu har efterlyst, som inte var efterlyst tidigare är att de enskilda projekten under ett jättemoment bör vara åskådliggjorda så att lagtinget har ett begrepp om vad det handlar om. Det har man inte nu under byggnadsarbeten under trafikavdelningen, inte när det gäller sjötrafiken och vi har det inte heller mellan de olika enheterna inom ÅHS idag. Det var mellan de olika enheterna inom ÅHS som det syndades, exakt på det beskrivna sättet. Inom den nya gymnasieskolan finns det en möjlighet att samma synder kan begås. Därför efterlyser vi nu att man måste ha det här under kontroll.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag vill upprepa det som jag sade i mitt anförande i remissdebatten. ÅHS står för 25 procent av landskapets budget. Trafikavdelningen står för 10 procent av landskapets budget. Om det är mera pengar i omlopp så är också risken större för att någonting oförutsett eller någonting som inte är budgeterat inträffar. Vad beträffar ÅHS kan vi t.ex. bara nämna vård utanför Åland. Det behöver bara vara ett litet barn som föds för tidigt och behöver prematurvård så har vi ett mycket högre anslag för vård utanför Åland än vad vi hade budgeterat.

    Investeringar såsom Svibybron som är offererade borde man väl veta vad det ska kosta så att man inte behöver komma med mer än dubbla anslag för att få det verkställt.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! Jag sade i min presentation att ÅHS till skillnad från trafikavdelningen har dessbättre en styrelse som övervakar budgetanvändningen. Den nuvarande styrelsen har ett gott betyg i mina ögon. Det var under perioden 1999-2003 som de här synderna, som jag beskrev, förekom. När det gäller vård utanför Åland så är det en extraordinär insats som måste göras. Men det var inte det som skedde vid tidpunkten för tilläggsbudgetering på 5,3 miljoner. Det var dålig budgetdisciplin mellan de olika huvudområdena, avdelningscheferna. Man brydde sig inte om vad man hade för delbudget. Det är det som kan uppstå igen i gymnasieskolan.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är ett aktivt och medvetet arbete som vi har fört i styrelsen. Jag kan tala om för ltl Jan-Erik Mattsson att det är inte heller roligt alla gånger att ta bort verksamheter som fungerar för att möjliggöra att nya verksamheter ska komma in. Vi har inte tillräckligt med pengar för att allt ska finnas, både gamla och nya verksamheter. Det är ett medvetet arbete att organisera upp detta, att påföra ansvar för dem som faktiskt också får betalt för att ha ansvaret och ledarskapet. Vi har strukturerat det arbetet för att få ordning på det. Vi har lyckats, så det går. Det är bara för landskapsregeringen att göra någonting åt det. För det här betänkandet är inte någon kioskvältare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, herr talman! Ministerstyre har nämnts här idag. Jag undrar om vi är överens om vad vi menar med ministerstyre? Jag tänkte därför, herr talman, uppehålla mig vid det begreppet. Det betyder lite olika i olika system. I England har man uttryckligen ministerstyre. Det betyder att ministrarna ansvarar fullt ut för allting som tjänstemännen gör. De går också in och direkt styr i förvaltningen hur olika saker ska skötas. Därför händer det ganska ofta att ministrar avgår. Det är en sådan budgettradition där. Om det är någonting som är klandervärt då avgår ministern fort, också om ministern har gjort någon sorts övertramp. Förr var det väl värre. Det uppdagades att någon hade haft en kärleksaffär med någon pinuppa någonstans och det vara skäl nog för att ministern skulle avgå. Ministerstyre finns som en del i vissa parlamentariska system. Men hos oss har vi ansett att det inte är önskvärt. Det finns inskrivet i konstitutioner att man inte ska hänge sig åt ministerstyre. Jag antar att det beror på att vi har en tysk tradition vad gäller vår förvaltning. Tjänstemännen har av hävd en väldigt stark position. Vi skiljer mellan den politiska behandlingen av olika ärenden och den förvaltningsmässiga.

    Men hos oss tror jag att det inte riktigt är klart för ministrarna vad ministerstyre är. När minister Veronica Thörnroos till exempel, jag vet inte om det har skett, ger order att det ska vara någon kvällstur nu och då, så det är typexempel på ministerstyre. När man går in med en enskild åtgärd och ger order åt förvaltningen att man ska göra på ett visst sätt. Så är det också med pengarna till Visit Aland. Det är ett uttryck för ministerstyre när man säger från ministerhåll att de här pengarna ska Visit Aland ha och de har rubriken marknadsföring av idrott. Men egentligen är det ett anslag som ska ges som evenemangsbidrag till PAF-Open. Man kan dessutom säga att det är en sorts falsk budgetering, man säger inte riktigt vad det är.

    Ministerstyre passar inte ihop, som jag ser det, med den konstitution som vi har. Det bygger på den finska modellen i hög grad. Men hos oss har det använts och det används nog i fortsättningsvis utan att man riktigt vet vad det är. Ett annat sätt att stävja ministerstyre är att ha en sådan finansförvaltning som egentligen borde vara en självklarhet, dvs att det grundar sig på vår grundlag och självstyrelse, att ett anslag ska baseras på lag eller på avtal. Man kan också fundera på om inte pengarna till turistsatsningen, filmen, också är ett uttryck för ministerstyret.

    Jag är egentligen inte så hemskt nöjd med finansutskottets betänkande på den här punkten, speciellt vad gäller marknadsföringen av idrott som man har överfört till Visit Aland. Risken med ministerstyre är att det också kopplas ihop med olika typer av påtryckningar från ministern, om man inte gör si eller så kan det få andra konsekvenser. Därför ska man nog avstå ifrån det om man vill ha ett rättssäkert och transparent budgetsystem. Nu vill väl inte någon säga att de utövar ministerstyre. Jag tror att många gör det utan att riktigt veta om det, herr talman. Det kanske är en fråga som så småningom kommer upp till diskussion. Det skulle vara en viktig del av utvecklingen av vårt system.

    I samband med finansförvaltningslagen hade vi en reservation där man talar om budgettraditionen. Det är inte någon bra grund för att driva finanspolitik. Vi måste nog försöka höjer ribban och sköta det enligt det som vår konstitution och grundlag förutsätter.

    Det här kommer säkert att komma upp i senare skeden. Jag lovar att hålla debatten levande.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Det är tidvis lite svårt att följa ltl Barbro Sundbacks resonemang. Jag måste faktiskt titta på listan, är det tilläggsbudgeten som vi diskuterar eller har vi halkat in på något annat ämne?

