Framställning 3/2005-2006
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 3/2005-2006 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2005-10-13 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av renhållningslagstiftningen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att till landskapslagen (1981:3) om renhållning fogas bestämmelser om producentansvar avseende elektriska och elektroniska produkter samt om batterier och ackumulatorer. Användningen av vissa farliga ämnen begränsas. Producenterna skall svara för återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av kasserade produkter och delar av dem, eller svara för kostnader som detta orsakar. Producenter kan avtala med en tredje man eller en producentsammanslutning om skötseln av dessa skyldigheter.
Landskapsregeringen föreslår dessutom att 17 § i landskapslagen om renhållning ändras så att kommunerna uttryckligen kan uppbära renhållningsavgift årligt eller på annat sätt periodiskt.
INNEHÅLL
1.1 Elektriska och elektroniska produkter
1.2 Batterier och ackumulatorer
2. Periodisk renhållningsavgift
4.1 Elektriska och elektroniska produkter
4.2 Batterier och ackumulatorer
Ändring av landskapslagen om renhållning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om renhållning
Allmän motivering
1. Producentansvar
Såväl i landskapet som inom gemenskapen och globalt eftersträvas en ”hållbar utveckling”. Målet är att omvandla ett förbrukande och belastande "avfallssamhälle" till ett ekologiskt uthålligt samhälle, som mer effektivt utnyttjar råvaror. Viktiga steg i den riktningen är att skifta ”avfallsansvar” från konsumenter till producenter samtidigt med införandet av strängare hälso- och miljöskyddskrav. Härigenom styrs marknaden till en mer miljöanpassad produktutveckling, med produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och utan hälso- eller miljöfarliga ämnen. Samtidigt beaktas betydelsen av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen.
Årligen släpps stora mängder nya produkter ut på marknaden. Även om de inte utgör miljöproblem när de används eller förvaras i hemmen finns i många fall risker med avfallshantering av dem. I syfte att minimera uppkomsten av sådant avfall och sådana risker har inom EU åtgärder vidtagits som genom ett ökat producentansvar förebygger uppkomsten av avfall samt främjar återvinning, återanvändning och ett i övrigt miljömässigt godtagbart bortskaffande av avfall. Detta fortgående arbete bidrar dessutom till resursbesparingar genom att främja att material från sådant avfall återförs till det ekonomiska kretsloppet.
1.1 Elektriska och elektroniska produkter
Den 27 januari 2003 utfärdades såväl EG-direktivet 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter som EG-direktivet 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. (Avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter benämns nedan el-avfall.) Direktiven skulle genomföras i nationell lagstiftning inom 18 månader från publiceringsdagen, dvs. senast den 13 augusti 2004. Som följd av förslagen skulle producentansvar gälla för vissa elektriska och elektroniska produkter.
1.2 Batterier och ackumulatorer
EG-kommissionen lämnade den 24 november 2003 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer; KOM (2003) 723 slutlig. Avsikten är att med ikraftträdandet av dessa bestämmelser samtidigt upphäva EG-direktivet 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen. Det är i huvudsak frågan om kvicksilver, bly och kadmium. Som följd av förslaget skulle producentansvar gälla för batterier och ackumulatorer. I ärendet har yttranden lämnats i april 2004 av Europeiska och sociala kommittén (2004/C 117/02) samt av Regionkommittén (2004/C 121/09). Beslut om detta skall tas av Europaparlamentet och rådet.
2. Periodisk renhållningsavgift
Landskapsregeringen överlämnade den 24 mars 2003 till lagtinget en framställning (nr 24/2002-2003, Dnr L10/03/1/5) med förslag till ändring av landskapslagen (1981:3) om renhållning. Den 31 oktober 2003 meddelade lagtinget (Lt skrivelse nr 230/2003) att behandlingen av framställningen avbrutits pga. mellankommande lagtingsval.
Enligt landskapsregeringens förslag skulle renhållningsavgift uttryckligen i enlighet med lagen kunna uppbäras årligt eller på annat sätt periodiskt. Syftet var att landskapsfogdeämbetet med ett enklare förfarande skulle kunna handlägga indrivning av obetalda periodiska renhållningsavgifter.
3. Lagstiftningsbehörighet
Landskapet har enligt 18 § 10 och 22 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet bl.a. i frågor som rör natur- och miljövård samt näringsverksamhet. Avseende tillverkning, förvaring och försäljning av hälsofarliga ämnen har dock riket lagstiftningsbehörighet i enlighet med lagens 27 § 30 och 33 punkter. Landskapet har dock ett förvaltningsansvar i frågor om framställning och användning av hälsofarliga ämnen i enlighet med 30 § 8 punkten i självstyrelselagen.
