Framställning 18/2005-2006

		FRAMSTÄLLNING nr 18/2005-2006
		Datum
		2006-05-18
	Till Ålands lagting

Hjortdjursavgift

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland ändras. Såsom för närvarande skulle en fällavgift per hjortdjur uppbäras, enligt vilken avgiften kan fastställas till noll eller till ett i förordningen angivet högsta avgiftsbelopp. Landskapsregeringen skall årligen fastställa fällavgiftens storlek på viltvårdsmässiga grunder. Avgiftsmedlen kan bl.a. användas för åtgärder ägnade att förebygga skador orsakade av hjortdjur i skog eller i yrkesmässigt bedriven odling, kostnader för att tillvarata fallvilt, ersättning för skador orsakade av hjortdjur i skog eller yrkesmässigt bedriven odling, undersöknings- eller försöksverksamhet avseende hjortdjur samt för jaktvårdsföreningarnas skötsel av förvaltningsuppgifter som rör hjortdjur.

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Hjortdjur, viltvård och jakt 3

3. Skadeförebyggande och –ersättande åtgärder 4

3.1 Skador av hjortdjur i odling och skog. 4

3.2 Undersöknings- och försöksverksamhet samt jaktvårdsföreningars förvaltningsuppgifter 4

4. Överväganden och förslag. 5

5. Förslagets verkningar 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av jaktlagen för landskapet Åland. 8

Parallelltexter 9

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

I enlighet med 34 § i jaktlagen för landskapet Åland skall för fällda älgar och rådjur till landskapet betalas en avgift, som nedan benämns hjortdjursavgift. I olika sammanhang har avgiften benämnts licensavgift, hjortdjurslicens respektive fällavgift. Landskapsregeringen fastställer avgiftens storlek och betalningstidpunkt per djur. För vuxet djur kan jägarna få betala en högre avgift än för kalv eller kid. Av tabellen nedan kan utläsas att åren 2000 – 2005 var hjortdjursavgiften differentierad också för vuxna djur. För rådjursstammens del främjade man därmed en större avskjutning av getter i syfte att begränsa stammens tillväxt. För älgstammen var syftet istället att komma till rätta med en ojämn könsfördelning inom älgstammen.

 

Tabell: Hjortdjursavgifternas storlek per fällt djur åren 2000 – 2005

 

år/euro	rådjur			älg
	get	bock	kid	ko	tjur	kalv
2000 –2003	8,40	8,40	4,20	84,00	84,00	26,00
2004 – 2005	6,00	11,00	4,00	60,00	110,00	30,00

                                                          (Avgifterna faställs årligen i juni månad. )

 

     Inkomster från hjortdjursavgifter och försålt fallvilt har årligen uppgått till ca 40 000 – 50 000 euro, varav inkomsten från försålt fallvilt årligen kan uppskattas uppgå till ca 1 000 – 2 000 euro. För år 2006 beräknas dock inkomsterna bli halverade till ca 20 000 euro, i syfte att stimulera en ökad avskjutning av rådjur. År 2007 avser landskapsregeringen att bestämmas fällavgiften för rådjur till noll euro.

     Influtna medel främjar viltvård och jakt genom att användas dels för kostnader i samband med tillvaratagande av fallvilt, dels för att förebygga och ersätta hjortdjursskador på yrkesmässigt bedrivna odlingar eller på skogsplanteringar. Främst ges bidrag för skadeförebyggande åtgärder vid yrkesmässigt bedriven odling. Ett bidrag för att ersätta skador ges efter prövning och täcker aldrig hela kostnaden. Dessutom kan en odlare helt eller delvis vägras bidrag om denne på något sätt har begränsat jakten inom området.

 

2. Hjortdjur, viltvård och jakt

 

Viltvårdande åtgärder syftar till bevarandet av biologiskt livskraftiga och sunda viltstammar. Antalsmässigt kan stammarnas ålders- och könsstruktur påverka födelsetalen likaväl som varierande yttre förutsättningar för parning. I viltvården beaktas risker för sjukdomar och sjukdomsspridning mellan vilt och från vilt till husdjur och människor, risker för trafikolyckor samt risker för skador på yrkesmässigt bedriven odling för livsmedelsproduktion och skog.

