Framställning 18/2008-2009

		FRAMSTÄLLNING nr 18/2008-2009
		Datum
		2009-05-25
	Till Ålands lagting

Ny ordningslagstiftning för landskapet Åland

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ordningslag för landskapet Åland. Förslaget innebär att det intas bestämmelser om äventyrande av ordning och säkerhet samt orsakande av störning på allmänna platser i landskapets lagstiftning. Vidare intas bestämmelser om innehav av förbjudna föremål och ämnen och om hundhållning på allmänna platser.

     Lagförslaget innebär vidare att det intas bestämmelser om vilka påföljder som utdöms i händelse av att någon uppsåtligen bryter mot lagens bestämmelser. Lagförslaget innebär även att det intas särskilda bestämmelser om rätten att utse ordningsvakter, och bestämmelser om ändringssökande. Förslaget innehåller även vissa följdändringar.

 

__________________

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

1.1 Allmän ordning. 3

1.2 Säkerhet 3

1.3 Ordningslagstiftningens berättigande. 3

2. Gällande central ordningslagstiftning i landskapet 3

2.1 Ordningsstadgor enligt 11 § kommunallagen för landskapet Åland. 3

2.2 Landskapslagen om eggvapen. 4

2.3 Landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland  5

3. Särskilt om ordningsstadgor 5

4. Viktiga ändringar i rikets ordningslagstiftning. 6

5. EG - lagstiftning. 6

6. Landskapsregeringens förslag. 6

7. Förslagets konsekvenser 6

7.1 Ekonomiska konsekvenser 6

7.2 Administrativa konsekvenser 6

7.3 Jämställdhetskonsekvenser 6

7.4 Konsekvenser för miljön. 6

8. Lagstiftningsbehörighet 6

9. Beredningsarbete. 6

10. Viktiga omständigheter som inverkat på förslagets utformning. 6

10.1 Jaktbestämmelser 6

10.2 Straffbestämmelser 6

10.3 Bestämmelser om ordningsbot 6

10.4 Besvärsbestämmelser 6

10.5 Ikraftträdelsebestämmelser 6

10.6 Övrigt 6

Detaljmotivering. 6

2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning och säkerhet i strafflagen  6

3. Landskapslag om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet Åland  6

4. Landskapslag om upphävande av landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland  6

5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om eggvapen. 6

6. Landskapslag om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland. 6

Lagtext 6

O R D N I N G S L A G för landskapet Åland. 6

L A N D S K A P S L A G om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning och säkerhet i strafflagen  6

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet Åland  6

L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland  6

L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen om eggvapen. 6

L A N D S K A P S L A G om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland  6

Parallelltexter 6

Allmän motivering

 

1. Inledning

 

1.1 Allmän ordning

 

När allmän ordning råder kan människor, på ett sedvanligt sätt och under lugna förhållanden, umgås med varandra på allmänna platser och vid större tillställningar och ingen stör friden mer än vad som är lämpligt med hänsyn till platsens eller tillställningens natur. Att friden inte störs innebär att alla uppträder på ett sätt som är godtagbart för majoriteten av människorna. Vad som är dåligt beteende varierar dock beroende på tid, plats och andra omständigheter. Därför är det skäl att iaktta särskild försiktighet när man lagstiftningsvägen ska fastställa vilken typ av verksamhet som ska anses störande ur allmän ordningssynpunkt. I ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle måste den enskilde även kunna fördra sådana sedvänjor som är representativa för andra medborgargrupper till vilka han eller hon inte hör och som i vissa fall avviker avsevärt från den egna värdegrunden.

 

1.2 Säkerhet

 

Med säkerhet avses ett tillstånd då människorna utan att behöva vara rädda och utan att bli hindrade av andra kan utöva de grundläggande fri- och rättigheter som tillkommer dem, såsom att vistas och röra sig på allmänna platser. Med säkerhet avses närmast skydd för den personliga integriteten, men även skydd mot kränkningar av egendom och andra sådana rättsobjekt som är skyddade genom de i Finlands grundlag (FFS 731/1999), nedan kallad grundlagen, stipulerade grundläggande fri- och rättigheterna. Utöver att säkerheten garanteras för individen, avvärjs risker för staten och för dess förvaltningsorgan och verksamhet. Dock bör observeras att det i fråga om vissa fenomen eller funktioner är svårt att avgöra om de kränker säkerheten eller ordningen eller bäggedera.

 

1.3 Ordningslagstiftningens berättigande

 

Oordning skapar otrygghet. Brottsligheten koncentreras lätt till områden som inte underhålls och får förfalla. Tecken på förfall och oordning ger ett intryck av en miljö som man inte bryr sig om och som inte övervakas. Följden kan bli allvarlig brottslighet, faktisk otrygghet och framför allt en känsla av otrygghet och av att brott hotar. Säkerheten och den allmänna ordningen kan visserligen befrämjas på många andra sätt än genom att i lag föreskriva att vissa förfaranden är straffbara. En ordningslag behövs dock dels för att ge medborgarna tydliga signaler om hurdant uppförande som anses opassande på allmänna platser, dels för att ge polisen och i vissa fall vissa andra aktörer klara regler och befogenheter för hur medborgarnas trygghet på gator, torg och andra allmänna platser ska garanteras på bästa sätt.

 

2. Gällande central ordningslagstiftning i landskapet

 

2.1 Ordningsstadgor enligt 11 § kommunallagen för landskapet Åland

 

Enligt 11 § i den nuvarande kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, nedan kallad kommunallagen, kan fullmäktige, för att främja allmän ordning och säkerhet, anta en ordningsstadga. Vidare kan bötesstraff utsättas som påföljd för överträdelse av en ordningsstadga (ordningsförseelse). Innan kommunen antar eller ändrar en ordningsstadga ska kommunen inhämta landskapsregeringens utlåtande. Böter för ordningsstadgeförseelse får inte omvandlas till fängelsestraff. Med stöd av en liknande bestämmelse i 7 § i den tidigare kommunallagen (1980:5) för landskapet Åland har ordningsstadgan för Mariehamns stad antagits. Denna har förblivit i kraft med stöd av övergångsbestämmelserna i den nuvarande kommunallagens 125 § om instruktioner och stadgor.

     I 3 § nämnda ordningsstadga föreskrivs att ingen genom sitt uppträdande får störa den allmänna ordningen, äventyra andras säkerhet, uppföra sig störande i berusat tillstånd eller offentligen såra anständigheten eller åstadkomma osnygghet på allmän plats. Enligt 4 § är förtäring av alkoholhaltigt ämne eller annat rusmedel på allmän plats förbjuden. Polisen kan dock, om särskilda skäl föreligger, tillåta förtäring av alkoholdrycker på allmänna platser. Jämlikt 6 § 1 mom. får skjutvapen inte utan polisens tillstånd användas på annat än skjutbana eller vid tillåten jakt. Vidare får man enligt 6 § 2 mom. inte på allmän plats öppet bära skjut- eller eggvapen, armborst, compound-båge eller annat vapen. Detta gäller dock inte personer som utför tjänsteåligganden, för vilket bärandet av vapen är nödvändigt med tanke på tjänsteåliggandets art. I 11 § föreskrivs att man inte får göra upp öppen eld, bränna avfall eller anordna fyrverkeri utan tillstånd av brandmyndigheten[1]. Jämlikt 20 § 1 mom. ska snö och is på tak eller annan motsvarande plats, som då den rasar kan vålla skada, utan dröjsmål avlägsnas. Det farliga området ska spärras av och vid behov ska en vakt utposteras på platsen. Bestämmelsen i 21 § föreskriver att parkering av fordon på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare är förbjuden. Föreskrifterna som gäller parkering på enskilt område ska vid behov anges på ett sätt som klart kan iakttas. Enligt 28 § 2 mom. ska den som handlar i strid med ordningsstadgan eller de föreskrifter som myndighet utfärdat med stöd av den och som allmänheten fått kännedom om genom kommunala kungörelser straffas med böter.

