Framställning 12/2006-2007
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 12/2006-2007 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2007-03-08 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny pensionslagstiftning för dem som omfattas av regelverket om statens pensioner
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner. Samtidigt upphävs gällande blankettlag. Genom den nya blankettlagen antas lagen om statens pensioner (FFS 1295/2006) och lagen om införande av lagen om statens pensioner (FFS 1296/2006) att gälla i landskapet. Lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (FFS 165/1999), som redan är gällande inom landskapets pensionssystem, föreslås fortsättningsvis äga tillämpning i landskapet.
Den nya blankettlagen föreslås omfatta den som den 31 december 2007 var anställd eller hade varit anställd av landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem. Men även den som den 1 januari 2008 innehar en anställning hos landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem och därefter, utan en enda dags avbrott, övergår till ny anställning hos landskapet omfattas av den nya blankettlagen. För den som däremot från och med den 1 januari 2008 tillträder en offentligrättslig eller privaträttslig anställning hos landskapet kommer den av lagtinget nyligen antagna landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare (LTB 2/2007) att gälla.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att landskapslagen (1995:71) om landskapet Ålands pensionsfond kompletteras med nya bestämmelser om retroaktiv innehållning av pensionsavgifter, preskription av pensionspremier eller pensionsavgifter, återbetalning av en pensionsavgift som har innehållits utan grund samt preskription av återbetalning av en pensionspremie eller en pensionsavgift som har betalats utan grund.
Avsikten är att de föreslagna lagarna skall träda i kraft den 1 januari 2008.
INNEHÅLL
1.1 Pensionsskyddet för landskapets anställda
1.2 Nytt pensionsskydd för de som anställs av landskapet efter årsskiftet 2007-2008
1.3 Reform av rikslagstiftningen om statens pensioner
2. Landskapsregeringens förslag
2.1 Ny blankettlag om statens pensioner
2.2 Blankettlagens ikraftträdande
2.3 Ändringar i pensionsfondslagen
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond
3. Landskapslag om ändring av 30 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond
L A N D S K A P S L A G om ändring av 30 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
Lag om införande av lagen om statens pensioner
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Pensionsskyddet för landskapets anställda
Pensionsskyddet för landskapets anställda regleras av landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa i riksförfattningar om statens pensioner, nedan kallad blankettlagen (1997:4). Genom blankettlagen (1997:4) har riksförfattningar om statens pensioner i huvudsak oförändrade bringats i kraft i landskapet. Avsikten med detta system har varit att landskapets anställda skall komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner som statens anställda. Bland de riksförfattningar som är gällande i landskapet kan lagen om statens pensioner (FFS 280/1966), lagen om statens familjepensioner (FFS 774/1968), lagen om justering av vissa arbetspensioner till följd av samordningen av arbetspensionen och folkpensionen (FFS 635/2002) samt lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (FFS 165/1999) nämnas.
Enligt blankettlagen (1997:4) beviljar landskapsregeringen ålders-, invalid-, arbetslöshets- och deltidspensioner till anställda som omfattas av landskapets pensionsskydd. Fribrevspensioner beviljas personer som tidigare haft anställningar som har omfattats av landskapets pensionsskydd. Därtill beviljar landskapsregeringen rehabiliteringspenning och betalar andra utgifter i samband med yrkesinriktad rehabilitering inom pensionssystemet. Enligt lagstiftningen utgår även familjepension till landskapsanställdas efterlevande makar och barn.
För att trygga betalningen av framtida pensioner, familjepensioner och andra med dem jämförbara förmåner som baserar sig på anställning som omfattas av landskapets pensionssystem och för att utjämna pensionsutgifterna för landskapet finns landskapet Ålands pensionsfond. Pensionsfondens verksamhet regleras av landskapslagen (1995:71) om landskapet Ålands pensionsfond och landskapsförordningen (1996:45) om placering av de medel som landskapet Ålands pensionsfond förvaltar. Pensionsfonden utgör en fond utanför landskapets budget. Pensionsfondens inkomster består bland annat av de pensionspremier som arbetsgivare för anställda som omfattas av landskapets pensionssystem skall betala till fonden samt av de anställdas pensionsavgift. Medel ur pensionsfonden kan överföras till landskapet på det sätt som föreskrivs i landskapets budget. De belopp som överförs till landskapet får uppgå till högst tre fjärdedelar av landskapets årliga pensionsutgifter.
1.2 Nytt pensionsskydd för de som anställs av landskapet efter årsskiftet 2007-2008
Ålands lagting antog den 3 januari 2007 en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare (FR 19/2005-2006, LTB 2/2007). Avsikten är lagen skall träda i kraft den 1 januari 2008. Enligt lagtingsbeslutet skulle rikets lag om pension för arbetstagare (FFS 395/2006) och lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (FFS 396/2006) bli gällande i landskapet för alla dem som från och med den 1 januari 2008 tillträder en offentligrättslig eller privaträttslig anställning hos landskapet. Pensionsskyddet för dem som den 31 december 2007 var anställda eller hade varit anställda av landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem skulle även framdeles skötas enligt blankettlagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner. Men även den som den 1 januari 2008 innehar en anställning hos landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem och därefter, utan en enda dags avbrott, övergår till ny anställning hos landskapet skulle omfattas av blankettlagen om statens pensioner.
I och med övergången till det nya pensionssystemet förutsätts landskapsregeringen hos en pensionsförsäkringsanstalt uppta försäkring för den som anställs från tiden för lagens ikraftträdande. I fråga om rektorer och lärare i grundskolan skulle försäkringsskyldigheten ankomma på vederbörande kommunala arbetsgivare.
1.3 Reform av rikslagstiftningen om statens pensioner
Allmänt
Den 1 januari 2007 trädde en ny lag om statens pensioner (FFS 1295/2006) i kraft inom statens pensionssystem. Genom lagen om införande av lagen om statens pensioner (FFS 1296/2006) upphävdes bland annat lagen om statens pensioner (FFS 280/1966) och lagen om statens familjepensioner (FFS 774/1968). De två sistnämnda riksförfattningarna är fortfarande tillämpliga i landskapet med stöd av gällande blankettlag (1997:4). Genom den nya rikslagstiftningen fick regelverket för det statliga pensionsskyddet en ny struktur som stämmer överens med den nya lagen om pension för arbetstagare (ArPL), som även den trädde i kraft vid ingången av år 2007. Särdragen inom statens pensionssystem har ändå beaktats i den nya lagen om statens pensioner (StaPL). StaPL medför inga ändringar i pensionsskyddets innehåll med avseende på exempelvis pensionstillväxten, pensionsåldern, sättet att räkna ut pension eller villkoren för pension, utan den lagstiftning som har gällt sedan ingången av år 2005 skall fortfarande tillämpas. Den lagstiftning om statens pensioner som har gällt före år 2007 blev huvudsakligen upphävd på så sätt att bestämmelserna i den fortfarande gäller pensionsskydd som har tjänats in före år 2007 på grundval av anställningar som varit i kraft före år 2007.
Bakgrunden till reformen
En faktor som påskyndade en reform av lagstiftningen om statens pensioner var som ovan nämnts tillkomsten av den nya ArPL. Genom ArPL skulle många av de olika hänvisningar som fanns till den gamla APL och till andra arbetspensionslagar i lagarna om statens pensionssystem bli föråldrade. Samtidigt får man inte bortse från det faktum att lagstiftaren i regel har gjort motsvarande ändringar i statens pensionslagstiftning som i pensionslagstiftningen för den privata sektorn, för att på så vis uppnå ett så enhetligt arbetspensionssystem som möjligt.
Sedan StPL och lagen om statens familjepensioner (StFamPL) trädde i kraft i slutet av 1960-talet, har lagarna ändrats över hundra gånger. Detta medförde enligt motiven till StaPL (se RP 173/2006) att i synnerhet dessa två lagar fick en föråldrad och inkonsekvent systematik. När dessutom behovet för ändringar som uppstod till exempel på grund av ArPL skulle leda till ändringar i så gott som alla paragrafer i StPL, ansågs det motiverat att upphäva de gamla lagarna och slå samman bestämmelserna i dem till en ny lag om statens pensioner.
Innehållet i den nya lagen om statens pensioner
Genom StaPL slogs lagstiftningen om statens pensionsskydd samman till en enda lag. Samtidigt fick lagen en struktur som i huvuddrag överensstämmer med lagen om kommunala pensioner (FFS 549/2003) och ArPL. Genom StaPL har målet med kapitelindelningen varit att bilda tydliga ämnesområden och på detta sätt göra det lättare att tillämpa och läsa lagen. De strukturella ändringarna följer också ändringarna i ArPL, med målet att göra terminologin inom lagstiftningen tydligare och enklare. Bestämmelser som sällan har tillämpats i praktiken har gallrats bort, och etablerad tolkningspraxis som varit vägledande för tillämpning och verkställighet har vid behov tagits in i StaPL.
I StaPL finns huvudsakligen bestämmelser om pensionsskyddet i fråga om anställningar som börjar från ingången av år 2007. Pensionsskyddet för gamla förmånstagare skall basera sig på gamla övergångsbestämmelser på det sätt som föreskrivs i lagen om införande av lagen om statens pensioner. På så sätt kvarstår de gamla och ofta fördelaktigare pensionsförmåner som har bevarats genom olika övergångsbestämmelser.
I 1 kapitlet StaPL finns bestämmelser om lagens syfte och tillämpningsområde, i 2–5 kapitlet om pensionsskyddets innehåll, i 6 kapitlet om ansökan om pension och förhandsbeslut, i 7–11 kapitlet om förvaltning och förfaranden och i 12 kapitlet om ändringssökande. I lagen finns inga ändringar i fråga om pensionsskyddets innehåll såsom pensionstillväxten, pensionsåldern, sättet att räkna ut pension eller villkoren för pension, utan den lagstiftning som har gällt från ingången av år 2005 skall fortfarande tillämpas. Avsikten är att StaPL skall göra statens pensionssystem enhetligare, tidsenligare och tydligare. Trots ändringarna i lagens ordalydelse har syftet varit att hålla fast vid etablerad tillämpningspraxis.
2. Landskapsregeringens förslag
2.1 Ny blankettlag om statens pensioner
Genom den landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare, som förväntas träda i kraft den 1 januari 2008, kommer ett pensionsskydd att tecknas i enlighet med ArPL för alla dem som från och med den 1 januari 2008 tillträder en offentligrättslig eller privaträttslig anställning hos landskapet.
Men den som den 31 december 2007 är anställd eller hade varit anställd av landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem skall även framdeles omfattas av blankettlagen om statens pensioner. Även den som den 1 januari 2008 innehar en anställning hos landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem och därefter, utan en enda dags avbrott, övergår till ny anställning hos landskapet skulle omfattas av blankettlagen om statens pensioner. Att även rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet samt anställda vid Posten omfattas av samma princip följer av den lagändring som lagtinget nyligen gjorde genom 40a § grundskolelagen för landskapet Åland (LTB 8/2007) och 21a § landskapslagen om Posten på Åland (LTB 3/2007). Samtliga i den grupp av anställda som avses i detta stycke kallas nedan för ”äldre anställda”.
För att de äldre anställda skall komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner som statens anställda fordras en uppdatering av gällande blankettlag om statens pensioner. Fastän inga rent materiella skillnader torde förekomma i pensionsskyddets innehåll mellan StPL eller StaPL, anser landskapsregeringen det nödvändigt att uppdatera blankettlagstiftningen om statens pensioner med den senaste rikslagstiftningen på området. På detta sätt kan ett likvärdigt pensionsskydd för de äldre anställda garanteras på sikt.
De ändringar som måste göras för att implementera den nya rikslagstiftningen om statens pensioner i blankettlagen (1997:4) är omfattande. Av de tio riksförfattningar som uppräknas i 1 § blankettlagen (1997:4), är det endast lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem som fortsättningsvis föreslås vara i kraft i landskapet. De övriga riksförfattningarnas tillämplighet i landskapet upphävs. Lagen om justering av vissa arbetspensioner till följd av samordningen av arbetspensionen och folkpensionen kan upphävas, eftersom den justeringen av arbetspensionerna som lagen förutsatte redan har genomförts inom landskapets pensionssystem. Om den nya rikslagstiftningen om statens pensioner tas med i gällande blankettlag (1997:4) måste dessutom samtliga bestämmelser med generella avvikelser i blankettlagens 4 § ändras för att stämma överens med den nya rikslagstiftningen. Genom lagen om införande av lagen om statens pensioner förblir de övergångsbestämmelser i kraft som gäller anställda som har intjänat pension före år 2007. Även denna lagstiftning måste anpassas till det faktum att landskapets pensionsskydd inte uppdateras från samma tidpunkt som det statliga pensionssystemet. Landskapsregeringen anser mot bakgrund av det ovan anförda som mest ändamålsenligt att en helt ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner antas att gälla i landskapet.
2.2 Blankettlagens ikraftträdande
Det nya statliga pensionsskyddet, som genomfördes genom StaPL, trädde i kraft för de statsanställda redan den 1 januari 2007. För landskapets del torde en sedvanlig lagtingsbehandling och lagstiftningskontroll medföra att StaPL tidigast kan träda i kraft på de landskapsanställda i slutet av år 2007. Landskapsregeringen anser det mest ändamålsenligt att en ny blankettlag skulle träda i kraft den 1 januari 2008. Att de nya statliga pensionsbestämmelserna föreslås träda i kraft först ett år senare på landskapsanställda än vad som är fallet för statsanställda torde inte medföra några problem, eftersom inga ändringar i pensionsskyddets innehåll med avseende på exempelvis pensionstillväxten, pensionsåldern, sättet att räkna ut pension eller villkoren för pension finns i StaPL. De gamla pensionsbestämmelserna enligt StPL kan således tillämpas under ytterligare ett år i landskapet på landskapsanställda, utan att det torde få några negativa konsekvenser för de äldre anställda i förhållande till vad som är fallet för de statligt anställda enligt StaPL. Genom förslaget måste även övergångsbestämmelserna i lagen om införande av lagen om statens pensioner anpassas till ett annat ikraftträdelsedatum än vad som var fallet för det förnyade pensionsskyddet för statsanställda.
2.3 Ändringar i pensionsfondslagen
Samtidigt som pensionslagstiftningen för landskapets äldre anställda reformeras föreslås vissa nödvändiga kompletteringar av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond.
Den hänvisning i fråga om pensionsavgiftsprocenten som finns i landskapslagens 8 § till arbetstagarens pensionsavgift enligt 12 b § 1 mom. APL föreslås ändrad så att hänvisningen framöver görs till motsvarande bestämmelse om arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift i ArPL. Under år 2006 var arbetstagarens pensionsavgift 4,3 procent för arbetstagare under 53 år, medan pensionsavgiften för arbetstagare som fyllt 53 år var 5,4 procent (se FFS 962/2005). Procentsatserna för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för år 2007 är desamma som arbetstagarens pensionsavgift för år 2006 (se FFS 1197/2006).
I landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond saknas preskriptions- och återbetalningsbestämmelser om pensionspremier och pensionsavgifter. Med tanke på rättssäkerheten för den enskilde samt sannolikheten för arbetsgivarens försök till att fördröja eller på annat sätt försumma sin betalningsskyldighet finns ett behov att utöka bestämmelserna i landskapslagen. Det föreslås därför att landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond ändras så, att landskapslagen kompletteras med nya bestämmelser om retroaktiv innehållning av pensionsavgifter, preskription av pensionspremier eller pensionsavgifter, återbetalning av en pensionsavgift som har innehållits utan grund samt preskription av återbetalning av en pensionspremie eller en pensionsavgift som har betalats utan grund.
Samtidigt föreslås att bestämmelserna om dröjsmålsräntan för pensionspremier och pensionsavgifter som inte betalas inom utsatt tid uppdateras med de ändringar som gjorts i räntelagen (FFS 633/1982).
3. Lagstiftningsbehörigheten
Enligt 18 § 2a punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet. Riket har enligt 29 § 1 mom. 3 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetspensionsskyddet för kommunernas anställda och förtroendevalda inom kommunalförvaltningen samt arbetspensionsskydd för andra, med de undantag som följer av nämnda 18 § 2a punkten självstyrelselagen.
4. Förslagets verkningar
De föreslagna ändringarna i landskapets pensionssystem är i huvudsak lagtekniska och torde inte öka eller minska pensionskostnaderna eller förvärra situationen för en redan ansträngd pensionsadministration.
Eftersom en av avsikterna med förslaget är att lagtexten skall bli tydligare och lättare att läsa, torde även den enskildes möjlighet att del av det komplicerade regelverket för landskapets pensionssystem underlättas.
5. Beredningsarbetet
Förslaget har varit på remiss till Akava-Åland r.f., FOA-Å r.f., TCÅ r.f., ÅTFC r.f., TEHY: s fackavdelning på Åland r.f. avd 919 och Finlands Sjömansunions Ålandsavdelning r.f. Även landskapsregerings allmänna förvaltnings finansavdelning har hörts i ärendet.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner
1 § Lagens tillämpningsområde. I paragrafen anges att landskapslagen skall tillämpas på landskapsanställdas rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension. Såvida en landskapsanställd avlider skall även familjepension betalas till den landskapsanställdes förmånstagare. De bestämmelser som skall iakttas på nämnda pensioner och förmåner är, med i landskapslagen angivna avvikelser, den nya lagen om statens pensioner, lagen om införande av lagen om statens pensioner och lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem. De pensioner och andra förmåner som omfattas av landskapslagen betalas ur landskapets medel.
Den föreslagna blankettlagens tillämpningsområde begränsas enligt 2 mom. tidsmässigt, på motsvarande sätt som lagtingets beslut (LTB 4/2007) om ändring av blankettlagen om statens pensioner, sålunda att den arbetstagare som anställs hos landskapet den 1 januari 2008 eller därefter inte omfattas av den föreslagna blankettlagens pensionsförmåner, utan för dessa personer måste landskapet såsom arbetsgivare ordna ett pensionsskydd enligt bestämmelserna i den av lagtinget nyligen antagna landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare. Men om den som den 1 januari 2008 innehar en anställning hos landskapet eller hos annan arbetsgivare som omfattas av landskapets pensionssystem och därefter, utan en enda dags avbrott, övergår till ny anställning hos landskapet skall även denne framledes omfattas av den föreslagna blankettlagen om statens pensioner. Samma princip som det redogörs för i detta stycke skall även gälla i fråga om rektorer, lärare och timlärare vid grundskolorna i landskapet enligt 40a § grundskolelagen för landskapet Åland (LTB 8/2007) samt anställda vid Posten enligt 21a § landskapslagen om Posten på Åland (LTB 3/2007).
Enligt 3 mom. skall de riksförfattningar som anges i 1 mom. tillämpas i landskapet på landskapets pensionsskydd sådana de lyder när denna lag träder ikraft. Vid tillämpningen av riksförfattningarna skall de i landskapslagen intagna avvikelserna från riksförfattningarna iakttas. Eftersom avsikten är att landskapslagen skall träda i kraft den 1 januari 2008, blir effekten av bestämmelsen att de ändringar som eventuellt genomförs av StaPL och lagen om införande av StaPL under tiden 1/1-31/12 2007, och som faller inom landskapets behörighet, skall börja gälla i landskapet från och med den 1 januari 2008. Vidare skall enligt momentet de ändringar som därefter görs av riksförfattningarna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av landskapslagen. Med ändringar avses inte de fall att en hel riksförfattning upphävs. Även framledes skall i dessa situationer fordras en aktiv lagstiftningsåtgärd av lagtinget innan riksförfattningen kan upphöra att gälla i landskapet.
2 § Förvaltningsmyndighet. I paragrafens 1 mom. föreslås att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om statens pensioner, lagen om införande av lagen om statens pensioner och lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem ankommer på statliga myndigheter såsom finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Statskontoret skulle handhas av landskapsregeringen, till den del förvaltningsuppgifterna stöder sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
Enligt den nya StaPL skall de flesta förvaltningsuppgifter skötas av Statskontoret. Se 2, 5 (FM), 7, 18, 20, 25, 26 (ls-medel 1 § LL), 32, 37, 42-45, 48, 49, (51 und. 4 § LL), 74, 86, 91, 93 (delvis und. 4 § LL), 100-102, (103 und. 4 § LL) 104-108, (109-111, 113 und. 4 § LL), 115, 116, 117 (delvis und. 4 § LL), 118 (delvis und. 4 § LL), 119, 120, 122 (delvis und. 4 § LL), 123-125, 128, 130 (delvis und. 4 § LL), 131 (delvis und. 4 § LL), (135, 138, 139 und. 4 § LL), 143 (ls-medel 1 § LL), (144 (FM), 145 (und. 4 § LL) 146-162, 163 (delvis und. 4 § LL), 164-166, 167 (delvis und. 4 § LL) och 168-174 §§. Så var även fallet enligt den gamla StPL från år 1966, som fortfarande är gällande i landskapet. Av den automatik som följer av en blankettlagstiftning skall dessa uppgifter, om de faller inom landskapets behörighet, skötas av landskapsregeringen. Vissa förvaltningsuppgifter kan även undantas från att tillämpas i landskapet (se landskapslagens 4 §). Landskapsregeringen har inte funnit några skäl till att ändra på det förfarande som iakttas i dag, vilket innebär att landskapsregeringen även framledes skall sköta pensionsadministrationen kompletterad med köp av vissa uträknings- och experttjänster från Statskontoret och Kommunernas pensionsförsäkring. Bland de bestämmelser i StaPL där förvaltningsuppgifter har påförts Statskontoret, är största delen av de bestämmelser som görs tillämpliga i landskapet inom landskapets behörighet och skall därmed handhas av landskapsregeringen. Bestämmelserna i bland annat 150, 151, 153, 154 och 156 §§ samt största delen av bestämmelserna i 12 kapitlet består i olika grad av regler som är att hänföra till rikets behörighet. Bestämmelser i 12 kapitlet kan tillsammans med bestämmelserna i 25 § 2 mom. självstyrelselagen iakttas i tillämpliga delar på de beslut i pensionsärenden som landskapsregeringen fattar enligt den förslagna landskapslagen. I fråga om pensionsadministrationen för den arbetstagare som anställs hos landskapet den 1 januari 2008 eller därefter skall däremot bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare iakttas.
I StaPL finns dessutom ett flertal bestämmelser där finansministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet ges befogenhet att fastställa respektive utfärda bestämmelser om vissa beräkningsgrunder och koefficienter som skall läggas till grund för fastställandet och utbetalning av pension. Enligt huvudregeln i paragrafens 1 mom. skulle dessa befogenheter/uppgifter skötas av självstyrelsemyndigheterna, eftersom de faller inom landskapets behörighet. Landskapsregeringen föreslår enligt 2 mom. några avsteg från huvudregeln för i momentet angivna bestämmelser.
Den första bestämmelsen är 68 § i StaPL enligt vilken en pension eller motsvarande förmån från utlandet som betalas till en i utlandet anställd arbetstagare för en anställning hos staten skall dras av från en pension enligt lagen om statens pension. Den utländska förmånen dras av från pensionen enligt de beräkningsgrunder som fastställs av finansministeriet.
Enligt 70 § StaPL justeras de inkomstgränser och belopp som anges i lagen årligen vid ingången av januari månad med en så kallad lönekoefficient. Lönekoefficienten bestäms på basis av förändringen i lönenivån och förändringen i prisnivån så att inverkan av förändringen i lönenivån utgör 0,8 och av förändringen i prisnivån 0,2 procent. Lönekoefficienten fastställs årligen av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 100 § lagen om pension för arbetstagare.
Enligt 72 § StaPL anpassas pensionsskyddet till förändringen i den förväntade livslängden genom att pensionen, när ålderspensionen börjar, omvandlas med en livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket arbetstagaren fyllde 62 år. Om ålderspensionen börjar tidigare än vid 62 år, omvandlas ålderspensionen med den koefficient som har fastställts för det år under vilket pensionen började. Pensioner som börjar är 2010 är de pensioner som för första gången justeras med livslängdskoefficienten. Pensionen justeras med livslängdskoefficienten också när en invalidpension ändras till ålderspension eller då den som får deltidspension beviljas ålderspension. Också i detta fall används den koefficient som fastställts för det år under vilket pensionstagaren fyllde 62 år. Om en invalidpension ändras till ålderspension före det år då 62 års ålder uppnås, justeras pensionen dock med den koefficient som fastställts för det år då pensionen ändras till ålderspension. Livslängdskoefficienten fastställs årligen av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 83 § lagen om pension för arbetstagare.
Ålderspension, familjepension eller full invalidpension kan enligt 117 § StaPL betalas ut som ett engångsbelopp om pensionsbeloppet före avdraget för en primär förmån enligt lagens 73, 74 och 85 §§ understiger 20 euro per månad. Engångsbeloppet beräknas enligt de försäkringsmatematiska grunder som utfärdas av social- och hälsovårdsministeriet i en förordning.
Dessa beräkningsgrunder, lönekoefficienter, livslängdskoefficienter och koefficienter för engångsbelopp som fastställs av finansministeriet respektive social- och hälsovårdsministeriet är av sådan karaktär att de automatiskt bör göras gällande i landskapet. Landskapsregeringen föreslår därför enligt paragrafens 2 mom. att ministeriernas beslut och förordning skall bli direkt tillämpliga, så att de kan läggas till grund för de landskapspensioner som fastställs och utbetalas enligt blankettlagen.
En befogenhet som även kan anses tillhöra lagstiftningens behörighetsområde är befogenheten att utfärda närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för en pension och som enligt 100 § StaPL tillkommer finansministeriet. Som huvudregel föreslås enligt 3 mom. att de i riket fastställda blanketterna och intygen skall användas, men att landskapsregeringen genom landskapsförordning skulle kunna utfärda bestämmelser om särskilda blanketter för landskapet om behov skulle uppstå.
Någon ändring i förhållande till rådande förvaltningsarrangemang enligt gällande blankettlag om vissa riksförfattningar om statens pensioner föreslås inte i fråga om lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem.
