Framställning 11/2006-2007

		FRAMSTÄLLNING nr 11/2006-2007
		Datum
		2007-03-06
	Till Ålands lagting

Lagstiftning om posttjänster

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om posttjänster.

     I den föreslagna lagen regleras de samhällsomfattande tjänsterna, dvs. posttjänster som omfattar hela landskapet. De samhällsomfattande tjänsterna föreslås innefatta insamling, sortering, transport och utdelning av brevförsändelser med en vikt av högst två kilogram och postpaket med en vikt av högst 30 kilogram. Inom varje kommun skulle det finnas minst ett verksamhetsställe för tillhandahållande av posttjänster och insamling samt utdelning skulle ske minst fem dagar i veckan.

     Lagen föreslås vara tillämplig även i fråga om gränsöverskridande tjänster, dvs. i fråga om försändelser som ankommer till eller lämnar landskapets område.

     Rätten att tillhandahålla posttjänster föreslås bli beroende av tillstånd, som meddelas av landskapsregeringen. Som villkor för tillståndet skulle bl.a. kunna föreskrivas skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

 

__________________

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Nuläge. 3

1.1. Lagstiftning och praxis. 3

1.2. EG-direktivet rörande posttjänster 3

1.3. Förhållandena i riket och i Sverige. 4

2. Behovet av förändringar 4

3. Landskapsregeringens förslag. 4

3.1 Allmänt 4

3.2 De viktigaste förslagen. 5

4. Lagstiftningsbehörigheten. 5

5. Förslagets konsekvenser 5

5.1 Ekonomiska konsekvenser 5

5.2 Administrativa konsekvenser 6

5.3 Miljö- och jämställdhetskonsekvenser 6

6. Genomförandet 6

7. Beredningsarbetet 6

Detaljmotivering. 6

1. Landskapslagen om posttjänster 6

2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Posten på Åland. 18

Lagtext 21

L A N D S K A P S L A G om posttjänster 21

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Posten på Åland. 34

Parallelltexter 36

 

Allmän motivering

 

1. Nuläge

 

1.1. Lagstiftning och praxis

 

I samband med att landskapet i och med 1991 års självstyrelselag övertog postverksamheten stiftades en särskild lag rörande affärsverket Posten på Åland, landskapslagen (1992:39) om Posten på Åland. Den lagen reglerar främst affärsverkets organisation. Landskapet saknar därför för närvarande någon egentlig lagstiftning om posttjänster. Enligt 10 och 11 §§ landskapslagen om Posten på Åland ankommer det emellertid på lagtinget att vid budgetbehandlingen och, sedan budgeten fastställts, på landskapsregeringen att närmare bestämma omfattningen av den service som Posten på Åland skall tillhandahålla. De knapphändiga regler som på det sättet utfärdats rörande de egentliga posttjänsterna överensstämmer i stort med motsvarande regler för postverksamheten i riket.

 

1.2. EG-direktivet rörande posttjänster

 

Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (posttjänstdirektivet) ändrades delvis genom Europaparlamentets och Rådets direktiv 2002/39/EG. Bl. a. förlängdes direktivets giltighetstid till 1.1. 2009.

     Det ursprungliga syftet med posttjänstdirektivet var att harmonisera verksamhetsförutsättningarna inom postsektorn samt att i alla medlemsstater garantera samhällsomfattande tjänster av viss kvalitet till rimligt pris.

     Kvalitetskraven är relativt detaljerat beskrivna. Bl. a. skall medlemsstaterna se till att det finns åtminstone en offentlig eller enskild organisation som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och som minst fem dagar i veckan gör en insamling hos och en utdelning till varje fysisk och juridisk persons bostad respektive hemvist. Den nationella tillsynsmyndighet som förutsätts övervaka postsektorn har rätt att medge undantag från dessa krav när fråga är om exceptionella omständigheter eller när de geografiska förhållandena motiverar ett undantag.

     De samhällsomfattande tjänsterna skall omfatta åtminstone insamling, sortering, transport och utdelning av andra postförsändelser än postpaket som väger högst två kilogram och postpaket som väger högst tio kilogram samt möjlighet till rekommendation och assurans av försändelser. Därtill skall en medlemsstat se till att postpaket som tas emot från andra medlemsstater och som väger högst 20 kilogram överlämnas till en mottagare som befinner sig inom dess territorium.

     De samhällsomfattande tjänsterna skall täcka såväl nationella tjänster som gränsöverskridande tjänster.

     Om det är nödvändigt för att säkerställa att de samhällsomfattande tjänsterna upprätthålls, får under vissa förutsättningar insamling, sortering, transport och överlämnande av inrikes brevförsändelser och inkommande gränsöverskridande brevförsändelser omfattas av monopol för den eller dem som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. För icke-monopoliserade tjänster som ligger inom eller utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd får en medlemsstat införa tillståndsförfarande i den omfattning detta bedöms vara nödvändigt för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls och för att skydda de samhällsomfattande tjänsterna. Beviljandet av tillstånd får villkoras av bl.a. skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster samt innebära krav på tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och utförande.

     I fråga om avgifterna för de samhällsomfattande tjänsterna skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att priserna grundar sig på de faktiska kostnaderna samt att de är rimliga, icke-diskriminerande samt ger samtliga användare möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls. En medlemsstat kan anta en enhetlig taxa för hela sitt territorium. En enhetlig taxa utesluter dock inte möjligheten att ingå individuella prisavtal med kunder.

 

1.3. Förhållandena i riket och i Sverige

 

Såväl i riket som i Sverige finns det särskilda lagar som reglerar posttjänster (lagen om posttjänster, FFS 313/2001 respektive postlagen, SFS 1993:1684, jämte ändringar). I dessa lagar regleras posttjänsterna på ett uttömmande sätt. Genom lagarna har dessutom posttjänstdirektivet införlivats i den nationella lagstiftningen.

 

2. Behovet av förändringar

 

Det får anses otillfredsställande att posttjänsterna inte är lagreglerade i landskapet. De regler för den postala verksamheten som uppställs i landskapets budget kan inte anses ersätta lagstiftning, bl.a. därför att de är att betrakta som myndighetsinterna instruktioner, vilka inte direkt ger några rättigheter till tredje man, dvs. till postkunderna.

     Landskapsregeringen bedömer att det behöver stiftas en särskild landskapslag rörande posttjänster. I lagen bör upptas åtminstone de bestämmelser i posttjänstdirektivet som medlemsstaterna är skyldiga att införliva. Dessa refereras ovan under avsnitt 1.2. Som framgår är det möjligt att för vissa tjänster införa monopol eller att föreskriva tillståndsplikt. Landskapsregeringen gör bedömningen att det inte föreligger anledning att införa något monopol. Däremot anser landskapsregeringen att det finns anledning att införa tillståndstvång för rätten att tillhandahålla posttjänster. Tillståndskravet ger bättre möjlighet att övervaka att aktörerna inom verksamhetsområdet är seriösa och innebär därför en garanti för att konsumenterna verkligen kommer i åtnjutande av de tjänster som posttjänstdirektivet avser att tillförsäkra dem. Ett tillståndsförfarande ger även möjlighet att försäkra sig om att samtliga aktörer tillhandahåller tjänster på lika villkor för samtliga konsumenter, något som enligt landskapsregeringens mening är önskvärt.

     När en särskild landskapslag om posttjänster träder i kraft finns det inte längre behov av att inom ramen för landskapets budget fastställa den grundläggande postservice som Posten på Åland skall tillhandahålla. De bestämmelser i landskapslagen (1992:39) om Posten på Åland (10 och 11 §§) enligt vilka den grundläggande postservicen skall regleras i landskapets budget kan därför upphävas. Detsamma gäller reglerna rörande prissättning av varor och tjänster (7 §).

 

3. Landskapsregeringens förslag

 

3.1 Allmänt

 

Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitten 2 och 3 föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om posttjänster. Det grundläggande syftet med lagen skall vara att säkerställa att samtliga användare till rimliga priser har tillgång till samhällsomfattande tjänster av god kvalitet. De samhällsomfattande tjänsterna skall innefatta möjlighet för alla användare att ta emot postförsändelser med en vikt av högst 30 kilogram. För att det skall vara möjligt att upprätthålla denna service för alla användare föreslås att det i varje kommun skall finnas minst ett verksamhetsställe som tillhandahåller posttjänster.

     Det kan antas att Posten på Åland inom en överskådlig framtid kommer att vara den enda organisation som också i fråga om glesbygden förmår upprätthålla den servicenivå till vilken denna framställning syftar. Av den anledningen är det landskapsregeringens avsikt att även fortsättningsvis ålägga Posten på Åland skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

     Avsikten är att branschen, liksom för närvarande, skall kunna finansiera sin  verksamhet utan stöd från samhället.

 

3.2 De viktigaste förslagen

 

Även om avsikten är att genom lagstiftning i första hand reglera samhällsomfattande tjänster är avsikten att lagen skall vara tillämplig på posttjänster i allmänhet. Från lagens tillämpningsområde skulle dock undantas posttjänster avseende tidningar och tidskrifter, lokal verksamhet som sker i mindre omfattning, en näringsidkares interna verksamhet samt s.k. kurirverksamhet.

     De samhällsomfattande tjänsterna föreslås få den omfattning som anges i posttjänstdirektivet, dock med det undantaget att de skulle omfatta från utlandet ankommande postpaket som väger högst 30 kilogram. (högst 20 kilogram enligt posttjänstdirektivet).

     Kvalitetsnormerna gällande de samhällsomfattande tjänsterna föreslås bli lagfästa, såvitt gäller befordran av lokala brevförsändelser samt gränsöverskridande post.

     Rätten att tillhandahålla i lagen reglerade tjänster föreslås bli beroende av tidsbundet tillstånd, som meddelas av landskapsregeringen. Avsikten är att en sökande som uppfyller de i lagen uppställda kraven alltid skulle beviljas tillstånd. Samtidigt skulle det dock vara möjligt för landskapsregeringen att i tillståndsbeslutet uppställa villkor som bedöms vara nödvändiga med tanke på de samhällsomfattande tjänsternas kvalitet.

     Landskapsregeringen föreslås för Ålands del bli sådan nationell tillsynsmyndighet som förutsätts finnas enligt posttjänstdirektivet.

 

4. Lagstiftningsbehörigheten

 

Enligt 18 § 20 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörigheten i fråga om postväsendet. Enligt 59 § 1 mom. självstyrelselagen ankommer det på riket att ingå avtal av folkrättslig karaktär även för landskapets del, dock så att lagtingets samtycke krävs när fråga är om angelägenhet som faller inom landskapets behörighet. Av det skälet är landskapet bundet av de skyldigheter men kan också åtnjuta de rättigheter som följer av fördrag som reglerar internationell postverksamhet och till vilka Finland anslutit sig, bl.a. Världspostkonventionen. Så är t.ex. Posten på Åland en av de två organisationer i Finland (den andra är Posten Finland Ab) som för närvarande har rätt att utge internationellt godkända frimärken.

     Posten på Åland har slutit avtal bl.a. med övriga nordiska postverk gällande posttjänster och betalning av ersättningar för dem. För klarhetens skull kan det konstateras att dessa avtal trots deras internationella natur inte är att betrakta som fördrag enligt 59 § självstyrelselagen. Bundenheten till avtalen uppkommer inte på mellanstatlig nivå utan fråga är i stället om avtal med närmast civilrättslig karaktär.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

5.1 Ekonomiska konsekvenser

 

Framställningen har inga direkta ekonomiska verkningar vad gäller den egentliga postverksamheten, eftersom den inte omedelbart ändrar det nuvarande systemet för postal verksamhet i landskapet. Posten på Åland kommer alltså att fortsätta sin verksamhet i stort sett som tidigare. På sikt kan man naturligtvis tänka sig att det uppträder konkurrenter till Posten på Åland och att detta förhållande får ekonomiska konsekvenser men det förefaller inte sannolikt att en sådan situation uppkommer inom överskådlig framtid. En sådan konkurrenssituation är dessutom möjlig också under nuvarande förhållanden.

     Eftersom landskapsregeringen i sin egenskap av tillsynsmyndighet kommer att påläggas vissa nya uppgifter kan man förvänta sig en viss ökning av kostnaderna. Dessa bedöms dock bli måttliga och kommer åtminstone delvis att täckas av den avgift för tillsynen som postföretagen föreslås bli skyldiga att betala.

