Finansmotion 35/2003-2004

Höjning av anslaget under moment 42.05.05 Utredningar

Den s.k. vitbok om svenska språkets ställning på Åland som under hösten 2003 gavs offentlighet, vittnar om allvarliga sprickor i den grundval som utgör Ålands officiella status som enspråkigt svenskt örike. Utan snabba och kraftfulla åtgärder kommer Åland inom loppet av några decennier att vara ett tvåspråkigt samhälle och därmed skulle själva grundmotivet för ålänningarnas särställning upphöra att existera, i så fall drygt 100 år efter självstyrelsens tillkomst. Ändå har själva grundsyftet med självstyrelsen varit och är att bevara Ålands språk och kultur. Till följd av en alltför snäv och därmed hämmad autonomi - där kontrollen över ekonomin till övervägande del ligger i icke-åländska händer - är den omtalade Ålandsmodellen på god väg att haverera.

     Under mer än ett decennium har alla samhällsmedvetna ålänningar kunnat konstatera att kunskaper i finska sakta men säkert vuxit fram som ett avgörande kompetensvillkor i samband med tillsättningen av mer framträdande befattningar inom delar av näringslivet. I ovan nämnda vitbok bekräftas tyvärr farhågorna om att finska språket även trängt in i själva hjärtat av självstyrelsesystemet. De ledande tjänstemän som inte kan finska tvingas förlita sig på sin uppfinningsrikedom och kontaktnät för att klara sina arbetsuppgifter, dvs att slå vakt om ålänningarnas intressen. Med jämna mellanrum kan vi i pressen läsa att landskapsstyrelsen inte kunnat avge något yttrande eftersom handlingarna endast återfinns i finsk spårkdräkt. Och med sedvanlig mjäkighet accepterar vi ålänningar tydligen denna nonchalans av självstyrelsen från de finska statsorganens sida.

     När vi till denna dystra bild lägger det faktum att ålänningar som inte kan finska diskrimineras inom arbetslivet pga av avsaknaden av vidareutbildning och kurser på svenska, bör vi inse att vi befinner oss långt från den vision som 1921 målades upp av Nationernas Förbund i Genève. Kontentan av dagens vardag är att vi är på väg att exportera våra utbildade ungdomar. Enda utvägen är att vi i mycket högre grad än idag riktar våra blickar västerut och tar del av vad Sverige har att erbjuda i form av statlig och annan service på svenska. Under tiden denna process startas upp är det dock angeläget att än mer i detalj kartlägga i vilka avseenden det åländska samhället och i synnerhet näringslivet ställer krav på kunskaper i finska i samband med tjänstetillsättningar. Ifall den befarade dystra bilden inte besannas, kan utredningen bidra till att motverka myten om att finska är ett måste inom alla sektorer.

Med hänvisning till det ovan sagda föreslår vi

att lagtinget tillför  20.000 euro till moment 42.05.05 för en kartläggning av kravet på finska inom det åländska näringslivet.