Framställning 27/2010-2011
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 27/2010-2011 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2011-05-19 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Erkännande av yrkeskvalifikationer
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/36/EG) om erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet. I lagen intas huvudsakligen bestämmelser som krävs för att följa yrkeskvalifikationsdirektivet avseende den så kallade generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer.
Förslaget bör träda i kraft så snart som möjligt. Yrkeskvalifikationsdirektivet skulle ha varit genomfört senast den 20 oktober 2007.
INNEHÅLL
2.1. Yrkeskvalifikationsdirektivet
2.2. Reglerade yrken i landskapet
2.4. Hemställningsmotion om generellt godkännande av examen
3.1. Ålandsprotokollet och yrkeskvalifikationsdirektivet
3.2. Yrkeskvalifikationerna för tjänstemän vid grundskolan
3.3. Beviljande av undantag från eller erkännande av yrkeskvalifikationskrav
3.4. Hemställningsmotion om generellt godkännande av examen
4. Landskapsregeringens förslag
6. Lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten
Landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer
L A N D S K A P S L A G om erkännande av yrkeskvalifikationer
Bilaga – utkast till ändrad grundskoleförordning
LANDSKAPSFÖRORDNING om ändring av grundskoleförordningen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Inledning
För att uppnå de övergripande målen med den europeiska gemenskapen ska gemenskapens verksamhet, enligt artikel 3c fördraget om upprättandet av europeiska gemenskapen, nedan fördraget, innefatta en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för bland annat personer och tjänster avskaffas mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.
2. Bakgrund
2.1. Yrkeskvalifikationsdirektivet
2.1.1. Allmänt
Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd har antagit Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/36/EG) om erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet. Yrkeskvalifikationsdirektivet utfärdades den 7 september 2005 och trädde i kraft den 20 oktober 2005. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa yrkeskvalifikationsdirektiv senast den 20 oktober 2007.
Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att fastställa de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium för tillträde till och utövandet av detta yrke ska erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra medlemsstater och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.
Genom yrkeskvalifikationsdirektivet sammanförs femton tidigare direktiv, och avsikten är att förenkla de befintliga erkännandesystemen och ytterligare underlätta tillfälligt tillhandahållande av tjänster. Yrkeskvalifikationsdirektivet tillämpas i andra hand. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer i gemenskapslagstiftningen, ska motsvarande bestämmelser i yrkeskvalifikationsdirektivet inte gälla. Särskilda regler i gemenskapslagstiftningen finns t.ex. för transportbranschen.
Yrkeskvalifikationsdirektivet är indelat i sex avdelningar. Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser om syftet med direktivet, direktivets tillämpningsområde, definitioner av begrepp och verkan av erkännande. I avdelning II regleras friheten att tillhandahålla tjänster. Avdelning III innehåller bestämmelser om systemen för erkännande som indelas i tre olika ordningar. En ordning med erkännande som grundar sig på en samordning av minimikraven för utbildningen (systemet med automatiskt erkännande) och en ordning grundat på yrkeserfarenhet (yrkeserfarenhetssystemet) samt en generell ordning för erkännande av examina (den generella ordningen). Avdelning IV innehåller detaljerade villkor för utövande av yrke. Bestämmelserna i avdelning V handlar om administrativt samarbete och genomförandebefogenheter. Avdelning VI innehåller sedvanliga i EG-direktiv avslutande bestämmelser om t.ex. ikraftträdande och införlivande av direktivet i medlemsstaterna.
2.1.2. Friheten att tillhandahålla tjänster
Artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirektivet anger att medlemsstaterna inte får, av skäl som rör yrkeskvalifikationerna, inskränka friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva samma yrke. Om yrket eller utbildningen för yrket inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten kan den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören har utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten. Bestämmelserna ska tillämpas enbart om tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke. En tjänsteleverantör som förflyttar sig ska omfattas av de yrkesregler som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna och de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.
Enligt artikel 6 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens territorium i fråga om tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation. Medlemsstaterna får dock föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en yrkesorganisation, för att underlätta tillämpningen av nationella disciplinära bestämmelser, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören.
Enligt artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet får medlemsstaterna kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhandahålla tjänster på förhand skriftligen ska underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. En sådan underrättelse ska förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Vid det första tillhandahållandet av tjänster får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av bevis på tjänsteleverantörens nationalitet, intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat och att det när intyget utfärdas inte finns något förbud för innehavaren att utöva sitt yrke, bevis på yrkeskvalifikationer, i förekommande fall bevis på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst två av de föregående tio åren, för yrkesutövare i säkerhetsbranschen: intyg om att vederbörande inte har dömts för något brott, om medlemsstaterna kräver ett sådant intyg av sina egna medborgare. Tjänsten ska tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan reglerad titel för yrket. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlemsstaten, ska leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk. Undantagsvis ska tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns, kan den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. Inom högst en månad efter det att underrättelsen och åtföljande handlingar inkommit ska den behöriga myndigheten eftersträva att informera tjänsteleverantören antingen om sitt beslut att inte kontrollera hans/hennes kvalifikationer eller om resultatet av denna kontroll. Om det uppstår problem som medför försening, ska den behöriga myndigheten senast efter en månad meddela tjänsteleverantören om orsaken till förseningen och tidsplanen för beslutet som ska fattas senast två månader efter det att myndigheten mottagit de fullständiga handlingarna. Om väsentlig skillnad finns mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten ska, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, den mottagande medlemsstaten erbjuda tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han eller hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas. Under alla omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att beslutet fattats. Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som fastställs får tjänsten tillhandahållas. I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats ska tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.
Enligt artikel 8 i yrkeskvalifikationsdirektivet får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten för varje tillhandahållande av tjänster begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i denna medlemsstat, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Myndigheterna ska se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en tjänsteleverantör ska kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottagaren ska informeras om resultatet av klagomålet.
Enligt artikel 9 i yrkeskvalifikationsdirektivet får, i de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer, de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören meddelar tjänstemottagaren handelsregistreringsnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter som finns i det register leverantören är upptagen i, namn och adress till den behöriga tillsynsmyndigheten i hemlandet, yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänsteleverantören är medlem, yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleverantören tilldelades denna titel och momsregistreringsnummer samt uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.
2.1.3. Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer
Systemet för automatiskt erkännande
Enligt artikel 21 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, veterinärer, farmaceuter och arkitekter som uppfyller minimikraven för utbildning genom att ge innehavare av dessa bevis tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat. I artiklarna 23-49 i yrkeskvalifikationsdirektivet regleras närmare om förvärvade rättigheter och minimiutbildningskraven för de yrken som omfattas av systemet för automatiskt erkännande.
Yrkeserfarenhetssystemet
I ingressen till yrkeskvalifikationsdirektivet anges att reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksamheten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden.
Yrkeserfarenhetssystemet grundar sig på automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer när en person kan visa att han eller hon uppfyller yrkeserfarenhetsvillkoret under en viss tidsperiod. Om en persons yrkeskvalifikationer inte kan erkännas på grundval av yrkeserfarenhet, tillämpas den generella ordningen, inklusive bestämmelserna om möjlighet att välja mellan lämplighetsprov och anpassningsperiod.
I artikel 16 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges att om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV i yrkeskvalifikationsdirektivet krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, ska denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövandet ska ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet. När det gäller t.ex. elbranschen ska den tidigare verksamheten enligt artikel 17 i yrkeskvalifikationsdirektivet ha utövats under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år, eller under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år, eller under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år eller under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare eller under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år. I de två sistnämnda fallen får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. Utbildningen ska styrkas i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller bedömas som fullgod av en behörig yrkesorganisation.
Den generella ordningen
Den generella ordningen omfattar yrken som inte faller under systemet för automatiskt erkännande eller yrkeserfarenhetssystemet. I vissa fall tillämpas den generella ordningen även på sökanden som inte uppfyller villkoren i något av de två andra systemen.
Enligt artikel 13.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska, när det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om sökandena innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium. Enligt artikel 13.2 yrkeskvalifikationsdirektivet ska tillträde till yrket och rätten att utöva det också beviljas om sökanden utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren i en medlemsstat som inte reglerar detta yrke och personen i fråga har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer. För tillämpningen av artikel 13 indelas yrkeskvalifikationerna i fem olika nivåer. Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat och intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver.
Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlemsstaten kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år eller genomgår lämplighetsprov när omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för ansökan är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten och när innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från dem som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten samt när det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och denna skillnad motsvaras av en särskild utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och utbildningen väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som sökanden stöder sig på. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av denna möjlighet ska den ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får den mottagande medlemsstaten föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov. Kompensationsåtgärder kan inte krävas när sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de samordnade minimikrav som antagits av kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer. Sådana gemensamma minimikrav som gäller ett visst yrke får läggas fram för kommissionen förutom av medlemsstaterna också av yrkesorganisationer eller yrkessammanslutningar som är representativa på nationell och europeisk nivå.
2.1.4. Administrativt samarbete
Artikel 56 i yrkeskvalifikationsdirektivet anger att behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. De ska även utbyta information om disciplinära eller straffrättsliga påföljder med beaktande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaten. Samordnaren ska bland annat främja en enhetlig tillämpning av yrkeskvalifikationsdirektivet. I artikel 57 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges att varje medlemsstat ska utse en kontaktpunkt som ska ge medborgarna och kontaktpunkterna i övriga medlemsstater all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt direktivet, i synnerhet information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, inklusive sociallagstiftning och eventuella yrkesetiska regler samt bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter enligt direktivet.
2.2. Reglerade yrken i landskapet
2.2.1. Socialarbetare
Behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården anges i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992), nedan riksförordningen, som enligt 1 § 1 mom. 3 punkten landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan kallad blankettförordningen är tillämplig i landskapet. I riksförordningen fastställs behörighetskraven i regel enligt uppgifterna. Yrkesbeteckning anges endast för socialarbetare. För andra uppgifter inom socialvården anges ingen yrkesbeteckning. Behörighetsvillkor för uppgiften som socialarbetare är för uppgiften lämplig högre högskoleexamen, i vilken ingår eller utöver vilken förvärvats tillräcklig utbildning på socialarbetets område, eller socialvårdsexamen. Enligt 2 § 2 mom. blankettförordningen kan landskapsregeringen medge undantag från behörighetskraven i riksförordningen.
2.2.2. Personal inom undervisningsväsendet
Grundskola
Enligt 36 § grundskolelagen (1995:18) bestäms om behörighetsvillkoren för tjänstemännen vid grundskolan i förordning och landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren. I grundskoleförordningen (1995:95) för landskapet Åland anges behörighetskraven. Behörig för en tjänst som rektor, lärare eller timlärare är den som uppfyller de behörighetsvillkor som enligt rikslag ställs för motsvarande tjänst. Behörig för en tjänst som lektor, specialklasslärare eller speciallärare är den som uppfyller de behörighetsvillkor som enligt rikslag ställs för motsvarande tjänst eller befattning samt den som beviljats ett behörighetsintyg av landskapsregeringen på grund av lärarutbildning i Danmark, Island, Norge eller Sverige. Behörig för en tjänst som skolpsykolog är den som har för uppgiften lämplig högre högskoleexamen. Behörig för en tjänst som skolkurator är den som har för uppgiften lämplig högskoleexamen. I förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (FFS 986/1998), nedan riksförordningen, anges bland annat behörighetsvillkoren för rektor, ämneslärare, klasslärare och speciallärare i grundskola i riket. I riksförordningens 25 § anges att i fråga om den behörighet som en examen utomlands medför gäller dessutom vad som bestäms i lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (1597/1992) och lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (FFS 531/1986) och med stöd av dem. Beträffande hänvisningen i 25 § riksförordningen till lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen ska hänvisningen avse en hänvisning till lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (FFS 1093/2007), nedan erkännandelagen, enligt 19 § 2 mom. erkännandelagen. Således tillämpas den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer på yrken inom grundskoleväsendet i landskapet vilkas behörighetskrav regleras i riksförordningen om personen har en examen från en medlemsstat i unionen eller från Island, Norge, Liechtenstein eller Schweiz. Om personen har en examen från en annan stat än de nämnda tillämpas lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför. Med stöd av lagen kan en högskoleexamen som avlagts utomlands, i annan stat än de som omfattas av erkännandelagen, jämställas med en viss, namngiven högskoleexamen i Finland, om behörighetsvillkoren för tjänsten eller befattningen förutsätter det.
Gymnasieskola
Enligt 42 § landskapslagen (1997:52) om utbildning på gymnasialstadienivå fastställer landskapsregeringen behörighetskraven för rektorstjänsterna och biträdande rektorstjänsterna vid landskapets gymnasieskolor. Behörighetskrav för lärare och övrig personal vid skolan bestäms i reglementet. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från fastställda behörighetskrav. Utbildningskraven för rektorer vid landskapets gymnasieskolor är lämplig högskoleexamen och/eller behörighet som lektor inom skolans undervisningsområde. Behörig för en tjänst som lektor i allmänna ämnen i en gymnasieskola i landskapet är vanligtvis den som har lämplig högre högskoleexamen och inom denna eller fristående minst 55 studieveckors studier i huvudämnet och minst 35 studieveckors studier i ett annat ämne som hör till tjänsten.
Högskola
Enligt 10 § 2 mom. landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland, nedan högskolelagen, är den behörig att anställas som rektor som har avlagt doktorsexamen eller licentiatexamen. Enligt 39 § 1 mom. högskolelagen bestäms behörighetskraven för lärartjänst i landskapsförordning och för annan tjänst vid högskolan i reglementet. I 6-8 §§ landskapsförordningen (2002:87) om Högskolan på Åland anges behörighetskraven för överlärare och lektor. Behörig att anställas som överlärare är den som avlagt en för anställningen lämplig doktorsexamen eller licentiatexamen. Behörig att anställas som lektor är den som har en för anställningen vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, lämplig avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier. För att anställas som överlärare och lektor i yrkesämnen krävs minst tre års praktisk erfarenhet i uppgifter som motsvarar examen. För att anställas som överlärare eller lektor krävs dessutom att han eller hon inom tre år efter det att han eller hon har anställts genomgår en 35 studieveckors eller motsvarande ECTS-poängs lärarutbildning, om det inte visat sig att han eller hon redan har den pedagogiska skicklighet som erfordras för tjänsten.
2.2.3. Personal inom räddningsväsendet
I 23 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland anges behörighetskraven för personalen inom räddningsväsendet. Om särskilda skäl föreligger kan landskapsregeringen medge undantag från behörighetskraven. I räddningsförordningen (2006:111) för landskapet Åland anges de närmare bestämmelserna om behörighetskraven. För att få tjänstgöra som befäl krävs att sökanden avlagt befälsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES-området som ger befälsutbildning för allmän räddningstjänst på lägst yrkeshögskolenivå eller motsvarande nivå. För att få tjänstgöra som underbefäl krävs att sökanden avlagt underbefälsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES som ger yrkesutbildning för allmän räddningstjänst. För att få tjänstgöra inom manskapet krävs att sökanden avlagt manskapsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES som ger yrkesutbildning för allmän räddningstjänst. För att få tjänstgöra som alarmmästare krävs att sökanden avlagt examen på befälsnivå för räddningsväsendet eller yrkeshögskoleexamen med lämplig inriktning och har god kännedom om räddningsväsendet jämte anslutande verksamheter. För att få tjänstgöra som alarmoperatör krävs att sökanden genomgått en alarmoperatörsutbildning som godkänts av landskapsregeringen.
Enligt räddningslagens 50 § är behörigheten för sotare yrkesexamen för sotare som avlagts i en av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat som anslutit sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om särskilda skäl föreligger kan landskapsregeringen i enskilda fall genom beslut medge undantag från behörighetskravet för sotning.
2.2.4. Elbranschen
Enligt 2 § 2 punkten landskapsförordningen (2001:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksbestämmelser om elektricitet ska i landskapet tillämpas handels- och industriministeriets beslut om arbeten inom elbranschen (FFS 516/1996). I kapitel 3 i nämnda beslut anges behörighetskraven för att vara verksam inom elbranschen. Landskapsregeringen ska, enligt 23 § 2 mom. nämnda beslut, vid utfärdandet av ett behörighetsintyg beakta den utbildning som personen avlagt utomlands utgående från Utbildningsstyrelsens utlåtande. Enligt 23 § 3 mom. i nämnda beslut ska landskapsregeringen dessutom vid utfärdande av ett behörighetsintyg beakta den utbildning som personen avlagt utomlands och den arbetserfarenhet som personen skaffat utomlands, om arbetserfarenheten kan anses tillräckligt omfattande för att ge förtrogenhet också med bestämmelserna om elinstallationer och säkerheten vid elarbeten samt med installationspraxisen och installationsförhållandena i Finland. Enligt 23a § i nämnda beslut ska landskapsregeringen jämföra de kunskaper och den behörighet som påvisas av ett examensbetyg, intyg eller andra handlingar som påvisar formell behörighet och som skaffats av en medborgare i någon EES-stat med de behörighetskrav som anges i beslutet. Om landskapsregeringen anser att villkoren för att behörighetsintyg ska utfärdas inte uppfylls, ska sökanden ges anvisningar om hur han eller hon kan skaffa sig de kunskaper och den behörighet som saknas under en anpassningstid eller genom ett lämplighetsprov.