3 § Tillämpning av hänvisningar till riksförfattningar vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen. I de riksförfattningar som nämns i lagens 1 § 1 mom. hänvisas på ett flertal ställen till bestämmelser i annan rikslagstiftning. De riksbestämmelser som det hänvisas till hänför sig i vissa fall till rättsområden som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet och motsvaras i dessa fall ofta av bestämmelser i landskapslagar inom samma ämnesområde. I sistnämnda fall blir enligt paragrafen landskapsbestämmelsen gällande i landskapet stället för riksbestämmelsen. Om däremot den riksbestämmelse till vilken det hänvisas till saknar en motsvarande bestämmelse i landskapslagstiftningen blir riksbestämmelsen tillämplig i landskapet trots att det är fråga om ett rättsområde som landskapet har lagstiftningsbehörighet över, såvida bestämmelsen inte med stöd av de avvikelser som upptas i blankettlagens 4 § inte skall tillämpas i landskapet.
Bland annat följande hänvisningar förekommer i lagtexten:
- 6 § StaPL om överföring av pensionsrätt till lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystem i Finland och Europeiska gemenskapens pensionssystem (FFS 165/199) skall avse den nu förslagna blankettlagen,
- 10 § 3 mom. StaPL om arbetslöshetsdagpenning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) skall avse blankettlagen (2003:71),
- 62 § 3 mom. StaPL om vuxenutbildningsstöd till lagen om vuxenutbildningsstöd (FFS 1276/2000) skall till den del förmånerna faller inom landskapets behörighet delvis avse landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning,
- 63 § 5 mom. StaPL om grunddagpenning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall avse blankettlagen (2003:71),
- 122 § 5 mom. StaPL om studiepenning, vuxenstudiepenning eller bostadstillägg till lagen om studiestöd (FFS 65/1995) skall avse landskapslagen (2006:71) om studiestöd,
- 123 § 1 mom. och 125 § 1 mom. StaPL till lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) skall blankettlagen (1998:66),
- 123 § 1 mom., 124 §, 125 § 1 mom. samt 126 § 7 och 15 punkten StaPL till socialvårdslagen (FFS 710/1982) skall avses blankettlagen (1995:101),
- 123 § 2 mom. StaPL om pension till kommun eller samkommun för att användas på det sätt som föreskrivs i lagen om klientavgifter inom hälso- och sjukvården (FFS 734/1992) avse kommun eller kommunalförbund enligt blankettlagen (1995:101),
- 146 § 1 mom., 150 § 1 mom., 155 § och 158-161 §§ StaPL om rätten att få och lämna uppgifter med hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och personuppgiftslagen (FFS 523/1999) skall i fråga om självstyrelsemyndigheterna avse vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet,
- 150 § 2 mom. StaPL rätten att få uppgifter med hänvisning till lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) skall avse blankettlagen (1993:61) samt
- 3 § lagen om införande av lagen om statens pensioner till ikraftträdelsebestämmelserna till bland annat StPL skall avse motsvarande ikraftträdelsebestämmelser som finns i 9-11 §§ i blankettlagen (1997:4) om statens pensioner samt till de ändringar som sedermera gjorts av blankettlagen.
4 § Särskilda avvikelser från lagen om statens pensioner. Vid sidan av de mer allmänna avvikelserna i 2 och 3 §§ från de i 1 § 1 mom. nämnda riksförfattningarna intas i denna paragraf mer specifika avvikelser från StaPL. Förteckningen i paragrafens 2-17 mom. följer den nummerordning paragraferna har i StaPL. Avsikten är att på detta vis få en mer överskådlig katalog på avvikelser.
Enligt 51 § StaPL skall Statskontoret, om en ansökan om invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering avslås, se till att arbetstagaren ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas till annan rehabilitering eller annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. Statskontoret skall dessutom iaktta lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (FFS 497/2003). Genom den föreslagna blankettlagen skulle det således inom ramen för landskapets behörighet automatiskt ankomma på landskapsregeringen att tillämpa rikslagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen om inga undantag gjordes. I lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen föreskrivs bland annat om principerna för de olika förvaltningsområdenas samarbete och klientens ställning samt om de tillvägagångssätt som skall följas vid samarbetet. Lagen upptar också bestämmelser om genomförande av lokalt, regionalt och riksomfattande samarbete. Bestämmelsen i StaPL skulle om den antogs ograverad att gälla i landskapet även innebära en skyldighet för riksmyndigheter att samarbeta med landskapsmyndigheter. Landskapsregeringen anser det inte ändamålsenligt att göra lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen tillämplig på den avvikande organisationsstruktur som finns i landskapet och föreslår därför enligt 2 mom. att hänvisningen till lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen i 51 § andra meningen StaPL inte skall iakttas i landskapet.
I StPL infördes det från och med år 2004 bestämmelser som medförde att ett så kallat gemensamt arrangemang med sista pensionsanstalt togs i bruk både inom den privata och den offentliga sektorns pensionssystem. Arrangemanget innebär att den pensionsanstalt som sist har anordnat pensionsskydd för en pensionssökande skall ensam betala ut pensionen och sköta övriga uppgifter i anslutning till pensionsskyddet. Eftersom reformen ansågs mindre fördelaktig för landskapet gjordes en ändring av blankettlagen, vilket medförde att bestämmelserna om sista pensionsanstalt aldrig blev tillämpliga på landskapsregeringen i egenskap av pensionsanstalt (se framställning nr 19/2002-2003, ÅFS 2003/23). I 93 § StaPL finns bestämmelser om engångsbetalning av efterlevandepension. Enligt 93 § 2 mom. StaPL är grunden för engångsbeloppet den månadspension som senast har utbetalats. Om familjepension däremot har beviljats enligt principen om sista pensionsanstalt enligt 7 kapitlet StaPL, är grunden det sammanlagda beloppet av de pensioner enligt beslutssammanställningen som den sista pensionsanstalten har betalat. Eftersom bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte heller i denna framställning föreslås tillämpliga i landskapets pensionssystem, intas en bestämmelse i paragrafens 3 mom. enligt vilken 93 § 2 mom. i StaPL inte är tillämplig i landskapet till den del bestämmelsen gäller sista pensionsanstalt.
Enligt paragrafens 4 mom. föreslås att bestämmelserna om militärpension i 5 kap. StaPL inte skulle tillämpas i landskapet. Med militärpersoner, som omfattas av de särskilda reglerna om militärpension, avses enligt 95 § StaPL sådana tjänstemän som tjänstgör i tjänster eller uppdrag som kräver militärutbildning eller tjänstemän som tjänstgör i särskilt föreskrivna militära tjänster. Särskilda bestämmelser krävs för denna personalgrupp eftersom militärpersonerna har lägre pensionsålder samtidigt som deras pension tillväxer snabbare än när det gäller andra arbetstagare som avses i StaPL. Eftersom denna typ av tjänster eller uppdrag inte finns inom landskapsförvaltningen föreslås bestämmelserna 5 kap. StaPL inte göras tillämpliga inom landskapets pensionssystem.
Bestämmelsen om anhängiggörande av pensionsansökan i 103 § StaPL motsvarar i sak 3 b § 4 mom. StPL, som enligt gällande blankettlag inte är tillämplig i landskapet. Landskapsregeringen föreslår genom förevarande framställning att 103 § StaPL skulle vara tillämplig inom landskapets pensionssystem, dock endast i det avseende att det genom bestämmelsen preciseras vid vilken tidpunkt en pensionsansökan anses vara gjord till landskapsregeringen. Genom förslaget får bestämmelsen en naturlig koppling i förvaltningsförfarandet till när det i 100 § föreskrivs att ansökan skall göras hos landskapsregeringen. Enligt paragrafens 5 mom. skall en pensionsansökan anses vara gjord den dag då den kommit in till landskapsregeringen.
Bestämmelserna om beslutfattande och delgivning av beslut i 104 § StaPL är skrivna med utgångspunkt från den förvaltningslagstiftning som är gällande i riket och som skall tillämpas på Statskontorets förvaltningsverksamhet. Bestämmelsen i 104 § 1 mom. StaPL överensstämmer i sak med såväl 19a § landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen som förslaget till ny åländsk förvaltningslagstiftning som finns i den framställning som nyligen överlämnades till lagtinget (FR 8/2006-2007). Bestämmelsen om delgivningsförfarandet i 104 § 2 mom. StaPL föreslås dock anpassat till den föreslagna nya åländska förvaltningslagstiftningen. I paragrafens 6 mom. intas därför en hänvisning i fråga om delgivning av landskapsregeringens beslut till vad om vanlig eller elektronisk delgivning är föreskrivet i förvaltningslagen för landskapet Åland. Såvida lagtinget inte hinner färdigbehandla framställningen om en ny förvaltningslagstiftning innan denna framställning måste den föreslagna punkten anpassas till den uppkomna situationen.
I StPL infördes det från och med år 2004 bestämmelser som medförde att ett så kallat gemensamt arrangemang med sista pensionsanstalt togs i bruk både inom den privata och den offentliga sektorns pensionssystem. Bestämmelserna om sista pensionsanstalt i StPL har i huvudsak förts över till 7 kap. i StaPL. Som tidigare påpekats i motiven till 3 mom. blev aldrig bestämmelserna om sista pensionsanstalt tillämpliga på landskapsregeringen i egenskap av pensionsanstalt. Landskapsregeringen håller fast vid de motiveringar som fördes fram i framställning nr 19/2002-2003, om att inte införa systemet om sista pensionsanstalt i landskapets pensionssystem, och föreslår därför i paragrafens 7 mom. att 7 kap. StaPL inte skall äga tillämplighet inom landskapets pensionsskydd.
Enligt 117 § 5 mom. StaPL skall det som bestäms om engångsbetalning i paragrafens även iakttas på det månatliga sammanlagda beloppet i den beslutssammanställning som ges när arrangemanget med sista pensionsanstalt tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i 15 § 5 mom. StPL. Eftersom bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte föreslås tillämpliga i landskapets pensionssystem (se 3 mom.) intas en bestämmelse i paragrafens 8 mom. enligt vilken 117 § 5 mom. StaPL inte skall tillämpas i landskapet.
I 118 § StaPL finns bestämmelser om dröjsmålsförhöjning vid försenad utbetalning av pension. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i 14 § StPL. Enligt 118 § 1 mom. andra mening StaPL gäller skyldigheten att betala förhöjd pension även de pensioner som Statskontoret (läs landskapsregeringen) med stöd av 7 kap. betalar i egenskap av sista pensionsanstalt. Eftersom bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte föreslås tillämpliga i landskapets pensionssystem (se 3 mom.) intas en bestämmelse i paragrafens 9 mom. enligt vilken 118 § 1 mom. andra meningen StaPL inte skall tillämpas i landskapet.
Enligt 122 § 5 mom. StaPL skall Statskontoret för en arbetstagare som har fått studiepenning, vuxenstudiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (FFS 65/1994) för samma tid för vilken han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension, på yrkande av Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det studiestöd som har betalats för samma tid. Hänvisningen till rikslagen om studiestöd i paragrafen skall enligt den förslagna blankettlagens 3 § avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. I landskapslagstiftningen finns motsvarande bestämmelser i landskapslagen (2006:71) om studiestöd. Enligt landskapslagen är det Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som beviljar studiestöd ur landskapets medel. Även landskapets pensioner enligt föreslagna blankettlagen beviljas ur landskapets medel. Bestämmelsen i 122 § 5 mom. StaPL saknar således relevans i landskapet och förslås därför enligt 10 mom. inte vara tillämplig i landskapet.
Bestämmelser om återkrav av pension som har betalats utan grund finns i 130 § StaPL. Även 130 § innehåller bestämmelser om när Statskontoret agerar i egenskap av sista pensionsanstalt. En motsvarande bestämmelse finns 25 § 4 mom. StPL. I paragrafens 11 mom. intas en bestämmelse som undantar bestämmelserna i 130 § 3 mom. StaPL om sista pensionsanstalt från att tillämpas i landskapet.
Enligt 131 § StaPL kan pension som har betalats utan grund återkrävas genom kvittning mot framtida pensionsrater. Från den pensionsrat som i varje enskilt fall skall utbetalas får dock inte utan pensionstagarens medgivande dras av mer än en sjättedel. Då det är fråga om det sammanlagda beloppet av de pensioner som betalats av Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt, betraktas enligt 131 § 2 mom. det nämnda sammanlagda beloppet av pensionerna som en sådan pensionsrat. Bestämmelsen motsvarar till sistnämnda del med 25 § 4 mom. StPL. Enligt paragrafens 12 mom. skulle bestämmelserna i 131 § 2 mom. StaPL om sista pensionsanstalt inte äga tillämpning i landskapets pensionssystem.
I 9 kapitlet StaPL finns bestämmelser för hur pensionsskyddet enligt StaPL finansieras med medel ur statsbudgeten. I kapitlet finns även bestämmelser om statens pensionsfond, som finns till för att trygga betalningen av framtida pensioner och för att jämna ut de utgifter som dessa förmåner medför. I kapitlet regleras även arbetsgivarnas och arbetstagarnas pensionsavgifter som inbetalas till statens pensionsfond. Eftersom finansieringen av landskapets pensionsskydd regleras, förutom av den föreslagna 1 §, av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond föreslås att bestämmelserna i 9 kapitlet inte skall tillämpas i landskapet. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 13 mom. Bestämmelser med motsvarande innehåll såsom i 137-142 §§ StaPL föreslås däremot intagna i landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond.
Enligt paragrafens 14 mom. skall 144 § StaPL om statens pensionsdelegation skall inte tillämpas i landskapet. Bestämmelsen reglerar den statliga pensionsförvaltningen och en motsvarande bestämmelse finns 3 § 3 mom. StPL. Delegationen är förhandlingsorgan i pensionsfrågor enligt rikslagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1998) och enligt samarbetsavtalen. Eftersom landskapsregeringen inte har ansett det ändamålsenligt att ha ett motsvarande organ vid landskapsregeringen är bestämmelsen i 3 § 3 mom. StPL undantagen i gällande blankettlag om statens pensioner. Landskapets pensionsadministration har dock möjlighet att följa med och iaktta de utlåtanden och råd som statens pensionsdelegation ger i pensionsärenden. Landskapsregeringen anser fortsättningsvis att ett undantag bör finnas kvar och föreslår att bestämmelsen i 144 § StaPL om statens pensionsdelegation inte skall vara tillämplig i landskapet.
I 145 StaPL finns bestämmelser om statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering, ett organ som finns vid Statskontoret. En bestämmelse om delegationen ingår för närvarande i den i landskapet gällande bestämmelsen i 3 § 4 mom. i StPL. Delegationen har till uppgift att styra och följa praxis vid bedömning av arbetsförmåga och i rehabiliteringsfrågor. Någon motsvarande delegation finns i praktiken inte vid landskapsregeringen och landskapsregeringen finner inte heller något behov för att inrätta ett dylikt organ inom landskapsförvaltningen. I stället följer och iakttar landskapsregeringen det arbete som det statliga organet utför. Landskapsregeringen föreslår således i paragrafens 15 mom. att 145 § StaPL inte skall vara tillämplig i landskapet.
Enligt 163 § 1 mom. StaPL skall de bestämmelser som enligt 12 kapitlet tillämpas på beslut tillämpas även på en beslutssammanställning som Statskontoret gett i egenskap av sista pensionsanstalt. Eftersom bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte föreslås tillämpliga i landskapets pensionssystem (se 3 mom.) intas en bestämmelse i paragrafens 16 mom. enligt vilken 163 § 1 mom. StaPL inte skall tillämpas i landskapet.
I 167 § StaPL finns bestämmelser om rättelse av beslut. De självrättelseärenden som bestämmelsen omfattar utgör huvudsakligen ett förvaltningsförfarande. Motsvarande bestämmelser finns i 23 b § StPL. I 167 § 2, 3 och 5 mom. ingår bestämmelser om det förfarande som skall tillämpas i fråga om en beslutssammanställning som Statskontoret gett i egenskap av sista pensionsanstalt. Bestämmelserna motsvarar 23 b § 5-7 mom. StPL. Eftersom bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte föreslås tillämpliga i landskapets pensionssystem (se 3 mom.) intas en bestämmelse i paragrafens 17 mom. enligt vilken 167 § 2, 3 och 5 mom. StaPL inte skall tillämpas i landskapet.
5 § Särskilda avvikelser från lagen om införande av lagen om statens pensioner. Vid sidan av de mer allmänna avvikelserna i 2 och 3 §§ från de i 1 § 1 mom. nämnda riksförfattningarna, intas i denna paragraf enligt samma princip som i 4 § mer specifika avvikelser från lagen om införande av lagen om statens pensioner. Förteckningen i paragrafens 2-10 mom. följer den nummerordning paragraferna har i lagen om införande av lagen om statens pensioner.
Enligt 1 § 1 mom. lagen om införande av lagen om statens pensioner trädde StaPL i kraft den 1 januari 2007 inom statens pensionssystem. I lagen om införande av lagen om statens pensioner finns på ett flertal platser angivet hur olika bestämmelser skall tillämpas i förhållande till när den nya StaPL trädde i kraft. Eftersom den åländska blankettlagen, varigenom StaPL görs tillämplig även inom landskapets pensionssystem, föreslås träda i kraft först den 1 januari 2008 skall hänvisningarna till ikraftträdandet av StaPL i landskapet avse den datum när StaPL genom blankettlagen föreslås träda i kraft i landskapet. En bestämmelse om detta föreslås av informativa orsaker intagen i paragrafens 2 mom.
I 5 § lagen om införande av lagen om statens pensioner föreskrivs om tillämpningen av de lagrum som gäller principen om sista pensionsanstalt. Redan från och med den 1 januari 2004 då ett så kallat gemensamt arrangemang om sista pensionsanstalt infördes i riket i den gamla lagen om statens pensioner undantogs bestämmelserna från att bli tillämpliga i landskapet (se ÅFS 2003/57). Som redan redogjorts för ovan i motiven till 4 § föreslås att bestämmelser om sista pensionsanstalt i StaPL inte heller framledes skall vara tillämpliga inom landskapets pensionssystem. Bestämmelserna om sista pensionsanstalt i 5 § lagen om införande av lagen om statens pensioner föreslås därför inte äga tillämpning i landskapet. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 3 mom.
I 6 § lagen om införande av lagen om statens pensioner finns övergångsbestämmelser till olika preskriptionstider som finns i 129 §, 130 § 4 mom., 138 § 1 mom. och 141 § StaPL. Enligt 129 § StaPL preskriberas rätten att få pension fem år efter den dag då pensionen borde ha utbetalats, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. På motsvarande sätt skall enligt 130 § 4 mom. i StaPL ett beslut om återkrav av en pension som har utbetalats utan grund fattas inom fem år räknat från den dag då pensionen betalades ut. Bestämmelserna i 138 och 141 §§ som gäller preskriptionstider för pensionsavgifter saknar betydelse för landskapet i detta sammanhang, eftersom dessa bestämmelser enligt den föreslagna 4 § inte skulle göras gällande i landskapet. Genom 129 § och 130 § 4 mom. StaPL förkortas preskriptionstiderna i förhållande till StPL (som är gällande i landskapet) för nämnda fordringar från tio år till fem år. Enligt 6 § lagen om införande av lagen om statens pensioner träder tidsfristen på fem år i kraft stegvis, så att preskriptionstiden är tio år 2007 och 2008. Preskriptionstiden förkortas med ett år i sänder på så sätt att den preskriptionstid på fem år som föreslås i lagen tillämpas från ingången av 2013. När preskriptionstiden för dessa fordringar räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande. Eftersom StaPL föreslås träda i kraft i landskapet först den 1 januari 2008, föreslås en ett års förskjutning av tidsfristen i övergångsbestämmelsen. Enligt paragrafens 4 mom. skall den preskriptionstid på fem år som avses i 129 § och 130 § 4 mom. i StaPL tillämpas från ingången av år 2014. Åren 2008 och 2009 är den nämnda preskriptionstiden tio år, år 2010 nio år, år 2011 åtta år, år 2012 sju år och år 2013 sex år.
I 14 § lagen om införande av lagen om statens pensioner finns i fråga om arbetslöshetspensioner en uttrycklig hänvisning till ikraftträdelsebestämmelserna för bland annat FFS 1671/1995 och 679/2004. Bestämmelsen gäller de som är födda år 1950 eller därefter och som har rätt till arbetslöshetspension. En övergångsbestämmelse finns intagen i lagen om införande av lagen om statens pensioner, eftersom arbetslöshetspensionen är en pensionsform som kommer att försvinna. Av informativa skäl intas i 5 mom. även en hänvisning till motsvarande bestämmelser som finns i landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner i fråga om FFS 1671/1995 och 679/2004 genomförande i landskapet. Bestämmelser av betydelse i sammanhanget är närmast 5 och 9 §§ i landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner.
Ärenden som gäller undanröjande av Statskontorets lagakraftvunna beslut skall enligt 174 § StaPL överföras från försäkringsdomstolen till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Enligt övergångsbestämmelsen i 17 § lagen om införande av lagen om statens pensioner skulle 174 § StaPL bli tillämplig på sådana ärenden som gäller undanröjande av beslut som blir anhängiga efter att StaPL trätt i kraft, det vill säga den 1 januari 2007 eller därefter. De ansökningar om undanröjande av beslut som är anhängiga vid försäkringsdomstolen den 31 december 2006 skall behandlas vid försäkringsdomstolen. Eftersom det inom landskapets pensionssystem inte finns någon besvärsnämnd för pensionsärenden saknar bestämmelsen i 17 § lagen om införande av lagen om statens pensioner betydelse i landskapet. Bestämmelsen i 17 § lagen om införande av lagen om statens pensioner föreslås således enligt 6 mom. inte äga tillämplighet i landskapet.
Eftersom landskapets pensionssystem inte innefattar militärpension föreslås att bestämmelserna i 19 och 20 §§ lagen om införande av lagen om statens pensioner skall inte tillämpas i landskapet. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 7 mom.
Enligt 21 § lagen om införande av lagen om statens pensioner kan finansministeriet i enskilda fall, när statens intresse kräver det, bestämma att såsom pensionstid helt eller delvis skall räknas en tid som annars inte enligt StPL skulle räknas såsom pensionstid för arbetstagaren. Bestämmelsen användes för att hindra att någon missgynnades på den tiden då pensionsskyddet ännu inte var heltäckande. Bestämmelsen skall inte omfatta tiden efter år 2004, eftersom regelverket då ändras så att för en arbetstagare som intjänar pension beaktas alla arbetsinkomster. Av blankettlagens 2 § följer att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om införande av lagen om statens pensioner ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsregeringen. Bestämmelsen medför således att finansministeriets uppgift enligt lagen skall skötas av landskapsregeringen. Men för att 21 § lagen om införande av lagen om statens pensioner även skall beakta landskapets intresse i stället för statens intresse intas en informativ bestämmelse i paragrafens 8 mom.
Någon motsvarighet till statens pensionsdelegation och statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering finns inte inom landskapet pensionsadministration och kommer inte heller att bildas genom den föreslagna lagstiftningen. I paragrafens 9 mom. föreslås därför att 22 § lagen om införande av lagen om statens pensioner inte skall vara tillämplig i landskapet.
Bestämmelsen i 23 § lagen om införande av lagen om statens pensioner, som gäller statliga angelägenheter om överföring från statens pensionsfond till statsbudgeten, föreslås enligt 10 mom. inte vara tillämplig i landskapet.
6 § Sökande av ändring. Beslut som landskapsregeringen fattat får överklagas till försäkringsdomstolen. Förslaget har utformats i överensstämmelse med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen för Åland.
7 § Ikraftträdande Det statliga pensionsskyddet har genom StaPL och lagen om införande av lagen om statens pensioner förnyats redan från och med den 1 januari 2007. Med tanke på sedvanlig lagtingsbehandling och lagstiftningskontroll anser landskapsregeringen det som mest ändamålsenligt att den föreslagna landskapslagen träder i kraft den 1 januari 2008. Att de nya statliga pensionsbestämmelserna således kommer att träda i kraft först ett år senare för landskapsanställda än statsanställda torde inte medföra några problem, eftersom inga ändringar i pensionsskyddets innehåll med avseende på exempelvis pensionstillväxten, pensionsåldern, sättet att räkna ut pension eller villkoren för pension föreslås i StaPL.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond
2 § Förvaltning. I den förslagna ändringen av paragrafens 1 mom. uppdateras bestämmelsen med landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning, så att hänvisningen till finansavdelningen vid landskapet Ålands centrala ämbetsverk ersätts med en hänvisning till finansavdelningen vid Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning.
8 § Pensionsavgifter. I paragrafen regleras skyldigheten för den som omfattas av landskapets pensionssystem att betala en pensionsavgift. Pensionsavgiften innehålls i samband med löneutbetalningen. I paragrafens 1 mom. hänvisas i fråga om pensionsavgiftens storlek till vad som föreskrivs i 12 b § APL och den procentsats som social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställer. APL har från och med den 1 januari 2007 ersatts med en ny ArPL, vilket fordrar en justering av paragrafens 1 mom.
Pensionsavgiften har innehållits hos anställda inom alla branscher allt sedan år 1993. Åren 1993 och 1994 uppgick avgiften till tre procent. Från och med år 1994 har avgiften på tre procent höjts med hälften av den genomsnittliga höjningen av APL-försäkringsavgiften. Från ingången av år 2005 infördes en förhöjd avgift för dem som har fyllt 53 år. Pensionsavgiften är från ingången av månaden efter den månad under vilken den försäkrade uppnått 53 års ålder ovan nämnda pensionsavgift multiplicerad med talet 19/15.
Landskapsregeringen vidhåller den uppfattning som framfördes vid tillkomsten av landskapslagen om Ålands pensionsfond, det vill säga att de anställda inom olika sektorer vare sig det är kommunala, statliga eller privata skall behandlas så enhetligt som möjligt i fråga om pensionsavgiften. Pensionsavgiften föreslås således även framdeles följa den nivå som tillämpas inom den privata sektorns pensionssystem. I paragrafens 1 mom. intas en hänvisning till vad som föreskrivs i 153 § ArPL i fråga om arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.
8a § Retroaktiv innehållning av pensionsavgifter. I lagen intas en ny bestämmelse om arbetsgivarens innehållning av pensionsavgift i efterhand. Enligt 1 mom. skulle pensionsavgiften kunna innehållas i efterhand i de fall då avgiften på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med löneutbetalningen. Ett sådant uppenbart fel kan till exempel gälla ett fel som har uppstått i arbetsgivarens löneutbetalningssystem, som medför att avgiften inte har kunnat innehållas i samband med löneutbetalningen. I en sådan situation kan arbetsgivaren i samband med högst de två därpå följande löneutbetalningarna innehålla avgiften för löner som betalats ut vid den förra löneutbetalningen.
