Framställning 23/2006-2007

Lagtingsår: 2006-2007

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 23/2006-2007

 

Datum

 

 

2007-04-17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ny plan- och bygglag för landskapet Åland

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar detta förslag till ny plan- och bygglag för landskapet Åland.

     Förslaget bygger på principerna i den gällande byggnadslagen men har förenklats och moderniserats. De viktigaste nyheterna är följande.

     Plansystemet förenklas och landskapsregeringens fastställelse av planer slopas. Bestämmelser som betonar vikten av en hållbar utveckling och hänsynstagandet till naturvården, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse har tagits in i lagförslaget. Bättre kvalitet på byggandet och kvalitetssäkring i byggnadsprocessens olika skeden är också ett av lagens centrala mål. EU:s byggproduktdirektiv, direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, det s.k. Seveso-direktivet samt direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan har också beaktats i lagförslaget.

     En möjlighet för landskapsregeringen att i vissa uppräknade fall fatta beslut eller utfärda rekommendationer avseende markplaneringen i kommunerna för ändamål som har stor betydelse för samhällsutvecklingen har införts i lagen.

     Den gällande byggnadslagens indelning med olika bestämmelser för Mariehamn och landskommunerna har slopats. Lagen har förkortats jämfört med gällande lag trots att vissa helt nya frågor som hållbar utveckling, bättre höranderegler och kvalitetssäkring har tillkommit.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

1. Gällande lagstiftning. 3

2. Allmänt om lagrevideringen och dess struktur 3

2.1 Lagens allmänna syfte. 3

2.2 Delegering av beslutanderätt 3

2.3 Deltagande och hörande. 4

2.4 Område i behov av planläggning. 4

2.5 Planläggningssystemet förenklas. 4

2.6 Kvalitetssäkring vid byggande. 5

2.7 Beviljandet av bygglov kan förenklas. 5

2.8 Hänsynen till den befintliga miljöbilden m.m. 5

2.9 Sektorplanering. 5

2.10 Andra väsentliga ändringar 5

3. Ålands byggbestämmelsesamling. 6

4. Ärendets beredning. 6

5. Förslagets konsekvenser 6

5.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser 6

5.2 Miljökonsekvenser och konsekvenser för jämställdheten mellan könen. 7

Detaljmotivering. 7

1. Plan- och bygglag för landskapet Åland. 7

1 kap Allmänna bestämmelser 7

2 kap. Myndigheternas uppgifter 10

3 kap. Kommunöversikt 12

4 kap. Generalplan. 12

5 kap. Detaljplan. 15

6 kap. Planläggningsförfarande. 16

7 kap. Tomtindelning. 17

8 kap. Gator och andra allmänna områden och anordningar 18

9 kap. Ersättning för anläggande av gata. 19

10 kap. Överlåtelse och inlösen av mark. 19

11 kap. Ersättning för genomförande av generalplaner och detaljplaner 21

12 kap. Allmänna förutsättningar för byggande. 21

13 kap. Lov och tillstånd. 22

14 kap. Ansvar vid byggandet och utförande av byggnadsarbetet 26

15 kap. Servitut 28

16 kap. Vård av den bebyggda miljön. 29

17 kap. Tvångsmedel, straff och andra påföljder 30

18 kap. Ändringssökande. 31

19 kap. Särskilda bestämmelser 32

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland  33

3. Landskapslag om ändring av 18a § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar 33

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse  34

Lagtext 35

P L A N -   O C H   B Y G G L A G för landskapet Åland. 35

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland  61

L A N D S K A P S L A G om ändring av 18 a § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar 62

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse  63

Parallelltexter 64

 


Allmän motivering

 

1. Gällande lagstiftning

 

Dagens byggnadslag (1979:61) tillkom i slutet av 1970-talet sprungen ur landskapslagen (1959:29) om regleringen av byggnadsverksamheten som i sin tur bygger på dåvarande finska byggnadslagen (FFS 370/1958). Det var den snabba utvecklingen som byggandet genomgått under 1960- och 70-talet och myndigheternas behov av att kunna övervaka och styra byggandet som ledde fram till dagens byggnadslag. En mer lättöverskådlig och enhetlig lagstiftning som skulle kunna tillämpas av förtroendevalda lekmän var också önskvärd.

 

2. Allmänt om lagrevideringen och dess struktur

 

Förslaget till ny plan- och bygglag baserar sig rätt långt på gällande byggnadslag med en del nya bestämmelser som särskilt framhäver beaktandet av en hållbar utveckling och hänsynstagandet till naturvård, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse samt en förenkling av plansystemet. Bättre kvalitet på byggandet och kvalitetssäkring i byggnadsprocessens olika skeden är också ett av lagens centrala mål. EU:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (89/106/EEG) (byggproduktdirektivet), direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (96/82/EG) (Seveso-direktivet) samt direktivet om bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön har också beaktats i de nya bestämmelserna så att plan- och bygglagen för landskapet Åland uppfyller direktivens artiklar till den del de berör planläggning och byggande.

 

2.1 Lagens allmänna syfte

 

I lagens första paragraf framförs de grundläggande värden som plan- och bygglagen skall tillvarata och reglera, dvs. skapandet och bibehållandet av en bra livsmiljö samt främjandet av en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.

     Lagen skall också trygga den enskilda människans rätt så att individen skyddas mot oskäliga miljöförändringar i grannskapet och mot byggande och annan markanvändning som otillbörligt inverkar på rätten och möjligheterna att bevara sin mark och miljö och utnyttja den för eventuella andra ändamål i framtiden. Detta tar sig uttryck i kravet på en jämlik behandling av markägarna, bibehållandet av rätten att utnyttja sin mark också för byggande (grundbyggnadsrätt) samt förbud mot att i en detaljplan avsevärt försämra kvaliteten på någons livsmiljö.

 

2.2 Delegering av beslutanderätt

 

1997 gjordes en ändring av byggnadslagen (1997/77) och större delen av beslutanderätten i planläggnings- och undantagslovsfrågor delegerades från landskapsregeringen till kommunerna. Nu har beslutanderätten för generalplaner helt delegerats till kommunerna i och med att underställandet av dessa för fastställelse föreslås bli slopad. Detta utökar ytterligare den kommunala självbestämmanderätten. Landskapsregeringens roll inskränker sig till sammanställning av kommunernas planläggning och koordinering samt information och rådgivning under pågående planering. De samråd som vid behov skall hållas när generalplanering påbörjas blir ett viktigt instrument för att behandla frågor där kommunens och landskapets intressen kommer i beröring med varandra.

     Flera kommuner kan ha en gemensam byggnadsnämnd. Nämndens beslutanderätt i bygglovs- och andra tillståndsfrågor kan delegeras till byggnadsinspektören i enlighet med kommunallagens principer. Byggnads­inspektören kan dock överföra ett delegerat ärende till nämnden för avgörande. Missnöje över byggnadsinspektörens beslut skall först prövas i nämnden innan besvär får anföras hos Ålands förvaltningsdomstol.

     Enligt förslaget skall inte längre byggnadsförbud automatiskt följa på kommunens planläggningsbeslut. Kommunen kan däremot vid behov med ett särskilt beslut utfärda byggnadsförbud för upprättande eller ändring av en plan.

 

2.3 Deltagande och hörande

 

Kommuninvånarnas möjligheter att följa med och delta i planläggningen förbättras genom ett utvidgat hörande i beredningsskedet av planer. Grannarnas ställning vid beviljandet av bygglov utanför detaljplanerat område förbättras genom att grannarna har rätt att vara närvarande vid den förhandssyn som i regel skall hållas på tomten innan ett bygglov beviljas. På ett detaljplanerat område hörs grannarna i samband med att planen upprättas. I och med att konsekvensutredningar alltid skall utföras i samband med upprättandet av en plan, vilka också hör till de utredningar som skall redovisas vid samråden, kommer invånarnas möjligheter att delta i och påverka planeringen att väsentligt förbättras. Detta förutsätts också i förslaget till EU-direktiv om bedömning av planers och programs miljö­konsekvenser.

     Markägarna ges större möjligheter att delta i planläggningen och i genomförandet av planer genom att de ges en utökad möjlighet att ingå markanvändningsavtal med kommunen. Om kommunen anser att det finns eller kommer att uppstå ett planläggningsbehov kan markägarna få rätt att låta upprätta detaljplan för sitt område.

 

2.4 Område i behov av planläggning

 

Tätbebyggelsebegreppet, som har varit tröskeln för när detaljplan skall upprättas, ersätts med begreppet områden i behov av planläggning. Detta begrepp omfattar de områden som tidigare ansetts som ”tätbebyggelse” men det kan också vara områden som kommunen i en kommunöversikt eller med ett separat beslut anvisar som områden som bör planläggas med beaktande av särskilda miljövärden. Principen är att för dessa områden skall detaljplan eller generalplan upprättas. Trots detta kan bygglov ändå beviljas om vissa särskilda förutsättningar finns. De vanliga undantagsloven från tätbebyggelseförbudet slopas således och ersätts med ett bygglov som ges under särskilda förutsättningar.

 

2.5 Planläggningssystemet förenklas

 

De sista skillnaderna mellan stad och landskommun slopas i och med att stadsplan och byggnadsplan avskaffas och ersätts med detaljplan. Det finns inte några vägande skäl att ha kvar två olika planformer för den mer detaljerade planläggningen, inte minst därför att de har samma syfte och görs upp för områden av ungefär samma karaktär. Planeringsuppgifterna kommer sannolikt att ändras genom åren. Därför bör plansystemet utformas flexibelt och ges en allmän utformning. Detaljplanen kan t.ex. i regel göras mycket enkel men i stadslika förhållanden vid behov utarbetas mera detaljerat.

     Upprättandet av generalplan gynnas genom smidiga regler om innehåll och planläggning. Den nya principen att bygglov får beviljas direkt utan annan planmässig prövning eller undantagslov för tomt som anvisats i godkänd generalplan trots att området annars är i behov av detaljplanering underlättar byggande och planläggning. Undantagslov eller detaljplan behövs i regel inte längre för byggande av mindre småhusområden, bycentrum eller för tät fritidsbebyggelse om en generalplan uppgjorts för området.

     Landskapslagen (1995:23) om kommunöversikt upphävs men bestämmelserna i lagen tas in som ett eget kapitel i plan- och bygglagen. Kommunöversikterna hör så intimt samman med kommunens planläggning att det inte finns någon orsak att ha dessa regler i en egen lag.

     Enligt lagen skall landskapsregeringen sammanställa kommunöversikterna som anses ha en viktig samordnande funktion för hela landskapet. Arbetet med kommunöversikterna har emellertid inte kunnat slutföras i den takt som var avsikten.

     Landskapsregeringen avser att utvärdera planläggningssystemet efter att en sammanställning av kommunöversikterna gjorts. Mot bakgrund av de egna erfarenheterna och erfarenheter från andra regioner kommer landskapsregeringen att överväga behovet av förändringar i planeringsinstrumenten på landskaps- och kommunalnivå.

 

2.6 Kvalitetssäkring vid byggande

 

Lagen eftersträvar en bättre kvalitetssäkring i hela byggprocessen genom klarare ansvarsfördelning för och dokumentering av byggprojekt. Ett inspektionsprotokoll skall föras av byggaren där alla syner, kontroller och olika arbetsskedens utförande samt ansvariga för dem antecknas under hela byggnadstiden.

     Byggherren ges rätt att själv övervaka eller låta en kompetent fackman övervaka de syner som kommunen beslutar om.

 

2.7 Beviljandet av bygglov kan förenklas

 

Kommunen ges rätt att själv i planerna ersätta kravet på bygglov med ett enkelt anmälningsförfarande eller befria vissa mindre annars lovspliktiga åtgärder från tillståndsplikt. För att undvika att kostsamma huvud- och konstruktionsritningar upprättas i onödan eller utgående från felaktiga grunder kan bygglov behandlas i flera etapper. Ett bygglov kan ges på basen av situationsplanen och eventuella skissritningar. Därefter upprättas huvud- och konstruktionsritningar som inlämnas till byggnadsinspektören allteftersom byggandet fortskrider.

 

2.8 Hänsynen till den befintliga miljöbilden m.m.

 

I lagen införs bestämmelser om vård av den bebyggda miljön, tillstånd för miljöåtgärder samt bestämmelser om rivning. Dessutom införs bestämmelser om anordnandet av lekplatser och rekreationsområden.

 

2.9 Sektorplanering

 

I förslaget har en rätt för landskapsregeringen att i vissa fall fatta beslut avseende markanvändningen i kommunerna införts. Landskapsregeringen bör ha möjlighet att via plan- och bygglagen kunna påverka ett ändamålsenligt förverkligande av sådana enskilda projekt som har betydelse för hela landskapets samhällsfunktioner såsom hamnar, flygfält, energiförsörjning, avfallshantering och viktiga vägförbindelser.

 

2.10 Andra väsentliga ändringar

 

På grund av att ett adressystem för glesbygdsområden har införts i landskapet har en paragraf om fastigheters adressnummerskyltar och vägnamnsskyltar intagits i lagen. Markägarens ställning har förbättrats genom att kommunens inlösnings- och ersättningsskyldighet har preciserats och tidigarelagts. Markägaren har rätt att kräva inlösning eller ersättning omedelbart om planen sätter sådana begränsningar som ger rätt till ersättning.

 

3. Ålands byggbestämmelsesamling

 

I dag gäller vissa bestämmelser i Finlands byggbestämmelsesamling på Åland. På grund av olikheten mellan den gällande byggnadslagen och rikets lagstiftning och på grund av att Finlands byggbestämmelsesamling är sammanflätad med rikets lagstiftning måste landskapsregeringen med jämna mellanrum bedöma vilka delar av Finlands byggbestämmelsesamling som ska gälla i landskapet. Nu föreslås att svenska Boverkets byggregler istället ska gälla i landskapet. Fördelen med att gå över till svenska regler är att dessa kan tillämpas fristående från svensk lagstiftning, alltid är aktuella, är lätta att få tag på och är skrivna på svenska. Dessa regler är även helt anpassade till EUs regelverk. Några upphovsrättsliga hinder finns inte heller mot att publicera byggbestämmelserna i Ålands byggbestämmelsesamling eftersom det rör sig om författningar vilka inte är upphovsrättsligt skyddade.

 

4. Ärendets beredning

 

1998 tillsattes en kommitté för översyn och revidering av byggnadslagen och tillhörande regelverk. Kommittén fick av dåvarande landskapsstyrelsen direktiven att förenkla regelverket och att modernisera lagtexten.

     Arbetet skulle enligt uppdraget genomföras i två etapper:

     1. kommittén utarbetar förslag till lagrum som bör omarbetas.

     2. Sedan landskapsregeringen godkänt kommitténs förslag enligt punkt 1, utarbetas förslag till revidering av byggnadslagen och tillhörande regelverk.

     Kommittén utarbetade ett delbetänkande med huvudprinciperna för revideringsarbetet. Landskapsregeringen beslöt att delbetänkandet skulle skickas på remiss till kommunerna, byggmästarföreningen, lantmäteri­byrån, Ålands tingsrätt, Ålands natur och miljö och trafikavdelningen samt social- och miljöavdelningen på landskapsregeringen. Efter att landskaps­regeringen godkänt kommitténs delbetänkande I den 31 augusti 1999 fortsatte kommitténs arbete med att göra förslag till detaljbestämmelser och detaljmotiveringar. På grund av regeringsombildningar återtogs den ursprungliga framställningen. Ärendet fick sedan vila fram till 2005 då en arbetsgrupp bestående av landskapsregeringsledamot Britt Lundberg, överinspektör Göran Frantzén och lagberedare Patrik Lönngren återupptog och slutförde arbetet. Förslaget har skickats på remiss till kommunerna, byggmästarföreningen, lantmäteribyrån, Ålands tingsrätt, Ålands natur och miljö, handikappförbundet, Ålands Producentförbund, handelskammaren, företagarföreningen, museibyrån, trafikavdelningen samt social- och miljöavdelningen på landskapsregeringen. Remissvaren har behandlats och beaktats så långt det varit möjligt.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

5.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

 

Genomförandet av lagförslaget lär inte medföra några betydande merkostnader för landskapet eller kommunerna. Däremot kommer tyngdpunkten att förskjuts från landskapet till kommunerna i och med att beslutanderätten i planläggningsfrågor helt överförs på kommunerna.

 

5.2 Miljökonsekvenser och konsekvenser för jämställdheten mellan könen

 

Plan- och bygglagen är en miljöinriktad lag med bestämmelser som både framhäver beaktandet av en hållbar utveckling och hänsynstagandet till naturvården, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse och kräver sortering och återan­vändande av rivningsmaterial. Lagen kommer att ha positiva konsekvenser för miljön.

     Förslaget har inga följdverkningar för jämställdheten mellan könen.

 

 

Detaljmotivering

 

1. Plan- och bygglag för landskapet Åland

 

1 kap Allmänna bestämmelser

 

1 § Lagens syfte. Paragrafen anger de grundläggande värderingarna som ligger bakom lagen.

     Lagens bestämmelser baserar sig på principen om en hållbar utveckling såsom konventionen om biologisk mångfald (FördrS 78/1994, Rio de Janeiro 1992) förutsätter.

     En ekologiskt hållbar utveckling innebär bevarandet av den biologiska mångfalden, hållbar användning av energi och naturresurser, anpassning av miljöbelastning efter naturens toleransgräns och en hållbar materialhushållning (t.ex. återanvändning av byggnadsdelar).

     En ekonomiskt hållbar utveckling innebär att besluten i samhället samtidigt är både ekonomiskt och ekologiskt rationella och effektiva. Det kallas den dubbla nyttan av ekonomi och ekologi. I samhällsstrukturen är ekonomiskt hållbara lösningar i allmänhet också förmånliga när det gäller en hållbar användning av naturresurserna, en minimering av trafikutsläpp och andra miljöaspekter.

     En socialt och kulturellt hållbar utveckling är bl.a. förknippad med främjandet av en samhälleligt rättvis utveckling, främjandet av sunda förhållanden, förverkligandet av en bra livsmiljö som tillfredsställer olika befolkningsgruppers behov vid byggande och miljövård samt bevarandet av kulturella värden.

 

2 § Definitioner. I paragrafen definieras vissa begrepp som förekommer i lagen.

     Begreppet byggnadsplats, som enligt gällande byggnadslag inte är en plats där ett byggnadsarbete pågår utan en tomt utanför detaljplanerat område, har i lagförslaget ersatts av ordet tomt och där det behövts med tillägget utanför detaljplanerat område.

     En byggnad definieras utgående från dess användningsändamål för boende, arbete, produktion, lagring eller liknande. EU:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG) uppställer vissa väsentliga krav på byggnadsverk som sedan byggprodukterna skall uppfylla. Det gäller bl.a. krav på hållfasthet, säkerhet och hygien. Direktivet implementeras i plan- och bygglagen.

     Liksom i gällande lag definieras begreppen våning, källarvåning och våningsyta eftersom regleringen av byggnadernas storlek och byggnadsrätt i planer och byggnadsordningar i regel grundar sig på dessa begrepp.

     Som en tillbyggnad räknas påbyggnad och utgrävning för källare, men inte att en vind inreds inom befintlig byggnadsvolym.

     Begreppen huvudritningar och projekthandlingar definieras för att klargöra vad som krävs som minimiutredning vid ansökan om bygglov och vad som därutöver behövs och kan krävas för ett byggprojekt.

 

3 § Förhållandet till annan lagstiftning. I paragrafen sägs att vissa centrala miljölagar måste följas vid uppgörande av planer och vid tillståndsbeslut. Detta betyder att motsvarande förordningars bestämmelser också kommer att inverka på beslut enligt plan- och bygglagen. Man kan alltså inte med beslut eller planer avvika från beslut eller bestämmelser enligt dessa lagar. I plan- och bygglagen ingår också andra bestämmelser om förhållandet till vissa andra lagars specialbestämmelser.

 

4 § Planering av markanvändningen. Paragrafen innehåller en allmän beskrivning av systemet för markplaneringen. I paragrafen slås det fast att markplaneringen är en kommunal angelägenhet. Kommunerna gör upp kommunöversikter, generalplaner och detaljplaner. Kommunöversikten är obligatorisk men inte bindande, varken för kommunen eller enskilda, medan rättsligt bindande generalplaner och detaljplaner görs upp efter behov.

 

5 § Konsekvensutredning vid planläggning. I paragrafen fastslås kommunens undersöknings- och utredningsplikt. Kommunen skall utreda och i ett tidigt skede av planläggningen bedöma miljökonsekvenser och andra konsekvenser av markanvändningen och av placeringen av olika funktioner i kommunen.

 

6 § Markanvändningsavtal. Kommunerna har enligt gällande rätt möjlighet att ingå avtal om genomförande av byggnadsplan. Denna rätt att ingå avtal om planläggning och utförande av plan föreslås nu gälla all planering, särskilt som genomförandet av fritidsbebyggelsen och bostadsbebyggelse i mindre omfattning enligt förslaget huvudsakligen skall kunna genomföras med delgeneralplan som grund utan detaljplan.

     Markanvändningsavtal kan omfatta ersättning för byggnadsrätt, överlåtelse av markområden, kostnader för planläggningen och kostnader för byggandet av gator, kommunalteknik, offentliga serviceanläggningar, parker och andra allmänna områden samt andra därmed jämförbara frågor. Huvudpunkterna i avtalet skall intas i planbeskrivningen.

     Avtalet får inte avviker från lagens syften eller kraven på innehållet i planer. Avtalen är till sin natur privaträttsliga.

     För att avtalsförfarandet inte skall leda till minskad offentlighet och kringskära möjligheterna att påverka skall information om avtalens huvud­sakliga innehåll ges i samband med att planen upprättas för avtalsområdet och avtalets huvudpunkter intas i planbeskrivningen.

 

7 § Ålands byggbestämmelsesamling. I landskapsförordningen (2004:59) om tillämpning av vissa byggbestämmelser som ingår i Finlands byggbestämmelsesamling anges vilka delar av Finlands byggbestämmelsesamling som ska gälla i landskapet. Nu föreslås att landskapsregeringen sammanställer en åländsk byggbestämmelsesamling i vilken det anges vilka byggregler som skall tillämpas i landskapet. Intentionen är att svenska Boverkets byggregler och Boverkets konstruktionsregler (BKR) skall tillämpas på Åland istället för dess finska motsvarighet. På detta sätt får man en heltäckande svenskspråkig byggbestämmelsesamling som kontinuerligt uppdateras och gäller på Åland i sin alltid aktuella lydelse. Vid ombyggnad av befintliga byggnader kan Boverkets allmänna råd om ändring av byggnad (BÄR) tillämpas.

     Boverkets publikationer är inte sammanvävda med den svenska Plan- och bygglagen på samma sätt som Finlands byggbestämmelsesamling är länkad till rikets markanvändnings- och bygglag vilket gör den lätt att använda i landskapet. Följer man Boverkets byggregler uppfyller man kraven på ett sunt och säkert byggande. Finns det delar av Boverkets regler som inte skall tillämpas i landskapet och finns det andra byggregler från annat håll som landskapsregeringen anser bör tillämpas så kommer det att anges i Ålands byggbestämmelsesamling.

