Framställning 2/2010-2011

		FRAMSTÄLLNING nr 2/2010-2011
		Datum
		2010-10-28
	Till Ålands lagting

Tolkningstjänster

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade. Enligt förslaget tillämpliggörs rikets lag om tolkningstjänst för handikappade personer (FFS 133/2010) i landskapet med i landskapslagen angivna avvikelser. Förslaget är i enlighet med de intentioner landskapsregeringen hade vad beträffar tolkningstjänst i samband med överlämnandet av landskapsregeringens framställning om handikappservice (FR 5/2009-2010) till lagtinget i december 2009, dvs. att bestämmelser om tolkningstjänst ska ingå i landskapets lagstiftning.

     Förslaget innebär att en i landskapet bosatt och handikappad person som är synhörselskadad, hörselskadad eller talskadad och som på grund av sin funktionsnedsättning behöver tolkning för att kunna arbeta, studera, uträtta ärenden, vara samhälleligt delaktiga, för hobbyn eller rekreation tillerkänns en rätt till tolkningstjänst. En ytterligare förutsättning för rätt till tolkningstjänst är att den handikappade kan uttrycka sin egen vilja med hjälp av tolkning och använda sig av någon fungerande kommunikationsmetod. Vidare innebär förslaget att tolkningstjänsten ska ordnas så att synhörselskadade kan få minst 360 och hörsel- eller talskadade minst 180 tolkningstimmar per kalenderår. Tolkningstjänst ska ordnas i större utsträckning än det föreskrivna minimiantalet timmar om det är motiverat med beaktande av klientens individuella behov. Den som har beviljats rätt till tolkningstjänst kan använda tjänsten också på utlandsresor, om resan anknyter till den handikappades normala liv, studier eller arbete. Tolkningstjänsten kan också ordnas som distanstolkning, om det är möjligt och motiverat med beaktande av serviceanvändarens individuella behov. Förslaget innebär även att kostnaderna för tolkningstjänsterna betalas av landskapets medel. Likaså betalas enligt förslaget kostnaderna som verkställigheten av blankettlagen om tolkningstjänst medför av landskapets medel. Förslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till budget för år 2011 på ett sådant sätt att den bör sättas i kraft på de grunder som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

     I övrigt när det gäller verkställigheten är grundtanken med förslaget att de uppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ankommer på riksmyndigheterna, företrädesvis Folkpensionsanstalten (FPA), och som enligt den föreslagna landskapslagen ska skötas av landskapsregeringen ska överföras på FPA med stöd av en överenskommelseförordning.

 

__________________

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Gällande lagstiftning. 3

2. Handkappservicereformen – viktiga hållpunkter 3

2.1 Genomförande. 3

2.2 Övergripande syften. 3

3. Närmare om tolkningstjänster – ändrade förutsättningar 4

4. Förslag. 5

5. Förslagets närmare innebörd och dess konsekvenser 5

5.1 Innebörd – viktiga hållpunkter 5

5.2 Konsekvenser 6

6. Lagstiftningsbehörighet 7

7. Beredningsarbete. 8

Detaljmotivering. 8

Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 8

Lagtext 11

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 11

Bilaga. 13

Lag om tolkningstjänst för handikappade personer 13

Allmän motivering

 

1. Gällande lagstiftning

 

Bestämmelser om handikappservicen i landskapet Åland finns numera dels i landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, nedan kallad blankettlagen om handikappservice, dels landskapsförordningen (2010:51) om tillämpning i landskapet Åland av förordningen om service och stöd på grund av handikapp, nedan kallad blankettförordningen om handikappservice. Båda dessa författningar trädde i kraft den 1 september 2010. Genom dem har landskapets regelverk rörande handikappservicen uppdaterats och moderniserats. Syftet med denna handikappservicereform är att främja de handikappades möjlighet att fungera som jämbördiga medlemmar i samhället[1].

 

2. Handkappservicereformen – viktiga hållpunkter

 

2.1 Genomförande

 

Genom blankettlagen om handikappservice har rikets lag om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987, handikappservicelagen) i sin nuvarande lydelse och med vissa avvikelser tillämpliggjorts i landskapet. Görs i riket ändringar i handikappservicelagen blir de gällande i landskapet fr.o.m. den tidpunkt de träder i kraft i riket. Samtidigt har genom blankettlagen om handikappservice handikappservicelagen och rikets förordning om service och stöd på grund av handikapp (FFS 759/1987, handikappserviceförordningen) upphävts. Handikappservicelagen och handikappserviceförordningen har tidigare, med stöd av bestämmelsen i 71 § självstyrelselagen (1991:71) för Åland, gällt direkt i landskapet den lydelse dessa hade den 31 december 1992. Med stöd av blankettlagen om handikappservice har blankettförordningen om handikappservice utfärdats vilket innebär att handikappserviceförordningen i sin nuvarande lydelse och med vissa avvikelser tillämpliggjorts i landskapet. På samma sätt som i fallet med blankettlagen om handikappservice gäller att i riket gjorda ändringar i handikappserviceförordningen blir gällande i landskapet fr.o.m. den tidpunkt de träder i kraft i riket.

 

2.2 Övergripande syften

 

Avsikten med blankettlagen om handikappservice har för det första varit att införa bestämmelser om dagverksamhet i landskapslagstiftningen. I dagverksamhet innefattas sådan verksamhet som ordnas utanför hemmet för att stödja den handikappade och där han eller hon kan klara sig så självständigt som möjligt och knyta och upprätthålla värdefulla sociala kontakter. För det andra har avsikten varit att i landskapslagstiftningen införa bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en handikappad ska tillerkännas rätten till personlig assistans, dvs. den nödvändiga hjälp som krävs för att han eller hon på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra dagliga sysslor, utföra vissa arbeten, bedriva studier, ägna sig åt fritidsaktiviteter, delta i samhällelig verksamhet samt upprätthålla sociala kontakter och därigenom leva ett så fullvärdigt liv som möjligt. För kommunernas del innebär blankettlagen om handikappservice att kommunerna ska erbjuda de handikappade tjänster och stöd som till sitt innehåll och sin omfattning motsvarar behovet i respektive kommun. För det tredje har avsikten varit att i landskapslagstiftningen införa bestämmelser om tolkningstjänster på lagnivå, varmed främst avses tolkning på teckenspråk som används för att underlätta kommunikationen mellan den handikappade och omgivningen.

