Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en ändring av den arbetsmarknadspolitiska landskapslagstiftningen. Framställningen innehåller förslag till en ny landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt ett förslag till ny landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Samtidigt upphävs landskapslagen om arbetsförmedling (23/1960), landskapslagen om yrkesvägledning (22/1960), landskapsförordningen om arbetskraftens rörlighet (21/1971) och landskapslagen om sysselsättning (24/1972). Dessutom genomförs vissa tekniska ändringar av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988), landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994) och landskapslagen om studieledighet (57/1983).

Reformen genomförs för att skapa en klarare och enhetligare samt mer flexibel reglering av rättsområdet som samtidigt kan ligga till grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Nödvändiga lagstiftningåtgärder krävs även för att uppdatera landskapslagstiftningen samt för att föra den i nivå med den internationella regleringen på området.

Genom förslaget kommer verksamheten huvudsakligen att skötas av en fristående myndighet underställd landskapsstyrelsen. Myndighetens namn föreslås vara Ålands arbetsmarknadsbyrå.

Avsikten är att de föreslagna lagarna skall träda i kraft så snart som möjligt.

__________________

Allmän motivering

1. Gällande bestämmelser

1.1 Allmänt

Den åländska arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen är uppdelad på en rad olika bestämmelser av vilka kan nämnas, landskapslagen om sysselsättning (24/1974), landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988), landskapslagen om arbetsförmedling (23/1960), landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet (21/1971), landskapslagen om yrkesvägledning (22/1960) och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

Därtill finns särskilda bestämmelser i överenskommelseförordningen om förvaltningen i lönegarantiärenden i landskapet Åland (5/1977) och i överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen (70/1991).

1.2 Landskapslagen om sysselsättning

Landskapslagen om sysselsättning omfattar såväl riktlinjer för landskapets arbetsmarknadspolitik som sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt landskapslagen bör landskapet i syfte att trygga och förbättra utkomstmöjligheterna för landskapets befolkning samt för att upprätthålla en säker ekonomisk tillväxt, främja jämvikten mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft inom olika branscher och områden. Landskapslagen om sysselsättning trädde i kraft den 1 januari 1972.

En arbetsför och arbetsvillig person som fyllt 16 år skall enligt lagen beredas arbete eller utbildning genom arbetsförmedling. Om inte detta är möjligt skall personen i fråga sysselsättas genom åtgärder av landskapet eller av den kommun där personen är bosatt. För att en person skall få del av servicen krävs det att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande, vilket inte är fallet om han eller hon ställer sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden, eller för deltagande i utbildning som är lämplig för honom.

I 3 kapitlet landskapslagen om sysselsättning finns även bestämmelser om arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetsersättningen är dock inte samma ersättning som erhålls vid sysselsättningsfrämjande åtgärder utan ersättningen utbetalas till en arbetssökande som är 17 år eller äldre och som inte har kunnat beredas arbete eller utbildning. Ersättning beviljas av arbetskraftskommissionen, vilken verkar i anslutning till Ålands arbetsförmedlingsbyrå. Arbetslöshetsersättningen beviljas i enlighet med de grunder som gäller för erläggandet av grunddagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984).

1.3 Landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning

Landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning är drygt tio år gammal. Verksamheten enligt landskapslagen fyller en viktig funktion både som arbetsmarknadspolitisk åtgärd och som utbildningsinsats. Som sysselsättningsåtgärd är den speciell i och med att den syftar till en varaktig kompetenshöjning för yrkesaktiva personer och inte bara innebär en placering för en viss tid.

Den sysselsättningsfrämjande utbildningen är i första hand yrkesinriktad vuxenutbildning, såväl grundläggade utbildning som tilläggsutbildning på olika nivåer. För utbildningen gäller samma krav på kompetens och kvalitet som vid annan motsvarande vuxenutbildning. Den alternativa finansieringsformen, som inte i första hand är ämnad för ordinarie utbildning, utgör ett flexibelt planeringsinstrument vid utjämnandet av konjukturreleterande utbildningsbehov inom olika yrkesgrupper. Näringslivet medverkar i utbildningen genom att tillhandahålla praktikplatser och deltar i viss mån i planeringsprocessen. I vissa fall skall även samfinansiering mellan företag och myndighet kunna tillämpas.

Till sysselsättningsfrämjande utbildning kan person antas som är i behov av utbildning för att upprätthålla eller öka sin yrkesskicklighet eller person som behöver utbildning för att få ett yrke eller för att övergå till ett yrke där det råder betydande brist på yrkeskunnig arbetskraft. Företräde ges vanligen till den som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet såvida den sökande uppfyller andra eventuella antagningsvillkor. Ansvaret för antagningen åvilar utbildningsarrangören. Utbildningen är avgiftsfri för de studerande och de grundläggande ekonomiska förmånerna är jämförbara med allmänna studiestödet för vuxenstuderande. En studerande som är medlem i en arbetslöshetskassa har dock under vissa förutsättningar rätt till ett utbildningsstöd som motsvarar den förtjänstbaserade dagpenningen.

1.4 Landskapslagen om arbetsförmedling

Landskapslagen om arbetsförmedling trädde i kraft den 1 januari 1961. Syftet med landskapets arbetsförmedling är enligt landskapslagens 1 § att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt och att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden.

Fram till 1 september 1996 var det endast arbetsförmedlingsmyndigheten, Ålands arbetsförmedlingsbyrå, och under vissa förutsättningar andra av landskapets inrättningar som fick bedriva arbetsförmedling. Föreningar kunde även beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedlingsverksamhet. Efter en ändring av landskapslagen år 1996 utökades möjligheterna att bedriva arbetsförmedling för andra än landskapet. Genom ändringen kan arbetsförmedling endast bedrivas med tillstånd av landskapsstyrelsen. Tillstånd skall under vissa förutsättningar kunna beviljas såväl enskilda som juridiska personer för högst fem år i sänder. Landskapsstyrelsen har rätt att göra inspektion samt vid behov återkalla ett tillstånd.

Arbetsförmedlingens uppgift är att effektivt betjäna arbetsmarknaden så att arbetsgivaren får den arbetstagare som är bäst lämpad för arbetsplatsen i fråga och att den arbetssökande får det arbete han bäst förmår utföra. Landskapets arbetsförmedling handhar även andra uppgifter än ren förmedling, bland annat sköter man den förvaltning som hör samman med utkomstskyddet för de arbetssökande som inte kan erbjudas ett arbete.

Landskapets arbetsförmedling skall enligt landskapslagen vara avgiftsfri, såtillvida det inte berör särskilda annonseringskostnader. Privata arbetsförmedlingar tillåts däremot ta ut avgifter.

I landskapet skall även finnas ett nödvändigt antal ombudsmän som är underställda arbetsförmedlingens ledning och tillsyn. För att biträda arbetsförmedlingen skall dessutom en delegation tillsättas. En särskild kommission för avdelningen för förmedling åt sjömän samt andra kommissioner för specialarbetsförmedlingar kan även tillsättas. Några ombudsmän har inte tillsatts under den tid lagen varit i kraft. Däremot har landskapsstyrelsen för att biträda arbetsförmedlingen tillsatt en delegation samt en kommission för sjömansförmedling.

1.5 Landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet

Enligt landskapslagen om arbetsförmedlingen kan en person som är eller omedelbart kommer att bli arbetslös och som är villig att på anvisning av arbetsförmedlingsmyndigheten flytta till arbete utanför sin boningsort erhålla understöd för kostnader i samband med flyttningen enligt bestämmelserna i landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet.

Med understöd avses dagtraktamente, ersättning för resekostnader, ersättning för flyttningskostnader, familjeunderstöd samt bosättningsbidrag. Ersättning för resekostnader kan beviljas arbetstagare om det inte åt honom eller henne inom den närmaste framtiden kan anvisas arbete på hans eller hennes bonings- eller arbetsort eller i dess närhet och hans eller hennes flyttning från orten anses nödvändig med hänsyn till hans eller hennes utkomst. Resekostnader utgör resan till den ort där det anvisade arbetet finns och tillbaka samt resan fram och tillbaka till den arbetsförmedlingsbyrå där det anvisade arbetet finns. Utöver reseersättningen kan dagtraktamente beviljas i enlighet med vad som är föreskrivet i riket.

Ersättningarna kan beviljas för arbetstagaren samt dennes familjemedlemmar. Kan inte en lämplig bostad erhållas för familjen kan familjeunderstöd beviljas familjeförsörjaren ifall familjen på grund av den orsaken är tvungna att bo åtskilda.

I praktiken har det stöd som kan beviljas med stöd av förordningen kommit att begränsats allt mer och mer, vilket lett till att förordningen förlorat sin betydelse.

Landskapslagen om yrkesvägledning

Den nu gällande lagen om yrkesvägledning är från år 1960. Regleringen är av naturliga skäl till vissa delar föråldrad, bland annat har ändringar skett beträffande organisationen av yrkesvägledningen. Vid lagstiftandet förutsattes till exempel att landskapets yrkesvägledning skulle samordnas med skolväsendets, men på det området finns det i dag speciella studievägledare, vilka arbetar fritt under andra huvudmän (kommun) än den av landskapet ordnade yrkesvägledningen. Syftet med vägledningen är att bistå den enskilde vid lösningen av de problem som har samband med hans eller hennes yrkesval och förkovran inom yrket. Hänsyn skall tas till de personliga förutsättningar sökande har samt till de möjligheter olika yrkesområden erbjuder honom eller henne men inte inskränka på var och ens rätt att fritt välja arbetsområde eller levnadsuppgift.

Yrkesvägledningen inriktar sig till såväl unga som vuxna. För att förverkliga sitt syfte samarbetar byrån med bland annat Folkpensionsanstalten, samt andra myndigheter på Åland, i riket och övriga norden.

Yrkesvägledningens uppgifter framgå av landskapslagens 2 §. Vid behov kan yrkesvägledningen hänvisa invalid eller annan partiell arbetsför för undersökning och yrkesvägledning till en av landskapsstyrelsen godkänd anstalt.

Yrkesvägledning kan bedrivas av annan än landskapet. Bedrivs verksamhet mot vederlag krävs landskapsstyrelsens tillstånd.

De ombudsmän som nämns gällande landskapslag förekommer inte i dagsläget och behov av några sådana föreligger inte heller. Yrkesvägledning för skolungdom fungerar idag, till skillnad från tanken bakom 60-talets lagstiftning, skilt från den av landskapsstyrelsen ordnade yrkesvägledningen.

1.6 Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd

Landskapslagen om arbetsmarknadsstöd utgör en blankettlag enligt vilken rikets lag om arbetsmarknadsstöd (FFS 1542/1993) är tillämplig i landskapet. Enligt lagen skall utkomsten tryggas genom arbetsmarknadsstöd för de arbetslösa vilka faller utanför systemet med utkomstskydd för arbetslösa.

Det belopp som erhålls i stöd motsvarar grunddagpenningen. Arbetslösa som bor hos sina föräldrar och kommer ut på arbetsmarknaden första gången får ett partiellt arbetsmarknadsstöd om 60 procent av det normala stödbeloppet. Stödet betalas dock ut till fullt belopp under den tid den unga arbetslöse deltar i arbetspraktik, utbildning eller rehabilitering.

Till den som kommer ut på arbetsmarknaden kan arbetsmarknadsstödet betalas om personen är i behov av ekonomiskt stöd. Till den som kommer ut på arbetsmarknaden och inte har någon yrkesutbildning kan stödet betalas först efter en tre månaders väntetid. En förutsättning för arbetsmarknadsstöd är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande.

Arbetsmarknadsstöd betalas av landskapets medel samt beviljas och betalas ut av arbetskraftskommissionen som är ansluten till arbetsförmedlingsbyrån.

2. Landskapsstyrelsens förslag

2.1 Allmänt

Under de senaste åren har situationen på arbetsmarknaden i landskapet gått från en för åländska förhållanden hög arbetslöshet mot en situation där det istället råder en brist på kvalificerad arbetskraft. För att möta sådana svängningar på arbetsmarknaden är det av vikt att organisationen av arbetsförmedlingen fungerar på ett effektivt sätt så att en fungerande arbetsmarknad erhålls där de lediga platserna tillsätts så fort som möjligt med arbetssökande som är kompetenta och lämpliga för uppgifterna och där ett mer långsiktigt perspektiv beaktas. Genom detta skapar arbetsmarknaden möjligheter för en hållbar ekonomisk tillväxt, som i sin tur skapar nya arbetstillfällen och förbättrar förutsättningarna för en ökad välfärd i samhället. Utifrån detta är det alltmer viktigt att mera aktivt beakta arbetsgivarna som kunder av arbetsförmedlingens tjänster. Inriktningen hos arbetsförmedlingen bör således vara att aktivt arbeta med arbetsmarknaden, såväl arbetsgivare som enskilda arbetssökande att betjäna dem och svara mot deras behov. Genom ett sådant aktivt arbete kan arbetskrafts- och utbildningsbehoven förutses i ett tidigt skede. Ett nära samarbete med studieenheterna är givetvis också viktigt.

Situationen idag är den att förmedlarna på arbetsförmedlingen handhar en mängd olika uppgifter, vilket gör att relativt lite av deras arbetstid kan användas till en effektiv förmedling av arbete. Uppgifterna bör således i så stor omfattning som möjligt renodlas så att en effektiv arbetsmarknadsförvaltning kan fungera.

2.2 En ny organisation

Enligt förslaget skapas en ny myndighet, Ålands arbetsmarknadsbyrå, som blir underställd landskapsstyrelsen. Arbetsmarknadsbyrån kommer genom förslaget att överta den roll bl.a. Ålands arbetsförmedling har enligt gällande förvaltningsmodell. Avsikten är att inom byrån skapa en mer tidsenlig förvaltningsstruktur som tillgodoser dagens behov och verklighet. Genom förslaget vill landskapsstyrelsen dessutom åstadkomma ett regelverk som lätt kan anpassas efter förhållandena. Landskapsstyrelsen ges därför större befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad. Den fristående myndighet som härmed skapas kommer dock att kräva ett intimt samarbete med näringsavdelningen och utbildningsavdelningen men även med social- och miljöavdelningen. Yrkesvägledningsbyråns uppgifter kommer genom reformen att flyttas över på arbetsmarknadsbyrån.