 

2.2 Landskapslagen om eggvapen

 

I landskapslagen (1978:4) om eggvapen anges bl.a. förutsättningarna för när det är tillåtet att bära eggvapen på allmän plats. Med farligt eggvapen avses enligt landskapslagens 1 § dolk, stilett och bajonett. Lagen tillämpas även på svärd, djungelkniv, kastkniv och därmed jämförbart eggvapen samt på fjäderbatong, knogjärn och av kätting, kabel, metallrör eller vajer tillverkat och därmed jämförbart tillhygge. Enligt 2 § 1 mom. får inte farligt eggvapen tillverkas i landskapet eller införas från utlandet i försäljningssyfte. Vidare får man inte handla med sådana vapen såvida det inte rör sig om vapen som från konstnärlig eller historisk synpunkt är att anse som värdefulla. I 3 § föreskrivs att farliga eggvapen inte får innehas på allmän plats, vid allmän sammankomst eller annan offentlig tillställning, såvida inte det föreligger godtagbara skäl för detta.

     Slidknivar och dylikt som kan användas i brottsligt syfte men är avsedda för att användas som arbetsredskap eller för annat godtagbart bruk får, enligt 4 §, innehas på allmän plats, vid allmän sammankomst eller annan offentlig tillställning. Detta är dock endast tillåtet under förutsättning att det är nödvändigt för att vapnets innehavare ska kunna utföra sina arbetsuppgifter eller har andra godtagbara skäl för att använda vapnet. I landskapslagens 6 § föreskrivs att den som i strid med 3 § innehar farligt eggvapen, ska dömas till böter eller till fängelse i högst ett år, för innehav av farligt eggvapen på allmän plats. I samma paragraf föreskrivs att den som i strid med 4 § innehar ett i den paragrafen avsett eggvapen ska dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

 

2.3 Landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland

 

Landskapslagen (1952:32) angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland innehåller ordningsföreskrifter som den enskilde har att iaktta då denne uppehåller sig på väg eller annan allmän plats ute i landsbygdskommunerna.

     I 1 § föreskrivs att ''På allmän väg eller annan allmän plats må folk ej samla sig tillhopa så, att oordning uppstår eller trafiken hindras. Den, som utan giltig anledning uppehåller sig på ångbåtsbrygga eller annan allmän plats eller arbetsplats och därigenom stör allmän ordning eller hindrar trafiken, är skyldig att på tillsägelse avlägsna sig.''

     I 5 § föreskrivs att ''På allmän väg eller annan allmän plats må bollspel eller diskus- och spjutkastning ej äga rum, ej heller andra dylika idrottsövningar, tävlingar eller lekar så anordnas, att men eller fara för människor eller hinder för trafiken därav kan uppstå.''

     I 6 § föreskrivs att ''Vid äventyr av i strafflagen stadgat straff vare förbjudet att på allmän väg, gata, farled eller annat offentligt ställe eller vid offentlig förrättning eller allmän sammankomst genom oljud eller svordom störa lugnet eller föröva annat ofog.''

     Enligt 7 § får inte ''någon av okynne på vägg, port, plank, pelare, bänk eller annat dylikt vid allmän plats skriva, rita eller annorledes framställa ord, bilder eller andra tecken. Den, som antingen utsprider eller på ställe, som är för allmänheten tillgängligt, anslår eller utställer tryckalster, skrift eller bildlig framställning, som sårar tukt eller anständighet, straffes enligt strafflagen.''

     Enligt 31 § får inte ''handel eller annan näring på allmän plats idkas annorstädes än på för ändamålet förbehållna eller anvisade platser, ej heller på andra än därför bestämda tider.''

     I 32 § föreskrivs att ''Kiosker, salustånd eller andra fasta försäljningsanordningar må icke uppsättas på allmän plats, med mindre att tillstånd därtill erhållits, ej heller må handel eller annan näring på sådan plats så bedrivas, att allmän ordning störes eller trafiken hindras.''

     Landskapslagens 54 § föreskriver att ''Den, som bryter emot stadgandena i denna landskapslag eller på grund därav utfärdade bestämmelser, dömes, där icke förseelsen är belagd med straff i annat lagrum, till högst etthundra dagsböter. Underlåter någon att iakttaga vad i denna landskapslag är stadgat eller på grund av densamma särskilt föreskrivits, kan polisen på hans bekostnad låta utföra det, som underlåtits, på sätt därom är särskilt stadgat, eller inom gränserna för sin maktbefogenhet vidtaga andra åtgärder för att förebygga att uraktlåtenheten kunde föranleda fara för allmän ordning eller säkerhet eller hinder för trafiken.''

     Flertalet av bestämmelserna i denna landskapslag är föråldrade och tillämpas i praktiken inte längre. Bestämmelser i modern speciallagstiftning som tangerar sådant som denna landskapslag avser att reglera gäller framom bestämmelserna i landskapslagen, trots att de formellt sett fortfarande är i kraft.

 

3. Särskilt om ordningsstadgor

 

Vid tillkomsten av kommunallagen anförde Ålandsdelegationen i sitt utlåtande bl.a. följande[2]: ''Jämlikt 18 § 25 punkten självstyrelselagen har till landskapets behörighet hänförts beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Med stöd härav har bestämmelsen om att bötesstraff kan utdömas som påföljd för överträdelse av en ordningsstadga kunnat intas i 11 § landskapslagen.''

     Högsta domstolen konstaterade i samband med sin laggranskning bl.a. följande[3] ''Bestämmelsen i 11 § 2 mom. lagtingsbeslutet om beläggande med straff hör enligt 18 § 25 punkten självstyrelselagen till landskapets behörighet.'' Vidare konstaterade Högsta domstolen att ''I 11 § 4 mom. lagtingsbeslutet ingår en bestämmelse om förvandlingsstraff för böter. Bestämmelsen hänför sig till den del av straffrätten som enligt 27 § 22 punkten självstyrelselagen hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelsen överensstämmer dock i sak med motsvarande bestämmelser i rikets kommunallag och den har därför med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat upptas i lagtingsbeslutet.''

     Varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen berörde frågan om vad ordningsstadgor ska få innehålla. När den nuvarande kommunallagen kom till för ikraftträdande vid ingången av år 1998 var det alltså inga som helst problem med att i landskapet ha kommunala ordningsstadgor med böter som påföljd. Möjligen var förbudet mot förvandling av bötesstraff till frihetsstraff av väsentlig betydelse i sammanhanget, trots att varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen sade någonting om den saken i sina respektive utlåtanden.

     I anslutning till riksdagsbehandlingen av 1994 års regeringsproposition med förslag till kommunallag ägnades i riksdagens förvaltningsutskott däremot en hel del uppmärksamhet åt frågan om vad ordningsstadgor ska få innehålla[4]. I regeringspropositionen hade föreslagits att 7 § (vilken handlade om ordningsstadgor) skulle ha följande ordalydelse. ''Fullmäktige kan för främjande av allmän ordning och säkerhet godkänna ordningsstadgor. För överträdelse av dem (ordningsstadgeförseelse) kan dömas till böter enligt vad som stadgas särskilt. Innan en ordningsstadga godkänns eller ändras skall kommunen inhämta utlåtande av länsstyrelsen.'' Förvaltningsutskottet betonade bl.a. att en ordningsstadga naturligtvis inte får innehålla bestämmelser som inskränker någon av de grundläggande friheterna och rättigheterna. Samtidigt konstaterade utskottet att det förekommit att det i ordningsstadgor intagits bestämmelser som inte borde ha fått tas in i en sådan. Utskottet hävdade också att straffregler av den typ som ingick i 7 § och som kompletterar det straffrättsliga påföljdssystemet i vilket fall som helst måste slopas i framtiden. Utskottet grundade sin bedömning på de krav som föranleddes av de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen för Finland (FFS 94/1919). Utskottet accepterade att det ännu ett tag får finnas ordningsstadgor men förutsatte samtidigt att de avvecklas så fort som möjligt. Under utskottsbehandlingen gjordes den ändringen i 7 § att boten inte längre ska kunna omvandlas till fängelsestraff.

     När landskapets kommunallagstiftning förnyades var 6a § regeringsformen sådan den löd i lagen om ändring av regeringsformen för Finland (FFS 969/1995), vilken trädde i kraft den 1 augusti 1995, gällande. När rikets kommunallag trädde ikraft den 1 juli 1995 var den aktuella paragrafen i regeringsformen visserligen inte gällande men nog under behandling varför tillbörlig hänsyn i praktiken ändå togs till den som om den ändå varit gällande. Paragrafens lydelse var ''Ingen får anses skyldig till brott eller dömas till straff på grund av en gärning som inte enligt lag var straffbar då den begicks. För brott får inte dömas till strängare straff än vad som stadgades i lag då gärningen begicks''. Det fanns alltså då i praktiken ett krav, eller åtminstone något slag av krav, på att straffbestämmelser måste finnas i lag, jämför uttrycket ''som inte enligt lag var straffbar'', men ändå godtog, som vi kan se ovan, riksdagen att brott mot föreskrifter i kommunala ordningsstadgor skulle föranleda straff. Ovan har dock i och för sig också nämnts att detta godtagande i riksdagen och dess förvaltningsutskott var, förutom uttryckligen utsagt, också förenat med ett erkännande att det inte borde finnas kommunala ordningsstadgor och att de följaktligen måste avvecklas på sikt och ersättas med uttryckliga lagbestämmelser.

