Framställning 17/2006-2007

Lagtingsår: 2006-2007

Ladda ner Word-dokument

§

 

FRAMSTÄLLNING nr 17/2006-2007

 

Datum

 

 

2007-04-03

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Finansiering av landsbygdsnäringar

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. Genom förslaget upphävs gällande landskapslag (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar samt möjliggörs genomförandet av EG:s ändrade bestämmelser om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken och de stöd som omfattas den. Landskapsregeringen vill samtidigt att regelverket smidigare än hittills skall kunna beakta ändringar i EG-bestämmelserna.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Nuläge. 3

1.1 Europeiska gemenskapens regelverk. 3

1.2 Landskapets regelverk. 4

2. Överväganden och förslag. 4

2.1 En strategisk plan och landsbygdsutvecklingsprogram.. 4

2.2 Nationellt landsbygdsnätverk. 5

2.3 Gårdsbrukskommission och övervakningskommitté. 5

3. Lagstiftningsbehörigheten. 6

4. Förslagets verkningar 6

4.1 Ekonomiska effekter 6

4.2 Miljöeffekter 7

4.3 Verkningar i fråga om organisation, personal och jämställdhet 7

Detaljmotivering. 7

Landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar 7

Lagtext 12

L A N D S K A P S L A G om finansiering av landsbygdsnäringar 12

 


 

Allmän motivering

 

1. Nuläge

 

1.1 Europeiska gemenskapens regelverk

 

1.1.1 EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP)

 

Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) definieras i artikel 33 i EG-fördraget. Huvudmålen är att effektivisera produktion och skapa en rationell struktur. För att säkerställa åtgärdernas finansiering har strukturfonder inrättats. Dessa är inte fonder i egentlig mening, utan årliga utgifter i EU:s budget för genomförande av strukturpolitiken. Etappvis ersätts nu förordningen (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar. Dessa regler avsåg i huvudsak den programperiod som har löpt under åren 2000 – 2006. Följande EG-bestämmelser skall gälla för den programperiod som löper under åren 2007 – 2013:

 

EG:s finansieringsförordning, dvs. förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

 

EG:s landsbygdsförordning, dvs. förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

 

1.1.2 EG:s finansieringsförordning (EG nr 1290/2005)

 

I EG:s finansieringsförordning ges grundläggande förutsättningar för utbetalning av stöd, s.k. CAP-stöd. Stöden förutsätter nationell medfinansiering, och finansieras i huvudsak nationellt. Det står medlemsländerna fritt att ge CAP-stöd, men det förutsätter ett nationellt rättsligt ramverk om finansiering, utbetalning, kontroll och eventuellt krav på återbetalning av stöd.

     Bestämmelser om återbetalning av felaktigt utbetalda belopp m.m. finns i Rådets förordning (EEG) nr 595/91 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävande av förordning (EEG) nr 283/72.

 

1.1.2 EG:s landsbygdsförordning (EG nr 1698/2005)

 

I EG:s landsbygdsförordning finns allmänna regler för landsbygdsutvecklingsstöd som finansieras via EJFLU och som inrättats genom EG:s finansieringsförordning. Stöd kan enligt EG:s landsbygdsförordning ges enligt följande fyra s.k. axlar:

-          Axel 1 - Förbättra jord- och skogsbrukets konkurrenskraft.

-          Axel 2 - Förbättra miljön och landsbygden.

-          Axel 3 - Främja livskvalitet och diversifiera ekonomi på landsbygden.

-          Axel 4 - I ett underifrånperspektiv utarbeta och genomföra strategier för utveckling av avgränsade landsbygdsområden - inom ramarna för lokala aktionsgrupper med offentligt och privat partnerskap (Leaderdimension).

 

     EJFLU:s medverkan förutsätter att medlemsstaten har ett eller flera landsbygdsutvecklingsprogram för perioden 2007 – 2013, där grunden för stöd anges. I EG:s landsbygdsförordning finns krav som rör den nationella förvaltningsmyndighetens ansvar, inrättandet av en särskild nationell övervakningskommitté samt nationella landsbygdsnätverk för analys och förmedling av information om framgångsrika metoder för landsbygdsutveckling.

 

1.2 Landskapets regelverk

 

1.2.1 Landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

Gällande landskapslag (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar trädde i kraft den 1 januari 2004. Lagstiftningen möjliggjorde genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). Genom landskapslagens ikraftträdande upphävdes bl.a. landskapslagen (1978:54) om främjande av gårdsbruk samt landskapslagen (1995:55) om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG. Således fogades till samma lag både sådana stöd som helt finansieras med landskapets medel och stöd medfinansieras av EU. Syftet med detta var att få ett så enhetligt regelverk som möjligt för att underlätta administrativt förfarande och tydliggöra stödvillkor.

 

1.2.2 Landskapslag om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti

 

I landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti finns bestämmelser om allmänna villkor för lån, räntestöd och understöd, som beviljas ur landskapets medel, landskapsgaranti samt bestämmelser om handläggningen av dessa. I lagen finns även bestämmelser om övervakning och återkrav av stöd. Lagen är subsidiär och tillämpas inte om det stadgas annorlunda i annan landskapslagstiftning. Lagen tillämpas inte heller om lagtinget beslutar angående andra villkor vid antagande av budget eller om lagtinget, då landskapsstyrelsen bemyndigas att bevilja landskapsgaranti, uppställer villkor för sådan garanti som avviker från bestämmelserna i lagen.

 

1.2.3 Programperiod 2000-2006 i landskapet

 

Under perioden 2000 – 2006 delfinansierade EU-medel landsbygdsutveckling genom startstöd, LFA-kompensationsbidrag och miljöstöd. Dessutom fanns ett nationellt finansierat investeringsstöd.

 

2. Överväganden och förslag

 

Landskapsregeringen konstaterar att ramarna för gällande regelverk inte är förenligt med ändrade EG-bestämmelser och föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar för programperioden 2007 - 2013. Genom förslaget upphävs gällande landskapslag (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar, genom vilket EU:s medfinansiering blivit möjlig och i vilken relativt detaljerat hänvisas till EG-regelverket.