Den föreslagna organisationen, som huvudsakligen kommer att regleras i förordning, utgår ifrån att renodla arbetsuppgifterna hos den nuvarande arbetsförmedlingen samt att skapa en ny enhet, en informationsenhet där man aktivt arbetar med företag, arbetslösa, studeranden, utredningar samt som en allmän informationsdisk för kunderna. Genom att koncentrera förmedlingen av specialarbetskraften kan alla resurser samlas och koncentreras till att hjälpa de arbetssökande som har behov av särskilda åtgärder. Under specialarbetsförmedlingen kommer dessutom hanteringen av de sysselsättningspolitiska åtgärderna att inrymmas. Ersättningsdelen bör flyttas bort från förmedlarna då arbetet med dessa kräver mycket arbete och tid. Följaktligen kommer Ålands arbetsmarknadsbyrå att bestå av följande enheter, 1) arbetsförmedlingen, 2) information samt 3) förmedling av specialarbetskraft samt ersättningar.

Genom förslaget försvinner ett flertal myndigheter och organ såsom Ålands arbetsförmedlingsbyrå, Ålands yrkesvägledningsbyrå, den vid arbetsförmedlingen verksamma arbetskraftskommissionen, yrkesutbildningsrådet , Ålands kursinstitut samt den biträdande delegationen för arbetsförmedlingen. Ur lagtexten försvinner även möjligheten att tillsätta en särskild kommission för sjömansförmedlingen, en kommission för specialarbetsförmedlingen och en rådgivande kommission för yrkesvägledningsbyrån.

Genom reformen slopas således arbetskraftskommissionen. Arbetskraftskommissionen behandlar ärenden som bl.a. gäller arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsstöd. De uppgifter som enligt dagens bestämmelser handläggs av arbetskraftskommissionen kommer framdeles att flyttas över på arbetsmarknadsbyrån. Ifrågavarande ärenden kommer enligt förslaget att handläggas på tjänstemannanivå.

Arbetsmarknadsbyrån kommer att biträdas av en ledningsgrupp. Ledningsgruppen sammansättning föreslås i likhet med dagens biträdande delegation för arbetsförmedlingen bestå av en ordförande och viceordförande samt ledamöter, vilka förordnas av landskapsstyrelsen. För att få en välfungerande ledningsgrupp med den bredd som det kräver föreslås att ledamöterna utses på så sätt att en företräder näringspolitiken, en utbildningspolitiken, en arbetstagar- och en arbetsgivarorganisationerna, en sjönäringen samt en representant från arbetsmarknadsbyrån.

Till ledningsgruppens uppgifter kommer att höra att dra upp allmänna riktlinjer för landskapets arbetsmarknadsservice, att bistå landskapsstyrelsen med utvecklande av de sysselsättningsfrämjande åtgärderna samt att årligen uppgöra budgetförslag samt verksamhetsberättelse. Med ledningsgruppen kan arbetsmarknadens behov diskuteras och riktlinjer för arbetsmarknadsbyrån verksamhet uppställas. På ett smidigt sätt kan politikernas åsikter föras ut till berörda parter och parterna tillsammans kan styra politiken mot behoven.

Den nya organisationen kan åskådliggöras på följande sätt:

Ålands arbetsmarknadsbyrå skall ledas av en arbetsmarknadschef som utnämns av landskapsstyrelsen. Bestämmelser om vilka övriga tjänster som utöver arbetsmarknadschefen skall finnas vid byrån utfärdas i landskapsförordning. Enligt förslaget erhåller ledningsgruppen uppgiften att utnämna och anställa övriga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande.

2.3 Personregister

Eftersom mer detaljerade bestämmelser om de personregister som förs inom förvaltningsområdet saknas samt för att få bestämmelserna om personregister inom arbetsmarknadsförvaltningen i överensstämmelse med 8 § regeringsformen och dess krav på att skyddet av personuppgifter skall föreskrivas i lag samt europaparlamentet och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter föreslås att ett särskilt kapitel om personregister intas i landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

2.4 Centrala principer

Landskapsstyrelsens politik är inriktad mot aktivitet, vilket innebär att de som inte kan erhålla ett arbete i första hand skall erbjudas utbildning eller annan lämplig åtgärd för att stärka sin kompetens och öka möjligheterna att återkomma till arbetsmarknaden och i sista hand skall det passiva utkomstskyddet utnyttjas. I enlighet med landskapslagen om tillämpning av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (27/1989) måste villkoren för deltagande på arbetsmarknaden vara lika för kvinnor och män. Det är också av stor vikt att personer som på grund av olika omständigheter har svårigheter att finna ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ges möjlighet att aktivt kunna deltaga i arbetslivet.

2.5 En gemensam lagstiftning

I och med att en stor del av den aktuella lagstiftningen har varit i kraft i nästan trettio år är det av stor vikt att uppdatera lagstiftningen som idag innehåller många inaktuella bestämmelser samt saknar nödvändiga bestämmelser för att möta dagens arbetsmarknadskrav. En del av regleringen har visserligen uppdaterats, men helheten har inte anpassats till nu rådande förhållanden, vilket föranleder en totalreform av den berörda lagstiftningen.

För att erhålla en klarare och enhetligare reglering av rättsområdet föreslås att en gemensam lag antas att gälla för arbetsförmedlingen och de sysselsättningsfrämjande åtgärderna. Den närmare regleringen av arbetsmarknadsverksamheten kan tas in i en landskapsförordning. Genom införandet av en gemensam landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten samordnas den lagstiftning som berör arbetsmarknaden och systemet blir mer överskådligt. I och med att den föreslagna landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten till största delen innehåller allmänna bestämmelser med utfyllande reglering i förordning samt beslut, kommer de flesta förändringar som behövs efterhand inte att underkastas lagstiftningsproceduren.

2.6 Utkomstskydd

Bestämmelser om utkomstskyddet i form av arbetslöshetsersättning finns i dag i landskapslagen om sysselsättning. Som nämndes ovan är inte arbetslöshetsersättningen densamma som de sysselsättningsmedel som betalas ut i samband med sysselsättningsfrämjande åtgärder. Detta gör att regleringen om arbetslöshetsersättning inte bör ingå i samma reglering som den om sysselsättningsfrämjande åtgärder. I och med att arbetslöshetsersättningen beviljas i enlighet med de grunder som anges i rikslagstiftningen, nämligen lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984), föreslås att bestämmelserna om arbetslöshetsersättningen intas i en särskild blankettlag på samma sätt som den andra formen av utkomstskydd, arbetsmarknadsstödet.

Dagens reglering om utkomstskydd vid flyttning, det så kallade rörlighetsbidraget som nämns i landskapslagen om arbetsförmedling och som närmare regleras i landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet föreslås upphöra. I praktiken har stödet kommit att begränsats allt mer.

2.7 Internationell reglering

Genom förslaget bringas lagstiftningen i överensstämmelse med den EG-rättsliga regleringen om fri rörlighet för arbetstagare mellan medlemsstaterna såsom följer av Romfördragets artikel 48. Av betydelse är här rådets förordning (68/1612/EEG) om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I förslaget beaktas även den nordiska överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad (FördrS 40/1983). Rättsakterna innebär att en person har rätt att ta arbete i ett annat land utan att det krävs ett särskilt tillstånd för det. Beträffande medborgare i länder som inte omfattas av de ovan nämnda överenskommelserna baserar sig deras arbete på Åland på utlänningslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna.

Vidare har i förslaget beaktats den av Internationella arbetstagarorganisationen (ILO) antagna konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation (FördrS 70/1990) samt den Europeiska sociala stadgan (FördrS 43/1991). Enligt ILO:s konvention nr 88 förbinder sig varje medlem av Internationella arbetstagarorganisationen att upprätthålla och övervaka en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Den offentliga arbetsförmedlingens huvuduppgift skall vara att åstadkomma bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en integrerande del av en nationell plan för att uppnå och vidmakthålla full sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna. Beträffande specialarbetskraft (jfr detaljmotiveringen till 9 §) föreskrivs att åtgärder skall vidtas för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av arbetssökande, till exempel partiellt arbetsföra.

I enlighet med den Europeiska sociala stadgan utfäster sig de fördragsslutande parterna att tillhandahålla en avgiftsfri arbetsförmedling för alla arbetstagare samt främja eller tillhandahålla lämplig yrkesvägledning, yrkesutbildning och rehabilitering. Servicen skall kostnadsfritt tillhandahållas såväl ungdomar, inbegripet skolbarn, som vuxna. I syfte att säkerställa ett effektivt utövande av fysiskt eller psykiskt handikappades rätt till yrkesutbildning och social återanpassning utfäster sig de fördragsslutande parterna att vidta tillräckliga åtgärder för placering av handikappade i arbetslivet, såsom inrättande av en särskild arbetsförmedlingsservice, skapande av möjligheter till skyddat arbete samt uppmuntrandet av arbetsgivare att anställa handikappade.

I förslaget har även ILO:s konvention nr 179 och rekommendation nr 186 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän samt konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer och den tillhörande rekommendationen nr 188 beaktats.

Konventionen nr 179 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän innehåller bestämmelser om ordnande av behöriga och avgiftsfria rekryterings‑ och arbetsförmedlingsservice för sjömän samt om uppföljning av nivån på rekryterings‑ och arbetsförmedlingsservicen. Den rekommendation som kompletterar konventionen innehåller mer detaljerade bestämmelser om ordnande av jämte innehållet i rekryterings‑ och arbetsförmedlingsservice samt om det internationella samarbetet.

Syftet med ILO:s konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer samt den tillhörande rekommendationen nr 188 är att privata arbetsförmedlingsbyråers verksamhet skall tillåtas samt samtidigt att de arbetstagare som anlitar deras service skall skyddas. Den rekommendation som kompletterar konventionen innehåller mer detaljerade bestämmelser om dessa frågor. De särskilda begränsningar som gällde privata arbetsförmedlingar slopades på Åland år 1996 i samband med en ändring av landskapslagen om arbetsförmedling.

3. Lagstiftningsbehörigheten

3.1 Behörighetsfördelningen

Landskapet har enligt 18 § 1 och 2 punkterna självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsstyrelsen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda samt disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Till landskapets lagstiftningsbehörighet hör dessutom enligt 18 § 13, 14, 22 och 23 punkterna självstyrelselagen med vissa undantag rättsområdena socialvård, undervisning, näringsverksamhet samt främjande av sysselsättning.

I förslaget ingående bestämmelser som avser straff hör enligt 18 § 25 och 26 punkterna självstyrelselagen till landskapets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelserna om indrivning, utmätning, verkställighet av beslut om återkrav, självrättelse och undanröjande av laga kraft vunnet beslut är enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur, men har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagstiftningen.

Bestämmelserna om personregister i förslaget till landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten berör ett rättsområde som inte särskilt omnämns i självstyrelselagens uppdelning av lagstiftningsbehörigheten mellan landskapets och rikets lagstiftande organ. Lagtiftningsbehörigheten bör därför bedömas utgående från de rättsområden landskapslagen kan beröra. Bestämmelserna om personregister i den föreslagna landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten gäller personregister som det ankommer på Ålands arbetsmarknadsbyrå att upprätthålla. Arbetsmarknadsbyrån är en landskapsstyrelsen underställd myndighet. Bestämmelserna i landskapslagen berör även de i 2 kap. regeringsformen angivna medborgerliga rättigheterna, på vilket område lagstiftningsbehörigheten tillkommer riket enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen. Regeringsformens 8 § 1 mom. förutsätter dessutom att skyddet för personuppgifter regleras i lag. Eftersom bestämmelserna om personregister i förslaget till landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten reglerar landskapets myndigheter samtidigt som de tillgodoser kravet på lagnivå enligt 8 § 1 mom. regeringsformen är den föreslagna regleringen förenlig med bestämmelserna i självstyrelselagen.[1]

3.2 Förvaltningsuppgifter överförda på landskapsmyndigheter genom överenskommelseförordning

I sammanhanget kan även nämnas de uppgifter Ålands arbetsförmedlingsbyrå handhar med stöd av överenskommelseförordningen om förvaltningen av lönegarantiärenden i landskapet Åland och överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen. En teknisk översyn till följd av den föreslagna lagstiftningen bör vidtas.

Enligt överenskommelseförordningen om förvaltningen av lönegarantiärenden i landskapet Åland skall arbetsförmedlingsbyrån handha de uppgifter som ankommer på arbetskraftsbyrå enligt lagen och förordningen om lönegaranti (FFS 649 och 883/1973). Den praktiska konsekvensen av förordningen är att Ålands arbetsförmedlingsbyrå, som är ett landskapsstyrelsen underställt organ med viss självständig status, bereder ärenden som gäller ersättningar på grund av lönegarantilagstiftningen. Efter att ärendet beretts överförs det till arbetskraftsdistriktsbyrån i Åbo, där det avgörs och eventuella ersättningar utbetalas av arbetskraftsdistriktsbyrån.

Genom överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen har Ålands arbetsförmedlingsbyrå påförts de uppgifter som enligt utlänningslagen och utlänningsförordningen (FFS 378 och 449/1991) ankommer på arbetskraftsbyråerna. Förordningen tillkom i samband med utlänningslagstiftningens ikraftträdelse. Den praktiska konsekvensen av förordningen är att Ålands arbetsförmedlingsbyrå har rätt att i vissa fall förlänga giltigheten av arbetstillstånd för utländsk medborgare som har uppehållstillstånd i landet. Dessutom skall arbetsförmedlingsbyrån avge utlåtande till polismyndigheten i ärenden som rör förlängning av både arbets- och uppehållstillstånd.