     En grund för stabila hjortdjursstammar anses vara att skydda den reproduktionsresurs som gruppen vuxna djur utgör och att föryngra den med en på biologiskt riktiga grunder genomförd jakt. En selektiv avskjutning av älg och rådjur är viktig för att kvarvarande djur skall ha goda förutsättningar till överlevnad och fortplantning. Viltvården främjar jakt, som samtidigt är en aktiv och väsentlig del av viltvården. Jakt har också lång tradition och bred förankring i landskapet, det är för många en viktig rekreation och en väsentlig del av livskvaliteten. Jägarnas goda kunskaper om viltvård i allmänhet samt om älg och rådjur i synnerhet, är sammantaget med regelverket ägnat att främja en samordning av goda avskjutningsstrategier.

     I landskapet finns älg- och rådjursstammar samt förekommer vitsvanshjort i begränsad omfattning. Landskapet har en jämförelsevis mosaikartad geografi som ger speciella ekologiska och demografiska förutsättningar. Sammantaget med generella förutsättningar såsom klimat och annat, ger detta en miljö i vilken hjortdjursstammarna kan vara relativt känsliga för varje tillkommande ändring av markanvändning och livsmiljö.

     Älg finns allmänt i hela landskapet och rådjur på fasta Åland samt i Vårdö och Föglö kommuner. Rådjur förekommer endast sparsamt i övriga kommuner. Jakt är vid sidan av begränsad födotillgång en av de viktigaste begränsande faktorerna för stammarnas storlek och tillväxt. Bland andra viktiga begränsande faktorer kan nämnas stränga vintrar och förekomst av rovdjur. Här finns i vinterstam ca 600 – 700 älgar, vilket anses vara den älgstam med god kondition markerna optimalt kan bära. Rådjursstammen har under senare år vuxit kraftigt och har i vinterstam uppskattats omfatta omkring 10 000 till 15 000 djur, vilket torde vara nära vad markerna optimalt kan bära. Särskilt avseende rådjur har stammens dock storlek ansetts ha stor betydelse för antalet viltolyckor samt för omfattningen av skador på skog och på växtodling.

 

3. Skadeförebyggande och –ersättande åtgärder

 

Landskapets geografiska och demografiska särförhållanden ställer speciella krav på små jord- och skogsföretag. Möjligheterna till diversifiering är betydelsefull. Bl.a. är specialodling på friland och trädgårdsväxtodling samt skog ofta mycket viktiga för sådana lantbruksföretags ekonomiska förutsättningar. Dessa särförhållanden samverkar nära med och inverkar på hjortdjursstammarnas livsmiljö. Således finns en påtaglig motsättning mellan dessa företags intressen och målet att bevara biologiskt livskraftiga och sunda hjortdjursstammar, då såväl skog som växtodling kan vara mycket utsatta för hjortdjursskador.

 

3.1 Skador av hjortdjur i odling och skog

 

Rådjursstammen på fasta Åland syns under senare år ha haft en påtagligt stor täthet och en därav följande stor födokonkurrens. Då rådjur finns i alltför stora tätheter kan de lokalt åstadkomma betydande betesskador samt därmed orsaka omfattande ekonomisk skada för skogsägare samt yrkesmässiga odlare. Utöver den allmänna jakten finns olika sätt att förebygga och begränsa sådana skador. I första hand stöder landskapsregeringen åtgärder som förebygger viltskador. Det främsta exemplet på det är jakt och skyddsjakt. Jakt skall således bedrivas så intensivt att viltskador minimeras, odlare och jägare har därvid ett ansvar att informera varandra om såväl åtgärdsbehov som vidtagna åtgärder. Därnäst kommer olika sätt att inhägna odlingar eller avskräcka vilt. I sista hand kan odlare ges viss ekonomisk ersättning till följd av omfattande odlingsskador.

 

3.2 Undersöknings- och försöksverksamhet samt jaktvårdsföreningars förvaltningsuppgifter

 

För sina jaktkort betalar jägarna en jaktvårdsavgift. Jaktvårdsavgiftsmedlen kan i princip användas för att stöda all viltvård, -forskning och -förvaltning. Förutsättningarna för jakt på hjortdjur skiljer sig dock väsentligt i vissa avseenden. Älg och rådjur förekommer oftare än annat vilt i samband med allvarliga trafikolyckor och de kan orsaka betydande skador på växtodling och skog. Älg- och rådjursjakt har dessutom en jämförelsevis större betydelse för stammarnas jämvikt, så att en snedfördelning i avskjutningen kan få betydande följder för följande års stammar. Resursbehoven är följaktligen generellt störst avseende viltvård, forskning och förvaltning rörande älg- och rådjursstammarna. Det är mot bakgrund av detta rimligt att älg- och rådjursjägare bidrar till sådana merkostnader. Hjortdjursavgiftsmedel beviljas nu inte för kostnader som rör med hjortdjuren sammanhängande undersöknings- eller försöksverksamhet eller för därmed sammanhängande förvaltningsuppgifter hos jaktvårdsföreningarna.