    Ltl Barbro Sundback insinuerar att jag i egenskap av trafikminister uppenbarligen har överskridit mina befogenheter genom att beställa färjeturer. Jag skulle gärna vilja ta del av när jag har gjort det här övertrampet eftersom jag inte känner till det. Är det så att ltl Sundback inte kan påtala när detta har skett så förväntar jag mig en offentlig ursäkt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag försökte ge exempel på vad som skulle vara ministerstyre. Om minister Thörnroos går in i förvaltningen och säger att här ska det vara extra turer av någon anledning, det är ett väldigt tydligt exempel på ministerstyre menar jag. Jag menar också att det som gäller Visit Aland är ministerstyre. Där går man ytterligare in i förvaltningen och tvingar en förening att budgetera på ett visst sätt som dessutom inte är främjande av idrott. Det är ett evenemangsbidrag. Det står i Visit Alands budget att det är ett stöd till PAF-Open.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag är lite förvånad över de något svaga kunskaper som ltl Barbro Sundback har om hur landskapregeringens förvaltning sker. Det finns ju ett klart regelverk över på vilken nivå olika beslut ska tas. Det finns egentligen inte några oklarheter i det. Grundnivån är att besluten tas på enskild föredragning. Sedan kan tjänstemännen ta beslut via delegeringsbeslut. Vissa beslut ska enligt blå lagboken tas i plenum. Det finns inte några gråzoner att man kan tycka att man ska ta ett beslut eller inte ta ett beslut. Det kan man faktiskt inte välja. Vi har regler och vi har lagar och de följer vi, självklart.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, så är ju principen. Men allt som besluts om på en enskild föredragning eller i plenum grundar sig ju inte på lag alla gånger och inte heller på något avtal. Det grundar sig på en sorts prövning eller om det är det som kallas budgettradition. Det leder lätt till att det är lite oklart var det är ministerstyre. Jag menar att det är en viktig diskussion ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag hoppas att diskussionen fortsätter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Herr talman! Det här med ministerstyre är en principiellt intressant diskussion, absolut. Jag satt länge och funderade vart ltl Sundback syftade när det handlar om tilläggsbudgeten. Så småningom fick vi också svaret. Allmänt när det handlar om diskussionen om ministerstyre så har vi fört väldigt mycket diskussioner kring de olika rollfördelningarna inom landskapsregeringen, vad som är förvaltning och vad som är politik. Vi behöver föra den diskussionen. Ibland tycker jag också att vi vissa dagar pratar väldigt mycket förvaltning i lagtinget och kanske lite mindre politik. Vi behöver alla fundera på den här principiella diskussionen och komma tillbaka till den.

    I den här frågan som ltl Sundback till slut landade i så vill jag påstå att hon är alldeles på vills. Hon påstår att turismens främjande och pengarna för marknadsföring inom idrott skulle vara någon form av ministerstyre. Det är helt fel. Inte är det så att de här pengarna innebär att vi säger till Visit Aland att de ska ta upp pengarna i sin budget. De här pengarna kommer aldrig att överföras till Visit Aland. Det här är marknadsföringspengar som läggs under turismens främjande. Tittar man på den ordinarie budgeten så hålls vissa pengar inne i landskapsregeringen och fördelas till andra främjande åtgärder. Ltl Sundback har fullständigt missförstått det här momentet. Det är alltså inte pengar till Visit Aland. Det här är pengar som landskapregeringen gemensamt har kommit överens om och politiskt har det omfattats av lagtinget att man ska ge marknadsföringsstöd till PAF-Open. Så är det. 

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Då betalas dessa 30 000 ut härifrån direkt till PAF-Open. Varför heter det inte så då? Det heter marknadsföringstjänster inom idrott. Det är ju inte någon marknadsföring, utan det är ett evenemangsbidrag.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Nu kommer jag inte ihåg exakt hur huvudbudgeten ser ut. Vissa år har summorna varit uppräknade under moment 47.03.41, turismens främjande. Det är en summa pengar till Visit Aland, en summa pengar för det ena evenemanget, en summa pengar för det andra evenemanget och här finns summan för PAF-Open. Det har inte någonting med Visit Aland att göra och det har inte någonting med ministerstyre att göra.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Då noterar jag att dessa 30 000 inte har någonting med Visit Aland att göra. Det har heller ingenting med marknadsföringstjänster inom idrott att göra, utan det är ett evenemangsstöd till PAF-Open som tjänstemännen kommer att betala ut direkt till den organisation som det gäller. I så fall råder det tydligen olika uppfattningar i den här frågan.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det har tagits ett politiskt slut som sedan verkställs av förvaltningen, att man på olika sätt ska främja marknadsföringen av landskapet. Det här är ett sätt att marknadsföra landskapet genom att det ordnas ett stort idrottsevenemang på Åland. I vår budget finns det under flera moment stöd för att möjliggöra detta evenemang som är ett idrottsevenemang men som samtidigt har så stor räckvidd att det också är en bra marknadsföringsåtgärd för landskapet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag ska upprätthålla mig kring en sak, budgetdisciplinen. För att beskriva problemet och vad man borde göra ska jag ta upp momentet om vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten, 48. 30.17. Det momentet är budgeterat någonstans omkring 4 miljoner och ska nu ha ytterligare pengar på grund av projektet Svibybron. Det belyser egentligen ganska bra varför det kan gå så här snett. Man kan å ena sidan kalla det för ministerstyre, men å sidan om det ska vara ministerstyre så måste man bryta mot något regelverk som förbjuder ministerstyre och det finns det inte i det här fallet.

    Problemet med det här anslaget är att det är ett enda anslag. Det består av massor av olika projekt, stora och små, från några tiotusentals euro till miljoner. Allt är i en enda klump. Det är ett reservationsanslag som är fyra år. Det fylls på varje år, därför kan man aldrig riktigt veta om pengarna räcker till. Om ett projekt blir dyrare så kan kanske det andra projektet bli billigare, man vet inte.