4. Förslagets verkningar

Förslaget innebär en omorganisering av den verksamhet som arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen hittills haft hand om. De förändringar som förslaget medför kommer att beaktas i förslaget till landskapsbudgeten för år 2000.

De tjänster som finns vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå och Ålands yrkesvägledningsbyrå överförs enligt övergångsbestämmelserna i landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten till Ålands arbetsmarknadsbyrå. (se motiven till 39 §).

Förutom de tjänster som tidigare inrättats och skall överföras medför lagförslaget att en ny tjänst skall inrättas. Den nya tjänsten är tjänsten som arbetsmarknadschef. Kostnaderna för denna tjänst beräknas till ca 300.000 mk.

Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön. Genom den föreslagna landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kompletteras jämställdhetslagstiftningen med en uttrycklig bestämmelse (6 §) om att då tjänster erbjuds eller åtgärder vidtags enligt lagen skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas och en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas. Genom den valda skrivningen vill landskapsstyrelsen betona den centrala ställning arbetsmarknadsförvaltningen har vid främjandet av jämställdheten på arbetsmarknaden.

5. Beredningsarbetet

Förslaget baserar sig på ett utkast till ny landskapslag om arbetsmarknaden i landskapet Åland som tagits fram vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltnings näringsavdelning.

Under beredningen har allmänna förvaltningens finansavdelning, social- och miljöavdelning samt utbildnings- och kulturavdelning hörts i ärendet. Dessutom har yttranden inbegärts ifrån Ålands arbetsförmedlingsbyrå, Ålands yrkesvägledningsbyrå, berörda fackorganisationer, Ålands arbetsgivarförening r.f., Ålands Företagarförening r.f., Ålands handelskammare, Ålands redarförening r.f., och Kommunala avtalsdelegationen.

Detaljmotivering

1. Landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Inledande bestämmelse Regleringen av arbetsförmedling, yrkesvägledning och sysselsättningsfrämjande åtgärder är enligt gällande bestämmelser spridd på ett flertal författningar. Den nuvarande landskapslagstiftningen begränsar flexibla organisationsförändringar av förvaltningen på området.

För att skapa en klarare och enhetligare reglering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten krävs en reformering av den gällande lagstiftningen. Nödvändiga lagstiftningåtgärder krävs även för att uppdatera landskapslagstiftningen om arbetsmarknaden. Avsikten med förslaget är dessutom att åstadkomma ett regelverk som lätt kan anpassas efter förhållandena. Landskapsstyrelsen ges därför större befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad. Ramarna för hur verksamheten skall vara uppbyggd kommer dock även framdeles att vara på lagnivå för att ge en viss stabilitet åt den organisationsmodell som valts.

Uppbyggnaden av landskapslagen innebär att den kommer att behandla tre områden; 1) den kontinuerligt förekommande arbetsmarknadsservicen , 2) de vid behov förekommande sysselsättningsfrämjande åtgärderna samt 3) den sociala servicen i form av utkomstskyddet. Dessa tre områden skall tillämpas som en helhet.

I förslagets 5 § finns bestämmelser om lagens tillämplighet på de personer som inte är finska medborgare.

2 § Arbetsmarknadsservice Arbetsmarknadsservicen skall i likhet med dagens system omfatta arbetsförmedling och sysselsättningsfrämjande utbildning. Arbetsmarknadsservicen skall även innefatta informations- och utredningsverksamhet och förmedlingen av och åtgärder beträffande personer med nedsatt arbetsförmåga.

Informations- och utredningsverksamheten baseras på den verksamhet som hittills bedrivits vid bl.a. yrkesvägledningen. Genom förslaget kommer nuvarande informationssverksamhet att utvidgas och få en större framtoning och utgöra grunden för en informationstjänst för hela arbetsmarknadsservicen inom en ny väglednings- och informationsenhet i den nya organisationsmodell som föreslås. Av vikt är att undersökningar utförs, genom vilka bland annat produktionens, teknologins, arbetskraftens och sysselsättningens utveckling samt arbetskraftens omfattning, art och struktur utreds.

Genom förslaget lyfts förmedlingen av och åtgärder beträffande personer med nedsatt arbetsförmåga fram i lagtexten på ett annat sätt än tidigare. Avsikten är att koncentrera denna verksamhet till en särskild enhet inom den nya organisationen för att på så sätt kunna samla resurser för att hjälpa de arbetssökande som har behov av särskilda åtgärder.

Skyldigheten att tillhandahålla eller åtminstone främja de i paragrafen angivna servicen följer av de internationella regleringar som landskapet förbundit sig att följa. Skillnaden är nu att all reglering följer av den föreslagna landskapslagen. Syftet med arbetsmarknadsservicen överensstämmer i stort med det syfte som idag anges landskapslagen om arbetsförmedling dvs att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad samt för att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden. Genom omorganiseringen av arbetsmarknadsförvaltningen kan ett längre tidsperspektiv införas samt kommande svängningar på arbetsmarknaden bättre förutses och således kommer syftet att bättre kunna efterlevas.

3 § Sysselsättningfrämjande åtgärder Beträffande det andra området för landskapslagen, sysselsättningsfrämjande åtgärder följer dess syfte det nuvarande vilket finns uttalat i landskapslagen om sysselsättning. Dessa åtgärder skall aktualiseras vid de fall då arbetssökande inte har kunna erbjudas ett arbete eller en utbildning. Såsom sysselsättningsfrämjande åtgärder avses bland annat beredskapsarbete.

4 § Utkomstskydd Den passiva delen av arbetsmarknadspolitiken, dvs den sociala servicen som erbjuds då den arbetssökande inte kan erbjudas arbete eller utbildning följer dagens system omfattande arbetslöshetsersättning samt arbetsmarknadsstöd. Avsikten med förslaget är således att arbetssökande i första hand skall erbjudas ett arbete eller en utbildning, i andra hand skall han erbjudas sysselsättning genom sysselsättningsfrämjande åtgärder och i sista hand det passiva utkomstskyddet.

För att underlätta för förmedlarna är avsikten att arbetet med utkomstskyddet inom skall skötas av en särskild enhet inom den nya organisationen.

5 § Lagens tillämpning på den som inte är finsk medborgare Enligt såväl nordiska överenskommelser som EG-rätten får inte de övriga fördragsslutande ländernas medborgare försättas i en sämre läge än landets egna medborgare. För att föra lagstiftningen om arbetsmarknaden i överensstämmelse med denna reglering, som landskapet förbundit sig att följa, föreslås att en bestämmelse om tillämpningen på den som inte är finsk medborgare intas i lagen.

Enligt romfördragets artikel 48 skall den fria rörligheten av arbetstagare säkerställas. Den fria rörligheten skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Möjligheten att verka som arbetstagare gäller allt arbete som är förknippat med en reell ekonomisk aktivitet, under förutsättning att arbetet inte omfattas av undantagen i artikel 48.3 och 48.4. Intressant i sammanhanget är artikel 48.4. som säger att rätten att anställas i ett annat land på samma villkor som detta lands medborgare inte gäller anställning i offentlig tjänst. Enligt EG-domstolens praxis ( t.ex. mål 149/97, C-473/93) omfattar begreppet offentlig tjänst tjänster som innebär direkt eller indirekt myndighetsutövning och funktioner vars föremål är skyddet av statens allmänna intressen. Den fria rörligheten av anställda i offentlig tjänst har således inte ansetts gälla i fråga om anställning vid polisen. Någon konflikt med bestämmelsen i 24 § 2 mom. självstyrelselagen om att endast finska medborgare kan anställas som polisman torde således inte föreligga.

Den grundläggande rättsakten om arbetskraftens fria rörlighet inom EU är rådets förordning (EEG) nr 1612/98. I rättsakten finns bestämmelser om likabehandling vad avser möjligheten till anställning, dvs den enskildes villkor som arbetssökande. Det fastslås bland annat att den enskilde arbetssökande har rätt till samma hjälp av arbetsförmedlingen som den som ges landets egna medborgare (art. 5). Även sociala förmåner (art. 7.2) såsom utbildningbidrag har enligt EG-domstolen ansetts omfattas av förordningen (mål 39/86).

Dessutom skall vid tillämpningen av lagen den nordiska överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad (FFFS 39,40/1983) beaktas. Överenskommelsen anger att medborgare i ett annat avtalsslutande land skall behandlas på samma sätt som landets egna medborgare vad gäller löne- och andra arbetsvillkor. I överenskommelsen talas även om samarbete mellan arbetsförmedlingsmyndigheterna ifråga om arbetstagares flyttning mellan länder samt om utbyte av uppgifter om sysselsättning, lediga platser och arbetslöshet etc.

Enligt utlänningslagen (FFS 378/1991) kan utländska medborgare som inte omfattas av ovannämnda överenskommelser om fri rörlighet av arbetskraft jämställas med de medborgare som omfattas av överenskommelserna då dessa medborgare, i enlighet med 25 § 1 mom är befriade från skyldigheten att ha arbetstillstånd eller när arbetstillstånd på basis av finsk börd eller på basis av ett uppehållstillstånd som beviljats av humanitära eller andra särskilda skäl automatiskt beviljas utan begränsningar. Enligt 27 § utlänningslagen beviljas arbetstillstånd oftast för minst ett år och för en bestämd bransch. Arbetstillståndet kan också begränsas till att gälla en bestämd arbetsgivare eller beviljas utan begränsningar. Den som har beviljats permanent uppehållstillstånd på basis av att ha vistats i Finland i två år utan avbrott är befriad från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Enligt överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen (70/91, förlängd 10/93) har Ålands arbetsförmedlingsbyrå påförts de uppgifter som enligt utlänningslagen och utlänningsförordningen ankommer på arbetskraftsbyråerna. Den praktiska konsekvensen av förordningen är att Ålands arbetsförmedling har rätt att i vissa fall förlänga giltigheten av arbetstillstånd för utländska medborgare som har uppehållstillstånd i landet. Dessutom skall arbetsförmedlingsbyrån avge utlåtande till polismyndigheten i ärenden som rör förlängning av både arbets- och uppehållstillstånd.

Om möjligheten för utländska liksom finska medborgare att erhålla utkomstskydd gäller vad som föreskrivs i rikslagarna om utkomstskydd för arbetslösa och arbetsmarknadsstöd (FFS 602/1984, 1542/1993) med stöd av respektive blankettlag. I dessa ärenden gäller bosättningskriteriet som särskilt skall avgöras enligt lagstiftningen om bosättningbaserad social trygghet (FFS 1573/1993).

6 § Jämställdhet och rätt till arbete I förslaget tas det in en uttrycklig bestämmelse om att då tjänster erbjuds eller åtgärder vidtags enligt den föreslagna lagen skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas och en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas. Enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (27/1989) skall rikslagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (FFS 609/1986) tillämpas i landskapet. Enligt blankettlagen är strävan vid främjandet av jämställdheten att förbättra kvinnans jämställdhet i synnerhet i arbetslivet (1 § rikslagen). Myndigheterna skall främja jämställdheten mellan kvinnor och män på ett målinriktat och planmässigt sätt i synnerhet genom att ändra de förhållanden som hindrar att jämställdhet genomförs (4 § rikslagen). Vid främjandet av jämställdheten på arbetsmarknaden har arbetsmarknadsförvaltningen en central ställning när den samarbetar med arbetstagare och arbetsgivare. Skyldigheten att iaktta jämlikhet följer också av EG-rätten (se direktiv 75/117/EEG, 76/207/EEG, 79/7/EEG, 86/378/EEG och 86/613/EEG), ILO:s konventioner (nr 100, 111, 156 och 158) och sociala stadgan (artikel 4).

Förutom det viktiga med att lagfästa kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor anser landskapsstyrelsen det minst lika viktigt att understryka även funktionshindrades rätt till arbete, om än inte på lika villkor. I 2 mom. tas en bestämmelse in om att allas rätt till arbete skall beaktas vid tillämpningen av denna lag. Av 15 § 2 mom. regeringsformen följer dessutom att “det allmänna skall främja sysselsättningen och verka för att var och en tillförsäkras rätt till arbete”.

7 § Avgifter Förslaget följer i stort gällande lag. Enligt landskapslagen om arbetsförmedling kan landskapets arbetsförmedling inte ta ut avgifter, såtillvida det inte berör särskilda annonseringskostnader beträffande arbetsgivare (4 §). De begränsningar som en gång föranledde annonseringsbestämmelsen finns idag inte kvar och kan utgå. För privata arbetsförmedlingar inom landskapet är det däremot idag möjligt att ta ut avgifter. I och med att den offentliga är avgiftsfri ansågs konkurrensen med denna säkerställa att oskäliga avgifter inte tas ut beträffande förmedling av arbete i privat regi. Någon förändringen på sistnämnda punkt föreslås inte..

Då den föreslagna landskapslagen skall omfatta all service, dvs även information, utbildning och specialarbetsförmedling föreslås det i 1 mom. att det uttryckligen föreskrivs att all service skall vara avgiftsfri. Att all service skall vara avgiftsfri följer av den sociala stadgan (bl.a. art. 1.1 och 9) samt beträffande arbetsförmedling av ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation (art. 1.1).

I paragrafens 2 mom. skall det vara möjligt för arbetsmarknadsmyndigheterna att ta ut avgifter för sådana åtgärder som inte direkt hör ihop med själva arbetsmarknadsservicen. Det kan röra sig om sådan service som föregår exemplevis arbetsförmedlingsservicen eller utvidgar eller anknyter till denna bla en med de arbetssökande överenskommen särskild annonsering i massmedia eller en platsansökningskampanj per brev eller telefon. Vid beslutsprocessen skall landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet iakttas.

