Framställning 6/2007-2008

		FRAMSTÄLLNING nr 6/2007-2008
		Datum
		2007-11-22
	Till Ålands lagting

Ny yrkeskompetenslagstiftning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter. I förslaget ingår även vissa följdändringar i körkortslagen för landskapet Åland.

     Lagförslaget innebär att den som yrkesmässigt kör vissa tyngre vägfordon exempelvis lastbil eller buss eller bådadera (yrkesförare) måste ha en särskild yrkeskompetens som berättigar till att köra dessa fordon i kommersiellt syfte. Icke-kommersiella körningar undantas från kravet på yrkeskompetens. Lagen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning, bestämmelser om minimiåldern för yrkesförare samt bestämmelser om hur kompetensutbildningen ska organiseras.

     Kravet på yrkeskompetens gäller förare som från och med den 10 september 2008 tar busskörkort. Kravet gäller även för lastbilsförare som från och med den 10 september 2009 tar lastbilskörkort. Ytterligare en förutsättning är att förarna tar anställning inom transportsektorn. De förare som fått körkort före de angivna fristerna behöver inte genomgå utbildning för erhållande av grundläggande yrkeskompetens.

 

__________________

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

2. Central landskapslagstiftning. 3

2.1 Körkortslagen. 3

2.2 Yrkestrafiklagen. 3

3. Gemenskapslagstiftningen om yrkesförarutbildning. 3

4. Yrkesförardirektivet - några viktiga hållpunkter 3

4.1 Målsättning och syfte. 3

4.2 Tillämpningsområde. 3

4.3 Krav för framförande av tyngre fordon. 3

4.4 Giltighetstider 3

5 Landskapsregeringens förslag. 3

5.1 Orsaken till att yrkesförardirektivet ska implementeras genom stiftande av helt ny landskapslag  3

5.2 Valt utbildningsalternativ. 3

6. Förslagets verkningar 3

6.1 Ekonomiska verkningar 3

6.2 Administrativa verkningar 3

6.3 Förslagets inverkan på miljön. 3

6.4 Jämställdhetskonsekvenser 3

7. Lagstiftningsbehörighet 3

8. Beredningsarbete. 3

9. Övrigt 3

Detaljmotivering. 3

1. Landskapslag om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter 3

1 kap. Inledande bestämmelser 3

2 kap. Grundläggande yrkeskompetens och fortbildning. 3

3 kap. Ålderskrav för förare. 3

4 kap. Utbildningsorganisation och förvaltningsuppgifter 3

5 kap. Yrkeskompetensbevis. 3

6 kap. Ändringssökande, tvångsmedel och straff 3

7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser 3

2. Landskapslag om ändring av körkortslagen för landskapet Åland. 3

Lagtext 3

L A N D S K A P S L A G om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter 3

L A N D S K A P S L A G om ändring av körkortslagen för landskapet Åland. 3

Parallelltexter 3

Allmän motivering

 

1. Inledning

 

Som förare har man ett ansvar för att personer eller gods kommer fram i tid på ett så trafiksäkert, ekonomiskt och miljövänligt sätt som möjligt. Passagerarna ska kunna lita på att föraren behärskar fordonet och vet vilka regler som gäller och den som beställer en godstransport ska veta att godset kommer fram i tid och i gott skick. Exempelvis buss- och lastbilsförare ska ha kunskap om fordonet och om olika transporter samt erfarenhet från körning av last- eller personfordon. Det är viktigt med en god trafiksäkerhet och en trygg, stabil och funktionsduglig transportmarknad. Godstransporterna på landsvägarna har med tiden kommit att kräva allt större yrkesskicklighet.

 

2. Central landskapslagstiftning

 

2.1 Körkortslagen

 

Allmänna bestämmelser om förares behörighet att framföra motorfordon finns i körkortslagen (1991:79) för landskapet Åland. I körkortslagen anges bl.a. vilken förarutbildning den enskilde ska ha genomgått för att få köra exempelvis bil, buss eller lastbil. Vidare anges vad som krävs för att få avlägga förarexamen för erhållande av körkort samt vad som gäller vid utfärdande av körkort. Ur körkortslagens bestämmelser framgår endast vilken grundläggande förarkompetens som en privatperson måste ha för att han eller hon överhuvudtaget ska få framföra ett körkortspliktigt fordon. Körkortslagens behörighetskrav måste vara uppfyllda oavsett om föraren ämnar framföra fordonet uteslutande för privat bruk eller mer regelbundet som ett led i utövningen av en näringsverksamhet.

 

2.2 Yrkestrafiklagen

 

Bestämmelser om yrkesmässig trafik finns i landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik, nedan kallad yrkestrafiklagen. Enligt 1 § yrkestrafiklagen innebär yrkesmässig trafik att motorfordon jämte förare mot betalning ställs till allmänhetens eller viss uppdragsgivares förfogande för person- eller godsbefordran på allmän och enskild väg, gata och torg samt annat område som är upplåtet för allmän trafik eller som allmänt används för trafik.

     Enligt 2 § yrkestrafiklagen ska den som ämnar bedriva yrkesmässig trafik ha trafiktillstånd. Trafiktillstånd behövs inte för godstransporter med traktor, för transporter av lätta varuförsändelser med fordon eller fordonskombination vars totalvikt är högst 3 500 kg eller vid bärgning och bogsering av fordon. Detsamma gäller för transporter med ambulans och avfallstransporter.

     Enligt 6b § yrkestrafiklagen ska den som söker trafiktillstånd för att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg eller persontransporter på väg med fordon avsedda för att transportera fler än nio personer inklusive föraren visa att han eller hon har yrkeskunnande. Kravet på yrkeskunnande är uppfyllt av den som har godkänts vid ett skriftligt prov anordnat av landskapsregeringen. Provet ska avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga om rättsregler, företagsledning och ekonomisk styrning av ett företag, tekniska normer och driftsförhållanden samt trafiksäkerhet. Kravet på yrkeskunnande är även uppfyllt av den som kan förete ett bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Beviset ska vara utfärdat i enlighet med rådets direktiv 96/26/EG om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter.

 

3. Gemenskapslagstiftningen om yrkesförarutbildning

 

I fråga om de tyngsta fordonen för gods- och persontransporter har Europaparlamentet och rådet nyligen antagit direktivet (2003/59/EG) om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG, nedan kallat yrkesförardirektivet. Detta medför att det i landskapet krävs lagstiftning för att förbättra förarnas yrkeskompetens.

 

4. Yrkesförardirektivet - några viktiga hållpunkter

 

4.1 Målsättning och syfte

 

Den övergripande målsättningen med yrkesförardirektivet är att inrätta en standard för hela gemenskapen i fråga om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransport. Det är viktigt att förarna uppfyller de nya krav som marknadsutvecklingen för vägtransporter medför varför yrkesförardirektivet omfattar alla yrkesförare som framför tyngre vägfordon.

     Syftet med det i yrkesförardirektivet angivna kravet på grundläggande yrkeskompetens och fortbildning är att förbättra trafiksäkerheten och förarnas säkerhet, inte bara under transporterna utan även i samband med lastning och lossning. Dessutom bör ett moderniserat föraryrke väcka ungdomars intresse och på så sätt bidra till rekryteringen av nya förare.

     Yrkesförardirektivet syftar även till att åstadkomma en utveckling i riktning mot ett defensivt sätt att framföra fordon, det vill säga att förutse faror och ta hänsyn till övriga trafikanter, vilket går hand i hand med en rationell bränsleförbrukning. Detta kommer i förlängningen att få positiva verkningar, inte bara för själva vägtransportsektorn utan även för samhället i sin helhet.

 

4.2 Tillämpningsområde

 

4.2.1 Huvudregel

 

Yrkesförardirektivet gäller förare som utför gods- och persontransporter på allmän väg inom gemenskapen med fordon för vilka det krävs körkort av klass C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE eller körkort som erkänns vara likvärdigt.