 

5.2 Administrativa konsekvenser

 

Eftersom den nya lagstiftningen förutsätter ett tillståndsförfarande avseende postverksamheten samt tillsyn över tillståndshavarna, är det nödvändigt att inom landskapsförvaltningen skapa rutiner för handläggning av tillståndsfrågor och tillsynsuppgifterna. Å andra sidan har Posten på Åland redan enligt den gällande lagstiftningen i viss utsträckning varit underkastad tillsyn från lagtinget och landskapsregeringen. Det är därför inte sannolikt att fråga blir om några mer genomgripande förändringar. Avsikten är att tillstånds- och tillsynsfrågorna skall handläggas på kansliavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning.

 

5.3 Miljö- och jämställdhetskonsekvenser

 

Såvitt bekant har lagförslaget inga konsekvenser för jämställdheten eller miljön.

 

6. Genomförandet

 

Den föreslagna lagstiftningen innebär att den postala verksamheten i landskapet lagregleras i betydligt större utsträckning än vad som för närvarande är fallet. Å andra sidan sker ingen förändring vad gäller huvudmannaskapet för verksamheten, eftersom Posten på Åland också fortsättningsvis kommer att tillhandahålla posttjänster. Dessutom förhåller det sig på det sättet att en betydande del av de regler som upptas i den nya lagen redan nu tillämpas i praktiken, antingen på grund av föreskrifter som lämnats i lagtingets budgetbeslut eller till följd av etablerad praxis. Endast vad gäller tillstånds- och i viss mån tillsynsförfarandet kan helt nya frågeställningar och behov tänkas uppkomma.

     Mot sagda bakgrund är det inte sannolikt att införandet av den nya lagstiftningen innebär några särskilda problem som bör uppmärksammas.

 

7. Beredningsarbetet

 

Lagförslaget grundar sig på ett förslag till lagstiftning om posttjänster som utarbetats inom Posten på Åland.

     I ärendet har kommunerna, kommunförbundet, Ålands handelskammare r.f., Ålands köpmannaförening r.f., Ålands gårdsägarförening r.f. och Mariehamns pensionärsförening r.f. beretts möjlighet att yttra sig.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslagen om posttjänster

 

1 § Lagens syfte. I paragrafens 1 mom. anges det grundläggande syftet med den föreslagna lagen. Detta sammanfaller med de mål för de samhällsomfattande tjänsterna som uppställs i artikel 3 i posttjänstdirektivet. I sak överensstämmer det även med det grundläggande mål för postverksamheten som lagtinget antagit i överensstämmelse med 10 § landskapslagen om Posten på Åland.

     I paragrafens 2 mom. anges konkret att det är landskapsregeringen som bär det yttersta ansvaret för att lagens syften uppnås, dvs. att åtminstone den mininivå som de samhällsomfattande tjänsterna är avsedd att garantera uppnås överallt i landskapet. De medel som landskapsregeringen i första hand har att tillgå för att tillse att lagens syfte uppnås är befogenheten att pröva och avgöra tillståndsansökningar för postverksamheten i landskapet (6 §). Ett centralt mål i tillståndspolitiken skall alltså vara att så långt som möjligt trygga de samhällsomfattande tjänsterna i landskapet, såväl vad gäller allmän tillgänglighet som vad gäller tjänsternas kvalitet. Ett viktigt medel när det gäller att trygga de samhällsomfattande tjänsterna är den i 7 § föreslagna möjligheten att vid behov föreskriva att var och en som anhåller om rätt att bedriva postverksamhet åläggs att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

 

2 § Lagens tillämpningsområde. I paragrafen definieras lagens tillämpningsområde negativt, dvs. i lagtexten anges på vilka tjänster lagen inte är tillämplig. Eftersom dessa tjänster är att betrakta som undantag från huvudregeln skall de ges en restriktiv tolkning. I oklara fall är alltså utgångspunkten att lagen skall tillämpas.

     Undantagen från lagens tillämpningsområde förtecknas i paragrafens 2 mom. I 2 mom. 1 punkten föreskrivs att lagen inte skall vara tillämplig på posttjänster avseende tidningar och tidskrifter. Det kan konstateras att det vid en jämförelse mellan artikel 2 stycke 6 och artikel 3 stycke 4 i posttjänstdirektivet förefaller uppenbart att en korrekt implementering av posttjänstdirektivet förutsätter att även posttjänster avseende tidningar och tidskrifter regleras i den nationella lagstiftningen rörande posttjänster. Å andra sidan har man i riket vid införlivandet av posttjänstdirektivet i rikslagstiftningen uteslutit posttjänster avseende tidningar och tidskrifter från lagens tillämpningsområde (2 § 2 mom. 1 punkten lagen om posttjänster). Grunden för denna åtgärd anges vara det förhållandet att befordran av tidningar uppfattas höra till den i grundlag tryggade yttrandefriheten, som alltså skulle inskränkas genom ett tillståndsförfarande (proposition nr 74/2000).

     Enligt landskapsregeringens mening förefaller man i propositionen förbise det faktum att nationell rätt, oavsett hierarkisk ställning, är sekundär i förhållande till gemenskapsrätten. Gemenskapsrätten äger därmed företräde även i förhållande till nationell lagstiftning av grundlagsnatur.

     Högsta domstolen anser sig i sin granskning av antagna landskapslagar ha rätt att kontrollera om lagarna är förenliga med gemenskapsrätten. Eftersom det åligger högsta domstolen att självständigt pröva antagna landskapslagars innehåll, kan man inte utgå från att en landskapslag kommer att accepteras som förenlig med gemenskapsrätten redan på den grunden att den i sak överensstämmer med en motsvarande rikslag. Den situationen kan alltså uppkomma att högsta domstolen anser att ett införlivande av ett direktiv i landskapslagstiftningen inte gjorts på korrekt sätt trots att införlivandet skett på samma sätt i rikslagstiftningen.

     Mot sagda bakgrund finns det anledning att överväga huruvida det är möjligt att utesluta posttjänster gällande tidningar och tidskrifter från förevarande lags tillämpningsområde. Med hänsyn till yttrandefrihetsaspekterna och med hänsyn till att kommissionen inte förefaller ha reagerat mot det sätt på vilket Finland införlivat posttjänstdirektivet i den nationella lagstiftningen har landskapsregeringen valt att i förevarande avseende föreslå samma reglering som i riket.

     Även om valet att utesluta tidningar och tidskrifter från lagens tillämpningsområde kanske kan ses som en vinst från yttrandefrihetssynpunkt kan det ändå åtminstone i teorin komma att innebära nackdelar för den enskilde konsumenten. De garantier rörande tillgänglighet och kvalitet som lagen genom de samhällsomfattande tjänsterna avser att trygga för samtliga invånare kommer nämligen inte att gälla distributionen av tidningar och tidskrifter. Inte ens ett postföretag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster är alltså bundet av några regler i denna lag eller några tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av lagen, såvitt gäller distribution av tidningar och tidskrifter. Trots detta är det landskapsregeringens uppfattning att postföretagen av rent praktiska skäl kommer att handha distributionen av tidningar och tidskrifter på i huvudsak samma sätt som posten i övrigt.

     1 2 punkten avses sådan geografiskt begränsad utdelning som omhänderhas av t.ex. en lokal organisation eller lokal budtjänst och vilken sker i mindre skala på ett begränsat område. Denna typ av verksamhet saknar betydelse för strävandena att nå de i 1 § avsedda målen.

     Med en näringsidkares interna verksamhet avses i 3 punkten distribution av post mellan ett företags olika verksamhetsställen.

     Undantaget i 4 punkten avser s.k. kurirpostverksamhet. Typiskt för kurirtjänsterna är individuella avtal som syftar till snabba leveranser.

     I fråga om de föreslagna undantagen är att observera att definitionen av begreppet brevförsändelse i 3 § skall tillämpas även i fråga om de brevförsändelser som avses i förevarande lagrum.

 

3 § Definitioner. De mest centrala begreppen i lagen definieras i denna paragraf. I punkt 1 definieras begreppet postverksamhet. Avgörande för om denna lag skall vara tillämplig i fråga om postverksamhet är om tjänsterna erbjuds mot betalning eller ej. Tjänster som erbjuds gratis faller utanför lagens tillämpningsområde. Begreppet avgift skall inte förstås så inskränkt att fråga är om betalning endast i pengar. Även posttjänster som erbjuds mot ersättning i form av t.ex. gentjänster av ekonomiskt värde skall betraktas som tjänster på vilka denna lag är tillämplig.

     I punkt 2 definieras begreppet posttjänster. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet. Det är att observera att det är tillfyllest att något av de moment som beskrivs är för handen för att fråga skall vara om posttjänst enligt denna lag.

     I punkt 3 definieras samhällsomfattande tjänster med en hänvisning till 4 §, där tjänsternas innehåll närmare beskrivs. Som av uttrycket framgår är de samhällsomfattande tjänsterna ett särskilt slag av posttjänster, för vilka är typiskt att de har ett socialt syfte i det att de finns att tillgå även på sådana platser där kommersiell lönsamhet är svår att uppnå.

     I punkt 4 definieras begreppet inlämningsställe. Definitionen överensstämmer i sak med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 5 definieras begreppet insamling. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 6 definieras begreppet utdelning. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 7 definieras begreppet postförsändelse. Definitionen överensstämmer delvis med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet. I motsats till vad som gäller enligt posttjänstdirektivet skall dock tidningar och tidskrifter inte anses utgöra postförsändelser enligt denna lag. Som framgått ovan (detaljmotiveringen till 2 §) beror detta på att distribution av tidningar och tidskrifter uteslutits från lagens tillämpningsområde.

     I punkt 8 definieras begreppet brevförsändelse. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 9 definieras begreppet postpaket. Eftersom det föreskrivs i artikel 3 i posttjänstdirektivet att Världspostföreningens regler rörande minimi- och maximimått för postpaket skall följas, behövs inte någon utförligare definition i förevarande sammanhang.

     I punkt 10 definieras begreppet postföretag. Ett postföretag i lagens mening är ett företag som bedriver verksamhet som enligt denna lag är tillståndspliktig.

     Definitionen i punkt 11 avser postföretag som ålagts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Det kan konstateras att detta förhållande inte hindrar företaget att tillhandahålla andra former av tjänster som avses i denna lag och t.o.m. tjänster som inte alls förutsätts i lagen.

     I punkt 12 definieras begreppet avsändare. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 13 definieras begreppet mottagare. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 14 definieras begreppet användare. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 15 definieras begreppet rekommenderad försändelse. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 16 definieras begreppet assurerad försändelse. Definitionen överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet.

     I punkt 17 definieras begreppet mottagningsbevis.

     I punkt 18 definieras begreppet gränsöverskridande post. Det kan konstateras att definitionen avviker från motsvarande definition i artikel 2 i posttjänstdirektivet, enligt vilken gränsöverskridande post endast är post som korsar nationsgränserna. Att begreppet i denna lag måste ges en mer vidsträckt innebörd beror givetvis på det förhållandet att postverksamheten i Finland underlyder två olika jurisdiktioner, rikets och landskapet. Eftersom definitionen materiellt sett inkluderar gränsöverskridande post så som detta begrepp skall uppfattas enligt posttjänstdirektivet, kan den betydelseskillnad som uppkommer enligt landskapsregeringens mening inte anses innebära ett inkorrekt införlivande av posttjänstdirektivet.

 

4 § Samhällsomfattande tjänster. Den lägsta servicenivå som får upprätthållas inom ramen för de samhällsomfattande tjänsterna anges i artikel 3 i posttjänstdirektivet. Genom bestämmelserna i förevarande paragraf uppnås denna miniminivå. Genom bestämmelserna i 1 mom. överskrids den t.o.m. vad gäller vikten på ankommande gränsöverskridande postpaket, som föreslås kunna uppgå till 30 kilogram (medan högst vikt enligt direktivet i motsvarande fall utgör 20 kilogram). Till den delen följer lagförslaget de regler rörande ankommande utrikesförsändelser i  det beslut lagtinget fattat i överensstämmelse med 10 § 1 punkten landskapslagen om Posten på Åland.

     Förslaget i 2 mom. att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall ha minst ett verksamhetsställe för samhällsomfattande tjänster i varje kommun överensstämmer med det beslut lagtinget fattat i överensstämmelse med 10 § 1 punkten landskapslagen om Posten på Åland. Förslaget förutsätter inte att ett postföretag som tillhandhåller samhällsomfattande tjänster nödvändigtvis själv upprätthåller ett verksamhetsställe i varje kommun. På samma sätt som idag föreslås det vara möjligt att köpa tjänster av t.ex. lokala näringsidkare, vilka alltså skulle verka som ombud för postföretaget i fråga.

     Förslaget i 3 mom. rörande insamlingsställen på rimliga avstånd från användarnas bostäder föranleds av det krav som i förevarande hänseende uppställs i artikel 3 i posttjänstdirektivet. Med hänsyn till landskapets ringa geografiska utsträckning torde kravet vara relativt lätt att uppfylla. Det förhållandet att det enligt 2 mom. skall finnas verksamhetsställen i samtliga åländska kommuner kommer naturligtvis också att underlätta möjligheten för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att tillhandahålla ett tillräckligt antal insamlingsställen.

