Framställning 20/2007-2008

Lagtingsår: 2007-2008

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 20/2007-2008

 

Datum

 

 

2008-05-22

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Införande av bestämmelser om rätt för den enskilde att i vissa fall få en förnyad medicinsk bedömning i landskapslagen om hälso- och sjukvården

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Förslaget innebär att det i landskapslagen om hälso- och sjukvården införs bestämmelser som innebär att var och en, vars hälsotillstånd blivit föremål för en bedömning inom specialsjukvården, har rätt till en andra medicinsk bedömning av samma hälsotillstånd om

     1) han eller hon lider av en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada eller ett kroniskt eller mycket långvarigt tillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten,

     2) vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och

     3) det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för den enskilde eller vara av stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.

 

__________________

 


INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

2. Gällande central landskapslagstiftning - en översikt 3

2.1 Hälso- och sjukvårdslagstiftning. 3

2.2 Patientlagstiftning. 3

3. Lagstadgad rätt till förnyad medicinsk bedömning. 4

3.1 Nuvarande förhållanden. 4

3.2 Landskapsregeringens bedömning. 5

4. Patientlagstiftningen i Sverige, Norge och Island – en utblick. 5

4.1 Sverige. 5

4.2 Norge. 5

4.3 Island. 6

5. Landskapsregeringens förslag. 6

6. Förslagets konsekvenser 6

6.1 Organisatoriska och ekonomiska konsekvenser 6

6.2 Jämställdhetskonsekvenser 7

6.3 Konsekvenser för miljön. 7

7. Övriga omständigheter som inverkat på förslagets utformning. 7

8. Beredningsarbete. 8

Detaljmotivering. 8

Lagtext 10

L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 och 16 §§ landskapslagen om hälso- och sjukvården  10

Parallelltexter 11

 


Allmän motivering

 

1. Inledning

 

Hälso- och sjukvårdens uppgift är att inom ramen för sin kompetens och med hänsyn till medicinska, humanitära och ekonomiska omständigheter arbeta för en god folkhälsa och att erbjuda den enskilde en hälso- och sjukvård av god kvalitet. Med detta som utgångspunkt har det införts en rad bestämmelser i landskapslagstiftningen som anger hur hälso- och sjukvården ska organiseras och vilka rättigheter man har som patient.

 

2. Gällande central landskapslagstiftning - en översikt

 

2.1 Hälso- och sjukvårdslagstiftning

 

Enligt 1 § 1 mom. landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvården, vilken nedan går under benämningen hälso- och sjukvårdslagen, svarar landskapet Åland för att befolkningen i landskapet erhåller hälso- och sjukvård. Landskapet svarar även för att andra personer som vistas i landskapet erhåller sådan sjukvård som bör ges utan dröjsmål samt vård som andra personer ska ges enligt internationella överenskommelser vilka bringats i kraft i landskapet. Med stöd av 2 § samma lag har befolkningen i landskapet, utan diskriminering och inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande vid respektive tidpunkt, rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter. Jämlikt 3 § ska landskapsregeringen årligen anta en plan för hälso- och sjukvården i landskapet.

 

2.2 Patientlagstiftning

 

Genom landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter, nedan kallad blankettlagen om patientens ställning och rättigheter, har rikets lag om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992), nedan kallad patientlagen, gjorts tillämplig i landskapet. I 3 § 2 mom. patientlagen föreskrivs att varje patient har rätt till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Vården ska ordnas och patienten bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras. Detta innebär att patienten har rätt att bestämma över den vård han eller hon tar emot. Patienten har i hög grad rätt att bestämma hur vården ska utformas eller till och med att han eller hon inte vill ta emot någon vård alls. Förutsatt att patienten är i stånd att själv fatta beslut måste till exempel en läkare acceptera att patienten tackar nej till en viss behandling.

