Framställning 4/2008-2009
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 4/2008-2009 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2008-11-13 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny lag om landskapsbidrag till bildningsförbund
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund. Genom förslaget får landskapet en modern och till verksamheten anpassad reglering av landskapets finansiering av det fria bildningsarbetet som tillhandahålls av bildningsförbunden.
Landskapets stöd till det fria bildningsarbetet ska främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället. Landskapsbidraget föreslås kunna beviljas årligen till ett belopp som kan uppgå till högst 85 procent av mottagarens godtagbara kostnader enligt senast fastställda bokslut.
Enligt förslaget upphävs landskapslagen om landskapsbidrag till studiecirkelverksamheten.
Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Det fria bildningsarbetets uppkomst
1.2 Landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet
1.3 Beviljande av landskapsbidrag i praktiken
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund
L A N D S K A P S L A G om landskapsbidrag till bildningsförbund
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Det fria bildningsarbetets uppkomst
Det fria bildningsarbetet, även kallat folkbildningsarbetet eller såsom i Norge och Danmark folkupplysning, har långa anor i det nordiska samhället. De första folkhögskolorna och medborgar- och arbetarinstituten grundades i mitten av 1800-talet. Ungdomsföreningarna tillkom i slutet av 1800-talet. Studieförbunden och med dem sammanhängande studiecirkelverksamheten växte fram under början av 1900-talet. Det fria bildningsarbetet tog form inom de folkrörelser som verkade för en demokratisering av samhället och kämpade för den allmänna rösträtten. Det var ur behoven att vinna insikter och kunskaper för att kunna hävda sina intressen som folkrörelsernas bildningsarbete växte fram. Folkrörelserna lyfte, till skillnad mot den tidens auktoritära makthavare, fram tidigare inte kända kunskaper och skapade nya och oberoende institutioner för sitt bildningsarbete; bibliotek, folkhögskolor och studieförbund/centraler. Demokratiska studieformer utvecklades exempelvis när studieförbundens medlemmar samlades i studiecirklar, där de själva bestämde vad de skulle studera och själva tog ansvaret för studierna.
På Åland fann det fria bildningsarbetet sina former inom ramen för den verksamhet som uppstod vid arbetar- och medborgarinstituten (numera medborgarinstitutet), ungdomsföreningarna samt Ålands folkhögskola, men även genom den bidragsreglering som tillkom för studiecirkelverksamheten i mitten av 1960-talet.
Vid förra sekelskiftet (1800-1900-talet) pågick kraftfulla samhällsförändringar. De tekniska framstegen var snabba, livsmönster och maktstrukturer förändrades och sociala krafter var i rörelse. Men även i dag, en bit in på 2000-talet, pågår fortfarande stora förändringar i samhället. Internationaliseringen, EU-medlemskapet, informationsmängden, mediaflödet, komplexitet och snabbhet i förändringar, ny teknik, epokgörande genombrott i naturvetenskaplig forskning, miljöförstöring hör till de faktorer som på ett eller annat sätt påverkar såväl maktfördelning och samhällsekonomi som den enskilde individens vardagsliv.
Behovet av förståelse och delaktighet är i dag minst lika stor som när det fria bildningsarbetet växte fram. De stora frågeställningarna är i grunden desamma. Förändringstakten är hög och det är svårt att skaffa sig den kunskap och den överblick som är första steget till inflytande och självsäkerhet. Behoven av mötesplatser för och tillfällen till reflexion, eftertanke och ifrågasättande är påtagliga.
1.2 Landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet
1.2.1 Lagens syfte och tillämpningsområde
Landskapslagen (1965:31) om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten trädde i kraft den 1 januari 1965. Syftet med studiecirkelverksamheten är enligt landskapslagens 1 § att främja unga och vuxna medborgares utveckling genom att erbjuda dem möjligheter till planmässiga studier och uppfostrande användning av fritiden. Detta bör enligt lagen ske enligt pedagogiska principer utan partiagitation.
För att stöda och främja studiecirkelverksamheten i landskapet kan landskapsregeringen bevilja landskapsbidrag till en studiecirkel och en studiecentral. Studiecirkelverksamheten övervakas av landskapsregeringen.
1.2.2 Studiecirkel
Med studiecirkel avses enligt landskapslagen en på frivilligt medlemskap baserad arbetsgrupp, vars verksamhet avser att tillfredsställa dess medlemmars kunskapsbehov enligt en fastställd studieplan. För att en studiecirkel ska kunna beviljas landskapsbidrag måste cirkeln mellan den 1 september och den 31 därpåföljande maj anordna minst 8 studiemöten med sammanlagt minst 24 timmars arbetstid. Studiecirkeln ska bestå av minst fem medlemmar, som fyllt femton år.
En studiecirkel kan enligt landskapslagen beviljas landskapsbidrag för de godtagbara utgifter som sammanhänger med studieplanen. Som utgifter anges anskaffning och hyrande av böcker samt studie- och åskådningsmaterial, kostnader för korrespondenskurser, som landskapsregeringen godkänt, hyror och andra utgifter för disposition av lokaliteterna samt avlönande av studievägledare, likväl högst till det belopp, som för motsvarande statsbidrag årligen fastställts i riket. Landskapsbidrag till en studiecirkel utbetalas först sedan studiecirkelns verksamhetsberättelse och redovisning efter arbetsperiodens utgång inkommit till landskapsregeringen. Under första hälften av arbetsperioden kan förskott betalas för högst en tredjedel av det fastställda maximibeloppet för varje cirkel.
1.2.3 Studiecentral
En studiecirkel ska ansluta sig till en studiecentral. Någon närmare definition av vad en studiecentral är ingår inte i landskapslagen, annat än att studiecentralen ska vara en registrerad förening eller stiftelse. En studiecentral kan beviljas landskapsbidrag om den har ett av landskapsregeringen fastställt reglemente och dess verksamhet är av sådan art och omfattning att den kan anses vara av väsentlig nytta för studiecirkelverksamheten i landskapet. Om landskapsregeringen finner sistnämnda förutsättningar uppfyllda kan landskapsbidrag beviljas för utbildning och avlönande av studieledare, för utgifter för kursverksamhet, för utbildningsdeltagarnas resor och inkvartering, för anordnande av offentliga populärvetenskapliga föreläsningar samt för diverse för studiecirklarna gemensamma kostnader.
1.2.4 Vidtagna ändringar
Under de drygt fyrtio år landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten har varit i kraft har den ändrats endast en gång. Ändringen som gjordes år 1979 medförde en utvidgning av de ändamål för vilka en studiecentral kunde erhålla landskapsbidrag.
1.3 Beviljande av landskapsbidrag i praktiken
Landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet har i praktiken beviljats två i landskapet verksamma bildningsförbund, det vill säga Arbetarnas bildningsförbund på Åland r.f. och Ålands bildningsförbund r.f. Bildningsförbunden anordnar i första hand kurser i samarbete med de föreningar och organisationer som är anslutna till förbunden, men förbunden koordinerar och ordnar även studiecirklar och föreläsningar.
Under de senaste åren har landskapets budgetanslag för landskapsbidrag till bildningsförbunden fördelat sig på i princip fyra utgiftsposter. Dessa är studiecirkelverksamhet, kursverksamhet, bildningsförbundens administration samt en allmän utgiftspost som lämnats till landskapsregeringens disposition för övrig verksamhet såsom föreläsningar och seminarier.
I enlighet med landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet och vedertagen praxis har landskapsregeringen fördelat anslaget, till den del det gäller studiecirkel- och kursverksamheten samt bildningsförbundens administrationskostnader, lika mellan de både bildningsförbunden. Bidraget har sedan utbetalts i förskott med en tredjedel åt gången med början i januari månad. Följande utbetalning har skett tidigast i maj efter det att förbunden lämnat en redovisning av genomförda, pågående och planerade studiecirklar/kurser samt fastställd årsredovisning av verksamheten för det föregående kalenderåret. Den sista utbetalningen har verkställts tidigast i september månad efter en motsvarande redovisning av genomförda, pågående och planerade studiecirklar/kurser.