     Också förslaget i 4 mom. rörande insamlings- och utdelningsfrekvensen föranleds av bestämmelserna i artikel 3 i posttjänstdirektivet. Det kan konstateras att ett motsvarande krav gällande tidningsutdelning för närvarande uppställs i det beslut lagtinget fattat i överensstämmelse med 10 § 1 punkten landskapslagen om Posten på Åland.

     Förslaget i 5 mom. rörande likabehandling av nationell och gränsöverskridande post när det gäller de samhällsomfattande tjänsterna föranleds även det av bestämmelserna i artikel 3 i posttjänstdirektivet.

 

5 § Kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjänsterna. Förslaget i 1 mom. rörande kvalitetsnormer för brevförsändelser inom landskapet överensstämmer med de krav som uppställs i artiklarna 16 och 17 i posttjänstdirektivet rörande kvalitetsnormer för inrikes post.

     Kvalitetsnormer för gränsöverskridande post inom Europeiska gemenskapen skall enligt artikel 16 i posttjänstdirektivet fastställas av Europaparlamentet och rådet. De bestämmelser som föreslås i 2 och 3 mom. föranleds av detta förhållande.

 

6 § Beviljande av tillstånd mm. Som framgår av allmänna motiveringen anser landskapsregeringen att postverksamheten är av så stor samhällelig betydelse att rätten att tillhandahålla posttjänster skall göras beroende av tillstånd, vilket meddelas av landskapsregeringen. Av artikel 9 i posttjänstdirektivet framgår att en dylik åtgärd är tillåten.

      Av bestämmelserna i 1 mom. framgår att fysiska personer inte skulle kunna meddelas tillstånd till postverksamhet. Förslaget föranleds av att upprätthållandet av postverksamhet utgör en så viktig samhällelig verksamhet att den inte bör göras beroende av en enskild persons möjlighet att upprätthålla den service som verksamheten förutsätter.

     De grundläggande förutsättningarna för meddelande av tillstånd anges i 2 mom. Bl. a. skulle meddelande av tillstånd inte vara beroende av prövning. utan landskapsregeringen skulle vara skyldig att bifalla en tillståndsansökan om sökanden uppfyller de krav som uppställs i momentet.

     Eftersom postverksamheten är en kapitalkrävande verksamhet, särskilt den verksamhet som bedrivs inom ramen för de samhällsomfattande tjänsterna, i fråga om vilken man inte kan förvänta sig avkastning av kapitalet förrän efter en längre tid, är det skäligt att tillstånd ges på en relativt lång tid. Av den anledning föreslås i 3 mom. att tillstånd skulle kunna ges för ända upp till 20 år. Med hänsyn till att fråga är om en samhälligt betydelsefull verksamhet föreslås att det inte skulle vara möjligt att överföra de rättigheter och skyldigheter som följer av tillståndet på någon annan än ett helägt dotterbolag.

 

7 § Tillståndsvillkor. Av artikel 9 i posttjänstdirektivet framgår att villkor gällande skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster samt rörande krav på tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och utförande får uppställas vid tillståndsgivningen. De i 1 mom. föreslagna möjligheterna att uppställa villkor är enligt landskapsregeringens bedömning förenliga med posttjänstdirektivets bestämmelser. Huruvida det är nödvändigt att ställa villkor och vilka villkor som skall ställas måste prövas från fall till fall. Särskilt viktigt vid denna prövning är givetvis att landskapsregeringen försäkrar sig om att de samhällsomfattande tjänsterna kan upprätthållas utan störningar.

     Förslaget i 2 mom. att det skulle vara möjligt att i efterhand ändra tillståndsvillkoren har ingen direkt förebild i posttjänstdirektivet. Dock måste det enligt landskapsregeringens mening anses förenligt med direktivets syfte att ändra t.ex. ett tillståndsvillkor som äventyrar möjligheterna att upprätthålla de samhällsomfattande tjänsterna. I sakens natur ligger i vilket fall som helst att det måste föreligga vägande skäl för att landskapsregeringen skall kunna fatta beslut om ändring av ett tillståndsvillkor mot tillståndshavarens vilja. Tillståndshavaren kan å andra sidan naturligtvis själv anhålla om ändring av tillståndsvillkoren, varvid det åligger landskapsregeringen att pröva huruvida en ändring är motiverad.

 

8 § Ansökan om tillstånd. I paragrafen föreslås att den som söker tillstånd för postverksamhet lämnar sådan utredning som gör det möjligt att bedöma sökandens seriositet och möjligheter att bedriva postverksamhet.

 

9 § Mottagning av försändelser. Av artikel 5 i posttjänstdirektivet framgår att medlemsstaterna skall säkerställa att de samhällsomfattande tjänsterna erbjuds på ett icke-diskriminerande sätt. I förevarande paragraf föreslås att denna skyldighet skall gälla inte enbart den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster utan samtliga postföretag, såvitt gäller brevförsändelser. Ett postföretag skall m.a.o. inte ha rätt att själv välja sina kunder. Var och en som är villig att betala den fastställda avgiften skall alltså ha rätt att nyttja det ifrågavarande postföretagets tjänster. Å andra sidan föreslås att ett postföretag som inte tillhandahåller samhällsomfattande tjänster inte heller skall ha lika långtgående skyldigheter mot sina kunder som ett postföretag som tillhandahåller sådana tjänster. Bl.a. skall det inte föreligga någon skyldighet att befordra paket, om inte annat bestämts vid tillståndsgivningen.

     Undantag från skyldigheten att ta emot och förmedla försändelser föreslås gälla i fråga om försändelser vilka bedöms som farliga eller vars innehåll måste anses olämpligt att transportera i postförsändelser. De föreslagna undantagen motsvarar gällande praxis.

 

10 § Utdelning. Förslaget i 1 mom. beträffande utdelning av brevförsändelser till enskilda mottagare motsvarar gällande praxis.  Frågan om vad som är rimligt avstånd mellan adressatens bostad eller verksamhetsställe och hans eller hennes brevlåda kan det naturligtvis råda delade meningar om, särskilt i glesbygdsförhållanden. Ett acceptabelt avstånd enligt landskapsregeringens mening är 200 till 300 meter. De lokala förhållandena kan dock i enstaka fall föranleda behov av lösningar som innebär längre avstånd. Om t.ex. mottagarens bostad eller verksamhetsställe är beläget i slutändan av en väg där inga andra mottagare finns kan det, oavsett avståndet, vara rimligt att dela ut posten i en brevlåda som placerats vid denna vägs anslutning till en väg där det finns flera mottagare.

     När det gäller försändelser som delas ut till mottagare i småhus sker utdelningen i praktiken vanligen i särskilda brevlådor och inte i själva huset. I fråga om mottagare i höghus har försändelserna tidigare vanligen delats ut i mottagarens bostad. Också i fråga om dessa mottagare sker det emellertid nu en övergång till utdelning i särskilda brevlådor, vilka är samlade antingen inne i själva byggnaden eller utanför denna.

     Förslaget i 2 mom. innebär att inte bara den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster (4 § 4 mom.) utan samtliga postföretag är skyldiga att dela ut brevförsändelser varje arbetsdag, vilket enligt landskapsregeringens mening kan anses vara ett rimligt krav.

     Förslaget i 3 mom. ger postföretaget möjlighet att i stället för att fysiskt dela ut ett paket till mottagaren lämna denne ett skriftligt eller elektroniskt meddelande om att paketet finns att avhämta på postföretagets verksamhetsställe. Förslaget motsvarar praxis men kan eventuellt ifrågasättas vid en ordagrann tillämpning av artikel 3 i posttjänstdirektivet, där det, när fråga är om de samhällsomfattande tjänsterna, förutsätts att samtliga typer av försändelser ”utdelas”. Å andra sidan förutsätts inte i direktivet att utdelningen nödvändigtvis måste ske till mottagarens bostad eller verksamhetsställe. Mot den bakgrunden torde förfarandet med skriftliga eller elektroniska ankomstavier beträffande postpaket enligt landskapsregeringens bedömning vara förenligt med direktivets krav.

 

11 § Undantag från insamlings- och utdelningsbestämmelserna. I artikel 3 i posttjänstdirektivet föreskrivs att undantag vad gäller till de samhällsomfattande tjänsterna hörande insamling och utdelning får göras när geografiska och andra förhållanden ger anledning till detta. I fråga om posttjänster som inte är samhällsomfattande finns inget sådant förbehåll.

     Mot ovan sagda bakgrund föreslås i förevarande paragraf att insamling och utdelning skall kunna göras mindre frekvent, dock minst en gång per vecka, till svårtillgängliga områden.

 

12 § Utdelningsplan och utdelningsavtal. Förslaget i 1 mom. att ett postföretag skall ha en utdelningsplan överensstämmer med nuvarande praxis. I praktiken är det redan nu möjligt för en kund att mot särskild avgift få posten utdelad t.ex. i bostaden i de fall  utdelningsplanen inte förutsätter detta. Även till den delen är det alltså fråga om att lagfästa en tillämpad praxis.

     Förslaget i 2 mom. om förvaring av brevförsändelser på postföretagets verksamhetsställe är nödvändigt t.ex. för sådana fall då en tvist mellan postföretaget och kunden beträffande platsen där utdelningen skall ske lett till att kunden inte uppsatt någon brevlåda eller någon annan anordning för mottagning av posten.

     För att minska risken för tvister rörande utdelningen och för att i möjligaste mån garantera en hög servicenivå föreslås i 3 mom. att landskapsregeringen får rätt att meddela närmare anvisningar beträffande placeringen av brevlådor för mottagning och inlämning av post. Anvisningarna skulle visserligen inte vara juridiskt bindande för någondera parten men skulle ändå enligt landskapsregeringens bedömning kunna tjäna som riktlinjer vid avgörande av tvister.

 

13 § Brevhemligheten; tystnadsplikt. Brevhemligheten är tryggad enligt 10 § 2 mom. grundlagen. Mot den bakgrunden finns det enligt landskapsregeringens mening skäl att i lagen inta dels en särskild bestämmelse om postföretagens skyldighet att skydda brevhemligheten, dels en bestämmelse om tystnadsplikt för anställda vid postföretag vad gäller uppgifter rörande kunderna som de fått reda på i sitt arbeta. Eftersom det förutsätts att postföretagen skulle ha rätt att köpa tjänster av utomstående, t.ex. i form av ombudsverksamhet, föreslås att tystnadsplikten skulle omfatta även dem som säljer sådana tjänster.

     Om straff för överträdelse av tystnadsplikten finns bestämmelser i 37 §.

 

14 § Öppnande av försändelser Förslaget i 1 mom. att ett postföretag inte under några omständigheter skulle ha rätt att öppna en sluten brevförsändelse grundar sig på bestämmelsen i 10 § 2 mom. grundlagen rörande tryggande av brevhemligheten. I de fall postföretaget bedömer att en försändelse kan anses utgöra en fara för hälsa eller egendom förutsätts att den tillställs landskapsregeringen för vidtagande av lämpliga åtgärder. Bestämmelsen är tillämplig även i fråga om slutna brevförsändelser som postföretaget tagit emot men som det har rätt att vägra förmedla på någon av de grunder som anses i 9 §.

     I fråga om postpaket tolkar landskapsregeringen 10 § 2 mom. grundlagen på det sättet att ett postpaket inte skyddas av brevhemligheten. Å andra sidan har den som sänder ett paket med ett postföretag rätt att vänta sig att inte vare sig företaget eller någon annan som under transporten kommer i kontakt med paketet utan vägande skäl öppnar detta. Fördenskull föreslås att ett postföretag skulle ha rätt att öppna endast sådana paket som skadats under transporten och vars innehåll därför behöver granskas med tanke på eventuella skador samt sådana paket i fråga om vilka det uppstått misstanke att de utgör fara för hälsa eller egendom. I samtliga dessa fall skulle postföretaget ha rätt att i stället för att själv öppna paketet översända det till landskapsregeringen för bedömande av vilka åtgärder som bör vidtas.

     För att stärka den enskildes rättsskydd skulle ett paket hos ett postföretag kunna öppnas endast av en person som bemyndigats till detta av landskapsregeringen och som handlar under tjänsteansvar. Dessutom skulle öppnandet dokumenteras på i 5 mom. föreslaget sätt.

 

15 § Utredning av mottagare mm. För det fall det är oklart vem som är mottagare av en postförsändelse som är av personlig natur föreslås i 1 mom. att ett postföretag skall vara skyldigt att försöka reda ut vem som är mottagare genom att t.ex. försöka tolka en otydligt skriven adress. Om detta dock visar sig vara omöjligt och det inte heller är möjligt att få reda på någon avsändare till vilken försändelsen kan returneras, skall försändelsen tillställas landskapsregeringen för åtgärder enligt 30 §.