 

4. Viktiga ändringar i rikets ordningslagstiftning

 

I syfte att främja allmän ordning och säkerhet infördes i riket nya enhetliga bestämmelser i lagstiftningen då ordningslagen (FFS 612/2003) trädde i kraft den 1 oktober 2003. Samtidigt upphävdes bl.a. bestämmelserna i 7 § rikets kommunallag som möjliggjorde utfärdande av ordningsstadgor. Härmed kom man i riket till rätta med problematiken med ordningsstadgorna. Ordningslagens 1 kap. innehåller allmänna bestämmelser som anger lagens syfte och som definierar vissa i lagen centrala och regelbundet återkommande begrepp. Ordningslagens 2 kap. innehåller bestämmelser om äventyrande av ordning och säkerhet samt orsakande av störning. I 3 kap. föreskrivs om förbjudna föremål och ämnen och i 4 kap. om djur. I 5 kap. föreskrivs om vilka påföljder som utdöms i händelse av att någon uppsåtligen bryter mot lagens bestämmelser. I 6 kap. finns särskilda bestämmelser om rätten att utse ordningsvakter, ordningsövervakningsuppgifter och ändringssökande.

 

5. EG - lagstiftning

 

Rådet har antagit ett direktiv (91/477/EEG) om kontroll av förvärv och innehav av vapen, nedan kallat vapendirektivet. I vapendirektivet avses med vapen också andra vapen än skjutvapen såsom dessa definieras i den nationella lagstiftningen. Vapendirektivet påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser om rätten att bära vapen. Medlemsstaterna får också i sin lagstiftning anta strängare bestämmelser än vad som föreskrivs i vapendirektivet.

     Enligt artikel 14 vapendirektivet ska medlemsstaterna anta alla bestämmelser som behövs för att förbjuda införsel till deras territorier av andra vapen än skjutvapen, förutsatt att den ifrågavarande medlemsstatens nationella föreskrifter tillåter det.

 

6. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapets ordningslagstiftning är i vissa delar föråldrad. Behovet av lokala ordningsföreskrifter har minskat till följd av under senare år tillkommen lagstiftning. Den nuvarande ordningslagstiftningen fyller inte grundlagens krav eller de krav som ett modernt samhälle ställer på ordnings- och säkerhetsfrågor. Landskapsregeringen anser följaktligen att regleringen på det här området måste anpassas till dagens behov och krav.

     I modernt samhälle uppkommer ett stort antal frågor som rör ordning och säkerhet. Var och en av dessa frågor kan i för sig påstås kräva författningsreglering. Det är emellertid inte möjligt eller ens önskvärt att genom föreskrifter av olika slag reglera varje situation som kan tänkas innebära en säkerhetsrisk för allmänheten eller som kan tänkas ge upphov till friktioner mellan människor. En sådan detaljreglering kan lätt leda till att den av allmänheten uppfattas som ett onödigt tvång. Det leder i sin tur till att efterlevnaden av reglerna kan upprätthållas med stor svårighet. Därför bör behovet av föreskrifter alltid vägas mot intresset av att den enskildes handlingsfrihet inte blir föremål för opåkallade inskränkningar.

     Landskapsregeringen föreslår således att lagtinget antar en ordningslag för landskapet Åland, nedan kallad landskapets ordningslag, vars lydelse och innehåll framgår av lagtexten nedan. Förslaget innebär att det i landskapslagstiftningen intas nya bestämmelser om allmän ordning och säkerhet som bättre tillgodoser grundlagens krav och de krav på trygghet, säkerhet och rörelsefrihet som medborgarna i ett modernt samhälle med fog kan ställa på det allmänna.

     De samhällsföreteelser och -problem vilka motiverat tillkomsten av rikets ordningslag gör sig även gällande i landskapet och bör regleras på i stort sett samma sätt som i riket. Förbuden och påbuden i landskapets ordningslagstiftning bör därför vara desamma som i riket. Av den anledningen skulle man kunna hävda att det härvid skulle vara mest ändamålsenligt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken. Landskapsregeringen föreslår likväl att en egen ordningslag ska antas att gälla i landskapet. Ett skäl till detta är allmänhetens rimliga behov av att författningar vilka reglerar sådant som hör till landskapets behörighet och som berör vårt dagliga liv och som även innehåller svar på frågor som ofta uppkommer i vårt samhälle ska ingå i den åländska lagsamlingen i fulltextform. Ett annat skäl är att även de tjänstemän vilkas arbete berörs av de aktuella bestämmelserna lättare torde kunna sköta sina arbetsuppgifter om ordningslagstiftningen i görligaste mån kan återfinnas fulltextförfattningar.

     Förutom ett förslag till ordningslag för landskapet Åland innehåller framställningen även ett antal följdändringar varav upphävandet av 11 § kommunallagen är den mest centrala (se vidare detaljmotiveringen nedan till den landskapslag varigenom 11 § kommunallagen för landskapet Åland upphävs).

 

7. Förslagets konsekvenser

 

7.1 Ekonomiska konsekvenser

 

Genomförandet av lagförslagen medför inte några ökade kostnader för landskapet. Tack vare den förebyggande effekten gällande brott och störande beteende kan genomförandet väntas medföra inbesparingar. Om polisen t.ex. får ingripa i klottring redan innan någonting har hänt, minskar kostnaderna för rengöring av klotter.

 

7.2 Administrativa konsekvenser

 

Om förslaget antas av lagtinget kan kommun- och stadsfullmäktige inte längre fastställa allmänna ordningsstadgor. Centrala bestämmelser om den allmänna ordningen och säkerheten kommer att finnas i landskapets ordningslag. De allvarligaste gärningarna som hotar den allmänna ordningen och säkerheten regleras genom de bestämmelser i strafflagen (FFS 39/1889) som tillämpliggjorts på det i landskapets ordningslag föreskrivna sättet. Ålands polismyndighet ska övervaka att landskapets ordningslag iakttas. De föreslagna ändringarna har inte några nämnvärda verkningar i fråga om personal.

 

7.3 Jämställdhetskonsekvenser

 

Undersökningar visar att män är överrepresenterade i brottsstatistiken[5]. Detta innebär att den procentuella andelen individer som tenderar att ta till våld i konfliktsituationer och i övrigt ta risker som kan medföra lagbrott bland män är högre än bland kvinnor. Detta medför i sin tur att särskilt straffbestämmelser i olika former av lagstiftning, i synnerhet i ordningslagstiftningen, kommer att åberopas i samband med rättsliga förfaranden och få praktisk verkan under sådana omständigheter där förövaren sannolikt är en man.

     Inom den närmaste framtiden kommer de nya reglerna troligtvis inte att påverka brottsstatistiken nämnvärt till den del den anger könsfördelningen vid begångna brott eller ordningsförseelser. Landskapsregeringen vill emellertid med skärpa understryka att förslaget inte enbart riktar sig till män utan att regelverket angår den enskilde oavsett kön. Alla ska därför iaktta följsamhet mot bestämmelserna i landskapets ordningslagstiftning, på lika villkor, vare sig de är kvinnor eller män. Genom förslaget kommer den brottsförebyggande verksamheten att kunna bedrivas effektivare av främst polismyndigheten samtidigt som den enskilde medborgaren får klart för sig hur man ska uppträda på allmänna platser på ett ur ordnings- och säkerhetssynpunkt godtagbart sätt.