Enligt ILO:s konvention nr 179 (en rev. av konv. nr 9) om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän skall inga avgifter eller pålagor för rekrytering eller för att skaffa anställning för sjömän kunna uppbäras, vare sig direkt eller indirekt, helt eller delvis. För att uppfylla konventionens förpliktelser måste en bestämmelse om avgiftsförbud intas i paragrafens 3 mom. I lagtexten används ordet sjömän. Med sjöman avses enligt konventionen (art.1.1) och förslaget varje person som uppfyller villkoren för att anställas eller sysselsättas/bli anställd eller anlitad/ i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg, dock inte statsfartyg som används för militära eller icke‑kommersiella ändamål. Den föreslagna bestämmelsen skall således tillämpas på såväl manskap som befäl.

2 kap. Arbetsmarknadsservicen

8 § Arbetsförmedling Syftet med arbetsförmedlingen är att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt så att arbetsgivaren får den arbetstagare, som för den utbjudna arbetsplatsen är lämpligast, och arbetssökande det arbete han eller hon bäst förmår att utföra. Med arbetssökande avses i lagförslaget inte bara sådana personer som är utan arbete, utan även personer som önskar arbetsbyte och av den orsaken anmäler sig som sökande. Då ett arbete erbjuds skall givetvis, så långt det är möjligt, den sökandens personliga förutsättningar beaktas.

I andra momentet klargörs arbetsförmedlingens objektivitet och opartiskhet. En arbetstvist får således inte påverka arbetsförmedlingen. Med arbetstvist avses strejk, lockout eller blockad. Myndigheten har här en skyldighet att skaffa fram information om arten och omfattningen av tvisten och informera de arbetssökande och arbetsgivararna om denna. Värt att nämna i sammanhanget är att arbetsmarknadsstödet och arbetslöshetsersättningen inte går förlorade om en arbetssökande vägrar ta emot ett arbete som berörs av arbetstvisten. Detta följer av 7 § lag om utkomststöd för arbetslösa och 20 § lag om arbetsmarknadsstöd. Riksbestämmelserna är gällande i landskapet med stöd av blankettbestämmelser.

Enligt 1 § 2 mom. landskapslagen om arbetsförmedling skall det finnas särskilda bestämmelser om yrkesvägledning och därtill ansluten arbetsförmedling för ungdom. Enligt förslaget kommer yrkesvägledningens uppgifter att lyftas över på arbetsmarknadsbyrån. Något behov av en särskild arbetsförmedling för ungdomar finns inte längre. Istället bör man rent organisatoriskt även framdeles ordna det såsom det utvecklats enligt praxis d.v.s. med skilda förmedlare. Arrangemanget tillgodoser även artikel 8 i ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation, som anger “att särskilda för ungdomens behov avsedda anordningar skola vidtagas och vidare utbyggas inom ramen för arbetsförmedlings- och yrkesvägledningsverksamheten”.

De mer detaljerade bestämmelserna i fråga om vilka uppgifter som skall ingå i arbetsförmedlingsverksamheten, vilka krav som kan ställas på arbetssökande och andra omständigheter av betydelse för arbetsförmedlingen föreslås reglerade genom landskapsförordning.

9 § Specialarbetsförmedling Genom förslaget lyfts förmedlingen av och åtgärder beträffande personer med nedsatt arbetsförmåga fram i lagtexten på ett annat sätt än tidigare. Avsikten är att adminstrativt koncentrera denna verksamhet på ett bättre sätt än tidigare inom den nya organisationen. På så sätt kan alla resurser samlas för att hjälpa de arbetssökande som har behov av särskilda åtgärder.

Ett objektivt kriterium måste uppställas för när sökande är att betrakta som en sökande hörande under specialarbetsförmedlingen. Som ett sådant föreslås att som specialarbetskraft skall räknas sökande som har nedsatt eller begränsad arbetsförmåga på grund av en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning som förorsakar men för den arbetssökande beträffande dennes möjligheter att få ett lämpligt arbete eller behålla ett arbete. Skadan, sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste vara konstaterad på ett behörigt sätt. En närmare definition av begreppet nedsatt arbetsförmåga med angivet innehåll förslås intagen i landskapsförordning. Som beteckning på dessa sökande bör inte beteckningen handikappad användas, i och med att dessa endast utgör en del av de personer som är tänkta att ingå i specialarbetsförmedlingen samt då ordet handikappad används för att beteckna den nackdel som en funktionsnedsättning, såväl psykisk som fysisk, innebär för individen i hans sociala roll (jfr landskapsstyrelsens målprogram jämte handlingsplan för handikappolitiken i landskapet Åland från år 1997). I stället föreslås att begreppet personer med nedsatt arbetsförmåga används.

Skyldigheten att tillhandahålla eller åtminstone främja de i paragrafen angivna förmedlingen följer av de internationella regleringar som landskapet förbundit sig att följa. Enligt ILO:s konvention nr 88 skall åtgärder vidtas för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av arbetssökande, t.ex. partiellt arbetsföra (art. 7b). I syfte att säkerställa ett effektivt utövande av fysiskt eller psykiskt handikappades rätt till yrkesutbildning, rehabilitering och social återanpassning utfäster sig de fördragsslutande parterna att vidta tillräckliga åtgärder för placering av handikappade i arbetslivet, såsom inrättande av en särskild arbetsförmedlingsservice, skapande av möjligheter till skyddat arbete samt uppmuntrande av arbetsgivare att anställa handikappade. Någon definition av vilka som skall omfattas anges inte annat än att det är fysiskt eller psykiskt handikappade och det oavsett handikappets ursprung eller art.

10 § Information och utredning Enligt förslaget skall arbetsmarknadsservicen även tillhandahålla information om vad olika yrken och arbetsuppgifter innebär och om arbetsmarknaden.

Informationsservicen inom arbetsmarknadsservicen skall också fungera som en allmän reception som ett ansikte ut och besvara sådana allmänna frågor som kan finnas hos sökande, men som i sig kanske inte kräver ett besök hos den aktuelle förmedlaren samt vid behov lotsa den sökande till rätt person / enhet inom verksamheten. I samband med dessa uppgifter skall utredningar och statistik om läget på arbetsmarknaden och dess sannolika utveckling såväl inom landskapet som inom olika branscher och yrkesområden tas fram. Utifrån dessa utredningar kan man sedan prognosticera den framtida utvecklingen inom olika branscher och använda kunskapen i utarbetandet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att behoven kan mötas i ett tidigt skede. Utredningsmaterial och statistik kan även erhållas från Ålands statistik- och utredningsbyrå. Av vikt är att den enhet inom arbetsmarknadsförvaltningen som handhar informationsservicen jobbar utåt med och sprider materialet till andra förvaltningsenheter samt givetvis till utbildningssidan.

11 § Sysselsättningsfrämjande utbildning Den sysselsättningsfrämjande utbildningen fyller en viktig funktion i landskapet, både som arbetsmarknadspolitisk åtgärd och som utbildningsinsats. Som sysselsättningsåtgärd är den speciell i och med att den syftar till en varaktig kompetenshöjning för yrkesaktiva personer och inte bara innebär en placering för en viss tid.

Den sysselsättningsfrämjande utbildningen är i första hand yrkesinriktad vuxenutbildning, såväl grundläggande utbildning som tilläggsutbildning på olika nivåer. För utbildningen gäller samma krav på kompetens och kvalitet som vid annan motsvarande vuxenutbildning. Den alternativa finansieringsformen, som inte i första hand är ämnad för ordinarie utbildning, utgör ett flexibelt planeringsinstrument vid utjämnandet av konjukturrelaterade utbildningsbehov inom olika yrkesgrupper. Näringslivet deltar i utbildningen genom att tillhandahålla praktikplatser och deltar i viss mån i planeringsprocessen. I vissa fall skall även samfinansiering mellan företag och myndighet kunna tillämpas.

Närmare bestämmelser om sysselsättningfrämjande utbildning finns i landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988). Landskapsstyrelsen föreslår dessutom att vissa justeringar vidtas i landskapslagen, närmast av förvaltningsteknisk art, i samband med denna framställning.

12 § Sysselsättningsplan En plan som motsvarar den sysselsättningsplan som landskapsstyrelsen årligen uppgjort och där den närmare inriktningen för sysselsättningsåtgärder i landskapet dras upp skall även i fortsättningen uppgöras. Planen behöver nödvändigtvis inte förnyas årligen. För att få planen mer riktgivande och för att få in ett mer långsiktigt perspektiv bör det i planen även finnas utredningar och statistik över arbetsmarknadssituationen samt en prognos för ekonomin och sysselsättningen i landskapet under den närmaste tiden.

Sysselsättningsplanen torde även ha betydelse även i större europeiskt sammanhang. EU:s ekonomiska-politiska samarbete har successivt stärkts. Enligt den nya avdelningen om sysselsättning i fördraget om upprätthållandet av europeiska gemenskapen (kompletterat genom Amsterdamfördraget) skall medlemsstaterna varje år inkomma med handlingsplaner för sysselsättning mot bakgrund av EU:s sysselsättningsriktlinjer (artikel 128). Dessa riktlinjer skall stämma överens med EU:s allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (artikel 99.2). Europeiska unionens råd utfärdade den 9 februari 1999 en resolution om riktlinjer för sysselsättningen under år 1999. Riktlinjerna innehåller fyra huvudrubriker; 1) att förbättra anställbarheten, 2) att utveckla företagarandan, 3) att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga, 4) att stärka jämställdhetspolitiken.

3 kap. Förmåner i samband med arbetsmarknadsservicen

13 § Stöd för placering av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i arbete Stöd för placering av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i arbete har beviljats i enlighet med den av landskapsstyrelsen årligen fastställda sysselsättningsplan samt landskapets årliga budget. En fullmaktsbestämmelse föreslås intagen i lagen. Enligt paragrafen kan en arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga få kostnaderna för exempelvis undersökning av arbetskonditionen, kostnaderna för sakkunnigutlåtanden, kostnaderna för kombinerad arbets- och utbildningsprövning samt kostnaderna för arbetsprövning ersatta om han eller hon uppfyller fastslagna kriterier. Hittills har stöden utgått enligt samma grunder som gäller i riket enligt förordningen om förmåner i samband med arbetskraftsservice (FFS 1253/1993).

Även en arbetsgivare förelås liksom idag kunna beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen enligt 2 mom. Med specialarrangemang på arbetsplatsen avses sådana ändringar eller arrangemang i fråga om arbetsmaskiner, arbetsmetoder eller yttre förhållanden på arbetsplatsen som är nödvändiga för att eliminera eller lindra de olägenheter som en skada eller sjukdom medför.

Om behov finns kan närmare bestämmelser om de stöd som kan erhållas enligt paragrafen utfärdas i landskapsförordning.

Bestämmelser om allmänna villkor för understöd som beviljats ur landskapets medel samt bestämmelser om grunderna för de förfarande som skall iakttas vid handläggningen av i paragrafen nämnda ärenden finns i landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti (50/1988).

4 kap. Sysselsättningsfrämjande åtgärder

14 § Sysselsättningsfrämjande åtgärder Som framgår av kapitel 1 i den föreslagna lagstiftningen är en grundläggande princip i landskapets arbetsmarknadspolitik att arbetssökande i första hand skall erbjudas ett arbete eller en utbildning, i andra hand skall han erbjudas sysselsättning genom sysselsättningsfrämjande åtgärder och i sista hand det passiva utkomstskyddet.

Enligt landskapslagen om sysselsättning har förutsättningarna för sysselsättning genom sysselsättningsfrämjande åtgärder varit att den sökande skall vara 16 år samt stå till arbetsmarknadens förfogande. Samma kriterier föreslås gälla i fortsättningen. Omfattningen och inriktningen av landskapets sysselsättningsfrämjande åtgärder har följt riktlinjerna i den ovannämnda sysselsättningsplanen och de medel som utifrån behoven på arbetsmarknaden anslagits i landskapets årliga budget. I enlighet med den hittills tillämpade praxisen samt i överensstämmelse med de riktlinjer som den Europeiska Unionen utfärdat för medlemsstaternas sysselsättningspolitik bör landskapsstyrelsen vid sysselsättning genom sysselsättningsanslag ge företräde åt de arbetssökande vars behov av arbete är störst och då främst för personer med arbetshandikapp samt långtidsarbetslösa. Med långtidsarbetslösa menas här personer som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader. Som riktlinje för arbetet bör vara att ingen efter den tiden skall vara utan någon form av sysselsättning. En person anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande om han själv anger sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av arbete eller för deltagande i lämplig utbildning som har erbjudits honom.

Närmare bestämmelser om sysselsättningsfrämjande åtgärder med bland de ovan beskrivna kriterierna föreslås intagna i landskapsförordning.

5 kap. Utkomstskydd

15 § Arbetslöshetsersättning Arbetslöshetsersättning i form av grunddagpenning tillhör landskapets lagstiftningsbehörighet och har enligt landskapslagen om sysselsättning beviljats en person som har fyllt 17 år och som står till arbetsmarknadens förfogande och som till följd av att han eller hon inte kunnat beredas arbete eller utbildning är i behov av ekonomiskt stöd. Samma kriterier föreslås gälla i fortsättningen men då beviljandet i likhet med dagens system föreslås ske i enlighet med de grunder som gäller för erläggande av grunddagpenningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) föreslås regleringen av arbetslöshetsersättningen ingå i en särskild blankettlag om tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I den föreslagna lagen intas en hänvisning till blankettlagen.

16 § Arbetsmarknadsstöd Arbetsmarknadsstödet är den andra formen av det passiva utkomstskyddet som kan beviljas i landskapet bosatta arbetslösa personer som inte uppfyller de arbetsvillkor som skall vara uppfyllt för att få grunddagpenning och som är i behov av ekonomiskt stöd eller vars rätt till arbetslöshetsersättning har upphört på grund av att grunddagpenning eller enligt förtjänsten avvägd dagpenning betalats för 500 arbetslöshetsdagar under fyra kalenderår i en följd. Stödet beviljas i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

De ovan angivna förutsättningarna för arbetsmarknadsstöd i landskapet finns reglerade i 4 § 2 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd. I förevarande framställning (lag 3) intas en justering av nämnda 4 § så att den överensstämmer med de ändringar som vidtagits i rikslagstiftningen om dagpenningens längd i 2 § lagen om arbetsmarknadsstöd (FFS 1542/1993) och 26 § lagen utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1994).