I enlighet med 27 § 36 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om skatter och avgifter ”med de undantag som nämns i 18 § 5 punkten”. Av självstyrelselagens 18 § 5 punkt följer att landskapet lagstiftningsbehörighet bl.a. i fråga om grunderna för avgifter till landskapet.
4. Överväganden
4.1 Elektriska och elektroniska produkter
I enlighet med direktivet 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter skall medlemsländerna tillse att nya elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden från och med den 1 juli 2006 inte innehåller bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, PBB och/eller PBDE.
I direktivet 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter finns bestämmelser om åtgärder som förebygger uppkomsten av el-avfall, främjar återanvändningen och återvinning av el-produkter och el-komponenter samt anger ett ansvar för berörda ekonomiska aktörer. I direktivets bilaga I A finns följande förteckning över berörda produkter:
1. Stora hushållsapparater
2. Små hushållsapparater
3. IT- och telekommunikationsutrustning
4. Hemutrustning (dvs. s.k. hem-elektronik)
5. Belysningsutrustning
6. Elektriska och elektroniska verktyg
(med undantag för storskaliga, fasta industriverktyg)
7. Leksaker samt fritids- och sportutrustning
8. Medicintekniska produkter
(med undantag för alla implantat och infekterade produkter)
9. Övervaknings- och kontrollinstrument
10. Varuautomater
En mer detaljerad produktförteckning finns i direktivets bilaga I B. Kategorin stora hushållsapparater omfattar exempelvis kylskåp, frysar, tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, elspisar och fläktutrustningar. Exempel på små hushållsapparater är dammsugare, strykjärn, brödrostar, kaffebryggare, klockor, armbandsur och vågar. Det är således frågan om vanligt förekommande artiklar. Med avfall avses här det som anges som sådant enligt avfallsdirektivet (75/442/EEG). EU:s avfallsbegrepp överensstämmer i sak med landskapets, jfr 2 § 1 punkten i landskapslagen om renhållning. Avseende el-avfall omfattar producentbegreppet också dem som säljer utrustning under eget varumärke, om inte tillverkarens varumärke samtidigt finns på produkterna.
Beroende på produkt är målet att återanvändning- och materialåtervinning skall ske av 50 – 70 procent av el-avfallet. Senast den 31 december 2006 skall återanvändning- och materialåtervinning ske av 60 – 80 procent av avfallet. Före utgången av år 2006 skall i genomsnitt minst 4 kg el-avfall per invånare ha insamlats från hushållen.
Varje medlemsland skall föra ett register över producenter. Årligen skall en sammanställning göras med uppgifter om marknadsförda elektriska och elektroniska produkter, insamling och materialåtervinning av avfall från produkterna. Vartannat år skall en sammanställning av uppgifterna sändas till kommissionen.
Ansvar för att ordna och finansiera insamling
I enlighet med direktiv 2002/96/EG skall producenterna senast från den 13 augusti 2005 svara för finansiering av insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av el-avfall kostnadsfritt för slutanvändarna. En förutsättning är dock att den siste användaren lämnat det till en insamlingsanläggning. Producentansvaret avser avfall som härrör från en producents egna produkter. Det är härvid väsentligt att produkterna tydligt märkts på det sätt som beskrivs nedan i följande avsnitt om producenters informationsansvar. Producentansvaret kan uppfyllas omedelbart av denne själv eller medelbart genom anslutning till ett kollektivt avfallshanteringssystem. I fråga om slutanvändare som inte är privathushåll gäller att de från och med den 13 augusti 2005 kostnadsfritt skall kunna lämna el-avfall från produkter som släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (historiskt avfall), om de ersätter en ny produkt av samma typ eller av en ny produkt som fyller samma funktion. Slutanvändare som inte är privathushåll kan dock ansvara för finansiering av avfallshantering av annat historiskt avfall, om vilket landskapsregeringen i förordning föreslås kunna besluta närmare. Detta avses inte hindra att ansvar genom avtal med producenten överlåts eller fördelas annorlunda.
När en produkt släpps ut på marknaden skall producenten utfärda en garanti. Syftet är att säkerställa finansieringen av insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av el-avfall. Garantin får bestå i att producenten deltar i ett system för finansiering av behandlingen av el-avfall, har en materialåtervinningsförsäkran eller ett för ändamålet spärrat bankkonto.
Särkostnader i producentens avfallshantering får inte redovisas särskilt vid försäljning. Dock får detta ske under en övergångsperiod (generellt 8 år, dock 10 år för kategori 1 i bilaga I A, dvs. stora hushållsapparater).
Ansvaret för att finansiera hanteringen av historiskt avfall skall bäras av ett eller flera system till vilket alla el-produkt-producenter på marknaden, när kostnaderna uppstår, proportionellt skall bidra till. Ansvaret kan exempelvis fördelas i förhållande till deras respektive andel av de olika produktmarknaderna.