 

2.1 En strategisk plan och landsbygdsutvecklingsprogram

 

Landskapsregeringen konstaterar att i landskapet har fastställts en sådan strategisk plan till stöd för landskapsutveckling som krävs i enlighet med EG:s landsbygdsförordning (29.6.2006, dnr N20/05/1/15). De övergripande målen i planen är att bibehålla landsbygdens och skärgårdens dragningskraft för bosättning och företagande. Lantbruksproduktion är en långsiktigt bärkraftig näring som också är ägnad att bevara de drag landsbygden har efter århundradens hävd.

     Landsbygdsutvecklingsprogram utarbetas av medlemsstaten och skall godkännas av kommissionen. Programmen skall bygga såväl på gemenskapens strategiska riktlinjer som på den strategiska planen. För programperioden skall programmet ange de mål som förväntas uppnådda med stöden samt de förväntade resultaten. Syftet är att få en optimal användning av stödmedlen i gemenskapen och nationellt.

     Landskapsregeringen ser behov av att genomföra åtgärder som finns i alla fyra axlar i EG:s landsbygdsförordning.

 

2.1.1 Axel 1 - Jord- och skogsbrukets konkurrenskraft

 

Landskapsregeringen avser att med cirka 20 procent EJFLU-medel kostnadstäcka åtgärder som avses i axel 1. Målsättningen är en förbättrad konkurrenskraft genom en ändamålsenlig strukturutveckling, höjd kompetens och höjd produktkvalitet. Härigenom stärks lantbrukens lönsamhet samtidigt som ett hållbart resursutnyttjande kan iakttas. För att utveckla innovationer och marknader för lantbruksprodukter främjas samtidigt nyföretagande och entreprenörskap. Insatser för livsmedels- och skogsindustri vidtas i huvudsak vid sidan av landsbygdsutvecklingsprogrammet.

 

2.1.2 Axel 2 - Miljön och landsbygden

 

Landskapsregeringen avser att med högst 70 procent av EJFLU-medel kostnadstäcka åtgärder som avses i axel 2. Målsättningen är en hållbar lantbruksproduktion. Lantbruk bedrivs i de flesta fall i känsliga naturmiljöer, i landskapet ofta karaktäriserade av närhet till hav och sjö. Ändamålsenliga åtgärder kan avse minskat växtnäringsläckage, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel samt stimulans av ekologisk produktion och biologisk mångfald.

 

2.1.3 Axel 3 - Livskvalitet och diversifierad ekonomi på landsbygden

 

Landskapsregeringen avser att med minst 10 procent av EJFLU-medel kostnadstäcka åtgärder som avses i axel 3. Målsättningen är att stimulera en diversifiering av landsbygdens ekonomi med ökat entreprenörskap, företagande och kompletterande sysselsättning till traditionellt lantbruk.

 

2.1.4 Axel 4 - Leaderdimensionen

 

Landskapsregeringen avser att med minst 5 procent av EJFLU-medel kostnadstäcka åtgärder som avses i axel 4. Målsättningen är att öka landsbygdens och skärgårdens attraktion genom stöd till nya och innovativa landsbygdsutvecklingsprojekt. Åtgärderna skall vara ägnade att diversifiera landsbygdens ekonomi med ökat entreprenörskap, företagande och kompletterande sysselsättning till traditionellt lantbruk. Åtgärderna kan dessutom avse stimulans till ökat samarbete och socialt engagemang på landsbygden och i skärgården.

 

2.2 Nationellt landsbygdsnätverk

 

Avsikten är att landskapet skall ta del i det nationella landsbygdsnätverk som skapas i riket.

 

2.3 Gårdsbrukskommission och övervakningskommitté

 

Landskapsregeringen avser att inrätta en övervakningskommitté i enlighet med artikel 77 i EG:s landsbygdsförordning. Kommitténs uppgift skall vara att granska om medlemsstaten effektivt följer landsbygdsutvecklingsprogrammen. I detta syfte skall den bl.a. höras om urvalskriterierna för finansierade insatser. Den skall regelbundet kontrollera hur medlemsstaten lyckats med att nå specifika mål i program, fortlöpande granska resultat samt granska och godkänna årsrapporter innan dessa skickas in till kommissionen. Medlemsstaten skall med beaktande av egna utvärderingsresultat, övervakningskommitténs iakttagelser och kommissionens rapporter se över och vid behov anpassa landsbygdsutvecklingsprogram för resten av en period. I enlighet med EG:s landsbygdsförordning skall kommittén ledas av en företrädare för medlemsstaten. I övrigt skall kommittén vara representativ för olika områden och frågor inom det ekonomiska och sociala området, miljöområdet, i fråga om jämställdhet m.m. EG-kommissionens företrädare skall på eget initiativ kunna delta i en övervakningskommittés arbete såsom rådgivare.

     I enlighet med gällande regelverk skall en gårdsbrukskommission tillsättas av landskapsregeringen för två år i sänder. De fem kommissionsledamöterna och två suppleanterna tillsätts på ett politiskt mandat. Gårdsbrukskommissionen är rådgivande inför beslut om startstöd och investeringsstöd, vid utvecklande av stödsystemen samt kan ge förslag till förbättring av dem. Landskapsregeringen konstaterar att den politiskt tillsatta gårdsbrukskommissionens rådgivande roll är betydelsefull vid utvecklande av nya stödsystem och -strukturer. Enligt landskapsregeringens mening bör dock inte politiskt tillsatta organ delta i beredning av stödärenden som rör enskilda. Landskapsregeringen konstaterar dessutom att gårdsbrukskommissionen såsom ett politiskt tillsatt organ inte kan utgöra en sådan övervakningskommitté som skall inrättas i enlighet med EG:s landsbygdsförordning. I enlighet med förslaget skulle gårdsbrukskommissionen följaktligen upphöra att vara rådgivande i ärenden om stöd till enskilda, men fortsatt vara rådgivande i övergripande frågor om stödsystem och –strukturer.

 

3. Lagstiftningsbehörigheten

 

Enligt 18 § 15 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om jord- och skogsbruk och enligt 18 punkten samma paragraf i fråga om tillvaratagande av jordbruks- och skogsmarks samt fiskevattens produktionsförmåga. Jämlikt 27 § 15 punkten samma lag har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om priset på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter. I enlighet med självstyrelselagen hör således lagstiftning om jord- och skogsbruk nästan helt till landskapets behörighet. Undantagen är inkomst- och prispolitiska frågor, exportskydd, exportfrämjande samt skatter och avgifter, vilka hör till rikets behörighet.