2.2.5. Fastighetsmäklare
Enligt 3 och 4 §§ landskapsförordningen (1996:48) om fastighetsmäklare får fastighetsmäklarverksamhet endast utövas av den som registrerats som fastighetsmäklare hos landskapsregeringen. Registreras kan den som är myndig och inte är försatt i konkurs och som har avlagt fastighetsmäklarprov. I fastighetsmäklarprovet ska deltagarna visa att de har kunskap om de bestämmelser som behövs för att utöva fastighetsmäklarverksamhet. Deltagarna ska även visa att de har praktisk kunskap om fastighetsmäklarverksamhet och behärskar de ärenden som kan omfattas av fastighetsmäklarverksamheten samt att de kan göra upp de handlingar som behövs vid ett fastighetsmäklaruppdrag.
2.2.6. Föreståndare för bilskola och trafiklärare
Enligt 21 § körkortslagen (1991:79) för landskapet Åland, nedan körkortslagen, ska bilskola ha en föreståndare som ska vara godkänd av landskapsregeringen. Enligt körkortslagens 22 § ska föreståndare för bilskola och trafiklärare som ger körundervisning ha trafiklärarkort. Villkor för att få trafiklärarkort är att sökanden har körkort av minst klass A B* C* **, att sökanden inom Norden avlagt trafiklärarexamen eller motsvarande examen eller innehar av landskapsregeringen godkänd motsvarande kompetens samt att sökanden inte på grund av sina personliga egenskaper är olämplig som bilskollärare. Ansökan om trafiklärarkort prövas av polisen.
2.2.6. Resebyråverksamhet
Enligt 1 § 1 mom. landskapslagen (1975:56) om resebyrårörelse är idkande av resebyrårörelse tillåtet endast med tillstånd av landskapsregeringen. Av enskild person fodras för att idka resebyråverksamhet att denne äger rätt att idka näring i landskapet, fyllt 25 år, råder över sig själv och sin egendom, är solvent och äger tillräcklig branschkännedom.
2.3. Ålandsprotokollet
I samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen framförhandlades särskilda fördragsbestämmelser om Åland. Dessa fördragsbestämmelser ingår i det så kallade Ålandsprotokollet som har fogats till Finlands anslutningsfördrag. Angående etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer anges i protokollet att bestämmelserna i Romfördraget inte ska hindra att de bestämmelser om Åland tillämpas som är i kraft den 1 januari 1994 och som gäller inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland utan tillstånd av de behöriga myndigheterna på Åland.
2.4. Hemställningsmotion om generellt godkännande av examen
I hemställningsmotion nr 37/2008-2009 föreslogs att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen ser över möjligheterna och föreslår nödvändiga lagstiftningsändringar för att mera generellt godkänna examina från annat nordiskt land gällande behörighet för offentliga tjänster på Åland. Motionen behandlades i kulturutskottet. I kulturutskottets betänkande nr 8/2009-2010 anger utskottet att landskapet borde ha egna kvalifikationskrav när det gäller godkännande av andra länders examina, t.ex. för lärare och att landskapsregeringen bör i samband med implementeringen av yrkeskvalifikationsdirektivet även utreda alternativa lösningar till gällande ansökningsförfarande. Utskottet ansåg att systemet bör anpassas så att bättre hänsyn tas till att de åländska studerandena huvudsakligen skaffar sin utbildning i andra länder än Finland. Utskottet utgick från att det pågående arbetet med yrkeskvalifikationsdirektivet leder till ett bättre förfarande än det som nu tillämpas. Lagtinget godkände motionen den 21 april 2010.
3. Överväganden
3.1. Ålandsprotokollet och yrkeskvalifikationsdirektivet
Bestämmelserna i Ålandsprotokollet innebär bland annat att landskapet inte är förpliktat att genomföra EG-direktiv som medför att inskränkningarna i landskapslagstiftningen i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt mildras.
Yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om att en tjänsteleverantör som lagligen är etablerad i en medlemsstat temporärt och tillfälligt ska få tillhandahålla sina tjänster i en annan medlemsstat anser landskapsregeringen att inte ska genomföras i landskapslagstiftningen, utan nuvarande inskränkningar i landskapslagstiftningen i rätten att tillhandahålla tjänster för personer som inte har hembygdsrätt ska bibehållas.
Etableringsrätten i yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar både utövande av ett yrke som egenföretagare och som anställd. För personer som vill utöva sitt yrke som anställd uppställs i landskapslagstiftningen inte några inskränkningar i etableringsrätten för personer som saknar hembygdsrätt. Till den del yrkeskvalifikationsdirektivet reglerar etableringsfriheten för personer som vill utöva sitt yrke som anställd är landskapet förpliktat att genomföra direktivet.
För personer som vill utöva sitt yrke som näring anges i 4 § 1 mom. landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring att myndiga fysiska personer som inte är försatta i konkurs men saknar hembygdsrätt och inte utan avbrott varit bosatta i landskapet under minst fem år kan av landskapsregeringen, då skäl föreligger och efter prövning i varje enskilt fall, beviljas rätt att utöva näring. Denna inskränkning i etableringsrätten anser landskapsregeringen att ska bevaras.
I fråga om yrkeskvalifikationer inom elbranschen och för de flesta yrken inom grundskoleväsendet tillämpas i landskapet rikslagstiftning och därigenom har yrkeskvalifikationsdirektivet genomförts inom dessa yrken i landskapet, både avseende anställda och egenföretagare, eftersom rikslagstiftningen har anpassats till yrkeskvalifikationsdirektivet. Landskapsregeringen anser att det vore ändamålsenligt att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet även för övriga reglerade yrken i landskapslagstiftningen, beaktande inskränkningarna i etableringsrätten i landskapslagstiftningen.
3.2. Yrkeskvalifikationerna för tjänstemän vid grundskolan
I grundskoleförordning (1995:95) anges behörighetskraven för tjänstemän vid grundskolan. Behörig för en tjänst som t.ex. lärare är den som uppfyller de behörighetsvillkor som enligt rikslag ställs för motsvarande tjänst. I förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (FFS 986/1998) anges bland annat behörighetsvillkoren för yrken i grundskola i riket och i förordningens 25 § anges att i fråga om den behörighet som en examen utomlands medför gäller dessutom vad som bestäms ibland annat lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (FFS 1093/2007) och med stöd av den. För att klargöra rättsläget anser landskapsregeringen att grundskoleförordningen bör ändras så att i den hänvisas till den föreslagna landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer när fråga är om den behörighet som en examen utomlands medför.
3.3. Beviljande av undantag från eller erkännande av yrkeskvalifikationskrav
När fråga är om socialarbetare, personal vid grundskola och gymnasieskola samt inom räddningsväsendet kan landskapsregeringen bevilja undantag från uppställda behörighetskrav. Landskapsregeringens prövningsrätt vid beviljande av undantag är fri med beaktande av att för beviljande av dispens för personal vid grundskola och gymnasieskola samt inom räddningsväsendet krävs särskilda skäl.
För de yrken vid grundskolan vilkas behörighetskrav regleras i rikslagstiftningen används inte dispensförfarandet när sökanden förvärvats sina yrkeskvalifikationer utomlands utan tillämpas den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer som tillämpas i riket eller bestämmelserna i lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför.
Inom elbranschen beviljas inte heller undantag från behörighetskrav utan om det anses att villkoren för att behörighetsintyg ska utfärdas inte uppfylls, ska sökanden ges anvisningar om hur denna kan skaffa sig de kunskaper och den behörighet som saknas under en anpassningstid eller genom ett lämplighetsprov.
Ett dispensförfarande innebär att en ansökan om undantag från behörighetskrav beviljas eller avslås. Någon möjlighet att villkora beviljandet finns inte. Genom att införa ett liknande system som i elbranschen och för de yrken i grundskolan som regleras i rikslagstiftning (den generella ordningen) för alla reglerade yrken i landskapslagstiftningen skulle behandlingen av dem som inte uppfyller de yrkeskvalifikationer som krävs för att utöva ett reglerat yrke i landskapet förenhetligas, till den del sökanden omfattas av lagförslagets tillämpningsområde. För de personer som inte omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde, t.ex. personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i riket, bibehålls dispensförfarandet.