    Ni har alla sett historiebeskrivningen som har varit i tidningen och det har rabblats upp här i lagtinget. Först tar man ett anbud och man tecknar kontrakt fast inte delanslaget är tillräckligt. Men hela anslaget finns ju, så det har inte gjorts något olagligt beslut till den delen. Det fanns cirka 3-4 miljoner också då, fast det var andra projekt i röret och andra projekt under förverkligande. Man visste när man skrev kontrakt att det skulle bli dyrare. Antingen begär man tilläggsbudget eller så tror man att de andra projekten kan förverkligas lite billigare. Man kommer sedan till den slutsatsen, när man har räknat ihop vad de andra projekten med på listan kostar, att man måste ha tilläggsbudget. Hur mycket tilläggsbudget behöver man? Man tror att det blir ungefär 250 000 som det var förra gången. Då visade det sig att det var ytterligare en felräkning så att man måste komma ytterligare en gång med tilläggsbudget. Det har vi nu att ta ställning till. Inte är det på något vis kriminellt eller någon som har försökt föra någon bakom ljuset. Däremot är det ett politiskt ställningstagande, trafikministern har gjort sina prioriteringar. Tjänstemännen har hela tiden sagt att det här är nu dyrare och det kommer att bli dyrare. Man har informerat så fort man har vetat om det. Det har inte på något vis gjorts något fel i förvaltningen. Man har hela tiden varit medveten om det här. Man ska komma ihåg att det är två saker som har gjort det här dyrare. Man bytte typ av bro och grundundersökningarna visade sig vara felaktiga. Så kan det vara i ett sådant här projekt. Jag tror att det skulle vara 18 meter till berg, men det var nästan 40 meter, nästan dubbelt längre.

    När man har ett system med reservationsanslag och redovisning av budgetmoment på det här viset så kan det uppstå sådana här fel. Det får man räkna med att det uppstår.

    Om vi jämför det andra systemet, som de flesta av oss känner till, kommunernas budgetering, där har vi i Lemlands budget en ruta för varje investering. Man säger hur mycket det kostar totalt och sedan pytsar man ut det per år, om det tar ett, två eller tre år att bygga. Sedan ändrar man anslagen vartefter om det visar sig att det inte kom igång som man trodde. Då har man exakt koll på varje projekt och varje år. Det är den andra ytterligheten.

    I kommunallagen finns tydliga bestämmelser att man inte får sätta igång projektet innan man har visat på finansiering. Det har till och med varit rättsfall i Mariehamn där man har fått back på det. Man måste vid varje tidpunkt tydligt ange om man känner till att det ha blivit dyrare. Det är mycket strängare regelverk för kommunerna. Kommunernas fullmäktige, som i någon mån har samma konstitutionella placering som lagtinget, har full koll på vilka projekt man har budgeterat och exakt vad de ska kosta det året. Här är det precis tvärtom. Det är en enda stor grå massa som egentligen ingen har slutlig koll på, eftersom det är så många delar som pågår och det är så många intressenter inblandade osv.

    Detta att summan är i en enda klump så kunde vi i lagtinget säga att så ska det inte vara. Det ska redovisas per projekt. Det är så pass stora projekt, det rör sig oftast om hundratusentals euro. Vid en viss gräns så ska det redovisas skilt och sedan får små projekt klumpas ihop. Det kunde vi ha gjort i finansförvaltningslagen, men det har inte gjorts, utan det är en förordningsfullmakt. Det är just en sådan sak som man borde ange i finansförvaltningslagen för att undvika de här problemen.

    Det här är ett reservationsanslag som är fyraårigt. Där kunde man säga att sådana här anslag ska vara per år. Vi ska exakt veta vilka projekt vi har, vilka investeringar vi har och vad de kostar det här året för att få kontroll på utgifterna. Det kunde vi ha sagt i finansförvaltningslagen. Men återigen, det är i förordningsfullmakt.

    Alla de här problemen, som vi ojar oss över nu, skulle bra ha kunnat lösas om man skulle ha skrivit en tydlig finansförvaltningslag som förbjuder de här problemen. Men man har utfärdat förordningsfullmakter. Jag skulle bli mycket förvånad om man får till de här förordningarna, som sätter så här pass mycket begränsningar på landskapregeringen. För när man är i regeringen så vill man inte ha de här begränsningarna. Då vill man ju kunna ha lite ministerstyre och ha lite frihet. Men vi ska inte heller klaga här i lagtinget när vi har försatt vår chans som vi hade, för det är ju det som vi håller på att göra när det gäller finansförvaltningslagen, som nu skjuts fram till mars. Det är där, herr talman, som man kunde ha satt sådana krav på budgetering och redovisning att det här kunde ha undvikits.

    Det här är egentligen ett bra läroexempel. Vi lär få se flera sådana här exempel, det kan man inte undvika.

    Inte är det på något vis nuvarande trafikministerns vare sig ansvar eller fel. Det är någonting som den förra ministern har gjort eller inte gjort som har orsakat äskanden om tilläggsbudget under moment 48.30.77.

    Vill man spekulera lite så när man vet att man ska sluta i landskapsregeringen då kanske man kan besluta på ett visst sätt när det gäller prioriteringar.  Det borde före detta ministern själv svara på.

    Herr talman! Som jag sade i remissen så vill jag inte ingå i det parlamentariska underlaget som tar ansvar för det här. Jag uppfattningen att det här är helt okej att göra politiskt, men då är det de partier som står bakom landskapsregeringen som har godkänt det här. Det är de ledamöter som har sagt "okej så här får ni greja på med budgetanslagen, vi tar ansvar för det". Det får ni också göra.

    Det är samma sak när det gäller det politiska ansvaret vid sjötrafiken, moment 48.20.20. Det är också en politik som inte jag har varit med och fört. Jag tänker inte ingå i det parlamentariska underlaget.

    Herr talman! Jag vill avisera att jag under detaljbehandlingen kommer att föreslå att anslagen stryks under de här två momenten, 48.30.77 och 48.20.20. Däremot tycker jag att motiveringarna i betänkandet är bra, till alla delar.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Herr talman! Den här utvecklade diskussionen om beskrivningen hur budgeten förverkligas stöder jag till fullo. Det framgår också av finansutskottets betänkande. Om ltl Sundman oroas av att förordningen inte kommer att fylla hans krav på synlighet av de olika anslagen så har lagtinget sin fulla rätt att med majoritet besluta om att finansutskottets betänkande ska ta fram det här. Om man inte godkänner det så får man väl be landskapsregeringen återkomma med ett tillrättanläggande till den delen.

    Däremot blev jag förvånad över att ltl Sundman i debatten klart och tydligt gjorde sig till talesman för att inte bistå budgetanslagen, medan han i utskottet har omfattat både budgetanslag och motiveringar. Jag har ju hört ltl Sundman göra kovändningar förr, så det är väl kanske en ny sådan.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag sade i utskottet att jag inte skulle vilja bevilja de här pengarna. Jag fick inget understöd för det och jag valde att inte reservera mig. Jag tycker att motiveringarna som utskottet har skrivit är bra och de kan inte bli tydligare.

