Framställning 26/2010-2011
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 26/2010-2011 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2011-05-19 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Lag om ekodesign och energimärkning
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter, som lagtinget antog den 26 januari 2011 och som republikens president har förordnat förfalla den 29 april 2011.
Den föreslagna lagtexten överensstämmer innehållsmässigt med den tidigare antagna lagen, dock så att lagtexten har ändrats så att den överskridning av lagstiftningsbehörigheten som republikens president konstaterat inte kvarstår.
I den föreliggande framställningen ingår inte någon motivering till själva lagen, utan landskapsregeringen hänvisar till denna del till den tidigare överlämnade framställningen (Fr 6/2010-2011).
INNEHÅLL
2. Landskapsregeringens förslag med anledning av Republikens presidents meddelande
BILAGA 1. – Rikslagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
Allmän motivering
1. Bakgrund
Republikens president har i skrivelse av den 29 april 2011, på de grunder som Högsta domstolen anfört i utlåtande av den 14 april 2011, förordnat att landskapslagen om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FR 6/2010-2011) ska förfalla i sin helhet.
Högsta domstolen fann att de lagrum som ansågs utgöra ett behörighetsöverskridande var nödvändiga för lagens funktion. I Högsta domstolens utlåtande diskuterades bl.a. landskapslagens 1 § 1 mom. vilket lyder som följer: ”Med de avvikelser som anges i denna lag och med stöd av lagen gällande författningar ska rikets lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1005/2008), nedan kallad ekodesignlagen, tillämpas i landskapet.” Högsta domstolen fann formuleringen strida mot bestämmelserna i 21 § självstyrelselagen och 80 § grundlagen om bemyndigande att utfärda förordningar, då den ”förefaller rätt entydigt ge landskapet möjlighet att också genom förordning införa i landskapet tillämpliga avvikelser i den reglering som finns i rikslagen”.
I Högsta domstolens utlåtande diskuterades bl.a. också landskapslagens 5 § 2 mom. vilket lyder som följer: ”Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta om genomförandet i landskapet av Europeiska gemenskapens direktiv rörande angelägenheter som avses i denna lag”. Högsta domstolen fann formuleringen problematisk. Den ger landskapet möjlighet att genomföra direktivregler med förordning som ska genomföras med lag enligt kraven i 21 § självstyrelselagen och 80 § grundlagen. Domstolen fann därför momenten utgöra en behörighetsöverskridning.
Högsta domstolen fann angående landskapslagens 6 § om ändringssökande att den, i enlighet med 27 § 23 punkten självstyrelselagen om rättskipning, utgör en behörighetsöverskridning i samband med tillämpning av landskapslagens 4 § 2 mom. om avvikelser från ekodesignlagen. Lagrummen lyder som följer:
- (4 § 2 mom.) ”Med besiktningsorgan avses ett organ som har godkänts såsom besiktningsorgan i riket eller som har godkänts av landskapsregeringen i enlighet med bestämmelserna i ekodesignlagen.”
- (6 §) ”Den som är missnöjd med ett beslut som fattats med stöd av denna lag i ärenden inom landskapets behörighet får söka ändring i det genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med bestämmelserna i ekodesignlagen.”
Högsta domstolen fann vid en samlad läsning av lagrummen 4 § 2 mom. och 6 § att ordalydelsen i 6 § står i strid med 40 § 2 mom. i rikets lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1005/2008), enligt vilket ändring i ett besiktningsorgans beslut kan sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
2. Landskapsregeringens förslag med anledning av Republikens presidents meddelande
Med anledning av Republikens presidents beslut föreslår landskapsregeringen att lagens 5 § 2 mom. stryks samt att ändringar görs i landskapslagens 1 § 1 mom. och 6 §. Landskapsregeringen föreslår således att lagtinget antar följande landskapslag.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Inledande bestämmelse
Med de avvikelser som anges i denna lag ska rikets lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1005/2008), nedan kallad ekodesignlagen, tillämpas i landskapet.
Ändringar i ekodesignlagen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §
Språkkrav
Information som enligt författningar som avses i 1 § ges vid marknadsföring av produkter som faller inom denna lags tillämpningsområde ska i landskapet ges på svenska.
3 §
Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt de författningar som avses i 1 och 5 §§ ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. Polisen ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag.
4 §
Avvikelser från ekodesignlagen
Hänvisningar i de författningar som avses i 1 och 5 §§ till bestämmelser i rikslagstiftningen ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Med besiktningsorgan avses ett organ som har godkänts såsom besiktningsorgan i riket eller som har godkänts av landskapsregeringen i enlighet med bestämmelserna i ekodesignlagen.
