Framställning 11/2001-2002
|
|
| ||
| Ålands landskapsstyrelse | FRAMSTÄLLNING nr 11/2001-2002 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2001-12-20 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av landskapslagstiftningen om skatter och avgifter med anledning av övergången till euro
Huvudsakligt innehåll
Landskapsstyrelsen föreslår att landskapslagstiftningen om skatter och avgifter ändras så att alla markbelopp omvandlas till eurobelopp och att hänvisningar till den finska marken i övrigt ändras så att hänvisningarna i stället avser euron. Även om utgångspunkten vid omvandling bör vara att i möjligaste mån undvika förändringar har eurobeloppen i detta förslag avrundats till jämnare tal där det har varit befogat för att bibehålla åskådligheten. Inga belopp föreslås bli ändrade av någon annan orsak än övergången till euro.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt så att de kan tillämpas vid den beskattning som verkställs för skatteåret 2002.
INNEHÅLL
3.2. Landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland
3.3. Landskapslagen om resandeavgift
3.4. Kommunalskattelagen för landskapet Åland
3.5. Landskapslagen om hundskatt
3.6. Landskapslagen om bostadshusreservering vid kommunalbeskattningen
3.7. Landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapskattelagen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om resandeavgift
L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 och 8 §§ landskapslagen om hundskatt
Motivering
1. Bakgrund
Europeiska ekonomiska och monetära unionens gemensamma valutasystem håller på att införas i ett antal europeiska länder. Finska mark, liksom flera andra valutor, skall ersättas med euro. Den 1 januari 1999 fastställdes den fasta omräkningskursen som innebär att en euro är 5,94573 mark. Samtidigt infördes euron som kontovaluta. Euron tas i bruk som kontantvaluta den 1 januari 2002 och då övergår man även inom beskattningen till en betalningsrörelse i euro. Från och med den 1 mars 2002 kommer mark inte längre att vara laglig valuta.
Ett flertal landskapsförfattningar angående skatter och avgifter innehåller belopp i mark. Från juridisk synpunkt är det inte nödvändigt att i författningarna ändra beloppen till euro, eftersom det finns omräkningsbestämmelser i rådets förordningar (EG) nr 1103/97 och nr 974/98 och dessa bestämmelser kan tillämpas utan några nationella lagstiftningsåtgärder. Från och med skatteåret 2002 verkställs dock beskattningen i euro och skatterna debiteras följaktligen enbart i euro. För att underlätta rättstillämpningen och göra författningarna lätta att förstå, bör markbeloppen i författningarna därför ersättas med belopp uttryckta i euro.
2. Överväganden
Enligt landskapsstyrelsen bör omvandlingen av markbelopp till euro i lagstiftningen i första hand göras genom en direkt tillämpning av den fastställda omräkningskursen. Det finns dock en orsak till att olika belopp i lagstiftningen ofta anges i jämna tio-, hundra- och tusental etc. Ett sådant tal är tydligare och mer belysande för gemene man än ojämna tal där kanske även den minsta myntenheten ingår. Därför anser landskapsstyrelsen att den ovan nämnda grundprincipen kan frångås om det är mer ändamålsenligt att ange ett jämnt belopp
När det gäller lagstiftning om skatter och avgifter är kraven på åskådlighet höga, inte minst i fråga om sådana bestämmelser som berör många enskilda personer. Därför anges också beloppen i landskapslagstiftningen till den delen nästan uteslutande som jämna tio-, hundra- eller tusental etc. Enligt landskapsstyrelsens mening är det viktigt att denna åskådlighet bibehålls. De eurobelopp som här föreslås omvandlade har som regel avrundats så att det som idag anges i jämna hundratal mark föreslås bli angivet i jämna tiotal euro och det som idag anges i jämna tusental mark föreslås bli angivet i jämna hundratal euro etc.