De medel som enligt landskapsbudgeten har reserverats för landskapsregeringens disposition har mot särskild ansökan kunnat beviljas bildningsförbunden för att i första hand täcka marknadsförings- och resekostnader för föreläsningar och seminarier som har riktat sig till allmänheten.
I landskapsbudgeten för år 2008 upptas ett anslag om 65 000 euro för studieförbundens verksamhet för år 2008. Den anslagna summan inkluderar 15 000 euro för bildningsförbundens administration, 4 000 euro (800 timmar à 5 euro) för studiecirkelverksamhet och 44 000 euro (550 timmar à 80 euro) för kursverksamhet. Dessutom inkluderar budgetanslaget ett belopp om 2 000 euro för landskapsregeringens disposition för övrig verksamhet såsom föreläsningar och seminarier. Utgående från landskapsbudgeten för år 2008 har landskapsregeringen sedermera fördelat anslaget för studiecirkel- och kursverksamheten samt bildningsförbundens administrationskostnader (totalt 63 000 euro) lika mellan de både bildningsförbunden, det vill säga 31 500 euro till vartdera förbundet. Bidraget utbetalas i förskott fördelat på tre rater med en tredjedel åt gången.
1.4 Behov av åtgärder
Det fria bildningsarbetet är lika aktuellt i dag som tidigare. Samhällsutvecklingen sker snabbt inom flera områden samtidigt. Klyftorna ökar mellan dem som har insikt om förändringarnas inverkan på våra livsvillkor och dem som endast sporadiskt får denna kunskap. Det fria bildningsarbetet kan via bildningsförbunden bidra till att minska denna klyfta genom att ge fler möjligheter att inhämta kunskap och använda den för att förändra, genom att skapa mötesplatser för samtal, eftertanke och ifrågasättande.
Samhällsutvecklingen har även medfört att arbetsformerna för bildningsarbetet har förändrats. En förändring som inte fullt ut har kunnat utnyttjas på Åland på grund av den detaljreglering som finns i fråga om landskapsbidrag till bildningsförbunden. Landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten har sedan länge av berörda parter upplevts som både föråldrad och otymplig att tillämpa. Den detaljstyrning av innehållet från landskapsregeringen i bildningsförbundens verksamhet som lagen kräver, kan inte enligt landskapsregeringens uppfattning anses vara ändamålsenlig. Även i en jämförelse med under vilka förutsättningar landskapsbidrag kan beviljas andra ideella föreningar ter sig regleringen av landskapsbidragen för studiecirkelverksamheten onödigt detaljstyrd.
Landskapslagen har en förhållandevis snäv beskrivning av de aktivitetsformer som det fria bildningsarbetet kan verka inom, vilket till stor del begränsar aktiviteter i form av kursverksamhet och seminarier. Dessa former dominerar numera det fria bildningsarbetet men det finns inga klara riktlinjer för samhällsfinansieringen.
Bildningsförbundens verksamhet kan fungera som ett vikigt komplement till det övriga bildningsarbetet och utbildningen samt kultur- och hälsofrämjandet i landskapet. Genom den flexibla verksamhetsform, som trots allt bildningsförbunden i sig utgör, har bildningsförbunden möjligheter att snabbt agera på medlemmarnas behov och önskemål. Men gällande lagstiftning begränsar en sådan utveckling. Med en förnyad lagstiftning skulle inte minst bildningsförbunden genom sin verksamhet komma att utgöra ett viktigt led i integrationssträvandena på Åland; att snabbt och flexibelt hjälpa inflyttade att lära sig svenska och att lära känna det åländska samhället. Situationen just nu är dock att de två bildningsförbunden känner att deras verksamhet inte tillåts att utvecklas.
För att få ett bättre helhetsgrepp över denna sektor borde bildningsförbunden uttryckligen ges uppgiften att vara huvudansvarig för föreningarnas kursverksamhet. Det är inte till landskapsregeringen som en förening ska vända sig angående finansiering av kurser och seminarier utan till bildningsförbunden, vilka därmed skulle få en starkare ställning. Även enskilda som bildat studiecirklar bör hellre kunna vända sig direkt till bildningsförbunden för att förverkliga sin verksamhetsidé.
Om däremot inga förändringar i gällande lagstiftning genomförs tvingas bildningsförbunden fortsätta att arbeta enligt en föråldrad lag så länge det finns ideella krafter inom leden. Nyrekryteringsförmågan och medlemsunderlaget torde minska i och med att takorganisationerna inte lever upp till förväntningarna på en modern bildningssektor.
2. Landskapsregeringens förslag
2.1 Allmänt
Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund antas. Samtidigt upphävs landskapslagen om landskapsbidrag till studiecirkelverksamheten. Genom förslaget får landskapet en modern och till verksamheten anpassad reglering av landskapets finansiering av det fria bildningsarbetet som bildningsförbunden tillhandahåller, samtidigt som den praxis som utvecklats vid sidan av gällande lag lagfästs. Lagförslaget medför att ansvarsfördelningen mellan landskapet och det fria bildningsarbetet via bildningsförbunden förändras. Den nya lagen innebär att lagting och landskapsregering kommer att fastställa de övergripande målen och motiven för det landskapsbidrag som tilldelas bildningsförbunden årligen. Inom givna gränser ska sedan bildningsförbunden själva formulera sina mål, ta ansvar för användningen av landskapsbidrag, administration och organisation samt uppföljning och utvärdering av verksamheten.
2.2 Bildningsarbetet
I lagförslaget lyfts det fram att bildningsarbetet ska vara fritt och frivilligt. Det fria och frivilliga bildningsarbetet öppnar möjlighet till kunskapssökande för var och en utifrån sin egen erfarenhet, sina egna värderingar och längs egna vägar. Detta sätt att söka kunskap ger möjligheter till samtal, engagemang och ifrågasättande utan på förhand givna ramar. Bildningsverksamheten fyller här en roll som ingen annan utbildningsform kan göra.
En förutsättning för att bildningsarbetet ska kunna vara fri och frivillig och fylla de funktioner som följer av detta är att den kan styras av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper. Bildningsarbetet ska således vara skild från samhällets läroplansstyrda utbildning och arbetsgivarens produktionsanpassade personalutbildning. Landskapsbidraget till organisationer som är involverade i det fria bildningsarbetet syftar till att det även på Åland ska bevara den nordiska folkbildningens egenvärde - friheten, frivilligheten, idéstyrningen och självständigheten.
Enligt förslaget revideras landskapets mål och syfte med sin bidragsgivning så att dessa numera ska främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället. Om dessa samhällets syften inte uppnås kan inte heller motiven för att ge landskapsbidrag kvarstå.
2.3 Landskapsbidrag
Landskapets bidrag till bildningsarbetet kan enligt förslaget beviljas ett bildningsförbund med hemort i landskapet. Landskapsbidraget kan beviljas årligen och avser att täcka kostnader för bildningsförbundets administration, studiecirklar och kurser samt kostnader för särskilda utvecklings- eller andra projekt som hänför sig till bildningsverksamheten. Landskapsbidrag föreslås även kunna beviljas ett bildningsförbund för bildningsverksamhet i form av föreläsning och seminarium, som riktar sig till allmänheten genom annonsering, om verksamheten kan bedömas vara av allmännyttigt slag. Landskapsbidraget till bildningsarbetet föreslås kunna uppgå till högst 85 procent av bildningsförbundets godtagbara kostnader enligt senast fastställda bokslut.
En förutsättning för att landskapsbidrag ska kunna beviljas för studiecirkelverksamhet är att studiecirkeln är ansluten till ett bidragsberättigat bildningsförbund. Studiecirkeln ska dessutom bestå av minst fem personer som ordnar minst fem studiemöten, samtidigt som deltagarna i studiecirkeln ska ha fyllt femton år. Minst fem av studiecirkelns deltagare bör dessutom vara medlemmar i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar. I fråga om landskapsbidrag för kursverksamhet förutsätts att kursen har minst fem deltagare, samtidigt som dess deltagare bör vara medlemmar i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar.