Hänvisningen i 38 § ekodesignlagen till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) ska i landskapet avse landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
5 §
Förordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av ekodesignlagen ska tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.
6 §
Ändringssökande
Den som är missnöjd med ett beslut som har fattats med stöd av denna lag i ärenden inom landskapets behörighet får söka ändring i det genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder ikraft den
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Med ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1998:55) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om anordningars energieffektivitet.
Bestämmelserna i 43 § ekodesignlagen om författningar som förblir i kraft är inte tillämpliga i landskapet.
| Mariehamn den 19 maj 2011 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Roger Eriksson |
BILAGA 1. – Rikslagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
Lag
om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
(FFS 1005/2008)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
I denna lag föreskrivs det om kraven på ekodesign för och energimärkning av energirelaterade produkter. (FFS 1009/2010)
Syftet med denna lag är att främja hållbar utveckling genom att energieffektivitet, miljöprestanda och försörjningsberedskap i fråga om energi förbättras.
2 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på energirelaterade produkter för vilka Europeiska unionen utfärdar produktgruppspecifika krav. (FFS 1009/2010)
Denna lag tillämpas inte på trafikmedel som är avsedda för transport av personer eller varor.
3 § (FFS 1009/2010)
Definitioner
I denna lag avses med
1) CE-märkning märkning som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan förordningen om ackreditering och marknadskontroll,
2) ekodesign integrering av miljöaspekter i produktdesignen i syfte att förbättra den energirelaterade produktens miljöprestanda under hela dess livscykel,
3) krav på ekodesign krav som gäller en energirelaterad produkt eller designen av en energirelaterad produkt och som syftar till förbättring av produktens miljöprestanda samt krav på lämnande av uppgifter om miljöaspekter i anslutning till en energirelaterad produkt,
4) specifika krav på ekodesign ett kvantifierbart och mätbart krav på ekodesign vilket gäller en bestämd miljöaspekt av en energirelaterad produkt, till exempel energianvändning under drift, beräknat för en bestämd effekt,
5) allmänna krav på ekodesign varje krav på ekodesign på grundval av en energirelaterad produkts ekologiska profil i dess helhet, utan några fastställda gränsvärden för enskilda miljöaspekter,
6) ekologisk profil en beskrivning av den energirelaterade produktens input och output, såsom material, utsläpp och avfall, som följer en energirelaterad produkt under hela dess livscykel och som är av betydelse för dess miljöpåverkan och uttrycks i fysiska, mätbara kvantiteter,
7) livscykel de på varandra följande och sammanhängande stadier som en energirelaterad produkt genomgår från användning av råvaror till slutligt omhändertagande,
8) näringsidkare en fysisk eller juridisk person som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt saluför, tillhandahåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter energirelaterade produkter,
9) energirelaterad produkt en produkt som påverkar energiförbrukningen när den används och som släpps ut på marknaden eller tas i bruk, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter, vilka släpps ut på marknaden eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat,
10) komponenter och underenheter delar som är avsedda att ingå i energirelaterade produkter och som inte släpps ut på marknaden eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare eller vilkas miljöprestanda inte kan bedömas separat,
11) ibruktagande första gången en energirelaterad produkt används av en slutanvändare i Europeiska unionen,
12) importör varje fysisk eller juridisk person som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på Europeiska unionens marknad,
13) utsläppande på marknaden första gången en energirelaterad produkt blir tillgänglig för distribution eller användning inom Europeiska unionen, antingen mot betalning eller gratis och oberoende av försäljningsmetod,
14) besiktningsorgan ett organ som har konstaterats behörigt och som miljöministeriet eller arbets- och näringsministeriet har godkänt och som utför de uppgifter som enligt denna lag och de bestämmelser som har meddelats med stöd av den ankommer på ett besiktningsorgan,
15) produktdesign de olika processer som omvandlar de juridiska, tekniska, säkerhetsmässiga, funktionella, marknadsföringsmässiga eller andra krav som en energirelaterad produkt ska uppfylla till den tekniska specifikationen för produkten,
16) auktoriserad representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i någon av medlemsstaterna i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som fått skriftlig fullmakt från tillverkaren att handla på dennes vägnar när det gäller förpliktelser enligt denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
17) tillverkare varje fysisk eller juridisk person som tillverkar energirelaterade produkter vilka omfattas av denna lag och som är ansvarig för att produkterna överensstämmer med denna lag i samband med deras utsläppande på marknaden eller ibruktagande, under eget namn eller varumärke eller för eget bruk; om tillverkare enligt definitionen ovan eller importör enligt definitionen i 12 punkten saknas, ska varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut eller tar i bruk energirelaterade produkter som omfattas av denna lag anses vara tillverkare,
18) harmoniserad standard en standard till vilken hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i förteckningen över harmoniserade standarder och som preciserar de krav på produkten som baserar sig på Europeiska unionens lagstiftning,
19) miljöaspekt ett element eller en funktion hos en energirelaterad produkt som kan vara i växelverkan med miljön under produktens livscykel,
20) miljöprestanda resultatet av en tillverkares hantering av produktens miljöaspekter, så som det avspeglas i dess tekniska dokumentation,
21) miljöpåverkan varje förändring av miljön som helt eller delvis har orsakats av en energirelaterad produkt under dess livscykel.