Inom vissa branscher bestäms den anställdes lön enligt arbetsresultatet. Den lön i pengar som betalas ut vid löneutbetalningen kan därför rentav variera så mycket att det inte alltid blir någon egentlig lön att betala ut. En anställd kan dock i sitt anställningsförhållande ha till exempel naturaförmåner som gör att pensionsskydd tjänas in. Om pensionsavgift i en sådan situation inte kan innehållas på grund av att en tillräcklig lön inte betalas för innehållning av avgiften, kan arbetsgivaren med stöd av 2 mom. innehålla avgiften i samband med senare löneutbetalningar. Den tid för vilken avgifter kan innehållas retroaktivt föreslås vara ett år.
En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i lagen om pension för arbetstagare, lagen om statens pensioner och lagen om kommunala pensioner.
8 b § Preskription av pensionspremier och pensionsavgifter. Den 1 januari 2004 trädde en ny lag om preskription av skulder (FFS 728/2003) i kraft i landet. Preskriptionslagen är till sin karaktär en allmän lag. Den skall tillämpas om det inte finns avvikande bestämmelser i någon annan lag. Enligt preskriptionslagens 1 § punkt 1 och 3 tillämpas dock inte lagen på pensioner eller andra förmåner som betalas med stöd av pensionslagstiftningen och inte heller på pensionspremier och pensionsavgifter.
I StPL finns bestämmelser om preskription av pensioner i 21 § StPL och på återbetalning av förmåner som betalats utan grund i 25 § 5 mom. StPL. Motsvarande bestämmelser återfinns i 129 och 130 §§ StaPL som nu föreslås tillämplig på landskapets pensionsskydd.
Enligt 17 § landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond kan pensionspremier och pensionsavgifter som inte i tid har betalts till pensionsfonden indrivas samtidigt som en dröjsmålsränta kan uppbäras. Bestämmelsen riktar sig främst till uppbördsenheter utanför landskapsregeringens allmänna förvaltning, eftersom dessa i vissa fall betalar den uppburna pensionsavgiften kvartalsvis. I paragrafen hänvisas till lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). Enligt 11 § lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg skall en fordran indrivas hos den betalningsskyldige inom fem år, räknat från ingången av året efter det då fordran fastställts eller debiterats, vid äventyr av förlust av rätten till betalningen. Enligt bestämmelsen skall landskapsregeringen driva in till pensionsfonden en debiterad premie eller avgift inom den tid som anges i 11 § lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg. Om landskapsregeringen inte kan driva in premien eller avgiften inom den utsatta tiden, förverkas rätten till avgiften.
De bestämmelser om preskription som finns i lagen om landskapet Ålands pensionsfond föreslås preciserade. Landskapsregeringen föreslår att det till lagen fogas en ny paragraf om preskription av pensionspremier och pensionsavgifter. Enligt förslaget införs i paragrafens 1 mom. en utrycklig bestämmelse i lagen enligt vilken preskriptionstiden skall vara fem år på pensionspremier och pensionsavgifter som inte har debiterats. I momentet anges också i fråga om den tidpunkt då preskriptionstiden börjar på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa när en fordran som gäller en pensionspremie eller pensionsavgift uppkommer, alltså räknat från den dag då en obetald förfallit till betalning. Landskapsregeringen skall inom fem år från denna tidpunkt fastställa pensionspremien eller pensionsavgiften, annars preskriberas fordran.
I paragrafens 2 mom. föreslås ett undantag från den preskriptionstid på fem år som anges i 1 mom. I de fall då en anställdes arbetsinkomst med stöd av arbetstagarens, arbetsgivarens eller landskapsregeringens utredning utökas retroaktivt med sådana arbetsinkomster enligt StaPL som är mer än fem år gamla och berättigar till pension, skall landskapsregeringen på basis av dessa inkomster debitera pensionspremien eller pensionsavgiften inom tio år från den dag då denna premie eller avgift för anställningsförhållandet i fråga hade förfallit till betalning.
En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i lagen om pension för arbetstagare, lagen om statens pensioner och lagen om kommunala pensioner.
8c § Återbetalning av en pensionsavgift som har innehållits utan grund. I landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond finns ingen bestämmelse som förpliktar en arbetsgivare att till den anställde återbetala en pensionsavgift som har innehållits utan grund. Detta medför att en besvärsinstans inte kan förplikta en arbetsgivare att återbetala en pensionsavgift till den anställde, även om besvärsinstansen kommer fram till att avgiften har innehållits utan grund. Genom den föreslagna paragrafen avser landskapsregeringen att rätta till detta missförhållande. Med stöd av bestämmelsen kan den anställde få ett verkställbart beslut om återbetalning av pensionsavgiften som har innehållits utan grund eller till för högt belopp. En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i lagen om pension för arbetstagare, lagen om statens pensioner och lagen om kommunala pensioner.
8d § Preskription av återbetalning av en pensionspremie eller en pensionsavgift som har betalats utan grund. I paragrafen föreskrivs när en fordran som gäller återbetalning av en pensionspremie som har betalats utan grund eller av en pensionsavgift som har innehållits utan grund skall preskriberas. En fordran som gäller återbetalningen av en pensionspremie som har betalats utan grund preskriberas efter fem år från den dag då pensionspremien betalades, och en fordran som gäller återbetalning av en pensionsavgift som har innehållits utan grund preskriberas efter fem år från den dag då avgiften innehölls, om preskriptionen inte har avbrutits innan dess. En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i lagen om pension för arbetstagare, lagen om statens pensioner och lagen om kommunala pensioner.
17 § Dröjsmålsränta och utsökning. Genom förslaget uppdateras hänvisningen till 4 § räntelagen (FFS 633/1982) till den lydelse paragrafen fick år 2002 genom FFS 340/2002. Enligt 4 § 1 mom. räntelagen skall gäldenären vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den i 12 § avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga. Enligt 12 a § räntelagen skall Finlands Bank i Finlands författningssamling utan dröjsmål publicera ett meddelande om den referensränta som avses i 12 § och dess giltighetstid. I meddelandet skall också nämnas storleken av den dröjsmålsränta som avses i 4 § 1 mom. Den 28 december 2006 utfärdade Finlands bank ett meddelande (FFS 1428/2006) enligt vilket den dröjsmålsränta som avses i 4 § 1 mom. är 11 procent per år i sex månader från och med den 1 januari till och med den 30 juni 2007.
Samtidigt kompletteras paragrafens rubrik med ett omnämnande av ordet utsökning. På så vis beskrivs innehållet i paragrafer på ett mer ändamålsenligt sätt.
Eftersom den föreslagna ändringen av landskapslagen om Ålands pensionsfond föreslås träda i kraft samtidigt som den ändring landskapslagen fick genom lagtingets beslut den 3 januari 2007 (LTB 7/2007), föreslås inte att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering" i lagen som helhet i denna framställning.
Ikraftträdelsebestämmelse. Den föreslagna ändringen av landskapslagen av landskapet Ålands pensionsfond föreslås träda i kraft samtidigt med den nya blankettlagen om statens pensioner, det vill säga den 1 januari 2008.
3. Landskapslag om ändring av 30 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
30 §. Landskapsregeringen föreslår att hänvisningen i paragrafens 1 mom. 1 punkt uppdateras med hänvisning till den föreslagna blankettlagstiftningen om statens pensioner.
Ikraftträdelsebestämmelse. Den föreslagna ändringen av tjänstemannalagen för landskapet Åland föreslås träda i kraft samtidigt med den nya blankettlagen om statens pensioner, det vill säga den 1 januari 2008.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Den som står i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet är, med i denna lag angivna avvikelser, berättigad till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension samt till en förmånstagare efter sådan person betalas familjepension ur landskapets medel enligt bestämmelserna om statsanställda arbetstagares och förmånstagares rätt till pension och pensionsgrundande förmåner i
1) lagen om statens pensioner (FFS 1295/2006),
2) lagen om införande av lagen om statens pensioner (FFS 1296/2006) samt
3) lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (FFS 165/1999).
Med undantag för den i 1 mom. 3 punkten avsedda lagen omfattar bestämmelserna i denna lag inte sådana i 1 mom. avsedda anställda vilka tillträder anställning hos landskapet den 1 januari 2008 eller därefter. Lagen tillämpas dock även på den som den 1 januari 2008 innehar anställning hos landskapet eller hos annan arbetsgivare inom landskapets pensionssystem och därefter, utan en enda dags avbrott, övergår till ny anställning hos landskapet.
De i 1 mom. angivna författningarna skall tillämpas i landskapet, med i denna lag angivna avvikelser, sådana de lyder när denna lag träder ikraft. Ändras därefter någon av författningarna, skall de ändrade författningarna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsmyndighet
De förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 § 1 mom. nämnda författningarna ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
De beräkningsgrunder som fastställs av finansministeriet och som används vid avdrag för pension eller motsvarande förmån från utlandet enligt 68 § i lagen om statens pensioner (StaPL) skall iakttas vid tillämpningen av denna lag. Den lönekoefficient och livslängdskoefficient som årligen fastställs av social- och hälsovårdsministeriet enligt 70 och 72 §§ i StaPL skall iakttas vid tillämpningen av denna lag. De bestämmelser om koefficienter för engångsbelopp som social- och hälsovårdsministeriet enligt 117 § i StaPL utfärdar genom förordning skall även iakttas vid tillämpningen av denna lag.
I fråga om sådana blanketter som avses i 100 § i StaPL skall de i riket fastställda blanketterna användas, om inte landskapsregeringen genom landskapsförordning utfärdar bestämmelser om blanketter som skall användas i landskapet.
3 §
Tillämpning av hänvisningar till riksförfattningar vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen
Hänvisas i de i 1 § 1 mom. nämnda författningarna till bestämmelser i rikslagstiftningen, skall hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Särskilda avvikelser från lagen om statens pensioner
Vid tillämpningen av StaPL skall i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet.
Hänvisningen till lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen i 51 § andra meningen i StaPL skall inte iakttas i landskapet.
Bestämmelserna i 93 § 2 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 5 kap. i StaPL om militärpension skall inte tillämpas i landskapet.
Med avvikelse från vad som föreskrivs om anhängiggörande av pensionsansökan i 103 § i StaPL skall en pensionsansökan anses vara gjord den dag då den kommit in till landskapsregeringen.
Med avvikelse från vad som föreskrivs om av delgivning av beslut i 104 § 2 mom. i StaPL skall landskapsregeringen delge sitt beslut genom vanlig eller elektronisk delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen ( : ) för landskap Åland.
Bestämmelserna i 7 kap. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 117 § 5 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 118 § 1 mom. andra meningen i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 122 § 5 mom. i StaPL om utbetalning av retroaktiv pension till Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det studiestöd som har betalats för samma tid skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 130 § 3 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 131 § 2 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 9 kap. i StaPL om finansiering av pensionsskyddet skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 144 § i StaPL om statens pensionsdelegation skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 145 § i StaPL om statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 163 § 1 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 167 § 2, 3 och 5 mom. i StaPL om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
5 §
Särskilda avvikelser från lagen om införande av lagen om statens pensioner
Vid tillämpningen av lagen om införande av lagen om statens pensioner skall i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet.
När det i lagen om införandet av lagen om statens pensioner talas om ikraftträdandet av StaPL skall det i landskapet avse den 1 januari 2008.
Bestämmelsen i 5 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner om sista pensionsanstalt skall inte tillämpas i landskapet.
Med avvikelse från bestämmelserna i 6 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner skall den preskriptionstid på fem år som avses i 129 § och 130 § 4 mom. i StaPL tillämpas från ingången av 2014. Åren 2008 och 2009 är den nämnda preskriptionstiden tio år, 2010 nio år, 2011 åtta år, 2012 sju år och 2013 sex år. När preskriptionstiderna räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande.
Hänvisningen till ikraftträdelsebestämmelserna i fråga om ändringen av StPL genom FFS 1671/1995 och 679/2004 i 14 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner skall i landskapet även avse de bestämmelser som finns i landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner sådan den lyder när denna lag träder i kraft.
Bestämmelsen i 17 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner om ansökningar av undanröjande av beslut skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelserna i 19 och 20 §§ i lagen om införande av lagen om statens pensioner om militärpension skall inte tillämpas i landskapet.
Hänvisningen till statens intresse i 21 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner skall i landskapet avse landskapets intresse vid landskapsregeringens prövning av de fall som kan beröras av bestämmelsen.
Bestämmelsen i 22 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner om statens pensionsdelegation och statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering skall inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelsen i 23 § i lagen om införande av lagen om statens pensioner om överföring från statens pensionsfond till statsbudgeten skall inte tillämpas i landskapet.
6 §
Sökande av ändring
Beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag kan överklagas hos försäkringsdomstolen.
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 17 § landskapslagen (1995:71) om landskapet Ålands pensionsfond samt
fogas till lagen nya 8a-d §§ som följer:
2 §
Förvaltning
Förvaltningen av pensionsfonden handhas av fondens styrelse och finansavdelningen vid Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning. Finansavdelningen verkställer styrelsens beslut och sköter den löpande förvaltningen av pensionsfonden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Pensionsavgifter
De som står i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet Åland samt de, om vilkas rätt till pension av landskapets medel i tillämpliga delar gäller vad som föreskrivs om rätt till pension för dem som står i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet, skall betala en pensionsavgift till pensionsfonden. Pensionsavgiften är lika stor som arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, om vilken föreskrivs i 153 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006), beräknad på den lön som avses i 2 mom. Även lagtingets ledamöter och landskapsregeringens medlemmar skall betala en pensionsavgift till pensionsfonden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8a §
Retroaktiv innehållning av pensionsavgifter
Om pensionsavgiften på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med en löneutbetalning, kan arbetsgivaren innehålla avgiften i samband med högst de två därpå följande löneutbetalningarna.
Har till en anställd i samband med löneutbetalningen inte betalats en lön som räcker till för innehållning av pensionsavgiften och intjänar den anställde ändå pensionsskydd, kan arbetsgivaren innehålla pensionsavgiften i samband med senare löneutbetalningar under ett års tid.
8b §
Preskription av pensionspremier eller pensionsavgifter
Landskapsregeringen skall debitera en pensionspremie eller pensionsavgift som baserar sig på denna lag inom fem år från premiens eller avgiftens förfallodag.
Utökas en anställds arbetsinkomst retroaktivt med till pension berättigande arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, skall landskapsregeringen på basis av dessa arbetsinkomster debitera pensionspremien eller pensionsavgiften inom tio år från den dag då denna premie eller avgift för anställningen i fråga hade förfallit till betalning.
8c §
Återbetalning av en pensionsavgift som har innehållits utan grund
Arbetsgivaren skall på den anställdes yrkande till den anställde återbetala en pensionsavgift som har innehållits utan grund eller den del av avgiften som överstiger den anställdes föreskrivna pensionsavgift.
8d §
Preskription av återbetalning av en pensionspremie eller en pensionsavgift som har betalats utan grund
Återbetalningen av en pensionspremie eller en pensionsavgift som har betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då pensionspremien betalades eller pensionsavgiften innehölls, om preskriptionen inte har avbrutits före det. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 §§ i lagen om preskription av skulder (FFS 728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid att löpa. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.
17 §
Dröjsmålsränta och utsökning
Om pensionspremierna eller pensionsavgifterna inte betalas inom utsatt tid, får en årlig dröjsmålsränta uppbäras till pensionsfonden från förfallodagen högst enligt den räntefot som anges i 4 § 1 mom. räntelagen (FFS 633/1982). Pensionspremier, pensionsavgifter och dröjsmålsräntor får indrivas i den ordning som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 30 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 30 § 1 mom. 1 punkten tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, sådan den lyder i landskapslagen (2006/52), som följer:
30 §
Landskapsregeringen kan, förutom på sätt som i 28 § föreskrivs, besätta ledig tjänst med
1) person som åtnjuter invalidpension som avses i landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner och som innan han eller hon uppnått pensionsåldern är förmögen till förvärvsarbete;
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
| Mariehamn den 8 mars 2007 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Lasse Wiklöf |
Bilaga
Lag
om statens pensioner
(FFS 1295/2006)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Lagens syfte och tillämpningsområde
1 §
Lagens syfte
I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension som arbetstagare i statens tjänst har samt om den rätt till familjepension som arbetstagarnas förmånstagare har.
2 §
Allmänna definitioner
I denna lag avses med
1) anställning ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande som omfattas av denna lag samt arbete som utförs på basis av ett uppdrags- eller konsultavtal eller liknande arrangemang,
2) arbetstagare alla personer som omfattas av denna lag,
3) arbetspensionslag de lagar och pensionsstadgor som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) samt andra med dem jämförbara författningar i vilka det bestäms om pension som baserar sig på arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet,
4) arbetspension pension enligt en arbetspensionslag,
5) pensionslag för den offentliga sektorn denna pensionslag och de lagar som nämns i 3 § 2 mom. 1, 3 och 5 punkten i lagen om pension för arbetstagare,
6) pensionslag för den privata sektorn lagen om pension för arbetstagare och de lagar som nämns i 3 § 1 mom. i den nämnda lagen,
7) pensionsanstalt inom den offentliga sektorn Statskontoret, kommunala pensionsanstalten och evangelisk-lutherska kyrkans centralfond samt Folkpensionsanstalten i egenskap av den som har hand om pensionerna för sin personal,
8) pensionsanstalt inom den privata sektorn pensionsanstalter som har hand om pensionsskyddet enligt den privata sektorns pensionslagar,
9) återstående tid tiden från ingången av det år under vilket arbetsoförmågan börjar till utgången av sista dagen i den månad då 63 års ålder eller en lägre pensions- eller avgångsålder uppnås,
10) EG:s förordning om social trygghet rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
3 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på arbetstagare som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten. Arbetstagare som inte står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten har dock rätt till pensionsskydd enligt denna lag, om så bestäms särskilt i någon annan lag.
Denna lag tillämpas också på arbete som utförs på basis av ett skriftligt eller muntligt uppdrags- eller konsultavtal eller ett liknande arrangemang där arbetsinsatsen görs och ersättning i pengar tas emot av en fysisk person som inte är verksam som företagare eller bedriver verksamheten i ett bolags eller något annat företags namn.
Såsom i 1 mom. avsedda arbetstagare betraktas även personer som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till riksdagen samt riksdagens justitieombudsman och riksdagens biträdande justitieombudsmän.
4 §
Begränsningar av lagens tillämpningsområde
Pension enligt denna lag intjänas på grundval av anställning. Denna lag gäller dock inte
1) anställning före kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 18 år,
2) anställning efter den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år,
3) anställning på basis av vilken förmånstagaren med stöd av någon annan lag har rätt till pension,
4) anställning enligt denna lag inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz territorium, när den offentligt anställda eller den person som skall behandlas som sådan enligt avdelning II artikel 13.2 d i EG:s förordning om social trygghet inte är finsk medborgare, medborgare i Europeiska unionen eller en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz, eller en lagligen inom Europeiska unionen bosatt medborgare i ett tredjeland,
5) anställning i statens tjänst utanför Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz territorium, om den anställda inte är finsk medborgare.
5 §
Ordnande av avvikande pensionsskydd
För arbetstagare som omfattas av denna lag kan i enlighet med finansministeriets beslut ordnas pensionsskydd som är bättre än det lagstadgade pensionsskyddet. För arbetstagare som är anställda vid statliga affärsverk kan ett avvikande pensionsskydd ordnas på förslag av affärsverket.
6 §
Överföring av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna
En arbetstagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999). Till den del lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag, tillämpas bestämmelserna i den förstnämnda lagen på pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna och som återförs därifrån.
7 §
Att förhindra kringgående av att pensionsskydd uppstår eller av skyldigheten att betala pensionsavgifter
Har en rättshandling, i syfte att kringgå pensionsskyddets uppkomst eller pensionsavgifternas betalningsskyldighet, getts ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte, skall när pensionsskyddets innehåll eller skyldigheten att betala pensionsavgifter avgörs förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte. Uppstår det oklarhet om huruvida denna lag skall tillämpas på en arbetstagare, avgörs saken av Statskontoret på ansökan av arbetsgivaren eller arbetstagaren i fråga. Statskontoret avgör saken också när det kan misstänkas vara fråga om kringgående av att pensionsskydd uppstår eller av skyldigheten att betala pensionsavgifter. Ändring i beslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i 162 §.
2 kap.
Pensions- och rehabiliteringsförmåner
Ålderspension
8 §
Rätten till ålderspension
En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av den kalendermånad efter den under vilken arbetstagaren uppnått 63―68 års ålder. En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension redan tidigare, om han eller hon uppnått sin avgångsålder.
En arbetstagare har rätt att gå i förtida ålderspension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnått 62 års ålder eller i uppskjuten ålderspension efter kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnått 68 års ålder.
På förtida och uppskjuten ålderspension tillämpas i övrigt vad som i denna lag bestäms om ålderspension.
Beviljande av ålderspension och förtida ålderspension förutsätter att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras.
Om en arbetstagare har två eller flera anställningar som omfattas av denna lag och avslutar en eller flera av dem för att gå i ålderspension, beviljas han eller hon utan hinder av 4 mom. såsom ålderspension även pension som intjänats på grundval av arbetsinkomster som har betalats för fortgående anställning innan ålderspensionen börjat löpa.
9 §
Förtida ålderspension från samma tidpunkt som ålderspension som beviljats i ett annat nordiskt land
Utan hinder av vad som bestäms i 8 § 2 mom. kan en arbetstagare på ansökan beviljas förtida ålderspension tidigast från ingången av månaden efter den under vilken han eller hon uppnått 60 års ålder, dock tidigast från ingången av den månad som följer efter ansökan om pension, om arbetstagaren har rätt till ålderspension före 62 års ålder på basis av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samordning av pensionsrätt enligt statliga pensionsordningar (FördrS 96/2002). I detta fall minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen betalas ut före ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63 års ålder uppnås.
10 §
Ålderspensionens belopp
Börjar ålderspensionen vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63―68 års ålder uppnåtts, är ålderspensionens belopp den pension som intjänats fram till begynnelsetidpunkten för pensionen.
Beviljas pensionen i form av förtida ålderspension, minskas pensionen permanent med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen betalas ut före ingången av månaden efter den under vilken 63 års ålder uppnåtts (förtidsminskning). Förtidsminskningen beräknas på den pension som intjänats fram till den tidpunkt då pensionen börjar.
Någon förtidsminskning görs inte, om en arbetstagare som får arbetslöshetsdagpenning på basis av en rätt till tilläggsdagar enligt 6 kap. 9 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) går i ålderspension vid 62 års ålder.
Om ålderspensionen skjuts upp höjs pensionen med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen blir uppskjuten till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts (uppskovsförhöjning). Uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 68 års ålder uppnås.
11 §
Begynnelsetidpunkt för ålderspension
Ålderspension och förtida ålderspension börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension eller förtida ålderspension och slutat i den anställning på basis av vilken han eller hon ansöker om ålderspension. Ålderspension och förtida ålderspension beviljas dock inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före ansökan om pension.
Om arbetstagaren fortsätter arbeta efter att ha fyllt 68 år, beviljas ålderspension från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension.
Arbetsinkomster som har betalats efter att ålderspensioner började löpa ger på ansökan rätt till pension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 68 år.
12 §
Indragning av ålderspension
En arbetstagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades beräknades fortgå efter det att arbetstagaren fyllt 63 år. Indragning av ålderspensionen skall sökas inom en månad från det att arbetsoförmågan upphört. Ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör.
13 §
Ålderspension från offentliga pensionssystem
En arbetstagare har rätt till ålderspension enligt denna lag, om han eller hon före 63 års ålder har fått ålderspension som för tiden före den 1 januari 1995 har ökat med 11/60 procent för varje till pensionstiden hänförlig månad med stöd av
1) lagen om införande av lagen om statens pensioner (1296/2006),
2) lagen om införande av lagen om kommunala pensioner (550/2003),
3) 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001),
4) Finlands Banks pensionsstadga,
5) pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (298/1966),
6) lagen om ortodoxa kyrkosamfundet (521/1969), eller
7) lagstiftningen om det pensionsskydd som i tillämpliga delar i överensstämmelse med bestämmelserna om statens pensioner skall finansieras av landskapet Åland.
För erhållande av ålderspension med stöd av 1 mom. förutsätts att arbetstagarens anställning enligt denna lag inte fortsätter. Som ålder för ålderspension betraktas då pensionsåldern enligt de bestämmelser eller den pensionsstadga som nämns i 1 mom.
Har arbetstagaren med stöd av de bestämmelser och föreskrifter som avses i 1 mom. erhållit en förtida ålderspension som före den 1 januari 1995 har ökat med 11/60 procent för varje till pensionstiden hänförlig månad, betraktas pensionsåldern för denna pension som arbetstagarens pensionsålder också enligt denna lag.
Deltidspension
14 §
Rätten till deltidspension
En arbetstagare i åldern 58―67 år som har övergått till deltidsarbete har rätt att få deltidspension förutsatt att
1) han eller hon inte får annan pension på grundval av eget arbete eller en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller ett organ inom Europeiska gemenskaperna,
2) han eller hon under en tid av minst sex månader omedelbart före deltidspensionens början oavbrutet haft heltidsanställning som omfattas av denna lag och under fem kalenderår omedelbart före det år då deltidspensionen började har arbetsinkomster som omfattas av denna lag på minst 12 000 euro per år under tre kalenderår; som heltidsanställning betraktas arbete i vilket arbetsinkomsterna uppgår till minst 1 000 euro per månad,
3) hans eller hennes arbetstid eller inkomst i anställningen har minskat så att arbetsinkomsten i deltidsarbete sammanlagt uppgår till minst 35 och högst 70 procent av hans eller hennes stabiliserade inkomst före minskningen, dock minst 229,34 euro per månad, varvid minskningen i arbetstiden inte får skilja sig väsentligt från nedgången i arbetsinkomsterna, och
4) han eller hon inte utan avbrott är borta från arbetet längre tid än sex veckor; till denna frånvarotid räknas inte semester eller annan därmed jämförbar tid eller den tid för vilken arbetstagaren fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av trafikförsäkringslagen (279/1959) eller dagpenning som grundar sig på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) till den del arbetstagaren har fått dessa dagpenningar och lön för sjukdomstid i sammanlagt högst 12 månader.
Om nedgången i arbetstagarens förvärvsinkomster avviker från förkortningen av arbetstiden av den anledningen att i förvärvsinkomsten från förvärvsarbete på heltid har ingått övertidsersättning, tillägg för söndags-, natt- eller skiftarbete eller andra särskilda tillägg eller ersättningar som hänfört sig till lönen men inte ingår i förvärvsinkomsten från deltidsarbetet, beaktas sådana tillägg och ersättningar inte vid prövningen av om arbetstagaren uppfyller villkoren i 1 mom. 3 punkten.
Om en arbetstagare i samband med förstatligande har överförts från kommunal eller privat anställning till statlig anställning, beaktas den kommunala eller privata anställningen före förstatligandet när den i 1 mom. 2 punkten nämnda tidsfristen om sex månader beräknas, och även inkomsterna från kommunal eller privat anställning när inkomsterna under tre år beräknas.
15 §
Deltidspensionens belopp
Deltidspensionens belopp är 50 procent av skillnaden mellan den stabiliserade inkomsten av heltidsarbete som omfattats av arbetspensionslagarna och inkomsten av deltidsarbete som omfattas av arbetspensionslagarna (inkomstbortfall).
När deltidspension bestäms betraktas som stabiliserad inkomst den i 63 § avsedda inkomsten för återstående tid på grundval av vilken arbetstagarens invalidpension skulle ha beräknats, om arbetstagaren vid tidpunkten för deltidspensionens början hade blivit arbetsoförmögen.
Har arbetstagaren rätt att få deltidspension också enligt någon annan arbetspensionslag, utgör deltidspensionen enligt denna lag samma relativa andel av den i 1 mom. nämnda skillnaden mellan förvärvsinkomsterna som de av denna lag omfattade arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade inkomsten utgör av motsvarande arbetsinkomster enligt de lagar på grundval av vilka deltidspension beviljas.
16 §
Deltidspensionens högsta belopp
Deltidspensionen är högst 75 procent av de pensioner som arbetstagaren innan deltidspensionen börjar har tjänat in enligt arbetspensionslagarna och lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003). Om en primär förmån skall dras av från pensionen på det sätt som avses i 73 eller 74 §, beräknas den högsta deltidspensionen på den pension som minskats på detta sätt. Deltidspensionens högsta belopp justeras, om deltidspensionstagaren beviljas en i 73 eller 74 § avsedd primär förmån eller om beloppet av en sådan förmån ändras.
Med ovan i 1 mom. avsedd pension jämställs pension som en arbetstagare har tjänat in i ett land som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU- eller EES-land). Om uppgifter inte fås om nämnda pension, kan som pension som skall beaktas vid beräkningen av deltidspensionens högsta belopp användas en sådan kalkylerad pension som arbetstagaren skulle ha tjänat in om hans eller hennes arbete i en främmande stat skulle ha varit anställning enligt denna lag (teoretisk pension).
Har arbetstagaren rätt till deltidspension också enligt någon annan arbetspensionslag och minskar det högsta belopp på 75 procent som nämns i 1 mom. deltidspensionen, görs minskningen med beaktande av dessa lagar i förhållande till de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade förvärvsinkomsten.
17 §
Begynnelsetidpunkten för deltidspension
Deltidspension börjar från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren uppfyller villkoren i 14 §. Deltidspension beviljas dock inte retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad som följer på den då ansökningen gjordes.
18 §
Deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet
Den som får deltidspension är skyldig att underrätta Statskontoret om
1) förändringar i sina arbetstidsarrangemang,
2) andra än tjänstekollektivsavtals- eller kollektivavtalsenliga lönejusteringar,
3) att ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande eller företagarverksamhet upphör eller att ett nytt tjänste- eller arbetsavtalsförhållande eller ny verksamhet inleds,
4) förändringar i företagarverksamheten,
5) att en ny arbetspension eller en motsvarande förmån som beviljats i ett EU- eller EES-land börjar,
6) över sex veckor lång frånvaro från arbetet, om frånvaron inte beror på semester eller sådan sjukdom på basis av vilken deltidspensionstagaren får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, lön för sjukdomstid, dagpenning som grundar sig på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring eller ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av lagen om trafikförsäkring, och
7) att en primär förmån börjar eller förändras.
19 §
Justering av deltidspensionens belopp
Deltidspensionens belopp justeras, om
1) det har inträffat en permanent förändring i deltidspensionstagarens förvärvsinkomster under tiden för deltidsarbete och denna förändring på ett betydande sätt avviker från den allmänna löneutvecklingen, eller
2) deltidspensionstagaren får rätt till deltidspension med stöd av en sådan arbetspensionslag som inte tidigare har berättigat honom eller henne till deltidspension.
Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förändringen skett, eller om förändringen sker kalendermånadens första dag, från den dagen.
När deltidspensionens belopp justeras anses den förvärvsinkomst som deltidspensionen första gången fastställdes på som stabiliserad förvärvsinkomst.
20 §
Avbrytande av utbetalningen av deltidspension
Om arbetstagarens inkomst av deltidsarbete eller tiden för frånvaro från arbetet tillfälligt förändras så att villkoren i 14 § 1 mom. 3 och 4 punkten för deltidsarbete inte uppfylls, avbryts utbetalningen av deltidspensionen efter meddelande från pensionstagaren eller på Statskontorets initiativ. Utbetalningen avbryts från ingången av följande möjliga betalningsperiod, förutsatt att orsaken till betalningsavbrottet fortfarande föreligger. Utbetald deltidspension återkrävs enligt 130 § för den tid under vilken villkoren för erhållande av deltidspension inte uppfyllts.
Avbruten deltidspension börjar efter meddelande från pensionstagaren utbetalas på nytt räknat från den tidpunkt då villkoren för erhållande av deltidspension uppfylls. Har begäran om att utbetalning av avbruten deltidspension skall återupptas inte framställts inom sex månader från det att deltidspensionen avbröts, dras pensionen in räknat från tidpunkten för avbrottet.
21 §
Indragning av deltidspension och erhållande av ny deltidspension
Deltidspensionen dras in från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren inte längre uppfyller villkoren i 14 § 1 mom. 3 och 4 punkten för erhållande av pensionen, om inte något annat följer av 20 §. Om denna dag är kalendermånadens första dag, dras dock deltidspensionen in från denna dag. Deltidspension kan också dras in retroaktivt.
Har deltidspensionen dragits in, har arbetstagaren rätt att på nytt få deltidspension när han eller hon uppfyller villkoren för den. Har deltidspensionen varit indragen i högst sex månader används den stabiliserade inkomst som låg till grund för den tidigare deltidspensionen som stabiliserad inkomst av heltidsarbetet när den nya deltidspensionen efter den indragna deltidspensionen fastställs.
22 §
Invalidpension efter deltidspension
Om en arbetstagare som får deltidspension beviljas invalidpension för samma tid för vilken deltidspension redan har betalats, betraktas deltidspensionen som en delbetalning av invalidpensionen.
23 §
Övergång från deltidspension till ålderspension
Förutsättningen för att en arbetstagare som får deltidspension skall få ålderspension är att deltidsarbetet har upphört och att arbetstagaren innan deltidspensionen upphör och deltidsarbetet slutar har uppnått den ålder då han eller hon har rätt att gå i ålderspension.
Fortsätter arbetstagaren i deltidsarbete efter att ha fyllt 68 år, omvandlas deltidspensionen vid 68 års ålder till en ålderspension som är lika stor som deltidspensionen. När arbetstagaren upphör med deltidsarbetet beräknas ålderspensionen på ansökan på nytt.
Arbetspensionsrehabilitering
24 §
Rätten till arbetspensionsrehabilitering
En arbetstagare under 63 år har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan, om
1) en sjukdom, ett lyte eller en kroppsskada som har konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för att arbetstagaren blir arbetsoförmögen på det sätt som avses i 35 § 1 mom.,
2) arbetstagaren har sådana inkomster av arbete att inkomsterna för återstående tid enligt 63 § är minst 25 133,40 euro, och
3) arbetstagaren inte har rätt till rehabilitering med stöd av bestämmelserna om rehabilitering i lagen om olycksfallsförsäkring och trafikförsäkringslagen.
När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas arbetstagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabilitering som söks sannolikt leder till att arbetstagaren fortsätter i arbete som är lämpligt med tanke på hans eller hennes hälsotillstånd eller återgår till arbete. När ändamålsenligheten bedöms beaktas dessutom huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen uppskjuter arbetstagarens pensionering.
Med risk för arbetsoförmåga avses en situation där det är sannolikt att arbetstagaren under de närmaste åren, fastän möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas, utan yrkesinriktad rehabilitering skulle bli beviljad invalidpension eller delinvalidpension.
Den i 1 mom. 2 punkten avsedda inkomsten för återstående tid fastställs på samma sätt som om arbetstagaren hade blivit arbetsoförmögen vid tidpunkten för ansökan om rehabilitering. Då inkomsten fastställs beaktas inte de inkomster som är som grund för förmånerna för oavlönad tid eller inkomster som avses i 63 § 4 mom.
Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på rehabilitering av en arbetstagare som är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 35 § 1 och 2 mom. I ett sådant fall fastställs inkomsten för återstående tid på samma sätt som vid beräkning av arbetstagarens invalidpension.
25 §
Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan
Med yrkesinriktad rehabilitering avses arbetsprövning, arbetsträning, utbildning som leder till arbete eller yrke och stöd för inledande av eller fortsatt näringsverksamhet. Arbetstagaren kan få ersättning för sådana behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför och som stöder rehabilitering.
Innan den yrkesinriktade rehabiliteringen inleds skall arbetstagaren ha en rehabiliteringsplan. Statskontoret kan stödja utarbetandet av planen.
26 §
Ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom vid arbetsträning
För olycksfall som inträffat eller yrkessjukdom som ådragits i samband med i 25 § 1 mom. avsedd arbetsträning, där den som deltar i rehabiliteringen inte är anställd hos den som ordnar arbetsträningen, betalas till den som får rehabilitering ersättning av statsmedel i tillämpliga delar på samma grunder som gäller ersättning för olycksfall i arbete enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Ett ärende som gäller betalning av ersättning av statsmedel med stöd av denna paragraf behandlas av Statskontoret som första instans.
27 §
Rehabiliteringspenning
En arbetstagare har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han eller hon på grund av yrkesinriktad rehabilitering är helt eller delvis förhindrad att utföra förvärvsarbete.
Rehabiliteringspenningen är lika stor som det sammanräknade beloppet av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till, om han eller hon när ansökan om rehabilitering gjordes hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.
Om arbetstagarens sjukledighet har börjat medan hans eller hennes anställningsförhållande pågick och rehabiliteringsbehovet fanns redan när sjukledigheten började, är rehabiliteringspenningen dock lika stor som det sammanräknade beloppet av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till, om han eller hon när sjukledigheten började hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.
28 §
Partiell rehabiliteringspenning
Om en arbetstagare under den tid yrkesinriktad rehabilitering pågår tjänar mer än hälften av den stabiliserade inkomsten, utgör rehabiliteringspenningen hälften av den rehabiliteringspenning som avses i 27 §.
29 §
Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare
Om en arbetstagare får invalidpension enligt denna lag har han eller hon inte rätt till rehabiliteringspenning enligt 27 §. Invalidpensionstagaren får utöver invalidpensionen ett rehabiliteringstillägg för den tid som den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår. Rehabiliteringstillägget utgör 33 procent av invalidpensionen.
Delinvalidpension kan betalas som full pension under tiden för yrkesinriktad rehabilitering och förhöjd på det sätt som bestäms i 1 mom.
30 §
Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning
En arbetstagare kan beviljas rehabiliteringspenning i form av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning till ett lika stort belopp som invalidpensionen för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan beviljas också för utarbetande av en i 25 § 2 mom. avsedd rehabiliteringsplan.
Rehabiliteringsunderstöd betalas högst för tre månader per kalenderår så att tiden räknas separat för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioderna. Rehabiliteringsunderstöd kan dock betalas även för en längre tid, om detta är motiverat för tryggande av rehabiliteringen.
31 §
Indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg
Rehabiliteringspenningen eller det rehabiliteringstillägg som betalas till en invalidpensionstagare kan dras in, om mottagaren utan giltig orsak vägrar delta i yrkesinriktad rehabilitering eller avbryter sådan rehabilitering.
En arbetstagare har inte utan giltig orsak rätt till invalidpension förrän rätten till rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) har upphört.
32 §
Statskontorets anmälningsskyldighet
Statskontoret skall underrätta Folkpensionsanstalten om yrkesinriktad rehabilitering samt om sådana beslut som gäller rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg.
33 §
Andra bestämmelser om rehabilitering
I fråga om rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagare av dem gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i denna lag om invalidpension och invalidpensionstagare.
Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. Under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas intjänas inte pension enligt 57 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension. För arbete under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas ny pension in på det sätt som bestäms i 53 §.
Invalidpension
34 §
Förmåner vid arbetsoförmåga
En arbetstagare har på grundval av nedsatt arbetsförmåga i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag rätt till invalidpension tills han eller hon fyller 63 år. Invalidpension beviljas tills vidare eller i form av rehabiliteringsstöd för viss tid.
Vad som i denna lag föreskrivs om invalidpension och mottagare av sådan pension skall tillämpas på rehabiliteringsstöd och mottagare av sådant stöd.
35 §
Rätten till invalidpension
En arbetstagare har rätt till invalidpension, om han eller hon på grund av sjukdom, lyte eller skada utan avbrott för minst ett år
1) medan anställningen pågått blivit oförmögen att sköta sin tjänst eller sitt arbete, tiden från och med arbetsoförmågans början inberäknad,
2) efter det att anställningen upphört med beaktande av hans eller hennes återstående arbetsförmåga blivit oförmögen att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra.
Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten beaktas också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Om arbetsförmågan varierar beaktas arbetstagarens årliga inkomster.
Utöver vad som i 1 och 2 mom. bestäms om faktorer som skall beaktas vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt skall i fråga om en arbetstagare som fyllt 60 år och som har en lång yrkeskarriär, vid bedömningen av rätten till invalidpension även beaktas om arbetet har varit påfrestande och slitsamt samt de krav och det ansvar som hänför sig till arbetet, om dessa faktorer i kombination med sjukdom, lyte eller skada gör det oskäligt för arbetstagaren att fortsätta i arbete.
Invalidpension beviljas antingen som full invalidpension eller som delinvalidpension. Full invalidpension beviljas arbetstagare vars arbetsförmåga kan uppskattas vara nedsatt med minst tre femtedelar i åtminstone ett år. Är arbetsförmågan nedsatt med mindre än detta, men med minst två femtedelar, beviljas pensionen som delinvalidpension.
36 §
Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt någon annan arbetspensionslag
En arbetstagare har rätt till invalidpension när han eller hon, efter det att en anställning som omfattas av denna lag upphört, för senare tjänste- eller arbetsavtalsförhållande eller företagarverksamhet beviljats invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag. I sådana fall beviljas invalidpension enligt denna lag som full pension eller delinvalidpension, beroende på hur den pension som utgör grunden för pensionen är beviljad.
37 §
Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna
Innan Statskontoret fattar beslut om invalidpension skall det försäkra sig om att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering har klarlagts.
38 §
Invalidpensionens belopp
Beloppet av full invalidpension är summan av den intjänade pensionen före utgången av det år som föregick pensionsfallsåret och pensionsdelen för återstående tid enligt 55 §. Delinvalidpensionen utgör hälften av full invalidpension.
39 §
Begynnelsetidpunkten för full invalidpension
Full invalidpension börjar tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen avsedda primärtiden för dagpenningen utgår.
Full invalidpension börjar dock från ingången av månaden efter den under vilken arbetsoförmågan började, om
1) pensionsansökan har gjorts innan Folkpensionsanstalten har fastställt primärtiden för sjukdagpenningen, och det före utgången av den andra kalendermånaden som följer på pensionsansökan inte har beviljats sådan dagpenning som skall betalas för minst en månad utan avbrott och som hänför sig till tiden efter arbetsoförmågans början, eller
2) dagpenningsansökan som hänför sig till tiden efter arbetsoförmågans början har avslagits, och arbetstagaren inte har beviljats sådan dagpenning som skall betalas för minst en månad utan avbrott och som hänför sig till tiden efter avslaget.
Har en arbetstagare rätt att från utlandet få en förmån som motsvarar dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, beaktas förmånen vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för invalidpensionen på samma sätt som dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, dock för högst den maximala betalningstiden enligt sjukförsäkringslagen.
40 §
Begynnelsetidpunkten för delinvalidpension
Delinvalidpension börjar från ingången av den månad som följer på pensionsfallet.
41 §
Betalning av invalidpension retroaktivt
Utan giltigt orsak betalas invalidpension inte retroaktivt för längre tid än de sex månader som föregår ansökan om pension.
Om invalidpension beviljas retroaktivt, betalas pensionen inte för den tid för vilken arbetstagaren har fått rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991).
Om invalidpension beviljas retroaktivt såsom delinvalidpension eller full invalidpension på basis av 39 § 2 mom. och dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen har utbetalats för samma tid, betalas invalidpension för denna tid till den del invalidpensionens belopp överstiger beloppet av dagpenningen.
42 §
Tid för vilken rehabiliteringsstöd beviljas
Är arbetstagarens arbetsförmåga nedsatt för en begränsad tid men i minst ett år, har arbetstagaren rätt att så länge som han eller hon bedöms vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i denna lag få rehabiliteringsstöd för att återställa arbetsförmågan.
När rehabiliteringsstöd beviljas skall Statskontoret försäkra sig om att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för arbetstagaren. Rehabiliteringsstöd kan beviljas en arbetsoförmögen arbetstagare även för den tid vård- eller rehabiliteringsplanen håller på att tas fram.
43 §
Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet
Den som får invalidpension är skyldig att underrätta Statskontoret om att han eller hon återfått arbetsförmågan, om att han eller hon börjar förvärvsarbeta och om att rehabiliteringen avbrutits.
44 §
Utredning av fortsatt arbetsoförmåga
Om Statskontoret har grundad anledning att anta att invalidpensionstagaren åter är arbetsförmögen är pensionstagaren, om Statskontoret så bestämmer, skyldig att för utredning av om arbetsoförmågan fortgår låta undersöka sig hos en av Statskontoret angiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Statskontoret. Statskontoret skall då ersätta skäliga kostnader för undersökningen och eventuella resor.
45 §
Översyn av rätten till invalidpension
Om invalidpensionstagarens arbetsförmåga förändras, ses rätten till invalidpension över på hans eller hennes ansökan eller på Statskontorets initiativ.
Vid en bedömning av huruvida invalidpensionstagarens arbetsförmåga har förändrats eller återställts beaktas förändringarna i arbetstagarens arbetsinkomst. Arbetstagaren har inte rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten.
46 §
Ändring av invalidpensionens belopp
Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får full invalidpension att han eller hon har rätt att få delinvalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras invalidpensionen till delinvalidpension från ingången av månaden efter förändringen.
Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får delinvalidpension att han eller hon har rätt att få full invalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras delinvalidpensionen till full invalidpension. Full invalidpension börjar så som bestäms i 39 §. Delinvalidpensionen betalas till dess full invalidpension börjar.
47 §
Indragning av invalidpension
Om en invalidpensionstagare har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller villkoren för erhållande av invalidpension, dras pensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren återfått arbetsförmågan.
Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan för att stödja återgången till arbete utbetalningen av pension fortsättas i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år.
48 §
Avbrott i utbetalningen av invalidpension
Utbetalningen av invalidpension kan avbrytas, om pensionstagaren
1) är i förvärvsarbete och inkomsten av detta arbete tillfälligt överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började,
2) inte samtycker till undersökning som Statskontoret förelagt honom eller henne i enlighet med 44 §, förutom om det finns ett godtagbart skäl till detta,
3) inte lämnar resultaten av den undersökning som avses i 44 § till Statskontoret inom en skälig tid som Statskontoret sätter ut, eller
4) utan giltigt skäl vägrar delta i rehabilitering eller utbildning som Statskontoret ordnar.
49 §
Justering, indragning eller avbrytande av invalidpension retroaktivt
Pensionen kan dras in eller justeras eller utbetalningen av den kan avbrytas retroaktivt för högst ett år. Denna tid beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren ansökt om justering eller Statskontoret vidtagit justeringsåtgärder. Om utbetalningen av invalidpension har avbrutits, justeras eller indras dock pensionen från tidpunkten för avbrytandet.
50 §
Ändring av invalidpension till ålderspension och rätt till ny pension som intjänats under tiden för invalidpension
Full invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension till sådan ålderspension som till beloppet motsvarar full invalidpension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren fyller 63 år eller uppnår en lägre pensionsålder, i fråga om en pensionstagare i tjänsteförhållande dock senast när han eller hon uppnår avgångsåldern.
Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som intjänats på grundval av arbete som utförts under tiden för invalidpension tidigast från den tidpunkt då invalidpensionen ändras till ålderspension, förutsatt att arbetstagaren inte längre är i den anställning från vilket han eller hon pensioneras.
Pensionen beräknas i form av invalidpension, men beviljas i form av ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken 63 års ålder uppnåddes, om
1) arbetstagaren har fyllt 63 år före utgången av den primärtid som avses i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen, eller
2) någon primärtid inte fastställs för arbetstagaren på basis av 12 kap. 3 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen, eftersom arbetstagaren har fyllt 63 år.
51 §
Hänvisning till rehabilitering
Avslås en ansökan om invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering, skall Statskontoret i samarbete med dem som tillhandahåller rehabiliteringstjänster se till att arbetstagaren ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas till annan rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. Statskontoret skall dessutom iaktta lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003).
3 kap.
Fastställande av pension
52 §
Grunderna för pensionstillväxten
Pensionen tillväxer
1) på grundval av sådana arbetsinkomster enligt 59 § som arbetstagaren har tjänat från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 18 års ålder uppnåddes till utgången av den månad under vilken arbetstagaren fyller 68 år,
2) för oavlönad tid som avses i 62 §, och
3) för tid med invalidpension och deltidspension enligt denna lag.
Till pension berättigar inte arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats såsom till pension berättigande tid enligt 55 §.
53 §
Tillväxtprocent för pension
Pensionen tillväxer på grundval av de pensionsgrundande arbetsinkomster som avses i 59 § för ettvart år (årsinkomst) med
1) 1,5 procent fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 53 år,
2) 1,9 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 53 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 63 år,
3) 4,5 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 63 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år.
Om en i 1 mom. angiven procentsats ändras under kalenderåret, fastställs pensionstillväxten enligt en genomsnittlig procentsats på grundval av andra inkomster än sådana som intjänats efter ålderspensionens början. Den genomsnittliga tillväxten räknas ut genom att tillväxtprocentsatserna enligt 1 mom. beaktas i förhållande till det antal kalendermånader under kalenderåret till vilka procentsatserna hänför sig.
Arbetar arbetstagaren i något annat EU- eller EES-land än i Finland efter att ha uppnått 53 års ålder, fogas till den teoretiska pensionen ett särskilt tillägg som räknas ut på basis av skillnaden mellan den procentsats som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och den procentsats som avses i 1 mom. 1 punkten. Det särskilda tillägget räknas ut på basis av arbetsinkomsterna i Finland.
54 §
Pensionstillväxt för oavlönad tid
Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av den inkomst som ligger till grund för en i 62 § avsedd förmån som arbetstagaren under ettvart kalenderår erhållit för oavlönad tid.
55 §
Fastställande av pension för återstående tid
När invalidpensionen fastställs berättigar tiden från ingången av det kalenderår då arbetstagaren blev arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då han eller hon uppnådde 63 års ålder eller en lägre pensionsålder eller avgångsålder (återstående tid) till pension. En förutsättning för erhållande av pension för återstående tid är att arbetstagaren under de tio kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna.
Av den i 63 § avsedda inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på utgör pensionen för återstående tid
1) 1,5 procent per år till den del som pensionen omfattar återstående tid fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren fyller 50 år,
2) 1,3 procent per år till den del som den återstående tiden omfattar tiden från ingången av den kalendermånad efter den under vilken arbetstagaren fyller 50 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 63 år.
56 §
Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden med pension
Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av de pensionsgrundande årsinkomster som pensionstagaren har under den tid för vilken han eller hon enligt en arbetspensionslag har fått invalidpension eller ålderspension eller motsvarande pension från utlandet.
57 §
Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört
Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder på basis av ålder eller arbetsoförmåga, räknas såsom till pension berättigande tid även den tid under vilken arbetstagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört.
På basis av 1 mom. tillväxer pensionen från och med ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började till utgången av den månad under vilken invalidpensionen upphörde på grundval av den inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på och som hänför sig till invalidpensionen med
1) 1,5 procent per år till den del pensionen omfattar tiden fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren fyller 50 år,
2) 1,3 procent per år till den del pensionen omfattar tiden från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 50 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 63 år.
Har arbetstagaren utöver invalidpension enligt denna lag fått invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag och som hänför sig till den invalidpension som upphört samma relativa andel av de inkomster för återstående tid som hänför sig till de invalidpensioner som arbetstagaren erhållit som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 63 och 65 §.
Har arbetstagaren fått invalidpension utan grund, räknas vid beräkningen av ny pension inte denna tid med invalidpension såsom till pension berättigande tid.
58 §
Pensionstillväxt på grundval av deltidsarbete och för tid med deltidspension
På grundval av inkomster av deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension samt på grundval av inkomster som ligger till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid under tiden för deltidsarbete tillväxer pensionen i enlighet med 53 och 54 §.
För tid med deltidspension tillväxer ålderspensionen med 0,75 procent per år av det i 15 § 1 mom. avsedda inkomstbortfall på basis av vilket arbetstagarens deltidspension första gången har räknats ut.
När invalidpensionen räknas ut på basis av arbetsoförmåga som börjat under tid med deltidspension, tillväxer pensionen för tiden med deltidspension med 1,5 procent av inkomstbortfallet per år. Räknas även pension för återstående tid med i pension som tjänas in på grundval av deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension när invalidpensionen fastställs, skall pensionen för återstående tid räknas ut enligt tillväxtprocentsatserna i 55 § också i fråga om inkomstbortfallet.