 

8 § Byggnadsordning. Nuvarande byggnadsordningar innehåller många detaljbestämmelser som även ingår i byggbestämmelsesamlingen. Vissa av bestämmelserna bör flyttas till Pbf såsom grunderna för debitering av ersättning för byggande av gata liksom reglerna för underhåll och renhållning av gata. Detaljbestämmelser om dessa kan kommunen ge i en taxa som fastställs av kommunfullmäktige.

     I 2 mom. betonas att det skall vara påkallat av de lokala förhållandena att inta bestämmelser i byggnadsordningen. Bestämmelserna skall vara nödvändiga för ett planmässigt och lämpligt byggande och för främjandet av bevarande av kultur- och naturvärden samt för en bra livsmiljö.

     I 3 mom. finns en förteckning över olika typer av bestämmelser som kan ingå i en byggnadsordning och i 4 mom. ett krav på att kommunen motiverar varför den inför andra villkor än de som föreskrivs i plan- och bygglagen och i plan- och byggförordningen om bestämmelser om minsta storlek på tomt, dess byggnadsrätt, dess avstånd till strand samt antalet byggnader som får placeras på tomten. Kommunen har rätt att, om den anser det motiverat, införa andra villkor i byggnadsordningen för t.ex. byområden, yttre skärgården, innervikarna eller kulturlandskapsområden. Syftet med motiveringstvånget är att få så lika regler som möjligt i dessa centrala byggfrågor i hela landskapet.

     I 6 mom. definieras byggnadsordningens ställning i relation till planer och de allmänna föreskrifter som ingår i Ålands byggbestämmelsesamling. Byggnadsordningen får inte stå i strid med Ålands byggbestämmelsesamling av den anledningen att kommunala beslut inte får ge upphov till tekniska handelshinder i strid med byggproduktdirektivet. Därför skall alla tekniska bestämmelser slopas från nuvarande byggnadsordningar och intas i Pbf eller byggbestämmelsesamlingen.

     I paragrafen sägs också att byggnadsordningens bestämmelser inte får vara oskäliga för markägare eller andra rättsinnehavare. Denna princip är viktig eftersom inga ersättningsregler finns och för att garantera en jämlik behandling av markägare.

 

9 § Antagande av byggnadsordningen. Enligt gällande lag skall byggnadsordningarna godkännas av kommunfullmäktige och fastställas av landskapsregeringen. I plan- och bygglagen slopas underställelsen och den kontroll av laglighet som kan behövas sker genom att landskapsregeringens utlåtande begärs innan byggnadsordningen antas av kommunfullmäktige.

     De bestämmelser om hörande i beredningsskedet och offentligt framläggande som gäller för planer skall också i tillämpliga delar gälla upprättande av byggnadsordningar.

 

10 § Områden i behov av planläggning. I gällande byggnadslag är reglerna för tätbebyggelse det som avgör när man bedömer behovet av detaljplanläggning. Tätbebyggelse i mindre omfattning intill befintlig fast bosättning har tidigare kunnat tillåtas utan plan. Tolkningen av när ett område är tätbebyggt har varit svår att bedöma, särskilt då det gäller fritidsbebyggelse. Detta har lett till att undantagslovsförfarandet inom vissa områden har blivit rätt allmänt eftersom inga detaljplaner av olika orsaker har uppgjorts.

     I plan- och bygglagen har tätbebyggelsebegreppet slopats och ersatts med begreppet områden i behov av planläggning. Detta begrepp bygger i huvudsak på samma grunder för behov av detaljplan för fast bebyggelse som tidigare men ger också rum för kommunen att ange de områden som är i behov av planläggning. Byggande inom områden som är i behov av planläggning är möjligt utan undantagslov på villkor att de särskilda förutsättningarna för bygglov först utreds. Syftet är att minska behovet av undantagslov. Samtidigt sägs att byggande i enlighet med antagen generalplan både inom mindre byområden och för fritidsbebyggelse kan ske i enlighet med den antagna planen oberoende av om området är i behov av planläggning eller inte. I regel skall allt byggande i mindre skala på generalplanerat område kunna ske direkt med bygglov utan undantag eller annan särskild prövning.

     I 1 mom. anges vilka områden som är i behov av planläggning vilket i huvudsak motsvarar byggnadslagens tätbebyggelsebegrepp.

     I 2 mom. upptas enskilda projekt som inte faller in under bestämmelsen i 1 mom. men som på grund av betydande miljöpåverkan kräver mera omfattande prövning är normalt bygglov. Detta motsvarar den praxis som redan gäller vid tolkningen av tätbebyggelse. Sådant byggande kan t.ex. vara uppförandet av en stor detaljhandelsenhet, fabrik eller liknande utanför detaljplanerat område.

     I 3 mom. ges kommunen möjlighet att uppta andra områden som områden i behov av planläggning om man på grund av områdets läge kan förvänta sig en samhällsutveckling som kräver planläggning eller om det på grund av särskilda miljövärden eller miljöolägenheter är nödvändigt att planera markanvändningen. En liknande regel finns i gällande lag. Det nya är att kommunen i byggnadsordning eller i kommunöversikten kan anvisa områdena samt att särskilda miljövärden och områden med miljöolägenheter kan beaktas. Ett planeringsbehov kan således också förutom befintlig och väntad bebyggelse grunda sig på t.ex. områdets särskilda landskapsmässiga eller byggnadskulturella värden eller på miljöolägenheter såsom närområden längs livligt trafikerade vägar, flygfält och dylikt.

     I 4 mom. hänvisas till bestämmelsen i 73 § om särskilda förutsättningar för beviljandet av bygglov inom områden i behov av planläggning då detaljplan ännu saknas.

     Om området har en antagen generalplan och områdets byggnadsrätt utretts och angetts fastighetsvis får man enligt 21 § bygga oberoende av bestämmelserna i denna paragraf.

 

2 kap. Myndigheternas uppgifter

 

11 § Beslut om och rekommendationer för markanvändning för visst ändamål eller för visst syfte. För att kunna koordinera frågor som har en väsentlig betydelse för landskapet som helhet och för att kunna främja att principen om en hållbar utveckling förverkligas och för att också trygga verkställigheten av internationella fördrag bör landskapets högsta verkställande myndighet ha en möjlighet att ge vissa rekommendationer för markanvändningen som kompletterar annan speciallagstiftning och som kan beröra alla kommuner. Landskapsregeringen bör också ha möjlighet att via plan- och bygglagen kunna påverka ett ändamålsenligt förverkligande av sådana enskilda projekt som har betydelse för hela landskapets samhällsfunktioner såsom hamnar, flygfält, energiförsörjning, avfallshantering och viktiga vägförbindelser. Ofta kan landskapsregeringen påverka större projekt av betydelse för hela landskapet genom att ställa finansieringsvillkor.

     Landskapsregeringens rätt att ge rekommendationer begränsas till frågor som är av internationell betydelse eller av stor betydelse för landskapet som helhet eller som har en betydande inverkan på landskapets eller hela det nationella kultur- eller miljöarvet eller en betydande inverkan på den ekologiska hållbarheten, landskapets ekonomi eller möjligheterna att undvika betydande miljöolägenheter.

     Den internationella betydelsen kan ansluta sig till gränsöverskridande utvecklingsfrågor eller globala miljöproblem av betydelse för markanvändningen. Den internationella betydelsen kan också ansluta sig till beredningen eller verkställigheten av Europeiska unionens bestämmelser eller internationella fördrag om markanvändningen.

     Rekommendationerna för markanvändningen skall sedan konkretiseras av kommunen vid planläggningen.

     På grund av betydelsen av de landskapsomfattande besluten för markanvändningen är det motiverat att lagtinget kan diskutera och ta ställning till de frågor det kan gälla, varför landskapsregeringen borde ge en redogörelse till lagtinget innan sådana beslut fattas som kan beröra alla kommuner.

     Momentet om beredningen av ärendena har tillkommit för att uppfylla bestämmelserna i det protokoll om strategiska miljöbedömningar som godkänts i Kiev 21.5.2003 och fogats till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang ingånget 25.2.1991 samt för att uppfylla EU-direktiv om bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program.

     För att inga tveksamheter skall uppstå avseende finansieringen av ovanstående projekt slås det fast att det är landskapet som står för kostnaderna vad gäller inlösen av mark och eventuella ersättningar på grund av värdeminskningar och liknande som kan drabba grannarna till det planerade projektet.

 

12 § Landskapsregeringens övriga uppgifter. Landskapsregeringen har den allmänna uppsikten över markplaneringen och byggandet i landskapet. Hit hör lagstiftningen och utfärdandet av föreskrifter och anvisningar i Ålands byggbestämmelsesamling. Landskapsregeringen skall samverka med kommunerna i deras planläggning bland annat genom att sammanställa kommunöversikterna, vid behov ge råd och förmedla information om planläggning och byggande. Landskapsregeringen skall också vid behov ge utlåtanden till kommunerna om bland annat byggnadsordningarna och vid behov samråda om generalplaner. Detta motsvarar 9 § 1 mom. i gällande lag.

     I 2 mom. föreskrivs att det i landskapet är landskapsregeringen som skall fullgöra de förpliktelser som ålagts medlemsstaterna i byggproduktdirektivet. Förpliktelsen innebär främst ansvar för produkttillsyn i enlighet med direktivet genom att landskapsregeringen utser någon särskild produkttillsynsnämnd eller anlitar något utomstående organ som produkttillsynsmyndighet i landskapet.

     I 3 mom. föreskrivs att landskapsregeringen också skall övervaka kommunernas markplanering och byggnadsväsende.

 

13 § Kommunens uppgifter. Kommunens uppgifter inom planläggningen och byggande bibehålls ungefär som tidigare men kommunens bestämmanderätt utökas genom att underställelse av generalplan och byggnadsordning slopas.

 

14 § Kommunens byggnadstillsynsmyndighet. I 1 mom. anges att det är byggnadsnämnden som fullgör kommunens uppgifter inom byggnadsväsendet och ha det närmaste inseendet över byggandet i kommunen. Det är byggnadsnämnden som prövar ansökningar om lov. På grund av att byggnadstillsynen måste ha en neutral och oberoende ställning får inte kommunstyrelsen fungera som byggnadstillsynsmyndighet. I övrigt får kommunen ordna sin förvaltning fritt i enlighet med kommunallagens bestämmelser. Några formella kompetenskrav ställs inte på ledamöterna i byggnadsnämnden.

     Kommunerna skall också såsom tidigare för byggnadsrådgivning och byggnadstillsyn ha en byggnadsinspektör som är underställd byggnadsnämnden. I övrigt ställs inga krav på personal för planläggningen.

     Flera kommuner kan tillsätta en gemensam byggnadsnämnd enligt kommunallagens 78 och 79 § om gemensamma organ. Detta kan bli aktuellt för att kunna skaffa mera kompetent personal för att sköta nödvändig byggnadsinspektion och byggnadsrådgivning. Kommunerna kan också tillsätta en gemensam byggnadsinspektör.

     Kommunen kan, med beaktande av kommunallagens regler, fatta beslut om att byggnadsnämndens befogenheter överförs på byggnadsinspektören med undantag för ärenden som berör tvångsåtgärder och omprövning av byggnadsinspektörens beslut. Till exempel borde rutinbeslut delegeras till byggnadsinspektören så långt som möjligt.

 

3 kap. Kommunöversikt

 

15 § Kommunöversiktens ändamål. Bestämmelserna i landskapslagen (1995:23) om kommunöversikt har intagits som ett särskilt kapitel i plan- och bygglagen. I denna paragraf har 1 och 4 §§ i landskapslagen om kommunöversikt sammanförts.

     Kommunöversikten har en viktig samordnande och koordinerande funktion för markanvändningen inom kommunen, mellan kommunerna och för landskapet som helhet samt en stor informativ betydelse.

     Landskapsregeringen skall såsom tidigare sammanställa kommunöversikterna.

 

16 § Kommunöversiktens innehåll. Kommunöversikten omfattar alla de väsentliga uppgifter om beslut och planer som berör markanvändning och miljö och som kan behövas som underlag för planläggningen samt bygglovs- och andra tillståndsbeslut. Den skall också omfatta kommunens planerade framtida markanvändning. Den underlättar också upprättandet av miljöberättelser. En komplett uppgjord kommunöversikt underlättar också upprättandet av generalplaner och detaljplaner. Kommunöversikten bildar en viktig kontakt och ett samrådsforum grannkommunerna emellan och mellan kommunen och landskapsregeringen. Kommunöversikten har därför en viktig roll som grund för kommunernas planläggning, tillstånds- och andra beslut om markanvändning och byggande.

 

4 kap. Generalplan

 

Förslaget strävar till att utveckla generalplaneringen till ett centralt medel för reglering av kommunens markanvändning. Generalplanen skall bli en flexiblare planform än tidigare som beroende på ändamålet kan göras mycket enkel eller mera detaljerad. En detaljerad delgeneralplan skall motsvara en enkel detaljplan. Generalplanens huvudmål är såsom nu att styra upprättandet av detaljplan men generalplanen skall också direkt kunna styra byggandet utan behov av detaljplan särskilt inom byområden och för fritidsbebyggelsen.

 

17 § Generalplanens ändamål. Bestämmelsen om generalplanens ändamål är delvis en informativ bestämmelse som säger för vilka ändamål en generalplan kan upprättas. Behovet av att göra upp generalplaner varierar inom kommunerna varför detta uttrycks mycket flexibelt.

     Generalplanen kan vara en strategisk plan avsedd att i stora drag reglera kommunens markanvändning och styra detaljplanläggningen eller så kan den upprättas för att reglera byggandet mera detaljerat inom ett visst område. Bygglov kan sålunda direkt beviljas med stöd av generalplanen även på områden i behov av planläggning enligt 21 §.

     I bestämmelsen sägs att en generalplan kan upprättas för ett delområde (delgeneralplan) eller endast för vissa särskilda funktioner.

 

18 § Antagandet av generalplan. Enligt nuvarande lag skall generalplanen underställas landskapsregeringen för fastställelse. I förslaget har underställelsen slopats och planen träder i kraft då kommunfullmäktiges beslut har vunnit laga kraft. Generalplanen får alltid de i lagen stadgade rättsverkningarna som långt är beroende av planens innehåll och bestämmelser.

     Generalplanen är inte i kraft på område med antagen detaljplan men skall följas vid ändringar av detaljplanen.

     För att landskapsregeringen skall kunna följa med generalplaneringen i kommunerna så skall landskapsregeringen informeras när upprättandet av en generalplan påbörjas. Landskapsregeringen kan vid behov sammankalla ett samråd om generalplaneringen mellan kommunen och landskapsregeringens berörda avdelningar för att kunna koordinera vissa viktiga funktioner såsom vägfrågor, hamnar, naturskydd mm som kan beröra flera kommuner och som är viktiga för hela landskapets samhällsfunktioner.

 

19 § Generalplanens innehåll. När en generalplan upprättas skall kommunöversikten ligga som underlag vid planeringen. Dessutom skall hänsyn tas till de eventuella rekommendationer för markanvändningen som landskapsregeringen gjort upp enligt 11 § om de berör området.

     De krav som kommunen måste följa vid upprättandet av generalplan framgår av 2 mom. Dessa krav blir de innehållsmässiga besvärsgrunderna i framtiden. Om målet för planen eller det område den omfattar är begränsat eller det är motiverat med beaktande av generalplanens noggrannhet så behöver inte alla nämnda omständigheter utredas. Man skall i varje fall i planen konstatera, vilka omständigheter som har utretts och vilka som inte har betydelse eller inte kan utredas för planen av olika orsaker. När en generalplan utarbetas skall således efter behov följande punkter utredas:

     1) att en ändamålsenlig samhällsstruktur och -utveckling främjas

     2) att kommunikationsleder, trafik, vatten och avlopp samt avfallshanteringen ordnas och utformas estetiskt och samhällsekonomiskt fördelaktigt,

     3) att det skapas möjligheter för en trygg, sund och socialt sett god livsmiljö,

     4) att natur och kulturvärden i landskapet och den bebyggda miljön beaktas och bevaras,

     5) att det finns tillräckligt med grönområden för rekreation, samt

     6) att man planerar för en långsiktigt god hushållning med mark och vatten, energi och råvaror (hållbar utveckling).

     Generalplanen får inte heller förorsaka markägare eller andra oskäliga olägenheter. Detta motsvarar bestämmelsen om markägares rättigheter i gällande lag.

 

20 § Utformning av generalplanen. Paragrafen gäller sättet att presentera generalplanen samt planbeskrivningen. En generalplan presenteras på baskartor som innehåller planbeteckningar och planbestämmelser.

     En mera detaljerad delgeneralplan för byområden eller för tät fritidsbebyggelse kan göras i skalan 1:2000 - 1:5000 medan en till ytan mera omfattande generalplan kan upprättas i skalan 1:10 000 - 1:20 000 eller mindre. Det är särskilt väsentligt att fastighetsgränserna, fastigheternas registernummer och befintlig bebyggelse är rätt angivna på kartan. För hela fasta Åland finns en terrängdatabas, varför det är lätt att få fram användbara kartor i olika skalor med varierande innehåll. Till generalplanen ansluter en beskrivning med motiveringar och redogörelse för gjorda utredningar. Planbeskrivningen är inte en del av generalplanen och har därför ingen direkt rättslig verkan men den ger motiveringarna till generalplanens områdesreserveringar och bestämmelser, varför den också har en stor betydelse.

     I en generalplan skall också bestämmelser om skydd av natur- eller kulturobjekt utfärdas. Bestämmelsen motsvarar i princip bestämmelserna i 125 § i gällande lag.

 

21 § Generalplanens rättsverkningar. Generalplanens rättsverkningar för annan planering och myndigheternas verksamhet motsvarar gällande lags bestämmelser om fastställd generalplan.

     Den mest väsentliga bestämmelsen som gynnar byggande på generalplanerat område är bestämmelsen i 2 mom. om att bygglov får beviljas i enlighet med godkänd generalplan också inom områden i behov av planläggning. Denna bestämmelse gör det möjligt att bygga ut mindre byområden mera tätt utan behov av detaljplan. Särskilt för fritidsbebyggelsen blir detta ett enkelt system för att bygga ut tätare grupper, stugbyar och förtäta redan bebyggda områden utan behov av detaljplan.

     För att garantera en jämlik fördelning av byggnadsrätt och att alla markägares intressen tillvaratas också på längre sikt, så förutsätts att planområdets byggnadsrätt i planen anges fastighetsvis. Då kan redan tidigare utnyttjad byggnadsrätt lättare avräknas för att uppnå en jämlik fördelning av byggnadsrätter ur ett längre tidsperspektiv och den jämlika behandlingen består efter försäljningar och delningar också i framtiden eftersom utgångsläget är de stomlägenheter som finns vid tiden för upprättandet av planen. Då en generalplan antagits antecknas detta i fastighetsregistret och planen delges lantmäterimyndigheterna.

 

22 § Byggnadsinskränkningar och åtgärdsbegränsningar. I generalplanen kan man bestämma att ett område eller en del av ett område inte får bebyggas så att genomförandet av planen försvåras. Av detta följer markägarens rätt till ersättning om han inte kan utnyttja sin mark på ett sätt som medför skälig nytta. Denna bestämmelse motsvarar 23 § 1 mom. i gällande lag. Också bestämmelsen om förbud mot åtgärder som förändrar landskapet finns i gällande lag (23 § 2 mom.).

     Även om ingen direkt byggnadsinskränkning intagits i planbestämmelserna så får byggande eller andra åtgärder inte försvåra genomförandet av generalplanen. Byggnadstillstånd skall dock beviljas om ett avslag skulle åsamka sökanden betydande olägenhet och den som marken avsatts för, d.v.s. kommunen eller annat offentligt organ, landskapet eller staten inte löser in området eller betalar skälig ersättning för olägenheten. Den så kallade villkorliga byggnadsinskränkningen är utöver skyddsbestämmelserna den enda automatiska direkt begränsande rättsverkning för markägare som kan föranledas av generalplanen om inte mera begränsande bestämmelser intas enligt 1 mom.

 

23 § Förbud när generalplan upprättas. Enligt gällande lags 24 § kan landskapsregeringen utfärda byggnads- och åtgärdsbegränsning på ansökan av kommun då en generalplan upprättas. Eftersom det enligt förslaget är kommunen som antar generalplanen skall också kommunen själv vid behov kunna utfärda byggnadsförbud och åtgärdsbegränsning för högst fem år.

     Längden på byggnadsförbudet har gjorts kort för att uppfylla intentionerna i Europarådets människorättskonvention. Det krävs alltså att kommunen sätter igång med markplaneringen innan byggnadsförbud utfärdas.

     För klarhetens skull bestäms att förbudet gäller också efter det att planen antagits till dess den vunnit laga kraft även om femårsperioden utgått efter antagandet.

     Förbudet och skyldigheten att ansöka om tillstånd försvinner i och med att beslutet om godkännande av planen vinner laga kraft. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att det inte sker några ändringar i markanvändningen på området innan ärendet slutgiltigt avgjorts.

 

5 kap. Detaljplan

 

24 § Syftet med och behovet av detaljplan. I denna paragraf har syftet med tidigare stadsplan och byggnadsplan kombinerats och framförts i allmänna drag. Vid upprättandet skall de lokala förhållandena, stads- och landskapsbilden och det befintliga byggnadsbeståndet beaktas och dessa faktorer inverkar också på behovet av detaljreglering i planen i fråga. Principen om en hållbar utveckling (samhällsstruktur) skall vara vägledande också för detaljplaneringen. Bestämmelserna om detaljplan har gjorts flexibla så att bestämmelserna tillåter både enkla och mer detaljerade detaljplaner beroende på hur området som skall regleras ser ut.

     I 2 mom. införs en ny princip om att detaljplaner skall hållas aktuella.

 

25 § Antagandet av detaljplan. Paragrafen motsvarar bestämmelserna om stadsplan i 30 § och om byggnadsplan i 85 § 1 och 2 mom. i gällande lag.

 

26 § Detaljplanens innehåll. Vid upprättande av detaljplan skall hänsyn tas till de eventuella beslut och rekommendationer för markanvändningen som landskapsregeringen gjort upp enligt 11 §. Likaså skall för området antagen generalplan följas vid upprättandet och ändring av detaljplan.

     I 2 mom. ställs de allmänna krav på vad som skall beaktas och utredas vid upprättandet av en detaljplan. Att marken skall utnyttjas och funktionerna ordnas på ett hållbart sätt med tanke på miljön, naturresurserna, estetiska och kulturhistoriska värden, ekologin och ekonomin samt kraven på en ordnad avfallshantering är nya regler som inte finns i gällande lag.

     Kommunen kan enligt 3 mom. i detaljplanen anvisa parkeringsplatser någon annanstans än på fastigheten och, om parkeringsplatserna anvisas på en allmän parkering eller på ett gatuområde, ta ut en avgift härför. Mariehamns stad har redan nu på basen av avtal debiterat en avgift för sk. friköpande av skyldigheten att anordna parkeringsplatser på fastigheten.

 

27 § Utformning av detaljplanen. En detaljplan upprättas på en baskarta i skalan 1:2000 eller större, med planbeteckningar och planbestämmelser, medan planbeskrivningen utgör en bilaga till detaljplanen. Denna skillnad som gjorts i paragrafen har den rättsliga innebörden, att det endast är själva detaljplanen som kan vara föremål för ändringssökande.