     För att undvika ojämlikhet i konkurrensvillkoren ska förarna även vara medborgare i en medlemsstat inom EES. Om förare är medborgare i ett land utanför EES tillämpas direktivet endast då förarna är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES.

 

4.2.2 Undantag från huvudregeln

 

Direktivet tillämpas inte på förare av fordon som

     1) har en högsta hastighet vilken understiger 45 km/h,

     2) används för militära ändamål, räddningstjänsten, brandväsendet och ordningsmakten eller står under dessas kontroll,

     3) utsätts för vägprov i syfte att göra tekniska förbättringar, reparationer eller underhåll eller som är nya eller ombyggda fordon och ännu inte har börjat användas,

     4) används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

     5) används vid trafikskoleutbildning för körkort eller yrkeskompetensbevis,

     6) används för icke-kommersiell persontransport eller transport av varor för eget bruk eller

     7) används för transport av material och utrustning som föraren använder i sitt eget arbete under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

 

4.2.3 Körkortsklasser

 

I nedanstående tabell anges vad som avses med körkortsklasserna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE.

 

Tabell 1 (Körkortsklasser)

 

Körkortsklass	Symbol	Fordonskategori
C1		lastbil och annat fordon vars totalvikt överstiger 3 500 kg men inte överstiger 7 500 kg och i vilket finns plats för högst åtta personer utom föraren samt fordonskombinationer vilkas dragbil hör till denna klass om släpfordonets totalvikt är högst 750 kg
C		lastbil och annat fordon vars totalvikt överstiger 3 500 kg och i vilket finns plats för högst åtta personer utom föraren samt fordonskombinationer vilkas dragbil hör till denna klass om släpfordonets totalvikt är högst 750 kg samt trafiktraktor och till den kopplat släpfordon
D1		buss och annat fordon i vilka finns plats för fler än åtta men inte fler än 16 personer utom föraren samt fordonskombinationer vilkas dragbil hör till denna klass, om släpfordonets totalvikt är högst 750 kg
D		buss och annat fordon i vilka finns plats för fler än åtta personer utom föraren samt fordonskombination med buss som dragbil, om släpfordonets totalvikt är högst 750 kg
C1E		fordonskombinationer som består av ett dragfordon i underkategori C1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg under förutsättning att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets egenvikt
CE		fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg samt fordonskombinationer där dragbilen är ett fordon i klass C1 och hela kombinationens totalvikt överstiger 12 000 kg och slä pfordonets totalvikt överstiger dragbilens egenvikt
D1E		fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg, under förutsättning för det första att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets egenvikt, och för det andra att släpvagnen inte används för persontransporter
DE		fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg samt fordonskombinationer där dragbilen är ett fordon i klass D1 och hela kombinationens totalvikt överstiger 12 000 kg, släpfo rdonets totalvikt överstiger dragbilens egenvikt eller släpfordonet används för persontransporter

 

4.3 Krav för framförande av tyngre fordon

 

4.3.1 Allmänt

 

För att få framföra ett fordon av körkortsklass C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE yrkesmässigt krävs enligt yrkesförardirektivet att föraren genomgått en utbildning för erhållande av grundläggande yrkeskompetens. Dessutom ska föraren ha genomgått föreskriven fortbildning inom en viss tid efter det att den grundläggande yrkeskompetensen erhållits om han eller hon vill fortsätta att arbeta som förare. Efter det att föraren erhållit grundläggande yrkeskompetens eller genomgått föreskriven fortbildning utfärdas ett yrkeskompetensbevis.

4.3.2 Utbildningskrav för erhållande av grundläggande yrkeskompetens

 

När det gäller upplägget på utbildningen för grundläggande yrkeskompetens (grundläggande utbildningen) kan medlemsstaterna enligt artikel 3.1 yrkesförardirektivet välja mellan två alternativ. Antingen erhålls den grundläggande yrkeskompetensen genom att förarna deltar i en utbildning som avslutas med ett prov eller så erhålls kompetensen efter att föraren enbart avlagt ett teoretiskt och praktiskt prov.

     Att uppställa ett generellt krav på att alla yrkesförare ska genomgå en fullständig grundläggande utbildning för att erhålla yrkeskompetensbeviset har bedömts skapa problem på arbetsmarknaden. Yrkesförardirektivet ger därför utrymme för medlemsstaterna att inrätta ett system för snabbförvärvande av grundläggande yrkeskompetens vilket i korthet innebär att föraren genomgår en liknande utbildning som den som anges i föregående stycke, fast i ett snabbare tempo, och där utbildningen avslutas med ett prov. Den kortare utbildningen ska i komprimerad form ha samma innehåll som den fullständiga grundläggande utbildningen och skiljer sig endast i fråga om kursernas längd.

     Den fullständiga grundläggande utbildningens längd är totalt 280 timmar (8 veckor om 35 timmar). Den kortare utbildningsvarianten är hälften så lång. Frankrike, som införde en grundläggande minimiutbildning år 1995, har goda erfarenheter på området och antalet yrkesförare som väljer att följa en fullständig grundläggande utbildning har ökat sedan dess.

     Innehållsmässigt indelas de två typerna av grundläggande utbildning i tre block:

     1) avancerad träning i rationell körning med beaktande av säkerhetsbestämmelserna,

     2) tillämpning av bestämmelser samt

     3) hälsa, vägtrafiksäkerhet och miljösäkerhet, service och logistik.

     I yrkesförardirektivet har utbildningens längd inte fastställts i detalj för varje punkt eller varje ämne. När det gäller körträning har ett minsta antal körtimmar fastställts, 20 timmar för den som deltar i den längre utbildningen och 10 timmar för den som genomgår utbildningen i ett snabbare tempo.

 

4.3.3 Förare som undantagits från utbildningskraven

 

De yrkesförare som redan är verksamma när yrkesförardirektivet träder i kraft undantas enligt artikel 4 från kraven att genomgå den grundläggande utbildningen. De måste däremot genomgå fortbildning. Således behöver förare som redan innehar ett körkort av klass D1, D1E, D, DE eller ett körkort som erkänns vara likvärdigt och som utfärdats före den 10 september 2008 inte genomgå den grundläggande utbildningen för bussförare. Förare som innehar körkort av klass C1, C1E, C eller CE eller ett körkort som erkänns vara likvärdigt och som utfärdats före den 10 september 2009 behöver inte genomgå den grundläggande utbildningen för lastbilsförare.

 

4.3.4 Tillgodoräknande av ämnen

 

Av artikel 5.5 yrkesförardirektivet framgår att den som har avslutat den grundläggande utbildningen för förare av fordon för godstransporter och som senare vill uppfylla direktivets krav för persontransporter (eller omvänt) inte ska behöva upprepa de gemensamma ämnena i den grundläggande utbildningen. Endast de delar som är specifika för den nya kompetensen behöver genomgås.

 

4.3.5 Fortbildning

 

Det är viktigt att yrkesförarna får möjlighet att uppdatera sina kunskaper för att därigenom hålla sig à jour med utvecklingen. Det finns samtidigt ett behov av att öva de praktiska färdigheterna, särskilt när det gäller framförandet av fordon, t.ex. för att rationalisera bränsleförbrukningen och för att betona vikten av att föraryrket utövas på ett miljö- och trafiksäkerhetsmässigt godtagbart sätt. Alla yrkesförare måste således enligt artikel 7 yrkesförardirektivet genomgå en obligatorisk fortbildning.

