Framställning 30/2010-2011
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 30/2010-2011 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2011-05-26 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny kommunalskattelag
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny kommunalskattelag för landskapet Åland. Genom lagförslaget görs inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) tillämplig i landskapet med undantag av bestämmelser om avdrag från förvärvsinkomsten och från kommunalskatten. Bestämmelser om dessa avdrag föreslås intagna i den nya kommunalskattelagen. I sak motsvarar förslaget gällande bestämmelser i kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland och inkomstskattelagen som ska tillämpas vid kommunalbeskattningen. Förslaget är således en teknisk förändring.
INNEHÅLL
Kommunalskattelag för landskapet Åland
3 kap. Avdrag från nettoförvärvsinkomsten
4 kap. Avdrag från kommunalskatten
K O M M U N A L S K A T T E L A G för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
Kommunalskattelagstiftningen i landskapet är huvudsakligen så kallad blankettlagstiftning. Blankettlagstiftning går ut på att rikslagstiftning görs tillämplig i landskapet genom stiftande av landskapslag. De centrala kommunalskattelagarna är kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland, nedan kommunalskattelagen, landskapslagen (1993:42) om kommunalskatt för näringsverksamhet och landskapslagen (1993:41) om kommunalskatt för gårdsbruk. Genom dessa landskapslagar har bestämts att inkomstskattelagen (FFS 1535/1992), inkomstskatteförordningen (FFS 1551/1992), lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968) och inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967) samt skogsskatteförordningen (FFS 1208/1991) ska tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet. I de centrala kommunalskattelagarna anges att nämnda riksförfattningar ska tillämpas i landskapet sådana de lyder när landskapslagarna träder i kraft. Om det därefter sker förändringar av riksförfattningarna så ska de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka i de centrala kommunalskattelagarna föreskrivits avvikelser ska dock inte tillämpas. Av detta följer att om i riksförfattningarna bestämmelser ändras, upphävs eller fogas till så ska det ändrade regelverket tillämpas i landskapet om inte avvikelser föreskrivs i landskapslag.
I landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet anges att resultatet av näringsverksamhet beräknas i kommunalbeskattningen i enlighet med vad om det är föreskrivet i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet med de undantag som följer av landskapslagen. I landskapslagen görs ett undantag från rikslagen nämligen att om det hänvisas i rikslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen ska hänvisningarna anses avse de bestämmelser i landskapslagstiftningen som sålunda är i fråga. I landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk anges bland annat att resultatet av jordbruk beräknas vid kommunalbeskattningen i enlighet med vad om det är föreskrivet i inkomstskattelagen för gårdsbruk med de undantag som följer av landskapslagen. I landskapslagen har intagits undantag i materiellt hänseende främst avseende bestämmelser om avskrivningar i inkomstskattelagen för gårdsbruk.
I 1 § 1 mom. kommunalskattelagen anges bland annat att på förvärvsinkomst och på inkomst av samfund och samfällda förmåner ska betalas skatt till kommun i enlighet med vad därom är föreskrivet i inkomstskattelagen med de undantag som följer av bestämmelser i kommunalskattelagen. I kommunalskattelagen har avseende avdrag gjorts ett undantag från inkomstskattelagens bestämmelser (resekostnadsavdraget) och intagits bestämmelser om avdrag som fysiska personer får göra från förvärvsinkomsten (studieavdrag och sjukdomskostnadsavdrag) som inte gäller vid kommunalbeskattningen i riket. I 29 § 2 mom. inkomstskattelagen anges att fysiska personers och dödsbons inkomster indelas i två inkomstslag, nämligen kapitalinkomst och förvärvsinkomst och att om samfunds och samfälld förmåns inkomster av annat slag än inkomst av näringsverksamhet och jordbruksinkomst ska i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om beräkning av kapitalinkomst. Fysiska personer och dödsbon betalar således kommunalskatt enbart på förvärvsinkomsten. Enligt 30 § 1 mom. inkomstskattelagen räknas resultatet av näringsverksamhet och jordbruk ut vart för sig och beaktas efter avdrag av tidigare års fastställda förluster, på det sätt som stadgas särskilt, när den skattskyldiges förvärvs- och kapitalinkomst beräknas såsom företagsinkomst som ska fördelas. Enligt 62 § inkomstskattelagen utgör, av företagsinkomst som ska fördelas och av den inkomstandel som tillkommer en delägare i en sammanslutning, den andel förvärvsinkomst som enligt 38–41 §§ inkomstskattelagen inte är kapitalinkomst, samt dividend och förtäckt dividend på det sätt som bestäms i 33 b–33 d §§ inkomstskattelagen. Samfunds och samfällda förmåners skyldighet att betala kommunalskatt är inte kopplat till vilket slag av inkomst det är fråga. Den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen för samfund och samfällda förmåner beräknas utifrån förvärvskällan (jordbruk, näring eller den så kallade personliga förvärvskällan). Avdrag från kapitalinkomsten i inkomstskattelagen har således enbart direkt betydelse i kommunalbeskattningen när fråga är om samfund och samfällda förmåner som har en annan förvärvskälla än jordbruk och näring.
2. Överväganden och förslag
Inkomstskattelagen har ändrats ett flertal gånger sedan kommunalskattelagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Avseende avdrag från förvärvsinkomsten och från kommunalskatten, för vilka inte föreskrivits avvikelser i kommunalskattelagen, kan nämnas följande ändringar som gjorts sedan kommunalskattelagen trädde ikraft:
a) Avdraget för inkomstens förvärvande höjdes från 590 euro till 620 euro från och med skatteåret 2004 (FFS 1065/2003).
b) Villkoret att avdraget för sjöarbetsinkomst och för nedsatt skattebetalningsförmåga samt grundavdraget vid kommunalbeskattningen endast beviljas allmänt skattskyldig person slopades från och med skatteåret 2006 (FFS 858/2005).
c) Skatteåren 2009-2011 får fysiska personer och dödsbon från sin nettoförvärvsinkomst dra av en penningdonation på minst 850 euro och högst 250 000 euro som gjorts för att främja vetenskap eller konst till ett universitet eller en högskola inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som får offentlig finansiering eller en universitetsfond i anknytning till dessa (FFS 946/2008).
d) Pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen ökades genom att avdragets minskningsprocent sänktes från 56 procent till 55 procent från och med skatteåret 2011 (FFS 1410/2010).
e) Maximibeloppet för studiepenningsavdraget höjdes från 2 200 euro till 2 600 euro från och med skatteåret 2009 (FFS 1141/2007).
f) Maximibeloppet för förvärvsinkomstavdraget höjdes från 3 250 euro till 3 570 euro och samtidigt höjdes den första utfallsprocenten från 49 till 51 procent och den andra utfallsprocenten från 26 till 28 procent samt avdragets minskningsprocent höjdes från 4 procent till 4,5 procent från och med skatteåret 2008 (FFS 1141/2007).
g) Grundavdraget höjdes från 1 480 euro till 2 200 euro från och med skatteåret 2010 (FFS 1251/2009) och till 2 250 euro från och med skatteåret 2011 (FFS 1410/2010).