     I fråga om reklamförsändelser föreslås i 3 mom. att ett postföretag skall ha rätt att förstöra dem, om de inte kan tillställas mottagaren eller om denne inte vill ta emot dem. Postföretaget skulle alltså inte vara skyldigt att returnera dylika försändelser till avsändaren, om inte särskilt avtalats om detta.

 

16 § Postföretagens ansvar. Utgångspunkten för de bestämmelser som föreslås i förevarande paragraf är att ett postföretag ansvarar för skada som åsamkas avsändaren eller mottagaren av att en försändelse försenas, förkommer eller skadar, såvida inte postföretaget kan visa att det inte varit möjligt att undvika skadan (s.k. force majeure). Ansvarsbestämmelserna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i rikets lag om posttjänster (19 §).

 

17 § Begränsning av ett postföretags ansvar. I paragrafen föreslås att postföretagens ansvar för skada, som inte orsakats uppsåtligen eller av grov ovarsamhet, skulle begränsas till de i 1 mom. föreslagna penningbeloppen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i rikets lag om posttjänster (20 §).

 

18 § Anmärkning och preskription. Förslagen rörande reklamationsskyldighet och preskription av rätten till ersättning överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikets lag om posttjänster (21 §).

 

19 § Leveransvillkor. Posttjänsterna är av stor betydelse för samhället och de är avsedda att vara allmänt tillgängliga. Den som nyttjar posttjänsterna har därmed ett berättigat intresse av att få så tydliga upplysningar som möjligt om de villkor som gäller för nyttjande av posttjänsterna. Av den anledningen föreslås att postföretagen skulle vara skyldiga att uppgöra skriftliga leveransvillkor som kostnadsfritt skulle hållas tillgängliga för användarna. Av samma skäl föreslås att leveransvillkoren på förhand skall godkännas av landskapsregeringen.

 

20 § Offentliggörande av posttjänsters kvalitet. Förslaget att postföretagen skall publicera uppgifter om tjänsternas kvalitet föranleds av bestämmelserna i artikel 19 i posttjänstdirektivet rörande skyldighet för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och om hur dessa behandlats. Enligt landskapsregeringens mening är det ändamålsenligt att utsträcka denna skyldighet till samtliga postföretag.

 

21 § Prissättning av posttjänster. Förslagen under denna paragraf bygger på artikel 12 (ändrad genom 2002/39/EG) i posttjänstdirektivet, vilken reglerar prissättningen av samhällsomfattande tjänster. Förslaget avviker från direktivet i det avseendet att bestämmelserna i huvudsak skulle vara tillämpliga även på postföretag som inte tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.

 

22 § Kostnadsredovisning. Bestämmelserna i paragrafen bygger på artikel 14 i posttjänstdirektivet och är tillämpliga på den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Syftet med bestämmelserna är bl.a. att tillse att de faktiska kostnaderna för olika tjänster framgår klart och tydligt.

 

23 § Samarbetsplikt. Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga i den situationen när flera postföretag verkar i landskapet och något av dessa har ett verksamhetsområde som inte omfattar landskapet i dess helhet. Enligt bestämmelserna i 1 mom. är det eller de företag som har ett begränsat verksamhetsområde skyldiga att se till att en brevförsändelse till plats utanför dess verksamhetsområde vidarebefordras till adressaten genom förmedling av något annat postföretag. För att denna skyldighet skall kunna uppfyllas krävs avtal mellan postföretagen. I 3 mom. föreslås bestämmelser som syftar till att garantera att avtalen är skäliga i förhållande till samtliga berörda och i det syftet föreslås även att avtalen skall underställas landskapsregeringen för godkännande (4 mom.).

 

24 § Övriga skyldigheter. Enligt 29 § 1 mom. lagen om posttjänster skall ett postföretag företa förberedande åtgärder som syftar till att verksamheten skall kunna fortgå så störningsfritt som möjligt under undantagsförhållanden. Enligt 27 § 34 punkten självstyrelselagen regleras ”beredskap inför undantagsförhållanden” även för landskapets del genom rikslag. De i 1 mom. föreslagna bestämmelserna är därför av rikslagstiftningsnatur och har intagits i lagen med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Förslaget i 2 mom. rörande skyldighet för den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster att handha i lag föreskrivna delgivningsförfaranden är nödvändigt av den anledningen att delgivningen av myndigheternas beslut i allmänhet enligt lag skall ske till den eller dem som berörs av besluten. Vad gäller beslut som fattas av landskapets förvaltningsmyndigheter finns visserligen ingen särskild lag om delgivningsförfarandet men vanligt är i stället att det i enskilda författningar finns en hänvisning till de delgivningsförfaranden som föreskrevs i den tidigare gällande lagen om delgivning i förvaltningsärenden (FFS 232/1966), vilken ersatts av förvaltningslagen (FFS 434/2003), i vilka bägge lagar det finns bestämmelser om delgivning via posten. En vanlig metod är t.ex. delgivning med mottagningsbevis. Också i det förslag till förvaltningslag som är under beredning har landskapsregeringen för avsikt att föreslå liknande delgivningsbestämmelser.

     Med hänsyn till att delgivningsförfarandet är att betrakta som en del av respektive myndighets verksamhet föreslås att de personer vid det berörda postföretaget vilka har hand om delgivningsuppgifterna skall handla under tjänsteansvar.

 

25 § Placering av brevlådor. Förslagen i paragrafen rörande placering av brevlådor, såväl för inlämning som för utdelning, överensstämmer i huvudsak med den praxis som tillämpats. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. är avsedda att i första hand tillämpas inom tätbebyggda områden och bestämmelserna i 3 mom. i första hand på glesbygden. Eftersom enskild egendom enligt bestämmelserna i 2 mom. skulle nyttjas för enskilt behov så föreslås med hänsyn till bestämmelserna i 15 § 1 mom. grundlagen om skydd för enskild egendom att placeringen av brevlådor inte får orsaka oskälig olägenhet för dem som berörs. Med detta förbehåll torde inskränkningen i möjligheten för ägaren att nyttja sin egendom te sig rimlig från ägarens synpunkt och därmed vara förenlig med grundlagens egendomsskydd.

 

26 § Avgörande av tvist rörande placering av brevlådor. Bestämmelsen i 1 mom. rörande avgörande av tvist som föranleds av bestämmelserna i 25 § motsvarar de bestämmelser i 123 § och 123a §§ byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland enligt vilka det ankommer på byggnadsnämnden att avgöra tvister rörande placeringen av olika slag av ledningar och anordningar som hör samman med dem respektive tvister rörande placeringen av anordningar för trafiken.

     Även bestämmelsen i 1 2 mom. rörande ersättning för men av de åtgärder som aves i 1 mom. har motsvarigheter i 123 och 123a §§ byggnadslagen för landskapet Åland.

 

27 § Allmän styrning, utveckling och tillsyn. Enligt artikel 22 (ändrad genom 2002/39/EG) i posttjänstdirektivet skall varje medlemsstat utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter för postsektorn, vilka är oberoende av postoperatörerna. På tillsynsmyndigheterna ankommer särskilt att säkerställa att de förpliktelser som direktivet uppställer uppfylls. För landskapets del är det enligt landskapsregeringens mening lämpligt att landskapsregeringen utgör tillsynsmyndighet. Avsikten är att uppgifterna skulle anförtros kansliavdelningen.

     Förslaget i 2 mom. rörande en årlig berättelse beträffande uppfyllande av kvalitetsnormerna för de samhällsomfattande tjänsterna grundar sig på kravet i artikel 19 (ändrad genom 2002/39/EG) i posttjänstdirektivet.

 

28 § Tillsynsavgift för postverksamhet. Förslaget om tillsynsavgift grundar sig på landskapsregeringens uppfattning att det är skäligt att postföretagen deltar i de kostnader som åsamkas landskapsregeringen vid handhavandet av de uppgifter som förutsätts i lagen. I riket upptas en motsvarande avgift (31 – 31c §§ lagen om posttjänster), vilken enligt ett relativt invecklat system beräknas på omsättningen av den tillståndspliktiga postverksamheten. Eftersom landskapsregeringens kostnader för de uppgifter som förutsätts i denna lag bedöms bli relativt låga, är det enligt landskapsregeringens mening tillfyllest om postföretagen belastas med en avgift av närmast symbolisk natur. Den avgift som föreslås överensstämmer med den avgift som enligt 31 a § 2 mom. lagen om posttjänster debiteras ett nytt företag på marknaden och vilken avser att underlätta tillträdet till denna.

 

29 § Rätt till information. Den i paragrafen föreslagna bestämmelsen om rätt till information är nödvändig för att landskapsregeringen skall få tillgång till de upplysningar den behöver för fullgörandet av sina styrnings- och tillsynsuppgifter.

 

30 § Öppnande av försändelse. De föreslagna bestämmelserna ansluter till bestämmelserna i 14 och 15 §§. I detaljmotiveringarna till dessa paragrafer redogörs bl.a. för förutsättningarna att öppna försändelser.

 

31 § Återsändande av en öppnad försändelse till ett postföretag. Vanligen beror svårigheterna att fastställa vem som är mottagare av en försändelse på att avsändaren skrivit adressen otydligt. I sällsynta fall kan dock orsaken vara en annan, t.ex. skada som inträffat under transporten. Trots detta anser landskapsregeringen att det är skäligt att ett postföretag utan att uppta ny avgift vidarebefordrar eller returnerar brevförsändelser i de fall mottagaren respektive avsändaren kunnat fastställas. Eftersom transporten av paket är mer kostsam än transporten av brev och eftersom utredningen av mottagare eller avsändare föranlett extra transportkostnader, anser landskapsregeringen däremot att ett postföretag skall ha rätt att ta ut avgift för den fortsatta transporten av paket. Samma regel föreslås gälla för försändelser av kommersiell natur som återställs enligt bestämmelserna om distansförsäljning i 6 kap. konsumentskyddslagen, oavsett om de utgör brev eller paket.

 

32 § Förvaring och förstörande av öppnade försändelser. Förslaget att en försändelse vars mottagare eller avsändare inte kunnat fastställas skall förvaras under sex månaders tid och därefter i allmänhet förstöras föranleds av landskapsregeringens bedömning att det efter så lång tid sannolikt inte längre är möjligt att utreda vem som är mottagare eller avsändare. Att medel som inflyter vid försäljning av värdesaker skulle tillfalla landskapet och inte det transporterande postföretaget föranleds av att det ankommer på landskapsregeringen att handha uppgifterna i anslutning till säkerställande av postgången. Därför är det skäligt att medlen tillfaller landskapet.

 

33 § Hemlighållande av handlingar och tystnadsplikt. För att brevhemligheten skall kunna bevaras i så stor utsträckning som möjligt även i fråga om försändelser som man varit tvungen att öppna föreslås i förevarande paragraf att försändelserna och handlingar i dem skall hållas hemliga. Av samma orsak föreslås att de som utför uppgifter som avses i 30 – 32 §§ beläggs med tystnadsplikt.

 

34 § Tjänstemannaansvar. För att alla vid landskapsförvaltningen som omhänderhar uppgifter i anslutning till öppnande av försändelser skall ha samma straffrättsliga ansvar för sina åtgärder föreslås i förevarande paragraf att även den som inte är tjänsteman skall handla under samma ansvar som en tjänsteman.

 

35 § Återkallande av tillstånd. I paragrafen föreslås två olika grunder för återkallande av tillstånd för postverksamhet. Tillståndet skulle dels kunna återkallas om tillståndshavaren av någon orsak avstår från att inleda regelbunden verksamhet, dels om tillståndshavaren i väsentliga avseenden eller trots varning – föranledd av tidigare begånget fel – bryter mot lag eller tillståndsvillkor.

     Frågan om tillstånd skall återkallas eller ej är beroende av landskapsregeringens prövning. Utgångspunkten när fråga är om återkallande på grund av att verksamheten inte inletts är att tillståndet inte skall återkallas när det föreligger s.k. oöverstigligt hinder för att inleda verksamheten. När fråga är om återkallande på grund av fel som tillståndshavaren begått skall landskapsregeringen vid sitt beslutsfattande beakta alla relevanta omständigheter.

