Finansmotion 72/2002-2003

Komplettering av allmänna motiveringen

Landskapsstyrelsen deklarerar i budgetens inledande kapitel under rubriken Sammanfattning av den ekonomiska politiken att en av huvudmålsättningarna är regional balans. På sida 9 stycke tre konstateras bland annat att det skall vara möjligt att leva och bosätta sig i landskapets olika delar och ha tillgång till samhällets basservice. Landskapsstyrelsen anser att landskapsandelssystemet och målprogrammen är viktiga instrument för att nå regional balans. Jag anser att landskapsstyrelsen överskattar dessa två instruments betydelse och konstaterar att om inget radikalt görs kommer vissa skärgårds- och randkommuner att gå under.

     Det räcker med att läsa landskapets egen statistik och ÅSUB:s utredningar.

     1) Avfolkningen av skärgårdskommunerna fortgår både i långt och kort perspektiv. Under perioden 1910-1998 minskade skärgårdsbefolkningen med 60 procent från 5500 till 3400. De två senaste åren har befolkningen i skärgården minskat med 37 personer år 2002 och 28 år 2001.

     2) Enligt ÅSUB:s rapport 2002:6 om mål 5 programmets  genomförande sägs att ett bekymmer är att skärgårdsarbetsplatserna till och med minskat under programperioden. De sysselsättningstillfällen som skapats i skärgården med bidrag från programmet är få.

     3) I ÅSUB:s rapport 2002:7 om konjunkturbedömningar kan man läsa att framtidsutsikterna bland skärgårdsföretagen har blivit ännu mörkare jämfört med våren 2002.

     Dessa fakta är tillräckliga för att konstatera att landskapsstyrelsen inte tar sitt ansvar för att uppnå regional balans i skärgården och i vissa randkommuner. Det krävs en mycket kraftigare fördjupning och utvidgning av regionalpolitiken för att hämma avfolkningen i glesbygden. En helhetssyn och en nära interaktion med de människor som lever och bor i glesbygden måste  skapas för att rädda det som räddas kan. Utlokalisering av landskapets verksamheter, kraftfulla insatser för lokala satsningar på företag och kultur, nya och mindre byråkratiska stödformer för att stimulera lokala initiativ och bättre förbindelser och kommunikationer mellan skärgårdskommunerna. En mera demokratisk och lyhörd process med dem som bor i skärgård och glesbygd behövs för att återskapa tilltron till framtiden och självstyrelsepolitikernas vilja att stödja glesbygdens folk.

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag

att till landskapsbudgetens allmänna  motiveringar sid. 9 stycke tre bifogas följande tillägg: En nya utvidgad och fördjupad regionalpolitik skapas i demokratisk interaktion med de människor som lever och bor i avfolkningskommuner i rand- och skärgårdsområdena.