3.4. Hemställningsmotion om generellt godkännande av examen
Beträffande möjligheterna för att mera generellt godkänna examina från annat nordiskt land gällande behörighet för offentliga tjänster på Åland konstateras att för yrken som regleras i landskapslagstiftningen kan i princip ställas vilka behörighetskrav som helst och således kan kraven vara t.ex. en viss examen från ett nordiskt land, se ovan 2.2.6. För offentliga tjänster på Åland som inte är reglerade yrken i landskapet eller i riket ställer arbetsgivaren upp behörighetskraven. Det är således inte möjligt för landskapet att generellt godkänna examina från annat nordiskt land som behörighetskrav för offentliga tjänster på Åland, eftersom kommunerna och staten självständigt avgöra vilka behörighetskrav som ska gälla för ett stort antal kommunala och statliga tjänster i landskapet.
Landskapsregeringens strävan är att behörighetskraven för landskapsanställda och för yrken som regleras i landskapslagstiftningen ska vara neutrala i förhållande till nationella utbildningssystem. De flesta ändringar den senaste tiden av behörighetskrav både avseende reglerade yrken och tjänster/arbetsförhållanden som inte är reglerade yrken har genomförts beaktande att utbildningskraven ska vara oberoende av i vilket land utbildningen har genomförts. För personal inom socialvården samt för de flesta yrken i grund- och gymnasieskolan kvarstår dock kopplingen till utbildningssystemet i Finland. Landskapsregeringens målsättning är att även nämnda personalgrupp och yrken ska frikopplas från det nationella utbildningssystemet. Landskapsregeringen anser dock att en sådan reform bör genomföras i en särskild lagframställning, se landskapsregeringens framställning 21/2007-2008 ”Nya behörighetskrav inom socialvården”.
För socialarbetare utbildade i något land som omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde leder genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet till att prövningen av deras ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer inte längre baserar sig på en fri prövningsrätt för landskapsregeringen utan landskapsregeringens prövning är bunden till i lag angivna kriterier. Därmed kan de åländska studerandena på förhand kontrollera om en viss socialarbetarutbildning i utlandet medför att han eller hon är behörig att jobba som socialarbetare på Åland eller om det kommer att krävas kompensationsåtgärder först. Det föreslagna ansökningsförfarandet är mer förutsägbart än det nuvarande dispensförfarandet. För personer som ska jobba med andra uppgifter inom socialvården kvarstår dock dispensförfarandet.
Landskapsregeringen anser att det föreslagna förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer leder till ett bättre tillvägagångssätt än det nuvarande dispensförfarandet. Därmed uppfylls delvis önskemålen i hemställningsmotionen.
4. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen ska vara en allmän lag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen ska således vara subsidiär i förhållande till andra författningar om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen innehåller huvudsakligen bestämmelser som krävs för att genomföra den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer i yrkeskvalifikationsdirektivet i landskapslagstiftningen.
Dessutom föreslår landskapsregeringen att grundskoleförordningen kompletteras med en bestämmelse om att i fråga om den behörighet som en examen utomlands medför gäller förutom vad som bestäms i grundskoleförordningen vad som bestäms i den föreslagna landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.
5. Förslagets verkningar
Införandet av den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer för alla reglerade yrken i landskapslagstiftningen medför nya och mer omfattande uppgifter för landskapsregeringen och läroanstalter. Den generella ordningen kräver att lämplighetsprov kan ordnas. För beviljande av lämplighetsprov förutsätts en noggrann jämförelse mellan den utbildning som krävs och den som sökanden genomgått. Frågan om vilka bilagor som ska krävas in tillsammans med en ansökan om erkännande förutsätter en bedömning av vilka uppgifter som är relevanta för respektive yrke. Vid beredningen av ansökan om erkännande uppställs nya handläggningsregler. Dessa nya och i vissa fall mer omfattande uppgifter kommer att i viss mån öka arbetet för landskapsregeringen och läroanstalter i landskapet. Landskapsregeringen bedömer att de nya och de mer genomgripande åtagandena kan förverkligas med befintliga resurser varför förslaget inte har några verkningar i fråga om landskapets ekonomi.
Genom införandet av den generella ordningen slopas dispensförfarandet i de fall sökanden omfattas av lagens tillämpningsområde. Det blir inte längre fråga om undantag från behörighetsvillkor på basis av en fri prövningsrätt utan antingen erkänns sökandens yrkeskvalifikationer eller så åläggs sökanden kompensationsåtgärder (lämplighetsprov eller anpassningsperiod). För sökanden som tidigare varit hänvisade till ett dispensförfarande ökar rättssäkerheten genom att i lag regleras grunderna för bedömningen av sökandens yrkeskvalifikationer. Dispensförfarandet kan inte användas för att särbehandla en utbildning från en viss medlemsstat utan erkännande enligt den generella ordningen ska tillämpas om det är fråga om en person som omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde och inte dispensförfarandet.
För utövande av ett yrke som näring krävs utöver erkännandet av yrkeskvalifikationerna att landskapsregeringen beviljar sökanden rätt att utöva näring, vilket innebär att genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet i landskapslagstiftningen på intet sätt påverkar inskränkningarna i landskapslagstiftningen i etableringsfriheten för fysiska personer som saknar hembygdsrätt.
Lagförslaget berör alla reglerade yrken. Reglerade yrken där i huvudsak män är verksamma är inom brand- och räddningsväsendet samt elbranschen. Inom brand- och räddningsväsendet uppställs som behörighetskrav för de flesta yrken en examen från en läroanstalt inom EES, så dessa examina kräver inte något erkännande av landskapsregeringen. Inom elbranschen tillämpas redan den generella ordningen, då yrkeskvalifikationsdirektivet genomförts i den lagstiftning som reglerar behörighetskraven inom elbranschen. Som socialarbetare jobbar huvudsakligen kvinnor. Socialarbetare som inte har en examen från en läroinrättning i Finland är idag hänvisade till ett dispensförfarande. Genom lagförslaget kvinnors rättssäkerheten för personer som skaffat sig en socialarbetarutbildning inom EES eftersom en i lag reglerad bedömning av deras utbildning införs och dispensförfarandets fria prövning frångås. Inom grundskolan år 2008 var de kvinnliga lärarna 295 stycken (76 %) och de manliga 95 stycken (24 %). Inom grundskolan tillämpas redan den generella ordningen, då yrkeskvalifikationsdirektivet genomförts i den lagstiftning som reglerar behörighetskraven för lärare inom grundskolan. I gymnasieskolan år 2008 var de kvinnliga lärarna 79 stycken (47 %) och de manliga 90 stycken (53 %). Behörighetskraven för gymnasielärare är huvudsakligen kopplat till det finska utbildningssystemet. Lärare som inte har en examen från en läroinrättning i Finland är idag hänvisade till en behörighetsbedömning eller ett dispensförfarande.
Genom lagförslaget förbättras både kvinnors och mäns rättssäkerhet när fråga är om personer som skaffat sig en utbildning inom EES eftersom en i lag reglerad bedömning av deras utbildning föreslås och dispensförfarandets fria prövning inte längre ska tillämpas.
Lagförslaget bedöms inte ha några konsekvenser för miljön.
6. Lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten
Landskapet har enligt 18 § 14 punken i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om undervisningsväsendet med den begränsning som följer av 27 § 3 punkten självstyrelselagen. Enligt 27 § 3 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om statsmyndigheternas organisation och verksamhet. Enligt förarbeten till självstyrelselagen avses med begreppet ”statsmyndigheternas organisation och verksamhet” bland annat den kunskap och skicklighet som fordras för att vinna kompetens som godkänns av staten. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om ordnandet av utbildning även inom områden det ankommer på riket att lagstifta om men landskapet har inte lagstiftningsbehörighet i fråga om sådan utbildnings innehåll. T.ex. landskapet har behörighet att lagstifta om hur sjöfartsutbildningen ska ordnas i landskapet men kan inte bestämma de kunskaper och färdigheter som krävs för att utöva yrken inom handelssjöfarten eftersom det ankommer på riket att lagstifta i fråga om handelssjöfarten.