2 kap.
Krav på ekodesign för en energirelaterad produkt (FFS 1009/2010)
4 § (FFS 1009/2010)
Skyldigheter för tillverkare, auktoriserade representanter, näringsidkare och importörer
En tillverkare eller dennes auktoriserade representant ska säkerställa att en energirelaterad produkt som släpps ut på marknaden eller tas i bruk överensstämmer med kraven i denna lag.
Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har en auktoriserad representant, ska importören eller näringsidkaren säkerställa att en energirelaterad produkt som släpps ut på marknaden eller tas i bruk överensstämmer med kraven i denna lag.
5 § (FFS 1009/2010)
Ekodesign för energirelaterade produkter
Energirelaterade produkter ska designas så att deras miljöprestanda är så hög som möjligt under hela livscykeln.
6 § (FFS 1009/2010)
Produktgruppspecifika krav på ekodesign
I fråga om ekodesign för energirelaterade produkter tillämpas bestämmelserna i en produktgruppspecifik förordning som utfärdats av Europeiska kommissionen eller av Europaparlamentet och rådet.
I fråga om ekodesign för andra produkter än sådana energirelaterade produkter som avses i 1 mom. ska minskning av produkternas skadliga miljöpåverkan och ökning av deras energieffektivitet eftersträvas.
Genom förordning av statsrådet kan närmare produktgruppspecifika bestämmelser om ekodesign enligt 2 mom. utfärdas om
1) identifiering och bedömning av miljöaspekter samt utvärdering av förbättringar i fråga om fastställda miljöaspekter,
2) tillhandahållande av uppgifter som inverkar på hanteringen, användningen och återvinningen av en produkt,
3) bedömning av produkten under dess livscykel samt om användning av bedömningen för att utvärdera alternativa designlösningar och produktens uppnådda miljöprestanda i förhållande till riktmärken,
4) detaljerade tekniska krav på ekodesign som syftar till att förbättra en viss miljöaspekt hos en produkt.
3 kap.
Energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven
(FFS 1009/2010)
7 § (FFS 1009/2010)
Bedömning av energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven
En tillverkare eller dennes auktoriserade representant ska innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk se till att en bedömning av överensstämmelse görs för att säkerställa att den energirelaterade produkten uppfyller alla krav som ställs i denna lag.
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om hur energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven ska visas.
8 §
Försäkran om överensstämmelse
Innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska en försäkran om att produkten överensstämmer med kraven avges. I försäkran om överensstämmelse ska tillverkaren eller dennes auktoriserade representant försäkra att den energirelaterade produkten överensstämmer med denna lag. (FFS 1009/2010)
Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas i en försäkran om överensstämmelse utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 § (FFS 1009/2010)
CE-märkning
Innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska den förses med CE-märkning. Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant inom Europeiska unionen svarar för att CE-märkningen görs.
Energirelaterade produkter som ska förses med CE-märkning får inte släppas ut på marknaden utan CE-märkning.
10 § (FFS 1009/2010)
Presumtion om överensstämmelse
En energirelaterad produkt antas överensstämma med kraven, om den har försetts med CE-märkning i enlighet med bestämmelserna i 9 § och
1) harmoniserade standarder har tillämpats på produkten,
2) produkten har tilldelats EU-miljömärke i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 om ett EU-miljömärke och miljömärkningen överensstämmer med kraven på ekodesign, eller
3) produkten har tilldelats något annat miljömärke som har godkänts genom det kommittéförfarande som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter.
11 § (FFS 1009/2010)
Undantag från kraven
En energirelaterad produkt får ställas ut eller demonstreras på en mässa, utställning eller annan liknande tillställning även om den inte överensstämmer med kraven i denna lag, om det på produkten på ett synligt sätt anges att den inte får släppas ut på marknaden eller tas i bruk förrän den uppfyller kraven i denna lag.