     Utifrån behörighetsfördelningen i självstyrelselagen har riket och landskapet tillämpat en ansvarsfördelning avseende de olika EG-stöden samt den nationella finansieringen. Landskapet har ansetts ha behörighet när det gäller strukturpolitiken och riket när det gäller pris- och marknadspolitiken. Härav följer att landskapet har ansetts ha behörighet när det gäller strukturstöden och stöd till landsbygdens utveckling. Av de stöd till landsbygdens utveckling som tillämpas i landskapet har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om startstöd och miljöstöd i enlighet med 18 § 10, 15, 17 och 22 punkten självstyrelselagen. Även stöd till jordbruk i mindre gynnande områden (s.k. LFA-kompensationsbidrag) anses från år 2000 höra till landskapets behörighet, då det sedan dess mer betonar miljö- än inkomstfrågor. Behörigheten angående det nationella investeringsstödet hör till landskapet med stöd av 18 § 15 och 22 punkten självstyrelselagen.

 

4. Förslagets verkningar

 

4.1 Ekonomiska effekter

 

Enligt den föreslagna landskapslagen skall stödåtgärder finansieras både med medel som anslagits i landskapets budget och med medel ur garantisektionen vid jordbruksfonden. Enligt lagförslaget beviljas stöd i form av direkt ekonomiskt stöd och som räntestöd. Den föreslagna lagen förändrar inte den nuvarande användningen av medel när det gäller stöd till landsbygdens utveckling.

 

4.2 Miljöeffekter

 

Ett väsentligt syfte med EG:s regelverk för landsbygdsutveckling är att miljöaspekterna skall beaktas när olika stödåtgärder genomförs. För de flesta stödåtgärderna krävs att minimikrav för miljöskydd uppfylls. Detta förslag innebär ingen ändring i detta förhållande. Förslaget är överlag positivt för miljön såväl i skärgården som annars på landsbygden.

     För genomförande i landskapet av EG:s regelverk för landsbygdsutveckling har landskapsregeringen genomfört en miljökonsekvensbedömning av ”Landsbygdsutvecklingsprogrammet för landskapet Åland 2007 – 2013”(dnr N20/6/1/29). Den slutliga miljökonsekvenbedömningen finns på landskapsregeringens hemsida (jfr www.regeringen.ax/naringsavd) som en bilaga till landskapsregeringens förslag till nytt landsbygdsutvecklingsprogram.

 

4.3 Verkningar i fråga om organisation, personal och jämställdhet

 

Genom förslaget upphör det lagstadgade kravet på att en gårdsbrukskommission skall finnas. En övervakningskommitté skall inrättas som ges delaktighet i information som rör delfinansiering av EU-medel. Handhavandet av stöd i enlighet med ovan nämnda landsbygdsutvecklingsprogram innebär att landskapsförvaltningen med nuvarande personella resurser får delvis nya och ändrade arbetsuppgifter. Förslaget har utöver detta inga organisatoriska verkningar. Förslaget inverkar inte på jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1 och 2 §§ Syfte / Tillämpningsområde. Denna lags syfte och tillämpningsområde överensstämmer med dem som gäller enligt 1 och 2 §§ i gällande landskapslag (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar. Regelverket har i övrigt gjorts att överensstämma med ändringar i EG-regelverket.

 

3 § Definitioner. I paragrafen finns definitioner av i lagen använda begrepp och företeelser. Definitionerna överensstämmer i huvudsak med dem i gällande landskapslag, En avgränsning görs dock rörande verksamheters omfattning i enlighet med landskapsregeringens strukturpolitiska intentioner, varvid i lagens mening endast den är lantbrukare som bedriver lantbruk i förvärvssyfte.

 

4 § Stöd. Stödformerna överensstämmer i huvudsak med dem i gällande regelverk. En ytterligare stödform är projektstöd, som avses i artiklarna 52 – 60 i EG:s landsbygdsförordning. Stödformen avser stöd till annan verksamhet än jordbruk, i syfte att diversifiera ekonomi eller livskvalitet på landsbygden.

 

5 § Gårdsbrukskommissionen. I enlighet med förslaget skall gårdsbrukskommissionen fortsatt vara ett rådgivande organ i ärenden som rör stödsystem, men inte i ärenden som rör stöd till enskilda. Följaktligen finns heller inget behov av särskilda bestämmelser tystnadsplikt för ledamöterna.

 

2 kap. Stöd för att förbättra miljön och landsbygden

 

6, 7 och 8 §§ Allmänt / Definitioner / Stödmottagare. Bestämmelserna i detta kapitel om definitioner, stödmottagare m.m. överensstämmer med de bestämmelser som ingår i landskapsförordningen (2000:17) om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag. Bestämmelserna fogas till lagen med beaktande av 80 § i grundlagen, enligt vilken ”genom lag skall utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter”. Även om detaljmotiveringarna inte innebär någon ändring av bestämmelserna kan ändringar ske med anledning av ikraftträdandet av ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram för landskapet.

     En persons hemkommun och stadigvarande bostad bedöms i enlighet med bestämmelserna därom i rikslagen om hemkommun (FFS 201/1994).

 

9 § Allmänna förutsättningar och villkor för beviljande av stöd. För att stöd skall beviljas förutsätts att jordbrukaren iakttar gällande tvärvillkor enligt artiklarna 4 och 5 i EG-förordningen (EG) 1782/2003 samt i den till förordningen fogade bilaga III. I bilagan förtecknas EG-direktiv och EG-förordningar som skall iakttas som en del av tvärvillkoren. Bestämmelser om genomförande av tvärvillkor finns i såväl miljö-, djurskydds- som livsmedelslagstiftningen.

 

10 § Förutsättningar som gäller stödberättigande areal och antal djur. Bestämmelserna överensstämmer med bestämmelser i landskapsförordningen (2000:17) om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag.

 

11 § Förutsättningar som gäller stödtagarens ålder. Ett särskilt skäl som avses i 2 mom. kan vara att en person under 18 år har ärvt en jordbruksrörelse.

 

12 § Ansökan om stöd. Landskapsregeringen har ett ansvar för att de sökande har tillräcklig information om vilka uppgifter som skall lämnas i en ansökan.