59 §
Arbetsinkomster som berättigar till pension
När den pensionsgrundande arbetsinkomsten bestäms skall lön eller annan ersättning som har betalats eller enligt överenskommelse skall betalas för arbete beaktas. Sådan ersättning anses som arbetsinkomst på grundval av vilken pension intjänas även då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren.
Som ersättning enligt 1 mom. betraktas inte
1) en personalförmån som tillhandahållits av arbetsgivaren,
2) dagtraktamenten eller andra kostnadsersättningar för tjänsteresa,
3) lön för väntetid enligt 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001),
4) ersättningar som betalas vid upphävande av arbetsavtal eller tjänsteförhållande, eller andra skadestånd,
5) till arbetstagaren betalda ersättningar och övriga förmåner enligt lagen om ersättningar på grund av lokala särförhållanden samt andra förmåner till tjänstemän inom utrikesrepresentationen (651/1993) samt ortstillägg och ersättningar enligt förordningen om ersättningar på grund av lokala särförhållanden till tjänstemän inom utrikesrepresentationen (652/1993), eller
6) andra förmåner och prestationer som följer av en anställning men inte utgör ersättning för utför arbete.
60 §
Arbetsinkomster som berättigar till pension vid arbete utomlands
Om en arbetstagare från Finland sänds utomlands för att arbeta, betraktas den lön som skulle betalas för motsvarande arbete i Finland, med avvikelse från vad som bestäms i 59 §, som den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.
61 §
Avdrag för arbetstagarens pensionsavgift från årsinkomsten
När den pensionsgrundande arbetsinkomsten fastställs avdras från arbetsinkomsten för ettvart år ett belopp som motsvarar den pensionsavgift som avses i 136 § och som fastställts för arbetstagarna för året i fråga.
62 §
Oavlönad tid som berättigar till pension
Oavlönad tid berättigar till pension, om arbetstagaren före ingången av pensionsfallsåret har haft minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster som är försäkrade enligt arbetspensionslagarna.
Till pension berättigar inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid på det sätt som avses i 3 mom. och som arbetstagaren har erhållit från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 18 års ålder uppnåtts till utgången av det år som föregår pensionsfallet. När ålderspension räknas ut beaktas dock inkomst som ligger till grund för en förmån som arbetstagaren erhållit fram till utgången av månaden för ålderspensionsfallet.
De inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid betraktas som inkomster under det kalenderår till vilket förmånstiden hänför sig. De inkomster som ligger till grund för förmånerna berättigar till pension enligt följande:
1) 117 procent av sådan arbetsinkomst enligt sjukförsäkringslagen som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren och 17 procent för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetsgivaren,
2) 75 procent av den inkomst som ligger till grund för alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002),
3) 75 procent av den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den del dagpenning har erhållits till utgången av den månad under vilken 63 års ålder uppnåtts,
4) 65 procent av den inkomst som ligger till grund för förtjänststöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002),
5) 65 procent av den inkomst som ligger till grund för den utbildningsdagpenning som avses i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
6) 65 procent av den inkomst som ligger till grund för vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000),
7) 65 procent av den arbetsinkomst som ligger till grund för rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, eller för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring, för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren, dock inte om rehabiliteringspenningen har utbetalats som ett tillägg till pension,
8) 65 procent av sådan arbetsinkomst som ligger till grund för sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning och specialvårdspenning och som avses i sjukförsäkringslagen, för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren, dock så att inkomsten som ligger till grund för partiell sjukdagpenning är hälften av arbetsinkomsten som ligger till grund för sjukdagpenningen,
9) 65 procent av den arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om olycksfallsförsäkring, trafikförsäkring eller försäkring för olycksfall i militärtjänst, för den tid för vilken dagpenning har betalats till arbetstagaren, dock inte till den del pension i enlighet med 8 punkten intjänas av samma orsak.
Har en förmån som avses i 3 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, är den inkomst som ligger till grund för pensionen 523,61 euro i månaden. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, anses som den inkomst som ligger till grund för förmånen beloppet av den minimidagpenning som betalats till arbetstagaren.
På grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån intjänas inte pension för den tid för vilken arbetstagaren har erhållit annan pension enligt arbetspensionslagarna än deltidspension eller familjepension.
Om en pensionstagare är berättigad till pension enligt två eller flera arbetspensionslagar, behandlas och avgörs den del av pensionen som intjänats på basis av inkomsterna i 1―4 mom. av den sista pensionsanstalt som avses i 109 § eller, om bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte tillämpas, den pensionsanstalt som avses i 106 § mom. i lagen om pension för arbetstagare eller, om arbetstagaren inte har arbetsinkomster enligt pensionslagar för den privata sektorn, den pensionsanstalt där pensionsskyddet har ordnats på basis av det sista förvärvsarbetet. Ansvaret för den pension som intjänats på basis av dessa förmåner delas mellan pensionsanstalterna på det sätt som föreskrivs i 178 § i lagen om pension för arbetstagare.
63 §
Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid
Den arbetsinkomst som pension för återstående tid grundar sig på (inkomst för återstående tid) bestäms på grundval av de arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna och de till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid liggande inkomster vilka arbetstagaren har erhållit under de fem kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började (granskningstid). Inkomsten för återstående tid är per månad summan av dessa under granskningstiden erhållna arbetsinkomster, inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid och inkomster som avses i 4 mom., dividerad med sextio.
När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas
1) inkomst som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning till det belopp som avses i 62 § 3 mom., och
2) andra inkomster som ligger till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid till 100 procent.
Har en förmån som avses i 1 mom. på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas 523,61 euro i månaden när inkomsten för återstående tid bestäms. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas den minimidagpenning som har betalats till arbetstagaren när inkomsten för återstående tid bestäms.
När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas såsom inkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken arbetstagaren under granskningstiden har fått
1) grunddagpenning, arbetsmarknadsstöd eller utbildningsdagpenning till ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller
2) utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice såsom grundstöd.
Den dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen beaktas på det sätt som avses i 4 mom., om den har beviljats till samma belopp som den grunddagpenning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Har arbetstagaren under granskningstiden inte några arbetsinkomster som berättigar till pension, räknas pensionsdelen för återstående tid inte heller till pensionen på basis av inkomster som ligger till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid eller inkomster som avses i 4 mom.
64 §
Hur tid för vård av barn inverkar på pension för återstående tid
Är en arbetstagares arbetsinkomster under den granskningstid som avses i 63 § 1 mom. mindre än den stabiliserade inkomstnivån på grund av vård av barn under tre år och leder detta till att pensionen enligt arbetspensionslagarna sjunker med minst 20 procent, används på ansökan av arbetstagaren såsom arbetsinkomst enligt 63 § 1 mom. den arbetsinkomst som vårdtiden inte har minskat. I detta fall beaktas dock arbetsinkomster högst för de tio senaste åren.
65 §
Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år
Har en arbetstagare arbetsinkomster som berättigar till pension, inkomster som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid eller inkomster för återstående tid enligt 63 § endast under det år under vilket arbetsoförmågan började eller året innan, beaktas vid fastställandet av inkomsten för återstående tid även inkomsterna under det år då arbetsoförmågan började fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen.
Har arbetstagaren blivit arbetsoförmögen före utgången av det kalenderår under vilket han eller hon fyller 23 år, är granskningstiden tiden mellan ingången av månaden efter uppnådd 18 års ålder och utgången av den månad under vilken arbetsoförmågan började. Härvid är inkomsten för återstående tid per månad summan av de inkomster för återstående tid som avses i 63 § och som erhållits under granskningstiden, dividerad med det antal månader som ingår i samma period, dock med högst 60.
66 §
Fördelning av inkomst för återstående tid
Beaktas återstående tid i en arbetstagares pension på basis av flera olika arbetspensionslagar, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag en lika stor andel av summan av inkomsterna för återstående tid som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 63 eller 65 §.
67 §
Pension på tidigare grunder
Beviljas en arbetstagare som fått rehabiliteringspenning enligt denna lag invalidpension på grund av arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att rehabiliteringspenningsperioden löpte ut, fastställs invalidpensionen på de grunder enligt vilka den skulle ha fastställts om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av rehabiliteringspenningsperioden.
Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas invalidpension på grund av sådan ny arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att den tidigare invalidpensionen upphörde, fastställs den nya invalidpensionen enligt samma grunder som den tidigare beviljade invalidpensionen. Förfarandet är detsamma också senare, om en arbetstagare som fått invalidpension beviljas ny invalidpension med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som legat till grund för den tidigare invalidpensionen.
Om en arbetstagare som har fått invalidpension beviljas ålderspension som börjar innan två år har förflutit från det att invalidpensionen upphörde, fastställs ålderspensionen enligt samma grunder som den ovan nämnda invalidpensionen.
68 §
Avdrag för pension eller motsvarande förmån från utlandet
Från pension som betalas enligt denna lag avdras sådan pension eller motsvarande förmån från utlandet som betalas till en i utlandet anställd arbetstagare i statens tjänst och i vars kostnader staten har deltagit, till den del den baserar sig på samma arbetsinkomst som pension enligt denna lag.
En förmån som motsvarar i 1 mom. nämnd pension dras av från pension enligt denna lag i enlighet med de beräkningsgrunder som fastställs av finansministeriet.
69 §
Pensionstillväxt för året för pensionsfallet
Har en arbetstagare inkomster som omfattas av denna lag under minst tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet och dessa inkomster uppgår till minst 6 000 euro varje år, tillväxer pensionen för året för pensionsfallet på grundval av inkomsterna under året före året för pensionsfallet. Inkomsterna under det föregående året multipliceras med antalet månader från ingången av året för pensionsfallet till utgången av månaden för pensionsfallet och divideras med 12.
Om inkomsterna under året före året för pensionsfallet trots allt avviker från de genomsnittliga inkomsterna under de föregående två åren med över 10 procent eller om arbetstagaren under året för pensionsfallet har varit berättigad till förmåner enligt 62 § eller lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier, tillämpas inte 1 mom. utan pensionen för året för pensionsfallet tillväxer på grundval av de inkomster som omfattas av denna lag och som har betalats före pensionsfallet.
70 §
Lönekoefficient
De inkomstgränser och belopp som anges i denna lag justeras årligen vid ingången av januari med en koefficient, i vilken vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån utgör 0,8 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,2 (lönekoefficient). Lönekoefficienten fastställs årligen av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 100 § i lagen om pension för arbetstagare.
Vid beräkningen av en pension justeras årsinkomsterna med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar.
Inkomstgränserna och beloppen enligt denna lag motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 1 mom.
71 §
Engångsförhöjning av invalidpension
En engångsförhöjning läggs till arbetstagarens invalidpension och rehabiliteringsstöd från ingången av det kalenderår fram till vilket det har gått fem kalenderår sedan invalidpensionen eller rehabiliteringsstödet började.
Engångsförhöjningen räknas ut på basis av den pension som beviljats arbetstagaren enligt denna lag. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen så att förhöjningen är 21 procent, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är 24―26 år. Förhöjningsprocentsatsen sjunker för varje levnadsår med 0,7 procentenheter. Förhöjningen görs inte, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen har fyllt 55 år. Någon engångsförhöjning görs inte på rehabiliteringstillägg.
72 §
Livslängdskoefficient
Efter 2009 anpassas pensionsskyddet till förändringen i den förväntade medellivslängden genom att pensionen, när ålderspensionen börjar, omräknas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyllde 62 år. Om ålderspensionen börjar före det år då arbetstagaren fyller 62 år, omräknas den med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen började.
När en invalidpension ändras till ålderspension vid 62 års ålder eller senare, justeras pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år arbetstagaren fyller 62 år. Om en invalidpension ändras till ålderspension före det år då 62 års ålder uppnås, justeras pensionen ändå med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen ändras till ålderspension.
Livslängdskoefficienten fastställs årligen av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 83 § i lagen om pension för arbetstagare.
73 §
Primära förmåner som dras av från pension
Från pension enligt denna lag avdras följande primära förmåner:
1) dagpenning eller olycksfallspension som grundar sig på lagen om olycksfallsförsäkring,
2) ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension beviljad med stöd av trafikförsäkringslagen,
3) ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring,
4) ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen,
5) livränta beviljad med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), och
6) dagpenning eller olycksfallspension beviljad med stöd av lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990).
Om en arbetstagare har rätt till en i 1 mom. nämnd förmån, betalas i pension enligt denna lag en lika stor del av skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av alla arbetspensioner och den i 1 mom. nämnda förmånen som pensionen enligt denna lag utgör av samtliga arbetspensioner.
Som primär förmån betraktas även en sådan förmån från en annan stat som motsvarar en förmån som avses i 1 mom. Om, när arbetstagarens pension bestäms, återstående tid skall beaktas enligt pensionslagstiftningen i två eller flera EU- eller EES-länder eller länder med vilka en överenskommelse om social trygghet ingåtts, förhindras överlappande återstående tid genom att återstående tid beviljas enligt denna lag i samma förhållande som förhållandet mellan arbetstagarens försäkringstid enligt arbetspensionslagarna och försäkringstiden i alla länder som beviljar återstående tid.
74 §
Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån
Beviljas pensionstagaren en primär förmån eller ändras beloppet av en primär förmån eller en pension enligt denna lag av någon annan orsak än en i 75 § avsedd indexjustering, justeras pensionsbeloppet. Pensionsbeloppet justeras också, om från pension som avses i denna lag har avdragits en primär förmån och pensionstagaren beviljas annan arbetspension. Från delinvalidpension avdras dock inte dagpenning eller ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfallsförsäkring, trafikförsäkringslagen eller lagen om olycksfall i militärtjänst, om dagpenningen eller ersättningen har beviljats på grund av ett olycksfall eller en trafikskada som inträffat under tiden med delinvalidpension.
Pensionen justeras från den tidpunkt vid vilken en förmån som avses i 1 mom. beviljas eller från den tidpunkt vid vilken beloppet av förmånen eller en pension enligt denna lag ändras. Om pensionstagaren beviljas en i 73 § 3 mom. avsedd förmån från utlandet eller beloppet av en sådan förmån ändras, justeras pensionsbeloppet från ingången av kalendermånaden efter den under vilken Statskontoret får kännedom om att en sådan förmån beviljas eller ändras.
Pensionsbeloppet justeras inte, om den primära förmånen beviljas eller dess belopp ändras för högst fyra månader från det att förmånen började eller ändrades.
75 §
Indexjustering av pensionen
Pension enligt denna lag justeras kalenderårsvis enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare.
4 kap.
Familjepension
76 §
Rätten till familjepension
När en arbetstagare avlidit betalas hans eller hennes förmånstagare på ansökan familjepension i enlighet med denna lag. Betalningen av familjepension förutsätter att arbetstagaren (förmånslåtaren) hade rätt till eller fick pension enligt denna lag.
77 §
Förmånstagare
Förmånstagare är en efterlevande make, en tidigare make och barn. Familjepensionen betalas i form av efterlevandepension och barnpension.
Rätt till familjepension har inte den som genom brott uppsåtligen har orsakat förmånslåtarens död.
78 §
Efterlevande makes rätt till pension
En efterlevande make har rätt till efterlevandepension, om
1) han eller hon hade ingått äktenskap med förmånslåtaren innan denne hade fyllt 65 år, och
2) han eller hon har eller har haft ett gemensamt barn med förmånslåtaren.
Rätt till efterlevandepension har också en sådan efterlevande make vars äktenskap har ingåtts innan den efterlevande maken fyller 50 år och förmånslåtaren 65 år och äktenskapet har varat minst fem år, om
1) den efterlevande maken har fyllt 50 år vid förmånslåtarens död, eller
2) den efterlevande maken har fått invalidpension enligt en arbetspensionslag eller folkpensionslagen (347/1956) i minst tre års tid vid förmånslåtarens död.
En efterlevande make har inte rätt till efterlevandepension enligt 1 mom., om barnet har givits som adoptivbarn utanför familjen före förmånslåtarens död eller är förmånslåtarens barn som den efterlevande maken adopterat efter förmånslåtarens död.
Har den efterlevande maken på basis av ett tidigare äktenskap rätt att få familjepension som motsvarar pension enligt en arbetspensionslag, uppkommer inte rätt till ny familjepension.
79 §
Tidigare makes rätt till pension
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller ett avtal som har fastställts av socialnämnden var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till den tidigare maken. I fråga om en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension.
80 §
Barns rätt till pension
Rätt till barnpension vid förmånslåtarens död har ett barn som inte har fyllt 18 år och som är
1) barn till förmånslåtaren, eller
2) barn till den efterlevande maken och som bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken vid förmånslåtarens död.
Barnpension beviljas i första hand efter barnets egen förälder. Rätt till barnpension kan inte uppkomma efter flera än två förmånslåtare samtidigt. Om ett barn som får barnpension efter två förmånslåtare senare beviljas barnpension efter sin egen förälder, upphör den barnpension som först beviljats efter annan förmånslåtare när den barnpension som beviljas efter den egna föräldern börjar.
81 §
Grund för familjepension
Familjepensionen fastställs på basis av den ålderspension eller fulla invalidpension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. När familjepensionen grundar sig på ålderspension, beaktas ålderspensionen utan den omräkning med livslängdskoefficienten som avses i 72 §. En ny pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på.
Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som nämns i 1 mom., räknas den pension ut som grund för familjepensionen som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension.
I grunden för familjepensionen beaktas inte avdrag enligt 73 § som beror på förmånslåtarens pension.
Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 71 § avsedd engångsförhöjning, ökas förmånslåtarens invalidpension, vilken räknas ut som grund för familjepensionen, med en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångsförhöjningen till förmånslåtarens invalidpension, som räknas ut som grund för familjepensionen, från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepensionen har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 71 § 2 mom. enligt hur gammal förmånslåtaren skulle ha varit vid tidpunkten för förhöjningen.
82 §
Efterlevande makes och tidigare makes pension
Av grunden för familjepensionen utgör efterlevandepensionen, om inte något annat följer av 2 mom. eller 85―88 §,
1) 6/12 om förmånstagare är den efterlevande maken ensam eller den efterlevande maken och ett barn,
2) 5/12 om förmånstagare är den efterlevande maken och två barn,
3) 3/12 om förmånstagare är den efterlevande maken och tre barn, och
4) 2/12 om förmånstagare är den efterlevande maken och fyra eller flera barn.
Storleken av familjepensionen för en tidigare make till förmånslåtaren fastställs så att dess andel av den efterlevandepension som har räknats ut enligt 1 mom. blir lika stor som vad 60 procent av det underhållsbidrag som förmånslåtaren har betalat till sin tidigare make utgör av förmånslåtarens pension enligt 81 §. Är också en efterlevande make förmånstagare, uppgår det sammanlagda beloppet av tidigare makars familjepensioner till högst hälften av efterlevandepensionen. Det sammanlagda beloppet dras av från efterlevandepensionen och fördelas mellan de tidigare makarna i samma förhållande som underhållsbidragen.
83 §
Barnpensionens belopp
Av grunden för familjepensionen utför barnpensionen sammanlagt, om inte något annat följer av 85 §,
1) 4/12 om det finns ett barn,
2) 7/12 om barnen är två,
3) 9/12 om barnen är tre, och
4) 10/12 om barnen är fyra eller flera.
Det sammanlagda beloppet av barnpensionen fördelas jämnt mellan de barn som är förmånstagare.
84 §
Justering av familjepension
Familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna justeras, om antalet förmånstagare ändras. Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter förändringen.
Familjepensionens belopp justeras också när en engångsförhöjning i enlighet med 81 § 4 mom. läggs till den invalidpension som ligger till grund för familjepensionen. I detta fall justeras familjepensionen från samma tidpunkt som vid vilken engångsförhöjningen läggs till invalidpensionen.
85 §
Förmåner som dras av från familjepension
Från familjepension avdras en familjepension eller ersättning som motsvarar en i 73 § avsedd primär förmån. Familjepensionens belopp justeras, om förmånstagaren beviljas familjepension som motsvarar en primär förmån eller familjepension enligt arbetspensionslagarna och från familjepension enligt denna lag har avdragits en primär förmån. I övrigt iakttas i tillämpliga delar 73 och 74 §.
86 §
Minskning av efterlevandepension
Pensioner som den efterlevande maken får på basis av förvärvsarbete och som grundar sig på arbetspensionslagarna minskar efterlevandepensionen. När efterlevandepensionen minskas beaktas de pensioner som den efterlevande maken får utan avdrag för de primära förmåner som avses i 73 §, och den efterlevande makens delinvalidpension beaktas till ett belopp som motsvarar full invalidpension. När efterlevandepensionen minskas beaktas dessutom en förmån som motsvarar ovan nämnda pension och som betalas eller borde betalas till den efterlevande maken från utlandet eller på basis av anställning vid en institution inom Europeiska gemenskaperna eller vid en internationell organisation.
Efterlevandepensionen minskas från ingången av den sjunde kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Har den efterlevande maken vid förmånslåtarens död fyllt 65 år eller får han eller hon i 1 mom. nämnd pension, minskas efterlevandepensionen dock från ingången av kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter förmånslåtaren bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken vid fömånslåtarens död, minskas efterlevandepensionen inte förrän det yngsta barnet fyller 18 år.
Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom., betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denne skulle ha beviljats om han eller hon i den mån som berättigar till full invalidpension hade blivit arbetsoförmögen på förmånslåtarens dödsdag eller på den dag då ett i 2 mom. avsett barn fyller 18 år (den efterlevande makens kalkylerade pension). Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd av en institution inom Europeiska gemenskaperna eller av en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som den efterlevande maken skulle ha beviljats om hans eller hennes arbete som hänför sig till försäkringstid som grundar sig på en anställning utomlands, vid en institution inom Europeiska gemenskaperna eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag.
Om Statskontoret meddelar beloppet av den efterlevande makens kalkylerade pension till en annan pensionsanstalt för fastställande av efterlevandepensionen enligt en annan arbetspensionslag, har den efterlevande maken rätt att av Statskontoret på begäran få ett beslut om beloppet av den kalkylerade pensionen.
87 §
Grund för minskning av efterlevandepension samt belopp
Efterlevandepensionen minskas om den efterlevande makens i 86 § avsedda arbetspensioner överstiger grunden för minskningen av pensionen. Minskningen av pensionen är 50 procent av skillnaden mellan de arbetspensioner som avses i 86 § och grunden för minskningen av pensionen. Grunden för minskningen av pensionen är
1) 649,69 euro per månad, om förmånslåtarens enligt 81 § uträknade pension och andra arbetspensioner tillsammans överstiger nämnda belopp,
2) det sammanlagda beloppet av förmånslåtarens enligt 81 § uträknade pension och andra arbetspensioner, om det sammanlagda beloppet av dessa arbetspensioner överstiger 324,77 euro men inte 649,69 euro,
3) 324,77 euro, om det sammanlagda beloppet av de arbetspensioner som nämns i 1 punkten är högst 324,77 euro.
När grunden för minskningen av pensionen fastställs beaktas en förmån som motsvarar arbetspensioner och som betalas från utlandet eller på basis av en anställning vid en institution inom Europeiska gemenskaperna eller vid en internationell organisation på det sätt som föreskrivs i 86 § 1 och 3 mom.
Har den efterlevande maken rätt att utöver efterlevandepension enligt denna lag få efterlevandepension enligt någon annan arbetspensionslag, avdras från efterlevandepensionen enligt denna lag ett belopp som utgör en lika stor del av den ovan avsedda minskningen som efterlevandepensionen enligt denna lag utgör av alla efterlevandepensionerna enligt arbetspensionslagarna.
När efterlevandepensionen minskas omräknas den med den livslängdskoefficient enligt 72 § som har fastställts för det år då pensionen minskas.
88 §
Minskning av efterlevandepension i särskilda fall
När efterlevandepensionen minskas beaktas på ansökan av den efterlevande maken i stället för arbetspensionerna den efterlevande makens genomsnittliga förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpension, om
1) den efterlevande maken inte får arbetspension på grundval av eget arbete eller om den efterlevande maken får delinvalidpension,
2) den efterlevande maken har ansökt om detta inom fem år efter förmånslåtarens död eller då efterlevandepensionen minskas första gången, och
3) summan av de nämnda förvärvsinkomsterna och på dem grundade förmåner samt delinvalidpensionen, då 60 procent av förvärvsinkomsterna beaktas, är minst 25 procent mindre än den pension som i enlighet med 86 § har fastställts för den efterlevande maken.
Den genomsnittliga förvärvsinkomst som avses i 1 mom. räknas ut på grundval av den efterlevande makens inkomster under sex månader före ansökan, och minskningen av pensionen i enlighet med 1 mom. görs tidigast från ingången av denna retroaktiva period.
Efterlevandepensionen justeras, om det i den efterlevande makens förhållanden sker en sådan förändring att villkoren i 1 mom. inte längre uppfylls. Dessutom justeras efterlevandepensionen, om den efterlevande maken beviljas pension enligt arbetspensionslagarna i någon annan form än deltidspension.
När efterlevandepensionen justeras används samma grund för minskning av pensionen som när efterlevandepensionen minskades första gången.
89 §
Begynnelsetidpunkten för familjepension och utbetalning retroaktivt
Familjepension betalas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förmånslåtaren avled. Till ett barn som fötts efter förmånslåtarens död betalas familjepension från ingången av kalendermånaden efter barnets födelse.
Familjepension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad då ansökan om pension gjordes.
90 §
Beviljande av familjepension för viss tid
Kan någon utredning om förmånslåtarens död inte läggas fram, men det är sannolikt att förmånslåtaren har avlidit genom drunkning, till följd av någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan familjepension beviljas för viss tid.
Om familjepension beviljas för viss tid i enlighet med 1 mom., dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar.
91 §
Anmälningsskyldighet
Den som får efterlevandepension är skyldig att underrätta Statskontoret om att han eller hon har ingått äktenskap.
Om ett barn som får barnpension ges som adoptivbarn till någon annan än förmånslåtarens efterlevande make eller dennes make, är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta Statskontoret om adoptionen.
92 §
Upphörande av familjepension
Rätten till efterlevandepension upphör om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år.
Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år eller om barnet ges som adoptivbarn till någon annan än den efterlevande maken eller dennes nya make.
93 §
Engångsbetalning av efterlevandepension
När efterlevandepensionen upphör i enlighet med 92 § 1 mom., betalas den efterlevande maken ett engångsbelopp som är lika stort som efterlevandepensionen för tre år hade varit.
Grunden för beloppet är den månadspension som senast har utbetalats eller, om Statskontoret är sista pensionsanstalt enligt 7 kap., det sammanlagda beloppet av de pensioner Statskontoret betalat per månad.
94 §
Avdrag för familjepension som betalas på grundval av en försäkring som tecknats av arbetsgivaren
Har förmånstagaren rätt att på grundval av en försäkring som tecknats av arbetsgivaren få familjepension, avdras från den familjepension som betalas enligt denna lag den del av familjepensionen på grundval av försäkringen som skall anses vara finansierad av staten.
5 kap.
Militärpensioner
95 §
Militärer
I detta kapitel avses med militärer sådana tjänstemän som tjänstgör i tjänster eller uppdrag som kräver militärutbildning eller tjänstemän som tjänstgör i särskilt föreskrivna militära tjänster.
På militärer tillämpas det som bestäms i denna lag, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.
96 §
Rätten att gå i pension
En militär har rätt att få ålderspension, om han eller hon har uppnått sin avgångsålder, fastän han eller hon inte uppnått sin pensionsålder enligt denna lag.
En militär som tjänstgör i en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts tjänsteexamen för officer eller institutofficer, har dessutom rätt att få ålderspension, om
1) militären har militär grad,
2) militären har fyllt 48 år när anställningen upphör och 55 år innan pensionen börjar eller är tjänsteman som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen och har fyllt 45 år när anställningen upphör och innan pensionen börjar,
3) militären, när han eller hon avgår från sin tjänst, har en anställningstid i militära tjänster eller uppdrag som avses i 95 § vilken uppgår till minst 30 år minskad med de fulla månader som för hans eller hennes del återstår till 55 års ålder eller, om han eller hon är tjänsteman som tjänstgör i flygaruppdrag, har en anställningstid som uppgår till minst 20 år i en tjänst som förutsätter flygarexamen, och
4) villkoren i fråga om de pensionsgrundande arbetsinkomsterna enligt 98 § i denna lag uppfylls.
En militär som tjänstgör vid försvarsmakten i en specialofficerstjänst, som militärpräst eller underofficer eller i en militär specialtjänst eller vid gränsbevakningsväsendet i en specialofficers-, gränsbevakar- eller sjöbevakartjänst har dessutom rätt att få ålderspension, om
1) han eller hon har fyllt 55 år när anställningen upphör,
2) han eller hon har en anställningstid om minst 30 år i militära tjänster eller uppdrag som avses i 95 §, och
3) villkoren i fråga om de pensionsgrundande arbetsinkomsterna enligt 98 § i denna lag uppfylls.
En militär har inte rätt till förtida ålderspension eller deltidspension.
97 §
Den pensionsgrundande arbetsinkomsten
När den arbetsinkomst som pensionen grundar sig på räknas ut för en militär beaktas endast inkomsterna enligt 98 § för högst 10 år före pensionsfallet eller på motsvarande sätt för tiden före anställningens upphörande. Den pensionsgrundande arbetsinkomsten räknas ut med beaktande av 61 och 70 §, och summan divideras med antalet dagar som berättigar till militärpension under granskningstiden. Talet i fråga multipliceras med 30.
98 §
Pensionstillväxt
En militärs pension tillväxer för varje till pensionstid hänförlig dag med 1/180 procent av de pensionsgrundande arbetsinkomsterna, dock med högst 2 procent per år. Pensionen för en tjänsteman som tjänstgör i flygaruppdrag vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet tillväxer för varje till pensionstid hänförlig dag med 1/120 procent av de pensionsgrundande arbetsinkomsterna, dock med högst 3 procent per år. En militärs pension för återstående tid tillväxer såsom i arbete till den del återstående tid inräknas i pensionen, till utgången av den månad under vilken militären fyller 50 år. Detta moment tillämpas endast, om
1) en militär i militär tjänst har pensionsgrundande inkomster som i medeltal uppgår till minst 12 000 euro om året och han eller hon under de fem kalenderår som omedelbart föregår uppnåendet av föreskriven pensionsålder eller anställningens upphörande under minst tre kalenderår i sådan tjänst har pensionsgrundande inkomster som uppgår till minst ovan nämnt belopp, eller
2) invalidpension beviljas med tillämpning av 55 §.
För oavlönad tid som avses i 62 § i denna lag tillväxer pensionen för en militär på samma sätt som för en arbetstagare i annan än militär tjänst.
99 §
Pensionens maximibelopp
Maximibeloppet av pensionen för en militär får vara högst 60 procent av den i detta kapitel avsedda pensionsgrundande arbetsinkomsten. Maximibeloppet gäller förmåner som beviljas eller som en arbetstagare får rätt till i samband med militärpensionsfall. Avdraget görs på militärpensionen.
6 kap.
Ansökan om pension och förhandsbeslut
100 §
Ansökan om pension
Pension skall sökas hos Statskontoret på en för ändamålet fastställd blankett. Till ansökan skall fogas den utredning som behövs för att pensionsärendet skall kunna avgöras.
Närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för ansökan om pension utfärdas genom förordning av finansministeriet.
101 §
Utredning av hälsotillståndet hos den som ansöker om invalidpension
Den som ansöker om invalidpension skall tillställa Statskontoret ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd. Utlåtandet skall innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Statskontoret kan dock också godkänna ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning. Om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl till det, kan Statskontoret inhämta ett läkarutlåtande också på egen bekostnad.
Den som ansöker om invalidpension är, om Statskontoret så bestämmer, skyldig att för utredning av hur mycket arbetsförmågan är nedsatt låta sig undersökas hos en av Statskontoret namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Statskontoret. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får pensionsansökan avgöras med stöd av den utredning som Statskontoret har tillgång till.
Statskontoret skall ersätta kostnaderna för den undersökning som avses i 2 mom., till vilka räknas också skäliga resekostnader och ett skäligt dagtraktamente för en resa som i enlighet med vad som bestämts i fråga om undersökningen har gjorts till en annan ort.
102 §
Ansökan om pension på en arbetstagares vägnar
Om en arbetstagare på grund av ålder, skada eller sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om pension eller i övrigt sköta sina pensionsärenden och arbetstagaren saknar en intressebevakare, kan en av Statskontoret godkänd nära anhörig till arbetstagaren eller någon annan som huvudsakligen har skött arbetstagaren, på arbetstagarens vägnar ansöka om pension och även i övrigt föra arbetstagarens talan i ärenden som gäller pension enligt denna lag.
103 §
Anhängiggörande av pensionsansökan
En pensionsansökan anses vara gjord den dag den kommit in till Statskontoret, en pensionsanstalt som avses i en arbetspensionslag eller Pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen har bemyndigat för ändamålet.
104 §
Beslutsfattande och delgivning av beslut
Sedan nödvändiga upplysningar har erhållits skall pensionsansökan avgöras utan dröjsmål.
Statskontoret delger sitt beslut genom att beslutet sänds per brev till mottagaren under den adress han eller hon har uppgett eller delger det elektroniskt på det sätt som lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) föreskriver. För maskinellt undertecknande av beslut gäller bestämmelserna i den nämnda lagen.
105 §
Läkares medverkan i beslutsfattandet i Statskontoret
En eller flera legitimerade läkare skall delta i Statskontorets beredning av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering och andra ärenden som inbegriper medicinska frågor. En läkare vid Statskontoret kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) bestäms om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.
106 §
Förhandsbeslut om pensionsrätt
Statskontoret kan meddela förhandsbeslut om
1) huruvida sökanden har en anställning som omfattas av denna lag eller huruvida han eller hon under en viss tidpunkt har haft en sådan anställning,
2) vilken en arbetstagares ålder för ålderspension är,
3) huruvida lön eller annan ersättning som betalas till arbetstagaren är sådan arbetsinkomst enligt 59 § som utökar pensionen, och
4) andra med dessa jämförbara omständigheter som är viktiga för sökanden.
Förhandsbeslutet skall tillämpas när pensionsbeslut meddelas den person som förhandsbeslutet gäller, förutsatt att pensionen beviljas med stöd av de bestämmelser som förhandsbeslutet grundar sig. Avvikelse från förhandsbeslutet kan dock ske till sökandens förmån.
107 §
Förhandsbeslut om rätten till delinvalidpension
En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket det framgår om han eller hon uppfyller de i 35 § 4 mom. nämnda villkoren för delinvalidpension. Förhandsbeslutet ges av Statskontoret, när det skulle ha varit behörigt att avgöra en pensionsansökan om arbetstagaren hade ansökt om pension i stället för om förhandsbeslut.
Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för Statskontoret, om en på beslutet grundad pensionsansökan görs inom nio månader eller inom en av arbetstagaren och arbetsgivaren avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft.
108 §
Förhandsbeslut om rätten till arbetspensionsrehabilitering
En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut om huruvida han eller hon uppfyller de i 24 § föreskrivna villkoren för arbetspensionsrehabilitering. Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för Statskontoret, om arbetstagaren lämnar in en rehabiliteringsplan till Statskontoret inom nio månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft.
7 kap.
Sista pensionsanstalt
109 §
Den sista pensionsanstaltens uppgifter
Om en arbetstagare har omfattats av pensionsskydd såväl enligt denna lag som enligt en annan pensionslag för den offentliga sektorn eller en pensionslag för den privata sektorn och om hans eller hennes anställning vid pensionsfallet eller sista anställning före pensionsfallet omfattades av denna lag, skall Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt
1) ge en beslutssammanställning som upptar Statskontorets beslut samt beslut av andra pensionsanstalter som sköter pensionsskydd enligt pensionslagarna för den offentliga sektorn och enligt pensionslagarna för den privata sektorn samt motsvarande familjepensionsskydd, och
2) betala de pensioner som avses i beslutssammanställningen samt sköta övriga uppgifter i anknytning till pensionerna.
Om det för arbetstagaren vid tidpunkten för pensionsfallet eller senast därförinnan har ordnats pensionsskydd i en annan pensionsanstalt inom den offentliga sektorn eller i en pensionsanstalt inom den privata sektorn, skall den i egenskap av sista pensionsanstalt sköta de uppgifter som avses i 1 mom. även i fråga om pensionsskyddet enligt denna lag.
110 §
Arbete som omfattas av arbetspensionslagar för den offentliga och den privata sektorn
Om återstående tid beaktas när pensionen fastställs, sköts de uppgifter som avses i 109 § i egenskap av sista pensionsanstalt av den pensionsanstalt inom den offentliga eller privata sektorn där pensionsskyddet för arbetstagaren hade ordnats vid utgången av kalenderåret före pensionsfallsåret eller före den tidpunkten senast hade ordnats.
Vad som i 1 mom. och 109 § bestäms om sista pensionsanstalt tillämpas inte på invalidpension, om pensionsskyddet för arbetstagaren vid utgången av kalenderåret före pensionsfallsåret eller före den tidpunkten senast hade ordnats i Statskontoret eller i en annan pensionsanstalt inom den offentliga sektorn och arbetstagaren har inkomster enligt lagen om pension för arbetstagare och enligt lagen om sjömanspensioner till ett belopp av sammanlagt minst 12 566,70 euro under de två sista kalenderåren före pensionsfallsåret. Vad som i 1 mom. och i 109 § bestäms om sista pensionsanstalt tillämpas inte heller på invalidpension, om arbetstagaren har en sådan fortgående anställning enligt denna lag som har börjat under pensionsfallsåret och pensionsskyddet för arbetstagaren vid utgången av kalenderåret före pensionsfallsåret eller före den tidpunkten senast hade ordnats i en pensionsanstalt inom den privata sektorn eller annan pensionsanstalt inom den offentliga sektorn än i Statskontoret.
Om deltidspension beviljas samtidigt såväl enligt denna lag som enligt andra pensionslagar för den offentliga sektorn eller pensionslagar för den privata sektorn, beviljas pensionen av pensionsanstalterna var för sig.
111 §
Förhandlingsskyldighet
När Statskontoret är sista pensionsanstalt skall det före sitt beslut begära att pensionsanstalten inom den privata sektorn ger en bedömning av arbetstagarens arbetsförmåga, om pensionsbeloppet från pensionsanstalten inom den privata sektorn överstiger 688,02 euro per månad och Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt avgör arbetstagarens rätt till invalidpension enligt 35 § 1 mom. 1 punkten.
Om Statskontoret och pensionsanstalten inom den privata sektorn är av olika åsikt om bedömningen av arbetstagarens arbetsförmåga, avgör de pensionsärendet var för sig.
112 §
Utbetalande pensionsanstalt såsom sista pensionsanstalt
En pensionsanstalt som betalar ålders-, invalid- eller deltidspension till en pensionstagare betraktas som sista pensionsanstalt även när pensionstagaren beviljas ålderspension. En pensionsanstalt som betalar deltidspension eller invalidpension till en pensionstagare betraktas som sista pensionsanstalt också när pensionstagaren beviljas en ny invalidpension, om inte något annat följer av 110 § 2 mom. När man behandlar ett invalidpensionsärende som skall beviljas efter deltidspension bestäms den sista pensionsanstalten dock enligt 109 och 110 §.
113 §
Den sista pensionsanstaltens kostnader
Har Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt betalat ut pension eller familjepension enligt andra arbetspensionslagar, eller har en annan pensionsanstalt i egenskap av sista pensionsanstalt betalat ut pension enligt denna lag, skall Statskontoret utreda kostnaderna mellan pensionsanstalterna och av pensionsanstalten ta ut eller hos denna gottgöra dessa pensionskostnader inklusive ränta senast under det kalenderår som följer på utbetalningsåret. Förskott kan också betalas för ändamålet.
Pensionskostnaderna tas ut och gottgörs enligt vad Statskontoret, Pensionsskyddscentralen, den kommunala pensionsanstalten, evangelisk-lutherska kyrkans centralfond och Folkpensionsanstalten närmare avtalar särskilt om saken.
114 §
Närmare bestämmelser om sista pensionsanstalt
Pensionsanstalterna kan komma överens om att arrangemanget med sista pensionsanstalt iakttas också i de situationer som avses i 110 § 2 och 3 mom. eller i andra situationer där arrangemanget enligt lagens bestämmelser inte skall iakttas. Pensionssökanden skall då underrättas om vilken pensionsanstalt som sköter hans eller hennes pensionsärende.
Om det är oklart vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan, avgör Pensionsskyddscentralen ärendet på begäran av en pensionsanstalt. Pensionsskyddscentralens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.
Närmare bestämmelser om hur den behöriga pensionsanstalten enligt 109 och 112 § bestäms utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 kap.
Utbetalning av pension
115 §
Utbetalning av pension
Pensionen betalas månatligen vid en av Statskontoret bestämd tidpunkt genom ett penninginstitut som pensionstagaren uppgett och som är verksamt i Finland. Pensionen kan även betalas till pensionstagarens konto utomlands.
En pensionssökande kan på begäran betalas förskott innan pensionsbeslutet getts, om avgörandet av ärendet fördröjs av en orsak som inte beror på sökanden. Förskottet dras av när pensionen enligt pensionsbeslutet senare börjar betalas ut.
116 §
Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning
Pension betalas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken rätten till pension uppkommit, om inte något annat följer av 2 kap. Ålderspension betalas tidigast från ingången av månaden efter den då löneutbetalningen upphört. Pension enligt denna lag betalas dock inte för den tid då arbetstagaren har rätt att få i lag, kollektivavtal eller arbetsavtal angiven lön eller motsvarande ersättning under uppsägningstiden eller då arbetstagaren på basis av något annat avtal eller arrangemang av sin arbetsgivare får en ekonomisk förmån som kan periodiseras på basis av arbetstagarens stabiliserade lön, exklusive av arbetsgivaren anordnad eller anskaffad utbildning. Pension utbetalas till utgången av den kalendermånad under vilken rätten till pension har upphört.
Om Statskontoret har skäl att misstänka att pensionstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension, kan det avbryta utbetalningen av pensionen. En förutsättning är att Statskontoret har begärt en utredning av pensionstagaren om omständigheter i anslutning till pensionsbeloppet eller pensionsrätten, men pensionstagaren inte presenterar någon sådan utredning inom en skälig tid som Statskontoret anger. Utbetalningen av pension avbryts eller pensionsbeloppet sänks från början av den kalendermånad som följer närmast på den under vilken orsaken till avbrottet eller sänkningen uppkommit.
Kan någon utredning om pensionstagarens död inte läggas fram, men är det sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, till följd av någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan Statskontoret dra in pensionen från den dag då pensionstagaren försvunnit.
117 §
Engångsbelopp
Om beloppet av en ålderspension, familjepension eller full invalidpension före avdraget för en primär förmån enligt 73, 74 och 85 § understiger 20 euro per månad, kan Statskontoret betala ut pensionen som ett engångsbelopp. Engångsbeloppet räknas ut enligt de koefficienter för engångsbelopp som avses i 114 § 6 mom. i lagen om pension för arbetstagare och i fråga om vilka social- och hälsovårdsministeriet utfärdar bestämmelser genom förordning.
Är beloppet av den pension som avses i 1 mom. minst 20 euro, men högst 50 euro per månad, kan Statskontoret betala ut pensionen som ett engångsbelopp, om pensionstagaren har underrättats om att pensionen betalas ut som ett engångsbelopp och om pensionstagaren inte har motsatt sig detta inom en skälig tid som Statskontoret anger.
Engångsbeloppet av invalidpension som beviljats tills vidare innehåller även den ålderspension som skall beviljas efter invalidpensionen.
När invalidpension betalas som ett engångsbelopp, betalas den retroaktiva pensionen inte till sjukförsäkringsfonden.
När Statskontoret betalar pension utifrån en beslutssammanställning som nämns i 109 § avses med pensionsbeloppet enligt 1 och 2 mom. det sammanlagda beloppet av de pensioner som ingår i beslutssammanställningen.
118 §
Dröjsmålsförhöjning
Försenas utbetalningen av pension som avses i denna lag, skall Statskontoret betala den försenade pensionen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Skyldigheten att betala pensionen förhöjd gäller också de pensioner som Statskontoret med stöd av 7 kap. betalar i egenskap av sista pensionsanstalt.
Skyldigheten att betala pensionen förhöjd enligt 1 mom. gäller inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på grund av ett regressanspråk från någon av dem.
Dröjsmålsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte.
119 §
Beräkning av dröjsmålsförhöjningen
Förhöjning av pension räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren ansökt om pension samt lämnat in en sådan utredning om pensionens grund som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande även av Statskontorets möjligheter att inhämta utredning. Dröjsmålsförhöjningen räknas från förfallodagen för en sådan pensionspost som senare skall betalas med stöd av samma beslut.
Om ändring har sökts i Statskontorets beslut, kan besvärsinstansen bestämma att förhöjningen skall uträknas från en senare tidpunkt. Detta förutsätter att Statskontoret visar att det under tiden för ändringssökandet har inträffat en väsentlig förändring i arbetstagarens förhållanden.
Försenas utbetalningen av pension av en orsak som beror på pensionstagaren, är Statskontoret inte skyldigt att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag då Statskontoret har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger. Om utbetalningen av pensionen fördröjs till följd av en bestämmelse i lag eller ett avbrott i betalningsförmedlingen eller något annat liknande allmänt hinder, är Statskontoret inte skyldigt att betala pensionen förhöjd för den dröjsmålstid som ett sådant hinder orsakat.
120 §
Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan
Har Statskontoret beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt och har arbetsgivaren för samma tid betalat arbetstagaren lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som utbetalats i lön för samma tid. Den kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) motsvarar lön som arbetsgivaren betalar, och pensionen betalas på ansökan till sjukkassan på samma sätt som till arbetsgivaren.
Betalar arbetsgivaren lön till en arbetstagare för samma tid som den för vilken arbetstagaren får rehabiliteringspenning eller invalidpension och till pensionen hörande rehabiliteringstillägg, iakttas vid betalning av rehabiliteringspenningen eller invalidpensionen och dess rehabiliteringstillägg samma förfarande som i 1 mom. bestäms för betalning av invalidpension.
Har en arbetstagare i stället för invalidpension beviljats ålderspension retroaktivt på det sätt som avses i 50 § 3 mom. från ingången av månaden efter den under vilken han eller hon uppnådde 63 års ålder och har arbetsgivaren för samma tid betalat honom eller henne lön för sjukdomstiden, betalas pensionen för denna tid med arbetsoförmåga på ansökan till arbetsgivaren högst till det belopp som betalats i lön för samma tid.
Har Statskontoret beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt eller ålderspension i de fall som avses i 3 mom. och har arbetsgivaren för samma tid betalat honom eller henne lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som betalats i lön för samma tid.
Pension, rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg betalas inte till arbetsgivaren eller sjukkassan till den del betalning med stöd av 121 § skall ske till sjukförsäkringsfonden och inte heller när arbetsgivaren eller sjukkassan med stöd av någon annan lag har fått ersättning för lön som de betalat.
121 §
Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden
Om en arbetstagare har fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen för samma tid som den för vilken han eller hon beviljas ålderspension, betalas ålderspensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den sjukdagpenning som har betalats för samma tid.
Beviljas full invalidpension retroaktivt efter den primärtid som avses i 39 § 1 mom. och har för samma tid betalats dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas invalidpensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.
Beviljas rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg retroaktivt för samma tid som den för vilken arbetstagaren har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget till sjukförsäkringsfonden till den del de till sina belopp motsvarar den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.
122 §
Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa
Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller utbildningsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice för samma tid för vilken arbetstagaren beviljas pension retroaktivt, skall Statskontoret på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den arbetslöshetsdagpenning, det arbetsmarknadsstöd, det utbildningsstöd eller den utbildningsdagpenning som har betalats för samma tid.
Om en arbetstagare tillfälligt har fått pension som utbetalats av Folkpensionsanstalten enligt 45 § i folkpensionslagen eller ovan nämnda pension och bostadsbidrag enligt 1 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (591/1978) för samma tid för vilken arbetstagaren med anledning av ändringssökande beviljas pension enligt denna lag retroaktivt, skall Statskontoret betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten på dess yrkande till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den förmån som Folkpensionsanstalten har betalat för samma tid till ett för stort belopp.
Statskontoret kan betala en pension som det beviljat retroaktivt till Folkpensionsanstalten på det sätt som avses i 2 mom. även då Statskontoret fortsätter att betala ut rehabiliteringsstöd som beviljats med anledning av ändringssökande, beviljar förmånstagaren familjepension enligt denna lag, i enlighet med 173 § rättar ett tidigare beslut, i övrigt justerar beloppet av en beviljad pension eller, efter ett beslut om rättelse, beviljar fortsatt rehabiliteringsstöd.
Pension betalas dock inte till Folkpensionsanstalten för att ersätta bostadsbidrag som betalats till ett för stort belopp, om inte retroaktiv pension samtidigt betalas för att ersätta den pension som Folkpensionsanstalten har betalat till ett för stort belopp.
Har en arbetstagare fått studiepenning, vuxenstudiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för samma tid för vilken han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension, skall Statskontoret på yrkande av Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det studiestöd som har betalats för samma tid.
123 §
Betalning av pension till kommunen eller ett organ enligt socialvårdslagen
Har en arbetstagare fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, skall Statskontoret till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på dess yrkande betala den för samma tid retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet.
Om en kommun eller samkommun har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, skall Statskontoret på yrkande av kommunen eller samkommunen betala kommunen eller samkommunen den pension som den pensionsberättigade har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).
124 §
Tiden för framställande av regressanspråk
I de fall som avses i 120―123 § betalas pensionen till arbetsgivaren, sjukkassan, sjukförsäkringsfonden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan, kommunen, samkommunen eller ett organ som avses i socialvårdslagen endast under förutsättning att anspråket på betalning har framställts hos Statskontoret minst två veckor före den dag då pensionen skall utbetalas.
125 §
Betalning av pension till ett organ enligt socialvårdslagen på basis av samtycke
Statskontoret kan med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag skall betalas till ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett organ i den kommun där pensionstagaren är bosatt för att användas till vård av pensionstagaren och av en person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. Detta förutsätter att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil eller sjukdom eller av någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne.
En framställning om betalning av en förmån till ett organ som avses i 1 mom. kan göras av pensionstagaren, dennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller av vederbörande organ i kommunen.
Pension får inte i strid med pensionstagarens samtycke användas för något annat ändamål än för omvårdnaden under den månad för vilken pensionen utbetalats.
126 §
Ordningen för utbetalning av pension
Om pension skall betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, kommuner, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den, betalas pensionen i följande ordning:
1) till sjukförsäkringsfonden enligt 121 §,
2) som obetalda försäkringsavgifter till pensionsanstalten enligt 120 § 1 mom. i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt enligt 28 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006),
3) till pensionsanstalten som återkrav av pension som betalats utan grund enligt 130 §,
4) till arbetsgivaren eller sjukkassan enligt 120 §,
5) till en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten enligt 122 § 1 mom.,
6) till Folkpensionsanstalten enligt 122 § 2 eller 3 mom.,
7) till ett organ som avses i socialvårdslagen enligt 123 § 1 mom.,
8) till en kommun eller en samkommun enligt 123 § 2 mom.,
9) till Folkpensionsanstalten enligt 122 § 5 mom.,
10) till Patientförsäkringscentralen enligt 9 § i patientskadelagen (585/1986),
11) en betalning utan grund till en anstalt i ett EU- eller EES-land och till Schweiz enligt artikel 111.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen om tillämpning av EG:s förordning om social trygghet),
12) till en utsökningsmyndighet enligt 4 kap. 7 § i utsökningslagen (37/1895),
13) en betalning utan grund av annan förmån än pension till en anstalt i ett EU- eller EES-land och till Schweiz enligt artikel 111.2 och 111.3 i förordningen om tillämpning av EG:s förordning om social trygghet,
14) en betalning utan grund av pension och annan förmån till en anstalt i ett land som ingått en överenskommelse om social trygghet, enligt bestämmelserna i överenskommelsen om social trygghet, samt
15) till ett organ som avses i socialvårdslagen enligt 125 §.