2.4 Beslut och tillsyn
Landskapsregeringen föreslås vara den myndighet som prövar ansökan om landskapsbidrag. Det kommer även att vara landskapsregeringen som övervakar att syftet med landskapsbidragen uppfylls.
3. Lagstiftningsbehörigheten
Den föreslagna landskapslagen gäller landskapsregeringen och de myndigheter som lyder under denna, undervisning och kultur, vilka hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 1 och 14 punkterna självstyrelselagen. Bestämmelserna om besvär i 17 § överensstämmer med 25 § självstyrelselagen. De förordningsfullmakter som finns i förslaget har utformats i överensstämmelse med 21 § självstyrelselagen.
4. Förslagets verkningar
Den föreslagna landskapslagen om landskapsbidrag till bildningsförbund leder inte i sig till några ökade kostnader. Landskapsbidragens nivå är varje år beroende av lagtingets beslut i fråga om landskapsbudgeten. Landskapsregeringens målsättning är dock att anslaget till det fria bildningsarbete som bildningsförbunden kan erbjuda ska bibehållas på motsvarande nivå som idag. Lagens syfte har positiva effekter när det gäller att främja demokratin och att ge fler möjligheter att inhämta kunskap och använda den för att förändra sin livssituation. Samtidigt skapas mötesplatser för samtal, eftertanke och ifrågasättande. Förslaget kommer i och med detta att på lång sikt ge ekonomisk nytta för hela det åländska samhället.
Genom nedanstående tabell kan landskapets understöd till studieförbundens verksamhet i form av fritt bildningsarbete i landskapsbudgeten för åren 2005-2008 åskådliggöras på ett enkelt sätt. I tabellen tas endast en jämförelse mellan budgetåren från och med år 2005 med, i och med att en uppdelning av anslaget i studiecirkelverksamhet, kursverksamhet och till landskapsregeringens disposition för övrig verksamhet gjordes först från och med år 2005. Från och med budgetåret 2008 anges även bildningsförbundens administration som en särskild post över förslaget till fördelning av budgetanslaget. En särskild kolumn om detta tas därför in i tabellen. I landskapets budget för år 2005 höjde lagtinget på finansutskottets förslag anslaget för landskapets understöd till bildningsförbundens verksamhet med 2 000 euro.
|
| 2005 | 2006 | 2007 | 2008 |
| Studiecirkelverksamhet | 3 500 | 3 500 | 4 000 | 4 000 |
| Kursverksamhet | 34 650 | 41 200 | 44 000 | 44 000 |
| Bildningsförbundens administration | 0 | 0 | 0 | 15 000 |
| Till LR:s disposition för övrig verksamhet (föreläsningar, seminarium etc.) | 3 850 | 5 300 | 5 000 | 2 000 |
| Lagtingets höjning av det totala anslaget | 2 000 | 0 | 0 | 0 |
| Totalt | 44 000 | 50 000 | 53 000 | 65 000 |
Under budgetåren 1994-2008 har anslagen i landskapsbudgeten för landskapsunderstöd till bildningsförbundens verksamhet utvecklat sig på följande sätt.
Under år 2007 deltog drygt 700 personer i den verksamhet som bildningsförbunden arrangerade. Antalet deltagare fördelade sig på kurser, öppna föreläsningar och studiecirklar på följande sätt.
|
| Antal | Antal deltagare |
| Ålands bildningsförbund r.f. | ||
| Kurser | 28 | 298 |
| Öppna föreläsningar | 2 | 54 |
| Studiecirklar | 9 | 92 |
| Arbetarnas bildningsförbund r.f. | ||
| Kurser | 10 | 105 |
| Öppna föreläsningar | 9 | 47* |
| Studiecirklar | 9 | 105 |
| Totalt | 701 | |
* ofullständig uppgift
Genom lagen förändras bidragsflödet mellan bidragsgivaren och bidragstagarna, så att bildningsförbunden blir huvudansvarig för medlemsföreningarnas studiecirkel- och kursverksamhet. De landskapsbidrag som kan bli aktuella beviljas således av landskapsregeringen och de enda mottagarna av bidragen skulle vara bildningsförbunden. Bildningsförbunden ska sedan inom givna gränser själva formulera sina mål, ta ansvar för användningen av landskapsbidrag, administration och organisation samt uppföljning och utvärdering av verksamheten.
Lagens konsekvenser för miljön hänför sig bland annat till levnadsförhållanden och trivsel. Trivseln och levnadsförhållandena påverkas genom att den åländska befolkningen ges möjligheter till att utveckla sig själv genom studier och andra aktiviteter, samtidigt som det fria bildningsarbetet med utgångspunkt från ett livslångt lärande stöder en mångsidig utveckling av individers personlighet och förmågan att fungera i gemenskap och skapar ett engagemang i samhällsfrågor. Även natur- och miljöskyddet främjas genom att den fria bildningsformen snabbt kan anpassa sin bildningsverksamhet till olika skeenden i vårt samhälle inte minst inom miljöområdet, samtidigt som bildningsarbetet därmed främjar ett aktivt medborgarskap som medför att en person lär känna sina rättigheter och skyldigheter, tar ett ansvar och en aktiv del i samhället.
Landskapets stöd till det fria bildningsarbetet genom bildningsförbunden har även till syfte att främja demokrati. Bidraget ska således bidra till att grundläggande demokratiska värden som alla människors lika värde och jämställdhet mellan könen ska genomsyra bildningsverksamhetens innehåll och former. Mäns och kvinnors lika värde och lika möjligheter måste således avspeglas i valet av verksamhet, verksamhetens innehåll, verksamhetsformerna men även i hur organisationerna det vill säga bildningsförbunden är uppbyggda.
5. Ärendets beredning
I samband med behandlingen av landskapsbudgeten för år 2005 uppmanade Ålands lagting landskapsregeringen att se över lagstiftningen om studiecirkelverksamheten.
I maj 2006 tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp med uppdrag att ge förslag till ändringar i landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten. I arbetsgruppen ingick förutom en representant för landskapsregeringen, en representant från Arbetarnas bildningsförbund Åland r.f. och en representant Ålands bildningsförbund r.f. De båda bildningsförbundens styrelser gavs möjlighet att yttra sig under arbetets gång. Arbetsgruppen avlämnade sitt förslag till ändringar i gällande lagstiftning till landskapsregeringen hösten 2007.
I februari 2008 överfördes från landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning till lagberedningen ett förslag till revidering av landskapslag om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten för vidare åtgärder.
Landskapsregeringen har med utgångspunkt från överföringsbeslutet och det material som ligger till grund för detta utarbetat ett förslag till framställning med förslag till ny landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund.
Detaljmotivering
Landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Tillämpningsområde. Enligt den föreslagna paragrafen skulle ett bildningsförbund som erbjuder ett fritt och frivilligt bildningsarbete kunna beviljas landskapsbidrag. Med ett bildningsförbund avses enligt den närmare definitionen i 2 § en registrerad förening vars syfte är att ordna en fri och frivillig bildningsverksamhet i form av studiecirklar, kurser och liknande.
Det är centralt att bildningsarbetet/verksamheten är fri och frivillig. Det fria och frivilliga bildningsarbetet öppnar möjlighet till kunskapssökande för var och en utifrån sin egen erfarenhet, sina egna värderingar och längs egna vägar, utan krav på resultat. Detta sätt att söka kunskap ger möjligheter till samtal, engagemang och ifrågasättande utan på förhand givna ramar. Bildningsverksamheten fyller här en roll som ingen annan utbildningsform kan göra.