 

13 § Förutsättningar för utbetalning av stöd. Stöd utbetalas med beaktande av den årliga ansökan samt med beaktande av hur genomförandet av investeringen fortgår.

     Syftet med 100-eurogränsen i 3 mom. är att undvika återkrav av små stödbelopp, då kostnaderna för att administrera små stödbelopp betydligt kan överstiga det belopp som återkrävs. Dessutom skulle utbetalning av låga belopp ha begränsad betydelse för att uppnå ett övergripande mål som uppställts för stöd.

 

14 § Sänkning av stöd och avslag på ansökan stöd. Bestämmelser om grunderna för att kunna sänka ett stödbelopp eller avbryta utbetalning finns i kontrollförordningen. Om en ansökan försenats eller om den areal eller det antal djur som uppgetts i ansökan överstiger vad som konstaterats vid tillsyn, skall stödbeloppet sänkas på det sätt som anges i kontrollförordningen. Om den sökande lämnat betydligt vilseledande uppgifter, underlåtit att lämna väsentliga uppgifter eller har vidtagit åtgärder ägnade att kringgå villkor, kan utbetalningen i enlighet med kontrollförordningen avbrytas för kalenderåret. En förbindelse eller ett avtal behöver inte godkännas till en sökande som omedelbart ansöker om en ny förbindelse eller ett nytt avtal, som motsvarar eller är av samma typ som den förbindelse eller det avtal som jordbrukaren redan tidigare har haft, och som denne tidigare har frånträtt före en förbindelse- eller avtalsperiods utgång. En motsvarande förbindelse eller ett motsvarande avtal kan tidigast två år efter ett sådant frånträdande.

     I tillämpningsförordningen finns närmare bestämmelser om tillämpning av tvärvillkor. Belopp med vilket ett stöd skall sänkas fastställs på grundval av överträdelsens allvar, omfattning och varaktighet. Överträdelsens allvar bedöms främst utifrån omfattningen av dess följder med hänsyn till eftersträvade mål. Överträdelsens omfattning bedöms främst utifrån de effekter den fått på insatsen i dess helhet. Överträdelsens varaktighet bedöms främst utifrån hur länge effekterna är kännbara eller vilka möjligheter det finns att komma till rätta med dem på ett rimligt sätt.

 

3 kap. Kontroll, rättelse m.m.

 

15 § Anmälningsskyldighet.  Syftet med stödtagarens anmälningsskyldighet är att stödtagaren och myndigheten skall kunna utreda följderna av väsentliga förändringar som påverkar stödet innan ärendet behandlas i samband med den årliga ansökningen eller återkrav. Enligt tillämpningsförordningen skall fall av force majeure och exceptionella omständigheter anmälas skriftligen till den behöriga myndigheten inom tio arbetsdagar från den tidpunkt då jordbrukaren är i stånd att göra detta. Med arbetsdag avses i tillämpningsförordningen andra dagar än en helgdag, lördag eller söndag.

 

16 § Förvaring av handlingar. Syftet med bestämmelsen är att garantera att uppgifter och handlingar är tillgängliga så länge det behövs för tillsynen över efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen.

 

17 § Inspektionsrätt. Av bestämmelser i EG:s landsbygdsförordning och finansieringsförordning följer att stödmottagarnas medelsanvändning skall kunna kontrolleras, i syfte att trygga en effektiv användning av stödmedel. Landskapsregeringen föreslår därför att hittillsvarande rätt att utföra inspektioner hos stödtagaren i anslutning till att stöd beviljas, utbetalas och används skall finnas kvar. Bestämmelserna överensstämmer med 17 § i gällande lag. Av detaljmotiven till gällande lags 17 § framgår att stödtagaren är ”skyldig att visa handlingar och även i övrigt bistå vid inspektionerna” men att skyldigheten att bistå inte gäller ”situationer där stödtagaren skulle bli tvungen att vittna mot sig själv (21 § grundlagen, en av de rättsskyddsgarantier som hör till en rättvis rättegång och god förvaltning, GrUU 19/200 och GrUU 46/2001)”. Även kommissionens inspektörer kan utföra inspektion på plats i medlemsstaten (jfr art. 37 i EG:s finansieringsförordning).

     I regel finns vid inspektionerna inget behov av att komma in i bostadsutrymmen, inspektionerna omfattar som regel bara utrymmen som inte omfattas av hemfriden, vilken tryggas genom 10 § Finlands grundlag. Det kan dock förekomma att enda sättet att nå syftet med en inspektion är den också omfattar en kontroll i en stödmottagares bostad. I enlighet med 10 § 3 mom. grundlagen kan i lag bestämmas bl.a. ”om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna skall kunna tryggas eller för att brott skall kunna utredas”. Grundlagsutskottet har funnit (jfr bl.a. GrUU 48/2001) att ingrepp i hemfriden är acceptabelt om det är nödvändigt för att utreda om brott har begåtts eller kommer att ske, dvs. så att den sker i utrymmen som används för permanent boende.

 

18 § Utlämnande och hemlighållande av uppgifter. I paragrafen finns ett undantag från grundläggande sekretessbestämmelser i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. Landskapsregeringen har således utan hinder av sekretesslagstiftningens huvudbestämmelser rätt att lämna uppgifter till jord- och skogsbruksministeriet, för vidarebefordran till vederbörande EG-institution, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att EG:s bestämmelser har iakttagits vid Europeiska Unionens medfinansiering. Rörande sekretess kan dessutom noteras en viktig bestämmelse i 17 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. Där framgår att en tjänsteman inte får ”utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans eller hennes kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser skall hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av saken beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas”.

 

19 § Tilläggsbetalning. Paragrafen överensstämmer med 20 § i gällande lag.

 

20 § Rättelseyrkande. Ett rättelseyrkande kan endast lämnas av sakägare och skall framställas skriftligen, landskapsregeringen prövar endast de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Om ett beslut inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller det uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt. Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår ett besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen.

 

21 § Rättelse. Paragrafen rör rättelse av fel i beslut. Sådan självrättelse skall kunna inledas på en parts yrkande eller på en myndighets eget initiativ.

 

22 § Besvär. Besvär över landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Innan ett besvär lämnas måste sakägaren begära rättelse av landskapsregeringens beslut.