127 §
Överföring eller pantsättning av pension
En pension enligt denna lag får inte överföras på någon annan person. Ett avtal som avser pantsättning av pension är ogiltigt.
Kostnadsersättning som betalas enligt denna lag får inte mätas ut.
128 §
Retroaktiv rätt till ersättning från försäkringsanstalten
Har en arbetstagare rätt att få på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring grundad dagpenning eller olycksfallspension, på lagen om skada, ådragen i militärtjänst grundad livränta eller på bestämmelserna i trafikförsäkringslagen grundad fortlöpande ersättning för egen skada, eller ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen, kan pension enligt denna lag, utan hinder av 73 §, betalas till fullt belopp till dess beloppet av dagpenningen, olycksfallspensionen, livräntan, ersättningen eller ersättningen för inkomstbortfall är slutligt fastställt. Arbetstagarens rätt till nämnd dagpenning, olycksfallspension, livränta, ersättning eller ersättning för inkomstbortfall övergår på Statskontoret till den del Statskontoret har betalat pension för samma tid.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på familjepension enligt lagen om olycksfallsförsäkring, på försörjningspension enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst och på fortlöpande ersättning med stöd av trafikförsäkringslagen, om en sådan pension eller ersättning betalas till en förmånstagare efter en arbetstagare och Statskontoret till fullt belopp har betalat ut den familjepension som det har beviljat.
129 §
Preskription av pension
Rätten att få pension preskriberas fem år efter den dag då pensionen borde ha betalats ut, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Preskriptionstiden kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.
130 §
Återkrav av pension som betalats utan grund
Om pension har betalats till ett större belopp än vad mottagaren har rätt till, skall Statskontoret återkräva den pension som betalats utan grund.
Statskontoret kan helt eller delvis avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund, om detta anses skäligt och betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennes företrädares svikliga förfarande. Statskontoret kan avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund även när det belopp som skall återkrävas är ringa.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas också när Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt som avses i 7 kap. har betalat ut pensioner enligt denna lag utan grund. Till den del Statskontoret utan grund har betalat ut pensioner enligt lagen om kommunala pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, pensionsstadgor som grundar sig på 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten eller enligt pensionslagarna för den privata sektorn, fattas återkravsbeslutet av respektive pensionsanstalt enligt vad som föreskrivs i den lag som gäller den. Statskontoret ger dock i egenskap av sista pensionsanstalt en beslutssammanställning över de pensioner som skall återkrävas och återkräver beloppet.
Beslut om återkrav av en pension som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från den dag pensionen betalades ut. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.
131 §
Kvittning av pension som betalats utan grund
Statskontoret kan också återkräva pension som den betalat utan grund genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som i varje enskilt fall skall betalas ut får dock inte utan pensionstagarens medgivande dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår efter det att förskott på skatt enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) har innehållits.
Om Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt som avses i 7 kap. genomför återkravet genom kvittning, skall såsom den pensionspost som avses i 1 mom. betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som Statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt skall betala.
9 kap.
Finansiering av pensionsskyddet
132 §
Finansiering av pensionsskyddet
Pensionsskyddet enligt denna lag finansieras med medel ur statsbudgeten. För att trygga betalningen av framtida pensioner, familjepensioner och andra med dem jämförbara förmåner som baserar sig på anställning som omfattas av lagen och för att utjämna de utgifter som dessa medför för staten finns statens pensionsfond, som står utanför statsbudgeten och om vilken det föreskrivs i lag.
133 §
Statens pensionsfonds inkomster
Statens pensionsfonds inkomster består av de pensionsavgifter från statens ämbetsverk och inrättningar, affärsverk och andra sammanslutningar samt de pensionsavgifter från arbetstagare som inbetalas till fonden samt avkastningen på fondens medel. Till inkomsterna hör dessutom de avgifter för ordnande av pensionsskydd som avses i 5 § och andra avgifter som enligt separata bestämmelser utgör inkomster för fonden.
Arbetslöshetsförsäkringsfonden betalar statens pensionsfond en avgift med vilken ansvaret och kostnaderna för beaktande av arbetslöshets- och utbildningsperioder täcks i tillämpliga delar så som bestäms i 182 § i lagen om pension för arbetstagare.
134 §
Överföring från statens pensionsfond till statsbudgeten samt fondens tillväxt
Från statens pensionsfond överförs årligen till statsbudgeten ett belopp som utgör 40 procent av de årliga utgifterna för pensioner som grundar sig på anställning som omfattas av denna lag. Efter det att fonden vuxit till sitt fulla belopp beslutas årligen i statsbudgeten om beloppet av överföringen från fonden till statsbudgeten.
Statens pensionsfond har vuxit till sitt fulla belopp i slutet av det finansår under vilket de fonderade medlen uppnått ett belopp som utgör 25 procent av pensionsansvaret för pensioner som grundar sig på anställning som omfattas av denna lag. I fråga om användningen av fondens medel när fonderingsmålet har uppnåtts föreskrivs särskilt.
135 §
Arbetsgivarens pensionsavgift
Statens ämbetsverk och inrättningar, statliga affärsverk samt sammanslutningar och inrättningar vilkas anställda omfattas av pensionsskydd enligt denna lag betalar arbetsgivarens pensionsavgift, som består av en ålders-, invalid-, arbetslöshets- och familjepensionsdel och av en omkostnadsdel som verkställigheten av pensionsskyddet föranleder. Arbetsgivarens pensionsavgift betalas till Statskontoret som med undantag för omkostnadsdelen intäktsför avgifterna till statens pensionsfond.
Närmare bestämmelser om grunderna för arbetsgivarens pensionsavgift utfärdas genom förordning av statsrådet. Om storleken på omkostnadsdelen beslutar finansministeriet.
Statskontoret beslutar om storleken på de ålders-, invalid-, arbetslöshets- och familjepensionsdelar som ligger till grund för arbetsgivarens pensionsavgift efter det att de principer som gäller saken har behandlats av pensionsfondens styrelse. Statskontoret beslutar om betalningen av arbetsgivarens pensionsavgift.
136 §
Arbetstagarens pensionsavgift
Arbetstagare i statens tjänst och arbetstagare som omfattas av pensionsskydd enligt denna lag skall betala arbetstagarens pensionsavgift. Arbetstagarens pensionsavgift är lika stor som arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, om vilken det föreskrivs i 153 § i lagen om pension för arbetstagare. Också riksdagsledamöterna, de som i Finland valts till ledamöter av Europaparlamentet och medlemmarna av statsrådet skall betala arbetstagarens pensionsavgift.
Arbetsgivaren innehåller i samband med löneutbetalningen på den lön som betalas ut (arbetsinkomst) arbetstagarnas pensionsavgift på det sätt som föreskrivs i 152 § i lagen om pension för arbetstagare och med stöd av den genom förordning av statsrådet. Pensionsavgiften skall redovisas till Statskontoret på det sätt som Statskontoret bestämmer. Statskontoret intäktsför avgifterna till statens pensionsfond.
137 §
Retroaktiv innehållning av arbetstagarens pensionsavgift
Om arbetstagarens pensionsavgift på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med en löneutbetalning, kan arbetsgivaren innehålla avgiften i samband med högst två därpå följande löneutbetalningar.
Har till en arbetstagare i samband med löneutbetalningen inte betalats en penninglön som räcker till för innehållning av arbetstagarens pensionsavgift och intjänar arbetstagaren ändå pensionsskydd, kan arbetsgivaren innehålla pensionsavgiften i samband med senare löneutbetalningar under ett års tid.
138 §
Preskription av pensionsavgifter
Statskontoret skall påföra en pensionsavgift som baserar sig på denna lag inom fem år från avgiftens förfallodag.
Utökas en arbetstagares arbetsinkomst retroaktivt med till pension berättigande arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, skall Statskontoret på basis av dessa arbetsinkomster påföra pensionsavgiften inom tio år från den dag då denna avgift för anställningen i fråga hade förfallit till betalning.
139 §
Utsökning av pensionsavgifter
En pensionsavgift som med stöd av denna lag påförts av Statskontoret får inklusive dröjsmålsränta utmätas utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).
140 §
Återbetalning när arbetstagarens pensionsavgift har innehållits utan grund
Arbetsgivaren skall på arbetstagarens yrkande till arbetstagaren återbetala en pensionsavgift som har innehållits utan grund.
141 §
Preskription av återbetalning av pensionsavgift som betalats utan grund
Återbetalningen av en pensionsavgift som betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då arbetsgivarens avgift betalades eller arbetstagarens avgift innehölls, om preskriptionen inte har avbrutits före det. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.
142 §
Dröjsmålsränta på pensionsavgift
En arbetsgivare som har försummat att betala pensionsavgiften inom utsatt tid skall betala dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen.
10 kap.
Förvaltning
143 §
Statskontoret
Statskontoret verkställer statens pensionsskydd. Statskontoret sköter också om utbetalningen av extra pensioner som betalas med statsmedel.
144 §
Statens pensionsdelegation
Vid finansministeriet finns statens pensionsdelegation, vars medlemmar förordnas av ministeriet för tre år i sänder bland personer som föreslagits av ministeriet och de mest representativa organisationerna på centralnivå för statens tjänstemän och arbetstagare. Delegationen har till uppgift att vara förhandlingsorgan enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988) och enligt samarbetsavtalen, göra framställningar och avge utlåtanden samt vara rådgivande organ i pensionsfrågor.
145 §
Statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering
Vid Statskontoret finns statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering, vars medlemmar förordnas av finansministeriet för tre år i sänder bland personer som föreslagits av ministeriet och de mest representativa organisationerna på centralnivå för statens tjänstemän och arbetstagare. Delegationen har till uppgift att styra och följa praxis vid bedömning av arbetsförmåga och i rehabiliteringsfrågor.
11 kap.
Utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter
146 §
Arbetstagarens och pensionssökandens rätt att få uppgifter
Statskontoret skall på en arbetstagares begäran ge honom eller henne de uppgifter som Statskontoret har om arbetstagarens rätt till pension. I fråga om en parts rätt att få information, rätt att ta del av en handling som gäller parten själv samt rätt att kontrollera sådana uppgifter om sig själv som förts in i ett register gäller i övrigt det som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen) och personuppgiftslagen (523/1999).
Statskontoret skall genom information på pensionsansökningsblanketten eller på något annat motsvarande sätt på förhand upplysa en pensionssökande om var uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och för vilket ändamål uppgifterna i regel kan lämnas ut.
147 §
Arbetsgivarens rätt att få uppgifter
Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har en arbetsgivare rätt att för sin bokföring och sin löneadministration samt för att kunna kontrollera pensionsavgifterna få nödvändiga uppgifter av Statskontoret om pensioner som beviljats enligt denna lag och andra uppgifter som behövs för ovan nämnda ändamål. Den arbetsgivare från vars tjänst en arbetstagare avgår med pension har också rätt att få uppgifter om vilket slags pension Statskontoret beviljat samt tidpunkten för pensionens början och slut för att kunna avsluta anställningen.
148 §
Arbetsgivarens skyldighet att lämna uppgifter
Arbetsgivaren är skyldig att i fråga om arbetstagare som omfattas av denna lag åtminstone en gång i kvartalet meddela Statskontoret namn, personbeteckningar, datum för inledande och avslutande av anställningar enligt 2 § 1 mom. 1 punkten, uppgifter om löner och arvoden samt uppgifter om tjänstgöringstider och avbrott. Dessutom är arbetsgivaren skyldig att lämna Statskontoret uppgifter om löner och arvoden för de ovan nämnda anställningar som fortgår vid kalenderårets slut samt övriga uppgifter som gäller arbetstagarnas pensionsrätt och arbetsgivarens betalningsskyldighet. Om arbetsgivaren försummar att meddela Statskontoret de ovan avsedda uppgifterna eller meddelar dem senare än vad som förutsätts i de föreskrifter som Statskontoret utfärdar med stöd av 4 mom., kan det bestämmas att den pensionsavgift som avses i 135 § skall betalas med skälig förhöjning, dock till högst det dubbla beloppet.
Om det för att avgöra ett anhängigt pensions- eller rehabiliteringsärende eller av någon annan orsak vid fullgörandet av uppgifter enligt denna lag behövs uppgifter om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter, är arbetsgivaren skyldig att lämna dessa uppgifter till Statskontoret och till en besvärsinstans som avses i denna lag.
När arbetsgivaren ombeds att lämna uppgifter som behövs för behandlingen av en arbetstagares pensions- eller rehabiliteringsärende, får till arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke lämnas endast sådana sekretessbelagda uppgifter om arbetstagaren som är nödvändiga för att specificera de uppgifter som arbetsgivaren ombeds lämna.
Statskontoret för register över de uppgifter som det får med stöd av denna paragraf och 150 § och som påverkar rätten till pension för arbetstagare som omfattas av denna lag. Statskontoret har rätt att utfärda föreskrifter för arbetsgivarna om när och i vilken form uppgifterna skall lämnas till Statskontoret.
149 §
Pensionstagarens utredning om omständigheter i anslutning till pensionsbeloppet och pensionsrätten
Utöver vad som föreskrivs i denna lag om pensionstagarens underrättelseskyldighet kan Statskontoret kräva en utredning av pensionstagaren om omständigheter som påverkar pensionsbeloppet och pensionsrätten, om det finns skäl att misstänka att förändringar har skett i dessa omständigheter.
150 §
Rätten att få uppgifter för avgörande av ärenden och fullgörande av lagstadgade uppgifter
Statskontoret och en besvärsinstans enligt denna lag har, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att av en arbetsgivare, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra organ på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett anhängigt pensions- eller förmånsärende eller som annars är nödvändiga vid fullgörandet av uppgifter som föreskrivs i denna lag, i EG:s förordning om social trygghet eller förordningen om dess tillämpning eller i en överenskommelse om social trygghet.
Statskontoret och en besvärinstans enligt denna lag har dessutom rätt att av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och av sådana verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården som avses i 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) samt av den som verkställer rehabilitering och av andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården, socialserviceproducenter eller vårdinrättningar på begäran få av dem uppgjorda utlåtanden och sådana övriga uppgifter om den pensionssökandes journalhandlingar, rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga som behövs för att fullgöra de uppgifter som avses i 1 mom., om sökanden inte själv lämnar dessa uppgifter.
151 §
Statskontorets inspektionsrätt
Statskontoret har rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som avses i 148 § 1 och 2 mom.
Statskontoret har rätt att få handräckning av polisen och andra myndigheter för att kunna företa inspektioner.
152 §
Kringgående och missbruk av uppkomsten av pensionsskydd
Om en rättshandling för att uppkomsten av pensionsskydd skall kunna kringgås, en pensionsavgift skall kunna undvikas, pensionsskydd utan grund skall kunna ordnas eller av något annat liknande skäl har getts ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte, skall, när pensionsskyddets uppkomst avgörs eller när pensionsavgiften fastställs eller när ett pensionsärende behandlas, förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte.
Om det uppenbara syftet med arrangemanget har varit att kringgå bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för invalidpension, har Statskontoret rätt att fastställa pensionsavgiften enligt situationen före arrangemanget i fråga.
153 §
Statskontorets rätt att få uppgifter av andra pensionsanstalter och av Pensionsskyddscentralen
Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Statskontoret rätt att av de övriga pensionsanstalter som utför uppgifter enligt arbetspensionslagarna och av Pensionsskyddscentralen få sådana uppgifter som är nödvändiga för tillsynen enligt 151 och 152 §.
154 §
Avgiftsfrihet
Statskontoret och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag har rätt att få. Om uppgifterna behövs i en viss form och detta förorsakar den som lämnar ut uppgifterna betydande merkostnader, skall kostnaderna dock ersättas.
155 §
Rätten att lämna uppgifter för frivilligt grupptilläggspensionsskydd
Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har Statskontoret, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att till ett livförsäkringsbolag, en pensionskassa och en pensionsstiftelse lämna ut arbetstagarnas namn, adresser och personbeteckningar, uppgifter om pensionsbeloppen och de faktorer som påverkar pensionsbeloppet samt övriga uppgifter som behövs för skötseln eller ordnandet av i 204 § i lagen om pension för arbetstagare avsett frivilligt grupptilläggspensionsskydd i anslutning till pensionsskydd enligt nämnda lag.
156 §
Rätten att lämna uppgifter för arbetstagarnas grupplivförsäkring
Arbetstagarnas livförsäkringspool, som med fullmakt av livförsäkrings- och olycksfallsförsäkringsbolagen sköter ersättningsverksamheten i fråga om arbetstagarnas grupplivförsäkring, och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att av Statskontoret få namn på samt personbeteckning och dödsdatum för avlidna arbetstagare som haft en anställning som omfattas av denna lag, deras förmånstagares namn och personbeteckningar samt andra motsvarande uppgifter som behövs för att avgöra huruvida förutsättningarna för beviljande av ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkringen uppfylls eller inte.
Också Statskontoret och den kommunala pensionsanstalten har, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att få de i 1 mom. avsedda uppgifterna för att behandla ekonomiskt stöd som motsvarar grupplivförsäkring.
157 §
Rätten att lämna uppgifter för utredning av brott och missbruk
Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Statskontoret för utredande av brott och missbruk rätt att lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag till ett ministerium, skatteförvaltningen och sådana anstalter eller sammanslutningar som har hand om det lagstadgade systemet för social trygghet och som administrerar sociala trygghetsförmåner som påverkas av en pension enligt denna lag.
Följande uppgifter kan lämnas ut i fråga om personer som får eller har fått pension enligt denna lag:
1) personbeteckning och övriga identifieringsuppgifter,
2) uppgifter om utbetalda pensioner,
3) uppgifter om arbetsgivaren, och
4) andra jämförbara uppgifter som är nödvändiga för samkörning av personuppgifter för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt för andra övervakningsåtgärder av engångsnatur.
Statskontoret har i 1 mom. avsedd rätt att även till polis- och åklagarmyndigheterna lämna ut uppgifter som nämns i 2 mom. till den del dessa är nödvändiga för att utreda brott och väcka åtal.
I situationer som avses i denna paragraf får dock inte uppgifter lämnas ut om en arbetstagares hälsotillstånd eller om grunderna för en arbetstagares behov av socialvård.
158 §
Rätten att lämna uppgifter till myndigheter och till registeransvariga som bedriver kreditupplysningsverksamhet
Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har Statskontoret, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:
1) till behöriga myndigheter och organ får lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för att utföra uppgifter enligt EG:s förordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet,
2) till skatteförvaltningen får lämnas ut uppgifter som den behöver för att fullgöra sin övervakningsskyldighet enligt lagen om förskottsuppbörd, om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren inte har fullgjort sin innehållningsskyldighet,
3) till en registeransvarig som bedriver kreditupplysningsverksamhet får lämnas ut sådana uppgifter om en arbetsgivares på denna lag grundade obetalda och utmätningsbara pensionsavgifter som den registeransvarige enligt lag har rätt att föra in i kreditupplysningsregistret.
159 §
Rätten att lämna uppgifter vidare
Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har Statskontoret, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att lämna ut de uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring vilka erhållits från Pensionsskyddscentralen eller en pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna till Folkpensionsanstalten eller någon annan mottagare som har rätt att få dessa uppgifter med stöd av lag.
Statskontoret har i 1 mom. nämnd rätt att lämna ut uppgifter som det med stöd av 148 § 1―3 mom. har fått av en arbetsgivare samt uppgifter som det med stöd av 150 § har fått av en arbetsgivare, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, skattemyndigheter och andra myndigheter samt andra organ som hör till tillämpningsområdet för offentlighetslagen, till sådana pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna och som med stöd av lag har rätt att få dessa uppgifter av dem som lämnat nämnda uppgifter eller av Pensionsskyddscentralen.
Statskontoret skall innan det lämnar ut sådana uppgifter som avses i 1 och 2 mom. med Pensionsskyddscentralen och de berörda pensionsanstalterna komma överens om vilka av ovan nämnda uppgifter som kan lämnas vidare och till vem de kan lämnas.
160 §
Ansvaret hos den som lämnar uppgifter vidare
Innan Statskontoret lämnar uppgifter vidare skall det försäkra sig om att den som tar emot uppgifterna har rätt enligt lag att få uppgifterna av den som ursprungligen har lämnat dem.
När Statskontoret lämnar uppgifter vidare enligt de grunder som föreskrivs i detta kapitel ansvarar det för att innehållet i de uppgifter som lämnas ut motsvarar de uppgifter som erhållits av den som lämnat uppgifterna.
161 §
Rätten att lämna uppgifter med hjälp av teknisk anslutning
Statskontoret har, utöver det som i 29 § 3 mom. i offentlighetslagen bestäms om utlämnande av uppgifter genom en teknisk anslutning, rätt att öppna en teknisk anslutning
1) för en sammanslutning eller anstalt som verkställer lagstadgad socialförsäkring och för en besvärsinstans enligt denna lag till sådana uppgifter i sina personregister som sammanslutningen, anstalten eller besvärsinstansen med stöd av denna eller någon annan lag har rätt att få för att fullgöra sina uppgifter,
2) för en myndighet som utför uppgifter enligt EG:s förordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet till sådana uppgifter som myndigheten i enlighet med 158 § 1 punkten har rätt att få,
3) för Folkpensionsanstalten och andra sådana mottagare av uppgifter som har rätt att av en pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna få uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring, till sådana uppgifter som avses i 159 § 1 mom.,
4) för ett livförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse till sådana i 155 § avsedda uppgifter som behövs för skötseln eller ordnandet av grupptilläggspensionsskydd samt för arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt eller den kommunala pensionsanstalten till uppgifter som avses i 156 §, och
5) för en arbetsgivare för dennes fullgörande av sin skyldighet att lämna uppgifter som avses i 148 §.
En teknisk anslutning får dock öppnas till uppgifter som avses i 159 § 2 mom. och i 1 mom. 3 punkten i denna paragraf endast om man har kommit överens om detta enligt 159 § 3 mom.
Statskontoret har också rätt att för Pensionsskyddscentralen och andra pensionsanstalter öppna en teknisk anslutning för lämnande av uppgifter till arbetstagaren om hans eller hennes pensionsskydd enligt denna lag.
Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sekretessbelagda uppgifter sökas utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.
Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som begär uppgifter lägga fram en utredning för den som öppnar anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
12 kap.
Ändringssökande
162 §
Att söka ändring
För sökande av ändring finns besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen. Bestämmelser om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och nämndens medlemmar finns i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005) och bestämmelser om försäkringsdomstolen i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003).
I ett beslut som Statskontoret har meddelat med stöd av denna lag får en part söka ändring genom skriftliga besvär hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
I ett beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden meddelat i ett besvärsärende får en part söka ändring genom skriftliga besvär hos förvaltningsdomstolen så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen.
Ändring i ett beslut av Statskontoret genom vilket Statskontoret har vägrat att meddela ett förhandsbeslut enligt 106 § om pensionsrätt eller i ett beslut av Pensionsskyddscentralen enligt 114 § 2 mom. om vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan får inte sökas genom besvär.
163 §
Att söka ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning och i det sammanfattande meddelandet om EU-beslut
På en beslutssammanställning som Statskontoret gett i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 7 kap. tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om beslut. När Statskontorets beslut ingår i en beslutssammanställning som en annan pensionsanstalt gett i egenskap av den sista pensionsanstalten enligt 109 § 2 mom. får det överklagas och besvärsärendet behandlas enligt vad som föreskrivs i någon annan pensionslag för den offentliga sektorn eller pensionslag för den privata sektorn. Till den del besvären gäller pensionsskydd enligt denna lag skall en annan pensionsanstalt inom den offentliga sektorn eller en pensionsanstalt inom den privata sektorn inhämta Statskontorets yttrande om besvären. Inget yttrande begärs om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan.
En part som har varit försäkrad i två eller flera EU-länder och som är missnöjd med Statskontorets beslut enligt denna lag får söka ändring i beslutet efter att ha fått det sammanfattande meddelande med alla EU-länders beslut som avses i artikel 48 i förordningen om tillämpning av EG:s förordning om social trygghet. I ett beslut som Statskontoret meddelat om förutsättningarna för att få invalidpension får dock ändring sökas så som föreskrivs i denna lag.
164 §
Tid för sökande av ändring
Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten har fått del av Statskontorets eller besvärsnämnden för arbetspensionsärendens beslut. En part anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som parten har uppgett, om det inte visas något annat i samband med att ändring söks. Statskontorets tid för sökande av ändring räknas från den dag då beslutet fattats.
165 §
Grundbesvär över debitering
En part får anföra grundbesvär över en debitering, om han eller hon anser att en debitering som med stöd av denna lag påförts av Statskontoret eller att en innehållning av arbetstagarens pensionsavgift som arbetsgivaren verkställt på basis av 136 eller 137 § strider mot lag eller avtal. Grundbesvär skall anföras skriftligen hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden inom två år från ingången av året efter det år under vilket fordran påfördes eller debiterades.
Om grundbesvär anförs med anledning av utmätning, gäller dessutom vad som i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg bestäms om grundbesvär.
166 §
Inlämnande av besvärsskrift
En part skall lämna in en besvärsskrift som gäller ett beslut som meddelats av Statskontoret eller besvärsnämnden för arbetspensionsärenden till Statskontoret inom tiden för sökande av ändring.
167 §
Rättelse av beslut i samband med att ändring söks
Statskontoret undersöker om det självt kan rätta sitt beslut. Om Statskontoret till alla delar godkänner de yrkanden som framställs i besvärsskriften, skall det ge ett rättelsebeslut i ärendet. Ändring i rättelsebeslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.
Om Statskontoret har gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt, skall det innan ärendet behandlas begära ett utlåtande av övriga pensionsanstalter till den del besvären gäller pensionsskydd som verkställs av dem. Gäller besvären angående beslutssammanställningen enbart bedömning av arbetsförmågan, begärs utlåtande bara av en pensionsanstalt inom den privata sektorn och av den bara när det gäller en situation som avses i 111 §.
Om samtliga pensionsanstalter vilkas beslut besvären gäller godkänner ändringssökandens yrkanden, ger Statskontoret en ny, rättad beslutssammanställning. I en på detta sätt rättad beslutssammanställning får ändring sökas enligt detta kapitel.
Om Statskontoret endast delvis rättar sitt tidigare beslut, skall det meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.
Statskontoret skall ge en ny rättad beslutssammanställning, om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan och Statskontoret i egenskap av den sista pensionsanstalten godkänner yrkandena. Om Statskontoret inte rättar beslutssammanställningen gäller det förfarande som föreskrivs i 168 § 1 och 2 mom. När det gäller en situation som avses i 111 § och pensionsanstalten inom den privata sektorn inte godtar sökandens yrkanden skall Statskontoret föra över besvärsärendet till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden till den del ärendet gäller beslutet av pensionsanstalten inom den privata sektorn, och i fråga om besvären gäller förfarandet i 9 kap. i lagen om pension för arbetstagare.
168 §
Överföring av besvär till besvärsinstans
Godkänner Statskontoret inte ändringssökandens yrkanden till alla delar, skall det inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Gäller besvären ett beslut som meddelats av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, skall Statskontoret sända besvärsskriften och sitt utlåtande till försäkringsdomstolen inom den nämnda tiden.
Godkänner Statskontoret de yrkanden som framställts i besvärsskriften helt eller delvis efter det att besvärsskriften har inlämnats till besvärsinstansen, kan Statskontoret meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. Besvärsinstansen skall utan dröjsmål underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas. Statskontoret kan avvika från den tidsfrist som avses i 1 mom., om inhämtandet av tilläggsutredning som krävs med anledning av besvären förutsätter detta. Ändringssökanden skall då utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock sändas till besvärsinstansen senast 60 dagar från besvärstidens utgång.
Har Statskontoret gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt och begärt ett utlåtande av övriga pensionsanstalter, och rättar det inte sitt beslut i enlighet med ändringssökandens yrkande, skall Statskontoret inom 60 dagar från besvärstidens utgång tillställa den besvärsinstans som avses i 1 mom. besvärsskriften samt de utlåtanden som getts med anledning av den.
169 §
Besvär som inkommit efter besvärstidens utgång
Har besvär som anförs hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen kommit till Statskontoret eller till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen efter utgången av den tid som bestäms i 164 eller 165 §, kan besvären ändå tas upp till behandling, om det finns vägande orsaker till förseningen.
170 §
Verkställighet av beslut
Ett beslut som Statskontoret meddelat skall, även om ändring har sökts, iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.
Ett lagakraftvunnet beslut av Statskontoret och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden får verkställas såsom en lagakraftvunnen dom i tvistemål.
171 §
Rättelse av skriv- eller räknefel
Statskontoret skall rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part.
172 §
Rättelse av sakfel
Statskontoret kan undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt, om beslutet grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades.
Statskontoret får inte ändra sitt beslut eller undanröja det till en parts nackdel, om inte parten samtycker till detta.
173 §
Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning
Statskontoret skall pröva ett ärende som avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut på nytt, om nya upplysningar framkommer i ärendet. Statskontoret kan då utan hinder av det tidigare lagakraftvunna beslutet bevilja en förvägrad pension eller justera en redan beviljad pension till ett större belopp. Även besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ett sådant beslut får överklagas på det sätt som föreskrivs 162―164 §.
174 §
Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut
Om ett lagakraftvunnet beslut som Statskontoret meddelat med stöd av denna lag grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan besvärsnämnden för arbetspensionsärenden på yrkande av en part eller Statskontoret undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Ansökan om undanröjande av ett beslut skall göras inom fem år från det att beslutet har vunnit laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut även undanröjas på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden. Besvärsnämnden skall ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.
Om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden meddelat med stöd av denna lag grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller Statskontoret undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Försäkringsdomstolen skall ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. På ovan nämnda grunder kan försäkringsdomstolen också undanröja ett beslut som domstolen själv har meddelat och förordna ny behandling av ärendet.
Om Statskontoret yrkar att ett beslut skall undanröjas, kan det ställa in utbetalningen av en pension eller betala pensionen enligt sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.
13 kap.
Ikraftträdande
175 §
Ikraftträdande
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms särskilt genom lag.
Helsingfors den 22 december 2006
Republikens President
TARJA HALONEN
Finansminister
Eero Heinäluoma
Lag
om införande av lagen om statens pensioner
(FFS 1296/2006)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Lagen om statens pensioner (1295/2006) träder i kraft den 1 januari 2007.
Åtgärder som verkställigheten av lagen om statens pensioner förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
I denna lag avses med StPL lagen om statens pensioner (280/1966) och med StFamPL lagen om statens familjepensioner (774/1968).
Lagen om statens pensioner tillämpas på pensioner och förmåner som beviljats med stöd av StPL och StFamPL.
2 §
Genom denna lag upphävs följande lagar med ändringar:
1) StPL,
2) lagen angående införande av lagen om statens pensioner (281/1966),
3) StFamPL,
4) lagen angående införande av lagen om statens familjepensioner (775/1968),
5) lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel (382/1969), och
6) lagen om förhandsbesked och ändringssökande i vissa pensionsärenden (272/1971).
Om det i någon annan lag, i en bestämmelse som utfärdats med stöd av någon annan lag, i Europeiska gemenskapernas rättsakter eller i en internationell överenskommelse om social trygghet hänvisas till de lagar som nämns i 1 mom., avser hänvisningen motsvarande bestämmelser i lagen om statens pensioner, om inte något annat följer av lagen om statens pensioner eller av denna lag.
En arbetstagare har rätt till pension enligt lagen om statens pensioner på samma sätt som en statligt anställd, om hans eller hennes rätt till pensionsskydd när lagen om statens pensioner träder i kraft i enlighet med StPL bestäms på basis av en anställning vid
1) en inrättning som omfattas av lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel, eller
2) en delegation enligt lagen om Vetenskapliga samfundens delegation (938/2006).
3 §
Lagen om statens pensioner tillämpas från och med ikraftträdandet på arbetstagare som omfattas av lagen.
På anställningar som har upphört innan lagen om statens pensioner trätt i kraft och på anställningar som fortgår när lagen träder i kraft tillämpas för tiden före lagens ikraftträdande i fråga om pensionsskyddets tillämplighet, den tid som berättigar till pension, pensionen, pensionsåldern, pensionstillväxten och uträkningen av pensionen StPL, StFamPL och lagarna om införande av nämnda lagar samt ikraftträdandebestämmelserna i lagarna om ändring av de nämnda lagarna i den lydelse de hade när lagen om statens pensioner trädde i kraft.
Utan hinder av 1 mom. tillämpas bestämmelsen i 1 § 4 mom. i StPL också på en anställning efter det att lagen om statens pensioner har trätt i kraft, om anställningen har börjat före ikraftträdandet av denna lag.
4 §
Vid tillämpningen av StPL och StFamPL, lagarna om införande av nämnda lagar och ikraftträdandebestämmelserna i lagarna om ändring av nämnda lagar räknas en anställning enligt lagen om statens pensioner som en anställning enligt dessa lagar och bestämmelser. Med pension enligt lagen om statens pensioner och med en anställning enligt den avses också pension som före lagens ikraftträdande tjänats in med stöd av de ovan nämnda lagarna samt en anställning enligt dem.
5 §
Vad som i 7 kap. i lagen om statens pensioner bestäms om arrangemanget med sista pensionsanstalt tillämpas inte, om den som ansöker om pension får eller på basis av en ansökan som anhängiggjorts före den 1 januari 2004 har rätt att få pension som grundar sig på det egna arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet eller den egna företagarverksamheten eller pension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/1990), avträdelseersättning enligt lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare (1330/1992) eller avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994), och han eller hon ansöker om ny pension eller förlängning av en pension som beviljats tidigare. De nämnda bestämmelserna tillämpas inte heller, om pension som beviljats på basis av en före den 1 januari 2004 anhängiggjord ansökan och som senare avbrutits börjar betalas ut på nytt. Om en förmånslåtare vid sin död fick pension på vilken bestämmelserna i första meningen i denna paragraf inte har tillämpats, tillämpas dessa bestämmelser inte heller på familjepension som beviljas efter honom eller henne.
6 §
Den preskriptionstid på fem år som avses i 129 §, 130 § 4 mom., 138 § 1 mom. och 141 § i lagen om statens pensioner tillämpas från ingången av 2013. Åren 2007 och 2008 är den nämnda preskriptionstiden tio år, 2009 nio år, 2010 åtta år, 2011 sju år och 2012 sex år. När preskriptionstiderna räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande.
7 §
Engångsförhöjningen av invalidpensionen läggs till pensionen första gången den 1 januari 2010. Engångsförhöjningen läggs också till en invalidpension i fråga om vilken pensionsfallet har inträffat före den 1 januari 2006. Engångsförhöjningen läggs då till enligt den procentsats för förhöjningen som motsvarar arbetstagarens ålder vid ingången av 2010, förutsatt att minst fem kalenderår då har förflutit sedan invalidpension började.
Om pensionsfallet i fråga om invalidpension har inträffat före den 1 januari 2006, läggs engångsförhöjningen till pension som samordnats enligt bestämmelserna i 11―13 § i StPL, i den lydelse de hade när lagen om ändring av lagen om statens pensioner (679/2004) trädde i kraft. Om familjepension bestäms enligt de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande, läggs engångsförhöjningen till familjepension som samordnats enligt bestämmelserna i 6 och 8 § i StFamPL, i den lydelse de hade när lagen om ändring av lagen om statens familjepensioner (680/2004) trädde i kraft.
8 §
Ålderspensioner som börjar 2010 eller därefter omvandlas med en i 72 § i lagen om statens pensioner avsedd livslängdskoefficient. Livslängdskoefficienten fastställs första gången för 2009.
9 §
Om pensionsfallet inträffar 2006―2009, beaktas, när inkomsten för återstående tid fastställs, som arbetsinkomst för 2004 den till årsinkomst ändrade pensionslön på grundval av vilken pensionsdelen för återstående tid skulle ha räknats ut om arbetstagaren hade blivit arbetsoförmögen den 31 december 2004, och arbetsinkomsterna för 2005 beaktas så som bestäms i 63―65 § i lagen om statens pensioner. Som granskningstid används på motsvarande sätt då det antal år som skall beaktas som grund för inkomsten för återstående tid. Om pensionsfallet inträffar 2010, beaktas arbetsinkomsterna för 2005 så som bestäms i 57 och 63―65 § samt 67 § 1 och 2 mom. i lagen om statens pensioner, och granskningstiden fastställs på motsvarande sätt på basis av åren 2005―2010. Vid avgörande av huruvida inkomstvillkoret enligt 24 § 1 mom. 2 punkten eller 24 § 2 mom. i lagen om statens pensioner uppfylls beaktas arbetsinkomster under de fem kalenderår som föregått ansökan om rehabilitering.
10 §
Ett barn som är långvarigt arbetsoförmöget och får familjepension efter en förmånslåtare som har dött före den 1 juli 1990 har rätt att få familjepension så länge arbetsoförmågan fortgår utan avbrott. Fortsatt utbetalning av familjepension efter det att barnet fyllt 18 år förutsätter en ny ansökan.
Den rätt till tillägg som ett föräldralöst barn har när barnet är familjepensionstagare bestäms enligt StFamPL, i den lydelse den har vid ikraftträdandet av lagen om statens pensioner, också när beloppet av familjepensionen skall justeras efter det att lagen om statens pensioner har trätt i kraft.
11 §
Rätt till efterlevandepension har en efterlevande make som är född den 1 juli 1950 eller tidigare, så som bestäms i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens familjepensioner (103/1990).
12 §
En efterlevandepension som indragits på grund av att den efterlevande maken ingått ett nytt äktenskap börjar på ansökan av den efterlevande maken betalas ut på nytt enligt StFamPL, i den lydelse den har vid denna lags ikraftträdande, om den efterlevande makens nya äktenskap upplöses innan lagen om statens pensioner trädes i kraft och ansökan om ny utbetalning inkommer till Statskontoret inom sex månader från det att lagen om statens pensioner har trätt i kraft.
13 §
Det villkor om inkomster för återstående tid som utgör en förutsättning för yrkesinriktad rehabilitering uppfylls när den återstående tiden har beaktats i arbetstagarens pension i enlighet med 5 a och 5 b § i StPL, i den lydelse de hade vid ikraftträdandet av lagen om ändring av lagen om statens pensioner.
14 §
En långtidsarbetslös arbetstagare som är född före 1950 har rätt till arbetslöshetspension enligt StPL som gäller när lagen om statens pensioner träder i kraft. Till övriga delar tillämpas på arbetslöshetspension och dem som får sådan bestämmelserna i 9 a §, 10 § 1 mom. 1 punkten, 10 § 5 mom., 18 a och 20 § och 26 a § 3 mom. i StPL, i den lydelse de hade när lagen om statens pensioner trädde i kraft samt ikraftträdandebestämmelserna i följande lagar om ändring av StPL:
1) 1671/1995,
2) 1229/1999,
3) 679/2004.
Utan hinder av vad som föreskrivs i 1 mom. bestäms en arbetstagares rätt till pension för återstående tid på samma sätt som den skulle bestämmas, om pensionsfallet i fråga om arbetslöshetspensionen inträffade den 31 december 2006. Vid beräkningen av den lön som ligger till grund för pensionen för återstående tid beaktas då inkomsterna fram till den 31 december 2006.
15 §
Om en arbetstagare får pension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare, avträdelseersättning enligt lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare, avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare eller avträdelsestöd enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006), intjänas i pension 1,5 procent per år för arbete som utförs under den tid pension, ersättning eller stöd enligt nämnda lagar betalas.
Grundbeloppet av generationsväxlingspension, avträdelseersättning och avträdelsestöd enligt 1 mom. beaktas
1) som pension som medför att pensionstagaren inte har rätt till deltidspension,
2) vid bestämmande av efterlevandepension som pension som den efterlevande maken får på basis av förvärvsarbete,
3) som pension som avses i 62 § 5 mom. i lagen om statens pensioner,
4) som pension som avses i 73 § 2 mom. i lagen om statens pensioner, och
5) som pension som avses i 112 § i lagen om statens pensioner.
16 §
Om en arbetstagare har arbetat i Finland före den 1 januari 2005, räknas det särskilda tillägg till den teoretiska pensionen som avses i 53 § 3 mom. i lagen om statens pensioner ut på grundval av lönen i den anställning på basis av vilken återstående tid borde beaktas vid bestämmandet av pension som beviljas före den 1 januari 2005 med stöd av StPL, i den lydelse den hade när lagen om ändring av lagen om statens pensioner trädde i kraft.
17 §
På ansökningar om undanröjande av beslut som blir anhängiga den 1 januari 2007 eller därefter tillämpas 174 § i lagen om statens pensioner.
18 §
Bestämmelserna i 1 a § i StPL, i den lydelse de har när lagen om statens pensioner träder i kraft, tillämpas också på sådan kommunalisering av statens verksamhet som sker efter det att lagen om statens pensioner har trätt i kraft.
19 §
Utan hinder av 97 § i lagen om statens pensioner räknas den pensionsgrundande arbetsinkomsten för en militär som avses i 95 § i nämnda lag ut på grundval av arbetsinkomsterna under högst sju kalenderår, om anställningen upphör före 2008, på grundval av arbetsinkomsterna under högst åtta år, om anställningen upphör 2008 och på grundval av arbetsinkomsterna under högst nio år, om anställningen upphör 2009.
20 §
Pensionen för en arbetstagare som på grundval av ett pensionsfall som inträffat före den 1 januari 2006 gått i pension från en militärs uppdrag som avses i 95 § i lagen om statens pensioner höjs årligen tills pensionstagaren fyller 60 år, dock högst till 2011 med ett index där förtjänstnivåindexet väger 50 procent och konsumentprisindexet 50 procent.
21 §
Finansministeriet kan i enskilda fall när statens intresse kräver det bestämma att såsom pensionstid helt eller delvis skall räknas den tid efter det att arbetstagaren fyllt 23 år som annars inte skulle räknas såsom pensionstid, dock inte tiden efter den 31 december 2004.
22 §
Statens pensionsdelegation och statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering fortsätter mandattiden ut i den sammansättning som de har när lagen om statens pensioner träder i kraft.
23 §
Bestämmelsen i 134 § 1 mom. i lagen om statens pensioner tillämpas inte 2007. År 2007 tillämpas på beloppet som överförs från statens pensionsfond till statsbudgeten lagen om ändring av ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensionsfond (1067/2006).
24 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Helsingfors den 22 december 2006
Republikens President
TARJA HALONEN
Finansminister
Eero Heinäluoma
Lag
om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem
(FFS 165/1999)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag gäller överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem enligt bilaga VIII till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän.
Överföringen gäller pensionsrätt som en person har intjänat i arbetsavtals-, tjänste- eller annat anställningsförhållande eller på basis av företagarverksamhet med stöd av de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare (365/1961) sådant det lydde när lagen om pension för arbetstagare trädde i kraft, eller med stöd av lagen om pension för arbetstagare (395/2006). (21.7.2006/687)
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) behörig pensionsanstalt den pensionsanstalt som sköter pensionsskyddet enligt de lagar som avses i 1 § 2 mom. och som avgör pensionsansökan,
2) överföringsbelopp det i 5 § avsedda kapitalvärdet på pensionsrätt som överförs,
3) beräkningsdagen för överföringsbeloppet den dag som den kalkylmässiga överföringen av pensionsrätten till gemenskapernas pensionssystem avser.
3 §
Förbindelseorgan
Pensionsskyddscentralen är det förbindelseorgan som sköter de uppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag.
Som förbindelseorgan skall pensionsskyddscentralen bland annat
1) med Europeiska gemenskapernas administration komma överens om de åtgärder som överföringen av pensionsrätten föranleder och vidta dessa åtgärder,
2) på basis av de behöriga pensionsanstalternas beslut ge ett sammandrag av de intjänade pensionsrättigheterna,
3) meddela beslut om såväl överföringsbeloppet och räntan på det som de behöriga pensionsanstalternas finansieringsandelar,
punkt 4 har upphävts genom L 28.3.2002/228
5) hos den behöriga pensionsanstalt som är skyldig att betala pensionen ta ut dess andel av det belopp som överförs till Europeiska gemenskapernas pensionssystem, samt
6) övervaka att pensionsrättigheter som återförs enligt 3 kap. på behörigt sätt återförs till arbetspensionssystemet i Finland.
Utan hinder av sekretessbestämmelserna har pensionsskyddscentralen rätt att av de behöriga pensionsanstalterna få de upplysningar den behöver för skötseln av uppgifterna som förbindelseorgan samt att lämna Europeiska gemenskaperna sådana upplysningar som behövs för verkställigheten av denna lag.
2 kap.
Överföring av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna
4 §
Rätten till överföring och pensionsrätt som överförs
En person som avses i den personalförordning som tillämpas på Europeiska gemenskapernas tjänstemän har enligt personalförordningen och denna lag rätt att till Europeiska gemenskapernas pensionssystem överföra pensionsrätt som avses i 1 § 2 mom. (21.7.2006/687)
Överföringen gäller pensionsrätt som den som är berättigad till överföring har intjänat fram till beräkningsdagen för överföringsbeloppet, justerad i enlighet med 96 § i lagen om pension för arbetstagare. Överföringen gäller också tilläggsförmåner enligt 11 § i lagen om pension för arbetstagare, sådan paragrafen lydde när lagen om pension för arbetstagare trädde i kraft, 11 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969), sådan paragrafen lydde när lagen 655/2000 trädde i kraft och 11 § i lagen om pension för företagare (468/1969), sådan paragrafen lydde när lagen 656/2000 trädde i kraft, med undantag för begravningsbidrag. Den pensionsrätt som överförs omfattar pensionsrättigheterna enligt de lagar, det pensionsreglemente och de pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. 3―5 och 7―9 punkten i lagen om pension för arbetstagare, sådana dessa lagrum lydde när lagen om pension för arbetstagare trädde i kraft, och enligt lagen om pension för arbetstagare samordnade och omvandlade så att de motsvarar rätt till pension vid 63 års ålder, i enlighet med vad som föreskrivs i ikraftträdandebestämmelserna i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (679/2004) och i lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (713/2004). (21.7.2006/687)
Pensionsskyddscentralen får minska kapitalvärdet på den pensionsrätt som är föremål för överföring med utestående försäkringspremier enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. (28.3.2002/228)
5 §
Beloppet av den pensionsrätt som överförs
Beloppet av den pensionsrätt som överförs motsvarar kapitalvärdet på den pensionsrätt som avses i 4 §. Kapitalvärdet beräknas enligt de grunder som vederbörande ministerium fastställer på framställning av pensionsskyddscentralen.
6 §
Ränta på överföringsbeloppet
På överföringsbeloppet betalas en årlig ränta på tre och en halv procent, räknat från beräkningsdagen för överföringsbeloppet till den dag då överföringen till Europeiska gemenskaperna äger rum.
7 §
Kalkyl över pensionsrätten
Efter att av Europeiska gemenskapernas administration ha fått meddelande om ansökan om överföring av pensionsrätten, begär pensionsskyddscentralen av de behöriga pensionsanstalterna ett beslut om sökandens pensionsrättigheter enligt 4 § samt ger sökanden ett sammandrag av dessa och av överföringsbeloppet enligt förhandskalkylen. Pensionsskyddscentralen sänder förhandskalkylen för kännedom till Europeiska gemenskapernas administration.
8 §
har upphävts genom L 28.3.2002/228
9 §
Hur överföringen genomförs
Pensionsskyddscentralen meddelar beslut om det belopp som skall överföras till Europeiska gemenskaperna och som består av överföringsbeloppet och den ränta som enligt 6 § beräknas på det. Beslutet meddelas efter det att de beslut som avses i 7 § har vunnit laga kraft eller, om ansökan gjorts om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut, efter det att besvärsinstansen har gett sitt avgörande i saken. (21.6.2006/687)
Pensionsskyddscentralen meddelar dessutom beslut om finansieringsandelarna när det gäller överföringsbeloppet och räntan på det. Finansieringsandelarna och betalningen av dem bestäms enligt de grunder som avses i 5 §.
Pensionsskyddscentralen överför till Europeiska gemenskaperna överföringsbeloppet jämte ränta efter att de beslut som avses i denna paragraf har vunnit laga kraft. För överföringen tar pensionsskyddscentralen hos de behöriga pensionsanstalterna ut överföringsbeloppet jämte ränta.
10 §
Överföringens rättsverkningar
Ett arbets-, tjänste- eller annat anställningsförhållande eller företagarverksamhet som den överförda pensionsrätten har grundat sig på, anses vid tillämpningen av de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som nämns i 1 § 2 mom. ha upphört senast vid utgången av den dag som föregått beräkningsdagen för överföringsbeloppet. Tiden före upphörandet berättigar, efter att överföringen av pensionsrätten till Europeiska gemenskapernas pensionssystem har ägt rum, inte längre till pension från arbetspensionssystemet i Finland.
11 §
Ändringssökande och undanröjande av beslut (21.6.2006/687)
En part som är missnöjd med en pensionsanstalts beslut eller med pensionsskyddscentralens beslut om den pensionsrätt som överförs och om finansieringsandelarna får söka ändring i beslutet enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som nämns i 1 § 2 mom. Besvärsskriften skall tillställas pensionsskyddscentralen inom besvärstiden. Om besvären gäller ett beslut av en pensionsanstalt, räknas besvärstiden från den dag då parten har fått del av sammandraget enligt 7 §. Pensionsskyddscentralen skall då sända besvären till den pensionssanstalt som meddelat beslutet för behandling.
Om ett i denna lag avsett beslut av en pensionsanstalt som gäller beloppet av pensionsrätten eller Pensionsskyddscentralens beslut som gäller den pensionsrätt som överförs och finansieringsandelarna grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på framställning av Pensionsskyddscentralen eller pensionsanstalten i fråga eller på ansökan av den som ansökt om överföring, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. (21.6.2006/687)
Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Pensionsskyddscentralen eller pensionsanstalten i fråga pröva ärendet på nytt. Pensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I ett beslut som avses i detta moment får ändring sökas enligt 1 mom. (21.6.2006/687)
3 kap.
Återföring av pensionsrätt från Europeiska gemenskaperna
12 §
Återföring av pensionsrätten
En person har rätt till återföring av pensionsrätten till arbetspensionssystemet i Finland, om personens tjänstgöring i Europeiska gemenskaperna upphör utan att han eller hon på basis av tjänstgöringen får rätt till framtida pension. (28.3.2002/228)
Det belopp som återförs från Europeiska gemenskaperna (återföringsbeloppet) är det kapitalvärde som motsvarar hela den pensionsrätt som intjänats enligt Europeiska gemenskapernas pensionssystem (fondöverföring). (28.3.2002/228)
Som kapitalvärde för pensionsrätt som enligt 1 mom. återförs till Finland används återföringsbeloppet. Utgående från kapitalvärdet beräknas pensionsrätten enligt de grunder som avses i 5 §. Statskontoret sköter dessa pensionsrättigheter. Återföringsbeloppet intäktsförs till statens pensionsfond.
13 §
Återföringens rättsverkningar
(21.6.2006/687) På basis av återförd pensionsrätt har en person i tillämpliga delar rätt till pension enligt bestämmelserna om nya förmånstagare i 1 § 4 mom. i lagen om statens pensioner (280/1966), dock inte till ålderspension före 63 års ålder eller till förtida ålderspension före 62 års ålder. Vid bestämmandet av pension som beviljas på basis av återförd pensionsrätt räknas sådan återstående tid som avses i 5 a § i lagen om statens pensioner inte som till pension berättigande tid och när det gäller inkomster under återstående tid beaktas inte återföringsbeloppet.
14 §
Ändringssökande
(21.6.2006/687) Om en pensionstagare anser att den pension som på basis av detta kapitel har beviljats honom eller henne inte överensstämmer med denna lag, kan pensionstagaren söka ändring i beslutet eller ansöka om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut så som bestäms i lagen om statens pensioner.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Överenskommelse med Europeiska gemenskapernas administration
Vederbörande ministerium har rätt att med Europeiska gemenskapernas administration träffa en överenskommelse, i vilken avtalas om de åtgärder som hänför sig till överföringen.
16 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1999.
Sådan överenskommelse med Europeiska gemenskapernas administration som avses i denna lag kan träffas efter att denna lag har trätt i kraft.
Vad som i denna lag bestäms om överföring av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna, tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 1995 på en person som när denna lag träder i kraft är anställd vid en av Europeiska gemenskapernas institutioner.
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 12/2006-2007