     Enligt 4a § patientlagen ska inom hälso- och sjukvården, vid behov, utarbetas en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller någon annan motsvarande plan. Av planen ska framgå hur och enligt vilken tidtabell vården av patienten ordnas. Planen ska utarbetas i samförstånd med patienten, dennes anhöriga eller närstående eller lagliga företrädare. Beträffande innehållet i planen och delaktiga i ärendet gäller dessutom vad som föreskrivs särskilt om dem. Bestämmelserna i 4a § bör rimligtvis tolkas så att patienten har rätt att komma med egna förslag. Vårdpersonalen ska vara lyhörd för patientens önskemål och respektera patientens och dennes anhörigas åsikter och erfarenheter. Vårdpersonalen får dock inte ge en behandling som går emot de kunskaper och erfarenheter som finns inom den medicinska vården. Personalen är inte heller skyldig att behandla en patient när det inte anses vara riktigt och nödvändigt ur medicinsk synpunkt. Som patient kan man inte heller begära behandlingar som kostar mer än vad som kan anses vara medicinskt rimligt med hänsyn till den sjukdom man lider av.

     När det gäller patientens rätt till information gäller enligt 5 § 1 mom. patientlagen att en patient har rätt att få upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om andra omständigheter som hänför sig till vården och behandlingen och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten ska vårdas. Upplysningar ska dock inte ges mot patientens vilja eller om det är uppenbart att de skulle medföra allvarlig fara för patientens liv eller hälsa. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska enligt 5 § 2 mom. patientlagen ge upplysningar på ett sådant sätt att patienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden av dem. Om personen ifråga inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd, ska tolk anlitas i mån av möjlighet.

     Enligt 6 § 1 mom. patientlagen ska vård och behandling ges i samförstånd med patienten. Om patienten vägrar ta emot en viss vård eller behandling, ska den i mån av möjlighet och i samförstånd med honom ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt.

 

3. Lagstadgad rätt till förnyad medicinsk bedömning

 

3.1 Nuvarande förhållanden

 

Landskapet har, med stöd av sin lagstiftning, en välfungerande sjukvård och en relativt hög patientsäkerhet. Trots detta uppvisar det nuvarande regelverket likväl en allvarlig brist. I lag anges nämligen inte under vilka förutsättningar den enskilde, inom ramen för den hälso- och sjukvård som landskapet tillhandahåller, ska kunna be om ett utlåtande från ytterligare en läkare över samma hälsotillstånd. Att man som patient ber om ett sådant utlåtande är något som blivit allt vanligare inte minst inom cancervården. Att man vill göra det behöver inte betyda att man är missnöjd med den egna läkarens bedömning och förslag. Det är inget konstigt med att man som patient inför ett kanske livsavgörande beslut vill skaffa sig så bra beslutsunderlag som möjligt. Den patient som får ytterligare en bedömning ges möjlighet att få ett annat perspektiv på sin sjukdom samt att få kunskap om andra alternativ som finns för att behandla just den sjukdom som patienten lider av. En ytterligare bedömning kan också ses som en kvalitetskontroll - för att optimera behandlingen utifrån den enskilde patientens behov. Det finns inget entydigt svar när man behöver ett andra utlåtande, utan det är helt upp till den enskilde och dennes anhöriga att tänka igenom den situation som den enskilde och hans eller hennes anhöriga befinner sig i och ta ställning till om det finns behov av ytterligare oberoende information.

     Några anledningar till att man som patient ber om ett utlåtande från ytterligare en läkare kan exempelvis vara att man

     1) har fått beskedet att det inte finns mer att göra,

     2) har fått beskedet att det är ett gränsfall om vilken behandling som kan vara mest lämplig,

     3) har fått beskedet att det finns två eller flera likvärdiga alternativ,

     4) har en ovanlig sjukdom eller

     5) är i behov av att erhålla ytterligare information eller känner att man har behov av att prata med någon annan och gärna tillsammans med en anhörig.

     Jämlikt 16 § hälso- och sjukvårdslagen ska styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård anta ett reglemente. Reglementet ska innehålla närmare bestämmelser om Ålands hälso- och sjukvårds administration och ekonomiförvaltning samt om övriga angelägenheter som hör samman med verkställigheten av Ålands hälso- och sjukvårds uppgift och dess funktion. Ålands hälso- och sjukvårds styrelse har med stöd av nämnda bestämmelse beslutat att det ska intas bestämmelser i reglementet som innebär att en patient har rätt att begära vårdbedömning av läkare utanför Ålands hälso- och sjukvård om det gäller viktiga beslut beträffande diagnostik och behandling vid allvarliga sjukdomstillstånd.