    Det här är lite utanför ämnet men så pass relevant att det kan diskuteras. När det gäller verktyget för att ta tag i de här problemen, finansförvaltningslagen, så om vi tar den här lagen utan att se förordningarna så vet vi ju inte hur det blir. Men om vi skulle se förordningarna då kunde man i större utsträckning acceptera den här ramlagsmodellen. Som det är nu så är jag rädd för att problemet kommer att kvarstå. Man kommer inte i landskapsregeringen att ha den politiska kraften att få så tydliga bestämmelser så att sådana här saker inte upprepas. 

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Tack, herr talman! När den här lagen antas så är förordningarna inte på något vis hemliga. De kommer att vara offentliga handlingar. När den första budgeten läggs som har dessa förordningar som grund så ser lagtinget väldigt klart och tydligt vad som ingår. I finansutskottet har vi i den här frågan haft en enig inställning till vad som krävs av förordningar och hur en budget ska vara uppbyggd.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Mitt hopp står främst till de ledamöter ifrån regeringspartierna som ingår i finansutskottet, att de driver på den linje som finansutskottet har drivit. Vi har varit enhälliga om att detta måste avsevärt stramas upp. Det kommer att innebära att en viss politisk frihet flyttas över från regering till lagting. Jag är noga med att säga att jag har alltid den uppfattningen, oavsett om jag är i regering eller i opposition. Vi får se hur det är med regeringspartierna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Lagtinget har och kommer att ha med nya lagar sannolikt budgetmakt, inte total budgetmakt men till största delen. Om ltl Danne Sundman nu föreslår att man ska förkasta delar av framställningen av tilläggsbudgeten så hör det till makten att också ta ansvar, dvs ange konsekvenserna. Det borde naturligtvis ha gjorts i en reservation. Men ltl Sundman bör göra det i lagtinget för att vi som inte vet ska kunna ta ställning.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Ja, jag har inte ingått i det parlamentariska underlaget som har tillåtit den här politiken. Jag behöver inte heller ta ansvar för den. Så fungerar parlamentarismen och så borde parlamentarismen fungera i större utsträckning.

    När det gäller anslagen så handlar det om att man helt enkelt inte har prioriterat tillräckligt. Man har inte tillräckligt tydligt drivit den politik som lagtinget har fastställt och drivit igenom de besparingsåtgärder som lagtinget har beslutat om. Då får man ta ansvar för det, varsågoda.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Visst är det så att parlamentarismens princip är att utkräva ansvar. Samtidigt när man gör det så måste man ha alternativ och visa på konsekvenserna. Säger man nej till visst ansvar kan det få betydande konsekvenser som är negativa.

    Ta exemplet ÅHS där man sade att man måste avbryta respiratorbehandlingen om man inte får pengar. Det är kanske ett drastiskt exempel. Man måste alltid förena makt med ansvar. Det gör ltl Sundman inte nu.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Jag vet inte hur jag kan vara tydligare? Jag inte har ingått i det parlamentariska underlaget som tillåtit att en regering har drivit förvaltningen på det här viset och inte prioriterat tillräckligt hårt i de här projekten, utan låtit det bli ytterligare en tilläggskostnad. Om jag föreslår att det här ska strykas så menar jag att det ska strykas. Då får man ta bort projektpengarna från något annat projekt eller skjuta fram något annat projekt. Jag vet att det finns förslag på det i förvaltningen. Jag ska inte säga vilket projekt det är, men det finns ett konkret förslag på vad som kan göras om det här inte skulle beviljas. Det här har setts så pass allvarligt. Man har sett att det kunde gå så.

    Samma sak när det gäller sjötrafiken, det går att omprioritera under det anslaget som också är ett reservationsanslag. Visst blir det hårda tider. Det är ju hårda tider när en tredjedel av inkomsterna har försvunnet och fortfarande är vi 15 miljoner euro back i vår budget. Det här är bara småpotatis i jämförelse.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Jag vill kontrollera vilka momentet som föreslogs att skulle strykas. Kan ltl Sundman upprepa dem?

    Ltl Danne Sundman

    Talman! Det är 48. 30.77 och 48.20.20.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Vi tar en kort organisationspaus.

    Talmannen

    Plenum fortsätter. Först föreläggs utgifterna enligt huvudtitel, sedan inkomsterna och sedan motiveringen och sedan betänkandens klämmar. Kan förfaringssättet godkännas? Förfaringssättet godkänns.

     

    Föreläggs utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar.

    42 Ht. Godkänns.

    44 Ht. Godkänns.

    46 Ht. Godkänns.

    47 Ht. Godkänns.

    48 Ht.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag föreslår att anslaget under moment 48.20.20, verksamhetsutgifter för sjötrafiken strykes.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! I enlighet med vad jag sade i remissen så understöder jag förslaget.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Under detaljbehandlingen har ltl Danne Sundman föreslagit att under huvudtitel 48, sjötrafikens verksamhets utgifter 48.20.20 ska strykas i dess helhet. Detta förslag har understötts av ltl Anders Eriksson.

    Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar med finansutskottets förslag röstar ja. Det som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Talmannen ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Talmannen ber nej-rösterna resa sig. Talmannen konstaterar majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet?

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag föreslår att anslaget under moment 48.30.77, vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten strykes i dess helhet.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Det gäller att löpa linan ut så jag understöder förslaget.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson föreslagit att 48.30.77, vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten strykes i sin helhet.

    Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar med finansutskottets förslag röstar ja. Det som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Talmannen ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Talmannen ber nej-rösterna resa sig. Talmannen konstaterar majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

    Därmed är utgifterna i dess helhet godkända.

    Föreläggs inkomsterna i sin helhet. Inkomsterna är godkända.

    Föreläggs betänkandets motiveringar. Motiveringarna är godkända.

    Förelägga slutligen det till betänkandet fogade klämförslaget. Klämförslaget är godkänt.

    Därmed är förslaget till tredje tilläggsbudgeten för år 2010 godkänd i sin helhet.

    Föredras

    13     Fornminnesvården

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 7/2010-2011)

    Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Det börjar kännas som det här är tuggat och malet. Det gäller också här att löpa linan ut.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vad tänker landskapsregeringen göra för att tillse att lagtingets beslut efterlevs så att en lösning på konflikten om skyddet av fornminnen uppnås?

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Registreringsförfarandet ska inledas senast inom två år efter det att lagen har trätt ikraft. Första delen av registreringsförfarandet är avklarad. Målet med registreringen är att bringa klarhet i otydliga och oklara frågor och att få ett register som är fullödigt och där registerförare och markägare är överens om innehållet. Klarhet och tydlighet är målet.