I paragrafen intas en hänvisning till blankettlagen om arbetsmarknadsstöd.

6 kap. Förvaltning och personal

17 § Arbetsmarknadsbyrån Huvudorsaken till en översyn av dagens arbetsmarknadspolitiska lagstiftning har varit att ta fram en ny organisationsmodell för verksamheten så att bättre förutsättningar skapas för arbetsmarknadsförvaltningen att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Genom förslaget bildas en ny underställd myndighet till landskapsstyrelsen benämnd Ålands arbetsmarknadsbyrå, som därigenom övertar den roll som bl.a. Ålands arbetsförmedling har enligt gällande förvaltningsmodell.

Utgångspunkten för en ändrad organisation är att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad där de lediga platserna tillsätts så fort som möjligt med arbetssökande som är kompetenta och lämpliga för uppgifterna samt där ett mer långsiktigt perspektiv beaktas. Inriktningen för den nya organisationen bör vara att aktivt arbeta med arbetsmarknaden, såväl med arbetsgivare som enskilda arbetssökande, att serva dem och svara mot deras behov. Genom ett aktivt arbete med arbetsmarknaden kan arbetskrafts- och utbildningsbehoven förutses i ett tidigt skede.

Situationen är idag den att förmedlarna på arbetsförmedlingen handhar en mängd olika uppgifter, vilket gör att relativt lite av deras arbetstid kan användas till en effektiv förmedling av arbete. Uppgifterna bör därför i så stor utsträckning som möjligt renodlas så att en effektiv arbetsmarknadsförvaltning kan fungera. Genom reformen kommer bland annat ärenden i fråga om specialarbetskraften och ersättningar att lyftas bort från arbetsförmedlarna. Med en ny enhet om specialarbetsförmedlingen kan alla resurser samlas och koncentreras till att hjälpa de arbetssökande som har behov av särskilda åtgärder.

Genom förslaget upphör yrkesvägledningsbyrån som en särskild yrkesvägledningsmyndighet. Yrkesvägledningsservicen kommer framdeles att skötas av arbetsmarknadsbyrån.

Genom reformen skapas en ny informationsfunktion, vilken skall tillhandahålla allmän information om den verksamhet som byrån handhar, aktivt arbeta med företag, arbetslösa och studerande samt verka som en allmän informationsdisk för kunderna, men även ta fram utredningar och statistik om läget på arbetsmarknaden och dess sannolika utveckling såväl inom landskapet som inom olika branscher och yrkesområden. Utifrån dessa utredningar kan man sedan prognosticera den framtida utvecklingen inom olika branscher och använda kunskapen i utarbetandet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att behoven kan mötas i ett tidigt skede.

Den närmare regleringen av arbetsmarknadsbyråns organisation föreslås intagen i en landskapsförordning. Avsikten är såsom anförts ovan att inom byrån skapa en mer tidsenlig förvaltningsstruktur som tillgodoser dagens behov och verklighet. Genom förslaget vill landskapsstyrelsen dessutom åstadkomma ett regelverk som lätt kan anpassas efter förhållandena. Landskapsstyrelsen ges därför större befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad.

18 § Ledningsgruppen Som en nyhet i arbetsmarknadsförvaltningen föreslås det att det skall tillsättas en ledningsgrupp för att biträda arbetsmarknadsbyrån. Ledningsgruppen sammansättning föreslås bestå av en ordförande samt fem övriga ledamöter, vilka förordnas av landskapsstyrelsen. För att få den starka ledningsgrupp som eftersträvas med den bredd som det kräver föreslås det att ledamöterna utses på så sätt att en företräder näringspolitiken, en utbildningspolitiken, en arbetstagar- och en arbetsgivarorganisationerna, en sjönäringen samt en representant från arbetsmarknadsbyrån. Den ledamot som förträder närings- respektive utbildningspolitiken kan vara en politiker, tjänsteman eller annan lämplig person. Om sekreterarfunktionen i ledningsgruppen beslutar ledningsgruppen själv.

Enligt ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation skall lämpliga anordningar vidtas för att genom rådgivande nämnder trygga samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetare vid arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet samt vid arbetsförmedlingspolitikens fortsatta utveckling. Arbetsgivarnas och arbetarnas representanter skall utses lika till antal efter samråd med de representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Arbetsmarknadsförvaltningen bör således biträdas av ett särskilt organ. Den biträdande delegation respektive kommission som skall finnas enligt 8 och 9 §§ landskapslagen om arbetsförmedlingen föreslås ersatta av den föreslagna ledningsgruppen som biträder arbetsmarknadsbyrån, dvs hela verksamheten på så sätt att den arbetar med att ta fram allmänna riktlinjer för verksamheten för byrån samt tillhörande budget. Då ledningsgruppen är tänkt att arbeta utöver hela arbetsmarknadspolitiken återfinns bestämmelsen beträffande den i denna lag.

19 § Ledningsgruppens uppgifter Till gruppens uppgifter hör att dra upp allmänna riktlinjer för landskapets arbetsmarknadsservice, att bistå landskapsstyrelsen med utvecklande av de sysselsättningsfrämjande åtgärderna samt att årligen uppgöra budgetförslag samt verksamhetsberättelse. Ledningsgruppens budgetförslag skall på motsvarande sätt som i fråga om landskapets skolor, där direktionens budgetförslag tillställs landskapsstyrelsens utbildning- och kulturavdelning, tillställas landskapsstyrelsen och dess näringsavdelningen för vidarehantering vid uppgörandet av den årliga landskapsbudgeten. Med en stark ledningsgrupp kan arbetsmarknadens behov diskuteras och riktlinjer för arbetsmarknadsbyrån verksamhet uppställas. På ett smidigt sätt kan politikernas åsikter föras ut till berörda parter och parterna tillsammans kan styra politiken mot behoven.

20 § Personal Enligt förslaget skall Ålands arbetsmarknadsbyrå ledas av en arbetsmarknadschef. Arbetsmarknadschefen skall sköta ledningen självständigt och på eget ansvar, såvida inte ansvaret till viss del delegerats till en lägre beslutsnivå.

Enligt förslaget skulle bestämmelser om de övriga tjänster som utöver arbetsmarknadschefen skall finnas vid byrån utfärdas i landskapsförordning.

Enligt förslagets 40 § kommer de tjänster som finns vid arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen vid lagens ikraftträdande att överföras till Ålands arbetsmarknadsbyrå. Nya utnämningsbrev kommer att utfärdas för dessa personer på samma sätt som vid reformen av landskapsstyrelsens allmänna förvaltning.

Arbetsmarknadschefen utnämns av landskapsstyrelsen. Eftersom tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987) även skall tillämpas på landskapstjänstemän vid inrättningar som lyder under landskapsstyrelsen skall tjänstemannalagens bestämmelser om exempelvis uppsägning, omplacering, förflyttning och disciplinärt förfarande iakttas i fråga om arbetsmarknadschefen. Övriga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande utnämns och anställs av ledningsgruppen. Förslaget innebär till sistnämnda del att utnämnings- och anställningsförfarandet flyttas från landskapsstyrelsen till ledningsgruppen.

Tjänstekollektivavtalsfrågorna skall dock fortsättningvis skötas av landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen skall likaså fortsättningsvis fatta beslut i vissa ärenden som prövas enligt bestämmelserna i tjänstekollektivavtalen och kräver särskilda specialkunskaper, såsom ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg. De föreslagna delegeringsåtgärderna förutsätter åtminstone inledningsvis en relevant och kontinuerlig fortbildning av berörd personal.

Tjänstemannalagen för landskapet Åland omfattar även inrättningar som lyder under landskapsförvaltningen (1 § 1 mom.). I den föreslagna paragrafens 4 mom. intas en bestämmelse om att ledningsgruppen handhar de uppgifter som rör byråns personal och som enligt tjänstemannalagen ankommer på landskapsstyrelsen. I fråga om besvär över ledningsgruppens beslut i personalärenden gäller vad som föreskrivs i 38 §.

21 § Behörighetskrav Enligt landskapsstyrelsen bör arbetsmarknadschefen i likhet med avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen inneha en examen från universitet eller därmed jämförbar högskola som motsvarar minst fyra års heltidsstudier. Dessutom bör arbetsmarknadschefen ha erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter.

Behörighetskraven för annan tjänst vid byrån föreslås intagen i förordning. Dispensmöjlighet från behörighetskraven finns enligt en nyligen föreslagen ändring av tjänstemannalagen (framst. nr 14/1998-99).

22 § Ordningsregler En sådan ordningsstadga som nämns i gällande landskapslag om arbetsförmedling har inte funnits för arbetsförmedlingen under de senaste åren. Möjligheten med en sådan bör ändå kvarstå med tanke på att den ger arbetsmarknadschefen en möjlighet att aktivt ingripa mot störande personer. Hot om indragning och indragning av ersättningen har en avskräckande effekt. I och med att frågor om karenstider och arbetsskyldighet lyfter fram behovet av rättsskydd för den som får arbetslöshetspenning samt arbetsmarknadsstöd är ett år en alltför lång tid, istället föreslås en tid av högst sex månader.

7 kap. Arbetsförmedling av annan än landskapet

23 § Tillstånd Möjligheten för andra än landskapet att bedriva arbetsförmedling föreslås kvarstå. Arbetsförmedlingar skall enligt förslaget i likhet med dagens system få bedrivas med tillstånd av landskapsstyrelsen. Tillstånd skall kunna beviljas både enskilda och företag. Tillstånd skall liksom i dag kunna beviljas för högst fem år i sänder. I begreppet arbetsförmedling inkluderas här även specialarbetsförmedling. Den närmare regleringen om under vilka förutsättningar tillstånd kan beviljas föreslås intagna i landskapsförordning. Avsikten är att dessa bestämmelser skall överenstämma med dagens bestämmelser. Av enskild person skall således förutsättas att denne kan utöva näring i landskapet enligt landskapslagen om rätt att utöva näring (47/1996) samt har förutsättningar och egenskaper som garanterar en regelbunden och ändamålsenlig ledning av arbetsförmedlingen. Av juridisk person förutsätts likaså att denna får utöva näring i landskapet samt har en ansvarig föreståndare som uppfyller de villkor som gäller i fråga om enskild person. Genom förslaget tillgodoses även art i 3.2 i ILO:s konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer, enligt vilken villkoren för privata arbetsförmedlingsbyråers verksamhet fastställs i nationell lag.

Enligt artikel 9 i ILO:s konvention om privata arbetsförmedlingsbyråer skall landskapet säkerställa att privata arbetsförmedlingsbyråer inte tillhandahåller barnarbetskraft. För att tillgodose denna förpliktelse föreslås att ett förbud tas in i paragrafen. Med särskild föreskrift avses exemplevis lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993), förordningen om skydd för unga arbetstagare (FFS 508/1986) samt övriga bestämmelser som utfärdats med stöd lagen om unga arbetstagare.

24 § Inspektion För att kunna övervaka den verksamhet för vilken tillstånd beviljats föreslås föreslås landskapsstyrelsen liksom enligt gällande lag ha rätt att göra inspektioner.

25 § Återkallande av tillstånd Landskapstyrelsen föreslås även framdeles kunna återkalla tillstånd om överträdelser av gällande föreskrifter skett eller missbruk yppats.

8 kap. Personregister

26 § Registerändamål Enligt förslaget föreslås arbetsmarknadsbyrån, liksom arbetsförmedlingen i dag, kunna upprätta och föra personregister med hjälp av automatiserad databehandling. Av 8 § regeringsformen framgår att personuppgifter är skyddade genom bestämmelser i lag. Bestämmelsen refererar till behovet av att lagstiftningsvägen trygga individens rättsskydd och integritetsskydd när personuppgifter behandlas, registreras och används.

De personregister som kan föras med stöd av den föreslagna lagen kommer att innehålla uppgifter som behövs för att på ett ändamålenligt sätt planera, hantera, genomföra och erbjuda arbetsservice och sysselsättningsfrämjande åtgärder till den arbetssökande. Avsikten med den föreslagna lagen är att utveckla arbetsservicen bland annat i syfte att främja den arbetssökandes utveckling och placering i arbete. För att nå denna avsikt behöver myndigheten vissa personuppgifter.

De register arbetsmarknadsbyrån föreslås kunna föra med stöd av lagen är register som gäller arbetsförmedling, specialarbetskraft, sysselsättningsfrämjande åtgärder samt sysselsättningsfrämjande utbildning. Idag ingår den åländska arbetsförmedlingsbyrån i det dataregistersystem som finns i riket.

I sammanhanget kan nämnas att landskapsstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som skall genomföra direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet, nedan kallad persondatadirektivet, i den åländska lagstiftningen. Trots att arbetsgruppens förslag kan resultera i en ändring av förevarande lagförslag anser landskapsstyrelsen att vissa detaljbestämmelser redan i detta skede måste tas med i lagsförslaget.

27 § Registerinnehåll i fråga om arbetssökande De uppgifter som arbetsmarknadsbyrån kan behöva och som får införas i registren är sådana personuppgifter som är nödvändiga för att bedöma en persons lämplighet samt yrkesmässiga förutsättningar. Förutom detta kan uppgifter på grund av arbetsmarknadsservicens natur också behövas beträffande en sökandes hälsotillstånd eller handikapp samt vård- eller andra åtgärder i anslutning därtill, socialvårdsservice eller understöd som en kund har fått samt rehabiliteringsåtgärder som vidtagits av andra myndigheter.