12 § (FFS 1009/2010)
Skyldighet att lämna uppgifter om komponenter och underenheter
En tillverkare eller dennes auktoriserade representant som släpper ut komponenter eller underenheter på marknaden eller tar dem i bruk ska lämna tillverkaren av energirelaterade produkter relevanta uppgifter om komponenternas eller underenheternas materialsammansättning och om användningen av energi, material eller andra resurser, om detta är av betydelse för ekodesignen. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om denna informationsskyldighet.
13 § (FFS 1009/2010)
Bevarande och framläggande av uppgifter
Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant ska hålla de dokument som anknyter till bedömningen av en energirelaterad produkts överensstämmelse med kraven och den försäkran om överensstämmelse med kraven som avgivits tillgängliga för kontroll under tio år räknat från den dag då den energirelaterade produkten slutade tillverkas. Dokumenten ska ställas till tillsynsmyndighetens förfogande inom tio dagar från den dag då en begäran om detta har tagits emot.
Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har en auktoriserad representant, ska importören och näringsidkaren skaffa och bevara försäkran om överensstämmelse och de tekniska dokumenten.
14 §
Information till konsumenterna
Näringsidkarna ska se till att konsumenterna har tillgång till information om en hållbar användning av den energirelaterade produkten och vid behov också om den energirelaterade produktens ekologiska profil och fördelarna med ekodesign. (FFS 1009/2010)
Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas konsumenterna kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 kap.
Krav på energimärkning av en energirelaterad produkt
(FFS 1009/2010)
15 § (FFS 1009/2010)
Energimärkning av energirelaterade produkter
Energirelaterade produkter ska förses med energimärkning på det sätt som föreskrivs nedan.
Med energimärkning avses ett energimärke som fästs på en energirelaterad produkt och ett informationsblad som inkluderas i produktinformationen, när märket och informationsbladet innehåller uppgifter om den energirelaterade produktens energiförbrukning och vid behov om förbrukning av andra resurser, såsom vatten eller kemikalier, under användningstiden samt om den energirelaterade produktens prestanda.
Kraven på energimärkning av energirelaterade produkter omfattar inte inbyggda eller installerade produkter, om inte något annat bestäms särskilt i de produktgruppspecifika krav som avses i 2 § 1 mom.
16 § (FFS 1009/2010)
Utsläppande på marknaden och otillåten användning av märkningen
Tillverkaren av energirelaterade produkter, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren ansvarar för att en energirelaterad produkt för vilken det krävs energimärkning uppfyller de krav på energimärkning som ställs i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, innan den energirelaterade produkten släpps ut på marknaden.
Den energimärkning av energirelaterade produkter som avses i denna lag får inte användas på något annat sätt än det som anges i denna lag. Ansvaret för detta bärs av produkttillverkaren, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren.
17 § (FFS 1009/2010)
Energimärke, informationsblad och teknisk dokumentation
Tillverkaren av en energirelaterad produkt, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren ska
1) se till att ett energimärke utarbetas enligt kraven och att det levereras till de näringsidkare som säljer den energirelaterade produkten eller på annat sätt bjuder ut den energirelaterade produkten till konsumenter,
2) sammanställa ett informationsblad, vars uppgifter ska ingå i en broschyr om den energirelaterade produkten eller, om någon broschyr inte har utarbetats, ska uppgifterna i informationsbladet ingå i de handlingar som tillsammans med produkten sänds till de näringsidkare som säljer produkten till konsumenter,
3) utarbeta sådan teknisk dokumentation över den energirelaterade produkten med hjälp av vilken tillsynsmyndigheten kan bedöma om de uppgifter som lämnas på energimärket och i informationsbladet är korrekta,
4) förvara den tekniska dokumentationen i fem år efter det att den sista energirelaterade produkten har tillverkats, och
5) på begäran ställa den tekniska dokumentationen i elektronisk form till förfogande för tillsynsmyndigheten eller Europeiska kommissionen inom tio arbetsdagar från mottagandet av sådan begäran från tillsynsmyndigheten eller kommissionen.
Genom förordning av miljöministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de krav som enligt 1 mom. ställs på energirelaterade byggprodukter.
Genom förordning av arbets- och näringsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de krav som enligt 1 mom. ställs på andra än byggprodukter.
18 § (FFS 1009/2010)
Fästande av energimärke på energirelaterade produkter
En näringsidkare som säljer eller på annat sätt bjuder ut en energirelaterad produkt till konsumenterna ska på en energirelaterad produkt som säljs på ett detaljförsäljningsställe eller annars ställs ut för att bjudas ut till konsumenterna fästa ett energimärke så att det är väl synligt och läsbart.