    Vi är på god väg att finna lösningar i balans mellan att bo, leva, bevara och vårda. Att skydda fornminnen bygger på en ömsesidig dialog och samförstånd kring olika lösningar.

    Åtgärder som landskapsregeringen avser att genomföra är att registreringsprocessen ska slutföras. Det kräver en lagändring som tar hänsyn till synpunkter som framkommit under hörandeförfarandet och som stipulerar vad registret ska innehålla.

    Vad gäller skogsmark, jordbruksmark och impediment så ska landskapsregeringen komma överens med markägarna om vilka områden som ska skyddas och därmed ersättas för den lidna skadan. Vi ska skapa ett system där ökade kostnader ger ersättning för inkomstbortfall i de fall där skogsbruket tvingas begränsas och inte kan bedrivas med traditionella metoder.

    En oberoende resurs ska gå igenom de områden där provgropar har uppgjorts och i de fall de inte har fyllts igen. Det ska omedelbart göras efter att snön har smält.

    Vi behöver vara tydliga och utveckla kommunikationen och därmed servicen till invånare. Man ska kunna och man kan känna sig trygg med vad som gäller och ha möjlighet att bygga hus, vägar och garage på sin tomt.

    Vi ska föra en förutsättningslös dialog med markägarna för att se hur vi kan lösa de problem som finns.

    Utöver detta så har vi under de senaste två dagarnas debatt också fått ett konkret tips om att utreda vidare möjligheten till representativ utgrävning. Det har vi hittills inte diskuterat. Den frågan kommer jag att föra med mig vidare som också en lösning att skydda fornminnen och så att man som markägare ska kunna leva i samklang med fornminnena i framtiden. Tack.

    Ltl Anders Eriksson

    Talman! Som jag sade så börjar det även kännas för mig som om vi har tuggat och malat detta tillräckligt. Jag lämnade först in en enkel fråga, men vi konstaterade att det var så mycket som var oklart så därför gick vi hastigt över till ett spörsmål. Nu blev tågordningen lite det motsatta, den enkla frågan borde ha kommit före spörsmålet.

    Det som ansvarig minister säger låter ju väldigt bra. Man är på god väg, säger hon. I fem år har man synbarligen varit på god väg. Jag ids inte starta upp hela den två dagars diskussionen ett varv till.

    Jag ställer en kort, konkreta enkel fråga: Vilken status har registret idag, utbildningsministern Lundberg? Registret är väldigt centralt när det gäller markägarnas rättigheter.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Jag ser registret som en förteckning över de fornminnen som vi har. Vi har nu gjort ett hörandeförfarande och vi har rättat till de felaktigheter som har funnits i den förteckningen. När registreringsförfarandet är slutfört så har vi ett register. Då träder de regler ikraft som idag är två år efter registreringstidpunkten, som är central i den nuvarande lagstiftningen när det gäller möjlighet till ersättning. Det är en tidpunkt som jag kommer att föreslå att ska slopas

    Ltl Anders Eriksson

    Ministern börjar tala om det här registret, men hon säger när det är slutfört. Statusen för den här centrala punkten i hela den här problematiken är att det inte finns något register idag. Enligt mitt förmenande finns det heller inte något riktigt skydd för markägarnas intresse. Det är tveksamt också om det finns för fornminnena.

    Jag hoppas verkligen att ministern, nu när lagtinget har uppehåll och man få lite mera tid att gå in på djupet, sätter sig in i de här frågorna och ser på detta riktigt på allvar och inte bara ger allmänna målande positiva kommentarer. Det är viktigt att sätta sig in i det här och se på markägarnas intressen, se vilket skydd som de har och vilket skydd som fornminnena har. Märkväl, ingen ville försämra skyddet för fornminnena ifrån första början. Man ville bara få ett sådant system så att alla berörda skulle veta vad som gällde och dit har man inte kommit ännu. Det finns synbarligen inget register idag.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Fornminnen är tryggade och skyddade enligt lag. Oavsett om det finns register eller inte så är fornminnena skyddade enligt lag. Ett fornminne är alltid skyddat, även fornminnen som vi idag inte känner till är skyddade enligt lag.

    Så fort man hittar ett fornminne så ska det föras in i registret. Men fornminnet, registrerat eller icke registrerat, är skyddat. Det är ofrånkomligt.

    Markägarnas intressen är ju det som vi har arbetat med under hela den här processen. Det är oerhört centralt och viktigt för att vi ska kunna leva upp till…Jag vet inte om det är någon idé att svara eftersom ingen lyssnar. Tack.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    14     Försämrade provtagningar vid Godby hälsocentral

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 8/2010-2011)

    Samma förfarande tillämpas som vid föregående ärende.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Tidigare kunde de flesta laboratorieprovtagningar ske vid Godby hälsocentral. Av någon anledning har allt fler provtagningar styrts över till centralsjukhuset. Denna centralisering skapar stora olägenheter för främst äldre personer på norra Åland.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Anser landskapsregeringen att all samhällsservice skall centraliseras och vinner landskapet något i ekonomiska termer på att centralisera laboratorieprovtagningarna vid Godby hälsocentral?

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Här vill jag vara väldigt, väldigt tydlig. Provtagningsfrågan vid Godby hälsocentral har inte någonting med centralisering att göra. Det har aldrig, aldrig varit någon annan mening än att norrålänningarna fortsättningsvis ska kunna ha möjlighet att ta välbehövliga blodprover i Godby.

    ÅHS har både rationaliserings-, effektivitets- och sparkrav på sig. Under hösten förbereddes och vid årsskiftet genomfördes en omfördelning av arbetet, en omorganisation inom ÅHS. Efter en process innehållande bl.a. fortbildning började sjuksköterskorna på de olika enheterna att ta blodprover. Det är en sak som till stora delar förut har skötts av laboratoriepersonal. Arbetsuppgifterna utökades på avdelningarna och hos sjuksköterskorna. Samtliga inblandade var överens om att den omorganisationen också skulle göras på hälsocentralen i Godby. Vad som sedan har hänt är att man på Godby hälsocentral upplever att man inte hinner med de extra uppgifter som det innebär att ta blodproverna. Enligt uppgift så har Godby hälsocentral, som enda enhet inom ÅHS, fått extra resurser, tio timmar per vecka, för detta merarbete. Man ska fortfarande kunna ta sina rutinblodprover i Godby när alla saker faller på plats.