De ovan nämnda principerna för avrundning har också tillämpats i riket vid omvandlingen av markbelopp till euro i statsbeskattningen. Den koppling landskapslagstiftningen på skatteområdet har till motsvarande lagstiftning i riket, inte minst genom blankettlagstiftning, talar också för att samma avrundningsprinciper bör tillämpas här.
3. Förslag
3.1. Landskapsskattelagen
Landskapsskattelagen (58/1993) trädde i kraft 1993 men någon landskapsskatt har aldrig uppburits. Enligt ikraftträdelsebestämmelserna skall man genom landskapslag bestämma när skatten skall uppbäras första gången, vilket man således aldrig har gjort. Med tanke på en eventuell framtida tillämpning av lagen bör den ändå anpassas till ibruktagandet av euron.
I lagens 3 § 1 mom. föreskrivs att den beskattningsbara inkomsten skall beräknas på samma sätt som vid kommunalbeskattningen och anges i skatteören. ”Skatteöre” är ett begrepp som traditionellt har använts inom kommunalbeskattningen. När den nya kommunallagen kom 1997 frångick man begreppet så att man inte längre talade om uttaxering per skatteöre utan kort och gott inkomstskattesats. I inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) som genom blankettlagstiftning tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet har det hittills föreskrivits att uttaxeringen per skatteöre fastställs i penni. I samband med en ändring inför övergången till euro har lagen dock ändrats även på den här punkten så att begreppet ”inkomstskattesats” används. Ändringen träder i kraft vid årsskiftet. Eftersom grunden för landskapsskatten skall beräknas på samma sätt som grunden för kommunalskatten är det ändamålsenligt att använda samma terminologi i lagstiftningen. Enligt förslaget skall därför den beskattningsbara förvärvsinkomsten inte längre anges i skatteören. Det betyder att det inte längre är nödvändigt att ange att varje hel mark skall motsvara ett skatteöre.
Lagens 3 § 2 mom. anger den lägsta inkomst vid vilken skatt debiteras. Enligt den gällande lydelsen skall skatten inte debiteras om antalet skatteören understiger etthundra. Efter en direkt omvandling till euro skulle det utgöra en inkomst på 16,82 euro. Vid omvandlingen av motsvarande belopp för kommunalskattens del bestämdes dock beloppet till 10 euro med hänvisning till att skillnaden inte hade några verkliga effekter. Detsamma gäller ju i högsta grad denna bestämmelse varför landskapsstyrelsen föreslår att man även här anger 10 euro som den lägsta inkomst vid vilken landskapsskatt debiteras. Det föreslagna beloppet motsvarar 59 mk.
I lagens 5 § föreslås att terminologin ändras så att begreppet ”skatteöre” inte längre används, med de motiveringar som anges ovan.
Enligt 5a § skall landskapsskatten anges i hela mark så att överstigande belopp inte beaktas. Denna princip har allmänt tillämpats i beskattningen. I riket har man dock valt att inte lagstifta att skatten skall anges i hela euro, utan i stället att skatt som regel anges med en cents noggrannhet. Som motivering angavs att man strävar till att de uppgifter som ligger till grund för beskattningen i så stor omfattning som möjligt skall överföras direkt med hjälp av datasystemet och att det dessutom blir allt ovanligare att skatter betalas kontant. Det är främst vid kontant betalning som avrundningen till hela euro skulle vara till nytta, i databaserade betalningssystem och vid dataöverföring kan den snarare vara till förfång. Eftersom landskapsstyrelsen omfattar denna motivering och rikets skatteförvaltning dessutom sköter skatteuppbörden i landskapet, föreslås att skatten även här skall anges med en cents noggrannhet. Det innebär att bestämmelsen om avrundning i 5a § bör upphävas.