Det är förbjudet att använda andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter på energirelaterade produkter, om detta sannolikt kommer att vilseleda slutanvändaren eller orsaka förväxling när det gäller förbrukningen av energi eller eventuella andra väsentliga resurser under användningen.
18a § (FFS 1009/2010)
Krav på information vid marknadsföring
Vid all reklam för de enskilda modellerna av energirelaterade produkter ska produkternas energieffektivitetsklass nämnas i anslutning till energi- eller prisinformationen.
I tekniska manualer, broschyrer och i annat tekniskt säljfrämjande material som beskriver de specifika tekniska egenskaperna för en energirelaterad produkt ska produktens energieffektivitetsklass nämnas eller behövliga uppgifter om dess energianvändning ges. Detta gäller också material i elektronisk form.
19 § (FFS 1009/2010)
Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna vid distansförsäljning
En näringsidkare ska vid sådan distansförsäljning som avses i 6 kap. i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) i god tid innan avtal ingås ge konsumenten de uppgifter som ska lämnas på energimärket och i informationsbladet.
Genom förordning av miljöministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter om energirelaterade byggprodukter som ska lämnas vid distansförsäljning.
Genom förordning av arbets- och näringsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter om andra energirelaterade produkter än byggprodukter vilka ska lämnas vid distansförsäljning.
20 § (FFS 1009/2010)
Språk som används i energimärkning
Den information som ingår i energimärket och informationsbladet samt den kompletterande informationen ska finnas på finska och svenska. Om den energirelaterade produkten säljs endast i en enspråkig kommun räcker det att informationen lämnas på majoritetens språk.
5 kap.
Besiktningsorgan
21 §
Godkännande av besiktningsorgan
Miljöministeriet godkänner på ansökan de besiktningsorgan som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om de energirelaterade byggprodukter som avses i 2 § samt ser till att organen anmäls till Europeiska kommission och till övriga medlemsstater i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Arbets- och näringsministeriet godkänner på ansökan de besiktningsorgan som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om andra energirelaterade produkter än de som hör till miljöministeriets ansvarsområde samt ser till att organen anmäls på det sätt som föreskrivs i detta moment. (FFS 1009/2010)
I beslutet om godkännande anger ministeriet besiktningsorganets kompetensområde, fastställer de arrangemang som sammanhänger med tillsynen över organet samt uppställer vid behov också andra begränsningar och villkor som gäller organets verksamhet och med vilka det säkerställs att uppgifterna utförs på behörigt sätt. Godkännandet av ett besiktningsorgan kan gälla tills vidare eller en viss tid.
Ett besiktningsorgan som har godkänts av en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet motsvarar ett sådant besiktningsorgan som avses i 1 mom., om motsvarande krav som de om vilka föreskrivs i 22 § har följts vid godkännandet.
22 §
Krav för godkännande av ett besiktningsorgan
Krav för att ett besiktningsorgan ska kunna godkännas är att
1) besiktningsorganet är oberoende i sin verksamhet,
2) besiktningsorganet till sitt förfogande har tillräckligt med yrkeskunnig personal, vars oberoende verksamhet har säkerställts i fråga om besiktningsorgansuppgifterna,
3) besiktningsorganet har de anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter,
4) besiktningsorganet har en med beaktande av verksamhetens art och omfattning tillräcklig ansvarsförsäkring eller ett annat motsvarande arrangemang som kan anses tillräckligt.
Besiktningsorganet ska vara en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan juridisk person.
Besiktningsorganet ska genom bedömning som utförs av Mätteknikcentralens ackrediteringsenhet eller något annat ackrediteringsorgan som omfattas av ackrediteringsorganens avtal om ömsesidigt erkännande av besiktningsorgan visa att det uppfyller kraven enligt 1 mom.
Besiktningsorganet ska till den myndighet som fattat beslutet om godkännande anmäla alla sådana förändringar som kan påverka uppfyllandet av de krav som nämns i 1 mom.
23 §
Besiktningsorganets uppgifter
Ett besiktningsorgan ska utföra de uppgifter som krävs för att påvisa överensstämmelse med kraven i fråga om de energirelaterade produkter som avses i 2 § och genom vilka det säkerställs att produkterna uppfyller kraven i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. (FFS 1009/2010)
Ett besiktningsorgan kan lägga ut delåtgärder när det gäller att utföra uppgifter som avses i denna paragraf på en underleverantör, om underleverantören uppfyller minimikraven enligt 22 §.
24 §
Utförande av besiktningsuppgifter
Ett besiktningsorgan ska utföra besiktningsuppgifterna med iakttagande av god besiktningspraxis.