 

3. Närmare om tolkningstjänster – ändrade förutsättningar

 

Växelverkan med andra människor är ett viktigt element i en människas beteende, utveckling och agerande. Förmågan till kommunikation utvecklas i växelverkan och tänkandet struktureras med hjälp av språket. Tolkningstjänsten är av central betydelse som garant för de språkliga rättigheterna och rätten till delaktighet även för sådana personer som behöver kommunicera med hjälp av teckenspråk. Att inte få de möjligheter växelverkan erbjuder innebär att möjligheterna att agera självständigt och oberoende minskas. Bristen på kommunikation leder till isolering och är en betydande marginaliseringsfaktor: studier, sysselsättning, skötsel av egna angelägenheter och all slags delaktighet kan vara hotade, kanske rentav uteslutna. En fungerande växelverkan förutsätter möjlighet både att producera kommunikation och ta emot den. Hjälp till växelverkan kan alltså behövas inom olika kommunikationsdimensioner.

     Språket är ett väsentligt medel för växelverkan. Grundvalen för växelverkan är de talade språken, teckenspråken och olika metoder för att stödja eller ersätta tal. Under den senaste tiden har kommunikationsfrämjande medel och metoder utvecklats kraftigt och förbättrat möjligheterna också för personer hos vilken förmågan att uttrycka sig och delta i växelverkan är kraftigt nedsatt. Tolkning behövs för att kommunikationen mellan människor som talar olika språk och använder olika kommunikationssätt ska lyckas. Tolkningstjänsten spelar en viktig roll i integreringen av teckenspråkliga, synhörselskadade och talskadade i den miljö som den talspråkliga majoriteten har skapat. Tolkning behövs både av teckenspråkliga, hörselskadade, hörsel- och synskadade, talskadade och av talspråkliga för att de ska kunna kommunicera sinsemellan. Tolkningstjänsten innebär en möjlighet till jämlikhet.

     Tolkningstjänsterna i landskapet har tidigare reglerats genom bestämmelserna i handkappserviceförordningen (i den lydelse den hade den 31 december 1992). I enlighet med handkappserviceförordningen har ansvaret för tillhandahållandet av tjänsterna legat på kommunerna. Ålands handikappförbund r.f. har fungerat som huvudman för en teckenspråkstolk som varit anställd av handikappförbundet och vars tjänster kommunerna köpt vid behov. Tolken har under åren 2003-2009 (under år 2009 till viss del) dock varit vårdledig med mindre avbrott. Under denna tid har Handikappförbundet inte haft några tolkningsuppdrag.

     Som framgår av redogörelsen ovan har avsikten med handikappservicereformen bl.a. varit att tillerkänna dem som i landskapet är behov av tolkningstjänster en rätt till dessa genom blankettlagen om handikappservice. Utgångspunkten i detta avseende vid beredningen av blankettlagen om handikappservice var att de bestämmelser om tolkningstjänst, som genom tidigare lagstiftningsåtgärder i riket överflyttats från handikappserviceförordningen till handikappservicelagen för att tillmötesgå kraven i 17 § 2 mom. Finlands grundlag (FFS 731/1999), nedan kallad grundlagen, skulle bli tillämpliga i landskapet fr.o.m. tidpunkten för ikraftträdandet av blankettlagens om handikappservice[2]. Lagstiftningen i riket inom handikappserviceområdet har emellertid ändrats till viss del. Bestämmelserna om tolkningstjänster har överflyttats från handikappservicelagen till en helt ny lag om tolkningstjänst för handikappade personer (FFS 133/2010), nedan kallad tolkningstjänstlagen, vilken trätt i kraft den 1 september 2009 och vilken innehåller utförligare bestämmelser om bl.a. administrationen kring tolkningstjänsterna (se bilagan). Enligt tolkningstjänstlagen överförs ansvaret för tolktjänster slutgiltigt från kommunerna till FPA fr.o.m. den 1 januari 2011.

 

4. Förslag

 

Landskapslagstiftningen om handikappservice baserar sig på blankettlagstiftningstekniken av skäl som framgår i framst. nr 5/2009-2010. Detta i förening med att förhållandena ändrat i riket genom den nya tolkningstjänstlagen samt att landskapsregeringen anser att landskapslagstiftningen ska reformeras i enlighet med de ursprungliga intentionerna, dvs. att bestämmelser om tolkningstjänst ska ingå i landskapets lagstiftning, medför att det är påkallat med en komplettering av landskapslagstiftningen i nödvändig utsträckning. Således föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade, nedan kallad blankettlagen om tolkningstjänst, vars lydelse framgår av förslaget till lagtext nedan.

 

5. Förslagets närmare innebörd och dess konsekvenser

 

5.1 Innebörd – viktiga hållpunkter

 

5.1.1 Centrala bestämmelser

 

Förslaget innebär i huvuddrag att som framgår av vad som anförts ovan om en rätt för en i landskapet bosatt och handikappad person rätt till s.k. tolkningstjänst. Enligt 4 § tolkningstjänstlagen avses med tolkning en förmedling av budskap på teckenspråk eller med någon metod som förtydligar kommunikationen; förmedlingen av budskap kan ske mellan två språk eller språkinternt, när en metod som kompletterar eller förtydligar kommunikationen används. I samma paragraf introduceras även begreppet distanstolkning som är en form av tolkning där åtminstone en part fysiskt befinner sig på en annan plats och står i bild- och ljudförbindelse med de andra parterna. I 5 § tolkningstjänstlagen föreskrivs om rätten till tolkningstjänst för synhörselskadade, hörselskadade eller talskadade som på grund av sin funktionsnedsättning behöver tolkning för att kunna arbeta, studera, uträtta ärenden, vara samhälleligt delaktiga, för hobbyn eller rekreation. En vidare förutsättning för rätt till tolkningstjänst är att den handikappade kan uttrycka sin egen vilja med hjälp av tolkning och använda sig av någon fungerande kommunikationsmetod.

     En synhörselskada är en individuell kombination av funktionsnedsättningar i hörsel och syn, där det varierar hur nedsättningen tar sig uttryck och vilken kommunikation som används. Funktionsnedsättningen inverkar på den handikappades kommunikation, tillgång till information och rörelseförmåga samt de dagliga rutinerna. Synhörselskadade kommunicerar på olika sätt. I tolkningen kan det användas tal, teckenspråk, tecknat tal, skrivtolkning eller metoder som förmedlar information genom beröring s.k. taktilt tecknande. Vid tolkningen förmedlas informationen om omgivningen genom beskrivning och ledsagning. En hörselskadad är en person som är döv, som har blivit döv eller som har nedsatt hörsel så att inte ens hörapparat eller cochleaimplantat (implantat i innerörat) räcker för att klara av vanliga interaktiva situationer. De flesta döva är födda döva eller har blivit döva innan de lärt sig ett talat språk. Teckenspråket är de dövas naturliga modersmål som har betydelsen av ett förstaspråk. Teckenspråket är det primära språket för att inhämta information, för delaktighet och för det dagliga livet. En del teckenspråkiga klienter behöver i vissa situationer också använda sig av skrivtolkning eller tecknat tal. Personer som har blivit döva har förlorat hörseln efter att ha lärt sig ett talat språk och de kan ofta behålla ett förståeligt tal. Som tolkningsmetod kan exempelvis skrivtolkning eller tecknad talad finska, svenska eller något annat språk, ibland också teckenspråk komma i fråga. De är också behjälpta av möjligheten till läppläsning. Enbart läppavläsning är dock en alltför osäker metod. En talskadad person har svårigheter att uttrycka sig med hjälp av tal eller att förstå tal. För sin dagliga kommunikation behöver en talskadad person en individuell och fungerande metod som utgår från de egna behoven. Dessa kan vara exempelvis tal, skrift, tecken, bliss-språk, olika grafiska tecken såsom Picto- eller PCS-bilder.

     Enligt 6 § tolkningstjänstlagen gäller att tolkningstjänsten ska ordnas så att synhörselskadade kan få minst 360 och hörsel- eller talskadade minst 180 tolkningstimmar per kalenderår. Dock ska tolkningstjänst ordnas i större utsträckning om det är motiverat med beaktande av klientens individuella behov. Därutöver ska tolkningstjänst i anknytning till studier ordnas i den utsträckning som den handikappade nödvändigtvis behöver för att klara av studier efter den grundläggande utbildningen som leder till en examen eller till ett yrke, främjar tillträde till yrkesinriktade studier eller till arbete, eller stödjer kvarstående eller avancemang i arbetslivet. I 7 § tolkningstjänstlagen föreskrivs bl.a. att den som har beviljats rätt till tolkningstjänst kan använda tjänsten också på utlandsresor, om resan anknyter till den handikappades normala liv, studier eller arbete. Vidare gäller att tjänsten ordnas endast av grundad anledning för en tid som överskrider två veckor.

 

5.1.2 Verkställighet

 

För närvarande har formellt sett ingen ansvaret för tolkningstjänsterna till följd av lagändringarna inom handikappservicen i riket såväl som i landskapet, ett rättsläge som med det snaraste måste åtgärdas. Enligt de nya reglerna i förslaget är det landskapsregeringen som primärt ansvarar för verkställigheten av blankettlagen om tolkningstjänster. En grundtanke med förslaget är dock att de uppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ankommer på riksmyndigheterna, företrädesvis Folkpensionsanstalten (FPA), och som enligt den föreslagna landskapslagen ska skötas av landskapsregeringen ska överföras på FPA med stöd av en överenskommelseförordning. Därför kommer landskapsregeringen att rikta en formell anhållan till justitieministeriet om att det utfärdas en överenskommelseförordning om skötseln av vissa förvaltningsuppgifter som rör tolkningstjänster. Detta under förutsättning att förslaget till blankettlag om tolkningstjänster antas av lagtinget. Det är viktigt att servicenivån på tolkningtjänsterna i landskapet är god och enligt landskapsregeringens bedömning är det för närvarande mest ändamålsenligt att FPA som har de erforderliga resurserna i detta avseende tillhandahåller tolkningstjänsterna.

 

5.2 Konsekvenser

 

5.2.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser

 

I hela landskapet är det för närvarande fem personer på Åland som nyttjar teckenspråkstolkning. Vissa av dessa använder sig av det teckenspråk som är gängse i Sverige, vilket skiljer sig väsentligt från det teckenspråk som används i Svenskfinland. Antalet tolkningstimmar i hela landskapet under år 2009 uppgick till c:a 360 st. Under beredningen har det framkommit att FPA inte har något att invända mot att överta ansvaret för tillhandahållandet av tolkningstjänster i landskapet. FPA har vidare meddelat landskapsregeringen att de är villiga att ingå avtal med de svenska företag som landskapets kommuner anlitat för att kunna erhålla tolkning från Sverige. Utgående från preliminära kostnadsuppgifter från FPA skulle tolkningstjänsterna kosta c:a 20 000 euro/år, till detta kommer kostnader för utrustning på c:a 10 000 euro och FPA:s handläggningskostnader. Kostnadsansvaret för tolkningstjänsterna ska enligt förslaget överföras på landskapsregeringen. I praktiken genomförs detta genom en justering av landskapsandelarna för socialvården, så att den kalkylerade kostnaden som ligger till grund för landskapsandelen sänks med drygt 36 000 euro. Detta leder till att landskapsandelarna sammanlagt sänks med drygt 10 000 euro. Samtidigt tas i landskapsregeringens budgetförslag för 2011 upp 35 000 euro för ersättning för kostnader för tolkningstjänster, samt administrativa kostnader för skötseln av tolkningsärenden.

     Den föreslagna överföringen av organiseringsansvaret för tolkningstjänsterna påverkar inte kommunernas ansvar för att erbjuda tolkningstjänstberättigade personer också andra tjänster och stödåtgärder och medicinska rehabiliteringstjänster som de eventuellt är i behov av. Också inom den grundläggande utbildningen förblir kommunernas ansvar oförändrat i första hand på utbildningsarrangörens ansvar. Till kommunernas organiseringsansvar enligt handikappservicelagstiftningen hör också i fortsättningen undervisning i teckenspråk, kommunikationsutredningar, undervisning i kommunikationsmetoder som stöder och ersätter tal och handledning till den talskadades anhöriga och närstående, undervisning i tolkanvändning och andra tjänster och stödåtgärder som tjänar handikappservicelagstiftningens syften och stödjer och främjar de handikappades oberoende och förmåga att klara av att kommunicera på egen hand. Dessa ska erbjudas i form av sådan annan träning, t.ex. anpassningsträning.

     Den medicinska rehabiliteringen inom ramen för hälsovården svarar också i fortsättningen för undervisningen av talskadade i kommunikationsmetoder som stöder och ersätter tal samt för avfattandet av utredningar och utlåtanden i anslutning till ansökningar om rätt till tolkningstjänster. Den medicinska rehabiliteringen inom ramen för hälsovården svarar även för hjälpmedelsservicen, såsom planering, sammanställning, uppdatering, service och undervisning i användningen av kommunikationspärmar samt andra hjälpmedel för kommunikation och utförandet av dagliga sysslor i den mån de inte är sådana redskap och anordningar som avses i handikappservicelagstiftningen och behövs för att de handikappade ska klara av sina dagliga sysslor eller redskap och anordningar som hör till bostaden. De personliga redskap och anordningar som behövs vid distanstolkning ska däremot, i enlighet med vad som förutsätts i detta förslag vad beträffar FPA:s framtida medverkan, på sikt tillhandahållas av FPA.

 

5.2.2 Övriga konsekvenser

 

I landskapsregeringens tidigare framställning om handikappservice utreddes jämställdhetskonsekvenserna och konsekvenserna för miljön för landskapets del. Det finns inget ytterligare att tillägga i denna framställning.

 

6. Lagstiftningsbehörighet

 

Tolkningstjänsterna utgör som framgår av vad som anförts ovan en del av handikappservicen som i sin tur är att hänföra till rättsområdet för socialvård vilket hör till landskapets behörighet jämlikt bestämmelsen i 18 § 13 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Merparten av de bestämmelser i tolkningstjänstlagen som föreslås tillämpliggjorda hänför sig till nämnda rättsområde. Till den del blankettlagen om tolkningstjänster innebär att bestämmelser av rikslagstiftningsnatur tillämpliggörs i landskapet (exempelvis besvärsbestämmelserna i 17 och 18 §§ tolkningstjänstlagen) har de kunnat intas i densamma med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

7. Beredningsarbete

 

Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering. Under beredningen har diskussioner även förts med Ålands kommunförbund k.f. och chefen för jämställdhetsfrågor vid Ålands landskapsregering.

     I förslaget till budget har landskapsregeringen beaktat ändringen i anslaget för stöd för tolkningstjänster för funktionshindrade (moment 45.10.57). För att kunna tillämpas fr.o.m. ingången av nästa år bör den föreslagna lagändringen således träda i kraft senast den 1 januari 2011. Landskapsregeringen anser att den föreslagna lagen uppfyller de villkor som ställs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen (1991:71) för Åland och att den därför bör behandlas enligt dessa undantagsbestämmelser.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

1 § Lagens tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken till användning i det att tolkningstjänstlagen, med beaktande av förhållandena i landskapet, tillämpliggörs i landskapet på i paragrafen föreskrivet sätt.

     Tolkningstjänstlagen kan framdeles komma att ändras av olika skäl. För att landskapets regelverk, inom det rättsområde som tolkningstjänstlagen reglerar, ska överensstämma med rikslagstiftningen är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör ändringarna i tolkningstjänstlagen tillämpliga i landskapet. Med anledning av detta har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget.

 

2 § Förvaltningsuppgifter Tolkningstjänstlagen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. För att sådana bestämmelser ska kunna verkställas i landskapet förutsätts i vanlig ordning en uttrycklig bestämmelse varigenom de till dessa bestämmelser hörande förvaltningsuppgifterna åläggs landskapsregeringen. Med anledning av detta har denna paragraf intagits i förslaget.

     Denna paragraf består inte av endast ett moment i vilken begreppet ’’riksmyndighet’’ används i sammanhanget som sammanfattande beteckning på social- och hälsovårdsministeriet och FPA. Skälet till detta är följande. Det är önskvärt att kunna ge överföringsbestämmelsen i en överenskommelseförordning en utformning av den generella karaktär som det är brukligt att använda sig av. Emellertid skulle det leda till problem om denna paragraf endast hade ett moment utformat utgående från resonemanget strax ovan eftersom FPA då även skulle påföras sådana uppgifter som i riket ankommer på social- och hälsovårdsministeriet men som enligt blankettlagen i landskapet ska skötas av landskapet. En uppdelning av paragrafen i två moment förenklar situationen avsevärt eftersom en hänvisning till denna paragrafs 2 mom. i nämnda överföringsbestämmelse då medför att FPA:s skötselansvar inte kommer att omfatta sådana uppgifter som i riket sköts av ministeriet ifråga.

 

3 § Utlämnande av uppgifter Denna paragraf har införts för att det ska vara möjligt för FPA att sköta förvaltningsuppgifterna som hänför sig till verkställigheten av denna lag på ett ändamålsenligt sätt. Kommunernas medverkan i enlighet med vad som föreskrivs i paragrafen är nödvändig av följande skäl. För det första är det kommunerna som har och kommer att ha tillgång till uppgifter om vem i respektive kommun som är i behov av tolkningstjänst. För det andra skulle avsaknaden av en i detta avseende ålagd skyldighet för kommunen att lämna ut erforderliga uppgifter göra det omöjligt för FPA att, utgående från hur denna lag är uppbyggd, verkställa lagen i enlighet med vad som är avsikten med densamma.

 

4 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen om tolkningstjänster samverkar med andra delar av landskapets regelverk i analogi med hur tolkningstjänstlagen i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I tolkningstjänstlagen hänvisas till bestämmelser i annan rikslagstiftning som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen. Således måste det i blankettlagen om tolkningstjänster intas ett hänvisningsstadgande varigenom ifrågavarande hänvisningar i tolkningstjänstlagen ersätts med hänvisningar till bestämmelser i motsvarande författningar i landskapslagstiftningen.

 

5 § Finansiering I 11 § tolkningstjänstlagen finns bl.a. en bestämmelse enligt vilken staten ersätter FPA för de kostnader ordnandet av tolkningstjänst med stöd tolkningstjänstlagen medför. Vidare finns i 12 § tolkningstjänstlagen bl.a. en bestämmelse enligt vilken staten ersätter FPA för de kostnader verkställigheten av tolkningstjänstlagen medför. Med stöd av 1 § denna lag tillämpliggörs tolkningstjänstlagen men det innebär även att 11 och 12 §§ tolkningstjänstlagen blir tillämpliga i landskapet såvida inte avvikande bestämmelser intas i denna lag. Sådana bestämmelser behövs eftersom det annars skulle uppstå ett egendomligt rättsläge i det att staten i landskapslag skulle förpliktas att stå för kostnaderna för i landskapet utförda tolkningstjänster och för de kostnader som verkställigheten av blankettlagen om tolkningstjänster medför. En sådan reglering skulle innebära att landskapet överskrider sin lagstiftningsbehörighet. För att motverka en dylik behörighetsöverskridning har därför denna paragraf intagits i förslaget. Även om avsikten med detta lagförslag är att FPA i förlängningen ska handha skötseln av sådana uppgifter som innebär verkställighet av blankettlagen om tolkningstjänster är det ändå landskapet som i slutändan, ska stå för ovannämnda kostnader. Detta motiverar ordalydelsen i paragrafen [3].

 

6 § Ikraftträdande Med hänvisning till vad som anförts ovan i avsnitt 7 (beredningsarbete) i den allmänna motiveringen har bestämmelsen i 1 mom. intagits i förslaget för att göra det möjligt för landskapsregeringen att fatta beslut om lagens ikraftträdande fastän utfallet av Republikens presidents behörighetskontroll inte har meddelats.

     Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i denna paragraf att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Av den anledningen har bestämmelsen i 2 mom. intagits i förslaget.

     Denna lags ikraftträdande förutsätter att information sprids om blankettlagen om tolkningstjänster. Genom denna bestämmelse möjliggörs en arbetsprocess som utmynnar i att denna lag kan fungera i praktiken från den tidpunkt den träder i kraft. Av den anledningen har bestämmelsen i 3 mom. intagits i förslaget.

 

7 § Övergångsbestämmelser Bestämmelserna i denna paragraf har införts för att trygga rättsskyddet för de klienter som erhållit rätt till tolkningstjänst i enlighet med den handikappservicelagstiftning som gällde omedelbart innan tidpunkten för ikraftträdandet av blankettlagen om handikappservice och blankettförordningen om handikappservice.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Rätten för en i landskapet bosatt och handikappad person att erhålla tolkningstjänst tryggas genom att lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (FFS 133/2010), nedan kallad tolkningstjänstlagen, inom landskapets behörighet och med de avvikelser som anges i denna lag, ska tillämpas i landskapet Åland.

     Tolkningstjänstlagen ska tillämpas i landskapet sådan den lyder då denna lag träder i kraft. Ändringar i tolkningstjänstlagen ska gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Förvaltningsuppgifter

     De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer sköts av social- och hälsovårdsministeriet ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

     Även de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer sköts av Folkpensionsanstalten ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

 

3 §

Utlämnande av uppgifter

     Utöver vad som följer av bestämmelserna i denna lag och med beaktande av vad som följer av landskapslagstiftningen om personuppgifter är kommunen skyldig att på begäran även från annan myndighet än landskapsregeringen och landskapsregeringen underlydande myndighet lämna ut sådana personuppgifter som behövs för verkställigheten av denna lag.

 

4 §

Hänvisningar

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till

     1) socialvårdslagen (FFS 710/1982) i 13 § 3 mom. tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     2) lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) i 23 § 2 mom. tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter,

     3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 24 § inledningssatsen samt tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt

     4) lagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) i 24 § 6 punkten tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp.

 

5 §

Finansiering

     Kostnaderna för tolkningstjänster för en i landskapet bosatt och handikappad person betalas av landskapets medel. Likaså betalas kostnaderna som verkställigheten av denna lag medför av landskapets medel.

 

6 §

Ikraftträdande

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Denna lag träder i kraft den

     Åtgärder som verkställigheten av lagen kräver får vidtas innan den träder i kraft.

 

7 §

Övergångsbestämmelser

     Om en handikappad har haft rätt till tolkningstjänst med stöd av annan landskapslagstiftning i den lydelse den hade den 31 augusti 2010 ska landskapsregeringen utan ansökan ändra den till rätt till tolkningstjänst enligt denna lag. Rätten till tolkningstjänst fortsätter på samma grunder som gällde den 31 augusti 2010 tills den i enlighet med 16 § tolkningstjänstlagen omprövas eller upphör.

     På en ansökan, omprövning av beslut och tolkningsbeställning som var anhängig den 31 augusti 2010 samt på ändringssökande som avser ett beslut som fattats före den 1 september 2010 tillämpas de bestämmelser som gällde den 31 augusti 2010. Kommunen svarar dock för ordnandet av tolkningstjänst endast om tolkningen sker senast dagen innan tidpunkten för denna lags ikraftträdande.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 28 oktober 2010
L a n t r å d	Viveka Eriksson
Föredragande minister	Katrin Sjögren

Bilaga

 

 

Lag om tolkningstjänst för handikappade personer

(FFS 133/2010)

 

     I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     Syftet med denna lag är att främja de handikappade personernas möjligheter att fungera som jämbördiga medlemmar av samhället.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     I lagen föreskrivs om rätten som i Finland bosatta handikappade personer har till tolkningstjänst ordnad av Folkpensionsanstalten.

     Huruvida en person är bosatt i Finland bestäms i lagen om hemkommun (201/1994).

 

3 §

Lagens subsidiära natur

     Tolkningstjänst enligt denna lag ordnas när en handikappad inte med stöd av någon annan lag får tillräckligt och för sig lämplig tolkning.

     Tolkningstjänst kan ändå ordnas, om den tjänst som tillhandahålls med stöd av en annan lag dröjer eller om det föreligger någon annan grundad anledning att erbjuda tjänsten.

 

4 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) tolkning förmedling av budskap på teckenspråk eller med någon metod som förtydligar kommunikationen; förmedlingen av budskap kan ske mellan två språk eller språkinternt, när en metod som kompletterar eller förtydligar kommunikationen används,

     2) distanstolkning tolkning där åtminstone en part fysiskt befinner sig på en annan plats och står i bild- och ljudförbindelse med de andra parterna.

 

2 kap.

Rätt till tolkningstjänst

 

5 §

Förutsättningar för tolkningstjänst

     Rätt till tolkningstjänst har synhörselskadade, hörselskadade eller talskadade som på grund av sin funktionsnedsättning behöver tolkning för att kunna arbeta, studera, uträtta ärenden, vara samhälleligt delaktiga, för hobbyn eller rekreation. En vidare förutsättning för rätt till tolkningstjänst är att den handikappade kan uttrycka sin egen vilja med hjälp av tolkning och använda sig av någon fungerande kommunikationsmetod.

 

6 §

Tolkningstjänstens omfattning

     Tolkningstjänsten ska ordnas så att synhörselskadade kan få minst 360 och hörsel- eller talskadade minst 180 tolkningstimmar per kalenderår.

     Tolkningstjänst ska ordnas i större utsträckning än vad som föreskrivs i 1 mom., om det är motiverat med beaktande av klientens individuella behov.

     Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska tolkningstjänst i anknytning till studier ordnas i den utsträckning som den handikappade nödvändigtvis behöver för att klara av studier efter den grundläggande utbildningen som

     1) leder till en examen eller till ett yrke,

     2) främjar tillträde till yrkesinriktade studier eller till arbete, eller

     3) stödjer kvarstående eller avancemang i arbetslivet.

 

7 §

Tolkning på utlandsresor

     Den som har beviljats rätt till tolkningstjänst kan använda tjänsten också på utlandsresor, om resan anknyter till den handikappades normala liv, studier eller arbete.

     Annan tolkningstjänst för utlandsresor än distanstolkning från Finland ska sökas på förhand. Tjänsten kan ordnas helt eller delvis som distanstolkning, om det är möjligt och motiverat med beaktande av serviceanvändarens individuella behov.

     Tjänsten ordnas endast av grundad anledning för en tid som överskrider två veckor.

     Folkpensionsanstalten kan av grundad anledning ersätta serviceanvändare kostnaderna för självanskaffad tolkningstjänst under en utlandsresa, om de övriga förutsättningarna i denna paragraf för rätten till tolkningstjänst uppfylls.

 

8 §

Distanstolkning

     Tolkningstjänsten kan också ordnas som distanstolkning, om det är möjligt och motiverat med beaktande av serviceanvändarens individuella behov.

     Till den som använder sig av distanstolkning skaffar Folkpensionsanstalten sådana prismässigt skäliga redskap och anordningar som behövs vid tolkningen samt svarar för de nödvändiga kostnader som användningen av distansförbindelsen medför.

     Till ordnandet av distanstolkning hör dessutom

     1) att utifrån inhämtade expertutlåtanden bestämma vilka redskap och anordningar distanstolkningen kräver,

     2) att testa redskapen och anordningarna,

     3) att lära ut och följa användningen av redskapen och anordningarna samt att ordna med servicen.

 

3 kap.

Verkställighet

 

9 §

Verkställighet

     För utvecklandet av tolkningstjänsten enligt denna lag svarar social- och hälsovårdsministeriet, som också följer verkställigheten av lagen.

     För verkställigheten av denna lag svarar Folkpensionsanstalten, som också beslutar om ordnande av tolkningstjänst och om ersättande av kostnader som hänför sig till tjänsten.

 

10 §

Ordnandet av tolkningstjänst

     Folkpensionsanstalten kan ordna tolkningstjänst antingen genom att själv producera tjänsten eller genom att skaffa den av andra serviceproducenter. Folkpensionsanstalten ska ordna tolkningstjänsten på det sätt som helhetsekonomiskt är mest fördelaktigt med beaktande av klienternas individuella behov. Vid krävande tolkningstillfällen kan tjänsten ordnas så att två eller flera tolkar anlitas.

     När tolkningstjänst ordnas ska serviceanvändarens önskemål, åsikter, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas.

     Om tolkningstjänsten ordnas med stöd av 3 § 2 mom., har Folkpensionsanstalten rätt att ta ut kostnaderna för tjänsten hos den som har ansvaret för tolkningstjänsten.

     Ansvaret för ordnande av tolkningstjänst omfattar även de nödvändiga kringkostnaderna för tjänsten samt de redskap och anordningar som nämns i 8 §.

     Tolkningstjänsten är avgiftsfri för serviceanvändaren.

 

11 §

Finansiering av tjänsten

     Staten ersätter Folkpensionsanstalten för de kostnader ordnandet av tolkningstjänst med stöd av denna lag medför.

     Folkpensionsanstalten ska månatligen fem vardagar före den betalningsdag för statens förskott som nämns i 3 mom. meddela staten det belopp följande månads tolkningstjänst uppskattas uppgå till. I samband med denna uppskattning ska Folkpensionsanstalten meddela staten de kostnader som anstalten har betalat för ordnandet av tolkningstjänsten under den föregående månaden.

     För att ersätta kostnaderna som avses i 1 mom. betalar staten den första vardagen i varje månad ett förskott till Folkpensionsanstaltens allmänna fond för social trygghet. När förskottsbeloppet fastställs beaktas utöver uppskattningen som avses i 2 mom. även totalbeloppet av de kostnader Folkpensionsanstalten har betalat den föregående månaden och de förskott Folkpensionsanstalten har fått under motsvarande tid.

 

12 §

Omkostnader

     Staten ersätter Folkpensionsanstalten för de kostnader verkställigheten av denna lag medför. Omkostnaderna för verkställigheten räknas som Folkpensionsanstaltens verksamhetskostnader som ska betalas ur allmänna fonden för social trygghet.

 

13 §

Ansökan om tolkningstjänst och förande av talan

     Rätt till tolkningstjänst enligt denna lag ska sökas skriftligt hos Folkpensionsanstalten.

     Om en handikappad inte själv kan ansöka om tolkningstjänst eller i övrigt hävda sina rättigheter och inte heller har någon intressebevakare, kan en nära anhörig eller någon annan av Folkpensionsanstalten godkänd person som huvudsakligen har skött om den sökande föra klientens talan i ärenden som gäller tolkningstjänsten.

     Minderåriga barns talan får på barnets vägnar föras av barnets intressebevakare, vårdnadshavare, det kommunala organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) eller den person som har den faktiska vårdnaden om barnet. Vidare får ett barn som har fyllt 15 år själv föra sin talan.

 

14 §

Utredande av förutsättningarna för tolkningstjänst

     Den som ansöker om tolkningstjänst ska lämna in ett utlåtande av en sakkunnig inom social- eller hälsovården eller av en annan sakkunnig till Folkpensionsanstalten om sitt behov av tolkningstjänst och om funktionsnedsättningens art samt eventuella andra utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.

     Folkpensionsanstalten kan av särskilda skäl också själv inhämta de utlåtanden och utredningar som avses i 1 mom., om ärendet inte kan avgöras utifrån den utredning klienten har lämnat in.

     För utredande eller omprövning av förutsättningarna för tolkningstjänst får Folkpensionsanstalten av grundad anledning hänvisa klienten till undersökningar hos en sakkunnig eller en verksamhetsenhet inom social- eller hälsovården. Folkpensionsanstalten svarar för kostnaderna för undersökningen.

     En ansökan om eller omprövning av rätten till tolkningstjänst kan avgöras utifrån befintliga uppgifter, om den sökande vägrar lämna de uppgifter som behövs för att ärendet ska kunna avgöras eller lägga fram en sådan utredning som skäligen kan krävas av den sökande. Förfarandet är detsamma om den sökande inte deltar i de undersökningar som avses i 3 mom.

 

15 §

Beslut om tolkningstjänst

     Folkpensionsanstalten ska ge den sökande ett skriftligt beslut om ansökan och omprövningen av rätten till tolkningstjänst. Folkpensionsanstalten ska vid behov ge ett separat beslut om tolkningstimmar som överskrider det i 6 § föreskrivna minsta antalet timmar, om studietolkning, om tolkning på utlandsresor, om de personliga redskap och anordningar som behövs vid distanstolkning och om de nödvändiga kostnaderna för användningen av distansförbindelse, om inte dessa frågor har avgjorts i det beslut som avses ovan.

     Beslut som avses i 1 mom. kan gälla tills vidare eller en viss tid. Av särskilda skäl kan fattas ett temporärt beslut om rätten att använda tolkningstjänst. Ett temporärt beslut är i kraft till dess ärendet slutligt avgörs.

 

16 §

Informationsskyldighet och omprövning av beslut om tolkningstjänst

     En servicemottagare ska utan dröjsmål underrätta Folkpensionsanstalten om sådana förändringar i sina omständigheter som inverkar på rätten att använda tolkningstjänst. Om det sker ändringar i omständigheterna som inverkar på rätten till tolkningstjänst, kan Folkpensionsanstalten ompröva klientens rätt till tolkningstjänst.

     Rätten till tolkningstjänst upphör om en handikappad på grund av förändrat hälsotillstånd eller av någon annan orsak inte längre behöver tolkningstjänst eller inte längre har hemkommun i Finland.

 

4 kap.

Ändringssökande

 

17 §

Rätt att söka ändring

     Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens beslut får söka ändring i det genom besvär hos besvärsnämnden för social trygghet. Den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får söka ändring i beslutet genom besvär hos försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär.

     Folkpensionsanstaltens beslut ska iakttas trots att ändring har sökts tills ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Ett temporärt beslut av Folkpensionsanstalten får inte överklagas.

 

18 §

Besvärstid och försenade besvär

     Besvärsskriften ska lämnas in till Folkpensionsanstalten inom 30 dagar från den dag då den som söker ändring har fått del av beslutet. Om inte något annat visas, anses den som söker ändring ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som ändringssökanden uppgett.

     Beslut av Folkpensionsanstalten och besvärsnämnden för social trygghet delges genom brev till den postadress mottagaren har uppgett.

     Även om besvär till besvärsnämnden för social trygghet eller till försäkringsdomstolen har inkommit efter föreskriven tid kan de prövas om det finns vägande skäl till förseningen.

 

19 §

Självrättelse

     Om Folkpensionsanstalten till alla delar godkänner de yrkanden som framförts i besvär, ska den ge ett rättelsebeslut i ärendet. Rättelsebeslutet får överklagas så som föreskrivs i 17 och 18 §.

     Om Folkpensionsanstalten inte på det sätt som anges i 1 mom. kan rätta ett beslut som överklagats, ska den inom 30 dagar efter att besvärstiden har löpt ut sända besvärsskriften och sitt utlåtande till den behöriga besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan då genom ett temporärt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner ett yrkande i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, ska instansen omedelbart informeras om det temporära beslutet. Ett temporärt beslut får inte överklagas.

     Man får avvika från den tidsfrist som avses i 2 mom., om det krävs för att få fram tilläggsutredningar som besvären föranleder. Den som anfört besvär ska i dessa fall utan dröjsmål informeras om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock alltid sändas till den behöriga besvärsinstansen inom 60 dagar från det att besvärstiden har löpt ut.

 

20 §

Rättelse av sakfel

     Om Folkpensionsanstaltens beslut grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

     Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. För att ett beslut ska kunna rättas till en parts nackdel krävs partens samtycke till att beslutet rättas.

 

21 §

Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut

     Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller förvägrad tolkningstjänst, anskaffning av redskap och anordningar som avses i 8 §, ersättande av kostnader eller ökning av beviljad tolkningstjänst, ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut kan Folkpensionsanstalten bevilja den förvägrade tolkningstjänsten, skaffa redskapen och anordningarna eller ersätta de nödvändiga kostnaderna för användningen av distansförbindelse eller bevilja tolkningstjänst i större utsträckning än tidigare. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan förfara på motsvarande sätt vid behandlingen av ett överklagat ärende. Beslutet får överklagas så som föreskrivs i 17 och 18 §.

 

22 §

Undanröjande av beslut

     Om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska tas upp till ny behandling. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. Ett sådant beslut får överklagas så som föreskrivs i 17 och 18 §.

     Om ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller om det är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska tas upp till ny behandling. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

     Undanröjande av beslut ska sökas inom fem år efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Av synnerligen vägande skäl kan ett beslut undanröjas också på en ansökan som gjorts efter föreskriven tid.

 

5 kap.

Erhållande och utlämnande av uppgifter

 

23 §

Rätt att erhålla uppgifter

     Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans enligt denna lag har trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information rätt att på begäran avgiftsfritt erhålla uppgifter som är nödvändiga för verkställande av uppgifter enligt denna lag av

     1) statliga och kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund,

     2) serviceproducenter som förmedlar tolkningstjänster utifrån avtal med Folkpensionsanstalten,

     3) läroanstalter eller utbildningsanordnare,

     4) arbetsgivare,

     5) försäkringsanstalter och andra som betalar för tolkningen,

     6) Patientförsäkringscentralen och Trafikförsäkringscentralen.

     Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. har Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans enligt denna lag för att avgöra ett ärende om tolkningstjänst, trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information, rätt att på begäran av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), av en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården som avses i 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), av en socialserviceproducent och av en annan verksamhetsenhet inom socialvården erhålla utlåtanden och nödvändig information om behovet av tolkning hos den som ansöker om tjänsten och om kommunikationsmetoder som den sökande använder. För att avgöra ett ärende om tolkningstjänst har Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans enligt denna lag rätt att på begäran erhålla den information som avses ovan, om den sökande inte själv lämnar den.

     En serviceproducent som tillhandahåller tolkning och en serviceproducent som förmedlar tolkningstjänster utifrån avtal är utöver vad som föreskrivs ovan, trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information, skyldiga att avgiftsfritt till Folkpensionsanstalten lämna de uppgifter som är nödvändiga för ordnandet, verkställighetsövervakningen och kvalitetsutvärderingen av tolkningstjänster enligt denna lag.

 

24 §

Rätt att lämna ut uppgifter

     Folkpensionsanstalten har, utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information, rätt att

     1) till serviceproducenter som förmedlar tolkningstjänster utifrån avtal med Folkpensionsanstalten lämna ut uppgifter om beslut om tolkningstjänst samt andra uppgifter som Folkpensionsanstalten har erhållit för att sköta tolkningstjänsten enligt denna lag, till den del uppgifterna är nödvändiga för förmedlingen av tolkningstjänster,

     2) till serviceproducenter som tillhandahåller tolkning lämna ut uppgifter som Folkpensionsanstalten har erhållit för att sköta tolkningstjänsten enligt denna lag, till den del uppgifterna är nödvändiga för att tolkningen ska kunna genomföras och kvaliteten säkerställas,

     3) till läroanstalter och utbildningsanordnare på begäran lämna ut uppgifter om beslut om tolkningstjänst enligt denna lag samt uppgifter om en handikappads kommunikationsmetoder, om dessa uppgifter är nödvändiga för utbildningen eller tolkningen i anknytning till utbildningen,

     4) till pensions- och försäkringsanstalter på begäran lämna ut uppgifter om beslut om tolkningstjänst enligt denna lag, om uppgifterna är nödvändiga för att tolkningen ska kunna ordnas eller ersättningsansvaret redas ut,

     5) till domstolar, polisen och andra myndigheter som enligt lagens bestämmelser är skyldiga att ordna tolkning, på begäran lämna ut uppgifter om klientens kommunikationsmetoder och för klienten lämpliga serviceproducenter, om uppgifterna är nödvändiga för att tolkningen ska kunna ordnas eller dess kvalitet säkerställas,

     6) till de kommunala social- och hälsovårdsmyndigheter som enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) eller enligt folkhälsolagen (66/1972) skaffar hjälpmedel, på begäran lämna ut uppgifter om de redskap och anordningar som Folkpensionsanstalten anskaffar för distanstolkning,

     7) till en sakkunnig eller en verksamhetsenhet inom social- eller hälsovården som avses i 14 § lämna ut uppgifter om en till undersökningar hänvisad persons hälsotillstånd, sjukdomar och kommunikationsmetoder.

 

25 §

Användning av uppgifter som erhållits för andra förmåner

     Folkpensionsanstalten har rätt att vid behandlingen av ärenden om tolkningstjänst i enskilda fall använda uppgifter som den erhållit för andra föreskrivna förmånsärenden, om det är uppenbart att de har betydelse för beviljandet av tolkningstjänster, om uppgifterna enligt lag ska beaktas i beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att erhålla dessa uppgifter med stöd av denna lag.

 

26 §

Teknisk anslutning

     Utöver vad som föreskrivs i 29 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Folkpensionsanstalten rätt att på de villkor som anges i det momentet öppna en teknisk anslutning till sådana sekretessbelagda uppgifter i sina register som den med stöd av 24 § 1, 2 och 6 punkten i denna lag har rätt att lämna ut till de mottagare som avses i nämnda punkter.

     Vad som i 1 mom. föreskrivs om öppnande av en teknisk anslutning och utlämnande av uppgifter med hjälp av den gäller också Folkpensionsanstaltens rätt att med hjälp av en teknisk anslutning erhålla sådana sekretessbelagda uppgifter som avses i 23 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt 3 mom.

     Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sekretessbelagda uppgifter sökas utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

 

27 §

Informationsskyldighet

     Folkpensionsanstalten ska på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om tolkningstjänster om varifrån uppgifter om den sökande kan inhämtas och vart uppgifter normalt kan lämnas ut.

 

6 kap.

Ikraftträdande

 

28 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

29 §

Övergångsbestämmelser om rätten till tolkningstjänst

     Om en handikappad omedelbart innan denna lag träder i kraft har haft rätt till tolkningstjänst med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp, ska Folkpensionsanstalten utan ansökan ändra den till rätt till tolkningstjänst enligt denna lag. Rätten till tolkningstjänst fortsätter på samma grunder som gällde när lagen trädde i kraft tills den i enlighet med 16 § i denna lag omprövas eller upphör.

 

30 §

Övriga övergångsbestämmelser

     På en ansökan, omprövning av beslut och tolkningsbeställning som är anhängig vid denna lags ikraftträdande samt på ändringssökande som avser ett beslut som fattats före ikraftträdandet tillämpas de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande. Kommunen svarar dock för ordnandet av tolkningstjänst endast om tolkningen sker senast den 31 december 2010. Ersättning för tolkning som skett mellan den 1 september och den 31 december 2010 betalas till serviceproducenten av Folkpensionsanstalten.

     Kommunen ska underrätta Folkpensionsanstalten om de beslut om tolkningstjänst som kommunen fattat efter överföringen av klientuppgifterna för tolkningstjänsten samt om de beslut som fattats med anledning av att ändring sökts. Kommunen ska underrätta Folkpensionsanstalten om den tolkningstjänst som den ordnat efter lagens ikraftträdande samt om de ersättningar och ersättningsgrunder som kommunen avtalat om med serviceproducenten.

     Kommunen ska bevara tolktjänstshandlingarna i tio år från lagens ikraftträdande.

 

31 §

Tillämpningsbestämmelse

     Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till tolktjänster enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp anses hänvisningen avse motsvarande bestämmelser i denna lag, om inte något annat följer av denna lag.

 

     RP 220/2009, ShUB 47/2009, RSv 217/2009

 

     Helsingfors den 19 februari 2010

 

Republikens President
TARJA HALONEN

 

Omsorgsminister
Paula Risikko