Forskning och utveckling inom hälsoområdet på Åland

 

Innehållsförteckning

1.        Inledning. 2

2.        Lagstiftning. 3

2.1.     Rikets lagstiftningsbehörighet 3

2.1.1.      Medicinsk forskning. 3

2.1.2.      Kliniska prövningar av läkemedel 4

2.1.3.      Biobanker 4

2.1.4.      Kommittéer för medicinsk forskningsetik. 4

2.1.5.      Institutet för hälsa och välfärd (THL) 5

2.1.6.      Statistik över dödsorsaker och Statistikcentralens verksamhet 6

2.1.7.      Folkpensionsanstaltens statistikföring och analyser 6

2.2.     Åländsk lagstiftningsbehörighet 7

2.2.1.      Annan forskning på hälsoområdet än medicinsk forskning. 7

2.2.2.      Kvalitetsregister 7

2.2.3.      Etikprövning gällande annan än medicinsk forskning. 8

2.2.4.      Utlämnande av journalhandlingar för forskningsändamål 9

2.2.5.      Sekretess. 9

2.2.6.      Djurförsök. 9

2.2.7.      Dataskydd. 10

2.2.8.      Ålands statistik och utredningsbyrå (ÅSUB) 10

3.        Produktion av forsknings- och utvecklingspublikationer 11

3.1.     Åländska vetenskapliga publikationer 1989-2026. 11

3.2.     Rapporter, utredningar, utvärderingar mm på hälsoområdet 12

4.        Infrastruktur för forskning och utveckling. 13

4.1.     Landskapsregeringen. 13

4.2.     ÅHS. 14

4.2.1.      Nuläget 14

4.2.2.      Förslag för att stärka forskning och utveckling vid ÅHS. 15

4.3.     ÅSUB. 15

4.3.1.      Nuläge. 15

4.3.2.      Förslag för att stärka forskning och utveckling på hälsoområdet 16

 

1.  Inledning

Detta är den åttonde delanalysen i arbetet med att ta fram en strategi för framtidens hälso- och sjukvård på Åland. Liksom i processen att ta fram övriga delanalyser har utkast och preliminära slutsatser redovisats för den parlamentariska referensgruppen och ÅHS styrelse. Dessutom har konsultationer hållits med Högskolan på Åland (HÅ), Ålands statistik och utredningsbyrå (ÅSUB), en hälso- och sjukvårdsexpertgrupp där även privata vårdgivare ingick, samt forskningsintresserade vid ÅHS.

 

Forskning och utveckling är centrala både för att förbättra befolknings hälsa och för att säkra en effektiv och hållbar hälso- och sjukvård. De förutsättningar och prognoser för framtidens hälso- och sjukvård som presenterats i tidigare delanalyser - särskilt analys 1 om framtidens vårdbehov, analys 3 om framtidens organisering av sjukvården och analys 4 om framtidens digitala vårdinfrastruktur - är avhängiga fortsatta forskningsframsteg på hälsoområdet, samt utveckling av nya evidensbaserade arbetsmetoder och modeller för hälso- och sjukvårdens organisation.

 

Åland kommer även i framtiden vara beroende av att kunna följa och dra slutsatser från nationell och internationell forskning och utveckling för att kontinuerligt planera hälso- och sjukvården, bestämma tjänsteutbudet på Åland och göra kloka kliniska val. För detta krävs tillräcklig lokal kompetens för att kunna tolka systematiska litteraturgenomgångar, forskningssammanställningar och annan evidenssyntes som presenteras till exempel som en del av riktlinjer och rekommendationer från hälsomyndigheter i riket eller internationellt.

 

På de flesta områdena kan den lokala forskningen på Åland endast i mycket liten utsträckning bidra till den internationella evidensbasen inom hälso- och sjukvården. Det finns vissa undantag; åländska forskare har bidragit mycket till forskningen om fästingburna infektioner. Att Åland är högendemiskt för fästingburna infektioner och att det finns stor lokal klinisk och vetenskaplig kompetens på området har lett till omfattande forskning av både lokal och global relevans.

 

Lokal statistikföring, registerhållning, forskning och utvärdering kan ha särskilt stor betydelse för att anpassa hälso- och sjukvården och folkhälsoarbetet till lokala förutsättningar. Detta gäller såväl klinisk forskning som folkhälsovetenskap, vårdvetenskap, omvårdnadsforskning och utvärderingar och kvalitetssäkring av lokala sjukvårds- och folkhälsoinsatser. Ansvaret för detta är delat mellan landskapsregeringen, ÅHS, HÅ, ÅSUB, privata tjänsteproducenter och tredje sektorn.

 

Lokal forskning bidrar även till kompetensutveckling, samt samverkan och kunskapsutbyte med aktörer utanför Åland. Möjligheter till forskning kan bidra till Ålands attraktionskraft för hälso- och sjukvårdsutbildade.   

  

 

2.  Lagstiftning

 

2.1.       Rikets lagstiftningsbehörighet

 

2.1.1.     Medicinsk forskning

Medicinsk forskning har bedömts tillhöra rikets behörighet.[1] Lagen om medicinsk forskning (FFS 488/1999) reglerar ”forskning som innebär ingrepp i en människas eller ett mänskligt embryos eller fosters integritet och vars syfte är att öka kunskapen om hälsa, sjukdomsorsaker, symtom, diagnostik, vård, prevention av sjukdomar eller sjukdomarnas beskaffenhet i allmänhet, och som inte är klinisk prövning av läkemedel”.

 

Definitionen av vad som räknas som medicinsk forskning, till skillnad från annan hälsorelaterad forskning, har utvecklats sedan lagen om medicinsk forskning stiftades år 1999. År 2010 utvidgades definitionen till att omfatta ”hälsovetenskaplig forskning och forskning som gäller vårdsektorn, om forskningen innebär ingrepp i en människas integritet”. Det hälsovetenskapliga forskningsområdet innefattar bl.a. näringsfysiologisk och idrottsvetenskaplig forskning. I forskningslagen avses med ingrepp i integriteten ”ingrepp i den fysiska eller psykiska integriteten hos den person som deltar i forskningen, det vill säga så kallad interventionsforskning. Exempel på ingrepp i den fysiska integriteten är tagande av blodprov, biopsier eller något motsvarande, forskning som innebär fysisk belastning, samt forskning där avsikten är att genom livsmedel påverka hälsan eller sjukdomsrisker eller sjukdomssymptom. Ingrepp i den psykiska integriteten är det fråga om då forskningen kan medföra fara för forskningspersonens mentala hälsa”. [2]

 

När tillägget gjordes i detaljmotiveringarna i rp 65/2010 förtydligades samtidigt att lagen fortsatt inte tillämpas på ”registerforskning som enbart baserar sig på dokument”. Forskning som baseras enbart på sådan data som finns i befintliga dokument eller statistik uppfyller således inte kriterierna för medicinsk forskning enligt denna lag. Lagen gäller inte heller ”enkäter och intervjuundersökningar och inte heller utvecklingsundersökningar som gäller hälso- och sjukvårdstjänster, observationsundersökningar inom hälso- och sjukvården, eller kvalitets- och processprojekt, om de inte innebär ingrepp i en människas integritet”.

 

Det ska noteras att hälsorelaterad forskning som inte räknas som medicinsk forskning är åländsk behörighet (se även avsnitt 2.1.4., 2.2.1., och 2.2.3 nedan). Generellt gäller att vetenskaplig forskning hör till landskapets behörighet när det utgör en integrerad del av sådan verksamhet som omfattas av lagtingets lagstiftningsbehörighet. Då hälso- och sjukvård (med vissa undantag) hör till åländsk lagstiftningsbehörighet är således hälsorelaterad forskning som grundprincip åländsk lagstiftningsbehörighet[3], dock med vissa undantag (lagen om medicinsk forskning, samt vad som diskuteras avsnitt 2.1.2, 2.1.3, 2.1.6, och 2.1.7). Det finns ingen speciallagstiftning om annan hälsorelaterad forskning än medicinsk forskning, varken i riket eller på Åland. Detta har störst praktisk betydelse för etikprövning av forskningsprojekt (se avsnitt 2.1.4 och 2.2.3.).

 

2.1.2.     Kliniska prövningar av läkemedel

Kliniska prövningar av läkemedel är riksbehörighet och regleras i lagen (FFS 983/2021) om klinisk prövning av läkemedel. Den styrs i sin tur stor utsträckning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel.

 

2.1.3.     Biobanker

Användningen av biologiska prov som uppkommer vid undersökning och behandling av en patient för vetenskaplig forskning är riksbehörighet och regleras utöver i lagen om medicinsk forskning även i lagen (FFS 101/2001) om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål, samt i biobankslagen (FFS 688/2012). Att detta är riksbehörighet har bland annat bedömts i utlåtande till regeringens proposition med förslag till biobankslag år 2021.[4]

 

Enligt biobankslagens 6 § - Förutsättningar för inrättande av en biobank – kan en biobank inrättas ”av en sådan enskild eller offentlig inrättning, sammanslutning, stiftelse eller annan juridisk person som har ekonomiska och verksamhetsmässiga möjligheter samt juridiska och forskningsmässiga förutsättningar att förvalta en biobank och hantera prover. Den som inrättar en biobank ska ha den personal, de lokaler och de anordningar som verksamheten förutsätter. Dessutom krävs det positivt utlåtande från den nationella kommittén för medicinsk forskningsetik.”

 

Även en åländsk ”inrättning, sammanslutning, stiftelse eller annan juridisk person” som uppfyller grundkraven torde kunna få tillstånd från den nationella kommittén för medicinsk forskningsetik att inrätta en biobank, under antagandet att rikets behörighet gäller lagstiftning och förvaltning i termer av att göra bedömningar av ansökningar, inte att alla biobanker måste finnas i riket. Detta behöver dock analyseras vidare då det inte tidigare har prövats.

 

2.1.4.    Kommittéer för medicinsk forskningsetik

Lagen om medicinsk forskning reglerar kommittéerna för medicinsk forskningsetik. Dessa bedömer endast forskning som definieras som medicinsk forskning (se avsnitt 2.1.1). Landskapsregeringen har tidigare (år 2020) konstaterat att det inte föreligger någon skyldighet för ÅHS att tillhandahålla en egen etisk kommitté för medicinsk forskning enligt 16 § i lagen om medicinsk forskning.[5] Det bedömdes å andra sidan heller inte finnas något hinder för att ÅHS har en kommitté för medicinsk forskning. Även om en etikkommitté i riket kunde ge tillstånd för forskning på Åland, bedömde ÅHS styrelse då att det ända skulle finnas en kommitté vid ÅHS, av två skäl: dels kan ärenden då hanteras snabbare och med mindre risk för språkliga utmaningar, dels underlättas bedömningar av ansökningar då det gäller forskningssamarbete med Sverige.

 

Landskapsregeringens ställningstagande till kommitté för medicinsk forskning från år 2020 utgick från den då gällande 16 § 1 mom. i forskningslagen. Den nya 16 § som trädde i kraft 1.1 2023 stipulerar att ”kommittén tillsätts av välfärdsområdesstyrelsen”. Begreppet välfärdsområde är inte tillämpbart på Åland och därför finns inte längre lagstöd för ÅHS att tillsätta en regional kommitté för medicinsk forskningsetik.

 

Inom ramen för revideringen av självstyrelselagen har frågan lyfts om en ändring borde göras så att ÅHS kan handha välfärdsområdenas uppgift i detta och en andra hänseenden. Det är emellertid mycket ovisst om och när en sådan ändring kommer göras.

 

Då det saknas tydligt lagstöd för ÅHS regionala kommitté för medicinsk forskningsetik behöver det utvecklas en modell för att i stället använda en av de regionala kommittéer för medicinsk forskningsetik som i riket ska finnas i varje välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus. Då detta är rikets behörighet är det också rikets skyldighet att ordna att en av de regionala kommittéerna för medicinsk forskningsetik kan handlägga ansökningar från Åland. Ett nära samarbete mellan ÅHS, landskapsregeringen, social- och hälsovårdsministeriet och välfärdsområdena behövs för att finna en lämplig lösning. Samtidigt behöver en eventuell revidering av självstyrelselagen beaktas.

 

2.1.5.     Institutet för hälsa och välfärd (THL)

 

Institutet för hälsa och välfärd (THL) regleras i Lag (668/2008) om Institutet för hälsa och välfärd. THL ska bland annat undersöka och följa befolkningens välfärd och hälsa, undersöka, följa och utvärdera verksamheten inom social- och hälsovården och ge experthjälp som behövs för att genomföra sådan politik och tillämpa sådana tillvägagångssätt och sådan praxis som främjar välfärd och hälsa, bedriva forskning inom branschen, samt föra nationella register.

 

Framställning av statistik som belyser de åländska förhållandena utgör landskapets behörighet enligt 18 § 24 punkten i självstyrelselagen, vilket inkluderar statistik på hälso- och sjukvårdsområdet.[6] På hälsoområdet produceras statistik av bland andra ÅHS, ÅSUB och landskapsregeringen. Mycket av denna statistik går via inrapportering till THL, som har flera kvalitetsregister samt en omfattande statistikdatabas (Sotkanet[7]) där man direkt kan söka hälsostatistik om Åland och jämföra den med övriga Finland. Framställning av statistik för rikets behov är rikets behörighet enligt 27 § 38 punkten i självstyrelselagen. Enligt 5 § i lagen (FFS 668/2008) om THL, har THL har rätt att, trots sekretess, få nödvändiga uppgifter och ID av myndigheter som ordnar social- och hälsovård enligt 4 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Denna lag gäller ej på Åland men praxis har i många decennier varit att Åland delar hälsostatistik med THL. THL bildades 2009 som en fusion av bland annat Folkhälsoinstitutet (bildat redan 1911) och Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (STAKES, bildat 1989). Åland har historiskt delat hälsostatistik även med dessa föregångare till THL.[8] Enligt 20 § i Statistiklag (1994:42) för landskapet Åland, Utlämnande av uppgifter till riksmyndighet, får uppgifter lämnas ut till en riksmyndighet för framställning av statistik utan hinder av 18 §.  (Hemlighållande av uppgifter) och 19 § ( Utlämnande av uppgifter). I nuläget skickar ÅHS data till följande nationella register:

•        Perinatalstatistik - föderskor, förlossningar och nyfödda (Födelseregistret)

•        Registret för små prematurer

•        Missbildningsregistret

•        Vaccinationer och lagersaldon

•        Smittsamma sjukdomar

•        Diabetesregistret

•        Canceranmälningar

•        Finlands njurregister

•        Finlands synskaderegister

 

Det är av allra största vikt att hälso- och sjukvårdsstatistik från Åland fortsatt inkluderas i nationella register. Detta är en grundförutsättning för att hälsoläget ska kunna följas och hälso- och sjukvårdens produktion och kvalitet ska kunna värderas kontinuerligt i relation till resten av Finland. Åland behöver även egna kvalitetsregister på vissa områden (se avsnitt 2.2.2), men saknar kapacitet att ha egna register på samtliga relevanta områden.

 

Viss speciallagstiftning kan behöva förtydligas och utvecklas för att säkra fortsatt inrapportering av hälsodata från Åland till nationella hälso- och sjukvårdsregister. Detta gäller bland annat i den kommande lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården, överenskommelseförordning gällande Kanta, samt landskapslagen om hälso- och sjukvård. En överenskommelseförordning kan eventuellt behöva utvecklas för valda delar av nationellt registerhållande och relaterade analyser.  

 

2.1.6.     Statistik över dödsorsaker och Statistikcentralens verksamhet

Riket har lagstiftningsbehörighet gällande dödförklaring och dödsorsaksutredning, vilket regleras i Lag om utredande av dödsorsak (459/1973) och Förordning om utredande av dödsorsak (948/1973). THL ansvarar för den medicinska och vetenskapliga sidan av dödsorsaksutredningarna, men det är Statistikcentralen som sköter den officiella statistikföringen baserat på det underlag som skickas in. Statistikcentralens verksamhet styrs av statistiklagen (280/2004) och lagen om Statistikcentralen (48/1992). Statistikcentralen för ett dödsorsaksregister över personer som var fast bosatta i Finland vid dödstillfället.

 

2.1.7.     Folkpensionsanstaltens statistikföring och analyser

Socialförsäkring är rikets behörighet. Folkpensionsanstalten (FPA) producerar forskning, statistik och öppna data om social trygghet och social- och hälsovård baserat på datas som genereras inom socialförsäkringen. Här finns bland annat statistik om sjukskrivningsorsaker och medicinska orsaker till förtidspensioner. Uppgifterna kan utnyttjas för att utveckla den sociala tryggheten och hälsoskyddet nationellt, regionalt och lokalt. FPA:s verksamhet, inklusive statistikföring och forskning styrs av rikslagstiftning gällande FPA, främst lagen (FFS 731/2001) om Folkpensionsanstalten.

 

 

 

 

 

 

 

2.2.      Åländsk lagstiftningsbehörighet

 

2.2.1.     Annan forskning på hälsoområdet än medicinsk forskning

Framställning av statistik som belyser de åländska förhållandena utgör landskapets behörighet enligt 18 § 24 punkten i självstyrelselagen, vilket inkluderar statistik på hälso- och sjukvårdsområdet. Även vetenskaplig forskning har ansetts höra till landskapets behörighet när det utgör en integrerad del av sådan verksamhet som omfattas av lagtingets lagstiftningsbehörighet.[9] Hit hör huvudparten av annan forskning på hälsoområdet än medicinsk forskning, såsom stora delar av folkhälsovetenskaplig forskning, omvårdnadsforskning och hälso- och sjukvårdsforskning.

 

Sådan vetenskaplig forskning på hälsoområdet som inte definieras som medicinsk forskning innefattar forskning och utredningar på hälsoområdet som bedrivs bland annat av ÅSUB, HÅ och landskapsregeringen. Även forskning vid ÅHS kan tillhöra denna forskningskategori, t.ex. registerforskning. Högskolans verksamhet regleras i landskapslagen (2002:81) om högskolan på Åland och i den verksamheten ingår forskning på hälsoområdet (till exempel vårdvetenskaplig forskning och omvårdnadsforskning).  

 

2.2.2.    Kvalitetsregister

Registerbaserad kvalitetssäkring har bedömts tillhöra åländsk lagstiftningsbehörighet och skrevs år 2025 in i den åländska hälso- och sjukvårdslagen. Behörighetsbedömningen baserades på att kvalitetsregister utgör en viktig grund för arbetet med att systematiskt och fortlöpande säkra hälso- och sjukvårdens kvalitet, samt att de skapar förutsättningar för registerbaserad vetenskaplig forskning och uppföljning av folkhälsan. Båda faller under åländsk behörighet (se avsnitt 2.2.1).

 

Enligt 15a § i Landskapslag (2011:114) om hälso- och sjukvård får ÅHS upprätta och föra kvalitetsregister för följande ändamål:

1) systematisk uppföljning, utvärdering och säkring av verksamhetens kvalitet,

2) statistikföring, och

3) vetenskaplig forskning.

 

I 15 b-e § regleras förvaltning och styrning av kvalitetsregister, åtkomsträtt och logguppföljning, utlämnande av uppgifter, samt bevarande och förstörande av uppgifter.

 

ÅHS har ännu inte etablerat den registergrupp som enligt 15b § ska finnas för intern styrning, uppföljning och kontroll av kvalitetsregister, vilket är viktigt att åtgärda snarast.

 

Enligt smittskyddslagen (37 §) ska ÅHS föra ett regionalt register över bärare av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel. Registret förs för att man ska kunna följa upp förekomsten av dessa mikrober och förhindra att de sprids samt för att kunna ordna lämplig vård och behandling för dem som införts i registret. ÅHS kan även föra register över vårdrelaterade infektioner (36 §).

 

 

 

2.2.3.    Etikprövning gällande annan än medicinsk forskning

Prövning i den regionala kommittén för medicinsk forskningsetik behövs enligt gällande lagstiftning inte för systematisk uppföljning, utvärdering och säkring av verksamhetens kvalitet, eller för sådan forskning på hälsoområdet som inte definieras som medicinsk forskning. Detta betyder inte att man på dessa områden kan bortse från allmänna forskningsetiska principer och det hindrar inte heller att det finns en forskningsetisk kommitté som bedömer sådan forskning på hälsoområdet som inte definieras som medicinsk forskning. 

 

Då annan vetenskaplig forskning på hälsoområdet än medicinsk forskning hör till landskapets behörighet så hör även reglering av etikprövning för sådan forskning till åländsk behörighet. Det finns i nuläget ingen särskild lagreglering på detta område, varken på Åland eller i riket. Detta till skillnad från i Sverige, där lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor har ett bredare fokus och definierar forskning inom lagens ramar som ”vetenskapligt experimentellt eller teoretiskt arbete eller vetenskapliga studier genom observation, om arbetet eller studierna görs för att hämta in ny kunskap, och utvecklingsarbete på vetenskaplig grund”.

 

I riket finns God vetenskaplig praxis[10], samt etiska principer för humanforskning och etikprövning inom humanvetenskaperna i Finland som ges ut av Forskningsetiska delegationen (TENK).[11] De etiska principerna för humanforskning och etikprövning inom humanvetenskaperna utgör en sammanställning av de etiska principerna för icke-medicinsk forskning som gäller människor. Där finns också anvisningar för ordnande av etikprövning. Det handlar således om anvisningarna om etikprövning av forskning för vilken det inte finns några bestämmelser om etikprövning i lagen om medicinsk forskning. Hit hör ”icke-ingripande hälsovetenskaplig eller medicinsk forskning som gäller människor”, samt bland annat forskning på humanistiska områden, samhällsvetenskaper och naturvetenskaplig och teknisk forskning som gäller människan.

 

De etiska principerna för humanforskning och etikprövning i riket är inte detaljreglerade i lag. Däremot grundar de sig på bland annat på vad grundlagen (1999/731, 6–23 §) reglerar gällande mänskliga rättigheter, människovärde och självbestämmanderätt, samt vetenskaplig frihet under ansvar. Även EUs allmänna dataskyddsförordning GDPR (2016/679), den europeiska kodexen för forskningens integritet[12], FN:s konvention om barnets rättigheter, m.fl. internationella regleringar och konventioner utgör dess grund.

 

Rikets modell med etiska principer för humanforskning och etikprövning bygger på att forskningsorganisationer frivilligt kan förbinda sig till anvisningen genom att underteckna den. Forskningsorganisationer som förbundit sig till anvisningen är skyldiga att ordna etikprövning av humanvetenskaplig forskning med iakttagande av denna anvisning. Anvisningen är en del av forskarsamfundets självregleringssystem, som den Forskningsetiska delegationen TENK utövar tillsyn över.

 

För att skilja åt de regionala etiska kommittéerna som verkar med stöd av lagen om medicinsk forskning från de nämnder som iakttar denna anvisning används begreppet ”etikprövningsnämnd för humanvetenskaper” för den sistnämnda kategorin. Om etikprövningsnämnden för humanforskning anser att en bedömd plan omfattas av tillämpningsområdet för lagen om medicinsk forskning, återlämnar den planen med motiveringar till forskaren och ber denna kontakta sekreteraren för den regionala etiska kommittén i enlighet med lagen om medicinsk forskning.

  

På Åland behövs antingen en lagreglering eller motsvarande modell för självregleringssystem som i riket gällande etikprövning av sådan forskning på hälsoområdet som inte definieras som medicinsk forskning. Rikets etiska principer för humanforskning och etikprövning inom humanvetenskaperna innefattar sådant som faller under åländsk behörighet. Det behöver utredas om forskningsorganisationer på Åland, i synnerhet ÅHS och HÅ, ändå kan underteckna rikets etiska principer och inrätta en ”etikprövningsnämnd för humanvetenskaper” på basis av denna, (med tillsyn av TENK) eller om ett eget system behöver utvecklas. Den mest ändamålsenliga modellen skulle vara att ansluta sig till rikets modell och inrätta en gemensam ”etikprövningsnämnd för humanvetenskaper” med ÅHS eller HÅ som huvudman. Detta skulle lämpligen ske i dialog med den regionala kommitté för medicinsk forskningsetik i riket som i framtiden ska handlägga ansökningar från Åland (se avsnitt 2.1.1.), för att underlätta de överföringar av ärenden som ska göras vid behov.   

 

2.2.4.    Utlämnande av journalhandlingar för forskningsändamål

Patientens ställning och rättigheter är åländsk behörighet och regleras via blankettlagen Landskapslag (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen (FFS 785/1992) om patientens ställning och rättigheter. Lagen om patientens ställning och rättigheter reglerar bland annat utlämnande av planer för undersökning samt journalhandlingar för forskningsändamål.

 

2.2.5.    Sekretess

Bestämmelser om sekretess för och behandling av patientuppgifter, upprättande och bevarande av journalhandlingar, samt sekundäranvändning av kunduppgifter för forskning och utveckling är åländsk behörighet som regleras genom blankettlag: Landskapslag (2025:84) om tillämpning på Åland av lagen (703/2023) om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården. Offentlighetslagen (2021:79) för Åland, reglerar bland annat offentlighet och sekretess i fråga om myndighetshandlingar samt utlämnande av handlingar för forskningsändamål. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om statistik om förhållandena i landskapet. Statistiklag (1994:42) för landskapet Åland tillämpas på alla landskapets myndigheter som framställer officiell statistik. Uppgiftsskyldigheten respektive statistiksekretessen regleras främst i statistiklagens §§ 7, 18, 19, 22 och 23.

 

2.2.6.    Djurförsök

Allmänna krav för forskning på försöksdjur är åländsk behörighet (faller under djurskydd) där blankettlagstiftning används. I landskapslag (2013:75) om tillämpning av lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål finns bestämmelser om tillsynsmyndigheter, forskningsförfaranden samt nödvändiga tillstånd i samband med sådan forskning. 

 

2.2.7.    Dataskydd

Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (GDPR)[13] tillämpas fr.o.m. den 25 maj 2018. Därtill finns det kompletterande åländsk lagstiftning, Landskapslag (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Denna lag berör bland annat behandling av känsliga personuppgifter för vetenskaplig och historisk forskning samt undantag och skyddsåtgärder som gäller behandling av vetenskaplig och historisk forskning. Informationssäkerhet utgöra en landskapsangelägenhet när frågan har en direkt koppling till ett rättsområde som faller under landskapets behörighet.

 

2.2.8.    Ålands statistik och utredningsbyrå (ÅSUB)

ÅSUBs verksamhet regleras genom Landskapslag (1993:116) om Ålands statistik- och utredningsbyrå och Statistiklag (1994:42) för landskapet Åland, men även genom EU:s statistikförordning,[14] GDPR, och Riktlinjer för europeisk statistik[15], och FN:s grundläggande principer för statistik (engelska).[16]

 

3.  Produktion av forsknings- och utvecklingspublikationer

 

3.1.       Åländska vetenskapliga publikationer 1989-2026

 

Baserat på en sökning i databasen PubMed har 71 vetenskapliga artiklar med minst en författare med anknytning till en åländsk myndighet eller serviceproducent inom hälso- och sjukvård publicerats mellan år 1989 och 2026.[17] Av de 71 artiklarna var 47 publicerade av författare anställda vid ÅHS, 22 vid HÅ, 5 vid Medimar/Bimelix laboratorium och 3 vid landskapsregeringen. Sex av artiklarna hade författare med anknytning till flera av dessa arbetsgivare.

 

Av artiklarna handlade 34% om fästingburna infektioner, 18% vårdvetenskap/omvårdnad, 15% handlade om inremedicin, 13% om äldres hälsa, 7% om gynekologi & obstetrik, 6 % om covid-19, och 7% om övriga ämnen (Figur 1).

 

 

Figur 1. Ämnesområden för vetenskapliga artiklar med minst en författare med åländsk affiliering, 1989-2026

 

De flesta av publikationerna baseras på forskning som gjorts i samverkan med akademiska institutioner och universitetssjukhus, främst i Finland och Sverige, men även i flera andra länder. Ofta är man beroende av samverkan med akademiska institutioner utanför Åland för att vara behörig att gemensamt söka forskningsmedel från nationella och internationella forskningsfonder.

 

Med tanke på att det inte finns något universitet (eller universitetssjukhus) på Åland, och att högskolan främst är inriktat på utbildningsuppdraget är den vetenskapliga produktionen på Åland ganska omfattande. Det är en strategiskt viktig fråga hur forskningssamarbete och produktion kan fortsätta vara starka även i framtiden, vilket diskuteras mer i avsnitt 4.

 

 

3.2.      Rapporter, utredningar, utvärderingar mm på hälsoområdet

 

Utöver publikationer i vetenskapliga tidskrifter har ett stort antal rapporter om hälsoläget på Åland tagits fram. Landskapsregeringen publicerar, med hjälp av ÅSUB, regelbundet folkhälsorapporter med statistiksammanställningar (https://www.regeringen.ax/folkhalsostrategi). ÅSUB (https://www.asub.ax/sv/statistics/social-welfare-and-health/social-och-halsovard-halso-och-sjukvard-tabeller) publicerar löpande hälsostatistik, baserade på inrapporterade data från hälso- och sjukvården och specifika undersökningar, främst befolkningsbaserade enkätundersökningar. Såväl landskapsregeringen som ÅSUB använder sig även av data från nationella myndigheter och databaser.

 

HÅ publicerar rapporter som rör befolkningens hälsa i sin rapportserie https://www.ha.ax/forskning-samverkan/publikationer/.   

 

Institutet för hälsa och välfärd, THL (https://sotkanet.fi/sotkanet/sv/index), Folkpensionsanstalten, FPA (https://www.kela.fi/forskning-och-statistik), cancerregistret (https://cancerregister.fi/statistik/cancerstatistik/), m.fl. nationella myndigheter och databaser samlar in och presenterar hälsodata i olika nationella databaser, gör speciella utvärderingar och utredningar och bedriver hälsoforskning. I de flesta av de nationella databaserna redovisas indikatorerna separat för Åland.

 

Även tredje sektor, bland annat Folkhälsan (särskilt dess forskningscentrum https://www.folkhalsan.fi/om-folkhalsan/organisation-och-styrning/folkhalsans-forskningscentrum) och Rädda Barnen, publicerar analyser av hälsoläget på Åland eller för riket inklusive data för Åland.

 

Möjligheten för ÅHS att upprätta kvalitetsregister möjliggjordes år 2025 genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (se avsnitt 2.2.1.). Det finns än så länge sparsamt med analyser och systematiska uppföljningar för att utvärdera och säkra verksamhetens kvalitet.

 

Sammantaget finns ett tämligen rikt material som beskriver hälsoläget och hälso- och sjukvården på Åland. Hur möjligheten för ÅHS att etablera kvalitetsregister bäst kan utnyttjas för löpande systematiska uppföljningar av verksamhetens kvalitet och utfall bör analyseras internt av ÅHS.

 

 

4.  Infrastruktur för forskning och utveckling

 

 

 

4.1.       Landskapsregeringen

 

Landskapsregeringen ska följa med befolkningens hälsa och välfärd och de faktorer som inverkar på hälsan och välfärden inom olika befolkningsgrupper, samt följa med effekterna av de åtgärder som sätts in för att svara mot befolkningens välfärdsbehov. Detta uppdrag ska förverkligas främst av Hälso- och sjukvårdsbyrån vid Social- och miljöavdelningen.

 

Byråns ska, i samarbete med andra myndigheter (särskilt ÅHS och ÅSUB) och institutioner nationellt och internationellt (särskilt inom det nordiska samarbetet), följa, utveckla och understöda hälso- och sjukvården och övriga folkhälsofrämjande verksamheter i landskapet. Byrån leder det analytiska arbetet gällande hälso- och sjukvårdsbehov, juridiska förutsättningar och strategiska alternativ. Byrån genomför själv eller beställer analyser från ÅSUB och externa aktörer och tar fram åtgärdsförslag på uppdrag av regeringen, på eget initiativ eller på förfrågan av andra myndigheter.

 

En rapport om befolkningens hälsa och välfärd och de åtgärder som vidtagits ska en gång per lagtingsperiod överlämnas till lagtinget (25 § i hälso- och sjukvårdslagen). Inom detta uppdrag tar hälso- och sjukvårdsbyrån regelbundet fram folkhälsorapporter för Åland, vilket bland annat innefattar sammanställning och tolkning av tillgänglig hälsostatistik och inventering av folkhälsoinsatser. ÅSUB bistår landskapsregering med såväl lokal som nationell och nordisk statistik och jämförande analyser görs.

 

Hälso- och sjukvårdsbyrån och socialvårdsbyrån samverkar bland annat med ÅSUB kring ANDTS undersökningen. Byrån samarbetar också med THL kring specifika forskningsprojekt, t.ex. den nationella enkätundersökningen Hälsosamma Finland. Byrån kan även ha forskningssamarbete med universitet och aktörer inom tredje sektorn (som Folkhälsans forskningscentrum), samt beställa specifika analyser från externa organisationer eller företag, t.ex. beställdes en detaljanalys av åländska data i den nationella undersökningen Hälsa i Skolan.[18] Forskning, forskningssammanställningar och utvärderingar är också en del av det nordiska samarbetet, bland annat NOMESCO (Nordic Medico-Statistical Committee), samt Folkhälsoarenan och andra forum för samarbete kring folkhälsofrågor och hälso- och sjukvård.   

 

I vissa situationer kan byrån delta i specifika forsknings- eller utvärderingsprojekt, vilket t.ex. gjordes under covid-19 pandemin då landskapsregeringen samarbetade med ÅHS och HÅ för specifika forskningsprojekt, samt för en övergripande utvärdering av covid-19 pandemin på Åland.[19]

 

Byrån har för närvarande, med fem anställda (byråchef, landskapsläkare, två specialsakkunniga, jurist), de resurser som behövs för att även i framtiden kunna delta i forskning och utveckling på liknande sätt. Tidigare, då byrån endast hade ca 2 medarbetare, var förutsättningarna betydligt sämre. Att ha personal med forskningsbakgrund och aktuellt forskningsanknytning till ett universitet är en fördel men inte en nödvändighet.

 

 

4.2.      ÅHS[20]

 

Forskning inom ÅHS är viktigt för att stärka kompetensen att kritiskt kunna värdera studier och nya rön i det kliniska arbetet, för omvärldsbevakning, allmän kompetensförhöjning och personlig utveckling. Detta leder till bättre och mer evidensbaserad vård och därmed stärkt patientsäkerhet. Forskningsmöjligheter stärker också ÅHS attraktionskraft som arbetsgivare.

 

4.2.1.    Nuläget

Aktuell forskningsaktivitet: Inom ÅHS pågår i nuläget forskning gällande bland annat kolorektalcancerscreening, fästingburna infektioner, ortopediska infektioner, neurologisk epidemiologi, psykiatri och farmakologi. Bland de anställda finns för närvarande ingen professor eller docent, sju disputerade och tre doktorander. Vid kirurgkliniken finns en doktorand, en disputerad, och ett pågående projekt med student i Finland. Vid medicinkliniken finns flera disputerade och pågående forskning inom fästingburna infektioner och neurologiska sjukdomar. Borreliagruppen har två doktorander, den ena kopplad till Linköpings universitet, den andra till Åbo universitet. Inom psykiatrin finns två doktorander med varsitt pågående projekt i samarbete med Folkhälsan respektive Uppsala universitet. På hälsocentralen finns en deltagare i Borreliagruppen som inväntar projektstart för FinTick. Vid sjukhusapoteket finns studieprojekt om säker läkemedelshantering som ingår till specialiseringsstudier för provisor vid Helsingfors universitet. Vid övriga kliniker har ingen aktuell forskningsaktivitet redovisats.

 

Samarbete: ÅHS är beroende av samarbete med externa organisationer för att ha tillgång till forskningsinfrastruktur och viktiga finansieringskanaler. ÅHS har samarbete med universitet, inom ramen för kliniska utbildningstjänster, AT, ST och läkarstudenter. Inget organiserat forskningssamarbete finns dock på myndighetsnivå mellan ÅHS och universitet. Enskilda anställda inom ÅHS har däremot samarbeten med olika universitet, men inte formellt inom ramen för arbetet på ÅHS. Det finns projekt på HÅ med anknytning till ÅHS, samt kliniskt samarbete och forskningssamarbete med THL. Forskning kopplad till kolorektalcancerscreening gjordes med Medimar. Samarbete pågår med Borreliagruppen r.f. och Bimelix.

 

ÅHS har i sitt avtal med Akademiska sjukhuset inkluderat möjlighet för ÅHS personal att delta i forsknings- och utbildningsarbete utifrån olika grundutbildningsnivåer. För ST-läkare som genomför sin specialiseringsutbildning inom ramen för avtalet med Akademiska sjukhuset ingår ett obligatoriskt vetenskapligt arbete som en del av specialiseringen. Detta skapar möjligheter att delta i forskningsprojekt med handledning från Uppsala. Avtalet med Åbo universitetssjukhus är under omarbetning, och förhoppningen är att även detta avtal ska kunna skapa förutsättningar för framtida forskningssamarbete. Ett flertal personal har egen anknytning till och samarbete med universitetssjukhus och andra forskningsinstitutioner i riket, Sverige eller internationellt.

 

Resurser och finansiering: Det saknas en specifik strategi, ram och öronmärkta pengar för forskning inom ÅHS. Den enskilde måste söka medel själv och i regel i samarbete med universitet för att få tillgång till stiftelser och fonder. Det finns ingen anställd för forskning inom ÅHS.

 

4.2.2.    Förslag för att stärka forskning och utveckling vid ÅHS

Förutsättningarna för forskning inom ÅHS kunde stärkas bland annat på följande sätt:

 

Kartläggning: Ett möjligt utvecklingsområde är att mer proaktivt kartlägga forskningsintresset inom ÅHS, ha kontakt med relevanta forskningsinstitut i omgivningen och sondera vilken forskning skulle vara möjlig och relevant på Åland och vilken handledarkapacitet som finns.

