Framställning 25/2006-2007
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 25/2006-2007 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2007-05-22 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Komplettering av blankettlagen om socialvård med lagstiftning om närståendevård
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagen om stöd för närståendevård med vissa avvikelser görs tillämplig i landskapet genom att den fogas till den lista av riksförfattningar som enligt 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård skall tillämpas i landskapet.
Förslaget innebär att bestämmelser om under vilka förutsättningar kommunen kan bevilja stöd för närståendevård införs på lagnivå. Förslaget innebär även att bestämmelser om ledighet för närståendevårdare, lägsta tillåtna arvode till närståendevårdare samt pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare införs på lagnivå. Förslaget medför även att det i landskapslagstiftningen införs bestämmelser om innehållet i avtalet om närståendevård och om upprättande av vård- och serviceplan. Kommunen skall enligt förslaget sörja för att ordna, planera och verkställa socialvård i enlighet med vad som närmare föreskrivs i lagen om stöd för närståendevård. Antalet lagstadgade lediga dagar föreslås i landskapet utökat i förhållande till i riket.
INNEHÅLL
2. Förslagets närmare innebörd
3.1 Ekonomiska och administrativa verkningar
4. Särskilda omständigheter som beaktats i framställningen
Lag om stöd för närståendevård (FFS 937/2005)
Allmän motivering
1. Bakgrund och förslag
Genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, vilken tillika är en blankettlag, har med vissa avvikelser ett antal riksförfattningar om socialvård gjorts tillämpliga i landskapet, däribland socialvårdslagen (FFS 710/1982).
I 17 § 1 mom. 7 punkten socialvårdslagen föreskrivs att stöd för närståendevård tillhör den form av socialservice som kommunerna skall sörja för. Landskapets kommuner tillhandahåller sådant stöd. Ur nedanstående tabell framgår hur stödnivåerna varierar inom kommunerna. Eftersom grunderna för ett sådant stöd samt omfattningen och utformningen därav varierar mellan kommunerna bör uppgifterna i tabellen inte jämföras direkt med varandra. Uppgifterna i tabellen är ungefärliga och avser endast att ge en fingervisning om situationen ute i kommunerna.
Tabell 1 (uppgifterna i tabellen är ungefärliga)
| Kommun | Antal arvoderade | Stödnivå €/krav | Ledighet / månad | ||||
|
| ♀ | ♂ | ∑ | I | II | III |
|
| Brändö | 2 | 0 | 2 | 310 | 450 | 620 | I-II: 2, III: 4 |
| Finström | 19 | 3 | 22 | 270 | 450 | 685 | 2 |
| Föglö | 2 | 0 | 2 | 250 | 370 | 500 | - |
| Geta | 7 | 5 | 12 | 0-240 | 240-395 | 395-650 | 2 |
| Hammarland | 11 | 1 | 12 | 235 | 328 | 590 | 2 |
| Jomala | 26 | 9 | 35 | 235 | 235-480 | 480-800 | - |
| Kumlinge[1] | 1 | 0 | 1 | - | - | - | - |
| Lemland | 9 | 3 | 12 | 235 | 235-445 | 445-720 | 2 |
| Lumparland | 2 | 0 | 2 | 195 | 350 | 585 | 2 |
| Mariehamn | 61 | 21 | 82 | 335 | - | 580 | 2 |
| Saltvik[2] | 5 | 1 | 6 | 500 | 600 | 800 | 2 |
| Sottunga | - | - | - | 200-250 | 250-450 | behovsprövning | - |
Även om det på kommunal nivå har fastställts principer för när stöd för närståendevård skall beviljas finns det för närvarande inte i landskapslag angivet när stöd för närståendevård kan komma ifråga. Därför föreslår landskapsregeringen att lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005), nedan kallad närståendevårdslagen, görs tillämplig i landskapet på det sätt som närmare framgår av lagtexten nedan. Det faktum att förhållandet mellan närståendevårdaren och kommunen inte är ett anställningsförhållande gör att det finns ett särskilt behov av att genom lag garantera att närståendevårdarna åtnjuter ett visst mått av social trygghet.
2. Förslagets närmare innebörd
Förslaget innebär att bestämmelser om under vilka förutsättningar kommunen kan bevilja stöd för närståendevård införs på lagnivå. Förslaget innebär även att bestämmelser om ledighet för närståendevårdare, lägsta tillåtna arvode till närståendevårdare samt pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare införs på lagnivå. Dessa bestämmelser behövs för att skapa en trygg livssituation för närståendevårdaren och i förlängningen goda och stabila vårdförhållanden för vårdtagaren. Förslagets bestämmelser om innehåll i avtal om närståendevård och upprättande av vård- och serviceplan är också viktiga för att skapandet av stabila och trygga vårdförhållanden.