h) Arbetsinkomstavdraget höjdes från maximalt 400 euro till högst 600 euro och avdraget kunde göras från kommunalskatten i det fall inkomstskatten till staten inte täckte avdragsbeloppet från och med skatteåret 2009 (FFS 946/2008) samt höjdes ytterligare till 650 euro från och med skatteåret 2010 (FFS 1251/2009) och till 740 euro från och med skatteåret 2011 (FFS 1410/2010).
i) Hushållsavdraget om högst 900 euro infördes i inkomstskattelagen från och med skatteåret 2001 och avdraget kunde göras från kommunalskatten till den del beloppet överstiger inkomstskatten till staten (FFS 995/2000). Avdraget är från och med beskattningen för år 2009 högst 3 000 euro. (FFS 946/2008)
j) Studielånsavdraget infördes från och med skatteåret 2005. Avdraget beviljas per år till ett sammanlagt belopp som är högst 30 procent av den del av den skattskyldiges till avdrag berättigande studielån som överstiger 2 500 euro. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten görs avdraget från kommunalskatten. (FFS 409/2005)
k) Ett arbetsbostadsavdrag infördes från och med skatteåret 2008. Avdraget om högst 250 euro får göras om arbetsbostaden är mer än 100 kilometer ifrån den stadigvarande bostaden. (FFS 1141/2007)
Dessa skattereformer har genomförts utan att vare sig de ekonomiska konsekvenserna eller andra verkningar av reformerna har redovisats lagtinget. Landskapsregeringen anser att detta inte är en tillfredställande ordning. En nackdel med blankettlagstiftningstekniken är att skattereformer som innebär att kommunerna tillkommande skatter minskar genomförs i landskapet utan att kommunerna hörs och utan att landskapsregeringen har gjort någon bedömning av konsekvenserna av sådana förändringar.
Skattereformer i riket har sin bakgrund i förhållandena där. Omständigheterna i landskapet behöver inte alla gånger överensstämma med hur det förhåller sig i riket. Ett av syftena med hushållsavdraget var att främja sysselsättningen i riket. När avdraget trädde i kraft den 1 januari 2001 var arbetslöshetsgraden i riket 9,2 % och i landskapet 2,4 %, så det främsta skälet att införa ett motsvarande avdrag även i landskapet skulle inte ha varit för att främja sysselsättningen.
En fördel med blankettlagstiftningstekniken är att det inte blir problem med retroaktiv skärpt beskattning. Lagförslag om skattereformer i riket behandlas vanligtvis i samband med ordinarie statsbudget och således sent under året. På grund av lagstiftningskontrollen av landskapslagar kan inte som utgångspunkt landskapslagar utfärdas så snart som det är tekniskt möjligt efter att de antagits av lagtinget. Ska motsvarande reformer om skärpt beskattning genomföras i landskapet kan det bli problem med retroaktiv beskattning. För att undvika problem med skärpt retroaktiv skattelagstiftning bör sådana reformer som ska tillämpas från och med ett visst skatteår tillställas lagtinget i sådan tid att lagtinget kan fatta beslut i ärendet senast under augusti månad.
De avvikelser från riksförfattningar som genomförts i de centrala kommunalskattelagarna i landskapet har huvudsakligen handlat om avdrag vid kommunalbeskattningen. De flesta avvikelser har genomförts i kommunalskattelagen och berör avdrag från förvärvsinkomsten. Landskapsregeringen anser att bestämmelser om avdrag vid kommunalbeskattningen från förvärvsinkomsten men även från kommunalskatten är bestämmelser som ska regleras särskilt i landskapslag.
Landskapsregeringen anser att blankettlagstiftningstekniken i viss utsträckning är en ändamålsenlig teknik vid stiftande av landskapslagar om kommunerna tillkommande skatter. Särskilt inkomstbeskattningen såsom den är utformad i inkomstskattelagen, lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och inkomstskattelagen för gårdsbruk är en tekniskt avancerad lagstiftning som kräver särskilda kunskaper. Att skapa och upprätthålla en modern och till alla delar egen kommunalskattelagstiftning kräver betydande resurser.
Landskapsregeringen föreslår att det stiftas en ny kommunalskattelag. Den nya lagen skulle alltjämt vara en blankettlag men kompletteras med gällande bestämmelser i inkomstskattelagen och kommunalskattelagen om avdrag från förvärvsinkomsten och om avdrag från kommunalskatten. Däremot har landskapsregeringen inte funnit det vara ändamålsenligt att i lagförslaget ta med bestämmelserna i inkomstskattelagen om samfunds och samfällda förmåners avdrag från kapitalinkomsten. Dessa avdrag är få, av teknisk natur och berör enbart samfund och samfällda förmåner som har en annan förvärvskälla än jordbruk och näring.
Den nya kommunalskattelagens uppbyggnad följer i huvudsak inkomstskattelagens struktur och samma struktur har valts för att underlätta tillämpningen av lagstiftningen.
3. Förslagets verkningar
Förslaget ger inte några omedelbara konsekvenser, eftersom lagstiftningen inte ändrar i sak. Däremot medför förslaget konsekvenser i framtiden. Landskapsregeringen kommer i större utsträckning än tidigare att arbeta med frågor som rör kommunalskattelagstiftning och lagtinget måste aktivt ta ställning till förändringar av kommunernas skatteintäkter. Större resurser kommer således att krävas inom förvaltningen vid finansavdelningen och lagberedningen, för att bereda förslag till ändringar av kommunalskattelagen och för att bevaka ändringar i rikets skattelagstiftning och bedöma konsekvenserna av dessa ändringar.
I riket fattas ofta beslut relativt sent på året, i november, om ändringar i avdragsrätten som ska träda i kraft vid årsskiftet. I landskapet måste förslag om ändringar göras redan i augusti för att reglerna ska hinna träda ikraft till årsskiftet. I de fall avsikten är att samma regler ska gälla i landskapet som i riket, kan det således vara svårt att hinna med att ändra kommunalskattelagen i samma takt som reglerna ändras i riket. Detta innebär att ändringar avseende avdrag kan komma att göras i kommunalskattelagen med ett års fördröjning eller att ställning måste tas till retroaktiv beskattning. Detta kan vara problematiskt särskilt om det är fråga om avdrag som ändras till nackdel för den skattskyldige med beaktande av legalitetsprincipen och principen om en förutsägbar beskattning. I de fall där en ändring av lagen sammanhänger med landskapets budget finns dock möjligheten att tillämpa de undantagsbestämmelser som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen, vilket innebär att ändringen kan träda i kraft snabbare.
Verkställandet av kommunalbeskattningen i landskapet sköts av Skatteförvaltningen enligt en överenskommelseförordning (förordning (1997:72) om verkställandet av kommunalbeskattningen i landskapet Åland). Kommunerna i landskapet tar del i kostnaderna på samma villkor som kommunerna i riket och landskapet svarar för de kostnader som orsakas av särdrag i landskapslagstiftningen om kommunalbeskattningen. Landskapets del av kostnaden regleras i ett årligt avtal mellan landskapsregeringen och Skatteförvaltningen. En aktivare skattepolitik kommer sannolikt att innebära större skillnader mellan bestämmelserna om kommunalbeskattningen som gäller i landskapet jämfört med bestämmelserna om kommunalbeskattningen som gäller i riket. Skillnader i kommunalbeskattningen uppstår också om bestämmelserna avseende kommunalbeskattningen ändras i riket och motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen inte samtidigt ändras i landskapet. De skillnader som uppstår i kommunalbeskattningen kommer att medföra ökade kostnader för landskapet vid verkställandet av beskattningen.