Bestämmelserna om deltagande i finansieringen av avfallshanteringen gäller också producenter som bedriver distanshandel med produkter, vilka saluförs i ett medlemsland där köparen är bosatt.
Producenters informationsansvar
I artikel 11.2 i direktivet 2002/96/EG finns krav på att elektriska eller elektroniska produkter som släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005 skall vara tydligt identifierbara genom produktmärkning. Det är grundläggande för en uppföljning av bestämmelserna att det är möjligt att kontrollera vem som släppt ut en produkt och när det skett. Inom gemenskapen avses en standardisering ske av utformningen av sådan märkning.
Hushållen skall ges tillgång till nödvändig information om återlämnande och insamling av el-avfall. Informationen skall omfatta insamlingssystem, insamlingens betydelse för miljö och hälsa, hushållens roll i de olika formerna att omhänderta el-avfall samt innebörden av symbolen för separat insamling på förpackningarna. Dessutom skall konsumenterna på lämpligt sätt uppmuntras att underlätta återanvändning, behandling och återvinning.
Tillverkarna skall märka elektriska och elektroniska produkter med följande symbol:
|
| Symbol som anger att produkter skall samlas in separat |
|
Symbolen kan i undantagsfall, om det behövs på grund av produktens storlek eller funktion, tryckas på produktens förpackning, bruksanvisning och garanti. Produkterna skall också förses med en märkning som anger producent samt en märkning av vilken det framgår att produkterna har släppts ut på marknaden efter det att producentens ekonomiska ansvar trätt i kraft. Samma symbol avses även gälla märkning av andra produkter som skall insamlas separat, såsom batterier och ackumulatorer, jfr EG-dokumentet KOM (2003) 723.
Producenterna skall också tillse att behandlingsanläggningar får nödvändiga uppgifter, bl.a. om vilka olika komponenter och material som ingår i produkterna och om var farliga ämnen kan finnas i produkterna.
4.2 Batterier och ackumulatorer
I enlighet med EG-kommissionens förslag KOM (2003) 723 skall ett producentansvar införas i medlemsländerna för batterier och ackumulatorer. I förslaget till direktiv finns bl.a. krav på insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer.
Användningen av batterier och ackumulatorer har ökat betydligt under senare decennier, bl.a. till följd av utvecklingen av nya elektroniska apparater för konsumentbruk. De är en viktig energikälla som har ett stort antal tillämpningar och användningsområden avsedda för enskilt eller professionellt bruk. Beroende på användare, teknik och vissa egenskaper kan de kategoriseras efter laddningsbarhet och storlek. Allmänt sett kan marknaden för batterier och ackumulatorer indelas i bärbara produkter (som vanligen väger mindre än 1 kg) samt industri- och fordonsprodukter. Det finns tre olika huvudtyper av bärbara batterier och ackumulatorer, nämligen
1. Icke laddningsbara produkter för allmänt bruk (huvudsakligen zink-kolbatterier och alkali-manganbatterier Användningsområdet är huvudsakligen i klockor, bärbara radioapparater, kassett- och cd-spelare, ficklampor, leksaker och kameror.
2. Knappceller är små icke laddningsbara runda batterier eller ackumulatorer (huvudsakligen zink-, silveroxid-, manganoxid- och litiumbatterier) med större diameter än höjd. Användningsområdet är vanligen små bärbara apparater såsom hörapparater och klockor.
3. Laddningsbara produkter (huvudsakligen nickel-kadmiumbatterier, nickel-metallhydrid- och litium-jonbatterier samt slutna blybatterier) Användningsområdet är huvudsakligen i trådlösa telefoner och mobiltelefoner, motordrivna verktyg, nödbelysning, bärbara datorer och hushållsutrustning.
Av dessa bedöms icke laddningsbara produkter ha drygt 70 procent av marknaden.
Batterier och ackumulatorer som används inom industrin och i fordons väger vanligen mer än 1 kg. Industribatterier och -ackumulatorer används som reservkraftkälla eller för att ge drivkraft i exempelvis telekommunikationer. Industriella NiCd-batterier och -ackumulatorer kan också driva elfordon. Fordonsbatterier och -ackumulatorer är huvudsakligen blybatterier som används i startmotorer eller för belysning eller tändningssystem för fordon. Marknaden för fordonsbatterier kan delas upp i en originaldelsmarknad för nya fordon och en eftermarknad där batterier också säljs i bensinstationer och bilverkstäder.
I EG-kommissionens förslag till direktiv anges som mål bl.a. att uppnå alla batterier och -ackumulatorer skall ingå i en återvinningsprocess. I en sådan process skall återvinning ske av
- allt bly och minst 65 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i blybatterier och -ackumulatorer.
- allt kadmium och minst 75 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i nickelkadmium-batterier och –ackumulatorer, samt
- 55 procent av genomsnittsvikten av allt material som ingår i andra förbrukade batterier och ackumulatorer.