Kommunen skall sörja för att ordna, planera och verkställa socialvård i enlighet med vad som närmare föreskrivs i närståendevårdsslagen. Närståendevården är ett förhållandevis billigt och förmånligt sätt för kommunerna att fullgöra sin skyldighet. Det arbete som utförs av närståendevårdarna är av stor betydelse för att minska den arbetsmängd som annars ankommer på kommunen. Införandet av bestämmelser som reglerar närståendevårdarnas situation och garanterar dem vissa minimirättigheter är i och för sig viktigt för att närståendevårdare inte skall hamna i oskäliga avtalssituationer i förhållande till kommunerna. De viktigaste effekterna är dock den stabilitet och trygghet som skapas för vårdtagarnas vårdsituation.
Antalet lagstadgade lediga dagar föreslås i landskapet utökat i förhållande till i riket. Betydelsen av en sådan utökning förväntas dock bli relativt liten. Arvodet för närståendevård är även, om förslaget genomförs, mycket lågt. Valet att bli närståendevårdare bygger således på andra grunder än möjligheterna till ekonomisk kompensation och ledighet. I de fall möjligheten utnyttjas fullt ut förväntas det vara för att det faktiskt behövs för att närståendevårdaren skall orka med sitt vårduppdrag. Det bör även understrykas att vårdplats på institution långt ifrån alltid krävs under närståendevårdarens ledighet. Även om så vore fallet är närståendevården ett ekonomiskt fördelaktigt vårdalternativ för kommunen.
3. Förslagets verkningar
3.1 Ekonomiska och administrativa verkningar
Förslaget bedöms inte medföra några organisatoriska verkningar. I och med att förslaget innebär att en lägsta nivå för arvode och ledighet för närståendevårdare fastställs kan det i viss mån innebära ökade kostnader för kommunerna. Då förslaget inte innebär någon skyldighet för kommunerna att bevilja stöd för närståendevård och då antalet närståendevårdare inte är så stort förväntas detta dock inte belasta kommunernas ekonomi på ett sätt som föranleder närmare utredning.
3.2 Jämställdhetskonsekvenser
Förslaget bedöms i sig själv vara könsneutralt utformat. Av de 183 närståendevårdare som rapporterats är den stora majoriteten, 140 stycken, kvinnor. I realiteten kommer regelverket och tillämpningen av regelverket till den del det berör reglering av närståendevårdarnas situation således i första hand att beröra kvinnor.
3.3 Miljömässiga verkningar
Förslaget har inga kända verkningar för miljön.
4. Särskilda omständigheter som beaktats i framställningen
Närståendevård är en av flera olika former av socialservice. Enligt de nuvarande reglerna skall kommunen se till att kommuninvånarna erbjuds socialservice. Detta innebär i sig inte att vårdtagaren får välja vilken form av socialservice som han eller hon vill utnyttja. Enligt landskapsregeringens bedömning är det mest ändamålsenligt att genomföra lagstiftningsarbetet i riktning mot en förbättrad socialservice i etapper. Således utgör det föreliggande förslaget ett första steg i detta lagstiftningsarbete. Nästa steg skulle vara att i lag definiera närståendevården som ett alternativ som vårdtagaren under vissa förutsättningar är berättigad till. Införandet av ett sådant regelverk i landskapslagstiftningen medför större ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som måste utredas särskilt. Sådana lagregler berör en annan aspekt på närståendevården än de i denna framställning föreslagna lagreglerna.
Arbetet med att reformera sociallagstiftningen bör om möjligt fortgå kontinuerligt och en del av det arbetet kan betraktas som slutfört, förutsatt att de föreslagna bestämmelserna intas i landskapets regelverk. Landskapsregeringen anser därför att det är till fördel för den enskilde att inte vänta med den nu föreslagna lagstiftningen tills ett sådant mer omfattade beredningsarbete som nämnts ovan är färdigt.
5. Lagstiftningsbehörighet
Av 18 § 13 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland framgår att landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om socialvård.
Bestämmelserna i närståendevårdslagen, reglerar såväl tjänster som kommunen tillhandahåller den vårdbehövande som arvode och stöd som kommunen tillhandahåller vårdaren. Bestämmelserna gäller inte bara förhållandet mellan kommunen och den vårdbehövande utan även förhållandet mellan kommunen och den som utför vårdarbetet. I närståendevårdslagen betraktas stöd för närståendevård som en helhet som omfattar dels behövliga tjänster som tillhandahålls den vårdbehövande, dels vårdarvode till närståendevårdaren, dels ledighet och service till stöd för närståendevården.