     Bestämmelsen i 1 mom. om de saker som skall anges på en detaljplanekarta är inte uttömmande och ställning tas inte till hur noggrann en detaljplan skall vara. En detaljplan skall kunna göras rätt enkel motsvarande en byggnadsplan i gällande lag eller mera noggrant motsvarande en stadsplan. Kommunen avgör behovet av reglering beroende på de lokala förhållandena.

     I beskrivningen av detaljplanen ges den information som behövs för att planen och dess verkningar skall kunna bedömas. De uppgifter som tas in i planbeskrivningen har betydelse både för beslutsfattandet och vid ändringssökandet, även om ändring inte kan sökas i själva beskrivningen.

     I detaljplanen kan bestämmelser utfärdas som är nödvändiga för att reglera byggandet inom området. Bestämmelsernas noggrannhet är beroende av planens mål. Också specialbestämmelser om skydd av kulturvärden och bestämmelser om skydd av kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värdefull bebyggelse kan intas i detaljplanen. Mindre olägenheter som uppkommer på grund av skyddsbestämmelserna måste fastighetsägaren tåla eftersom han eller hon ändå har en allmän underhållsskyldighet beträffande sin fastighet. Större olägenheter måste naturligtvis alltid ersättas eller kompenseras på något sätt.

 

28 § Detaljplanens rättsverkningar. Detaljplanens viktigaste rättsverkningar är, såsom tidigare, att en byggnad inte får uppföras i strid med den antagna detaljplanen. Detaljplanen reglerar också rivning av byggnader (68 §) och andra ingrepp i miljön (69 §). Gällande lag innehåller motsvarande bestämmelser i 36, 39 och 125 §.

 

29 § Förbud när detaljplan upprättas. Enligt gällande lag inträder byggnadsförbud automatiskt då kommunen fattar beslut om upprättande eller ändring av detaljplan. Nu föreslås att byggnadsförbud inte automatiskt inträder utan att kommunen vid behov kan utfärda byggnads- och åtgärdsbegränsning under tiden för upprättande av detaljplan. Begränsningarna får bestämmas till högst tre år men kan därefter förlängas med ett år i taget högst två gånger. Såsom tidigare gäller dock byggnadsförbud för tiden efter det en detaljplan antagits till dess beslutet vunnit laga kraft.

 

6 kap. Planläggningsförfarande

 

30 § Hörande i beredningsskedet. Enligt 20 § 2 mom. i Finlands nya grundlag skall alla medborgare ges möjlighet att inverka på beslutsfattande som berör deras livsmiljö, med beaktande av att var och en bär ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet.

     Information och hörandet under planens beredningsskede är det mest väsentliga med tanke på invånarnas möjlighet att påverka planen. Av denna orsak föreslås att när en plan utarbetas skall samråd hållas med alla de som har ett väsentligt intresse av förslaget och de skall ges tillfälle att yttra sig antingen skriftligen eller muntligen. Också grannkommunerna, myndigheter, bolag och sammanslutningar såsom el-, tele-, vatten-, avfallshanterings- och liknande bolag som har ett väsentligt intresse av förslaget skall ges tillfälle till samråd och möjlighet att yttra sig i saken. Kommunen bedömer själv i vilken utsträckning kommunens egna förvaltningar och nämnder hörs.

     Hur samrådet ordnas får kommunerna, eller markägaren i det fall han eller hon låter upprätta planen, själva bestämma. Med uttrycket "ges tillfälle till" markeras att kommunen inte behöver ha någon uppsökande verksamhet för att nå intressenterna. Däremot skall kommunen vara verksam för att det hålls samrådsmöte. Det är därefter upp till intressenterna att utnyttja den möjlighet till påverkan som samrådet erbjuder genom att t.ex. komma på samrådsmöten eller reagera på utsänt material.

     Genom att utlåtanden fås redan i beredningsskedet kan yttrandena bättre beaktas vid planens fortsatta beredning.

     I andra momentet sägs dessutom att resultatet av hörandet och yttrandena skall redovisas då planförslaget senare ställs ut, vilket innebär att åtminstone ett sammandrag av yttrandena och synpunkterna och hur de har beaktats i planläggningen skall upprättas innan planförslaget ställs ut.

 

31 § Utställande av planförslag. I gällande lag finns det en rad olika bestämmelser om hur länge olika förslag till planer, tomtindelningar m.m. skall vara offentligt framlagda innan de antas. I paragrafen har alla dessa olika bestämmelser sammanförts och förslag till alla planer och byggnadsordning skall vara utställda i 30 dagar innan de antas av kommunen. Ett undantag finns dock vad gäller ändring av en detaljplan om ändringen om ändringen har ringa verkningar. Vid tiden för utställningen är planförslaget genomarbetat och sakägarna och övriga intressenter har fått ge sina synpunkter på förslaget. Utställandet av planförslaget skall därför närmast ses som en kontroll av vilka synpunkter som har tillgodosetts och ge berörda intressenter en möjlighet att kontrollera om deras anmärkningar mot förslaget kvarstår innan det antas. Synpunkter mot förslaget skall vara skriftliga eftersom besvärsrätten är beroende av att den som överklagar kan visa att han har agerat under ärendets handläggningstid.

     Alla kommuninvånare har rätt att framföra synpunkter på planförslaget oberoende av var de bor i kommunen.

 

32 § Meddelande om antagandet av en plan. Till planprocessen hör också att information om att en plan antagits ges till den som under utställningstiden har framfört synpunkter på planen eller annars har intresse av att följa med processen ända till slut. Informationen om antagandet har betydelse för besvärsprocessen som börjar löpa när beslutet har fattats. I paragrafen slås fast att kommunen ofördröjligen skall informera den som i anmärkning eller annars begärt det, då en plan antagits. Kommunen skall ändå alltid kungöra att en plan antagits och träder i kraft.

 

33 § Markägares rätt att låta upprätta detaljplan. I paragrafen införs en ny princip om att en enskild markägare kan låta göra upp ett förslag till detaljplan för sitt område separat eller i samarbete med andra angränsande markägare. Innan en sådan plan kan upprättas skall kommunen kontaktas och kommunen skall fastställa målsättningar för planen, godkänna planläggare och se till att området är tillräckligt stor och utgör en ändamålsenlig planeringshelhet. Kommunens samtycke behövs alltså för planläggning i privat regi.

     I 2 mom. slås fast att alla bestämmelser om innehåll och förfarande som gäller när kommunen upprättar planer även gäller vid planläggning i privat regi. Hörande av invånarna, myndigheterna mm. skall t.ex. ske på samma sätt oberoende av vem som upprättar planen.

     I 4 mom. sägs att det är de berörda markägarna som skall genomföra en detaljplan som de låtit upprätta. Detta motsvarar bestämmelsen i 103 § 2 mom. om fritidsbebyggelse i gällande lag.

 

34 § Ersättning för upprättande av plan. Om en detaljplan upprättas eller ändras av kommunen på initiativ av en markägare så har kommunen rätt att av denne uppbära alla kostnader för upprättandet och behandlingen av planen. Detsamma skall gälla en generalplan som upprättas huvudsakligen för att reglera fritidsbebyggelse.

     Bestämmelser om överförande av kostnadsansvar för genomförandet i dessa fall finns i 44 §.

 

7 kap. Tomtindelning

 

35 § Tomtindelning. Bestämmelserna om tomtindelning gäller i dag bara stadsplaneområde. Enligt förslaget skall ett byggnadskvarter i detaljplanen indelas i tomter på samma sätt som på stadsplanerat område enligt gällande lag. För att inte de detaljerade bestämmelserna om tomtindelning skall behöva tillämpas på landsbygden gäller bestämmelserna om tomtindelning endast Mariehamns stad. En riktgivande tomtindelning upprättas för detaljplaner inom övriga kommuner i samband med detaljplanen.

     Fastighetsbildningslagen utgår ifrån att "bindande" tomtindelning finns på före detta stadsplanerat område och riktgivande tomtindelning på övriga detaljplanerade områden. Fastighetsbildningslagens bestämmelser om bindande tomtindelning blir således endast tillämpliga i Mariehamns stad. I övrigt motsvarar paragrafen om upprättande av tomtindelning i stort sett gällande lag.

 

36 § Ändring och antagande av tomtindelning. Bestämmelsen i 1 mom. om ändring av tomtindelning motsvarar gällande lags bestämmelser. Mindre justeringar och rättelser kan göras i tomtindelningen vid styckningsförrättningen enligt fastighetsbildningslagen.

 

37 § Kostnaderna för tomtindelningen. Staden har rätt att ta betalt för en tomtindelning som upprättas eller ändras i huvudsak för ett enskilt intresse på markägares begäran. Paragrafen motsvarar 35 § i gällande lag.

 

38 § Tomtindelningens rättsverkningar. För att bygglov skall kunna beviljas på en tomt inom ett kvarter krävs att tomtindelningen är antagen, tomten bildad och antecknad i fastighetsregistret. Har beslut om ändring av tomtindelning fattats råder byggnadsförbud på de berörda tomterna. Detta motsvarar gällande regler.

 

8 kap. Gator och andra allmänna områden och anordningar

 

39 § Anläggande, underhåll och renhållning av gata. Gator skall, såsom i 64 och 104 § i den gällande byggnadslagen, enligt huvudregeln anläggas, underhållas och hållas rena av kommunen med undantag för gator inom detaljplanerade områden som har uppgjorts i privat regi enligt 33 § eller gator inom områden där kommunen gjort upp en detaljplan huvudsakligen på grund av enskilt intresse och skyldigheten att genomföra planen genom planbestämmelse har överförts på markägaren enligt 44 §. Genom markanvändningsavtal enligt 6 § kan också skyldigheten att genomföra planen överföras på annan än kommunen.

     En gata skall anläggas enligt antagna gaturitningar och efter färdigställandet upplåtas till allmänt begagnande. Nuvarande bestämmelser om gaturitningar och syn för upplåtelse har slopats. Bestämmelsen om att fatta ett separat beslut om upplåtande till allmänt begagnande kvarstår eftersom detta beslut avgör när kommunens eller gatans ägares ansvar för att gatan fyller trafiksäkerhets- och andra krav börjar.

 

40 § Tomtanslutning och infartsväg. I paragrafen regleras ansvaret mellan kommunen och fastighetsägaren när det gäller byggandet av en tomtanslutning och en infartsväg till tomten innan gatan har byggts och också efter det gatan byggts och upplåtits till allmänt begagnande. Bestämmelsen motsvarar gällande praxis.

 

41 § Flyttning av ledningar och konstruktioner. I paragrafen anges skyldigheten att flytta ledningar, anordningar eller konstruktioner på allmänna områden, om de försvårar genomförandet av detaljplanen eller anläggandet av en gata eller inte passar in i omgivningen. Enligt gällande lag gäller denna rätt bara gatuområden.

 

42 § Anläggandet av andra allmänna områden. Kommunen ansvarar för anläggandet av allmänna områden på samma sätt som för gator. Kommunens skyldighet att genast anlägga allmänna områden kan uppskjutas av ekonomiska orsaker. Samma undantag finns som i 39 § gällande anläggandet av gator. Överensstämmer med 74 och 103 § i gällande lag.

 

43 § Placering av tekniska anordningar på annans mark. Paragrafen överensstämmer med innehållet i 123 § och 123a § i gällande lag med smärre kompletteringar.

 

44 § Överförande av genomförandeansvaret på markägaren eller markinnehavaren. Om markägaren med kommunens bifall upprättar en detaljplan med stöd av 33 § är det de berörda markägarna som skall genomföra planen om inte annat avtalas med kommunen. Paragrafen gäller de fall då kommunen upprättar planen huvudsakligen på grund av ett enskilt intresse varvid genomförandeansvaret för gator och allmänna områden helt eller delvis också kan överföras på markägaren eller innehavaren genom att en bestämmelse härom intas i planen. Kommunen har i detta fall ett andrahandsansvar för att planen genomförs och har rätt att utföra arbetena på den försumliges bekostnad.

     Detta stadgande kompletterar också bestämmelsen om markanvändningsavtal i 6 § sålunda att det som avtalats också kan tas in i planbestämmelserna, varvid det binder kommande ägare till området vid t.ex. försäljning eller konkurs innan avtalsparten har fullgjort sina skyldigheter.

 

9 kap. Ersättning för anläggande av gata

 

45 § Anläggningskostnader för ny gata. Bestämmelsen överensstämmer med 76 § i gällande lag med den skillnaden att beräkningen görs enligt ytbelagd gata, dvs. stenläggning, betong, olika typer av asfalt eller oljegrusbeläggning. Kommunen fastställer gatubyggnadstaxan.

 

46 § Betalningsskyldighet. Paragrafen överensstämmer med 79 § i gällande lag.

 

10 kap. Överlåtelse och inlösen av mark

 

47 § Kommunens rätt till enskilt vägområde. Kommunen har enligt gällande lag rätt att utan att betala ersättning till markägaren överta befintlig väg på generalplanerat område samt iståndsätta vägen och dra behövliga ledningar. Bestämmelsen är språkligt förnyad men i sak oförändrad. Till vägområdet hör vägbanan och vägdikena.

 

48 § Kommunens rätt till område för allmän väg. På stadsplanerat område övergår tidigare allmän landsväg till staden då stadsplan fastställs enlig 43 § i gällande lag. Detta utvidgas nu att gälla alla detaljplanerade områden.

 

49 § Överföring av gatumark till kommunen. Stadens nuvarande rätt att på detaljplanerat område (stadsplanerat område) genom fastighetsförrättning få äganderätten till ett gatuområde enligt den första detaljplanen utsträcks att gälla samtliga kommuner. På byggnadsplanerat område har kommunen hittills bara fått bestående nyttjanderätt. Bestämmelserna om ersättning finns i 59 §.

 

50 § Besittningstagande av gatuområde. Kommunen får ta ett gatuområde i besittning när byggandet skall påbörjas och en fastighetsförrättning för avskiljandet av gatumark, har anhängiggjorts. Om det finns en byggnad eller annan värdefull anläggning på området skall kommunen först komma överens med ägaren om ersättning eller ansöka om inlösningsförrättning innan platsen får tas i besittning. När fastighetsförrättningen inleds görs först en förteckning över sådan egendom, växtlighet eller annat som eventuellt skall ersättas. Härefter får området tas i besittning.

     Om det är fråga om en planändring får ett gatuområde inte tas i besittning innan man kommit överens om ersättning eller inlösningsförrättning inletts.

     Bestämmelsen motsvarar reglerna för stadsplan.

 

51 § Kommunens och kommunalförbunds inlösningsrätt. Kommunen har enligt gällande lag inlösningsrätt till allmänna områden och tomter för allmänna byggnader som avsatts för kommunens behov. Eftersom en stor del av kommunens lagstadgade uppgifter numera sköts gemensamt i form av kommunalförbund och allmänna områden och tomter avsätts för deras anläggningar så borde ett kommunalförbund ha samma rätt till inlösen som kommunerna, varför förslaget är att inlösningsrätten utvidgas att också gälla kommunalförbund.

 

52 § Rätt att inlösa en byggnad eller en rätt som tillhör någon annan. Bestämmelsen överensstämmer med 57 § i gällande lag. I 2 mom. föreslås mindre ändringar av teknisk natur som föranleds av att bestämmelserna om inlösning av tomtdel numera ingår i fastighetsbildningslagen.

 

53 § Rätt till inlösen av mark med stöd av inlösningstillstånd. Bestämmelsen överensstämmer med 51 § i gällande lag om s.k. byggnadspolitisk inlösning om det inte finns tillräckligt med byggnadsmark till förfogande inom kommunen för bostadsproduktion eller annat behövligt byggande. I paragrafen föreskrivs också om rätt för landskapsregeringen att bevilja inlösningstillstånd åt kommunen för inlösen på allmän grund såsom i gällande lag. Reglerna om inlösen av vägområde och allmänna områden har intagits oförändrade från 48 § i gällande lag.

 

54 § Rätt till inlösen efter byggnadsuppmaning. Bestämmelserna som gäller byggnadsuppmaning behålls till sitt innehåll såsom i gällande lag.

 

55 § Saneringsinlösen. Paragrafen överensstämmer i princip med 50 § i gällande lag. Den nya skrivningen kan lämpa sig bättre för områden som är i behov av sanering och förnyelse (saneringsinlösen, tryggande av gemensamma regleringar samt teknisk och ekonomisk zoninlösen). Med område avses här minst en betydande del av ett kvarter.

 

56 § Inlösnings- och ersättningsskyldighet. Bestämmelsen överensstämmer med 54 § i gällande lag med den ändringen att inlösnings- och ersättningsskyldighet enligt denna paragraf enbart gäller sådan bestämmelse i generalplan som förbjuder byggande och att skyldigheten inte gäller områden där genomförandeansvaret med stöd av 44 § har överförts på markägaren. Inlösningsskyldigheten skall också gälla ett område som avsatts för ett kommunalförbunds behov.

     Kommunen kan också bli ersättningsskyldig enligt 22 § 2 mom. om bygglov inte beviljas på generalplanerat område och förvägrandet förorsakar sökanden betydande olägenhet dvs. att ägaren inte kan bygga på något annat område. I detta fall kan kommunen undgå inlösnings- eller ersättningsskyldigheten om bygglov beviljas. Vid upprättandet av generalplan skall i bestämmelserna klart anges om bestämmelsen helt förbjuder byggande inom något område dvs. att bestämmelsen ges med stöd av 22 § 1 mom. vilket förutsätter inlösen eller ersättning om markägaren kräver det.

     I paragrafen har markägarens ställning avsevärt förbättrats, kommunen är skyldig att inlösa området eller betala ersättning direkt på markägarens begäran, utan att markägaren först måste ansöka om undantag från bestämmelserna och först efter det att ett laga kraft vunnet negativt tillståndsbeslut fåtts, anhålla om inlösen såsom i gällande lag. Detta kommer att medföra, att kommunerna redan i planläggningsskedet blir tvungna att diskutera inköp eller kompensering av park- och andra områden med markägarna, vilket är skäligt med tanke på markägarnas rättskydd.

 

57 § Begränsning av inlösnings- och ersättningsskyldigheten. Paragrafen överensstämmer med 56 § i gällande lag med undantag för vad som ovan sagts om förbättring av markägarens rätt till ersättning.

 

58 § Inlösningsförfarande och bestämmande av ersättning. Paragrafen överensstämmer med 58 § i gällande lag.

 

11 kap. Ersättning för genomförande av generalplaner och detaljplaner

 

59 § Gatumark för vilken ersättning betalas. I denna paragraf har bestämmelserna från 61 och 95 § i gällande lag om överlåtelse av gatuområde inom tidigare stadsplaneområde och byggnadsplaneområde sammanförts.

     Markägarens skyldighet att utan ersättning överlåta mark för gata enligt 47 § gäller bara när den första detaljplanen antagits för området. Markägare är inte skyldig att utan ersättning överlåta mark när detaljplanen ändras.

 

60 § Ersättning för genomförande av detaljplaner. Kommunen är skyldig att ersätta markägaren för skador och olägenheter som uppkommer på grund av genomförandet av en detaljplan. Motsvarande regel finns i gällande lags 66 §. Ersättning skall betalas åt tomtägaren när en nödvändig förbindelse avbryts eller ansenligt försvåras på grund av att en gata avlägsnas eller höjdläget ändras eller därmed jämförbar särskild olägenhet. Ersättning skall betalas för exempelvis häckar eller annan växtlighet som måste förnyas, för omläggning av dränering eller liknande.

     I 2 mom. föreskrivs att byggnader, anläggningar och planteringar på ett område som överlåts till kommunen skall ersättas av kommunen såsom enligt tidigare bestämmelser. Samma gäller andra särskilda skador som måste anses som oskäliga. Detta överensstämmer med 64 § och 97 § i gällande lag.

 

61 § Upphörande av rättigheter som hänför sig till gatuområden. Denna paragraf överensstämmer med 63 § i gällande lag som berör gatuområde som övergår i stadens ägo. Detta kommer att gälla alla kommuner.

 

62 § Bestämmelser om ersättning. Paragrafen motsvarar 67 § 1 mom. och 129 § i gällande lag.

 

12 kap. Allmänna förutsättningar för byggande

 

63 § Allmänna krav på tomter. En tomt skall uppfylla vissa grundläggande krav på lämplighet för att kunna utnyttjas för byggnadsändamål. Lämpligheten skall bedömas funktionellt och tekniskt. För att vara lämplig för sitt ändamål skall den verksamhet för vilken byggnaden skall uppföras passa in i omgivningen med tanke på befintlig markanvändning, natur- och kulturvärden och bosättning. För att vara lämplig för byggande tekniskt sett skall det vara möjligt och förnuftigt att grundlägga och använda en byggnad med tillhörande gårdsområden på stället i fråga.

     En tomts lämplighet skall också bedömas utifrån lagens allmänna mål. Byggande på tomten skall inte orsaka oproportionerligt stora ingrepp i naturen eller ge upphov till svårlösta vatten- och avloppsfrågor som kan undvikas genom en annan lämplig placering av tomten på samma fastighet. Tomten skall även om möjligt med hänsyn till terrängen kunna användas av personer med funktionshinder.

     Dessutom skall byggnaderna kunna placeras på behörigt avstånd från vägar, gränser och annans mark. I Pbf ges närmare bestämmelser om avstånd mellan byggnader bl.a. på basen av brand- och andra tilläggsbestämmelser samt till byggnader och mark som ägs av andra.

     Paragrafen utgår från att en s.k. grundbyggnadsrätt i princip finns för alla lägenheter. Dvs. om lägenheten uppfyller i lag, förordning och byggnadsordning uppställda krav och inte finns inom ett områden i behov av planläggning så har ägaren rätt att få bygglov på lägenheten eller någon annan lägenhet som han äger. Det är följaktligen hela fastigheten som kan bli föremål för prövning då man överväger en mera lämplig placering än den som ansökan gäller om den anses omöjlig med hänvisning till lagens krav. Det är dock viktigt att alla markägarna inom området får en jämlik och rättvis behandling. Det lämpliga stället kan sedan såsom ovan under vissa förutsättningar bedömas av byggnadsnämnden eller så kan planläggning i en del fall förutsättas innan bygglov beviljas.

 

64 § Krav på byggnader och deras placering. I paragrafen ställs krav på byggnadens exteriör och anpassning till miljön, på dess tekniska och funktionella egenskaper och på möjligheten att reparera och underhålla byggnaden.

     Anpassningen av en byggnad till den bebyggda miljön har många dimensioner. Det kan gälla byggnadens skala, takform, material och färgsättning. Detta betyder dock inte att en byggnad till alla delar måste få samma utformning som omgivande byggnader utan också omväxling och variation måste kunna beaktas och tillåtas. Byggnadsnämnden bör bara ingripa i fall där byggnaden eller dess placering är uppenbart störande.

     För att byggnaden skall passa in i landskapet förutsätts omsorgsfull bedömning av terrängformationerna, trädbeståndet, landskapets öppenhet och dess övriga egenskaper. Att byggnaden skall passa in i landskapet betyder inte att en byggnad inte skulle få väcka uppmärksamhet om byggnaden annars är rätt dimensionerad och anpassad till miljön.

     De allmänna bestämmelserna om väsentliga tekniska krav som ingår i 2 mom. motsvarar de harmoniserade väsentliga kraven på byggnader och byggprodukter enligt bilaga 1 i EU:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG).

     Med stöd av dessa bestämmelser kan det i förordningen och i Ålands byggbestämmelsesamling ges närmare detaljbestämmelser om olika krav på byggnader och deras konstruktioner, som dock inte får avvika eller strida mot de väsentliga kraven som anges i direktivet.