EU:s avsikt är att då ovannämnda förslag sätts ikraft samtidigt upphäva EG-direktivet 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen. I EG-direktivet 91/157/EEG finns bestämmelser om batterier och ackumulatorer som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver, över 0,025 viktprocent kadmium och mer än 0,4 viktprocent bly. Direktivet syftar till en tillnärmning av regelverken om återvinning och kontrollerat bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer. I direktivet ställs bl.a. krav på medlemsländerna avseende märkning, förbud mot saluföring av batterier och ackumulatorer som innehåller mer än 0,0005 procent kvicksilver samt att en separat insamling ordnas av avsedda batterier och ackumulatorer.
Tillverkarna skall märka alla batterier och ackumulatorer med en symbol som anger ”separat insamling”. Symbolen är ett överkryssat sopkärl på hjul (se bilden i föregående avsnitt).
5. Renhållningsavgift
Kommunerna har enligt landskapslagen om renhållning ansvar för verkställigheten av renhållningsuppgifter. Med stöd av bestämmelser i fjärde kapitlet landskapslagen om renhållning får de uppbära en renhållningsavgift i enlighet med en fastställd kommunal taxa, för sitt arbete med att bortforsla och slutligt omhänderta avfall. Även om kommunerna har stöd i lagen för att uppbära avgifterna så finns inte ett uttryckligt stöd för att uppbära dem årligt eller på annat sätt periodiskt. Om någon försummar att betala en renhållningsavgift så kan ärendet föras till statens landskapsfogdeämbete för indrivning. Landskapsfogdeämbetet har konstaterat att det fordras stöd i lag för att ämbetet utan dom eller utslag skall kunna indriva obetalda renhållningsavgifter, samt att i lagen inte nämns årliga eller annars periodiska stöd. (Jfr utsökningslagen av den 3 december 1895, särsk. 3 kap. 1 § 2 mom., samt lagen om indrivning av skatter och utgifter i utsökningsväg, FFS 367/1961.) Följaktligen finns hinder för en effektiv indrivning av obetalda renhållningsavgifter.
7. Förslag
Landskapsregeringen föreslår att direktiven (2002/95/EG och 2002/95/EG) om elektriska och elektroniska produkter genomförs i landskapet genom s.k. blankettlagstiftning, varigenom rikets berörda förordningslagstiftning i huvudsak blir tillämplig i landskapet. I detta syfte föreslås ändringar i landskapslagen om renhållning, där grundläggande ansvarsfrågor regleras, som ger landskapsregeringen erforderliga befogenheter att i landskapsförordning föreskriva om producentansvar. Således skulle berörda riksförordningar bli tillämpliga i landskapet genom att fogas till en landskapsförordning och i huvudsak samma producentansvarsregler för el-avfall gälla såväl i landskapet som i riket som inom övriga delar av gemenskapen. Nu berörda riksförfattningar är statsrådets förordning om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (FFS 852/2004) samt statsrådets förordning om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (FFS 853/2004).
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget till landskapsregeringen delegerar en behörighet att i enlighet med (kommande) EG-krav i landskapsförordning besluta om producentansvar för batterier och ackumulatorer.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att landskapslagen om renhållning ändras så att där uttryckligen anges att kommunerna har rätt att uppbära årliga eller på annat sätt periodiska renhållningsavgifter. Förslaget är ägnat att underlätta statens landskapsfogdeämbetes indrivning av obetalda periodiska renhållningsavgifter.
En lagteknisk ändring föreslås genom att i lagens 5 kapitel sammanförs väsentliga bestämmelser om produkter för vilka producentansvar gäller, och att kapitelrubriken då följaktligen ändras. Som följd av detta skulle kapitlet utöver producentansvar för uttjänta fordon samt elektriska och elektroniska produkter också uttryckligen avse förpackningar.
8. Förslagens verkningar
Förslagen saknar kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslaget om elektriska och elektroniska produkter samt om batterier och ackumulatorer är ägnade att förebygga uppkomst av miljöproblem och främja en hållbar användning av naturtillgångar. Det förslag som rör renhållningsavgiften saknar direkta följder för miljön.
Generellt bedöms införandet av producentansvar minska mängden avfall som kommer till den av samhället ordnade avfallshanteringen. Följaktligen kan därför samhällets kostnader för detta begränsas.