Av 27 § 21 punkten självstyrelselagen framgår att riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsrätt med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunens anställda och med beaktande av vad som stadgas 29 § 1 mom. 6 punkten och 29 § 2 mom. självstyrelselagen. Då den föreslagna lagen reglerar förhållandet mellan kommunen och den som utför vårdarbetet och då detta till sin art liknar förhållandet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare finns det orsak att särskilt utreda att bestämmelserna som reglerar detta faktiskt hör till området socialvård och inte till områdena arbetsrätt eller arbetsavtal.
Begreppet arbetsrätt infördes i självstyrelselagstiftningen i samband med ikraftträdandet av 1991 års självstyrelselag. I självstyrelselagen (1952:5) för Åland användes begreppen arbetarförsäkrings- och skyddslagstiftning respektive arbetsavtal. Termbytet förefaller dock inte vara föranlett av en strävan efter att ändra arbetsrättsbegreppets omfattning utan snarare av att rättsområdena har kommit att växa samman så att arbetsavtalsrätten utgör en del av arbetsrätten som helhet. Arbetsrätt i självstyrelselagstiftningens mening har alltid avsett arbetsrätt i inskränkt mening och närstående rättsliga frågor, exempelvis frågor om arbetsrätt och läroavtal, har ansetts höra till andra rättsområden. De avtal som är i fråga har således aldrig fallit inom ramen för det som i självstyrelselagen definieras som arbetsrätt. Landskapets lagstiftningsbehörighet i fråga om dessa avtal har således inte berörts av den sammanfogning och delvisa överföring av arbetsrättens delområden som 1991 års självstyrelselag innebar.
Stöd för närståendevård syftar, oavsett om det riktas till vårdtagaren eller närståendevårdaren, till att främja närståendevård som är förenlig med den vårdbehövandes bästa. I grunden syftar regleringarna således till att tillhandahålla ändamålsenlig socialvård. I riket har förhållandet mellan kommunen och den som utför vårdarbetet betraktats som klart icke arbetsrättsligt. I 17 § socialvårdslagen föreskrivs om kommunens ansvar för ordnande av stöd för närståendevård och annan socialservice. Inte bara närståendevård utan även stöd för närståendevård betraktas alltså där som socialservice. Det faktum att stöd till närståendevård definieras som socialservice och således utgör en form av socialvård klargör att regleringen härav faller inom ramen för landskapets behörighet.
6. Beredningsarbete
Förslaget har i huvudsak beretts vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning och därefter sänts på remiss för yttrande till Ålands kommunförbund k.f., Ålands omsorgsförbund k.f., Ålands handikappförbund r.f., Handikapprådet för Åland, Norra Ålands pensionärer r.f. och Mariehamns pensionärsförening r.f. Förslaget har även skickats för kännedom till samtliga kommuner i landskapet, landskapsregeringens oppositionspartier och chefen för jämställdhetsfrågor vid Ålands landskapsregering.
Detaljmotivering
1 §. Närståendevårdslagen föreslås införlivad i landskapets lagstiftning genom att fogas till den lista över riksförfattningar i l mom. som sedan tidigare tillämpas i landskapet. Av 2 mom. följer redan att ändringar i närståendevårdslagen kommer att träda i kraft i landskapet samtidigt som de träder ikraft i riket. I övrigt görs några smärre språkliga ändringar i paragrafen.
2g §. Med avvikelse från vad som gäller i riket föreslår landskapsregeringen att rätten till ledighet för närståendevårdare i landskapet skall vara fem dygn per sådan kalendermånad under vilken närståendevårdaren oavbrutet eller med få avbrott varit bunden vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag. I övrigt är bestämmelserna om ledighet lika som i riket. Kommunen ansvarar för tillhandahållande av vård under närståendevårdarens ledighet. Bestämmelserna i 6b § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992), vilka enligt 1 § 1 mom. 2 punkten och 2a § blankettlagen gäller i landskapet, omfattar samtliga lediga dagar som en närståendevårdare har rätt till enligt närståendevårdslagen. Landskapsregeringen har övervägt att anpassa antalet lediga dagar efter vårdkategori. Landskapsregeringen har dock avstått från den möjligheten emedan det skulle göra sig lönsamt att hålla sig till vissa vårdkategorier. Dessutom antas tillhandahållandet av stöd och vård under närståendevårdarens ledighet inte vara så betungande för kommunerna i den mån det avser mindre vårdtunga vårdtagare.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 1 § 1 mom. landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådan den lyder i landskapslagen 2003/79, samt
fogas till lagen en ny 2g §, som följer:
1 §
Med i denna lag angivna avvikelser skall i landskapet Åland tillämpas följande lagar:
1) socialvårdslagen (FFS 710/1982),
2) lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992),
3) lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000),
4) lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) samt
5) lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005).