     En byggnad dit alla skall ha möjlighet att komma, t.ex. samlingslokaler, offentliga byggnader och liknande skall planeras och byggas så att också personer med funktionshinder lätt kan komma in i, använda och röra sig i byggnaden.

 

13 kap. Lov och tillstånd

 

65 § Bygglov. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med gällande bestämmelser.

     Tillbyggnader, ändring av bärande konstruktioner och väsentlig ändring av fasad är åtgärder som kräver bygglov. En väsentlig ändring av en fasad kan t.ex. vara byte av fasadmaterial.

     Inreda eller använda byggnad eller del av byggnad för väsentligen annat ändamål än det som pågår kräver bygglov. Det kan till exempel röra sig om att man vill använda en fritidsbostad som fast bostad, att man vill dela eller slå ihop lägenheter eller använda en byggnad eller del därav som samlingslokal. Särskilt delning av lägenheter förutsätter tillsyn över att säkerhets- och hygienfrågorna ordnas på ett tillfredsställande sätt. Enligt 7a § i lagen (1969:28) om offentliga nöjestillställningar får endast en godkänd samlingslokal användas för offentliga nöjestillställningar. Därför bör bygglov sökas om man vill använda en byggnad eller del av en byggnad till en offentlig samlingslokal.

     Bygglov kan också ges för tillfällig byggnad för en tid på högst 5 år. En tillfällig byggnad skall uppfylla de grundläggande kraven på hållfasthet, brandskydd, sanitära förhållanden och miljöanpassning, trots att man inte behöver tillämpa lagens alla övriga krav och bestämmelser.

 

66 § Bygglov för konstruktioner och anläggningar. Bygglov krävs för uppförande av vissa anläggningar och konstruktioner som inte är byggnader. I jämförelse med byggnader som kräver bygglov kan dessa bygglov vara enklare både vad gäller handläggningen av lovsärendet och tillsynen under byggnadsskedet.

 

67 § Undantag från lovsbestämmelserna. Man har rätt att utan att söka bygglov uppföra flera mindre byggnader på tomten om den sammanlagda byggnadsytan inte överstigen 10 m2 inom detaljplanerat område eller 15 m2 utanför detaljplanerat område. En carport får dock vara upp till 30 m2 på oplanerat område innan det krävs bygglov. Även byggande av vissa skärmtak över uteplats och uppförande av mur eller plank i anslutning till en uteplats får ske utan bygglov. En förutsättning för att man skall få bygga utan bygglov är naturligtvis att det inte redan finns den här typen av byggnader på tomten och att inte annat följer av bestämmelserna i en antagen plan.

     För att förenkla handläggningen av mindre betydelsefulla byggnadsärenden föreslås i 4 mom. att kommunen genom en bestämmelse i byggnadsordningen kan befria byggandet av ekonomi- eller förrådsbyggnader från skyldighet att söka bygglov och ersätta ansöka med ett enkelt anmälningsförfarande.

     I gällande lag sägs att en annan ekonomibyggnad än en ladugård som behövs för jordbruk, skogsbruk, fiske eller liknande näring, inte kräver bygglov utanför detaljplanerat område om annat inte bestämts i byggnadsordning. Nu föreslås att detta utvidgas att gälla alla ekonomi- och förrådsbyggnader. Ladugårdar och liknande större byggnader med betydelse för omgivningen och miljön måste man också i fortsättningen söka bygglov för att få bygga.

     För att ha kontroll över vad som byggs i kommunen krävs dock att en anmälan görs innan byggandet påbörjas så att det kan antecknas i registret för fastigheten i fråga och för att byggnadsnämnden skall ha en möjlighet att bedöma om åtgärden kräver bygglov eller inte. Detta ligger också ofta i sökandens intresse med tanke på grannsämja, försäkringar och liknande orsaker.

 

68 § Rivning. Två månader innan en byggnad, som om den hade byggts idag hade krävt bygglov, rivs, skall rivningsanmälan göras. Detta gäller oavsett om byggnaden ligger på planerat eller oplanerat område.

     Bestämmelsen om rätt till tillträde till byggnad som skall rivas är nödvändigt för att ge myndigheterna möjlighet att dokumentera byggnaden.

 

69 § Tillstånd för miljöåtgärder. I gällande lag ingår motsvarande förbud mot åtgärder som väsentligen försvårar användningen av området för sitt ändamål. I förslaget utgås ifrån att motsvarande åtgärder, markarbeten och trädfällning, som väsentligt förändrar landskapet på detaljplanerat område eller inom område med byggnadsförbud förutsätter tillstånd av byggnadsnämnden. Det blir alltså åtgärdens miljöpåverkan som avgör om tillstånd behövs eller inte. Ringa åtgärder kräver inte tillstånd och inte heller åtgärder som förverkligar planen och sådana som godkänts i samband med beviljandet av bygglov. Vad som inte räknas till lovspliktiga åtgärder kan också framgå ur den till bygglovet fogade situationsplanen för tomtens användning och byggande. Bestämmelsen gynnar en bättre förhandsplanering av byggprojekt både för tomter, gator och andra områden.

 

70 § Ansökan om lov och tillstånd. I paragrafen sägs att ritningar och handlingar som behövs för prövningen skall bifogas. Vilka dessa är skall kommunens byggnadsnämnd ge anvisningar om vilket man redan idag i regel gör. Byggnadsnämnden får fatta beslut om eventuella tilläggsutredningar som den sökande skall komplettera sin ansökan med. I landskapsförordning ges närmare bestämmelser om vilka handlingar som i regel skall bifogas ansökan och hur förutsättningarna för tillståndet bedöms. Det kan t.ex. gälla krav på återvinning och sortering av byggavfall.

 

71 § Handläggning av bygglov. Det mest väsentliga då en ansökan om bygglov behandlas är att kontrollera att de lagliga förutsättningarna för beviljandet av bygglov finns. Detta är i princip en rättslig prövning.

Planen är i princip bestämmande för vilka åtgärder som skall tillåtas och vilka som kan vägras inom planområdet. Uppfyller byggnaden dessutom kraven i denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser skall bygglov beviljas. Ett bygglov får t.ex. inte strida mot bestämmelser som gäller fredning av områden enligt landskapslagen om naturvård eller landskapslagen om fornminnen.

     Bygglov får lämnas till åtgärder som avviker från planen om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. Det kan t.ex. handla om att placera en byggnad någon meter in på mark som inte får bebyggas eller att av tekniska skäl t.ex. överstiga den tillåtna byggnadshöjden eller göra avsteg från bestämmelser om taklutning.

     Söks bygglov för en tillbyggnad eller ombyggnad får byggnadsnämnden inte ställa krav på andra delar av byggnaden, som inte har att göra med ombyggnadsåtgärden, även om de inte skulle uppfylla kraven för nybyggnad.

     Föreskrifter som kan tas in i bygglovet kan t.ex. gälla säkerhetsföreskrifter och avfallshantering på byggplatsen.

     Enligt förslaget kan en bygglovsansökan behandlas utan fullständiga huvudritningar utgående från en situationsplan som utvisar byggnadens placering, användning av byggnadsrätten, byggnadens ändamål, anslutning till befintlig bebyggelse och inverkan på miljön. Denna s.k. tidigarelagda tillståndsbehandling, som också i praktiken används redan nu kan vara lämplig i många större byggprojekt och i de fall då ägaren av en tomt vill vara säker på att bygglov beviljas för tomten på det sätt han önskar innan dyra bygglovsritningar upprättas. Ritningar över det aktuella byggnadsskedet skall dock inlämnas för godkännande innan arbetet påbörjas. Detta ökar smidigheten i bygglovshandläggningen.

     De specialhandlingar och ritningar som behövs vid byggande såsom konstruktionsritningar samt ritningar för värme-, vatten och avloppsanordningar är inte någon förutsättning för tillståndsbehandlingen och hör inte till det som byggnadsnämnden skall kontrollera. Ansvaret för att de uppfyller gällande bestämmelser ligger på den som upprättar ritningarna. Nämnden skall se till att behövliga ritningar och handlingar görs upp och arkiveras samt antecknas i inspektionsprotokollet.

     Om det i byggnaden ingår utrymmen som skall användas som offentliga samlingsutrymmen skall byggnadsnämnden samtidigt fatta beslut om det antal personer som samtidigt får vistas i utrymmena samt om behövliga villkor om säkerhet och sanitära förhållanden som behövs för användning av dessa.

 

72 § Syn och hörande av granne. I lagen föreslås i enlighet med lagens allmänna målsättningar att grannarnas ställning i samband med beviljandet av bygglov förbättras. Detta motsvarar också en allmän uppfattning om behov av information om och intresse för miljöförändringar särskilt inom den egna närmiljön.

     På detaljplanerat område har grannarna hörts i samband med upprättandet och antagandet av detaljplanen, varför hörande i bygglovsskedet inte är nödvändigt. På oplanerat område däremot har grannarna rätt att innan ett bygglov beviljas få information om vad som kommer att ske i grannskapet om det inte är uppenbart onödigt med tanke på grannens intresse. Exempelvis byggande av annan ekonomibyggnad än ladugård eller liknande inom en befintlig gårdsgrupp långt från rågrannarna kräver inte att grannarna underrättas. I de flesta fall torde inte heller uppförandet av en normalstor villa, eller ett fritidshus långt från rågrannarna, kräva att grannarna kallas till förhandssyn.

 

73 § Särskilda förutsättningar för bygglov inom områden i behov av planläggning. Enligt bestämmelserna om områden i behov av planläggning skall markanvändningen på dessa områden basera sig på en antagen detalj- eller generalplan. Trots detta skall det också i fortsättningen vara möjligt att bygga inom dessa områden så länge inte kommande planläggning försvåras. Detta motsvarar tidigare regler om undantagslov för byggande inom "tätbebyggelseområden". Skillnaden är den att nu slopas behovet av undantagslov och ersätts med beviljandet av bygglov direkt med särskilda förutsättningar. Detta är en avsevärd förenkling av nuvarande förfarande.

     Förutsättningarna är att byggandet inom områden i behov av planläggning inte försvårar framtida planläggning eller medför skadliga miljökonsekvenser eller leder till menlig samhällsutveckling samt är lämpligt med tanke på landskapet och inte försvårar bevarandet av särskilda kultur- eller miljövärden eller tillgodoseendet av rekreationsbehoven. Detta är de frågor som skall utredas i en general- eller detaljplan.

     Eftersom byggande på en sedan tidigare bebyggd tomt i regel inte försvårar planläggningen eller andra ovan nämnda krav beviljas bygglov för en ekonomibyggnad i anslutning till befintlig bostad oberoende av ovannämnda krav. För att gynna upprättandet av generalplaner så föreskrivs också att byggande på en tomt som anvisats i en antagen generalplan kan tillåtas utan att utreda ovannämnda särskilda förutsättningar för byggande inom områden i behov av planläggning. Detta innebär att för en tomt som anvisats i en antagen generalplan skall bygglov beviljas utan särskild prövning av tomtens lämplighet eftersom detta har utretts och prövats vid upprättandet av generalplanen.

 

74 § Tillståndets giltighetstid och förlängning. Samma regler som tidigare. Förlängningen av tiden för färdigställande kan dock förlängas med två år åt gången eftersom det är vanligt att slutsyn inte har förrättats innan tillståndets ursprungliga giltighetstid gått ut.

     Om byggnadsarbetet inte slutförts och förlängning inte söks så gör sig byggaren skyldig till en byggnadsförseelse. I regel bör byggnadsnämnden först uppmana byggaren att ansöka om förlängning och sedan slutföra arbetet inom utsatt tid och först om den försumlige inte följer uppmaningen göra en brottsanmälan.

 

75 § Rätt att påbörja arbeten. I paragrafen sägs att byggnadsnämnden i brådskande fall kan besluta att byggnadsarbetena kan påbörjas genast mot ställande av säkerhet för att återställa området i det fall att besvärsmyndigheten upphäver tillståndsbeslutet.

     Skyldigheten att ställa säkerhet gäller inte kommunen själv, ett kommunalförbund eller landskapet eftersom de alltid skall anses ha förutsättningar att återställa området om beslutet upphävs.

 

76 § Meddelande om bygglov och tillståndsbeslut. Tillståndsbeslut tillkännages efter anslag, varvid den som saken gäller anses ha fått del av beslutet när det tillkännagivits dvs. besvärstiden börjar löpa dagen efter att beslutet anslagits oberoende av när sökanden eller någon annan de facto har fått ta del av beslutet. Av denna orsak föreskrivs också i 2 mom. att byggnadsnämndens eller någon annan myndighets tillståndsbeslut skall ha inlämnats till posten senast dagen innan beslutet anslagits. Beslut kan delges som vanlig försändelse men vanligen sänds de som postförskott eftersom de flesta beslut är avgiftsbelagda.

 

14 kap. Ansvar vid byggandet och utförande av byggnadsarbetet

 

77 § Byggherrens ansvar. Ansvarsfördelningen inom hela byggnadsprocessen är en väsentlig fråga för både övervakning, arbetsfördelning och kvalitetssäkring. Det är väsentligt att ha klara bestämmelser särskilt om de olika parternas ansvar och förhållande till myndigheterna och deras övervakning.

     I paragrafen föreskrivs att byggherren är skyldig att se till att projektet planeras och utförs enligt bestämmelserna i lagen, förordningen och andra byggbestämmelser samt det beviljade tillståndet. Detta förutsätter att byggherren har tillräckliga förutsättningar att genomföra projektet med beaktande av dess svårighetsgrad samt tillgång till kompetent personal.

     I de följande paragraferna finns bestämmelser om ansvaret för de olika arbetsskedena.

     Huvudansvaret för genomförandet av ett byggprojekt ligger alltså på byggherren och de som byggherren anställer eller anlitar för planering, övervakning och utförande av själva byggandet.

 

78 § Planering av byggnadsprojekt. En av de viktigaste faktorerna som påverkar kvaliteten på byggandet är en god och sakkunnig planering.

     Enligt paragrafen skall en kompetent projektledare ansvara för planeringen av byggnaden. Om flera personer deltar i planeringen skall en alltid utses till ansvarig projektledare med helhetsansvaret för att alla handlingar och ritningar stämmer överens och bildar en genomförbar helhet. Detsamma gäller de specialhandlingar och ritningar som ofta ingår i ett byggprojekt såsom konstruktionsritningar, VVS-ritningar osv.

     Den ansvarige projektören för respektive specialområde har ansvaret för att beskrivningarna och ritningarna är uppgjorda enligt gällande bestämmelser. Byggnadsnämndens ansvar för planeringen begränsas till övervakning av att behövliga ritningar finns till hands såsom har bestämts i bygglovet eller övervakningsplanen innan arbetet påbörjas samt till kontroll av projektörens kompetens och erfarenhet.

     Dessa regler gäller för tekniskt mer krävande byggnadsprojekt varför t.ex. garage och ekonomibyggnader inte berörs.

 

79 § Tillsyn och organisering av byggnadsarbetet. Ett byggnadsarbete skall utföras så att det uppfyller de krav som ställs i lagen, förordningen och byggbestämmelsesamlingen. Detta innebär att ansvaret för utförandet ligger på den som utför arbetet. Byggnadsnämndens inspektioner är endast kontroller av att vissa arbetsskeden har utförts eller skall utföras och således ingen kvalitetskontroll på utförandet.

     Olika byggprojekt kräver mer eller mindre tillsyn och i bygglovet kan man bestämma vilka syner som skall förrättas. En byggnad får dock inte tas i bruk innan en ibruktagningssyn har förrättats.

     Ett inspektionsprotokoll skall alltid föras på byggplatsen för att säkerställa att byggandet har utförts på behörigt sätt och för att klargöra och verifiera ansvaret för utförandet och övervakningen. I protokollet skall alla syner och inspektioner antecknas samt vem som utfört och inspekterat olika arbetsprestationer och arbetsskeden. Detta bildar ett kvalitetsprogram för byggnadsarbetet som vid behov kan kontrolleras i efterhand. Inspektionsprotokollet arkiveras av byggnadsnämnden för eventuella utredningar i efterhand.

     Inspektionsprotokollet motsvarar ungefär huvudpunkterna i en arbetsplatsdagbok som redan nu ofta förs på större byggen.

     Det obligatoriska inspektionsprotokollet är en viktig del i att säkerställa och förbättra kvaliteten på byggandet.

     Byggnadsnämnden kan i bygglovet föreskriva att en separat utredning lämnas in över alla specialritningar, deras projektörer och vem som ansvarar för olika arbetsskeden och hur arbetsresultatet inspekteras. Detta är nödvändigt för större byggnadsprojekt där konstruktions- och andra specialritningar och handlingar ofta upprättas först efter det att bygglov beviljats. Ansvarsfrågorna blir sålunda utredda och dokumenterade på förhand i stora drag. Också hela organiseringen av ett större byggprojekt sker ofta först efter att bygglovet har beviljats. Utredningen är väsentlig för att kunna övervaka och säkerställa kvaliteten på de olika skedena och helheten. Detta behöver inte tillämpas till fullo på ordinära byggprojekt utan bara på större och mer komplicerade byggen. Bättre kvalitet på byggandet är också ett av lagrevideringens centrala mål.

 

80 § Byggarbetsledning. Vid byggnadsarbete som kräver bygglov skall det finnas en ansvarig arbetsledare som ansvarar för utförandet av arbetet. Därutöver kan det krävas en särskild arbetsledare för svårare specialområden såsom vatten- och avloppsinstallationer eller ventilationssystem.

     Plan- och bygglagen ger byggnadsnämnden möjlighet att återta ett godkännande av en ansvarig arbetsledare om det visar sig att han eller hon försummat sina uppgifter.

 

81 § Uppgifternas svårighetsgrad och behörigheten för dem som deltar i byggprojekt. För att kunna uppnå bättre kvalitet på byggandet förutsätts att alla som deltar i processen har tillräcklig kompetens.

     I plan- och bygglagen ges grunderna för hur bedömningen av kompetenskraven skall ske. Kompetenskraven skall stå i relation till byggprojektets och konstruktionernas svårighetsgrad.

     Byggprojekten kan indelas i svårighetsklasser för att underlätta bedömningen av behövlig kompetens och erfarenhet. I plan- och byggförordningen och i Ålands byggbestämmelsesamling kan senare ges närmare bestämmelser om kompetens och indelning av byggprojekt i svårighetsklasser.

 

82 § Byggnadsnämndens tillsyn. Bestämmelsen att byggnadsnämnden övervakar byggandet med tanke på det allmänna intresset betyder inte att byggnadsnämnden övervakar de avtalsbaserade kvalitetskraven, vilka byggherren och den som utför byggnadsarbetet har kommit överens om. Inte heller konsumentskyddsaspekter hör till byggnadsnämndens uppgifter. Byggnadsnämnden skall bara övervaka att bestämmelserna i plan- och bygglagen eller bestämmelser som är givna med stöd av lagen följs.

     I 2 mom. sägs att byggnadsnämnden från fall till fall kan bedöma hur noggrant den övervakar olika projekt beroende på projektets svårighetsgrad och byggherrens och byggarens egen kompetens och sakkunskap. För en byggare som har kompetent personal och fungerande övervakning kan man i bygglovet tex. bestämma att enbart begynnelse- och slutsyn hålls.

 

83 § Bruks- och underhållsanvisning. En stor del av de fel som uppkommer i en byggnad beror på fel användning eller bristande underhåll. Det kan t.ex. röra sig om bristande ventilering, igensatta avlopp eller felaktig användning av våtutrymmen som leder till vattenskador och mögelproblem. För att åtminstone delvis kunna minska och undvika skador på byggnaderna på grund av okunskap föreslås att en bruks- och underhållsanvisning skall utarbetas vid nybyggnad eller mer omfattande renovering av bostadshus och byggnader med arbetsutrymmen.

     Bruks- och underhållsanvisningen skall bli någon form av servicebok för byggnaden där underhålls- och reparationsåtgärder skrivs in. En byggnads försäljningsvärde kan i framtiden bli större om det finns en servicebok med beskrivningar av det underhåll och de reparationer som gjorts i byggnaden. Detta är också viktigt med tanke på den hållbara utvecklingen i samhället. Närmare anvisningar om innehållet i en bruks- och underhållsanvisning kan ges av landskapsregeringen.

 

84 § Byggprodukters egenskaper. Enligt gällande lag är en i Sverige eller Finland typgodkänd byggprodukt också godkänd på Åland. Numera har dock EU:s byggproduktdirektiv infört en ny europeisk byggproduktsstandardisering i medlemsstaterna och dessa byggprodukter skall ha en CE-märkning. Byggprodukter får CE-märkas om produkterna har bestyrkts överensstämma med en teknisk specifikation och uppfyller de föreskrifter som kan finnas i författningar om krav för CE-märkning. Specifikationerna kan vara av följande slag:

     1. en till nationell standard överförd harmoniserad standard för byggprodukter, som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT),

     2. en annan teknisk specifikation för byggprodukter som har offentliggjorts i EGT eller

     3. ett europeiskt tekniskt godkännande som efter ansökan får meddelas för byggprodukter som påtagligt skiljer sig från sådana standarder som anges under p. 1 och 2, inte omfattas av något standardiseringsuppdrag som lämnats av kommissionen eller där kommissionen inte funnit några hinder för meddelande av godkännanden.

 

15 kap. Servitut

 

85 § Byggnadsservitut. Ett byggnadsservitut kan t.ex. stiftas för att:

     1) använda grunden till en byggnad eller stödmur på den belastade fastigheten som grund för en byggnad eller stödmur som byggs på den berättigade fastigheten samt att utsträcka grunden för byggnaden eller stödmuren till den belastade fastigheten,

     2) använda en vägg eller konstruktion i en byggnad på den belastade fastigheten för att stöda mellanbjälklagen eller andra konstruktioner eller för ett motsvarande ändamål samt att bygga så att de byggnader som är belägna vid gränsen har en gemensam vägg,

     3) placera ledningar som betjänar fastigheten och anordningar som hör till dessa i en byggnad på den belastade fastigheten samt att använda de utrymmen som behövs för dessa,

     4) använda en gång, ett skyddsrum eller en bilplats i en byggnad på den belastade fastigheten,

     5) använda en på den belastade fastigheten förlagd värmecentral eller värmeöverföringsanordning eller inrättning som betjänar avfallshanteringen eller någon annan kommunalteknisk service samt utrymmen som reserverats för dessa ändamål,

     6) i en byggnad på den belastade fastigheten använda utrymmen som är avsedda att vara gemensamma för fastigheterna eller andra inrättningar som betjänar boende, arbete eller fastighetsskötsel eller utrymmen som reserverats för dessa ändamål,

     7) ta upp en dörr eller en annan öppning i en vägg på gränsen till den belastade fastigheten eller låta bli att bygga en brandmur,

     8) utsträcka taket på en byggnad eller en sådan del av ytterväggen som beror på tilläggsisolering in på den belastade fastigheten eller att bygga ett tak så att vattnet rinner ut på den belastade fastigheten eller leds vidare via den.

 

86 § Tvångsservitut. I paragrafen finns bestämmelser om en ny form av byggnadsservitut, s.k. tvångsservitut. En förutsättning för tvångsservitut är att servitutet grundar sig på en detaljplan. Något avtal mellan de berörda parterna behövs inte. Parterna har haft tillfälle att komma med synpunkter då planen gjorts upp.