Elektriska och elektroniska produkter
I landskapet finns ett antal tillverkare av elektriska och elektroniska produkter, främst för avsättning inom sjöfartsnäringen. Inga tillverkare finns av batterier eller ackumulatorer. Allmänt bedöms att inom gemenskapen medför direktivens krav att berörda producenters kostnader ökar. De kan dock kompensera sig dels genom en anpassning av distribution och insamling samt tillverkning för att möjliggöra ökad återvinning och återanvändning, dels genom att anpassa konsumentpriset för produkterna. Sannolikt kommer ansvar att överföras på producentsammanslutningar. En följd av producentansvarsbestämmelserna bedöms vara en ökning av konsumentpriset på berörda produkter med omkring 2 – 3 procent. Ur konsumentperspektiv skall detta dock vägas mot att konsumenterna avgiftsfritt kan återlämna en kasserad produkt. Förslaget kan sägas medföra att ansvaret för anordnandet av återanvändning, återvinning och annan avfallshantering och kostnaderna för detta överförs från den sista innehavaren till en produkts tillverkare.
Enligt ÅSUB:s statistik (jfr sid. 29 i Statistisk årsbok för Åland 2004) omhändertogs under åren 1997 – 2003 sammanlagt 211 ton el-avfall. Det har skett stadig ökning av mängden omhändertaget el-avfall, åren 1997 – 2003 ökades mängden från 3 till 63 ton. Elektronik är från och med år 2002 klassat som farligt avfall.
Landskapsregeringen skall i producentregistret (jfr 7b § i renhållningslagen) förteckna i landskapet berörda producenter. Årligen skall en sammanställning göras med uppgifter om marknadsförda elektriska och elektroniska produkter, insamling och materialåtervinning av avfall från produkterna. Vartannat år skall en sammanställning av uppgifterna sändas till kommissionen.
Batterier och ackumulatorer
I landskapet sker ingen tillverkning av batterier och ackumulatorer. Med producent skulle dock avses även dem som yrkesmässigt importerar batterier eller ackumulatorer. Till dem hör fordonsbatterier.
Renhållningsavgiften
Förslaget om renhållningsavgiften rör åtgärder som kan få positiva samhällsekonomiska verkningar för betalningsvilligheten avseende renhållningsavgifter, då landskapsfogdeämbetets medverkan med indrivning av obetalda renhållningsavgifter underlättas.
Detaljmotivering
Ändring av landskapslagen om renhållning
2 § 1 mom. 2 punkten. Definitionen på hushållsavfall föreslås ändrad så att där tydligt framgår att begreppet hushållsavfall avser avfall från privathushåll såväl som avfall från andra källor, vilket till beskaffenhet och kvantitet är likvärdig med sådant avfall. Detta är i överensstämmelse med den innebörd begreppet i allmänhet har vid avfallshantering. Till paragrafen föreslås fogad en definition av begreppet uttjänt fordon, utan att detta innebär någon ändring i sak av begreppets innebörd eller omfattning.
Ny kapitelrubrik före rubriken ”allmänna krav” och lagens 8a §; 3 kap. Hantering av avfall. I sak är den föreslagna rubriken inte ny utan flyttad. Paragraferna 8a – 8f om allmänna krav har hittills något oegentligt ingått i 2 kapitlets ”Förvaltningsuppgifter”. Genom att på detta sätt upphäva kapitelrubriken före 9 § och foga en likalydande före 8a § uppnås en följdriktigare uppdelning av lagens bestämmelser.
Upphävd kapitelrubrik före lagens 9 §; 3 kap. Hantering av avfall. Se ovanstående detaljmotivering.
10 §. Ändringen är en följd av ovannämnda avgränsning i 2 § av vad som är hushållsavfall. Följaktligen skall kommunernas transportansvar endast omfattar hushållsavfall från privathushåll.
16b §. Ändringen är av lagteknisk natur och en rättelse av en felaktig formulering. I paragrafens sista moment har felaktigt inkommit ett krav avseende produktansvar där den korrekta formuleringen är producentansvar.
17 §. Formuleringen att renhållningsavgiften ”kan vara årlig eller på annat sätt periodisk” är ägnad att underlätta landskapsfogdeämbetets arbete med indrivning av obetalda periodiska renhållningsavgifter.
Ändring av 5 kapitlets rubrik; Produkter med producentansvar m.m. I gällande lag är kapitelrubriken ”bestämmelser beträffande skrotfordon”. Av 25a § följer att producentansvar gäller för flertalet motorfordon såsom uttjänta fordon. Cirka 85 procent av antalet skrotfordon omfattas av producentansvar såsom varande uttjänta fordon.
Det är ändamålsenligt att sammanföra bestämmelser om produkter för vilka producentansvar gäller. Detta föreslås ske genom att lagens femte kapitel i huvudsak kommer att avse produkter med producentansvar. Således skulle i kapitlet intas allmänna bestämmelser om producentansvar såväl som särskilda bestämmelser för vissa produktslag.