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2g §
Bestämmelserna i lagen om stöd för närståendevård gäller i landskapet med avvikelsen att den lediga tid som en närståendevårdare har rätt till enligt lagens 4 § 1 mom. skall vara minst fem dygn per sådan kalendermånad under vilken närståendevårdaren oavbrutet eller med få avbrott varit bunden vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag.
Denna lag träder i kraft den
Kommunerna skall se till att avtalen om närståendevård och de vård- och serviceplaner som ingår som bilagor till avtalen har anpassats till bestämmelserna i denna lag från och med den 1 juli 2008.
| Mariehamn den 22 maj 2007 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
Bilaga
Lag om stöd för närståendevård
(FFS 937/2005)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att främja närståendevård som är förenlig med den vårdbehövandes bästa genom att trygga tillräckliga social- och hälsovårdstjänster samt en kontinuerlig vård och stöd för närståendevårdarens arbete.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) närståendevård att vård av och omsorg om en äldre, handikappad eller sjuk person ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära,
2) avtal om närståendevård ett uppdragsavtal om ordnande av närståendevård som ingåtts mellan vårdaren och den kommun som svarar för ordnandet av vården,
3) närståendevårdare en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära och som ingått ett avtal om närståendevård,
4) stöd för närståendevård en helhet som omfattar behövliga tjänster som tillhandahålls den vårdbehövande samt vårdarvode till närståendevårdaren, ledighet och service till stöd för närståendevården,
5) eget arbete arbete som utförs i eget eller en familjemedlems företag, affär eller yrke eller inom lant- eller skogsbruk, i eget eller i något annat hushåll och självständigt vetenskapligt eller konstnärligt arbete samt heltidsstudier.
3 §
Förutsättningar för beviljande av stöd
Kommunen kan bevilja stöd för närståendevård, om
1) någon på grund av nedsatt funktionsförmåga, sjukdom eller handikapp eller av någon annan motsvarande orsak behöver vård eller annan omsorg i hemförhållanden,
2) en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära är beredd att ansvara för vården och omsorgen med hjälp av behövlig service,
3) vårdarens hälsa och funktionsförmåga svarar mot de krav som närståendevården ställer,
4) närståendevården tillsammans med andra behövliga social- och hälsovårdstjänster är tillräcklig med tanke på den vårdbehövandes välbefinnande, hälsa och säkerhet,
5) den vårdbehövandes hem till sina sanitära förhållanden och övriga förhållanden är lämpligt för den vård som skall tillhandahållas där, och om
6) beviljande av stöd bedöms vara förenligt med den vårdbehövandes bästa.
4 §
Ledighet för närståendevårdare
En närståendevårdare har rätt till minst tre dygn ledig tid per sådan kalendermånad under vilken han eller hon oavbrutet eller med få avbrott varit bunden vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag. Vårdaren anses vara bunden vid vården dygnet runt oberoende av om den vårdbehövande regelbundet en liten del av dygnet anlitar social- och hälsovårdstjänster som ordnas utanför hemmet eller får rehabilitering eller undervisning. (3.11.2006/950)
Kommunen kan ordna fler lediga dagar för närståendevårdaren än vad som anges i 1 mom. samt rekreationsledighet som är kortare än ett dygn. Lediga dagar och rekreationsledighet kan ordnas även för andra än närståendevårdare som avses i 1 mom.
Kommunen skall sörja för att vården av den vårdbehövande ordnas på ett ändamålsenligt sätt under vårdarens ledighet. Lediga dagar enligt 1 mom. och rekreationsledighet minskar inte vårdarvodets storlek.
5 §
Vårdarvode
Vårdarvodet bestäms enligt hur bindande och krävande vården är. Vårdarvodet är minst 300 euro i månaden.
Om närståendevårdaren under en tung behandlingsfas kortvarigt är förhindrad att arbeta för egen eller någon annans räkning, är arvodet minst 600 euro i månaden, förutsatt att vårdaren under denna tid inte har
1) arbetsinkomster som inte är ringa,
2) rätt till specialvårdspenning enligt 10 kap. i sjukförsäkringslagen (1224/2004),
3) rätt till alterneringsersättning enligt 13 § i lagen om alterneringsledighet (1305/2002).