     Ett sådant servitut kan stiftas endast för de situationer som specificeras i lagen för ordnande av utrymmen för skyddsrum, bilparkering och avfallshantering i en byggnad, ordnande av trafikförbindelse till en byggnad för en annan fastighet eller för allmän gångtrafik samt stödjande av byggnadsdelar som är belägna på gränsen mellan fastigheterna vid grannfastigheten eller byggande av en gemensam vägg. Grunden för servitutet är att genomförandet av detaljplanen inte försvåras vid ett senare bygglovsförfarande.

     Vidare föreslås att det servitut som avses i paragrafen skall kunna stiftas också för kommunen eller en inrättning som kommunen innehar, t.ex. en inrättning för bilparkering. Detta hindrar naturligtvis inte att enskilda fungerar som innehavare av en servitutsrätt enligt detaljplanen inom samma bransch.

     Bestämmelser om andra servitut än byggnadsservitut som detaljplanen förutsätter ingår i fastighetsbildningslagen.

 

87 § Servitutsreglering. Ett byggnadsservitut kan ändras eller upphävas om de berörda parterna kommer överens om det och åtgärden inte försvårar ett funktionellt byggande, en funktionell användning eller skötsel av fastigheten eller genomförandet av detaljplanen.

     I vissa situationer får ett byggnadsservitut ändras eller upphävas utan samtycke av innehavaren av servitutsrätten.

     Det första fallet är att servitutet på grund av förändrade förhållanden har blivit onödigt eller har förlorat en stor del av sin betydelse. I det andra fallet är det fråga om rimlighet i en situation då den olägenhet som servitutet åsamkar den belastade fastigheten har blivit oskälig och ändringen eller upphävandet av servitutet inte vållar innehavaren av servitutsrätten betydande olägenhet. Det tredje fallet är en situation då servitutet betydligt försvårar genomförandet av detaljplanen. I detta fall utgör det allmänna intresset grunden för att servitutet ändras eller upphävs.

     Om överenskommelse inte kan nås om ersättning för ett byggnadsservitut eller för ändring eller upphävande av det, skall ärendet avgöras i den ordning som anges i landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter. Bestämmelsen har betydelse i synnerhet när det gäller tvångsservitut och då ett servitut ändras eller upphävs utan samtycke av innehavaren av servitutsrätten.

 

16 kap. Vård av den bebyggda miljön

 

88 § Underhåll av byggnader. En byggnad med dess omgivning skall hållas i gott skick. Lagens målsättning är en hög kvalitet på byggandet och hållbart byggande och underhåll. Kravet på planering och byggande så att byggnaden lätt skall kunna underhållas och repareras är ett uttryck för hållbar utveckling.

     För skyddade byggnader föreslås en särskild omsorgsplikt som också skall beakta skyddsändamålet vid användningen och underhållet av byggnaden dvs. en skyddad bostadsbyggnad får t.ex. inte användas för industriverksamhet.

     Om underhållsskyldigheten försummas kan byggnadsnämnden besluta att byggnaden skall repareras eller omgivningen snyggas upp.

     Byggnadsnämnden kan kräva att byggnadens ägare presenterar en utredning över byggnadens skick innan reparationsuppmaning ges för att på det sättet göra ägaren medveten om vilka reparationer som är uppenbart nödvändiga med tanke på personers hälsa eller säkerhet.

 

89 § Oavslutat byggnadsarbete och övergivna byggnader. Om byggnadsarbete inte slutförts inom utsatt tid skall den försumlige åläggas att utföra arbetet inom den tid byggnadsnämnden bestämmer. Om detta är omöjligt på grund av tekniska eller ekonomiska orsaker skall åtgärder ändå vidtas om byggnaden och området utgör en säkerhetsrisk eller förfular omgivningen.

     När det gäller en byggnad som inte längre används innebär omsorgsplikten bl.a. att en oanvänd byggnad inte avsiktligen får lämnas att förfalla. Den skall skyddas mot eventuell skadegörelse genom att t.ex. hållas låst. Ägaren kan också åläggas att försätta tomten i ett sådant skick att den inte äventyrar säkerheten eller förfular omgivningen.

     Denna bestämmelse kompletterar naturvårdslagens stadgande i dess 29 §, vilket bara gäller utanför detaljplanerat område och bara förbjuder förfulande av omgivningen.

 

90 § Vård av den bebyggda miljön. Den bebyggda miljön skall användas i enlighet med bygglovet och annars hållas i snyggt skick. För underhåll av gårdsområden gäller i princip samma regler som för en byggnad. Byggnadsnämnden skall kunna övervaka att gårdsområdena hålls i snyggt skick och anläggs på det sätt som anges i bygglovet. Inre leder för servicekörning och utryckningsfordon skall också hållas i körbart skick.

     I 3 mom. ingår samma förbud mot förfulande upplagring på detaljplanerat område som i naturvårdslagen finns för områden utanför detaljplanerat område.

 

17 kap. Tvångsmedel, straff och andra påföljder

 

91 § Planläggningsförordnande. I paragrafen föreslås liksom i 137 och 137 a § i gällande lag att landskapsregeringen i särskilda fall kan bestämma att kommunen skall upprätta eller ändra en plan eller en byggnadsordning. Landskapsregeringen skall dock först samråda med kommunen och dessutom begära utlåtande innan beslut om planläggningsförordnande fattas.

 

92 § Marknadstillsyn. Enligt EU:s byggproduktdirektiv skall varje medlemsstat övervaka att byggnadsproduktdirektivet följs och eftersom Åland har egen lagstiftningsbehörighet på området så skall också landskapsregeringen se till att byggproduktdirektivets bestämmelser följs. Det är naturligt att landskapsregeringen eller ett av landskapsregeringen tillsatt organ fungerar som marknadstillsynsmyndighet på Åland.

     Marknadstillsynsmyndigheten har långt gående befogenheter att inspektera och förbjuda användningen av otillbörligt CE-märkta byggprodukter i landskapet.

     Byggnadsinspektörerna är skyldig att rapportera brister och överträdelser som upptäcks till landskapsregeringen.

 

93 § Tvångsmedel. I 138 och 139 § i gällande lag finns bestämmelser om tvångsmedel för olika överträdelser av lag och bestämmelser. Paragrafen stämmer överens med naturvårdslagens motsvarande bestämmelser tillämpade på plan- och bygglagens förhållanden.

     Detsamma gäller landskapsregeringens befogenheter i egenskap av marknadstillsynsmyndighet.

 

94 § Inspektionsrätt. Byggnadsnämnden och byggnadsinspektören har liksom enligt 140 § i gällande lag rätt att inspektera byggnader.

     Landskapsregeringen eller en av den utsedd myndighet har rätt att med stöd av byggproduktdirektivet göra inspektioner hos återförsäljare eller tillverkare av byggprodukter och få tillgång till handlingar om byggprodukterna för övervakning av eventuella överträdelser av direktivet.

 

95 § Byggnadsbrott. Grövre brott kan bedömas som miljöbrott och falla under strafflagens bestämmelser om miljöförstöring och byggnadsskyddsbrott. De som ansvarar för byggandet enligt 13 kapitlet kan ställas till svars enligt denna paragraf.

 

18 kap. Ändringssökande

 

96 § Överklagande av ärenden gällande bygglov och andra tillstånd. Huvudregeln för sökande av ändring i beslut av byggnadsnämnden med stöd av denna lag är förvaltningsbesvär till Ålands förvaltningsdomstol. Detta gäller alla bygglov och tillståndsbeslut av byggnadsnämnden. På andra beslut av nämnden tillämpas kommunallagens bestämmelser om sökande av ändring.

     Detsamma gäller undantagslovsbeslut som fattas av landskapsregeringen samt av kommunstyrelsen om beslutanderätten inte har överförts på byggnadsnämnden.

     Besvärsrätten över tillståndsbeslut med stöd av denna lag har inte utvidgats från gällande praxis. Besvärsrätt enligt lagen har sökanden, ägaren eller innehavaren av ett område som gränsar till ifrågavarande fastighet eller ligger mitt emot på andra sidan gatan eller vägen. Om beslutet kan påverka en grannfastighets byggande trots att den inte är rågranne skall samma regler tillämpas. Om t.ex. en smal kil av en annan fastighet avgränsar grannfastigheten från den för vilken lovet eller tillståndet har beviljats. Part är också den vars rätt, skyldighet eller fördel beslutet påverkar. Det kan vara den som har ett lov eller beslut som berör den aktuella fastigheten eller en grannfastighet trots att han inte är ägare eller innehavare av fastigheten. Kommunen har också besvärsrätt över byggnadsnämndens beslut. Landskapsregeringen har en begränsad besvärsrätt i de fall ett lov eller tillstånd berör sådant områden som landskapsregeringen har fattat beslut om med stöd av 11 och 91 §. För att undvika tolkningssvårigheter har också stadgats att byggnadsnämnden eller någon annan myndighet samt landskapsregeringen i de ärenden som den har beslutanderätt, har besvärsrätt över förvaltningsdomstolens beslut i de ärenden som den själv som första instans har avgjort.

     Vid ändringssökande skall dessutom det som bestäms i förvaltningsprocesslagen iakttas.

 

97 § Omprövning. Begäran om omprövning skall inom 14 dar från beslutets meddelande framföras till byggnadsnämnden, varefter det skall upptas till handläggning vid nästa byggnadsnämnds möte.

 

98 § Överklagande av beslut om antagande, ändring eller upphävande av planer och byggnadsordningar. Efter det att underställning av generalplaner och byggnadsordning avskaffats så blir ändringssökandet i alla plan- och byggnadsordningsärenden lika dvs. kommunalbesvär till Ålands förvaltningsdomstol.

     Kommunalbesvär kan endast anföras på laglighetsgrund. Enligt kommunallagens 111 § får besvär anföras om beslutet har tillkommit på fel sätt, om den myndighet som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller om beslutet annars strider mot lag.

     Grunderna för kommunalbesvär kan uppdelas i två grupper; besvärsgrunder som gäller förfarandet och sakliga besvärsgrunder. Förfaringsfel kan t.ex. vara förbiseenden av obligatoriska bestämmelser om planläggningsförfarandet. För sakliga fel, dvs. då en myndighet har överskridit sina befogenheter eller beslutet annars är lagstridigt skall bedömningen basera sig på de innehållskrav för planer och byggnadsordningar som finns i lagen och förordningen. Ändringssökanden skall kunna motivera på vilket sätt planen eller en planbestämmelse avviker från plan- och bygglagens bestämmelser eller målsättningar. Detta innebär också att kommunen eller en privat planläggare skall motivera sina planbeslut i planbeskrivningar och beslutsmotiveringar bättre än tidigare.

     Det är möjligt att såsom tidigare i en instruktion överföra antagandet av en detaljplan enligt 25 § på kommunstyrelse varför det i denna paragraf föreskrivs att kommunallagens rättelseförfarande inte skall tillämpas på delegerade planbeslut för att ändringssökandet inte skall bli olika beroende på vilken myndighet som fattar planbeslutet.

     Huvudregeln för besvärsrätten i planfrågor ingår i kommunallagens 113 §. Enligt kommunallagen får besvär anföras av den som beslutet avser eller som annars är part i ärendet och av kommunmedlemmarna. För föreningar har besvärsrätten utvidgats att gälla alla på Åland registrerade föreningar till den del som ärendet berör föreningens verksamhetsområde. Landskapsregeringen har också rätt att anföra besvär över en kommuns beslut om att anta en plan eller byggnadsordning.

 

19 kap. Särskilda bestämmelser

 

99 § Tillstånds- och tillsynsavgift Bestämmelsen om tillstånds- och tillsynsavgift grundar sig på gällande bestämmelser. Avgiften grundar sig i regel på byggnadsprojektets omfattning och debiteras vanligen som postförskott när man löser ut bygglovet eller ett annat tillstånd. Kommunens avgifter är till för att täcka kostnaderna för kommunens byggnadstillsyn.

     När övervakningen av ett byggprojekt anförtros en byggherre som egen övervakning minskar byggnadsinspektörens uppgifter, varför en sänkt avgift är motiverad i dessa fall.

     Om gransknings- eller tillsynsuppgifterna orsakas av olovligt byggande eller byggande som strider mot tillståndet eller andra bestämmelser kan en förhöjd avgift tas ut som ersättning för de extra uppgifter och arbete detta har föranlett kommunens byggnadstillsynsmyndigheter. Det är alltså inte fråga om ett straff utan om ersättning för extra kostnader för kommunen.

 

100 § Adressnummerskylt och vägnamnsskylt. Ett adressystem för landsbygden har utarbetas och därför det finns skäl att inta en bestämmelse i plan- och bygglagen som förpliktar fastighetsägaren att sätta upp en skylt med husnumret på ett från vägen synligt ställe.

     Alla vägar skall namnges och vägskyltar sättas upp, varför bestämmelser också bör finnas om rätt att sätta upp vägnamnsskylt på annans mark också i det fall markägarens samtycke inte fåtts. I regel kan vägskyltarna sättas upp inom vägservituts- eller vägrättsområdet där markägarens tillstånd inte behövs.

 

101 § Verkställbarheten av beslut. Enligt 135 § i gällande lag kan fastställande myndighet besluta att en plan eller byggnadsordning skall följas oberoende av besvär. När underställelsen av planer och byggnadsordningar nu helt slopas måste kommunen ha möjlighet att besluta om ikraftträdande av områden som inte berörs av inlämnade besvär.

     I 2 mom. föreskrivs såsom i gällande lag att andra beslut kan bestämmas att träda i kraft oberoende av besvär till alla delar.

 

102 § Ändring av byggnadsplaneväg till gata. Lagen gör ingen skillnad på byggnadsplanevägar och gator, varför en övergångsbestämmelse om nuvarande byggnadsplanevägars framtid måste ingå. Enligt bestämmelsen övergår de byggnadsplanevägområden som övertagits av kommunen enligt tidigare lag till kommunen med äganderätt. Denna lag utgör således det fång med vilket områdena överförs på kommunen, utstyckas och införs i fastighetsregistret som ett allmänt område. För övriga byggnadsplanevägområden skall kommunen anhålla om en styckningsförrättning som senare överför äganderätten till gatuområdet enligt bestämmelserna i denna lag.

 

103 § Övergångs- och ikraftträdelsebestämmelser. Ikraftträdelsedatumet lämnas öppet. Genom denna lag upphävs byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland och landskapslagen (1995:23) om kommunöversikt. Samtidigt företas mindre ändringar i flera andra lagar.

     Gällande byggnadsordningar, fastställda byggnadsförbud, taxor, och instruktioner förblir i kraft med undantag av de bestämmelser som inte stämmer överens med denna lag.

     För att övergången skall bli så smidig som möjligt skall alla ärenden som har inletts hos myndigheter vid tiden för lagens ikraftträdande behandlas enligt den gamla lagen. Förutom detta behövs vissa särskilda övergångsbestämmelser för planer och vissa andra specialfrågor.

     Huvudregeln är den att antagna och fastställda stadsplaner och byggnadsplaner gäller som detaljplaner enligt den nya lagen eftersom rättsverkningarna för dem inte ändras. För generalplan måste dock föreskrivas att av fullmäktige godkänd generalplan inte får andra rättsverkningar än vad den har enligt den gamla lagen eftersom generalplanen enligt den nya lagen alltid får de i lagen stadgade rättsverkningarna.

     Planer som är under beredning kan antas inom 2 år från denna lags ikraftträdande som planer enligt den nya lagen trots att de uppgjorts enligt bestämmelserna i den gamla lagen. Detta innebär att hörande i beredningsskedet mm. inte behöver göras på nytt enligt denna lags bestämmelser om planen redan påbörjats.

 

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland

 

25 §. Ett nytt stycke har lagts till som i enlighet med plan- och bygglagen upplyser om att en vägplan inte får fastställas i strid med en antagen detalj- eller generalplan.

 

82 §. Ett tillägg som stadgar att vägområde inom detaljplanerat område eller inom område där detaljplan är under upprättande övergår i kommunens ägo. Övriga ändringar av teknisk karaktär.

 

3. Landskapslag om ändring av 18a § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar

 

18a §. Byggnad eller del av byggnad kan godkännas av byggnadsnämnden som samlingslokal i samband med beviljandet av bygglov. Tidigare skedde godkännandet av byggnadsnämnden då byggnaden togs i bruk eller vid en särskild förrättning. Ändring av i byggnad befintliga utrymmen till samlingslokal kräver bygglov.

 

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

 

2 §. Ändringarna är enbart av teknisk karaktär. Genom förslaget anpassas lagtexten till plan- och bygglagen för landskapet Åland.

 

3 §. Att ålägga landskapsregeringen att pröva frågor om skydd av byggnader som tillhör landskapet har inte ansetts ha någon betydelse eftersom förvaltningen av dessa byggnader ankommer på landskapsregeringen. Nu finns dock en önskan att landskapsregeringen skall kunna lagskydda sina egna byggnader för att på det viset säkra deras långsiktiga bevarande. Detta görs genom att bestämmelsen i 3 § 1 mom., i vilken det sägs att lagen inte gäller landskapets egna byggnader, tas bort.

 

11 §. Ändringarna är enbart av teknisk karaktär. Genom förslaget anpassas lagtexten till plan- och bygglagen för landskapet Åland.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar följande lagar.

 

1.

P L A N -   O C H   B Y G G L A G
för landskapet Åland

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut stadgas:

 

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

 

1 §

Lagens syfte

     Syftet med denna lag är att reglera markanvändningen och byggandet så att förutsättningar för en bra livsmiljö skapas och bevaras och en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling främjas.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     tomt en fastighet som bildats enligt den bindande tomtindelningen och införts som tomt i fastighetsregistret;

     byggnad en konstruktion för boende, arbete, produktion, lagring eller annan användning som är avsedd att vara stationär;

     byggnadsyta den yta en byggnad upptar på marken;

     våningsyta våningarnas ytor beräknade efter ytterväggarnas utsidor och källarvåningsyta och vindsyta där lokaler avsedda för byggnadens huvudsakliga ändamål placeras eller med tanke på dessa lokalers läge, förbindelse, storlek, ljus och andra egenskaper kan placeras. Om ytterväggen är tjockare än 250 millimeter, får byggnadens våningsyta överstiga den tillåtna våningsytan med den yta som följer av detta;

     våning utrymme i byggnad som begränsas av golvplanet och ovanliggande mellanbjälklags eller vindbjälklags övre yta och som i sin helhet ligger över marknivån samt utrymme som delvis ligger över marknivån, om golvplanet i den närmast högre våningen ligger mera än 1,5 meter över omgivande marknivå och byggnadsnämnden inte med hänsyn till terrängförhållandena medger annan bedömning;

     källarvåning våning som helt eller delvis ligger under marknivån;

     vindsvåning våning som i huvudsak ligger högre än nivån för fasadens och yttertakets skärningslinje och ovanför våningarna;

     tillbyggnad en åtgärd som ökar en byggnads volym oavsett i vilken riktning detta sker;

     komplementbyggnad uthus, förråd och annan mindre byggnad som kompletterar ett bostadshus,

     huvudritningar plan-, skärnings- och fasadritningar som utvisar byggnadens huvudsakliga utformning samt en situationsplan som utvisar byggnadens placering och anknytning till närmiljön;

     projekthandlingar huvud- konstruktions- arbets- och andra ritningar med tillhörande teckenförklaringar, beskrivningar, beräkningar och andra handlingar;

     byggnadsskydd ett bevarandeinstrument för skydd av särskilt värdefulla byggnader eller miljöer med stöd av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (1988:55). Skyddsbestämmelserna skrivs in i fastighetsregistret;

     allmänt område ett område som i detaljplanen avsatts som gatuområde, torg, trafikområde, park eller därmed jämförbart område som avses att bli anlagt av kommunen, landskapet eller något annat offentligt organ. Ett allmänt område skall alltid vara tillgänglig för personer med funktionshinder;

     gatuområde ett i detaljplanen anvisat område för gata inklusive ledningar, anordningar och konstruktioner på, under och ovanför markytan;

     trafikområde ett område som i detaljplanen anvisats för allmän väg, vattenväg, hamn och flygfält.

 

3 §

Förhållandet till annan lagstiftning

     Vid planläggning och i bygglovs- och andra tillståndsärenden skall hänsyn tas till bestämmelserna i landskapslagen (1998:82) om naturvård, landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning, landskapslagen (1965:9) om fornminnen, landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, landskapslagen (1998:83) om skogsvård, landskapslagen (1967:36) om hälsovården samt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland.

 

4 §

Planering av markanvändningen

     Det är en kommunal angelägenhet att enligt denna lag besluta om planläggning av användningen av mark och vatten.

     Varje kommun skall ha en aktuell kommunöversikt, som omfattar hela kommunen. Kommunöversikten skall ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön samt ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden och om hur bebyggelsen skall användas, förändras och bevaras. Kommunöversikten är inte bindande för myndigheter eller enskilda.

     Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom general- och detaljplaner. Generalplanen anger huvuddragen för markanvändningen i hela eller en del av kommunen. Detaljplanen anger närmare hur ett begränsat markområde i kommunen skall användas och bebyggas.

 

5 §

Konsekvensutredning vid planläggning

     När en plan utarbetas skall, om inte en miljökonsekvensbedömning skall upprättas enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning, planens påverkan på miljön, inklusive dess samhällsekonomiska, sociala och kulturella aspekter redovisas som en del av planen.

 

6 §

Markanvändningsavtal

     Kommunen kan ingå avtal med markägare om planläggning och genomförande av detaljplan.

     Avtal som kommunen ingått om planläggningen och genomförandet av planer får inte åsidosätta de mål för planläggningen eller de krav på planläggningens innehåll som uppställs i denna lag.

     Den som utarbetar en plan skall ha lämplig kompetens för uppdraget. Närmare bestämmelser om behörigheten utfärdas genom landskapsförordning.

 

7 §

Ålands byggbestämmelsesamling

     Landskapsregeringen sammanställer allmänna föreskrifter och anvisningar om byggande i Ålands byggbestämmelsesamling.

 

8 §

Byggnadsordning

     Kommunen kan göra upp en byggnadsordning.

     I byggnadsordningen kan bestämmelser tas in som förutsätts av de lokala förhållandena och som är nödvändiga för ett planmässigt och lämpligt byggande, att skydda natur- och kulturvärden, att markanvändningen skall medföra minsta möjliga negativa miljöpåverkan samt för att en god livsmiljö skall kunna skapas och bevaras.

     Bestämmelserna i byggnadsordningen kan gälla tomters beskaffenhet, byggnaders utformning och placering, anpassning av byggnader till miljö och omgivning, byggnadssättet, planteringar, inhägnader och andra konstruktioner, vården av den bebyggda miljön, ordnandet av vatten och avlopp, minsta storlek på tomt, byggnadsrätt, avstånd till strand, antalet byggnader som får placeras på tomten samt definiering av ett område i behov av planläggning.

     Om man i byggnadsordningen tar in villkor för minsta storlek på tomt, byggnadsrätt, minsta avstånd till strand eller antalet byggnader som får placeras på tomten skall detta motiveras i byggnadsordningen.

     Byggnadsordningens bestämmelser kan variera för olika områden i kommunen.

     Bestämmelserna i byggnadsordningen tillämpas inte om något annat bestäms om saken i en generalplan eller i en detaljplan.