Förslaget har inte några miljömässiga verkningar. De bestämmelser i inkomstskattelagen som tas in i den nya kommunalskattelagen har gjorts könsneutrala.
4. Beredningen av förslaget
Landskapsregeringen tillsatte 2009 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett förslag till ny kommunalskattelag. I arbetsgruppen ingick förutom tjänstemän vid landskapsregeringen även representanter för Skatteförvaltningen och kommunerna. Arbetsgruppens uppdrag omfattade dels förslag till en översyn och överföring av innehållet i den nuvarande kommunalskattelagen, SWOT-analys, en beskrivning av utvecklingsbehovet med tillhörande konsekvensanalys samt förslag till genomförande av dessa förändringar. I uppdraget ingick även att definiera de avdrag som ska tillämpas i den åländska kommunalbeskattningen och föreslå till vilka delar kommunalskattelagen ska vara av blankettlagskaraktär. En väsentlig del av arbetsgruppens mandat var att beskriva de ekonomiska och administrativa effekterna av de föreslagna förändringarna. Arbetet genomfördes etappvis. Arbetsgruppen lämnade en mellanrapport 2010. I rapporten angavs bland annat att i dagsläget införs ofta förändringar i den åländska kommunalbeskattningen utan någon egentlig konsekvensbedömning för hur kommunerna påverkas och en revision av den nuvarande kommunalskattelagen bör således göras. Diskussion om mellanrapportens innehåll och frågeställningar arrangerade landskapsregeringen 2010 i formen av ett seminarium. Under 2011 förnyades arbetsgruppens mandat så att arbetet inriktades på steg två i det ursprungliga mandatet att på basis av mellanrapporten och de diskussioner som förts utarbeta ett förslag till ny kommunalskattelag. Uppdraget var att ta fram ett lagförslag i vilken samtliga avdrag i kommunalbeskattningen sammanställs och införs i kommunalskattelagen, med undantag av avdrag som kan anses vara dubbla. Syftet med lagförslaget är inte att ändra bestämmelserna om kommunalbeskattningen i sak, utan att skapa en grund för en aktivare skattepolitik inom landskapet i framtiden. Landskapsregeringen har upphandlat juridiska tjänster för lagberedning av förslaget. Arbetsgruppen har till denna del fungerat som en referensgrupp.
Förslaget till ny kommunalskattelag har inte skickats på någon remiss med hänvisning till att kommunerna varit representerade i arbetsgruppen. Kommunerna har dessutom haft möjlighet att delta i beredningen av ärendet genom det ovan nämnda seminariet och ännu tidigare genom behandlingen av en promemoria om kommunalskattelagstiftningen i landskapet Åland som 2008 utarbetades på uppdrag av Ålands kommunförbund kf.
5. Ikraftträdandet
Den nya kommunalskattelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången vid den beskattning som ska verkställas för skatteåret 2012. Den nu gällande kommunalskattelagen upphävs men tillämpas fortfarande när det gäller beskattning som verkställts för tidigare skatteår.
Detaljmotivering
Kommunalskattelag för landskapet Åland
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 1 § nuvarande kommunalskattelag.
2 § Bestämmelser som inte ska tillämpas vid kommunalbeskattningen. I paragrafen anges att bestämmelserna i inkomstskattelagen om särskilda stadganden om naturliga avdrag (31 § inkomstskattelagen), om avdrag för inkomstens förvärvande (93 - 95a §§ inkomstskattelagen), om avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid stats- och kommunalbeskattningen (96 – 98a §§ inkomstskattelagen) och om avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen (101 - 106 §§ inkomstskattelagen) samt om avdrag från kommunalskatten (125, 127c, 127e och 133 §§ inkomstskattelagen) inte ska tillämpas i landskapet vid kommunalbeskattningen. Tekniken att inte inta de ovan nämnda paragraferna i lagtexten har valts för att klargöra att om nya avdrag som nämns i paragrafen intas i inkomstskattelagen så ska de inte tillämpas vid kommunalbeskattningen. För att nya avdrag t.ex. för inkomstens förvärvande som införs i inkomstskattelagen ska tillämpas i landskapet krävs lagstiftningsåtgärder i landskapet. Dessutom anges i paragrafen att bestämmelserna i 154 § inkomstskattelagen inte ska tillämpas vid kommunalbeskattningen. Detta undantag motsvarar i sak bestämmelsen i 1a § gällande kommunalskattelag.
3 § Tillämpningen av hänvisningar i inkomstskattelagstiftningen. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 3 § nuvarande kommunalskattelag.
Undantaget från huvudregeln att förutom bestämmelserna i landskapslagstiftningen ska hänvisningarna dock, såvitt gäller stöd och andra ersättningar som nämns i hänvisningen, anses avse dess motsvarighet i rikslagstiftningen till den del fråga är om avdrag för inkomstens förvärvande föreslås ändrad. Då avsikten är att alla nuvarande avdrag för inkomstens förvärvande, förutom avdrag från kapitalinkomst, vid kommunalbeskattningen ska intas i denna lag blir nämnda hänvisning till rikslagstiftningen i bestämmelsen till den fråga är om avdrag för inkomstens förvärvande, förutom avdrag från kapitalinkomst, omotiverad. Exempel på sådana avdrag som tas in i denna lag som kan nämnas är bestämmelsen i 13 § 1 mom. 3 punkten om att utgifter för inkomstens förvärvande är bland annat underhåll som enligt 5 § lagen om socialhjälp har betalats till löntagare som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv och bestämmelsen i 24 § 1 mom. om en skattskyldigs rätt till studiepenningsavdrag om han eller hon har fått i lagen om studiestöd (FFS 65/1994) avsedd studiepenning.
4 § Andra bestämmelser om inkomstskatt. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 2 § nuvarande kommunalskattelag.
5 § Samfunds skattskyldighet. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 1b § nuvarande kommunalskattelag.
6 § Landskapets och Ålands penningautomatförenings skattskyldighet. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 6 § nuvarande kommunalskattelag.
7 § Skatteplikt för stöd ur landskapets medel. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar i sak bestämmelsen i 7 § nuvarande kommunalskattelag.
8 § Sjöarbetsinkomst. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 9 § nuvarande kommunalskattelag. De föråldrade benämningarna skattestyrelsen och sjöfartsverket ändras till Skatteförvaltningen och Trafikverket.
2 kap. Naturliga avdrag
9 § Särskilda bestämmelser om naturliga avdrag. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 31 § inkomstskattelagen, dock så att i 1 mom. 3 punkten hänvisas förutom till 5 § lagen om socialhjälp även till 5 § landskapslagen (1956:21) om socialhjälp i landskapet Åland.
10 § Resekostnadsavdrag från förvärvsinkomsten. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 8 § nuvarande kommunalskattelag. Paragrafens rubrik föreslås dock ändrad, då hänvisningen till 93 § inkomstskattelagen slopas, för att klargöra att resekostnadsavdraget görs från förvärvsinkomsten.
11 § Avdrag för bostad på arbetsorten. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 95a § inkomstskattelagen.