 

4. Överväganden och förslag

 

I syfte att bibehålla biologiskt bärkraftiga och sunda hjortdjursstammar används hjortdjursavgiftsmedel tillsvidare för viltvårdskostnader vid tillvaratagande av fallvilt samt såsom bidrag till att förebygga och ersätta hjortdjursskador på yrkesmässigt bedrivna odlingar eller på skogsplanteringar. Det finns utöver detta ett antal viltvårdskostnader som av allmänna medel främst betalas med jaktvårdsavgiftsmedel, i enlighet med 56 § i jaktlagen för landskapet Åland. Genom att avgiften kan fördelas olika mellan vuxna djur, samt mellan vuxna djur och kid/kalvar är den särskilt ägnad att främja en viltvårdsmässigt välavvägd avskjutning. Samtidigt kan hänsyn tas till behovet av budgetering för ändamål som avgiften avses använd för. Utöver nuvarande användningsområden föreslås att avgiften också skall kunna användas för viltvårdsändamål genom stöd till undersöknings- eller försöksverksamhet avseende hjortdjur och till jaktvårdsföreningarnas skötsel av förvaltningsuppgifter som rör hjortdjur. Genomsnittligt har under åren 1990 – 2004 knappt 8 000 euro beviljats för förebyggande stängslingskostnader, främst runt äppelodlingar. Under samma tidsperiod utbetalades i genomsnittligt knappt 27 000 euro årligen på grund av uppkomna hjortdjursskador. Mängden skador och därmed också utbetalda ersättningsbelopp kan dock variera betydligt mellan olika år.

     Enskilda näringsidkare med hjortdjursskadeutsatta odlingar kan få stöd i vissa fall, främst för att skydda sina odlingar och annars för att ersätta hjortdjursskador på dem. Möjligheten att få ersättning för skada och beloppets storlek står i förhållande till de rimliga skyddsåtgärder som har vidtagits, såsom stängsling och utövande av jakt under ordinarie jakttid. Endast omfattande skador berättigar till stöd. Skador på växtodling kan ersättas med mellan 40 och 70 procent av skadans nettovärde, dessutom med avdrag för ett självriskbelopp. I fråga om ersättning för skog beaktas bl.a. skadeersättning av försäkring samt om en odlaren aktivt har verkat för att hindra skadornas uppkomst.

     Då landskapsregeringen bedömer att rådjurstätheten för närvarande är alltför stor avses avgiften för fällda rådjur år 2007 fastställd till noll euro. Detta bedöms främja en ytterligare ökad avskjutning och på sikt en balans i stammen på en något lägre antalsnivå, med färre viltolyckor samt skador på skog och gröda. Under denna tid skulle i landskapets budget anslås medel för att ersätta odlare för hjortdjursskador för de ändamål och på de grunder som anges i detta lagförslag.

 

Diagram 1: I diagrammet nedan anger staplarna antal fällda rådjur åren 1973 – 2003. Punkterna anger genomsnittliga passade vikter hos rådjursbockar fällda på fasta Åland under tre treårsperioder. (1978-1980, 1983-1985 samt 1999-2001). Obs. att skalorna inte är kompatibla.

Diagram 2: Diagrammet nedan visar relationen mellan antal fällda rådjur, antal viltolyckor samt de sammanlagda belopp som utbetalats årligen till skadeförebyggande åtgärder samt som ersättning för uppkomna hjortdjursskador. Obs. att skalorna inte är kompatibla. (Antalet viltolyckor anges multiplicerade med faktorn 10)

         Av diagrammet ovan kan utläsas ett samband mellan å ena sidan antalet fällda rådjur och å andra sidan omfattningen av hjortdjursskador respektive viltolyckor. Tillsammans med det övre diagrammet, som avser en längre period, kan dessutom ses ett samband med genomsnittliga passade vikter hos rådjursbockar. I grunden rör dessa samband också rådjursstammens storlek i sig. Landskapsregeringen bedömer att åtgärder som begränsar rådjursstammens storlek torde ha positiva effekter för stammens sundhet såväl som främja uppkomsten av färre skador på skog och växtodling.

     Enligt detta förslag skall 34 § i jaktlagen för landskapet Åland ändras så att landskapsregeringen årligen skall fastställa hjortdjursavgiftens storlek på viltvårdsmässiga grunder. Exempelvis kan beaktas att fler älgtjurar än -kor bör fällas ett visst år. Avgiften föreslås kunna vara relaterad till det fällda hjortdjuret. I lagen föreslås fastställt en högsta avgift per fällt hjortdjur Så skulle exempelvis den högsta avgiften för en fälld rådjursbock bestämmas till 12 euro och för en älgtjur till 130 euro i det penningvärde som gällde för år 2005. Den högsta avgiften föreslås dessutom kopplad till ändringar i konsumentprisindex för landskapet Åland. De av jägarna inbetalda medlen kan sägas återgå till dem genom att de används för viltvårdsändamål som främjar bevarandet av sunda och jaktbara hjortdjursstammar. Utöver medelsanvändningen enligt gällande bestämmelser skulle de även kunna användas för sådana ändamål som rör jaktvårdsföreningarnas förvaltning i hjortdjursfrågor samt till försöksverksamhet avseende hjortdjur. Med bestämmelsen tydliggörs utöver detta också att hjortdjursavgiften, såsom enligt gällande regler, skall betalas efter det att viltet fällts.

 

5. Förslagets verkningar

 

Förslaget syfte är att främja bevarandet av goda hjortdjursstammar i landskapet. Med jägarnas hjortdjursavgifter kan skogsägare och yrkesmässiga odlare till viss del ersättas för omfattande hjortdjursskador. Ersättningarna påverkar inte handeln i någon nämnvärd omfattning. Förslaget har viss betydelse för miljön, då det främjar biologiskt bärkraftiga och sunda hjortdjursstammar. Med stammar i balans minskar betestryck och djurens stress i samband med näringssök.

     Förslagen har inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor, även om flertalet jägare är män. Såväl relativ andel som antal kvinnor som jagar syns dock öka, vilket kan ses i antal lösta jaktkort årligen. En möjlig förklaring kan vara att jakt i grunden inte är något specifikt manligt eller okvinnligt, men av tradition oftast har utövats av män. Det är således följdriktigt i en tid när inte jakt bedrivs av överlevnadsskäl, att fler kvinnor med möjlighet och tillgång till lämpliga marker är intresserade också av kvaliteter som jakt kan ge.

     Landskapsregeringen bedömer heller inte att förslaget i sig har några väsentliga ekonomiska följder för landskapet eller för de enskilda jägarna. Förslaget kan dock gagna bevarandet av biologiskt bärkraftiga och sunda hjortdjursstammar samt främja viltvården och fortsatt goda jaktupplevelser för jägarna. Förslaget är ägnat att stärka jaktvårdsföreningarnas möjligheter till god förvaltning i hjortdjursfrågor. Medel kan dessutom bidra till ökade kunskaper om hjortdjuren i landskapet till följd av medelanvändning för undersökningar eller forskning.

__________________

 

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av jaktlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 34 § jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland samt

     fogas till lagen en ny 34a § som följer:

 

34 §

     Landskapsregeringen beslutar om en hjortdjursavgift för fällda hjortdjur samt om avgiftens storlek och betalningstidpunkt. Avgiften bestäms per rådjursget, -bock och -kid samt per älgko, -tjur och -kalv varvid avgiften per fällt djur är

     1) högst 12 euro för vuxet rådjur,

     2) högst 8 euro för rådjurskid,

     3) högst 130 euro för vuxen älg samt

     4) högst 80 euro för älgkalv.

     De högsta beloppen per fällt djur i 1 mom. anges för basåret 2005 och skall följa konsumentprisindex för landskapet Åland. Landskapsregeringen justerar årligen senast i juni månad beloppen med den konsumentprisindexändring som ägde rum under det omedelbart föregående året, avrundad till närmaste hela euro. De justerade beloppen skall tillämpas från och med augusti månad.

 

34a §

     De i 34 § avsedda inkomna hjortdjursavgiftsmedlen skall användas för att tillgodose behovet av

     1) åtgärder ägnade att förebygga skador orsakade av hjortdjur i skog eller i yrkesmässigt bedriven odling,

     2) kostnader för att tillvarata av fallvilt,

     3) ersättande av skador orsakade av hjortdjur i skog eller yrkesmässigt bedriven odling,

     4) för vetenskapligt eller annan godtagbart ändamål bedriven undersöknings- eller försöksverksamhet avseende hjortdjur samt för

     5) jaktvårdsföreningarnas skötsel av förvaltningsuppgifter som rör hjortdjur.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

 

 

Mariehamn den 18 maj 2006
L a n t r å d	Roger Nordlund
Föredragande ledamot	Jörgen Strand

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 18/2005-2006