     Medlemsstaterna ansvarar för att fortbildningen ordnas. Som en följd av detta är en innehavare av ett yrkeskompetensbevis skyldig att genomgå föreskriven fortbildning inom fem år efter den dag beviset utfärdats och därefter vart femte år. Även förare som undantagits från kravet på att inneha yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens är skyldiga att genomgå den föreskrivna fortbildningen enligt ett fastställt tidsschema. Den obligatoriska fortbildningen ska pågå i fem dagar (35 timmar) vilket motsvarar en utbildningsdag per år. Detta ska betraktas som ett absolut minimum. Kursen kan fördelas på perioder om minst sju timmar. Frankrikes erfarenheter från kravet på fortbildning är mycket positiva, både när det gäller kvantitativa effekter (särskilt trafiksäkerheten) och när det gäller mottagandet från parterna på arbetsmarknaden.

 

4.3.6 Gemenskapskoder

 

På grundval av yrkeskompetensen är medlemsstaterna enligt artikel 10 yrkesförardirektivet skyldiga att införa gemenskapskoden antingen på körkortet eller på yrkeskompetensbeviset.

 

4.3.7 Ålderskrav för att få framföra fordon avsedda för godstransporter

 

Från och med 18 års ålder är det tillåtet att yrkesmässigt framföra fordon som är avsedda för godstransporter av klass C och CE under förutsättning att föraren genomgått den längre utbildningsvarianten, och på basis av detta erhållit ett yrkeskompetensbevis. Den som genomgått den kortare utbildningsvarianten och på basis av detta erhållit ett yrkeskompetensbevis får från och med 18 års ålder framföra fordon av klass C1 och C1E och från och med 21 års ålder fordon av klass C och CE.

 

4.3.8 Ålderskrav för att få framföra fordon avsedda för persontransporter

 

Den som genomgått den kortare utbildningsvarianten får från och med 21 års ålder framföra fordon, som är avsedda för persontransporter av klass D och DE när de används för persontransporter i reguljär trafik på sträckor som inte överstiger 50 km samt fordon av klass D1 och D1E.

     En medlemsstat kan införa regler på nationell nivå som gör det möjligt för förare som fyllt 18 år att inom medlemsstatens territorium framföra fordon av klass D och DE, på de premisser som anges i föregående stycke, samt fordon av klass D1 och D1E. Det förutsätts då att föraren genomgått den längre utbildningsvarianten.

     Förare som fyllt 21 år och som genomgått den längre utbildningsvarianten får utan de i första stycket angivna begränsningarna framföra fordon av klass D och DE. Genom nationella regler kan en medlemsstat berättiga förare som fyllt 20 år att framföra fordonen ifråga inom medlemsstatens territorium om föraren genomgått den längre utbildningsvarianten. Denna åldersgräns kan sänkas till 18 år när föraren kör fordonet utan passagerare.

     Förare som genomgått den kortare utbildningsvarianten får från och med 23 års ålder framföra fordon av klass D och DE utan begränsningar.

 

4.4 Giltighetstider

 

Yrkesförardirektivet riktar sig mot medlemsstaterna och är bindande i fråga om det resultat som ska uppnås men överlämnar åt respektive medlemsstat att välja form och metod för detta. I artikel 14 yrkesförardirektivet föreskrivs att medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna i direktivet senast från och med den 10 september 2008, när det gäller grundläggande kompetens för framförande av fordon av klass D1, D1E, D och DE. När det gäller grundläggande kompetens för framförande av fordon av klass C1, C1E, C och CE ska bestämmelserna tillämpas senast från och med den 10 september 2009.

 

5 Landskapsregeringens förslag

 

5.1 Orsaken till att yrkesförardirektivet ska implementeras genom stiftande av helt ny landskapslag

 

Yrkesförardirektivet ska implementeras i landskapslagstiftningen. Härigenom blir det möjligt för åländska yrkesförare att framföra sitt fordon inom gemenskapsområdet. Det finns olika sätt att genom lagstiftning genomföra yrkesförardirektivet. En möjlighet skulle vara att införliva direktivet genom ett tillägg i körkortslagen. En annan är att yrkestrafiklagen förändras och anpassas till direktivet. En tredje möjlighet är att genomföra direktivet genom att anta nya författningar.

     Som framgår av avsnitt 2.1 innehåller körkortslagen allmänna bestämmelser som anger vilka krav som måste vara uppfyllda för att det överhuvudtaget ska vara tillåtet att framföra körkortspliktiga fordon. Vad gäller yrkestrafiklagen så innehåller den i huvudsak bestämmelser om tillstånd för bedrivande av yrkesmässig trafik och vad som rent formellt ska iakttas vid handläggningen av trafiktillståndsärenden, vilket framgår av avsnitt 2.2.

     Yrkesförardirektivet byggs upp av detaljerade särbestämmelser som hänför sig till ett smalt segment inom trafiksektorn. Genom direktivet ska medlemsstaterna förmås till att etablera ett utbildningssystem som säkerställer att yrkesförare har de kvalifikationer som krävs för att tyngre fordon ska kunna framföras säkert i trafiken.

     Landskapsregeringens bedömning är att körkortslagens ändamål och tillämpningsområde inte överensstämmer med yrkesförardirektivets syften. Vidare överensstämmer inte yrkestrafiklagens ändamål och syfte i tillräckligt hög grad med yrkesförardirektivets syften för att det skulle vara lämpligt att genomföra direktivet genom tillägg och ändringar i den lagen. Det är viktigt att bestämmelser med gemensamt syfte och innehåll finns samlade på ett ställe i lagstiftningen. I enlighet med denna allmänna lagstiftningsprincip bör det således införas speciallagar. Landskapsregeringen anser därför att det är mest ändamålsenligt att yrkesförardirektivet implementeras i landskapslagstiftningen genom att en helt ny landskapslag stiftas.

     Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen således att lagtinget antar en ny landskapslag om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter. Den nya lagen innehåller de bestämmelser som följer av direktivet och gäller yrkesförare av tunga fordon. Övriga bestämmelser om utbildningskrav för fordonsförare och trafikföretagare finns även i fortsättningen kvar i körkorts- respektive yrkestrafiklagen. Förslaget innehåller även ett antal följdändringar i körkortslagen.

 

5.2 Valt utbildningsalternativ

 

Artikel 3 yrkesförardirektivet föreskriver bland annat att medlemsstaterna ska inrätta ett system för förvärvande av grundläggande kompetens och ett fortbildningssystem. Med hänsyn till att det långsiktiga målet med yrkesförardirektivet är att inrätta en standard för hela gemenskapen ska artikel 3 rimligtvis tolkas så att de nationella utbildningssystemen ska vara enhetliga inom respektive medlemsstat. Konsekvensen av detta blir att utbildningssystemet i riket och i landskapet ska ha samma upplägg.

     I riket har man gått in för en modell som innebär att den som deltagit i utbildning och genomfört ett prov erhåller grundläggande yrkeskompetens. Samtidigt blir det möjligt för förare som redan innehar lastbils- och/eller busskörkort att i snabbare tempo genomgå utbildning för grundläggande yrkeskompetens. Därför har landskapsregeringens valt att presentera ett lagförslag som utgår från direktivet men som tillika är uppbyggt i överensstämmelse med rikets systemmodell.

 

6. Förslagets verkningar

 

6.1 Ekonomiska verkningar

 

Utbildningsbehovet är svårt att uppskatta. På grund av detta osäkerhetsmoment är det därför svårt att förutse vilka kostnadseffekter en utbyggd utbildning medför. Kostnaderna för yrkesförarutbildningen kan dock bli rätt höga eftersom det ingår körövningar i utbildningen som enligt yrkesförardirektivet ska ske i varierande trafikmiljöer. Detta medför att körövningarna till viss del kan behöva genomföras utanför landskapet. Yrkesförardirektivet möjliggör användning av simulator i körundervisningen. Kostnaderna för en simulator (1 – 2 miljoner euro) är emellertid så pass höga att landskapsregeringen anser att någon sådan inte bör införskaffas i det här skedet.