 

Tabell 1 Anmälningar som gjorts till Ålands polismyndighet

 

	2000	2002	2004	2006	2007
Brott mot kvinna
Olaga hot	23	18	34	22	29
Misshandel	48	47	80	68	76
Våldtäkt	4	4	6	11	5
Hemfridsbrott	7	21	10	23	32
Brott mot man
Olaga hot	27	16	37	23	34
Misshandel	105	93	101	93	101
Hemfridsbrott	8	27	6	32	29

 

 

Tabell 2 Brott som kommit till polisens kännedom år 2005

 

Brottstyper	Antal brott	Personer misstänkta för brott
				Procentuella andelar
				Kvinnor	Män
Egendomsbrott	1144	341		10,9	89,1
Brott mot person	249	228		22,4	77,6
Sexualbrott	14	19		-	100,0
Brott mot samhället	49	46		17,4	82,6
Trafikbrott	791	650		19,7	80,3
Brott mot alkohollagen	25	24		25,0	75,0
Trafikförseelse	613	514		22,4	77,6

 

7.4 Konsekvenser för miljön

 

Förslaget har positiva miljökonsekvenser, eftersom tillämpningen av de nya bestämmelserna förbättrar trivseln i omgivningen och miljöbilden i tätbebyggda områden. Möjligheten att på förhand ingripa i klottring redan i det skede då ämnen lämpade för klottring transporteras till en tänkbar plats inverkar positivt på miljöbilden för bebyggda områden samt höjer den allmänna känslan av trygghet. Härmed förbättras även kvaliteten på den sociala miljön. Då exkrementer av husdjur och människor samt nedskräpning minskar på bebyggda områden och allmänna platser förbättras områdenas hygieniska kvalitet varvid risken för nedsmutsning av miljön minskar.

 

8. Lagstiftningsbehörighet

 

Enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen hör lagstiftningsbehörigheten i fråga om allmän ordning och säkerhet till landskapet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten. Till riksbehörigheten hör således ärenden gällande skjutvapen och skjutför­nödenheter, försvarsväsendet, gränsbevakningen, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållanden samt explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs. Vidare har landskapet enligt 18 § 25 punkten behörighet avseende beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet.

     Enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Vissa bestämmelser i lagförslaget berör de i 2 kap. grundlagen angivna fri- och rättigheterna. Till den del lagförslaget innehåller bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet har de kunnat intas i landskapslagstiftningen med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

9. Beredningsarbete

 

Rent innehållsmässigt överensstämmer detta förslag i stort sett med det tidigare förslag som under beredningsskedet i vederbörlig ordning sänts på remiss till berörda instanser för yttrande och som landskapsregeringen sedermera avlåtit till lagtinget för vidarebehandling (framst. nr 9/2008-2009). Av den anledningen har det inte ansetts nödvändigt med ett särskilt remissförfarande när det gäller detta förslag utan det har uteslutande beretts som tjänstemannauppdrag på lagberedningen i samråd med enheten för polisärenden vid Ålands landskapsregerings kansliavdelning.

 

10. Viktiga omständigheter som inverkat på förslagets utformning

 

10.1 Jaktbestämmelser

 

Eftersom jakt bedrivs inom Mariehamns stads gränser inom särskilt utmarkerade områden t.ex. vid Lotsberget och förslaget inte syftar till att denna verksamhet ska upphöra är det viktigt att ha bestämmelser i landskapets ordningslag så att inte landskapets lagstiftning om allmän ordning och säkerhet blir oförenlig med landskapets jaktlagstiftning. Av den anledningen har det intagits en passus i 14 § 5 mom. landskapets ordningslag som innebär att hundhållningen, i samband med jakt på ifrågavarande områden inom stadens gränser, i tillämpliga delar ska regleras i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i 8 kap. 41-46 §§ jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland, nedan kallad jaktlagen. Även tillsynen över katt i samband med jakt inom stadens gränser på ovannämnda områden ska regleras av nämnda bestämmelser i jaktlagen.

 

10.2 Straffbestämmelser

 

10.2.1 Koncentrationsprincipen i strafflagstiftningen och dess följder

 

Som ett led i det revideringsarbete av strafflagen som alltjämt pågår i riket tillämpas den s.k. koncentrationsprincipen vilket innebär att alla de straffbestämmelser med hot om fängelse som finns i speciallagstiftning ska överföras till strafflagen. I en situation där lagstiftningen till sitt omfång hela tiden ökar är det således tänkt att strafflagen ska vara det ställe där de mest klandervärda brotten, dvs. brotten mot bestämmelser som innehåller hot om fängelsestraff, i sin helhet finns samlade. Koncentrationsprincipen är en av de viktigaste principerna som hänför sig till totalreformen av strafflagen. En fördel med principen har ansetts vara att den gör det möjligt att lättare än förut bedöma hur olika bestämmelser förhåller sig till varandra. När alla de gärningar som kan bestraffas med fängelse finns samlade i strafflagen blir det t.ex. lättare att fastställa straffskalorna med hänsyn till hur klandervärda de olika gärningarna är i relation till varandra.

     Till följd av att koncentrationsprincipen tillämpas inom strafflagstiftningen så innehåller rikets ordningslag straffbestämmelser som endast möjliggör utdömande av bötesstraff i händelse av att någon handlar i strid mot bestämmelserna i densamma. Dessa straffbestämmelser finns rikets ordningslags 16 §. Då någon i riket uppsåtligen agerat i strid mot bestämmelserna i rikets ordningslag på ett sätt som motiverar utdömande av fängelsestraff tillämpas därstädes bestämmelser i strafflagen direkt, bl.a. bestämmelserna i 41 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ strafflagen[6]. I rikets ordningslag hänvisas det endast till den typen av bestämmelser. Dylika hänvisningsbestämmelser, exempelvis 17 § om övriga straffbestämmelser, tjänar således endast som förbindelselänkar mellan rikets ordningslag och strafflagen med stöd av vilka det inte är möjligt att direkt utdöma straff. I de fall sådana straffbestämmelser hänför sig till ett rättsområde som faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet, vilket gäller vad beträffar rättsområdet för allmän ordning och säkerhet, får inte relevanta strafflagsbestämmelser automatisk rättsverkan i landskapet på samma sätt som i riket enbart genom att i landskapets ordningslag använda sig av samma hänvisningsteknik som man gör i rikets ordningslag.

     För att motverka lagbrott och komma till rätta med de problem som kan uppstå om någon gör sig skyldig till (upprepade) grövre lagöverträdelser är det är av yttersta vikt att det även i landskapet lagstiftningsvägen ges utrymme för att utdöma fängelsestraff, i händelse av att någon uppsåtligen handlar i strid med bestämmelserna i landskapets ordningslag. Om man i landskapets ordningslag härvidlag använde sig av samma formuleringsteknik som i rikets ordningslag skulle konsekvensen av detta endast bli att lagtillämparen informerades om vissa bestämmelser i strafflagen. Dessa skulle dock inte vara praktiskt användbara därför att de inte uttryckligen tillämpliggjorts i landskapet på ett adekvat och överskådligt sätt. Därför har det i förslaget till ordningslag för landskapet Åland intagits straffbestämmelser som är formulerade på ett sådant sätt att de ifrågavarande bestämmelserna i strafflagen får praktisk rättsverkan i landskapet. Ett heltäckande sanktionssystem som möjliggör samma effektiva lagföring som på rikssidan erhålls i och med detta.

 

 10.2.2 Självstyrelselagens betydelse för strafflagstiftningen i landskapet

 

I samband med att den nuvarande självstyrelselagen trädde i kraft utvidgades landskapets lagstiftningsbehörighet ifråga om rätten att belägga med straff. Dessförinnan gällde härvidlag att landskapet endast hade rätt att lagstifta om utdömande av bötesstraff och utdömande av vite och annat äventyr inom rättsområden hänförande sig till landskapets lagstiftningsbehörighet. Strafflagstiftning såsom utdömande av fängelsestraff ankom på riket att lagstifta om. Utvidgningen innebar att lagtinget fick rätt att lagstifta om att belägga med fängelsestraff ifråga om ett rättsområde som lyder under landskapets lagstiftningsbehörighet.

     I 71 § självstyrelselagen förskrivs att om ett rättsområde har överförts till landskapets lagstiftningsbehörighet ska den rikslagstiftning inom nämnda rättsområde som har tillkommit innan den nuvarande självstyrelselagen trätt i kraft fortfarande tillämpas i landskapet till dess den upphävs genom landskapslag. Av föregående avsnitt framgår att det i riket vid sidan av ordningslagen finns bestämmelser i strafflagen om allmän ordning och säkerhet. Strafflagen har genomgått flera stora reformer sedan den nuvarande självstyrelselagen trädde i kraft, vilket med beaktande av bestämmelsen i 71 § självstyrelselagen har lett till att ett flertal straffbestämmelser som gäller allmän ordning och säkerhet fortsättningsvis har tillämpats i den form den hade den 31 december 1992. Denna situation är inte längre godtagbar, särskilt eftersom allmänheten har svårt att veta vilken lagstiftning som ska tillämpas.