    Har den här omstruktureringen fått någon betydelse för ÅHS? I och med att fler blodprover tas på plats på avdelningarna så drogs två tjänster in på laboratoriet. Det gäller pensionsavgångar enligt uppgifter som jag har fått. Det har också inneburit att ett stort antal slentrianmässiga blodprover har undvikits. De har minskat drastiskt. När man inte gör arbetsuppgiften själv och ser till helheten så har det resulterat i att man har minskat de slentrianmässiga blodproverna.

    Målsättningen för landskapsregeringen, målsättningen för styrelsen i ÅHS är att använda resurserna inom ÅHS på ett adekvat sätt med patienten i centrum.

    Ltl Anders Eriksson

    Jag vill tacka för ett bra svar. Jag vill också ha en ödmjuk ton när jag ställer den här frågan. Jag är den första som vill understryka att man ska spara och effektivisera.

    Förstod jag svaret rätt så är det tydligen ett övergångsproblem. Man kommer t.ex. som cancersjuk patient att ha möjlighet att ta blodprov i Godby framöver. Såsom det är nu så har man blivit hänvisad till stan. De prov som har tagits i Godby har varit enbart i samband med läkarbesök. Resurserna har synbarligen inte räckt till. Jag har fått siffror på att det är upp till 21 patienter per dag som man har haft efter de inskränkningar som gjordes i fjol. Det har varit väldigt tufft om jag har förstått det rätt.

    Jag förstår inte är när ministern säger att man har tagit slentrianmässiga blodprover. Det kan väl knappast finnas någon patient som tycker att det är roligt att ta ett blodprov bara för sakens skull. Jag förstår inte riktigt det där med slentrianmässighet? Det kanske kan förklaras. Ska jag också förstå att det här är ett övergångsproblem? De prov som tidigare har tagits i Godby, om vi bortser ifrån det slentrianmässiga, kommer man också att kunna ta framöver. Är det rätt uppfattat?

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Det är rätt uppfattat. Så sent som igår pratade jag både med förvaltningschefen och med klinikchefen för primärvården. De säger att det här ska börja fungera när bitarna faller på plats.

    Angående slentrianmässigt så kanske det låter lite vanvördigt i sammanhanget. Det har ingenting med patienternas åsikter att göra. Det handlar om att man som vårdpersonal eller läkare ordinerar prover för säkerhets skull. Ibland förekommer det att man tar dubbla prover. Man tar prover i Godby och så kommer man in på akuten och så tar man samma prover där. Det är ju inte att använda resurserna på rätt sätt. Att man har sett över hela systemet har fått den här effekten med sig. Men det innebär merarbete på avdelningarna, så helt lätt har det inte varit för någon avdelning. Det har inneburit merarbete, inte bara för Godby hälsocentral utan för alla avdelningar inom ÅHS.

    Ltl Anders Eriksson

    Så är det alltid när det sker förändringar så är det protester. Det är inte protester ifrån personalen utan det är många äldre som har känt sig förvirrade och undrar vad det riktigt är som gäller. 

    Jag tar fasta på de positiva i ministerns svar att det här är ett övergångsproblem. Det ska börja fungera framöver. Jag är tillfreds med det. Jag förstod också förklaringen angående det slentrianmässiga, att det är ett led i ÅHS effektiviseringsarbete, att man mera noggrant följer upp vad man gör. Jag är den första att stöda det. Jag vill tacka för svaret. Jag hoppas att det blir en bra lösning på den här frågan. Om det inte blir det så förbehåller jag mig rätten att återkomma. 

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Jag har stort förtroende för ÅHS och ÅHS styrelse. Min erfarenhet, när jag har deltagit i styrelsemöten, är att man alltid försöker sätta patienten i centrum. Jag kan hålla med förvaltningschefen att det blir en viss skräckpropaganda som gör saker och ting värre än vad de faktiska är. Vi har vård och service på en mycket, mycket hög nivå.

    Jag har också fått samtal från äldre personer på norra Åland där man har uttryckt sin frustration. Jag tycker att det har förekommit dåliga beslut. Man har också hänvisat personer in till stan som inte skulle ha behövt fara in till stan. Jag hoppas att det här snarast reder upp det sig. Jag har fått de löftena att den frågan kommer att sättas på plats. Den här frågan bevakar styrelsen också.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    15     Vårfågeljakten

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 9/2010-2011)

    Samma förfarande tillämpas som vid föregående ärende.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Enligt utfästelser i massmedia vid ett flertal tillfällen kommer landskapsregeringen att tillåta viss vårfågeljakt med början från säsongen innevarande år. Det börjar sålunda bli hög tid att komma till beslut om saken.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: När kommer landskapsregeringen att ta beslut om vårjakten för kommande säsong innevarande år?

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack, herr talman! Rubriken lydde: ”Möjligheter till utökade vårfågeljakt år 2011” och brödtexten var följande: ”Näringsminister Torbjörn Eliasson ser möjligheter att på nytt återinföra vårjakten på några sjöfågelarter. Näringsavdelningen arbetar intensivt på frågan och han räknar med att regeringen ska kunna lämna besked till de åländska jägarna i februari 2011. Ett besked som förhoppningsvis innebär att åtminstone delar av den traditionella vårjakten på nytt kan komma igång i maj 2011.

    Vi har klart för oss hur processen ska gå till och vad som fordras för att beslut ska kunna tas. Men vi lämnar inget åt slumpen, säger ministern. Det handlar om att tillämpa fågeldirektivets artikel 9 1c, dvs att utnyttja möjligheten till undantag enligt kommissionens spelregler. Näringsavdelningen har gjort två inventeringar för att utreda vilka arter som är jaktbara under hösten på Åland. En tredje inventering görs i höst i enlighet med Uppsala Universitets inventeringsmetodik. Därefter är förekomsten noga vetenskapligt utredd, vilket krävs för att undantag överhuvudtaget ska kunna beviljas.

    Våra tjänstemän gör allt för att vi ska finna en långsiktig lösning som accepteras av kommissionen, säger näringsministern. Två saker ska redas ut, för det första; vilka arter som inte är jaktbara under hösten och därför kan jagas på våren och för det andra; att fastställa vad som avses med ett litet antal i artikel 9c:s mening. Vi räknar med att ha svaren på dessa frågor i januari 2011, säger Torbjörn Eliasson. Jaktlagen behöver knappast ändras. Under hösten ska vi förbereda ett beslut och se över regelverket för hur jakten ska gå till. Det gäller bl.a. att hitta ett för administrationen kostnadseffektivt och för jägarna smidigt beviljnings- och inrapporteringssystem där vi säkert kan ta modell av systemet som används för skyddsjakt av Skarv, framhåller Torbjörn Eliasson.