Enligt 18 § 22 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med vissa undantag. Utgångspunkten är således att det är landskapet som har behörighet att reglera näringsverksamheten. Med näring i 22 punkten avses såväl rörelse som yrke enligt självstyrelselagens förarbeten. Av undantagen följer att det ankommer på riket att lagstifta om t.ex. handelssjöfart, apoteksväsendet, gruvdrift, televäsendet, luftfart och behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, vilket inkluderar behörigheten att vara verksam inom veterinärvården.
Enligt 18 § 6, 7, 13-16, 19-21 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat brand- och räddningsväsendet, byggnads- och planväsendet, socialvård, alkoholutskänkning, undervisning, jord- och skogsbruk, jakt och fiske, rätt att leta efter och utnyttja mineralfyndigheter, postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet, vägtrafik, spårbunden trafik och båttrafik.
Enligt 59b § 1 mom. självstyrelselagen är, när åtgärder vidtas i Finland med anledning av beslut som har fattats inom Europeiska unionen lagstiftningsbehörigheten och behörigheten i förvaltningsärenden fördelad mellan landskapet och riket på det sätt som följer av självstyrelselagen, dock så att om medlemsstaterna enligt gemenskapsrätten i något fall där både landskapet och riket har behörighet får utse endast en förvaltningsmyndighet, utser riket denna myndighet. Riket utser således den samordnare och den kontaktpunkt som anges i yrkeskvalifikationsdirektivet.
7. Beredningsarbetet
För beredningen av ärendet har tjänster köpts utifrån. Förslaget har varit på remiss till Ålands kommunförbund k.f., Akava-Åland r.f., TCÅ r.f., FOA-Å, Tehy, Ålands folkhögskola, Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands lyceum, Ålands musikinstitut, Ålands naturbruksskola, Ålands sjömansskola, Ålands vårdinstitut, Ålands yrkesskola samt Högskolan på Åland.
Detaljmotivering
Landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer
1 kap. Allmänt
1 § Tillämpningsområde. I lagen föreskrivs om erkännande av yrkeskvalifikationer. Syftet med lagen är att genomföra de delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som handlar om etableringsfriheten beaktande inskränkningarna i etableringsrätten i gällande landskapslagstiftning för fysiska personer som saknar hembygdsrätt. I paragrafens 1 mom. hänvisas till yrkeskvalifikationsdirektivet och hänvisningen avser också eventuella ändringar som senare görs i direktivet.
Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till avtal som gäller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet betyder att lagen också gäller erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i unionen och en medborgare i en EES-stat förvärvat i Island, Norge och Liechtenstein eller i ett EU-land. Hänvisningen till andra avtal som Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ingått med en annan part betyder bl.a. att lagens tillämpningsområde utvidgas till erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats i Schweiz. Om motsvarande avtal ingås med andra länder, utvidgas lagens tillämpningsområde i fortsättningen på motsvarande sätt. Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till gemenskapens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning avser, i synnerhet när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer, beaktandet av de skyldigheter som ingår i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning. Tillämpbarheten för samtliga rättsakter som fastställer tredjelandsmedborgares ställning vid det erkännandeförfarande som avses i denna lag begränsas dock av artikel 1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, enligt vilken direktivets regler i dessa fall tillämpas endast, om yrkeskvalifikationerna huvudsakligen har förvärvats i en eller flera medlemsstater. Av första meningen i 2 mom. framgår att lagen inte tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats i riket. Enligt artikel 2.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet kan varje medlemsstat inom sitt territorium, enligt sin egen lagstiftning, tillåta medborgare i medlemsstaterna med yrkeskvalifikationer som inte förvärvats i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke. I anslutning till detta konstateras i artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet att också varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjeland betraktas som bevis på formella kvalifikationer, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i den medlemsstat där yrkeskvalifikationerna erkändes. Kravet på tre års yrkeserfarenhet har dock lindrats i paragrafens 3 mom. så, att som yrkeserfarenhet godkänns också yrkeserfarenhet som förvärvats i någon annan medlemsstat än den där yrkeskvalifikationerna har erkänts. Denna utvidgning av tillämpningsområdet gäller endast gäller medborgare i en medlemsstat, inte medborgare i tredjeland.
I paragrafens 4 mom. anges att lagen är en allmän lag, vilket innebär att annan författning ska tillämpas i första hand om den innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i lagen. Med författning avses författningar som publicerats i Ålands författningssamling och unionens lagstiftning.
2 § Definitioner. De föreslagna definitionerna överensstämmer i sak med definitionerna i artikel 1 och artikel 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Med begreppet ”indirekt” i 2 mom. avses att i landskapslag anges att yrkeskvalifikationer bestäms i landskapsförordningen, i reglemente eller på något annat sätt.
3 § Behörig myndighet. I 1 mom. anges att landskapsregeringen är den myndighet som fattar beslut om en persons kvalifikationer för utövande av ett reglerat yrke i landskapet och att landskapsregeringen handhar andra förvaltningsuppgifter som följer av lagen.
Enligt artikel 56.1 yrkeskvalifikationsdirektivet ska behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. I paragrafens 2 mom. har landskapsregeringen ålagts att samarbeta med förutom behöriga myndigheter i medlemsstaterna även med behöriga myndigheter i EES-stater och i andra stater som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet, t.ex. Schweiz. Dessutom ska landskapsregeringen vid behov samarbeta med behöriga myndigheter i riket. I riket svarar undervisningsministeriet för den nationella samordningen av de förfaranden som tillämpas vid erkännande av yrkeskvalifikationer och Utbildningsstyrelsen fungerar som den nationella kontaktpunkt som avses i yrkeskvalifikationsdirektivet. För att dessa myndigheter ska kunna sköta sina uppgifter krävs det att landskapsregeringen lämnar uppgifter till dem.
2 kap. Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer
4 § Kvalifikationsnivåer i den generella ordningen för erkännande. För att fastställa systemet för erkännande inom den generella ordningen var det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättats för att den generella ordningen ska fungera, påverkar inte de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbildning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område. De fem nivåerna i 1 mom. överensstämmer i sak med nivåerna i artikel 11 i yrkeskvalifikationsdirektivet. I 1 mom. 3 punkten underpunkt b avses utbildningar som förtecknas i bilaga II i yrkeskvalifikationsdirektivet och som ger jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet. Förteckningen i bilaga II kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.
Enligt artikel 12 första stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet ska varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbildning som erhållits i gemenskapen och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke. En bestämmelse om dessa krav har intagits i 2 mom.
5 § Villkor för erkännande i den generella ordningen. Bestämmelserna i 1 mom. överensstämmer i sak med bestämmelserna i artikel 13.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt artikel 13.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet är det möjligt att kräva två års yrkeserfarenhet av sökanden från en medlemsstat som inte har reglerat yrket när fråga är om yrkeskvalifikationer som baserar sig på ett kompetensbevis som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten. Landskapsregeringen har inte funnit orsak att avvika från utgångspunkten i den generella ordningen där utbildningsnivån är avgörande. I de fall ett yrke inte är reglerat i en medlemsstat ställs således inte krav att sökanden ska ha utövat yrket i två år utan tillträdet till yrket och rätten att utöva yrket i landskapet bedöms enligt samma regler som för andra sökande.
I artikel 13.3 yrkeskvalifikationsdirektivet görs ett undantag från bestämmelserna i artikel 13.1 om villkoren för erkännande. Enligt artikel 13.3 ska den mottagande medlemsstaten tillåta tillträde till och utövande av ett reglerat yrke, när det för tillträde till detta yrke inom dess territorium krävs bevis på formella kvalifikationer över en avslutad utbildning på högskole- eller universitetsnivå på fyra år och sökanden har bevis på de formella kvalifikationer som avses i artikel 11 c. I paragrafens 2 mom. har intagits en bestämmelse om detta undantag.
Enligt artikel 12 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet ska en mottagande medlemsstat vid erkännandet av yrkeskvalifikationer beakta om sökandens yrkeskvalifikationer enligt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten anses uppfylla nya skärpta krav på yrkeskvalifikationer. Bestämmelser om att tidigare behöriga yrkesutövare som genomgått en äldre utbildning ska anses vara behöriga även om de inte uppfyller nya skärpta utbildningskrav intas vanligtvis i övergångsbestämmelser då behörighetskrav höjs. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att lagstiftningen om förvärvade rättigheter i ursprungsmedlemsstaten ska beaktas vid placeringen av sökanden i en viss kvalifikationsnivå.