 

36 § Varning och tvångsmedel. I paragrafen föreslås, förutom möjligheten att tilldela varning vid begånget fel, att det vid försummelser skall finnas möjlighet att förelägga vite eller äventyr att en försummad åtgärd genom landskapsregeringens försorg utförs på det försumliga postföretagets bekostnad. I lagtexten beskrivs inte närmare de situationer som kan komma i fråga. Även om det måste betraktas som en synnerligen osannolikt kan dock bestämmelserna leda till en situation där landskapsregeringen blir tvungen att låta ombesörja transport och utdelning av postförsändelser som det försumliga postföretaget omhänderhar. I en sådan situation blir det samtidigt sannolikt aktuellt att överväga om tillståndet bör återkallas.

 

37 § Olovlig postverksamhet; brott mot tystnadsplikt. De i paragrafen föreslagna straffskalorna för olovlig postverksamhet och brott mot tystnadsplikt är enligt landskapsregeringens mening skäliga med hänsyn till förseelsernas art. I fråga om brott som begås av den som handlar under tjänstemannaansvar tillämpas bestämmelserna i 40 kap. strafflagen.

 

38 § Avgörande av tvister. En i 12 § avsedd utdelningsplan eller de metoder som tillämpas vid postutdelningen ger inte omedelbart de berörda mottagarna några rättigheter som skulle kunna göras gällande i domstol. En tvist rörande dessa omständigheter gäller därför främst frågan huruvida planen eller utdelningsmetoden bör anses ändamålsenlig med hänsyn till dess syfte. Eftersom landskapsregeringen utgör tillsynsmyndighet för postverksamheten, föreslås att en dylik meningsskiljaktighet skall avgöras av landskapsregeringen. Landskapsregeringens beslut i ärendet kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen, såvitt det skall anses att landskapsregeringen genom sitt beslut avgjort någon rättsfråga ( 25 § 2 mom. självstyrelselagen).

 

39 § Sökande av ändring. Denna paragraf innehåller sedvanliga bestämmelser rörande de rättsmedel som står till de rättssökandes förfogande. I fråga om förslaget i 2 mom. rörande omedelbar verkställighet av beslut som landskapsregeringen fattat kan noteras att en besvärsmyndighet med stöd av 32 § förvaltningsprocesslagen kan förbjuda eller avbryta verkställigheten. Förslaget innebär att landskapsregeringen i sitt förordnande om omedelbar verkställighet, förutom att lämna sedvanlig besvärsanvisning, skall upplysa om denna möjlighet.

 

40 § Adressregister. För att ett postföretag skall kunna sköta sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt har det behov av ett register över sina kunder. I förevarande paragraf finns bestämmelser som reglerar sådana register. På grund av upprätthållandet av registret blir postföretaget som s.k. registeransvarig underkastat bestämmelserna i personuppgiftslagen (FFS 523/1999), vilken, såvitt gäller rättsområden som faller under landskapets behörighet, antagits att gälla i landskapet genom landskapslagen (1999:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister.

     Det i 2 mom. avsedda befolkningsdatasystemet upprätthålls av riksmyndigheter med stöd av lagstiftning som tillhör rikets behörighetsområde enligt självstyrelselagen. I 40 § lagen om posttjänster föreskrivs emellertid att den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster har rätt att från befolkningsdatasystemet få de uppgifter som är i fråga. Med hänsyn till att den rättighet bör anses tillkomma även den som med stöd av landskapslagstiftningen pålagts skyldigheten att tillhandahålla motsvarande tjänster, kan de i 2 mom. föreslagna bestämmelserna enligt landskapsregeringens uppfattning intas i denna lag med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

41 § Åtgärder med anledning av att postverksamhet upphör. I paragrafen regleras bl.a. den situationen att ett postföretag upphör med sin verksamhet och det av den anledningen föreligger risk för att den postverksamhet det bedrivit inte längre kan upprätthållas (2 mom.). En dylik situation innebär sannolikt i praktiken ingen kris för postverksamheten annat än i det fall att den som upprätthåller de samhällsomfattande tjänsterna helt eller delvis upphör med sin verksamhet utan att det föreligger något avtal om att dessa funktioner skall övertas av någon annan. I en sådan situation skulle landskapsregeringen kunna besluta att sådana postföretaget tillhöriga anläggningstillgångar som behövs för postverksamheten mot ersättning skulle kunna överföras till något postföretag som är villigt att fortsätta den postverksamhet som det förstnämnda postföretaget bedrivit. Fråga kan härvid bli om tvångsmässigt överförande av egendom mellan enskilda rättssubjekt, vilket i princip inte tillåts enligt grundlagen. Lagen om posttjänster innehåller emellertid en motsvarande bestämmelse (41 § 3 mom.), vilken ansetts vara förenlig med grundlagen. Mot den bakgrunden är det landskapsregeringens uppfattning att den föreslagna bestämmelsen kan införas i lagen.

 

42 § Frimärksutgivning mm. Ett frimärke utgör ett kvitto på att befordran av en postförsändelse är betald. Det föreslås att landskapsregeringen ges rätt att ge här verksamma postföretag tillstånd till utgivning av frimärken. Frågan om dessa frimärken även skall anses utgöra betalning för fortsatt befordran utanför landskapets gränser skall bedömas mot bakgrunden av de internationella avtal som reglerar postverksamheten samt de avtal som postverken slutit sinsemellan. För närvarande torde i Finland endast Posten Finland Ab och Posten på Åland ha rätt att ge ut frimärken som är giltiga i den internationella posttrafiken.

 

43 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen bedömer att lagförslaget bör kunna behandlas på ett sådant sätt att det kan träda i kraft under hösten 2007. Datum för ikraftträdandet har landskapsregeringen för avsikt att bestämma i samband med utfärdandet. Det behov av åtgärder som behöver vidtas före ikraftträdandet avser landskapsregeringen beakta när ikraftträdelsedatum bestäms.

 

44 § Övergångsbestämmelser. För närvarande är Posten på Åland (Posten) det enda företag som bedriver postverksamhet i landskapet. Mot den bakgrunden förefaller det sannolikt att Posten kommer att anförtros de samhällsomfattande tjänsterna. För att Posten skall få tid att förbereda sin tillståndsansökan och för att inte äventyra postgången under den tid ansökan behandlas föreslås att Posten skall få rätt att fortsätta sin verksamhet med stöd av tidigare gällande bestämmelser fram till dess att tillståndsansökan avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft. I fråga om bestämmelserna i 4 kap., 5 kap., 7 kap. och 38 – 40 §§ finns det dock inget hinder för tillämpning i fråga om Posten från en tidigare tidpunkt och av den anledningen föreslås att dessa bestämmelser skall tillämpas i fråga om Postens verksamhet redan från dagen då lagen träder i kraft.

 

2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Posten på Åland

 

Lagens rubrik. En allmän trend i Europa har varit att de nationella postföretagen förkortat sina namn så att de kommit att bestå enbart av ordet post i tillämplig böjningsform samt namnet på den stat där respektive företag verkar. I linje härmed har Posten på Åland numera börjat använda marknadsföringsnamnet ”Posten Åland”. Mot den bakgrunden föreslås en namnändring även för Posten på Åland, vilket gör det nödvändigt att ändra lagens rubrik.

 

1 § Ställning inom förvaltningen. Ändringen föranleds av rubrikändringen.

 

2§ Verksamhetsområde och uppgifter. Begreppet postverksamhet definieras i 3 § lagen (:) om posttjänster. Att Posten skall kunna syssla med annan verksamhet än de rent postala uppgifterna framgår redan av lagrummet i dess nuvarande lydelse. Avsikten med den nu föreslagna ändringen är att det tydligare skall framgå av lagtexten att Posten, som ett affärsdrivande verk, har rätt att erbjuda alla slag av tjänster som kan anses ha anknytning till dess huvuduppgift. Ett motiv för att starkare betona Postens möjligheter att driva verksamhet som inte direkt kan innefattas i begreppet postverksamhet är också det förhållandet att lagen om posttjänster förutsätter att Posten kan komma att få konkurrenter som verkar på den privata marknaden och vilka följaktligen själva bestämmer omfattningen av sin affärsverksamhet.

     Det kan konstateras att Posten idag bedriver en rätt omfattande verksamhet som inte direkt kan betraktas som postverksamhet men vilken dock nära anknyter till denna. Sålunda bedriver Posten postorderverksamhet avseende av Posten utgivna frimärken och av andra samlarprodukter som Posten utvecklat och producerat. Posten bedriver också s.k. tredjepartslogistik, där kunders varor lagerhålls och förpackas. Vidare ombesörjer Posten utskrift och kuvertering av försändelser, tillhandahåller utskriftstjänster, etiketteringstjänster, adresstjänster, sorteringstjänster samt IT-tjänster i samband därmed. Förpackade varor och kuverterade försändelser distribueras lokalt, nationellt och internationellt via samarbetande postverk och andra utdelningsorganisationer.

     Samtliga ovan nämnda tjänster skall anses falla under lagrummet i dess föreslagna utformning. Den fortgående tekniska utvecklingen inom postverksamheten och de verksamhetsområden som anknyter till denna kommer dessutom att skapa nya affärsområden vilka kan anses anknyta till postverksamheten på det sätt som avses i den föreslagna lagtexten.

 

3 § Mål för verksamheten. Den ändring som gäller utvecklandet av postverksamheten syftar till att precisera de väsentligaste samhällsbehov, förutom servicen till kunderna, som Posten i sin verksamhet bör sträva till att fylla. För övrigt föreslås att bestämmelsen om den grundläggande postservice som lagtinget fastställt genom budgetbeslut utgår. Denna service, dvs. de samhällsomfattande tjänsterna, skulle i fortsättningen regleras i landskapslagen om posttjänster.

 

4 § Budgeteringsprincipen. På grund av lagrummets nuvarande lydelse har det ansetts att Postens budget skall återges som en integrerande del av landskapets budget. Detta måste anses vara ett oändamålsenligt förfarande med tanke på att uppdragsgivarens intresse i sammanhanget främst rör frågan vilken avkastning som erhålls från Postens verksamhet. Eftersom det i 20 § redan finns en bestämmelse som reglerar hur Postens vinst skall beaktas i landskapets budget, föreslås att förevarande paragraf upphävs.

 

5 § Eget kapital. Ändringsförslaget innebär att grundkapitalet inte längre skall utgöra grunden för utbetalning av vinst. Ändringen motiveras av det förhållandet att bestämmelsen i fråga aldrig tillämpats i praktiken.

 

7 § Prissättning. De angelägenheter som regleras i denna paragraf kommer i fortsättningen att regleras i landskapslagen om posttjänster. Av denna orsak bör den upphävas.

 

10 § Lagtinget. De angelägenheter som regleras i det lagrum som är i fråga kommer i fortsättningen att regleras i landskapslagen om posttjänster. Av denna orsak bör det upphävas.

 

11 § Landskapsstyrelsen. De angelägenheter som regleras i denna paragraf kommer i fortsättningen att regleras i landskapslagen om posttjänster eller blir på grund av andra föreslagna ändringar i denna lag obsoleta. Av denna orsak bör paragrafen upphävas.

 

14 § Styrelsens uppgifter. De angelägenheter som i dag regleras i paragrafens 1 punkt kommer i fortsättningen att regleras i landskapslagen om posttjänster. Av denna orsak bör 1 punkten upphävas.

     Förslaget att 10 och 11 punkterna skulle upphävas föranleds av de ökade befogenheter som verkställande direktören föreslås få.

 

16 § Verkställande direktören. Förslaget i 1 mom. innebär att verkställande direktören utses på tillsvidarebasis i stället för på viss tid. Verkställande direktören kan, efter de ändringar som gjordes i samband med reformen av ledningsstrukturen inom landskapsregeringens centralförvaltning, sägas upp när det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Med hänsyn härtill är det enligt landskapsregeringens mening motiverat att i detta fall frångå systemet med visstidsanställning. Eftersom den nuvarande verkställande direktören är utsedd på viss tid, behövs en övergångsbestämmelse.

     Den föreslagna ändringen av 2 mom. innebär att det inte längre skulle krävas något särskilt beslut från Postens styrelse beträffande vem som skall ha rätt att företräda Posten utan denna uppgift skulle direkt på grund av lagen ligga på verkställande direktören. I praktiken innebär förslaget ingen större ändring, eftersom styrelsen normalt anförtrott uppgiften att företräda Posten på verkställande direktören. Endast i sådana fall när det krävts sådan särskild sakkunskap som det inte kan förväntas att verkställande direktören skall inneha, har någon annan person än verkställande direktören utsetts att företräda Posten. De fall som varit i fråga har mestadels gällt förande av Postens talan vid domstol, varvid en jurist vanligen anlitats. Förslaget innebär att verkställande direktören skulle ha möjlighet att fortsätta tillämpa denna praxis.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om posttjänster

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     Lagens syfte är att säkerställa att posttjänster av god kvalitet och särskilt samhällsomfattande tjänster finns att tillgå på likvärdiga villkor i hela landskapet.

