Framställning 11/2007-2008

		FRAMSTÄLLNING nr 11/2007-2008
		Datum
		2007-01-08
	Till Ålands lagting

Ny blankettlag om barnskydd

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Samtidigt upphävs gällande blankettlag. Genom förslaget blir rikets nya barnskyddslag gällande i landskapet.

     Landskapsregeringen föreslår dessutom vissa tekniska justeringar av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet och landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

     Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Landskapets barnskyddslagstiftning. 3

1.2 Ny barnskyddslag i riket 3

2. Landskapsregeringens förslag. 5

2.1 Behov av åtgärder 5

2.2 Ny blankettlag om barnskydd. 5

2.3 Blankettlagens ikraftträdande. 6

2.4 Den föreslagna blankettlagens omnämnande av familjevård. 6

3. Lagstiftningsbehörigheten. 7

4. Förslagets verkningar 7

5. Beredningsarbetet 8

Detaljmotivering. 9

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. 9

2. Landskapslag om ändring av 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård  19

3. Landskapslag om ändring av 10 § landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet 19

4. Landskapslag om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. 20

Lagtext 21

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen  21

L A N D S K A P S L A G om ändring av 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. 24

L A N D S K A P S L A G om ändring av 10 § landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet 24

L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. 25

Bilaga. 26

Barnskyddslag. 26

Parallelltexter 57

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Landskapets barnskyddslagstiftning

 

Barnskyddet regleras av landskapslagen (1977:13) angående tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande barnskydd i landskapet Åland, nedan kallad blankettlagen (1977:13). Genom blankettlagen (1977:13) har barnskyddslagen (FFS 683/1983) och barnskyddsförordningen (FFS 1010/1983) med vissa avvikelser gjorts gällande i landskapet. De ändringar som görs i riksförfattningarna ska automatiskt bli gällande även i landskapet. Om någon av författningarna upphävs ska dess giltighet i landskapet upphöra samtidigt som i riket. Sistnämnda bestämmelse ändrades nyligen av lagtinget (se FR 29/2006-2007, ÅFS 146/2007). Lagändringen innebär att de riksförfattningar som nämns i blankettlagen (1977:13) ska fortsätta att gälla i landskapet trots att riksförfattningarna har upphävts i riket från och med den 1 januari 2008. Förändringar i rikets barnskyddslagstiftning, till de delar lagstiftningen faller inom rikets lagstiftningsbehörighet, blir däremot liksom tidigare gällande i landskapet samtidigt som i riket. Sistnämnda ändring av blankettlagen (1977:13) trädde i kraft den 1 januari 2008, vilket medförde att inget tomrum i regleringen av barnskyddet uppstod på Åland.

     På verksamhet som ordnas i enlighet med blankettlagen (1977:13) tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården, samtidigt som de förvaltningsuppgifter som enligt riksförfattningarna ankommer på statens myndigheter, i landskapet ska handhas av landskapsregeringen, såvitt dessa uppgifter enligt 19 § självstyrelselagen för Åland ankommer på landskapet.

     Under de trettio år som blankettlagen (1977:13) varit i kraft har lagen ändrats fyra gånger, en gång på grund av ny barnskyddslagstiftning i riket (1984) och två gånger på grund av förändringar i landskapsandelslagstiftningen (1983 och 1993). Den fjärde ändringen vid årsskiftet 2007/2008 har berörts ovan.

 

1.2 Ny barnskyddslag i riket

 

I riket trädde en ny barnskyddslag (FFS 417/2007) i kraft den 1 januari 2008. Samtidigt upphävdes den gamla barnskyddslagen från år 1983.

     Enligt förarbetena (RP 252/2006 rd och ShUB 59/2006 rd) till den nya barnskyddslagen är målsättningen med lagen att garantera att barnets rättigheter och bästa beaktas vid genomförandet av barnskyddet samt att de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver tryggas. Avsikten är vidare att främja samarbetet mellan myndigheterna när det gäller arbetet för barns och unga personers välfärd samt att genomföra barn- och familjeinriktat barnskydd. Avsikten är dessutom att förbättra rättsskyddet för barnet och föräldrarna eller vårdnadshavarna i synnerhet vid beslutsfattande som ansluter sig till barnskydd.

     I syfte att stärka barns delaktighet förtydligas bestämmelserna om utredande av barnets åsikt, hörande av barn och barns rätt att föra talan (20 och 21 §§). I lagen tas dessutom in en bestämmelse om gäller förordnande av intressebevakare för barn (22 §). Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att alla barn har medinflytande i beslut som gäller dem själva.

     Genom den nya barnskyddslagen blir tröskeln för att göra barnskyddsanmälan lägre, samtidigt som anmälningsskyldigheten utvidgas (25 §). Anmälningsskyldiga är förutom anställda inom social- och hälsovården, skolväsendet, polisen och församlingen även bland annat anställda inom ungdomsväsendet samt de serviceproducenter som fungerar inom den privata sektorn. Sekretessbestämmelserna får inte hindra att anmälan görs. Anmälan ska alltid göras, när det finns skäl att klargöra barnets behov av barnskydd. I lagen föreskrivs också om barnskyddsmyndigheternas skyldighet att anmäla till polisen när det finns motiverade misstankar om att barnet har utsatts för vålds- eller sexualbrott.

     I lagen ingår även sådana procedurbestämmelser för barnskyddet som för närvarande i huvudsak är beroende av förvaltningspraxis. Lagen anger när en klientrelation inom barnskyddet inleds (26 §). Planmässigheten förändras och kraven på dokumentering förstärks. Behovet av barnskydd ska utredas utan dröjsmål och grundligt senast inom tre månader från det att barnskyddsärendet anhängiggjordes (27 §). Socialarbetaren ska träffa barnet personligen och arbetaren har rätt att träffa barnet, även om vårdnadshavaren skulle motsätta sig detta (29 §). Såvida en klientrelation inleds uppgörs en klientplan på basis av utredningen tillsammans med barnet och familjen. I klientplanen noteras de tjänster och åtgärder som behövs. Planen ska regelbundet ses över (30 §). Som en ny metod att utreda barnets behov av stöd i situationer då vårdnadshavarna motsätter sig det, finns en möjlighet att hos förvaltningsdomstolen ansöka om tillstånd för undersökning av barnet (28 §).

     Systemet för beslutsfattande inom barnskyddet ändras. Målet är att den sakkunskap och objektivitet som är nödvändig vid beslutsfattande ska säkerställas och barnets och föräldrarnas eller vårdnadshavarnas rättsskydd på så vis förbättras. Beslut i ärenden som gäller tvångsomhändertagande fattas i första instans hos förvaltningsdomstolen på ansökan av den ledande tjänsteman som ansvarar för socialvården i kommunen (43 och 44 §§). I övrigt fattar kommunens tjänstemän besluten i första instans. Beredningen görs som arbete i par, och vid behov utnyttjas också andra yrkesgruppers expertis. Vid beredning av omhändertagande och vård utom hemmet är i allmänhet tre tjänstemän inblandade (41 §). För tryggande av sakkunskapen på olika områden ska kommunen eller flera kommuner tillsammans inrätta en expertgrupp för barnskyddet (14 §). I lagen finns även en ny bestämmelse som gäller kartläggning av barnets närståendenätverk (32 §). Myndigheterna utreder vilka barnets närstående är, före barnet placeras utanför hemmet (32 §). I ärenden som är väsentliga för barnets och familjens rättsskydd, till exempel vid omhändertaganden som de berörda inte motsätter sig, fattas beslutet i två steg: socialarbetaren bereder ärendet och den ledande tjänsteinnehavaren fattar beslutet (43 §). I tjänstemannens beslut kan ändring sökas hos förvaltningsdomstolen.

     I barnskyddslagen (57-60 §§) uppställs dessutom vissa minimikriterier för vårdens kvalitet vid barnskyddsanstalter. Kriterierna gäller personaldimensioneringen, yrkeskompetensen samt antalet barn och unga personer som kan vårdas tillsammans. Genom den nya barnskyddslagen är avsikten att övervakningen av vården av omhändertaget barn ska effektiviseras, eftersom lagen bygger på att informationsutbytet och samarbetet mellan myndigheterna ska förbättras.

     Kommunens skyldighet att ordna eftervård utvidgas till barn som vårdats utom hemmet eller minst ett halvt år omhändertagits i öppenvården (75 §). Eftervård kan ordnas också för andra unga som varit klienter hos barnskyddet.

     Genom FFS 1390/2007 ändrades 49 § barnskyddslagen så att placering av ett barn utanför hemmet med stöd av ett intermistiskt förordnande enligt lagens 83 § definieras som vård utom hemmet. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2008.

 

2. Landskapsregeringens förslag

 

2.1 Behov av åtgärder

 

Den 1 januari 2008 trädde en ny barnskyddslag i kraft i riket. Samtidigt upphörde den gamla barnskyddslagen från år 1983 att gälla. I landskapet har detta fått direkta konsekvenser på handläggningen av barnskyddsärenden i landskapet, eftersom en del av rikets nya barnskyddslagstiftning berör rättsområden som faller under rikets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelser om statsmyndigheterna organisation och verksamhet, förmynderskap, familjeförhållanden, barns rättsliga ställning, rättskipning och administrativa ingrepp i den personliga friheten är enligt 27 § 3, 6, 7, 23, 24 punkten självstyrelselagen att hänföra till rikets behörighet. Bestämmelserna inom dessa rättsområden är genom rikets nya barnskyddslag som sådana direkt tillämpliga i landskapet från och med den 1 januari 2008 och har därmed från sistnämnda datum ersatt motsvarande bestämmelser i den gamla barnskyddslagstiftningen, som fortfarande i övrigt ska iakttas i landskapet. Det uppkomna rättsläget har skapat ett svårhanterligt lappverk av bestämmelser i olika speciallagar, vilket inte på lång sikt är vare sig funktionellt eller hållbart. Såsom påtalades i framställning nr 29/2006-2007 om en ändrad barnskyddslagstiftning bör den åländska barnskyddslagstiftningen därför med det snaraste ersättas med en helt ny lagstiftning om barnskydd.

 

2.2 Ny blankettlag om barnskydd

 

Att följa upp rikslagstiftningen genom att stifta en ny egen landskapslag är en arbetsdryg uppgift.  Landskapsregeringen anser dessutom att blankettlagstiftningen om barnskydd har fungerat på ett bra och ändamålsenligt sätt i landskapet. Eftersom landskapslagen av olika orsaker i vilket fall som helst till väsentliga delar bör överensstämma med rikslagen, har landskapsregeringen inte funnit något skäl till att ompröva gällande lagstiftningsteknik. Landskapsregeringen föreslår att landskapets barnskyddslagstiftning uppdateras med den nya rikslagstiftningen om barnskydd som har trätt i kraft den 1 januari 2008.

     Genom förslaget kompletteras landskapslagstiftningen med nya bestämmelser som på ett bättre sätt än för närvarande tryggar de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver. För en blivande barnklient ska exempelvis en egen socialarbetare utses. Ett viktigt inslag är även att procedurbestämmelserna preciseras och moderniseras. Centrala förvaltningsförfarandeprinciper, såsom utredande av barns åsikt oberoende av barnets ålder, hörande av barn, dokumentering, barns rätt att föra talan, tidpunkt för när en klientrelation inleds och tidsbundna utredningar om behov av barnskydd och så vidare, kommer dessutom fram i lagtexten på ett mer ändamålsenligt sätt än i 1983 års barnskyddslag. I dag är procedurbestämmelserna till stor del beroende av förvaltningspraxis. Dessa procedurbestämmelser anknyter nära till de förvaltningsförfarandeprinciper som bland annat diskuterades i samband med landskapsregeringen förslag till ny förvaltningslag för landskapet Åland. Den nu föreslagna lagstiftningen kommer även att förbättra samarbete mellan myndigheterna. Samtidigt ger förslaget aktörerna möjlighet att ta tag i barnskyddsproblemen i ett tidigare skede.

     Eftersom de ändringar och kompletteringar som måste göras för att anpassa den nya barnskyddslagen till den åländska lagstiftningen skulle medföra omfattande ändringar av blankettlagen (1977:13) föreslår landskapsregeringen att en helt ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen antas att gälla i landskapet.

 

2.3 Blankettlagens ikraftträdande

 

I riket har den nya barnskyddslagen redan trätt i kraft. Vid samma tidpunkt har blankettlagen (1977:13) ändrats, så att 1983 års barnskyddslag kan fortsätta att gälla i landskapet tillsvidare. De bestämmelser i rikets barnskyddslag som faller inom rikets behörighet är dock direkt tillämpbara på Åland.

     Landskapsregeringens avsikt är att den nya blankettlagen om barnskydd ska kunna träda i kraft så snart som möjligt, så att ett enhetligt regelverk för barnskydd erhålls. Eftersom en sedvanlig lagtingsbehandling av denna framställning jämte efterföljande lagstiftningskontroll kan ta upp till sex månader eller mer i anspråk, bör en ny blankettlag om barnskydd kunna träda i kraft senast till sommaren 2008.

 

2.4 Den föreslagna blankettlagens omnämnande av familjevård

 

I barnskyddslagen finns en rad hänvisningar till familjevårdarlagen (FFS 312/1992) som till vissa delar redan kan anses vara gällande i landskapet och därmed förtjänar en kommentar.

     Med familjevårdare avses den som enligt ett uppdragsavtal med den kommun eller det kommunalförbund som svarar för ordnandet av vården ger vård, fostran eller annan omvårdnad av en person dygnet runt utanför hans eller hennes eget hem i ett privathem. Med stöd av 25, 26 och 26a §§ socialvårdslagen har delar av familjevårdslagen gjorts tillämplig i landskapet, eftersom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård inte innehåller några avvikelser i fråga om hänvisningarna till rikets familjevårdarlag. Familjevårdarlagen är därmed även tillämplig i landskapet inom landskapets lagstiftningsbehörighet till de delar socialvårdslagen hänvisar till familjevårdarlagen trots att landskapet inte aktivt gjort hela lagen som sådan tillämplig i landskapet.

     Enligt blankettlagen (1977:13) om barnskydd är barnskyddsförordningen (FFS 1010/1983) gällande i landskapet. Enligt 7 § barnskyddsförordningen ska den som vid sidan av eller i stället för föräldrarna har anförtrotts vårdnaden om ett barn och hos vilken barnet bor vid behov garanteras sådana förutsättningar för vård och fostran av barnet som nämns i 4 § 1 och 2 mom. familjevårdarlagen. En motsvarande bestämmelse finns i 32 § 3 mom. i den nya barnskyddslagen. I 4 § 1 mom. i familjevårdarlagen föreskrivs i fråga om ingåendet av uppdragsavtal om det arvode och de kostnadsersättningar som ska betalas till familjevårdaren. Enligt 2 mom. i nämnda bestämmelse ska i uppdragsavtalet även ingå en plan över socialtjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt andra stödåtgärder vilka ska ordnas för dem som är i familjevård och familjevårdaren. Landskapsregeringen har inte funnit några skäl att avvika från gällande reglering enligt blankettlagen (1977:13) om barnskydd och föreslår inte några undantag vad gäller familjevårdslagens tillämplighet i landskapet i de avseenden som regleras i 32 § 3 mom. i den nya barnskyddslagen.

     Även 46 § i den nya barnskyddslagen innehåller hänvisningar till familjevårdarlagen, en bestämmelse som i huvudsak motsvarar 34 § i 1983 års barnskyddslag. Bestämmelsen reglerar det stöd som kan betalas ut till familjevårdaren efter det att vårdnaden överförts. I den nya barnskyddslagen har bestämmelsens ordalydelse ändrats så, att i bestämmelsen hänvisas till familjevårdarlagen i stället för den paragraf som tidigare upphävts i barnskyddslagen. I bestämmelsen har dessutom tagits in möjligheten att utom ersättning även vid behov betala arvode till fosterfamiljen sedan vårdnaden om barnet överförts. Inte heller här har landskapsregeringen funnit skäl att avvika från regleringen i gällande blankettlag om barnskydd.

 

3. Lagstiftningsbehörigheten

 

Regleringen i förslaget hänför sig till flera lagstiftningsområden av vilka det mest centrala är socialvård. Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och i fråga om de myndigheter och inrättningar som lyder under denna och enligt 18 § 4, 12, 13, 14 och 22 punkten behörighet även i fråga om kommunernas förvaltning, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning och näringsverksamhet.

     Till rikets lagstiftningsbehörighet hör framförallt enligt 27 § 3, 6, 7, 23, 24 punkten självstyrelselagen rättsområdena statsmyndigheterna organisation och verksamhet, förmynderskap, familjeförhållanden, barns rättsliga ställning, rättskipning och administrativa ingrepp i den personliga friheten. Bestämmelser av rikslagstiftningsnatur har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för enhetligheten och överskådligheten kunnat tas in i landskapslagen.

     Den förordningsfullmakt som finns i förslaget till ny blankettlag om barnskydd har utformats i överensstämmelse med 21 § 1 mom. självstyrelselagen.

     Framställningen följer de principer för blankettlagstiftning som lagtinget senast slagit fast genom lagutskottets betänkande nr 12/2006-2007.

 

4. Förslagets verkningar

 

I den föreslagna blankettlagen om barnskydd preciseras till stor del kommunernas skyldighet att ordna barnskydd. Samtidigt förskjuts tyngdpunkten i barnskyddsarbetet till mer förebyggande arbete och till öppna stödåtgärder. Dessa initiala insatser är i sig mindre kostsamma än omhändertaganden och placeringar utom hemmet. Landskapsregeringens bedömning är därför att de sammanlagda ekonomiska konsekvenserna av förslaget torde vara kostnadsneutrala för kommunerna. Genom förslagets inriktning på ett mer medvetet arbete med barnskyddsåtgärder redan i ett tidigt skede av processen, kan således dyra placeringar för vård utom hemmet undvikas.

     Organisatoriskt kan förslaget medföra ett större behov av personal med särskild kompetens inom barnskydd. Vid exempelvis beredningen av ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård av barn utom hemmet ska ärendet alltid beredas i samarbete mellan två arbetstagare. Huvudansvaret vid beredningen av ärendet vilar på den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter och som alltid ska ha yrkesmässig behörighet. Den andra tjänstemannen kan vara socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskydd. I riket har man i synnerhet i små kommuner löst den här typen av pararbete regionalt med hjälp av ambulerande socialarbetare som är sakkunnig i fråga om barnskydd. Beslut om omhändertagande samt vård utom hemmet fattas sedan av en ledande tjänsteman inom socialvården eller av annan för uppgiften behörig tillförordnad tjänsteman. Med andra ord kräver nämnda ärenden i ett övergångsskede tre medarbetare. De åländska kommunerna kan antingen välja att anställa flera socialarbetare, ha ambulerande socialarbetare eller att samarbeta över kommungränserna, alternativt formera barnskyddsdistrikt. Landskapsregeringen bedömer att det totala antalet socialarbetare i kommunerna tillsammans räcker för att organisera arbetet i enlighet med lagens krav, dock krävs avtalad samordning av resurserna.

     Enligt förslaget ska kommunen se till att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har tillgång till sakkunskap om barns uppväxt och utveckling, hälsovård, juridisk expertis samt annan expertis som behövs i barnskyddsarbetet. Kommunen eller flera kommuner ska dessutom tillsammans tillsätta en expertgrupp, som består av representanter för social- och hälsovården, experter i fråga om barns uppväxt och utveckling och andra experter som behövs i barnskyddsarbetet. Redan i dag finns bland annat i 11 § 2 mom., 17 § 1 mom., 32c § och 42 i 1983-års barnskyddslag krav på inhämtande av sakkunskap från andra yrkesgrupper än den sakkunskap en socialarbetare kan tillhandhålla. Nytt är dock att en kommun eller flera kommuner tillsammans är skyldiga att tillsätta en sakkunnig grupp för barnskyddet som består av experter inom social- och hälsovården, barns uppväxt och utveckling. Denna expertgrupp ska bland annat bistå socialarbetarna med beredningen av ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård utom hemmet och vid genomförandet av barnskyddet i övrigt. Dessutom ska expertgruppen ge yttranden till stöd för beslutsfattande som gäller barnskyddsåtgärder, exempelvis vid behandlingen av förvaltningsdomstolarnas beslutfattande i frågor som gäller omhändertagande mot någons vilja. I landskapet kan den expertgrupp som lagen förutsätter samordnas till en gemensam funktion för alla kommunerna och därmed torde kostnaderna för ett lättillgängligt stöd vägas upp mot vinsterna i effektivitet i barnskyddsarbetet. Det kan nämnas att landskapsregeringen i olika sammanhang har påtalat behovet av ett samordnat barnskydd, bland annat i planen för socialvården för åren 2007-2011.

     För att möta det behov av fortbildning som föreslaget kan medföra avser landskapsregeringen att uppta 15 000 euro i den landskapsbudget som ansluter sig till lagstiftningens ikraftträdande. Behovet av fortlöpande yrkesmässig fortbildning i barnskyddsarbetets metod åvilar kommunerna.

     Förslaget inverkar inte på hur kostnaderna fördelas mellan landskapet och kommunerna. I sammanhanget bör även nämnas de särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård som kommunerna kan erhålla. Dessa landskapsandelar infördes genom det nya landskapsandelssystemet som trädde i kraft den 1 oktober 2007. Grunden för de särskilda landskapsandelarna är en kalkylerad kostnadsskillnad mellan socialvården i allmänhet å den ena sidan och specialomsorgen, barnskyddet samt missbrukarvården å den andra sidan. Landskapsandelarna beräknas var för sig på basen av kommunens nettodriftskostnader på vardera område enligt senast fastställda bokslut, vilket innebär en eftersläpning på två år. Andelarna fastställs sedan som skillnaden mellan nettodriftskostnaden och ett självriskbelopp.

     Landskapsregeringen har för avsikt att följa upp hur den nya barnskyddslagstiftningen kommer att fungera i praktiken och vid behov vidta åtgärder för att kompensera kommunerna.

     I fråga om konsekvenserna för jämställdheten mellan könen hänvisas till de skrivningar som finns i kapitel 4.3 (sida 114f) i regeringens proposition nr 252/2006. Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön.

 

5. Beredningsarbetet

 

Förslaget har varit på remiss till Ålands hälso- och sjukvård, Ålands polismyndighet, Ålands ungdomsråd, Jämställdhetsdelegationen, Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Jomala kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun, Vårdö kommun, Ålands kommunförbund, Barn- och mödrahemmet Tallbacken, Skolkansliet i Mariehamn, Norra Ålands högstadiedistrikt, Södra Ålands högstadiedistrikt, Skoldirektören i Norra skärgården, Skoldirektören i Södra skärgården, Förtroenderådet, Barnombudsmannen på Åland, Ålands prosteriförening r.f., Pusselfamiljen r.f., Ålands förvaltningsdomstol, Länsstyrelsen på Åland, Akava-Åland r.f., FFC:s regioncentral på Åland, FOA-Å r.f., TCÅ r.f., TEHY:s fackavdelning på Åland r.f. avd. 919, Ålands Kommunalanställda r.f. avd. 214, Ålands omsorgsförbund k.f. Även landskapsregeringens allmänna förvaltnings finansavdelning, social- och miljöavdelning samt utbildnings- och kulturavdelning har hörts i ärendet.

     Under beredningen har på initiativ av landskapsregeringens social- och miljöavdelning ordnats information om rikets nya barnskyddslag för socialarbetare i landskapet med professor Eva Gottberg från Åbo universitet som föredragshållare.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen skulle rikets nya barnskyddslag antas som en blankettlag.

     Barnskyddslagen ska tillämpas i landskapet sådan den lyder när denna lag träder ikraft. Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska de i landskapslagen intagna avvikelserna från rikslagen iakttas. Vidare ska de ändringar som därefter görs av rikslagen gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av landskapslagen. Med ändringar avses inte de fall att en hel riksförfattning upphävs. Till skillnad mot lydelsen i gällande blankettlag om barnskydd från år 1977 innehåller förslaget ingen bestämmelse om att ifall rikslagen upphävs i riket ska dess giltighet i landskapet upphöra samtidigt som i riket. Den föreslagna lydelsen i paragrafen kräver i en sådan situation att en aktiv lagstiftningsåtgärd av lagtinget vidtas innan riksförfattningen kan upphöra att gälla i landskapet.

 

2 § Förvaltningsmyndighet. I paragrafen föreslås att de förvaltningsuppgifter som enligt barnskyddslagen ankommer på länsstyrelsen skulle handhas av landskapsregeringen till del förvaltningsuppgifterna hör till landskapets behörighet.

     Landskapsregeringen kan efter en sedvanlig genomgång av rikets nya barnskyddslag konstatera att ett fåtal av de förvaltningsuppgifter som statliga myndigheter har enligt barnskyddslagen faller inom ramen för landskapets behörighet. I denna paragraf berörs inte den förordningsmakt som barnskyddslagen medger, utan dessa frågor tas upp i samband med detaljmotiveringen till landskapslagens 6 §. Sammanfattningsvis kan således sägas att enbart länsstyrelsens förvaltningsuppgifter (frånsett barnskyddslagens 22 §, se nedan) har ett sådant innehåll att de till en övervägande del faller inom landskapets behörighet och därmed genom en uttrycklig bestämmelse i landskapslagen kan skötas av landskapsregeringen. Det kan påpekas att sistnämnda förvaltningsuppgifter redan i dag sköts av landskapsregeringen med stöd av gällande blankettlag om barnskydd. Till den del landskapslagen reglerar statliga uppgifter har bestämmelserna kunnat intas i landskapslagen med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Vid den kronologiska genomgången av statliga myndigheters uppgifter enligt barnskyddslagen har landskapsregeringen gjort följande iakttagelser.

     I 17 § finns en bestämmelse om ordnande av barnskydd i vissa specialsituationer. Bestämmelsen har delvis tillkommit på grund av de förpliktelser Finland åtagit sig i samband med rådets förordning (EG ) nr 2201/2003, den så kallade Bryssel IIa -förordningen. Förordningen tillämpas på frågor som gäller äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap men även på alla civilrättsliga frågor som gäller tillerkännande, utövande, delegering, upphörande eller begränsande av föräldraansvar. Med begreppet föräldraansvar avses enligt förordningen även placering av barnet i familjehem eller på institution. Förordningen tillämpas enligt artikel 1 bara på civilrättliga frågor. Bestämmelsen i 17 § barnskyddslagen berör vid sidan av socialvård även frågor som faller under familje- och förmyndarskapsrätten samt det enligt självstyrelselagen specifika rättsområdet administrativ ingrepp i den personliga friheten och förhållandet till utländska makter. De uppgifter som enligt 17 § ankommer på social- och hälsoministeriet respektive utrikesministeriet är till övervägande delen riksbehörighet och ministeriernas befogenheter enligt barnskyddslagen är därmed direkt tillämpbara i landskapet i barnskyddsärenden.

     Förordnandet av intressebevakare av magistrat eller domstol enligt 22 § barnskyddslagen hör till förmyndarskapsrätten och är därmed att hänföra till rikets behörighet. Magistratens och domstolens befogenheter gäller därför även i landskapet. På Åland sköts de uppgifter som magistraten som förmyndarmyndighet har enligt 22 § barnskyddslagen av länsstyrelsen (84 § 3 mom. lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999)). Eftersom förmyndarskapsrätten är riksbehörighet handhar länsstyrelsen sålunda denna uppgift även framledes.

     Det tillstånd som förvaltningsdomstolen kan ge för undersökning av ett barn enligt 28 § barnskyddslagen, även då barnets vårdnadshavare uttryckligen motsätter sig undersökningen, är att hänföra till rättsområdet för administrativa ingrepp i den personliga friheten och därmed rikets behörighet. Uppgifterna kan därmed skötas av förvaltningsdomstolen även på Åland.

     Även de beslut förvaltningsdomstolen kan fatta enligt 39 och 43 §§ barnskyddslagen i fråga om brådskande placering och omhändertagande berör rättsområdet för administrativa ingrepp i den personliga friheten. Besluten kan även här redan på den grunden fattas av domstolen.

     I 46 § barnskyddslagen finns bestämmelser om förvaltningsdomstolens möjlighet att även under den tid omhändertagandet varar besluta om vårdnaden om barnet och dess intressebevakning. I paragrafen hänvisas till lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) och lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999). Bestämmelsen reglerar familje- och förmyndarskapsrättsliga frågor vilka är att hänföra till rikets behörighet.

     Bestämmelser om övervakning av vård utom hemmet finns i 79 § barnskyddslagen. Enligt 79 § 2 mom. övervakas verksamheten på platsen för vård utom hemmet förutom av den kommun som placerat barnet dessutom av den kommun där platsen för vård utom hemmet är belägen och av länsstyrelsen. Vid övervakningen ska nämnda myndigheter samarbeta med den kommun som placerat barnet. De förvaltningsuppgifter länsstyrelsen har enligt bestämmelsen faller till övervägande del under rättsområdet socialvård och föreslås i landskapet skötas av landskapsregeringen.

     Enligt 80 § 1 mom. ska länsstyrelsen följa verksamheten vid barnskyddsanstalterna och i synnerhet övervaka bruket av begränsande åtgärder med stöd av lagens 11 kapitel. I samband med övervakningen kan länsstyrelsen bereda ett barn möjlighet att samtala förtroligt med en representant för länsstyrelsen. Vid tillsynen har länsstyrelsen möjlighet att följa verksamheten vid barnskyddsanstalterna med hjälp av inspektionsbesök.  I 80 § 2 mom. finns bestämmelser om grundande och övervakning av privat anstalt. Enligt bestämmelsen ges tillstånd till grundande och utvidgning av en privat barnskyddsanstalt samt väsentlig ändring i verksamheten vid en sådan anstalt av länsstyrelsen. Om beviljande av tillstånd och länsstyrelsens tillsyn över en privat anstalt bestäms dessutom i lagen om tillsyn över privat socialservice. De uppgifter länsstyrelsen får enligt paragrafen ska i landskapet handhas av landskapsregeringen, uppgifter som landskapsregeringen redan i dag sköter med stöd blankettlagen om socialvård (tillsyn över privat socialservice) och gällande blankettlag om barnskydd.

     I barnskyddslagens 14 kapitel finns bestämmelser som kompletterar de allmänna bestämmelserna om förvaltningsrättskipning i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Bestämmelserna reglerar handläggningen av ärenden vid förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Även 15 kapitlet barnskyddslagen om ändringssökandet utgör rättskipningsfrågor, som är att hänföra till rikets behörighet. I landskapslagens 7 § finns dock en informativ bestämmelse om den förvaltningsrättsskipningsprocedur som redan framgår av 25 och 26 §§ självstyrelselagen.

 

3 § Kommunstyrelses eller nämnds uppgift. Verkställigheten av barnskyddet ska enligt 11 § 3 mom. barnskyddslagen skötas av det kollegiala organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen. I barnskyddslagen kallas detta organ kort och gott för det organ som ansvarar för socialvården. Detta organ ska, då det ordnar barnskyddet, vid behov samarbeta med kommunens olika förvaltningar, andra myndigheter och med andra kommuner och samkommuner (kommunalförbund, se 4 § nedan) samt andra sammanslutningar och anstalter som ordnar service så att tillräcklig service som motsvarar behovet kan ordnas och sakkunskap tryggas i kommunen. Utöver bestämmelsen i 11 § 3 mom. barnskyddslagen innehåller barnskyddslagen ett flertal bestämmelser (13, 22, 24, 25, 32, 34, 36, 38, 40, 45, 46, 54, 75, 77, 78, 81 och 90 §§) där ”organet som ansvar för socialvården” har påförts olika uppgifter.

     Rikets socialvårdslag är med vissa avvikelser tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Genom den ändring av landskapslagstiftningen om kommunala nämnder (FR nr 19/2006-2007) som lagtinget antog hösten 2007 ska kommunfullmäktige få en möjlighet att bestämma om en nämnd ska sköta de uppgifter kommunen tilldelats enligt lag eller om kommunstyrelsen ska ansvara för uppgifterna. I lagtingsbeslutet ingick en ändring av blankettlagen om socialvård (ÅFS 102/2007). Genom sistnämnda lagändring skulle de uppgifter, som enligt bland annat socialvårdslagen ankommer på socialnämnden eller ett annat av kommunen särskilt utsett kollegialt organ, i landskapet kunna skötas av socialnämnden, en annan nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. I förslaget ingick även en ändring av blankettlagen (1977:13) om barnskydd (ÅFS 105/2007) genom vilken de uppgifter som socialnämnden ska sköta enligt barnskyddslagstiftningen ska skötas av en nämnd eller  kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. Eftersom sistnämnda blankettlag föreslås upphävd och ersatt med en ny blankettlag föreslås att en motsvarande bestämmelse intas i den nya blankettlagens 3 §. Således föreslås de uppgifter som enligt barnskyddslagen ska skötas av ett kollegialt organ som kommunen har utsett i landskapet skötas av en nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut.

 

4 § Avvikande terminologi. Av informativa skäl föreslås att en bestämmelse intas i landskapslagen som anger att när samkommuner och kommunala tjänsteinnehavare nämns i barnskyddslagen ska i landskapet avses kommunalförbund och kommunala tjänstemän. Förslaget överensstämmer med den terminologi som används i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland och landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän.

 

5 § Särskilda avvikelser. Vid sidan av de mer allmänna avvikelserna i 2, 3 och 4 §§ från barnskyddslagen intas i denna paragraf mer specifika avvikelser från barnskyddslagen. Förteckningen i paragrafens 1-25 punkter följer den nummerordning paragraferna har i barnskyddslagen. Avsikten är att på detta vis få en mer överskådlig katalog på avvikelser.

     För att förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevernas utveckling ska kommunen enligt 9 § 1 mom. barnskyddslagen för eleverna inom den förskoleundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning samt förberedande undervisning som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning. Tjänsterna ska även främja ett bättre samarbete mellan hem och skola. Bestämmelsen motsvarar i sak 7 § 2 mom. i gällande barnskyddslag och i 2a § barnskyddsförordning som är gällande i landskapet med stöd av blankettlagen (1977:13). En skillnad mellan den gällande barnskyddslagen och den nya barnskyddslagen är att kommunen nu ska ordna skolpsykolog- och skolkuratortjänster. Enligt gällande barnskyddslag ”kan” kommunen ha nämnda skolpsykolog- och skolkuratorstjänster. På Åland kallas motsvarigheten till rikets förskoleundervisning för förundervisning. Förundervisningen som ges för att förbereda barnet för grundskolan regleras i barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland. Även i fråga om den grundläggande undervisningen finns en skillnad mellan landskaps- och rikslagstiftning. Motsvarigheten till rikets grundläggande utbildning utgörs av grundskoleundervisningen enligt grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland. I paragrafens 1 punkt intas därför en hänvisning i fråga om förundervisning till barnomsorgslagen för landskapet Åland och i fråga om grundskoleundervisning till grundskolelagen för landskapet Åland. Någon lagreglerad motsvarighet till rikets påbyggnadsundervisning och förberedande undervisning finns inte i landskapet varför någon skyldighet att ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster för dessa undervisningsformer inte intas i den föreslagna blankettlagen.

     I 9 § 2 mom. barnskyddslagen finns en hänvisning till 7 och 8 §§ lagen om grundläggande utbildning i fråga om ansvaret för ordnandet av skolpsykolog- och skolkuratorstjänster då utbildningsanordnaren är en annan än kommunerna. Det kan enligt rikslagstiftningen vara fråga om en registrerad sammanslutning, stiftelse eller staten. Avsikten med bestämmelsen är att alla elever ska ha rätt till skolpsykolog- och skolkuratorstjänster oavsett vem som är utbildningsanordnare. I landskapet föreslås att motsvarande reglering ska gälla de huvudmän som vid sidan av kommunerna kan ordna förundervisning enligt barnomsorgslagen i landskapet Åland eller grundskoleundervisning enligt grundskolelagen för landskapet Åland. Hänvisningen i 9 § 2 mom. i barnskyddslagen till den utbildningsanordnare som avses i 7 och 8 §§ lagen om grundläggande utbildning föreslås därför enligt paragrafens punkt 2 avse huvudmannen för ett enskilt daghem enligt 6 kapitlet barnomsorgslagen för landskapet Åland och huvudmannen för den ersättande skolan enligt 7 kapitlet grundskolelagen för landskapet Åland.

     Enligt 12 § barnskyddslagen ska kommunen eller flera kommuner tillsammans göra upp en plan över kommunens eller kommunernas verksamhet för att främja barns och unga personers välfärd samt ordna och utveckla barnskyddet. Planen ska beaktas när en budget och ekonomiplan enligt 65 § i kommunallagen (FFS 365/1995) görs upp. I landskapet finns motsvarande bestämmelser om budget och ekonomiplan i 64 och 65 §§ kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland. I paragrafens 3 punkt föreslås därför att hänvisningen till rikets kommunallag ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i landskapets kommunallag.

     I 13 § barnskyddslagen finns bestämmelser om beslutsfattandet som gäller barnskyddsärenden. I paragrafens samtliga moment finns hänvisningar i fråga om tjänstemännens behörighet till vad som gäller enligt lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005). Rikslagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården är inte tillämplig i landskapet, utan i stället gäller förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992) med stöd av landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningarna om socialvården. I den föreslagna paragrafens punkt 4 och 5 intas därför en hänvisning till motsvarande bestämmelser i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Enligt 13 § 1 mom. barnskyddslagen ska den ledande tjänstemannen inom socialvården ha den behörighet som avses i 10 § 1 mom. lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Behörig är den som har behörighet som socialarbetare enligt 3 § lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården eller har en för uppgiften lämplig högre högskoleexamen och kännedom om branschen samt dessutom tillräcklig ledarförmåga. Motsvarande bestämmelser finns i 2 § 2 mom. förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården, enligt vilken en person är behörig för i huvudsak administrativa ledningsuppgifter om personen i fråga är behörig som socialarbetare eller har avlagt för uppgiften lämplig högre högskoleexamen. Den ledande tjänstemannen kan även förordna en annan tjänsteman att sköta hans eller hennes uppgifter. Personen som förordnas måste då ha den behörighet avses i 10 § 1 eller 2 mom. eller 3 § lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Som redan påtalats motsvaras 10 § 1 mom. lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården av 2 § 2 mom. förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Behörighetskraven enligt 10 § 2 mom. lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården motsvaras av 4 § förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. I förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården saknas dock såsom i 10 § 1 och 2 mom. lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården kraven på kännedom om branschen och tillräcklig ledarförmåga.

     I 13 § barnskyddslagen finns även hänvisningar till 3 § lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården, en bestämmelse som motsvaras av 2 § 1 mom. förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. En hänvisning om detta intas i den föreslagna paragrafens punkt 5.

     Hälsovårdens särskilda skyldigheter regleras i 15 § barnskyddslagen. I paragrafen hänvisas till den organisationsstruktur med hälsocentraler och sjukvårdsdistrikt som finns i riket. Den hälso- och sjukvård som landskapet svarar för tillhandahålls av myndigheten Ålands hälso- och sjukvård. I paragrafens punkt 6 intas en hänvisning till Ålands hälso- och sjukvård och den lagstiftning som reglerar dess organisation.

     I 16 § 3 mom. första meningen barnskyddslagen finns en informativ bestämmelse om ordnande av hälsovårdstjänster och det kostnadsansvar som det föranleder. I riket ansvarar kommunerna för de hälsovårdstjänster som avses i paragrafen. I landskapet ligger huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården på landskapet genom Ålands hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att 16 § 3 mom. första meningen barnskyddslagen inte ska äga tillämplighet i landskapet, eftersom de hälsovårdstjänster som avses i riksbestämmelsen i landskapet bekostas inom ramen för Ålands hälso- och sjukvårds verksamhet. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens punkt 7.

     Även i fråga om den grundläggande utbildningen finns en informativ hänvisning i 16 § 3 mom. andra meningen barnskyddslagen till den rikslagstiftning som reglerar skyldigheten att ordna grundläggande utbildning och vem som ansvarar för kostnaderna för skötseln av denna undervisning för ett barn som placerat som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård. De rikslagar som bestämmelsen hänvisar till är lagen om grundläggande utbildning och lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (FFS 635/1998). I landskapet regleras motsvarande utbildning, det vill säga förundervisning och grundskoleundervisning, av barnomsorgslagen för landskapet Åland och grundskolelagen för landskapet Åland. En hänvisning till de åländska lagarna intas i paragrafens punkt 8. Enligt 3 § barnomsorgslagen ska kommunen ordna barnomsorg för de barn som har sin hemort i kommunen enligt lagen om hemkommun. Kommunen kan ordna barnomsorgen i samarbete med andra kommuner eller genom att köpa barnomsorgstjänster av annan. I fråga om grundskoleundervisningen ska kommunen enligt 3 § grundskolelagen för landskapet Åland ordna undervisningen för de läropliktiga barn som bor i kommunen. Denna uppgift kan kommunen sköta i samarbete med andra kommuner eller genom att utnyttja andra skolor än de kommunala. Om en elev går i en gemensam grundskola, i en grundskola i en annan kommun än hemkommun eller i en ersättande skola vars verksamhet finansieras av kommunen, ska elevens hemkommun enligt 48 § grundskolelagen delta i skolans driftskostnader enligt de faktiska kostnaderna, om kommunerna inte kommit överens om någon annan grund för fördelningen av kostnaderna.

     I 18 § barnskyddslagen finns en hänvisning till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992), som i paragrafens punkt 9 föreslås ersatt med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården.

     Landskapsregeringen föreslår i paragrafens punkt 10 att hänvisningen i 19 § barnskyddslagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) skulle ersättas med en hänvisning landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Enligt sistnämnda blankettlag är lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården tillämplig i landskapet till den del bestämmelserna gäller socialvården. Nämnas kan att i fråga om de avgifter som uppbärs inom Ålands hälso- och sjukvård finns närmare bestämmelser i landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård.

     I 20 § 2 mom. barnskyddslagen finns i fråga om hörande av barn en hänvisning till 34 § förvaltningslagen (FFS 434/2003), en bestämmelse som i landskapslagstiftningen motsvaras av 28 § förvaltningslagen för landskapet Åland (FR 8/2006-2007, LTB 73/2007). En hänvisning till den åländska bestämmelsen intas i paragrafens punkt 11.

     I 25 § 6 mom. barnskyddslagen finns en bestämmelse om barnskyddsmyndigheternas skyldighet att göra polisanmälan om det finns grundad anledning att misstänka att barnet i sin uppväxtmiljö blivit utsatt för ett sexualbrott eller ett brott mot liv eller hälsa. I momenten ingår även en hänvisning till 18 § 3 mom. lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) (klientlagen) i vilken finns bestämmelser om myndigheternas rätt att på eget initiativ lämna uppgifter till polisen också om obetydligare brott, om detta bedöms som nödvändigt för att tillvarata ett barns intresse eller synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse. Rikslagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården är gällande i landskapet med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Eftersom sistnämnda blankettlags 2d § punkt 3 innehåller vissa avvikande bestämmelser i fråga om offentlighetslagstiftningen föreslås att en informativ bestämmelse intas i den föreslagna paragrafens punkt 12, som säger att de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ska iakttas i landskapet vid tillämpningen av 18 § 3 mom. lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

     Enligt 26 § 3 mom. barnskyddslagen inleds en klientrelation inom barnskyddet förutom vid brådskande barnskyddsåtgärder även när en socialarbetare fattar beslut om att en utredning av behovet av barnskydd ska göras. En anteckning om att en klientrelation har inletts ska göras i barnskyddshandlingarna för barnet. Inledande av en klientrelation inom barnskyddet innebär även en skyldighet att upprätthålla och upprätta klienthandlingar (33 §) för barnet och ung person. Barnets vårdnadshavare och barnet ska underrättas om att en klientrelation har inletts inom barnskyddet. Undantagsvis behöver inte vårdnadshavaren informeras, om det föreligger ett skäl enligt 11 § klientlagen. Klientlagen är gällande i landskapet med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, dock med beaktande av de begränsningar som bland annat gäller i fråga om klientlagens 11 § enligt blankettlagens 2c § punkt 2. Enligt sistnämnda bestämmelse ska hänvisningarna i klientlagens 11 § om rätten för en klient eller dennes företrädare att ta del av uppgifter i landskapet avse 13-15b §§ samt 21 § landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. Den begränsning av rätten att ta del av uppgifter som följer av hänvisningen i klientlagens 11 § 3 mom. till bestämmelser i rikslagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska dock vara tillämplig i landskapet. Information om att ett barnskyddsärende har anhängiggjorts och en klientrelation har inletts behöver således inte ges till vårdnadshavaren eller den ena av dem i egenskap av part, om det med tillämpning av 11 § 3 mom. klientlagen och dess hänvisning till 11 § i rikets offentlighetslag skulle strida mot ett synnerligen viktigt enskilt intresse eller barnets intresse. Information behöver inte heller ges när barnet av grundad anledning på det sätt och de grunder som avses i 11 § 3 mom. klientlagen har förbjudit att upplysningar om honom eller henne lämnas ut till vårdnadshavarna eller den ena av dem. För förtydliga den avvikande reglering som gäller i landskapet intas en hänvisning i paragrafens punkt 13, enligt vilken hänvisningen till 11 § i klientlagen ska tillämpas i landskapet med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     Bestämmelser om hur utredandet av behovet av barnskydd ska göras finns 27 § barnskyddslagen. Klientrelationen inom barnskyddet ska inledas med en noggrann kartläggning av barnets situation för att man genom själva arbetet bättre och i rätt tid kunna möta barnets behov av skydd och stöd. I 27 § 1 mom. finns även bestämmelser om att utredningen kan behöva nödvändiga uppgifter från annat håll än barnet själv och barnets vårdnadshavare. I sistnämnda situation finns en hänvisning till 16 och 17 § klientlagen, vilka innehåller bestämmelser om samtycke till utlämnade av uppgifter och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter för tryggande av vården av och omsorgen om klienten. Som ovan nämnts är klientlagen tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvården. Någon avvikelse har dock inte gjorts i blankettlagen om socialvården från klientlagens 16 och 17 §§. Eftersom det inte finns något behov för en avvikande regleringen här, kan bestämmelserna i 16 och 17 §§ klientlagen genom hänvisningen i barnskyddslagen göras direkt tillämpliga i landskapet.

     Enligt 27 § 2 mom. barnskyddslagen ska vårdnadshavaren och barnet underrättas om när klientrelationen upphör, dock med beaktande av vad som föreskrivs i 11 § klientlagen. Hänvisningen till 11 § klientlagen innebär således att en underrättelse inte behöver ske om det föreligger en sådan grund som berörts ovan i kommentaren till punkt 13 ovan. I paragrafens punkt 14 intas av samma skäl som i punkt 13 en hänvisning till de avvikande bestämmelser från klientlagen som finns i blankettlagen om socialvårdens.

     I 31 § barnskyddslagen finns bestämmelser om diskussion i klientens ärende. På dessa diskussioner som hålls vid olika situationer inom barnskyddet och på utlämnande av uppgifter om dem finns hänvisningar till klientlagen och lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet. I paragrafens 2 mom. preciseras socialmyndigheternas rätt att ge de personer som deltar i diskussionen uppgifter som är nödvändiga för att barnets behov av stöd ska kunna utredas eller det stöd och den omsorg som barnet behöver ska kunna ordnas. I bestämmelsen ingår hänvisningar till 16 och 17 § klientlagen. Som ovan nämnts är klientlagen tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvården. Någon avvikelse har inte gjorts i blankettlagen om socialvården i fråga om 16 och 17 §§ klientlagen. Landskapsregeringens bedömning är att någon avvikelse inte heller är nödvändig här, varför bestämmelserna i 16 och 17 §§ klientlagen genom den aktuella hänvisningen i barnskyddslagen kan göras direkt tillämpliga i landskapet. I 31 § 2 mom. barnskyddslagen finns vidare en hänvisning till 26 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, som ger socialvårdsmyndigheten rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter om sitt uppdrag eller någon uppgift som i övrigt handhas för myndighetens räkning, om detta är nödvändigt för att uppdraget eller uppgiften ska kunna skötas. I landskapet föreslås hänvisningen ersatt med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet i paragrafens punkt 15.

     Enligt 36 § barnskyddslagen ska socialvårdsmyndigheter i erbjuda även ett barn som är klient inom barnskyddet samt barnets familj vissa tjänster enligt 17 § 1 och 2 mom. socialvårdslagen. Uttryckligen nämns barndagvård och hemservice. Hänvisningen till socialvårdslagen bör ersättas med en hänvisning till blankettlagen om socialvård. Av blankettlagen framgår de avvikelser som ska iakttas i landskapet, bland annat att delar av de uppgifter som barntillsynsmannen (barnombudsmannen) sköter i landskapet handhas av landskapsregeringen (3 §). En hänvisning till de åländska bestämmelserna intas i punkt 16.

     I 36 § barnskyddslagen ingår även en hänvisning till lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997). Lagen om utkomststöd är tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd. I landskapet är lagen om utkomststöd gällande i den lydelse den hade genom FFS 1412/1997. Senare ändringar av rikslagen är inte gällande i landskapet till den del bestämmelserna faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. I paragrafens 17 punkt intas en hänvisning till den åländska blankettlagen om utkomststöd.

     Den socialarbetare som bereder omhändertagande har enligt 41 § 2 mom. barnskyddslagen rätt att utöver vad som i 20 § klientlagen föreskrivs om socialvårdsorgans ”rätt att få uppgifter rätt att få yttranden” (tryckfel i FFS, skillnad mellan RP 252/2006 rd och RSv 309/2006 rd, borde vara ”rätt att få utlåtanden”) från dem som avses i bestämmelsen, om dessa behövs vid beredningen av omhändertagande, när beslut fattas om omhändertagande eller vård utom hemmet ordnas. Som ovan nämnts är klientlagen tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvården. Eftersom blankettlagen innehåller bland annat organisatoriska avvikelser från klientlagen föreslås i paragrafens punkt 18 en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     Barnets föräldrar, vårdnadshavare och en person som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård och fostran ska enligt 42 § 2 mom. barnskyddslagen ges tillfälle att bli hörda i ärenden som gäller om omhändertagande av barn, vård utom hemmet och upphörande av omhändertagande på det sätt som föreskrivs i 34 § i förvaltningslagen. I landskapet ingår en bestämmelse om hörande i 28 § i den nyligen antagna förvaltningslagen för landskapet Åland (LTB 73/2007), varför en hänvisning till lagen föreslås intagen i paragrafens punkt 19. I 42 § 4 mom. barnskyddslagen finns även en hänvisning i fråga om bevislig delgivning till rikets förvaltningslag. Även här föreslås en hänvisning till motsvarande bestämmelser om bevislig delgivning i 9 och 10 kapitlet förvaltningslagen för landskapet Åland.

     När ett barn eller en ung person har placerats utom hemmet ska dispositionsmedel ställas till personens förfogande för dennes personliga behov enligt 55 § 2 mom. barnskyddslagen. Avsikten med dem är att lära barnet eller den unga att självständigt använda pengar. Dispositionsmedlens belopp har fördelats enligt barnets ålder så att dispositionsmedel för barn under 15 år ges enligt vad som motsvarar barnets individuella behov. I fråga om barn eller unga personer som fyllt 15 år fastställer lagen ett minsta belopp, som ska motsvara minst en tredjedel av underhållsstödet enligt lagen om underhållstrygghet (FFS 671/1998). Eftersom lagen om underhålltrygghet är tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen (2002:71) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om underhållstrygghet intas en hänvisning till blankettlagen i paragrafens punkt 20.

     I 56 § barnskyddslagen hänvisas i fråga om ordnandet av familjevård och verksamhetsförutsättningar för vården till vad som föreskrivs om dem i socialvårdslagen och familjevårdarlagen. Socialvårdslagens 25, 26 och 26 a §§ innehåller bestämmelser om vad som avses med familjevård och familjehem samt största tillåtna antalet personer som vårdas samtidigt. Som tidigare nämnts är socialvårdslagen tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvården. Några mer specifika avvikelser förekommer inte i blankettlagen i fråga om 25, 26 och 26 a §§ socialvårdslagen. Men eftersom blankettlagen innehåller bland annat organisatoriska avvikelser från socialvårdslagen föreslås i paragrafens punkt 21 en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     I 56 § barnskyddslagen ingår även en hänvisning till familjevårdarlagen. I familjevårdarlagen föreskrivs bland annat familjevårdarens behörighet och om innehållet i uppdragsavtalet för vården. På familjehem som fått tillstånd från länsstyrelsen tillämpas utöver bestämmelserna i socialvårdslagen även förutsättningarna enligt lagen om tillsyn över privat socialservice. Som delvis har beskrivits ovan och som har konstaterats vid lagtingets behandling av framställningen om lagstiftning om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FR nr 8/2002-2003, SMU bet nr 4/2002-2003) är rikets familjevårdarlag som sådan inte tillämplig i landskapet. Kommunerna har istället med stöd av socialvårdslagen valt att ordna familjevård genom avtal. Den allmänna hänvisningen i 56 § barnskyddslagen till familjevårdarlagen föreslås därför enligt paragrafens punkt 22 inte tillämplig i landskapet. Jämför dock mer specifika hänvisningar och resonemanget kring detta i kapitel 2.4 i den allmänna motiveringen.

     Den föreståndare som ansvarar för vård- och fostringsuppgifter vid barnskyddsanstalten ska enligt 60 § 2 mom. barnskyddslagen ha behörighet enligt 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Behörighet enligt 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården är för uppgiften lämplig högskoleexamen, kännedom om branschen och tillräcklig ledarförmåga. Rikslagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården är inte tillämplig i landskapet, utan i stället gäller förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården med stöd av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningarna om socialvården. Bestämmelsen i 10 § 4 mom. lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården motsvaras av 4 § förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. En hänvisning om detta intas i den föreslagna paragrafens punkt 23.

     I 77 § barnskyddslagen ingår två hänvisningar till 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Enligt 77 § 1 mom. barnskyddslagen ska kommunen varje kalendermånad reservera medel i syfte att hjälpa barnet eller den unga personen att klara sig på egen hand till ett belopp som motsvarar minst 40 procent av hans eller hennes inkomster, ersättningar eller tillgodohavanden enligt 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Inkomster, ersättningar och tillgodohavanden som avses i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är bland annat fortlöpande förmåner som betalas till en person, såsom underhållsbidrag, underhållsstöd, pensioner, livräntor, understöd eller andra fortlöpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar. Barnbidrag beaktas dock inte då beloppet räknas ut. I 77 § 2 mom. barnskyddslagen ingår även en bestämmelse som reglerar en sådan situation då ett barn som är placerat utom hemmet inte har sådana inkomster som avses i 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. I en sådan situation ska kommunen stödja barnet eller den unga personen med de medel för eget hushåll som behövs för boende, utbildning och utgifter i anslutning till självständighetsprocessen i övrigt. Eftersom lagen om klientavgifter inom hälso- och sjukvården med vissa avvikelser är tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård föreslår landskapsregeringen att en hänvisning till landskapslagen intas i paragrafens punkt 24.

     I 80 § 2 mom. barnskyddslagen hänvisas i fråga om beviljande av tillstånd och tillsyn över privat barnskyddsanstalt till vad som bestäms i lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996). Lagen om tillsyn över privat socialservice är tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. I paragrafens punkt 25 intas en hänvisning till landskapslagen.

 

6 § Landskapsförordning. I paragrafen intas en bestämmelse genom vilken lagtinget till landskapsregeringen delegerar rätten att i landskapsförordning göra riksförfattningar på lägre nivå än lag tillämpliga i landskapet. Förslaget är utformat i överensstämmelse med 21 § självstyrelselagen och 80 § grundlagen.

     I barnskyddslagen finns ett flertal bemyndiganden för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordningar. Så är fallet i bland annat i 33, 73, 74, 81 och 93 §§ barnskyddslagen. Någon helt egen landskapsförordning om barnskydd anses i dagsläget inte ändamålsenlig, eftersom väsentliga delar av de principer som ska iakttas inom barnskyddet anges i den föreslagna lagen. Bestämmelserna tillförsäkrar även gemensamma ramar och principer för barnskyddet, ett rättsområde som även består av bestämmelser där lagstiftningsbehörigheten är förbehållen riket.

     Landskapsregeringen föreslår därför att det i paragrafen intas en bestämmelse som gör det möjligt för landskapsregeringen att genom en landskapsförordning (blankettförordning) anta riksförfattningar, vilka utfärdats med stöd av i blankettlagen angiven rikslag, att gälla i landskapet oförändrade eller med de undantag landskapsregeringen föreskriver.

 

7 § Sökande av ändring. I paragrafen införs en bestämmelse om att beslut som har fattats med stöd av landskapslagen ska överklagas enligt bestämmelserna i barnskyddslagen. Beslut som landskapsregeringen har fattat kan dock överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. I paragrafen har den förvaltningsrättsskipningsprocedur som redan framgår av 25 och 26 §§ självstyrelselagen beaktats. Paragrafen innehåller bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, men som med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat intas i lagen.

 

8 § Ikraftträdande. Landskapslagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I riket samt i landskapet inom de rättsområden som faller under rikets lagstiftningsbehörighet har den nya barnskyddslagen trätt i kraft den 1 januari 2008.

     Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att den förslagna landskapslagen ska kunna sättas i kraft vid första månadsskifte som är tekniskt möjligt efter det att republikens president har givit sitt klartecken till att lagen kan träda i kraft.

 

9 § Övergångsbestämmelse. I paragrafen intas bestämmelser om en övergångstid för antalet platser vid barnskyddsanstalters bostadsenheter och antalet anställda. Kriterierna i fråga ska tillämpas vid alla barnskyddsanstalter senast inom tre år efter lagens ikraftträdande. Det föreslagna momentet överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i 95 § 1 mom. barnskyddslagen.

 

2. Landskapslag om ändring av 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård

 

2f §. Enligt 2f § 2 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ska hänvisningen i 5 § 4 mom. lagen om tillsyn över privat socialservice till barnskyddslagen (FFS 683/1983), som rör tillstånd till privat barnskyddsanstalt, i landskapet avse landskapslagen om tillämpning av vissa författningar rörande barnskydd i landskapet Åland.

     Sedan 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändrades senast genom landskapslag 2003/79 har 5 § lagen om tillsyn över privat socialservice ändrats. Genom den ändring av 5 § lagen om tillsyn över privat socialservice som gjordes genom FFS 691/2005, kom hänvisningen i fråga om tillstånd till privat barnskyddsanstalt i 33 § barnskyddslagen (683/1983) att flyttas från 5 § 4 mom. till 5 § 6 mom. Dessutom har hänvisningen till 33 § i den gamla barnskyddslagen genom den nya barnskyddslagen och dess ikraftträdelsebestämmelse i 94 § 3 mom. ändrats sålunda att 5 § 6 mom. lagen om tillsyn över privat socialservice ska läsas så att angående tillstånd till privat barnskyddsanstalt gäller vad som föreskrivs i 80 § 2 mom. i den nya barnskyddslagen. Första meningen i 80 § 2 mom. i den nya barnskyddslagen motsvarar 33 § i den gamla barnskyddslagen.

     Med anledning av de ändringar som har genomförts i rikslagstiftningen föreslår landskapsregeringen att 2f § ändras så att hänvisningen i 5 § 6 mom. lagen om privat socialservice till barnskyddslagen, angående tillstånd till privat barnskyddsanstalt, i landskapet ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt som den nya blankettlagen om barnskydd. Ikraftträdelsedagen för landskapslagen lämnas med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

3. Landskapslag om ändring av 10 § landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

 

10 §. I paragrafen finns i fråga om barn som har omhändertagits en hänvisning till landskapslagen (1977:13) angående tillämpning av vissa författningar rörande barnskydd i landskapet Åland. Hänvisningen föreslås ändrad så den nya hänvisningen sker till den föreslagna blankettlagen om barnskydd

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt som den nya blankettlagen om barnskydd. Ikraftträdelsedagen för landskapslagen lämnas med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

4. Landskapslag om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

 

8 §. Landskapsregeringen föreslår att de hänvisningar som finns i paragrafens 1 mom. uppdateras med den nya rikslagstiftning som tillkommit sedan momentet senast ändrades genom landskapslag 69/1993. Paragrafen fick ett nytt 2 mom. genom lagtingets beslut 119/2007 (FR 19/2006-2007). De föreslagna ändringarna är av teknisk art och kan förklaras på följande sätt.

     Hänvisningen till lagen om social- och hälsostyrelsen (FFS 63/1991) föreslås ersatt med en hänvisning till lagen om forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (FFS 1073/1992). Vid den administrativa omorganisation av social- och hälsovårdens statliga centralförvaltning, som genomfördes år 1992 (RP 264/1992 rd), ombildades social- och hälsostyrelsen till forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården. Genom reformen upphävdes lagen om social- och hälsostyrelsen.

     I paragrafen hänvisas till den gamla finländska kommunallagen (FFS 953/1976), en hänvisning som föreslås ändrad med en hänvisning till kommunallagen (FFS 365/1995). Förslaget ligger i linje med övergångsbestämmelserna i 102 § i den gällande finländska kommunallagen, enligt vilken bestämmelserna i den nya kommunallagen skulle i tillämpliga delar iakttas i stället för bestämmelserna i den gamla kommunallagen.

     Omnämnandet av grundskolelagen föreslås utgå ur paragrafen eftersom varken grundskolelagen (FFS 476/1983) eller lagen om den grundläggande utbildningen (FFS 628/1998) längre nämns i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

     I paragrafens 1 mom. intas en hänvisning till den nya barnskyddslagen som träder i kraft i riket från den 1 januari 2008, trots att rikslagen hänvisar till såväl 1936 års barnskyddslag som 1983 års barnskyddslag. Hänvisningen till de gamla barnskyddslagarna från år 1936 och år 1983 kan utgå eftersom övergångsbestämmelserna i 48 § 3 mom. i 1983 års barnskyddslag och 94 § 3 mom. i 2007 års barnskyddslag säger att hänvisningar till de gamla bestämmelserna ska avse bestämmelserna i den nya barnskyddslagen.

     I fråga om hänvisningen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) behövs ingen ändring.

     Hänvisningen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården förslås justerad så att rätt författningsnummer (733/1992 i stället för 677/1992) på riksförfattningen anges i landskapslagens 8 §.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt som den nya blankettlagen om barnskydd. Ikraftträdelsedagen för landskapslagen lämnas med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Barnskyddslagen (FFS 417/2007) ska, med i denna lag angivna undantag, tillämpas i landskapet Åland.

     Barnskyddslagen ska tillämpas i landskapet sådan den lyder när denna lag träder ikraft. Ändras därefter författningen, ska den ändrade författningen gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Förvaltningsmyndighet

     De förvaltningsuppgifter som enligt barnskyddslagen ankommer på länsstyrelsen, ska i landskapet handhas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.

 

3 §

Kommunstyrelses eller nämnds uppgift

     De uppgifter som enligt barnskyddslagen ska skötas av ett kollegialt organ som kommunen har utsett ska i landskapet skötas av en nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut.

 

4 §

Avvikande terminologi

     I landskapet ska bestämmelser om samkommuner tillämpas på kommunal­förbund och bestämmelser om kommunala tjänsteinnehavare tillämpas på kommunala tjänstemän.

 

5 §

Särskilda avvikelser

     Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:

     1) Hänvisningen i 9 § 1 mom. i barnskyddslagen till den förskoleundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning samt förberedande undervisning som avses i lagen om grundläggande utbildning (FFS 628/1998) ska i landskapet avse den förundervisning som avses i barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland och den grundskoleundervisning som avses i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland.

     2) Hänvisningen i 9 § 2 mom. i barnskyddslagen till den utbildningsanordnare som avses i 7 och 8 §§ i lagen om grundläggande utbildning ska i landskapet avse huvudmannen för ett enskilt daghem enligt 6 kapitlet i barnomsorgslagen för landskapet Åland och huvudmannen för den ersättande skolan enligt 7 kapitlet i grundskolelagen för landskapet Åland.

     3) Hänvisningen i 12 § 1 mom. i barnskyddslagen till en budget och ekonomiplan enligt 65 § i kommunallagen (FFS 365/1995) ska i landskapet avse en budget och ekonomiplan enligt 64 och 65 §§ i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.

     4) Hänvisningen i 13 § 1 mom. i barnskyddslagen till 10 § 1 och 2 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005) ska i landskapet avse de med stöd av landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga 2 § 2 mom. och 4 § i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992).

     5) Hänvisningen i 13 § i barnskyddslagen till 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska i landskapet avse den med stöd av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga 2 § 1 mom. i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.

     6) Hänvisningen i 15 § i barnskyddslagen till hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet ska i landskapet avse Ålands hälso- och sjukvård enligt landskapslagen (1993:60) om Ålands hälso- och sjukvård.

     7) Bestämmelserna i 16 § 3 mom. första meningen i barnskyddslagen om hälsovårdstjänster ska inte tillämpas i landskapet.

     8) Hänvisningen i 16 § 3 mom. andra meningen i barnskyddslagen till lagen om grundläggande utbildning och lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (FFS 635/1998) i fråga om placeringskommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning och om ersättning för kostnaderna för detta ska i landskapet avse motsvarande skyldighet och kostnadsansvar för förundervisning och grundskoleundervisning enligt barnomsorgslagen för landskapet Åland och grundskolelagen för landskapet Åland.

     9) Hänvisningen i 18 § i barnskyddslagen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) ska i landskapet avse landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården.

     10) Hänvisningen i 19 § i barnskyddslagen till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) ska i landskapet avse landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     11) Hänvisningen i 20 § 2 mom. i barnskyddslagen till 34 § i förvaltningslagen (FFS 434/2003) ska i landskapet avse 28 § i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland.

     12) Hänvisningen i 25 § 6 mom. i barnskyddslagen till 18 § 3 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     13) Hänvisningen i 26 § 3 mom. i barnskyddslagen till 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     14) Hänvisningen i 27 § 2 mom. i barnskyddslagen till 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     15) Hänvisningen i 31 § i barnskyddslagen till 26 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) ska i landskapet avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.

     16) Hänvisningen i 36 § i barnskyddslagen till 17 § 1 och 2 mom. i socialvårdslagen (FFS 710/1982) ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     17) Hänvisningen i 36 § i barnskyddslagen till lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) ska i landskapet avse landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.

     18) Hänvisningen i 41 § 2 mom. i barnskyddslagen till 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     19) Hänvisningen i 42 § 2 och 4 mom. i barnskyddslagen till förvaltningslagen ska i landskapet avse förvaltningslagen för landskapet Åland.

     20) Hänvisningen i 55 § 2 mom. i barnskyddslagen till 7 § i lagen om underhållsbidrag (FFS 671/1998) ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen (2002:71) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om underhållstrygghet.

     21) Hänvisningen i 56 § i barnskyddslagen till 25, 26 och 26 a §§ socialvårdslagen ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     22) Hänvisningen i 56 § i barnskyddslagen till familjevårdarlagen (FFS 312/1992) ska inte tillämpas i landskapet.

     23) Hänvisningen i 60 § 2 mom. i barnskyddslagen till 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska i landskapet avse de med stöd av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga 4 § i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.

     24) Hänvisningen i 77 § i barnskyddslagen till 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     25) Hänvisningen i 80 § 2 mom. i barnskyddslagen till lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) ska i landskapet avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

 

6 §

Förordning

     Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av barnskyddslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

 

7 §

Sökande av ändring

     Beslut som har fattats med stöd av denna lag överklagas enligt bestämmelserna i barnskyddslagen, dock så att besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut enligt denna lag får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

 8 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1977:13) angående tillämpning av vissa riksförfattningar rörande barnskydd i landskapet Åland.

 

9 §

Övergångsbestämmelse

     Kriterierna enligt 59 § 1 mom. barnskyddslagen för det högsta antalet barn som får vårdas samtidigt vid en barnskyddsanstalts bostadsenhet och kriterierna enligt 59 § 2 mom. för det minsta antalet anställda per bostadsenhet vid en barnskyddsanstalt tillämpas i alla barnskyddsanstalter senast inom tre år efter lagens ikraftträdande.

 

__________________

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 2f § 2 punkten landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådan den lyder i landskapslagen 2003/79, som följer:

 

2f §

     Bestämmelserna i lagen om tillsyn över privat socialservice gäller i landskapet med följande avvikelser:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) Hänvisningen i lagens 5 § 6 mom. till barnskyddslagen (FFS 417/2007), angående tillstånd till privat barnskyddsanstalt, ska i landskapet avse landskapslagen (   :   ) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

3.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 10 § landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 § landskapslagen (1985:50) om stöd för vård av barn i hemmet som följer:

 

10 §

     Stöd för vård av barn i hemmet utbetalas inte för barn som under mer än tre månader kontinuerligt vårdas på anstalt eller är i motsvarande vård. Med vård på anstalt eller motsvarande vård avses vård som inbegriper uppehälle och som anordnats av kommun eller kommunalförbund på sjukhus eller anstalt eller i familj. I fråga om barn som omhändertagits på sätt som avses i landskapslagen (   :   ) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen upphör utbetalningen av stödet då vården och fostran av barnet har ordnats utom hemmet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

4.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § 1 mom. landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, sådant det lyder i landskapslagen 1993/69, som följer:

 

8 §

     När i rikets lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda hänvisas till lagen om forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (FFS 1073/1992), kommunallagen (FFS 365/1995), barnskyddslagen (FFS 417/2007), lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) och lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) ska härvid i landskapet i tillämpliga delar gälla vad i motsvarande landskapslagar är föreskrivet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 8 januari 2008
L a n t r å d	Viveka Eriksson
Föredragande ledamot	Katrin Sjögren

 

Bilaga

 

Barnskyddslag

(FFS 417/2007)

 

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     Lagens syfte är att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd.

 

2 §

Ansvar för barnets välfärd

     Barnets föräldrar och andra vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets välfärd. Barnets föräldrar och andra vårdnadshavare skall trygga en harmonisk utveckling och välfärd för barnet enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983).

     Myndigheter som arbetar med barn och familjer skall stödja föräldrar och vårdnadshavare i deras uppgift som fostrare samt sträva efter att erbjuda familjen nödvändig hjälp tillräckligt tidigt samt vid behov hänvisa barnet och familjen till barnskyddet.

     Barnskyddet skall stödja föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barnets vård och fostran i fostran av och omsorg om barnet genom att ordna behövliga tjänster och stödåtgärder. Under de förutsättningar som anges nedan i denna lag kan ett barn placeras utom hemmet eller andra åtgärder vidtas för att vården och omsorgen om barnet skall kunna ordnas.

 

3 §

Barnskydd

     Barnskydd är barn- och familjeinriktat barnskydd. Dessutom ordnar kommunen förebyggande barnskydd enligt 2 kap. för att främja barns och unga personers välfärd.

     Det barn- och familjeinriktade barnskyddet består av utredning av behovet av barnskydd, stödåtgärder inom öppenvården, brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård.

     Genom förebyggande barnskydd främjas och tryggas barns uppväxt, utveckling och välfärd samt ges stöd i föräldraskapet. Förebyggande barnskydd är även särskilt stöd som ges inom ramen för kommunens andra tjänster, såsom vid rådgivningsbyråerna för mödravård och barnavård samt inom annan hälsovård, dagvård, undervisning och ungdomsarbete då barnet eller familjen inte är klient inom barnskyddet.

 

4 §

Centrala principer för barnskyddet

     Barnskyddet skall främja barnets gynnsamma utveckling och välfärd. Barnskyddet skall stödja föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barnets vård och fostran i fostran av och omsorg om barnet. Barnskyddet skall sträva efter att förebygga barnets och familjens problem samt att tillräckligt tidigt ingripa i problem som observerats. Vid bedömningen av behovet av barnskydd och vid genomförandet av barnskydd skall barnets bästa beaktas i första hand.

     Vid bedömningen av barnets bästa skall uppmärksamhet fästas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barnet

     1) en harmonisk utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer,

     2) möjlighet till förståelse och ömhet samt övervakning och omsorg i enlighet med ålder och utvecklingsnivå,

     3) en utbildning som motsvarar barnets anlag och önskemål,

     4) en trygg uppväxtmiljö samt fysisk och psykisk integritet,

     5) utveckling till självständighet och mognad till ansvarsfullhet,

     6) möjlighet att delta och påverka i frågor som gäller barnet självt samt

     7) hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund.

     Inom barnskyddet skall tillvägagångssättet vara så finkänsligt som möjligt och i första hand innebära stödåtgärder inom öppenvården, om inte barnets bästa kräver annat. När barnets bästa kräver vård utom hemmet, skall sådan ordnas utan dröjsmål. Vård utom hemmet skall ordnas så att strävan efter att återförena familjen beaktas utifrån barnets bästa.

 

5 §

Barns och unga personers åsikt och önskemål

     Ett barn skall enligt sin ålder och utvecklingsnivå tillförsäkras rätten att få information i ett barnskyddsärende som rör barnet och möjligheten att framföra sina åsikter i ärendet. Då behovet av barnskydd bedöms, då beslut fattas om ett barn eller en ung person och då barnskydd genomförs, skall särskild uppmärksamhet fästas vid barnets eller den unga personens åsikter och önskemål.

 

6 §

Barn och ung person

     Som barn anses i denna lag den som inte fyllt 18 år och som ung person den som är 18–20 år.

 

2 kap

Främjande av barns och ungas välfärd

 

7 §

Att ge akt på och främja barns och ungas välfärd

     Det organ som ansvarar för socialvården i kommunen och de övriga kommunala myndigheterna skall i samarbete ge akt på och främja barns och unga personers välfärd samt avhjälpa och förebygga missförhållanden i dem.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall förmedla information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och sociala problem samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter och till kommunens invånare och i kommunen verksamma organisationer.

 

8 §

Utvecklande av service och stöd vid fostran

     Kommunen skall, då den ordnar och utvecklar social- och hälsovården och undervisningsväsendet samt annan för barn, unga personer och barnfamiljer avsedd service, se till att föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barns vård och fostran därigenom får stöd i fostran av barn och att barns, unga personers och barnfamiljers behov av särskilt stöd därigenom klarläggs. Kommunen skall vid behov ordna verksamhet som stöder barn och unga personer i behov av särskilt stöd.

     Då servicen ordnas och utvecklas bör särskild uppmärksamhet ägnas barns och unga personers behov och önskemål.

 

9 §

Stöd för skolgången

     För att förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevernas utveckling skall kommunen för eleverna inom den förskoleundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning samt förberedande undervisning som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning. Tjänsterna skall även främja ett bättre samarbete mellan hem och skola.

     Den utbildningsanordnare som avses i 7 och 8 § i lagen om grundläggande utbildning svarar för att de tjänster som avses i 1 mom. ordnas för dess elever.

 

10 §

Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna

     Om en vuxen får social- och hälsovårdsservice, i synnerhet vård på grund av rusmedelsmissbruk eller mentalvårdstjänster, och hans eller hennes förmåga att samtidigt fullt ut svara för barnets vård och fostran därvid anses försvagad eller om en vuxen avtjänar ett frihetsstraff och har ett barn i sin vård och fostran, skall även barnets behov av vård och stöd utredas och tryggas.

     Social- och hälsovårdsmyndigheterna skall vid behov ordna tjänster som är nödvändiga för att gravida kvinnor och deras ofödda barn skall ges särskilt skydd.

 

3 kap

Ordnande av barnskydd

 

11 §

Ordnande och utvecklande av barnskydd

     Kommunen skall se till att förebyggande barnskydd samt barn- och familjeinriktat barnskydd till sin innebörd och omfattning ordnas såsom behovet i kommunen förutsätter. Barn- och familjeinriktat barnskydd skall ordnas i tillräcklig utsträckning vid de tider på dygnet det behövs.

     Barnskyddet skall vara av sådan kvalitet att det garanterar barn och unga personer som är i behov av barnskydd samt deras familjer den hjälp och det stöd de behöver.

     I kommunens sköts uppgifter i anslutning till verkställigheten av barnskyddet av det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) (det organ som ansvarar för socialvården). Det organ som ansvarar för socialvården skall, då det ordnar barnskyddet, vid behov samarbeta med kommunens olika förvaltningar, andra myndigheter och med andra kommuner och samkommuner samt andra sammanslutningar och anstalter som ordnar service så att tillräcklig service som motsvarar behovet kan ordnas och sakkunskap tryggas i kommunen.

 

12 §

Plan för att ordna och utveckla barnskyddet

     Kommunen eller flera kommuner tillsammans skall göra upp en plan över kommunens eller kommunernas verksamhet för att främja barns och unga personers välfärd samt ordna och utveckla barnskyddet. Planen skall godkännas i respektive kommuns kommunfullmäktige och ses över minst vart fjärde år. Planen skall beaktas när en budget och ekonomiplan enligt 65 § i kommunallagen (365/1995) görs upp.

     Planen skall innehålla uppgifter för planeperioden om

     1) barns och unga personers uppväxtförhållanden och välfärdssituation,

     2) åtgärder och tjänster som främjar barns och unga personers välfärd och förebygger problem,

     3) behovet av barnskydd i kommunen,

     4) resurser som skall reserveras för barnskyddet,

     5) tillgängligt servicesystem inom barnskyddet för skötseln av uppgifter enligt barnskyddslagen,

     6) ordnande av samarbete mellan olika myndigheter samt sammanslutningar och anstalter som producerar tjänster för barn och unga, samt om

     7) genomförandet och uppföljningen av planen.

 

13 §

Tjänsteinnehavare som beslutar om barnskyddsåtgärder

     I ärenden som gäller omhändertagande samt vård utom hemmet enligt 43 § 1 mom., upphörande av omhändertagande enligt 47 § samt inledande och förlängning av särskild omsorg enligt 72 § 2 mom. utövas beslutanderätten av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården som bestäms enligt kommunens instruktion och som har den behörighet som avses i 10 § 1 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal in socialvården (272/2005). En ledande tjänsteinnehavare kan även förordna en annan tjänsteinnehavare som har den behörighet som avses i 10 § 1 eller 2 mom. eller 3 § i den nämnda lagen att utöva beslutanderätt. Denne får inte vara den i 3 mom. avsedda tjänsteinnehavare som ansvarar för barnets angelägenheter. En ledande tjänsteinnehavare eller en av denna förordnad tjänsteinnehavare beslutar även om ansökningar som gäller undersökning av barn enligt 28 § samt omhändertagande och därtill ansluten vård utom hemmet enligt 43 § 2 mom.

     Beslutanderätt enligt 38 och 39 § i ärenden som gäller brådskande placering och begräsning av kontakter enligt 63 § 2 mom. i brådskande fall utövas av en tjänsteinnehavare som förordnas av det organ som ansvarar för socialvården och som har yrkesmässig behörighet som socialarbetare enligt 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.

     För ett barn som är klient inom barnskyddet skall utses en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter (socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter). Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall ha yrkesmässig behörighet som socialarbetare enligt 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.

 

14 §

Tryggande av multiprofessionell sakkunskap

     Kommunen skall se till att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har tillgång till sakkunskap om barns uppväxt och utveckling, hälsovård, juridisk expertis samt annan expertis som behövs i barnskyddsarbetet.

     Kommunen eller flera kommuner tillsammans skall tillsätta en expertgrupp, som består av representanter för social- och hälsovården, experter i fråga om barns uppväxt och utveckling och andra experter som behövs i barnskyddsarbetet. Expertgruppen biträder socialarbetaren i beredningen av ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård utom hemmet och vid vid genomförandet av barnskyddet i övrigt. Dessutom ger den yttranden till stöd för beslutsfattande som gäller barnskyddsåtgärder.

 

15 §

Hälsovårdens särskilda skyldigheter

     Hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet skall ge experthjälp inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet och vid behov ordna undersökning av barn samt vård- och terapitjänster för barn. Tjänster som barnskyddsklienter behöver i anslutning till utredande av misstankar om sexuellt utnyttjande eller misshandel skall ordnas i brådskande ordning.

 

16 §

Kommun som ansvarar för ordnande av barnskydd

     Beträffande kommunens skyldighet att ordna barnskydd gäller 14 § och 15 § 1 mom. i socialvårdslagen. Bestämmelserna i 15 § 2 mom. samt 42 § 1 och 3 mom. tillämpas även på familjevård och anstaltsvård som ordnas med stöd av denna lag. Utan hinder av vad som här föreskrivs skall den kommun där behovet av att omhänderta barnet och ordna vård utom hemmet har uppstått svara för att vården av barnet utom hemmet ordnas samt för kostnaderna för detta. Den kommun som har varit ansvarig för att ordna vård utom hemmet är skyldig att ordna den eftervård som avses i 12 kap.

     Den kommun, där ett barn eller en ung person är placerad genom en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård (placeringskommun), skall i samarbete med den enligt 1 mom. eller 17 § ansvariga kommunen (placerarkommun) ordna den service och de stödåtgärder för barnet eller den unga personen som behövs för omsorgen eller vården. Placeringskommunen har rätt till ersättning av placerarkommunen för sina kostnader för servicen och stödåtgärderna.

     Bestämmelser om placeringskommunens skyldighet att i en i 2 mom. avsedd situation ordna de hälsovårdstjänster som behövs för ett barn eller en ung person som placerats som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård ingår i 14 b § i folkhälsolagen (66/1972) och i 30 a § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/ 1989). I 24 § i folkhälsolagen och 42 § i lagen om specialiserad sjukvård föreskrivs om ersättning för kostnader för hälsovårdstjänster. Bestämmelser om placeringskommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning för ett barn som placerats som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård ingår i lagen om grundläggande utbildning och om ersättning för kostnaderna för detta i 50 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998).

 

17 §

Ordnande av barnskydd i vissa specialsituationer

     Om ett ärende som gäller placering av ett barn i familje- eller anstaltsvård enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 skall avgöras i Finland, men enligt 16 § ingen kommun är skyldig att ordna familje- eller anstaltsvård, skall myndigheterna i barnets senaste bonings- eller vistelsekommun besluta om ordnandet av vården. Har barnet inte haft en bonings- eller vistelsekommun i Finland, hör beslutanderätten till myndigheterna i den kommun där barnets föräldrar eller någondera av dem är bosatt eller vistas, eller om ingendera av föräldrarna är bosatt eller vistas i Finland, till myndigheterna i den kommun där föräldrarna eller någondera av dem senast var bosatt eller vistades. Har ingendera av föräldrarna haft bonings- eller vistelsekommun i Finland, hör beslutanderätten till myndigheterna i Helsingfors stad. Beslutar man ordna familje- eller anstaltsvård för barnet i Finland, är det den kommun vars myndighet enligt bestämmelserna ovan har fattat beslutet i saken som svarar för att vården ordnas och för kostnaderna för detta.

     Det hör till den kommun som bestäms enligt i 1 mom. föreskrivna grunder att ordna barnskydd för ett barn vars föräldrar eller ena förälder är eller har varit finsk medborgare, men som enligt utredning av social- och hälsovårdsministeriet inte har bonings- eller vistelsekommun i Finland och som ministeriet enligt de preliminära uppgifter som det har fått inte anser ha tillgång till ändamålsenlig vård i det land där den som saken gäller bor eller vistas. Barnskydd kan med stöd av detta moment ordnas bara, om inte något annat följer av den förordning som nämns i 1 mom.

     Kommunen kan genom förmedling av utrikesministeriet begära handräckning för utredning av behovet av barnskydd utomlands. Utredningen kan utomlands även utföras av en sådan person som enligt 33 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999) kan utföra uppgifter som ankommer på notarius publicus.

 

18 §

Förhållande till andra lagar

     På verksamhet som kommunen ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992), om inte något annat föreskrivs genom lag.

 

19 §

Klientavgifter

     För barnskydd kan tas ut klientavgifter enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

 

4 kap

Barns delaktighet

 

20 §

Utredande av barns åsikt och hörande av barn

     Då barnskydd genomförs skall barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Barnets åsikt skall utredas finkänsligt samt så att det inte onödigt skadar relationerna mellan barnet och föräldrarna och andra personer som står barnet nära. Sättet att utreda barnets åsikt och dess huvudsakliga innehåll skall antecknas i de barnskyddshandlingar som rör barnet.

     Ett barn som fyllt 12 år skall ges tillfälle att i enlighet med 34 § i förvaltningslagen (434/2003) bli hört i ett barnskyddsärende som gäller barnet självt.

     Endast i det fall att utredningen skulle äventyra barnets hälsa eller utveckling eller det i övrigt är uppenbart onödigt behöver barnets åsikt inte utredas.

     I samband med utredande av åsikt och hörande får barnet inte lämnas sådana uppgifter som äventyrar dess utveckling eller strider mot någon annan synnerligen viktig enskild fördel för barnet.

 

21 §

Barnets rätt att föra talan

     Ett barn som fyllt 12 år har vid sidan av vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare rätt att föra sin talan i ett barnskyddsärende som gäller barnet självt.

 

22 §

     Förordnande av intressebevakare som ställföreträdare för vårdnadshavaren

     För ett barn skall i ett barnskyddsärende förordnas en intressebevakare som i vårdnadshavarens ställe för barnets talan, om

     1) det finns grundad anledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse i ärendet, och

     2) en intressebevakare måste förordnas för att ärendet skall bli utrett eller i övrigt för att barnets intressen skall tryggas.

     Ansökan om förordnande av intressebevakare kan göras av den magistrat som är förmyndarmyndighet enligt lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), det organ som ansvarar för socialvården eller vårdnadshavaren själv.

     En magistrat som är förmyndarmyndighet kan förordna en intressebevakare, om vårdnadshavaren och det organ som ansvarar för socialvården är eniga om detta. I annat fall förordnas intressebevakaren av domstol. På förordnande av intressebevakare tillämpas vad som i lagen om förmyndarverksamhet eller i någon annan lag föreskrivs om förordnande av en ställföreträdare för intressebevakaren.

 

23 §

Intressebevakarens arvode och kostnader

     För kostnader som uppstår vid förordnandet av intressebevakare enligt 22 § samt för intressebevakarens arvode och kostnader svarar den kommun som enligt 16 och 17 § svarar för att barnskydd ordnas.

 

24 §

Ansvar för tryggandet av barnets bästa

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall övervaka att barnets bästa tillgodoses samt på tjänstens vägnar hjälpa barnet eller den unga personen att föra sin talan och vid behov anvisa barnet eller den unga personen rättshjälp eller se till att ansökan om en intressebevakare för barnet görs i de situationer som avses i 22 §.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall vara representerat vid förundersökning och domstolshandläggning av en straffbar gärning som ett barn uppges ha begått samt vid handläggning i det organ som ansvarar för undervisningsväsendet av ett ärende som gäller avstängning av ett läropliktigt barn från skola, om detta inte bedöms som uppenbart obehövligt av det organ som ansvarar för socialvården. Organet skall vid behov hänvisa barnet till medling enligt lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005).

 

5 kap

Inledande av klientrelationer inom barnskyddet

 

25 §

Anmälningsskyldighet

     De som är anställda eller innehar ett förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, undervisningsväsendet, ungdomsväsendet, polisväsendet, en församling eller något annat religiöst samfund och de som är anställda hos en annan producent av socialservice eller hälsovårdsservice, utbildningsanordnare eller en enhet som bedriver mottagningsverksamhet för asylsökande eller nödcentralsverksamhet eller morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att utan dröjsmål och utan hinder av sekretessbestämmelserna göra en anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift fått vetskap om ett barn vars behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller eget beteende förutsätter att behovet av barnskydd utreds.

     Även en annan än en i 1 mom. avsedd person kan göra en sådan anmälan utan hinder av sekretessbestämmelser som eventuellt gäller honom.

     Utan hinder av 1 mom. gäller vad som föreskrivs eller bestäms särskilt om skyldighet att iaktta sekretess gällande bikt eller annan själavård.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall föra register över barnskyddsanmälningar och deras innehåll.

     Om ett barn flyttar bort från kommunen medan en utredning om behovet av barnskydd enligt 27 § pågår eller medan barnet på annat sätt är klient inom barnskyddet, skall det organ som ansvarar för socialvården utan hinder av sekretessbestämmelserna underrätta barnets nya boningskommun om flyttningen. Till den nya boningskommunen skall vid behov utan dröjsmål lämnas även de relevanta handlingar som är nödvändiga för bedömningen av barnskyddsbehovet eller ordnandet av barnskyddsåtgärder. Barnets nya boningskommun skall fortsätta med utredningen eller andra barnskyddsåtgärder.

     Utöver det som föreskrivs i 18 § 3 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) om rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till polisen skall en barnskyddsmyndighet utan hinder av sekretessbestämmelserna göra anmälan till polisen om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för en sådan straffbar gärning enligt 20 eller 21 kap. i strafflagen (39/1889), för vilken det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år.

 

26 §

Anhängiggörande av ett barnskyddsärende och inledande av en klientrelation

     Ett barnskyddsärende anhängiggörs på ansökan eller när en socialarbetare eller någon annan anställd inom barnskyddet har tagit emot en anmälan enligt 25 § eller på annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd.

     Sedan ett barnskyddsärende har anhängiggjorts skall socialarbetaren eller någon annan anställd inom barnskyddet omedelbart bedöma barnets eventuella brådskande behov av barnskydd. Dessutom skall socialarbetaren senast den sjunde vardagen efter att ha mottagit anmälan eller motsvarande kontakt avgöra om en utredning enligt 27 § skall inledas med anledning därav eller om anmälan klart är sådan till sin natur att den inte leder till åtgärder.

     En klientrelation inom barnskyddet inleds när barnskyddsåtgärder till följd av anhängiggörande av ett barnskyddsärende enligt 1 mom. vidtas i brådskande ordning eller beslut om en utredning enligt 27 § fattas. Socialarbetaren skall göra en anteckning i de barnskyddshandlingar som rör barnet om att en klientrelation inom barnskyddet inletts samt underrätta vårdnadshavaren och barnet om detta, dock med beaktande av vad som föreskrivs i 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

 

27 §

Utredning av behovet av barnskydd

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall göra en utredning om barnets situation. I utredningen bedöms barnets uppväxtförhållanden, vilka möjligheter vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran har att sörja för barnets vård och fostran, samt behovet av barnskyddsåtgärder. Utredningen görs i den omfattning som omständigheterna i det aktuella fallet förutsätter. För att göra utredningen kan socialarbetaren vid behov stå i kontakt med barnet närstående personer samt med olika samarbetspartners och experter enligt vad som föreskrivs i 16 och 17 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

     Utredningen skall göras utan obefogat dröjsmål. Den skall färdigställas senast inom tre månader från att barnskyddsärendet anhängiggjordes. När utredningen färdigställts skall vårdnadshavaren och barnet underrättas om klientrelationen inom barnskyddet fortgår eller inte. Likaså skall de underrättas om att klientrelationen upphör, dock med beaktande av vad som föreskrivs i 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Klientrelationen upphör ifall utredningen inte föranleder barnskyddsåtgärder.

 

28 §

Domstolens tillstånd till undersökning av barn

     Förvaltningsdomstolen kan på ansökan av en tjänsteinnehavare som avses i 13 § 1 mom. ge tillstånd till att ett barn undersöks av en läkare eller någon annan expert, om undersökningen är nödvändig för att utreda behovet av barnskydd men vårdnadshavaren förbjuder undersökningen. Innan ansökan görs skall barnets åsikt utredas, om det inte med beaktande av barnets ålder, utvecklingsnivå eller övriga omständigheter är omöjligt.

     Tillstånd enligt 1 mom. ges för viss tid. Innan tillståndet ges skall förvaltningsdomstolen höra barnets vårdnadshavare och ett barn som fyllt 12 år. Av särskilt vägande skäl kan tillstånd ges även om hörandet inte har kunnat genomföras.

     Förvaltningsdomstolen kan vid beslut om beviljande av tillstånd samtidigt bestämma att en tillståndsenlig undersökning får göras trots överklagande.

I fråga om de skyldigheter som åläggs vårdnadshavarna i förvaltningsdomstolens tillståndsbeslut gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996).

 

6 kap

Procedurbestämmelser

 

29 §

Möte med barnet

     Vid genomförandet av barnskyddet skall den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet träffa barnet personligen tillräckligt ofta.

     När ett personligt möte med barnet ordnas, skall samarbete med barnets vårdnadshavare eller en annan person som har huvudansvaret för barnets vård och fostran eftersträvas.

     Socialarbetaren eller en annan anställd inom barnskyddet har vid behov rätt att träffa barnet även utan vårdnadshavarens samtycke, om det med beaktande av barnets ålder, utveckling och omständigheterna i övrigt bedöms motsvara barnets bästa. I de handlingar som gäller barnet skall antecknas skälen till ett möte med barnet i strid med vårdnadshavarens samtycke. Vårdnadshavaren skall underrättas om mötet, om det inte klart strider mot barnets bästa.

 

30 §

Klientplan

     För ett barn som är klient inom barnskyddet skall göras upp en klientplan, om inte klientrelationen upphör efter utredningen av behovet av barnskydd eller om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och vägledning.

     Klientplanen skall, om det inte finns något uppenbart hinder för det, göras upp och ses över i samråd med barnet och vårdnadshavaren samt vid behov med en annan laglig företrädare för barnet, föräldrarna, någon annan person som svarar för barnets vård och fostran eller står barnet nära samt centralt deltar i vårdnaden om barnet. I klientplanen antecknas de omständigheter och saker som målet är att påverka, barnets och familjens behov av stöd, tjänster och andra stödåtgärder genom vilka målet är att behovet av stöd skall mötas samt den tid inom vilken man uppskattar att målen kan uppnås. I klientplanen skall även antecknas de berördas avvikande meningar om behovet av stöd och ordnandet av tjänster och andra stödåtgärder. Klientplanen skall ses över vid behov, dock minst en gång om året.

     I klientplanen för ett omhändertaget barn skall dessutom antecknas målet och syftet med vården utom hemmet, ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet, dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran. I planen skrivs också in hur kontakten med barnet skall upprätthållas och samarbetet med barnets föräldrar och andra barnet närstående personer genomföras samt hur strävan efter att återförena familjen skall beaktas utifrån barnets bästa. För föräldrarna till ett omhändertaget barn skall göras upp en separat klientplan som stöd i föräldraskapet, om det inte skall anses vara onödigt. Planen skall vid behov göras upp i samråd med den övriga social- och hälsovården såsom missbrukarvården och mentalvården.

     I klientplanen för ett barn eller en ung person i eftervård antecknas målet och syftet med eftervården samt ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet eller den unga personen samt föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets eller den unga personens vård och fostran.

     Klientplanen kompletteras vid behov med en särskild plan för vård och fostran.

 

31 §

Diskussion i klientens ärende

     För att behovet av barnskydd skall kunna utredas och barnskydd ordnas skall det ordnas diskussioner, i vilka barnet, föräldrarna och vårdnadshavarna, andra personer som svarar för barnets vård och fostran eller centralt deltar i vårdnaden om barnet, andra personer som står barnet eller familjen nära samt myndigheter och andra samarbetspartners vid behov kan delta utifrån en bedömning som görs av en anställd inom barnskyddet.

     De som deltar i diskussionen kan enligt vad som föreskrivs i 16 och 17 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården samt i 26 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämnas de uppgifter som behövs för att barnets behov av stöd skall kunna utredas och den omsorg barnet behöver skall kunna ordnas.

 

32 §

Kartläggning av barnets närståendenätverk

     Innan ett barn placeras utom hemmet skall utredas vilka möjligheter den förälder hos vilken barnet inte huvudsakligen bor, släktingar eller andra barnet närstående personer har att ta emot barnet eller på annat sätt stödja barnet. Utredningen behöver inte göras om den inte på grund av sakens brådskande natur eller någon annan grundad anledning är nödvändig. Ett ärende som gäller barnets boende och placeringsplats skall alltid avgöras så att det motsvarar barnets bästa.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall skrida till åtgärder för att ordna vårdnaden om barnet genom ett avtal mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut, om detta skall anses vara befogat med tanke på barnets bästa.

     Den som vid sidan av eller i stället för föräldrarna har anförtrotts vårdnaden om ett barn och hos vilken barnet bor skall vid behov garanteras sådana förutsättningar för vård och fostran av barnet som nämns i 4 § 1 och 2 mom. i familjevårdarlagen (312/1992).

 

33 §

Registrering av ärenden

     Sedan ett barnskyddsärende blivit anhängigt i enlighet med 26 § 1 mom. skall anställda inom barnskyddet i de handlingar som rör barnet eller den unga personen anteckna alla uppgifter som påverkar ordnandet av de barnskyddsåtgärder som barnet eller den unga personen behöver samt de uppgifter som behövs för att åtgärderna skall kunna planeras, vidtas och följas upp.

     Närmare bestämmelser om upprättandet av klienthandlingar inom barnskyddet kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

 

7 kap

Öppenvården

 

34 §

Skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården

     Det organ som ansvarar för socialvården skall utan dröjsmål vidta sådana stödåtgärder inom öppenvården som avses i detta kapitel

     1) om uppväxtförhållandena äventyrar eller inte tryggar ett barns hälsa eller utveckling, eller

     2) om ett barn genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.

     Syftet med stödåtgärderna inom öppenvården är att främja och stödja ett barns positiva utveckling samt stödja och stärka förmågan och möjligheterna att fostra hos föräldrarna, vårdnadshavarna och personer som svarar för barnets vård och fostran.

     Stödåtgärder inom öppenvården vidtas i mån av möjlighet i samarbete med barnet samt föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran.

 

35 §

Tryggande av försörjning och boende

     När behovet av barnskydd i väsentlig mån beror på otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad eller när dessa omständigheter utgör ett väsentligt hinder för barnets och familjens rehabilitering, skall kommunen utan dröjsmål ordna tillräckligt ekonomiskt stöd samt avhjälpa bristerna i boendeförhållandena eller ordna en bostad som motsvarar behovet.

     Tillräckligt ekonomiskt stöd och boende skall ordnas även för ett barn eller en ung person i eftervård enligt 75 § 1 mom., om rehabiliteringen av den unga personen kräver detta.

 

36 §

Andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård

     Det organ som ansvarar för socialvården skall utöver den socialservice som nämns i 17 § 1 och 2 mom. i socialvårdslagen, såsom barndagvård och hemservice samt utkomststöd och förebyggande utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) med beaktande av den på barnets och familjens behov av stöd baserade klientplanen såsom stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård vid behov ordna

     1) stöd för utredning av barnets eller familjens problemsituation,

     2) ekonomiskt eller annat stöd för barnet i skolgången, vid anskaffning av yrke och bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov,

     3) en stödperson eller stödfamilj,

     4) vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering,

     5) familjearbete,

     6) placering av hela familjen i familje- eller anstaltsvård enligt 37 §,

     7) referensgruppsverksamhet,

     8) semester- och rekreationsverksamhet, samt

     9) andra tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen.

 

37 §

Placering som stödåtgärd inom öppenvården

     För barnet kan på det sätt som avses i klientplanen såsom stödåtgärd inom öppenvården ordnas familje- eller anstaltsvård som bedömer behovet av vård eller är rehabiliterande tillsammans med en förälder eller vårdnadshavare eller den som svarar för barnets vård och fostran.

     Ett barn kan som stödåtgärd inom öppenvården även placeras ensamt för en kort tid. För detta krävs samtycke av barnets vårdnadshavare och barnet själv, om det har fyllt 12 år. En förutsättning för placering är att det är nödvändigt för att

     1) barnets behov av stöd skall kunna bedömas,

     2) barnet skall kunna rehabiliteras, eller för att

     3) omsorgen om barnet skall kunna ordnas tillfälligt på grund av att vårdnadshavaren eller någon annan person som svarar för barnets vård och fostran är sjuk eller av något annat motsvarande skäl.

     Ett barn kan dock inte placeras som stödåtgärd inom öppenvården, om förutsättningarna för omhändertagande enligt 40 § uppfylls. Ett barn får inte upprepade gånger placeras som stödåtgärd inom öppenvården om inte barnets bästa nödvändigt kräver en ny kortvarig placering.

     Om ett barn har fler än en vårdnadshavare och en av dem inte kan höras på grund av resa, sjukdom eller någon annan orsak, eller om vårdnadshavarna är oeniga om placeringen, kan barnet placeras, om den vårdnadshavare hos vilken barnet bor eller med vilken barnet kommer att bo under placeringen samtycker därtill och placeringen anses motsvara barnets bästa.

     När beslut om placering fattas skall målen för placeringen och dess uppskattade varaktighet bestämmas. Har barnet i enlighet med 2 mom. placerats ensamt, skall förutsättningarna för en förlängning av placeringen och alternativen därtill utvärderas senast inom tre månader från det att placeringen inleddes. Om placeringen förlängs, skall utvärderingen göras med tre månaders mellanrum. I samband med utvärderingen skall även utredas ett eventuellt behov av omhändertagande.

 

8 kap

Brådskande placering av barn

 

38 §

Brådskande placering av barn

     Om ett barn av skäl som nämns i 40 § befinner sig i omedelbar fara eller annars är i behov av brådskande placering och vård utom hemmet, kan barnet i brådskande ordning placeras i familjevård eller anstaltsvård, eller den vård och omsorg barnet behöver ordnas på annat sätt.

     Beslut om brådskande placering fattas av den socialarbetare som avses i 13 § 2 mom.

     Innan beslut om brådskande placering fattas skall det utredas vilken åsikt och uppfattning barnet, föräldrarna, vårdnadshavarna samt någon annan person som svarar för barnets vård och fostran har om saken. Utredningen behöver inte göras om det dröjsmål med behandlingen av ärendet som därigenom uppkommer orsakar men för barnets hälsa, utveckling eller säkerhet.

     Under den tid som brådskande placering varar har det organ som ansvarar för socialvården rätt att besluta om barnets angelägenheter i den omfattning syftet med den brådskande placeringen förutsätter enligt vad som föreskrivs i 45 §.

 

39 §

När brådskande placering upphör

     När grunden för brådskande placering har upphört att gälla eller placeringen förfallit i en sådan situation som avses i 2–4 mom., skall den socialarbetare som avses i 13 § 2 eller 3 mom. omedelbart fatta beslut om att placeringen skall upphöra.

     En brådskande placering förfaller, om inte ansökan om förlängning av placeringen eller ansökan om omhändertagande enligt 43 § 2 mom. inom 30 dagar från det att placeringen inleddes har förts till förvaltningsdomstolen för behandling.

     Om vårdnadshavaren och ett barn som fyllt 12 år samtycker till att den brådskande placeringen förlängs för att ett beslut om omhändertagande skall kunna beredas, förfaller den brådskande placeringen dock först om beslutet om omhändertagande inte har fattats eller en ansökan om förlängning av placeringen eller om omhändertagande inte har gjorts till förvaltningsdomstolen inom 45 dagar från det att placeringen inleddes.

     Förvaltningsdomstolen kan på ansökan av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter förlänga en brådskande placering för den tid som behövs för att ett ärende som gäller omhändertagande skall kunna beredas, dock högst i 60 dagar från att de tidsfrister som anges i 2 och 3 mom. har gått ut. När tidsfristen gått ut förfaller placeringen, om inte en ansökan enligt 43 § 2 mom. har gjorts till förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller omhändertagande.

     Om ett beslut om brådskande placering fattas när en ansökan om omhändertagande av barn redan är anhängig vid förvaltningsdomstolen, skall ett interimistiskt förordnande enligt 83 § omedelbart sökas i ärendet. Sedan förvaltningsdomstolen meddelat ett beslut om interimistiskt förordnade förfaller den brådskande placeringen.

 

9 kap

Omhändertagande

 

40 §

Skyldighet att omhänderta barn och ordna barnets vård utom hemmet

     Det organ som ansvarar för socialvården skall omhänderta ett barn och ordna barnets vård utom hemmet, om

     1) brister i omsorgen om barnet eller andra uppväxtförhållanden hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller

     2) barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende.

     Omhändertagande och vård utom hemmet kan dock tillgripas endast om

     1) de åtgärder som avses i 7 kap. inte är lämpliga eller möjliga för en omsorg i enlighet med barnets bästa eller om de har visat sig vara otillräckliga, och

     2) vården utom hemmet bedöms motsvara barnets bästa i enlighet med 4 §.

 

41 §

Beredning av omhändertagande och vård utom hemmet

     Ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård av barn utom hemmet bereds av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter i samarbete med en annan socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskydd. Som stöd för beredningsarbetet bör finnas tillgång till juridisk expertis och annan expertis som behövs vid genomförandet av barnskydd.

     Den socialarbetare som avses i 1 mom. har utöver vad som i 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården föreskrivs om socialvårdsorgans rätt att få uppgifter rätt att få yttranden från dem som avses i bestämmelsen, om dessa behövs vid beredningen av omhändertagande, när beslut fattas om omhändertagande eller vård utom hemmet ordnas.

 

42 §

Hörande av delaktiga i ärendet

     Innan beslut fattas om omhändertagande av barn, vård utom hemmet och upphörande av omhändertagande skall barnets egen åsikt utredas och barnet ges tillfälle att bli hörd enligt 20 §.

     Barnets föräldrar, vårdnadshavare och en person som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård och fostran skall ges tillfälle att bli hörda i de ärenden som nämns i 1 mom. på det sätt som föreskrivs i 34 § i förvaltningslagen.

     Hörande behöver inte ske, om det kan anses vara motiverat på grund av att barnet inte har kontakt med den som skall höras, och hörandet inte kan antas vara nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas, eller bonings- eller vistelseorten för den som skall höras inte med skäliga åtgärder kan klarläggas. Orsakerna till att hörandet inte har skett skall antecknas i de handlingar som rör barnet.

     En person som av ett skäl som avses i 3 mom. inte har hörts skall dock delges ett beslut om omhändertagande av barnet, vård av barnet utom hemmet eller upphörande av omhändertagande enligt vad som i förvaltningslagen föreskrivs om bevislig delgivning.

 

43 §

Beslut om omhändertagande och placering i vård utom hemmet

     Beslut om omhändertagande samt vård utom hemmet fattas av den tjänsteinnehavare som bestäms enligt 13 § 1 mom. sedan den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter berett ärendet, om vårdnadshavaren eller ett barn som fyllt 12 år inte motsätter sig omhändertagandet och den därtill anslutna placeringen i vård utom hemmet. Ovan nämnda tjänsteinnehavare fattar beslutet även om hörande inte har kunnat ske av de skäl som nämns i 42 § 3 mom.

     Om barnets vårdnadshavare eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagande eller därtill ansluten placering i vård utom hemmet eller om inget hörande skett av något annat skäl än ett skäl som nämns i 42 § 3 mom. avgörs ärendet av förvaltningsdomstolen på ansökan av den tjänsteinnehavare som bestäms enligt 13 § 1 mom. sedan den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har berett ärendet.

 

44 §

Ansökan till förvaltningsdomstolen

     Ansökan till förvaltningsdomstolen av den tjänsteinnehavare som nämns i 43 § 2 mom. om omhändertagande och därtill ansluten placering i vård utom hemmet skall innehålla

     1) yrkande på omhändertagande av barnet och placering av barnet i vård utom hemmet och vid behov på ett interimistiskt förordnande enligt 83 §, samt grunderna för yrkandena,

     2) en klientplan för barnet enligt 30 §,

     3) en utredning om stödåtgärder inom öppenvården som getts eller erbjudits familjen och barnet,

     4) en utredning om kartläggning av barnets närståendenätverk enligt 32 § 1 mom.,

     5) en utredning om platsen för vård utom hemmet,

     6) en plan för hur barnet och barnet närstående personer skall hålla kontakt,

     7) en plan för eller utredning om undersökning av barnets hälsotillstånd enligt 51 §,

     8) en utredning om utredande av åsikt och hörande enligt 42 §,

     9) vid behov expertyttranden samt

     10) eventuella andra utredningar och handlingar som påverkar beslutsfattandet.

     Klientplanen och de övriga handlingarna som nämns i 1 mom. kan vid behov lämnas in separat, om de på grund av ansökans brådskande karaktär ännu inte har kunnat upprättas.

 

45 §

Vårdnaden om barn som omhändertagits

     När ett barn har omhändertagits, har det organ som ansvarar för socialvården för uppnåendet av syftet med omhändertagandet rätt att besluta om barnets vistelseort samt vård, uppfostran och tillsyn, den övriga omsorgen om barnet samt om sådan undervisning och hälsovård som behövs för att förverkliga dessa.

     Den socialarbetare enligt 13 § 3 mom. som ansvarar för barnets angelägenheter eller den socialarbetare som avses i 13 § 2 mom. eller föreståndaren för anstalten beslutar om begränsning av kontakten mellan ett omhändertaget barn och dess föräldrar samt övriga barnet närstående personer på det sätt som föreskrivs i 62 och 63 §.

     I de situationer som avses i 1 och 2 mom. skall samarbete med barnet, föräldrarna och vårdnadshavarna eftersträvas och barnets bästa beaktas i första hand.

 

46 §

Beslut om vårdnaden om barn under den tid omhändertagandet varar

     Under den tid omhändertagandet varar kan domstolen besluta vem som skall anförtros barnets vårdnad och intressebevakning enligt vad som föreskrivs i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt eller lagen om förmyndarverksamhet.

     Om vårdnaden om barnet med stöd av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt i stället för föräldrarna anförtrotts personer som har ingått uppdragsavtal enligt familjevårdarlagen kan det organ som ansvarar för socialvården fortsättningsvis betala ersättning till dessa personer för barnets underhåll och vård samt vid behov arvode enligt familjevårdarlagen och också annars stödja barnets vård och fostran. Det organ som ansvarar för socialvården skall innan det ansöker om eller lämnar domstolen en utredning om överföringen av vårdnaden på dem som har ingått uppdragsavtal avtala med dessa om de stödåtgärder samt det arvode och den ersättning som avses i detta moment. Samtidigt skall det övervägas om det är motiverat att förordna en särskild intressebevakare för barnet.

 

47 §

Omhändertagandets varaktighet och när omhändertagandet upphör

     Omhändertagande gäller tills vidare. Då sådant behov av omhändertagande och vård utom hemmet som avses i 40 § inte längre föreligger, skall den tjänsteinnehavare som bestäms enligt 13 § 1 mom. sedan den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter berett saken, fatta beslut om att omhändertagandet avslutas. Även om förutsättningar för omhändertagande inte längre finns får omhändertagandet inte avslutas, om detta strider mot barnets bästa på det sätt som avses i 3 mom.

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall bedöma förutsättningarna för fortsatt omhändertagande i samband med att klientplanen ses över, när barnet eller vårdnadshavaren ansöker om att omhändertagandet skall avslutas eller när det i övrigt visar sig nödvändigt.

Vid bedömningen av barnets bästa i ett ärende som gäller avslutande av omhändertagande skall utöver det som anges i 4 § 2 mom. hänsyn även tas till den tid vården utom hemmet varat, hur fästa barnet och den som vårdar det utom hemmet är vid varandra, umgänget mellan barnet och dess föräldrar samt till barnets åsikt.

     Omhändertagande upphör när barnet fyller 18 år.

 

48 §

När beslut om omhändertagande förfaller

     Beslut om omhändertagande förfaller, om åtgärder för att verkställa beslutet inte inletts inom tre månader från det beslutet vann laga kraft.

 

10 kap

Vård utom hemmet

 

Allmänna bestämmelser om vård utom hemmet

 

49 §

Vård utom hemmet

     Med vård av barn utom hemmet avses att ett omhändertaget eller i brådskande ordning placerat barns vård och fostran ordnas utanför hemmet.

     Vård av barn utom hemmet kan ordnas som familje- eller anstaltsvård eller på något annat sätt som motsvarar barnets behov.

     Ett omhändertaget barn kan tillfälligt för högst sex månader placeras även i sina föräldrars eller andra vårdnadshavares vård och fostran när barnets återgång till hemmet bereds efter en placering utom hemmet, eller då det med hänsyn till barnets bästa av annat skäl är motiverat.

 

50 §

Val av plats för vård utom hemmet

     Vid valet av plats för vård utom hemmet bör särskild uppmärksamhet ägnas grunderna för omhändertagandet och barnets behov, upprätthållandet av barnets syskonrelationer och andra nära mänskliga relationer samt kontinuiteten i vården. Dessutom skall hänsyn i mån av möjlighet tas till barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund.

 

51 §

Undersökning av barnets hälsotillstånd

     I samband med placering i vård utom hemmet skall barnets hälsotillstånd undersökas, om detta inte med beaktande av skälen till omhändertagandet skall anses onödigt.

 

52 §

Samarbete under den tid vård utom hemmet varar

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet samt den anställda som svarar för vård och fostran av barn som vårdas utom hemmet skall samarbeta med barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare samt med en representant för platsen för vården utom hemmet så att den vård barnet behöver fortgående kan tryggas.

 

Barnets ställning i vård utom hemmet

 

53 §

Lämnande av uppgifter till barn och möjlighet till samtal

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall sörja för att det för barn som vårdas utom hemmet på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå klargörs varför barnet omhändertagits samt redogörs för de åtgärder som har vidtagits i ärendet eller planeras för dess del.

     För barnet skall, på ett sätt som antecknas noggrannare i klientplanen, ordnas tillräcklig möjlighet till ett personligt möte på tumanhand med den socialarbetare som ansvarar för dess angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet för att samtala om frågor som gäller barnet självt och genomförandet av vården utom hemmet.

 

54 §

Mänskliga relationer och kontakter

     Ett barn som vårdas utom hemmet skall tillförsäkras för barnets utveckling viktiga, fortgående och trygga mänskliga relationer. Barnet har rätt att träffa sina föräldrar, syskon och andra barnet närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt per telefon eller genom att sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser.

     Det organ som ansvarar för socialvården och platsen för vården av barnet utom hemmet skall stödja och främja kontakterna mellan barnet och föräldrarna samt andra barnet närstående personer. Vården av barnet utom hemmet skall ordnas så att avståndet till den plats där barnet är placerat inte är ett hinder för att upprätthålla kontakt med barnet närstående personer.

 

55 §

Dispositionsmedel

     När ett barn eller en ung person har placerats utom hemmet i enlighet med bestämmelserna om placering som stödåtgärd inom öppenvården, vård utom hemmet eller eftervård, skall kommunen se till att barnets eller den unga personens studier och fritidssysselsättning vid behov stöds ekonomiskt.

     Utöver det ekonomiska stöd som nämns i 1 mom. skall varje kalendermånad med beaktande av barnets ålder och uppväxtmiljö ställas dispositionsmedel till barnets eller den unga personens förfogande för personliga behov enligt följande:

     1) för barn under 15 år ett belopp som motsvarar barnets individuella behov och

     2) för barn eller unga personer som har fyllt 15 år minst ett belopp som motsvarar en tredjedel av det underhållsstöd som enligt 7 § i lagen om underhållstrygghet (671/1998) skall betalas för ett barn.

     En minderårig har rätt att själv med stöd av 2 mom. bestämma om användningen av de utbetalda medlen utan hinder av lagen om förmyndarverksamhet.

     Placeringsplatsen för barnet skall föra bok över utbetalningen av de dispositionsmedel som getts till barnet.

 

Familjevård

 

56 §

Ordnande av vård utom hemmet som familjevård

     På familjevård tillämpas vad som föreskrivs i 25, 26 och 26 a § i socialvårdslagen samt i familjevårdarlagen.

 

Anstaltsvård

 

57 §

Barnskyddsanstalter

     Barnskyddsanstalter, där vård av barn utom hemmet enligt denna lag och placering som stödåtgärd inom öppenvården enligt 37 § kan ordnas, är barnhem och skolhem samt andra med dem jämställbara barnskyddsanstalter.

 

58 §

Uppväxtförhållanden och lokaler

     När barn vårdas, fostras och uppväxtförhållandena ordnas, skall iakttas vad som föreskrivs i 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Barnets vård och fostran skall ordnas och barnet behandlas så, att dess personliga integritet respekteras.

     En barnskyddsanstalt skall ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och tillräcklig och ändamålsenlig utrustning.

     I en barnskyddsanstalt kan finnas en eller flera bostadsenheter. Enheterna kan även fungera var för sig.

 

59 §

Antalet barn och unga personer som vårdas tillsammans

     I en bostadsenhet får högst sju barn eller unga personer vårdas tillsammans. I samma byggnad får högst 24 barn eller unga personer vara placerade samtidigt. Om anstaltsvård ordnas för ett barn tillsammans med en förälder, vårdnadshavare eller någon annan person som svarar för barnets vård och fostran, kan även flera barn vårdas tillsammans.

     I en bostadsenhet skall minst sju anställda vara sysselsatta i vård- och fostringsuppgifter. Om det finns flera bostadsenheter i samma byggnad, skall det per bostadsenhet finnas minst sex anställda som är sysselsatta i vård- och fostringsuppgifter. Om en anställd som är sysselsatt i vård- och fostringsuppgifter bor tillsammans med de barn eller unga personer som vårdas, kan avvikelse göras från nämnda antal anställda.

     I brådskande fall kan göras en tillfällig avvikelse från det antal barn som avses i 1 mom., om detta är nödvändigt för att barnets vård skall kunna ordnas.

     I de situationer som avses i 1–3 mom. skall antalet anställda ställas i relation till antalet barn eller unga personer som vårdas, den vård och fostran de behöver samt verksamhetens natur med beaktande av vad som föreskrivs i 60 §.

 

60 §

Personal

     En barnskyddsanstalt skall ha en tillräckligt stor inom socialvården yrkesutbildad personal och annan personal för den vård och fostran som barn och unga personer behöver.

     Den föreståndare som ansvarar för vård- och fostringsuppgifter vid anstalten skall ha behörighet enligt 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.

     I behörighetsvillkoren för personal i vård- och fostringsuppgifter skall hänsyn tas till specialbehoven bland verksamhetsenhetens klienter och verksamhetens art.

 

11 kap

Begränsningar i vård utom hemmet

 

61 §

Bestämmelsernas tillämpningsområde

     De begränsningar som avses i 62 och 63 § i detta kapitel tillämpas inom vård utom hemmet som ordnas både som familjevård och anstaltsvård och de begränsande åtgärder som avses i 64–74 § endast inom vård utom hemmet som ordnas som anstaltsvård.

     Bestämmelserna i detta kapitel om begränsningsbefogenheter för föreståndaren för eller den övriga personalen vid en barnskyddsanstalt tillämpas i alla i 57 § avsedda barnskyddsanstalter, oberoende av om den nämnda personalen står i tjänsteförhållande eller inte, om inte något annat föreskrivs särskilt genom lag. Bestämmelser om det straffrättsliga tjänsteansvar som personer som inte står i tjänsteförhållande har när de utövar begränsningsbefogenheter finns i 40 kap. 12 § i strafflagen.

 

62 §

Begränsning av kontakterna

     Rätten för ett barn som vårdas utom hemmet att hålla kontakt med sina föräldrar eller andra barnet närstående personer får begränsas genom beslut som avses i 63 §, om det i en klientplan enligt 30 § eller, av särskilda skäl, på annat sätt inte har varit möjligt att komma överens med barnet och dess föräldrar eller andra barnet närstående personer om kontakterna, och om

     1) kontakten äventyrar uppnåendet av syftet med vården av barnet utom hemmet och en begränsning är nödvändig med tanke på barnets vård och fostran, eller

     2) kontakten är till fara för barnets liv, hälsa, utveckling eller säkerhet, eller

     3) en begränsning är nödvändig för föräldrarnas eller familjens övriga barns säkerhet, säkerheten för de andra barnen i familjehemmet eller anstalten eller personalens säkerhet, eller

     4) ett barn som fyllt 12 år motsätter sig kontakten. Detsamma gäller ett barn som är yngre än 12 år, om barnet är så utvecklat att hans eller hennes vilja kan beaktas.

     Under de förutsättningar som anges i 1 mom. är det tillåtet att

     1) begränsa barnets rätt att träffa sina föräldrar eller andra närstående,

     2) begränsa barnets rätt att hålla kontakt med sina närstående per telefon eller andra kontaktanordningar eller medier,

     3) läsa och kvarhålla ett enskilt brev eller något annat därmed jämförbart förtroligt meddelande till eller från barnet och att granska och kvarhålla andra försändelser, samt

     4) för den tid begränsningen gäller ta ifrån barnet anordningar och medier som används för kontakt för att omhänderhas av platsen för vård utom hemmet, eller att begränsa deras användning.

     Under de förutsättningar som nämns i 1 mom. behöver barnets vistelseort inte röjas för barnets föräldrar eller vårdnadshavare så länge omhändertagandet varar.

     Begränsning av kontakterna enligt 1–3 mom. får ske bara i den utsträckning som i det specifika fallet är nödvändigt för att det i lagen nämnda syftet skall uppnås. Kvarhållna brev och andra förtroliga meddelanden skall förvaras åtskilda från andra handlingar som gäller barnet för att de inte skall kunna läsas av andra än de som avses i 63 § 2 mom.

 

63 §

Beslut om begränsning av kontakterna

     I fråga om sådan begränsning av kontakterna som avses i 62 § 1–3 mom. skall fattas ett beslut för viss tid, högst ett år åt gången. I beslutet skall nämnas orsaken till begränsningen, vilka personer som omfattas av begränsningen, vilket slag av kontakt begränsningen gäller och i vilken utsträckning begränsningen skall genomföras.

     Beslut om begränsning av kontakterna fattas av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom. eller i fall som gäller brådskande placering av barn och vid behov i andra brådskande situationer den socialarbetare som avses i 13 § 2 mom. Beslut om kortvarig i 62 § 1 och 2 mom. avsedd begränsning som gäller i högst 30 dygn kan dock fattas också av föreståndaren för en barnskyddsanstalt. Om det finns behov att förlänga begränsningen eller om det ända från början finns behov att bestämma att begränsningen skall gälla i mer än 30 dygn, fattas beslutet av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Begränsningen av kontakterna skall upphävas så snart den inte längre behövs med hänsyn till 62 § 1 mom.

 

64 §

Allmänna förutsättningar för bruk av begränsande åtgärder

     Under sådan vård utom hemmet som ordnas i form av anstaltsvård får begränsande åtgärder riktas mot barnet med stöd av 65–73 § i denna lag endast i den utsträckning som uppnåendet av syftet med omhändertagandet, barnets egen eller någon annans hälsa eller säkerhet eller tryggandet av något annat intresse som anges i de nämnda bestämmelserna nödvändigt kräver. Åtgärderna skall genomföras så tryggt som möjligt och med respekt för barnets människovärde.

 

65 §

Omhändertagande av ämnen och föremål

     Om ett barn innehar berusningsframkallande ämnen eller redskap som särskilt lämpar sig för bruket av sådana, skall de omhändertas av anstalten. Likaså skall anstalten omhänderta ämnen eller föremål som ett barn innehar och som är avsedda att skada barnet eller någon annan. Anstalten får omhänderta ämnen eller föremål vars egenskaper gör att de lämpar sig för att äventyra barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller för att skada egendom, om det är sannolikt att barnet använder ämnena eller föremålen på det sätt som avses i denna bestämmelse. På överlämnande eller förstöring av omhändertagen egendom tillämpas vad som bestäms i någon annan lag. Bestämmelser om förstöring av i alkohollagen (1143/1994) avsedda alkoholdrycker eller andra alkoholhaltiga ämnen samt drycker som avses i 34 § 5 mom. i den nämnda lagen finns i 60 § i alkohollagen. När vården utom hemmet i anstalten upphör skall den omhändertagna egendomen återlämnas till barnet, om inte i någon annan lag föreskrivs annat om återlämnande eller förstöring av egendomen.

     Ett omhändertagande enligt 1 mom. kan göras av föreståndaren för anstalten eller av en person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Föreståndaren eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal skall omedelbart underrättas om saken, och denne skall besluta om omhändertagandet, om egendomen inte återlämnas.

     Anstalten får dessutom omhänderta andra än i 1 mom. avsedda ämnen och föremål som ett barn innehar och som sannolikt är till allvarligt förfång för ordnandet av vården av barnet eller andra barn utom hemmet eller för den allmänna ordningen i anstalten. Beslut om omhändertagandet fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Åtgärden får inte pågå längre än vad som är nödvändigt av de skäl som anges i bestämmelsen och med avseende på barnets vård och fostran.

 

66 §

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning

     Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sina kläder har eller annars bär på sig ämnen eller föremål som avses i 65 § 1 mom., får kroppsvisitation företas för att utreda saken. Kroppsvisitationen företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Om inte något annat följer av särskilda skäl skall kroppsvisitationen företas i närvaro av en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Den som företar och den som är närvarande vid kroppsvisitationen skall vara av samma kön som barnet, ifall det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

     Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn har använt rusmedel som avses i 65 § 1 mom., får barnet underkastas kroppsbesiktning som kan omfatta ett utandningsprov eller tagande av blod-, hår-, urin- eller salivprov. Beslut om kroppsbesiktning fattas och kroppsbesiktningen utförs av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller av någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen. Kroppsbesiktningen skall utföras så att den inte medför onödig olägenhet för barnet.

     Om kroppsbesiktning utförs av någon annan än en yrkesutbildad person inom sjuk- och hälsovården, skall en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen vara närvarande. Endast yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården får ta blodprov. En person som är av annat kön än barnet får inte företa kroppsbesiktningen eller vara närvarande vid den, om det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

     Utan hinder av 1 och 3 mom. kan den som företar eller den som är närvarande vid kroppsvisitationen eller kroppsbesiktningen trots allt vara av annat kön än barnet, om barnets eller någon annans säkerhet kräver att åtgärden vidtas omedelbart.

 

67 §

Granskning av egendom och försändelser. Kvarhållande av försändelser

     Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn innehar ämnen eller föremål som avses i 65 § 1 mom., får de utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar granskas.

     Om det finns grundad anledning att misstänka att ett brev eller ett därmed jämförbart annat förtroligt meddelande eller någon annan försändelse till barnet innehåller ämnen eller föremål som avses i 65 § 1 mom., får innehållet i försändelsen granskas utan att brev eller andra förtroliga meddelanden läses.

     Beslut om granskning enligt 1 och 2 mom. fattas och granskningen företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Granskningen skall företas i närvaro av barnet och en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. De utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar kan dock av särskilda skäl granskas också utan att barnet eller en annan person är närvarande. Orsaken till granskningen skall klargöras för barnet.

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom. har dessutom rätt att av särskilda skäl besluta att i 2 mom. avsett meddelande eller annan försändelse helt eller delvis inte skall frambefordras till ett barn, om innehållet i meddelandet eller försändelsen med hänsyn till omständigheterna som helhet med fog kan bedömas utgöra ett allvarligt hot mot barnets eller någon annans liv, hälsa, säkerhet eller utveckling. Försändelsen skall utan dröjsmål tillställas den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter för fattande av beslut.

 

68 §

Fasthållande

     Föreståndaren för anstalten eller en person i anstaltens vård- och fostringspersonal får, för att lugna ett barn, hålla fast barnet, om det på basis av sitt förvirrade eller hotfulla beteende sannolikt skulle skada sig själv eller andra och fasthållandet är nödvändigt på grund av en överhängande fara för barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller för förhindrande av betydande skador på egendom. Fasthållandet skall till sin karaktär vara vård- och omsorgsbetonat, och det skall utifrån en samlad bedömning kunna anses försvarligt med beaktande av barnets beteende och situationen i övrigt. Fasthållandet kan också innefatta förflyttning av barnet. Fasthållandet skall upphöra genast då det inte längre är nödvändigt.

     Den som hållit fast ett barn skall lämna en skriftlig rapport om det till föreståndaren för anstalten. När det är föreståndaren som hållit fast ett barn skall rapporten lämnas till den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom.

     Bestämmelser om excess i samband med fasthållande finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

 

69 §

Begränsning av rörelsefriheten

     Ett barn får, om det är nödvändigt för barnets omsorg och motsvarar barnets bästa, för viss tid förbjudas att avlägsna sig från anstaltens område, anstalten eller en viss bostadsenhets lokaler, om

     1) barnet har omhändertagits på den grund att han eller hon allvarligt har äventyrat sin hälsa eller utveckling genom bruk av rusmedel, en brottslig gärning som inte kan anses vara ringa eller något annat därmed jämförbart beteende, eller

     2) barnet under sin vistelse i anstalten beter sig på ett sätt som nämns i 1 punkten, eller

     3) begränsningen behövs i övrigt med avseende på vården eller omsorgen om barnet för att skydda barnet mot ett beteende som allvarligt skadar barnet.

     En begränsning enligt 1 mom. får inte utan nytt beslut gälla i mer än sju dygn. Begränsningen får gälla i högst 30 dygn åt gången. Det får inte bestämmas att begränsningen skall gälla i större omfattning eller längre än barnets vård och fostran nödvändigt förutsätter. Åtgärden skall också avslutas genast när den inte längre är nödvändig på det sätt som anges i 1 mom.

     Föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal får besluta om en begränsning som sammanlagt gäller i högst sju dygn. Beslut om en längre begränsning som gäller i sammanlagt högst 30 dygn fattas av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall utan dröjsmål underrättas om saken för fattande av beslut.

 

70 §

Isolering

     Ett barn får isoleras från de andra barnen i anstalten, om barnet på basis av sitt beteende är till fara för sig självt eller andra eller om isolering av någon annan särskilt grundad anledning är nödvändig med hänsyn till barnets liv, hälsa eller säkerhet. Isoleringen får inte förordnas pågå i större omfattning eller längre än vården och omsorgen om barnet nödvändigt förutsätter. Isoleringen får inte utan nytt beslut fortgå längre än 24 timmar åt gången. Isoleringen skall upphöra genast då den inte längre är nödvändig.

     Beslut om isolering fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Isoleringen skall ske under ständig tillsyn av anstaltens vård- och fostringspersonal. När det förordnats att ett barn skall hållas isolerat skall det samtidigt bestämmas vem som skall se till barnets säkerhet. Barnets förhållanden under den tid isoleringen pågår skall ordnas så att barnet får tillräcklig omsorg och vård samt möjlighet att samtala med en vårdare.

     En isolering kan förlängas omedelbart genom nytt beslut endast om de i 1 mom. angivna förutsättningarna för isolering fortfarande föreligger. Dessutom förutsätts att det alltjämt inte är ändamålsenligt eller möjligt att ordna barnets vård på något annat sätt. Inte heller i detta fall får isoleringstiden sammanlagt överskrida 48 timmar.

     Innan beslut om förlängning av isoleringen fattas skall barnet genomgå en läkarundersökning, om inte detta är uppenbart onödigt. Vid behov skall en läkarundersökning företas också vid isoleringens början eller medan isoleringen pågår.

     Föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i vård- och fostringspersonalen skall omedelbart underrätta den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom. om isoleringen eller om att isoleringen förlängts.

 

71 §

Särskild omsorg

     Med särskild omsorg avses sådan särskild, multiprofessionell vård och omsorg vid en barnskyddsanstalt som ordnas för ett barn i vård utom hemmet och under vilken barnets rörelsefrihet kan inskränkas på det sätt som anges i 72 och 73 § i den utsträckning som vården och omsorgen om barnet förutsätter.

 

72 §

Ordnande av särskild omsorg

     Om ett barns synnerligen viktiga enskilda intresse nödvändigt kräver det, kan för barnet under tiden för vård utom hemmet ordnas särskild omsorg för att bryta ett svårt rusmedelsmissbruk eller gravt brottsligt beteende, eller när barnets eget beteende allvarligt äventyrar barnets liv, hälsa eller utveckling på något annat sätt. Syftet med den särskilda omsorgen är att bryta ett beteende som skadar barnet självt och att möjliggöra helhetsinriktad omsorg som kommer barnet till del. En ytterligare förutsättning är att det med beaktande av barnets behov av vård och omsorg inte är möjligt att ordna vården utom hemmet på något annat sätt.

     Beslut om inledande eller förlängning av särskild omsorg fattas av den tjänsteinnehavare som avses i 13 § 1 mom. sedan den socialarbetare som enligt 13 § 3 mom. ansvarar för barnets angelägenheter berett ärendet. Beslutet skall grunda sig på en multiprofessionell bedömning av barnets situation som gjorts med avseende på ordnandet av särskild omsorg och som baserar sig på expertis inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin.

     Särskild omsorg kan ordnas i högst 30 dygn. Tiden räknas från det att den särskilda omsorgen faktiskt inleds. Ett beslut om ordnande av särskild omsorg förfaller, om verkställigheten inte har kunnat påbörjas inom 90 dygn från det att beslutet fattades. Den särskilda omsorgen kan av synnerligen vägande skäl förlängas med högst 60 dygn, om ordnandet av vården av barnet utom hemmet alltjämt nödvändigt kräver det på de grunder som anges i 1 mom. Den särskilda omsorgen skall upphöra omedelbart, om den visar sig vara verkningslös med avseende på uppnåendet av målen för den eller när behov av den inte längre finns. Beslut om upphörande fattas av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom.

 

73 §

Genomförande av särskild omsorg

     Särskild omsorg kan ordnas vid en barnskyddsanstalt som till sitt förfogande har tillräcklig expertis inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin för ordnande av särskild omsorg. Anstalten skall ha personal med en sådan för uppgiften lämpad yrkesexamen som verksamheten förutsätter och lokaler som i sanitärt och övrigt hänseende lämpar sig för ordnandet av särskild omsorg. Medan den särskilda omsorgen pågår kan barnet hindras från att avlägsna sig från dessa lokaler utan tillstånd eller övervakning.

     Under tiden för särskild omsorg skall personer med i 1 mom. avsedd expertis träffa barnet regelbundet samt delta i planeringen, genomförandet och utvärderingen av den särskilda omsorgen om barnet. Under tiden för särskild omsorg skall barnet dessutom genomgå behövliga läkarkontroller. Medan den särskilda omsorgen pågår skall bok föras över läkarkontrollerna och de andra åtgärderna i samband med genomförandet av särskild omsorg och deras inverkan på barnet och barnets situation samt på det framtida ordnandet av vård utom hemmet för barnet. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll.

     Klientplanen för barnet skall ses över när den särskilda omsorgen upphör

 

74 §

Anteckningar om begränsande åtgärder. Inverkan på klientplanen och planen för vård och fostran

     För tryggande av uppföljningen och övervakningen av bruket av begränsande åtgärder enligt 65–70 § skall barnskyddsanstalten på behörigt sätt anteckna de begränsande åtgärder som den har vidtagit. Anteckningen skall omfatta en beskrivning av den begränsande åtgärden, grunden för åtgärden och åtgärdens varaktighet, namnet på den eller de som har beslutat om åtgärden, genomfört åtgärden i praktiken och närvarit vid genomförandet samt vid behov de särskilda skäl som avses i 66 § 1 mom. och 67 § 3 mom. Vidare skall nämnas åtgärdens eventuella inverkan på planen för vård och fostran. När anteckningen görs skall också nämnas på vilket sätt barnet har hörts före beslutet om eller genomförandet av den begränsande åtgärden samt barnets åsikt i saken. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll.

     Vid en översyn av klientplanen för barnet skall särskilt bedömas hur syftet för de begränsande åtgärder som riktats mot barnet har uppnåtts och deras inverkan på klientplanen. Om klientplanen behöver ses över omedelbart, skall föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal underrätta den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 § 3 mom.

     Orsakerna till begränsande åtgärder som riktats mot ett barn och åtgärdernas eventuella inverkan på planen för vård och fostran samt klientplanen skall diskuteras tillräckligt med barnet.

 

12 kap

Eftervård

 

75 §

Barns och unga personers rätt till eftervård

     Sedan vård utom hemmet enligt 40 § har avslutats skall det organ som ansvarar för socialvården ordna eftervård enligt detta kapitel för barnet eller den unga personen. Eftervård skall också ordnas sedan en placering som stödåtgärd inom öppenvården enligt 37 § har avslutats, om placeringen varat minst ett halvt år utan avbrott och berört enbart barnet.

     Eftervård kan också ordnas för en annan än en sådan ung person som enligt 1 mom. varit klient hos barnskyddet.

     Kommunens skyldighet att ordna eftervård upphör när fem år har förflutit från det att barnet sedan en placering utom hemmet enligt 1 mom. avslutades senast har varit klient hos barnskyddet. Skyldigheten att ordna eftervård upphör senast när den unga personen fyller 21 år.

 

76 §

Eftervårdens innehåll

     Kommunen skall utifrån barnets eller den unga personens behov av stöd och med beaktande av klientplanen enligt 30 § 4 mom. ordna eftervård genom att stödja barnet eller den unga personen samt föräldrarna och vårdnadshavarna samt den som svarar för barnets eller den unga personens vård och fostran enligt vad som föreskrivs om stödåtgärder inom öppenvården i 7 kap., stöd för familjevårdare sedan vården överförts i 46 § 2 mom., mänskliga relationer och kontakter i 54 § samt vad som föreskrivs i detta kapitel.

     När eftervården avslutas skall socialarbetaren vid behov tillsammans med den unga personen göra upp en plan, i vilken skrivs in de tjänster och stödåtgärder som den unga personen har tillgång till sedan eftervården avslutats.

 

77 §

Medel för eget hushåll

     Om ett barn eller en ung person har placerats i vård utom hemmet i enlighet med bestämmelserna om placering som stödåtgärd inom öppenvården, vård utom hemmet eller eftervård enligt 40 §, skall varje kalendermånad medel reserveras i syfte att hjälpa barnet eller den unga personen att klara sig på egen hand till ett belopp som motsvarar minst 40 procent av barnets eller den unga personens inkomster, ersättningar eller tillgodohavanden enligt 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Barnbidrag beaktas dock inte då beloppet räknas ut.

     Om barnet eller den unga personen inte får sådana egna inkomster, ersättningar eller har sådana egna tillgodohavanden som avses i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården eller om de är otillräckliga, skall det organ som ansvarar för socialvården när placeringen avslutas stödja den unga personen som håller på att bli självständig med de medel för eget hushåll som behövs för boende, utbildning och utgifter i anslutning till självständighetsprocessen i övrigt.

     Det organ som ansvarar för socialvården har rätt att besluta om tidpunkten för utbetalning av medel för eget hushåll. Medel för eget hushåll skall i regel ges ett barn eller en ung person som håller på att bli självständig när eftervården avslutas eller av särskilda skäl i anslutning till stödjande och tryggande av barnets eller den unga personens självständighetsprocess senast när han eller hon fyller 21 år.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall lämna en utredning om inflödet och utbetalningen av medel för eget hushåll sedan placeringen avslutats och på begäran av vårdnadshavaren, intressebevakaren eller ett 15-årigt barn även under den tid placeringen varar.

 

13 kap

Övervakning

 

78 §

Kommunens meddelande om barn som skall placeras

     I sådana situationer som avses i 16 § 2 mom. där ett barn har placerats inom någon annan kommun än den som gjort placeringen, skall placerarkommunen för att de tjänster och stödåtgärder som barnet behöver skall kunna ordnas samt övervakningen av platsen för vård utom hemmet skall kunna genomföras meddela barnets placering och när placeringen avslutas till det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen och som skall föra register över barn som placerats inom dess område.

 

79 §

Övervakning av vård utom hemmet

     Placerarkommunen skall övervaka att barnets placering i familjevård eller anstaltsvård förverkligas enligt denna lag och att barnet under den tid placeringen varar får de tjänster och stödåtgärder som det behöver och som placeringskommunen i enlighet med 16 § 2 och 3 mom. skall ordna.

     Verksamheten på platsen för vård utom hemmet övervakas dessutom av placeringskommunen och av länsstyrelsen. Vid övervakningen skall de samarbeta med den placerarkommun som nämns i 1 mom.

     Om den kommun som placerat barnet upptäcker sådana missförhållanden eller brister i verksamheten på platsen för vård utom hemmet som kan påverka vården eller omsorgen om de placerade barnen, skall den utan hinder av skyldigheten att iaktta sekretess omgående underrätta den placeringskommun och länsstyrelse som avses i 2 mom. samt andra kommuner som enligt dess vetskap har placerat barn på samma plats för vård utom hemmet om saken.

 

80 §

Länsstyrelsens övriga tillsyn

     Länsstyrelsen skall utöver vad som föreskrivs i 79 § följa verksamheten vid barnskyddsanstalterna med hjälp av inspektionsbesök på eget initiativ och i synnerhet övervaka deras bruk av begränsande åtgärder med stöd av 11 kap. i denna lag. I samband med tillsynen kan länsstyrelsen bereda ett barn möjlighet till förtroligt samtal med en representant för länsstyrelsen.

     Tillstånd till grundande och utvidgning av en privat barnskyddsanstalt samt väsentlig ändring av verksamheten vid en sådan anstalt ges av länsstyrelsen. Bestämmelser om beviljande av tillstånd och länsstyrelsens tillsyn över en privat anstalt utfärdas i lagen om tillsyn över privat socialservice (603/1996).

 

81 §

Övervakning av vården av barn som placerats i enskilt hem

     Beträffande barn som något annat än det organ som ansvarar för socialvården varaktigt placerat i enskilt hem skall anmälan utan dröjsmål göras till det organ som ansvarar för socialvården. Såväl barnets vårdnadshavare som den i vars vård barnet placerats är skyldig att göra en sådan anmälan. Bestämmelser om anmälans innehåll kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

     Sedan det organ som ansvarar för socialvården fått anmälan skall det utreda om det enskilda hemmet till sina förhållanden är lämpligt för barnets vård och fostran samt om den som tagit barnet till sig förmår ta hand om det och om placeringen motsvarar barnets bästa. Beslut skall fattas om godkännande av placeringen.

     Det organ som ansvarar för socialvården skall för den som tagit emot barnet för vård klarlägga vilka rättigheter och skyldigheter denne har samt vid behov stödja vårdaren genom att ordna stödåtgärder enligt 7 kap. i syfte att främja barnets vård och fostran.

     Förutsättningarna för en fortsatt placering enligt 2 mom. och behovet av stödåtgärder enligt 3 mom. skall vid behov följas upp. Det organ som ansvarar för socialvården skall föra register över barn som placerats i enskilt hem i kommunen.

     Om det enskilda hemmet eller den vård och fostran som ges där konstateras vara olämplig eller bristfällig, skall det organ som ansvarar för socialvården försöka rätta till saken. Om detta inte lyckas, kan organet förbjuda att barnet hålls i detta hem. Organet skall då sörja för att vårdnaden om barnet ordnas enligt barnets bästa och behov.

 

14 kap

Handläggning av ärenden vid förvaltningsdomstolen

 

82 §

Allmänna bestämmelser om handläggning av ärenden

     I fråga om handläggning av sådana ärenden som avses i denna lag vid förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen gäller det som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte annat föreskrivs i denna lag.

 

83 §

Interimistiskt förordnande

     Vid handläggningen av en ansökan som gäller omhändertagande kan förvaltningsdomstolen ge ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort och om hur barnets vård och fostran skall ordnas under domstolsbehandlingen. Förordnandet kan ges utan att parterna hörs, om ärendet inte kan vänta. Det interimistiska förordnandet är i kraft till dess att förvaltningsdomstolen meddelar ett beslut i ärendet, om inte förordnandet dessförinnan återkallas eller ändras.

 

84 §

Förberedande muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen

     När ett ärende som gäller omhändertagande inletts kan förvaltningsdomstolen utöver den skriftliga beredningen av ärendet ordna en begränsad muntlig förhandling enligt 37 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen för att klarlägga parternas yrkanden och grunderna för dem. Syftet med förhandlingen är i synnerhet att klarlägga vad parterna och den myndighet som gjort ansökan eller fattat beslutet är oeniga om och vilka bevis som kan läggas fram till stöd för yrkandena. Vid förhandlingen kan inte tas emot muntlig bevisning eller höras sakkunniga.

     Handläggningen av ärendet fortsätter efter en begränsad muntlig förhandling enligt 1 mom. som skriftlig behandling eller så kan en muntlig förhandling i ärendet ordnas enligt vad som föreskrivs i 37 och 38 § i förvaltningsprocesslagen.

 

85 §

Förvaltningsdomstolen domförhet

     En lagfaren ledamot av förvaltningsdomstolen kan fatta förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller

     1) beviljande av tillstånd för undersökning av barn enligt 28 §,

     2) förlängning av tiden för brådskande placering enligt 39 § 4 mom., och

     3) meddelande av interimistiskt förordnande enligt 83 §.

     I ett ärende som avses i 1 mom. kan förvaltningsdomstolen även fatta sitt beslut i en sammansättning som består av en lagfaren ledamot av förvaltningsdomstolen och en sakkunnigledamot, om de är ense om avgörandet.

     Den sammansättning som avses i 1 eller 2 mom. kan dessutom ordna förberedande muntlig förhandling enligt 84 § 1 mom.

     I lagen om förvaltningsdomstolarna (430/1999) föreskrivs i övrigt om förvaltningsdomstolen domförhet.

 

86 §

Hörande av barn i förvaltningsdomstolen

     Ett barn kan personligen höras i förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen, om barnet ber om det eller ger sitt samtycke. Ett barn under 12 år kan emellertid höras personligen endast om det är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras och det anses att hörandet inte medför betydande skada för barnet.

     Ett barn kan höras personligen även så att endast en eller flera ledamöter i domstolen och barnet är närvarande, om domstolen anser att detta är lämpligt och förfarandet är nödvändigt för att skydda barnet eller med säkerhet klarlägga barnets självständiga åsikt. Parterna och den myndighet som gjort ansökan eller fattat beslutet skall beredas tillfälle att bekanta sig med det rättegångsmaterial som upprättats eller spelats in vid hörandet och uttrycka sin åsikt om dess innehåll. Parternas rätt till information kan begränsas om det är nödvändigt för att skydda barnet eller någon annan för barnet synnerligen viktig fördel.

     Ett barn kan höras personligen vid muntlig förhandling eller på något annat sätt enligt domstolens övervägande.

 

87 §

Förordnande av biträde för barn

     Förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen kan för ett barn förordna ett biträde för domstolsbehandlingen av ett ärende enligt denna lag, om barnet eller dess lagliga företrädare begär det eller domstolen anser att det annars är nödvändigt.

     Om förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen förordnar ett biträde, fastän barnet eller dess lagliga företrädare inte har meddelat att han eller hon önskar ett sådant, gäller om förordnandet av biträdet i tillämpliga delar och om arvode och ersättning till biträdet vad som föreskrivs i rättshjälpslagen (257/2002), oberoende av om barnet har beviljats eller beviljas rättshjälp enligt rättshjälpslagen eller inte. Till dessa delar ges rättshjälp utan ersättning.

 

88 §

Brådskande handläggning

     Ärenden som gäller barn- och familjeinriktat barnskydd enligt denna lag skall handläggas i brådskande ordning.

 

15 kap

Sökande av ändring

 

89 §

Rätt att söka ändring

     Ändring i ett ärende som gäller i 38 och 39 § avsedd brådskande placering, i 43 § avsett omhändertagande samt vård utom hemmet och i 47 § avsett upphörande av omhändertagande får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år, barnets förälder och vårdnadshavare samt den som svarat för barnets vård och fostran omedelbart före beredningen av ärendet.

     Ändring i ett ärende som gäller i 37 § avsedd placering som stödåtgärd inom öppenvården får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år och av barnets vårdnadshavare.

     Ändring i ett ärende som gäller i 63 § avsett begränsande av kontakter får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år samt av barnets förälder och vårdnadshavare samt andra personer vars kontakter till barnet har begränsats genom ett beslut.

     Ändring i ett ärende som gäller i 65 §, 67 § 4 mom., 69, 70 och 72 § avsedda begränsande åtgärder får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år och av barnets vårdnadshavare.

     Till övriga delar gäller i fråga om rätten att söka ändring och föra talan det som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

 

90 §

Sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen

     Ändring i beslut som en tjänsteinnehavare som är underställd det organ som ansvarar för socialvården fattat i ett ärende som gäller i 38 och 39 § avsedd brådskande placering, i 43 § 1 mom. avsett omhändertagande samt vård utom hemmet, i 47 § avsett upphörande av omhändertagande, i 63 § avsedd begränsning av kontakter samt i 65 §, 67 § 4 mom., 69, 70 och 72 § avsedda begränsande åtgärder får sökas genom besvär direkt hos förvaltningsdomstolen enligt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

     I beslut som någon annan än en tjänsteinnehavare som är underställd det organ som ansvarar för socialvården har fattat i ärenden som gäller begränsningar och begränsande åtgärder enligt 11 kap. får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär skall anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

     Om inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på ändringssökande i övrigt 7 kap. i socialvårdslagen samt förvaltningsprocesslagen.

 

91 §

Verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft

     Beslut om omhändertagande av barn och upphörande av omhändertagande, vård utom hemmet, brådskande placering, begränsning av kontakter samt de begränsande åtgärder som avses i 89 § 4 mom. kan verkställas genast trots överklagande, om verkställigheten inte kan uppskjutas utan att barnets hälsa eller utveckling äventyras och om en myndighet eller domstol förordnat att beslutet skall verkställas omedelbart.

     Bestämmelser om verkställigheten av tillstånd till undersökning av barn ingår i 28 § 3 mom.

     Då ändring sökts, kan besvärsinstansen förbjuda verkställigheten av beslutet eller förordna att verkställigheten skall avbrytas.

 

92 §

Sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen

     Ändring i förvaltningsdomstolens beslut som gäller brådskande placering av barn enligt 38 och 39 § i denna lag, i 43 § avsett omhändertagande av barn samt vård utom hemmet, i 47 § avsett upphörande av omhändertagande, i 63 § avsedd begränsning av kontakter, i 28 § avsett tillstånd till undersökning av barn, i 35 § avsett tryggande av försörjning och boende, i 75 och 76 § avsedd eftervård, i 81 § 5 mom. avsett förbud samt i 16 § avsedd fördelning av ansvaret för ordnandet av barnskydd och kostnaderna mellan kommunerna får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen enligt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i förvaltningsdomstolens beslut som gäller i 16 § avsedd fördelning av ansvaret för ordnandet av barnskydd samt kostnadsansvar mellan kommunerna får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd i saken.

     En myndighet som gjort en ansökan eller fattat ett beslut har rätt att i förvaltningsdomstolens beslut i de ärenden som avses i 1 mom. söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen.

     I andra beslut som förvaltningsdomstolen fattat om barn- och familjeinriktat barnskydd än de som avses i 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

     Över beslut som förvaltningsdomstolen har fattat under handläggningen av ärendet och genom vilket verkställigheten av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts, får besvär dock inte anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     I förvaltningsdomstolens interimistiska förordnande enligt 83 § får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

 

16 kap

Särskilda bestämmelser

 

93 §

Närmare bestämmelser

     Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

17 kap

Ikraftträdelsebestämmelser

 

94 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

     Genom denna lag upphävs barnskyddslagen av den 5 augusti 1983 (638/1983) jämte ändringar.

     Om det i den övriga lagstiftningen hänvisas till 1983 års barnskyddslag, skall denna lag tillämpas i dess ställe.

 

95 §

Övergångsbestämmelser

     Kriterierna enligt 59 § 1 mom. för det högsta antalet barn som får vårdas samtidigt vid en barnskyddsanstalts bostadsenhet och kriterierna enligt 59 § 2 mom. för det minsta antalet anställda per bostadsenhet vid en barnskyddsanstalt samt kraven enligt 60 § 2 mom. på den yrkesmässiga behörigheten för den föreståndare som ansvarar för vård- och fostringsuppgifter vid anstalten tillämpas i alla barnskyddsanstalter senast inom 3 år efter lagens ikraftträdande.

     Denna lag tillämpas inte på besvär eller underställning med anledning av ett beslut som fattats innan denna lag har trätt i kraft eller på behandlingen av ett sådant ärende vid en högre besvärsinstans med anledning av besvär.

 

RP 252/2006, ShUB 59/2006 och RSv 309/2006

 

Helsingfors den 13 april 2007

 

Republikens President
TARJA HALONEN

 

Social- och hälsovårdsminister
Tuula Haatainen

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 11/2007-2008