 

23 och 24 §§ Återkrav av stöd hos stödmottagaren / Ränta och dröjsmålsränta på återbetalningspliktigt stöd. I grunden är syftet med dessa bestämmelser att trygga att samhällets resurser används på bästa sätt. Befintligheten av bestämmelserna följer dessutom av krav i berörda EG-förordningar. Kommissionen har i förordning (EG) nr 1975/2006 konstaterat att medlemsstaterna bör slippa att betala ut stödbelopp som är lägre än ett visst minimibelopp och att begära återbetalning av felaktigt utbetalda belopp när summorna i fråga är försumbara. Bestämmelserna skiljer sig inte från krav i gällande lag. I artikel 49 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 finns närmare bestämmelser om återkrav av felaktigt utbetalda belopp. Där framgår bl.a. att ett felaktig utbetalat belopp kan återkrävas genom att beloppet dras av från förskott eller utbetalningar samt att räntan lägst är den räntesats som gäller vid återkrav enligt nationell rätt.

 

4 kap. Särskilda bestämmelser

 

25 § Brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med dessa bestämmelser ytterst att trygga att beviljade stöd används på avsett sätt.

 

26 § Närmare bestämmelser. Bestämmelsen överensstämmer med 28 § i gällande lag.

 

27 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. En grundförutsättning för lagen är att EG-kommissionen godkänner det ”landsbygdsutvecklingsprogram för landskapet Åland 2007 – 2013” som landskapsregeringen har utarbetat. Programmet skickades i december 2006 till EG-kommissionen. Det är ännu oklart när EG-kommissionens godkännandeprocess börjar och kan vara slutförd. Dock bör förslaget ges en skyndsam behandling, för att lagen så snart som möjligt skall kunna sättas i kraft. Detta mot bakgrund av de olika stödens betydelse för landsbygdsutvecklingen och den omständigheten att lagen i sig är en av förutsättningarna för att bevilja stöd som delfinansieras av EU-medel. I förslaget har inte nämnts ett visst datum för ikraftträdande. Landskapsregeringen bedömer att det är ändamålsenligt att efter lagtingsbehandling och laglighetskontroll, på grund av vad som då är känt fastställa ett ikraftträdandedatum som harmonierar med landsbygdsutvecklingsprogrammets godkännande.

     I frågan om s.k. axel-2-stöd, dvs. stöd för att förbättra miljön och landsbygden skall tidigare bestämmelser fortsatt gälla ifråga om beviljande, utbetalning, övervakning, återkrav av stöd samt sökande av ändring. Dock skall då de nya förfarandebestämmelserna tillämpas. I fråga om sökande av ändring gäller dock principen att ändring får sökas i enlighet med det tidigare förfarandet.


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om finansiering av landsbygdsnäringar

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Syfte

     I enlighet med bestämmelserna i denna lag kan landskapsregeringen bevilja ekonomiskt stöd i syfte att utveckla landsbygden. Sådant stöd skall vara avsett att främja mångsidig och bärkraftig näringsverksamhet, ett hållbart nyttjande av jord- och skogsbruksmark eller ett bärkraftigt lantbruk.

 

2 §

Tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på landskapets nationella och med EU-medel medfinansierade stödsystem inom ramarna för Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik. Vid förvaltning av EU-medel iakttas vad som bestäms därom i den Europeiska gemenskapens vid varje tidpunkt gällande bestämmelser om stöd för landsbygdsutveckling.

 

3 §

Definitioner

     Vid tillämpningen av denna lag är innebörden av följande termer och begrepp denna:

     1) Jordbruk är i landskapet bedriven odling av åkergrödor, växthusproduktion, trädgårdsodling, odling av grönsaker på friland, odling av frukt och bär, djurhållning, biodling samt annan produktionsverksamhet av produkter som anges i bilaga I till fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.

     2) Jordbrukare är den som aktivt i förvärvssyfte bedriver jordbruk i landskapet.

     3) Lantbruk är jord- och skogsbruk som bedrivs i förvärvssyfte samt i företaget bedriven kompletterande näringsverksamhet. Ett lantbruks driftsenhet kan bestå av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar som har samma ägare eller legotagare.

     4) Landsbygdsföretag är andra företag än lantbruk.

     5) Stöd är ett ekonomiskt bistånd från landskapet och den Europeiska gemenskapen, som har fastställts på grund av viss produktion eller åtgärd.

     6) Stödmottagare är fysiska eller juridiska personer. Särskilda bestämmelser om stödmottagare för åtgärder ägnade att förbättra miljön och landsbygden finns i 2 kapitlet.

     7) Landsbygdsutvecklingsförordningen är EG-förordningen (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

 

4 §

Stöd

     Stöd kan beviljas för åtgärder ägnade att utveckla landsbygden, i enlighet med ett av gemenskapen godkänt landsbygdsutvecklingsprogram, som avses i avdelning IV i landsbygdsutvecklingsförordningen.

     Utöver vad som avses i 1 mom. kan stöd beviljas såsom räntestöd eller annat nationellt stöd i enlighet med landskapsregeringens beslut därom.

 

5 §

Gårdsbrukskommissionen

     Landskapsregeringen tillsätter en gårdsbrukskommission för två år i sänder. Kommissionen består av fem ledamöter och två suppleanter. Gårdsbrukskommissionen är rådgivande till landskapsregeringen vid utvecklande av stödsystemen och ger förslag till förbättring av stödsystem.

 

2 kap.

Stöd för att förbättra miljön och landsbygden

 

6 §

Allmänt

     I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om stöd för åtgärder ägnade att förbättra miljön och landsbygden som avses i artikel 36 i landsbygdsutvecklingsförordningen, vilka ingår i ett av EG-kommissionen för landskapet gällande landsbygdsutvecklingsprogram.

 

7 §

Definitioner

     Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel är innebörden av följande termer och begrepp denna:

     1) Miljöstöd är stöd för miljövänligt jordbruk enligt artikel 36 punkt a iv i landsbygdsutvecklingsförordningen. Miljöstöd kan beviljas som ett basstöd för obligatoriska och frivilliga åtgärder samt utöver detta som ett specialstöd.

     2) Kompensationsbidrag är stöd för jordbrukare i områden som inte är bergsområden men där det finns andra svårigheter, enligt artikel 36 punkt a ii i landsbygdsutvecklingsförordningen.