 

3.2 Landskapsregeringens bedömning

 

Beslutet som fattats av Ålands hälso- och sjukvård är ett steg i rätt riktning mot en förbättrad sjukvård med högre patientsäkerhet. Landskapsregeringen anser dock att det inte är tillräckligt att rätten till förnyad medicinsk bedömning tillerkänns den enskilde endast genom bestämmelser i ett reglemente. Bestämmelsen i reglementet kan inte anses medföra en oavvislig skyldighet för styrelsen att under alla omständigheter stå fast vid sitt beslut. Styrelsen har full frihet att ändra sig på denna punkt vilket kan inträffa till följd av att de ekonomiska prioriteringarna inom hälso- och sjukvårdssektorn ändras. Nuvarande situation kan inte godtas eftersom den skulle kunna lända till otillbörligt men och ett sämre skydd för den enskilde.

     Vid tillkomsten av Ålands hälso- och sjukvård angavs att den nya organisationen skulle sträva efter att ge en kvalitativ vård. Rätten till en förnyad medicinsk bedömning är en kvalitets- och patientsäkerhetshöjande faktor som kan vara av avgörande betydelse för den enskildes välbefinnande. För att säkerställa denna rätt bedömer landskapsregeringen följaktligen att det är nödvändigt med en lagändring. I Sverige, Norge och Island har utvecklingen nått den nivån att begreppet kvalitet inom vården även omfattar rätten till en förnyad medicinsk bedömning vilken fastslagits i lag.

 

4. Patientlagstiftningen i Sverige, Norge och Island – en utblick

 

4.1 Sverige

 

I Sverige har patienter i vissa fall rätt till en förnyad medicinsk bedömning i enlighet med vad som föreskrivs i 3a § 3 mom. hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Den föreskrivna rätten är inte subjektiv utan förutsätter att vissa i lagen angivna kriterier är uppfyllda såsom att patienten lider av en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada och att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning samt att det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Patienten ska enligt lagen erbjudas den behandling den förnyade bedömningen kan föranleda.

 

4.2 Norge

 

I Norge finns bestämmelser om patientens rätt till en andra medicinsk bedömning i § 2-3 lov om pasientrettigheter (1999-07-02 nr 63), nedan kallad pasientrettighetsloven. Genom bestämmelsen begränsas rätten till en förnyad bedömning. För det första kan ett och samma hälsotillstånd hos en patient bedömas högst två gånger, där bedömningen innefattar både diagnos och föreslagen behandlingsmetod. Vad som är ett och samma tillstånd avgörs konkret i samband med begäran om en förnyad bedömning. Begränsningen anses nödvändig för att säkerställa en förnuftig och rättvis resursanvändning. För det andra är det ett villkor att en allmänläkare är enig med patienten om att det finns ett behov av att specialsjukvården gör en ny bedömning av patientens hälsotillstånd.

     Om allmänläkaren anser att ingenting talar för att patienten har något att vinna på en ny bedömning kan patienten inte kräva en ny bedömning med stöd av bestämmelsen. Det kan exempelvis röra sig om situationer där patientens hälsotillstånd redan är grundligt utrett och det inte finns orsak att ifrågasätta ställd diagnos men där patienten likväl har svårt att acceptera diagnosen. Allmänläkaren kan emellertid inte förvägra patienten rätten till förnyad bedömning av ekonomiska hänsyn eller av personliga skäl, såsom ovilja mot patienten. Beslut om förnyad bedömning kan överklagas i enlighet med vad som följer av pasientrettighetsloven.

 

4.3 Island

 

Även på Island finns en lagstadgad rätt till en förnyad bedömning. Bestämmelsen finns upptagen i landets lag om patienters rättigheter, i engelsk översättning ACT on the Rights of Patients no. 74/1997. Patienträtten är arrangerad så att patienten av vårdenheten har rätt till information om rätten till förnyad värdering beträffande föreslagen/ordinerad behandling, prognos och diagnos. Patienträttigheten är generöst utformad och avser såväl konsultation hos läkare som hos annan vårdpersonal.

 

5. Landskapsregeringens förslag

 

Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvården ändras på det sätt som framgår av lagtexten nedan.