23a § Avgift vid anmälan och kontroll. Landskapsregeringen föreslår att det skall vara möjligt för landskapsregeringen att besluta att en avgift skall uppbäras, för att täcka kostnader för behandling av anmälningar till producentregistret. Bestämmelsens formulering lämnar således frågan om en avgift skall uppbäras till landskapsregeringens avgörande. Om en avgift uppbärs är landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet tillämplig. I 4 § landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet stadgas att avgifter för offentligrättsliga prestationer beräknas så att full kostnadstäckning nås. Landskapsregeringen kan dock i vissa fall besluta att en avgift allmänt skall nedsättas, inte alls uppbäras eller fastställas till ett högre belopp. Kostnader som läggs till grund när en avgift bestäms får inte vara högre än vad en ändamålsenlig kvalitetsnivå förutsätter.
23b § Produkter och producenter med producentansvar. I lagen anges endast att producentansvar finns för uttjänta fordon. Utöver dessa föreslås fogat till förteckningen också elektriska och elektroniska produkter samt förpackningar. I paragrafens förteckning intas produktvis en avgränsning av vilka produkter som avses, samt anges vilka producenterna är till den del detta avviker från den allmänna definitionen i 3 § 5 mom. För uttjänta fordon föreslås dock en hänvisning till de särskilda bestämmelserna om detta i lagens 25a – 25d §§. Denna grundläggande avgränsning av vad som avses med begreppet förpackningar har hittills ingått i 3 § landskapsförordningen (1998:93) om förpackningar och förpackningsavfall, som antagits med stöd av landskapslagen om renhållning. I förordningen kommer fortsättningsvis att ingå närmare avgränsningar av begreppet förpackningar.
En delegering till landskapsregeringen, att genom förordning besluta om producentansvar för produktion av batterier och ackumulatorer, beaktar gemenskapsförslaget KOM (2003) 723. När ett EG-direktiv finns och skall implementeras måste övervägas om och vad som måste genomföras genom lag respektive förordning. Detta förslag rör således genomförandet i landskapsförordning av bestämmelser som inte hör till grunderna för individers rättigheter och skyldigheter. Det är ägnat att underlätta den lagberedningsprocess som ett antagande EG-direktivet förutsätter, med beaktande bl.a. av EG-medlemskapets ökade krav på lagberedningsvolym och -kapacitet.
Ny mellanrubrik före lagens 23c §; Elektriska och elektroniska produkter. I syfte att skapa överskådlighet och tydliggöra kapitlets struktur föreslås att bestämmelser om olika produktslag förs samman i kapitlet under särskilda underrubriker.
23c § Särskilda bestämmelser om elektriska och elektroniska produkter. Slutanvändare och distributörer skall avgiftsfritt kunna lämna el-avfall. En slutanvändare skall vid förvärv av en ny produkt kunna lämna en produkt av samma typ som har fyllt samma funktion. Producenterna skall från och med den 13 augusti 2005 fullt ut svara för kostnaderna för återvinning och annan avfallshantering av el-produkter de släppt ut på marknaden. Ansvaret omfattar också att el-avfallet tas omhand på ett riktigt sätt. I praktiken kan de dessutom avtala med andra subjekt om att sköta detta. Skyldigheten att insamla och omhänderta el-avfallet kan således genom avtal överlåtas.
Med ”lämplig mottagningsplats i närområdet” avses att en sådan plats är lättillgängligt och ger god service åt hushåll och andra som kan antas vilja lämna elektriska och elektroniska produkter. En mottagningsplats bör dessutom vara lämplig genom att inte försvåra återanvändning eller återvinning samt inte utsätta dem som hanterar produkterna för hälso- eller säkerhetsrisk.
Ny mellanrubrik före lagens 24 §; Ägare av skrotfordon och uttjänta fordon. Då kapitlet avses reglera mer än skrotfordon, och då kapitelrubriken ligger före 23c §, kommer 24 § att inleda bestämmelser (24 – 28 §§) som bara rör skrotfordon och uttjänta fordon.
28i §. I paragrafen finns krav på när en anmälan skall göras men inget sägs om vad den skall innehålla. Med stöd av 28j § 1 mom. kan dock landskapsregeringen tillse att behövliga uppgifter inkommer. För att ge tydlighet till vad som fordras av en anmälare såväl som att underlätta för dem som handlägger en anmälan inom landskapsregeringen förslås att närmare bestämmelser om vad en anmälan skall innehålla skall kunna anges i en landskapsförordning.
Ny mellanrubrik före lagens 38 §; Närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av lagen. Före lagens 37 § finns en mellanrubrik som signalerar att här följer straffbestämmelser. För att ge bättre överskådlighet och tydliggöra kapitlets struktur är det ändamålsenligt att de i kapitlet följande 38 och 38a §§ ges en egen mellanrubrik som anger vad dessa paragrafer avser.