En förutsättning för att bildningsarbetet ska kunna vara fri och frivillig och fylla de funktioner som följer av detta är att den kan styras av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper. Bildningsarbetet ska således vara skild från samhällets läroplansstyrda utbildning och arbetsgivarens produktionsanpassade personalutbildning. Landskapsbidraget till organisationer som är involverade i det fria bildningsarbetet syftar till att även på Åland bevara den nordiska folkbildningens egenvärde - friheten, frivilligheten, idéstyrningen och självständigheten. Bildningsarbetet inkluderar en allmän informell utbildning för att stödja och främja individens intressen samt utveckla hans eller hennes förmåga och kunskaper att fungera i ett komplext och föränderligt samhälle, men den kan också gälla fortbildning med målet att vidmakthålla och utveckla mera specificerade kunskaper och färdigheter inom yrkeslivet (till exempel obligatoriska certifieringar och andra kompletteringar av yrkesfärdigheterna). Med en informell utbildning avses här studier som inte är lärarledda eller kurs- och examensbundna och som syftar till att fördjupa praktiska färdigheter samt ge kunskaper för ett aktivt medborgarskap och demokrati.
2 § Landskapsbidragets syfte. Enligt paragrafen ska landskapets stöd till det fria bildningsarbetet ha till syfte att främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället. En grundläggande princip som bör iakttas inom det fria bildningsarbetet är att landskapet som bidragsgivare inte ska ställa upp mål och syften för bildningsarbetet. Det är istället den som anordnar bildningsarbetet som själv lägger upp målen för verksamheten. Landskapet ska dock som bidragsgivare ange vilket syfte landskapet har för sin bidragsgivning och vad samhället därmed förväntar sig att bidraget används till. Man kan anse att landskapet helt borde avstå från att ange vilka syften landskapet har som bidragsgivare eller att syftena kraftigt borde tonas ner och att landskapets skäl för att ge landskapsbidrag endast borde ge uttryck för en vilja att stöda den fria och frivilliga bildningen. Landskapsregeringen har som understryks i detaljmotiveringen till 1 § den principiella inställningen att bildningsarbetet ska vara fri och frivillig. Däremot anser landskapsregeringen att det är landskapets ansvar att, i förhållande till bildningsarbetet, vara tydlig i fråga om vad lagtinget och landskapsregering vill uppnå genom bidragsgivningen. Uppnås inte dessa samhällets syften kan inte heller motiven för att ge landskapsbidrag kvarstå.
Bland de syften som anges i paragrafen nämns främjandet av det livslånga lärandet. Livslångt lärande är ett abstrakt begrepp som under en längre tid kommit att prägla såväl den nordiska som den europeiska utbildningssynen. Man har även ägnat sig åt att försöka definiera innehållet i detta begrepp. Allt sedan slutet av 1980-talet har begreppet livslångt lärande fått en ny innebörd i och med att den ekonomiska och tekniska utvecklingen fått en mer central plats i den utbildningspolitiska diskussionen. Fortfarande finns de humanistiska och idealistiska huvudtankarna som kom att prägla diskussionen kring livslångt lärande under 1960-70 talet kvar, men med tillägget att lärandet är ett led i en strategi för ekonomisk och teknisk utveckling i arbetslivet och samhället. Vi lever således numera i en tid av snabba samhällsförändringar sammanhängande med internationaliseringen, informationsteknologin, som förorsakar ändringar i människors arbetsliv och privatliv. Den accelererande förändringstakten har lett till nya kompetensbegrepp och nya strategier för utbildning och kvalificering. Behovet av allmännare kvalifikationer såsom flexibilitet, språkkunskaper, förståelse för andra kulturer och tvärfacklighet framhålls i olika sammanhang. Fokus kan sägas ha flyttats från utbildning till lärande, ett lärande som blir i hög grad självstyrt och livslångt. Man ser att man behöver en arbetskraft som är flexibel och beredd att ständigt tillägna sig nytt kunnande och ny teknik men att detta inte kan åtskiljas från människans personliga kompetens i övrigt. Det livslånga lärandet gäller arbetsmarknadskvalifikationer, aktivt medborgarskap och livskompetens. Och detta lärande är visserligen inte är bundet till institutioner utan det sker också informellt på arbetsplatserna, i medborgaraktiviteter och i privatlivet. I nordiska ministerrådets strategi för utbildnings- och forskningsområdet 2008-2010 påtalas behovet av en fortsatt utveckling av formerna för det livslånga lärandet och hur goda möjligheter till livslångt lärandet möjliggör för våra samhällen att vara mer flexibla och för människor att behålla och förstärka sin position på arbetsmarknaden.
Vidare ska landskapets stöd till det fria bildningsarbetet ha till syfte att främja ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället. Aktivt medborgarskap, som även kan användas som en aspekt på livslångt lärande (bland annat i Bolognaprocessen), innebär att individen är delaktig i samhället på ett socialt, demokratiskt och ekonomiskt plan. Syftet med samhällsengagemanget kan ses som ett sätt att påverka och göra saker och ting bättre, det vill säga höja kvaliteten. Det är större sannolikhet att en person som känner sig oberoende och har självkänsla blir en aktiv medborgare och deltar i samhällslivet. Man kan också uttrycka sig som så att det livslångt lärande bidrar till att öka chansen till ett arbete och till att höja en persons kunskapsnivå, medan ett aktivt medborgarskap medför att en person lär känna sina rättigheter och skyldigheter, tar ett ansvar och en aktiv del i samhället. Det fria bildningsarbetet har även som syfte att främja verksamheten i medborgarsamhället, vilket kan sägas komma uttryck i den stärkta social identitet som det fria bildningsarbetet skapat och som i sin tur engagerar personen att bli en aktiv medborgare i samhällelig verksamhet.
Ett annat syfte med landskapets stöd till den fria bildningen är att det ska främja demokratin. Det fria bildningsarbetets betydelse för medborgerlig bildning, personlig utveckling och engagemang i samhällsfrågor utgör en av grunderna för en levande demokrati där alla är delaktiga. Det fria bildningsarbetet har här en viktig uppgift att försvara, förnya och utveckla demokratin. Den nordiska folkrörelse- och idéburna folkbildningsverksamheten har här en särskild betydelse. Det är genom den nordiska folkbildningstraditionen i folkrörelser som demokratin fått en stark förankring i hela vårt nordiska samhälle. Vid sidan av det bildningsarbete som Ålands folkhögskola och Medborgarinstitutet tillhandhåller bör således även fritt bildningsarbete via bildningsförbunden fortsättningsvis stödas i sitt arbete med att stärka och utveckla demokratin i vårt samhälle.
3 § Definitioner. Paragrafen innehåller definitioner av viktiga uttryck och begrepp som används i lagen.
Med fritt bildningsarbete i punkt 1 avses en form av lärande och förkovran som i första hand riktar sig till vuxna som önskar ett fritt kunskapssökande och att lära och förkovra sig utanför de formella utbildningssystemen med mer eller mindre strikt upplagda utbildnings-, läro- och kursplaner jämte examina. Bestämmelsen beskriver på ett övergripande sätt bildningsarbetets kompletterande funktion i förhållande till den allmänbildande grundutbildning, studieförberedande och yrkesinriktade utbildning som samhället upprätthåller. Deltagarna väljer själv om de vill delta samt ämnen, kurser och aktiviteter. Bildningsarbetet kan även sägas vara deltagarstyrt eftersom deltagarna ges ett stort inflytande över studiernas upplägg och innehåll. Samtidigt som bildningsverksamheten förväntas vara mångsidig är den flexibel. Flexibiliteten yttrar sig i att man snabbt kan anpassa verksamheten för att tillgodose nya utbildningsbehov och nya former för att tillhandhålla utbildning på.
