Framställning 5/2002-2003
|
|
| ||
| Ålands landskapsstyrelse | FRAMSTÄLLNING nr 5/2002-2003 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2002-11-28 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar
Huvudsakligt innehåll
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. Genom förslaget möjliggörs genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) i landskapet. Genom lagen förenhetligas också de finansieringssystem för landsbygdsnäringar som finansieras med landskapets medel, med de som delfinansieras från Europeiska gemenskapen så att villkoren för stöden avviker så lite som möjligt från varandra vid utnyttjandet av olika finansieringsskällor. Genom förslaget anpassas landskapets lagstiftning om stöd till landsbygden till EU:s gemensamma jordbrukspolitik, dess politik för utveckling av landsbygden och gemenskapens politik inom övriga områden. Förutom finansieringsvillkoren harmoniseras också det administrativa förfarandet. I förslaget finns bl.a. bestämmelser om de olika stödformerna, dess finansiering, förfarandet vid stödärenden, övervakning, återkrav och påföljder. Förslaget innebär en revidering av landskapets lagstiftning om stöd till landsbygden och är till viss del en bearbetning av gällande bestämmelser mot bakgrund av EU:s regelverk.
INNEHÅLL
1.1 Europeiska gemenskapens regelverk
2. Behov av ändring och förslag
3.3 Verkningar i fråga om organisation, personal och jämställdhet
1. Landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar
L A N D S K A P S L A G om finansiering av landsbygdsnäringar
Allmän motivering
1. Nuläge
1.1 Europeiska gemenskapens regelverk
1.1.1 EU:s regional- och strukturpolitik
Det finns stora ekonomiska och sociala skillnader mellan EU:s medlemsstater och även mellan olika regioner inom en och samma medlemsstat. Gemenskapens regional- och strukturpolitik har till syfte att minska de regionala skillnaderna och främja en bättre ekonomisk och social balans inom unionen. De s.k. strukturfonderna är ett verktyg för att genomföra strukturpolitiken. Det finns fyra strukturfonder: den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), den europeiska socialfonden (ESF), utvecklingssektionen vid europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och fonden för fiskets utveckling (FFU).
Strukturfonderna är inte några fonder i egentlig mening utan årliga utgifter i EU:s budget. Stöd från fonderna delas ut i form av bidrag till medlemsstaterna. Strukturstöden är uppdelade i olika mål och initiativ. Under den nuvarande programperioden 2000-2006, har strukturfonderna tre mål. Mål 1 är att främja utveckling och strukturell anpassning av de regioner som släpar efter i utvecklingen, mål 2 att stödja den ekonomiska och sociala omställningen i regioner med strukturella problem och mål 3 att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen när det gäller utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. De fyra fonderna skall bidra till att mål 1, 2 och 3 uppnås enligt särskilda bestämmelser som reglerar deras verksamhet. Varje fond regleras av en egen förordning. I rådets förordning om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EG) nr 1260/1999, finns gemensamma bestämmelser som gäller för samtliga strukturfonder.
Förutom strukturfonderna bidrar även europeiska investeringsbanken (EIB) och garantisektionen vid europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) samt andra befintliga finansieringsorgan, till att de tre målen uppnås.
1.1.2 EU:s gemensamma jordbrukspolitik
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP, Common Agricultural Policy) består av en pris- och marknadspolitik och en strukturpolitik. Strukturpolitiken är nära sammanknippad med EU:s regionalpolitik. Syftet med EU:s strukturpolitik inom jordbruksområdet är att effektivisera produktionen och skapa en rationell struktur. Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken sker genom europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). EUGFJ (nedan jordbruksfonden) är uppdelad i en utvecklingssektion och en garantisektion. Det är endast utvecklingssektionen som utgör en strukturfond. Från och med år 2000 deltar utvecklingssektionen vid jordbruksfonden endast i finansieringen av mål 1 program och gemenskapsinitiativprogram för landsbygden. I övrigt sker finansieringen från gemenskapen genom fondens garantisektion. Garantisektionen skall bidra till att mål 2 uppnås i enlighet med rådets förordning EG nr 1257/1999 om stöd från jordbruksfonden till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar.
1.1.3 Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
De grundläggande bestämmelserna om jordbruk finns i avdelning II i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan EG-fördraget). I artikel 33 uppställs målen med den gemensamma jordbrukspolitiken. I syfte att nå dessa mål och i enlighet med artikel 34 i fördraget inrättades jordbruksfonden.
I artikel 36 i EG-fördraget fastställs att fördragets bestämmelser om konkurrens skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet beslutar detta. I all lagstiftning om upprättandet av en gemensam organisation av marknaderna föreskrivs dock i praktiken att bestämmelserna om statligt stöd i artiklarna 87, 88 och 89 i EG-fördraget skall tillämpas för produkterna i fråga. I artikel 51 i rådets förordning EG nr 1257/1999 om stöd från jordbruksfonden till utveckling av landsbygden föreskrivs vidare uttryckligen att artiklarna 87, 88 och 89 skall tillämpas på stöd som medlemsstaterna beviljar för att stödja landsbygdens utveckling. Om inte särskilda begränsningar eller undantag har fastställts i berörd lagstiftning, skall därför bestämmelserna i fördraget tillämpas fullt ut för statligt stöd till jordbrukssektorn med undantag av de stöd som riktar sig till det begränsade antal produkter som inte omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna.
1.1.4 Rådets förordning EG nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar
Efter reformprocessen i samband med Agenda 2000 (EU:s långtidsbudget) ersatte rådet ett antal befintliga instrument som styrde antingen gemenskapens eller enskilda medlemsstaters beviljande av finansiellt stöd till jordbruket, med en enda förordning rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (nedan landsbygdsförordningen).
Genom landsbygdsförordningen fastställdes ett enda rättsligt ramverk för stöd från jordbruksfonden till landsbygdens utveckling. I förordningen föreskrivs vilka åtgärder som är stödberättigade och vilka mål och kriterier som gäller för detta. Genom landsbygdsförordningen fastställs främst riktlinjer t.ex. syftet med stödet, grundläggande förutsättningar för att stödet skall kunna lämnas och högsta tillåtna stödbelopp. Utifrån EG:s ramverk och nationella jordbrukspolitiska ambitioner beslutar medlemsstaterna om hur stödformerna skall tillämpas. Stöden till landsbygdens utveckling kräver nationell medfinansiering och finansieras i huvudsak nationellt. Det är frivilligt för medlemsstaterna att använda denna möjlighet. I landsbygdsförordningen finns bestämmelser om följande stöd: stöd för gårdsbruksenheter, stöd till investeringar, startstöd till unga jordbrukare, utbildningsstöd, förtidspension, stöd till mindre gynnade områden och till områden med miljöbetingade restriktioner, miljöstöd till jordbruket, stöd till förbättrad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, stöd till skogsbruket samt stöd för att främja anpassning och utveckling av landsbygden.
I artikel 51 föreskrivs som huvudregel att artiklarna 87-89 i EG-fördraget skall tillämpas på stöd som medlemsstaterna beviljar i fråga om stödåtgärder för landsbygdens utveckling om inte annat sägs i avdelning IV i förordningen. I samma paragraf föreskrivs dock att statliga stöd inom ramen för landsbygdsförordningen under vissa förutsättningar är tillåtna. Enligt artikel 36 i EG-fördraget får rådet särskilt tillåta stöd för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade förhållanden. I enlighet med detta har rådet i artikel 51 föreskrivit att artikel 87-89 i EG-fördraget inte skall tillämpas på medel som medlemsstaterna i enlighet med artikel 36 i EG-fördraget bidrar med i fråga om åtgärder som berättigar till stöd från gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i landsbygdsförordningen. Kommissionen har utfärdat närmare bestämmelser om tillåtna statliga stöd genom gemenskapens riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn (2000/C28/02). Med vägledning av riktlinjerna kan medlemsstaterna upprätta nationella stödordningar som sedan tillställs kommissionen för godkännande. Riktlinjerna ger en ram för olika tillåtna statliga stöd. EU strävar efter att förutsättningarna för beviljande av stöd i regel skall vara samma både för stöd som delfinansieras av EU och stöd som finansieras nationellt samt att dessa skall basera sig på de krav som uppställs i landsbygdsförordningen. I riktlinjerna finns exempelvis bestämmelser om på vilka grunder investeringsstöd anses tillåtet att beviljas av nationella medel. Kommissionen avser att tillämpa riktlinjerna under hela den nuvarande programperioden 2000-2006.