     För att ändå kunna göra en rimlig uppskattning av vad ett utbildningsarrangemang i landskapet skulle kosta kan de utbildningskostnader som i riket bestrids av arbetsförvaltningen tjäna som vägledning. (Observera att siffrorna nedan är ungefärliga och hänför sig till 2003 års prisnivåer). I riket bestäms priset på utbildningen utgående ifrån ett anbudsförfarande och är beroende av många olika faktorer såsom storleken på undervisningsgrupperna och fordonsparkens omfattning. Det genomsnittliga priset för 280 timmars utbildning är härvidlag ungefär 2 500 – 3 000 euro per person. Vad gäller fortbildning kan konstateras att totalkostnaderna kan uppskattas till 1 500 – 2 500 euro per person vilket innebär att kostnaderna på årsbasis uppgår till i genomsnitt 300 – 500 euro per person.

     För närvarande arbetar ca 250 – 300 yrkesförare i landskapet inom ramen för en verksamhet som upprätthålls genom 83 beviljade trafiktillstånd. Vidare tar cirka 10 – 20 personer lastbilskörkort varje år samtidigt som cirka 1 – 5 personer tar busskörkort. Med beaktade av detta samt de ovannämnda rikskostnadsnivåerna och en viss indexjustering är det rimligt att anta att det skulle kosta ungefär 60 000 – 80 000 euro per år att i landskapet utbilda 15 – 20 personer så att de får den grundläggande yrkeskompetens som yrkesförardirektivet förutsätter. Inom fem år skall de yrkesverksamma förarna ha genomgått fortbildningen vilket medför att fortbildningskostnaderna på årsbasis torde uppgå till i genomsnitt 75 000 – 150 000 euro, totalt sett.

     Landskapsregeringen anser att landskapet ska stå för kostnaderna för den grundläggande utbildningen, i de fall den ges inom ramen för en yrkesinriktad utbildning, medan fortbildningen däremot ska bekostas av yrkesförarna. Skälet därtill är följande. De som genomgår grundutbildningen kan tillhöra grupper av förhållandevis yngre människor som inte arbetat inom transportsektorn tidigare och som inte har ekonomiska möjligheter att bekosta grundutbildningen på egen hand. Därför behövs det finansiella stödinsatser från landskapets sida i någon form. Utbildningen får därmed högre status och väcker större intresse, både hos arbetsgivarna och hos allmänheten, vilket bidrar till att utkomstmöjligheterna för dem som är mindre bemedlade förbättras och att efterfrågan på arbetskraft med relevant kompetens tillgodoses i större utsträckning. Fortbildning genomgås i regel av personer som antingen är anställda hos ett transportföretag eller bedriver egen företagsverksamhet. I dessa fall har utbildningsdeltagarna helt andra ekonomiska förutsättningar att bestrida utbildningskostnaderna. Dessutom är fortbildningen avsevärt mycket kortare än en grundutbildning samtidigt som kostnaderna är lägre vilket även talar för att landskapet inte ska subventionera fortbildningen.

 

6.2 Administrativa verkningar

 

Tanken med förslaget är att på sikt göra det möjligt för flera aktörer att erbjuda en fullgod grundutbildning som uppfyller yrkesförardirektivets krav och som kan möta den växande transportmarknadens behov. Samtidigt måste hänsyn tas till småskalighetens i det åländska samhället och att till att de som enligt förslaget kan komma ifråga som utbildningsarrangörer kommer att iaktta en viss försiktighet när det gäller att arrangera grundutbildning (och även fortbildning).

     Därför är det viktigt att det i ett initialskede ges ekonomiska incitament att starta upp en grundutbildning av förevarande slag. Därför bör i tilläggsbudgeten avsättas medel som gör det möjligt för någon av landskapets skolor att arrangera grundutbildning om intresse för detta finns ute på skolorna.

     Om exempelvis Ålands yrkesskola åtar sig att arrangera den grundläggande utbildningen, vilken inte endast rör körteknik utan även innefattar andra ämnen såsom ergonomi, ekonomi samt hur transportmarknaden fungerar och vilka regelverk som styr den, bör den i första hand arrangeras som en valbar studieinriktning inom den fordonstekniska utbildningen vid nämnda inrättning. Utbildnings- och kulturavdelningen kommer i så fall att fastställa grunderna för de läroplaner som utbildningen ska basera sig på. Den grundläggande utbildningen blir då en kompetensinriktning inom ramen för ett treårigt yrkesutbildningsprogram som leder till en yrkesexamen. Härvid kan tjänster förslagsvis köpas utifrån anpassade efter utbildningsbehovet så att yrkesförardirektivets krav på lärarkompetens och praktiska övningar i utbildningen ska kunna uppfyllas.

     När utbildningsverksamheten väl etablerats i någon form kommer enligt landskapsregeringens bedömning fler aktörer att intressera sig för att arrangera grundutbildning eftersom utbildningsbehovet blir större till följd av att transportsektorn växer, arbetskraften inom densamma blir äldre och alla förare i framtiden blir tvungna att utbilda sig. Bilskolorna kan få bättre möjligheter att tillhandhålla utbildning när ålders- och kompetensvillkoren i klass C skärps och körkortet i klass C1 får högre status, vilket kan generera större efterfrågan på utbildning.

     Förslagsvis kan till en början ett samarbete mellan Ålands yrkesskola, Ålands trafikskolor och åkerinäringen i landskapet vara en bra möjlighet att förverkliga yrkesförardirektivet på Åland. Berörda parter ser positivt på ett samarbete där kompetens från yrkesutbildningen (teori), körkortsutbildningen (trafiksäkerhet och ekonomisk körning) och åkerinäringen (erfarenhet av tunga fordon i varierande trafikmiljöer) förs samman.

     Bestämmelserna om ansökan om att få arrangera grundutbildning och fortbildning, tillsynsutövning och utfärdande av yrkeskompetensbevis alternativt körkort som anger yrkeskompetens medför ett visst merarbete för utbildningsavdelningen och Ålands polismyndighet. Landskapsregeringen bedömer dock att dessa uppgifter kan skötas inom ramen för befintliga resurser.

 

6.3 Förslagets inverkan på miljön

 

Genom att lagstiftningsvägen säkerställa att yrkesförare har de kvalifikationer som krävs för att tyngre fordon ska kunna framföras säkert i trafiken minskas antalet trafikolyckor. Lagförslaget har även positiva miljökonsekvenser eftersom en högre utbildningsnivå hos yrkesförarna medför att de, i större utsträckning, kommer att sträva efter en rationell bränsleförbrukning något som i sin tur bidrar till en renare trafikmiljö.

 

6.4 Jämställdhetskonsekvenser

 

På basis av den statistik som gjorts över antalet utfärdade körkort hänförande sig till de tyngre fordonskategorierna, exempelvis lastbilar och bussar, kan man med fog konstatera att yrkesförarkåren i landskapet för närvarande huvudsakligen utgörs av män, något som med viss sannolikhet även kan komma att vara fallet i framtiden[1]. Landskapsregeringen vill emellertid understryka att bestämmelserna i lagförslaget inte syftar till försätta kvinnor och män i olika samhällspositioner.

     Yrkesförare måste uppfylla vissa fysiska grundkrav för att kunna sköta sina åligganden på ett korrekt sätt. Transportuppdrag innehåller fysiska arbetsmoment såsom lastning och lossning av gods som av tradition kan uppfattas som mer fysiskt krävande för kvinnor. Den enskilde yrkesföraren ska uppfylla sådana fysiska krav att uppdraget kan genomföras snabbt och effektivt samtidigt som kvaliteten på transporttjänsterna är på en för den enskilde och ur trafiksäkerhetssynpunkt godtagbar nivå. Avsikten med bestämmelserna är dock inte att försvåra för kvinnor eller män att utbilda sig till yrkesförare. De kvinnor och män som uppfyller de krav som av effektivitets-, kvalitets- och säkerhetsmässiga skäl måste ställas på yrkesförare har enligt bestämmelserna givetvis möjlighet att på lika villkor genomgå den grundläggande utbildningen och fortbildningen.