     3) Gårdsbruksenhet är en sådan produktionsenhet som en jordbrukare leder och som används för bedrivande av jordbruk samt bildas av en eller flera fastigheter eller delar av fastigheter, eller av en eller flera produktionsbyggnader jämte mark. En gårdsbruksenhet skall dessutom vara funktionellt och ekonomiskt självständig samt förvaltas som en helhet på grund av ägande eller arrende.

     4) Makar är personer som har ingått äktenskap med varandra och i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) avsedda personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden.

     5) Tvärvillkor är gällande villkor enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001.

     6) Tillämpningsförordningen är Europeiska gemenskapens förordning (EG) 1974/2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EG nr 1698/2005 om stöd för landsbygdutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

     7) Kontrollförordningen är Europeiska gemenskapens förordning (EG) 1975/2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning EG nr 1698/2005 i fråga om kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling.

     8) Ansökan är en ansökan om miljöstödets basstöd, kompensationsbidrag, miljöstödets nationella tilläggsdel eller en ansökan om kompensationsbidragets nationella tilläggsdel, oavsett om stöd söks på samma blankett, samt en ansökan om miljöstödets specialstöd.

 

8 §

Stödmottagare

     Stöd kan beviljas jordbrukare som besitter en gårdsbruksenhet i landskapet, har sin hemkommun och stadigvarande bostad i landskapet och som är

     1) en fysisk person,

     2) en juridisk person i form av en sammanslutning, ett dödsbo, ett öppet bolag, ett kommanditbolag, ett aktiebolag eller ett andelslag som består av fysiska personer och bedriver jordbruk, förutsatt att bolagsmännen i det öppna bolaget, de ansvariga bolagsmännen i kommanditbolaget eller medlemmarna i andelslaget genom att själva delta i arbetet bedriver jordbruk; i fråga om ett aktiebolag förutsätts att över hälften av aktiebolagets röstetal direkt innehas av personer som genom att själva delta i arbetet bedriver jordbruk, samt jordbrukare som är

     3) en kommun, landskapet, staten, en församling, en stiftelse, en registrerad förening, en lantbruksskola eller en försöksstation.

 

9 §

Allmänna förutsättningar och villkor för beviljande av stöd

     För beviljande av miljöstöd eller kompensationsbidrag förutsätts att jordbrukaren för en viss tid förbinder sig att på sin gårdsbruksenhet iaktta de villkor som uppställs för stödet. För beviljande av stöd förutsätts dessutom att jordbrukaren iakttar tvärvillkor.

     Miljöstöd för jordbruket kan beviljas jordbrukare som förbinder sig att genomföra basstödets obligatoriska åtgärder. Stöd kan dessutom beviljas för basstödets frivilliga åtgärder. Specialstöd kan beviljas jordbrukare som genom avtal förbinder sig att iaktta stödvillkoren på sin gårdsbruksenhet.

     För beviljande av stöd för icke produktiva investeringar förutsätts att området sköts i minst fem år efter att projektet har slutförts på ett sådant sätt att ingen ny igenväxning sker. Dessutom förutsätts för beviljande av stöd att stödvillkoren iakttas inom det område som stödet gäller.

     För beviljande av miljöstödets nationella tilläggsdel förutsätts att jordbrukaren följer de villkor som ställs för miljöstödets basstöd. För beviljande av kompensationsbidragets nationella tilläggsdel förutsätts att jordbrukaren följer de villkor som ställs för kompensationsbidraget. Jordbrukaren skall även uppfylla de allmänna villkoren beträffande ålder, beviljande av stöd och ingående av förbindelse. På de nationella tilläggsdelarna tillämpas samma sänknings- och tillsynspåföljder som på kompensationsbidraget och miljöstödet.

     Landskapsregeringen beslutar om

     1) förbindelse- eller avtalsperiodens längd,

     2) frånträdande från förbindelser eller avtal,

     3) ändring, förfall och överföring på en annan jordbrukare av förbindelser eller avtal inom de gränser som anges i landsbygdsutvecklingsförordningen, tillämpningsförordningen och kontrollförordningen,

     4) närmare bestämmelser om de bas- och tilläggsåtgärder som införs inom miljöstödet för jordbruket och om de allmänna villkoren för dem,

     5) allmänna villkor för kompensationsbidrag, miljöstödets bas och specialstöd och stöd för icke-produktiva investeringar som införs samt om allmänna förutsättningarna för beviljandet av dem,

     6) det tekniska genomförandet på jordbrukarens gårdsbruksenhet av de praktiska åtgärder som ingår i obligatoriska och frivilliga åtgärder inom miljöstödet,

     7) det tekniska genomförandet på avtalsområdet av de praktiska åtgärder som ingår i olika avtal om specialstöd,

     8) det tekniska genomförandet i praktiken när det gäller investeringar som omfattas av stöd för icke-produktiva investeringar samt om

     9) grunderna för fastställande och beviljande av miljöstödets och kompensationsbidragets nationella tilläggsdelar, tilläggsdelarnas storlek och ingående av förbindelse för tilläggsdelarna.

 

10 §

Förutsättningar som gäller stödberättigande areal och antal djur

     Kompensationsbidrag kan beviljas till jordbrukare som besitter minst 3 hektar åkermark och till jordbrukare som utöver det håller ett tillräckligt antal betande djur på minst 2 hektar stödberättigad naturbetesmark. Jordbrukare som saknar åkermark måste dock hålla ett tillräckligt antal betande djur på minst 5 hektar stödberättigad naturbetesmark.

     Miljöstödets basstöd kan beviljas till jordbrukare som under hela förbindelseperioden oavbrutet besitter minst 3 hektar stödberättigad åkermark eller som odlar trädgårdsväxter på minst 0,5 hektar.

     För ingående av avtal om specialstöd för odling på känsliga områden, användning av stallgödsel, prioriterade naturbeten, riktade insatser på naturbeten, hävd av löväng och extra breda skyddszoner förutsätts att den areal som omfattas av avtalet är minst 0,5 hektar. För ingående av avtal om specialstöd för bevarande av ursprungsraser förutsätts att avtal ingås för minst fyra stödberättigade djur.