     En fördel med förslaget får anses vara att risken för behandling och vård utgående från fel diagnos minskar. Samtidigt minskar självfallet risken för de kostnader den felaktiga diagnosen förorsakar i form av felaktig behandling.

 

6. Förslagets konsekvenser

 

6.1 Organisatoriska och ekonomiska konsekvenser

 

Det är svårt att fastställa hur många som kommer att begära ett andra medicinskt utlåtande i framtiden. Därför svårt att exakt förutse vilka kostnadseffekter förslaget medför. För att ändå kunna göra en rimlig kostnadsuppskattning kan de kostnader som i Sverige uppstår till följd av förnyade konsultationer tjäna som vägledning. I Sverige har kostnaden för en förnyad konsultation beräknats till dryga 1000 SEK vilket motsvarar 100 – 110 €. Det totala antalet konsultationer därstädes har uppskattats till 4500 per år. Helt matematiskt skulle dessa siffror överförda på landskapet innebära ett behov av cirka 75 nya konsultationer per år. Med utgångspunkt från det stora antal patienter som årligen remitteras för vård utanför landskapet, där vården inte föranleds av en begäran om ett andra läkarutlåtande, kan man uppskatta att antalet konsultationer med anledning av en sådan begäran likväl inte kommer att uppgå till 75 per år. Kostnaden per person skulle dock bli klart högre än i Sverige eftersom den nya konsultationen nästan undantagslöst skulle ske utanför landskapet.

     Under år 2005 handlade patientombudsmannen 3 ärenden med anledning av begäran om ett andra läkarutlåtande. Detsamma gäller för år 2006. Under år 2007 handlade patientombudsmannen 8 ärenden med anledning av begäran om ett andra läkarutlåtande. Av dessa siffror drar landskapsregeringen den slutsatsen konsultationskostnaderna inom den närmaste framtiden blir på en sådan nivå att Ålands hälso- och sjukvård, inom ramen för befintliga resurser, har möjlighet att bestrida dem. Förslaget har således små ekonomiska verkningar. Vidare innebär förslaget att Ålands hälso- och sjukvård kommer att behöva införa extra rutiner för beslut och omprövning av beslut som hänför sig till begäran om ett andra läkarutlåtande. Dock behöver Ålands hälso- och sjukvård inte utöka sin personal för att kunna sköta det administrativa merarbete som uppstår till följd av reformen.

 

6.2 Jämställdhetskonsekvenser

 

Av dem som begärde ett andra läkarutlåtande via patientombudsmannen under åren 2005 – 2008 var de flesta kvinnor[1]. Forskning visar att kvinnor drabbas oftare än män av kvalitetsbrister inom vården. Medicinskt omotiverade skillnader mellan kvinnor och män har påvisats när det gäller tillgång till utredning och behandling vid ett flertal sjukdomar. Omfattande undersökningar har dock inte utförts i landskapet.

     I och med att relevant och mer omfattande statistik gjord på kön i förevarande fall saknas tillsvidare kan inga säkra slutsatser dras hur många som kommer att dra nytta av de föreslagna bestämmelserna i framtiden (förutsatt att det antas av lagtinget) och hur könsfördelningen härvidlag utfaller. Landskapsregeringens förhoppning är dock att effekterna av förslaget blir så gynnsamma som möjligt för alla medborgargrupper i samhället.

 

6.3 Konsekvenser för miljön

 

Förslaget kan få vissa smärre miljöeffekter genom det utökade antalet resor som måste göras till sjukvårdsinrättningar i landskapet Ålands närregioner med anledning av begäran om ett andra läkarutlåtande.

 

7. Övriga omständigheter som inverkat på förslagets utformning

 

Blankettlagar är i allmänhet uppbyggda så att de innehåller bestämmelser som anger

     1) vilka riksförfattningar som ska tillämpas,

     2) vilka bestämmelser i riksförfattningarna som inte ska tillämpas eller att vissa bestämmelser i riksförfattningarna ska ges en modifierad ordalydelse anpassad till särskilda förhållanden i landskapet,

     3) att de förvaltningsuppgifter som i riket sköts av statens myndigheter i landskapet ska skötas av landskapsregeringen till den del uppgifterna underligger landskapets behörighet,

     4) i vad mån hänvisningar i de tillämpliggjorda riksförfattningarna till andra riksförfattningar ska ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen,

     5) inom vilka ramar landskapsregeringen ska ges rätt att utfärda närmare bestämmelser i landskapsförordning,

     6) under vilka förutsättningar det går att söka ändring i beslut fattade med stöd av lagen samt

     7) när lagen ska träda i kraft och vad som ska gälla under en övergångsperiod.