     Bestämmelserna i byggnadsordningen får inte vara oskäliga för markägare och andra rättsinnehavare.

     Landskapsregeringen gör upp en modell för byggnadsordning.

 

9 §

Antagande av byggnadsordningen

     Byggnadsordningen antas av kommunfullmäktige. När byggnadsordningen bereds skall i tillämpliga delar bestämmelserna i 30 § om hörande i beredningsskedet och i 31 § om utställande av planförslag iakttas varvid även landskapsregeringen skall höras.

 

10 §

Områden i behov av planläggning

     Med ett område i behov av planläggning avses ett område där det för att tillfredsställa gemensamma behov är skäl att vidta särskilda åtgärder, till exempel att bygga vägar, vattenledningar eller avlopp eller att ordna allmänna områden.

     Bestämmelserna om områden i behov av planläggning tillämpas också på byggande som på grund av dess påverkan på miljön förutsätter en mera omfattande prövning än sedvanligt tillståndsförfarande.

     Kommunen kan i en kommunöversikt eller i en byggnadsordning avsätta även ett område där det på grund av dess läge kan förväntas en samhällsutveckling som kräver planläggning, eller det på grund av särskilda miljövärden eller miljöolägen­heter är nödvändigt att planera markanvändningen, som ett område i behov av planläggning.

     Bygglov får inte beviljas inom ett område i behov av planläggning innan de särskilda förutsättningar för bygglov som anges i 73 § har utretts eller områdets byggnadsrätt angetts i en generalplan enligt 21 § 2 mom.

 

 

2 kap.
Myndigheternas uppgifter

 

11 §

Beslut om och rekommendationer för markanvändning för visst ändamål eller för visst syfte

     Landskapsregeringen kan vid behov fatta beslut om markanvändning för vissa ändamål, vilka har en betydande samhällsfunktion, eller för ett visst för samhället betydande syfte.

     Beslut kan fattas avseende markanvändning för sektorer som:

     1) kommunikation, såsom trafiknät, hamnar och flygfält,

     2) energiproduktion och energiöverföring samt

     3) avfallshantering.

     Vid planläggning eller vid beslut om användning av ett markområde skall kommunen följa de beslut som landskapsregeringen utfärdat.

     Landskapsregeringen kan även utfärda rekommendationer avseende markanvändning för näringsliv, rekreation och fritid, naturskydd och landskaps- och byggnadsvård.

     Beredningen av ärendena skall basera sig på en växelverkan mellan olika intressegrupper och berörda kommuner. Vid beredningen skall en konsekvensutredning enligt 5 § utföras.

     Landskapsregeringen skall ersätta kommunen för de kostnader som uppstår vid inlösen av mark som krävs för förverkligandet av ovanstående projekt samt för eventuell värdeminskning av angränsande mark.

 

12 §

Landskapsregeringens övriga uppgifter

     Landskapsregeringen har den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet i landskapet och samverkar med kommunerna i deras planläggning.

     De förpliktelser som rådets direktiv 89/106/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (byggproduktdirektivet) ålägger medlemsstaterna hör i landskapet till landskapsregeringen.

     Landskapsregeringen skall övervaka att beslut och rekommendationer enligt 11 § samt bestämmelserna om skötsel av planläggningsärenden och byggnadsväsendet beaktas vid planläggning, vid byggande och vid annan markanvändning i kommunerna.

 

13 §

Kommunens uppgifter

     Kommunen sköter markplaneringen samt styrningen och övervakningen av byggandet inom kommunen.

 

14 §

Kommunens byggnadstillsynsmyndighet

     I varje kommun skall det finnas en byggnadsnämnd som skall sköta kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och ha det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten.

     Byggnadsnämndens uppgifter får inte överföras på kommunstyrelsen. Flera kommuner kan utse en gemensam byggnadsnämnd.

     För byggnadsrådgivning och byggnadstillsyn skall kommunen ha en byggnadsinspektör. Om det är ändamålsenligt med tanke på skötseln av uppgifterna kan flera kommuner ha en gemensam byggnadsinspektör. Kommunen kan också med stöd av avtal låta en annan kommuns eller kommunalförbunds tjänsteman sköta byggnadstillsynen. Bestämmelser om den behörighet som krävs av byggnadsinspektören utfärdas genom landskapsförordning.

     Byggnadsnämnden kan överföra sin beslutanderätt till byggnadsinspektören. Byggnadsinspektören har rätt att överföra ett delegerat ärende till byggnadsnämnden för avgörande. Ärenden som gäller tvångsåtgärder och omprövning av byggnadsinspektörens beslut skall alltid avgöras av byggnadsnämnden.

 

 

3 kap.
Kommunöversikt

 

15 §

Kommunöversiktens ändamål

     Till vägledning för beslut i plan- och byggfrågor skall varje kommun utarbeta en heltäckande kommunöversikt. När kommunöversikten tas fram skall kommunen planera så att möjlighet finns till samordning med andra kommuners planläggning.

     Kommunfullmäktige antar kommunöversikten och ändringar av den. Kommunöversikten skall ses över av fullmäktige minst vart femte år.

     Landskapsregeringen sammanställer kommunöversikterna.

 

16 §

Kommunöversiktens innehåll

     Kommunöversikten består av en textdel och en kartdel.

     I kommunöversiktens kartdel skall antagna detaljplaner och generalplaner vara utsatta liksom områden för vilka beslut om upprättandet av plan har fattats, områden i behov av planläggning, områden för vilka landskapsregeringen har givit rekommendationer enligt 11 §, områden belagda med byggnads- eller åtgärdsbegränsning enligt denna lag eller enligt landskapslagen om naturvård, inrättade naturreservat, fredade naturminnen, områden med särskilt skyddsvärda biotoper, särskilda skydds- och bevarandeområden, fasta fornlämningar, byggnadsminnen och andra kulturhistoriskt värdefulla miljöer, fastställda vägplaner och områden för vilka särskilda bestämmelser i kommunens byggnadsordning gäller.

     I kommunöversiktens kartdel bör även andra för utvecklingen väsentliga intressen anges.

     I kommunöversiktens textdel bör den av kommunfullmäktige planerade utvecklingen av kommunens olika delar avseende infrastruktur, boende, sysselsättning och bevarandeintressen anges.

     Kommunöversikten skall fungera som information till kommunens och landskapets innevånare över hur kommunfullmäktige planerar den långsiktiga utvecklingen av kommunen.

     Närmare bestämmelser om kommunöversikter kan utfärdas i landskapsförordning.

 

 

4 kap.
Generalplan

 

17 §

Generalplanens ändamål

     Generalplanen anger principerna för den eftersträvade utvecklingen och anvisar områden som kräver en mer detaljerad planläggning samt områden för byggande och annan markanvändning.

     Generalplaner kan upprättas eller ändras för att reglera markanvändningen i kommunen.

     Av generalplanen skall den avsedda samhällsstrukturen och markanvändningen i kommunen eller en del av den framgå. En generalplan kan också upprättas för att styra markanvändningen och byggandet mera detaljerat på ett visst område.

     En generalplan kan upprättas etappvis för vissa särskilda funktioner eller för ett delområde.

 

18 §

Antagandet av generalplan

     Generalplanen eller ändringar av den antas av kommunfullmäktige. När planen vunnit laga kraft skall kommunfullmäktiges beslut sättas upp på kommunens anslagstavla för offentliga kungörelser. I och med kungörandet börjar planen gälla.

     Generalplanen gäller inte på ett område med antagen detaljplan men skall följas vid ändringar av detaljplanen.

     När upprättandet av generalplan påbörjas skall landskapsregeringen informeras och vid behov skall ett samråd hållas mellan kommunen och landskapsregeringen.

 

19 §

Generalplanens innehåll

     När en generalplan upprättas skall hänsyn tas till de rekommendationer och beslut som landskapsregeringen utfärdat eller fattat med stöd av 11 §.

     Planläggningen skall värna om natur- och kulturvärden, den bebyggda miljön och landskapet samt främja en ändamålsenlig samhällsstruktur och -utveckling och en tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Goda miljöförhållanden i övrigt och en långsiktig god hushållning med mark och vatten, energi och råvaror skall främjas.

     Generalplanen får inte förorsaka markägare eller andra rättsinnehavare oskäliga olägenheter utan kompensation.

 

20 §

Utformning av generalplanen

     Generalplanen presenteras på en karta. Till planen hör också planbeteckningar och planbestämmelser.

     Till generalplanen fogas en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras verkningar samt motiven till lösningarna presenteras på det sätt som närmare bestäms genom landskapsförordning.

     Generalplanen kan innehålla bestämmelser som behövs när planområdet planeras, bebyggs eller annars används. Planbestämmelserna kan gälla särskild styrning av markanvändningen och byggandet, byggnadsrätt områdesvis och fastighetsvis, allmänna krav på vatten och avlopp samt tillfartsvägar eller liknande frågor.

     Om något område, byggnad eller byggnadsgrupp skall skyddas på grund av miljövärden eller kulturhistoriska värden skall det anges i generalplanen.

 

21 §

Generalplanens rättsverkningar

     Generalplanen skall tjäna till ledning när detaljplaner utarbetas och ändras samt när andra åtgärder vidtas för att reglera markanvändningen.

     I en generalplan kan det bestämmas att ett visst område får bebyggas i enlighet med generalplanen oberoende av bestämmelserna i 10 § om områden i behov av planläggning. Härvid skall områdets byggnadsrätt utredas och anges fastighetsvis.

 

22 §

Byggnadsinskränkningar och åtgärdsbegränsningar

     I generalplanen kan bestämmas att planområdet eller en del av planområdet inte får bebyggas så att genomförandet av generalplanen försvåras. I generalplanen kan också bestämmas att en åtgärd som förändrar landskapet inte får vidtas utan tillstånd enligt 69 §.

     Har ingen byggnadsinskränkning intagits i generalplanen skall tillstånd att uppföra en byggnad beviljas om ett förbud skulle orsaka sökanden betydande olägenhet och kommunen, eller något annat offentligt organ för vilket området är avsatt, inte löser in området eller betalar skälig ersättning för olägenheten. När olägenheten bedöms beaktas inte ändringar som inträffat i ägandeförhållandena efter att generalplanen antagits, om de inte har gjorts för att genomföra generalplanen.

     Bestämmelser om inlösnings- och ersättningsskyldighet till följd av inskränkningar och begränsningar enligt denna paragraf finns i 56 §.

 

23 §

Förbud när generalplan upprättas

     När frågan om att upprätta eller ändra en generalplan har väckts kan kommunen utfärda byggnadsförbud och åtgärdsbegränsning för området.

     Byggnadsförbud och åtgärdsbegränsning gäller i högst fem år men kan, om det finns synnerliga skäl, förlängas med två år. Landskapsregeringen kan på ansökan av kommunen av särskilda skäl därefter förlänga tiden med ytterligare högst tre år.

     Byggnadsförbud gäller också på ett område där en generalplan eller generalplaneändring har antagits till dess beslutet har vunnit laga kraft.

 

 

5 kap.
Detaljplan

 

24 §

Syftet med och behovet av detaljplan

     För den detaljerade regleringen av markanvändningen, byggandet och utvecklandet av områden upprättas en detaljplan. Detaljplanens syfte är att anvisa områden för olika ändamål och styra byggande och annan markanvändning på det sätt som de lokala förhållandena, stads- och landskapsbilden, den befintliga bebyggelsen, naturmiljön och principen om en hållbar utveckling samt andra mål för planen förutsätter.

     Detaljplanen skall upprättas och hållas aktuell i takt med kommunens utveckling eller då det finns behov att styra markanvändningen.

     En detaljplan i Mariehamn kan även benämnas stadsplan.

 

25 §

Antagandet av detaljplan

     Detaljplanen antas och ändras av kommunfullmäktige.

     Fullmäktiges beslutanderätt kan helt eller delvis överföras till kommunstyrelsen, byggnadsnämnden eller till annan nämnd eller tjänsteman som bereder planärenden.

 

26 §

Detaljplanens innehåll

     När en detaljplan upprättas skall antagen generalplan följas och hänsyn tas till de beslut och rekommendationer som landskapsregeringen utfärdat eller fattat med stöd av 11 §.

     När en detaljplan upprättas skall kommunen se till att

     1) marken utnyttjas på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt,

     2) trafiken, energiförsörjningen, vatten och avlopp, avfallshanteringen samt brand- och räddningsväsendet kan ordnas på ett säkert och ändamålsenligt och med tanke på miljön, naturresurserna och ekonomin hållbart sätt,

     3) det skapas en trivsam, trygg och sund livsmiljö,

     4) särskilt den bebyggda miljön och landskapet värnas och används på ett ändamålsenligt sätt,

     5) estetiska och kulturhistoriska värden inte påverkas mer än vad som är nödvändigt,

     6) det finns tillräckligt med mark för lekplatser, parker eller andra områden som lämpar sig för rekreation och att det i eller i nära anslutning till tomter som bebyggs med lokaler för daghem, skola eller liknande verksamhet finns tillräckligt med plats för lek och utevistelse samt

     7) skälig hänsyn tas till befintlig bebyggelse, bestående äganderättsförhållanden, fastighetsgränser, servitut, hävd och andra omständigheter som kan inverka på genomförandet av planen.

     I detaljplanen skall även antalet parkeringsplatser per fastighet framgå. Om så bestäms i detaljplanen kan kommunen anvisa och upplåta parkeringsplatser på skäligt avstånd från tomten. Kommunen kan debitera en fastställd avgift för detta.

     Närmare bestämmelser om innehållet i detaljplanen ges i landskapsförordning.

 

27 §

Utformning av detaljplanen

     Detaljplanen presenteras på en baskarta i skalan 1:2000 eller större. Kartan skall utvisa

     1) gränserna för det detaljplanerade området,

     2) gränserna för de olika områden som ingår i detaljplanen,

     3) de allmänna eller enskilda ändamål för vilka mark- eller vattenområden är planerade att användas,

     4) omfattningen av byggandet på de olika områdena och tomterna samt

     5) principer gällande byggnadernas läge och vid behov byggnadssättet.

     Till detaljplanen hör även planbeteckningar och planbestämmelser.

     Till detaljplanen fogas en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, motiven till lösningarna samt dess verkningar presenteras på ett sätt som närmare bestäms genom landskapsförordning.

     I detaljplanen kan bestämmelser utfärdas som behövs för att uppnå planens syfte och de krav som ställs på dess innehåll när det detaljplanerade området bebyggs eller annars används. Skall något område eller någon byggnad skyddas för att bevara stads- eller landskapsbilden, naturvärden, befintlig bebyggelse, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan bestämmelser om detta utfärdas i detaljplanen. Markägaren har rätt till kompensation om skyddsbestämmelsen vållar denne olägenhet som inte är ringa.

     I detaljplanen kan även de bestämmelser som behövs för att skydda byggnader och föremål som avses i landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse tas in.

 

28 §

Detaljplanens rättsverkningar

     Vid markanvändning och byggande skall bestämmelserna i antagen detaljplan följas.

     I detaljplanen kan uppförandet av en ny byggnad förbjudas under högst tre år om det är nödvändigt för genomförandet av planen.

 

29 §

Förbud när detaljplan upprättas

     När frågan om att upprätta eller ändra en detaljplan har väckts för ett område kan kommunen utfärda byggnadsförbud på området. På ett område med byggnadsförbud är också åtgärder som förändrar landskapet tillståndspliktiga på det sätt som bestäms i 69 §.

     Ett byggnadsförbud utfärdas för högst tre år för samma område men kan, om det finns synnerliga skäl, förlängas högst två gånger med ett år åt gången.

     Byggnadsförbud gäller också på ett område där en detaljplan eller detaljplaneändring har antagits till dess beslutet har vunnit laga kraft.

 

 

6 kap.
Planläggningsförfarande

 

30 §

Hörande i beredningsskedet

     När en plan utarbetas skall andra kommuner, myndigheter, juridiska personer och enskilda som berörs av förslaget ges tillfälle till samråd och att yttra sig antingen skriftligen eller muntligen när det är ändamålsenligt med tanke på planens syfte och betydelse.

     Syftet med hörandet är att förbättra beslutsunderlaget och ge möjligheter till insyn och påverkan. Resultatet av hörandet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas då planförslaget ställs ut.

 

31 §

Utställande av planförslag

     Innan en plan antas skall kommunen ställa ut förslaget under minst 30 dagar. Kommunmedlemmar och de som anges i 30 § 1 mom. har rätt att under utställningstiden skriftligen framföra synpunkter på planförslaget. Ett förslag till ändring av en detaljplan som har ringa verkningar behöver dock inte vara utställd under mer än 14 dagar.

     Meddelande om att planförslaget ställs ut skall senast sju dagar innan utställningen sändas i vanligt brev till kommuner som berörs av förslaget samt till markägare och andra av kommunen kända innehavare av mark inom planområdet. Ett meddelande behöver dock inte sändas om personen ifråga har godkänt planförslaget.

 

32 §

Meddelande om antagandet av en plan

     Information om antagandet av en plan skall utan dröjsmål sändas till de kommunmedlemmar och andra som skriftligen begärt det och samtidigt uppgett sin adress. Har flera personer undertecknat en skrivelse som innehåller en begäran om information behöver informationen enbart sändas till den första undertecknaren.

 

33 §

Markägares rätt att låta upprätta detaljplan

     En markägare har rätt att utarbeta ett förslag till detaljplan för sin egen mark. Innan planeringen påbörjas skall kommunen kontaktas. Kommunen skall fastställa målsättningar för planen, godkänna planläggare och se till att planområdet utgör en tillräckligt stor och ändamålsenlig helhet.

     Ett planförslag som utarbetas på markägarens försorg handläggs efter vederbörlig beredning i kommunen på samma sätt som en av kommunen utarbetad plan.

     Markägaren står för kostnaderna för upprättandet av planen samt för kommunens handläggningskostnader.

     En detaljplan som markägare låtit upprätta skall genomföras av de berörda markägarna i samråd med kommunen eller enligt särskild överenskommelse som anges i planen.

 

34 §

Ersättning för upprättande av plan

     Om en detaljplan eller ändring av en sådan tillgodoser i huvudsak ett enskilt intresse och har uppgjorts på initiativ av markägaren eller markinnehavaren, har kommunen rätt att av denne ta betalt för upprättandet och behandlingen av planen. Detsamma gäller en generalplan som upprättas huvudsakligen för att reglera fritidsbebyggelse.

 

 

7 kap.
Tomtindelning

 

35 §

Tomtindelning

     Ett område som ingår i ett byggnadskvarter indelas i detaljplanen i tomter, om detta är nödvändigt för att reglera markanvändningen (tomtindelning). Tomtindelningen skall om möjligt ta hänsyn till redan bestående äganderättsförhållanden. Tomtindelningen upprättas och antas separat eller i samband med detaljplanen. Över tomtindelningen görs en tomtindelningskarta som utvisar fastighetsbildningen. Tomtindelningen kan göras upp för en del av kvarteret om det inte hindrar eller försvårar en lämplig tomtindelning i kvarterets övriga delar.

     Bestämmelserna om tomtindelning är bindande endast inom Mariehamns stad. Inom övriga kommuner kan en riktgivande tomtindelning antas i samband med att detaljplanen görs.

 

36 §

Ändring och antagande av tomtindelning

     En tomtindelning kan ändras av staden på eget initiativ eller på begäran av markägare om tomtindelningen inte passar ihop med detaljplanen eller de rådande markägoförhållandena eller om den på annat sätt är olämplig eller om en ändring gynnar en lämplig reglering av kvarteret eller en del av det, eller när de tomtägare som berörs av ändringen är eniga om det.

     Bestämmelser om mindre justeringar ingår i fastighetsbildningslagen (FFS 554/1995).

     Beslut om tomtindelning och ändring av tomtindelning fattas av staden. När en tomtindelning bereds skall ägare och innehavare av området för tomtindelningen och angränsande fastigheter samt ägaren och innehavaren till en fastighet mittemot höras.

     En tomtindelning skall vara utställd i minst 14 dagar innan den antas, om inte de som har rätt att överklaga beslutet om antagandet av tomtindelningen skriftligen har godkänt förslaget.

 

37 §

Kostnaderna för tomtindelningen

     Om en tomtindelning upprättas eller ändras på markägarens ansökan och av i huvudsak enskilt intresse har staden rätt att ta betalt av markägaren för detta.

 

38 §

Tomtindelningens rättsverkningar

     En byggnad får inte uppföras i strid med en antagen tomtindelning.

     En tomtindelning skall ha antagits och tomten förts in i fastighetsregistret innan bygglov får beviljas på tomten. I kvarter där beslut fattats om ändring av tomtindelning får bygglov inte heller beviljas.

 

 

8 kap.
Gator och andra allmänna områden och anordningar

 

39 §

Anläggande, underhåll och renhållning av gata

     Kommunen skall anlägga, underhålla och sköta renhållningen av gatorna om inte annat följer av ingångna markanvändningsavtal eller av bestämmelserna i 33 § 4 mom. eller 44 §.

     Kommunen skall efterhand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planen ställa i ordning gatorna så att de kan användas för avsett ändamål och upplåta dem till allmänt bruk. Gatorna skall till utseende och skick stämma överens med kommunens antagna gaturitningar.

 

40 §

Tomtanslutning och infartsväg

     Fastighetsägaren ansvarar på egen bekostnad för byggandet av en tomtanslutning från kanten av en anlagd gatas körbana till sin fastighet.

     Om fastigheten bebyggs innan den gata som betjänar den har anlagts skall fastighetsägaren på egen bekostnad ordna en körbar infartsväg till tomten.

     Kommunen är skyldig att utan ersättning tillåta att ett lämpligt gatuområde som står till dess förfogande används för byggande av infartsvägen.

 

41 §

Flyttning av ledningar och konstruktioner

     Om en ledning, en anordning eller en konstruktion på allmänt område försvårar genomförandet av detaljplanen eller anläggandet av en gata eller inte passar in i landskapet eller stadsbilden, är ägaren eller innehavaren skyldig att flytta den till en av kommunen godkänd plats.

     Den i vars intresse flyttningen sker står för kostnaderna för flyttningen om inte annat överenskommits.

 

42 §

Anläggandet av andra allmänna områden

     Ett annat allmänt område än en gata som kommunen skall anlägga och som avsatts för kommunens behov skall anläggas när markanvändningen enligt detaljplanen förutsätter det. Detta gäller dock om inte kommunens ekonomiska situation motiverar att anläggandet skjuts upp för viss tid eller annat följer av ingångna markanvändningsavtal eller bestämmelserna i 33 § 4 mom. eller 44 §.

 

43 §

Placering av tekniska anordningar på annans mark

     Ägare och innehavare av en fastighet är skyldig att tillåta att allmänna eller enskilda ledningar eller anläggningar och konstruktioner som hör till ledningarna dras över fastigheten. En förutsättning är dock att ledningarna inte kan placeras på något annat tillfredsställande sätt till skäliga kostnader och att ledningsdragningen inte försvårar planläggningen eller genomförandet av en antagen plan. Kan sakägarna inte komma överens om hur ledningarna skall dras fattas beslutet av byggnadsnämnden.

     Fastighetens ägare och innehavare har rätt till ersättning för den olägenhet och skada som förorsakas av ledningarnas placering. Om överenskommelse inte nås om ersättningen avgörs saken i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter (expropriationslagen). Överenskommelsen binder också senare ägare av fastighet eller byggnad.