I kommissionens förordning (EG) nr 445/2002 om tillämpningsföreskrifter för landsbygdsförordningen, finns kompletterande bestämmelser om de olika stöden, ansökningar, kontroller och påföljder.
1.2 Landskapets regelverk
1.2.1 Landskapslagen om främjande av gårdsbruk
I landskapslagen om främjande av gårdsbruk (54/1978) (nedan gårdsbrukslagen) finns bestämmelser om stöd till lantbruket. Enligt lagen kan landskapsstyrelsen bevilja lån, räntestödslån eller landskapsbidrag för bl.a. miljöförbättrande åtgärder eller jordförvärv, till företagare vars utkomst helt eller delvis kommer från jordbruk, skogsbruk eller primärproduktion. Lagen syftar till att främja lantbrukets utveckling och förutsättningarna för bedrivande av gårdsbruk. Genom att förstora lägenheternas areal, förbättra skiftesanläggningen, främja samarbetet mellan odlare och förhindra splittring av bruksenheter ville man uppnå detta syfte.
Gårdsbrukslagen innehåller bestämmelser om anskaffning av mark och annan egendom, disponering av mark och försäljning. Vidare finns bestämmelser om långivning och indrivning av köpeskilling och lån m.fl. bestämmelser. Gårdsbrukslagen bygger på den gamla rikslagen om gårdsbruksenheter (FFS 188/1977). I riket upphävdes lagen i samband med landsbygdsnäringslagens (FFS 1295/1990) tillkomst, vilken i sin tur upphävts genom den nu gällande lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (FFS 329/1999).
I samband med EU-inträdet 1995 tillkom en ny 1 a § enligt vilken gårdsbrukslagen inte skall tillämpas om stöd kan beviljas enligt landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995). Tanken var att stöd enligt gårdsbrukslagen endast skulle beviljas när gemenskapens stödsystem inte gällde och inte heller utgjorde hinder för ett renodlat landskapsstöd. Gårdsbrukslagen notifierades 1995 i samband med EU-inträdet. Vid detta tillfälle kommenterades inte lagen av kommissionen. År 1998 notifierades en ändring av gårdsbrukslånen. I samband med detta ifrågasatte kommissionen förenligheten bl.a. mellan bestämmelserna i gårdsbrukslagen och statsstödsreglerna i artikel 87-89 i EG-fördraget.
1.2.2 Landskapslag om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter
Enligt landskapslagen om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter (76/1977), kan landskapsstyrelsen bevilja räntestödslån för byggande av spannmålsmagasin, potatismagasin och magasin för trädgårdsprodukter samt för byggande och anskaffning av spannmålstorkar och anordningar, som erfordras för upplagring av lantbruksprodukter.
Stöd enligt lagen ingår numera i landskapets investeringsstöd till lantbruket (se nedan punkt 1.2.7).
1.2.3 Landskapslag om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti
I landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti (50/1988), finns bestämmelser om allmänna villkor för lån, räntestöd och understöd, som beviljas ur landskapets medel, landskapsgaranti samt bestämmelser om handläggningen av dessa. I lagen finns även bestämmelser om övervakning och återkrav av stöd. Lagen är subsidiär och tillämpas inte om det stadgas annorlunda i annan landskapslagstiftning. Lagen tillämpas inte heller om lagtinget beslutar angående andra villkor vid antagande av budget eller om lagtinget, då landskapsstyrelsen bemyndigas att bevilja landskapsgaranti, uppställer villkor för garantin som avviker från bestämmelserna i lagen. Bestämmelserna i lagen tillämpas på investeringsstöd till lantbruket som finansieras av landskapet (se nedan punkt 1.2.7).
1.2.4 Landskapslag om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG
Landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995) tillkom när landskapet gick med i EU och är en ramlag med allmänna bestämmelser som krävs för att verkställa den strukturpolitik som ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Eftersom EG:s förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken är direkt gällande för medlemsstaterna, behövdes för att verkställa förordningarna endast i lag stiftas om verkställande myndighet, om vissa omständigheter som inverkar på medborgarnas rättigheter och skyldigheter, straffpåföljder samt om bemyndigande för landskapsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter.
Genom lagen beaktades EG:s bestämmelser om jordbrukets strukturstöd inom ramen för det dåvarande målet 5a (stöd för omstrukturering av jord- och skogsbruk) för strukturstödsperioden 1995-1999 i landskapet. Det fanns under denna programperiod inte ett samlat regelverk för strukturstöden utan bestämmelser om dem fanns i flera EG-förordningar och direktiv bl.a. i rådets förordning (EEG) nr 2328/91 om förbättring av jordbruksstrukturernas effektivitet, rådets förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med kraven på miljöhänsyn och naturvård, rådets förordning (EEG) nr 2079/79 om införande av en stödordning i gemenskapen för förtidspension från jordbruk. Dessa förordningar ersattes av ett enda rättsligt ramverk för stöd från jordbruksfonden till utveckling av landsbygden genom landsbygdsförordningen, i vilken det föreskrivs vilka åtgärder som är stödberättigade och vilka mål och kriterier som gäller för dessa. Syftet med landskapslagen om verkställighet den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG var att på ett snabbt och effektivt sätt göra det möjligt att genomföra EG:s stödordningar i landskapet under den första programperioden.
Med stöd av lagens 8 § utfärdade landskapsstyrelsen närmare bestämmelser om de stöd som var aktuella under programperioden 1995-1999 (se nedan punkt 1.2.6). Även för den nuvarande strukturstödsperioden 2000-2006 har med stöd av lagen utfärdats närmare bestämmelser om de delfinansierade stöd som tillämpas i landskapet genom landskapsförordningen om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag (17/2000) samt landskapsförordningen om startstöd till unga jordbrukare (45/2001) (se nedan punkt 1.2.7).
1.2.5. Övrig lagstiftning
I samband med detta förslag föreslås att landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av vissa i riket gällande författningar rörande styrning och balansering av lantbruksproduktion (74/1978) och landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om fjäderfäavel samt kläckning och uppfödning av fjäderfä (29/1980) upphävs. Landskapslagarna är utformade som blankettlagar och hänvisar till lagar som upphävts i riket. De aktuella lagarna ersattes av Europeiska gemenskapens förordningar om marknadssystem för lantbruksprodukter, som trädde i kraft till följd av Finlands medlemskap i EU.
Det föreslås också att landskapslagen om avträdelsevederlag (77/1974) upphävs. Även denna blankettlag hänvisar till en lag som upphävts i riket. Lagen om avträdelsevederlag (FFS 19/74) upphävdes år 1985 i samband med en ändring av lagen om avträdelsepension (FFS 16/74).
1.2.6 Programperiod 1995-1999 i landskapet
I landskapet tillämpades under perioden 1997-1999 ett investeringsstöd och ett startstöd som delfinansierades av EU samt ett av landskapsstyrelsen finansierat investeringsstöd i enlighet med rådets förordning om förbättring av jordbruksstrukturernas effektivitet (EG) 950/1997. Dessa stödordningar kompletterades med ytterligare ett nationellt investeringsstöd till jordbruket i enlighet med artikel 141 i anslutningsfördraget. Närmare föreskrifter utfärdades i landskapsstyrelsebeslut om investeringsstöd till lantbruket, startstöd till unga jordbrukare samt av Ålands landskapsstyrelse finansierat investeringsstöd den 21 november 1996 och i landskapsstyrelsebeslut om strukturstöd till lantbruket som beviljas med stöd av artikel 141 i anslutningsfördraget den 30 januari 1997. Besluten kompletterades senare med ett landskapsstyrelsebeslut med närmare föreskrifter den 14 februari 1997.
1.2.7 Programperiod 2000-2006 i landskapet
I landskapet tillämpas två stödordningar för landsbygdens utveckling under programperioden 2000-2006. Investeringsstöd till lantbruket som finansieras av landskapets medel och landsbygdsutvecklingsprogrammet i landskapet Åland som delfinansieras av EU. Bägge stödordningarna har utarbetats inom ramen för landsbygdsförordningen. Det nationella investeringsstödet har även utarbetats inom ramen för gemenskapens riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn (2000/C28/02).