36 § 3 och 4 mom. Från och med den 1 juli 2001 samordnades miljötillståndsprövning bl.a. så att Ålands miljöprövningsnämnd övertog hälsonämndens vid hälso- och sjukvårdsmyndighetens ansvar för tillståndsgivning enligt lagens 5a kapitel. Hälsonämnden handhar fortsatt frågor om förebyggande av smittspridning och hälsofara i enlighet med landskapslagen (1967:36) om hälsovården. Nuvarande bestämmelser om hälsonämden i lagens 36 § är således inte tillämpliga. Istället föreslås att till paragrafen fogas en hänvisning till Ålands miljöprövningsnämnd.
38a § 1 mom. Landskapsregeringen föreslår att det i förordning skall kunna ges närmare bestämmelser om olika slag av el-avfall och -produkter för vilka producentansvar gäller enligt. Således skulle till denna paragraf fogas två nya delegeringsbestämmelser i punkterna 7 och 8.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om renhållning
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs kapitelrubriken före lagens 9 § samt upphävs 36 § 4 mom. i landskapslagen (1981:3) om renhållning, varvid 36 § 5 mom. blir nytt 36 § 4 mom.,
ändras lagens 2 § 1 mom. 2 punkten, 10 §, 16b § 3 mom., 17 § 1 mom. 28i § 2 mom., 36 § 3 mom., 38a § 1 mom. 5 och 6 punkterna samt kapitelrubriken till 5 kapitlet, varav 2 och 10 §§ samt 36 § 3 mom. sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 28i § sådant det lyder i landskapslagen 2001/33 samt 3 § 5 mom., 16b § 3 mom. samt 38a § 1 mom. 5 och 6 punkterna sådana de lyder i landskapslagen 2005/18, samt
fogas till 2 § 1 mom. en ny 4a punkt, till lagen en ny kapitelrubrik före den mellanrubrik som föregår lagens 8a §, nya 23a – 23c §§, mellanrubriker före lagens 23c, 24 och 38 §§ samt till 38a § 1 mom. nya 7 och 8 punkter, varav 38a § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1998/91 och 2005/18, som följer:
2 §
I denna lag avses med
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) hushållsavfall, avfall som kommer från privathushåll eller från handel, industri, institutioner och andra källor, och på grund av sin beskaffenhet och kvantitet är likvärdigt det som kommer från privathushåll,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4a) uttjänt fordon är ett skrotfordon för vilket producentansvar gäller,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3 kap.
Hantering av avfall
10 §
Varje kommun skall se till att avfall som kommer från privathushåll från fastigheter inom tätort transporteras till en behandlingsanläggning. En kommun kan besluta att privathushållsavfall som härrör från fastigheter utanför tätort och som inte i enlighet med 9 § 2 mom. återanvänds eller behandlas på varje fastighet genom kommunens försorg skall transporteras till en behandlingsanläggning. Annat avfall skall kommunen åta sig att transportera till en behandlingsanläggning om en fastighetsinnehavare begär det och åtagandet inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.
Om bortforsling av avfall som kommer från privathushåll genom kommuns försorg inte kan anses ändamålsenligt på grund av besvärliga kommunikationer, ringa antal berörda fastigheter, obetydlig avfallsmängd eller av annat sådant skäl, får kommunstyrelsen fatta beslut om att inte ombesörja transporten av sådant avfall.
16b §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En producents skyldighet kan avse de produkter som denne själv släpper ut på marknaden och en sådan andel av alla motsvarande produkter som släpps ut på marknaden som är skälig med hänsyn till den mängd produkter som släpps ut på marknaden eller producentens marknadsandel. Producentansvaret gäller oberoende av när en produkt har släppts ut på marknaden. Genom landskapsförordning bestäms produktvis närmare om producentens skyldigheter.
17 §
En kommun får besluta att en avgift, som kan vara årlig eller på annat sätt periodisk, (renhållningsavgift) skall betalas till kommunen för sådan insamling bortforsling och omhändertagande av avfall (renhållning) som sker genom renhållningsmyndighetens åtgärd i enlighet med denna lag. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför renhållningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23a §
Avgift vid anmälan och kontroll
En avgift kan tas ut för behandling av anmälan som avses i 7b § och i bestämmelse i landskapsförordning som antagits med stöd av lagrummet. En avgift kan också tas ut för till sådan anmälan anslutande kontroll, såsom vid handläggning av kontrolluppgifter som skall lämnas vid bestämda tidpunkter till landskapsregeringen. När avgiften bestäms skall bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet iakttas.
5 kap.
Produkter med producentansvar m.m.
23b §
Produkter och producenter med producentansvar
Producenter har producentansvar för följande produkter:
1) Uttjänta fordon. Närmare bestämmelser om producentansvar för uttjänta fordon och finns i 25a – 25d §§.
2) Elektriska och elektroniska produkter. Med elektriska och elektroniska avses produkter som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt samt produkter för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält, och som omfattas av någon av de kategorier som anges i bilaga I A i EG-direktivet 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, och som är avsedda att användas med en spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström. Utöver vad som följer av 3 § 5 mom. är även den producent som saluhåller elektriska eller elektroniska produkter under eget varumärke.