Besiktningsorganet ska följa utvecklingen av bestämmelser och standarder inom sitt område.
Besiktningsorganet ska samverka med andra organ inom sitt område på det sätt som det är nödvändigt för att säkerställa att rutinerna är enhetliga.
Vid fullgörandet av sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska besiktningsorganet följa bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003), förvaltningslagen (FFS 434/2003) och språklagen (FFS 423/2003).
25 § (FFS 1009/2010)
Tillsyn över besiktningsorgan och återkallande av godkännande
Miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet utövar tillsyn över de besiktningsorgan som de har godkänt. Besiktningsorganen ska årligen lämna det ministerium som utövar tillsyn över organet i fråga en berättelse om sin verksamhet.
Om ett besiktningsorgan inte uppfyller de krav som föreskrivs i 22 § eller inte följer de villkor som har ställts i det beslut som avses i 21 § eller annars handlar väsentligt i strid med gällande bestämmelser eller föreskrifter, ska det övervakande ministeriet ge besiktningsorganet en tillräckligt lång frist för att rätta till saken. Det ministerium som utövar tillsyn över besiktningsorganet ska återkalla sitt godkännande om organet inte har avhjälpt bristen inom utsatt tid.
Miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet ska anmäla de besiktningsorgan som de har godkänt samt återkallelser av godkännande till Europeiska kommissionen och till de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
6 kap.
Tillsyn
26 § (FFS 1009/2010)
Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen
Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över efterlevnaden av denna lag ankommer på arbets- och näringsministeriet. I fråga om energirelaterade byggprodukter ankommer den högsta ledningen och styrningen dock på miljöministeriet.
27 § (FFS 1269/2010)
Tillsynsmyndighet
Säkerhets- och kemikalieverket övervakar att de energirelaterade produkterna överensstämmer med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
28 § (FFS 1269/2010)
Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att få uppgifter
Säkerhets- och kemikalieverket har rätt att få för tillsynen över efterlevnaden av denna lag nödvändiga uppgifter av tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller någon annan näringsidkare som har förpliktelser enligt denna lag.
29 § (FFS 1269/2010)
Säkerhets- och kemikalieverkets inspektionsrätt
Säkerhets- och kemikalieverket har rätt att få tillträde till ett område eller till en lokal eller annat utrymme, om detta behövs med tanke på tillsynen enligt denna lag, att där utföra inspektioner och att vidta andra åtgärder som tillsynen kräver. Tillsynsåtgärderna kan dock utsträckas till sådana lokaler som är avsedda för boende endast om det finns anledning att misstänka att ett brott som avses i 34 kap. 1, 3, 7–9 eller 10 § eller 44 kap. 11 eller 12 § i strafflagen (FFS 39/1889) har begåtts.
30 § (FFS 1269/2010)
Rätt att få en energirelaterad produkt för undersökning och provning
Säkerhets- och kemikalieverket har rätt att få en energirelaterad produkt för undersökning och provning, om det behövs med tanke på tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Säkerhets- och kemikalieverket kan anlita utomstående sakkunniga vid undersökning och provning samt vid bedömning av överensstämmelse med kraven.
Säkerhets- och kemikalieverket ska ersätta en i 1 mom. avsedd energirelaterad produkt som tas för undersökning och provning enligt gängse pris, om tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren kräver det och om produkten inte strider mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
Om en energirelaterad produkt inte uppfyller kraven i denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, får Säkerhets- och kemikalieverket ålägga tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren att ersätta de direkta och behövliga kostnaderna för anskaffningen, undersökningen och provningen enligt gängse pris.
31 §
Krav som gäller utomstående sakkunniga
Sakkunniga som utför undersökningar och provningar samt bedömningar av överensstämmelse med kraven för myndighetstillsynen enligt denna lag ska ha den sakkunskap och kompetens som behövs för dessa uppgifter. På sådana utomstående sakkunniga tillämpas vad som i förvaltningslagen bestäms om jäv för tjänsteman.