     Det ankommer på landskapsregeringen att tillse att samhällsomfattande tjänster finns att tillgå i samtliga kommuner i landskapet.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     Lagen tillämpas på tillhandahållande av posttjänster om inte annat föreskrivs nedan.

     Denna lag tillämpas inte på posttjänster avseende

     1) tidningar och tidskrifter,

     2) brevförsändelser, om tjänsterna till omfattningen är av mindre betydelse med hänsyn till det syfte som anges i 1 §,

     3) en näringsidkares interna verksamhet, och inte heller

     4) brevförsändelser, om tjänsterna baserar sig på individuella avtal.

 

3 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) postverksamhet tillhandahållande av posttjänster och samhällsomfattande tjänster mot avgift,

     2) posttjänster tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser,

     3) samhällsomfattande tjänster ständigt tillhandahållande av posttjänster enligt 4 § för alla användare i landskapet,

     4) inlämningsställen de fysiska anordningar, inbegripet brevlådor, där postförsändelser kan avlämnas,

     5) insamling förfarandet att samla upp postförsändelser som lämnats vid inlämningsställen,

     6) utdelning överlämnande av postförsändelser till deras adressater,

     7) postförsändelse brevförsändelser och postpaket,

     8) brevförsändelse ett adresserat brev eller postkort som väger högst två kilo,

     9) postpaket ett adresserat paket,

     10) postföretag en tillståndshavare enligt 6 §,

     11) den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en tillståndshavare som avses i 6 § och som ålagts skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,

     12) avsändare en fysisk eller juridisk person som en postförsändelse härrör ifrån,

     13) mottagare den på en postförsändelse antecknade mottagaren,

     14) användare varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare drar nytta av att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls,

     15) rekommenderad försändelse en tjänst som består av en försäkring till fast pris mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas,

     16) assurerad försändelse en tjänst som består av försäkring till det värde avsändaren anger mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas,

     17) mottagningsbevis en handling på vilken mottagaren kvitterat mottagandet av en försändelse, samt med

     18) gränsöverskridande post post från landskapet Åland till ort utanför landskapet eller vice versa.

 

2. kap.

Samhällsomfattande tjänster

 

4 §

De samhällsomfattande tjänsternas innehåll

     De samhällsomfattande tjänsterna omfattar

     1) förmedling av till mottagaren adresserade brevförsändelser som väger högst två kilo och postpaket som väger högst tio kilo, eller, när fråga är om postpaket från ort utanför landskapet, som väger högst 30 kilo, samt

     2) tjänster som gäller rekommenderade och assurerade försändelser.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall i varje kommun ha åtminstone ett verksamhetsställe där samhällsomfattande tjänster tillhandahålls.

     Varje användare skall ha möjlighet att på ett inlämningsställe som ligger på rimligt avstånd från användarens bostad eller verksamhetsställe lämna in brevförsändelser för att transporteras av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.

     Minst en insamling och minst en utdelning skall göras varje arbetsdag. Beträffande undantag från denna skyldighet finns bestämmelser i 11 §.

     De samhällsomfattande tjänsterna omfattar såväl post inom landskapet som gränsöverskridande post.

 

5 §

Kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjänsterna

     Av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast nästa arbetsdag skall 85 procent nå adressaten den dagen och resterande del därpå följande arbetsdag.

     Gränsöverskridande post inom Europeiska gemenskapen skall delas ut så att minst 85 procent av försändelserna nått adressaten på den tredje dagen och 97 procent av försändelserna på den femte dagen, räknat från inlämningsdagen.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall följa gemenskapens interna kvalitetsnormer för gränsöverskridande post.

 

3 kap.

Postverksamhet

 

6 §

Beviljande av tillstånd mm.

     Postverksamhet får utövas av sammanslutningar, ämbetsverk, inrättningar och stiftelser som beviljats tillstånd av landskapsregeringen.

     Tillstånd skall beviljas om sökanden har tillräckliga resurser att fullgöra åtagandena för ett företag som utövar postverksamhet och det saknas anledning att ifrågasätta sökandens förmåga att följa bestämmelserna rörande postverksamhet.

     Tillstånd för postverksamhet får beviljas för högst 20 år i sänder. Tillståndshavaren har inte rätt att överföra tillståndet på någon annan. Överförande mellan moderbolag och helägt dotterbolag är dock tillåtet men skall utan dröjsmål anmälas till landskapsregeringen.

 

7 §

Tillståndsvillkor

     Tillstånd enligt 6 § får förenas med villkor

     1) om skyldighet för tillståndshavaren att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt 4 och 5 §§, samt

     2) rörande tillståndshavarens verksamhetsområde, typer av brevförsändelser, insamling och prissättning samt beträffande andra omständigheter som bedöms väsentliga för att säkerställa tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och effektivitet.

     Villkoren för tillstånd får ändras när särskilda skäl till detta föreligger eller om detta är nödvändigt för säkerställande av att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls.

 

8 §

Ansökan om tillstånd

     En ansökan om tillstånd för postverksamhet riktas till landskapsregeringen. Av ansökan skall framgå

     1) sökandens namn och hemort,

     2) det område för vilket tillstånd söks, om ansökan inte avser landskapet i dess helhet,

     3) vilka slag av posttjänster sökanden avser erbjuda,

     4) leveransvillkoren för posttjänsterna,

     5) utredning om att sökanden innehar i 6 § 2 mom. förutsatta resurser för bedrivande av postverksamhet, samt

     6) eventuell annan utredning som sökanden anser relevant eller som landskapsregeringen anser nödvändig.

     Till ansökan skall fogas utdrag rörande sökanden ur allmänt register över det slag av organisation som sökanden utgör, eller, om sökanden inte är registrerat i sådant, annan motsvarande utredning rörande sökanden samt det senast fastställda bokslutet, om sökanden är bokföringsskyldig. Sökanden skall också förete en för två år utarbetad översiktlig plan över den postverksamhet som skall bedrivas samt en finansieringskalkyl.

 

4 kap.

Postföretagens skyldigheter

 

9 §

Mottagning av försändelser

     Ett postföretag är skyldigt att mot gällande avgift ta emot och till mottagaren förmedla brevförsändelser i enlighet med tillståndsvillkoren och sina leveransvillkor. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster är dessutom skyldig att mot gällande avgift ta emot och till mottagaren förmedla postpaket av det slag som avses i 4 § 1 mom. Ett postföretag kan dock vägra ta emot eller förmedla en brevförsändelse om

     1) försändelsen innehåller farliga ämnen, föremål eller produkter som det enligt lag är förbjudet att transportera eller vilka på annat sätt är lagstridiga eller vilka uppenbart orsakar fara för människor eller egendom,

     2) försändelsen innehåller levande djur,

     3) försändelsens innehåll är särskilt känsligt för värme eller kyla,

     4) försändelsen innehåller flytande ämnen eller föremål som lätt går sönder eller bryts, eller om

     5) försändelsen är oförsäkrad och innehåller pengar, värdepapper eller något annat värdefullt.

 

10 §

Utdelning

     En brevförsändelse skall överlämnas till mottagaren på dennes adress eller lämnas i en för mottagande av post avsedd anordning som är belägen inom ett med hänsyn till de lokala förhållandena rimligt avstånd från den adress mottagaren angivit. För att utdelningen skall ske på ett ändamålsenligt sätt kan formerna för utdelningen bestämmas med beaktande av lokala förhållanden, mottagarens särskilda personliga behov och andra relevanta omständigheter.

     Brevförsändelser skall delas ut åtminstone en gång varje arbetsdag, om inte något oöverstigligt hinder, en bestämmelse i lag, ett avbrott i trafiken eller någon annan liknande omständighet hindrar utdelning av post.

     Postpaket skall delas ut inom rimlig tid. Postpaket och brevförsändelser som skall kvitteras kan utdelas på postföretagets verksamhetsställe. I sådana fall skall en särskild ankomstavi tillställas mottagaren.

 

11 §

Undantag från insamlings- och utdelningsbestämmelserna

     I fråga om posttjänster till mottagare i svårtillgängliga skärgårdsområden eller invid vägar som inte är allmänt trafikerade har ett postföretag rätt att avvika från den insamlings- och utdelningstäthet som föreskrivs i 4 § 4 mom. och från den utdelningstäthet som föreskrivs i 10 § 2 mom. Insamling och utdelning skall dock ske minst en gång i veckan.

     Om det till en mottagare i fråga om vilken 1 mom. är tillämpligt ankommer ett postpaket, en försändelse från myndighet eller en brådskande försändelse skall mottagaren, om inte utdelning kan ske eller ankomstavi lämnas därförinnan, senast tredje dagen från försändelsens ankomst om möjligt underrättas per telefon, via e-post eller på något annat sätt att försändelsen finns att avhämta på postföretagets verksamhetsställe.

     Ett postföretag skall minst en gång per år underrätta landskapsregeringen vilka hushåll som berörs av bestämmelserna i 1 mom. Med anledning av denna underrättelse skall landskapsregeringen bestämma om det finns skäl att ändra postföretagets beslut så att antalet hushåll på vilka 1 mom. tillämpats sänks.

 

12 §

Utdelningsplan och utdelningsavtal

     Varje postföretag skall utarbeta en detaljerad plan för hur utdelningen enligt 10 § skall ordnas. En mottagare som önskar att utdelningen skall ske närmare mottagarens bostad eller verksamhetsställe än planen förutsätter, har rätt att med postföretaget avtala om nödvändiga ändringar i planen för att tillgodose önskemålet. Postföretaget har rätt att debitera mottagaren en skälig avgift för detta.

     Om en mottagare och ett postföretag inte kunnat enas om av mottagaren begärda ändringar i utdelningsplanen och om frågan inte avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut, har postföretaget, om utdelning till följd av tvisten inte kunnat ske, rätt att förvara mottagarens brevförsändelser på det verksamhetsställe som är beläget närmast mottagarens adress. Mottagaren har rätt att där avhämta försändelserna.

     Landskapsregeringen har rätt att meddela närmare anvisningar om placeringen av anordningar för mottagning och utdelning av brevförsändelser.

 

13 §

Brevhemligheten; tystnadsplikt

     Ett postföretag skall trygga brevhemligheten.

     Den som är anställd hos ett postföretag få inte röja vad han eller hon i sitt arbete fått veta om en kund eller dennes angelägenheter, om röjandet av uppgifterna kan utgöra en överträdelse av bestämmelserna i 1 mom. eller skada ett affärs-  eller kundförhållande. Det sagda gäller även den som antingen själv eller för ett företags räkning med stöd av avtal med postföretaget tillhandahåller tjänster som avses i denna lag.

 

14 §

Öppnande av försändelser

     Ett postföretag har inte rätt att öppna en sluten brevförsändelse. Om det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom skall postföretaget utan dröjsmål översända försändelsen till landskapsregeringen.

     Ett postpaket får öppnas om

     1) försändelsen är skadad och det är nödvändigt att öppna den för att skydda innehållet eller undersöka dess skick, eller om

     2) det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom.

     Ett postföretag har rätt att översända ett postpaket som avses i 2 mom. till landskapsregeringen i stället för att själv öppna paketet.

     Innehållet i ett postpaket som öppnas får inte granskas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till orsaken till att det öppnas.

     Endast en person som särskilt bemyndigats av landskapsregeringen har rätt att öppna ett postpaket. Vid öppnandet skall ett vittne närvara. På paketet skall antecknas att det öppnats samt orsaken till åtgärden. Dessutom skall det uppgöras ett protokoll beträffande öppnandet, vilket undertecknas av den som öppnat paketet och av vittnet.

     Den som bemyndigats att öppna postpaket handlar vid utövandet av sitt uppdrag under tjänstemannaansvar.

 

15 §

Utredning av mottagare mm.

     Om det är oklart vem som är mottagare av en postförsändelse som sannolikt är avsedd att vara personlig, skall det postföretag som har hand om försändelsen försöka reda ut vem som är mottagare. Om detta inte är möjligt skall försändelsen returneras till avsändaren. Om inte heller detta är möjligt, skall postföretaget utan dröjsmål översända försändelsen till landskapsregeringen. Om innehållet sannolikt är förstört får dock försändelsen i dess helhet förstöras. Detsamma gäller en öppen eller öppnad försändelse, om det är uppenbart att det är omöjligt att utreda vare sig vem som är mottagare eller vem som är avsändare.

     En försändelse som mottagaren inte vill ta emot skall returneras till avsändaren.

     Ett postföretag har rätt att förstöra en försändelse som sannolikt inte är avsedd att vara personlig, om den inte kan frambefordras till mottagaren eller om denne inte vill ta emot den. I fråga om här avsedda försändelser kan ett postföretag dock avtala med avsändaren om återsändande av försändelserna.