     De föreslagna bestämmelserna medför visserligen en utökning av de i lag föreskrivna patienträttigheterna och det skulle ligga nära till hands att inta dem i blankettlagen om patientens ställning och rättigheter. Mot bakgrund av blankettlagsbeskrivningen ovan kan likväl konstateras att bestämmelserna ifråga inte har de specifika särdrag som karakteriserar fulltextbestämmelserna i en blankettlag. De är istället av den ordinära typ som återfinns i vanliga fulltextlagar. Att då inta bestämmelserna ifråga i blankettlagen om patientens ställning och rättigheter skulle inte vara i förenlighet med den outtalade laguppbyggnadsprincip som iakttas vid utarbetandet av blankettlagar. Landskapsregeringen har därför valt att föreslå att bestämmelserna intas i hälso- och sjukvårdslagen. De föreslagna bestämmelserna i 2 § 2 och 3 mom. hälso och sjukvårdslagen är formulerade som en rätt för befolkningen i landskapet i likhet med de nuvarande bestämmelserna i 1 och 2 §§ hälso- och sjukvårdslagen. Detta innebär dock inte att den enskilde hamnar i ett sämre läge jämfört med om de föreslagna bestämmelserna intagits i blankettlagen om patientens ställning och rättigheter.

     Bestämmelserna i 16 § hälso- och sjukvårdslagen anger som ovan konstaterats vad Ålands hälso- och sjukvård ska föreskriva i sitt reglemente. Den är av den organisationsmässiga art som de övriga bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen vilket motiverar dess placering. De föreslagna ändringarna i paragrafen föranleder ingen förändrad placering.

 

8. Beredningsarbete

 

Förslaget har dels beretts vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning, dels som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen. Förslaget har även sänts på remiss till Demensföreningen på Åland r.f., Diabetesföreningen på Åland r.f., De Utvecklingsstördas Väl på Åland r.f., Föreningen Vårt Hjärta r.f., Föräldraföreningen för barn med särskilda behov r.f., Ålands Cancerförening r.f., Ålands Hörselförening r.f., Ålands Intresseförening för psykisk hälsa - Reseda r.f., Ålands Invalider r.f., Ålands Lungskadeförening r.f., Ålands Reumaförening r.f., Ålands Synskadade r.f., Ålands underavdelning av Finlands Läkarförbund, Föreningen vård i livet r.f., Handikapprådet, Ledningsgruppen för Ålands hälso- och sjukvård, samt social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering. Förslaget har vidare skickats för kännedom till Obunden Samling, Socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan samt Ålands Framtid. Förslaget har även granskats av patient- och klientombudsmannen och av chefen för jämställdhetsfrågor vid Ålands landskapsregering. Ett flertal remissinstanser har avgivit utlåtande och överlag förhållit sig positiva till förslaget som helhet.

 

Detaljmotivering

 

2 § Enligt det föreslagna 2 mom. har den enskilde rätt till en förnyad medicinsk bedömning bara då han eller hon lider av en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada alternativt ett kroniskt eller mycket långvarigt tillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten. Ytterligare förutsättningar är att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och att det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för den drabbade eller vara av stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Bestämmelsen anknyter i stor utsträckning till motsvarande bestämmelse i svensk lagstiftning. Orsaken till att inte enbart personer med livshotande eller särskilt allvarliga sjukdomar eller skador, innefattas i förslaget är att även de som inte har en klar diagnos men som ändå har fysiska symptom som väsentligen påverkar livskvaliteten bör ha möjlighet att ta del av en annan läkares bedömning. Förutsättningen att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning kan exempelvis innebära att den som fått en diagnos för vilken det finns ett nationellt vårdprogram inte äger rätt till en förnyad bedömning. Att rätten till förnyad medicinsk bedömning endast avser bedömningar inom specialsjukvården torde vara en självklarhet emedan man inom primärvården inte torde hamna i situationer där de ovanstående kriterierna är uppfyllda. För tydlighetens skull har förhållandet dock preciserats i den föreslagna formuleringen.