32 §
Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att få uppgifter och utlämna sekretessbelagda uppgifter (FFS 1269/2010)
Oberoende av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Säkerhets- och kemikalieverket rätt att av andra myndigheter få de uppgifter som behövs för tillsynen enligt denna lag. (FFS 1269/2010)
Oberoende av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får Säkerhets- och kemikalieverket lämna ut sådana sekretessbelagda uppgifter som det erhållit vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag till (FFS 1269/2010)
1) åklagaren, polisen och tullmyndigheten för förebyggande eller utredning av brott,
2) miljövårds- och konsumentskyddsmyndigheterna, om den handling som lämnas ut innehåller sådana uppgifter som myndigheten behöver för att utföra sina uppdrag,
3) behöriga utländska myndigheter och internationella organ för uppfyllande av sådana förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens regelverk eller internationella avtal som är bindande för Finland. (FFS 1009/2010)
33 §
Besiktningsorganens skyldighet att lämna uppgifter
Utan hinder av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är besiktningsorganen skyldiga att
1) ge andra besiktningsorgan som avses i denna lag de uppgifter som behövs för besiktningsorganens samarbete,
2) ge Säkerhets- och kemikalieverket sådana uppgifter som behövs för tillsynen. (FFS 1269/2010)
34 § (FFS 1269/2010)
Åtgärder när en energirelaterad produkt inte överensstämmer med kraven
Om Säkerhets- och kemikalieverket har anledning att misstänka eller konstaterar att en energirelaterad produkt eller dokumenten och uppgifterna om den inte överensstämmer med kraven i denna lag, har verket rätt att
1) tillfälligt eller permanent begränsa utsläppande på marknaden eller ibruktagande av den energirelaterade produkten,
2) tillfälligt eller permanent förbjuda ibruktagande av den energirelaterade produkten och saluförande, försäljning eller annan överlåtelse av produkten,
3) på det sätt som verket bestämmer kräva att tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren avhjälper bristerna i den energirelaterade produkten så att produkten, dokumenten och de uppgifter som ges om den uppfyller de krav som ställs i denna lag och med stöd av den,
4) bestämma att en energirelaterad produkt som innehas av tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren ska förstöras, i det fall att det förbud eller den begränsning som avses i 1 – 3 punkten inte kan anses vara en tillräcklig åtgärd; om det dock inte anses ändamålsenligt att den energirelaterade produkten förstörs, kan Säkerhets- och kemikalieverket bestämma hur det annars ska förfaras med produkten.
Tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren ska för Säkerhets- och kemikalieverket inom den tid som verket utsatt lägga fram en utredning om hur det åläggande som fogats till förbudet eller begränsningen enligt 1 mom. 1 och 2 punkten eller kravet enligt 1 mom. 3 punkten har verkställts.
Om Säkerhets- och kemikalieverket har anledning att misstänka att uppgifterna enligt 17 § i energimärken eller informationsblad inte överensstämmer med denna lag, ska verket av den energirelaterade produktens tillverkare, dennes auktoriserade representant, importören eller näringsidkaren kräva en utredning om sanningsenligheten i nämnda uppgifter.
35 §
Handräckning
Polisen och tullmyndigheten ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag.
7 kap.
Tvångsmedel och påföljder
36 § (FFS 1269/2010)
Administrativa tvångsmedel
Säkerhets- och kemikalieverket kan förena ett förbud eller åläggande som det meddelat med stöd av denna lag med vite eller med hot om tvångsutförande eller avbrytande på det sätt som föreskrivs i viteslagen (FFS 1113/1990).
37 § (FFS 1009/2010)
Straffbestämmelse
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) släpper ut en energirelaterad produkt på marknaden eller tar i bruk en energirelaterad produkt i strid med bestämmelserna i 4, 6–9 § eller 16 § 1 mom.,
2) bryter mot skyldigheten enligt 12–14 eller 17 §, 18 § 1 mom., 18 a, 19, 20 eller 24 §,
3) bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 28 eller 33 §, eller
4) bryter mot ett förbud eller ett åläggande enligt 16 § 2 mom., 18 § 2 mom. eller 34 §,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot lagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter dömas till böter.
Bestämmelser om CE-märkningsförseelse finns i lagen om CE-märkningsförseelse (FFS 187/2010).
Den som bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har fastställts med stöd av 34 § och förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.
8 kap.
Särskilda bestämmelser
38 §
Avgifter
Avgifter enligt denna lag tas ut till staten enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).
39 § (FFS 1269/2010)
Sökande av ändring i ett ministeriums och Säkerhets- och kemikalieverkets beslut
Ändring i ett beslut som ett ministerium eller Säkerhets- och kemikalieverket har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär i enlighet med vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Beslutet ska iakttas trots att det överklagats, om inte besvärsinstansen beslutar något annat.
40 §
Sökande av ändring i ett besiktningsorgans beslut
Ett besiktningsorgans beslut får inte överklagas genom besvär. I ett besiktningsorgans beslut om överensstämmelseintyg eller besiktningsintyg får rättelse sökas hos besiktningsorganet inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Anvisningar om hur man ska gå till väga när man yrkar på rättelse av beslutet ska fogas till beslutet.