12 § Motorsågs- och skogsarbetaravdrag från förvärvsinkomsten. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 94 § inkomstskattelagen. Till paragrafens rubrik fogas begreppet ”från förvärvsinkomsten” för att klargöra att motorsågs- och skogsarbetsavdraget görs från förvärvsinkomsten.
13 § Avdrag för inkomstens förvärvande. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 95 § inkomstskattelagen.
3 kap. Avdrag från nettoförvärvsinkomsten
14 § Obligatoriska försäkringspremier. Bestämmelsen motsvarar till sitt sakinnehåll 96 § inkomstskattelagen.
Lagen om pension för företagare (FFS 468/1969) har upphävts genom lagen om införande av lagen om pension för företagare (FFS 1273/2006), nedan införandelagen, se lagen om pension för företagare (FFS 1272/2006), nedan den nya lagen. Lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 467/1969) har upphävts genom lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS1281/2006), se lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 1280/2006). I 2 § 2 mom. införandelagen anges att om det i någon annan lag hänvisas till lagen om pension för företagare från 1969, avser hänvisningen motsvarande bestämmelser i den nya lagen, om inte något annat följer av den nya lagen eller införandelagen. En motsvarande bestämmelse ingår i lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare.
15 § Premier för kollektivt tilläggspensionsskydd. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 96a § inkomstskattelagen.
16 § Avdrag för sjöarbetsinkomst. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 97 § inkomstskattelagen till den del den reglerar avdrag från sjöarbetsinkomst vid kommunalbeskattningen.
17 § Avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar bestämmelsen i 98 § 1 mom. inkomstskattelagen.
Bestämmelsen i 98 § 2 mom. om att på basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans eller hennes familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster, har inte medtagits i förslaget. Bestämmelsen har i praktiken inte tillämpats vid kommunalbeskattningen i landskapet, i stället tillämpas sjukdomskostnadsavdraget på egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. Ändringen är således lagteknisk och innebär inte någon ändring för de skattskyldiga.
18 § Sjukdomskostnadsavdrag. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 10 § nuvarande kommunalskattelag. Lagtexten har dock förtydligats genom att man enligt förslaget anger att avdraget ska göras från nettoförvärvsinkomsten. Sjukdomskostnadsavdraget räknas inte till de naturliga avdragen och har heller inte tillämpats som ett sådant enligt gällande lagstiftning. Genom den föreslagna justeringen ändras lagtexten så att den motsvarar praxis.
19 § Pensionsinkomstavdrag. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 101 § inkomstskattelagen.
20 § Invalidavdrag. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 104 § inkomstskattelagen, dock så att bemyndigandet i 104 § 3 mom. att genom förordning utfärdas närmare stadganden om de grunder enligt vilka invaliditetsgraden ska fastställas samt om den utredning som krävs för invalidavdrag har inte medtagits i paragrafen då sådana bestämmelser har utfärdats i inkomstskatteförordningen som enligt 1 § 1 mom. ska tillämpas vid kommunalbeskattningen.
21 § Studiepennings- och studieavdrag. Studiepenningsavdraget i 1 mom. motsvarar i sak i 105 § inkomstskattelagen. Studieavdraget i 2 mom. motsvarar i sak bestämmelsen i 11 § nuvarande kommunalskattelag.
22 § Förvärvsinkomstavdrag. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 105a § inkomstskattelagen.
23 § Grundavdrag. Bestämmelsen motsvarar till sitt sakinnehåll 106 § inkomstskattelagen.
24 § Avdrag för efterlevande make eller maka som beviljas dödsbon. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 108 § inkomstskattelagen, till den del 108 § reglerar förhållandena vid kommunalbeskattningen.
4 kap. Avdrag från kommunalskatten
25 § Arbetsinkomstavdraget från kommunalskatten. I paragrafen anges att ett arbetsinkomstavdrag görs från kommunalskatten enligt de grunder som anges i 125 § inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten samt regleras hur arbetsinkomstavdraget ska göras från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten i de fall inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten inte är tillräcklig för att fullt ut täcka avdraget. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen regleringen av hur avdraget ska göras från kommunalskatten som finns i 125 § inkomstskattelagen. Paragrafen innehåller delvis bestämmelser av rikslagstiftningsnatur vilka dock kan upptas i landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen.
26 § Hushållsavdraget från kommunalskatten. I paragrafen föreskrivs att hushållsavdrag får göras från kommunalskatten enligt de grunder som anges i anges i 127a och 127b §§ inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten. I paragrafen regleras dessutom hur hushållsavdraget ska göras från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten i de fall inkomstskatten till staten inte är så stor att hela avdraget kan göras från den skatten. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 127c § inkomstskattelagen till den del det gäller hur avdraget ska göras från kommunalskatten. Paragrafen innehåller delvis bestämmelser av rikslagstiftningsnatur vilka dock kan upptas i landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen.
27 § Studielånsavdraget från skatten. I paragrafen föreskrivs att en skattskyldig får göra studielånsavdrag från kommunalskatten enligt de grunder som anges i 127d § inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten. Avvikande från bestämmelserna i 29 och 30 §§ är det nödvändigt att i paragrafen även ta in bestämmelserna om hur avdraget ska göras från inkomstskatten till staten då den skattskyldige är berättigad till att avdra ett eventuellt skatteunderskott, under högst tio år enligt 127e § 2 mom. inkomstskattelagen. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen 127e § inkomstskattelagen till den del det handlar om hur avdraget ska göras från kommunalskatten. Paragrafen innehåller även bestämmelser av rikslagstiftningsnatur vilka dock kan upptas i landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen.
28 § Underskottsgottgörelse vid kommunalbeskattningen. I paragrafen stadgas att en skattskyldig har rätt att göra underskottsgottgörelse på de villkor som anges i 60 § inkomstskattelagen och särskild underskottsgottgörelse på de villkor som anges i 131a § inkomstskattelagen vid kommunalbeskattningen. Beloppet av underskottgottgörelse beräknas enligt de grunder som anges i 131 och 131a §§ inkomstskattelagen. Avdrag av underskottsgottgörelse från kommunalskatten görs enligt de grunder som anges i 133 och 134 §§ inkomstskattelagen. Paragrafen innehåller bestämmelser av rikslagstiftningsnatur vilka dock kan upptas i landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen.
5 kap. Samfundsskatten
29 § Kommunalskatteprocenten för samfund och samfällda förmåner. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar i sak bestämmelsen i 4 § nuvarande kommunalskattelag.
30 § Redovisningen av kommunalskatteintäkterna av samfund och samfällda förmåner. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar i sak bestämmelsen i 5 § nuvarande kommunalskattelag.
31 § Fördelningen mellan de enskilda kommunerna. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 5a § nuvarande kommunalskattelag.
32 § Fastställande av fördelningen. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 5b § nuvarande kommunalskattelag.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
K O M M U N A L S K A T T E L A G
för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens tillämpningsområde
På förvärvsinkomst och på inkomster av samfund och samfällda förmåner ska betalas skatt till kommun samt medges förlustutjämning vid kommunalbeskattningen i enlighet med vad därom är föreskrivet i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) samt inkomstskatteförordningen (FFS 1551/1992), med de undantag som följer av denna lag och särskilda bestämmelser. Dessutom tillämpas lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning (FFS 1552/1995) i landskapet då det är frågan om inkomst som förvärvats i en främmande stat, om inte annat anges i denna lag.