I paragrafen har en uppdelning gjorts i fråga om vilken typ av uppgifter som registreras. I 2 mom. nämns så kallade känsliga uppgifter, vilka får registreras endast med den arbetssökandes samtycke.

För att kunna erbjuda en ändamålsenlig service enligt lagen föreslås arbetsgivaren enligt 3 mom. kunna erhålla vissa uppgifter ur registren. För att de i paragrafen angivna uppgifterna skall kunna lämnas till arbetsgivaren krävs arbetssökandens samtycke. Detta följer av huvudprincipen enligt persondatadirektivet.

28 § Registerinnehåll i fråga om arbetsgivare och arbetsplatser I paragrafen regleras de uppgifter som får förekomma i register i fråga om arbetsgivare och arbetsplatser.

29 § Övriga uppgifter I de register arbetsmarknadsbyrån upprätthåller får dessutom förekomma sedvanliga anteckningar vilka underlättar adminstrationen av olika ärenden vid byrån, om de tillgodoser ändmålen med registren.

30 § Registrering och information I överensstämmelse med den praxis som tillämpats vid arbetsförmedling föreslås att en bestämmelse intas i lagen om att arbetssökande registreras som kund i ett personregister om han eller hon anmäler sig personligen vid arbetsmarknadsbyrån och uppvisar de uppgifter som behövs med tanke på den arbetsmarknadsservice han eller hon önskar. Om särskilda skäl föreligger kan arbetsmarknadsbyrån dock tillämpa ett annat förfaringssätt.

Som ett förtydligande till de bestämmelser som redan finns i 15b § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977) föreslås att i 2 mom. att den enskilde skall upplysas om den registrering som görs av hans eller hennes uppgifter.

31 § Utplåning av uppgifter ur registren I paragrafen ingår bestämmelser om för hur lång tid uppgifterna skall sparas och om utplåning ur registren. Huvudregeln enligt förslaget är att personuppgifter skall utplånas ur registren när fem år gått sedan uppgiften registrerades. För vissa känsliga uppgifter, som omfattas av persondatadirektivets artikel 8, föreslås att utplåningsgränsen sätts vid två år. Om varaktig förvaring av register och registeruppgifter finns bestämmelser i arkivlagstiftningen.

32 § Tystnadsplikt I paragrafen föreskrivs om tystnadsplikt för den som vid utförandet av åtgärder som är förknippade med behandlingen av personuppgifter har fått kännedom om något som gäller en annan persons egenskaper, personliga förhållanden eller ekonomiska ställning. Den föreslagna bestämmelsens ordalydelse har fått en sådan lydelse att den skulle omfatta alla åtgärder som är förknippade med behandlingen av personuppgifter.

I 17 § tjänstemannalagen finns allmäna bestämmelser om tystnadsplikt för tjänstemän. Närmare bestämmelser om utlämnade av personuppgifter finns dessutom i 15a § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. För att skapa ett förtroendefullt kundförhållande föreslås det att det i paragrafen tas med en förtydligande bestämmelse om tystnadsplikten.

33 § Övriga bestämmelser Utöver den ovannämnda regleringen återfinns ytterligare bestämmelser om personregister i 3a kap. landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. I kapitlet anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att personuppgifter som ingår i allmänna handlingar skall få lämnas ut i större mängder, rätten till insyn i personregister samt möjligheten att åstadkomma rättelse av fel. De begränsningar som föreskrivs i rikslagstiftning i fråga om rätten till insyn i personregister (se 27 § personuppgiftslagen (FFS 523/1999)) skall dock enligt 15b § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet även tillämpas på myndigheter som omfattas av landskapslagen.

Enligt landskapslagens bestämmelser skall vid inhämtande, registrering, användning och utlämnande av personuppgifter som ingår i personregister eller i andra allmänna handlingar god registersed iakttas av myndigheten så att de registrerades personliga integritet, intressen och rättigheter inte kränks. Personregister får upprättas endast för fullgörande av ett åliggande som enligt lag eller förordning eller med stöd därav meddelad föreskrift ålagts myndigheten eller annars för fullgörande av uppgift som har en saklig anknytning till myndighetens verksamhet. I ett register får endast införas för registrets ändamål relevanta personuppgifter. Med personuppgift avses en sådan beskrivning av en individ eller individuella egenskaper eller levnadsförhållanden som kan hänföras till en bestämd fysisk person eller dennes anhöriga. Massutlämnande av personuppgifter som ingår i allmänna handlingar får endast ske under vissa specificerade omständigheter.

För det privata samfund som med stöd av 23 § beviljats tillstånd att bedriva arbetsförmedling skall landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister (50/1999) iakttas i tillämpliga delar.

9 kap. Särskilda bestämmelser

34 § Konjunktur- och säsongsväxlingar Enligt förslaget skall landskapet, kommun och kommunalförbund om möjligt tidsbestämma de av dem finansierade investeringarna och arbetena så att årliga växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas. Förslaget överensstämmer i huvudsak med 6 § landskapslagen om sysselsättning. Bestämmelsen återspeglar de allmänna riktlinjer, vilka lämpligen bör vara kvar som vägledning vid fastställandet av offentligt finansierade sysselsättningsåtgärder i syfte att få fram en jämn sysselsättning.

35 § Anställning i arbete som finansierats med sysselsättningsanslag Bestämmelsen överensstämmer med 15 § landskapslagen om sysselsättning, dock med den avvikelsen att kommunen ges rätt att ge företräde åt arbetssökande i den egna kommunen. Avsikten med denna skrivning är att uppmuntra kommunen att stöda dylika arbeten samt att anpassa lagstiftningen till den praxis som utvecklats i kommunerna.

36 § Skyldighet att lämna upplysningar Landskapsstyrelsens rätt att erhålla upplysningar från kommuner och kommunalförbund utan ersättning motsvarar gällande reglering i 28 § landskapslagen om sysselsättning. Enligt förslaget skulle landskapsstyrelsens rätt till upplysningar omfatta alla de ärenden som handläggs enligt landskapslagen.

37 § Straffbestämmelse Enligt förslagets 1 mom. skall den som uppbär avgift för arbetsförmedling av sjömän i strid mot 7 § dömas till böter.

I paragrafen ingår även en bestämmelse om straff mot de sekretessbestämmelser som finns i lagens 8 kapitel. Paragrafen uppfyller för sin del den skyldighet i artikel 24 i persondatadirektivet enligt vilken medlemsstaterna skall fastställa de sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av de bestämmelser som antagits i enlighet med direktivet.

Paragrafens 3 och 4 mom. motsvarar 17 § landskapslagen om arbetsförmedling. Enligt bestämmelsen skall den som bedriver olovlig arbetsförmedling för egen eller någon annans ekonomiska vinning dömas till böter eller fängelse i högst ett år. På samma sätt skall den dömas som olovligen förmedlar eller offentligt tillkännager att han eller hon förmedlar arbetstagare till annat land eller utländska arbetstagare till landskapet. Genom sistnämnda bestämmelse uppfylls ILO:s konvention nr 143 artikel 6. I artikeln förutsätts sådana sanktioner för olagliga anställande av migrerande arbetstagare samt avsiktligt medverkan till sådan verksamhet att det också är möjligt att döma ut fängelsestraff.

Den som på annat sätt bedriver i denna lag avsedd verksamhet utan tillstånd skall för arbetsmarknadsförseelse dömas till böter.

38 § Besvär Eftersom Ålands arbetsmarknadsbyrå föreslås utgöra en under landskapsstyrelsen lydande myndighet och sålunda inte kommer att tillhöra Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning föreslås att besvär över de beslut som fattas vid byrån av ledningsgrupp, arbetsmarknadschef eller annan tjänsteman enligt delegerad beslutanderätt skall sökas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol. Enligt 19 § landskapslagen om tjänstekollektivavtal (22/1978) får tjänsteman inte genom besvär söka ändring i en myndighets beslut i ärende som enligt lagens 2 § kan vara föremål för tjänstekollektivavtal såvida tjänsteman eller i lagen avsedd tjänstemannaförening har rätt att anhängiggöra ärendet vid arbetsdomstolen. I paragrafen intas därför en hänvisning nämnda begränsning i besvärsrätten till Ålands förvaltningsdomstol.

Besvär över lagligheten av beslut som landskapsstyrelsen fattat skall anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. I landskapsstyrelsens beslut i utnämningsärenden får enligt 25 § självstyrelselagen ändring inte sökas genom besvär.

39 § Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt.

Genom landskapslagen upphävs de landskapslagar som idag reglerar arbetsmarknaden i landskapet. I och med att landskapslagen om arbetsförmedlingen upphävs upphör även landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet (21/1971) att gälla. Detta följer av den gängse uppfattningen att en förordning eller annan föreskrift alltid automatiskt upphör att gälla när den lag med stöd av vilken föreskriften har utfärdats upphävs. Enligt praxis får det inte ens i lagen sägas ut att förordningen upphävs, eftersom det ändå sker av sig självt.

Eftersom de tjänster som berörs av lagen tillsatts enligt en annan lagstiftning än den föreslagna anser landskapsstyrelsen att det behövs en allmän regel i lagen om att tjänsterna överflyttas till den nya arbetsmarknadsmyndigheten. Efter att tjänsterna överförts till den nya myndigheten bör det anses klart att de i alla avseenden faller under tjänstemannalagen och den föreslagna landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Bildandet av den nya myndigheten förutsätter på motsvarande sätt som vid reformen av landskapsstyrelsens allmänna förvaltning att nya utnämningsbrev utfärdas.

I lagtexten intas även en mer konkret skrivning gällande den personal som är anställd, så att det av lagtexten klart framgår att inte bara de befintliga tjänsterna som överförs från arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen till Ålands arbetsmarknadsbyrå, utan att de anställda vid berörda myndigheter överflyttas till Ålands arbetsmarknadsbyrå med bibehållande av sina förmåner.

2. Landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

1§ Tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa Enligt gällande bestämmelser i landskapslagen om sysselsättning, som genom reformen föreslås upphävd, kan arbetslöshetsersättning beviljas ur landskapets medel i enlighet med de grunder som gäller för erläggande av grunddagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984). Eftersom den föreslagna landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får karaktären av en ramlag föreslås att bestämmelserna om arbetslöshetsersättningen flyttas över till en renodlad blankettlag.

I paragrafen ingår en sedvanlig blankettlagbestämmelse, enligt vilken lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall tillämpas i landskapet till den del lagen innehåller bestämmelser om arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning samt därtill ansluten barnförhöjning. Den samlade benämningen för förmånerna föreslås fortsättningsvis vara arbetslöshetsersättning. Tillämpningen begränsas liksom i dag till att gälla grunddagpenningen, medan förtjänstskyddet inte omfattas av blankettlagen. Rikslagen skall med de begränsningar som anges i paragrafen tillämpas i landskapet sådan den lyder till varje tidpunkt med de avvikelser som i övrigt följer av den föreslagna lagen.

2 § Bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som inte skall tillämpas Eftersom arbetsmarknadsbyrån och inte folkpensionsanstalten beviljar, utbetalar och återkräver arbetslöshetsersättningen finns det inte någon anledning att tillämpa bestämmelserna om skyldigheten för arbetskraftsmyndigheter att ge bindande utlåtande till folkpensionsanstalten om huruvida de förutsättningar för utkomstskydd i fråga om grunddagpenningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa blivit uppfyllda.

Bestämmelsen om statens och folkpensionsanstaltens ekonomiska mellanhavanden föreslås ingå i uppräkningen av de bestämmelser som inte skall iakttas i landskapet. Enligt landskapslagens 6 § skall arbetslöshetsersättningen betalas med landskapets medel.

3 § Tillämpning av hänvisningar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa I lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas det på flera ställen till bestämmelser i annan rikslagstiftning. Om det är så att det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till bestämmelser i rikslagstiftningen där det finns liknande bestämmelser i landskapslagstiftningen skall bestämmelserna i landskapslagstiftningen tillämpas istället.

4 § Rätt till arbetslöshetsersättning I paragrafen klargörs det att det endast är i landskapet bosatta personer som är stödberättigande och att den mottagande för att bevara sin rätt till utkomstskydd skall anmäla sig hos arbetsmarknadsbyrån på det sätt som byrån bestämmer. Enligt paragrafens 1 mom. gäller i övrigt samma villkor för berättigande av grunddagpenning som de som följer av 2 kapitlet i lagen om utkomstskydd.

5 § Myndigheter I paragrafen föreslås att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter handhas av landskapsstyrelsen. Med avvikelse av denna huvudregel föreslås i 1 punkten att arbetslöshetsersättningen, liksom arbetsmarknadsstödet genom en lagändring i denna framställning, beviljas, utbetalas och återkrävs av arbetsmarknadsbyrån och i 2 punkten att inte landskapsstyrelsen utan arbetsmarknadsbyrån skall ha de skyldigheter och de möjligheter som en arbetskraftsbyrå har enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

6 § Finansiering Då utkomstskyddet för arbetslösa tillhör landskapets behörighet föreslås i denna paragraf att arbetslöshetsersättningen, dvs grunddagpenningen eventuellt kompletterad med förhöjt barntillägg, betalas av landskapets medel.

7 § Besvär Eftersom de beslut arbetsmarknadsbyrå fattar görs i egenskap av underställd myndighet till landskapsstyrelsen föreslås att byråns beslut i enlighet med 25 och 26 §§ självstyrelselagen skall överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Besvär över lagligheten av beslut som landskapsstyrelsen fattat med stöd av blankettlagen får enligt paragrafen i enlighet med självstyrelselagen anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

8 § Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för blankettlagen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd.

4 § Rätt till arbetsmarknadsstöd I paragrafen ingår de kriterier för när en i landskapet bosatt arbetslös person kan erhålla arbetsmarknadsstöd av landskapets medel.