3.2. Landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland
Enligt landskapslagen om apoteksavgift i landskapet (6/1947) är innehavare av apoteksrörelse skyldig att betala apoteksavgift. Avgiften betalas årligen till landskapet och dess storlek fastställs i förhållande till apotekets omsättning efter att mervärdesskatten dragits ifrån den. I lagens 2 § anges grunderna för beräkningen av apoteksavgiftens storlek. Paragrafen innefattar bestämmelser om grunderna för beräkning av avgiftens storlek, om hur filialapoteks omsättning behandlas, om hur avgiftens avrundas samt om det lägsta belopp som uppbärs i avgift.
Paragrafens 1 mom. omfattar en tabell i vilken anges olika intervall för apotekens omsättning, avgiftens storlek vid intervallens nedre gräns samt betalningsprocenten för den omsättning som överstiger den nedre gränsen. Beloppen i tabellen justerades tidigare genom ändring av lagen men sedan 1984 justeras de årligen av landskapsstyrelsen med stöd av paragrafens 5 mom. Landskapsstyrelsen följer de av statsrådet gjorda justeringarna av beloppen för apotekets omsättning och för apoteksavgiften vid omsättningens nedre gräns. Beloppen justeras med ett belopp som motsvarar den procentuella förändringen i apotekens omsättning. De apoteksavgifter som erläggs med den nu gällande tabellen som grund kommer att betalas i mark före årsskiftet. Det här betyder att det inte finns något behov av att omvandla beloppen i tabellen till eurobelopp.
Både paragrafens 2 och 4 mom. innehåller markbelopp i form av administrativa gränsvärden. I paragrafens 2 mom. anges att en tredjedel av ett filialapoteks omsättning skall avdras innan omsättningen adderas till huvudapotekets omsättning för beräkning av apoteksavgiften. Det belopp som avdras skall dock vara minst 300.000 mk och om filialapotekets omsättning understiger detta belopp adderas omsättningen inte till huvudapotekets omsättning. Omvandlat motsvarar 300.000 mk 50.456,38 euro. I 4 mom. anges att den lägsta avgift som uppbärs är 20 mk vilket motsvarar 3,36 euro. Landskapsstyrelsen föreslår att beloppen avrundas till 50.500 euro respektive 5 euro. Det innebär en höjning av båda belopp till motsvarande 300.259 mk och 30 mk. Inget av dessa gränsvärden har någon ekonomisk betydelse i praktiken.
3.3. Landskapslagen om resandeavgift
Resandeavgiften är en näringsskatt som kan påföras idkare av regelbunden fartygstrafik. Skattskyldigheten gäller passagerartrafik mellan en hamn utanför och en hamn i landskapet. Enligt lagen fattar lagtinget beslut om uppbörd av avgiften och om dess storlek inom de ramar som anges. Avgiften får endast uppbäras under perioden 31 mars till 1 oktober och den får inte överstiga 2 mk/passagerare.
Även om resandeavgiften aldrig har uppburits i praktiken är det möjligt att man i framtiden bedömer det vara nödvändigt att göra det. Därför bör avgiftens maximibelopp anges i euro. Här finns ingen orsak att ändra det faktiska beloppet varför landskapsstyrelsen föreslår att maximibeloppet skall vara 34 cent/passagerare.
3.4. Kommunalskattelagen för landskapet Åland
Enligt kommunalskattelagen för landskapet Åland skall inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) tillämpas vid kommunalbeskattningen med de undantag som anges i landskapslagen. De bestämmelser i landskapslagen som innehåller markbelopp anger dels självriskbelopp dels maximibelopp för vissa avdrag. De avdrag som berörs är resekostnads-, sjukdomskostnads- och studieavdraget.
Enligt lagens 8 § får avdrag som avses i 93 § inkomstskattelagen göras för kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Kostnaderna får avdras till den del de överstiger 2.000 mk per skatteår såvida inte hälften av kostnaderna hänför sig till resor med buss eller liknande, då även den del som understiger 2.000 mk får avdras. Omvandlat till euro blir beloppet 336,38 vilket föreslås bli avrundat till 340 euro. Det innebär en höjning av självriskandelen med 22 mk vilket landskapsstyrelsen inte anser vara oskäligt. Vid statsbeskattningen är motsvarande självriskandel 500 euro (2.973 mk) och landskapsstyrelsen överväger att längre fram ta upp en diskussion om höjning av självriskandelen till samma nivå också vad kommunalbeskattningen beträffar.