     I rättspraxis har åtminstone följande brott ansetts höra till rättsområdet för allmän ordning och säkerhet och beivrats med stöd av strafflagsbestämmelser i den lydelse de senast hade innan den nuvarande självstyrelselagen trädde ikraft:

     1) offentlig kränkning av sedligheten,

     2) störande av griftefriden,

     3) underlåtenhet att övervaka farligt husdjur,

     4) underlåtenhet att övervaka hund samt

     5) falskt alarm och ofog.

     Högsta domstolen ansåg i sitt beslut nr 1821 av den 18 augusti 2005 att fysiskt våld mot vaktmän ombord på passagerarfartyg gäller allmän ordning och säkerhet på det sätt som avses i 18 § 6 punkten självstyrelselagen. Eftersom någon landskapslag om allmän ordning och säkerhet inte vid nämnda tidpunkt var utfärdad ansåg Högsta domstolen i sitt beslut vidare att den rikslagstiftning som gällde den 31 december 1992 skulle tillämpas - i nämnda rättsfall 16 kap. 1 § strafflagen (FFS 621/1967) om våldsamt motstånd mot tjänsteman. Till följd av Högsta domstolens ställningstagande dömdes sedermera gärningsmannen för under synnerligen förmildrande omständigheter till begånget våldsamt motstånd mot tjänsteman i enlighet med 16 kap. 1 § i den lydelse den hade 31 december 1992. Följaktligen är det uppenbart att straffbestämmelsen i 17 kap. 6 § strafflagen (FFS 563/1998) inte ska tillämpas i landskapet, något som heller inte skett i rättspraxis.

     Då landskapslagstiftningen om allmän ordning och säkerhet i och med denna framställning föreslås reformerad är det således ändamålsenligt att alla i riket nu gällande strafflagsbestämmelser som hänför sig till rättsområdet allmän ordning och säkerhet tillämpliggörs i landskapet. Samtidigt ska motsvarande i landskapet alltjämt gällande bestämmelser i strafflagen, i den mån de finns och i den lydelse de hade den 31 december 1992, upphävas. Denna följdåtgärd är ytterst nödvändig för att undvika att det uppstår ett ohållbart och oacceptabelt rättsläge med parallella och varandra motstridiga straffregelsystem. Genom den formuleringsteknik som används i förslaget till lagtext nedan säkerställs enligt landskapsregeringens uppfattning den härvid avsedda målsättningen.

 

10.2.3 Särskilt om utsläppande på marknaden av päls av katt eller hund

 

Den 31 december 2008 infördes i 17 kap. strafflagen en ny 15a § enligt vilken personer som, i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1523/2007 om att förbjuda utsläppande på marknaden samt import till eller export från gemenskapen av päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls, yrkesmässigt släpper ut päls av katt eller hund eller varor som innehåller sådan päls på marknaden, ska dömas till böter för förseelse som avser utsläppande på marknaden av päls av katt eller hund. Det huvudsakliga skälet till att de nya reglerna införs är att katter och hundar är sällskapsdjur varför det inte ur etisk synpunkt är acceptabelt att använda päls av dessa djur eller varor som innehåller sådan päls. Följaktligen ska det överhuvudtaget inte vara tillåtet att saluföra eller på annat sätt tillhandahålla päls eller produkter som innehåller päls av katt eller hund.

     Eftersom dessa bestämmelser har ansetts tillhöra rättsområdet för allmän ordning och säkerhet blir de inte tillämpliga i landskapet om det inte uttryckligen i landskapslag föreskrivs att de ska tillämpas i landskapet[7]. Eftersom dessa bestämmelser enligt landskapsregeringens uppfattning även ska gälla i landskapet har i landskapets ordningslag intagits en passus i landskapets ordningslags straffbestämmelser på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan.

 

10.3 Bestämmelser om ordningsbot

 

Skadeverkningarna av vissa gärningar är med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet så pass ringa att den som givit upphov till dessa inte bör straffas med böter eller fängelse. Samtidigt är det viktigt att från samhällets sida markera att dylika gärningar, av hänsyn till den enskildes integritet, säkerhet och allmänna välbefinnande, likväl inte kan accepteras. Därför ska påföljdssystemet vara flexibelt, nyanserat och förutsägbart och inte enbart innehålla bestämmelser som anger förutsättningarna för att straffas med böter eller fängelse. Ordningsboten blir därmed ett ändamålsenligt instrument som kan användas för att effektivt förebygga och komma till rätta med lagöverträdelser av ringa karaktär. Av det skälet inför man bestämmelser om ordningsbot i lagstiftningen såväl i riket och landskapet som annorstädes.

     Bestämmelserna om ordningsbot i rikets ordningslag, i likhet med vissa av straffbestämmelserna i densamma, har karaktären av informationsbestämmelser. Man har med andra ord anknutit bestämmelserna i strafflagen om ordningsbot till rikets ordningslag genom att använda sig av samma hänvisningsteknik som i fallet med vissa av straffbestämmelserna i strafflagen (se avsnitt 10.2.1 ovan). Som en följd därav och i syfte att få ett med riket likformigt sanktionssystem har uttryckliga bestämmelser om ordningsbot intagits i detta lagförslag på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan.

 

10.4 Besvärsbestämmelser

 

Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne.

     Enligt de föreslagna bestämmelserna i landskapets ordningslag kan Ålands polismyndighet, på ansökan av innehavaren av ett köpcentrum eller en trafikstation, bevilja tillstånd att för köpcentret, trafikstationen eller det kollektiva trafikmedel som avgår från stationen utse ordningsvakter som avses i landskapslagen om ordningsvakter. Ordningsvakternas uppgift är att bistå polisen i att upprätthålla ordning och säkerhet, om det inte är ändamålsenligt att upprätthålla ordning och säkerhet på något annat sätt och upprätthållandet av ordning och säkerhet kräver det av grundad anledning. I beslutet om rätt att utse ordningsvakter ska ordningsvakternas tjänstgöringsområde begränsas till köpcentrets eller trafikstationens fastighet och till trafikmedlet och vid behov till deras omedelbara närhet. Vidare följer ur förslaget att tillståndet för rätten att utse ordningsvakter gäller i högst fem år. Tillståndet kan förenas med villkor som gäller ordningsvakternas utbildning, bärandet av maktmedelsredskap, tjänstgöringsområde samt placeringen av ordningsvakter och antalet ordningsvakter. Dessutom kan Ålands polismyndighet vid behov återkalla tillståndet samt ändra dess villkor eller dess giltighetstid på grund av sådana förändringar som inverkar väsentligt på upprätthållandet av ordning och säkerhet inom tjänstgöringsområdet.

     De beslut som det kan bli aktuellt att besvära sig över är de förvaltningsbeslut som Ålands polismyndighet fattat och som rör återkallande av tillstånd att utse ordningsvakter eller ändringar av tillståndsvillkoren. Enligt 25 § självstyrelselagen ska besvär över beslut som har fattats av myndigheter vilka underlyder landskapsregeringen anföras hos Ålands förvaltningsdomstol om det inte i landskapslag föreskrivs att överklagande ska ske till landskapsregeringen i stället. Utgående från kompetensfördelningen inom landskapsförvaltningen och med beaktande av den enskildes krav på ett fullgott rättsskydd är det mest ändamålsenligt att överprövning av beslut varom här är fråga sker vid Ålands förvaltningsdomstol. Av den anledningen har det intagits bestämmelser i förslaget enligt vilka besvär över förvaltningsbeslut, fattade med stöd av landskapets ordningslag, ska anföras hos Ålands förvaltningsdomstol i enlighet med huvudregeln i 25 § självstyrelselagen[8].