I landskapet har man under programperioden 2000-2006 valt att tillämpa följande stöd som delfinansieras av EU: startstöd till unga jordbrukare (startstöd), stöd för jordbruk i mindre gynnade områden (LFA-kompensationsbidrag) och stöd till miljövänligt jordbruk (miljöstöd). Landsbygdsutvecklingsprogrammet godkändes av kommissionen hösten 2000. För att dessa stöd skall kunna tillämpas i landskapet har närmare föreskrifter tagits in i landskapsförordningar med stöd av 8 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG. Kompletterande föreskrifter till stöden finns i landskapsförordningen om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag och landskapsförordningen om startstöd till unga jordbrukare.
Det nationella investeringsstödet notifierades till kommissionen i enlighet med artikel 51 i landsbygdsförordningen och godkändes den 16 maj 2001. Stöd kan beviljas för investeringar i lantbruksföretag, för diversifiering av jordbruket och för verksamheter i nära samband med jordbruket och för miljöskydd i samband med jordbruk och bevarande av landskapet samt förbättrande av djurens välfärd. Närmare bestämmelser om stöden finns i landskapsstyrelsens beslut från den 9 mars 2000 samt i landskapsstyrelsens kompletterande regler för investeringsstödet antagna den 30 november 2000.
2. Behov av ändring och förslag
För närvarande finns bestämmelser som reglerar stöd till lantbruket i landskapet i ett flertal författningar. Lagstiftningen om stöd som delfinansieras av EU grundar sig framförallt på EG-förordningar och nationellt kompletterande författningar. Bestämmelser som grundar sig uteslutande på nationell finansiering finns däremot i separata författningar i landskapet.
Det finns flera syften med lagförslaget. Ett är att revidera och anpassa landskapets jordbrukslagstiftning till EG-rätten, bl.a. den gemensamma jordbrukspolitiken och reglerna om statsstöd. Förslaget syftar också till att göra det möjligt att genomföra landsbygdsförordningen i landskapet. Ett annat syfte är att förutsättningarna för beviljande av stöd till jordbruket bör vara samma såväl i fråga om av EU delfinansierade stöd som i fråga om nationellt finansierade stöd, och att de baserar sig på de krav som uppställs i landsbygdsförordningen.
Gårdsbrukslagen antogs år 1978. Sedan gårdsbrukslagen antogs har jordbruket och jordbrukspolitiken genomgått stora förändringar vilket gör att det krävs en revidering och uppdatering av lagstiftningen. Sedan landskapet anslöt sig till den Europeiska unionen år 1995 har stöd till lantbruket i allt högre grad övergått till att betalas ut inom de stödordningar som delfinansieras av EU. Riktlinjer och maximala stödnivåer fastställs av EU genom förordningar medan medlemsstaterna fastställer de mer detaljerade bestämmelserna om de olika stöden. Sedan EU-inträdet styrs de nationella stöden av EG-fördragets statsstödsregler i artikel 87-89. Kommissionen har ifrågasatt huruvida vissa av bestämmelserna i gårdsbrukslagen är förenliga med bl.a. dessa regler. De nationella stöden utbetalas numera ofta inom samma ram, landsbygdsförordningen, som de stöd som delfinansieras av EU och därmed enligt liknande villkor. Landskapslagen om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter tillämpas inte längre. I stället betalas dessa räntestödslån numera ut inom investeringsstödet. Bestämmelserna i landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG tillkom för att stöd som delfinansierades av EU för den dåvarande programperioden 1994-1999 skulle kunna göras tillämpliga i landskapet.
För att få ett enhetligt och uppdaterat system för stöd till lantbruket i landskapet föreslås en ny lag, landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar. Genom förslaget koncentreras lagstiftningen om stöd till jordbruket till en enda lag. Förslaget innehåller bestämmelser både om stöd som delfinansieras av EU och stöd som finansieras av landskapet. Förslaget är, till den del det varit ändamålsenligt, en bearbetning av landskapets lagstiftning om stöd till landsbygden och har utarbetats mot bakgrund av EU:s regelverk. Förslaget är också en följd av att EU givits exklusiv behörighet att förverkliga målen för gemenskapens jordbrukspolitik. Genom förslaget fås ett enhetligt system avseende administration, övervakning m.m. vilket gör det lättare att överblicka och tillämpa landskapets stödsystem. Vidare finns bestämmelser om stöden och om påföljder.
Förslaget har karaktär av ramlag och närmare bestämmelser om de olika stödåtgärderna till landsbygdens utveckling tas in i landskapsförordning. Landskapsstyrelsen avser också att anta en landskapsförordning om investeringsstöd som ersätter de landskapsstyrelsebeslut om investeringsstöd som finns för närvarande. Förordningen kommer att innehålla närmare bestämmelser om grunderna för investeringsstödet, stödbelopp m.m.
Genom förslaget föreslås att följande lagar upphävs: landskapslagen om främjande av gårdsbruk (54/1978), landskapslagen om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter (76/1977) landskapslag om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995), landskapslagen om avträdelsestöd (1974/77), landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av vissa i riket gällande författningar rörande styrning och balansering av lantbruksproduktion (74/1978), landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om fjäderfäavel samt kläckning och uppfödning av fjäderfä (29/1980) samt landskapslagen om avträdelsevederlag (1974/77).
3. Förslagets verkningar
3.1 Ekonomiska effekter
Enligt den föreslagna landskapslagen skall stödåtgärder finansieras både med medel som anslagits i landskapets budget och med medel ur garantisektionen vid jordbruksfonden. Enligt lagförslaget beviljas stöd i form av bidrag och som ett räntestöd. Den föreslagna lagen förändrar inte den nuvarande användningen av medel när det gäller stöd till landsbygdens utveckling.
3.2 Miljöeffekter
Ett centralt syfte med landsbygdsförordningen är att miljöaspekterna skall beaktas när olika stödåtgärder genomförs. För de flesta stödåtgärderna inom landsbygdsförordningen krävs att minimikraven för miljöskydd uppfylls. Detta gäller både startstöd för unga jordbrukare, miljöstöd, LFA-kompensationsbidrag och det nationellt finansierade investeringsstödet. Förslaget innebär en förbättring av djurmiljön och är positivt för miljön överlag både i skärgården och på landsbygden.
3.3 Verkningar i fråga om organisation, personal och jämställdhet
Förslaget har inte några kända organisatoriska verkningar. Förslaget inverkar inte heller på jämställdheten mellan kvinnor och män.
4. Lagstiftningsbehörigheten
I enlighet med självstyrelselagen hör lagstiftning om jord- och skogsbruk nästan helt till landskapets behörighet. Undantag är inkomst- och prispolitiska frågor, exportskydd, exportfrämjande samt skatter och avgifter, vilka hör till rikets behörighet (18 § 15 p. och 27 § 15 p.).
Inför EU-medlemskapet 1994 tillsattes en arbetsgrupp (den s.k. Uronen-gruppen) bestående av representanter från landskapsstyrelsen och jord- och skogsbruksministeriet (JSM) för att utreda behörighets- och arbetsfördelningsfrågor när det gällde jordbruk. Utifrån behörighetsfördelningen i självstyrelselagen kom arbetsgruppen fram till en ansvarsfördelning avseende de olika EG-stöden samt den nationella finansieringen. Enligt arbetsgruppens tolkning fördelade sig behörigheten när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken så att landskapet i princip har behörighet när det gäller strukturpolitiken och riket när det gäller pris- och marknadspolitiken.[1] Enligt denna tolkning har landskapet behörighet när det gäller strukturstöden och stöd till landsbygdens utveckling. När det gäller stöden till landsbygdens utveckling som tillämpas i landskapet, startstöd, miljöstöd och LFA-kompensationsbidrag, hör de två förstnämnda till landskapets lagstiftningskompetens i enlighet med 18 § 10, 15, 17 och 22 punkterna i självstyrelselagen om natur, miljövård, utbildning, jord- och skogsbruk, djurskydd, näringsverksamhet och främjande av dessa områden. När det gäller LFA-kompensationsbidraget anser JSM att det hör till inkomststödet och därmed till rikets behörighet, men p.g.a. att kompensationsbidraget under den nya stödperioden 2000-2006 betonar miljön och ingår i landsbygdsförordningen, tillsammans med bl.a. jordbrukets miljöstöd vilket hör till landskapets kompetens, anses dessa bilda en sådan helhet att det är ändamålsenligt och motiverat att behörigheten inte är delad. Behörigheten av LFA-stödet har därför överförts till landskapet fr.o.m. år 2000. [2] När det gäller det nationella investeringsstödet grundar sig lagstiftningskompetensen på 18 § 15 och 22 punkterna i självstyrelselagen.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar
1 kap allmänna bestämmelser
1 § Lagens syfte Lagen syftar i första hand till att utveckla landsbygden, göra näringsverksamheten mångsidigare, främja ett hållbart nyttjande och förbättra gårdsbrukets struktur. När lagen tillämpas skall de mål som uppställts för EU:s gemensamma jordbrukspolitik samt för regional- och strukturpolitiken beaktas. I 3 mom. uppräknas de omständigheter som särskilt skall beaktas när lagen tillämpas.