Lagens 10 § gäller sjukdomskostnadsavdrag. I paragrafens 1 mom. anges att sjukdomskostnader som överstiger 500 mk får avdras till fullt belopp. För makar gäller det dubbla självriskbeloppet. Omräknat motsvarar 500 mk 84,09 euro och landskapsstyrelsen föreslår att det avrundas till 84 euro vilket motsvarar 499 mk. Orsaken till att beloppet inte föreslås bli avrundat ner till 80 euro är att detta skulle få för stora effekter sett ur skattetagarnas synvinkel. Självriskbeloppet för makar bör fortsättningsvis vara det dubbla det vill säga 168 euro (999 mk). I paragrafen finns även bestämmelser om avdrag för kostnader för sjukhusvistelse utanför Finland och Sverige utan remiss från en inhemsk läkare. De markbelopp som anges är maximibeloppet som får avdras, 1.800 mk för enskilda och 3.600 mk för makar samt en förhöjning av dessa belopp med 400 mk per barn som den skattskyldiga har försörjt under året. Beloppen motsvarar 302,74 euro, 605,48 euro respektive 67,28 euro och föreslås bli avrundade till 300 euro (1.784 mk), 600 euro (3.567 mk) samt 70 euro (416 mk). Liksom när det gäller resekostnadsavdraget överväger landskapsstyrelsen att ta upp en förändring till diskussion. Enligt vad landskapsstyrelsen har erfarit finns det behov av en förenkling av sjukdomskostnadsavdraget för att göra det lättare att hantera i beskattningen. Detta kunde till exempel uppnås med någon form av schablonavdrag kombinerat med ett högkostnadsskydd.
I lagens 11 § anges att studerande får göra ett studieavdrag i kommunalbeskattningen, förutom de avdrag som anges i 105 § inkomstskattelagen. Beloppet som får avdras är 2.000 mk per termin vilket motsvarar 336,38 euro. Enligt förslaget skall beloppet avrundas till 340 euro vilket innebär en höjning med 22 mk.
3.5. Landskapslagen om hundskatt
Enligt landskapslagen om hundskatt (77/1981) har kommunerna rätt att fatta beslut om att uppbära hundskatt. Även om det för närvarande inte är någon kommun i landskapet som uppbär hundskatt och lagen följaktligen inte tillämpas, bör den ändå anpassas inför ibruktagandet av euron.
I lagens 1 § anges att det högsta belopp som årligen får uppbäras i hundskatt är 150 mk. En omvandling ger beloppet 25,23 euro. Landskapsstyrelsen föreslår att maximibeloppet för hundskatten avrundas till 25 euro, vilket motsvarar 149 mk.
I 8 § anges att en försummelseavgift om 50 mk skall erläggas av hundägare om han eller hon har försummat att göra anmälan om flyttning till annan ort eller liknande. Omvandlat utgör det beloppet 8,41 euro. Av ändamålsenlighetsskäl föreslår landskapsstyrelsen att beloppet avrundas till 10 euro vilket motsvarar 59 mk.
3.6. Landskapslagen om bostadshusreservering vid kommunalbeskattningen
I landskapslagen om bostadshusreservering vid kommunalbeskattningen (44/1987) finns bestämmelser om förutsättningarna för samfund att vid kommunalbeskattningen avdra reserveringar avseende byggnads-, underhålls- och reparationsutgifter för bostadshus samt underhållsutgifter för tomt i anslutning till bostadshus. Bestämmelserna står i nära överensstämmelse med den lagstiftning som tillämpas vid statsbeskattningen.
