Anslutningsmotion 1/2016-2017

	Ålands lagting	ANSLUTNINGSMOTION nr 1/2016-2017
	Lagtingsledamot	Datum
	Harry Jansson	2017-03-14
	Till Ålands lagting

En gemensam kommunal räddningsmyndighet

·          Landskapsregeringens lagförslag 18/2016-2017

 

Lagmotionens innehåll

Denna lagmotion ansluter till landskapsregeringens lagförslag nr 18/2016-2017 i vilken föreslås lagstiftning som i sista hand förpliktar kommunerna att upprätta en gemensam räddningsmyndighet. Ifall inte kommunerna på frivillig väg själva kommer överens ska den gemensamma räddningsmyndigheten enligt landskapsregeringens förslag förverkligas genom ett tvångsförfarande vid vilket Mariehamns stad ges ensidig beslutanderätt på ett sätt som undertecknade motionärer anser strider både mot principerna om kommunal självstyrelse och den normala kommunala samarbetstanken enligt 12 kap i kommunallagen.

I lagmotionen föreslås därför att kommunerna i sista hand förpliktas att bilda en gemensam räddningsmyndighet genom Kommunalförbundet Ålands Räddningsmyndighet bildas. Därmed säkerställs att ingen kommun ges ensidig beslutanderätt på ett sätt som hotar lagpaketet vid kommande lagkontroll eller genom att landskapsregeringens kommande beslut om tvingande samarbete överklagas.

 

Allmän motivering

 

Undertecknade ställer sig frågande inför behovet av de åtgärder landskapsregeringen föreslår i lagförslag nr 18. Nuvarande organisation med Åland uppdelat i två räddningsområden fungerar fullt tillfredsställande och jouransvaret är fördelat på en gemensam dygnetruntbemannad befälsjour och räddningsledning. Samordningen leder alltså inte till några konkreta besparingar.

     Det märkliga med lagförslaget, utöver bristen på faktiska samordningsvinster, är att landskapsregeringen vill avveckla det räddningsområde med 9 kommuner (RÅL) som fungerar enligt alla de krav som ställs i 79 § kommunallagen och 8 § räddningslagen (ÅFS 2006:106) vad gäller en gemensam räddningsmyndighet. RÅL har även en redan fungerande verksamhet och en strikt uppdelning där RÅL enbart hanterar de uppgifter som enligt lag ankommer på kommunernas räddningsmyndigheter.

     Istället föreslår landskapsregeringen att ett motsvarande organ bildas men där Mariehamn stad ges ensidig beslutanderätt. I och med att Mariehamns stadsfullmäktige är det organ som t.ex. enligt 8 §, 9 §, 13 § och 64 § i kommunallagen ska fastställa grunderna för de avgifter som ska tas ut för den gemensamma räddningsmyndighetens tjänster, i slutändan ska anta den gemensamma räddningsmyndighetens budget och genom instruktion eller förvaltningsstadga styra nämndens verksamhet utöver lagkraven samt landskapsregeringens beslut är det Mariehamns stad som får ensidig beslutanderätt i väsentliga frågor rörande den gemensamma räddningsmyndigheten.

     Vidare delar motionärerna den oro som från kommunalt håll påtalats om det olyckliga att lagförslaget öppnar upp för att sammanblanda den gemensamma räddningsmyndighetens verksamhet med Mariehamns räddningsverks operativa verksamhet. Att den gemensamma räddningsmyndigheten t.ex. skulle ha gemensamma tjänstemän med räddningsverket i Mariehamns stad, en av flera operativa enheter, som myndigheten ska ha tillsyn över öppnar upp för partiskhet och för att förtroendet för den gemensamma räddningsmyndigheten minskar. Detta är speciellt olyckligt då den gemensamma räddningsmyndighetens verksamhet i så fall sammanblandas med den icke av landskapet genom Ålands Hälso- och Sjukvård upphandlade ambulansverksamheten för cirka 1 miljon euro per år. Sammantaget innebär detta att motionärerna inte delar landskapsregeringens uppfattning om att den föreslagna tvångslösningen skulle skapa bättre förutsättningar beträffande personal, teknik och administration.

     Vidare delar motionärernas den kommunala oron om att en sammanblandning av den gemensamma räddningsmyndighetens verksamhet med Mariehamns räddningsverks operativa verksamhet, på sikt hotar engagemanget inom de frivilliga brandkårerna. Erfarenheten visar att vid alarm agerar representanter för Mariehamns räddningsverk inte utgående från den för FBK-verksamheten grundläggande tanken om att alla FBK-are tillhörande en utlarmad kår tar del i utryckningen ifall möjlighet föreligger. Från räddningsverkets sida har det heller aldrig framlagts förslag om samövningar med de frivilliga brandkårerna.