2 § Tillämpningsområde Den föreslagna landskapslagen har karaktären av ramlag. Den innehåller bestämmelser om användningsområden för de stöd som beviljas både av nationella medel och av medel från Europeiska unionen, om stödformer, behörig myndighet, återkrav och påföljder etc. Genom landskapsförordning utfärdar landskapsstyrelsen bestämmelser som är noggrannare än lag. Inom ramen för det anslag som anvisats i landskapets budget samt det anslag som anvisats av EU, beviljas stöd till utveckling av landsbygden i enlighet med landsbygdsförordningen. Lagen är tillämplig på tre stödåtgärder som delfinansieras av EU i enlighet med förordningen, startstöd till unga jordbrukare, stöd för jordbruk i mindre gynnande områden och stöd för miljövänligt jordbruk. Lagen är också tillämplig på det nationella investeringsstödet som utarbetats inom ramen för landsbygdsförordningen och gemenskapens riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn (2000/C28/02). Lagens tillämpningsområde är begränsat till de angivna stödformerna. Stödformerna räknas upp i 4 §. Beviljande av stöd enligt lagen är beroende av prövning (13 §). Detta innebär att den som omfattas av stödordningen enligt lagen inte automatiskt innehar en rätt till stöd. Lagstiftningen om finansiering av de näringar som regleras har dock beretts med hänsyn till att lagstiftningen är viktig för mottagaren av stödet varför det är motiverat att grunderna för stödsystemet regleras genom landskapslag.
3 § Definitioner I paragrafen föreslås de viktigaste definitionerna.
4 § Stödformer I paragrafen räknas de stödformer upp som landskapsstyrelsen kan bevilja enligt lagen. Punkt 1-3 omfattar de stöd som delfinansieras av EU (startstöd, miljöstöd och LFA-kompensationsbidrag) och punkt 4 omfattar investeringsstöd till lantbruksföretaget som finansieras helt av landskapets medel (investeringsstöd).
5 § Allmänna förutsättningar för stöd I paragrafen föreslås allmänna förutsättningar om stödtagare och övriga förutsättningar för beviljande av stöd. För samtliga stöd krävs att jordbrukaren besitter en gårdsbruksenhet på Åland och är bosatt i landskapet. Med besittning avses att sökande skall besitta en lantbrukslägenhet i egenskap av ägare eller arrendator med skriftligt arrendekontrakt eller annan åtkomsthandling. Gör makar en gemensam investering räcker det att en av makarna uppfyller förutsättningarna för stöd. Deltar båda makarna i lantbruket eller om den som inte uppfyller kraven för stöd till lantbruket är ägare av stomfastigheten skall båda makarna ansöka om stöd. När det gäller startstöd och investeringsstöd ställer landsbygdsförordningen krav på att lantbruksföretaget kan visas vara ekonomiskt livskraftigt. Vad som avses med ekonomisk livskraft regleras närmare genom landskapsförordning. Vid bedömningen av ändamålsenligheten med att bevilja investeringsstöd och startstöd, förutsätts att stödtagaren bor på lantbrukslägenhetens driftscentrum eller på ett sådant avstånd därifrån så att företaget blir lämpligt skött bl.a. med hänsyn till bestämmelserna i djurskyddslagen för landskapet Åland (95/1998).
6 § Finansiering från Europeiska gemenskapen Medel från EU för utveckling av landsbygden finansieras för de stödåtgärder som tillämpas i landskapet från garantisektionen vid jordbruksfonden (artikel 35 i landsbygdsförordningen). Jord- och skogsbruksministeriet (JSM) är det ackrediterade utbetalningsställe som avses i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, genom vilket de stöd som finansieras genom garantisektionen vid jordbruksfonden betalas och som svarar för förvaltningen och kontrollen av dem. Kommissionen har ansett att Finland bör hålla sig till ett enda utbetalningsställe. Verkställigheten av EG:s jordbrukspolitik ankommer för Ålands del, dels på landskapstyrelsen och dels på JSM. Landskapstyrelsen skickar rapporter över verkställda utbetalningar till JSM. JSM i sin tur tillställer kommissionen uppgifterna om bokföringen och förvaltningen av medel från garantisektionen.
7 § Programplanering Det är landskapsstyrelsen som utarbetar landsbygdsutvecklingsprogrammet i landskapet och ser till att det genomförs och följs upp.
8 § Behörig myndighet EG-rätten kräver att medlemsstaten utser en behörig myndighet. I landskapet är det landskapsstyrelsen som är den behöriga myndigheten som avses i EG:s rättsakter om den gemensamma jordbrukspolitiken. Bestämmelsen har tagits in i förslaget från 2 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken (55/1995) inom EG.
2 kap. Stöd som delfinansieras av EU
9 § Allmänt I landsbygdsutvecklingsprogrammet ingår tre utvalda stödåtgärder som delfinansieras av EU, startstöd, miljöstöd och LFA-kompensationsbidrag i enlighet med artikel 8, 20 och 22 i landsbygdsförordningen. Stödet består av ett direkt bidrag som finansieras till viss del av gemenskapen och till viss del av landskapet. När det gäller startstödet kan landskapet som ett komplement till bidraget bevilja en räntesubvention på banklån som tagits för att finansiera kostnaderna för jordbrukarens första etablering. Enligt paragrafen tillämpas lagen både på gemenskapens medfinansiering och på den nationella medfinansieringen. Bestämmelsen säkerställer en enhetlig användning av gemenskapens stödandel och den nationella stödandelen.
10 § Startstöd, LFA-kompensationsbidrag, miljöstöd Startstödet regleras i kapitel II landsbygdsförordningen. I artikel 8 anges de villkor som krävs för att stödet skall beviljas enligt EG-rätten. Enligt artikel 8 krävs att det skall vara jordbrukarens första etablering, att jordbrukaren skall vara under 40 år samt ha tillräcklig yrkeskunskap och yrkesskicklighet. Krav ställs också på att jordbruksföretaget skall vara ekonomiskt livskraftigt och uppfylla minimikrav för miljö, hygien och djurens välfärd. Det krävs också att jordbrukaren skall vara ansvarig för företaget. Även högsta tillåtna stödbelopp anges i förordningen. Landsbygdsförordningen utgör ramen för stöden, medan det är medlemsstaterna själva som bestämmer de närmare villkoren. Utöver de krav som ställs av EG-rätten skall sökande enligt landsbygdsutvecklingsprogrammet uppfylla vissa krav på boende, ha en viss del av sin inkomst från jordbruket och förbinda sig att bedriva jordbruk enligt villkoren för stödet i minst sex år efter att stödet beviljats. I landsbygdsutvecklingsprogrammet preciseras också gemenskapens kriterier som uppställts i artikel 8 i landsbygdsförordningen.
LFA-kompensationsbidraget regleras i kapitel V i landsbygdsförordningen. Landskapet är ett sådant mindre gynnat område med särskilda svårigheter som avses i artikel 20 i landsbygdsförordningen. Med stöd av artikel 20 görs utbetalningar av stöden i landskapet. LFA-stödet kan beviljas jordbrukare som uppfyller gemenskapens krav i artikel 14 i landsbygdsförordningen. I artikeln ställs vissa krav på att jordbrukaren skall bruka en minsta fastställd areal, förbinda sig att fortsätta med jordbruksverksamhet i minst fem år efter den första utbetalningen samt följa god jordbrukarsed. I landsbygdsutvecklingsprogrammet preciseras landsbygdsförordningens kriterier.
Miljöstödet regleras i kapitel VI i landsbygdsförordningen. Med stöd av artikel 22 i landsbygdsförordningen utbetalas miljöstöd i landskapet. Stödet kan beviljas en jordbrukare som enligt artikel 23 i förordningen åtar sig att under minst fem år bedriva miljövänligt jordbruk. Åtagandet skall sträcka sig utöver normal tillämpning av god jordbrukarsed. Miljöstödet beräknas på grundval av inkomstbortfall och extrakostnader till följd av åtagandet samt behovet av stimulansåtgärder. I landsbygdsutvecklingsprogrammet preciseras landsbygdsförordningens kriterier.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för landskapstyrelsen att utfärda landskapsförordning. För att stöden skall kunna tillämpas i landskapet krävs att landskapsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om villkoren för stödet, stödbelopp och genomförande av stödsystemet genom landskapsförordning. I landskapet har under den nuvarande programperioden 2000-2006 närmare bestämmelser utfärdats genom landskapsförordning om startstöd till unga jordbrukare (45/2001) och landskapsförordning om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag (17/2000).
3 kap. Stöd som finansieras nationellt
11 § Allmänt Med stöd av artikel 51 i landsbygdsförordningen och inom ramen för förordningen har landskapet utarbetat stödordningen för det nationella investeringsstödet. Investeringsstödet beviljas för investeringar i lantbruksföretag i enlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (2000/C28/02). Stöd kan beviljas för investeringar i lantbruksföretag, diversifiering av jordbruket och verksamheter i nära samband med jordbruket och miljöskydd i samband med jordbruk och bevarande av landskapet samt förbättrande av djurens välfärd. Investeringsstödet har utarbetats inom ramen för landsbygdsförordningen och gemenskapens riktlinjer för statligts stöd inom jordbrukssektorn (enligt punkt 4.1 (förutom 4.1.2.2 och 4.1.2.3) om stöd till investeringar och punkt 4.3 om stöd till investeringar för att främja diversifiering av jordbruksverksamhet).
12 § Investeringsstöd Investeringsstödet beviljas för investeringar i lantbruksföretag i enlighet med artikel 51 i landsbygdsförordningen och gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn. För att beviljas stöd enligt riktlinjerna skall lantbruksföretaget visas vara ekonomiskt livskraftigt och att företaget uppfyller minimikrav för miljö, hygien och djurens välfärd samt att jordbrukaren skall ha tillräcklig yrkesskicklighet eller yrkeskunskap. I 2 mom. föreslås att landskapsstyrelsen ges en rätt att behovspröva investeringsprojekten. Stödnivån kan prövas vid varje investering. I 3 mom. föreslås att landskapsstyrelsen bemyndigas att utfärda närmare bestämmelser genom landskapsförordning.
4 kap. Administrativa bestämmelser
13 § Ansökan I paragrafen regleras ansökan om stöd och om utbetalning av stöd. Ansökan skall lämnas till landskapsstyrelsen.
14 § Gårdsbrukskommission Bestämmelsen om gårdsbrukskommissionen har tagits med i förslaget från 8 § gårdsbrukslagen. I paragrafen framgår gårdsbrukskommissionens uppgifter. Kommissionen har till uppgift att vara rådgivande till landskapsstyrelsen när beslut fattas om räntstödslån och investeringsstöd som beviljas av landskapets medel. Den tillsätts för två år i sänder av landskapsstyrelsen. Kommissionen består av fem ledamöter och två suppleanter. Två ledamöter och en suppleant tillsätts på förslag av Ålands producentförbund och tre ledamöter och en suppleant representerar de politiska partierna i landskapsstyrelsen. Ledamöterna skall omfattas av tystnadsplikten i 17 § tjänstemannalagen (61/1987).
5 kap. Särskilda bestämmelser
15 § Övervakning I paragrafen finns allmänna bestämmelser om övervakning av stöd som beviljats enligt lagen. Det är landskapsstyrelsen som är ansvarig för att övervakningen sker på ett ändamålsenligt sätt. För närvarande regleras övervakningen av det nationella investeringsstödet enligt 16 § landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti (50/1988). Lagen är subsidiär. Bestämmelser om övervakning av stöd som delfinansieras av EU finns för närvarande i 3 och 4 §§ landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU (55/1995) samt i EG-förordningar. För att få ett enhetligt system föreslås en enda bestämmelse om övervakning av stöden i 16 § som skall gälla både stöd som finansieras nationellt och stöd som delfinansieras av EU. I 1 mom. föreskrivs en allmän bestämmelse om övervakningen.
I 2 mom. hänvisas till de aktuella EG-förordningarna. De aktuella EG-förordningarna som styr kontrollen av de stöd som delfinansieras av EU är rådets förordning (EEG) nr 3508/92, rådets förordning (EG) nr 445/2002 och kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001. I enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de transaktioner som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) verkligen äger rum och att de genomförs korrekt, förhindra och ingripa mot oegentligheter samt indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet. EG-rätten kräver i enlighet med detta att medlemsstaterna har ett effektivt övervakningssystem där stödtagaren kontrolleras både genom administrativa kontroller och genom kontroller på plats. Kontroll på plats i form av inspektioner föreslås närmare reglerad i förslagets 17 §. Bl.a. skall kontroller på plats varje år omfatta minst fem procent av stödmottagarna. De administrativa kontrollerna skall vara fullständiga och innefatta dubbelkontroll, bl.a. i alla tillämpliga fall mot uppgifterna i det integrerade systemet för administration och kontroll av de arealer och de husdjur som omfattas av stödåtgärder, för att undvika alla oberättigade stödutbetalningar. Enligt paragrafens 3 mom. har landskapsstyrelsen i samband med kontroll rätt att granska skatteuppgifter enligt 4 § lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (FFS 1336/1992). Bestämmelsen i 4 § innebär att då det beror på den inkomst som sökanden eller dennes make eller delägaren i ett dödsbo eller en sammanslutning har eller på storleken av sökandens lägenhet eller boskap eller på någon annan omständighet som ligger till grund för fastställandet av stödet om stöd skall beviljas, skall skattebyrån utan avgift lämna landskapsstyrelsen behövliga uppgifter ur beskattningshandlingarna.
16 § Övervakning inom kreditinrättning Enligt paragrafen skall kreditinrättning meddela landskapsstyrelsen om räntestödslånet sägs upp eller om den erfar betalningsstörningar eller liknande. Kreditinrättning skall också på begäran utlämna uppgifter som behövs för att landskapsstyrelsen skall kunna utreda om sökande varit i behov av stöd eller inte.
17 § Inspektionsrätt I 17 § regleras landskapsstyrelsens rätt att utföra inspektioner hos stödtagaren i anslutning till att stöd beviljas, utbetalas och används enligt lagen. Enligt 2 mom. är stödtagaren skyldig att visa handlingar och även i övrigt bistå vid inspektionerna. Skyldigheten att bistå gäller dock inte situationer där stödtagaren skulle bli tvungen att vittna mot sig själv (21 § grundlagen, en av de rättsskyddsgarantier som hör till en rättvis rättegång och god förvaltning, GrUU 19/200 och GrUU 46/2001). I 2 mom. regleras även inspektionsrättens omfattning. Inspektionsrätten i 17 § avser även kommissionens inspektörer som kan utföra kontroller på plats hos medlemsstaten (artikel 38 punkt 2 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna).
18 § Erhållande, utlämnande och hemlighållande av uppgifter För att övervakningen skall kunna skötas effektivt krävs att landskapsstyrelsen har möjlighet att få tillgång till de uppgifter som nämns i paragrafen samt kan överlåta dem till gemenskapens institutioner. Bestämmelsen gäller både stöd som delfinansieras av EU och stöd som finansieras av landskapet.
19 § Återkrav av stöd hos stödtagaren I paragrafen finns bestämmelser om återbetalning av stöd som beviljats ur EU:s eller landskapets medel. Genom medlemskapet i Europeiska gemenskapen har finansieringen av jordbruksstöd delats i två delar på så sätt att en del jordbruksstöd är helt och hållet nationellt finansierade medan en del delfinansieras av EU. Ett viktigt led inom betalningen av jordbruksstöd är möjligheten att återkräva stöd som har betalats utan grund eller till ett för högt belopp. För närvarande baserar sig återkravet av stöd på två alternativa normuppsättningar. Det avgörande för vilka normer som tillämpas är jordbruksstödens finansieringskälla. På återkrav av jordbruksstöd finansierade av nationella medel tillämpas 17 § landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti (50/1988). På återkrav av jordbruksstöd som finansieras med EU:s medel tillämpas artikel 49 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 och 11 § i landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995). Dessa rättsakter tillämpas parallellt vid återkrav av stöd. Eftersom bestämmelserna om återkrav regleras på flera ställen finns ett behov av att förenhetliga bestämmelserna. I denna paragraf föreslås en enda bestämmelse som ska reglera återkravet både av stöd som finansieras av landskapet och stöd som delfinansieras av EU.