Enligt lagens 3 § är maximibeloppet för en reservering 400 mk per kvadratmeter av bostadshusets area. I samma paragraf anges att en reservering inte är avdragbar i beskattningen om den avser en yta som understiger 200 kvadratmeter eller om den understiger 20.000 mk. Omvandlat till euro motsvarar 400 mk 67,28 euro. Landskapsstyrelsen föreslår en avrundning av beloppet till 68 euro med hänvisning till att detta belopp utgör gräns när det gäller avdrag i statsbeskattningen. Beloppet motsvarar 404 mk, en höjning som är marginell om man ser till de olägenheter det skulle leda till att ha olika gränser i kommunal- och statsbeskattningen. Med samma motivering föreslår landskapsstyrelsen att minimibeloppet för reservering skall vara 3.500 euro, vilket motsvarar 20.810 mk.
3.7. Landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån
Landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån (4/1984) ger den som är stadigvarande bosatt i landskapet rätt att i kommunalbeskattningen göra avdrag för amortering på studielån.
Enligt lagens 2 § får det belopp som erlagts i amortering avdras, avdraget får dock utgöra högst 3.000 mk per kalenderår. Beloppet motsvarar 504,56 euro och landskapsstyrelsen föreslår att det avrundas till 500 euro, det vill säga 2.973 mk.
Enligt lagens 3 § kan landskapsstyrelsen på ansökan från en kommun sänka den övre gränsen för avdraget till lägst 1.500 mk med hänvisning till kommunens låga skattekraft. Beloppet motsvarar 252,28 euro men proportionellt sett bör detta belopp följa beloppet i 2 § varför landskapsstyrelsen föreslår att det avrundas till 250 euro, vilket motsvarar 1.486 mk.
4. Förslagets verkningar
Avsikten har varit att verkningarna av förslaget skall bli så små som möjligt. Genom att omvandla markbeloppen direkt till euro med en cents noggrannhet skulle effekterna ha kunnat minimeras. Med de motiveringar som anges ovan i avsnitt 2 anser landskapsstyrelsen att mindre justeringar av beloppen ändå är påkallade trots att de har vissa ekonomiska konsekvenser.
Flera av de lagar som förslaget berör tillämpas inte och ändringarna av dem har därför inga effekter. Detta gäller landskapsskattelagen, landskapslagen om resandeavgift och landskapslagen om hundskatt. Inte heller förslaget till ändring av landskapslagen om apoteksavgift har några effekter eftersom de belopp som föreslås bli ändrade inte har någon relevans när det gäller avgifterna för de åländska apoteken.
De föreslagna ändringarna av kommunalskattelagen är de som berör flest enskilda skattskyldiga. Skatteåret 1999 beviljades 4.021 personer resekostnadsavdrag, 8.909 personer sjukdomskostnadsavdrag samt 1.218 personer studieavdrag. När det gäller resekostnadsavdraget höjs självriskbeloppet enligt förslaget vilket betyder att en skattskyldig som har samma kostnader som tidigare är berättigad till ett något mindre avdrag. Självriskbeloppet för sjukdomskostnadsavdraget sänks något, sänkningen är dock så liten att den kan sägas vara försumbar. Dock innebär förslaget att maximibeloppet för avdrag för sjukhusvistelse utanför Finland och Sverige sänks något. När det gäller studieavdraget betyder förslaget i stället att det belopp som får avdras höjs något.
Även förslaget om ändring av avdraget för amortering på studielån berör enskilda. Skatteåret 1999 beviljades 283 personer sådant avdrag. Förslaget innebär att det belopp som får avdras blir något mindre.
De föreslagna ändringarna av landskapslagen om bostadshusreserveringar har obetydliga ekonomiska konsekvenser. De som berörs är bostads- och fastighetsaktiebolag. Av de sistnämnda gör mellan 10 och 20 företag bostadshusreserveringar, när det gäller de förstnämnda är det svårt att göra någon bedömning. Det har också visat sig vara svårt att uppskatta storleken på reserveringarna.
En bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för skattetagarna ger vid handen att förslaget som helhet torde medföra en marginell höjning av skatteintäkterna. En uppskattning på basis av beskattningsuppgifterna från år 1999 visar att de föreslagna ändringarna det året skulle ha betytt en ökning av skatteintäkterna med cirka 5.000 mk totalt sett för kommunerna i landskapet. Uppskattningen omfattar inte de konsekvenser som förslaget som rör bostadshusreserveringarna medför, på grund av att dessa är så svåra att bedöma. Eftersom de föreslagna ändringarna innebär att reserveringarna som görs i framtiden kan bli något större kan detta ses som negativt för skattetagarna. Reserveringarna beskattas dock när de används vilket betyder att de förlorade skatteintäkterna återförs till kommunerna i ett senare skede.
För övrigt har förslaget inga kända konsekvenser varken för organisation, jämställdhet eller miljö.
5. Beredningen av förslaget
Förslaget har utarbetats som tjänstemannaberedning. Eftersom förslaget har mycket små ekonomiska konsekvenser föranledda av avrundningar har landskapsstyrelsen inte ansett det nödvändigt med ett remissförfarande. Till den del förslaget medför minskade skatteintäkter för kommunerna har dessa bedömts vara så små att de inte nämnvärt påverkar den enskilda kommunens verksamhet.
Lagtext
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar följande lagar.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapskattelagen
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 5a § landskapsskattelagen den 19 oktober 1993 (58/1993), sådan den lyder i landskapslagen den 22 mars 1994 (34/1994) samt
ändras lagens 3 och 5 §§ samt rubriken till sistnämnda paragraf som följer:
3 §
Beräknande av den beskattningsbara förvärvsinkomsten
Den beskattningsbara förvärvsinkomsten beräknas på samma grunder som den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen beräknas enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen för landskapet Åland.
Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten som fastställs för en skattskyldig understiger 10 euro skall skatten inte debiteras.
5 §
Skattesats
Skattesatsen för landskapsskatten är 3,5.
Denna lag träder omedelbart i kraft.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om apoteksavgift
i landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § landskapslagen den 27 mars 1947 om apoteksavgift i landskapet Åland (6/1947), sådan den lyder i landskapslagen den 27 mars 1984 (24/1984) som följer:
2 §
Apoteksavgift erläggs enligt apotekets omsättning, sedan mervärdesskatten avdragits från denna, på följande sätt:
Från omsättningen för filialapotek avdras omsättningen i sin helhet, om den utgör högst 50.500 euro, eller en tredjedel av omsättningen, dock lägst 50.500 euro, om den överstiger 50.500 euro innan filialapotekets omsättning sammanläggs med apotekets omsättning för fastställande av apoteksavgiften.
Apoteksavgift fastställs i hela euro.
Apoteksavgift som understiger 5 euro uppbärs inte.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder omedelbart i kraft och tillämpas första gången vid fastställande av den apoteksavgift som uppbärs år 2002.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om resandeavgift
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 1 mom. landskapslagen den 4 december 1974 om resandeavgift (83/1974) som följer:
3 §
Resandeavgift uppbäres för den tid och till det belopp, som lagtinget genom särskilt beslut fastställer med iakttagande av att tiden skall förläggas mellan den 31 mars och den 1 oktober samt att avgiften ej överstiger 34 cent per passagerare.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder omedelbart i kraft.
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § 1 mom., 10 § 1 och 2 mom. samt 11 § kommunalskattelagen den 17 juni 1993 för landskapet Åland (37/1993) som följer:
8 §
Resekostnadsavdrag
I 93 § inkomstskattelagen avsett avdrag får vid kommunalbeskattningen göras för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med buss eller annat fortskaffningsmedel som är i regelbunden trafik samt, beräknade enligt de grunder landskapsstyrelsen årligen fastställer, för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras endast till den del de överstiger 340 euro under skatteåret. Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med buss eller annat fortskaffningsmedel som är i regelbunden trafik, får dock även den del av kostnaderna som understiger 340 euro avdras.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10 §
Sjukdomskostnadsavdrag
Skattskyldig har rätt att vid kommunalbeskattningen till fullt belopp göra avdrag från förvärvsinkomsten för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. För makar gäller dock att avdrag från förvärvsinkomsten får göras för sjukdomskostnader som sammanlagt överstiger 168 euro.
