Framställning 11/2003-2004
|
|
| ||
| Ålands landskapsstyrelse | FRAMSTÄLLNING nr 11/2003-2004 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2004-04-01 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret
Huvudsakligt innehåll
Landskapsstyrelsen föreslår att krav införs på att fiske som bedrivs inom ramen för de kvoter som fastställts av Europeiska gemenskapen skall ha en tillräcklig anknytning till den åländska fiskerinäringen. De kriterier som föreslås är att hälften av fångsten landas i åländsk hamn, hälften av fiskefärderna utgår från åländsk hamn eller att en tredjedel av besättningen är fast bosatta i landskapet. Fiskefartyg som inte uppfyller något av villkoren avförs ur fiskefartygsregistret och mister därmed sin fiskelicens om det inte heller på annat sätt kan visas att det fiske som bedrivs har tillräcklig anknytning till den åländska fiskerinäringen.
Syftet med förslaget är att trygga de åländska yrkesfiskarnas rätt till de fångstkvoter som fastställts av Europeiska gemenskapen.
Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft vid ett årsskifte eftersom systemet bygger på en bedömning kalenderårsvis av anknytningen till den åländska fiskerinäringen. Enligt förslaget skall ändringen träda i kraft den 1 januari 2005.
INNEHÅLL
1.1 Europeiska gemenskapens bestämmelser och rättspraxis
2. Bedömning av nuläget och förslag till ändring
Allmän motivering
1. Nuläge
1.1 Europeiska gemenskapens bestämmelser och rättspraxis
Inom Europeiska gemenskapen (EG) fördelas de gemensamma fiskemöjligheterna på nationella fångstkvoter. Kvoterna grundar sig på det traditionella fiske som den av fiskerinäringen beroende lokalbefolkningen i landet dragit nytta av innan kvotsystemet etablerades. Fångstkvoterna fastställs varje år genom förordningar av ministerrådet. Medlemsstaterna är skyldiga att följa med fångsten och vid behov avbryta fisket när en kvot uppfylls. Registrering av fiskefartyg är en del av den gemensamma fiskeripolitiken som i första hand syftar till att följa med fångsten av kvoterade fiskarter och att anpassa fiskeflottans kapacitet till de begränsade fiskemöjligheterna. EG fastställer också en referensnivå för fiskekapaciteten i varje medlemsstat. Denna referensnivå bestämmer i praktiken utrymmet i de nationella fiskefartygsregistren.
När kvotfördelningssystemet infördes uppstod något som kallas kvothoppning. Det innebär att ett fiskeföretag i en medlemsstat exempelvis förvärvar fiskefartyg under en annan medlemsstats flagg i syfte att komma åt den statens fångstkvot utan att anlita besättning i flaggstaten eller att landa fångsten där. Medlemsstaternas försök att försvåra sådant utnyttjande av en stats kvoter har föranlett flera avgöranden av EG-domstolen. Rättspraxis visar att regleringen för att förhindra kvothoppning kan bestå i att ställa krav på att det fiske som bedrivs skall ha ekonomisk anknytning till medlemsstatens fiskerinäring. Kraven kan gälla till exempel landning av fångsten, den hamn ett fartyg anlitar eller fartygsbesättningens nationalitet.
1.2. Landskapets lagstiftning
EG fastställer inga fångstkvoter specifikt för Åland utan landskapet har del i den kvot som fastställs för Finland. Inom ramen för Finlands kvot för laxfiske fastställs en särskild kvot för Åland medan fiske efter övriga arter för landskapets del sker inom de finländska fångstkvoterna.
Enligt 5 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen (40/1995) skall landskapsstyrelsen upprätthålla de register som behövs för kontrollen och statistikföringen av gemenskapens fiskeripolitik. I paragrafen anges dessutom vilka uppgifter som kan införas i registren.
I landskapsförordningen om register för fiskerinäringen (51/1995) finns mer detaljerade bestämmelser om de register som förs, bland annat fiskefartygsregistret. Av förordningen framgår att alla fartyg som har hemort i landskapet och som används för att bedriva fiske i förtjänstsyfte skall antecknas i registret. När ett fartyg har antecknats i registret utfärdas ett registerutdrag som fungerar som fiskelicens. Fartyget får inte användas för fiske innan registerutdraget har utfärdats. Det här betyder i praktiken att fiske i förtjänstsyfte endast får bedrivas med registrerade fartyg. Samtidigt betyder det också att alla fartyg som har hemort i landskapet blir registrerade om det finns utrymme i registret. Utrymmet har bestämts genom att den fiskekapacitet som tilldelats Finland har fördelats mellan landskapet och riket genom en överenskommelse.
1.3. Rikets lagstiftning
Rikslagstiftningen omfattade ursprungligen samma regler som landskapets lagstiftning om fiskefartygsregister. Det fanns således inget annat krav än att fartyget skulle ha hemort i Finland för att kunna antecknas i registret och därmed erhålla fiskelicens. Emellertid utsattes man för sådan kvothoppning som beskrivs ovan. Till exempel bedrevs fiske inom ramen för den finländska torskkvoten även av fartyg som hade dansk besättning och vars fångster landades enbart i danska hamnar.
För att åtgärda problemet gjordes en ändring av lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1139/1994, ändrad genom FFS 1008/2002) som trädde i kraft den 1 januari 2003. Ändringen innebär att i rikets fiskefartygsregister får endast antecknas fartyg som bedriver fiske av fiskarter för vilka kvoter fastställs av EG och vars fiske har en tillräcklig ekonomisk anknytning till finsk fiskerinäring. Fisket har tillräcklig ekonomisk anknytning om minst hälften av fångsten landas i finsk hamn, om minst hälften av fiskefärderna utgår från finsk hamn eller om minst hälften av besättningen är finska medborgare eller medborgare i någon annan stat inom EES och bosatta i Finland. Jord- och skogsbruksministeriet som för registret kan även beakta andra omständigheter som visar att det fiske som ett fartyg bedriver har tillräcklig ekonomisk anknytning till finsk fiskerinäring. Ett fartyg som inte uppfyller villkoren kan avföras ur registret och mister därmed sin fiskelicens.
1.4. Svensk lagstiftning
Enligt den svenska fiskelagen (SFS 1993:787) får yrkesmässigt fiske bedrivas endast av registrerade yrkesfiskare. Yrkesfiskelicens beviljas för sådant fiske som har anknytning till svensk fiskerinäring.
Genom förordning bestäms närmare om när fisket anses ha anknytning till svensk fiskerinäring (se SFS 1994:1716). Omständigheter som visar att fisket har en sådan anknytning är att minst hälften av den totala fångsten under ett kalenderår landas i Sverige, att minst hälften av fartygets fiskefärder utgår från svensk hamn eller att minst hälften av de besättningsmän som deltar i fisket är fast bosatta i Sverige. Fiskeriverket, som är den myndighet som beviljar yrkesfiskelicenser, kan vid beviljande även beakta andra omständigheter som sökanden åberopar och som visar att fisket har ekonomisk anknytning till svensk fiskerinäring.
2. Bedömning av nuläget och förslag till ändring
Såvida det finns utrymme i det åländska fiskefartygsregistret finns det för närvarande inga möjligheter att neka ett fiskefartyg med hemort i landskapet rätten att antecknas och därmed erhålla fiskelicens. En viss begränsning ligger dock i det faktum att man för att få bedriva yrkesfiske i regel skall vara bosatt i landskapet (enligt 2 § LL om fiske i landskapet (39/1956)).
Det är endast en liten andel av det fiske som under de senaste åren har bedrivits av fartyg registrerade i landskapet inom ramen för fångstkvoterna som inte kan anses ha någon anknytning till den åländska fiskerinäringen. Problemet är således inte särskilt stort. Det finns dock orsak att vidta åtgärder för att den här typen av problem heller inte skall växa sig större. Genom att allt fler medlemsstater inför krav på att fisket inom ramen för de nationella kvoterna även skall ha ekonomisk koppling till landets fiskerinäring minskar utrymmet för den så kallade kvothoppningen. Det i sin tur kan leda till att intresset ökar för de områden där sådana regler inte tillämpas. I förlängningen skulle det betyda att det fiske som bedrivs inom ramen för fångstkvoterna i allt mindre utsträckning har någon ekonomisk anknytning till den åländska fiskerinäringen.
För att undvika den utveckling som beskrivs ovan och således trygga de åländska yrkesfiskarnas ställning bedöms det som motiverat och angeläget att det ställs krav på att fisket skall ha anknytning till den åländska fiskerinäringen för att ett fiskefartyg skall erhålla fiskelicens. Enligt förslaget skall anknytningen till fiskerinäringen definieras med följande alternativa kriterier: minst hälften av fångsten skall landas i åländsk hamn, minst hälften av fiskefärderna skall utgå från åländsk hamn eller minst en tredjedel av besättningen skall vara fast bosatt i landskapet. Bortsett från det sistnämnda kriteriet motsvarar de i stort sett dem som tillämpas i riket och i Sverige. Med hänvisning till att tillgången på besättning i landskapet är förhållandevis begränsad är det inte ändamålsenligt att kräva att hälften av besättningen skall vara bosatt här. På samma sätt som i riket och i Sverige föreslås också att det skall finnas en möjlighet för landskapsstyrelsen att beakta andra omständigheter som visar att fisket har anknytning till fiskerinäringen.
Bedömningen av fiskets anknytning till den åländska fiskerinäringen sker på årsbasis. Med hänsyn till Ålands litenhet i det här sammanhanget bör vissa avvikelser från kriterierna kunna godkännas exempelvis om det inte har funnits avsättning för fisken på den åländska marknaden eller om det inte har funnits besättning att tillgå i landskapet. Fiskefartyg som inte uppfyller något av villkoren och som heller inte på annan grund bedöms ha anknytning till den åländska fiskerinäringen avförs ur registret samtidigt som fiskelicensen dras in.
De regler som föreslås bedöms vara av den art att de begränsar den i 18 § 1 mom. grundlagen tryggade näringsfriheten. Begränsning av näringsfriheten är dock i vissa fall möjlig förutsatt att regleringen sker genom lag. Med ledning av att man i riket infört motsvarande begränsning i vanlig lagstiftningsordning kan slutsatsen dras att de föreslagna reglerna accepteras som begränsning av näringsfriheten. Med hänvisning till grundlagens formulering bör dock bestämmelserna enligt landskapsstyrelsens bedömning införas genom landskapslag. Landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen (12 §) ger i och för sig ett visst utrymme för landskapsstyrelsen att utfärda bestämmelser på förordningsnivå i vissa frågor. De torde dock inte vara tillämpliga i det här fallet.
Om förslaget träder i kraft bör landskapsförordningen om register för fiskerinäringen ändras så att hänvisningen i förordningens 1 § 1 mom. inte bara avser 5 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen utan även den nya 5a §. Dessutom bör förordningens 2 § upphävas för undvikande av oklarhet.
3. Förslagets verkningar
Genom förslaget säkerställs att det fiske som bedrivs av fartyg registrerade i landskapet inom ramen för fångstkvoterna får en fastare ekonomisk anknytning till den åländska fiskerinäringen. För närvarande finns endast ett fiskefartyg antecknat i fiskefartygsregistret som veterligen inte uppfyller något av de föreslagna kriterierna. Om inte ägaren kan anpassa fisket som bedrivs till kraven eller visa att det ändå har tillräcklig anknytning till den åländska fiskerinäringen avförs fartyget ur registret.
Förslaget innebär också att de åländska yrkesfiskarnas ställning stärks när det gäller tillgången till de fångstkvoter som fastställs av EG. Det är nästan uteslutande män som är sysselsatta inom fiskerinäringen, år 2000 var andelen drygt 90 %. Förslaget kan inte sägas ha några effekter på jämställdheten mellan könen.
Förslaget bedöms inte ha några miljömässiga verkningar och heller inga nämnvärda organisatoriska effekter. De uppgifter som behövs för bedömningen av fiskets anknytning till den åländska fiskerinäringen är till övervägande del sådana som redan samlas in inom ramen för det befintliga kontrollsystemet.
4. Ärendets beredning
Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning. Ålands Fiskare rf har hörts i ärendet.
Lagtext
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen
I enlighet med lagtingets beslut
ersätts i 2, 3, 5, 6 och 12 §§ landskapslagen den 18 april 1995 om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen (40/1995) ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former samt
fogas till lagen en ny 5a § som följer:
5a §
Fiskefartygsregister
I fiskefartygsregistret antecknas fartyg med hemort i landskapet som används för att bedriva fiske av fiskarter vars kvoter fastställs av Europeiska gemenskapen och för vilka fisket har en tillräcklig ekonomisk anknytning till landskapets fiskerinäring.
Det fiske som bedrivs med ett fartyg har en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring om:
1) minst hälften av den totala fångsten under ett kalenderår, enligt fångstens värde, landas i åländsk hamn,
2) minst hälften av fartygets årliga fiskefärder utgår från åländsk hamn eller
3) minst en tredjedel av fartygets besättning är bosatta i landskapet.
Även andra omständigheter som framförs av fartygets ägare kan beaktas för att visa att det fiske som bedrivs med fartyget har en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring.
Ett fartyg som inte uppfyller något av de villkor som anges i 1 mom. eller vars fiske inte på något annat sätt kan visas ha en tillräcklig ekonomisk anknytning till åländsk fiskerinäring kan strykas ur fiskefartygsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
| Mariehamn den 1 april 2004 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Kerstin Alm |