De i 1 mom. nämnda författningarna ska tillämpas i landskapet sådana de lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter ändringar av nämnda författningar, ska de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka i denna lag föreskrivits avvikelser ska dock inte tillämpas i landskapet.
2 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas vid kommunalbeskattningen
Bestämmelserna om särskilda stadganden om naturliga avdrag, om avdrag för inkomstens förvärvande, om avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid stats- och kommunalbeskattningen och om avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen samt om avdrag från kommunalskatt i inkomstskattelagen ska inte tillämpas vid kommunalbeskattningen. Dessutom ska inte bestämmelserna i 154 § inkomstskattelagen tillämpas vid kommunalbeskattningen.
3 §
Tillämpningen av hänvisningar i inkomstskattelagstiftningen
Om de författningar som nämns i 1 § 1 mom. hänvisar till bestämmelser i rikslagstiftning och motsvarande bestämmelser finns i landskapslagstiftning ska hänvisningen avse landskapslagstiftningen. Förutom bestämmelserna i landskapslagstiftningen ska hänvisningen dock, såvitt gäller stöd och andra ersättningar som nämns i hänvisningen, anses avse dess motsvarighet i rikslagstiftningen till den del fråga är om skatteplikt för inkomst och avdrag från kapitalinkomst.
4 §
Andra bestämmelser om inkomstskatt
Om beräkning av resultatet av näringsverksamhet och jordbruk, källskatt på ränteinkomster samt om beskattningsförfarandet, förskottsuppbörd och skatteuppbörd finns särskilda bestämmelser.
På beskattning av begränsat skattskyldigs inkomster tillämpas landskapslagen om kommunalskatt för begränsat skattskyldig (1973:12).
5 §
Samfunds skattskyldighet
Skyldig att betala kommunalskatt på inkomst är samfund som har hemort i landskapet för inkomst som har förvärvats i landskapet och annorstädes samt samfund som har hemort i riket och utländska samfund för inkomst som har förvärvats i landskapet.
6 §
Landskapets och Ålands penningautomatförenings skattskyldighet
Om landskapets skyldighet att betala kommunalskatt ska gälla vad om statens skyldighet att betala inkomstskatt till kommun är föreskrivet i inkomstskattelagen.
Ålands penningautomatförening är inte skyldig att betala kommunalskatt.
7 §
Skatteplikt för stöd ur landskapets medel
Om inte annat följer av bestämmelserna i 3 § ska i fråga om skatteplikt för stöd ur landskapets medel gälla vad i 1 § 1 mom. nämnda författningar är föreskrivet om stöd som på jämställbara grunder beviljas av statens medel.
8 §
Sjöarbetsinkomst
I 74 § 1 mom. inkomstskattelagen avsedd sjöarbetsinkomst är vid kommunalbeskattningen löneinkomst i pengar eller pengars värde för arbete ombord på fartyg med en bruttodräktighet om minst 100 registerton, om arbetet utförs i samband med fartygets trafik i anställning hos redare eller annan därmed jämställbar av Skatteförvaltningen fastställd arbetsgivare som sköter fartygets trafik samt om
1) fartyget används i utrikesfart eller under skatteåret huvudsakligen i kustfart,
2) fartyget är underställt Trafikverket och används på havsområde eller om
3) fartyget är underställt Ålands landskapsregering och är annat fartyg än landsvägsfärja.
2 kap.
Naturliga avdrag
9 §
Särskilda bestämmelser om naturliga avdrag
Utgifter för inkomstens förvärvande är bland annat
1) löner och andra förmåner som har betalts till personer som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv,
2) vad en sammanslutning, en samfälld förmån eller ett dödsbo har betalt i lön som kan anses skälig till en delägare som arbetat för dess inkomstförvärv,
3) underhåll som enligt 5 § lagen om socialhjälp eller enligt 5 § landskapslagen om socialhjälp i landskapet Åland har betalts till löntagare som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv samt pensioner till dem och deras anhöriga,
4) kostnader för anskaffning av facklitteratur, forskningsmaterial och vetenskaplig litteratur samt andra kostnader för vetenskapligt arbete och utövning av konst, om kostnaderna inte har betalts med stipendier eller understöd som avses i 82 § 1 mom. 1 punkten inkomstskattelagen,
5) skäliga kostnader som direkt har föranletts av skötseln av statliga förtroendeuppdrag samt avgifter som har tagits ut på mötesarvoden för kommunala förtroendeuppdrag,
6) medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor,
7) obligatoriska pensionsförsäkringspremier till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, olycksfallförsäkringspremier samt premier för grupplivförsäkring, till den del de hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruk eller renskötsel.
En förutsättning för att lön som har betalts till en familjemedlem som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv ska få dras av är att ersättningen för arbetet inte är högre än det belopp som skulle ha betalts till en anställd främmande person. Löner till den skattskyldiges make eller maka eller hans eller hennes barn som under skatteåret har fyllt högst 14 år är inte avdragbara i något avseende.
Den skattskyldige har rätt att dra av fastighetsskatt till den del den hänför sig till inkomstförvärvet.
Avdragbara utgifter vid fastställande av nettoinkomsten är inte utgifterna för förvärv av skattefri inkomst och inte heller den skattskyldiges levnadskostnader, vilka omfattar bland annat bostadshyra och utgifter för skötseln av barn och hemmet. Utgifter för förvärvande av dividendinkomst är dock avdragbara oberoende av att dividendinkomsten med stöd av 33 a-33 d §§ inkomstskattelagen är skattefri inkomst.
Ersättningar som till sitt belopp motsvarar dividend och som den skattskyldige enligt ett avtal om återköp eller lån av aktier eller ett annat sådant avtal eller ett avtalskomplex bestående av två eller flera med varandra sammanhängande avtal har betalt i stället för dividenden och genom vilka rätten till dividenden för viss tid eller tills vidare har övergått på den skattskyldige (dividendersättning), är inte avdragbara utgifter till den del den dividend i stället för vilken den skattskyldige har betalt dividendersättning utgör skattefri inkomst för den skattskyldige. Dividendersättning anses ha blivit betald även om ingen separat överenskommelse om betalning av sådan har ingåtts.
Den skattskyldige har rätt att dra av resekostnader och skäliga logikostnader för resor till en sådan sekundär arbetsplats som avses i 71 § inkomstskattelagen som utgifter för inkomstens förvärvande till den del arbetsgivaren inte har ersatt dem. Om resan företas på något annat sätt än med ett allmänt kommunikationsmedel, räknas avdraget enligt 15 § 1 mom. Begränsningar av möjligheten till avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen tillämpas på dessa resor endast till den del det är fråga om resor mellan en på grund av den sekundära arbetsplatsens läge nödvändig separat inkvarteringsplats och den sekundära arbetsplatsen.
En skattskyldig har rätt att i en situation som avses i 72 a § 2 mom. inkomstskattelagen dra av resekostnaderna såsom utgifter för inkomstens förvärvande för den tid som överskrider två år endast i det fall att den skattskyldige på grund av en arbetsresa har övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av det särskilda arbetsställets läge. Resekostnader som föranleds av de dagliga resorna har den skattskyldige likväl rätt att dra av på det sätt som anges i 15 § 1 mom.