     För ingående av avtal om ekologisk produktion förutsätts att avtalet omfattar minst hälften av gårdsbruksenhetens åkerareal. Odlas grönsaker, frukt och bär eller matpotatis kan avtal ingås för en mindre andel av gårdsbruksenhetens areal. Avtalsarealen måste dock vara minst 0,5 hektar. Specialstöd för ekologisk husdjursproduktion kan beviljas en jordbrukare som på sin gårdsbruksenhet och i sin besittning under hela avtalsperioden har husdjur till ett antal som motsvarar minst 1 djurenhet per hektar och som omfattas av ekologisk djuruppfödning enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel.

 

11 §

Förutsättningar som gäller stödtagarens ålder

     För avgivande av förbindelse eller ingående av avtal förutsätts att den fysiska person som är sökande eller att hans eller hennes make är minst 18 år och högst 65 år den 31 december året innan förbindelse- och avtalsperioden börjar. För beviljande av stöd för icke produktiva investeringar förutsätts att sökanden eller att hans eller hennes make är minst 18 år och högst 65 år den 31 december året innan stödet söks.

     En person som inte har fyllt 18 år kan erhålla stödet endast om denne har ingått äktenskap eller idkar jordbruk i egenskap av samägare tillsammans med sina föräldrar eller någondera av dem, eller om det finns andra särskilda skäl att bevilja stöd.

     Om jordbruk bedrivs av flera jordbrukare eller i form av en sammanslutning, förutsätts för beviljande av stöd att minst en jordbrukare, en medlem i sammanslutningen, en delägare eller en bolagsman uppfyller ålderskravet. Ålderskravet gäller inte offentligrättsliga samfund, föreningar, stiftelser eller skollägenheter.

 

12 §

Ansökan om stöd

     Ansökan om stöd skall lämnas skriftligen till landskapsregeringen. En ansökan eller någon annan handling i anslutning till ansökan om stöd som har lämnats in per post anses ha lämnats in i tid, om den har poststämplats som riktad till Ålands landskapsregering senast den sista dagen av den utsatta ansökningstiden. Den som ansöker om stöd skall till landskapsregeringen lämna korrekta och tillräckliga uppgifter om förutsättningarna för beviljande och utbetalning av stöd.

 

13 §

Förutsättningar för utbetalning av stöd

     Utbetalning av kompensationsbidrag och miljöstöd förutsätter att stödtagaren årligen lämnar in en skriftlig ansökan om utbetalning.

     Utbetalning av stöd för icke produktiva investeringar förutsätter att sökanden lämnar in en ansökan om utbetalning med uppgifter om de faktiska kostnaderna för investeringen. Stöd betalas högst för den andel av de godtagbara kostnaderna enligt ansökan om utbetalning som motsvarar det beviljade stödbeloppet.

     För utbetalning av stöd förutsätts att det stödbelopp som utbetalas för förbindelse-, avtals- eller stödåret är minst 100 euro per stödtagare och per varje enskilt stöd. Om utbetalningen gäller miljöstödets eller kompensationsbidragets nationella tilläggsdelar som beviljas på basen av en förbindelse som ingåtts före år 2007 förutsätts att stödbeloppet är minst 84 euro.

 

14 §

Sänkning av stöd och avslag på ansökan om stöd

     Stöd beviljas inte om sökanden har vidtagit sådana åtgärder för ändring av besittning av den stödberättigande markarealen eller motsvarande vars uppenbara avsikt är att på ett konstgjort sätt uppfylla de allmänna villkoren för stödets beviljande, eller att annars på ett konstgjort sätt undvika att iaktta förutsättningarna för stödets beviljande. En förbindelse eller ett avtal behöver inte godkännas, om sökanden mitt under förbindelse- eller avtalsperioden har frånträtt en motsvarande förbindelse eller ett motsvarande avtal och om det inte har gått två år sedan förbindelsen eller avtalet upphörde att gälla.

     Stödet kan sänkas eller behöver inte betalas ut, om detta förutsätts i Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om stödtagaren inte har iakttagit de stödvillkor som grundar sig på förbindelsen eller avtalet. Det belopp med vilket stödet minskas påverkas av allvaret hos, omfattningen av, uppsåtligheten hos och varaktigheten för försummelsen av stödvillkoren.

 

3 kap.
Kontroll, rättelse m.m.

 

15 §

Anmälningsskyldighet

     En stödmottagare eller dennes rättsinnehavare skall utan dröjsmål och senast inom tio arbetsdagar underrätta landskapsregeringen om sådana förändringar i förhållandena som gäller stödmottagaren, förbindelsen eller avtalet, gårdsbruksenheten, husdjursproduktionen, produktionsdjuren eller den understödda verksamheten vilka kan påverka stödbeloppet eller medföra att stödet skall återkrävas eller dras in.

 

16 §

Förvaring av handlingar

     En stödmottagare skall förvara handlingar, anteckningar och intyg som gäller villkoren för stöd enligt denna lag i minst tre år efter det att förbindelse- och avtalsperioden upphörde. Sådana handlingar som avser stöd till icke produktiva investeringar skall förvaras i tre år efter den sista utbetalningsdagen.

 

17 §

Inspektionsrätt

     Landskapsregeringen har rätt att utföra inspektioner hos stödmottagaren för att utreda förutsättningarna för att bevilja och utbetala stöd, samt för att se om villkoren för att bevilja och betala stöd har iakttagits. Stödmottagaren vid sådan inspektion är skyldig att bistå landskapets tjänsteman samt att utan rätt till ersättning på tjänstemannens begäran framlägga alla behövliga räkenskapshandlingar och andra behövliga handlingar. Med handlingar avses också sådana behövliga uppgifter som har framställts eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på motsvarande sätt. I den omfattning som tillsynsuppgiften förutsätter kan en inspektion avse stödmottagarens husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager samt försäljnings- och marknadsföringsutrymmen.

     En inspektion kan i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver gälla byggnader, lokaler, omständigheter, informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds och användningen av stödet. Inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som till skydd för privatlivet omfattas av hemfrid.

     Bestämmelserna om inspektion för de ändamål som avses i 1 mom. avser även

     1) inspektörer som för ändamålet är utsedda av en EU-institution,

     2) attesterande organ, som avses i 5 § Republikens presidents förordning (2006:110) om skötseln av de uppgifter i landskapet Åland som hör till det utbetalande organet för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt

     3) oavhängiga revisionssamfund som utför inspektioner i enlighet med landskapsregeringens beslut.