Bidragstagarna enligt den föreslagna lagen blir bildningsförbunden. I paragrafens punkt 2 definieras termen bildningsförbund som en registrerad förening vars syfte är att ordna en fri och frivillig bildningsverksamhet i form av studiecirklar, kurser och liknande. Ett bildningsförbund består av sina medlemmar och verksamheten riktar sig i första hand till dessa. Föreningar kan vara ideell eller ekonomisk. En ideell förering är en sammanslutning på permanent basis som bildats av flera personer eller sammanslutningar/medlemsföreningar som har rättskapacitet för att genomföra ett gemensamt ideellt syfte. En ideell förening har enligt föreningslagen (FFS 503/1989) till skillnad från ekonomiska föreningar till syfte att inte ge deltagarna vinst eller annan omedelbar ekonomisk förmån. Verksamheten i en ideell förening kan inte heller vara av ekonomisk natur. Verksamhetens tyngdpunkt i en ideell förening ska vara i det ideella arbetet. Föreningslagen gäller inte ekonomiska föreningar, utan deras verksamhet bygger på verksamhetsprinciper som överenskommits vid grundandet av föreningen eller speciallagstiftning. Exempel på ideella föreningar är idrottsföreningar, intresseföreningar, fackliga organisationer och politiska partier, medan exempel på ekonomiska föreningar är skogsvårdsföreningar (t ex Ålands skogsvårdsförening) och hypoteksföreningar. Enligt den föreslagna definitionen på ett bildningsförbund ska förbundet vara en registrerad förening, vilket innebär att föreningen måste var antecknad i föreningsregistret. Föreningslagens reglering av ideella föreningar skiljer på en registrerad eller oregistrerad förening. En förening som är registrerad har rättskapacitet, det vill säga de kan exempelvis äga egendom, ingå avtal samt uppsätta olika ansökningar. En registrerad förenings medlemmar svarar inte personligen för föreningens förpliktelser. En oregistrerad förening har inte rättskapacitet, den kan inte skaffa egendom i sitt namn och den kan inte vara medlem i en annan förening. Dess grundande och verksamhet regleras inte och det som styrelsen gör i föreningens namn binder inte de andra medlemmarna. Trots att föreningslagen inte direkt är tillämplig på ekonomiska föreningar kan föreningslagens bestämmelser om att exempelvis föreningen ska vara antecknad i föreningsregistret gälla även ekonomiska föreningar. Detta följer då av den speciallagstiftnings som reglerar ekonomiska föreningar, såsom fallet är för Ålands skogsvårdförening enligt dess speciallag (jfr 17 § LL om Ålands skogsvårdsförening). De två i dag verksamma bildningsförbunden på Åland, Arbetarnas bildningsförbund r.f. och Ålands bildningsförbund r.f., är registrerade ideella föreningar som har ett flertal medlemsföreningar anslutna till sig.
Med studiecirkel enligt paragrafens 3 punkt avses en frivilligt samansatt arbetsgrupp, vars verksamhet syftar till att främja sina deltagares kunskapsbehov och -intressen enligt en innehållsbeskrivning som fastställs av det förbund till vilken studiecirkeln är ansluten. Utmärkande för det fria bildningsarbetet är den studieform som studiecirklar utgör. Studiecirklarna grundar sig på medborgarnas aktiviteter på egen hand. Som närmare framgår av 6 § kan studiecirklar i princip bildas av vem som helst och ska bestå av minst fem personer. Deltagarna bestämmer själva om vad de ska studera och utser en studiecirkelledare. Studiecirkelledare är ofta medlem av studiecirkeln. För att en studiecirkel ska vara berättigad till landskapsbidrag ska studiecirkeln vara ansluten till ett bildningsförbund.
Paragrafen innehåller även en definition av kurs i punkt 4. Med kurs avses en ledarledd bildningsform som är uppdelad i två eller flera föreläsnings- eller liknande tillfällen.
2 kap. Grunder för landskapsbidrag
4 § Landskapsbidrag. Enligt paragrafen kan landskapsbidrag beviljas för bildningsförbundets administration, för bildningsverksamhet i form av studiecirklar och kurser, för särskilda utvecklings- eller andra projekt som hänför sig till bildningsverksamheten samt för bildningsverksamhet i form av öppen föreläsning och öppet seminarium om verksamheten kan bedömas vara av allmännyttigt slag. Med öppen föreläsning och öppet seminarium avses ett tillfälle som riktar sig till allmänheten genom annonsering.
Endast bildningsförbund som har sin hemort på Åland föreslås kunna beviljas landskapsbidrag för fritt bildningsarbete. Landskapsbidraget beviljas för ett år åt gången för verksamhetsperioden 1 januari till och med 31 december.
En förutsättning för att landskapsbidrag ska kunna beviljas till ett bildningsförbund för dess studiecirkelverksamhet är att studiecirkeln är ansluten till ett bidragsberättigat bildningsförbund (3 §). Studiecirkeln ska dessutom bestå av minst fem personer som ordnar minst fem studiemöten. Medlemmarna i studiecirkeln ska ha fyllt femton år (6 §). Landskapsbidrag för bildningsförbunds kursverksamhet kan beviljas om kursen enligt huvudregeln har minst fem deltagare, samtidigt som dess deltagare bör vara medlemmar i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar (7 §).
5 § Landskapsbidragets belopp. I paragrafens 1 mom. föreslås att landskapsbidragets belopp kan vara högst 85 procent av bildningsförbundets godtagbara kostnader. Landskapsbidragets storlek avgörs på basen av senast fastställda verksamhetsberättelse och bokslut, aktuell ekonomisk status samt av styrelsen godkänd preliminär verksamhetsplan och budget för det år ansökan gäller. Av 8 § framgår vilka dokument som ska bifogas en ansökan om landskapsbidrag.
Av paragrafens 2 mom. klargörs mer i detalj vad som avses med godtagbara kostnader. Till godtagbara kostnader i fråga om administration kan personalkostnader för en verksamhetsledare, expertarvoden samt material-, rese- och hyreskostnader hänföras. Inom studiecirkel- och kursverksamheten är personalkostnader för studiecirkel- och kursledare samt andra kostnader som direkt hänför sig till verksamheten, såsom material-, hyres- och resekostnader, att anses som godtagbara kostnader. Godtagbara kostnader för särskilda utvecklings- eller andra projekt är expertarvoden samt material-, rese- och hyreskostnader. Som godtagbara kostnader för öppen föreläsning och öppet seminarium avses annonserings-, hyres- och resekostnader.
Genom landskapsförordning kan man enligt fullmakten i 3 mom. närmare reglera kostnadsslag och belopp. Med kostnadsslag avses kostnader av likartad typ som grupperats.
6 § Studiecirkelverksamhet. För att en till ett bildningsförbund ansluten studiecirkel ska vara berättigad till landskapsbidrag måste verksamheten uppfylla vissa specifika krav som upptas i den föreslagna paragrafen. För det första ska studiecirkeln enligt paragrafens 1 mom. bestå av minst fem personer. Studiecirkeln ska dessutom ordna minst fem studiemöten. Deltagarna i en studiecirkel måste också ha fyllt femton år.
Dessutom bör minst fem av studiecirkelns deltagare enligt paragrafens 2 mom. vara medlem i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar. Bestämmelsen utgör en målbeskrivning och är därför inget absolut krav. Men eftersom landskapsbidraget beviljas ett bildningsförbund bör också målsättningen vara att bidraget i första hand kommer dess medlemsföreningar och föreningarnas medlemmar till del. Bestämmelsen i 2 mom. har utformats på ett sådant sätt att den inte ska hamna i konflikt med den i grundlagen tryggande föreningsfriheten eller närmare bestämt den negativa föreningsfriheten. Med negativ föreningsfrihet avses att ingen kan förpliktas att ansluta sig till en eller förbli medlem i någon förening.
Avsikten är landskapsbidraget till den del det avser studiecirklar fortsättningsvis ska grunda sig på ett godkänt antal totaltimmar per år och ett enhetspris per studiecirkeltimme. Beräkningen har hittills skett på basis av det redovisade antalet totala timmar per år enligt bildningsförbundets bokslut och verksamhetsberättelse.
7 § Kursverksamhet. Även i fråga om den kursverksamhet som bildningsförbunden anordnar måste vissa särskilda bestämmelser iakttas för att verksamheten överhuvudtaget ska var berättigad till landskapsbidrag. Kursdeltagarna måste vara minst fem till antalet och målsättningen bör vara att de är medlem i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar. Något tvång på medlemskap förutsätter bestämmelsen således inte. Medlemskap i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar behöver däremot inte eftersträvas om kursen gäller arbetsplatsskydd, allmän beredskap och annan kurs av särskilt samhällsnyttigt slag samt påbyggnad av yrkeskompetens.
3 kap. Ansökan och utbetalning av landskapsbidrag
8 § Ansökan. Landskapsregeringen föreslås vara den myndighet som prövar ärenden om landskapsbidrag till bildningsförbund. En bestämmelse om detta tas in i 1 mom. Huvudregeln enligt 1 mom. är att ansökan ska göras skriftligen, men paragrafen öppnar även en möjlighet att fullgöra ansökningsförfarandet på annat sätt. Avsikten med den senare skrivningen är att även täcka in den tekniska utvecklingen som kan medföra att man i framtiden kan göra en ansökan exempelvis via Internet.
En ansökan om landskapsbidrag ska enligt 2 mom. inlämnas till landskapsregeringen senast vid en tidpunkt som landskapsregeringen har bestämt. Ansökan ska inlämnas året innan det verksamhetsår som ansökan gäller. Avsikten är att inlämningstidpunkten ska vara omkring den 15 juni, lite beroende på i vilken fas budgetprocessen befinner sig i inför nästa budgetår. Med verksamhetsår avses perioden 1 januari - 31 december. Till en ansökan om landskapsbidrag ska sökanden bifoga vissa centrala handlingar som landskapsregeringen behöver för att kunna behandla en ansökan. De handlingar som efterfrågas enligt 2 mom. är senast fastställda verksamhetsberättelse och bokslut samt ett förslag till verksamhetsplan och budget för det år som ansökan gäller.
I 3 mom. intas dessutom en allmän bestämmelse om sökandes skyldighet att lämna landskapsregeringen de uppgifter som landskapsregeringen i behöver känna till för att avgöra ansökan. Bestämmelsen utgör ett komplement till regleringen i paragrafens 2 mom.
Beslut om beviljande av landskapsbidrag fattas på basen av de uppgifter som sökanden lämnat. Förslagets 2 och 3 mom. förutsätter att den som ansöker om landskapsbidrag ger landskapsregeringen alla uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ansökan i själva ansökan eller i dess bilagor eller på något annat sätt i samband med ansökningsförfarandet. Om den som ansöker om landskapsbidrag inte lämnar landskapsregeringen sådana nödvändiga uppgifter som avses i paragrafen, ber landskapsregeringen sökanden komplettera sin ansökan. Om sökande inte då heller lämnar tillräckliga uppgifter, kan den bristfälliga ansökan lämnas utan prövning. Här bör liksom i övrig myndighetsutövning iakttas vad som regleras i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland och då särskilt partens kompletterings- och utredningsskyldighet enligt förvaltningslagens 19 och 26 §§.
9 § Beslut. Landskapsregeringen föreslår att besluten om beviljande av landskapsbidrag ska fattas av landskapsregeringen utgående från anslag som finns upptagna i landskapsbudgeten.
Av beslutet ska de fakta som är nödvändiga för att verkställa beslutet framgå, såsom mottagare, ändamål, belopp, de villkor som förenade med bidraget och ordningen för utbetalningen. De uppgifter som intas i beslutet ska vara så entydiga som möjligt. Till paragrafen kompletterande bestämmelser om beslutets innehåll finns i 7 kapitlet förvaltningslagen. Enligt förslaget ska bidragsbeslutet dock alltid vara skriftligt.
I fråga om utbetalningen av landskapsbidraget säger förslaget inget annat än att bidragsbeslutet ska innehålla en reglering av ordningen för utbetalningen av landskapsbidragen. Detta medför att landskapsregeringen kan välja att betala landskapsbidragen som förskott eller i efterhand samt i en eller flera poster. Om landskapsbidraget betalas i förskott, det vill säga redan innan de kostnader som landskapsbidraget får användas för har uppkommit, är det viktigt att utbetalningen inte hindrar övervakningen av landskapsbidragets användning. Även när det gäller utbetalningen av landskapsbidraget i en eller flera poster är det värt att notera att det inte alla gånger är möjligt att betala ut ett landskapsbidrag i flera poster med tanke på användningen av landskapsbidraget. Vid en engångsutbetalning är därför inte desto mindre viktigt att beakta hur tidpunkten för utbetalningen inverkar på möjligheterna att säkerställa att ändamålet med bidraget uppfylls på behörigt sätt samt att övervakningen av en korrekt användning av landskapsbidraget kan säkerställas. När landskapsregeringen bedömer om det är motiverat med en engångsbetalning ska den också beakta det arbete och de kostnader som förfarandena i anslutning till utbetalningen orsakar landskapsregeringen samt jämföra dem med riskerna med en engångsbetalning.
I paragrafen anges inte betalningssättet för hur bidraget enligt lagen ska betalas ut. I praktiken betalas bidraget till det konto som den sökande har uppgivit.
10 § Övervakning. Landskapsregeringen föreslås vara övervakande myndighet med rätt att granska bidragstagarna och hur landskapbidraget har använts. Bidragstagaren föreslås ha en långtgående skyldighet att bistå landskapsregeringen vid övervakningen.
11 § Återkrav. I paragrafen intas bestämmelser om skyldigheten att återkräva landskapsbidrag som har beviljats ett bildningsförbund. I de situationer som föreskrivs i paragrafen har landskapsregeringen ingen prövningsrätt beträffande återkravet, utan landskapsregeringen ska bestämma att utbetalningen av landskapsbidraget ska upphöra och att redan utbetalt landskapsbidrag ska återkrävas. Att betalningen upphör och landskapsbidraget återkrävs beror på ett i hög grad felaktigt eller svikligt förfarande från bidragstagarens sida. Paragrafen ger således befogenhet att genom beslut av landskapsregeringen bestämma att landskapsbidraget ska återkrävas. Grund för återkrav föreligger enligt 1 mom. om bidraget har använts för ett väsentligt annat ändamål än vad det har beviljats för eller om bidragstagaren har lämnat felaktiga uppgifter som har haft en väsentlig inverkan på att bidraget har beviljats, dess belopp eller villkor. Även den situation att bidragstagaren hemlighållit omständigheter som väsenligt har inverkat på beslutet om beviljande utgör grund för återkrav.
Förslaget till grunder för återkrav har utformats i enlighet med den så kallade proportionalitetsprincipen, vilken förutsätter att felaktigheten eller oegentligheten ska vara väsentlig. Som exempelvis på felaktiga uppgifter som har haft väsentlig inverkan på bidragsbeslutet ska räknas sådana fel som gör att landskapsbidraget inte borde ha beviljats till det belopp som anges i bidragsbeslutet. På motsvarande sätt är det ett sådant väsentligt fel som avses i paragrafen om landskapsbidraget används till ett ändamål för vilket det inte alls skulle ha beviljats eller för vilket det skulle ha beviljats till ett avsevärt lägre belopp. I enlighet med proportionalitetsprincipen ska man när paragrafen tillämpas bestämma att utbetalningen ska upphöra och återkravet av det utbetalda landskapsbidraget begränsas till ett sådant belopp som motsvarar felet eller oegentligheten. Åtgärden kan dock riktas mot hela det beviljade landskapsbidraget, om understödet under de förhållanden som uppdagats inte alls skulle ha beviljats eller om landskapsbidraget till följd av felet till stor del inte kan användas i enlighet med landskapsbidragsbeslutet.
Enligt 2 mom. ska beslut om upphörande av utbetalning och återkrav av landskapsbidrag fattas utan dröjsmål eller av särskilda skäl två kalenderår efter det att grunden för dessa åtgärder har kommit till landskapsregeringens kännedom. I momentet intas även en bestämmelse om tidsgräns efter vilken landskapsregeringen inte längre får vidta åtgärder för att återkräva landskapsbidraget. Åtgärder för återkrav får enligt förslaget inte vidtas om det har gått fem år sedan landskapsbidraget eller den sista posten av det betalades ut. Tiden för återkrav räknas således vanligen från det att den sista posten av bidraget betalades ut.