     I ljuset av ovanstående finns det god grund för att hävda att lagförslaget om en gemensam kommunal räddningsmyndighet strider mot den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen. Andra omständigheter som gör att förslagets juridiska hållbarhet kan ifrågasättas är att landskapsregeringen förbehåller sig rätten att i detalj besluta om nämndens organisation, beslutsordning, fördelning av rösträtten i nämnden, finansieringen av den gemensamma räddningsmyndigheten och alla andra eventuella ärenden samt villkor som är nödvändiga för att organisera den gemensamma räddningsmyndigheten. Märkligt nog föreslås denna minst sagt långtgående reglering och inskränkning av kommunernas beslutanderätt utan att någon som helst beräkning eller konsekvensanalys kring effekterna för kommunernas ekonomi eller verksamhet finns med i lagförslagen.

     Även om det föreslagna lagpaketet går oförändrat genom den sedvanliga lagkontrollen, är risken utgående från de ovan uppräknade faktorerna stor för att någon eller flera kommuner väljer att föra landskapsregeringens beslut om samarbete genom tvång till högsta förvaltningsdomstolen för prövning.

     För att råda bot på riskerna med det lagförslag landskapsregeringen presenterat, föreslås i lagmotionen att det tvingande samarbetet istället ska utgå från den nya myndigheten Kommunalförbundet Ålands Räddningsmyndighet. Samarbetet ska alltså basera sig på 12 kap. i kommunallagen där formerna för normalt kommunalt samarbete.

 

Med hänvisning till det anförda föreslår vi

 

att lagtinget antar det andra lagförslaget i oförändrad lydelse samt det första lagförslaget i följande lydelse:

 

 

L A N D S K A P S L A G

om en gemensam kommunal räddningsmyndighet

(Ingressen lika som i lagförslaget)

 

1-3 §§

     (Lika som i lagförslaget.)

 

4 §

Förfarandet gällande tvingande samarbete

     (1 mom. lika som i lagförslaget.)

     Landskapsregeringen ska fatta ett beslut om tvingande samarbete enligt 6 § senast åtta månader efter att denna lag träder i kraft. Före landskapsregeringen fattar beslutet om tvingande samarbete ska landskapsregeringen begära ett utlåtande från kommunerna över ett utkast till beslut. (Uteslutning.)

     (3 mom. utesluts.)

 

5 §

Det tvingande samarbetets innehåll

     Det kommunala räddningsväsendet administreras, ifall landskapsregeringen med stöd av § 4 fattat beslut om ett tvingande samarbete, av en för hela landskapet gemensam räddningsmyndighet benämnd Kommunalförbundet Ålands Räddningsmyndighet. Kommunalförbundet sköter den gemensamma räddningsmyndighetens uppgifter för samtliga kommuners räkning. Inom räddningsmyndigheten finns en gemensam räddningsnämnd, en räddningschef och övriga tjänstemän som förordnats att företräda räddningsmyndigheten. Om kommunerna inte avtalar annat ska varje kommun vara representerad i den gemensamma räddningsnämnden.

     (Uteslutning) Den gemensamma räddningsmyndigheten sköter de uppgifter som föreskrivs i lag för kommunernas räddningsmyndigheter. Kommunerna kan avtala om att överföra ytterligare uppgifter till den gemensamma räddningsmyndigheten i enlighet med 12 kap. i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.

     Om de närmare villkoren gällande organiseringen av den gemensamma räddningsmyndigheten som kommunerna ska överenskomma om framgår av 6 §.

6 §

Beslut om samarbetes innehåll

     Kommunerna ska i enlighet med 5 § besluta om de närmare villkoren gällande organiseringen av den gemensamma räddningsmyndigheten. Kommunerna ska besluta om

     1) den gemensamma räddningsnämndens organisation och beslutsordning,

     2) kostnadsfördelningen mellan kommunerna,

     3) övergång av personal-, materiel- och andra resurser till Kommunalförbundet Ålands Räddningsmyndighet samt

     4) andra eventuella ärenden och villkor som är nödvändiga för att organisera den gemensamma räddningsmyndigheten.

     Ifall kommunerna inom sex månader efter det att beslutet om tvingande samarbete trätt ikraft, inte överenskommit om de grunder som är nödvändiga för att organisera den gemensamma räddningsmyndigheten, ska landskapsregeringen fatta beslut om de i denna paragraf angivna villkoren.

 

7-8 §§

     (Lika som i lagförslaget.)

­­­­­­­­­­­­­­­____________

 

 

Mariehamn den 14 mars 2017
Harry Jansson