Med erkännande av yrkeskvalifikationer avses i lagen beslut om en persons kvalifikationer för att utöva ett reglerat yrke i landskapet. I lagstiftningen eller med stöd av lag kan utöver yrkeskvalifikationer som behörighetsvillkor också föreskrivas t.ex. om krav på språkkunskaper och erfarenhet av ledarskap. Sökanden ska för arbetsgivaren visa att han eller hon uppfyller eventuella andra behörighetsvillkor som krävs för skötseln av ett reglerat yrke än de som är kopplade till yrkeskvalifikationerna, och sådana andra krav är inte av betydelse för erkännandet av sökandens yrkeskvalifikationer.
Enligt 4 mom. kan ett beslut om erkännande som fattats i en annan medlemsstat eller i riket inte utgöra grund för erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom bestämmelsen säkerställs att sökanden inte kan kringgå behörighetskrav i landskapslagstiftningen för ett yrke genom att åberopa beslut om erkännande i en annan medlemsstat eller i riket. Eftersom behörighetsvillkoren för ett yrke varierar från medlemsstat till medlemsstat, kan också innehållet i de olika medlemsstaternas beslut om erkännande variera i synnerhet när det gäller kompensationsåtgärder. Det är alltså motiverat att varje medlemsstat och riksmyndigheter fattar beslutet om erkännande utgående från sina nationella behörighetsvillkor och oberoende av andra medlemsstaters beslut om erkännande. Ett undantag utgör de situationer i 1 § 3 mom. där erkännandet grundar sig på en annan medlemsstats erkännande av bevis på formella kvalifikationer och yrkeserfarenhet som utfärdats i en icke-medlemsstat för en medborgare i en medlemsstat.
I 5 mom. hänvisas till landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring, nedan näringslagen, när fråga är om rätten att utöva yrke som näring i landskapet. Hänvisningen har medtagits för att tydliggöra att personer som avser utöva ett reglerat yrke som näring i landskapet och uppfyller kraven i 1 mom. dessutom, för att kunna utöva yrket som näring i landskapet, behöver tillstånd att utöva näring (beviljad näringsrätt) av landskapsregeringen. Enligt näringslagens 4 § 1 mom. kan myndiga fysiska personer som inte är försatta i konkurs men saknar hembygdsrätt och inte utan avbrott varit bosatta i landskapet under minst fem år av landskapsregeringen, då skäl föreligger och efter prövning i varje enskilt fall, beviljas rätt att utöva näring. Landskapsregeringen kan dock inte som skäl för avslag på en ansökan om näringsrätt hänvisa till sökandens yrkeskvalifikationer om sökanden uppfyller kraven i 1 mom. För reglerade yrken prövas sökandens yrkeskvalifikationer särskilt och inte i samband med prövning av en ansökan om näringsrätt. I praktiken är det således inte aktuellt att avslå en ansökan om näringsrätt med hänvisning till sökandens yrkeskvalifikationer. Med stöd av näringslagens 4 § 3 mom. kan näringsrätt beviljas på villkor som landskapsregeringen anser nödvändiga. Landskapsregeringen kan inte bevilja näringsrätt på villkor som är kopplade till yrkeskvalifikationerna om sökanden uppfyller kraven i 1 mom. Som villkor kan ställas t.ex. att verksamheten ska bedrivas på svenska samt andra villkor som landskapsregeringen anser nödvändiga och som inte gäller sökandens yrkeskvalifikationer. För reglerade yrken följer yrkeskvalifikationerna av det regelverk som gäller för det aktuella yrket. I praktiken finns det således inte anledning för landskapsregeringen att uppställa villkor som har samband med yrkeskvalifikationerna när näringsrätt beviljas.
6 § Kompensationsåtgärder. I artikel 14 i yrkeskvalifikationsdirektivet regleras de fall kompensationsåtgärder får krävas i en medlemsstat. Bestämmelserna i paragrafens 1 - 3 mom. överensstämmer i sak med bestämmelserna i artikel 14.1,14.2 och 14.5. Med ”utbildning väsentligt avviker” avses områden som är av största vikt för utövandet av yrket och som i sökandens utbildning uppvisar väsentliga avvikelser när det gäller längd eller innehåll i förhållande till den utbildning som krävs.
I 3 mom. har intagits bestämmelser som avviker från principen att sökanden får välja mellan lämplighetsprov och anpassningsperiod. Enligt 1 § 3 mom. tillämpas lagen på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som utfärdats utanför gemenskapen för en medborgare i en medlemsstat och som erkänts i en annan medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en medlemsstat. För sökanden med ett sådant behörighetsbevis får landskapsregeringen avvikande från huvudregeln bestämma om sökanden ska genomgå ett lämplighetsprov eller slutföra en anpassningsperiod. Enligt artikel 14.3 får den mottagande medlemsstaten föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov för de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt. I 3 mom. har intagits en bestämmelse som i sak överensstämmer med artikel 14.3. Landskapsregeringen har för avsikt att kräva att de som önskar utöva fastighetsmäklarverksamhet i landskapet ska genomgå ett lämplighetsprov.
I artikel 15 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns bestämmelser om befrielse från kompensationsåtgärder på grundval av gemensamma plattformar. De gemensamma plattformarna är en samling kriterier för yrkeskvalifikationer som kan kompensera för väsentliga skillnader som har konstaterats mellan de olika medlemsstaternas utbildningskrav för ett visst yrke. Kriterierna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en handledd anpassningsperiod, lämplighetsprov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa. Ett av syftet med gemensamma plattformar är att främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. Enligt artikel 15.3 ska den mottagande medlemsstaten ge dispens från krav på kompensationsåtgärder när sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställts i en gemensam plattform. En bestämmelse om detta har intagits i paragrafens 4 mom.
För att den generella ordningen ska fungera så måste det vara möjligt för sökanden att delta i lämplighetsprov. I paragrafens 5 mom. åläggs Högskolan på Åland och andra läroanstalter i landskapet att ordna lämplighetsprov enligt vad som anges i det villkorliga beslutet om sökandens kvalifikationer för utövande av yrket i landskapet. Landskapsregeringen har i samverkan med utbildningsanordnare i landskapet påbörjat planeringen av lämplighetsproven för de reglerade yrken där proven troligen kommer att behövas. För ett flertal yrken uppställs samma yrkeskvalifikationer som i riket, t.ex. för socialarbetare och lärare i grundskolan. Utbildning till socialarbetare och till lärare i grundskolan ges inte av läroanstalt i landskapet. I riket ska lämplighetsprov ordnas i en läroanstalt som enligt lagstiftningen har befogenhet att ge utbildning som leder till examen inom det område som ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer gäller. Landskapsregeringen och utbildningsanordnare i landskapet avser samarbeta med läroanstalter i riket vid ordnandet av lämplighetsprov.
Om landskapsregeringen finner det ändamålsenligt så kan lämplighetsprov ordnas av landskapsregeringen. En bestämmelse om detta föreslås i 5 mom. Lämplighetsprov när fråga är om utövande av fastighetsmäklarverksamhet i landskapet avser landskapsregeringen ordna i egen regi.
Ordnandet av lämplighetsprov är en arbetskrävande uppgift för läroanstalterna. I 5 mom. anges att för deltagande i lämplighetsprov och för intyg över godkänt lämplighetsprov uppbärs en avgift. Avgiften bestäms av landskapsregeringen enligt bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
7 § Anpassningsperiod. Enligt artikel 3.1 g i yrkeskvalifikationsdirektivet ska den praktik som ingår i anpassningsperioden bedömas och de detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant ska fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.
Sökandens status under anpassningsperioden har reglerats i paragrafens 1 mom. Sökanden utövar ett yrke som övervakas och handleds av en i landskapet behörig utövare av det aktuella yrket. Sökanden kan utöva yrket som självständig näringsidkare eller som anställd.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att anpassningsperiodens längd och innehåll ska fastställas samt att ett villkorligt beslut om erkännande kan innehålla andra nödvändiga villkor för genomförandet av anpassningsperioden. Nödvändiga villkor kan vara att bestämma den kompetens som krävs av den övervakande yrkesutövaren.
Bedömningen av praktiken och utvärderingen av anpassningsperioden ska visas med ett intyg. Intyget ska utfärdas av arbetsgivaren eller den övervakande yrkesutövaren.
8 § Lämplighetsprov. I artikel 3.1 h i yrkeskvalifikationsdirektivet finns bestämmelser om lämplighetsprovet. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten ska för att bevilja genomförande av lämplighetsprovet upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har. Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Provet ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten. De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet ska fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat. I paragrafen regleras lämplighetsprovet beaktande de krav som uppställs i nämnda artikel 3.1 h.