I paragrafens 3 mom. föreslås att om belopp som ska återbetalas inte betalas frivilligt ska indrivning ske i den ordning som anges i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). En hänvisning till utsökningsbestämmelserna i riket underlättar förfarandet i landskapet. Bestämmelsen om indrivning av återkrävda belopp är enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur och har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat tas med i lagen.
12 § Ränta på återkrav. I paragrafen föreslås ränta och dröjsmålsränta på återkrävt landskapsbidrag reglerad. När landskapsbidrag som har betalats av landskapets medel enligt denna lag återkrävs kan landskapsregeringen kräva att en årlig ränta betalas på det återkrävda beloppet. Vid dröjsmål med återbetalning av återkrävda bidrag ska på det försenade beloppet betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen (FFS 633/1982). Enligt 4 § 1 mom. i räntelagen ska gäldenären vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den referensränta som anges i räntelagens 12 §. Enligt Finlands Banks meddelande om referensränta och dröjsmålsränta (FFS 447/2008) är den referensränta som avses i 12 § räntelagen och som baseras på Europeiska centralbankens senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion 4,5 procent och den dröjsmålsränta som avses i 4 § 1 mom. 11,5 procent per år i sex månader från och med den 1 juli till och med den 31 december 2008. Enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (ändrad genom FFS 340/2002) ska gäldenären betala en årlig ränta som svarar mot den i lagens 12 § avsedda referensräntan som gäller vid tidpunkten i fråga, vilken enligt ovan är 4,5 procent.
13 § Jämkning av återkrav. I bestämmelsen föreskrivs om att återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av bidraget utan grund inte berodde på svikligt förfarande från bidragstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. I momentet intas även ett omnämnande om de särskilda fall då återkravet kan frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits. Det är fråga om en ny bedömning av situationen efter det ursprungliga beslutet om återkrav. Om återkrav frångås efter ett tidigare beslut om återkrav ska detta alltid grunda sig på prövning från fall till fall. Då ska ett nytt beslut ges i ärendet. Enligt förslaget ska det vara möjligt att avstå från återkravet om indrivningsåtgärderna länge har varit resultatlösa och det är osannolikt att det obetalda beloppet kan indrivas även om indrivningsåtgärderna fortsatte. Vid en bedömning av de uppnådda resultaten av indrivningsåtgärderna beaktas i fråga om fordringar som länge varit föremål för indrivning redan vidtagna indrivningsåtgärder samt bidragstagarens ekonomiska situation och förhållanden. Om det inte kan anses att det kommer att ske sådana ändringar i dessa faktorer som skulle förbättra indrivningsresultatet ska det vara möjligt att helt avstå från en icke indriven del av en fordran. Det ska också vara möjligt att frångå återkrav om det på basis av uppgifter om bidragstagarens ekonomiska situation eller tidigare indrivningsresultat är tydligt att fortsatta indrivningsåtgärder skulle förorsaka oskäliga förvaltningskostnader. En sådan situation är till exempel när det belopp som återkrävs bedöms vara mindre än kostnaderna för indrivning. Däremot kan återkrav inte frångås enbart med den motiveringen att återbetalningen sker långsamt. I regel ska man inte avstå från att kräva tillbaka till exempel en fordran som betalas tillbaka regelbundet i små poster. När resultaten av indrivningen bedöms ska indrivningen i regel ha pågått i flera år under vilka flera försök till indrivning har gjorts.
14 § Landskapsförordning. Paragrafen innehåller bemyndigande för landskapsregeringen att utfärda bestämmelser genom landskapsförordning. Bestämmelsen har anpassats till de delegeringsfullmakter som självstyrelselagen och grundlagen medger.
4 kap. Särskilda bestämmelser
15 § Brott mot den offentliga ekonomin. I paragrafen intas en informativ hänvisning om vilka straffbestämmelser som ska iakttas vid brott mot de föreslagna bidragsbestämmelserna.
Enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet. Sedan den 1 januari 1991 finns ett särskilt 29 kapitel om brott mot den offentliga ekonomin i strafflagen (FFS 39/1889). Strafflagens 29 kapitel jämte ändringar har allt sedan den 1 augusti 2002 varit gällande även inom landskapets behörighetsområde enligt landskapslagen (2002:60) om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen (blankettlagen). Blankettlagen tillkom vid landskapets implementering av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 316/48, 27.11.1995). Genom blankettlagen kom samma regler att gälla för brott som riktar sig mot landskapet, riket och Europeiska gemenskapen, vilket ansågs vara en fördel i en situation då en person uppbär subventioner från alla tre genom bedrägeri. Det ansågs inte tillfredsställande att i en sådan situation tillämpa olika straffbestämmelser på grund av att medlen kommer från olika subventionsgivare. Blankettlagen fick dock genom sin utformning en allmängiltig betydelse för de bidrag som landskapet beviljar.
Enligt gällande bidragspraxis för fritt bildningsarbete kan ett bildningsförbund beviljas ett landskapsbidrag om allt från några hundra euro till över tjugo tusen euro. Den föreslagna landskapslagen torde inte förändra den beloppsmässiga spännvidden på bidragen. Landskapsregeringen har därför vid en samlad bedömning funnit det ändamålsenligt att blankettlagen även ska tillämpas på de landskapsbidrag som kan beviljas enligt den föreslagna landskapslagen. Några avvikande straffbestämmelser såsom i fråga om exempelvis landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet anses inte nödvändiga. I paragrafen intas därför en informativ bestämmelse med en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen i fråga om brott mot den offentliga ekonomin. Av strafflagens 29 kapitel är det bestämmelserna om subventionsbedrägeri (5 §), grovt subventionsbedrägeri (6 §), subventionsmissbruk (7 §) och subventionsförseelse (8 §) som är av intresse.
16 § Rättelse. Landskapsregeringen finner det ändamålsenligt att rätten att begära rättelse i beslut görs möjlig enligt den föreslagna lagen. Enligt paragrafen införs en möjlighet för en missnöjd sakägare att inom 14 dagar hos landskapsregeringen begära rättelse av ett av myndigheten fattat beslut. Landskapsregeringen får enligt bestämmelsen endast pröva de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Ett rättelseyrkande ska handläggas utan dröjsmål. Visar det sig att beslutet inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller det uppenbara felaktigheter kan landskapsregeringen ta upp ärendet på nytt.
Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår överklagandet till högsta förvaltningsdomstolen, som är egentlig förvaltningsrättsskipning. Rättelseyrkandet kan endast begäras av sakägare och ska framställas skriftligen till landskapsregeringen. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen enligt 17 §.
En anvisning om rättelseyrkande ska enligt 41 § förvaltningslagen bifogas landskapsregeringens beslut.
17 § Besvär. Beslut som landskapsregeringen har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Innan ett beslut kan överklagas måste sakägaren i fråga om beslut fattat vid landskapsregeringen begära rättelse av beslutet hos den beslutande myndigheten.
En besvärsanvisning ska enligt 42 § förvaltningslagen bifogas landskapsregeringens beslut.
5 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
18 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Samtidigt föreslås att landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten upphävs.
19 § Tillämpning av äldre bestämmelser. Enligt paragrafen ska den nya landskapslagen om landskapsbidrag till bildningsförbund inte tillämpas på sådant landskapsbidrag som har beviljats före lagens ikraftträdande. Avsikten är att bestämmelserna i landskapslagen om landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet och villkoren i landskapsbidragsbeslutet som gällde vid den tidpunkt då bidraget beviljades ska tillämpas på verkställigheten av landskapsbidraget i fråga och på alla återstående skeden i dess användning trots att landskapslagen om landskapsbidrag till bildningsförbund träder i kraft.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om landskapsbidrag till bildningsförbund
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om landskapsbidrag till bildningsförbund som tillhandahåller ett fritt och frivilligt bildningsarbete.