Ändring i ett beslut som ett besiktningsorgan har fattat i ett rättelseförfarande får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
9 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
41 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Bestämmelserna om energimärkning tillämpas inte på sådana energirelaterade produkter vars tillverkning har upphört och som släppts ut på marknaden innan Europeiska kommissionens rättsakt om energimärkning av produktgruppen i fråga ska börja tillämpas. Bestämmelserna om energimärkning tillämpas inte heller på sådana energirelaterade produkter som säljs begagnade. (FFS 1009/2010)
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
42 §
Bestämmelse om upphävande
Genom denna lag upphävs
1) lagen av den 19 december 1997 om anordningars energieffektivitet (FFS 1241/1997) jämte ändringar, och
2) Republikens presidents förordning av den 5 januari 1996 om genomförande av Europeiska gemenskapernas direktiv om luftburet buller från hushållsapparater (FFS 9/1996).
Om det i någon annan lag eller i en förordning hänvisas till lagen om anordningars energieffektivitet, som gällde när denna lag trädde i kraft, ska den här lagen tillämpas i dess ställe.
43 §
Författningar som förblir i kraft
Följande författningar som utfärdats med stöd av lagen om anordningars energieffektivitet förblir alltjämt i kraft:
1) effektivitetskrav för värmepannor, Finlands byggbestämmelsesamling, D7, föreskrifter 1997,
2 punkten har upphävts genom L FFS 1009/2010.
3 punkten har upphävts genom L FFS 1009/2010.
4) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk (FFS 202/1996),
5) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska torktumlare för hushållsbruk (FFS 203/1996),
6) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/ torktumlare för hushållsbruk (FFS 895/1997),
7) handels- och industriministeriets förordning om de uppgifter som skall ges vid energimärkning av lampor för hushållsbruk (FFS 859/2000),
8) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av diskmaskiner (FFS 1009/2000),
9) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska ugnar för hushåll (FFS 1052/2002),
10) miljöministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk (FFS 1271/2002),
11) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 541/2004).
På de apparater som avses i de författningar och föreskrifter som nämns i 1 mom. tillämpas vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om produkterna. På de leverantörer som avses i nämnda författningar och föreskrifter tillämpas på motsvarande sätt det som i denna lag föreskrivs om tillverkaren, dennes auktoriserade representant, importören eller näringsidkaren.
RP 163/2008, EkUB 25/2008, MiUU 32/2008, RSv 206/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG, (32005L0032); EGT nr L 191, 22.7.2005, s. 29, Rådets direktiv 92/75/EEG, (31992L0075); EGT nr L 297, 13.10.1992, s. 16, Rådets direktiv 92/42/EEG, (31992L0042); EGT nr L 167, 22.6.1992, s. 17, Rådets direktiv 93/68/EEG, (31993L0068); EGT nr L 220, 30.8.1993, s. 1
Ikraftträdelsestadganden:
FFS 1009/2010:
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010. Lagens 18 § 2 mom. och 18a § tillämpas dock först från och med den 20 juli 2011.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 109/2010, EkUB 25/2010, RSv 188/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (32009L0125); EUT nr L 285, 31.10.2009, s. 10, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (32010L0030); EUT nr L 153, 18.6.2010, s. 1
FFS 1269/2010:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
RP 173/2010, EkUB 27/2010, RSv 200/2010
BILAGA 2. – Utkast till landskapsförordning om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på
ekodesign för och energimärkning av produkter
1 §
Förordningens tillämpningsområde
Följande riksförfattningar ska med de undantag som anges i denna förordning tillämpas i landskapet:
1) Miljöministeriets föreskrifter av den 22 december 1997 om effektivitetskrav för värmepannor (Finlands byggbestämmelsesamling, del D7 med föreskrifter om VVS och energihushållning).
2) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk (FFS 202/1996).
3) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska torktumlare för hushållsbruk (FFS 203/1996).
4) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk (FFS 895/1997).
5) Förordningen om godkännande av besiktningsorgan som avses i lagen om anordningars energieffektivitet (FFS 1298/1997).
6) Handels- och industriministeriets beslut om energimärkning av hushållsanordningar (FFS 1038/1998).
7) Handels- och industriministeriets förordning om de uppgifter som skall ges vid energimärkning av lampor för hushållsbruk (FFS 859/2000).
8) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av diskmaskiner (FFS 1009/2000).
9) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska ugnar för hushåll (FFS 1052/2002).
10) Miljöministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk (FFS 1271/2002).
11) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 541/2004).
12) Statsrådets förordning om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1/2009).
2 §
Ändring i författning
Ändringar av de författningar som anges i första paragrafen skall tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
3 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapregeringens framställning nr 26/2010-2011