3) Förpackningar. Med förpackningar avses alla produkter, oavsett material, som är avsedda att förvara och skydda en vara samt möjliggöra transport och hantering av varan från producent till användare och konsument eller som används vid presentation av varan. Även engångsartiklar som används i detta syfte skall betraktas som förpackningar. Transportförpackningar omfattar dock inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.
Landskapsregeringen kan avseende batterier och ackumulatorer, för genomförande av EG-direktiv, i förordning besluta om producentansvar för producenter samt om sådan information som en producent eller annan ekonomisk aktör skall tillhandahålla om en produkt och insamlingssystem för att få ett miljömässigt godtagbart omhändertagande av förbrukade batterier och ackumulatorer. Med batteri avses en källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära icke laddningsbara battericeller, där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi. Med ackumulator avses en källa till elektrisk energi som består av en eller flera sekundära laddningsbara battericeller, där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi.
Elektriska och elektroniska produkter
23c §
Särskilda bestämmelser om elektriska och elektroniska produkter
Varje producent av elektriska och elektroniska produkter svarar för kostnaderna för återvinning och annan avfallshantering av de egna produkter som släppts ut på marknaden den 13 augusti 2005 eller därefter. Producenterna skall lämna en garanti om finansiering av hanteringen av förbrukade elektriska och elektroniska produkter som de släpper ut på marknaden. En sådan garanti kan bestå i att en producent deltar i lämpliga system för finansiering av hanteringen av förbrukade elektriska och elektroniska produkter, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto.
Producenterna svarar gemensamt för kostnader för återvinning och annan avfallshantering av elektriska och elektroniska produkter av elektriska och elektroniska produkter vilka släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (historiskt avfall) om avfallet lämnats från
1) privathushåll och från
2) andra användare än privathushåll om det ersätts av nya produkter av samma typ eller som fyller samma funktion.
Säljare och andra distributörer av elektriska och elektroniska produkter är skyldiga att av köpare ta emot sådana kasserade elektriska och elektroniska produkter från hushåll som ersätts med en motsvarande ny produkt eller anvisa köparen en annan lämplig mottagningsplats i närområdet. De kan avtala med tredje part om överförande av skyldighet de har enligt denna lag.
28i §
Anmälan om verksamhet till avfallsregistret
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Anmälan skall göras till landskapsregeringen minst 60 dagar före verk-samheten inleds. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om vad en anmälan skall innehålla.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ägare av skrotfordon och uttjänta fordon
36 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I Ålands miljöprövningsnämnds beslut i tillståndsärende kan ändring sökas på det sätt som framgår av 11 § landskapslagen (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av lagen
38a §
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva närmare om särskilda slag av avfall och produkter för vilka producentansvar gäller enligt denna lag. Sådana bestämmelser kan gälla
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) kodningsstandarder och demonteringsinformation för sådana fordon för vilka producentansvar gäller för tillverkaren, den som yrkesmässigt importerar eller den som yrkesmässigt förmedlar fordon,
6) den information om insamling av uttjänta produkter som en producent eller annan ekonomisk aktör skall tillhandahålla om en produkt och dess komponenter, för att få ett miljömässigt godtagbart omhändertagande samt för att på bästa sätt kunna återanvända eller återvinna uttjänta produkter och deras komponenter,
7) information till användare och behandlare om insamling, återanvändning, demontering av och möjligheten till materialåtervinning av produkter samt om var i en produkt det finns farliga ämnen eller delar samt
8) tillämpning av bestämmelser om producentansvar i de fall produkter anskaffats utanför landskapet eller förts ut ur landskapet genom elektronisk handel eller annan form av distanshandel.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
Varje producent eller producentsammanslutning av elektriska eller elektroniska produkter som har producentansvar, skall för anteckning i producentregistret göra en sådan anmälan som avses i 7b §. Anmälan skall göras till landskapsregeringen inom sex kalendermånader efter denna lags ikraftträdande.
| Mariehamn den 13 oktober 2005 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
Bilaga
Utkast till:
Landskapsförordning om ändring av 1 § landskapsförordningen om producentansvar
Med stöd av 7b, 16b, 38 och 38a §§ landskapslagen (1981:3) om renhållning, sådana de lyder i landskapslagen 2005/18, 78 och 70 §§ landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd samt 4 § landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier sådan den lyder i landskapslagarna 1995/61 och 2004/47 fogas till 1 § landskapsförordningen (:) om producentansvar nya 3 och 4 punkter som följer:
1 §
Bestämmelser om produkter
Följande riksförfattningar skall tillämpas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) Statsrådets förordning om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (FFS 852/2004).
4) Statsrådets förordning om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (FFS 853/2004).
Denna förordning träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 3/2005-2006