     Ett postföretag har rätt att till landskapsregeringen översända en försändelse som avses i 3 mom. i stället för att själv förstöra den.

 

16 §

Postföretagens ansvar

     Ett postföretag ansvarar för skada som avsändaren eller mottagaren åsamkas av att en försändelse försenas, förkommer eller skadas. Postföretaget är dock befriat från ansvar om det kan visa att skadan orsakats av en omständighet som företaget inte kunnat undvika och vars konsekvenser det inte har kunnat förhindra.

     Om ett postföretag eller någon för vars handlande företaget bär ansvaret har orsakat i 1 mom. avsedd skada uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, kan det inte friskriva sig från ansvar med stöd av bestämmelserna i 1 mom.

     Ett postföretags ansvar börjar när avsändaren avlämnat försändelsen på insamlingsstället eller på annat av postföretaget godkänt sätt överlämnat den till postföretaget. Ansvaret upphör när postföretaget på i denna lag förutsatt sätt eller på överenskommet sätt överlämnat försändelsen till mottagaren eller till dennes företrädare. Om postföretaget kräver kvittering på överlåtelsehandling som gäller försändelsen, har det rätt att på denna göra anteckning rörande mottagarens personbeteckning och den handling där personbeteckningen kontrollerats.

     Ett avtalsvillkor som till nackdel för avsändaren eller mottagaren avviker från ansvarsbestämmelserna i denna lag är ogiltigt. Om postföretagets avtalspart inte är en i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) avsedd konsument är villkoret dock giltigt under förutsättning att det är skäligt med hänsyn till avtalspartens ställning, försändelsens exceptionella karaktär eller andra särskilda omständigheter.

     Ett postföretag och den för vars handlande postföretaget bär ansvaret har rätt att åberopa de i 1 mom. nämnda ansvarsbefrielsegrunderna även i det fall ett ersättningsanspråk inte grundas på denna lag, om det hade varit möjligt att yrka ersättning med stöd av denna lag.

     Bestämmelserna i denna lag om ett postföretags ersättningsansvar tillämpas endast om något annat inte följer av en internationell konvention som är bindande för landskapet.

 

17 §

Begränsning av ett postföretags ansvar

     Till den som lidit skada av att en försändelse försenats skall i ersättning betalas ett belopp som motsvarar skadans storlek, dock högst

     1) 50 euro för en vanlig brevförsändelse,

     2) 85 euro för en rekommenderad eller med mottagningsbevis försedd brevförsändelse,

     3) 150 euro för andra brev brevförsändelser eller postpaket.

     Till den som lidit skada av att en försändelse skadats eller förkommits skall i ersättning betalas ett belopp som motsvarar skadans storlek, dock högst

     1) 50 euro för en vanlig brevförsändelse,

     2) det avtalade assuransvärdet för en assurerad försändelse,

     3) 340 euro för andra brevförsändelser,

     4) 25 euro per kilo för postpaket.

     Om ett postföretag eller någon för vars handlande företaget bär ansvaret har orsakat i 1 eller 2 mom. avsedd skada uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, har det inte rätt att begränsa sitt ansvar med stöd av dessa lagrum.

     Ett postföretag och den för vars handlande postföretaget bär ansvaret har rätt att åberopa de i 1 och 2 mom. nämnda ansvarsbegränsningarna även i det fall ett ersättningsanspråk inte grundas på denna lag, om det hade varit möjligt att yrka ersättning med stöd av denna lag.

     Skadestånd som utdöms med stöd av denna lag kan jämkas enligt vad som kan anses skäligt, om den skadelidande har medverkat till skadan eller om andra omständigheter än den skadevållande handlingen har bidragit till skadans uppkomst.

     De i 1 och 2 mom. angivna penningbeloppen kan justeras genom landskapsförordning i enlighet med förändringarna i penningvärdet.

 

18 §

Anmärkning och preskription

     Vid äventyr att rätten till ersättning går förlorad skall en anmärkning om att en försändelse skadats framställas till det berörda postföretaget inom en skälig tid efter att mottagaren upptäckt skadan eller borde ha upptäckt den. Om mottagaren inte är en i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen avsedd konsument skall dock anmärkning om synlig skada framställas när försändelsen tas emot av mottagaren eller dennes företrädare.

     Rätten till ersättning är förverkad, om yrkandet på ersättning inte framställts skriftligen till postföretaget inom ett år eller, om skadan har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, inom tre år

     1) från tidpunkten då postföretagets ansvar enligt 16 § 3 mom. upphörde, om rätten till ersättning grundar sig på att försändelsen skadats eller försenats, och

     2) från tidpunkten då postföretaget underrättade mottagaren om att försändelsen förkommit, om rätten till ersättning grundar sig på den omständigheten.

 

19 §

Leveransvillkor

     Ett postföretag skall uppgöra leveransvillkor i skriftlig form. De skall finnas tillgängliga för användarna kostnadsfritt.

     Av leveransvillkoren skall tydligt framgå

     1) kundens och postföretagets rättigheter och skyldigheter,

     2) vilka åtgärder kunden bör vidta när en försändelse försenats, skadats eller förkommit eller när kvalitetsnormerna för tjänsterna inte följts,

     3) vilka rättsmedel som står till kundens förfogande, inbegripet möjligheten att i vissa fall begära myndighets avgörande av tvist,

     4) avgifterna för de tjänster som tillhandahålls,

     5) hur kunderna informeras om avgiftsändringar, samt

     6) grunderna för säkerheter och andra betalningsgarantier som eventuellt krävs av kunden.

     I leveransvillkoren kan intas även andra än i 2 mom. angivna uppgifter rörande de tjänster som tillhandahålls, bl.a. uppgifter rörande olika slag av postförsändelser och beträffande de egenskaper dessa får ha samt egenskaper för och begränsningar gällande rekommenderade och assurerade försändelser.

     En utförlig och tydlig prislista över avgifterna för posttjänsterna skall kostnadsfritt finnas tillgänglig för kunderna. Om anbud eller avtal om posttjänster i enskilda fall lämnas eller ingås, skall de vara skriftliga eller tillgängliga i elektronisk form.

     Innan ett postföretag tar i bruk sådana leveransvillkor som är avsedda att äga allmän giltighet, skall de tillställas landskapsregeringen för godkännande.

 

20 §

Offentliggörande av posttjänsters kvalitet

     Varje postföretag skall årligen publicera uppgifter om tjänsternas kvalitet, varvid särskilt skall framgå antalet klagomål och hur dessa har behandlats.

 

21 §

Prissättning av posttjänster

     De avgifter som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster tar ut skall vara så rimliga att samtliga användare ges möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls. De skall dessutom vara tydliga och klara samt icke-diskriminerande.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall ha en enhetlig taxa för brevförsändelser inom landskapet, såvitt gäller brevförsändelser som skall utdelas följande arbetsdag. Detta hindrar inte enskilda prisavtal med kunderna.

     Avgifterna för posttjänsterna skall grunda sig på kostnaderna. Sker ändringar i prissättningen skall information om detta ges minst en månad innan ändringen träder i kraft.

 

22 §

Kostnadsredovisning

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall använda ett redovisningssystem av vilket framgår dels skäligheten av avgifterna för de olika tjänsterna, dels avgifternas förhållande till kostnaderna.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall i sin interna redovisning hålla de tjänster som hör till de samhällsomfattande tjänsterna åtskilda från övriga tjänster. Kostnaderna för de tjänster som hör till de samhällsomfattande tjänsterna skall uträknas per försändelseslag.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall tillställa landskapsregeringen beskrivningar av sina redovisningssystem.

 

23 §

Samarbetsplikt

     Ett postföretag är skyldigt att se till att en brevförsändelse som inlämnats till det för förmedling vidarebefordras för att förmedlas av ett annat postföretag, om mottagarens adress inte finns inom dess verksamhetsområde.

     Ett postföretag är skyldigt att se till att försändelser som lämnats till ett annat postföretag för befordran kan utdelas till en mottagare vars adress är belägen i postbox eller annan anordning som det förstnämnda postföretaget besitter.

     Avtalsvillkoren i avtal mellan postföretag rörande i 1 och 2 mom. avsedda angelägenheter skall vara icke-diskriminerande och skäliga. Avtalen skall innehålla överlåtelsevillkor samt grunderna för prissättningen. Dessutom skall de kvalitetskrav som föreskrivs i denna lag följas.

     I 3 mom. avsedda avtal skall utan dröjsmål tillställas landskapsregeringen för godkännande. Landskapsregeringen anses ha godkänt ett avtal om den inte meddelat något annat inom en månad efter tidpunkten för mottagandet av avtalet. Om landskapsregeringen anser att avtalet inte fyller de krav som uppställs i denna lag, skall den förelägga en rimlig tidsfrist inom vilket avtalet skall ändras. Innan landskapsregeringens godkännande lämnats får avtalet inte tillämpas.

 

24 §

Övriga skyldigheter

     Ett postföretag skall säkerställa att postverksamheten fungerar så störningsfritt som möjligt även under undantagsförhållanden. I det syftet skall det utarbeta beredskapsplaner och vidta andra lämpliga förberedande åtgärder. En behörig myndighet kan meddela anvisningar om förberedelser för undantagsförhållanden.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster skall se till att i lag föreskrivna delgivningsförfaranden kan användas i hela landskapet. Den person som utför till ett delgivningsförfarande hörande uppgifter handlar under tjänstemannaansvar.

 

5 kap.

Anordningar för insamling och utdelning

 

25 §

Placering av brevlådor

     En kommun är skyldig att tillåta att brevlådor och andra anordningar för insamling eller utdelning av brevförsändelser placeras på i stadsplan eller i byggnadsplan anvisade allmänna områden, om de inte till rimliga kostnader kan placeras på något annat för postföretaget eller mottagaren lämpligt sätt. Anordningarna får dock inte placeras på ett sådant sätt att de medför onödig fara för trafiken eller innebär väsentlig olägenhet vid nyttjande av området i överensstämmelse med stads- eller byggnadsplanen.

     Ägaren till en tomt, en annan fastighet eller en byggnad är skyldig att tillåta att anordningar som avses i 1 mom. fästs på en vägg, en port eller vid ett staket under de förutsättningar som anges i 1 mom. Ytterligare skall beaktas att anordningarna inte får medföra oskälig olägenhet för fastighetens eller byggnadens ägare.

     Anordningar som avses i 1 mom. får placeras på sådana sido-, skydds- och frisiktsområden som avses i 40 och 41 §§ landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar i landskapet Åland, om placeringen av anordningarna inte medför onödig fara för trafiken eller väsentlig olägenhet för väghållningen.

 

26 §

Avgörande av tvist rörande placering av brevlådor

     Om parterna inte kommer överens om placeringen av anordningar som avses i 25 § 2 mom., kan frågan hänskjutas till kommunens byggnadsnämnd för avgörande. Vid prövningen av ärendet skall byggnadsnämnden beakta dels hur platsen i fråga används i övrigt samt de krav en ändamålsenlig postverksamhet ställer, dels de anvisningar som landskapsregeringen lämnat med stöd av 12 § 3 mom.

     Men och skada som orsakas av anordningar som avses i 25 § 2 mom. skall ersättas i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter. Om parterna avtalat om ersättningen, binder avtalet också en senare ägare till fastigheten eller byggnaden.

 

6 kap.

Styrning av och tillsyn över postverksamheten

 

27 §

Allmän styrning, utveckling och tillsyn

     Den allmänna styrningen och utvecklandet av postverksamheten ankommer på landskapsregeringen.

     Landskapsregeringen skall utöva tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den efterföljs. Landskapsregeringen skall varje år publicera en berättelse över hur de kvalitetsnormer som anges i 5 § uppfyllts.

 

28 §

Tillsynsavgift för postverksamhet

     Postföretagen skall betala en årlig tillsynsavgift till landskapsregeringen. Avgiften skall användas för bestridande av landskapsregeringens kostnader för handhavandet av de uppgifter som enligt denna lag ankommer på landskapsregeringen. Tillsynsavgiften utgör 2000 euro.

 

29 §

Rätt till information

     Landskapsregeringen har, utan hinder av vad någon annanstans i lag bestäms om sekretess för handlingar, rätt att för handhavandet av de uppgifter som avses i denna lag av postföretagen få behövlig information om postföretagens ekonomi och deras verksamhet enligt denna lag.

 

7 kap.

Uppgifter i anslutning till säkerställandet av postgången

 

30 §

Öppnande av försändelse

     Landskapsregeringen har rätt att öppna ett slutet brev som tillställts landskapsregeringen med stöd av 14 § 1 mom., om det föreligger skäl att anta att försändelsen utgör fara för hälsa eller egendom.