10 §
Resekostnadsavdrag från förvärvsinkomsten
Som utgift för inkomstens förvärvande anses även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med allmänt fortskaffningsmedel samt för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras till ett belopp av högst 6 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 340 euro. Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med allmänt fortskaffningsmedel, får dock även den del av kostnaderna som understiger 340 euro avdras. Kostnaderna för resor med annat slag av fortskaffningsmedel än allmänt fortskaffningsmedel beräknas enligt de grunder som Skatteförvaltningen bestämmer med stöd av 93 § 2 mom. inkomstskattelagen.
Såsom i 1 mom. avsedda kostnader ska även anses kostnader som skattskyldig åsamkas genom att han eller hon på grund av kommunikationsförhållandena varit tvungen att hyra bostad på annan ort i landskapet där arbetsplatsen är belägen. Med sådana kommunikationsförhållanden mellan arbetsplatsen och bostaden i hemkommunen avses anlitande av frigående färja eller en restid som under normala förhållanden är längre än tre timmar tur och retur.
Om inte de verkliga kostnaderna är lägre får hyreskostnaderna avdras till ett belopp om högst 6 euro och 90 cent per kvadratmeter per månad och till den del den förhyrda bostadens storlek inte överstiger 30 kvadratmeter.
11 §
Avdrag för bostad på arbetsorten
Om den skattskyldige på grund av sin egentliga arbetsplats läge har hyrt en bostad för eget bruk (bostad på arbetsorten) och även har en annan bostad där han eller hon bor med sin make eller maka eller minderåriga barn (stadigvarande bostad), avdras som den skattskyldiges utgifter för inkomstens förvärvande 250 euro för varje sådan hel kalendermånad då den skattskyldige haft två bostäder (avdrag för bostad på arbetsorten). Avdraget beviljas dock högst till ett belopp som motsvarar den hyra som den skattskyldige betalat för bostaden på arbetsorten. För att avdraget ska beviljas förutsätts det att den stadigvarande bostaden är belägen över 100 kilometer från bostaden på arbetsorten och den egentliga arbetsplats på grund av vars läge bostaden på arbetsorten har skaffats.
Den skattskyldige beviljas avdrag för bostad på arbetsorten under de förutsättningar som anges i 1 mom. även när den skattskyldige utöver bostaden på arbetsorten har en stadigvarande bostad på grund av en annan egentlig arbetsplats läge, även om den skattskyldige bor ensam i den stadigvarande bostaden.
Om den skattskyldige på grund av den egentliga arbetsplatsens läge har beviljats bostadsförmån av arbetsgivaren, beviljas den skattskyldige avdrag för bostad på arbetsorten under de förutsättningar som fastställs i 1 och 2 mom. I detta fall beviljas avdraget högst till ett belopp som motsvarar bostadens naturaförmånsvärde.
Avdrag beviljas inte om den skattskyldige har fått skattefri ersättning eller förmån med anledning boende på annan ort eller till den del som den skattskyldige med stöd av någon annan bestämmelse har dragit av kostnader i anknytning till användningen av bostaden i sin beskattning för skatteåret. Hushållsavdrag utgör dock inget hinder för beviljande av avdrag för bostad på arbetsorten.
Om båda makarna uppfyller villkoren för avdraget och båda har yrkat på avdrag beviljas avdraget den make eller den maka vars nettoförvärvsinkomst är större.
12 §
Motorsågs- och skogsarbetaravdrag från förvärvsinkomsten
Har en skattskyldig använt motorsåg eller röjsåg vid fällning av träd, upparbetning av virke, skogsröjning eller annat med skogsröjning jämförbart arbete, anses som utgift för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst av sådant arbete kostnaderna för användningen av sågen till ett belopp om 30 procent eller, om den skattskyldige yrkar på detta, 40 procent av den nämnda löneinkomsten. Har ett arbetslag om två personer använt samma såg, anses dessa kostnader utgöra 20 procent av varderas löneinkomst av arbetet och, om arbetslaget bestått av tre personer, 15 procent av vars och ens löneinkomst av arbetet. På basis av vad den skattskyldige visar beaktas som utgifter för löneinkomstens förvärvande eller bibehållande de verkliga kostnaderna för användningen av motorsåg, om de är större än vad som nämns ovan.
Har en skattskyldig använt häst och körredskap eller traktor vid skogskörslor eller andra körslor, anses som utgift för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst kostnaderna för användning av häst och körredskap eller traktor till ett belopp om 60 procent av löneinkomsten av skogskörslor och 50 procent av löneinkomsten av andra körslor. På basis av vad den skattskyldige visar beaktas som utgifter för inkomstens förvärvande eller bibehållande de verkliga kostnaderna för användning av häst och körredskap eller traktor, om de är större än vad som nämns ovan.
Utgör den löneinkomst som avses i 1 mom. minst en tredjedel av den skattskyldiges inkomster, anses ytterligare 5 procent av löneinkomsten, dock högst 240 euro, utgöra utgifter för förvärvande eller bibehållande av denna löneinkomst (skogsarbetsavdrag).
13 §
Avdrag för inkomstens förvärvande
Den skattskyldige får från sin löneinkomst dra av
1) såsom avdrag för inkomstens förvärvande 620 euro, dock högst löneinkomstens belopp,
2) medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor,
3) kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, till den del de enligt 14 § 1 mom. är avdragbara,
4) andra än i 2 och 3 punkten nämnda utgifter för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst dock endast till den del deras sammanlagda belopp överstiger avdraget för inkomstens förvärvande.
Den skattskyldige får med undantag av avdraget för inkomstens förvärvande inte dra av utgifter för förvärvande eller bibehållande av sjöarbetsinkomst.
3 kap.
Avdrag från nettoförvärvsinkomsten
14 §
Obligatoriska försäkringspremier
Den skattskyldige har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av arbetstagarens lagstadgade pensionspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie samt de premier som han eller hon betalat för sin egen och sin makes eller makas obligatoriska pensionsförsäkring.
En förutsättning för att den skattskyldiges egna eller makens eller makans pensionsförsäkringspremier är avdragsgilla är ytterligare att premier för samma försäkring inte har dragits av från inkomst av näringsverksamhet eller av lantbruk.
Premierna för en obligatorisk pensionsförsäkring dras av från den makes eller den makas förvärvsinkomst som har yrkat på avdrag. Yrkandet ska framställas innan beskattningen för avdragsåret har slutförts. Om avdraget inte kan göras så som makarna har yrkat, görs avdraget i första hand från den makes eller den makas inkomster vars nettoförvärvsinkomst i statsbeskattningen är större.
Vad som ovan i denna paragraf bestäms om obligatorisk pensionsförsäkring tillämpas på motsvarande sätt på sådan pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare (FFS 468/1969) och lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 467/1969) vars tecknande inte är obligatoriskt på grund av att arbetsinkomsten är liten eller på grund av odlingsarealens storlek. Detsamma gäller motsvarande utländska pensionsförsäkringar.
Dessutom har en i 1 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 1280/2006) avsedd stipendiat rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av avgiften för den obligatoriska grupplivförsäkringen enligt nämnda lag samt olycksfallsförsäkringspremien enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (FFS 1026/1981).