     Den föreslagna lagen påverkar i huvudsak män men avsikten med lagens utbildningsbestämmelser är likväl att befrämja en konstruktiv strävan efter en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Vid utformningen av lagens bestämmelser har landskapsregeringen beaktat det självstyrelsepolitiska programmets riktlinjer där jämställdheten utgör en av grundpelarna.

 

7. Lagstiftningsbehörighet

 

Lagförslaget innebär att det i landskapslagstiftningen intas bestämmelser som reglerar vilken uppgift landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter ska ha i anslutning till utbildningen av yrkesförare. I lagförslaget ingår vidare bestämmelser som hänför sig till rättsområdet för undervisning, näringsverksamhet och vägtrafik. Genom lagförslaget blir det även möjligt att under vissa särskilt angivna förutsättningar vidta tvångsåtgärder mot den enskilde, såsom utdömande av straff, om han eller hon handlar i strid mot vad som följer av landskapslagen om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter.

     De i föregående stycke angivna rättsområdena faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet jämlikt 18 § 1, 14, 21, 22, 25 och 26 pp. självstyrelselagen (1991:71) för Åland med stöd av vilka landskapslagen således tillkommit.

     Lagförslaget innebär även att bestämmelser som hänför sig till rikets lagstiftningsbehörighet intas i landskapslagstiftningen (besvärsbestämmelserna i 6 kap. om ändringssökande tvångsmedel och straff). Enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen kan i landskapslag, för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, upptas bestämmelser av rikslagstiftningsnatur förutsatt att de är i sak överensstämmande med motsvarande stadganden i rikslagstiftningen.

 

8. Beredningsarbete

 

År 2004 tillsatte Ålands landskapsregering en kommitté som hade som uppdrag att utgående från yrkesförardirektivet utarbeta ett underlag för lagstiftning samt ett upplägg av den utbildning som krävdes. Kommittén hade en bred sammansättning med företrädare för utbildnings- och kulturavdelningen samt trafikavdelningen och kansliavdelningen vid Ålands landskapsregering, Ålands polismyndighet, motorfordonsbyrån, Ålands trafikskolor, Ålands yrkesskola och trafikföretagarna. Kommittén avgav slutrapport i november samma år. I rapporten konstaterades att ändringar förslagsvis kunde göras i körkortslagen och att den grundläggande utbildningen skulle ges vid Ålands yrkesskola. Vid beredningen av ärendet har kommitténs synpunkter till viss del beaktats dock så att landskapsregeringen, som ovan konstaterats i avsnitt 5.1, gått in för en lösning som innebär att yrkesförardirektivet implementeras genom att en ny landskapslag antas.

     Efter sedvanlig beredning har förslaget sänts på remiss för yttrande till Ålands yrkesbilägarförening r.f., Ålands yrkesskola, Transmar Ab, Ålands Transport, Sam–Transport Ab, Ålands trafikskolor r.f., Ålands bussförbund r.f., räddningscheferna, Ålands polismyndighet, motorfordonsbyrån, utbildnings- och kulturavdelningen samt kansliavdelningen och trafikavdelningen. Förslaget har vidare skickats för kännedom till Liberalerna, Obunden samling, Ålands framtid samt Ålands framstegsgrupp. Förslaget har även granskats av chefen för jämställdhetsfrågor vid Ålands landskapsregering.

     I stort sett alla remissinstanser har avgivit utlåtande och överlag förhållit sig positiva till förslaget som helhet. Ett flertal remissinstanser har framfört synpunkter på detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i samband med att lagförslaget utarbetats.

 

9. Övrigt

 

Landskapsregeringen förutsätter att lagtinget behandlar lagförslagen i sådan ordning att alla erforderliga arrangemang hinner inrättas i god tid innan den tidpunkt yrkesförardirektivet ska vara fullständigt genomfört i medlemsstaterna.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter

 

1 kap. Inledande bestämmelser

 

1 § Lagens innehåll och syfte Bestämmelsen i 1 mom. har införts i informativt syfte för att klargöra vad lagen handlar om. Vid tillämpning av lagar är det alltid viktigt att ha lagens anda och mening i åtanke. Av den anledningen är det motiverat i lag införa bestämmelser som anger syftet med lagen för att den ska kunna tillämpas så korrekt som möjligt. Det primära syftet med denna lag är att förbättra säkerheten vid transporter och därmed den samlade trafiksäkerheten. Säkerhetsvinsterna ska uppnås genom att förarnas yrkeskompetens förbättras och uppdateras regelbundet. I 2 mom. finns en hänvisning till annan lagstiftning som ska beaktas vid tillämpningen av denna lag.

 

2 § Lagens tillämpningsområde Lagen gäller förare som på väg i landskapet Åland yrkesmässigt utför gods- eller persontransporter med lastbilar, bussar och andra tyngre vägfordon, exempelvis trafiktraktorer, vilkas totalvikt överstiger 3 500 kg. Lagen gäller oavsett om förarna är anställda av ett transportföretag eller verkar som egenföretagare. Lagen gäller även när fordonen framförs olastade eller utan passagerare, exempelvis när fordon flyttas för reparation eller tankning och det ingår i företagsverksamheten. Eftersom lagen gäller alla som arbetar som förare innebär detta att förare som transporterar farligt gods på väg omfattas av lagens bestämmelser. Härvid gäller även de särskilda, i landskapslagen (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen föreskrivna, kraven vid transport av farligt gods på väg.

     Lagen gäller förutom finska medborgare även medborgare från andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med EES avses staterna i Europeiska unionen (EU) och de övriga stater som omfattas av EES-avtalet. Även förare som är medborgare i länder utanför EES omfattas av lagen, förutsatt att förarna är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat i någon av medlemsstaterna inom EES. Vid bedömning av frågan om ett företag är etablerat i en medlemsstat, exempelvis Finland, kan iakttas bland annat om verksamheten har fast driftsställe antingen i riket eller i landskapet, har registrering till mervärdesskatt och om det finns trafiktillstånd.

     I yrkesförardirektivet förenas körkort för fordon av klass C och D resp. klass C1 och D1 genom plustecken med släpvagnsbehörigheten E till fordonskombinationer som består av ett dragfordon och en släpvagn. I körkortslagen om förarbehörighet används inte plustecken för att uttrycka förarbehörighet som avser både dragfordon och släpvagn. I denna lag uttrycks och används förarbehörigheterna på samma sätt som i körkortslagen. Någon saklig skillnad mellan yrkesförardirektivet och paragrafen är inte avsedd.

 

2 kap. Grundläggande yrkeskompetens och fortbildning

 

3 § Allmänna förarkrav Bestämmelsen i 1 mom. har intagits i lagen för att det klart ska framgå vilka grundläggande kompetenskrav yrkesförare ska uppfylla. Det är viktigt att ha i åtanke att den grundläggande yrkeskompetensen, vilken måste kunna styrkas med ett yrkeskompetensbevis eller genom en anteckning på körkortet (se 5 kap. nedan), som sådan endast utvisar att den som fått densamma befinner sig på en kunskapsnivå som möjliggör att han eller hon yrkesmässigt kan framföra vägfordon av klass C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE i trafik. Innehav av yrkeskompetensbevis är i sig dock inte tillräckligt för att det i trafik ska vara tillåtet att framföra fordon av avsedd klass. Yrkesförare måste givetvis alltid ha allmän körkortsbehörighet som berättigar till framförande av de fordon de använder sig av i sitt arbete. Av den anledningen har bestämmelsen i 2 mom. intagits i lagen.

     Själva innebörden av yrkeskompetensen fastställs utgående ifrån fordonstypen och transportuppdraget. För att få utföra godstransport på väg krävs lastbilskörkort och yrkeskompetens för lastbilsförare. För att få utföra persontransporter på väg krävs busskörkort och yrkeskompetens för bussförare.

 

4 § Undantag från de allmänna förarkraven Bestämmelsen har intagits i lagen för att det klart och tydligt ska framgå att sådana körningar med lastbilar, bussar och andra tyngre vägfordon som inte görs regelbundet som ett led i utövningen av näringsverksamhet faller utanför ramen för lagens tillämpningsområde. Paragrafen är avfattad i överensstämmelse med vad som föreskrivs i artikel 2 yrkesförardirektivet och kompletterar 2 och 3 §§.

 

5 § Grundläggande yrkeskompetens Den som avser att förvärva grundläggande kompetens måste enligt 1 mom. genomgå en formbunden utbildning, vilken i enlighet med yrkesförardirektivet omfattar 280 timmar varav minst 20 timmar ska avse körundervisning.

     Utbildningen kan enligt 2 mom. även genomgås i snabbare tempo vilket innebär att den i enlighet med yrkesförardirektivet kan förkortas till 140 timmar varav minst 10 timmar ska avse körundervisning. I båda fallen ska utbildningsinnehållet vara detsamma, trots att undervisningen i den förkortade utbildningen är mer generellt upplagd. Det icke-specialiserade innehållet i den förkortade utbildningen kompenseras av att ålderskravet är högre och att föraruppgifterna till en början är begränsade på det sätt som anges i 3 kap. om ålderskravet för förare. Det krävs att de som genomgår utbildningen, vilka i lagen benämns studerande, deltar i undervisningen vilken bör ges separat för lastbilsförare och bussförare.

     Bestämmelsen har i 2 mom. har införts eftersom ett absolut krav om grundutbildning under 280 timmar kan framstå som ett hinder för en sund förarrekrytering. I sammanhanget bör dock observeras att avsikten med bestämmelsen inte är att inbjuda till att kompetensen bland förarna urholkas genom att den förkortade utbildningen blir det normala alternativet. Det får anses ligga i linje med yrkesförardirektivets syfte att främja förarrekryteringen om det kan ske utan att trafiksäkerheten eftersätts. Godstransporter och kollektivtrafik måste kunna garanteras. Samhällsekonomiska skäl bör således kunna vägas in vid bedömningen. För att antas till den förkortade grundutbildningen bör hänsyn tas till förarens erfarenhet och tidigare kunskaper.

     Trots att kraven för körkort och yrkeskompetens är olika krävs det enligt 3 mom. inte körkort för det fordon som används i körundervisningen för att man ska få delta i kompetensutbildningen. Innan körkort har erhållits ska körundervisningen uppfylla de krav som gäller körundervisningen för körkort. Denna bestämmelse har införts för att det på ett smidigt sätt ska gå att samordna den allmänna förarutbildningen (reglerad genom körkortslagens bestämmelser) med den utbildning som avses i denna lag. Undervisningen kan läggas upp stegvis och börja med elementär körkunskap för att senare avancera mot yrkeskompetens.

 

6 § Innehållet i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens I 1 mom. ingår en allmän bestämmelse om målen med utbildningen och utbildningens innehåll. Bestämmelsen har införts för att studerandena ska få en allsidig utbildning som beaktar alla relevanta aspekter på föraryrket och inte enbart förmedlar kunskap om hur tyngre vägfordon ska framföras i trafiken. Utbildningen ska genomföras i överensstämmelse med avsnitt 1 bilaga I yrkesförardirektivet som anger vilka ämnen som ska ingå i utbildningen.

     I utbildningen ska det bland annat ingå sådana undervisningsmoment som befrämjar ett trafiksäkerhetsmässigt godtagbart körsätt. Undervisningen ska förmedla sådana kunskaper om fordonens tekniska konstruktion att studerandena lär sig hur man lastar fordonen korrekt i överensstämmelse med gängse säkerhetskrav. Studerandena ska lära sig att utnyttja fordonen optimalt med beaktande av rationell bränsleförbrukning. Studerandena ska vidare undervisas om de regler i landskapet som rör yrkestrafik. I utbildningen ska det även ingå sådana undervisningsmoment varigenom studerandena lär sig att känna igen och förebygga risker i trafiken och vid olyckor. Studerandena ska likaså få elementär kunskap om hur man förebygger sådan brottslighet som förare kan komma i kontakt med i sitt dagliga arbete, exempelvis människosmuggling. Studerandena ska vidare lära sig att bedöma nödsituationer, känna till de ekonomiska villkoren för person- och godstransporter på väg och organisationen av transportmarknaden samt uppvisa ett sådant beteende som bidrar till att transportföretagens profil höjs. Utbildningen bör vidare innefatta undervisning i ett defensivt sätt att framföra fordon. Med detta avses som ovan påpekats i avsnitt 4.1 att studerandena med beaktande av gällande trafikregler lär sig agera flexibelt och iaktta försiktighet vid olika tillfällen för att därigenom minimera risken för att olyckor inträffar eller att farliga situationer uppstår.

     I 2 mom. föreskrivs att utbildningen ska avslutas med ett prov. Provet ska i princip vara skriftligt. Den som har läs- och skriv- och språksvårigheter ska kunna avlägga provet muntligt. I lagen ställs inte krav på hur provet exakt ska utformas. Till varje mål i respektive undervisningsämne ska det ansluta sig minst en fråga i provet. Ett muntligt prov måste vara lika krävande som ett skriftligt. Frågor som innehåller flera svarsalternativ måste vara tillräckligt särskiljande så att studerandena kan avlägga provet med godkänt resultat endast under förutsättning att de behärskar sakinnehållet. Den som ska delta i provet måste ha genomgått undervisningen som avses i 1 mom., vilket i praktiken kan påvisas med ett undervisningsintyg utfärdat av den som ansvarar för undervisningen.

     Det är viktigt att den som genomgått utbildningen för erhållande av grundläggande yrkeskompetens kan styrka sin behörighet genom exempelvis ett intyg, i synnerhet då han eller hon ansöker om yrkeskompetensbevis hos polismyndigheten. Av den anledningen har bestämmelsen i 3 mom. införts. Den utgör en anpassning till respektive utbildningsarrangörs dokumenthanteringsrutiner.

     För att säkerställa att yrkesförare erhåller den grundläggande kompetens som yrkesförardirektivet förutsätter, är det viktigt att i lag fastställa de yttre ramarna för utbildningens innehåll och att i lag fastställa att ett prov ska genomgås. Exakt hur utbildningen ska struktureras och hur provet ska utformas ska närmare anges i landskapsförordning eftersom det är en fråga av teknisk detaljnatur. Av den anledningen har bestämmelsen i 4 mom. införts.

 

7 § Grundläggande yrkeskompetens i samband med yrkesinriktad utbildning Paragrafen avser yrkesinriktad tidsbegränsad utbildning som inte bara innefattar utbildning för grundläggande yrkeskompetens utan även innehåller andra undervisningsmoment än de som anges i yrkesförardirektivet. Yrkesutbildningens omfattning och en utbildningstid som är längre än 280 timmar talar för att proven ska periodiseras i enlighet med vad som gäller för yrkesinriktade utbildningar i allmänhet. Med anledning av detta har bestämmelsen i 1 mom. intagits i lagförslaget.

     Innan studerandena fått körkortsbehörighet får de bara framföra fordon i enlighet med bestämmelserna om förarutbildning i körkortslagen. Detta förutsätter att läraren är närvarande. När studerandena tagit körkort av de klasser som avses i denna lag har de enligt bestämmelserna i 2 mom. rätt att på egen hand utföra gods- eller persontransporter i kommersiellt syfte, trots att de inte avslutat grundutbildningen. Bestämmelsen ger studerandena möjlighet att utföra arbetslivspraktik under utbildningstiden. Om studeranden tagit körkort innan han eller hon avlutat grundutbildningen måste rätten att framföra fordonet dock villkoras med att utbildningen ska genomgås. Också bestämmelserna om ålderskrav för förare ska härvid beaktas.

     Närmare bestämmelser om vilka krav som gäller för körningarna, såsom vilka körsträckor som ska tillåtas och under vilka tidpunkter på dygnet körningar ska vara tillåtna, är en fråga av teknisk detaljnatur och regleras vid behov i landskapsförordning. Av den anledningen har bestämmelsen i 3 mom. införts.

 

8 § Fortbildning Den tekniska utvecklingen fortgår oavbrutet och vissa kunskaper som förvärvats under grundutbildningen blir förr eller senare inaktuella. Därför måste förare som vill bibehålla sin grundläggande yrkeskompetens uppdatera och komplettera sina färdigheter genom att genomgå fortbildning innan giltighetstiden för den grundläggande yrkeskompetensen utgått. Av den anledningen har bestämmelsen i 1 mom. intagits i lagen. Den grundläggande yrkeskompetensen gäller i fem år men med hjälp av fortbildning förlängs giltighetstiden med ytterligare fem år. Om en förare försummat att förlänga giltighetstiden för sin yrkeskompetens måste han eller hon genomgå fortbildning om han eller hon vill fortsätta att arbeta som förare. De yrkesförare som till följd av övergångsbestämmelserna i denna lag inte behöver genomgå grundutbildning måste däremot genomgå fortbildning. När dessa förare ska genomgå fortbildningen för att därigenom få fortsätta att verka inom transportsektorn framgår av övergångsbestämmelserna i 31 §. Fortbildningens längd uppgår till 35 timmar och kan fördelas på perioder på minst sju timmar.

     Enligt 2 mom. utfärdar den som fått i uppdrag att ansvara för fortbildningen ett intyg över att hela fortbildningen eller en del av denna genomgåtts. Detta för att det ska vara möjligt för den enskilde att kunna styrka att han eller hon genomgått fortbildning. I de fall fortbildningen är periodiserad kan någon behöva visa att han eller hon deltar i fortbildning och avklarat vissa kursmoment. Av den anledningen ska det finnas en möjlighet att kunna förete ett intyg över att en del av fortbildningen avklarats.

 

9 § Innehållet i fortbildningen Utbildningen ska enligt 1 mom. innefatta en del av de undervisningsmoment som ingår i grundutbildningen och som är synnerligen viktiga med avseende på föraryrket. Fortbildningen ska således alltid innehålla undervisning som främjar ett säkert och ekonomiskt körsätt, vilket också är målet med gemenskapslagstiftningen. Det särskilda målet med fortbildningen är framför allt att lära ut ett defensivt, bränslesnålt och miljövänligt sätt att framföra fordon. Med tanke på säkerhetsmålet ska fortbildningen sålunda alltid innehålla ett minimimått av undervisning i ett defensivt körsätt.

     Eftersom fortbildningens upplägg är en fråga av teknisk detaljnatur utfärdas enligt 2 mom. närmare bestämmelser i landskapsförordning om fortbildningens innehåll och omfattning samt hur den ska genomföras.

 

3 kap. Ålderskrav för förare

 

10 § Ålderskrav för förare fordon avsedda för godstransporter I paragrafen anges minimikraven på lastbilsförare. Mer omfattande utbildning ger större behörighet att arbeta som förare vid yngre ålder. Bestämmelserna om lägsta ålder för lastbilsförare följer gällande körkortspraxis.

 

11 § Ålderskrav för förare av fordon avsedda för persontransporter Persontransporter ställer särskilda krav på ansvarstagande och mognad och detta motiverar att minimikraven för bussförare är högre än minimikraven för lastbilsförare. Av 1 mom. framgår att förare som genomgått en grundläggande kompetensutbildning på 280 timmar har rätt att framföra fordon av klass D och DE från och med 21 års ålder. Om föraren genomgått den kortare utbildningsvarianten har föraren rätt att endast framföra av klass D1 och D1E.

     Paragrafen innehåller särskilda undantagsbestämmelser i 2 mom. som berättigar förare som genomgått den kortare utbildningsvarianten att från och med 21 års ålder framföra fordon av klass D och DE i lokaltrafik på regelbundna, högst 50 kilometer långa rutter.

     Från och med 23 års ålder får enligt 3 mom. förare framföra fordon utan de i 2 mom. angivna begränsningarna även om föraren endast genomgått den kortare utbildningsvarianten.

 

12 § Särskilda undantag från ålderskraven I artikel 5 punkt 3a yrkesförardirektivet finns undantagsbestämmelser som tillåter att åldersgränsen för bussförare sänks till 18 år. I riket har man valt att implementera dessa bestämmelser i lagstiftningen. Om någon medlemsstat väljer att tillämpa dessa undantagsbestämmelser ska bestämmelserna gälla överallt inom medlemsstaten. Detta medför att landskapet måste ha samma reglering som man har på rikssidan.

     Förarverksamhet inom persontransporter ställer särskilda krav och detta förutsätter adekvat utbildning som motvikt mot den sänkta åldersgränsen. I 1 mom. finns en bestämmelse som innebär att förarna ska ha avlagt grundexamen för bussförare eller motsvarande examen för att de ska få arbeta som bussförare. En sådan examen erhålls efter genomgången yrkesutbildning omfattande 120 studieveckor (3 år). I denna yrkesutbildning finns den längre grundutbildningsvarianten inbakad. Inom ramen för den treåriga yrkesutbildningen får studerandena den nödvändiga kompetens som krävs för att utöva bussföraryrket vilket motiverar att ålderkravet enligt huvudreglerna i 11 § kan sänkas till 18 år. Innan någon börjar arbeta som bussförare måste den allmänna förarutbildningen vara helt och hållet avklarad och föraren tagit körkort av klass D1 och D i enlighet med vad som föreskrivs i körkortslagen och med beaktande av de i denna framställning föreslagna följdändringarna i körkortslagen.

     Unga förare mellan 18 – 21 år råkar i allmänhet oftare ut för olyckor än äldre och mer erfarna förare. Av det skälet borde inte särskilt unga personer ha rätt att arbeta som bussförare. Studier i riket visar dock att en treårig yrkesutbildning ger unga studerande sådana särskilda förarfärdigheter som krävs för arbetsuppgiften och förhindrar att de tar onödiga risker i trafiken, även när de agerar i egenskap av bilister. I normala körsituationer kan man också utgå från att passagerarnas närvaro i fordonet dämpar benägenheten att ta onödiga risker.

     Innan en förare uppfyller det harmoniserade ålderskravet (21 år) har han eller hon enligt 2 mom. inte rätt att vara bussförare någon annanstans än i landskapet (och i riket vilket följer av riksbestämmelserna). I dessa fall får föraren endast framföra minibussar (D1) eller bussar (D) i lokaltrafik på regelbundna högst 50 km långa rutter. En person som avses i momentet får framföra fordon i klass D utan passagerare.

     Enligt 2 mom. försvinner begränsningen till lokaltrafik när personen har fyllt 20 år. Också i detta fall kopplas ålderskravet ihop med ett krav på mer omfattande utbildning än utbildningen för grundläggande yrkeskompetens. Detta motiveras med säkerhetsaspekter. Förslaget tillåter att förare successivt får utökade befogenheter vilket medger utvidgade föraruppdrag tack vare vidgad erfarenhet.

 

4 kap. Utbildningsorganisation och förvaltningsuppgifter

 

13 § Utbildningsarrangör Enligt bilaga I avsnitt 5 yrkesförardirektivet ska den som arrangerar utbildning för grundläggande yrkeskompetens och fortbildning på skriftlig ansökan vara godkänd av behörig myndighet i respektive medlemsstat. I landskapet är det landskapsregeringen som är behörig myndighet.