     Byggnadsnämnden fattar beslut om ändring av placeringen eller avlägsnandet av en ledning eller anordning enligt bestämmelserna i 160 § fastighetsbildningslagen.

     Fastighetsägaren är skyldig att tillåta att vägmärken, gatunamnskyltar samt andra anordningar för reglering av trafiken fästs på byggnad, port eller plank.

 

44 §

Överförande av genomförandeansvaret på markägaren eller markinnehavaren

     I en detaljplan som uppgjorts i huvudsak i enskilt intresse kan det tas in bestämmelser genom vilka ansvaret för anläggandet av vatten- och avlopp, en gata eller ett annat allmänt område helt eller delvis överförs på markägaren eller markinnehavaren. Om markägaren eller markinnehavaren inte uppfyller sina förpliktelser kan kommunen på dennes bekostnad genomföra planen.

 

 

9 kap.
Ersättning för anläggande av gata

 

45 §

Anläggningskostnader för ny gata

     Kommunen har rätt att ta betalt av tomtägaren för anläggandet av en ny gata. Det gatuområde som kostnaden beräknas på utgör, uttryckt i fulla kvadratmeter, åtta procent av det sammanlagda antal kvadratmeter som tomtens areal och våningsyta uppgår till.

     Anläggningskostnaden beräknas på den kostnad som anläggandet av en ytbelagd gata i medeltal kostar i kommunen och redovisas i en av kommunen fastställd taxa.

 

46 §

Betalningsskyldighet

     Är en tomt bebyggd huvudsakligen enligt detaljplanen uppkommer ersättningsskyldighet enligt 45 § då gatan eller gatudelen invid tomten upplåts till allmänt bruk. Är tomten inte bebyggd då gatan upplåts till allmänt bruk uppkommer ersättningsskyldigheten då tomtägaren beviljats bygglov för uppförande av en ny byggnad på tomten.

 

 

10 kap.
Överlåtelse och inlösen av mark

 

47 §

Kommunens rätt till enskilt vägområde

     När en enskild väg i en generalplan har avsatts till trafikled, har kommunen rätt att utan att ersätta markägaren upprusta vägområdet, dra och flytta ledningar samt upplåta vägen för allmänt bruk. Detta gäller bara om vägen under lång tid har använts av allmänheten, utlagts vid lantmäteriförrättning, av markägaren avsatts till väg i samband med planmässigt byggande eller på annat sätt av markägaren upplåtits till allmänt bruk.

 

48 §

Kommunens rätt till område för allmän väg

     Allmän väg som ingår i ett detaljplanerat område, övergår utan ersättning i kommunens ägo när detaljplanen träder i kraft.

 

49 §

Överföring av gatumark till kommunen

     När en detaljplan godkänns för ett område som saknat sådan, får kommunen genom en fastighetsförrättning enligt fastighetsbildningslagen i sin ägo ett gatuområde som den inte tidigare äger.

     Bestämmelser om ersättning för gatumark finns i 59 §.

 

50 §

Besittningstagande av gatuområde

     Kommunen får ta ett område enligt 49 § i sin besittning när byggandet av en gata anhängiggjorts eller marken annars behövs för avsett ändamål och en fastighetsförrättning för avskiljande av gatumark har inletts eller när kommunen enligt 59 § har betalat ersättning för marken.

     Finns det en byggnad eller någon annan värdefull anläggning på marken eller är marken nödvändig för användningen av en sådan anläggning, får marken inte tas i besittning förrän överenskommelse om ersättningen har ingåtts med markägaren eller en inlösningsförrättning har anhängiggjorts.

     Mark som kommer att ingå i ett gatuområde när detaljplanen ändras får kommunen ta över när inlösningsförrättningen har anhängiggjorts.

 

51 §

Kommunens och kommunalförbunds inlösningsrätt

     Mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänt område eller för byggnad för vilken kommunen eller ett kommunalförbund är huvudman samt annan mark som skall användas för annat än enskilt byggande får kommunen eller kommunalförbundet lösa in utan särskilt tillstånd.

 

52 §

Rätt att inlösa en byggnad eller en rätt som tillhör någon annan

     Finns det någon byggnad eller anläggning på mark som kommunen äger eller får lösa in eller besväras marken av nyttjande-, servituts- eller annan rätt får byggnaden eller rättigheten också lösas in.

     Utgör en byggnad eller anläggning som tillhör någon annan eller en nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt hinder för ägaren till en tomt att inom skälig tid bebygga tomten enligt detaljplanen, har tomtägaren rätt att lösa in anläggningen eller rättigheten på det sätt som sägs i fastighetsbildningslagen för inlösen av tomtdel, om inlösningen kan anses vara av vikt för genomförandet av detaljplanen. Tomtägaren har inte inlösningsrätt om inlösningsrätten enligt fastighetsbildningslagen tillhör någon annan än tomtägaren eller den byggnad, anläggning eller rätt som utgör hinder för byggandet har tillkommit efter att detaljplanen antagits.

 

53 §

Rätt till inlösen av mark med stöd av inlösningstillstånd

     Landskapsregeringen kan ge kommunen rätt att lösa obebyggd mark inom område med detalj- eller generalplan och inom område för vilket beslut om planläggning har fattats, om det inte finns tillräckligt med byggnadsmark till förfogande i kommunen och lösen anses nödvändigt för främjandet av allmän bostadsproduktion eller för annat byggande som bedrivs planmässigt av kommunen. Detsamma gäller bebyggd mark om byggnadernas värde är obetydligt i förhållande till markens värde. Tomter som bildats för enskild byggnadsverksamhet på inlöst mark skall inom skälig tid upplåtas för avsett ändamål.

     Landskapsregeringen kan ge kommunen tillstånd att på generalplanerat område lösa mark för trafikleder, samt mark som i generalplanen anvisats för allmänna behov om marken är avsedd att användas för kommunens egna anläggningar eller för andra kommunala behov.

     Landskapsregeringen kan även i andra fall, om det krävs av allmänna behov, bevilja kommunen tillstånd att genom expropriation förvärva fast egendom eller inskränka nyttjanderätten till sådan egendom när det gäller mark som ligger i kommunen.

 

54 §

Rätt till inlösen efter byggnadsuppmaning

     Om det är väsentligt för en kommuns utveckling att en tomt bebyggs enligt detaljplanen kan kommunstyrelsen uppmana tomtägaren eller tomtinnehavaren att bebygga tomten enligt detaljplanen. Om tomten fyra år efter byggnadsuppmaningen fortfarande inte har bebyggts enligt detaljplanen kan landskapsregeringen ge kommunen rätt att lösa in tomten. En förutsättning är dock att tomten är bebyggd med mindre än hälften av dess enligt detaljplanen tillåtna byggnadsrätt eller med beaktande av de på tomten befintliga byggnadernas användning eller läge inte är bebyggd huvudsakligen enligt detaljplanen. Anhållan om rätt att lösa in en tomt skall göras inom ett år efter utgången av här angiven tidsfrist.

     Byggnadsuppmaning får inte ges medan byggnadsförbud enligt 28 § 2 mom. eller 29 § gäller. Inte heller får byggnadsuppmaning ges till ägare eller innehavare av en tomt som i detaljplanen anvisats för byggande av bostadshus för högst två familjer, om det på tomten finns bostadshus som är i bruk. Träder ett byggnadsförbud i kraft sedan byggnadsuppmaning getts förfaller verkningarna av uppmaningen.

     Kommunen skall föra en offentlig förteckning över givna byggnadsuppmaningar. Har en fastighet, sedan byggnadsuppmaning för den har införts i förteckningen, övergått till en ny ägare eller innehavare gäller uppmaningen även denne. Kommunen skall informera tingsrätten då en byggnadsuppmaning ges, återkallas eller upphör samt då förpliktelsen har uppfyllts.

     Byggnadsuppmaning som givits i strid med denna paragraf är ogiltig.

 

55 §

Saneringsinlösen

     Landskapsregeringen kan ge kommunen tillstånd att lösa in ett byggnadskvarter eller ett annat område som ingår i detaljplanen om inlösningen är motiverad av det allmänna behovet och krävs för sanering eller förnyelse av ett större område.

 

56 §

Inlösnings- och ersättningsskyldighet

     Mark som enligt detalj- eller generalplanen inte skall användas för enskilt byggnads- eller annat enskilt ändamål och därför inte har något ekonomiskt värde för markägaren, är kommunen eller om marken anvisats för ett kommunalförbund, landskapet eller staten, kommunalförbundet, landskapet eller staten skyldig att lösa in om markägaren begär det eller ersätta den förlust begränsningen medför. Inlösningsskyldigheten gäller inte ett område som avses i 44 §, ett vägområde för allmän väg enligt 48 § och inte gatumark enligt 49 §.

     Har markägaren begärt att endast en del av dennes sammanhängande markområde skall inlösas har kommunen, kommunalförbundet, landskapet eller staten rätt att lösa in hela området.

 

57 §

Begränsning av inlösnings- och ersättningsskyldigheten

     Kommunen, kommunalförbundet, landskapet eller staten befrias från inlösnings- eller ersättningsskyldighet om området genom en ändring av detalj- eller generalplanen kan användas på ett sätt som medför skälig nytta för enskilda behov och frågan om inlösnings- eller ersättningsskyldigheten ännu inte har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

     När inlösnings- eller ersättningsskyldigheten avgörs beaktas inte de ändringar i ägarförhållandena och fastighetsindelningen som har inträffat efter att detalj- eller generalplanen antagits, om inte ändringarna har gjorts för att genomföra planen.

 

58 §

Inlösningsförfarande och bestämmande av ersättning

     Fullgör inte kommunen, kommunalförbundet eller landskapet sin inlösningsskyldighet, har sakägare rätt att framställa yrkande enligt 85 § i expropriationslagen. Också i övrigt iakttas expropriationslagen när inlösen verkställs eller ersättning bestäms med stöd av denna lag.

     Kan en antagen men ännu inte lagakraftvunnen ändring av en plan eller tomtindelning eller en påbörjad fastighetsförrättning inverka på expropriationsförfarandet får inlösnings- eller ersättningsfrågan inte avgöras förrän planändringen eller tomtindelningen vunnit laga kraft eller fastighetsförrättningen avslutats.

 

 

11 kap.
Ersättning för genomförande av generalplaner och detaljplaner

 

59 §

Gatumark för vilken ersättning betalas

     Kommunen är skyldig att betala markägaren ersättning för gatumark som enligt 49 § övergår i kommunens ägo om det överlåtna områdets areal överstiger 20 procent av den mark ägaren innehar på det detaljplanerade området i fråga. När ersättningsskyldigheten bestäms beaktas inte områden som i detaljplanen avsatts till jord- och skogsbruksområde eller vattenområde.

     Vid beräkningen av ersättningens storlek tillämpas ersättningsgrunderna i expropriationslagen.

     I andra fall än sådana som avses i 49 § är kommunen skyldig att betala markägaren ersättning enligt de i expropriationslagen stadgade ersättningsgrunderna.

     Markägaren har dock inte rätt till ersättning för mark enligt 47 § på vilken det finns en enskild väg som har bestämts vid en lantmäteriförrättning eller använts under lång tid eller för mark som ägaren avsatt till väg i samband med planmässigt byggande, om marken i detaljplanen är avsatt till gatumark.

 

60 §

Ersättning för genomförande av detaljplaner

     Markägaren har rätt till ersättning för byggnader, träd, planteringar och anläggningar på områden som övergår till kommunen.

     Om överförandet av ett område till kommunen som enligt 59 § 1 mom. inte skall ersättas vållar markägaren skada såsom förlust av tomt eller grustäkt och detta med hänsyn till omständigheterna anses oskäligt, skall kommunen ersätta skadan. Ersättning skall även utgå om en rätt som hänför sig till området förfaller och detta vållar innehavaren av rätten skada.          Olägenheter eller skador som genomförandet av en detaljplan orsakar markägaren är kommunen skyldig att ersätta så snart omfattningen av skadan fastställts.

 

61 §

Upphörande av rättigheter som hänför sig till gatuområden

     När ett gatuområde enligt 49 § övergår i kommunens ägo, förfaller inteckning, panträtt, rättighet som gäller enskilda vägar, arrenderätt, sytning, skogsavverkningsrätt och rätt till marktäkt eller andra jämförbara rättigheter som hänför sig till området. I samband med att ett gatuområde bildas till fastighet kan det bestämmas att arrenderätt skall förbli i kraft, om det inte försvårar användningen av området som gata. Andra särskilda rättigheter eller servitut förblir i kraft, om de inte upphävs vid förrättningen. Ovanstående gäller också när ett område inom ett i 49 § avsett detaljplaneområde som redan tidigare är i kommunens ägo och har anvisats som gatuområde bildas till allmänt område. Ett gatuområde som bildats till allmänt område får användas för trafik trots att vägrätten upphört att gälla.

     Om den registerenhet, till vilken det i 1 mom. avsedda gatuområdet hörde, svarade för en fordran och till områdets ägare betalas ersättning, har innehavaren av fordringen samma rätt till ersättningen som han eller hon hade till registerenheten. Kommunen är skyldig att ersätta skada som orsakas innehavaren av en rättighet på grund av att rättigheten som hänför sig till ett gatuområde som redan tidigare tillhört kommunen upphör att gälla.

 

62 §

Bestämmelser om ersättning

     Kommunen och markägaren kan ingå avtal om genomförande av detaljplan samt om ersättningar. Ingås inget avtal om ersättning avgörs saken enligt bestämmelserna i expropriationslagen.

     Avtal om genomförande av detaljplan samt om ersättning binder även fastighetens senare ägare.

 

 

12 kap.
Allmänna förutsättningar för byggande

 

63 §

Allmänna krav på tomter

     En tomt skall vara tekniskt och funktionellt lämplig för sitt ändamål och utanför planerat område minst 2000 kvadratmeter stor, såvida inte byggnadsnämnden av synnerliga skäl tillåter bebyggande på en mindre tomt.

     Vid anordnande av tomter skall hänsyn tas till stads- eller landskapsbilden samt till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten skall anordnas så att betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer och att risken för olycksfall begränsas. Personer med funktionshinder skall kunna komma till bebyggelsen och på annat sätt använda tomten om det är möjligt med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt.

     Bestämmelser om avståndet från olika slags byggnader till fastighetens och tomtens gränser utfärdas genom landskapsförordning.

     På ett detaljplanerat område avgörs tomtens lämplighet i detaljplanen.

 

64 §

Krav på byggnader och deras placering

     Byggnaderna skall utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och som genererar minsta möjliga negativa miljöpåverkan.

     Byggnaderna skall uppfylla grundläggande krav på bärförmåga, stadga och beständighet i konstruktionerna, brandskydd, ventilation och fuktskydd, hygien, möjligheten att hantera avfall, miljö- och hälsoskydd, användningssäkerhet, bullerskydd, energihushållning och värmeisolering.

     I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna områden skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder undanröjas i den utsträckning som följer av bestämmelser meddelade med stöd av denna lag.

     Byggnaden skall motsvara sitt ändamål samt vara lätt att reparera och underhålla.

     Vid reparationer och ändringar skall byggnadens egenskaper och särdrag samt byggnadens lämplighet för den planerade användningen beaktas. Ändringar får inte leda till att säkerheten eller hälsan för de som använder byggnaden äventyras.

     Särskilda värden ur historisk, kulturhistorisk eller estetisk synpunkt, som grundas på fackmässiga bedömningar, skall skyddas.

 

 

13 kap.
Lov och tillstånd

 

65 §

Bygglov

     Bygglov krävs för att

     1) uppföra byggnader,

     2) göra tillbyggnader,

     3) inreda eller använda byggnad eller del av byggnad för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats,

     4) göra väsentliga ändringar av byggnads fasader eller tak,

     5) göra väsentliga ändringar av byggnad på sätt som påverkar konstruktion eller anordning för stadga eller säkerhet,

     6) uppföra eller bygga om eldstad, rökkanal eller hissar i byggnad.

     Byggnadsnämnden kan bevilja bygglov för en tillfällig byggnad för högst fem år. En tillfällig byggnad behöver inte uppfylla alla de krav som ställs i denna lag på en byggnad och dess konstruktioner. Byggnaden skall dock uppfylla de grundläggande kraven på hållfasthet, brandskydd och hygien.

 

66 §

Bygglov för konstruktioner och anläggningar

     Bygglov krävs för uppförandet eller placeringen av följande konstruktioner och anläggningar:

     1) nöjespark, idrottsplats eller campingplats,

     2) skjutbana eller motorbana avsedd att vara tillgänglig för allmänheten eller för sammanslutning av privatpersoner,

     3) småbåtshamn med plats för flera än 10 båtar,

     4) fast cistern eller liknande anordning med en volym överstigande 10 kubikmeter,

     5) mast med en höjd över 25 meter,

     6) torn avsett att vara tillgängligt för allmänheten,

     7) vindkraftverk som är avsett att betjäna flera än tre hushåll,

     8) uppförande av plank eller mur med en höjd överstigande 1,5 meter om planket eller muren placeras närmare tomtgränsen än fem meter,

     9) uppställande av husvagn, buss eller liknande fordon på annan plats än campingplats för en tid överstigande två månader om syftet är att fordonet under denna tid eller en del av tiden skall användas som bostad, affärslokal eller liknande samt

     10) fast angöring av fartyg eller anläggning på vatten om avsikten är att använda fartyget eller anläggningen som bostad eller för näringsverksamhet eller för liknande ändamål för en tid överstigande två månader.

 

67 §

Undantag från lovsbestämmelserna

     Bygglov krävs inte inom detaljplanerat område då fråga är om att uppföra friliggande komplementbyggnader, om byggnadernas sammanlagda byggnadsyta inte är större än 10 kvadratmeter, taknockshöjden inte är högre än 3,0 meter och byggnaderna inte placeras närmare tomtgränsen än 5 meter om inte annat angivits i detalj- eller stadsplan. Inte heller krävs bygglov för att anordna skärmtak med en största area av 12 kvadratmeter i anslutning till huvudbyggnad eller för att uppföra en mur eller plank som inte är högre än 1,8 meter för att anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset.

     Utanför detaljplanerat område krävs inte heller bygglov för att uppföra friliggande carport med en byggnadsyta på högst 30 kvadratmeter, uppföra komplementbyggnader som avses i 1 mom. med en sammanlagd byggnadsyta av högst 15 kvadratmeter, anordna skärmtak som avses i 1 mom. med en största area av 15 kvadratmeter eller för att glasa in en uteplats under skärmtak.

     Ovannämnda konstruktioner får inte utan grannarnas medgivande placeras närmare tomtgränsen än 5 meter såvida inte annat följer av bestämmelser i en antagen plan.

     Kommunen kan i byggnadsordningen, med avvikelse från bestämmelserna i 65 och 66 §§, bestämma att ekonomi- eller förrådsbyggnader får uppföras utan bygglov utanför detaljplanerat område efter det att en anmälan har gjorts till byggnadsnämnden.

     Byggandet får påbörjas om inte byggnadsnämnden inom 14 dagar från mottagandet av anmälan meddelar att bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.

 

68 §

Rivning

     Senast två månader innan en byggnad som omfattas av bygglovsplikt rivs skall en rivningsanmälan lämnas till byggnadsnämnden.

     Byggnadsnämnden eller någon av nämnden utsedd person eller myndighet har rätt att göra inspektioner och mätningar i byggnaden för att dokumentera den innan den rivs.

     Byggnader eller byggnadsdelar som omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller har förklarats skyddade enligt landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse får inte rivas.

 

69 §

Tillstånd för miljöåtgärder

     Markarbeten och trädfällning eller någon annan härmed jämförbar åtgärd som försvårar områdets användning för avsett ändamål eller väsentligt förändrar landskapet får inte vidtas utan byggnadsnämndens tillstånd på ett detaljplanerat område, på ett generalplanerat område om det bestämts i generalplan eller på ett område belagt med byggnadsförbud.

     Tillstånd behövs inte för arbeten som är nödvändiga för att förverkliga general- eller detaljplanen eller som överensstämmer med ett beviljat bygglov.

     Tillstånd behövs inte heller om åtgärden baserar sig på en fastställd vägplan.

 

70 §

Ansökan om lov och tillstånd

     Ansökan om bygglov och tillstånd för miljöåtgärder samt rivningsanmälan görs skriftligen hos byggnadsnämnden.

     Till ansökan fogas de ritningar, beskrivningar och övriga handlingar som behövs för prövningen. Är ansökningshandlingarna ofullständiga får byggnadsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom viss tid.

     Närmare bestämmelser om ansökan om och förutsättningar för tillstånd och om de handlingar som behövs för prövningen utfärdas genom landskapsförordning.

 

71 §

Handläggning av bygglov

     Ansökan om bygglov skall beviljas om åtgärden inte strider mot antagen plan, denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser.

     Om byggnadsnämnden har anledning att anta att en åtgärd som kräver lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet, skall nämnden upplysa sökanden om detta.

     Om åtgärden innebär avvikelser från detalj- eller generalplanen kan ansökan om bygglov bifallas om avvikelserna är förenliga med planens syften eller det föreligger särskilda skäl att medge avvikelser. Detsamma gäller inom områden i behov av planläggning och på områden där byggnads- eller åtgärdsbegränsning gäller. Innan ett sådant ärende avgörs skall berörda grannar ges tillfälle att skriftligen inkomma med synpunkter. Grannarna underrättas av kommunen.

     Finner byggnadsnämnden skäl till avslag skall dessa motiveras i beslutet.

     Ett bygglov kan behandlas i flera etapper. Om ansökan godkänns utan huvudritningar skall huvudritningarna inlämnas för godkännande innan projektet påbörjas.

     I bygglovet kan det bestämmas att specialritningar över olika arbetsskeden skall inlämnas till byggnadsnämnden innan arbetet påbörjas.

     Bygglov kan förenas med föreskrifter om arbetets utförande. I bygglov för tillbyggnad, ombyggnad eller med ombyggnad jämförbar konstruktionsändring får föreskrifter bara ges beträffande den del av byggnaden som är föremål för de byggnadsåtgärder som man avser att utföra.

     Om det finns utrymmen i byggnaden som skall användas som offentliga samlingsutrymmen skall byggnadsnämnden i samband med beviljandet av bygglov bestämma det högsta antal personer som samtidigt får vistas i utrymmena.

 

72 §

Syn och hörande av granne

     Innan en ansökan om bygglov avgörs skall syn hållas på platsen om detta inte är uppenbart onödigt. På icke detaljplanerat område och på planerat område där beviljandet av bygglovet innebär avvikelser från planen skall grannarna kallas till synen om det inte med beaktande av projektets ringa betydelse eller läge är uppenbart onödigt.

     Kallelsen skall senast sju dagar innan synen sändas i vanligt brev till grannarna.

     Om grannarna inte är kända eller inte utan svårighet kan anträffas eller om det är fler än tio grannar som skall höras, kan delgivning ske genom kungörelse.

 

73 §

Särskilda förutsättningar för bygglov inom områden i behov av planläggning

     Beviljandet av bygglov på ett område i behov av planläggning förutsätter att byggandet inte förorsakar olägenhet med tanke på planläggningens målsättning eller annan reglering av markanvändningen.

     Trots bestämmelserna i 1 mom. får byggande ske på en tomt som anvisats i en generalplan enligt bestämmelsen i 21 § 2 mom.