15 §
Premier för kollektivt tilläggspensionsskydd
Den skattskyldige har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av premier som han eller hon betalat för i en pensionsstiftelse, i en pensionskassa eller i ett försäkringsbolag kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd upp till ett belopp av 5 procent av den lön som den arbetsgivare som ordnat pensionsskyddet under skatteåret betalat till den skattskyldige, dock högst 5 000 euro i året. Premierna är inte avdragsgilla till den del deras belopp överstiger det belopp som arbetsgivaren betalat för tilläggspensionsskyddet. En ytterligare förutsättning för att premierna ska vara avdragsgilla är att pension i form av ålderspension börjar betalas tidigast då den försäkrade fyllt 60 år.
Med kollektivt tilläggspensionsskydd avses frivilligt tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren ordnar för en av arbetstagare bestående personkrets som bestäms gruppvis enligt arbetsområde eller enligt andra motsvarande grunder så att pensionsskyddet inte i verkligheten gäller namngivna eller annars individuellt bestämda personer. Ett arrangemang som är avsett att gälla endast en i arbetsgivarens tjänst varande person åt gången utgör inte kollektivt tilläggspensionsskydd.
Premier för frivillig pensionsförsäkring som tecknats i en annan försäkringsanstalt än en sådan som har sitt hemvist eller fast driftställe i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är inte avdragsgilla. Premier för sådan försäkring som betalats av en person som från utlandet flyttat till Finland, med undantag för en person som under de närmaste fem åren före flyttningen har varit allmänt skattskyldig i Finland, är dock avdragsgilla i denna persons beskattning för flyttningsåret och för de tre följande åren, om premierna grundar sig på en försäkring som har tecknats minst ett år innan personen flyttade till Finland.
16 §
Avdrag för sjöarbetsinkomst
Vid kommunalbeskattningen beviljas under de förutsättningar om vilka föreskrivs nedan de som erhåller sjöarbetsinkomst enligt 8 § avdrag för sjöarbetsinkomst från nettoförvärvsinkomsten.
Det avdrag för sjöarbetsinkomst som vid kommunalbeskattningen beviljas utgör 30 procent av det sammanlagda beloppet av sjöarbetsinkomsten, dock högst 11 350 euro.
Utan hinder av 2 mom. höjs avdraget för sjöarbetsinkomst vid kommunalbeskattningen med 170 euro för varje hel kalendermånad under vilken fartyget inte anlöper finsk hamn eller annars rör sig inom finskt territorium, om den skattskyldige då arbetar på fartyget. Vid utgången av en tidsperiod som berättigar till förhöjning beviljas dock denna även för del av en kalendermånad.
17 §
Avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga
Har en skattskyldigs skattebetalningsförmåga med beaktande av de inkomster och den förmögenhet som står till hans eller hennes och den skattskyldiges familjs förfogande, av någon särskild orsak, såsom försörjningsplikt, arbetslöshet eller sjukdom, nedgått väsentligt, avdras från nettoförvärvsinkomsten ett skäligt belopp, dock inte mera än 1 400 euro. Avdraget beviljas i hela hundra euro.
18 §
Sjukdomskostnadsavdrag
Den skattskyldige har rätt att vid kommunalbeskattningen till fullt belopp göra avdrag från nettoförvärvsinkomsten för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. För makar gäller dock att avdrag från förvärvsinkomsten får göras för sjukdomskostnader som sammanlagt överstiger 168 euro.
För sjukdomskostnader som föranletts av sjukhusvistelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte intagningen skett på grund av inhemsk läkares remiss, har skattskyldig rätt att vid kommunalbeskattningen göra avdrag från nettoförvärvsinkomsten med högst 300 euro, makar dock sammanlagt med högst 600 euro. Om skattskyldig under skatteåret försörjt barn som före skatteårets ingång inte har fyllt 17 år ska i detta moment avsett belopp höjas med 70 euro för varje sådant barn.
Avdrag får inte göras för resekostnader till läkare, sjukhus eller till en med sjukhus jämförbar inrättning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för behandling av sjukdom om resan företas utan remiss eller ordination från inhemsk läkare.
Avdrag får inte göras för kostnader som ersätts på grund av försäkring eller av annan orsak.
19 §
Pensionsinkomstavdrag
Vid kommunalbeskattningen ska från en skattskyldig pensionstagares nettoförvärvsinkomst göras ett pensionsinkomstavdrag.
Fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut så att beloppet av full folkpension multipliceras med 1,37, varefter produkten minskas med 1 480 euro och resten avrundas uppåt till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp. Är den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst större än fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 55 procent av det överskjutande beloppet.
Då fullt pensionsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen räknas ut anses som full folkpension det belopp som under skatteåret har betalats till en ensamstående såsom full folkpension.
20 §
Invalidavdrag
Vid kommunalbeskattningen dras från en skattskyldig fysisk persons nettoförvärvsinkomst av 440 euro, om han eller hon genom sjukdom, lyte eller kroppsskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans eller hennes invaliditetsgrad enligt lämnade uppgifter är 100 procent. Om procenttalet är lägre, dock minst 30 procent, beviljas i avdrag en mot procenttalet svarande del av 440 euro. Avdraget beviljas dock högst till beloppet av annan nettoförvärvsinkomst än pensionsinkomst.
Har den skattskyldige under skatteåret fått invalidpension som baserar sig på lagstadgat minimipensionsskydd, anses hans eller hennes invaliditetsgrad utan särskild utredning vara 100 procent om full pension har beviljats, och 50 procent om delpension har beviljats, såvida inte den skattskyldiges invaliditetsgrad på basis av lämnade uppgifter anses vara högre. Den skattskyldige bibehåller sin rätt till invalidavdrag enligt invalidpensionen även efter att invalidpensionen har ombildats till ålderspension.
Invalidavdragets storlek bestäms på basis av annan förvärvsinkomst vid statsbeskattningen än pensionsinkomst, efter att avdrag för inkomstens förvärvande har gjorts.
Utan hinder av 1 och 2 mom. får en skattskyldig som 1982 har haft skattepliktig inkomst, vid kommunalbeskattningen göra invalidavdrag till samma belopp som han eller hon hade rätt till vid kommunalbeskattningen för 1982, om den skattskyldige inte med stöd av gällande stadganden har rätt till större invalidavdrag.
21 §
Studiepennings- och studieavdrag
Om en skattskyldig har fått i lagen om studiestöd eller i landskapslagen om studiestöd avsedd studiepenning, ska från hans eller hennes nettoförvärvsinkomst göras kommunalbeskattningens studiepenningsavdrag. Avdragets fulla belopp är 2 600 euro, dock högst beloppet av studiepenningen. Avdraget minskas med 50 procent av det belopp som beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger studiepenningsavdragets fulla belopp med.
Den skattskyldige har rätt att vid kommunalbeskattningen avdra från nettoförvärvsinkomsten, förutom det avdrag som avses i 1 mom., 340 euro för varje termin under vilken han eller hon erhållit undervisning på grundskolenivå eller bedrivit studier som huvudsyssla vid en högskola eller annan läroanstalt i landet eller utomlands (studieavdrag).