I paragrafens 1 mom. föreslås en allmän bestämmelse om att stöd skall återkrävas om det har använts för annat ändamål än för vilket det beviljats eller om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som väsentligen inverkat på att stödet beviljats eller utbetalats eller stödtagaren hemlighållit omständigheter som inverkat på beslutet om beviljande. 2 mom. hänvisar till de aktuella EG-förordningarna, rådets förordning 3508/92 och kommissionens förordning 2419/2001.
I paragrafens 4 mom. föreslås att om belopp som skall återbetalas inte betalas frivilligt skall indrivning ske i den ordning som anges i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). En hänvisning till utsökningsbestämmelserna i riket underlättar förfarandet i landskapet. Bestämmelsen om indrivning av återkrävda belopp är enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur och har med stöd av självstyrelselagens 19 § 3 mom. kunnat tas med i lagen.
20 § Tilläggsbetalning Paragrafen innehåller en bestämmelse om rättelse vid utbetalning av ett mindre belopp än sökande borde fått. Beror detta på uppenbara skriv- eller räknefel vid registrering hos landskapsstyrelsen skall en tilläggsbetalning göras till sökanden.
21 § Ränta och dröjsmålsränta på belopp som skall återbetalas avseende nationellt finansierat stöd I 21 § föreslås ränta och dröjsmålsränta på återkrävt nationellt finansierat stöd reglerad.
För närvarande regleras ränta och dröjsmålsränta på belopp som skall återbetalas och som betalats av landskapets medel genom 17 och 18 §§ landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti (50/1988). För att få ett enhetligt system föreslås i denna paragraf en enda bestämmelse som reglerar detta. När bidrag och räntestöd som betalats av landskapets medel enligt denna lag återkrävs kan landskapsstyrelsen kräva att en årlig ränta betalas på det återkrävda beloppet. Vid dröjsmål med återbetalning av återkrävda bidrag och räntestöd skall på det försenade beloppet betalas dröjsmålsränta enligt rikets räntelag (FFS 633/1982). Med nationellt finansierat stöd avses investeringsstödet och det kompletterande räntestödet till startstödet. Enligt 4 § 1 mom. i räntelagen skall gäldenären vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den referensränta som anges i lagens 12 §. Enligt finansministeriets meddelande om fastställd referensränta och dröjsmålsränta (FFS 1186/2001) är referensräntan fyra procent per år och dröjsmålsräntan 11 procent per år från och med den 1 januari 2002. Enligt 3 § 2 mom. räntelagen (FFS 633/1982, ändrad genom FFS 340/2002) skall gäldenären betala en årlig ränta som svarar mot den i lagens 12 § avsedda referensräntan som gäller vid tidpunkten i fråga, vilken enligt ovan är fyra procent.
Enligt landskapsstyrelsens beslut om investeringsstödet, från den 30 november 2000, skall dröjsmålsränta på bidrag eller utbetalt räntestöd som återkrävs, betalas enligt rikets räntelag (FFS 633/1982).
22 § Ränta på belopp som skall återbetalas avseende stöd som delfinansieras av EU Om en felaktig utbetalning har gjorts av stöd som delfinansieras av EU, skall jordbrukaren betala tillbaka beloppet jämte ränta enligt kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001. Enligt artikel 49 punkt 2 i förordningen får medlemsstaten besluta att en felaktig utbetalning skall krävas tillbaka genom att beloppet dras av från förskott eller utbetalningar till den berörde jordbrukaren. Räntesatsen skall beräknas enligt bestämmelser i nationell rätt och den skall inte vara lägre än den räntesats som tillämpas när belopp krävs tillbaka enligt nationell rätt. Enligt 21 § föreslås att det nationella investeringsstödet knyts till 3 § räntelagen. För närvarande är räntan på återkrävt belopp fyra procent enligt 3 § räntelagen. Det föreslås att även räntan för de delfinansierade stöden följer räntelagen. Beror den felaktiga utbetalningen på landskapsstyrelsen krävs dock inte att stödtagaren betalar ränta på det återkrävda beloppet.
23 § Stödtagarens anmälningsskyldighet och förhandsbesked I 1 mom. föreslås en bestämmelse om stödtagarens anmälningsskyldighet. Detta för att landskapsstyrelsen skall kunna övervaka beviljandet och bibehållandet av stöd i enlighet med EG-bestämmelserna och landskapets bestämmelser.
Innan nya planer genomförs finns ibland ett behov för jordbrukaren att i förväg få bindande uppgifter om hur en planerad åtgärd påverkar beviljade bidrag och räntestödslån. I 2 mom. föreslås därför att en stödtagare på begäran skall kunna meddelas ett bindande förhandsbesked. Förhandsbesked kan inte meddelas om ansökan i ärendet är anhängigt eller om landskapsstyrelsen redan tidigare avgjort ärendet.
24 § Överföring av räntestödslån Enligt paragrafen måste landskapsstyrelsens tillstånd inhämtas vid överföring av räntestödslån mellan två kreditinrättningar. Bägge kreditinrättningarna skall samtycka till överföringen. Detsamma gäller om räntestödslånet överförs till annan lantbrukare.
25 § Ränta på räntestödslån Den ränta en kreditinrättning tillgodoräknar sig för räntestödslån får inte vara högre än den ränta som kreditinrättningen vid tidpunkten allmänt tillämpar på lån som beviljas för motsvarande ändamål. Bestämmelsen innebär att landskapsstyrelsen skall kunna låta bli att godkänna ett lån som räntestödslån om den totala räntan på lånet avviker från den ränta som en bank i allmänhet tillämpar på liknande lån. Genom regleringen vill man undvika att kreditinrättning tar ut högre ränta än vad den behöver för räntestödslånen.
26-27 §§ Påföljdsbestämmelser Brott mot bestämmelser om tystnadsplikt och brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt artikel 64 i kommissionens förordning (EG) nr 445/2002 om tillämpningsföreskrifter för landsbygdsförordningen skall medlemsstaterna föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelser i landsbygdsförordningen. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessutom skall medlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att se till att påföljdsbestämmelserna tillämpas. De föreslagna bestämmelserna har tagits in i lagen från landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG och överensstämmer med den lagens 9 och 10 §§.
28 § Närmare bestämmelser Paragrafen innehåller bemyndigande för landskapsstyrelsen att utfärda bestämmelser genom landskapsförordning. I EG-förordningarna har det i allmänhet överlåtits på medlemsstaterna att bestämma bl.a. vilka nationella förfaringssätt som skall iakttas när EG-förordningarna verkställs och hur stödåtgärderna som avses i förordningarna skall genomföras i praktiken.
29 § Besvär över landskapsstyrelsens beslut
30 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Genom lagförslaget kommer följande lagar att upphävas: landskapslagen om främjande av gårdsbruk (54/1978), landskapslagen om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter (76/1977) landskapslag om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995), landskapslagen om avträdelsestöd (77/1974), landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av vissa i riket gällande författningar rörande styrning och balansering av lantbruksproduktion (74/1978), landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om fjäderfäavel samt kläckning och uppfödning av fjäderfä (29/1980) samt landskapslagen om avträdelsevederlag (77/1974). Lagarna skall dock tillämpas på stöd som sökts före den föreslagna lagen trätt i kraft.
Även om landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG upphävs när denna lag träder i kraft, skall dock de landskapsförordningar som utfärdats med stöd av lagen fortsätta att gälla. Detta gäller landskapsförordningen om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag (17/2000) och landskapsförordningen om startstöd till unga jordbrukare (45/2001).
Lagtext
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om finansiering av landsbygdsnäringar
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att utveckla landsbygden, att främja näringsverksamheten på landsbygden och att göra den mångsidigare, att främja ett hållbart nyttjande och en ökad miljöanpassning samt att förbättra gårdsbrukets struktur och verksamhet.
Denna lag tillämpas inom ramarna för Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik samt dess regional- och strukturpolitik.
I samband med åtgärder enligt denna lag skall särskild vikt fästas vid att bibehålla arbetsplatser på landsbygden och i skärgården, att arbeta för ett öppet landskap samt en ökad miljöhänsyn.
2 §
Lagens tillämpningsområde
Med stöd av denna lag kan inom ramen för det anslag som anvisats i landskapets budget samt det anslag som anvisats av Europeiska unionen (EU), stöd till utveckling av landsbygden beviljas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, nedan landsbygdsförordningen.
