Framställning 5/2004-2005
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 5/2004-2005 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2005-03-03 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av lagstiftning om vattenkvalitet
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland ändras med beaktande av EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, i framställningen också kallat vattendirektivet. Syftet med bestämmelserna är att bevara och förbättra vattenmiljön. Målet är att ytvatten skall ha en god ekologisk och kemisk kvalitet samt grundvatten goda kvantitativa och kemiska egenskaper.
Enligt förslaget skall yt- och grundvattens särdrag, kvalitet, följder av mänsklig verksamhet samt mål och åtgärder redovisas i en förvaltningsplan. Med ytvatten avses här allt vatten på markytan, i sjöar, vattendrag och hav. Åtgärder för att trygga uppnåendet eller bevarandet av god vattenkvalitet skall fastställas av landskapsregeringen i ett åtgärdsprogram. I vattendirektivet anges ramar för hur dessa dokument skall beredas och vad de skall omfatta. Allmänheten skall informeras om planer och program, uppmuntras att ta del av dem och att lämna synpunkter. Vad som slutligen skall ingå i ett åtgärdsprogram avses fastställt genom ett politiskt beslut.
Begreppet god vattenkvalitet föreslås få en tydlig avgränsning, samtidigt som det blir ett övergripande mål att uppnå och bevara. Vattendirektivet ger anvisningar om hur klassificering skall gå till enligt vilka god vattenkvalitet skall bestämmas. Av förvaltningsplan skall bl.a. framgå klassificeringsresultat, till grund för att nå sådana närmare vattenkvalitetsmål som fastställs i åtgärdsprogram.
Frågor om övervakning av vattenkvalitet föreslås tydligjord såsom skild från tillsyn. Även om uppgifterna tangerar varandra samt rör provtagning och kontroll av vattenkvalitet är övervakning i grunden kunskapssamlande medan tillsyn i grunden sker som uppföljning av att olika aktörer efterlever lagens bestämmelser.
INNEHÅLL
1.1 Vattensituationen i Europa
1.2 Vattensituationen i landskapet
1.4 Landskapets vattenlagstiftning
1.5 Vattenkvalitetskrav i lagen och direktivet
1.6 Andra bestämmelser av betydelse för vattenkvaliteten i landskapet
1. Ändring av vattenlagen för landskapet Åland
2. Ändring av landskapslagarna om allmänna vatten- och avloppsverk respektive om avloppsvattenavgift
3. Ändring av landskapslagen om hälsovården
L A N D S K A P S L A G om ändring av vattenlagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 13 § landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk
L A N D S K A P S L A G om ändring av 5 § landskapslagen om avloppsvattenavgift
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om hälsovården
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Vattensituationen i Europa
En god vattenkvalitet är inte en kommersiell produkt som andra utan främst ett arv att förvalta. I Europa är tillgången till vatten med hushålls- och bevattningsvattenkvalitet ojämn i tid och rum. Sammantaget bedöms vattensituationen vara ansträngd, även om det statistiskt sett kan anses finnas mer än tillräckligt. Omkring 140 miljoner människor lever i områden där grundvatten överutnyttjas eller är på väg att överutnyttjas. Svårigheter finns i synnerhet i medelhavsområdet, där restriktioner förekommer av vattenförbrukningen. Användningen av tillgängligt hushålls- och bevattningsvatten varierar mycket. Generellt inom Europa förbrukar
- industri- och energiproduktion cirka 52 procent, varav 14 procent går till industrin och 38 procent till kraftgeneration inberäknat kylvatten,
- jordbruk drygt 30 procent främst för bevattning; i sydeuropa dock ända upp till 80 procent samt
- hushåll cirka 18 procent.
De mest förorenade floderna och kustvattnen har under de senaste decennierna blivit något renare som följd av bättre avloppsrening. Detta gäller främst tillförsel och halter av fosfor och organiskt material. Halterna av kväve är fortfarande höga i många områden, särskilt i närheten av flodmynningar och större städer. Trots detta är omkring 20 procent av allt ytvatten inom gemenskapen allvarligt hotade av föroreningar. Fortsatt övergöds floder, sjöar, dammar, kust- och havsvatten. Intensitet och frekvens i onormala algblomningar ökar, vilket leder till oönskade förändringar i kustvattnens växt- och djurliv. Cirka 10 procent av Europas kustbadvatten och 28 procent av badstränderna i inlandet uppfyller inte badvattendirektivets (76/160/EEG) krav, trots att direktivet funnits sedan år 1976. Två tredjedelar av länderna i Europa är till mer än 80 procent beroende av ytvattenkällor för sin färskvattenförsörjning. EU-länderna hämtar i genomsnitt 65 procent av sitt dricksvatten från grundvattentäkter. I flera regioner är grundvattnet förorenat av nitrat, bekämpningsmedel, tungmetaller, kolväten och klorerade kolväten.
1.2 Vattensituationen i landskapet
Allmänt
Ytvatten i hav och sjöar förändras både naturligt och till följd av mänsklig påverkan. Naturliga förändringar sker exempelvis till näringsrikare tillstånd med åtföljande ändringar i flora och fauna. Det finns sannolikt ingen vattenförekomst som är fullständigt opåverkad av mänsklig verksamhet. Det är omfattningen av mänsklig påverkan och dess följder för miljön som har betydelse. Vid granskning av enskilda verksamheters betydenhet måste också beaktas bakgrundsbelastning exempelvis till följd av luftdeposition och vattenströmmar. Lokalt där grundvattenuttag sker kan finnas risk för att grundvattenmagasin överutnyttjas vilket kan leda till sjunkande grundvattennivå och saltvatteninträngning. Dessutom kan läckage till grundvatten ske från olika slag av markanvändning, såsom från avloppsinfiltration och jordbruk.
Det största vattenföroreningsproblemet i landskapet rör eutrofiering av ytvattenområden, eller s.k. övergödning. Såväl omgivande havsområden som flertalet sötvatten är naturligt näringsfattiga. Eutrofiering sker som följd av att vattenområdena belastas med mer näring i form av kväve och fosfor än vad de förmår ta emot utan stora avvikelser från naturtillståndet. Det kan således också ske genom naturliga eutrofieringsprocesser. Mänsklig aktivitet såsom utsläpp från fiskodling, jordbruk, bosättning samt diffusa luftföroreningar har stor betydelse för dessa processer.
Totalbelastningen av kväve och fosfor på åländska vattenområden från landbaserade källor inklusive fiskodling, jordbruk och diffus belastning, var som störst i slutet av åttiotalet. Detta främst på grund av påverkan från fiskodlingar.
Den luftburna kvävebelastningen har minskat kraftigt sedan slutet av åttiotalet. Minskningen anses bero på minskade ammoniakutsläpp från jordbruk inom det forna sovjetiska området samt på minskade utsläpp från kommunikationer, energiproduktion och annan industri. Den luftburna fosforbelastningen har varit på en jämförelsevis lägre nivå, endast smärre förändringar har kunna konstateras.
Av totalbelastningen åren 1998 – 2002 stod luftburen deposition för cirka 71 procent av kväve- och cirka 46 procent av fosforbelastningen. I följande tabell redovisas den procentuella fördelningen av belastning från andra än luftburna källor, dvs. direkt från land- och vattenbaserade källor i landskapet under samma tid.
Årlig procentuell fördelning av medelbelastning av kväve och fosfor
från land- och vattenbaserade källor under åren 1998 - 2002
|
| % kväve | % fosfor |
| Mariehamns reningsverk | 8 | 2 |
| landsbygdens reningsverk | 1 | 1 |
| enskilda avlopp | 4 | 8 |
| åkermark | 32 | 9 |
| djurhållning | 0,4 | 1 |
| fiskodling | 31 | 65 |
| övrig mark | 20 | 0,5 |
| industri | 0,5 | 6 |
| övr.(turism, båttrafik m.m.) | 2,8 | 7 |
| Källa: Lr miljöbyrå |
|
|
Fram till åttiotalet höjdes näringshalterna (kväve och fosfor) kraftigt i Östersjön och Bottenhavet. Den främsta orsaken var en fortgående ökning av näringstillförsel från kringliggande jordbruksområden. Eutrofieringen medförde betydande ökning av algblomningar och annan vegetationstillväxt. I Östersjön har näringshalterna under senare år visat tendenser att minska medan nivåerna i Bottenhavet i huvudsak ligger kvar på en åttiotalsnivå. Samtidigt kan konstateras att halterna, särskilt av fosfat, är betydligt högre i Östersjön än i Bottenhavet.
Stigande näringshalter i omgivande havsområden under nittonhundratalet har påverkat vattenkvaliteten i skärgården. Periodvis kan stora vattenmängder inströmma i och igenom skärgården. Strömningsriktningen varierar men domineras av ytströmmar från den näringsrika Östersjön. Där förekommer även västgående strömmar från finska sydkusten med ett ännu högre näringsinnehåll. Detta har i samverkan med lokala källor och atmosfäriskt nedfall medfört att övergödningen i särskilt den östra skärgården steg mycket mellan femtio- och nittiotalen. Ökningen har nu avtagit, även om inga stora förändringar har kunnat iakttas i de långtidsundersökningar som genomförts de senaste åren. Det finns dock tecken som tyder på en fortsatt ökad eutrofiering i landskapets östra skärgård såväl som i angränsande skärgårdsområden i Åboland.
Det finns sjöar som är naturligt näringsrika, näringsfattiga eller har en näringsstatus någonstans däremellan. Det finns således näringsrika sjöar som är förhållandevis opåverkade av mänsklig aktivitet. I de flesta sjöar pågår dessutom en naturlig förändring mot att bli mer näringsrik.
Efter muddring av vattenvägar till havet har problem uppstått i några sjöar, vilka avskilts från havet under nittonhundratalet. Som följd av muddringarna inkom saltvatten med hög densitet, vilket gav upphov till syrefria bottenområden. I vissa fall har dock vattenkvaliteten förbättras efter att dammar anlagts vid sjöarnas inflöden.
Hushållsvatten
I landskapet förbrukas årligen omkring 2 400 000 kubikmeter hushållsvatten samt för bevattning omkring 300 000 kubikmeter annat sötvatten. (En kubikmeter vatten är tusen liter.)
Med hushållsvatten avses vatten med dricksvattenkvalitet, som bl.a. också används i samband med livsmedelsproduktion. Begreppet hushållsvatten överensstämmer i sak med begreppet dricksvatten i artikel 2 i EG-direktivet 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten, och därmed också EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (artikel 2 punkt 37). Drygt tre fjärdedelar av hushållsvattentillgången bedöms finnas i jord och berggrund såsom grundvatten. Hushållsvattenförsörjningen är dock i huvudsak baserad på ytvattentäkter i sjöar. Grundvattenuttag för hushållsvatten sker huvudsakligen från enskilda brunnar.
Den utan jämförelse viktigaste producenten av hushållsvatten i landskapet är det offentligt ägda aktiebolaget Ålands Vatten Ab, som producerar omkring 70 procent av allt hushållsvatten. Bolaget förfogar över ytvattentäkterna Dalkarby träsk, Långsjön och Markusbölefjärden samt är gemensamägt av landskapsregeringen och sju kommuner på fasta Åland (Mariehamn, Jomala, Finström, Lemland, Hammarland, Eckerö och Lumparland). Av övriga vattenföretag är Bocknäs vatten den största producenten.
|
| De största ytvattentäkterna åren 2002 och 2003 (kubikmeter) | |||||||||||
|
|
| Bolag |
|
|
|
|
|
| |||
| År |
| Ålands vatten | Bocknäs vatten | Sundets vatten | Tjenan vatten | Kökar kommun | Totalt |
| |||
| 2002 |
| 1 706 000 | 161 000 | 16 000 | 16 000 | 13 000 | 1 913 000 |
| |||
| 2003 |
| 1 808 000 | 214 000 | 16 000 | 19 000 | 21 000 | 2 078 000 |
| |||
| Källa: Miljöbyrån / ÅSUB |
|
| ||||||||||
Dessutom sker uttag av hushållsvatten från enskilda och gemensamma grundvattentäkter för såväl näringars som permanent- och fritidsboendes behov. Även om underlag saknas för en noggrann beräkning av uttagsmängderna är en rimlig bedömning att det rör sig om närmare 300 000 – 400 000 kubikmeter hushållsvatten årligen, utöver det ovannämnda uttaget av hushållsvatten från ytvattentäkter. Till hushållsändamål räknas också uttag för sjukhusbehov m.m.
För bevattning tas vatten direkt från insjöar, bassänger, brunnar och diken. Av dessa har vatten från brunnar hushållsvattenkvalitet. En god kunskap finns om situationen för insjöar, till följd av den anmälnings- och tillståndsplikt som gäller uttag för bevattning. Årligen får drygt 500 000 kubikmeter vatten tas för bevattning från insjöar. Det faktiska årliga bevattningsuttaget varierar dock men bedöms normalt vara omkring 100 000 – 300 000 kubikmeter från insjöar samt mer än 80 000 kubikmeter från bassänger. Tillförlitliga närmare uppgifter saknas om uttagsmängder från brunnar, bassänger och diken. Sannolikt är uttagen från brunnar och diken totalt sett små vid en jämförelse, även om de lokalt kan vara betydande. Trots att anmälnings- och tillståndsplikt gäller också för grundvattenuttag finns brister i kunskaperna om uttagens totala storlek. Bestämmelser om anmälnings- och tillståndsplikt finns i landskapslagen (2001:30) och landskapsförordningen (2001:35) om miljöskydd och miljötillstånd samt i 6 kap. vattenlagen. Det finns f.n. 25 insjöar för vilka beviljats tillstånd till vattentäkt, och där vattenytan får sänkas med mer än 5 centimeter. Inget tillstånd har givits för grundvattentäkt, vilket fordras för uttag mer än 50 kubikmeter vatten per dygn.
Undersökningar om vattenkvalitet
Ett flertal undersökningar har genomförts om kvaliteten i landskapets vatten i syfte att finna möjliga kvalitetsnormer. Främst har eutrofieringsindikerande parametrar dryftats såsom avseende siktdjup, klorofyll, närsalter samt syre i bottenvatten. Fortsatt finns dock svårigheter med att få och upprätthålla ett dataunderlag som tillräckligt beaktar alla relevanta bakgrundsfaktorer för godtagbara parametrar, och därmed bestämmande av kvalitetsnormer. Exempelvis kan förutsättningarna för relevanta jämförelser variera även om eutrofieringsgraden i ett vattenområde är konstant, till följd av varierande vindar, strömmar och temperaturer som dessutom kan växla mellan olika år.
År 2002 inledde landskapet ett omfattande arbete med att inventera, kartlägga och karaktärisera yt- och grundvattenförekomsterna. Syftet är att öka kunskaperna för att kunna vidta de åtgärder som bäst är ägnade att främja en hållbar och god vattenkvalitet, på mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva sätt. Praktiska undersökningar har gjorts bl.a. genom lodning av djup och vattenprov. Fortsatt genomförs undersökningserier för att skapa en bättre bild av variationer i normalvattenstånd och vattenuttag samt i olika förekomsters ekologiska särart. En sammanställning av information och överväganden görs dessutom för att kunna genomföra en sådan ekonomisk analys som avses i artikel 9 i EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Granskningen omfattar över hundra insjöars tillrinningsområden, samtliga större grundvattentäkter, näringsläckage från vissa landområden, liksom en granskning av de betydelsefulla recipientområdena i Lumparen ävensom de stora inre vikarna mellan Finström, Hammarland och Geta. En mer ingående granskning har ägnats hushållsvattentäkter. Det rör samtliga sådana ytvattentäkter och de grundvattentäkter som ger minst 10 kubikmeter hushållsvatten per dygn eller är avsedda för minst 50 personer. Granskningsarbetet har planerats och genomförts harmoniserat med Finland, Norge och Sverige, för att i möjligaste mån få samordningsfördelar med likartade områden där. Dessutom genomförs tillsammans med Finland och Sverige en granskning av strömförhållanden i Stockholms skärgård och i skärgårdshavet, varvid detaljstudier sker i vattnen runt Föglö.
1.3 Vattendirektivet
EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område trädde i kraft den 22 februari 2000. Direktivet kallas nedan vattendirektivet eller direktivet. Huvudmålet är att till år 2015 nå en god ekologisk och kemisk status för ytvatten samt en god kvantitativ och kemisk status för grundvatten. Ett övergripande syfte är en hållbar vattenanvändning med ett långsiktigt skydd av vattenresurserna. Vattenkvaliteten skall inte försämras och förorening av vissa ämnen minska eller helt upphöra. I vattendirektivets artikel 4 och särskilt i dess bilaga V finns närmare bestämmelser om klassificering av vatten.
Vattendirektivet är ett s.k. ramdirektiv genom vilket en övergripande ram läggs på gemenskapsnivå för skydd av allt vatten i medlemsländerna. Samtliga länder inom EU skall till år 2009 ha utarbetat åtgärdsprogram för att kunna uppnå miljömål till år 2015. Följaktligen måste länderna kunna visa på att man aktivt strävar efter att uppnå målen och att det finns konkreta förslag på åtgärder. Det är också ett minimidirektiv med krav som inte får underskridas, det är således möjligt att ha strängare miljökrav än vad direktivet föreskriver.
I direktivet ges riktlinjer för förvaltning i vattenskyddsfrågor, i dess preambel sägs bl.a. följande.
”Olika omständigheter och behov inom gemenskapen kräver särskilda lösningar. Dessa olikheter bör beaktas vid planering och genomförande av åtgärder som syftar till att säkerställa skydd för och en hållbar användning av vatten inom avrinningsområdets ram. Beslut bör fattas så nära de platser där vattnet påverkas eller används som möjligt. Åtgärder som ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde bör prioriteras genom utarbetande av åtgärdsprogram som är anpassade till regionala och lokala förhållanden.”
Medlemsländerna skall (art. 3) avgränsa ett eller flera avrinningsdistrikt på sina territorier, som kan underindelas i avrinningsområden. För varje avrinningsdistrikt skall utredas dess särdrag och följder av mänsklig verksamhet (art. 5). Detta skall redovisas i förvaltningsplaner för yt- och grundvatten, vid behov med angivande av förbättringsåtgärder i s.k. åtgärdsprogram. Ett åtgärdsprogram skall avse vissa grundläggande åtgärder för att trygga en god vattenkvalitet. De avser bl.a. åtgärder för att
- genomföra gemenskapslagstiftningen för skydd av vatten,
- främja en effektiv och hållbar vattenanvändning samt för att
- skydda vattenkvaliteten och minska den nivå av vattenrening som krävs för framställning av dricksvatten
Vad som skall ingå i ett åtgärdsprogram kommer att fastställas genom ett politiskt beslut. Dock finns i vattendirektivet ramar för hur beslutet skall beredas och vad det skall omfatta. Där finns bl.a. krav på den information som skall offentliggöras i anslutning till ett förslag till eller revidering av förvaltningsplan med åtgärdsprogram. Informationen skall möjliggöra allmänhetens kommentarer samt underlätta en aktiv medverkan från berörda parter. Planer och program skall kontinuerligt ses över och uppdateras. Den ekonomiska analysen skall göras så att priset på vattentjänster kan bestämmas utgående från miljö- och resurskostnader i enlighet med principen att förorenaren betalar, varvid en aktiv prissättning kan vara en drivfjäder för en hållbar användning.
Nödvändiga lagändringar skulle enligt direktivet ha genomförts till den 22 december 2003. Övervakningsprogram och förvaltningsplaner som direktivet förutsätter skall finnas år 2006 respektive år 2009.
Vattendirektivet skall kompletteras med dotterdirektiv om grundvatten samt om prioriterade ämnen. I direktivet om grundvatten skall ingå närmare bestämmelser om vad god grundvattenstatus är samt hur föroreningstrender skall identifieras och bedömas. I direktivet om prioriterade ämnen skall bl.a. ingå EU-gemensamma åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av de 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper som förtecknats i direktivets Bilaga X (jfr rådets beslut 2455/2001/EG).
Det kan också nämnas att inom gemenskapen f.n. pågår arbete med att formulera en marin strategi, varmed avses en strategi för skydd och bevarande av miljön i de europeiska havsområdena. Östersjön är ett sådant havsområde. Vattendirektivet är i sammanhanget viktig då där nationella, regionala och lokala myndigheter får skyldigheter att verka för en effektivare vattenanvändning med bättre skydd för vattenresurser och -kvalitet.
1.4 Landskapets vattenlagstiftning
Grundläggande bestämmelser om vattenkvalitet finns i vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland samt i vattenförordningen (1996:77) för landskapet Åland, nedan kallade vattenlagen och vattenförordningen. Ett syfte med regelverket är i enlighet med 1 kap. 1 § i vattenlagen att vatten och vattenområden inom landskapet skall användas på det sätt som bäst gagnar en uthållig utveckling. För att nå detta skall yt- och grundvatten samt ”ekologiska förhållanden i våtmarker, sötvatten och saltsjön nyttjas, skyddas och vårdas så att en uthållig utveckling gagnas och så att där kan finnas sådana växt- och djursamhällen, som i huvudsak utgör naturliga inslag i dessa naturmiljöer”.
I enlighet med 4 kapitlet 9 § om särskilda försiktighetskrav kan landskapsregeringen besluta om minimikrav för vissa åtgärds- eller verksamhetsslag. Vid bestämmande av sådana skall beaktas platsval för åtgärden eller verksamheten, skäliga skyddsåtgärder samt bästa teknik som är ekonomiskt möjlig. Med stöd av denna bestämmelse beslöt landskapsstyrelsen i november 2000 (Ålsb 2000:79) om begränsning av utsläpp i vatten av nitrater från jordbruket. Genom beslutet genomfördes EG:s direktiv (91/676/EEG) om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket.
I enlighet med 5 kapitlet 4 § i vattenlagen gäller automatiskt som kvalitetsnormer de krav som följer av EG:s bestämmelser i direktiven 75/440/EEG om kvalitetskrav på ytvatten som används för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna och 79/869/EEG om mätmetoder samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna. Landskapsregeringen kan dock besluta om strängare kvalitetskrav om de behövs, eller är lämpliga för att klara de allmänna förutsättningarna för vattenföretag och vattenfarliga verksamheter. I vattenlagens 5 kapitel 7 – 9 §§ finns särskilda bestämmelser om ytvattenkvalitet och 10 och 11 §§ särskilda bestämmelser om grundvattenkvalitet. I 9 och 10 kapitlet landskapslagen (1967:36) om hälsovården samt i 5 och 6 kapitlet landskapsförordningen (1973:63) om hälsovården finns särskilda bestämmelser om användning av vatten för hushållsändamål, om badvatten samt om avloppsvatten.
I enlighet med 52 och 62 §§ i landskapslagen om hälsovården skall hälsonämnden kontrollera hushållsvatten och vatten i allmänna bad. Nämnden kan vid behov besluta att yt- eller grundvatten före användning som hushållsvatten skall behandlas på visst sätt för att avlägsna sanitär olägenhet. Landskapsregeringen kan också besluta om kvalitetskrav och kontroll av hushållsvatten samt om vattenkvalitet vid allmänna bad. Med stöd av lagrummet beslöt landskapsstyrelsen i december 1997 om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten. Då fastställdes bl.a. krav på hushållsvatten och vatten i allmänna bad genom följande beslut.
- Ålsb (1997:101) angående tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om hushållsvatten.
- Ålsb (1997:102) om kvalitetskrav på och kontroll av vattnet vid allmänna badstränder och badplatser.
Enligt det förstnämnda beslutet tillämpliggörs i landskapet social- och hälsovårdsministeriets förordning om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten i små enheter (FFS 401/2001). Härav följer att högsta tillåtna koncentration nitrat per liter hushållsvatten får vara 50 milligram. Detta överensstämmer med världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation i ”Guidelines for drinking-water quality”.
I enlighet med 5 kapitlet 9 § i vattenlagen om ytvattenkvalitet gäller att om det inte finns gällande kvalitetsnormer för syre, kväve eller fosfor i visst sötvattenområdes ytvatten får ny eller ändrad markanvändningsåtgärd eller verksamhet endast komma till stånd i vattenområdet eller dess tillrinningsområde om det visas att åtgärden eller verksamheten inte riskerar att försämra syreförhållandena eller öka halterna av kväve respektive fosfor i vattenområdet. För vattenområde i saltsjön gäller att ny eller ändrad markanvändningsåtgärd eller verksamhet endast får komma till stånd i vattenområdet eller dess tillrinningsområde, om det visas att åtgärden eller verksamheten inte bidrar till ökad övergödning i området - eller att förbättringsöverskott utnyttjas.
I enlighet med 5 kapitlet 10 § i vattenlagen skall kvalitetsnormer för grundvatten som avser hälsa gälla lika i hela landskapet medan kvalitetsnormer avseende miljöaspekter får bestämmas gälla för viss del av landskapet eller hela landskapet. I kapitlets 11 § finns en särskild kvalitetsnorm för nitrat enligt vilken ”om kvalitetsnormer avseende nitrat i grundvatten inte har införts får ingen ändring av jordbruksdrift ske om den medför annan än obetydlig ökning av nitrathalten i mark eller grundvatten”.
I 5 kapitlet 13 – 17 §§ i vattenlagen finns bestämmelser om vattenförbättringsplan. I enlighet med 13 § skall landskapsregeringen i föroreningsområden och områden där kvalitetsnormer för grundvatten inte uppnås, eller risk finns att sådana normer inte uppnås, upprätta och fastställa en vattenförbättringsplan. Innan en plan fastställs (14 §) skall förslaget ha ställts ut under minst en månad. Markanvändning (15 §) får inte ske i strid mot fastställd vattenförbättringsplan. Verksamhet som bedrevs när planen ställdes ut får dock fortsätta.
I enlighet med bestämmelser i 5 kapitlet 12 och 16 §§ finns dessutom möjligheter att besluta om användande av ett system med förbättringsöverskott.
Kommunerna skall i sin verksamhet i enlighet med 3 § 2 mom. i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland ”sträva efter att främja kommuninvånarnas välfärd och en ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling inom kommunen”. Detta gäller följaktligen även vid kommunfullmäktiges fastställande av avgifter för hushållsvatten, som skall ske i enlighet med 13 § i kommunallagen för landskapet Åland.
1.5 Vattenkvalitetskrav i lagen och direktivet
I såväl vattenlagen för landskapet Åland som vattendirektivet beaktas att ytvatten förändras både naturligt och till följd av mänsklig påverkan. De bygger på ett synsätt enligt vilket mänskliga verksamheter inte bör påverka naturens processer. Enligt 5 kap. 1 § i vattenlagen för landskapet Åland skall ytvatten skyddas och vårdas så att det är i ”sådant skick och har sådan beskaffenhet att där kan finnas sådana växter och djur som utgör för området normal flora och fauna utan påverkan av människan”. Enligt bilaga V avsnitt 1.2 i vattendirektivet är ytvattenkvaliteten god om värdena från en vattenförekomst uppvisar ”små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden”.
Avseende grundvatten gäller enligt 5 kap. 2 § i vattenlagen för landskapet Åland att det skyddas och vårdas ”så att dess beskaffenhet inte kan medföra hälso- eller miljöfara”. Enligt bilaga V, avsnitt 2, i vattendirektivet beskrivs god grundvattenkvalitet utifrån kemiska och kvantitativa egenskaper. Syftet med dessa bestämmelser om grundvatten sammanfaller.
Bägge regelverk utgår från att följden av mänsklig påverkan skall vara liten. Dessutom måste vid mätningar beaktas att det finns en naturlig variation. I formuleringarna inryms att ytvattenmiljön och grundvattnet skall skadas så litet som möjligt och hållas i ett så naturligt skick som möjligt. De beaktar att mänsklig påverkan inte kan bortses från, men att den inte får ha avgörande betydelse för vattenkvaliteten. Landskapsregeringen finner att regelverken trots språkliga olikheter i målbeskrivningarna har samma grundsyn på den mänskliga påverkans betydelse. Vattendirektivets formulering medför följaktligen ingen förändring av den målbeskrivning som finns i vattenlagen.
1.6 Andra bestämmelser av betydelse för vattenkvaliteten i landskapet
Med stöd av 8 § i landskapslagen om verkställigheten av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG (55/1995) utfärdades i april 2000 en landskapsförordning (2000:17) om jordbrukets miljöstöd och kompensationsbidrag. I landskapsförordningen ingår bl.a. bestämmelser om stöd för miljövänligt jordbruk (miljöstöd). En förutsättning för rätt till miljöstöd är bl.a. en skriftlig plan för och bokföring av gödslingen för ett jordbruks hela odlingsareal. Dessutom fordras en begränsad användning av mängden kväve (kilo per hektar) som får tillföras marken vid produktion av olika grödor.
Landskapet är anslutet till ett antal internationella konventioner med betydelse för vattenkvaliteten, bland vilka kan nämnas de s.k. Östersjö- och luftvårdskonventionerna.
Östersjökonventionen – 1992 års konvention om skydd av Östersjöns marina miljö
Östersjökonventionen rör alla former av havsföroreningar i Östersjöområdet (från landbaserade källor, utsläpp från fartyg, luftnedfall, dumpning samt förorening som orsakas av att havsbotten utforskas eller exploateras). Konventionen utgår från Östersjöns hela tillrinningsområde, alltså även de föroreningar som tillförs havet via vattendrag och sjöar och dessas tillrinningsområden. De fördragsslutande parterna skall "var för sig eller gemensamt … vidta alla erforderliga lagstiftnings-, administrativa eller andra relevanta åtgärder för att förhindra eller eliminera förorening i syfte att främja återställandet av Östersjöområdet och bevarandet av dess ekologiska balans".
Luftvårdskonventionen – (LRTAP) Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon.
Luftvårdskonventionen är en ramkonvention i vilken stadgas att "parterna skall bemöda sig om att begränsa och så långt möjligt gradvis minska och förhindra luftföroreningar". Parterna skall för att uppnå detta bl. a. "använda bästa tillgängliga teknik som är ekonomiskt möjlig samt resurssnål teknik". Till konventionen finns nu fogat åtta protokoll om specifika åtaganden varav ett rör kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen. Enligt protokollet skulle utsläpp av kväveoxider frysas på 1987 års nivå. Enligt det s.k. Göteborgsprotokollet skall åtgärder vidtas för att förhindra försurning, övergödning och marknära ozon.
Därutöver bör särskilt nämnas ”protokollet om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar”. Protokollet, som har beaktats i direktivet om vatten (2000/60/EG), har framtagits i samarbete mellan WHO, FN och EG-kommissionen. I protokollet tas bl.a. sikte på att åstadkomma skydd av vattenresurser avsedda för dricksvatten. Syftet är att hindra, kontrollera och minska förekomsten av vattenrelaterade sjukdomar genom samarbete om vattenvård och hälso- och miljöskydd. I riket har en särskild lag stiftas i vilken protokollets bestämmelser sätts i kraft (jfr RP 120/2004 och RSv nr 225/2004) samtidigt med lagändringar som ikraftträdandet av vattendirektivet förutsätter. Lagtinget biföll den 10 november 2004 ikraftträdandet av lagen i vilken protokollets bestämmelser sätts i kraft (jfr LU bet. nr 28/2003 – 2004).
2. Överväganden och förslag
Det grundläggande syftet med vattendirektivet är att trygga en hållbar användning av såväl yt- som grundvattenresurser. Direktivet ger ramarna för att sträva mot, uppnå och bevara en god vattenkvalitet inom hela gemenskapen. I direktivet finns minimibestämmelser för en enhetligare planering och processer i vattenfrågor inom gemenskapen. Bestämmelserna är ägnade att främja enhetlighet i frågor om vattenkvalitet och vattenanvändning. Härigenom anknyter direktivets bestämmelser till grunderna för landskapets vattenlagstiftning. Ett genomförande av direktivet fordrar bl.a. att vissa för tillämpningen nödvändiga förvaltningsprocesser och begrepp fogas till regelverket.
Vattendirektivets tillämpningsområde omfattar miljö- och hälsoaspekter för all vattenanvändning som har väsentlig effekt på vattenkvaliteten (jfr art. 2 p. 39). Med vattentjänster avses därvid sådan användning av vatten som tillhandahålls genom någon slags tjänst. Bestämmelsernas tillämpningsområde faller in under vad som regleras genom vattenlagen och landskapslagen om hälsovården.
I direktivet används begreppet status såväl för ekologiska som kemiska och fysikaliska parametrar som för vattenvolymer och –flöden. Begreppet kvalitet förbehålls där närmast förekomst av föroreningar i olika koncentrationer. Enligt vattenlagen kan begreppet kvalitet avse båda dessa dimensioner. Landskapsregeringen bedömer att en introduktion av begreppet status i vattenlagen inte är ägnat att öka lagens tydlighet. Kvalitetsbegreppet bör fortsättningsvis kunna omfatta båda dimensionerna, så att det kan förstås i de sammanhang där det används.
Begreppet kvalitetsnorm i direktivet och i vattenlagen har delvis olika innebörd. Direktivets begrepp miljökvalitetsnorm är bindande för myndigheternas agerande och får rättsverkan gentemot enskilda först genom en särskild lagstiftningsåtgärd eller ett särskilt beslut. Vattenlagens begrepp kvalitetsnorm (vattenkvalitetsnorm) får direkt rättsverkan gentemot enskilda då den utfärdats. Enligt en huvudregel i 4 kap. 2 § i vattenlagen får inte vattenföretag utföras eller vattenfarlig verksamhet utövas om detta kan försvåra uppfyllandet av en kvalitetsnorm. Undantag kan bl.a. finnas i samband med förbättringsöverskott och blandningszoner. Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vidtar en åtgärd i strid mot en sådan kvalitetsnorm kan dessutom jml 9 kap. 11 § i vattenlagen dömas för brott mot kvalitetsnorm. Följaktligen kan direktivets kvalitetsnormsbegrepp närmast beskrivas som ett riktvärde som myndigheter omsätter till bindande rättsregler.
Landskapsregeringen föreslår att vattenlagstiftningen ändras i enlighet med denna framställning för att harmoniera med vattendirektivet. De lagändringar som direktivet förutsätter kan beskrivas som stärkande landskapets regelverk samt främjande av allmänhetens möjligheter till delaktighet i beslutsprocessen i vattenfrågor.
3. Förslagets verkningar
Förslaget syftar till att skydda, förbättra och bevara en god kvalitet i såväl yt- som grundvatten. En god vattenkvalitet är viktig för växt- och djurliv i alla ekosystem såväl som för människors grundläggande behov av god hälsa, livskvalitet, utveckling och välstånd. Förslaget bedöms på sikt vara betydelsefull genom att motverka uppkomsten av kostnader för att återställa förorenad miljö. På kort sikt medför framtagandet av de planer och program som förslaget förutsätter ett merarbete inom landskapsförvaltningen. Genomförandet av åtgärdsprogram kan i vissa fall få betydelsefulla ekonomiska följder för kommuner och enskilda verksamhetsidkare.
Vid landskapsregeringens miljöbyrå är ett arbete i slutskedet med att beskriva landskapets vattenmiljö (jml art. 5 vattendirektivet). Dessutom pågår en översyn av miljökonsekvenserna av mänsklig verksamhet och en ekonomisk analys av vattenanvändningen. I huvudsak återstår nu en klassindelning av vattnen, utarbetande av förvaltningsplan samt utarbetandet och genomförande av övervakningsprogram och åtgärdsprogram. En del av innehållet i dessa arbeten har utförts eller är planerade. Omfattningen och de nya rutinerna för att ta fram dem kommer dock att innebära merarbete, men också ett bättre och mera strukturerat vattenvårdsarbete. För att genomföra detta förslag bedöms nu att till år 2010 krävs åtminstone ytterligare resurser för vattenvårdsarbete, årligen motsvarande i genomsnitt en helårstjänst. Detta utöver det vattenvårdsarbete som idag utförs vid landskapsregeringens miljöbyrå av i första hand vattenbiologen samt även av miljöingenjören, miljöinspektörerna och byråchefen.
Skydd, förbättring och bevarande av en god vattenkvalitet saknar i sig direkta kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Dock kan åtgärder för att åstadkomma detta i första led beröra primärnäringarna jordbruk och vattenbruk. Jordbruksnäringen sysselsätter omkring 700 personer, varav cirka 40 procent är kvinnor och cirka 60 procent är män. Fiske- och vattenbruksnäringen sysselsätter cirka 100 personer, varav cirka 10 procent är kvinnor och 90 procent är män. Omkring fem procent av landskapets arbetskraft har sysselsättning inom jordbruks- och knappt en procent inom vattenbruksnäringen. Av dessa har jordbruket också en jämförelsevis stor betydelse också för livsmedelsindustri och för vissa tekniska tjänster. Inom industrisektorn, som i sig sysselsätter omkring 9 procent av arbetskraften, står livsmedelsindustrin för cirka en tredjedel av sysselsättningen.
Detaljmotivering
1. Ändring av vattenlagen för landskapet Åland
Upphävande av 4 kap. 9 § 2 och 3 mom. Genom ikraftträdande av vattendirektivet 2000/60/EG den 22 december 2003 upphävs direktivet 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö ”med verkan 13 år efter tidpunkten för” vattendirektivets ikraftträdande. Artikel 6 i direktivet 76/464/EEG upphävdes dock omedelbart då vattendirektivet trädde i kraft.
I det skede då vattenlagen trädde i kraft den 1 januari 1997 fanns inte någon närmare bestämmelse om farliga ämnen, gränsvärden m.m. Sådana bestämmelser infogades med stöd av 4 kap. 8 § och 6 kap. 19 § i vattenlagen i vattenförordningen (1996:77) för landskapet Åland.
5 kap. 4 § 1 mom. Kvalitetsnormer. I detaljmotiven till gällande paragraf (Fr nr 19/1992-93) står följande att läsa:
”Vattenkvalitet är ett visst slag av mål som kan formuleras i en kvalitetsnorm till vilken viss rättsverkan knyts. Kvalitetsnormer är således ett medel för att skapa en viss vattenkvalitet i ett visst område.
Eftersom olika områden kan ha olika förutsättningar kan vissa kvalitetsnormer behövas för ett visst område och ett annat område således behöva andra kvalitetsnormer. En grundläggande skillnad finns härvidlag avseende sötvatten och bräckt vatten men skillnaderna kan också vara stora mellan bräckvattenvikar, bräckvattenfjärdar och öppna havsområden, samt med hänsyn till förutsättningar inom varje sådant mindre vattenområde.
Med stöd av denna paragraf medges en mycket långtgående differentiering av kvalitetsnormer inom miljömålens ramar. De parametrar kvalitetsnormerna innehåller kan fastställas med hänsyn till halter av kemiska ämnen såväl som till förekomst eller frånvara av växt eller djurarter. Kvalitetsnormerna kan dessutom utformas med hänsyn till årstider, vattendjup, strömmar, sedimentering m.m.
Genom bestämmelsen i paragrafens 3 mom. intas parametrar som förutsätts i EES-avtalet.”
Då vattenlagen trädde i kraft den 1 januari 1997 saknades närmare bestämmelser om farliga ämnen, gränsvärden m.m. Sådana bestämmelser, vilka förutsätts i ovannämnda direktiv, finns dock nu med stöd av 4 kap. 8 § och 6 kap. 19 § införda i vattenförordningen för landskapet Åland (77/1996). Följaktligen föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs.
Med ändringen av 1 mom. lyfts begreppet ”med god säkerhetsmarginal” bort. Då ändamålet med kvalitetsnormer är att nå en viss vattenkvalitet i ett visst område bör det vara betryggande att normerna utarbetas för att uppnå detta. Den vattenkvalitet som eftersträvas följer av skrivningarna i 5 kap. 1 och 2 §§. (Jfr även sista momentet i detaljmotiven till 5 kap. 4 § nedan.)
Avsnittsrubrik för bestämmelserna 17a – 17h §§ Bestämmelser om övervakning av vattenkvalitet, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner m.m. I gällande regelverk omfattar 8 kap. 1 § såväl tillsyns- som övervakningsfrågor. Frågor om övervakning av vattenkvalitet föreslås tydligjord såsom skild från tillsyn. Även om uppgifterna tangerar varandra samt rör provtagning och kontroll av vattenkvalitet är övervakning i grunden kunskapssamlande medan tillsyn i grunden sker som uppföljning av att olika aktörer efterlever lagens bestämmelser.
I detta avsnitt intas i huvudsak bestämmelser om förvaltningsplaner och åtgärdsprogram vilka i enlighet med vattendirektivet skall upprättas för att trygga en god vattenkvalitet.
17a § Övervakning. I enlighet med gällande bestämmelser i 8 kap. 1 § i vattenlagen för landskapet Åland är landskapsregeringen tillsynsmyndighet, till vilket hör ansvaret att övervaka miljöns skick. Tillsyn och övervakning är organiserad inom social- och miljöavdelningens miljöbyrå. Dock utförs tillsyn och övervakning av olika tjänstemän, då arbete med frågor om krav på att lagen efterlevs (=tillsyn) och om miljöns skick (=övervakning) har olika inriktning. Det är dock önskvärt och ömsesidigt ändamålsenligt att en informationsdelning sker mellan handläggare som företräder dessa inriktningar.
17b § Avrinningsdistrikt. I enlighet med krav i vattendirektivet (art. 3.1 och 3.7) beslöt landskapsstyrelsen i december 2003 (dnr S40/03/1/42) att landskapet skall utgöra ett enda avrinningsdistrikt samt att landskapsregeringen är behörig administrativ myndighet (jml 8 kap. 2 § i vattenlagen). Kommissionen har meddelats detta. Kravet på analys och översyn i paragrafens 2 mom. följer i sak artikel 5 i vattendirektivet.
17c § God vattenkvalitet och 17d § Klassificering av vattenkvalitet. I paragraferna finns grunderna för bestämmande av god vattenkvalitet. Den avsedda klassificeringen läggs till grund för arbete med förvaltningsplaner och åtgärdsprogram. I direktivet finns närmare bestämmelser som avgränsar hur detta skall ske i artikel 4 samt i bilaga V.
Begreppet ekologisk kvalitet omfattar såväl biologisk, fysikalisk-kemisk som hydromorfologisk kvalitet. I lagen ses hydromorfologisk kvalitet som en del av det fysikaliska kvalitetsbegreppet. Fysikalisk kvalitet omfattar således utöver frågor om siktdjup, syrehalt, halt av näringsämnen osv. också hydromorfologiska kvalitetsfrågor om eventuell påverkan på vattnets väg och flöde. (Jfr särskilt definitionerna i direktivets artikel 2 punkterna 17 – 33.) Formuleringen beaktar att vatten naturligt kan omvandlas mellan exempelvis näringsrik och näringsfattig beskaffenhet samt att mänskliga aktiviteter inte bör påverka sådana processer.
Enligt 5 kap. 1 § skall ytvatten skyddas och vårdas så att det är i sådant skick och har sådan beskaffenhet ”att där kan finnas sådana växter och djur som utgör för området normal flora och fauna utan mänsklig påverkan”. I formuleringen inryms att grundvattnet och ytvattenmiljön skall skadas så litet som möjligt och hållas i ett så naturligt skick som möjligt. Den beaktar att mänsklig påverkan inte kan bortses från någonstans, men att den inte får ha avgörande betydelse för vattenkvaliteten. I vattendirektivet uttrycks detta med begreppet ”små av mänsklig verksamhet framkallade störningar” (jfr de normativa definitionerna för klassificering av ekologisk status i bilaga V, avsnitt 1.2).
17e § Åtgärdsprogram. För att nå gällande vattenkvalitetsmål skall i enlighet med artikel 8 i vattendirektivet åtgärdsprogram upprättas för varje avrinningsdistrikt. Ett åtgärdprogram kan beskrivas som ett av landskapsregeringen avfattat politiskt dokument – ett handlingsprogram i vattenkvalitetsfrågor. I likhet med vad som gäller för förvaltningsplaner skall allmänheten och berörda parter uppmuntras att ta del av förslag till åtgärdsprogram, och kunna lämna sina synpunkter på dem.
Exempel på åtgärder som avses i paragrafens 2 mom. är landskapsregeringens beslut om att
- inrätta vattenskyddsområden, upprätta vattenförbättringsplan
- hindra, förebygga eller begränsa diffusa utsläpp av förorenande ämnen,
- hindra, förebygga eller begränsa att föroreningar indirekt tillförs grundvatten eller att
- hindra, förebygga eller begränsa annan betydande negativ påverkan på vattenmiljöns ekologi eller vattenförekomsters hydromorfologiska förhållanden.
Ett åtgärdsprogram skall fastställas av landskapsregeringen och vara en del av beslutsunderlaget i ärenden som rör planer och beslut. Detta är inte minst betydelsefullt i de fall en åtgärd i programmet kan förväntas leda till lagstiftning eller tillståndsvillor med rättsverkan mot enskilda. Uttrycket ”så att vattenkvaliteten inte försämras” omfattar även försämring i områden som konstaterats ha bättre än ”god vattenkvalitet”.
17f § Förvaltningsplan. I enlighet med artikel 13 i vattendirektivet skall för avrinningsdistriktet utarbetas en förvaltningsplan. I planen skall bl.a. beskrivas avrinningsdistriktets karakteristika, betydande påverkan och effekter på yt- och grundvattnets status orsakade av mänsklig verksamhet samt skyddade områden. Närmare avgränsningar avseende förteckningens punkter om vad en förvaltningsplan skall innehålla finns i direktivets bilaga VII.
Allmänheten och berörda parter skall uppmuntras att ta del av dokument om utarbetande, översyn och uppdatering av förvaltningsplaner för att kunna lämna synpunkter på dem. Före den period som en förvaltningsplan avser skall offentliggörande ha ägt rum av planens tidtabell och arbetsprogram (3 år före), en preliminär översikt ha gjorts över väsentliga vattenförvaltningsfrågor (2 år före) samt ett förslag till förvaltningsplan ha upprättats (1 år före).
På begäran skall underlag och information som har använts vid utarbetande av förvaltningsplaneförslaget göras tillgängliga. För förslaget nödvändiga handlingar avses bli publicerade i elektronisk form.
17g § Översyn av förvaltningsplan och åtgärdsprogram. I enlighet med artikel 11.8 och 13.7 i vattendirektivet skall åtgärdsprogram respektive förvaltningsplan kontinuerligt ses över och uppdateras, senast inom femton år efter att direktivet trätt i kraft, dvs. senast den 22 december 2018, och därefter vart sjätte år.
17h § Förteckning över skyddade områden. I enlighet med artikel 6 och bilaga IV i direktivet fordras ett eller flera register över områden som förklarats kräva ett särskilt skydd. Till en förvaltningsplan skall fogas en sammanfattning av uppgifter i en sådan förteckning, med kartor över var berörda områden finns.
6 kap. 7 § Tillståndsansökan. Bestämmelser om uppgifter som skall lämnas vid ansökan om tillstånd finns såväl i vattenlagen som i landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd, med stöd av vilken närmare bestämmelser finns i 3 kap. landskapsförordningen (2001:35) om miljöskydd och miljötillstånd. Landskapsregeringen konstaterar att de senare bestämmelserna är väl genomarbetade och ändamålsenliga att tillämpas vid ansökan enligt vattenlagen samt att är ändamålsenligt att ställa mer enhetliga krav på de tillståndsansökningar som avses i regelverken.
8 kap. 1 § 2 mom. Tillsyn. Övervakning föreslås reglerad som en från tillsyn särskild arbetsuppgift som regleras i 5 kap. Till följd av miljöövervakningens betydelse för tillsynen föreslås en hänvisning intagen i detta moment.
15 kap. 4 § Vattenståndsreglering. Bestämmelsen om när vattenståndsreglering får utföras förslås förtydligad och ändrad i överensstämmelse med gällande tillämpningsprinciper.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen bedömer att bestämmelserna bör träda ikraft snarast.
2. Ändring av landskapslagarna om allmänna vatten- och avloppsverk respektive om avloppsvattenavgift
I enlighet med artikel 9 i vattendirektivet skall medlemsländerna beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster och att förorenaren betalar inberäknat miljö- och resurskostnader, med beaktande av en ekonomisk analys. (I direktivets bilaga III finns närmare bestämmelser om vad den ekonomiska analysen skall innehålla.) Dessutom kan beaktas ”kostnadstäckningens sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter liksom geografiska och klimatiska förhållanden i den eller de regioner som påverkas”.
Senast under år 2010 skall
- prispolitiken för vatten ge förbrukarna tillräckliga incitament till effektiv användning av vattenresurserna som bidrar till vattendirektivets miljömål, samt skall
- priset förbrukningskategorierna industri, hushåll och jordbruk spegla kostnadstäckningen för vattentjänster på ett riktigt sätt.
Om det som anges i strecksatserna ovan inte genomförs anses ett medlemsland inte ha överträtt vattendirektivets krav om detta skett i enlighet med en fastslagen praxis (jfr art 9.4 vattendirektivet) som inte äventyrar ”syftena och möjligheten att uppnå målen” för direktivet. En rapport om skälen till detta skall i sådana fall göras.
Kommunfullmäktige fastställer avgifter med beaktande av kommuninvånarnas välfärd samt ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling. Vattentjänster tillhandahålls dessutom av enskilda bevattningssammanslutningar eller bolag.
3. Ändring av landskapslagen om hälsovården
I lagens 56 § föreslås intaget en hänvisning till 12 kap. 2a § i vattenlagen om bestämmande av pris på hushållsvatten.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av vattenlagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 4 kap. 9 § 2 och 3 mom. samt 5 kap. 4 § 3 mom. vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland,
ändras 5 kap. 4 § 1 mom., rubriken för 5 kap. samt 8 kap. 1 § 2 mom., varav 5 kap. 4 § sådan den lyder i landskapslagen 2001/32,
fogas till lagen nya 17a – 17h §§ och för 17a – 17h §§ en gemensam rubrik samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
5 kap.
Bestämmelser om vattenkvalitet och övervakning av vattenkvalitet
4 §
Kvalitetsnormer
Landskapsregeringen skall utfärda sådana kvalitetsnormer som är behövliga eller lämpliga för att klara de allmänna förutsättningar för vattenföretag och vattenfarliga verksamheter som anges i 1 och 2 §§.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelser om övervakning av vattenkvalitet,
åtgärdsprogram, förvaltningsplaner m. m
17a §
Övervakning
Med övervakning avses i denna lag att söka en sammanhållen och mångsidig helhetsbild av vattenkvaliteten och dess förändring i syfte att kunna vidta ändamålsenliga åtgärder för att skydda vattenkvalitet och en hållbar användning av vatten. Övervakningsåtgärder får genomföras om de bedöms vara lämpliga och utförs i enlighet med de förutsättningar som gäller för tillsyn enligt bestämmelserna i 8 kap., hit hör att ta de prov samt att genomföra de undersökningar, utvärderingar och utredningar som fordras för övervakningen.
För övervakningen skall utarbetas, fastställas och genomföras övervakningsprogram. Övervakningsprogram för ytvatten skall minst omfatta ekologisk och kemisk kvalitet inräknat väsentliga faktorer som styr dessa, såsom vattenflöden, nedfall från luften, näringsläckage från bottnar samt utsläpp i vatten. Övervakningsprogram för grundvatten skall omfatta övervakning av kemisk kvalitet och kvantitativ kvalitet. Om ett vattenskyddsområde avgränsats eller annars en gällande kvalitetsnorm finns skall övervakningsprogrammet omfatta tillämpliga frågor som rör områdets skyddsbehov. Vid utarbetandet av övervakningsprogram skall beaktas uppgifter från tillsyn och från sådan egenkontroll som skall utföras av en verksamhetsutövare.
Om det vid övervakning konstateras finnas en försämrad vattenkvalitet eller en betydande risk för en försämrad vattenkvalitet skall information om detta ges berörda myndigheter och för situationen betydande verksamhetsutövare.
Landskapsregeringen ansvarar för övervakningen av vattenkvaliteten och kan besluta att föra sådana övervakningsuppgifter till en landskapsregeringen underställd förvaltningsenhet. Landskapsregeringen kan dessutom besluta närmare om
1) beskrivningar och analyser som skall ingå i, samt kriterier som skall användas vid, beskrivning av vattenkvaliteten och dess förändring samt om
2) omfattning och innehåll i övervakningsprogram.
17b §
Avrinningsdistrikt
Om inte landskapsregeringen beslutar annat utgör landskapet ett avrinningsdistrikt som avses i artikel 3 i EG-direktivet 2000/60/EG. Landskapsregeringen kan vid behov besluta om avgränsning av avrinnings- och delavrinningsområden inom ett avrinningsdistrikt.
För ett avrinningsdistrikt skall landskapsregeringen göra en analys av områdets karakteristika, en översyn av sådan påverkan och effekt på vattenkvalitet som orsakats området av mänsklig verksamhet samt en ekonomisk analys av vattenanvändningen inom området. En översyn och nödvändiga uppdateringar av sådana analyser och översyner skall göras senast inom åtta år efter denna lags ikraftträdande och därefter senast vart sjätte år.
17c §
God vattenkvalitet
Med god ytvattenkvalitet avses i 17a – 17h §§ att en ytvattenförekomst har klassificerats ha god ekologisk kvalitet och god kemisk vattenkvalitet.
Med god grundvattenkvalitet avses i 17a – 17h §§ att en grundvattenförekomst har klassificerats ha goda kemiska och kvantitativa egenskaper.
17d §
Klassificering av vattenkvalitet
Ytvatten klassificeras på grundval av ekologisk och kemisk kvalitet. Ytvattens ekologiska kvalitet skall klassificeras som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig. Ytvattens kemiska kvalitet klassificeras som god eller otillfredsställande.
Grundvatten klassificeras enligt kemiska och kvantitativa egenskaper som god eller otillfredsställande.
Klassificering skall utföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga V i EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Landskapsregeringen kan besluta närmare om förfarandet vid klassificering av yt- och grundvattnen.
17e §
Åtgärdsprogram
Landskapsregeringen skall upprätta ett åtgärdsprogram med förslag till åtgärder som är ägnade att uppnå och bevara en effektiv och hållbar vattenanvändning med en god vattenkvalitet, samt så att vattenkvaliteten inte försämras. Av ett åtgärdsprogram skall framgå de särskilda lagstiftnings-, budget-, informations-, tillsyns- och övervakningsbehov samt de särskilda administrativa behov som genomförandet av en åtgärd fordrar. Allmänheten skall informeras om program, uppmuntras att ta del av dem och ges tillfälle att lämna synpunkter på förslag. Information till allmänheten om ett förslag till åtgärdsprogram skall ges genom annons i minst en i landskapet allmänt utkommande tidning. Förslaget skall med tillhörande allmänna handlingar, senast ett år före den period som åtgärdsprogrammet avser, hållas tillgängligt för allmänheten under minst sex månader. Under denna tid skall även för förslaget nödvändiga handlingar publiceras i elektronisk form.
Landskapsregeringen kan besluta närmare om hur arbetet med att upprätta åtgärdsprogram skall genomföras, tidsplan för samt utformning och omfattning av arbetet samt vilka uppgifter som skall ingå i ett åtgärdsprogram.
Ett första åtgärdsprogram skall sammanställas senast den 22 december år 2009. Åtgärdsprogrammet skall fastställas av landskapsregeringen. Landskapsregeringens allmänna förvaltning, underlydande myndigheter och kommunala myndigheter skall i tillämpliga delar i sina planer och vid beslut beakta av landskapsregeringen fastställda åtgärdsprogram.
17f §
Förvaltningsplan
Landskapsregeringen skall i en förvaltningsplan sammanställa uppgifter om ett avrinningsdistrikt. I en förvaltningsplan skall åtminstone ingå
1) en beskrivning av ett avrinningsområdes karakteristika,
2) en beskrivning av sådan påverkan och effekt på vattenkvalitet som orsakats av mänsklig verksamhet,
3) uppgifter som identifierar och beskriver skyddade områden,
4) en beskrivning av nätverk som upprättats för övervakning av vattenkvalitet och redovisning av resultat från sådana övervakningsprogram,
5) en förteckning över fastställda miljömål,
6) en sammanfattande ekonomisk analys över vattenanvändningen,
7) en sammanfattning av antagna åtgärdsprogram och syftet med dessa,
8) en förteckning över detaljerade program och förvaltningsplaner,
9) en sammanfattning av åtgärder som vidtagits för och resultat av information samt samråd med allmänheten,
10) en förteckning över behöriga myndigheter samt
11) uppgifter om sådana kontaktpunkter och förfaranden som finns för information riktad till allmänheten.
En första förvaltningsplan skall sammanställas senast den 22 december år 2009. Allmänheten skall informeras om planen, uppmuntras att ta del av den och ges tillfälle att lämna synpunkter på förslag. Information till allmänheten om ett förslag till förvaltningsplan skall ges genom annons i minst en i landskapet allmänt utkommande tidning. Förslaget skall med tillhörande allmänna handlingar, senast ett år före den period som förvaltningsplanen avser, hållas tillgängligt för allmänheten under minst sex månader. Under denna tid skall även för förslaget nödvändiga handlingar publiceras i elektronisk form. En sammanfattning av de åtgärder för information till allmänheten och samråd som har vidtagits, resultaten härav och de ändringar i planen som gjorts till följd av detta skall fogas till förvaltningsplanen.
Landskapsregeringen kan besluta närmare om hur arbetet med att sammanställa förvaltningsplan skall genomföras, tidsplan för samt utformning och omfattning av arbetet samt vilka uppgifter som skall ingå i en förvaltningsplan.
17g §
Översyn av förvaltningsplan och åtgärdsprogram
Förvaltningsplan och åtgärdsprogram skall fortlöpande ses över och om det bedöms ändamålsenligt vid behov revideras. Översyn skall ske minst vart sjätte år, varvid bestämmelserna om information i 5 kap. 17e och 17f §§ skall beaktas. Nya eller reviderade åtgärder som fastställs enligt ett uppdaterat program skall träda i kraft inom tre år efter deras fastställande.
I en reviderad förvaltningsplan skall åtminstone ingå en beskrivning över
1) behövliga ändringar eller uppdateringar av miljömål sedan offentliggörandet av föregående förvaltningsplan,
2) gjorda framsteg för att nå miljömål, med en redovisning av verkan av åtgärder som genomförts under föregående förvaltningsplaneperiod, med en förklaring till varför ett eller flera miljömål inte har uppnåtts,
3) varför en planerad åtgärd för att nå fastställda miljömål inte har vidtagits under den föregående förvaltningsplaneperiod samt över
4) varför en icke planerad åtgärd för att nå fastställda miljömål har vidtagits under den föregående förvaltningsplaneperioden.
17h §
Förteckning över skyddade områden
Landskapsregeringen för en särskild förteckning över vattenskyddsområden samt andra yt- och grundvattenområden vilka enligt lagstiftningen kräver ett särskilt skydd. I förteckningen skall dessutom anges
1) de vattenförekomster som används för uttag av hushållsvatten avsett att användas som dricksvatten, och som ger mer än 10 kubikmeter per dag i genomsnitt eller betjänar mer än femtio personer, samt de vattenförekomster som är avsedda för sådan framtida användning,
2) områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter,
3) vattenförekomster som har fastställts som rekreationsvatten, inklusive områden som fastställts som badvatten enligt direktiv 76/160/EEG (om kvaliteten på badvatten),
4) områden som är känsliga för näringsämnen, inklusive områden som fastställts som sårbara enligt direktiv 91/676/EEG (om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) och områden som fastställts som känsliga områden enligt direktiv 91/271/EEG (om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse) samt
5) områden som har fastställts för skydd av livsmiljöer eller arter där bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för deras skydd, inklusive relevanta Natura 2000 områden som fastställts enligt direktiv 92/43/EEG (om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) och direktiv 79/409/EEG (om bevarande av vilda fåglar).
För varje förekomst eller område som upptas i förteckningen skall anges den landskaps- och gemenskapslagstiftning på vilken noteringen i förteckningen grundas samt var varje i förteckningen avsett område är lokaliserat.
6 kap.
Tillståndsprövning
7 §
Tillståndsansökan
En ansökan om tillstånd skall innehålla nödvändig utredning om sökanden, verksamheten, verksamhetens konsekvenser och sakägarna. Närmare bestämmelser om uppgifter som skall ingå i och fogas till tillståndsansökan finns i landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd samt med stöd av den utfärdade bestämmelser.
8 kap.
Tillsyn
1 §
Tillsyn
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Särskilda bestämmelser om övervakning av vattenkvalitet finns i 5 kap.
15 kap.
Särskilda bestämmelser
4 §
Vattenståndsreglering
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med iakttagande av vad som i denna lag stadgas om tillstånd, anmälningsplikt och försiktighetsmått, samt med iakttagande av med stöd av lagen utfärdade kvalitetsnormer, får vattenståndsreglering utföras med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 10 kap. 2 – 4 §§, 8 – 13 §§ och 15 – 18 §§ samt i 13 kap. denna lag stadgas om dikning. Vattenståndsreglering får företas endast om det behövs för att tillgodose en ändamålsenlig mark-, vatten- och naturvård samt för att trygga vattenförsörjning.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 13 § landskapslagen om allmänna
vatten- och avloppsverk
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 13 § landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten och avloppsverk samt
ersätts i lagens 17 § ordet ”landskapsstyrelsen” med ”landskapsregeringen” som följer:
13 §
Priset på hushållsvatten som distribueras från vattenverk mot betalning i enlighet med landskapslagen (1967:36) om hälsovård skall senast från den 31 december 2010 bestämmas så att de täcker kostnaderna för vattentjänsten. Avgifter skall bestämmas för respektive förbrukningskategori industri, jordbruk och hushåll. Vid beräkningen beaktas miljö- och resurskostnader. Landskapsregeringen kan i förordning inta särskilda bestämmelser om ekonomisk analys av verksamheters vattenanvändning.
Med undantag av kravet på beaktande av principen om kostnadstäckning i 1 mom. får gällande avgifter fortsatt tillämpas om de inte äventyrar syftena och möjligheten att uppnå de mål för vattenkvalitet som följer av bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 och 2 §§ i vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland.
Närmare bestämmelser om avloppsvattenavgift finns i landskapslagen (1974:23) om avloppsvattenavgift.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om avloppsvattenavgift
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 5 § 1 mom. landskapslagen (1974:23) om allmänna avloppsvattenavgift,
fogas till lagens 5 § nya 4 och 5 mom. samt
ersätts i lagens 6 § ordet ”landskapsstyrelsen” med ”landskapsregeringen” som följer:
5 §
Bruksavgiften skall fastställas på grund av den mängd vatten som används i fastigheten samt senast från den 31 december 2010 så att den täcker kostnaderna för vattentjänsten. Avgifter skall bestämmas för respektive förbrukningskategori industri, jordbruk och hushåll. Vid beräkningen beaktas miljö- och resurskostnader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med undantag av kravet på beaktande av principen om kostnadstäckning i 1 mom. får gällande avgifter fortsatt tillämpas om de inte äventyrar syftena och möjligheten att uppnå de mål för vattenkvalitet som följer av bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 och 2 §§ i vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland.
Närmare bestämmelser om hushållsvattenavgift finns i landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten och avloppsverk.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om hälsovården
I enlighet med lagtingets beslut
fogas till landskapslagen (1967:36) om hälsovård en ny 56 § istället för den bestämmelse som upphävdes genom landskapslagen 99/1997 samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former, som följer:
56 §
Bestämmande av pris på hushållsvatten
I 13 § i landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten och avloppsverk finns särskilda bestämmelser om bestämmande av pris på hushållsvatten.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 3 mars 2005 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
Parallelltexter