 

74 §

Tillståndets giltighetstid och förlängning

     Har byggnadsarbetet inte påbörjats inom tre år eller slutförts inom fem år förfaller tillståndet. Ett tillstånd till annan åtgärd än bygglov upphör om åtgärden inte har slutförts inom tre år. Tidsfristerna börjar löpa när tillståndet vinner laga kraft.

     Byggnadsnämnden kan förlänga tillståndets giltighetstid för påbörjandet av arbetet med högst två år i taget. För slutförande av arbetet kan tidsfristerna förlängas med två år åt gången samtidigt som byggnadsnämnden kan kräva att vissa delar av byggnadsarbetet slutförs inom viss tid.

 

75 §

Rätt att påbörja arbeten

     Byggnadsnämnden kan ge tillstånd att påbörja ett byggnadsarbete eller vidta en annan åtgärd innan tillståndet har vunnit laga kraft.

     Sökanden skall ställa en godtagbar säkerhet för ersättande av de olägenheter, skador och kostnader som upphävandet av beslutet eller en ändring av tillståndet kan förorsaka. Besvärsmyndigheten kan dock förbjuda att beslutet verkställs.

     Skyldigheten att ställa säkerhet gäller inte landskapet, kommuner och kommunalförbund.

 

76 §

Meddelande om bygglov och tillståndsbeslut

     Ett bygglov eller tillståndsbeslut av byggnadsnämnden skall tillkänna­ges genom anslag. Detsamma gäller ett beslut av landskapsregeringen eller Ålands förvaltningsdomstol.

     Den som saken gäller anses ha fått del av beslutet när det meddelades. Tillståndsbeslutet skall ha inlämnats till posten för befordran till sökanden eller granne som begärt att få beslutet eller hörts i beredningsskedet senast dagen innan beslutet har anslagits.

 

 

14 kap.
Ansvar vid byggandet och utförande av byggnadsarbetet

 

77 §

Byggherrens ansvar

     Den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads- eller rivningsprojekt (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt bestämmelser meddelade med stöd av lagen samt enligt beviljade tillstånd. Byggherren skall se till att arbetena planeras och utförs under kompetent ledning, att kontroll av arbetet sker samt att arbetena planeras och utförs med aktsamhet så att personer och egendom inte skadas.

 

78 §

Planering av byggnadsprojekt

     Vid planeringen av byggnadsprojekt som byggnadsnämnden bedömer vara tekniskt krävande skall det finnas en projektledare som tillsammans med projektörerna ansvarar för helhetsplaneringen och dess kvalitet och som ser till att projekthandlingar och specialhandlingar utgör en helhet.

     Projekthandlingarna för ett byggnadsprojekt skall utarbetas så att de uppfyller kraven i denna lag och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

     Den ansvariga för respektive specialhandling skall se till att specialhandlingen uppfyller gällande krav. Har en specialhandling utarbetats av flera personer skall en av personerna utses som ansvarig för specialområdet.

 

79 §

Tillsyn och organisering av byggnadsarbetet

     Bestämmelser om utmärkning samt kontroll av byggnadens plats och höjdläge samt om vilka syner som skall göras under byggnadstiden utfärdas i bygglovet.

     Byggnadsnämnden kan i bygglovet vidare föreskriva att en utredning skall inlämnas över behövliga specialhandlingar och projektörer, vem som ansvarar för respektive byggnadsskede, vilka arbetsmetoder som skall användas och hur byggnadsarbetet organiseras som helhet och kontrolleras. Kontroller kan utföras genom egenkontroll, av fristående sakkunniga eller av byggnadsnämnden. Alla kontroller skall dokumenteras skriftligen.

     En byggnad får inte tas i bruk innan det godkänts vid en ibruktagningssyn.

     Närmare bestämmelser om övervakning och inspektioner under byggnadstiden kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

80 §

Byggarbetsledning

     Vid byggnadsarbete som kräver bygglov skall det finnas en ansvarig arbetsledare som ansvarar för utförandet av arbetet och dess kvalitet, leder byggnadsarbetet och ser till att det utförs i enlighet med gällande krav och det beviljade tillståndet. Byggnadsnämnden kan kräva att det också utses en särskild arbetsledare för specialområden.

     Den ansvarige arbetsledaren och arbetsledaren för ett specialområde godkänns av kommunens byggnadsnämnd. Byggnadsarbetet får inte påbörjas innan en ansvarig arbetsledare har godkänts. Godkännandet skall återkallas och arbetet avbrytas till dess att en ny arbetsledare har godkänts om det är motiverat på grund av att uppgifterna försummats eller av någon annan motsvarande orsak.

     En ansvarig arbetsledare krävs också för anmälningspliktiga rivnings­arbeten.

 

81 §

Uppgifternas svårighetsgrad och behörigheten för dem som deltar i byggprojekt

     Den som utarbetar projekthandlingar och special­handlingar samt den ansvarige arbetsledaren för byggnadsarbete och arbetsledaren för ett specialområde skall ha den utbildning och erfarenhet som byggprojektets art och uppgiftens svårighetsgrad förutsätter.

     Den behörighet som planeringen kräver bedöms utifrån byggnadens avsedda ändamål, belastningarna och brandriskerna, planerings-, kalkylerings- och dimensioneringsmetoderna samt miljökraven. Dessutom bedöms den behörighet som ledningen av byggnadsarbetet kräver utgående från byggnadsförhållandena och de specialmetoder som används i arbetet.

     Planerings- och arbetsledningsuppgifter kan indelas i svårighetsklasser för bestämmandet av den minimibehörighet som behövs. Bestämmelser om minimibehörigheten kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

82 §

Byggnadsnämndens tillsyn

     Kommunens byggnadsnämnd skall övervaka byggandet med tanke på det allmänna intresset och se till att det som bestämts i denna lag och med stöd av den följs vid byggandet.

     När tillsynsuppgiftens omfattning och art bedöms skall byggnadsprojektets svårighetsgrad, sakkunskapen och yrkesskickligheten hos tillståndssökanden och de personer som ansvarar för planeringen och genomförandet av projektet samt övriga omständigheter som inverkar på behovet av tillsyn beaktas.

 

83 §

Bruks- och underhållsanvisning

     Vid nybyggnad eller mer omfattande renovering av en byggnad som används för permanent boende eller arbete skall en bruks- och underhållsanvisning utarbetas.

     Bruks- och underhållsanvisningen skall innehålla anvisningar som behövs för att byggnaden skall kunna användas och underhållas på rätt sätt.

     Byggnadsinspektören övervakar att bruks- och underhållsanvisningen är klar vid slutsynen och överlämnas till byggnadens ägare.

 

84 §

Byggprodukters egenskaper

     En byggprodukt som är avsedd att permanent ingå i en byggnad skall ha sådana egenskaper att byggnaden, om den är planerad, byggd och underhållen på rätt sätt, under sin ekonomiska livslängd uppfyller väsentliga krav på en byggnad.

     En byggprodukt är lämplig för användning i byggnadsverk om den är försedd med behörig CE-märkning och installeras och används på tänkt sätt.

 

 

15 kap.
Servitut

 

85 §

Byggnadsservitut

     För en tomt eller en fastighet kan en bestående rätt som belastar en annan fastighet och som ger rätt att använda en byggnad eller konstruktion eller att vidta en därmed jämförbar åtgärd stiftas (byggnadsservitut). Stiftandet av ett servitut förutsätter ett skriftligt avtal mellan parterna. Ett byggnadsservitut kan stiftas för kommunens eller en kommunal inrättnings behov eller för behov i anslutning till byggande av samhällsteknik också i sådana fall där servitutsrätten inte hänför sig till en tomt eller en fastighet som är byggplats.

     Ett byggnadsservitut får stiftas, om det gagnar ett funktionellt byggande eller en funktionell användning av fastigheten, servitutet är nödvändigt för innehavaren av servitutsrätten och det inte leder till betydande olägenhet för den belastade fastigheten.

     Ett byggnadsservitut kan av särskild skäl också stiftas för en viss bestämd tid.

     Beslut om stiftande, ändring och upphävande av byggnadsservitut fattas av byggnadsnämnden. Bestämmelser om olika typer av servitut och om registrering av servitut ges i landskapsförordning.

 

86 §

Tvångsservitut

     Om detaljplanen förutsätter ett byggnadsservitut kan servitutet stiftas trots att de som saken gäller inte kommer överens om servitutet när det gäller

     1) att ordna utrymmen för skyddsrum, bilparkering och avfallshantering i byggnaden,

     2) att ordna trafikförbindelse till byggnaden för en annan fastighet eller för allmän gångtrafik, om inte detaljplanen eller tomtindelningen annars kan genomföras på något skäligt sätt, samt

     3) att stöda byggnadsdelar som är belägna på gränsen mellan fastigheterna invid grannfastigheten eller för att uppföra eller utnyttja en gemensam vägg.

     Ett servitut som avses i denna paragraf kan också stiftas för kommunen eller en inrättning som innehas av kommunen.

     Bestämmelser om andra servitut som detaljplanen förutsätter ingår i fastighetsbildningslagen.

 

87 §

Servitutsreglering

     Ett byggnadsservitut kan ändras eller upphävas, om sakägarna kommer överens om det och åtgärden inte försvårar ett funktionellt byggande, en funktionell skötsel av fastigheten eller genomförandet av detaljplanen.

     Ett byggnadsservitut får ändras eller upphävas utan samtycke av innehavaren av servitutsrätten, om

     1) servitutet på grund av förändrade förhållanden har blivit onödigt eller har förlorat en stor del av sin betydelse,

     2) den olägenhet som servitutet orsakar den belastade fastigheten har blivit oskälig och ändringen eller upphävandet av servitutet inte orsakar innehavaren av servitutsrätten betydande olägenhet, eller

     3) servitutet betydligt försvårar genomförandet av detaljplanen.

     Om överenskommelse inte nås om ersättning för ett byggnadsservitut eller för ändring eller upphävandet av det, avgörs ärendet i enlighet med expropriationslagen.

 

 

16 kap.
Vård av den bebyggda miljön

 

88 §

Underhåll av byggnader

     En byggnad och dess omgivning skall hållas i sådant skick att den uppfyller sanitära krav, krav på säkerhet och användbarhet och inte leder till miljöolägenheter eller avsevärt förfular omgivningen.

     Vid användningen och underhållet av en byggnad som skall skyddas enligt en plan eller som skyddats med stöd av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall dessutom syftet med byggnadsskyddet beaktas.

     Om underhållet försummas kan byggnadsnämnden bestämma att byggnaden skall repareras eller dess omgivning snyggas upp. Innan reparationsuppmaning ges kan byggnadsnämnden kräva att byggnadens ägare dokumenterar byggnadens skick och vilka reparationer som är uppenbart nödvändiga med tanke på personers hälsa eller säkerhet. Om byggnaden utgör en uppenbar fara för personers säkerhet kan byggnadsnämnden fatta beslut om att byggnaden inte får användas eller att den skall rivas.

 

89 §

Oavslutat byggnadsarbete och övergivna byggnader

     Om ett påbörjat byggnadsarbete eller en annan åtgärd som kräver lov inte slutförts innan tillståndet förfaller skall ägaren till fastigheten åläggas att inom viss tid slutföra arbetet eller vidta de åtgärder som är nödvändiga med tanke på hälsan, säkerheten eller de olägenheter som orsakas miljön.

     Om en byggnad eller annan anläggning är förfallen eller skadad och inte sätts i stånd inom skälig tid får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom viss tid riva byggnaden eller anläggningen.

 

90 §

Vård av den bebyggda miljön

     Den bebyggda miljön skall hållas i snyggt skick och överensstämma med bygglovet.

     De områden som anvisats för planteringar, lekplatser eller andra områden som avsatts till de boendes trivsel får inte inskränkas. Trafikförbindelser som är avsedda för utrycknings- eller servicefordon skall hållas i körbart skick.

     En tomt eller annat område med detaljplan får inte användas för upplagring som avsevärt stör eller förfular omgivningen.

 

 

17 kap.
Tvångsmedel, straff och andra påföljder

 

91 §

Planläggningsförordnande

     Om det finns skäl att upprätta eller ändra en byggnadsordning, detaljplan, generalplan eller kommunöversikt och kommunen inte vidtar behövliga åtgärder kan landskapsregeringen, efter samråd med kommunen, utsätta en tidsfrist inom vilken kommunen skall ha utfört åtgärden.

     Om ett planläggningsförordnande inte iakttas kan landskapsregeringen vid vite förelägga kommunen att utföra planläggningen.

 

92 §

Marknadstillsyn

     Landskapsregeringen eller en av landskapsregeringen tillsatt myndighet fungerar som marknadstillsynsmyndighet enligt byggproduktdirektivet.

     Om det finns skäl att misstänka att CE-märkningen av en byggprodukt är oriktig kan marknadstillsynsmyndigheten förbjuda att produkten säljs, överlåts eller används vid byggande.

     Den som importerar eller tillverkar en byggprodukt svarar för de kostnader som förorsakas av en utredning som visat sig vara motiverad.

     Kommunens byggnadsinspektör skall kontrollera användningen av byggprodukter och underrätta marknadstillsynsmyndigheten om missförhållanden som iakttagits i samband med användningen av CE-märkningen.

 

93 §

Tvångsmedel

     Den som handlar i strid med denna lag eller med bestämmelser eller beslut som har meddelats med stöd av lagen kan av byggnadsinspektören förbjudas att fortsätta med den rättsstridiga verksamheten eller uppmanas att fullgöra sina skyldigheter inom utsatt tid.

     Byggnadsnämnden skall utan dröjsmål uppta ärendet till behandling. Byggnadsnämnden kan förena förbud och åläggande som meddelats med stöd av 1 mom. med vite eller hot om utförande av det försummade på den försumliges bekostnad. Tvångsåtgärder vidtas dock inte om det begångna felet är ringa.

     Polisen är skyldig att ge handräckning om det är nödvändigt för att avbryta en rättsstridig åtgärd som avses i denna paragraf.

     Samma befogenheter som byggnadsinspektören och -nämnden har i tillämpliga delar marknadstillsynsmyndigheten.

 

94 §

Inspektionsrätt

     För att sköta ett tillsynsuppdrag enligt denna lag har byggnadsnämnden och byggnadsinspektören rätt att få tillträde till byggnadsobjekt och där utföra granskningar och undersökningar.

     Finns det grundad anledning att misstänka att bestämmelser eller förbud som gäller byggande har överträtts eller byggnaders underhåll har eftersatts har byggnadsnämnden och byggnadsinspektören rätt att få tillträde till byggnaden och däri befintliga bostäder.

     Marknadstillsynsmyndigheten har rätt att i en affär, ett lager samt i importörens och tillverkarens lokaler få inspektera en byggprodukt, handlingar som gäller tillverkningen och andra handlingar samt material som behövs för att bedöma produkten.

 

95 §

Byggnadsbrott

     Den som utan tillstånd eller anmälan som förutsätts i denna lag börjar bygga eller vidtar någon annan åtgärd eller försummar sin skyldighet på ett sätt som strider mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den skall för byggnadsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

     Byggnadsnämnden skall göra polisanmälan om inte gärningen eller försummelsen med tanke på omständigheterna skall betraktas som ringa och det allmänna intresset inte kräver väckande av åtal.

 

 

18 kap.
Ändringssökande

 

96 §

Överklagande av ärenden gällande bygglov och andra tillstånd

     Beslut som fattats av byggnadsnämnden eller av en annan kommunal myndighet i ärenden gällande bygglov eller andra tillståndsärenden med stöd av denna lag överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Besvär över beslut som fattats av landskapsregeringen får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Besvärsrätt har

     1) den beslutet gäller

     2) den vars rätt, skyldighet eller fördel beslutet påverkar,

     3) ägaren och innehavaren av en invid eller mittemot belägen fastighet eller område och

     4) kommunen

     Landskapsregeringen har besvärsrätt över beslut som berör ett område för vilket landskapsregeringen har utfärdat planläggningsförordnande enligt 91 § eller gjort upp rekommendationer till stöd för den kommunala markplaneringen enligt 11 §.

     En myndighet som fattat ett beslut enligt denna lag har besvärsrätt över förvaltningsdomstolens beslut. På ändringssökande tillämpas i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).

     Besvär över byggnadsnämndens beslut om bygglov eller tillstånd för miljöåtgärder skall framföras inom 30 dagar efter att beslutet meddelats.

 

97 §

Omprövning

     Den som är missnöjd med ett beslut som fattats av byggnadsinspektören kan skriftligen begära att byggnadsnämnden omprövar beslutet.

     Yrkandet skall ha inkommit till byggnadsnämnden senast 14 dagar efter att beslutet meddelades. Ett yrkande skall utan dröjsmål upptas till behandling i byggnadsnämnden.

 

98 §

Överklagande av beslut om antagande, ändring eller upphävande av planer och byggnadsordningar

     Ändring i ett beslut som gäller antagande, ändring eller upphävande av en generalplan, en detaljplan eller en byggnadsordning söks hos Ålands förvaltningsdomstol genom besvär på det sätt som bestäms i kommunallagen. Rättelseyrkande enligt kommunallagen tillämpas dock inte på antagandet av en detaljplan ens när beslutanderätten  har överförts på kommunstyrelsen eller en nämnd på det sätt som bestäms i 25 §.

     Besvärsrätt har, utöver vad som sägs i 113 § kommunallagen om kommunmedlemmars besvärsrätt, landskapsregeringen och, i ärenden som hör till dess verksamhetsområde, en i landskapet registrerad sammanslutning.

 

 

19 kap.
Särskilda bestämmelser

 

99 §

Tillstånds- och tillsynsavgift

     Den som söker bygglov, annat tillstånd eller gör en anmälan gällande byggande är skyldig att betala en avgift till kommunen enligt en taxa som fastställs av kommunfullmäktige. Avgiften får tas ut i förväg och är avsedd att täcka kommunens kostnader för gransknings- och tillsynsuppgifter och för andra uppgifter som orsakas av ansökan eller anmälan. Om vissa av nämna uppgifter inte genomförs skall kommunen återbetala motsvarande del av avgiften.

     Kommun har även rätt att av byggherren ta ut en avgift för gransknings- och utredningsuppgifter som orsakats av byggande utan tillstånd eller på grund av att en föreskriven byggnadsåtgärd har underlåtits.

 

100 §

Adressnummerskylt och vägnamnsskylt

     Ägaren eller innehavaren av en byggnad är skyldig att sätta upp en adressnummerskylt på ett från gatan eller vägen synligt ställe.

     Kommunen eller väghållaren har också rätt att sätta upp vägnamnsskyltar på fastigheten.

 

101 §

Verkställbarheten av beslut

     Kommunstyrelsen kan efter besvärstidens utgång bestämma att en generalplan eller detaljplan träder i kraft för den del av planområdet som inte berörs av inlämnade besvär. Kommunen skall delge besvärsmyndigheten detta beslut.

     I ett beslut om antagande av byggnadsordning, tomtindelning, byggnadsförbud eller en åtgärdsbegränsning kan det bestämmas att beslutet skall träda i kraft innan det vunnit laga kraft. Besvärsmyndigheten kan förbjuda att ovannämnda beslut verkställs.

 

102 §

Ändring av byggnadsplaneväg till gata

     Ett byggnadsplanevägområde, som med stöd av tidigare lag har tagits i besittning av kommunen övergår till kommunen när denna lag träder i kraft. Vid dess fastighetsbildning tillämpas fastighetsbildningslagen och området antecknas i fastighetsregistret som ett allmänt område.

     Ett byggnadsplanevägområde som inte tagits i besittning när denna lag träder i kraft övergår i kommunens ägo enligt 50 §.

 

103 §

Övergångs- och ikraftträdelsebestämmelser

     Denna lag träder i kraft den...

     Genom denna lag upphävs byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland, landskapsförordningen (2004:59) om tillämpning av vissa byggbestäm­melser som ingår i Finlands byggbestämmelsesamling samt landskapslagen (1995:23) om kommunöversikt.

     Gällande byggnadsordningar, byggnadsförbud, taxor och instruktioner förblir i kraft tills vidare med undantag av de bestämmelser som inte överensstämmer med denna lag.

     Hänvisning i annan lagstiftning till byggnadslagen avser efter denna lags ikraftträdande en hänvisning till denna lag.

      Ärenden som har påbörjats innan denna lag träder i kraft behandlas enligt bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande.

     Planer som är under beredning när denna lag träder i kraft kan antas av kommunen inom två år ifrån lagens ikraftträdande som planer enligt denna lag trots att de uppgjorts enlig tidigare bestämmelser.

     Av kommunfullmäktige antagen samt fastställd stadsplan och byggnadsplan gäller som detaljplan efter denna lags ikraftträdande. Hänvisning i annan lag till antagen eller fastställd stads- eller byggnadsplan avser detaljplan efter denna lags ikraftträdande. Hänvisas det i annan lag endast till stadsplan avses detaljplan inom Mariehamn.

     Av kommunfullmäktige antagen generalplan som inte fastställts har endast de rättsverkningar som tidigare lag föreskriver.

 

__________________

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 82 § 1 mom. landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar i landskapet Åland samt

     fogas till lagens 25 § ett nytt 3 mom. som följer:

 

 

25 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Vägplan får inte fastställas i strid med antagen detalj- eller generalplan.

 

82 §

     Vägområde, som genom indragning av väg enligt 33 § eller genom förklaring, att användandet för vägändamål upphör, blir obehövligt för allmän väg, skall på område med antagen detaljplan eller detaljplan under upprättande övergå i kommunens ägo, och i annat fall tillfalla ägaren till den invidliggande marken eller i Mariehamn i stadens besittning, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller i 34 §. Området anses övergå den dag, då beslutet om indragningen kom till vederbörandes kännedom enligt såsom i landskapsförordning därom stadgas. Marken övergår i stadens respektive ägaren av invidliggande områdes besittning även om vägmärken inte tillhört dessa tidigare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

 

__________________

 

 

3.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 18 a § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 18a § 1 mom. landskapslagen (1969:28) om offentliga nöjestillställningar sådan den lyder i landskapslagen 1992/10 som följer:

 

18a §

     En byggnad eller del av en byggnad kan godkännas av byggnadsnämnden som samlingslokal i samband med beviljandet av bygglov. Ändring av i byggnad befintliga utrymmen till samlingslokal kräver bygglov av byggnadsnämnden. I beslutet skall byggnadsnämnden ange det antal personer som samtidigt får vistas i lokalen samt de övriga villkor som krävs med tanke på personsäkerheten och på de sanitära förhållandena i lokalen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

 

__________________

 

 


4.

 

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 3 § 1 mom. landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

     ändras 2 § och 11 § 3 mom. samt

     ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former, som följer:

 

2 §

     På område med stads- eller byggnadsplan samt på område för vilket byggnadsförbud är gällande på grund av att stads- eller byggnadsplan uppgörs eller ändras, tillämpas denna lag endast när skydd inte är möjligt med stöd av plan- och bygglagen (xx:xx) för landskapet Åland eller när ett fortsatt bevarande av i denna lag avsedd byggnad inte i tillräcklig grad kan säkerställas med stöd av bestämmelserna i plan- och bygglagen eller när andra synnerliga skäl föreligger.

 

11 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ersättning erläggs inte för olägenhet eller skada som är ringa och inte heller för kostnader som föranleds av underhållsskyldighet enligt plan- och bygglagen eller landskapslagen (1977:41) om naturvård eller av sedvanligt underhåll av byggnaden.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 17 april 2007

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Britt Lundberg

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 23/2006-2007