22 §
Förvärvsinkomstavdrag
Vid kommunalbeskattningen görs från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst ett förvärvsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen. Avdraget räknas på den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomst, förvärvsinkomst av annat arbete, uppdrag eller tjänst som utförts för en annans räkning, bruksavgifter som anses utgöra förvärvsinkomst, dividender som ska beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandel av företagsinkomst som ska fördelas samt förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk för delägare i en sammanslutning.
Avdraget utgör 51 procent av det belopp varmed de inkomster som avses i 1 mom. överstiger 2 500 euro upp till ett inkomstbelopp av 7 230 euro och 28 procent av det belopp som överstiger detta. Avdraget är dock högst 3 570 euro. När den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 14 000 euro minskar avdraget med 4,5 procent av det belopp som nettoförvärvsinkomsten överstiger 14 000 euro med.
23 §
Grundavdrag
Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 2 250 euro, ska från denna dras av detta inkomstbelopp. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 20 procent av den överskjutande inkomsten.
24 §
Avdrag för efterlevande make eller maka som beviljas dödsbon
Dödsboet beviljas pensionsförsäkringspremieavdrag och invalidavdrag vid kommunalbeskattningen för den efterlevande maken eller makan, om den efterlevande maken eller makan är delägare i dödsboet och han eller hon inte har yrkat att de i första hand ska dras av från hans eller hennes egna inkomster eller inkomstskatt.
4 kap.
Avdrag från kommunalskatten
25 §
Arbetsinkomstavdraget från kommunalskatten
Från kommunalskatten görs ett arbetsinkomstavdrag enligt de grunder som anges i 125 § inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten. Avdraget görs från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter.
26 §
Hushållsavdraget från kommunalskatten
En skattskyldig får göra hushållsavdrag från kommunalskatten enligt de grunder som anges i 127a och 127b §§ inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten. Avdraget görs från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter.
Makar beviljas hushållsavdrag på det sätt som de har yrkat innan beskattningen för det skatteår som avdraget gäller har slutförts. Om avdraget inte kan göras så som makarna yrkat, beviljas det i första hand den make eller den maka vars inkomstskatt till staten för förvärvs- och kapitalinkomster efter avdragen från skatten är större. Till den del hushållsavdraget eller en del av det inte kan göras från inkomstskatten för den make eller maka som yrkat avdrag, avdras det icke avdragna beloppet från den andra makens eller makans skatter på samma sätt som det skulle ha dragits av om den andra maken eller makan själv hade yrkat avdrag.
27 §
Studielånsavdraget från kommunalskatten
En skattskyldig får göra studielånsavdrag från kommunalskatten enligt de grunder som anges i 127d § inkomstskattelagen till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten. Studielånsavdraget görs i första hand från inkomstskatten till staten. Avdraget görs från skatten på förvärvsinkomsten och skatten på kapitalinkomsten enligt förhållandet mellan dessa skattebelopp. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatt till staten, görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter.
Om beloppet av studielånsavdraget överstiger beloppet av de skatter som påförts den skattskyldige under skatteåret, uppstår för den skattskyldige på grundval av skillnaden ett skatteunderskott vid studielånsavdrag, vilket på det sätt som föreskrivs i 1 mom. avdras från de skatter som påförs den skattskyldige de följande åren, under högst 10 skatteår allteftersom skatt påförs.
Skatteunderskotten vid studielånsavdrag avdras före det studielånsavdrag som beviljas på basis av amorteringarna under skatteåret och i den ordning de har uppkommit. Skatteunderskottet vid studielånsavdrag avdras under högst 15 år efter det år då examen avlades.
28 §
Underskottsgottgörelse vid kommunalbeskattningen
En skattskyldig har rätt att göra underskottsgottgörelse på de villkor som anges i 60 § inkomstskattelagen och särskild underskottsgottgörelse på de villkor som anges i 131a § inkomstskattelagen vid kommunalbeskattningen. Beloppet av underskottgottgörelse beräknas enligt de grunder som anges i 131 och 131a §§ inkomstskattelagen. Avdrag av underskottsgottgörelse från kommunalskatten görs enligt de grunder som anges i 133 och 134 §§ inkomstskattelagen.
5 kap.
Samfundsskatten
29 §
Kommunalskatteprocenten för samfund och samfällda förmåner
Samfund och samfällda förmåner ska på den beskattningsbara inkomsten betala 5,7174 procent i kommunalskatt.
30 §
Redovisningen av kommunalskatteintäkterna av samfund och samfällda förmåner
Kommunalskatt som avses i 9 § denna lag och som betalas av samfund och samfällda förmåner redovisas till kommunerna enligt lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998), med de undantag som följer av denna lag och särskilda bestämmelser.
31 §
Fördelningen mellan de enskilda kommunerna
En kommuns andel av kommunalskatteintäkterna av samfund och samfällda förmåner fastställs skatteårsvis som en relativ andel av det sammanlagda beloppet av kommunernas andelar. Andelarnas storlek bestäms i förhållande till summan av den skatt som i enlighet med 2-4 mom. räknats respektive kommun till godo.
Som grund för beräkning av en kommuns andel används uppgifterna i de tre senast slutförda beskattningarna samt uppgifterna i den officiella företags- och arbetsställestatistiken för dessa år. För vartdera av de tre åren ska den kommunalskatt som ett samfund debiterats tillgodoräknas de enskilda kommunerna enligt 3 och 4 mom.
Om ett samfund under året har haft driftställen endast i en kommun räknas samfundets skatt den kommunen till godo. Om samfundet har haft driftställen i flera kommuner räknas samfundets skatt dessa kommuner till godo i förhållande till antalet anställda vid samfundets driftställen per kommun. Skatterna för samfund som står i koncernförhållande enligt landskapslagen (1989:23) om koncernbidrag vid kommunalbeskattningen sammanräknas dock och räknas de berörda kommunerna till godo i förhållande till antalet anställda vid de till koncernen hörande samfundens driftställen per kommun.
Om ett samfund med driftställen i fler kommuner även har anställda ombord på fartyg ska dess skatt med avvikelse från bestämmelserna i 3 mom. räknas kommunerna till godo i förhållande till antalet anställda vid samfundets fasta driftställen per kommun. Samfundets anställda ombord på fartyg ska dock hänföras till den kommun som är samfundets hemort om samfundet i fråga har minst en anställd vid ett fast driftställe i den kommunen.
32 §
Fastställande av fördelningen
Landskapsregeringen fastställer för varje skatteår de enskilda kommunernas andelar före utgången av mars månad. Om de uppgifter som ligger till grund för beräkningen av fördelningen mellan kommunerna ändras fastställs andelarna igen inom september månad.
Innan andelarna för skatteåret har fastställts sker en preliminär redovisning till kommunerna genom tillämpning av det närmast föregående skatteårets fördelning, vilken sedan justeras i efterhand. Om andelarna ändras i september justeras också de skatter som redovisats för skatteåret i efterhand.
Andelarna fastställs med åtta decimalers noggrannhet. Innan beslut om fastställande fattas ska Ålands kommunförbund kf höras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången vid den kommunalbeskattning som ska verkställas för skatteåret 2012.
Genom denna lag upphävs kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland, nedan den äldre lagen.
Om det i någon annan landskapslagstiftning hänvisas till den äldre lagen eller till bestämmelser i inkomstskattelagen avser hänvisningen motsvarande bestämmelser i denna lag.
| Mariehamn den 26 maj 2011 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Mats Perämaa |