9 § Villkor för erkännande av yrkeserfarenhet. Enligt artikel 16 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska, om det för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till direktivet i en medlemsstat krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat, under förutsättning att de villkor som direktivet ställer i fråga om den tid som verksamheten ska ha utövats uppfylls. I paragrafen anges att i fråga om villkor för erkännande av yrkeserfarenhet ska bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens förordningar som ansluter sig till genomförandet av direktivet tillämpas.
I landskapet finns det utöver vissa elarbeten och resebyråverksamhet inte andra reglerade yrken i anslutning till de verksamheter som anges i bilagorna till direktivet och som det endast skulle krävas behörighet enligt yrkeserfarenhetssystemet för att få tillträde till eller utöva.
10 § Bilagor till ansökan. Enligt bestämmelserna i artikel 50.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet kan, när de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII i yrkeskvalifikationsdirektivet. I paragrafens 1 mom. och 2 mom. anges de handlingar respektive upplysningar som landskapsregeringen kan kräva in av sökanden. I sak överensstämmer de handlingar som anges i 1 mom. och 2 mom. med de handlingar och intyg som uppräknas i bilaga VII i yrkeskvalifikationsdirektivet. Andra handlingar och upplysningar än de som anges kan inte krävas in. I det enskilda fallet begärs de handlingar som behövs för att utreda ärendet tillräckligt och på ett behörigt sätt. Med officiellt bestyrkt kopia avses kopia bestyrkt av den instans som har utfärdat originalhandlingen.
Enligt bestämmelserna i nämnda bilaga VII ska mottagande medlemsstat när det gäller t.ex. sökandens ekonomiska ställning och försäkringsskydd som tillräcklig bevisning godta intyg utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater. I paragrafens 3 mom. anges att landskapsregeringen ska som tillräcklig bevisning godta intyg enligt bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens förordningar som ansluter sig till genomförandet av direktivet.
Enligt 4 mom. ska översättningar till svenska utförda av en auktoriserad translator bifogas för andra än på svenska avfattade bilagor. Översättaren ska ha rätt att vara verksam som auktoriserad translator som översätter från källspråket till svenska.
11 § Erkännande av yrkeskvalifikationer. I artikel 51.1-2 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns handläggningsregler som den mottagande medlemsstaten ska iaktta. Enligt artikel 51.1 ska den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas. Enligt artikel 51.2 ska en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke behandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad när det är fråga om erkännande enligt den generella ordningen och om erkännande av yrkeserfarenhet.
I paragrafens 1 mom. och 3 mom. anges de förfaranderegler som krävs enligt nämnda artikel 51.1-2. Förutom dessa förfaranderegler ska bestämmelserna i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, nedan förvaltningslagen, beaktas då ansökningar enligt denna lag handläggs. Om landskapsregeringen t.ex. begärt ett utlåtande enligt paragrafens 2 mom. av en läroanstalt så ska sökanden ges möjlighet att framföra sin åsikt om utlåtandet innan ärendet avgörs. Motsvarande den allmänna bestämmelsen om tiden för avgörande av ett ärende i 20 § 1 mom. förvaltningslagen föreslås att en ansökan om erkännande ska avgöras inom tre månader även om det enligt artikel 51.2 är möjligt att vissa ansökningar om erkännande kan handläggas under en längre tid.
Inom systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer är ett eventuellt åläggande av kompensationsåtgärder en central fråga. Landskapsregeringen kan ha behov av att få extern sakkunnig bedömning av sökandens utländska utbildning. I 2 mom. anges att landskapsregeringen vid behov kan be en högskola eller en annan läroanstalt om ett utlåtande om sökandens studiers likvärdighet och ämnesområden som saknas jämfört med studier som krävs samt om längden på den anpassningsperiod som sökanden eventuellt föreläggs, de uppgifter som ska ingå i den och innehållet i lämplighetsprovet. Med högskola avses Högskolan på Åland och därmed jämförbara utbildningsinstitutioner samt universitet. Landskapsregeringen kan även be en läroanstalt i riket om utlåtande. Det kan vara ändamålsenligt att be en läroanstalt i riket, som har befogenhet att ge utbildning inom det område ansökan gäller, om utlåtande i de fall utbildningskraven i landskapslagstiftningen är desamma som i riket och utbildningen inte ordnas av läroanstalt i landskapet.
I 4 mom. anges att om i ett beslut om en persons kvalifikationer att utöva ett yrke i landskapet krävs kompensationsåtgärder så är beslutet villkorligt. Ett slutligt beslut kan fattas först efter det att sökanden fullgjort en anpassningsperiod eller avlagt ett lämplighetsprov.
12 § Användande av yrkes- och utbildningstitel. Enligt artikel 52. 1 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska, om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamheterna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, de övriga medlemsstaternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke bära den yrkestitel som i den mottagande medlemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning. En bestämmelse om detta krav anges i 1 mom.
Enligt artikel 54 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska den mottagande medlemsstaten se till att berörda personer har rätt att använda utbildningstitlar från ursprungsmedlemsstaten, och den eventuella förkortningen av denna, på ursprungsmedlemsstatens språk. Om den utbildningstitel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder utbildningstiteln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlemsstaten anger. Nämnda rättighet och krav anges i 2 mom.
13 § Överklagande. Enligt artikel 51. 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska beslut om erkännande eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kunna överklagas hos domstol enligt nationell rätt. I paragrafens 1 mom. föreskrivs, beaktande 25 § 2 mom. självstyrelselagen, om överklagande. En bestämmelse om besvärsrätt i de fall landskapsregeringen inte iakttagit den tidsfrist som anges i 11 § 3 mom. anges i paragrafens 2 mom. Bestämmelsen, som intas för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i rikslagstiftningen och kan således enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen upptas i lagen.
3 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
14 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen avser att besluta om tidpunkt för ikraftträdandet och föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen.
15 § Övergångsbestämmelser. I förtydligande syfte anges i paragrafen att lagen ska tillämpas på ansökningar som har inkommit före lagens ikraftträdande men ännu inte avgjorts då lagen träder i kraft.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om erkännande av yrkeskvalifikationer
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänt
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag innehåller bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer i enlighet med Europaparlamentets och rådet direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet.
Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen huvudsakligen har förvärvat i en annan medlemsstat. Lagen tillämpas också på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och en annan part samt på gemenskapens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning.
Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som utfärdats utanför gemenskapen för en medborgare i en medlemsstat och som erkänts i en annan medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en medlemsstat.
Om det i en annan författning finns någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
2 §
Definitioner
I denna lag använda begrepp ska ha den betydelse som anges i denna paragraf.
Reglerat yrke är en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom landskapslag direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna.
Yrkeskvalifikationer är kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis och/eller yrkeserfarenhet.
Bevis på formella kvalifikationer är examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en behörig myndighet i en medlemsstat, samt behörighetsbevis för en yrkesutbildning som i ett tredjeland utfärdats till en medborgare i en medlemsstat och som erkänts i en medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en medlemsstat.
Anpassningsperiod är utövande av ett reglerat yrke i landskapet under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning.
Lämplighetsprov är ett prov som gäller sökandens yrkeskunnighet och som utarbetas i syfte att bedöma sökandens förmåga att utöva ett reglerat yrke i landskapet.
Ursprungsmedlemsstat är den eller de medlemsstater där en person som förflyttar sig till landskapet har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.
Gemenskapens regler för erkännande är bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens förordningar som ansluter sig till genomförandet av direktivet.
Erkännande av yrkeskvalifikationer är fattande av beslut om en persons yrkeskvalifikationer för utövande av ett reglerat yrke i landskapet.
3 §
Behörig myndighet
Landskapsregeringen handhar erkännandet av yrkeskvalifikationer och andra förvaltningsuppgifter som följer av denna lag.
Landskapsregeringen ska vid behov samarbeta med behöriga myndigheter i stater som omfattas av gemenskapens regler för erkännande samt med behöriga myndigheter i riket.
2 kap.
Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer
4 §
Kvalifikationsnivåer i den generella ordningen
Yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:
1) ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten på basis av
a) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt 2-5 punkten eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller
b) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper,
2) ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande
a) allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än den som avses i 3 punkten och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller
b) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall kompletterats med en annan allmän utbildning eller yrkesutbildning än den som avses i 3 punkten och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning,
3) ett examensbevis över avslutad
a) annan postgymnasial utbildning än den som avses i 4 och 5 punkten motsvarande minst ett års heltidsstudier för vilken ett av tillträdesvillkoren är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstudier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna utbildning, eller
b) utbildning med särskild uppläggning enligt gemenskapens regler för erkännande motsvarande den utbildningsnivå som anges i 3) a),
4) ett examensbevis över avslutad utbildning motsvarande minst tre års och högst fyra års heltidsstudier vid universitet eller högskola eller annan utbildningsinstitution på motsvarande nivå samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver utbildningen,
5) ett examensbevis över avslutad utbildning motsvarande minst fyra års heltidsstudier vid universitet eller högskola eller en annan likvärdig utbildningsinstitution, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver utbildningen.
Som i 1 mom. avsedda yrkeskvalifikationer anses också kvalifikationer som grundar sig på en utbildning som fullgjorts inom gemenskapen och som en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten erkänner motsvara en viss nivå enligt 1 mom.
5 §
Villkor för erkännande i den generella ordningen
Erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på ett kompetensbevis eller ett bevis på formella kvalifikationer eller en uppsättning sådana bevis som utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat och intygar att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som krävs i landskapet i enlighet med indelningen i 4 §.
Avvikande från 1 mom. ska, om den nivå som krävs i landskapet är avslutad utbildning på högskole- eller universitetsnivå motsvarande fyra års heltidsstudier, innehavarens yrkeskvalifikationer vara minst på den nivå som avses 4 § 1 mom. 3 punkten.
Om en persons yrkeskvalifikationer inte uppfyller de gällande yrkeskvalifikationerna för utövande av ett yrke i ursprungsmedlemsstaten, ska lagstiftningen om förvärvade rättigheter i sökandens ursprungsmedlemsstat beaktas vid placeringen av yrkeskvalifikationerna på någon av de nivåer som avses i 4 §.
Erkännande av yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat eller i riket är inte grund för erkännande enligt denna lag annat än i de fall som avses i 1 § 3 mom.
Om rätten att utöva yrke som näring i landskapet stadgas i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring.
6 §
Kompensationsåtgärder
Vid erkännande av yrkeskvalifikationer kan landskapsregeringen kräva att sökanden genomgår ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år, om
1) omfattningen av den utbildning som sökanden åberopar i ansökan i enlighet med 5 § 1 mom. är minst ett år kortare än den som krävs,
2) innehållet i sökandens utbildning väsentligt avviker från den utbildning som krävs, eller
3) det reglerade yrket omfattar yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i ursprungsmedlemsstaten och sökandens utbildning väsentligt avviker från den utbildning som krävs.
Innan landskapsregeringen kräver kompensationsåtgärder ska kontrolleras om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig under sin yrkesverksamhet är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten.
Sökanden har rätt att välja kompensationsåtgärd. Vid erkännande av yrkeskvalifikationer kan landskapsregeringen kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov, om
1) yrkesverksamheten kräver exakta kunskaper i nationell rätt och till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt, eller
2) det gäller sådant erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i 1 § 3 mom.
När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställts i en gemensam plattform som antagits enligt gemenskapens regler för erkännande får kompensationsåtgärder inte krävas av sökanden.
Högskolan på Åland och andra läroanstalter ska ordna lämplighetsprov enligt vad som krävs vid erkännande av yrkeskvalifikationer. Landskapsregeringen kan ordna lämplighetsprov. För deltagande i lämplighetsprov och för intyg över godkänt lämplighetsprov uppbärs en avgift.
7 §
Anpassningsperiod
Under anpassningsperioden utövar sökanden ett yrke under handledning och övervakning av en behörig yrkesutövare.
I ett villkorligt beslut om erkännande enligt 11 § 4 mom. bestäms anpassningsperiodens längd och uppgifterna. Därtill kan ett villkorligt beslut om erkännande innehålla övriga nödvändiga villkor för genomförande av anpassningsperioden.
Den förmåga och den kunskap som krävs för utövande av ett yrke ska visas med ett intyg som utfärdats av arbetsgivaren eller den övervakande yrkesutövaren.
8 §
Lämplighetsprov
I ett villkorligt beslut om erkännande enligt 11 § 4 mom. bestäms det huvudsakliga innehållet i lämplighetsprovet och vem som ska ordna det.
Landskapsregeringen ska för att bevilja genomförande av lämplighetsprovet upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har. Provet ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i landskapet. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i landskapet. Provet avläggs på svenska.
Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat sökanden kommer ifrån.
9 §
Villkor för erkännande av yrkeserfarenhet
Om det för utövande av ett yrke krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, ska tidigare utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat godtas i enlighet med gemenskapens regler för erkännande.
10 §
Bilagor till ansökan
Landskapsregeringen kan kräva att officiellt bestyrkta kopior av följande handlingar fogas till ansökan:
1) ett intyg om medborgarskap,
2) de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt ett intyg om sökandens yrkeserfarenhet,
3) ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet,
4) ett intyg som inte är äldre än tre månader över att sökanden har gott namn och rykte eller inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling,
5) ett intyg som inte är äldre än tre månader över sökandens hälsa,
6) ett intyg som inte är äldre än tre månader angående sökandens ekonomiska ställning och bevis för att sökanden är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med sökandens yrkesansvar.
Landskapsregeringen kan uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning för att fastställa förekomsten av väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar ska landskapsregeringen vända sig till relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.
Landskapsregeringen ska som tillräcklig bevisning för handlingar som avses i 1 mom. godta intyg i enlighet med gemenskapens regler för erkännande.
Till ansökan bifogade bilagor som inte är på svenska ska fogas översättningar till svenska utförda av en auktoriserad translator.
11 §
Erkännande av yrkeskvalifikationer
Landskapsregeringen ska underrätta sökanden om att ansökan har mottagits samt om de handlingar som eventuellt saknas inom en månad från mottagandet av ansökan.
Landskapsregeringen kan vid behov be en högskola eller en annan läroanstalt om ett utlåtande om sökandens studiers likvärdighet och ämnesområden som saknas jämfört med studier som krävs samt om längden på den anpassningsperiod som sökanden eventuellt föreläggs, de uppgifter som ska ingå i den och innehållet i lämplighetsprovet.
En ansökan om erkännande ska avgöras inom tre månader efter det att de nödvändiga handlingarna har kommit in till landskapsregeringen.
Om det vid erkännande av yrkeskvalifikationer krävs kompensationsåtgärder av sökanden, är beslutet villkorligt. Det slutliga erkännandet sker efter det att sökanden har meddelat landskapsregeringen att kompensationsåtgärderna fullgjorts.
12 §
Användande av yrkes- och utbildningstitel
Om användandet av en yrkestitel för en viss yrkesverksamhet är reglerad i landskapslagstiftningen, ska medborgare i andra medlemsstater som har tillstånd att utöva det reglerade yrket med stöd av ett erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i denna lag använda den yrkestitel och den eventuella förkortning för titeln som anges i landskapslagstiftningen.
Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända har rätt att använda en utbildningstitel från ursprungsmedlemsstaten, och eventuell förkortning av den, på ursprungsmedlemsstatens språk. Om en utbildningstitel kan förväxlas med en titel som i landskapet kräver kompletterande utbildning, får landskapsregeringen kräva att personen i fråga använder utbildningstiteln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form.
13 §
Överklagande
Ett beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.
Om ett beslut inte har fattats inom det tid som anges i 11 § 3 mom. anses det vara fråga om ett beslut om avslag med anledning av ansökan och sökanden får överklaga beslutet på det sätt som anges i 1 mom. Sådant överklagande får anföras till dess att ett beslut med anledning av ansökan meddelats.
3 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
14 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
15 §
Övergångsbestämmelser
På en ansökan som har kommit in till landskapsregeringen innan denna lag har trätt i kraft tillämpas bestämmelserna i denna lag, om beslutet fattas efter lagens ikraftträdande.
Åtgärder som verkställigheten av denna lag kräver får vidtas innan lagen träder i kraft.
| Mariehamn den 19 maj 2011 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Britt Lundberg |
Bilaga – utkast till ändrad grundskoleförordning
LANDSKAPSFÖRORDNING
om ändring av grundskoleförordningen för landskapet Åland
Med stöd av 36 § 1 mom. grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland fogas en ny 33a § till grundskoleförordningen (1995:95) för landskapet Åland som följer:
33a §
Den examen som en examen utomlands medför
I fråga om den behörighet som en examen utomlands medför gäller förutom vad som bestäms i denna förordning vad som bestäms i landskapslagen (0000:00) om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Denna förordning träder i kraft den