 

Ta fram en forskningspolicy för ÅHS:  En policy kunde inkludera, bl.a.:

•     Avsiktsförklaring kopplad till specifika mål

•     Beskrivning av forskningens plats som del av klinikernas verksamhetsbeskrivning

•     Möjlighet till forskarutbildningar och kurser   

•     Tillgång till programvara, statistikstöd och IT-stöd specifikt för forskning.

•     Stöd för upprättande av kvalitetsregister

•     En viss budget kunde avsättas för forskning inom ÅHS budgetram så att forskare kan söka medel.

 

Förbättrad informationshantering med nya VIS: Det nya vårdinformationssystemet ger bättre möjlighet att generera och plocka ut statistik för forskning, utvärdering och utveckling. Ytterliga arbete krävs dock för att tekniskt möjliggöra automatiserat datauttag. Personalen behöver utbildningsinsatser så att de behärskar dessa möjligheter. Följande områden är högt prioriterade:

•     Födelseregister (perinatalstatistik, föderskor, förlossningar och nyfödda)

•     Registret för små prematurer

•     Smittsamma sjukdomar

•     Canceranmälningar

 

 

4.3.      ÅSUB

ÅSUB, är en oberoende myndighet vars främsta uppgifter är att verka som Ålands officiella statistikmyndighet och bedriva forskning och utredningsverksamhet. ÅSUB:s verksamhet omfattar ett stort antal områden. Inom forskningen och utredningsverksamheten är till exempel det samhällsekonomiska området centralt men verksamheten omfattar även många andra relevanta samhällsfrågor.

 

4.3.1.     Nuläge

Bland de anställda på ÅSUB finns flera med forskarbakgrund (en doktorand inom nationalekonomi via Åbo Akademi, ekonomielicentiat samt docent i epidemiolog (ej aktuell anknytning till universitet).

På ÅSUB sker forskningen inom hälsoområdet framför allt på uppdragsbasis och ÅSUB utför med jämna mellanrum olika utredningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Vissa utredningar har mer fokus på hälsa, medan andra mer tangerar området genom att fråga om självskattad hälsa. Några exempel:

•        I början av 2026 publicerade ÅSUB en utredning om närståendevårdares situation på Åland, som även belyste närståendevårdares hälsa och påverkan av uppdraget.

•        Under hösten 2026 har ÅSUB fyra pågående projekt inom hälso- och sjukvårdsområdet: en undersökning om ANDTS-vanor bland vuxna på Åland (undersöks av ÅSUB för fjärde gången, tidigare utredningar publicerades 2011, 2016 och 2021); en årligen återkommande undersökning om ungdomars ANDTS-vanor i samarbete med Folkhälsan på Åland; en utredning om våld i nära relationer på Åland samt Tillitsstudie för Åland.

•        Flera av ÅSUBs undersökningar tangerar hälsoområdet, till exempel genom att fråga om de svarandes självskattade hälsa i undersökningen om ålänningars tidsanvändning (2024) samt i tillitsstudien (pågående undersökning, utförs av ÅSUB för tredje gången).

•        För 2027 planeras en undersökning om matvanor.

 

Utöver uppdragsforskning deltar ÅSUB i olika forskningsnätverk, framför allt genom Nordregio. För tillfället finns inget aktuellt samarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet men tidigare har ÅSUB exempelvis samarbetat med pensionsskyddscentralen med underlag för prognoser för finansiering av pensionssystemet.

 

ÅSUB publicerar även regelbundet statistik inom hälso- och sjukvårdsområdet i form av tabeller på webbplatsen. Statistiken lyfts fram i två årliga nyhetsmeddelanden: ”Besök och vårddagar inom hälso- och sjukvården” omfattar uppgifter som framgår av ÅHS:s verksamhetsstatistik. ”Hälsa på Åland” som baseras på data från andra källor såsom THL, Statistikcentralen, Folkpensionsanstalten och vissa av ÅSUBs egna undersökningar visar bland annat medellivslängd, aborter, dödsorsaker, besök hos privatläkare, sjukdagpenningar och -pensioner, samt uppgifter om vissa sjukdomar. Statistiken gällande ÅHS har utvecklats i samråd med företrädare för organisationen. ÅHS informationssystem och prioriteringar har begränsat vilken statistik som har gått att få fram.

 

4.3.2.    Förslag för att stärka forskning och utveckling på hälsoområdet

ÅSUB deltar gärna i olika forskningssamarbeten och det finns en bred kompetens bland de anställda, exempelvis inom registerbaserade studier. Det är dock svårt för ÅSUB att vara lead partner (saknar resurser och infrastruktur för det).

 

För att ÅSUB ska kunna utveckla sin verksamhet inom hälsoområdet krävs bättre datatillgång, bland annat till automatiserade utdrag ur register och databaser ur ÅHS verksamhetssystem, både för årliga behov samt för specifika uppföljningar t ex av förändrad lagstiftning.

 

Knappa resurser är en begränsning och för att ÅSUB ska kunna utöka och utveckla sjukvårdsstatistiken är det nödvändigt att det går enkelt att få ut data ur ÅHS:s vårdinformationssystem. Till exempel uppgifter om besök och vårddagar behöver kunna fördelas på kön, ålder, bosatta utanför Åland etc. Också statistik om olika sjukdomar, diagnoser och behandlingar är av intresse. Det är också viktigt att man inom ÅHS har god kapacitet att för egen del ta fram statistik för verksamhetsuppföljning.