Vårdarvodet kan enligt avtal fastställas till ett lägre belopp än vad som föreskrivs ovan, om
1) vården binder vårdaren i mindre utsträckning än vad som förutsätts i 4 § 1 mom. och behovet av vård och omsorg är ringa, eller
2) vårdaren anför särskilda skäl till det.
6 § (3.11.2006/950)
Justering av vårdarvodet
Vårdarvodet justeras varje kalenderår med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
7 §
Vård- och serviceplan
För stöd för närståendevård skall tillsammans med den vårdbehövande och närståendevårdaren göras upp en vård- och serviceplan. Planen skall åtföljas av information om sådana bestämmelser enligt denna lag som gäller den vårdbehövandes och vårdarens rättigheter och om tillämpningen av dem.
I planen skall dessutom antecknas åtminstone
1) omfattningen av och innehållet i den vård som närståendevårdaren ger,
2) omfattningen av och innehållet i andra social- och hälsovårdstjänster som den vårdbehövande behöver,
3) omfattningen av och innehållet i socialvårdstjänster till stöd för närståendevårdarens vårduppdrag, samt
4) hur vården av den vårdbehövande ordnas under vårdarens ledighet, besök som hänför sig till hälso- och sjukvård eller annan frånvaro.
8 §
Avtal om närståendevård
Ett avtal om stöd för närståendevård skall ingås mellan närståendevårdaren och kommunen. En vård- och serviceplan skall bifogas avtalet.
Avtalet om närståendevård skall innehålla uppgifter om åtminstone
1) vårdarvode och betalningssätt,
2) rätt till lediga dagar enligt 4 § 1 mom.,
3) ordnande av ledighet enligt 4 § 2 mom.,
4) ett tidsbegränsat avtals längd, samt
5) utbetalning av vårdarvodet när vården avbryts av skäl som beror på vårdaren eller av andra än hälsoskäl som beror på den vårdbehövande.
Ett avtal om närståendevård gäller tills vidare. Av särskilda skäl kan avtalet ingås för viss tid. Avtalet kan ses över vid behov.
9 §
Uppsägning och hävning av ett avtal om närståendevård
Kommunen kan säga upp ett avtal om närståendevård så att det upphör att gälla tidigast två månader efter uppsägningen och närståendevårdaren så att det upphör att gälla tidigast en månad efter uppsägningen. Om den vårdbehövandes eller närståendevårdarens hälsa eller säkerhet äventyras av att avtalet fortsätter att gälla, kan parterna häva avtalet med omedelbar verkan.
Oavsett uppsägningstiden upphör avtalet att gälla vid utgången av den månad då vården blivit obehövlig till följd av förändringar i den vårdbehövandes hälsotillstånd. Om närståendevården avbryts tillfälligt av skäl som beror på den vårdbehövandes hälsotillstånd, avbryts utbetalningen av vårdarvodet efter en månad.
Avtalsvillkor som avviker från denna paragraf till nackdel för närståendevårdaren är utan verkan.
10 §
Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare
Närståendevårdaren står inte i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen (55/2001) till den kommun som har ingått avtalet eller till den vårdbehövande eller den vårdbehövandes vårdnadshavare.
Bestämmelser om pensionsskydd för närståendevårdare finns i lagen om kommunala pensioner (549/2003).
En kommun som har ingått ett avtal om stöd för närståendevård med en vårdare skall för vårdaren teckna en sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948).
11 §
Serviceansvar
Den kommun som enligt 3 kap. i socialvårdslagen (710/1982) är skyldig att ordna socialservice för den vårdbehövande ansvarar för ordnandet av stöd för närståendevård.
12 §
Ändringssökande och behandling av tvister som gäller avtal om närståendevård
I fråga om sökande av ändring i ärenden som avses i denna lag gäller 7 kap. i socialvårdslagen. Tvister som hänför sig till avtal om närståendevård behandlas som förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
13 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Genom denna lag upphävs 27 a–27 c § i socialvårdslagen jämte ändringar. Om det i annan lagstiftning hänvisas till de bestämmelser som har upphävts genom denna lag eller till den förordning som har utfärdats med stöd av dem, skall hänvisningen anses avse bestämmelser i denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Kommunerna skall se till att avtalen om närståendevård och de vård- och serviceplaner som ingår som bilagor till avtalen har anpassats till bestämmelserna i denna lag från och med den 1 januari 2006.
Ikraftträdelsestadganden:
3.11.2006/950:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 25/2006-2007