 

18 §

Utlämnande och hemlighållande av uppgifter

     På utlämnande och hemlighållande av uppgifter tillämpas landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, om inte annat följer av denna lag. Utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt har dock landskapsregeringen rätt att till jord- och skogsbruksministeriet lämna sekretessbelagda uppgifter för vidarebefordran till vederbörande institution inom den Europeiska gemenskapen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att gemenskapens bestämmelser har iakttagits vid Europeiska Unionens medfinansiering.

 

19 §

Tilläggsbetalning

     En tilläggsbetalning skall utan särskild ansökan göras till den som har fått ett lägre stödbelopp än denne borde ha fått, om detta skett på grund av uppenbara skrivfel, räknefel eller andra motsvarande fel vid landskapsregeringens handläggning. Om en tilläggsbetalning understiger 3 euro ger det ingen anledning till åtgärd.

 

20 §

Rättelseyrkande

     En sakägare som är missnöjd med ett beslut stöd som landskapsregeringen har fattat kan inom 21 dagar, räknat från beslutdagen, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för landskapsregeringens prövning, skall anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande skall behandlas utan dröjsmål.

 

21 §

Rättelse

     Landskapsregeringen har rätt att korrigera uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut.

     Om stöd har utbetalats till ett för stort belopp eller grundlöst kan landskapsregeringen besluta att återbetalningsskyldighet skall föreligga till den del det utbetalade beloppet överstigit vad som borde ha utbetalts.

 

22 §

Besvär

     Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande, får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

23 §

Återkrav av stöd hos stödmottagaren

     Bestämmelser om återkrav finns i landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti, samt i artikel 73 i EG-förordningen (EG) nr 796/2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare.

     Återkrav av stöd som har utbetalats med stöd av denna lag, eller med stöd av denna lag utfärdade gällande bestämmelser, får verkställas i den ordning som gäller för indrivning av skatter i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). Återkrav kan även verkställas genom att vid utbetalning av senare beviljat stöd avdras ett belopp som skall återkrävas, om det stöd som skall återkrävas utbetalats för en åtgärd inom samma stödordning eller inom samma projekt.

     Om en i 2 mom. avsedd fordran understiger 3 euro ger det ingen anledning till åtgärd. Om en sådan fordran uppgår till 3 euro eller högst till 100 euro per stödmottagare och bidragsperiod samt per stödansökan kan landskapsregeringen besluta att en utbetalning inte skall återkrävas.

 

24 §

Ränta och dröjsmålsränta på återbetalningspliktigt stöd

     Landskapsregeringen kan bestämma att den som skall återbetala stödbelopp skall betala en årlig ränta på det återkrävda beloppet enligt 3 § räntelagen (FFS 633/1982). Vid dröjsmål med återbetalning kan landskapsregeringen besluta att dröjsmålsränta skall betalas enligt 4 § räntelagen.

     Ingen ränta uppbärs på belopp som återkrävs till följd av att landskapsregeringen har gjort en felaktig utbetalning, om inte omständigheterna är sådana att det är rimligt att anta att stödmottagaren har upptäckt felet.

 

4 kap.
Särskilda bestämmelser

 

25 §

Brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken

     Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

     1) försummar sin plikt att bistå vid kontroll eller att ge sådana upplysningar som kontrollen förutsätter,

     2) försummar att lämna uppgifter eller lämnar oriktiga uppgifter eller som

     3) på annat sätt bryter mot bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken, skall för brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken dömas till böter.

 

26 §

Närmare bestämmelser

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet besluta om stöd som avses i denna lag. Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen därvid besluta om närmare villkor eller uppgifter som rör

     1) stödmottagare, exempelvis avseende ålder, utbildning, inkomster, samverkansföretags sammansättning och berörd fastighet,

     2) rapportering och genomförandet av projekt eller åtgärd, exempelvis avseende den tid inom vilken ett projekt skall påbörjas och avslutas,

     3) räntestöd, lån, räntebindning och amortering,

     4) utbetalning eller verkställande av beviljat stöd,

     5) bestämmelser vid överföring av stöd till annan stödmottagare,

     6) ansökan och ansökningsförfarande, exempelvis om ansökningsblanketter, innehåll samt handlingar och utredningar som skall fogas till ansökan och hur dessa skall uppgöras, ansökningstid samt mottagning och handläggning av ansökan,

     7) sådan förbindelse eller avtal som ligger till grund för beviljande av stöd för att förbättra miljön och landsbygden,

     8) stödberättigande djurenheter och åkerarealer och andra arealer samt om andra stödberättigande åtgärder,

     9) godtagbara kostnader för projekt eller åtgärder som stöds, stödnivå samt högsta och lägsta totalinvesteringar,

     10) grunder som används vid beräkning av den nedre stödgränsen vid utbetalning av stöd för att förbättra miljön och landsbygden samt om

     11) grunder för sänkning och förvägran av stöd för att förbättra miljön och landsbygden samt det belopp med vilket stödet minskas i den omfattning som förutsätts i landsbygdsutvecklingsförordningen och kontrollförordningen.

 

27 §

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

     Denna lag träder i kraft den   .

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar, varvid stöd som före denna lags ikraftträdande sökts enligt nämnda lag skall prövas och avgöras enligt den.

     Landskapsförordningen (2000:17) om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag och landskapsförordningen (2001:45) om startstöd till unga jordbrukare som utfärdats med stöd av 8 § landskapslagen (1995:55) om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG skall fortsätta att gälla tills annorlunda beslutas med stöd av denna lag.

     För stöd som avses i 2 kapitlet denna lag vilka när denna lag träder i kraft är anhängiga med stöd av landskapslagen (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar skall bestämmelserna i landskapslagen (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringar tillämpas på ärenden som gäller beviljande, utbetalning, övervakning och återkrav av samt sökande av ändring i fråga om stöd som medfinansieras av Europeiska gemenskapen.  Vid behandling av ärenden som gäller beviljande, utbetalning, övervakning och återkrav av stöd skall dock förfarandet enligt denna lag tillämpas, om inte något annat följer av Europeiska gemenskapens lagstiftning.

__________________

 

 

Mariehamn den 3 april 2007

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Jörgen Strand