    Men, här handlar det om flera tusen jägare så vi måste hitta på något riktigt effektivt så att vi med begränsade personalresurser, under några intensiva vårveckor, kan hantera informationen och serva våra kunder. Idéer finns på avdelningen så vi löser nog också den frågan, säger ministern.

    Näringsavdelningen samarbetar intimt med jaktvårdsföreningarna och annan expertis. På avdelningen sköts frågan av jaktförvaltare Marcus Nordberg. Ministern och jag har samma målsättning och idé om vad som måste göras för att förhoppningsvis kunna utöka vårfågeljakten våren 2011. Vi planerar nu upplägget av höstens arbete med olika regelverk, system och detaljfrågor som måste vara klara innan ett sådant beslut kan tas. Paragraf 20 i jaktlagen har redan anpassats till EU:s direktiv. På avdelningen arbetar vi dessutom parallellt med förslag till revidering av jaktlagens 28:e och 29:e paragrafer så att ordalydelsen avseende tillstånd för undantagsjakt på fredade arter mer exakt följer formuleringar i artikel 9, fågeldirektivet, berättar jaktförvaltare Marcus Nordberg.”

    Herr talman! Detta var ett citat. Detta som jag just läste upp var vår pressrelease från den 11 augusti 2010 som var införd i båda lokaltidningarna. Jag tyckte att det var viktigt då, eftersom många väntade på beslut och handling, att klart och tydligt redogöra för hur vi arbetar med vårjaktfrågan, tidsplaneringen och målsättningarna. Det var också viktigt att undvika en uppslitande debatt i media, vilken skulle ha försvårat arbetet och förbrukat energi som alltid bör riktas på jobbet.

    Jag kan konstatera idag att pressreleasen gav avsedd effekt. Arbetet har löpt och löper målmedvetet, smidigt och helt planenligt. Och beslut, ltl Sundman, kommer alltså att tas senast den 28 februari om drygt en månad i fall inget oförutsett inträffar.

    Herr talman! Mot bakgrunden av den debatt som nyligen var i lagtinget vill jag klargöra mitt handlande och ytterligare betona mina egna ståndpunkter. Efter genomgång av officiella uttalanden och pressmaterial kan jag med fakta och kraft dementera villfarelsen att jag skulle ha försökt lura ålänningarna att den traditionella vårjakten ska återinföras såsom den en gång var. Vad jag har sagt, och fortfarande står för, är att landskapsregeringen i februari 2011 har som mål att fatta ett beslut som innebär att åtminstone delar av den traditionella vårjakten på nytt kan komma igång i maj 2011.

    Herr talman! Det är emellertid inte något lätt beslut vi har framför oss. Oberoende hur det utformas så räknar jag med kritik. I denna fråga går det nog inte att komma fram till en kompromiss som alla är nöjda med. De åländska jägarna har alltid jagat sjöfågel. Det är en tradition som sitter djupt nere i rötterna i skärgårdsbornas folksjäl. Det finns självklart ett befogat önskemål om förbättrade förutsättningar.

    Vi vet också att det finns många, både på och utanför Åland, som av olika skäl tycker att det är bra att jakten begränsas och till och med förbjuds. Både nationellt och internationellt är båda sidorna starkt organiserade och utövar professionellt lobbyarbete på beslutsfattare.

    Slutligen vill jag betona att det är vår skyldighet att ta allas åsikter på allvar, att lyssna, undersöka och samla in nya fakta och att följa direktiv och lagstiftning etc. Våra kunniga tjänstemän har gjort ett storartat arbete trots hög arbetsbelastning och externt komprometterande av deras kunskap och goda vilja. Jag vill därför betona att vår förvaltning i jaktfrågor har tillägnat sig all relevant information, byggt ett brett värdefullt nätverk och besitter kunskap på internationell toppnivå. Hemläxan är gjord, nu står vi på slutrakan och ska överväga och fatta beslut. Tack, herr talman.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är glädjande att ministern nu vidimerar det som sades i augusti, att beslut kommer att tas inom februari så att inte några tveksamheter kan råda kring det.

    Man kan undra huruvida man har övervägt att istället för personliga kvoter som idag när det gäller vårfågeljakten ha så kallat korgsystem som man har med Skarven. Det kanske skulle vara lämpligare att ha ett korgsystem, än att man har enstaka fåglar så att alla jägare inte får en fågel. Så att man kunde erbjuda hela kvoten åt hela jägarkåren. Men det här är ju, som ministern sade, ett problem när det är så många fler jägare. Då kanske man istället kunde ha webb- eller SMS-baserade system. Det finns ju också sådana exempel runt om i världen.

    Min tilläggsfråga är: Har man övervägt att införa korgsystem istället för personliga kvoter också när det gäller den här jakten?

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack, herr talman! Jag hade inte tänkt gå in och föregripa beslutet på något sätt. Men det kan jag säga att visst har vi övervägt det. Vi försöker hitta en lösning som är så smidig som möjlig. Personliga kvoter och så kallade ”baglimit”, ett visst antal per dag, allt detta finns med. Vi har gjort mycket noggranna undersökningar och har alternativ som är bra.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag lär väl inte heller få svar på frågan huruvida man har granskat den ändrade statusen av Ejdern, som är en av arterna som man överväger att tillåta jakt på. De juridiska förutsättningarna ändrar inte till någon del eftersom ett litet antal är ju en procent av den naturliga dödligheten och det höjs i takt med dödligheten.

    Min fråga blir: Kommer den ändringen på något vis att återspeglas i beslutet eller kommer man fortsättningsvis att tillåta jakt på hane av Ejder?

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack, herr talman! Som jag sade så tänker jag inte föregå beslutet. Men som jag också sade i mitt anförande så har vi all information, även om alla olika rödlistningar och allt detta. Allt underlag finns när det slutliga beslutet tas senast den 28 februari, om inget oförutsett inträffar.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    16     Registrering av fordon

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 10/2010-2011)

    Samma förfarande tillämpas som vid föregående ärende.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Intresset för motorsportgrenen folkrace är stort på Åland men byråkratiska hinder i form av krav på registrering av bilar hindrar åländska utövare att använda sig av åländska bilar vilket borde åtgärdas. Att gamla bilar tas ur trafik och bara används vid ett fåtal tillfällen per år är dessutom positivt för miljön.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vad avser landskapsregeringen göra för att underlätta för att åländska utövare av folkrace ska kunna använda åländska bilar i utövandet av sin sport?