     Om polismyndigheten fattat ett ovannämnt förvaltningsbeslut som den till vilken beslutet riktar sig inte är nöjd med måste det likväl förutsättas att beslutet fattats på goda objektiva grunder, i enlighet med principerna för god förvaltning och i syfte att värna om det starka samhälleliga intresset av att den enskildes rörelsefrihet och säkerhet tryggas, tills motsatsen konstaterats genom ett domstolsavgörande. Således är det ur ordnings- och säkerhetssynpunkt viktigt att beslutet, oberoende av om ändring söks, iakttas omedelbart och efterlevs fram till dess det slutgiltigt prövats i domstol om inte besvärsmyndigheten bestämmer annat. Av den anledningen har det intagits bestämmelser i förslaget som föreskriver att ett beslut trots besvär ska iakttas omedelbart om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

     Skälet till att det i förslaget intagits bestämmelser ur vilka det följer att endast förvaltningsbeslut fattade med stöd av de bestämmelserna landskapets ordningslag ska vara överklagbara är följande. Besvär gäller i allmänhet förvaltningsbeslut som innebär tolkning av lag. Det kan till exempel vara fråga om tillstånds- eller skyldighetsrelaterade förvaltningsbeslut. Lagtillämpningsbeslut där offentlig service beviljas eller avslås får likaså överklagas. Det är däremot inte möjligt att anföra besvär över tillhandahållande av offentlig service såsom undervisning eller vårdåtgärder. Det är heller inte möjligt att anföra besvär över den faktiska utövningen av offentlig makt, som exempelvis polisens trafikdirigerande verksamhet. Om varje beslut som i framtiden kommer att fattas med stöd av landskapets ordningslag (förutsatt att den antas av lagtinget) som ett led i den, i förevarande fall nödvändiga, faktiska utövningen av offentlig makt, vore överklagbart skulle situationen bli ohållbar. Polisen skulle då i praktiken avhålla sig från att vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att avvärja fara eller hot om fara. Ordningen och den allmänna säkerheten skulle därmed inte kunna upprätthållas effektivt. Således har besvärsrätten avgränsats på det sätt som framgår av den föreslagna lagtexten nedan.

 

10.5 Ikraftträdelsebestämmelser

 

Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i lagtexten nedan att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagens ikraftträdande förutsätter att information sprids om lagen och att polisen utbildas för att kunna utföra sina uppgifter i överensstämmelse med lagen. Av den anledningen har dessutom intagits bestämmelser i den föreslagna lagtexten som föreskriver att åtgärder för verkställighet får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

10.6 Övrigt

 

I framställningen saknas detaljmotiveringar till förslaget till ordningslag för landskapet Åland. Detta föranleds av att landskapsregeringen vid beredningen av lagförslaget i allt väsentligt följt rikets ordningslag, dock med beaktande av de i avsnitt 10.1-4 angivna omständigheterna. Landskapsregeringen konstaterar vidare att det såväl i regeringens propositioner som i riksdagens förvaltningsutskotts och lagutskotts betänkanden ingår i vissa fall mycket detaljerade motiveringar till de olika paragraferna[9]. Landskapsregeringen har för sin del inte ansett det motiverat att i någon större utsträckning inta motsvarande motiveringar i framställningen utan konstaterar att förarbetena till rikets ordningslagstiftning utmärkt väl kan utgöra tolkningsunderlag även vid tillämpningen av landskapets ordningslag och till den anslutande (föreslagna) landskapslagen ( : ) om ordningsvakter och landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster.

 

Detaljmotivering

 

2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning och säkerhet i strafflagen

 

1 § Upphävande Med stöd av 71 § självstyrelselagen och av skäl som anförts i den allmänna motiveringen har denna paragraf intagits i förslaget. I paragrafen angivna bestämmelser i strafflagen som i landskapet för närvarande gäller direkt i den lydelse de hade den 31 december 1992 upphör således att gälla och ersätts genom landskapets ordningslag av motsvarande bestämmelser i strafflagen i den lydelse de har för närvarande.

 

2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

3. Landskapslag om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet Åland

 

1 § Upphävande Genom landskapets ordningslag ersätts de kommunala ordningsstadgorna. Därför behövs inte längre 11 § kommunallagen för landskapet Åland, som har möjliggjort ordningsstadgorna. Således upphävs genom denna paragraf nämnda bestämmelse i kommunallagen samt den gällande ordningsstadgan för Mariehamns stad jämte ändringar.

 

2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

4. Landskapslag om upphävande av landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland

 

1 § Upphävande Syftet med den numera föråldrade landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i landsbygdskommunerna. Genom landskapets ordningslag införs en modern ordningslagstiftning som kommer att gälla både i Mariehamns stad och i landsbygdskommunerna på lika villkor. Av den anledningen kommer landskapslagen ifråga inte längre att behövas och det föreslås därför genom denna paragraf att den upphävs.

 

2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om eggvapen

 

1 § Upphävande De centrala bestämmelserna i landskapslagen om eggvapen kommer genom reformen att i preciserad lydelse återfinnas i landskapets ordningslag. Därför föreslås genom denna paragraf att landskapslagen om eggvapen upphävs eftersom den inte längre behövs.

 

2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

6. Landskapslag om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland

 

I 21 § ordningsstadgan för Mariehamns stad föreskrivs att parkering av fordon på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare är förbjuden. Föreskrifterna som gäller parkering på enskilt område ska vid behov anges på ett sätt som klart kan iakttas. För upprätthållande av allmän ordning och säkerhet är det nödvändigt att bestämmelser som motsvarar ordningsstadgans 21 § gäller även i framtiden. Eftersom ordningsstadgan enligt förslaget upphör att gälla måste det införas ersättande bestämmelser i landskapslagstiftningen som innehållsmässigt motsvarar ordningsstadgans 21 §.

     I 36 § vägtrafiklagen (1983:27) för Åland föreskrivs om särskilda parkeringsförbud. För närvarande får fordon inte parkeras framför infart till fastighet eller annars så att trafiken med fordon till och från fastigheten väsentligt försvåras. Fordon får heller inte parkeras på körbana bredvid annat fordon än tvåhjulig cykel, tvåhjulig moped eller motorcykel utan sidovagn som stannats vid körbanans kant i längdriktningen. Inte heller får fordon parkeras så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta inte kan föras från platsen eller vid mjölkbord eller i dess omedelbara närhet. Vidare gäller att fordon inte får parkeras på parkeringsplats så att någon del av fordonet står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering ska ske. Parkeringsförbud gäller även på körbana utanför tätort, om vägen med vägmärke angetts som förkörsberättigad. Mot bakgrund av vad 36 § vägtrafiklagen innehåller bedömer landskapsregeringen att det är mest ändamålsenligt att ändra nämnda paragraf genom att en ny 7 punkt innehållande det som för närvarande regleras genom 21 § ordningsstadgan fogas till paragrafen. Ändringarna i punkt 5 och 6 är av smärre men dock nödvändig språklig natur.

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

O R D N I N G S L A G
för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     Syftet med denna lag är att främja allmän ordning och säkerhet.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) allmän plats

     a) vägar, gator, gångbanor, torg, parker, badstränder, idrottsplaner, vattenområden, begravningsplatser och andra motsvarande områden som kan användas av allmänheten,

     b) byggnader, kollektiva trafikmedel och andra motsvarande platser, såsom ämbetsverk, kontor, trafikstationer, köpcentra, affärslokaler och restauranger som antingen under någon tillställning eller annars kan användas av allmänheten,

     2) tätort områden med tät bebyggelse, vilka angetts med trafikmärket för tätort.

 

2 kap.

Äventyrande av ordning och säkerhet samt orsakande av störning

 

3 §

Störande av den allmänna ordningen och äventyrande av säkerheten

     Det är förbjudet att störa den allmänna ordningen eller äventyra säkerheten på allmän plats

     1) genom att föra oljud eller på något annat motsvarande sätt,

     2) genom upprepade hotfulla gester, aggressiva rörelser, muntligen framförda hotelser eller något annat motsvarande hotfullt beteende som inger rädsla,

     3) genom att skjuta, kasta saker eller på något annat motsvarande sätt.

     Verksamhet som avses i 1 mom. är förbjuden även annanstans än på allmän plats, om verkningarna av verksamheten sträcker sig till en allmän plats.

 

4 §

Intagande av berusningsmedel

     Det är förbjudet att inta berusningsmedel på allmänna platser i tätort och i fordon i kollektivtrafik.

     Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte serveringsområden med särskilt tillstånd eller enligt anmälan eller de inre utrymmena i ett fordon i privat bruk. Det gäller inte heller intagande av alkoholdrycker i parker eller på någon annan därmed jämförbar allmän plats så att intagandet samt den vistelse på platsen och det beteende som hör samman därmed inte utgör ett hinder eller gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda platserna för deras egentliga ändamål.

 

5 §

Förhindrande av fara

     Ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion i tätort eller en företrädare för dem ska se till att sådan snö eller is eller något annat föremål eller ämne som faller ner från byggnaden, konstruktionen eller någon annan motsvarande plats inte medför fara för människor eller egendom.

 

6 §

Reklam och kungörelser

     Det är förbjudet att använda bländande eller vilseledande ljusanordningar som äventyrar den allmänna ordningen eller säkerheten eller sådan reklam som påminner om trafikregleringsanordningar eller annars äventyrar säkerheten.

     Det är förbjudet att olovligen avlägsna eller skada en offentlig kungörelse eller ett meddelande som en myndighet har satt upp till allmänt påseende.

 

7 §

Annan verksamhet som orsakar störning

     Det är förbjudet att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster. Med sexuella tjänster avses i denna lag samlag enligt 20 kap. 10 § 1 mom. i strafflagen (FFS 39/1889) samt en därmed jämförlig sexuell handling. I 20 kap. 8 och 8 a § i strafflagen föreskrivs om straff för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel och köp av sexuella tjänster av ung person.

     Det är förbjudet att urinera och ha avföring på allmän plats på ett sådant sätt att det orsakar störning av den allmänna ordningen eller hälsorisker.

     Det är förbjudet att ordna föreställningar på allmän plats, om det strider mot lag eller orsakar hälsorisker, skada på egendom eller betydande störning av den allmänna ordningen. Bestämmelser om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar finns i landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster.

 

8 §

Säkerställande av tillträde till byggnad

     Ägaren eller innehavaren eller en företrädare för dem ska se till att det i ett flervåningshus finns kontaktuppgifter på ett synligt ställe för gårdskarl, disponent eller någon annan person med vars hjälp polis-, räddnings- eller social- och hälsoskyddsmyndigheter eller stämningsman utan dröjsmål och utan ersättning kan komma in i huset.

 

3 kap.

Förbjudna föremål och ämnen

 

9 §

Farliga föremål

     Det är förbjudet att i landskapet framställa, införa, saluföra samt på allmän plats eller i ett trafikmedel på allmän plats inneha knogjärn, stiletter eller kaststjärnor samt som något annat föremål maskerade eggvapen liksom även förlamande elvapen, elbatonger, fjäderbatonger, precisionsslangbågar och precisionsslungor, om inte något annat bestäms i 2 eller 3 mom. eller i 12 § denna lag.

     Saluföring av teleskopbatonger är förbjuden, om inte förvärvaren är ett bevakningsföretag eller en anordnare av specialutbildning för väktare i att använda maktmedel som avses i landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster. Det är förbjudet att inneha teleskopbatonger på allmän plats och i ett trafikmedel på allmän plats, utom om den som innehar vapnet är en i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster avsedd väktare eller en i 21 § denna lag avsedd ordningsvakt i arbetsuppdrag eller om det finns någon sådan godtagbar orsak till innehavet som har samband med överlåtelse av teleskopbatongen eller något annat bestäms i 12 § denna lag.

     Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte staten eller landskapet eller innehav av föremål i statens eller landskapets ägo, om innehavet grundar sig på att en person i anställning hos staten eller landskapet handhar sina uppgifter.

 

10 §

Innehav av föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan

     Det är förbjudet att på allmän plats inneha följande föremål och ämnen som är avsedda att eller lämpar sig för att allvarligt skada någon annan:

     1) eggvapen, söndriga glasföremål och andra med dessa jämförbara föremål som lämpar sig för att skära eller sticka,

     2) batonger, kättingar, fjädrar, vajrar, kablar, bobollsträn och andra med dessa jämförbara föremål som är lämpliga som tillhygge,

     3) kastpilar, kulor och andra med dessa jämförbara föremål som lämpar sig för att kastas,

     4) ämnen som är frätande eller lämpar sig för att allvarligt skada eller förlama någon annan,

     5) luftvapen, vapen med fjäderfunktion, harpuner, slangbågar, blåsrör och andra med dessa jämförbara föremål som lämpar sig för skjutande,

     6) hälsofarliga laserpekare.

     Det är förbjudet att på allmän plats inneha sådana föremål som är förvillande lika skjutvapen eller explosiva varor.

     Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte sådana föremål eller ämnen som någon måste inneha på grund av sitt arbetsuppdrag eller av någon annan godtagbar orsak.

     Innehav av skjutvapen och explosiva varor regleras i skjutvapenlagen (FFS 1/1998), landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor och i landskapsförordningen (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.

 

11 §

Överlåtelse av luftvapen, vapen med fjäderfunktion och harpuner

     Det är förbjudet att sälja eller annars varaktigt överlåta luftvapen, vapen med fjäderfunktion och harpuner till den som inte fyllt 18 år utan att dennes vårdnadshavare samtycker därtill.

 

12 §

Samlande av farliga föremål

     Det är tillåtet att tillverka och saluföra historiskt eller konstnärligt värdefulla knogjärn, stiletter och kaststjärnor samt som något annat föremål maskerade eggvapen, fjäderbatonger, teleskopbatonger samt precisionsslangbågar och precisionsslungor. Det är tillåtet att inneha sådana föremål på allmän plats och i ett trafikmedel på allmän plats av sådana godtagbara skäl som har samband med ett köp eller med att föremålet fogas till en samling eller placeras ut på en utställning.

     Ett föremål anses vara historiskt värdefullt, om det har anknytning till en betydande person, tilldragelse, plats eller tidsepok eller om det på grund av sin ålder eller raritet eller på grund av att det är representativt för denna typ av föremål eller av någon annan därmed jämförbar orsak har konst-, vapen- eller krigshistorisk eller etnografisk betydelse. Ett föremål anses vara konstnärligt värdefullt om det genom sin utformning, ytbehandling eller utsmyckning representerar en viss stilperiod eller annars är av betydelse med hänsyn till den konstnärliga helheten.

 

13 §

Innehav av ämnen som lämpar sig för klottring

     Det är förbjudet att utan godtagbart skäl på allmän plats inneha sprayfärger och andra sådana målarfärger eller andra ämnen som lämpar sig väl för klottring av egendom.

 

4 kap.

Djur

 

14 §

Hunddisciplin

     För bevarande av allmän ordning och säkerhet ska ägaren eller innehavaren av en hund

     1) hålla hunden kopplad inom tätorter,

     2) se till att hunden inte kommer ut på motionsslingor eller andra liknande löparbanor okopplad och inte alls ut på allmänna badstränder, på områden reserverade som lekplats för barn, på torg under torgtid, i skidspår som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är särskilt tillåtet,

     3) se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön inom en tätort på ett område som underhålls.

     Vad som bestäms i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller inte hundar i statens eller landskapets ägo som används vid tjänsteutövning, hundar som i bevakningsuppgifter används av väktare, skolade räddningshundar som utför serviceuppgifter, rörelsehandikappades assistenthundar eller synskadades ledarhundar.

     Vad som bestäms i 1 mom. 1 punkten gäller inte en sluten gård, en träningsplats för hundar eller ett särskilt anvisat inhägnat rastområde. Också på nämnda områden ska hunden dock övervakas av sin ägare eller innehavare.

     Vad som bestäms i 1 mom. 2 punkten gäller även katter. Vad som bestäms i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller även hästar samt i tillämpliga delar andra husdjur eller sällskapsdjur.

     I övrigt ska vid tillämpningen av bestämmelserna i 1-4 mom. de krav som följer av bestämmelserna i 8 kap. 41-46 §§ jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland beaktas.

 

15 §

Ridning

     Det är förbjudet att rida och att köra med hästfordon eller andra motsvarande fordon på motionsslingor och andra liknande löparbanor, på skidspår som iståndsatts för allmänt bruk och på idrottsplaner, om inte något annat har angetts.

     Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte nödvändiga service- och underhållsarbeten eller myndigheternas verksamhet för upprätthållande av ordningen.

 

 

5 kap.

Påföljder

 

16 §

Ordningsförseelse

     Den som uppsåtligen

     1) stör den allmänna ordningen eller äventyrar säkerheten på ett sätt som avses i 3 § denna lag,

     2) intar rusmedel i strid med förbudet i 4 § denna lag,

     3) försummar att iaktta den aktsamhetsplikt som ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion i tätort eller deras företrädare har enligt 5 § denna lag,

     4) använder ljusanordningar eller reklam i strid med förbudet i 6 § 1 mom. denna lag eller avlägsnar eller skadar en kungörelse eller ett meddelande som avses i 6 § 2 mom. denna lag i strid med förbudet i det nämnda momentet,

     5) köper eller erbjuder sexuella tjänster i strid med 7 § 1 mom. denna lag,

     6) urinerar eller har avföring i strid med förbudet i 7 § 2 mom. denna lag,

     7) ordnar föreställningar i strid med 7 § 3 mom. denna lag,

     8) försummar sin skyldighet att i enlighet med 8 § denna lag säkerställa tillträde till byggnad,

     9) i strid med förbudet i 13 § denna lag innehar ett ämne som lämpar sig för klottring,

     10) försummar sin i 14 § 1 mom. denna lag angivna skyldighet som gäller hållandet av djur, eller

     11) bryter mot förbudet i 15 § 1 mom. denna lag som gäller ridning och körning,

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för ordningsförseelse dömas till böter.

     Böter för ordningsförseelse får inte förvandlas till fängelsestraff.

 

17 §

Övriga straffbestämmelser

     Inom landskapets behörighet ska, utöver bestämmelserna i 16 § denna lag, bestämmelserna i 16 kap. 1-4 §§, 17 kap. 2-4, 6, 12, 13 och 15a §§, 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten samt 41 kap. 4-7 §§ strafflagen, tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft.

     Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i 17 kap. 6a § strafflagen tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft då någon handlar i strid med bestämmelserna i 22 § 1 mom. denna lag.

     Inom landskapets behörighet ska vad som följer ur bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster om bevakningsföretagsförseelse tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft då någon handlar i strid med bestämmelserna i 22 § 3 och 4 mom. denna lag.

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningar i strafflagen till bestämmelser i annan rikslagstiftning vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen avse de motsvarande bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

 

18 §

Bestämmelser om ordningsbot

     Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i 2a kap. 8 §, 9 § 1, 4 och 5 mom. samt 10 och 11 §§ strafflagen tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft.

     Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om till vilket belopp ordningsboten ska fastställas för olika ordningsförseelser.

 

19 §

Tvångsutförande

     På uppmaning av polisen ska den som använder sådana ljusanordningar och sådan reklam som avses i 6 § 1 mom. denna lag  utan dröjsmål avlägsna dem.

     Om någon trots uppmaning av polisen försummar att avlägsna sådana ljusanordningar och sådan reklam som avses i 6 § 1 mom. denna lag har polisen rätt att på dennes bekostnad avlägsna ljusanordningarna och reklamen ifråga. För att hindra att den allmänna ordningen eller säkerheten äventyras har polisen i brådskande fall rätt att utan att höra den försumlige och på dennes bekostnad avlägsna ljusanordningarna och reklamen ifråga.

 

20 §

Förstörande och fråntagande

     Den som innehar ett föremål eller ämne som framställts, förts in till landskapet, saluförts eller innehafts i strid med 9 eller 10 §§ denna lag kan av polisen fråntas detta föremål eller ämne. Polisen kan dessutom frånta den som i strid med 13 § denna lag innehar ett ämne detta ämne. En anhållningsberättigad tjänsteman har rätt att bevisligen förstöra ett i 9 eller 10 §§ denna lag avsett föremål eller ämne som kan tas i beslag, om det är av ringa värde och det är uppenbart att det av domstol skulle dömas förverkat till staten. En polisman som hör till befälet har rätt att bevisligen förstöra även ett ämne jämte kärl som innehafts i strid med 13 § denna lag, om ämnet jämte kärl är av ringa värde.

     Polisen kan för bevarande av ordning och säkerhet frånta en person som i strid med 4 § denna lag har intagit berusningsmedel de ämnen som denne innehar i ett öppnat eller öppet kärl och bevisligen förstöra dem.

 

6 kap.

Särskilda bestämmelser

 

21 §

Rätt att utse ordningsvakter

     Ålands polismyndighet kan på ansökan av innehavaren av ett köpcentrum, en trafikstation eller ett kollektivt trafikmedel som avgår från stationen bevilja tillstånd att för köpcentret, trafikstationen eller trafikmedlet utse ordningsvakter som avses i landskapslagen ( : ) om ordningsvakter för att bistå polisen i att upprätthålla ordning och säkerhet, om det inte är ändamålsenligt att upprätthålla ordning och säkerhet på något annat sätt och upprätthållandet av ordning och säkerhet kräver det av grundad anledning. I beslutet om rätt att utse ordningsvakter ska ordningsvakternas tjänstgöringsområde begränsas till köpcentrets eller trafikstationens fastighet och till trafikmedlet och vid behov till deras omedelbara närhet.

     Ett tillstånd att utse ordningsvakter ska gälla högst fem år. Tillståndet kan förenas med villkor som gäller ordningsvakternas utbildning, bärandet av maktmedelsredskap, tjänstgöringsområde samt placeringen av ordningsvakter och antalet ordningsvakter.

     Ålands polismyndighet kan vid behov återkalla tillståndet samt ändra dess villkor eller giltighetstid på grund av sådana förändringar som inverkar väsentligt på upprätthållandet av ordning och säkerhet inom tjänstgöringsområdet.

 

22 §

Ordningsövervakningsuppgifter

     Uppdrag som gäller ordningsövervakningsuppgifter som avses i 21 § 1 mom. denna lag får tas emot och fullgöras bara av ett bevakningsföretag som avses i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster. Ordningsövervakningsuppgifter får bara utföras av en ordningsvakt som är anställd hos bevakningsföretaget och som har giltigt godkännande som ordningsvakt och som väktare.

     Befogenheterna för de ordningsvakter som utför ordningsövervakningsuppgifter bestäms enligt landskapslagen om ordningsvakter. Ordningsvakten har dock inte sådana befogenheter som anges i 7 §, 8 § 1 mom. 3 punkten, 8 § 3 och 4 mom. eller 9 § landskapslagen om ordningsvakter. En ordningsvakt som enligt 8 § 2 mom. landskapslagen om ordningsvakter utövar sin rätt att gripa en person har rätt att visitera den gripne och de saker som denne medför för att försäkra sig om att den gripne inte innehar föremål eller ämnen med vilka han eller hon kan orsaka fara för sig själv eller andra. Ordningsvakten har rätt att frånta den gripne de farliga föremål och ämnen som påträffas vid visitationen. De föremål och ämnen som fråntagits den gripne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen.

     Vad beträffar ordningsövervakningsuppgifter gäller vad som följer ur bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster om god bevakningssed, om uppgörandet av uppdragsavtal, händelserapporter och verksamhetsanvisningar, om maktmedelsredskap och bärandet av dem samt om myndigheternas rätt att få information. Ett bevakningsföretag ska i sina register över personal och arbetsskift samt i sin årsanmälan ta in uppgifter som motsvarar sådana uppgifter som enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster ska finnas i ett personal- och arbetsskiftsregister samt i en årsanmälan och som gäller utförandet av uppdrag innefattande ordningsvaktsuppgifter samt de ordningsvakter som deltagit i utförandet av uppdraget.

     Den som utför ordningsövervakningsuppgifter ska vara iförd ordningsvakts dräkt. För ordningsvaktsdräkten gäller i tillämpliga delar vad som följer ur bestämmelserna om väktares dräkt i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster.

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om märken och text på ordningsvaktsdräkten.

 

23 §

Besvärsbestämmelser

     Förvaltningsbeslut som Ålands polismyndighet fattat med stöd av denna lag överklagas genom besvär till Ålands förvaltningsdomstol.

     Om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat, ska ett i 1 mom. avsett beslut trots besvär iakttas omedelbart.

 

24 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning och säkerhet i strafflagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Upphävande

     Inom landskapets behörighet upphävs genom denna lag, såvitt gäller giltigheten i landskapet Åland bestämmelserna i 16 kap. 1-4 §§ strafflagen (FFS 39/1889), 24 kap. 4 § strafflagen, 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten strafflagen samt 42 kap. 7 § strafflagen jämte ändringar som gjorts före den 1 januari 1993.

 

2 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Upphävande

     Genom denna lag upphävs 11 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.

 

2 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs ordningsstadgan för Mariehamns stad jämte ändringar.

 

__________________

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Upphävande

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1952:32) angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland.

 

2 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

5.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av landskapslagen om eggvapen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Upphävande

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1978:4) om eggvapen.

 

2 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

6.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 36 § 5 och 6 punkten vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland samt

     fogas till lagens 36 § en ny 7 punkt som följer:

 

36 §

Särskilda parkeringsförbud

     Fordon får inte parkeras:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     5) på parkeringsplats så att någon del av fordonet står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering ska ske;

     6) på körbana utanför tätort, om vägen med vägmärke angetts som förkörsberättigad; samt

     7) på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 25 maj 2009
Landskapsregeringsledamot	Jan-Erik Mattsson
Föredragande ledamot	Roger Eriksson

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 18/2008-2009