För sjukdomskostnader som föranletts av sjukhusvistelse utanför Finland och Sverige, om inte intagningen skett på grund av inhemsk läkares remiss, har skattskyldig rätt att vid kommunalbeskattningen göra avdrag från förvärvsinkomsten med högst 300 euro, makar dock sammanlagt med högst 600 euro. Om skattskyldig under skatteåret försörjt barn som före skatteårets ingång inte har fyllt 17 år skall i detta mom. avsett belopp höjas med 70 euro för varje sådant barn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11 §
Studieavdrag
Den skattskyldige har rätt att vid kommunalbeskattningen avdra från nettoförvärvsinkomsten, förutom de avdrag som avses i 105 § inkomstskattelagen, 340 euro för varje termin under vilken han erhållit regelbunden och full undervisning i en läroinrättning på grundskole-, gymnasie- eller högskolenivå eller i en därmed jämförbar läroinrättning.
Denna lag träder omedelbart i kraft och tillämpas första gången vid den beskattning som skall verkställas för skatteåret 2002.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 och 8 §§ landskapslagen om hundskatt
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. och 8 § landskapslagen den 24 november 1981 om hundskatt (77/1981) som följer:
1 §
För hund skall i enlighet med vad i denna lag stadgas årligen betalas hundskatt till den kommun där hundägaren hade sitt egentliga bo och hemvist (hemort) vid utgången av det föregående kalenderåret (skatteåret). Hundskatt skall erläggas årligen till ett belopp av högst 25 euro i enlighet med vad kommunfullmäktige besluter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Har hundägare försummat att göra ändringsanmälan om flyttning till annan ort eller anmälan för skattefri hund, kan kommunstyrelsen ålägga honom en försummelseavgift om 10 euro. Avgiften skall debiteras senast under det femte året efter det år för vilket anmälan borde har gjorts. Angående försummelseavgiften gäller i övrigt vad om hundskatt är stadgat.
Denna lag träder omedelbart i kraft.
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om bostadshusreservering
vid kommunalbeskattningen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § landskapslagen den 28 maj 1987 om bostadshusreservering vid kommunalbeskattningen (44/1987), sådan den lyder i landskapslagen den 11 februari 1992 (16/1992) som följer:
3 §
En bostadshusreservering skall göras i samfunds bokföring senast vid fastställandet av bokslutet. Maximibeloppet för reserveringen är under skatteåret 68 euro per kvadratmeter av bostadshusets area. Om bostadshusreservering avser en yta som understiger 200 kvadratmeter eller om reserveringen understiger 3.500 euro är den inte avdragbar vid beskattningen.
Denna lag träder omedelbart i kraft och tillämpas första gången vid den beskattning som skall verkställas för skatteåret 2002.
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 3 §§ landskapslagen om avdrag
vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 1 mom. och 3 § landskapslagen den 10 januari 1984 om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån (4/1984) som följer:
2 §
Som studielåneavdrag får avdras det belopp vilket den skattskyldige till kreditinrättning erlagt som amortering på studielån. Avdraget får dock utgöra högst 500 euro per kalenderår.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3 §
På ansökan av kommun kan landskapsstyrelsen, om kommunen har låg skattekraft, sänka övre gränsen för det i 2 § nämnda avdraget till lägst 250 euro.
Denna lag träder omedelbart i kraft och tillämpas första gången vid den beskattning som skall verkställas för skatteåret 2002.
| Mariehamn den 20 december 2001 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Olof Erland |
Parallelltexter