Om arbetsvillkoret enligt paragrafens 1 punkt inte är uppfyllt kan arbetsmarknadsstöd dessutom erhållas om rätten till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av att grunddagpenning eller enligt förtjänsten avvägd dagpenning betalats för 500 arbetslöshetsdagar under fyra kalenderår i en följd. Kriteriet motsvarar det som tidigare fanns i 2 § rikslagen om arbetsmarknadsstöd. Genom en ändring i riket vid årsskiftet 1997/1998 slopades kravet på “under fyra kalenderår i en följd”. För att motsvarande kriterium skall bli tillämpligt i landskapet krävs en justering av landskapslagens 4 §. Landskapsstyrelsen föreslår en justering av paragrafen så att den överensstämmer med de ändringar som vidtagits i rikslagstiftningen om dagpenningens längd i 2 § lagen om arbetsmarknadsstöd och 26 § lagen utkomstskydd för arbetslösa.

Samtidigt föreslås en teknisk justering av paragrafens 1 punkt och en ändring av paragrafens rubrik.

5 § Myndigheter Genom den föreslagna reformen av landskapets arbetsmarknadsförvaltning slopas arbetskraftskommissionen. Kommissionens uppgifter flyttas i stället över på den nya myndigheten arbetsmarknadsbyrån för att handläggas på tjänstemannanivå. Den föreslagna ändringen av paragrafen är enbart av teknisk art.

7 § Försäkringsskydd för deltagare i arbetspraktik Genom förslaget åläggs arbetsmarknadsbyrån att ordna försäkring för olycksfall och yrkessjukdomar samt gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i arbetspraktik. Ändringen är av teknisk art.

8 § Sökande av ändring Genom ändringen av paragrafen föreslås att arbetsmarknadsbyråns beslut skall överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Ändringen överensstämmer med regleringen i 26 § självstyrelselagen.

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för ändringen av blankettlagen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning

2 § Sysselsättningsfrämjande utbildning ordnas i form av yrkesinriktad utbildning, vilket är en avgränsning mot allmänbildande, studieförberedande utbildning. Benämningen yrkeskurser i gällande 1 mom. leder tanken till enbart ett kortare arrangemang, vilket det inte alltid behöver vara fråga om. I förslaget intas de samlade begreppet yrkesinriktad utbildning.

Det yrkesråd som skall finnas enligt paragrafens 2 mom. avskaffades kort efter det att lagen trädde i kraft. Någon form av samrådsorgan mellan arbetsliv och utbildningsväsende behövs emellertid. Då alla former av arbetsmarknadsservice, dit även den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan hänföras, skall omfattas av den nya arbetsmarknadslagen och då de är av vikt att planeringen av en dylik utbildning sker i diskussioner med representanter från hela arbetsmarknadsbyrån är den ledningsgrupp som omnämns i förslaget till 19 § landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ett sådant lämpligt samrådsorgan som är behövligt.

4 § Samordningen av den sysselsättningsfrämjande utbildningen föreslås skötas av landskapsstyrelsen istället för det institut för yrkeskurser som nämns i paragrafen och som inte längre existerar. Arrangörskapet är viktigt, vilket betyder att det bör finnas ett krav om att det skall vara en av landskapsstyrelsen godkänd arrangör.

I paragrafen föreskrivs i dag att det är den som ordnar yrkeskursen som skall anta elever i samråd med arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen. Enligt den föreslagna ändringen skulle arbetsmarknadsbyrån helt handha denna uppgift, dock efter samråd med arrangören. Om särskilda skäl föreligger kan även annan än arbetsmarknadsbyrån anta elever till utbildningen, till exempel vid särskilt köpta utbildningar för vissa speciella kategorier.

6 § Enligt gällande reglering erläggs ersättningar och utbildningsstöd i enlighet med de grunder som gäller för motsvarande ersättningar och stöd i riket. Beslut om beviljande, utbetalning och återkrävande av nämnda förmåner skulle fattas av arbetsmarknadsbyrån.

7 § Ändringen är enbart av teknisk natur.

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för de föreslagna ändringen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

5. Landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet

17 § Genom ändringen flyttas åliggandet i fråga om ordnandet av vikriehjälp från arbetsförmedlingen och semesternämnden till arbetsmarknadsbyrån och semesternämnden.

__________________

Lagförlag

Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar följande lagar.

1. L A N D S K A P S L A G
om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Inledande bestämmelse

Denna lag innehåller allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsservice, sysselsättningsfrämjande åtgärder och utkomstskydd samt bestämmelser om hur denna verksamhet skall förvaltas.

2 §

Arbetsmarknadsservice

För att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad samt för att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden tillhandahåller landskapet arbetsmarknadsservice.

Arbetsmarknadsservicen skall omfatta arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, informations- och utredningsverksamhet samt förmedling av och åtgärder beträffande personer med nedsatt arbetsförmåga.

3 §

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

För att uppnå en hög och jämn sysselsättning, som tryggar landskapets befolknings utkomst och som grundar sig på fritt val av arbetsplats samt på produktivt arbete, bör landskapet genom allmänna ekonomisk-politiska och andra åtgärder som inverkar på sysselsättningen sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder skall erbjudas dem för vilka ett arbete eller en utbildning inte kunnat erbjudas.

4 §

Utkomstskydd

För att ersätta eller minska de förluster som beror på arbetslöshet i sådana fall där den arbetssökande inte kan erbjudas arbete eller utbildning tillhandahåller landskapet utkomstskydd.

Utkomstskyddet omfattar arbetslöshetsersättning samt arbetsmarknadsstöd.

5 §

Lagens tillämpning på den som inte är finsk medborgare

Arbetsmarknadsservice och sysselsättningsfrämjande åtgärder skall i enlighet med bestämmelserna i de internationella avtal som binder landskapet och med iakttagande av vad som är särskilt förskrivet enligt denna lag även erbjudas den person som inte är finsk medborgare.

6 §

Jämställdhet och rätt till arbete

När tjänster erbjuds eller åtgärder vidtags enligt denna lag skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas och en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas.

Vid tillämpningen av denna lag skall allas rätt till arbete beaktas.

7§

Avgifter

Landskapets arbetsmarknadsservice är avgiftsfri.

Om en arbetssökande eller en arbetsgivare begär en särskild åtgärd som inte omfattas av den i 2 § 2 mom. föreskrivna arbetsmarknadsservicen får arbetsmarknadsmyndigheterna ta betalt i enlighet med vad landskapsstyrelsen med beaktande av landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (37/1993) beslutar.

Avgifter får inte uppbäras för arbetsförmedling av sjömän.

2 kap.

Arbetsmarknadsservicen

8 §

Arbetsförmedling

Syftet med arbetsförmedlingen är att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt så att arbetsgivaren får den arbetstagare som för den utbjudna arbetsplatsen är lämpligast och arbetssökande det arbete han eller hon bäst förmår att utföra.

Arbetsförmedlingen skall vara opartisk och objektiv, och en arbetstvist får inte påverka arbetsförmedlingen. Arbetssökande och arbetsgivarna skall informeras om arbetstvisten.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ingår i arbetsförmedlingen, vilka krav som kan ställas på arbetssökande och andra omständigheter av betydelse för arbetsförmedlingen kan utfärdas genom landskapsförordning.

9 §

Specialarbetsförmedling

Syftet med specialarbetsförmedlingen är främja yrkesplaneringen för personer med nedsatt arbetsförmåga samt främja deras möjligheter att finna och behålla ett arbete och därigenom främja en sådan persons integrering eller återintegrering i samhället.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ingår i specialarbetsförmedlingen, vilka personer som omfattas av begreppet nedsatt arbetsförmåga och andra omständigheter av betydelse för specialarbetsförmedlingen kan utfärdas genom landskapsförordning.

10 §

Information och utredning

I syfte att motverka brist på arbetskraft inom olika branscher, samt i syfte att kunna informera om olika utbildningsmöjligheter på ett sätt som överensstämmer med den förväntade efterfrågan på arbetskraft inom olika delar av ekonomin skall utredningar och statistik om läget på arbetsmarknaden och dess sannolika utveckling såväl inom landskapet som inom olika branscher göras.

Närmare bestämmelser om information och utredning enligt denna lag kan vid behov utfärdas genom landskapsförordning.

11 §

Sysselsättningsfrämjande utbildning

Syftet med den sysselsättningsfrämjande utbildningen är att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet.

Närmare bestämmelser om sysselsättningsfrämjande utbildning finns i landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988).

12 §

Sysselsättningsplan

Landskapsstyrelsen skall anta en sysselsättningsplan med den närmare inriktningen för sysselsättningspolitiken i landskapet Åland.

3 kap.

Förmåner i samband med arbetsmarknadsservicen

13 §

Stöd för placering av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i arbete

I enlighet med landskapsstyrelsens beslut kan en person med nedsatt arbetsförmåga få kostnaderna för undersökning av arbetskonditionen, kostnaderna för sakkunnigutlåtanden, kostnaderna för arbets- och utbildningsprövning, kostnaderna för arbetsprövning samt jämförbara kostnader för placering av en person med nedsatt arbetsförmåga i arbete ersatta.

En arbetsgivare kan beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen.

Närmare bestämmelser om stöd enligt denna paragraf kan vid behov utfärdas i landskapsförordning.

4 kap.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

14 §

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

Landskapet skall genom sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka arbetsmarknaden så att arbete kan erbjudas även dem för vilka den kontinuerliga verksamheten i form av platsförmedlande och utbildningsåtgärder inte är tillräckliga.

Närmare bestämmelser om sysselsättningsfrämjande åtgärder samt andra omständigheter av betydelse för den sysselsättningsfrämjande verksamheten kan utfärdas genom landskapsförordning.

5 kap.

Utkomstskydd

15 §

Arbetslöshetsersättning

Arbetslöshetsersättning kan beviljas ur landskapets medel enligt bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( / ).

16 §

Arbetsmarknadsstöd

Arbetsmarknadsstöd kan beviljas ur landskapets medel enligt bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

6 kap.

Förvaltning och personal

17 §

Ålands arbetsmarknadsbyrå

För verkställigheten av denna lag finns en arbetsmarknadsmyndighet, benämnd Ålands arbetsmarknadsbyrå, som är underställd landskapsstyrelsen.

Landskapsstyrelsen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om byråns organisation.

18 §

Ledningsgrupp

Arbetsmarknadsbyrån biträds av en ledningsgrupp som tillsätts av landskapsstyrelsen för en bestämd mandatperiod.

Medlemmarna i ledningsgruppen består av en representant för arbetstagar- och en representant för arbetsgivarorganisationerna, en representant för sjönäringen samt en representant från arbetsmarknadsbyrån. Som medlemmar i ledningsgruppen ingår även en representant för näringspolitiken och en representant för utbildningspolitiken. Som ledningsgruppens ordförande verkar representanten för näringspolitiken.

Landskapsstyrelsen får entlediga en medlem från uppdraget innan mandattiden har gått ut. Om en medlem entledigas eller avlider skall en ny medlem tillsättas för den återstående tiden.

Landskapsstyrelsen bestämmer arvoden och andra ersättningar till medlemmarna i ledningsgruppen.

19 §

Ledningsgruppens uppgifter

Till gruppens uppgifter hör:

6. att planera och utveckla arbetsmarknadsbyråns verksamhet,

7. att biträda landskapsstyrelsen i frågor som gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder,

8. att årligen inom föreskriven tid till landskapsstyrelsen inlämna budgetförslag och verksamhetsberättelse för byrån,

9. att främja ett gott samarbete med arbetslivet samt

10.att utföra övriga uppgifter som ålagts ledningsgruppen.

Närmare bestämmelser om ledningsgruppens uppgifter och andra omständigheter av betydelse för ledningsgruppens verksamhet kan vid behov utfärdas i landskapsförordning.

20 §

Personal

Vid Ålands arbetsmarknadsbyrå skall finnas en arbetsmarknadschef.

Om de övriga tjänster som finns vid arbetsmarknadsbyrån bestäms i landskapsförordning. Dessutom kan det finnas tillfälliga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande.

Arbetsmarknadschefen utnämns av landskapsstyrelsen. Övriga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande utnämns eller anställs av ledningsgruppen.

Om inte annat bestäms i denna lag eller med stöd av denna lag handhar ledningsgruppen de uppgifter som rör arbetsmarknadsbyråns personal och som enligt tjänstemannalagen för landskapet Åland ankommer på landskapsstyrelsen.

21 §

Behörighetskrav

Behörighet för tjänsten som arbetsmarknadschef är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier och innehåller en lämplig ämneskombination samt har erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter.

Om behörighetskraven för annan tjänst vid arbetsmarknadsbyrån bestäms i landskapsförordning.

Vad som i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser föreskrivs om behörighetskraven för tjänst skall i tillämpliga delar iakttas även i fråga om tillfälliga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande.

22 §

Ordningsregler

Arbetsmarknadsbyrån kan anta ordningsregler för byrån som tillställs landskapsstyrelsen för kännedom.

Bryter arbetssökande mot ordningsreglerna eller annars uppträder på ett opassande sätt, kan arbetsmarknadschefen tilldela honom eller henne varning. Upprepas förseelsen eller det opassande uppträdandet eller är de av grövre art kan arbetsmarknadschefen besluta att avföra honom eller henne ur byråns förteckningar för en tid av högst sex månader. En arbetssökande kan likaså för en tid av högst sex månader avföras ur byråns förteckningar om den arbetssökande fortlöpande avvisar för honom eller henne lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

7 kap.

Arbetsförmedling av annan än landskapet

23 §

Tillstånd

Annan än landskapet kan beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedling. Tillståndet kan begränsas till att gälla arbetsförmedling inom en viss sektor av näringslivet. Tillståndet beviljas för högst fem år i sänder och däri skall anges de villkor på vilka arbetsförmedlingen får bedrivas.

Ansökan om tillstånd att bedriva arbetsförmedling prövas av landskapsstyrelsen.

Arbetsförmedling får inte bedrivas av annan än landskapet och av den som beviljats tillstånd att bedriva sådan verksamhet.