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Jag vill börja med att backa bandet lite och fundera på varför Ålands landskapsregering har en lagstiftning som kräver att varje fordon i princip ska ha ett personnummer, om uttrycket tillåts, som ska följa bilen från vaggan till graven. Ja, det beror på att vi har implementerat ett EG-direktiv, nr 2053 EG om uttjänta fordon, det så kallade skrotfordonsdirektivet, och då infördes producentansvar för bilar. Samtidigt blev det påtagligt att det var en nödvändighet. Nödvändigheten berodde i främsta hand på ett miljöhänseende. I de åländska skogarna fanns ett stort antal uttjänta gamla bilar som stod och skrotade och det fanns inte någon ägare. Det var fullständigt omöjligt att hitta en ägare till bilen, alltså var det inte någon som hade ansvar för bilen. Då ska bilen tas om hand på samhällets bekostnad. Det är inte korrekt. Den som smutsar ner ska också betala. Det är en av grundarna till att landskapsregeringen valde att implementera det här EU-direktivet och där finns det inte någon valmöjlighet.

     Hur hanterar man då detta när det gäller folkrace? Vi måste också komma ihåg att vår lag ger utrymme för att använda bilar som är av avställda för folkrace. Det är helt korrekt, det kan man mycket väl göra. Behöver man sedan göra ett ägarbyte pga att man under folkracetävlingen har blivit av med sin bil, någon annan har köpt den, så gör man ett ägarbyte. Det som skiljer vår lagstiftning gentemot Sveriges är att hos oss är det köparen som ansvarar för det här. Den transaktionen kostar 12 euro och ska göras inom sju dagar. Det är möjligt att man tycker att det här är betungande men så ser det ut. Avställningen ska också göras skriftligen, om man inte kommer att använda bilen på offentliga vägar utan man kommer att använda den för folkrace. Man är då uppe i en summa av 22 euro för de administrativa kostnaderna.

    Vill man nu hantera det här på ett annat vis för denna speciella grupp så är det möjligt. Det är fullt möjligt. Det betyder, för det första, att vi kommer att behöva justera vår lagstiftning och, för det andra, att vi kommer att behöva notifiera direktivet därför att vi kommer att bryta mot det.

    Jag har varit i kontakt med motorfordonsbyrån. Man känner till att detta kan uppfattas som problematiskt. Däremot har man inte någon uppgift om hur många det rör sig om. Det är inte heller någon som har tagit kontakt med föreståndaren för motorfordonsbyrån och påtalat exakt den här problematiken.

    Jag kan förstå att det här blir ett problem på sikt. Har man en riktigt, riktigt gammal bil som är avställd helt och hållet sedan tidigare, uttagen ur registret, så kan man använda den för folkrace, man kan sälja den och man kan köpa den utan att det krävs någon dokumentation till myndigheterna. Det är ju förstås enklast. Men de bilar som är avställda kommer att finnas kvar i registret och det finns i dagsläget inte något annat sätt att hantera det på. Tack.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag är medveten om den här lagstiftningen. Jag har ju själv varit med och tagit den och då påtalades det här eventuella problemet. Sedan har jag levt i den uppfattningen att det här var löst, att det fungerar här som det gör i Finland och Sverige. Men så var det uppenbarligen inte, därför valde jag att ställa den här frågan.

    Om jag har förstått saken rätt så är skillnaden i situationen både för svenska och finska utövare att man där kan välja att skrota sin bil själv så att man har bilen avregistrerad men har den kvar som skrot som sitter ihop i form av en bil. Sedan kan man lämna in bilen till skroten och då ska den huggas upp i sex delar, eller hur det var. Det är ju den möjligheten som de åländska utövarna borde få, kunna avregistrera och slippa att skrota fordon, om man använder dem för den här hobbyn. Sedan skulle man ha en förbindelse att när man slutar med det ska man föra bilarna till skroten.

    Att det skulle kräva lagstiftningsändring tycker jag låter lite märkligt, men det är möjligt. Att det skulle kräva att man notifierar det här till kommissionen kan jag inte tro, eftersom man har den här möjligheten både i Sverige och i Finland utan att det är notifierat. Det borde räcka när två länder har gjort på det här viset.

    Min fråga blir: Är man från landskapsregeringens sida beredd att försöka få till stånd en sådan lösning att åländska utövare får samma möjligheter som utövare i Sverige och Finland?

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Jag måste ärligen säga att jag inte vet hur man hanterar det här i Finland, i facit. Däremot vet jag hur man hanterar det på svenska sidan. Jag tyckte att det var lite mer intressant att se hur man hanterar det i Sverige.

    Jag säger så här ifrån landskapsregeringens sida; om det finns en intressegrupp som anser att man via lagstiftningen nu är negativt särbehandlad så ska självklart landskapsregeringen titta på det och se om vi kan komma emot och om vi kan göra någonting. Men vi är inte ifrån landskapsregeringens sida beredda att släppa på miljökraven. Vi kommer inte att tillåta ett större antal skrotbilar ute i skogen, om det medför detta. Vi är inte heller beredda att bryta mot EU-lagstiftningen, om det krävs detta.

    Ltl Danne Sundman

    Talman! När det gäller miljön, som jag skriver i frågans motivering, så är det till fördel för miljön om man tar bort sådana här bilar ur trafiken och bara kör några tävlingar folkrace. En sådan bil håller inte så många säsonger. Detta är en positiv miljögärning. Varje gammal bil blir en folkracebil. När bilen har använts till folkrace så är det sedan viktigt att den skrotas på vederbörlig sätt och inte blir stående någonstans. Så fungerar det ju både i Sverige och i Finland.

    Min sista fråga blir då, om intressegruppen, företrädare för Ålands motorklubb, tar kontakt med ministern kan man tänka sig att ministern tar emot och diskuterar saken med de här personerna så kanske man kommer fram till en lösning? Nuvarande ministerns företrädare har fört den här diskussionen men uppenbarligen inte slutfört saken.

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Jag ska vara ytterst tydlig. Från landskapsregeringens sida är vi beredda att lyssna på den här intressegruppen tillika som vi är beredda att lyssna även på andra intressegrupper.

    Är det så att man uppfattar att man är negativt särbehandlad i förhållande till våra omkringliggande regioner och det finns en möjlighet att komma emot utan att man försämrar för miljön eller bryter mot ett EU-direktiv, som kan ge oss böter, så är vi självklart beredda att diskutera frågan vidare.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 2 mars 2011. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.58).