För att uppnå de mål som anges i 1 § är det möjligt att använda såväl nationella stödsystem som sådana stödsystem som delvis finansieras med medel från EU.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) gårdsbruk, jordbruk och skogsbruk,
2) jordbruk, odling av åkergrödor, växthusproduktion, trädgårdsodling, odling av grönsaker på friland, odling av frukt och bär, djurhållning och biodling,
3) lantbruk, jordbruk, turism, skogsbruk, hantverk, annat kustnära fiske än fiske med drivgarn eller trålfiske, vattenbruk samt småskalig livsmedelsförädling av jordbrukets produkter samt annan produktionsverksamhet som gäller produkter som nämns i bilaga I fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget),
4) gårdsbruksenhet, för gårdsbruk använd driftsenhet som består av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar som har samma ägare,
5) kreditinrättning, affärsbank, andelsbank, sparbank och försäkringsbolag,
6) landsbygdsutvecklingsprogram, ett i artikel 44 i landsbygdsförordningen avsett programdokument som gäller utvecklande av landsbygden och som godkänts av kommissionen.
7) investeringsstöd till lantbruket, en av landskapet finansierad stödordning som gäller landsbygdens utveckling och som godkänts av kommissionen samt
8) jordbruksfonden, Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket till utveckling av landsbygden (EUGFJ)
4 §
Stödformer
Följande stödformer kan beviljas enligt denna lag:
1) startstöd till unga jordbrukare (startstöd),
2) stöd till jordbruk i mindre gynnade områden (LFA-kompensationsbidrag),
3) stöd för miljövänligt jordbruk (miljöstöd) samt
4) investeringsstöd till lantbruket (investeringsstöd).
5 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
Stöd kan beviljas fysiska personer, privaträttsliga och offentligrättsliga sammanslutningar och stiftelser. Stöd kan också beviljas de ovan nämnda gemensamt.
För att stöd skall kunna beviljas förutsätts att den sökande besitter en gårdsbruksenhet i landskapet, är bosatt i landskapet och iakttar de krav på miljö, hygien och djurskydd som bestäms i gemenskaps- och landskapslagstiftningen.
Startstöd och investeringsstöd kan beviljas ett sådant lantbruksföretag som kan visas vara ekonomiskt livskraftigt, främjar landsbygdsnäringarnas verksamhetsbetingelser och som med beaktande av syftena i denna lag kan anses vara sådant att det är ändamålsenligt att stödja det.
6 §
Finansiering från Europeiska gemenskapen
De stöd som delfinansieras av EU enligt denna lag, finansieras med medel från garantisektionen vid jordbruksfonden.
Vid förvaltning av medel från garantisektionen vid jordbruksfonden iakttas vad som bestäms i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den om utbetalningsenheter och förvaltningen av medel.
7 §
Programplanering
Landskapsstyrelsen utarbetar program till utveckling av landsbygden samt ansvarar för genomförandet och uppföljningen av det.
8 §
Behörig myndighet
Den allmänna verkställigheten enligt denna lag ankommer på landskapsstyrelsen.
Inom landskapets behörighetsområde är landskapsstyrelsen den behöriga myndighet som avses i EG:s rättsakter om den gemensamma jordbrukspolitiken.
2 kap.
Stöd som delfinansieras av EU
9 §
Allmänt
Vid beviljande av stöd för sådana åtgärder för utveckling av landsbygden som delfinansieras av EU, tillämpas bestämmelserna i denna lag i den mån inte annat följer av Europeiska gemenskapens förordningar eller beslut eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Lagen tillämpas både på gemenskapens medfinansiering och på den nationella medfinansieringen.
I landskapets landsbygdsutvecklingsprogram ingår tre stödåtgärder: startstöd, LFA-kompensationsbidrag och miljöstöd.
Stöd enligt detta kapitel utgår som bidrag. Som ett komplement till startstödets bidragsdel kan ett nationellt finansierat räntestöd beviljas.
10 §
Startstöd, LFA-kompensationsbidrag, miljöstöd
Av de stöd som avses i landsbygdsförordningen kan:
1) startstöd beviljas för att underlätta unga jordbrukares etablering i enlighet med kapitel II i landsbygdsförordningen,
2) LFA-kompensationsbidrag beviljas till jordbrukare i mindre gynnade områden i enlighet med kapitel V i landsbygdsförordningen samt
3) miljöstöd beviljas till jordbrukare som åtar sig att bedriva ett miljövänligt jordbruk i enlighet med kapitel VI i landsbygdsförordningen.
Landskapsstyrelsen svarar för genomförandet av systemet för startstöd, kompensationsbidrag och miljöstöd. Landskapsstyrelsen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om stödbelopp, allmänna villkor för stöden och genomförandet av systemet.
3 kap.
Stöd som finansieras nationellt
11 §
Allmänt
För att uppnå de mål som anges i 1 § kan ett investeringsstöd till lantbruket beviljas av landskapets medel.
Investeringsstöd enligt detta kapitel utgår som ett bidrag och i vissa fall som ett räntestöd för lån som utges av kreditinrättning (räntestödslån). Stöd kan beviljas i form av bidrag för lösöre och byggnadsinvesteringar. För inköp av fastigheter beviljas stödet i form av ett räntestödslån. Räntestöd kan även beviljas som ett komplement till startstödets bidragsdel.
12 §
Investeringsstöd
Investeringsstöd kan beviljas till en jordbrukare för investeringar i lantbruksföretag i enlighet med artikel 51 i landsbygdsförordningen.
Landskapsstyrelsen har rätt att behovspröva investeringsprojekten som avses i detta kapitel. Behovsprövningen utgår från marknadssituationen, kapacitetsbehovet på gården och i omgivningen samt mervärdet och investeringens lönsamhet.
Landskapsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser genom landskapsförordning om villkoren för stödet, stödberättigade åtgärder, stödnivåer, samt kan utfärda närmare bestämmelser om övriga villkor för stöd.
4 kap.
Administrativa bestämmelser
13 §
Ansökan
Ansökan om stöd enligt denna lag prövas av landskapsstyrelsen.
Ansökan om stöd och ansökan om utbetalning av stöd görs på blankett som fastställs av landskapsstyrelsen. Ansökan tillställs landskapsstyrelsen inom angiven tid. Till ansökan bifogas erforderliga bilagor.
14 §
Gårdsbrukskommissionen
Landskapsstyrelsen tillsätter en gårdsbrukskommission för två år i sänder. Kommissionen består av fem ledamöter och två suppleanter. Gårdsbrukskommissionen är rådgivande till landskapsstyrelsen när det gäller beslut avseende räntestödslån och investeringsstöd. Gårdsbrukskommissionen bistår även landskapsstyrelsen vid utvecklande av stödsystemen och ger förslag till förbättring av stödsystem. Medlemmarna i gårdsbrukskommissionen omfattas av tystnadsplikten i tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987).
5 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Övervakning
Landskapsstyrelsen är skyldig att inom sitt behörighetsområde övervaka att villkoren för stöd som beviljats enligt denna lag efterlevs och att de bestämmelser som gäller vid tillämpningen av Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik följs.
För stöd som delfinansieras av EU genomförs kontroller enligt kommissionens förordning (EG) nr 445/2002 om tillämpningsföreskrifter för landsbygdsförordningen om stöd från jordbruksfonden till utveckling av landsbygden. Vid kontrollerna skall i alla tillämpliga fall det integrerade systemet för administration och kontroll tillämpas enligt rådets förordning (EEG) nr 3508/92 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen samt kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 som utfärdats med stöd av den.
Landskapsstyrelsen har rätt att granska skatteuppgifter enligt 4 § lagen om förfarandet vid skötsel av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (FFS 1336/1992).
16 §
Övervakning inom kreditinrättning
Om kreditinrättning säger upp ett räntestödslån, får kännedom om oegentligheter, erfar betalningsstörningar, om stödet inte använts för avsett ändamål, räntestödslån avkortas eller annat av betydelse sker, skall kreditinrättningen meddela detta till landskapsstyrelsen.
Den kreditinrättning som beviljat räntestödslånet skall på begäran ge landskapsstyrelsen sådana uppgifter som är nödvändiga för att utreda om den sökande varit i behov av stöd eller inte.
