Åtgärdsmotion 8/2017-2018

	Ålands lagting	ÅTGÄRDSMOTION nr 8/2017-2018
	Lagtingsledamot	Datum
	Brage Eklund m.fl.	2018-09-05
	Till Ålands lagting

Krispaket för det åländska lantbruket

 

Sommaren 2018 kommer att gå till historien som den torraste på decennier. Det extremt varma vädret i kombination med utebliven nederbörd har slagit mycket hårt mot Ålands lantbrukare.

 

I våra närområden talas det om att minst halva skörden har gått förlorad på grund av torkan. På Åland är situationen minst lika allvarlig. Den som kan sätta sig in i situationen att i ett slag få sin inkomst halverad förstår lantbrukarnas situation.

 

Borttorkade betesmarker och minimala skördar av grovfoder slår hårt mot våra mjölk- och köttproducenter. För att överhuvudtaget kunna utfodra djuren tvingas många redan nu ta av vinterfodret, vilket försätter både djur och ägare i en ohållbar situation. Enda utvägen då fodret tar slut är slakt.

 

Eftersom läget är akut växter köerna till Ålands enda slakteri och i våra närregioner är köerna om möjligt ännu längre. Man kan bara hoppas att läget inte blir så akut att Ålands djurbönder tvingas till nödslakt. Och medan de magra skördarna gör att priserna på spannmål rusar i höjden leder de ökade slaktmängderna till att köttpriserna rasar.

 

Vi talar alltså om en sällan skådad kris inom det åländska lantbruket. Medan regeringarna i Sverige, Tyskland och nu även Finland i ett tidigt skede vidtog åtgärder för att möta den mycket allvarliga situationen vill den åländska regeringen vänta och se för att skapa sig en helhetsbild. Eller som näringsminister Camilla Gunell (S) metaforiskt uttrycker det: ”Vi vill ha torrt på fötterna”.

 

Ålands Framtid frågar sig hur torra fötter den ansvariga ministern och regeringen måste ha för att agera genom att, i likhet med övriga berörda länder, föreslå ett krispaket för att rädda det som räddas kan.

 

Övriga länders regeringar sitter inte och väntar på klartecken från EU, de vidtar åtgärder eftersom nöden inte har någon lag. Samtidigt förs parallella förhandlingar med kommissionen om regelverk och potentiell finansiering från EU:s krisfond.

 

Trots det har regeringen ännu inte presenterat ens några förslag till ekonomiska krisåtgärder för att stöda lantbruket. Många känner därför att de saknar det politiska stöd som krävs för att känna nödvändigt trygghet i att driva verksamheten vidare. Med en redan överansträngd likviditet och i många fall stor lånebörda hjälper inga löften om ytterligare, om än fördelaktiga, lån och då finns inget annat alternativ än att ge upp.

 

Då läget under sommaren blev allt allvarligare vidtog regeringen nödvändiga åtgärder alldeles för sent. Beslutet om att tillåta grönträdor som foder kom efter att de flesta redan hade slagit sina trädor. Förordningen om uttag av vatten ur täkter som saknar miljöstånd i slutet av juli kom också för sent. Inrättandet av den så kallade vattenjouren i början av augusti var i och för sig bra men saknade helt representation från den krisdrabbade branschen i fråga. Det framstår som uppenbart att ministrarna i ett utmanande läge prioriterade sina egna semestrar, med försenade beslut till följd.

 

Regeringens allmänna uppmaning till det offentliga om att prioritera åländska livsmedel i sina inköp och upphandlingar är förvisso god signalpolitik, men bör följas upp av konkreta åtgärder. Den gällande åländska upphandlingslagen, som hastigt antogs under tidspress från EU, är till största delar en blankettlag som sätter finländska bestämmelser i kraft på Åland. En grundlig översyn av lagen borde genomföras för att ge åländska myndigheter ett lokalt anpassat regelverk med större utrymme att, på objektiv icke-diskriminerande grund, premiera högkvalitativa närproducerade livsmedel.

 

Politiska löften om att värna den åländska småskaliga närproducerade livsmedlen måste följas upp av konkurrenskraftiga verksamhetsförutsättningar för lantbrukarna för att inte eka tomma. Lagtinget bör därför ge en tydlig signal till regeringen om prioriterade åtgärder såsom:

 

1)      att tillämpa force majeure avseende stödutbetalningar i de fall regelverket så tillåter,

 

2)      att återupprätta ett system för skördeskadeersättningar,

 

3)      att samråda med EU-kommissionen om möjliga stödåtgärder,

 

4)      att söka finansiering från EU:s krisfond,

 

5)      att ge lantbrukarna representation i organ där bevattningsfrågor behandlas,

 

6)      att revidera upphandlingslagen i syfte att öka möjligheterna att prioritera åländska livsmedel, samt

 

7)      att upprätta en plan för att förebygga framtida kriser.

 

 

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

 

 

att lagtinget uppmanar regeringen att i brådskande ordning vidta nödvändiga åtgärder i syfte att dels akut stöda det åländska lantbruket, dels stärka den framtida krisberedskapen.

 

 

Mariehamn den 5 september 2018
Brage Eklund	Axel Jonsson