     I det föreslagna 3 mom. föreskrivs om ett informationsansvar. För närvarande har den enskilde rätt till information i enlighet med vad som följer av blankettlagen om patientens ställning och rättigheter. Landskapsregeringen anser dock att det föreligger skäl att i paragrafen föreskriva en aktiv informationsskyldighet. Som framhållits ovan i avsnitt 2.2 följer ur blankettlagen om patientens ställning och rättigheter att vården ska ges i samförstånd med den enskilde. Om han eller hon vägrar ta emot en viss vård eller behandling, ska den, i mån av möjlighet och i samförstånd med honom eller henne, ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt. Bestämmelserna i 2 § hälso- och sjukvårdslagen jämte bestämmelserna i blankettlagen om patientens ställning och rättigheter får sammantaget anses ge tillräcklig vägledning då det gäller att avgöra vilken vård som kan komma i fråga efter en förnyad bedömning.

     Då landskapsregeringen på ovan anförda grunder anser att rätten till en förnyad medicinsk bedömning ska lagfästas är det ur rättssäkerhetssynpunkt viktigt att i konsekvens härmed även klarlägga grunderna för beslutsfattandet i lag. Av den anledningen föreskrivs i det föreslagna 4 mom. att medicinskt sakkunnig tjänsteman inom Ålands hälso- och sjukvård beslutar om rätten till förnyad andra medicinsk bedömning. Vidare föreskrivs att om den enskilde därvid anser sig felaktigt ha nekats rätt enligt 2 mom ska beslutet på dennes begäran omprövas av ytterligare en medicinsk sakkunnig tjänsteman inom Ålands hälso- och sjukvård. Förslaget ger Ålands hälso- och sjukvård utrymme att vid behov framdeles justera beslutsrutinerna genom reglementet (jmfr detaljmotiveringen till 16 § nedan).

 

16 § För närvarande föreskrivs i reglementet att beslut om betalningsförbindelse gällande vård eller vårdbedömning som ges utanför Ålands hälso- och sjukvård fattas av respektive klinikchef eller annan läkare i enlighet med chefläkarens anvisningar. Det anges inte vem som omprövar ett sådant beslut och under vilka förutsättningar ett eventuellt avslag av klinikchefen ska kunna ändras. Reglementet bör ändras på den punkten så att nämnda förutsättningar tydligt framgår.


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 16 §§ landskapslagen om hälso- och sjukvården

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till 2 § landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvården nya 2, 3 och 4 mom. samt till lagens 16 § ett nytt 2 mom. som följer:

 

2 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Var och en vars hälsotillstånd blivit föremål för en bedömning inom specialsjukvården har rätt till en andra medicinsk bedömning av samma hälsotillstånd om

     1) han eller hon lider av en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada eller ett kroniskt eller mycket långvarigt tillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten,

     2) vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och

     3) det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för den enskilde eller vara av stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.

     I hälso- och sjukvården innefattas även en rätt att bli informerad om en andra medicinsk bedömning av hälsotillståndet då de i 2 mom. 1-3 punkten angivna omständigheterna föreligger.

     Medicinskt sakkunnig tjänsteman inom Ålands hälso- och sjukvård beslutar om rätten till förnyad andra medicinsk bedömning. Om den enskilde därvid anser sig felaktigt ha nekats rätt enligt 2 mom. ska beslutet på dennes begäran omprövas av ytterligare en medicinsk sakkunnig tjänsteman inom Ålands hälso- och sjukvård.

 

16 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Utöver vad som anges i 1 mom. ska reglementet även närmare ange vem som beslutar om rätten till en förnyad andra medicinsk bedömning samt vem som omprövar ett sådant beslut.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

Mariehamn den 22 maj 2008

 

 

L a n t r å d

 

 

Viveka Eriksson

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Katrin Sjögren

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 20/2007-2008



[1] År 2005 var det bara kvinnor som via patientombudsmannen begärde ett andra läkarutlåtande. På samma sätt förhöll det sig under år 2006. År 2007 begärde 6 kvinnor och 2 män ett andra utlåtande via patientombudsmannen.