17 §
Inspektionsrätt
Landskapsstyrelsen har i fråga om stöd enligt denna lag rätt att låta sina tjänstemän utföra inspektioner hos stödtagaren i anslutning till att bidrag och räntestödslån beviljas, utbetalas och används, för att utreda om förutsättningarna för att bevilja och utbetala stöd har funnits och om villkoren för att bevilja och betala stöd har iakttagits.
En stödtagare är skyldig att utan ersättning för landskapsstyrelsen framlägga alla behövliga räkenskaps- och andra handlingar, varmed även avses motsvarande material som framställts eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på motsvarande sätt. Stödtagaren är skyldig att även i övrigt bistå vid inspektionen. Landskapsstyrelsen har rätt att i den omfattning som tillsynsuppgiften förutsätter inspektera stödtagarens husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager, försäljnings- och marknadsföringsutrymmen. Landskapsstyrelsen kontrollerar även övriga omständigheter som är en förutsättning för att stöd skall beviljas och betalas ut.
Bestämmelserna i denna paragraf avser även inspektörer som för samma ändamål är utsedda av EU:s institutioner.
18 §
Erhållande, utlämnade och hemlighållande av uppgifter
På utlämnande och hemlighållande av uppgifter tillämpas landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977), om inte annat följer av denna lag.
Utan hinder av det som bestäms om hemlighållande av uppgifter om enskild rörelse eller yrkesutövning, bokföring eller en enskilds ekonomiska ställning eller uppgifter som getts för beskattningen eller skydd för personuppgifter, har landskapsstyrelsen vid handläggning enligt denna lag rätt att av andra myndigheter erhålla uppgifter om personerna i fråga som behövs för handläggningen av stödärenden enligt denna lag. Rätten att erhålla uppgifter gäller även uppgifter om enskild rörelse och yrkesutövning, bokföring, beskattning eller en enskilds ekonomiska ställning.
Utan hinder av tystnadsplikten har landskapsstyrelsen rätt att till jord- och skogsbruksministeriet lämna sekretessbelagda uppgifter för vidarebefordran till vederbörande institution inom Europeiska gemenskapen som behövs för övervakningen av att Europeiska gemenskapens lagstiftning har iakttagits då ett stöd beviljats med delfinansiering av Europeiska gemenskapen.
19 §
Återkrav av stöd hos stödtagaren
Utbetalning av stöd, bidrag eller räntestöd, enligt denna lag upphör och stödet skall helt eller delvis återkrävas om det har använts för andra ändamål än de för vilka det beviljats eller om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som haft en väsentlig inverkan på att stödet beviljats eller betalats eller om stödtagaren hemlighållit omständigheter som inverkat på beslutet om beviljande. För utbetalning av bidrag gäller också att bidraget helt eller delvis kan återkrävas om villkoren för stödet i övrigt inte iakttagits eller förutsättningarna för beviljandet av bidraget väsentligen har förändrats.
Vid indragning och återkrav av stöd som avses i 2 kapitlet skall iakttas vad som bestämts i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 och kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001.
Landskapsstyrelsen beslutar om återkrav och indragning av de stöd som den beviljat. Stöd skall återkrävas inom en skälig tid med beaktande av grunden för återkravet och personens betalningsförmåga. Stöd som delfinansieras av EU får inte återkrävas efter att tio år har förflutit från utbetalningen av den sista stödposten. Ett belopp som utan ränta uppgår till högst 50 euro eller mindre per stödansökan återkrävs dock inte.
Återkravet får verkställas i den ordning som stadgas för indrivning av skatter i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). Återkravet kan även verkställas på så sätt att från stöd enligt denna lag som landskapsstyrelsen senare betalar till sökanden avdras det belopp som skall återkrävas.
En kreditinrättning kan säga upp ett räntestödslån till omedelbar återbetalning, om det har beslutats att räntestödet skall dras in på de grunder som nämns i 1 mom.
Landskapsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser genom landskapsförordning om återkrav.
20 §
Tilläggsbetalning
Har någon fått stöd till ett mindre belopp än denne borde ha fått på grund av uppenbara skriv- eller räknefel eller andra motsvarade fel vid registrering hos landskapsstyrelsen skall en tilläggsbetalning göras utan dröjsmål.
21 §
Ränta och dröjsmålsränta på belopp som skall återbetalas avseende nationellt finansierat stöd
Landskapsstyrelsen kan bestämma att den som skall återbetala bidrag och räntestöd som finansieras nationellt skall betala en årlig ränta på det återkrävda stödbeloppet enligt 3 § räntelagen (FFS 633/1982) från den dag grunden för återkravet uppstår tills dess att återbetalningen görs.
Vid dröjsmål med återbetalning av bidrag och räntestöd som återkrävs skall stödtagaren betala årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § räntelagen, från den dag beloppet återkrävs till den dag stödet återbetalats.
22 §
Ränta på belopp som skall återbetalas avseende stöd som delfinansieras av EU
På bidrag som delfinansieras av EU och som återkrävs skall ränta betalas i enlighet med kommissionens förordning 2419/2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92. På det återkrävda beloppet skall en årlig ränta betalas i enlighet med 3 § räntelagen (FFS 633/1982). Beror den oberättigade utbetalningen på landskapsstyrelsen uppbärs ingen ränta.
23 §
Stödtagarens anmälningsskyldighet och ansökan om förhandsbesked
En stödtagare skall omedelbart underrätta landskapsstyrelsen om sådana förändringar som kan orsaka återkrav eller indragning av stödet eller uppsägning av ett räntestödslån.
Stödtagaren kan på ansökan meddelas ett bindande beslut om en åtgärd orsakar en påföljd enligt 1 mom. eller inte. I ansökan skall framgå den fråga i vilken förhandsbesked söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet. Beslut meddelas inte om ansökan i ärendet är anhängigt eller om landskapsstyrelsen har avgjort ärendet.
Beslut om ändring meddelas av landskapsstyrelsen.
24 §
Överföring av räntestödslån
Räntestödslån kan överföras mellan kreditinrättningar och till annan jordbrukare med tillstånd av landskapsstyrelsen.
25 §
Ränta på räntestödslån
Den ränta kreditinrättning uppbär för räntestödslån får vara högst lika stor som den ränta vilken kreditinrättningen vid ifrågavarande tidpunkt allmänt tillämpar på lån som beviljats för liknande ändamål.
26 §
Brott mot bestämmelser om tystnadsplikten
Den som brutit mot bestämmelser om tystnadsplikt som följer av EG:s rättsakter och av kompletterande föreskrifter till dessa skall för brott mot bestämmelser om tystnadsplikt dömas till böter.
27 §
Brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) försummar sin plikt att bistå vid kontroll eller att ge sådana upplysningar om sitt jordbruk som kontrollen förutsätter,
2) försummar att lämna uppgifter eller lämnar oriktiga uppgifter eller
3) på annat sätt bryter mot bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken skall för brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken dömas till böter.
28 §
Närmare bestämmelser
Landskapsstyrelsen utfärdar vid behov inom sitt behörighetsområde närmare bestämmelser genom landskapsförordning om de angelägenheter som enligt Europeiska gemenskapens förordningar har överförts på medlemsstaten att bestämma.
Landskapsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser genom landskapsförordning om de godtagbara kostnaderna för åtgärder som stöds, de maximala totalinvesteringar som stöds, om tiden för genomförandet av projekt och åtgärder, överföring av stöd samt om hur behövliga likviditets och lönsamhetskalkyler samt andra kalkyler och utvecklingsplaner för landsbygdsföretag skall göras upp.
29 §
Besvär
Besvär över lagligheten av landskapsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
6 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
30 §
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den . Genom denna lag upphävs landskapslagen om främjande av gårdsbruk (54/1978), landskapslagen om räntestödslån för lagerutrymmen för lantbruksprodukter (76/1977), landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995), landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av vissa i riket gällande författningar rörande styrning och balansering av lantbruksproduktion (74/1978), landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om fjäderfäavel samt kläckning och uppfödning av fjäderfä (29/1980) samt landskapslagen om avträdelsevederlag (77/1974). Stöd som före denna lags ikraftträdande sökts enligt nämnda lagar skall prövas och avgöras enligt dessa.
Landskapsförordningen om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag (17/2000) och landskapsförordningen om startstöd till unga jordbrukare (45/2001,) som utfärdats med stöd av 8 § landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995) skall fortsätta att gälla tills annorlunda beslutas med stöd av denna lag.
| Mariehamn den 28 november 2002 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Ritva Sarin Grufberg |