Denna lag gäller inte anskaffande av arbetsplats åt enskild arbetstagare, inte heller förmedlande av arbetstagare åt arbetsgivare, om detta sker endast tillfälligt och utan att vederlag uppbärs i någon form.

Den som beviljas tillstånd får inte ställa minderårig arbetskraft till förfogande för sådant arbete som är förbjudet enligt särskild föreskrift.

Genom landskapsförordning kan utfärdas bestämmelser om förutsättningarna för att beviljas tillstånd.

24 §

Inspektion

Landskapsstyrelsen har rätt att låta inspektera arbetsförmedlingsverksamhet som tillstånd beviljats för. Landskapsstyrelsens inspektör skall beredas tillträde till byrålokalerna och tillgång till de handlingar och räkenskaper som rör arbetsförmedlingen.

25 §

Återkallande av tillstånd

Landskapsstyrelsen kan återkalla tillstånd att bedriva arbetsförmedling, om den som beviljats tillståndet överträtt lag eller i tillståndet föreskrivna villkor eller senare meddelade anvisningar eller om missbruk i dess arbetsförmedling yppats.

8 kap.

Personregister

26 §

Registerändamål

Ålands arbetsmarknadsbyrå får med hjälp av automatiserad databehandling föra personregister som gäller arbetskraftservice samt sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Ändamålen med registren skall vara att skapa ett underlag för hanteringen och planeringen av ärenden vid byrån samt för att främja den arbetssökandes yrkesmässiga utveckling och placering i arbete.

27 §

Registerinnehåll i fråga om arbetssökande

I registren får i fråga om arbetssökande införas uppgifter om

1) namn, födelsedatum och adressuppgifter,

2) språkkunskaper och medborgarskap,

3) yrke, utbildningsbakgrund, yrkesskicklighet och arbetserfarenhet,

4) arbets-, sysselsättnings- och utbildningsönskemål,

5) körkort och tillgång till bil,

6) lämplighet för arbete och utbildning,

7) arbetslöshet samt

8) tidpunkt och händelser vid kontakt med byrån.

Om det har väsentlig betydelse för handläggningen av ärenden enligt denna lag får i ett register utöver uppgifterna enligt 1 mom. även registreras uppgifter om

1) rättshandlingsförmåga,

2) hälsotillstånd, handikapp, reabiliteringsundersökningar, rekommenderad rehabilitering och arbetsprövningsresultat samt

3) familjeförhållanden, testresultat och utlåtanden.

Av anteckning i registren skall framgå att arbetssökande tagit del av uppgift som avses i 2 mom. och att han eller hon samtyckt till att uppgiften registreras.

Till arbetsgivare får endast sådana uppgifter som avses i 1 mom. 1-5 punkten samt uppgifter om hälsotillstånd som är nödvändiga med tanke på arbetet lämnas. För att uppgifterna skall kunna lämnas till arbetsgivaren krävs att samtycke givits av den arbetssökande. En anteckning om givet samtycke skall göras i registret.

28 §

Registerinnehåll i fråga om arbetsgivare och arbetsplatser

I registren får i fråga om arbetsgivare införas uppgifter om

1) namn, födelsedatum, affärs- och samfundssignum samt adressuppgifter,

2) näringsgren,

3) antal anställda,

4) beskrivning av verksamheten och bedömning av sysselsättningsutvecklingen i denna,

5) kontaktperson samt

6) uppgifter om beslut fattade och åtgärder vidtagna med stöd av arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen.

I ett register över lediga arbetsplatser får förutom uppgifterna i 2 mom. registreras

1) arbetsuppgifter,

2) behörighetskrav,

3) lön och andra anställningsförmåner,

4) arbetstider,

5) arbetets varaktighet,

6) tillträdesdag och ansökningstid,

7) arbetsplatsens belägenhet

8) önskvärd ålder

9) underrepresenterat kön samt

10) krav på medborgarskap.

29 §

Övriga uppgifter

Ett register får även innehålla tidsuppgifter om registrerade förhållanden samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålen med registret.

30 §

Registrering och information

Arbetssökande registreras som kund i ett personregister om han eller hon anmäler sig personligen vid arbetsmarknadsbyrån och uppvisar de uppgifter som behövs med tanke på den arbetsmarknadsservice han eller hon önskar. Arbetsmarknadsbyrån kan dock av särskilda skäl godkänna också anmälan som gjorts på något annat sätt.

När uppgifter hämtas in direkt till personregistret från personer som är eller avses bli registrerade i registret, skall de upplysas om registreringen.

31 §

Utplåning av uppgifter ur register

En personuppgift skall utplånas ur registret när det inte längre kan anses motiverat att i ovan nämnt syfte spara den, dock senast fem år efter att den sista uppgiften om den registrerade har införts. Uppgifter enligt 27 § 2 mom. skall dock utplånas senast efter två år, om inte någon uppgift av särskilda skäl bör sparas.

Om varaktig lagring av personuppgifter enligt detta kapitel skall iakttas vad i arkivlagsstiftningen föreskrivs.

32 §

Tystnadsplikt

Den som vid utförandet av åtgärder som har samband med behandlingen av personuppgifter har fått kännedom om något som gäller en annan persons egenskaper, personliga förhållanden eller ekonomiska ställning, får inte i strid med denna lag för tredje man röja de uppgifter som han eller hon på detta sätt har erhållit.

Tjänstemän vid arbetsmarknadsbyrån får utan hinder av 1 mom. och vad som i övrigt bestäms om tystnadsplikt lämna personuppgift till varandra samt till organ inom landskapets förvaltning, om uppgifterna är nödvändiga för en arbetssökandes rätt till arbetsmarknadsservice eller sysselsättningsfrämjande åtgärder skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Personuppgifter får dessutom under vissa i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet angivna förutsättningar utlämnas.

33 §

Övriga bestämmelser

I övrigt skall iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).

9 kap.

Särskilda bestämmelser

34 §

Konjunktur- och säsongsväxlingar

Landskapet, kommun och kommunalförbund skall om möjligt tidsbestämma de av dem finansierade investeringarna och arbetena så att årliga växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas.

35 §

Anställning i arbete som finansierats med sysselsättningsanslag

Landskapet, kommun och kommunalförbund skall, då de anställer arbetskraft i beredskapsarbeten, i första hand göra det genom arbetsförmedling enligt denna lag, varvid kommun kan ge företräde åt i kommunen bosatt arbetskraft.

36 §

Skyldighet att lämna upplysningar

Kommunerna eller kommunalförbunden skall utan ersättning ge landskapsstyrelsen de upplysningar som behövs för skötseln av ärenden enligt denna lag.

37 §

Straffbestämmelser

Den som uppbär i 7 § förbjuden avgift skall för avgiftsbrott dömas till böter.

Den som utan laglig rätt lämnar ut uppgifter som erhållits vid behandlingen av personuppgifter enligt 8 kap. skall för brott mot sekretessbestämmelserna dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.

Den som bedriver olovlig arbetsförmedling för egen eller någon annans ekonomiska vinning skall för arbetsförmedlingsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år. På samma sätt skall den dömas som olovligen förmedlar eller offentligt tillkännager att han eller hon förmedlar arbetstagare till annat land eller utländska arbetstagare till landskapet.

Den som på annat sätt bedriver i denna lag avsedd verksamhet utan tillstånd skall för arbetsmarknadsförseelse dömas till böter.

38 §

Besvär

Beslut som med stöd av denna lag fattats av ledningsgruppen eller tjänsteman enligt delegerad beslutanderätt kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol om inte rätten att överklaga ett beslut begränsas av landskapslagen om tjänstekollektivavtal (22/1978).

Besvär över lagligheten av beslut som landskapsstyrelsen fattat med stöd av denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. I landskapsstyrelsens beslut i utnämningsärenden får ändring inte sökas genom besvär.

39 §

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphävs

1) landskapslagen den 20 juli 1960 om arbetsförmedling (23/1960),

2) landskapslagen den 20 juli 1960 om yrkesvägledning (22/1960) samt

3) landskapslagen den 19 april 1972 om sysselsättning (24/1972).

De tjänster som vid denna lags ikraftträdande finns vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå och Ålands yrkesvägledningsbyrå överförs vid ikraftträdandet till Ålands arbetsmarknadsbyrå. Den som är anställd vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå eller Ålands yrkesvägledningsbyrå överflyttas vid ikraftträdandet till Ålands arbetsmarknadsbyrå med bibehållande av sina tidigare rättigheter och skyldigheter.

Den som med stöd av 2 § landskapslagen om arbetsförmedling beviljats tillstånd att bedriva arbetsförmedling kan fortsätta sin verksamhet enligt denna lag i enlighet med givna villkor.

__________________

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

1 §

Tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Lagen den 24 augusti 1984 om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) skall, med i denna lag angivna avvikelser, tillämpas i landskapet till den del lagen innehåller bestämmelser om arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning samt därtill ansluten barnförhöjning (arbetslöshetsersättning).

Den i 1 mom. nämnda lagen skall tillämpas i landskapet sådan den lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter ändringar av lagen skall de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av denna lag.

2 §

Bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som inte skall tillämpas

Bestämmelserna om arbetskraftspolitiskt utlåtande i 3 § och finansiering i 37 § skall inte tillämpas i landskapet.

3 §

Tillämpning av hänvisningar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Hänvisas i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen skall hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

4 §

Rätt till arbetslöshetsersättning

Berättigad till arbetslöshetsersättning enligt denna lag är i landskapet bosatt till arbetsmarknadsbyrån anmäld, arbetsför och arbetslös person som söker heltidsarbete och åt vilken arbete eller möjlighet till utbildning inte har kunnat ordnas genom arbetsmarknadsbyråns försorg och som uppfyller de allmänna villkoren för erhållande av grunddagpenning i 2 kap. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

En mottagare av arbetslöshetsersättning skall för att bevara sin rätt till arbetslöshetsersättning anmäla sig hos arbetsmarknadsbyrån på det sätt som byrån bestämmer.

5 §

Myndigheter

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsstyrelsen, dock så

1. att arbetsmarknadsbyrån beviljar, utbetalar och återkräver de förmåner som omfattas av denna lag och

2. att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på arbetsmarknadsbyrån.

6 §

Finansiering

Arbetslöshetsersättningen betalas av landskapets medel.

7 §

Besvär

Beslut som med stöd av denna lag fattats av arbetsmarknadsbyrån kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.

Besvär över lagligheten av beslut som landskapsstyrelsen fattat med stöd av denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

8 §

Ikraftträdelsebestämmelse

Denna lag träder i kraft den

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd

I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 §, 5 § 1 mom., 7 § och 8 § 1 mom. landskapslagen den 14 juni 1994 om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994) som följer:

4 §

Rätt till arbetsmarknadsstöd

Berättigade till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag är i landskapet bosatta arbetslösa personer

1. som inte uppfyller det arbetsvillkor som skall vara uppfyllt för att få arbetslöshetsersättning enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( / ) och som är i behov av ekonomiskt stöd eller

2. vars rätt till arbetslöshetsersättning har upphört på grund av en begränsning enligt bestämmelserna om dagpenningperiodens längd i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

5 §

Myndigheter

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om arbetsmarknadsstöd ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsstyrelsen, dock så

1. att arbetsmarknadsbyrån beviljar, utbetalar och återkräver de förmåner som avses i lagen om arbetsmarknadsstöd och

2. att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om arbetsmarknadsstöd ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på arbetsmarknadsbyrån.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

7 §

Försäkringsskydd för deltagare i arbetspraktik

Arbetsmarknadsbyrån skall ordna försäkring för olycksfall och yrkessjukdom enligt de grunder som lagen om olycksfallsförsäkring (FFS 608/1948) föreskriver om olycksfall i arbete samt gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i arbetspraktik.

8 §

Sökande av ändring

Den som är missnöjd med arbetsmarknadsbyråns beslut får söka ändring i beslutet hos Ålands förvaltningsdomstol.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning

I enlighet med lagtingets beslut

upphävs 3 § 1 mom. landskapslagen den 8 juni 1988 om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988) samt

ändras 2 §, 4 §, 6 § 2 mom. och 7 § som följer:

2 §

Sysselsättningsfrämjande utbildning ordnas i form av yrkesinriktad utbildning.

Den ledningsgruppen som biträder arbetsmarknadsbyrån enligt landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall agera som rådgivande och initiativtagande organ i frågor som rör sysselsättningsfrämjande utbildning.

4 §

Landskapsstyrelsen samordnar den sysselsättningsfrämjande utbildningen och beslutar om den utbildning som skall ordnas enligt denna lag. Om annan än landskapet anordnar sysselsättningsfrämjande utbildning krävs godkännande av landskapsstyrelsen.

Arbetsmarknadsbyrån antar elev till utbildningen efter samråd med arrangören, om inte landskapsstyrelsen av särskilda skäl beslutar annat. Intyg över slutförd utbildning utfärdas av den som ordnat utbildningen.

6 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Till elev i sysselsättningsfrämjande utbildning och till den som deltar i uttagning till sådan utbildning erläggs ersättningar och utbildningsstöd i enlighet med de grunder för sådana ersättningar och stöd i riket inom ramen för landskapets behörighet. Arbetsmarknadsbyrån beviljar, utbetalar och återkräver dessa förmåner.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

7 §

Den som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning har inte rätt till de förmåner som medges arbetslös enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( / ).

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet

I enlighet med lagtingets beslut ändras landskapslagen den 28 oktober 1983 om studieledighet (57/1983) som följer:

17 §

Det åligger arbetsmarknadsbyrån och semesternämnden att biträda vid ordnandet av vikariehjälp som erfordras för denna lags verkställighet.

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

Mariehamn den 28 oktober 1999
L a n t r å d	Roger Jansson
Föredragande ledamot	Anders Eriksson

[1]Jfr HD:s utlåtande nr 2211 diarienr OH 91/114 samt ÅD:s utlåtande nr 30/99 diarenr 22A/99.

Framställning 5/1999-2000

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter