Framställning 17/2005-2006
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 17/2005-2006 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2006-04-13 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av bestämmelserna om vissa avdrag vid kommunalbeskattningen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att vissa avdrag vid kommunalbeskattningen revideras. Grunderna för resekostnadsavdraget och det hyreskostnadsavdrag som är kopplat till resekostnadsavdraget fastställs i lagen samtidigt som ett maximibelopp för avdraget införs. Rätten till sjukdomskostnadsavdrag utvidgas att omfatta kostnader för behandling inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet på samma villkor som inom Finland och Sverige. Rätten till studieavdrag utvidgas så att den även skall gälla för distansstuderande. Slutligen slopas studielåneavdraget för den som kan beviljas studielånsavdrag vid statsbeskattningen.
De föreslagna ändringarna är avsedda att tillämpas från och med skatteåret 2007.
INNEHÅLL
2. Avdrag vid kommunalbeskattningen i landskapet
2.6. Avdraget för uthyrning av möblerade rum
3. Överväganden och förslag till ändring
3.6. Avdraget för uthyrning av möblerade rum
5.2. Ekonomiska verkningar för enskilda
5.3. Ekonomiska verkningar för kommunerna
1. Ändring av kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland
3. Ändring av landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk
L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
Allmän motivering
1. Bakgrund
Beskattningen är ett rättsområde där lagstiftningsbehörigheten är delad mellan landskapet och riket. Av praktiska orsaker är det därför nödvändigt att landskapslagstiftningen på området har samma grundläggande struktur som rikslagstiftningen. Därför har man valt att huvudsakligen reglera kommunalbeskattningen i landskapet genom så kallad blankettlagstiftning. Den grundläggande inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) tillämpas vid kommunalbeskattningen med stöd av kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland, liksom lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968) tillämpas med stöd av landskapslagen (1993:42) om kommunalskatt för näringsverksamhet och inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967) med stöd av landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk (nedan gårdsbruksskattelagen). I blankettlagarna finns vissa avvikelser från rikslagstiftningen. Dessutom finns i viss utsträckning även landskapslagstiftning som inte har någon motsvarighet i riket, till exempel landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån.
De avvikelser från rikslagstiftningen som tillämpas vid kommunalbeskattningen gäller nästan uteslutande bestämmelser om avdrag. De avvikande reglerna har införts när lagstiftningen kom till och är på så sätt kopplade till motsvarande reglering i riket sådan den såg ut vid det tillfället, vilket oftast innebär 1993 eller ännu tidigare. Därefter har naturligtvis lagstiftningen på beskattningsområdet utvecklats, oftast av inkomstpolitiska skäl men på senare tid även för att främja ett alltmer automatiserat och därmed enklare beskattningsförfarande. I samtliga blankettlagar på skatteområdet finns en automatik inbyggd så att ändringar av rikslagstiftningen träder i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket utan några lagstiftningsåtgärder från lagtinget. Denna automatik gäller dock inte sådana bestämmelser från vilka det finns avvikelser i landskapslagstiftningen. Det har haft till följd att reglerna för kommunalbeskattningen i landskapet till vissa delar inte har följt samma utveckling som motsvarande reglering i riket. Dessutom är bestämmelserna på beskattningsområdet, inte minst när det gäller avdrag, kopplade till lagstiftning på andra rättsområden som också utvecklas över tiden. Samtidigt är det så att lagstiftning på beskattningsområdet många gånger tillkommer under brådskande former (i samband med budgetberedning) varför detaljändringar som inte upplevs som nödvändiga kan bli lämnade därhän. Det här sammantaget föranleder enligt landskapsregeringen en översyn över en del av de bestämmelser om avdrag som tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet.
2. Avdrag vid kommunalbeskattningen i landskapet
2.1. Resekostnadsavdraget
Kommunalskattelagens 8 § gäller ett undantag från reglerna i 93 § inkomstskattelagen om avdrag för kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetet. Enligt 8 § 1 mom. får avdrag göras för kostnader för resor antingen med allmänt fortskaffningsmedel eller med annat slag av fortskaffningsmedel. Dessutom anges ett självriskbelopp (340 euro) för avdraget. Självrisken gäller inte då mer än hälften av de kostnader som får avdras härrör från resor med allmänt fortskaffningsmedel. Ursprungligen låg självriskbeloppet på samma nivå som i riket där det dock har höjts till 500 euro. I riket anges också att maximibeloppet för avdraget är 4 700 euro. I landskapet finns ingen övre gräns för de kostnader som får avdras.
När det gäller resor med allmänt fortskaffningsmedel utgör de verkliga kostnaderna grund för avdraget. Kostnaderna för resor med annat slag av fortskaffningsmedel skall dock beräknas enligt grunder som fastställs årligen av landskapsregeringen. I regel har landskapsregeringen som grund för resekostnadsavdraget fastställt samma grunder som skattestyrelsen fastställer för motsvarande avdrag vid statsbeskattningen.
Enligt 93 § inkomstskattelagen beräknas avdraget enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet vilket vanligen är ett allmänt fortskaffningsmedel. Om något annat fortskaffningsmedel anses billigare beräknas de avdragbara kostnaderna enligt de grunder som skattestyrelsen bestämmer med beaktande av den skäliga kostnadsökning som användningen av fortskaffningsmedlet mellan bostaden och arbetsplatsen medför.
2.2. Hyreskostnadsavdraget
Medan 8 § 1 mom. kommunalskattelagen reglerar det egentliga resekostnadsavdraget anger paragrafens 2 mom. att om man på grund av kommunikationsförhållandena är tvungen att hyra en bostad på annan ort i landskapet skall hyreskostnaderna också betraktas som resekostnader. Något motsvarande avdrag existerar inte vid kommunalbeskattningen i riket. Enligt bestämmelsen beräknas hyreskostnaderna enligt grunder som årligen fastställs av landskapsregeringen. Avdraget har i sin nuvarande form funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Landskapsregeringen har fastställt dels kriterier för avdragsrätten dels ett maximibelopp för avdraget. Kriterierna för när avdragsrätten för hyreskostnader uppstår har genom åren varit desamma. Kommunikationsförhållanden som berättigar till avdraget är att resan mellan den egentliga bostaden och arbetsplatsen antingen förutsätter anlitande av frigående färja eller innebär en restid som är längre än tre timmar tur och retur. Den skattskyldiges hemkommun skall vara den kommun där den egentliga bostaden är belägen. Maximibeloppet som får avdras fastställdes länge genom att föregående års maximibelopp höjdes om förändringen av den allmänna hyresnivån motiverade det. Det ledde emellertid till att maximibeloppet under hela 1990-talet låg på 9 300 mk (1 564 euro) eftersom förändringen i hyresnivån var så liten från år till år att det inte motiverade någon ändring av beloppet. Från och med år 2000 ändrades dock principerna för beräkningen av maximibeloppet så att man nu utgår från hyreskostnaden i medeltal för enrumslägenheter i landskapet och medelstorleken på en sådan lägenhet. För skatteåret 2006 får hyreskostnaden avdras till ett belopp om högst 6,90 euro/m2 per månad och till den del den förhyrda bostadens storlek inte överstiger 30 m2. Maximibeloppet för avdraget uppgår således till 2 484 euro innevarande år.
2.3. Sjukdomskostnadsavdraget
Kommunalskattelagens 10 § gäller avdrag för sjukdomskostnader. I paragrafens anges att sjukdomskostnader som överstiger 84 euro får avdras till fullt belopp. För makar gäller det dubbla självriskbeloppet. I paragrafen finns även bestämmelser om avdrag för kostnader för sjukhusvistelse utanför Finland och Sverige utan remiss från en inhemsk läkare. Där anges att maximibeloppet som får avdras är 300 euro för enskilda och 600 euro för makar samt en förhöjning av dessa belopp med 70 euro per barn som den skattskyldige har försörjt under året. Resekostnader till behandling utanför Finland och Sverige får endast avdras om resan sker med remiss från en inhemsk läkare.
Sjukdomskostnadsavdraget infördes ursprungligen i form av ett undantag från den bestämmelse i rikslagstiftningen där motsvarande avdrag reglerades. Undantaget bestod i att det maximibelopp för avdraget som fanns i riket inte skulle tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet. Avdraget slopades i riket från och med år 1993 med motiveringen att sjukdomskostnaderna kompenseras på andra sätt, bland annat via den offentliga hälsovården. Ett annat motiv till slopandet var att ett avdrag som måste styrkas genom verifikat är arbetsdrygt både för den skattskyldige och för förvaltningen, dessutom försvårade det strävandena att slopa deklarationsskyldigheten och utveckla beskattningsförfarandet. Samtidigt som sjukdomskostnadsavdraget slopades utvecklades avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga (se 98 § inkomstskattelagen). Ett avdrag kan nu beviljas för nedsatt skattebetalningsförmåga enbart till följd av sjukdomskostnader om kostnaderna överstiger en viss gräns.
2.4. Studieavdraget
Det studieavdrag som regleras i 11 § kommunalskattelagen existerar inte i rikslagstiftningen. En skattskyldig får avdra 340 euro per termin som han eller hon fått regelbunden och full undervisning i en läroinrättning på grundskole-, gymnasie- eller högskolenivå eller i en därmed jämförbar läroinrättning. Det här avdraget får alltså göras utöver det studiepenningsavdrag som avses i 105 § inkomstskattelagen.
Studieavdraget infördes ursprungligen på 1970-talet med syftet att höja skattetröskeln för studerande så att inkomster från sommarjobb och dylikt inte skulle beskattas. Avdraget infördes i rikslagstiftningen som även då tillämpades i landskapet genom blankettlagstiftning. När en ny lag om skatt på inkomst och förmögenhet (FFS 1240/1988) ersatte den gamla lagen i riket innebar det en kraftig sanering bland avdragen. Genom att grundavdraget vid kommunalbeskattningen då höjdes kännbart kunde man slopa studieavdraget. Även i landskapet ersattes den gamla blankettlagen med en ny genom vilken den nya rikslagen tillämpades i landskapet från och med år 1989. Det innebar att studieavdraget även slopades vid kommunalbeskattningen i landskapet. Här insåg man dock ganska snart att slopandet av avdraget fick betydligt större konsekvenser än vad som var önskvärt. Det ledde till att avdraget återinfördes från och med år 1990 i samma form som det tidigare hade haft i rikslagstiftningen, en form som det fortfarande har i landskapslagstiftningen.
2.5. Studielåneavdraget
Den som är stadigvarande bosatt i landskapet har rätt att göra avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån som beviljats med landskapsborgen och räntestöd enligt lagstiftningen om studiestöd. Studielåneavdraget regleras i en särskild lag, landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån. Avdraget infördes från och med skatteåret 1983 i syfte att minska utflyttningen från och främja återflyttningen till landskapet.
Reglerna för studielåneavdraget har inte förändrats sedan de infördes. Det belopp som erlagts i amortering får avdras vid kommunalbeskattningen, dock högst 500 euro per kalenderår. Maximibeloppet kan sänkas till 250 euro om kommunen har låg skattekraft. Om sänkningen beslutar landskapsregeringen på ansökan från kommunen. Avdraget får göras det år under vilket räntestödet har upphört och under de fyra följande kalenderåren.
Studielåneavdraget har tidigare inte haft någon motsvarighet i rikslagstiftningen. Genom en ändring av inkomstskattelagen (FFS 409/2005) infördes förra året ett studielånsavdrag för den som har inlett sina studier den 1 augusti 2005 eller senare. Rätten till avdrag gäller den som har avlagt sin högskoleexamen inom en tid som föreskrivs i lagen. Studielånsavdraget är 30 % av det lånebelopp som uppkommit under högskolestudierna till den del det överstiger 2 500 euro. För avdraget anges ett maximibelopp motsvarande det lånebelopp som bestäms enligt omfattningen på examen. Avdraget skall göras direkt från skatterna inom de tio närmaste åren efter det år examen avlades och görs utifrån de årliga amorteringarna på studielånet. Studielånsavdraget skall i första hand göras från statsskatten och avdragsrätten gäller även dem som omfattas av studiestödssystemet i landskapet.
2.6. Avdraget för uthyrning av möblerade rum
I inkomstskattelagen för gårdsbruk regleras hur resultatet av jordbruk skall beräknas vid beskattningen och i lagen anges bland annat vilka utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragbara. I gårdsbruksskattelagens 4 § finns ett tillägg som anger att avdragbara utgifter även är kostnader för uthyrning av möblerade rum i bostaden eller i samband därmed stående lokaliteter. Motsvarande avdrag finns inte i rikslagstiftningen.
I första hand är de verkliga kostnaderna grund för avdraget men om dessa inte kan utredas skall kostnaderna beräknas enligt grunder som landskapsregeringen fastställer. Grunderna har inte förändrats sedan de infördes. Om de verkliga kostnaderna inte kan utredas skall kostnaderna beräknas som 35 % av intäkterna för uthyrningen av möblerade rum utan helinackordering och 70 % av intäkterna om rummen hyrs ut med helinackordering. Dessutom anges att värdet av livsmedel som producerats på den egna gården och som används vid uthyrning av rum med helinackordering skall beaktas vid fastställandet av avdraget.
3. Överväganden och förslag till ändring
3.1. Resekostnadsavdraget
När undantaget gällande resekostnadsavdraget ursprungligen infördes var avsikten att det i landskapet inte skulle finnas något maximibelopp för avdraget samt att utgångspunkten för beräkningen av kostnaderna inte nödvändigtvis skulle vara det billigaste fortskaffningsmedlet. En skattskyldig i landskapet har således rätt att göra avdrag för kostnaderna för arbetsresor med bil trots att det skulle vara billigare att åka buss. En skattskyldig i riket har i motsvarande situation rätt att dra av ett belopp som motsvarar kostnaden för att åka buss även om han eller hon väljer att köra bil. För att främja användandet av allmänna fortskaffningsmedel i landskapet infördes i stället regeln om att självriskbeloppet inte skulle tillämpas beträffande kostnader för resor med allmänna fortskaffningsmedel.
Med hänvisning till grundlagen bör grunderna för avdraget anges i lag. Hittills har landskapsregeringen årligen fastställt samma grunder som skattestyrelsen har fastställt för rikets del vilket alltså betyder att samma grunder har tillämpats i landskapet som i riket. Det finns ingen orsak att frångå detta. Skattestyrelsen fastställer avdragets belopp för resor med egen bil, motorcykel, moped och cykel samt med arbetsgivares bil. För resor med annat fortskaffningsmedel gäller att avdraget beviljas på basen av de verkliga kostnaderna. Med hänvisning till att avdraget inte bör tillåtas att bli hur högt som helst föreslås att ett maximibelopp införs i lagen. Maximibeloppet bör läggas på en sådan nivå att det medger avdrag för hela resekostnaden för dem som har ett normalt förvärvsarbete och kör bil till jobbet. Ett maximibelopp på 6 000 euro torde göra det.
3.2. Hyreskostnadsavdraget
Liksom när det gäller grunderna för resekostnadsavdraget bör grunderna för beräkning av de hyreskostnader som enligt 8 § 2 mom. kommunalskattelagen skall jämställas med resekostnader anges i lag.
Maximibeloppet för avdraget har stigit med närmare 60 % sedan 1999. Delvis beror höjningen på att beloppet inte hade höjts under hela 1990-talet och därför släpade efter. Dessutom har hyresnivån i landskapet stigit avsevärt under åren efter 1999. Landskapsregeringen föreslår att maximibeloppet för avdraget i lagen slås fast på den nuvarande nivån. Det innebär att avdraget inte kommer att höjas automatiskt om hyresnivån fortsätter att stiga. Samtidigt innebär det också att avdraget heller inte kommer att sjunka vid en sänkning av hyresnivån. Om den föreslagna ändringen genomförs kommer det i fortsättningen att krävas en lagändring för att ändra nivån på avdraget. Genom ändringen blir avdraget mer statiskt och därmed ökar förutsägbarheten både för skattebetalarna och för skattetagarna.
3.3. Sjukdomskostnadsavdraget
Enligt gällande bestämmelser anges ett maximibelopp för sjukdomskostnadsavdraget till den del det gäller kostnader för sjukhusvistelse utanför Finland och Sverige. Resekostnader för behandling utanför Finland och Sverige är inte avdragbara. De här begränsningarna gäller såvida behandlingen sker utan remiss från en inhemsk läkare.
Att avdragsrätten är olika när det gäller kostnader för behandling i Finland och Sverige jämfört med kostnader för behandling i övriga medlemsstater inom EU är tveksam ur gemenskapsrättlig synvinkel. Begränsningarna bör slopas så att avdragsrätten på lika villkor gäller kostnader för behandling inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I praktiken torde det ändå vara mycket få som utan läkares remiss söker sig utanför Finland och Sverige för behandling.
Sjukdomskostnadsavdraget har tidigare varit problematiskt att hantera rent praktiskt eftersom det har styrkts genom verifikat. De nya bestämmelser om skattedeklaration som trädde ikraft vid årsskiftet innebär dock att inga verifikat längre skall fogas till deklarationen vilket på sätt och vis löser problemen med sjukdomskostnadsavdraget. Man bör dock notera att den skattskyldige är skyldig att förvara verifikaten under fem år efter ingången av det år då beskattningen slutfördes och på uppmaning från skattemyndigheterna uppvisa dem.
3.4. Studieavdraget
När den nu gällande inkomstskattelagen trädde i kraft 1993 infördes ett studiepenningsavdrag i riket med hänvisning till att studiestödssystemet samtidigt förnyades. Syftet med avdraget är att studiepenningen i praktiken skall vara skattefri för studerande som inte har några andra inkomster. Av den orsaken kopplades avdragsrätten till erhållandet av studiepenning.
När den nu gällande kommunalskattelagen stiftades i landskapet behöll man det gamla studieavdraget som ett tillägg till det studiepenningsavdrag som finns enligt rikslagen. Formuleringen var också densamma som i tidigare lagstiftning. Där definieras avdragsrätten så att den som ”erhållit regelbunden och full undervisning i en läroinrättning på grundskole-, gymnasie- eller högskolenivå eller i en därmed jämförbar läroinrättning” kan göra avdrag. Denna formulering har tolkats så att den inte omfattar distansstudier, vilket också var ett av motiven till att man valde en annan formulering i riket när det nya studiepenningsavdraget infördes. Genom att koppla avdragsrätten till erhållandet av studiepenning görs ingen skillnad mellan olika studieformer.
För att även de som studerar på distans skall få rätt att göra studieavdrag föreslås en ändring av 11 § kommunalskattelagen. Möjligen faller det inte inom ramen för det ursprungliga syftet med avdraget men samtidigt bör beaktas att studieformerna har utvecklats avsevärt sedan slutet av 1980-talet.
3.5. Studielåneavdraget
Studiestödet i landskapet reviderades i början av 1990-talet. Efter revideringen beviljar landskapsregeringen inte längre räntestöd för studielån utan lånen beviljas numera av kreditinrättningarna till marknadsränta. Däremot beviljar landskapsregeringen fortsättningsvis landskapsborgen för studielån. Enligt 1 § 2 mom. landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån jämställs, vad beträffar avdragsrätten, lån som beviljats enligt den gamla landskapslagen (1972:48) om studiestöd och lån som beviljats enligt den nya landskapslagen (1995:94) om studiestöd.
Enligt 2 § 2 mom. landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån anges att avdraget får göras för amorteringar som gjorts under ”det kalenderår under vilket landskapsstyrelsen upphört att erlägga räntestöd åt kreditinrättningar som beviljat lånet och under de följande fyra kalenderåren när amortering görs”. Formuleringen har medfört problem när det gäller att fastställa tidpunkten för avdragsrättens början eftersom det inte erläggs något räntestöd för studielån som beviljats efter studiestödsreformen. Av den orsaken bör formuleringen ändras.
Det studielånsavdrag som har införts i inkomstskattelagen berör också landskapslagstiftningen. I första hand skall det avdraget göras från inkomstskatten till staten. Till den del det överstiger beloppet av inkomstskatten till staten görs avdraget från kommunalskatten, den försäkrades sjukförsäkringspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. Eftersom det således först och främst rör sig om statsbeskattning faller bestämmelserna under rikets lagstiftningsbehörighet och de är uttryckligen tillämpliga även för skattskyldiga som hör till landskapets studiestödssystem. Till den del bestämmelserna gäller kommunalbeskattning är de också tillämpliga i landskapet genom den automatik som finns inbyggd i kommunalskattelagen.
Med hänvisning till att det nya studielånsavdraget har införts föreslår landskapsregeringen att det studielåneavdrag som har tillämpats vid kommunalbeskattningen i landskapet slopas. Även om det nya avdraget inte på samma sätt främjar återflyttning till landskapet specifikt är det ändå inte motiverat att bevilja dubbla avdrag för amortering på studielån. Rätten till det nya studielånsavdraget gäller enbart för dem som har inlett sina högskolestudier den 1 augusti 2005 eller senare. Landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån föreslås därför fortsättningsvis bli tillämpad för dem som har inlett sina studier före den 1 augusti 2005.
3.6. Avdraget för uthyrning av möblerade rum
Med hänvisning till att avdraget för kostnader för uthyrning av möblerade rum i bostaden i praktiken inte längre tillämpas föreslås att gårdsbruksskattelagens 4 § upphävs såsom onödig.
4. Ikraftträdande
De föreslagna ändringarna är avsedda att tillämpas från och med beskattningen för år 2007 och bör således träda i kraft senast den 1 januari 2007.
5. Förslagets verkningar
5.1. Allmänt
Förslaget innebär att grunderna för resekostnadsavdraget och avdraget för hyreskostnader som jämställs med resekostnader fastställs i lag. Eftersom grunderna för resekostnadsavdraget är samma grunder som redan har tillämpats genom landskapsregeringens beslut innebär förslaget inga förändringar i materiellt hänseende. När det gäller avdraget för hyreskostnader slås dessutom beloppet fast i lag. Genom förslaget ökas rättsäkerheten för de skattskyldiga samt även tydligheten och förutsägbarheten både för de skattskyldiga och för kommunerna som skattetagare.
Förutom de ekonomiska verkningar som redogörs för nedan bedöms förslaget varken ha några nämnvärda organisatoriska effekter eller någon betydelse vare sig för jämställdheten eller för miljön.
5.2. Ekonomiska verkningar för enskilda
Eftersom förslaget rör olika avdrag kan ingen sammantagen bedömning av dess ekonomiska verkningar för enskilda skattskyldiga göras. Effekterna blir helt beroende av vilka avdrag en skattskyldig har rätt att göra. Vid beräkningarna har den genomsnittliga kommunala skattegraden i landskapet använts som grund, för år 2006 är den 16,84 %.
Införandet av ett maximibelopp för resekostnadsavdraget påverkar dem som har relativt sett höga resekostnader. Det torde dock inte beröra någon som har ett vanligt förvärvsarbete och kör bil till jobbet eftersom det krävs en resväg på närmare 60 km för att nå upp över maximibeloppet.
Ändringen av sjukdomskostnadsavdraget rör dem som behandlas för sjukdom utanför Finland och Sverige utan remiss från en inhemsk läkare. Den utvidgade avdragsrätten är positiv för dem eftersom de enligt gällande lag endast får göra avdrag för en del av kostnaderna.
Vilka de ekonomiska effekterna av de föreslagna ändringarna av hyreskostnadsavdraget blir är egentligen beroende av hur hyresnivån i landskapet utvecklas. Om hyresnivån sjunker kommer ändringarna att göra avdraget mer fördelaktigt för den enskilde. Om däremot hyresnivån fortsätter att stiga blir avdraget mindre fördelaktigt.
Ändringen av studieavdraget torde endast röra skattskyldiga som studerar på distans. De kommer att ha rätt att göra studieavdrag om förslaget genomförs, vilket de inte har enligt den gällande bestämmelsens lydelse. Ett avdrag på 680 euro skulle innebära en minskning av skatten med 115 euro.
Förändringen av studielåneavdraget berör dem som har inlett sina studier den 1 augusti 2005 eller senare. De kommer att ha rätt till det studielånsavdrag som införs i inkomstskattelagen i stället för nämnda studielåneavdrag enligt landskapslagen. De båda avdragen som sådana är svåra att jämföra. Studielåneavdrag enligt landskapslagen är högst 500 euro per kalenderår och får göras för högst fem kalenderår. Det betyder att ett belopp på maximalt 2 500 euro får avdras, under förutsättning att så stora amorteringar erläggs. När det gäller det nya studielånsavdraget däremot är det totala avdragsbeloppet beroende av lånets storlek eftersom det beräknas som 30 % av den del av lånet som överstiger 2 500 euro. Det som kan konstateras är att det nya avdraget ekonomiskt sett kommer att vara mer fördelaktigt för dem som har förhållandevis stora studielån medan studielåneavdraget enligt landskapslagen sannolikt skulle vara mer gynnsamt för dem som har små studielån. Det nya avdraget förutsätter emellertid också att examen har avlagts inom föreskriven tid.
5.3. Ekonomiska verkningar för kommunerna
Av de avdrag som berörs i denna framställning är sjukdomskostnadsavdraget det som totalt sett betyder mest för kommunerna som skattetagare. Enligt ÅSUB Rapport 2005:5 beräknas avdraget under 2006 uppgå till dryga 8,6 miljoner euro. Enligt samma rapport beräknas resekostnadsavdraget (inklusive hyreskostnadsavdrag) uppgå till 5,6 miljoner euro. Studielåne- och studieavdraget är relativt sett små i sammanhanget och beräknas uppgå till 164 000 respektive 810 000 euro. Om man ser till de olika kommungrupperna kan man dock konstatera att resekostnadsavdraget ligger på samma nivå som sjukdomskostnadsavdraget i centralkommunerna medan det i randkommunerna är resekostnadsavdraget som är det största avdraget.
Den utvidgade rätten att göra sjukdomskostnadsavdrag har sannolikt inte några större ekonomiska effekter eftersom det ändå är väldigt få som söker sig utanför Finland och Sverige för behandling utan läkarremiss.
Ändringen av studieavdraget är ekonomiskt sett negativ för kommunerna eftersom den innebär att fler får göra avdrag. Den negativa effekten kan dock betraktas som marginell. Ändringen av studielåneavdraget är däremot positiv på lite längre sikt till följd av att avdraget med tiden kommer att försvinna och ersättas med det nya studielånsavdraget som huvudsakligen avdras vid statsbeskattningen. På kortare sikt (de närmaste åren) har dock förslaget till den delen inga verkningar för kommunernas ekonomi.
6. Beredningen av förslaget
Förslaget skickades på remiss till kommunerna och Ålands Kommunförbund k.f. sommaren 2005 med avsikten att de föreslagna ändringarna skulle tillämpas från och med skatteåret 2006. Kommunförbundet och flertalet kommuner ställde sig då avvisande till förslaget med hänvisning till bristen på helhetssyn och långsiktighet. Att göra en delreform av avdragssystemet utan att beröra avdragen för inkomstens förvärvande och förvärvsinkomstavdraget ansågs inte vara godtagbart. I syfte att även se över dessa avdrag sköts förslaget då på framtiden.
En kort tid efter remissbehandlingen lades emellertid ett förslag fram för riksdagen enligt vilket ett nytt förvärvsinkomstavdrag vid statsbeskattningen skulle införas (RP 117/2005). När förslaget genomfördes (genom en ändring av inkomstskattelagen (FFS 1128/2005)) innebar det att inkomstpolitiska åtgärder i form av skattelättnader inte längre kommer att drabba kommunerna i första hand utan i stället staten. Därmed undanröjdes behovet av en reform till denna del och landskapsregeringens förslag kunde tas upp igen i sin ursprungliga form.
Detaljmotivering
1. Ändring av kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland
8 § Resekostnadsavdrag. När det gäller det egentliga resekostnadsavdraget som regleras i paragrafens 1 mom. föreslås att ett maximibelopp för avdraget på 6 000 euro införs. Dessutom föreslås att landskapsregeringen inte längre skall fastställa grunderna för beräkning av resekostnaderna. I stället skall de grunder som fastställs av skattestyrelsen tillämpas även vid kommunalbeskattningen i landskapet. Med avvikelse från 93 § inkomstskattelagen skall dock fortfarande kostnaderna få avdras i sin helhet om de till minst hälften utgörs av kostnader för resor med allmänna fortskaffningsmedel. I sådana fall tillämpas således inte regeln om självriskbelopp. Den övre gränsen för avdraget (maximibeloppet) gäller däremot även kostnader för sådana resor. Den föreslagna formuleringen innebär också, i avvikelse från rikslagstiftningen, att utgångspunkten för avdraget inte är kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet utan snarare de verkliga kostnaderna för resor mellan arbetsplatsen och hemmet. I det avseendet utgör förslaget således ingen ändring av lagens gällande lydelse.
När det gäller hyreskostnadsavdraget som regleras i paragrafens 2 mom. föreslås att de grunder för beräkning som gäller för skatteåret 2006 införs i lagen. Beloppet per kvadratmeter motsvarar medelhyran för en enrumslägenhet i landskapet år 2004.
10 § Sjukdomskostnadsavdraget. Enligt paragrafens gällande lydelse begränsas avdragsrätten när det gäller kostnader för behandling utanför Finland och Sverige som sker utan läkares remiss. Dels anges ett maximibelopp för kostnader för sjukhusvistelse, dels är resekostnader i sådana fall inte alls avdragbara. Enligt förslaget utvidgas området där avdragsrätten gäller utan dessa begränsningar till att omfatta hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
11 § Studieavdrag. Paragrafen föreslås bli formulerad så att avdragsrätten även skall gälla dem som studerar på distans. Att bedriva studier som huvudsyssla kan jämställas med att erhålla ”regelbunden och full undervisning” när det gäller att definiera vem som är studerande. Däremot krävs inte faktisk närvaro vid exempelvis en högskola för att studier skall kunna bedrivas som huvudsyssla vid denna skola. Den föreslagna definitionen av studier som berättigar till avdraget är densamma som för studier som enligt landskapslagen (1995:94) om studiestöd berättigar till studiestöd. Liksom enligt paragrafens nu gällande lydelse har även de som går i grundskolan rätt att göra studieavdrag.
2. Ändring av landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån
1 §. Enligt förslaget skall studielåneavdraget enligt denna lag inte längre beviljas den som har rätt till studielånsavdrag enligt 127d § inkomstskattelagen. Sistnämnda avdrag gäller amorteringar på studielån som lyfts för studier som har inletts den 1 augusti 2005 eller senare. Avdragsrätten enligt denna lag bör således fortfarande gälla dem som har inlett sina studier före den 1 augusti 2005. Det innebär att studielåneavdrag fortsättningsvis beviljas enligt denna lag men att detta i praktiken sker under en övergångsperiod efter vilken lagen kommer att bli obehövlig.
Eftersom avsikten är att avdrag enligt denna lag skall ersättas med avdrag enligt 127d § inkomstskattelagen bör motsvarande tolkning tillämpas när det gäller tidpunkten för inledande av studierna. Den som har fått en studieplats tidigare men som har anmält sig som närvarande första gången den 1 augusti 2005 eller senare har således rätt till avdrag enligt 127d § inkomstskattelagen och inte enligt landskapslagen.
2 §. I paragrafens 2 § 2 mom. föreslås en ändring med motiveringen att landskapsregeringen inte längre beviljar räntestöd. De studerande erlägger i regel ändå inte ränta på studielånet under studietiden utan räntan läggs till lånekapitalet under de terminer då den studerande fått studiestöd. Kapitaliseringen av räntan sker halvårsvis, den 15 juni och den 15 december. Enligt förslaget skall tidpunkten då avdragsrätten inträder avgöras utgående från när kapitaliseringen av räntan upphör. Möjligheten att kapitalisera räntan gäller så länge den studerande är berättigad till studiestöd. Den föreslagna formuleringen innebär inte att förfarandet förändras i praktiken. Från kreditinstitutens sida har man hittills också valt att tolka den nu gällande formuleringen på detta sätt.
3. Ändring av landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk
1 §. Med hänvisning till att avdrag enligt lagens 4 § i praktiken inte längre görs föreslås att paragrafen upphävs såsom obehövlig.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 8 §, 10 § 2 och 3 mom. samt 11 § kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland, av dessa lagrum 8 §, 10 § 2 mom. och 11 § sådana de lyder i landskapslagen 2004/46, som följer:
8 §
Resekostnadsavdrag
I 93 § inkomstskattelagen avsett avdrag får vid kommunalbeskattningen göras för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med allmänt fortskaffningsmedel samt för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras till ett belopp av högst 6 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 340 euro. Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med allmänt fortskaffningsmedel, får dock även den del av kostnaderna som understiger 340 euro avdras. Kostnaderna för resor med annat slag av fortskaffningsmedel än allmänt fortskaffningsmedel beräknas enligt de grunder som skattestyrelsen bestämmer med stöd av 93 § 2 mom. inkomstskattelagen.
Såsom i 1 mom. avsedda kostnader skall även anses kostnader som skattskyldig åsamkas genom att han på grund av kommunikationsförhållandena varit tvungen att hyra bostad på annan ort i landskapet där arbetsplatsen är belägen. Som sådana kommunikationsförhållanden avses anlitande av frigående färja mellan arbetsplatsen och bostaden eller en restid som under normala förhållanden är längre än tre timmar tur och retur. En förutsättning för att avdraget skall beviljas är att den skattskyldiges hemkommun är den kommun i landskapet där bostaden, vars placering i förhållande till arbetsplatsen uppfyller de kommunikationsförhållanden som avses ovan, är belägen.
Om inte de verkliga kostnaderna är lägre får hyreskostnaderna avdras till ett belopp om högst 6 euro och 90 cent per kvadratmeter per månad och till den del den förhyrda bostadens storlek inte överstiger 30 kvadratmeter.
10 §
Sjukdomskostnadsavdrag
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För sjukdomskostnader som föranletts av sjukhusvistelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte intagningen skett på grund av inhemsk läkares remiss, har skattskyldig rätt att vid kommunalbeskattningen göra avdrag från förvärvsinkomsten med högst 300 euro, makar dock sammanlagt med högst 600 euro. Om skattskyldig under skatteåret försörjt barn som före skatteårets ingång inte har fyllt 17 år skall i detta moment avsett belopp höjas med 70 euro för varje sådant barn.
Avdrag får inte göras för resekostnader till läkare, sjukhus eller till en med sjukhus jämförbar inrättning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för behandling av sjukdom om resan företas utan remiss eller ordination från inhemsk läkare.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11 §
Studieavdrag
Den skattskyldige har rätt att vid kommunalbeskattningen avdra från nettoförvärvsinkomsten, förutom de avdrag som avses i 105 § inkomstskattelagen, 340 euro för varje termin under vilken han erhållit undervisning på grundskolenivå eller bedrivit studier som huvudsyssla vid en högskola eller annan läroanstalt i landet eller utomlands.
Denna lag träder i kraft den … och tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för år 2007.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 2 mom. och 2 § 2 mom. landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån, av dessa lagrum 1 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2006/15, som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med studielån avses i denna lag av kreditinrättning beviljat lån för vilket Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapsregeringen eller studiestödsnämnd som tillsatts av landskapsstyrelsen beviljat landskapsborgen och räntestöd enligt landskapslagen (1972:48) om studiestöd eller landskapsborgen enligt landskapslagen (1995:94) om studiestöd och som lyfts för studier som har inletts före den 1 augusti 2005.
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Studielåneavdraget får göras för amorteringar som erlagts under det kalenderår under vilket kapitaliseringen av räntan har upphört och under de följande fyra kalenderåren när amortering görs. Avdraget får göras från den beskattningsbara inkomsten det år under vilket amorteringar erlagts. Studielåneavdraget beviljas för högst fem år för en och samma skattskyldig.
Denna lag träder i kraft den … och tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för år 2007.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Genom denna lag upphävs 4 § landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk samt ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former.
Denna lag träder i kraft den … och tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för år 2007.
| Mariehamn den 13 april 2006 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Lasse Wiklöf |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 17/2005-2006