2 §
Landskapsbidragets syfte
Landskapets stöd till det fria bildningsarbetet ska ha till syfte att främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med:
1) fritt bildningsarbete en form av lärande och förkovran som i första hand riktar sig till vuxna som önskar ett fritt kunskapssökande och att lära och förkovra sig utanför de formella utbildningssystemen med mer eller mindre strikt upplagda utbildnings-, läro- och kursplaner jämte examina. Fritt bildningsarbete har inga begränsningar beträffande ämnen som kan studeras,
2) bildningsförbund en registrerad förening vars syfte är att ordna en fri och frivillig bildningsverksamhet i form av studiecirklar, kurser eller liknande. Ett bildningsförbund består av sina medlemmar och verksamheten riktar sig i första hand till dessa,
3) studiecirkel en frivilligt sammansatt arbetsgrupp, vars verksamhet syftar till att främja sina deltagares kunskapsbehov och -intressen enligt en innehållsbeskrivning som fastställs av det bildningsförbund till vilken studiecirkeln är ansluten,
4) kurs en ledarledd bildningsform som är uppdelad i två eller flera föreläsnings- eller liknande tillfällen.
2 kap.
Grunder för landskapsbidrag
4 §
Landskapsbidrag
Ett bildningsförbund med hemort i landskapet Åland kan beviljas ett årligt landskapsbidrag
1) för bildningsförbundets administration,
2) för bildningsverksamhet i form av studiecirklar och kurser,
3) för särskilda utvecklings- eller andra projekt som hänför sig till bildningsverksamheten samt
4) för bildningsverksamhet i form av öppen föreläsning och öppet seminarium om verksamheten kan bedömas vara av allmännyttigt slag.
5 §
Landskapsbidragets belopp
Landskapsbidraget till ett bildningsförbund kan uppgå till högst 85 procent av mottagarens godtagbara kostnader enligt senast fastställda bokslut.
Godtagbara kostnader för ett bildningsförbunds administration är personalkostnader för en verksamhetsledare, expertarvoden samt material-, rese- och hyreskostnader som hänför sig till bildningsverksamheten. Personalkostnader för studiecirkel- och kursledare samt andra kostnader som direkt hänför sig till verksamheten, såsom material-, hyres- och resekostnader, anses vara godtagbara kostnader för bildningsverksamhet i form av studiecirklar och kurser. Godtagbara kostnader för särskilda utvecklings- eller andra projekt är expertarvoden samt material-, rese- och hyreskostnader. Annonserings-, hyres- och resekostnader anses vara godtagbara kostnader för bildningsverksamhet i form av öppen föreläsning och öppet seminarium.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om kostnadsslag och belopp för godtagbara kostnader.
6 §
Studiecirkelverksamhet
För att en studiecirkel ska vara bidragsberättigad enligt denna lag ska den bestå av minst fem personer som ordnar minst fem studiemöten. Studiecirkelns deltagare ska ha fyllt femton år.
Det landskapsbidrag som beviljas ett bildningsförbund för studiecirkelverksamhet ska stöda bildningsförbundet och dess medlemsföreningar på ett sådant sätt att minst fem av studiecirkelns deltagare bör vara medlem i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar.
7 §
Kursverksamhet
För att en kurs ska var bidragsberättigad enligt denna lag ska den ha minst fem deltagare.
Det landskapsbidrag som beviljas ett bildningsförbund för kursverksamhet ska stöda bildningsförbundet och dess medlemsföreningar på ett sådant sätt att samtliga kursdeltagare bör vara medlem i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar. Målsättningen med medlemskap i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar behöver inte eftersträvas för kurser som gäller arbetsplatsskydd, allmän beredskap och annan kurs av särskilt samhällsnyttigt slag samt påbyggnad av yrkeskompetens.
3 kap.
Ansökan och utbetalning av landskapsbidrag
8 §
Ansökan
Ansökan om landskapsbidrag till ett bildningsförbund prövas av landskapsregeringen. Landskapsstödet ska sökas skriftligen eller på annat av landskapsregeringen godkänt sätt.
En ansökan om landskapsbidrag ska inlämnas till landskapsregeringen senast vid den tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer. Till en ansökan ska bifogas senast fastställda verksamhetsberättelse och bokslut samt ett förslag till verksamhetsplan och budget för det år som ansökan gäller.
Sökanden ska, utöver vad som sägs i 2 mom., i samband med ansökan om landskapsbidrag lämna landskapsregeringen de uppgifter som landskapsregeringen behöver känna till för att avgöra en ansökan.
9 §
Beslut
Landskapsbidrag till ett bildningsförbund beviljas inom ramen för landskapsbudgeten av landskapsregeringen.
Av beslutet ska mottagaren, ändamålet, beloppet, de villkor som förenade med bidraget och ordningen för utbetalningen framgå. Om inget stöd beviljas ska orsakerna till beslutet klart motiveras. Landskapsregeringens beslut ska vara skriftligt.
10 §
Övervakning
Landskapsregeringen övervakar att syftet med landskapsbidragen uppfylls.
Bildningsförbundet ska fortlöpande lämna landskapsregeringen riktiga och tillräckliga uppgifter för övervakningen av att villkoren i beslutet och lagstiftningen i övrigt iakttas.
11 §
Återkrav
Landskapsregeringen ska besluta att utbetalningen av landskapsbidrag ska upphöra samt att landskapsbidrag som redan har betalts ut helt eller delvis ska återkrävas om det har använts för ett väsentligt annat ändamål än vad det har beviljats för, om bidragstagaren har lämnat felaktiga uppgifter som haft en väsentlig inverkan på att bidraget har beviljats, dess belopp eller villkor eller om bidragstagaren hemlighållit omständigheter som väsentligt har inverkat på beslutet om beviljande.
Beslut om upphörande av utbetalning och återkrav av landskapsbidrag ska fattas utan dröjsmål. Av särskilda skäl kan beslut fattas inom två kalenderår efter det att landskapsregeringen har fått kännedom om en sådan omständighet med stöd av vilken utbetalningen av landskapsbidraget ska upphöra eller återkrävas. Åtgärder för återkrav av landskapsbidrag får inte längre vidtas när fem år har förflutit från det att landskapsbidraget eller den sista posten av det betalades ut.
Återkravet får verkställas i den ordning som föreskrivs för indrivning av skatter i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). Återkravet kan även verkställas på så sätt att från landskapsbidrag enligt denna lag som landskapsregeringen senare betalar till bidragstagaren avdras det belopp som ska återkrävas.
12 §
Ränta på återkrav
Landskapsregeringen kan bestämma att den som ska återbetala landskapsbidrag ska betala en årlig ränta på det återkrävda stödbeloppet enligt 3 § i räntelagen (FFS 633/1982) från den dag grunden för återkravet uppstår till dess att återbetalningen görs. Vid dröjsmål med återbetalning av landskapsbidrag som återkrävs ska bidragstagaren betala en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § i räntelagen från den dag beloppet återkrävs till den dag landskapsbidraget återbetalas.
13 §
Jämkning av återkrav
Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av landskapsbidraget utan grund inte berodde på svikligt förfarande från bidragstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits, om det med beaktande av bidragstagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det landskapsbelopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet.
14 §
Landskapsförordning
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen utfärda närmare bestämmelser genom landskapsförordning om förutsättningarna och förfarandet vid beviljandet av landskapsbidrag enligt detta kapitel.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Brott mot den offentliga ekonomin
I fråga om brott mot den offentliga ekonomin ska iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen (2002:60) om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen.
16 §
Rättelse
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat kan inom 14 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för landskapsregeringens prövning, ska anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
17 §
Besvär
Beslut som landskapsregeringen har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får i fråga om lagligheten överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
5 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1965:31) om landskapsbidrag för studiecirkelverksamheten.
19 §
Tillämpning av äldre bestämmelser
I fråga om användning och övervakning av användningen, återbetalning och återkrav av landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet som har beviljats innan denna lag träder i kraft samt besvär som avser bidraget ska de bestämmelser som gällde när landskapsbidraget beviljades samt villkoren i landskapsbidragsbeslutet iakttas.
| Mariehamn den 13 november 2008 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Vicelantråd |
Britt Lundberg |