     Landskapsregeringen har rätt att öppna ett slutet brev som tillställts landskapsregeringen med stöd av 15 § 1 mom., om detta är nödvändigt för att utröna i första hand vem som är mottagare, i andra hand vem som är avsändare.

     Landskapsregeringen har rätt att öppna ett postpaket om

     1) försändelsen är skadad och det är nödvändigt att öppna den för att skydda innehållet eller undersöka dess skick,

     2) det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom, eller

     3) det är fråga om en försändelse som postföretaget varken har kunnat tillställa mottagaren eller returnera till avsändaren.

     Den som vid landskapsregeringen handhar de uppgifter som avses i denna paragraf får öppna en postförsändelse endast i närvaro av ett vittne. Innehållet i en öppnad försändelse får inte granskas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till orsaken till att det öppnas. På försändelsen skall antecknas att den öppnats, orsaken till öppnandet, tid och plats för öppnandet samt den bestämmelse som åtgärden grundar sig på. Anteckningen skall undertecknas av den som verkställt öppnandet. Dessutom skall det uppgöras ett protokoll beträffande öppnandet, vilket undertecknas av den som öppnat försändelsen och av vittnet.

 

31 §

Återsändande av en öppnad försändelse till ett postföretag

     Om en öppnad försändelse innehåller uppgifter som gör det möjligt att fastställa vem som är mottagare eller avsändare, skall landskapsregeringen returnera försändelsen jämte anteckningarna om öppnandet till det berörda postföretaget. För säkerställande av brevhemligheten skall försändelsen slutas innan den returneras. Postföretaget skall också underrättas om i försändelsen påträffade adressuppgifter eller andra uppgifter med vilkas hjälp försändelsen kan vidarebefordras eller returneras.

     Det åligger det i 1 mom. avsedda postföretaget att vidarebefordra försändelsen till mottagaren eller, om det endast varit möjligt att fastställa vem som är avsändare, returnera den till denne.

     Postföretagen har rätt att ta ut en avgift för ny befordran av postpaket samt för försändelser som återställs enligt bestämmelserna om distansförsäljning i 6 kap. konsumentskyddslagen.

 

32 §

Förvaring och förstörande av öppnade försändelser

     Om det i en öppnad försändelse inte finns uppgifter som gör det möjligt att fastställa vare sig vem som är mottagare eller avsändare, skall landskapsregeringen hålla försändelsen i förvar under sex månaders tid, räknat från dagen då försändelsen öppnades. Om det under denna tid inte varit möjligt att få fram uppgifter som gör det möjligt att befordra försändelsen till mottagaren eller returnera den till avsändaren, skall försändelsen förstöras på lämpligt sätt och såvitt möjligt med bevarande av brevhemligheten. Om försändelsen förutom eventuella personliga meddelanden innehåller något som äger ekonomiskt värde, skall meddelandena förstöras medan det övriga innehållet kan försäljas på lämpligt sätt.

     Medel som influtit vid en försäljning som avses i 1 mom. tillfaller landskapet. Detsamma gäller pengar och andra giltiga betalningsmedel som finns i en försändelse som avses i 1 mom.

     En försändelse får förstöras innan den i 1 mom. nämnda fristen löpt till ända, om det är fråga om

     1) en försändelse vars innehåll sannolikt har förstörts,

     2) en försändelse vars innehåll kan orsaka fara för hälsa eller egendom, eller

     3) en försändelse som uppenbarligen inte är avsedd att vara personlig eller som det av något annat motsvarande skäl är uppenbart onödigt att förvara.

 

33 §

Hemlighållande av handlingar och tystnadsplikt

     Postförsändelser och handlingar i dem vilka omhänderhas av landskapsregeringen med stöd av bestämmelserna i detta kapitel skall hållas hemliga.

     En anställd vid landskapsregeringen får inte till någon obehörig lämna upplysningar om postförsändelser eller deras innehåll, om han eller hon fått dessa vid utförande av uppgifter som avses i 30 – 32 §§.

     Bestämmelserna i 1 och 2 mom. utgör inte hinder för att uppgifter ur protokoll rörande öppnande av postförsändelser delges ett postföretag, om detta är nödvändigt för att en försändelse skall kunna tillställas mottagaren eller avsändaren.

 

34 §

Tjänstemannaansvar

     Bestämmelserna om tjänstemannaansvar tillämpas också på en person som står i ett annat anställningsförhållande än tjänsteförhållande till landskapsregeringen då han eller hon utför uppgifter som avses i 30 – 33 §§.

 

8 kap.

Påföljder, tvångsmedel, och ändringssökande

 

35 §

Återkallande av tillstånd

     Tillstånd för postverksamhet kan återkallas av landskapsregeringen

     1) om tillståndshavaren underlåter att inleda regelbunden verksamhet inom sex månader från dagen då tillståndsbeslutet vunnit laga kraft eller

     2) om tillståndshavaren i väsentliga avseenden, eller trots varning bryter mot denna lag, mot föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen eller mot tillståndsvillkor.

 

36 §

Varning och tvångsmedel

     Om ett postföretag bryter mot denna lag, mot föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen eller mot tillståndsvillkor, kan landskapsregeringen, om förseelsen inte är så allvarlig att tillståndet bör återkallas, ge postföretaget en varning samt, om det är motiverat, ålägga postföretaget att rätta felet eller försummelsen.

     Beslut som avses i 1 mom. får förenas med vite eller äventyr att en försummad åtgärd utförs på det försumliga postföretagets bekostnad.

     Kostnaden för en åtgärd som utförts på ett försumligt postföretags bekostnad betalas i förskott av landskapsregeringen och får hos det försumliga postföretaget drivas in utan dom eller beslut i den ordning som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

 

37 §

Olovlig postverksamhet; brott mot tystnadsplikt

     Den som utövar postverksamhet utan att inneha i denna lag föreskrivet tillstånd skall för utövande av olovlig postverksamhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

     Den som bryter mot i 13 § 2 mom. föreskriven tystnadsplikt skall för brott mot tystnadsplikt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

 

38 §

Avgörande av tvister

     Den som är missnöjd med en utdelningsplan som avses i 12 § eller med postutdelningen kan söka ändring hos landskapsregeringen. Begäran om ändring skall lämnas till landskapsregeringen inom 60 dagar från dagen då ändringssökanden fick kännedom om de omständigheter som är i fråga. Ett postföretag skall på begäran informera en kund om möjligheten att ansöka hos landskapsregeringen om avgörande av en här avsedd tvist.

     Landskapsregeringens beslutanderätt rörande tvister omfattar inte frågor som rör avtal mellan postföretag och kunder eller ett postföretags ersättningsansvar.

 

39 §

Sökande av ändring

     Ändring i ett beslut som landskapsregeringen eller en kommunal byggnadsnämnd fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär på det sätt som särskilt är föreskrivet.

     Om det allmänna intresset det kräver eller om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart, kan landskapsregeringen förordna att beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag omedelbart skall verkställas och vara gällande under i beslutet föreskriven tid, om inte en besvärsmyndighet förordnar annat.

 

9 kap.

Särskilda bestämmelser

 

40 §

Adressregister

     Ett postföretag har rätt att för utövande av postverksamheten föra ett adressregister över avsändare och mottagare av post. I registret antecknas namn- och adressuppgifter samt personbeteckning eller annan motsvarande identifieringskod.

     Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har rätt att från befolkningsdatasystemet få personbeteckningar och ändringar av dem, uppgifter om födda och avlidna personer, uppgifter om modersmål samt uppgifter om adresser.

     Uppgifterna i ett postföretags adressregister används för befordran av försändelser samt för att kontrollera och korrigera adresserna för de avsändare som slutit avtal om adresstjänster. Namn- och adressuppgifter i adressregistret kan lämnas ut när detta är förenligt med adressregistrets syfte. Personbeteckning eller annan motsvarande identifieringskod får inte lämnas ut. En registrerad person har rätt att förbjuda att hans eller hennes personuppgifter används för kontroll- och korrigeringstjänster som gäller adresser.

     En uppgift i ett adressregister som är föråldrad skall utplånas senast sedan tio år förflutit från den dag när ett postföretag har fått kännedom om att uppgiften inte längre motsvarar gällande förhållanden.

 

41 §

Åtgärder med anledning av att postverksamhet upphör

     Om ett postföretag upphör med sin verksamhet, skall företaget underrätta landskapsregeringen om saken senast tre månader innan verksamheten upphör.

     Om ett postföretags tillstånd för postverksamhet återkallas, om tillståndet inte förnyas när det går ut eller om postföretaget av annan orsak upphör med sin verksamhet skall landskapsregeringen vid behov besluta om de åtgärder om skall vidtagas för att postverksamheten skall kunna upprätthållas.

     Nås, i fall som avses i 2 mom., inte avtal om att anläggningstillgångar som behövs för bedrivande av postverksamhet överförs till ett annat postföretag, kan landskapsregeringen besluta om överförandet mot ersättning. I fråga om grunderna för och bestämmandet av ersättningen skall landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter tillämpas.

 

42 §

Frimärksutgivning mm

     Landskapsregeringen kan på ansökan bevilja ett postföretag rätt att utge frimärken att användas som kvitto på betalning av befordran av en postförsändelse. I fråga om frimärken som är avsedda att användas i gränsöverskridande post skall landskapsregeringen vid sin tillståndsgivning beakta de bestämmelser som härvid gäller.

     Ett beslut om rätt att utge frimärken kan begränsas i tiden och upphör senast att gälla när det ifrågavarande postföretagets tillstånd för bedrivande av postverksamhet upphör.

 

10 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

 

43 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den                                               . Åtgärder för verkställighet av lagen får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

44 §

Övergångsbestämmelser

     Posten på Åland (Posten) har rätt att fortsätta sin verksamhet med stöd av tidigare gällande bestämmelser under sex månader räknat från den dag då lagen trädde ikraft. Om Posten därförinnan har ansökt om tillstånd till bedrivande av postverksamhet enligt denna lag, har Posten rätt att med stöd av tidigare gällande bestämmelser fortsätta sin verksamhet intill dess tillståndsansökan antingen bifallits eller avslagits genom beslut som vunnit laga kraft.

     Bestämmelserna i 4 kap., 5 kap., 7 kap. samt 38 – 40 §§ skall tillämpas på Postens verksamhet från dagen då denna lag träder i kraft.

 

__________________

 

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Posten på Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs i landskapslagen (1992:39) om Posten på Åland 4 och 7 §§, 10 §1 punkten, 11 §, 14 § 2 mom. 1, 10 och 11 punkterna samt

     ändras lagens rubrik och dess 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 3 och 5 §§, samt 16 § 1 och 2 mom. som följer:

 

 

L A N D S K A P S L A G
om Posten Åland

 

1 §

Ställning inom förvaltningen

     Posten Åland, nedan kallad Posten, är ett landskapsregeringen underställt affärsverk.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

2 §

Verksamhetsområde och uppgifter

     Posten bedriver postverksamhet samt tillhandahåller tjänster som anknyter till postverksamheten.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

3 §

Mål för verksamheten

     Målet för Postens verksamhet är att utveckla utbudet av tjänster så att det motsvarar kundernas behov samt ger en god ekonomisk avkastning och skapar arbetsplatser i landskapet.

 

5 §

Eget kapital

     Posten har ett eget kapital som består av grundkapital och annat kapital. Grundkapitalet är det kapital som på ett bestående sätt placerats i Posten. Annat kapital är det kapital som anvisats Posten av dess vinst. Annat kapital kan överföras till grundkapitalet.

 

16 §

Verkställande direktören

     Posten skall ha en verkställande direktör. Vid behov kan även en vice verkställande direktör utses.

     Verkställande direktören skall sköta och utveckla Postens verksamhet samt följa styrelsens föreskrifter, informera styrelsen om åtgärder och händelser av vikt för Postens verksamhet och tillse att styrelsens beslut verkställs. Verkställande direktören för Postens talan vid domstolar och andra myndigheter samt i andra förekommande fall. Om verkställande direktören i fråga om visst ärende finner att särskild sakkunskap fordras, kan han eller hon uppdra åt en person som innehar sådan sakkunskap att företräda Posten i ärendet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den   .

     Det beslut som före lagens ikraftträdande fattats om nivån på den grundläggande postservice som posten skall tillhandahålla och som gäller när lagen träder i kraft, skall gälla även efter ikraftträdandet, dock längst fram till den tidpunkt då Posten erhåller verksamhetstillstånd med stöd av landskapslagen (   :   ) om posttjänster.

     De ändrade bestämmelserna i 16 § tillämpas från den dag då förordnandet för den nuvarande verkställande direktören utgår.

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 6 mars 2007
L a n t r å d	Roger Nordlund
Föredragande ledamot	Runar Karlsson

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 11/2006-2007