     Eftersom de skolor i landskapet som arrangerar yrkesinriktad utbildning på gymnasialstadienivå såväl som de läro- och kurscenter vilka anlitas då läroavtalsutbildning ordnas[2] samt bilskolorna, är bäst skickade att ge utbildning för grundläggande yrkeskompetens så är det följaktligen mest ändamålsenligt att godkänna någon som hör till dessa kategorier. Med anledning av detta har bestämmelsen i 2 mom. 1-3 punkten införts. Bestämmelsen i 2 mom. 4 punkten har införts för att de i landskapet verksamma transportföretagarnas kunskap och erfarenhet ska kunna nyttiggöras. Det är viktigt att även privata aktörer på marknaden, vid sidan av bilskolorna, ges möjlighet att erbjuda utbildningsalternativ till den enskilde. Utbildningen för grundläggande yrkeskompetens förutsätter dock en kostnadskrävande, omfattade, nödvändig och välfungerande utbildningsadministration. Transportföretagens huvudmål är att utöva näringsverksamhet i vinstsyfte, inte att upprätthålla en för dem kostsam administration. Därför finns det finns fog för antagandet att transportföretagen, i det här skedet, inte har något större intresse av att vidta alla de åtgärder som krävs för att få arrangera utbildning för grundläggande yrkeskompetens. Således begränsas konkurrensmöjligheten så att transportföretagen endast får erbjuda fortbildning.

     Rent generellt gagnas samhällsutvecklingen av att olika aktörer på marknaden, i konkurrens med varandra, erbjuder olika former av tjänster åt allmänheten. Så är fallet även när det handlar om att göra det möjligt för den enskilde att välja mellan olika utbildningsalternativ. Valmöjligheten bidrar till att utbildningsarrangörerna regelbundet måste utvärdera och, vid behov, höja utbildningskraven ytterligare. Konkurrensen mellan olika utbildningsarrangörer medför att den enskilde väljer den utbildning som för honom eller henne framstår som mest lämplig. I förlängningen resulterar detta i att utbildningsinnehållet förändras och förbättras kontinuerligt och att yrkesförarkårens kunskapsnivå höjs. Därigenom utökas den samlade kompetensen inom transportsektorn vilket är eftersträvansvärt ut trafiksäkerhetssynpunkt.

 

14 § Ansökan Enligt bilaga I avsnitt 5 yrkesförardirektivet ska till den obligatoriska skriftliga ansökan bifogas handlingar som

     1) anger ett lämpligt kompetens- och utbildningsprogram innehållande ämnen, plan för genomförande och undervisningsmetoder,

     2) anger lärarnas kvalifikationer och verksamhetsområden,

     3) ger information om undervisningslokaler, undervisningsmaterial, tillgängliga resurser för det praktiska arbetet och den fordonspark som används samt

     4) fastställer villkoren för deltagande i utbildningen (antal deltagare).

     Med anledning av yrkesförardirektivets krav vad gäller ansökan har bestämmelsen i 1 mom. intagits i lagen.

     Bestämmelsen i 2 mom. har intagits i lagen därför att sökande, i de fall de tillhör någon av de i 13 § 3 och 4 punkten angivna kategorierna, på ett tillförlitligt sätt måste kunna styrka detta.

     Vilka uppgifter som närmare skall ingå i ansökan är en fråga av teknisk detaljnatur som vid behov närmare kan regleras i landskapsförordning. Med anledning av detta har bestämmelsen i 3 mom. intagits i lagen.

     Det ligger i den enskildes intresse att det tydligt i lagen framgår vad som ska iakttas i samband med att ansökan lämnas in till behörig myndighet. I förevarande fall handlar det om en typ av skyldighet som enligt 80 § grundlagen (FFS 731/1999) ska återges i lag.

 

15 § Utbildningsarrangemang, lärarkrav och undervisningsmaterial Oavsett om kompetensutbildningen ges i någon av landskapets skolors regi eller under överinseende av någon annan, i lagen föreskriven, arrangör måste den studerandes kunskapsnivå efter genomgången utbildning vara densamma. Således måste grunderna för kompetensutbildningen i stort sett vara desamma vem som än förestår utbildningen. Då det gäller att fastställa dessa grunder kan de läroplaner, på basis av vilka yrkesinriktad utbildning enligt 19 § landskapslagen (1997:52) om utbildning på gymnasialstadienivå (gymnasialstadielagen) skall struktureras, tjäna som vägledning. Genom att ha 19 § gymnasialstadielagen, som riktmärke anpassas kompetensutbildningen till det system inom ramen för vilket yrkesinriktad utbildning i övrigt ges i landskapet. Detta säkerställer att studerandena får en adekvat och fullgod kompetensutbildning. Bestämmelserna i 1 mom. 1 – 4 punkten utgör ett komplement till de mer generella kravbestämmelserna i 6 § denna lag. De syftar till att förmå utbildningsarrangören att tillgodose de genomförandekrav som ställs i bilaga I avsnitt 5 punkt 5.1 yrkesförardirektivet och som är specifika för kompetensutbildning enligt denna lag. I det fall utbildningen organiseras i enlighet med förutsättningarna i gymnasialstadielagen kommer direktionen vid ansvarig läroinrättning att ges uppgiften att styra, övervaka och utveckla utbildningen samt ha det övergripande ansvaret för undervisningen. Om utbildningen organiseras i enlighet med förutsättningarna i läroavtalslagen kommer lärlingsnämnden att ges de uppgifter som i första fallet ankommer på direktionen. I övriga fall ges uppgiften i fråga till motorfordonsbyrån. Det övergripande syftet med den centrala bestämmelsen i 1 mom. 4 punkten är att undervisningen kontinuerligt ska kunna förbättras[3].

     Bestämmelsen i 2 mom. har införts för att säkerställa att de som undervisar studerandena besitter den särskilda kunskap och har de pedagogiska kvalifikationer som rimligtvis bör krävas av den som ska utbilda blivande yrkesförare i enlighet med denna lag. För att kunna avgöra vilka pedagogiska krav som skall ställas på den ger undervisning är det rimligt att utgå ifrån de riktnormer som i allmänhet gäller för den som ger undervisning inom ramen för en yrkesinriktad utbildning på gymnasialstadienivå. Av den anledningen hänvisas i momentet till 15 § 1 mom. 6 punkten och 42 § 2 mom. gymnasialstadielagen. Genom att använda sig av den föregivna lagstiftningstekniken förenhetligas de pedagogiska kraven och blir desamma vare sig utbildningen arrangeras av någon av landskapets skolor, ett lärocenter eller av bilskolorna. Enligt 15 § 1 mom. gymnasialstadielagen skall för varje skola finnas ett reglemente som enligt nämnda paragrafs 6 punkt skall innehålla bestämmelser om vilka behörighetskrav som skall gälla för lärarna. Dessa behörighetskrav fastställs sedan, med stöd av 42 § 2 mom. av landskapsregeringen. Eftersom grundutbildningen är av utpräglad fordons- och transportteknisk art är det lämpligt att de pedagogiska kraven i förevarande fall överensstämmer med de krav som annars gäller för lärare som ger undervisning inom ramen för en teknisk yrkesinriktad utbildning.

     De i 2 mom. ställda kravet på nödvändiga pedagogiska kvalifikationer kan således anses vara uppfyllt om lärarna har avlagt

     1) yrkeslärarexamen på ett för befattningen lämpligt yrkesområde,

     2) ingenjörsexamen,

     3) lämplig högre högskoleexamen inom vilken eller vid sidan av 55 studieveckors studier på lämpligt studieområde avklarats eller

     4) annan examen på lämplig utbildningsnivå inom lämpligt område.

     Utöver dessa krav ska lärarna ha minst två års praktisk erfarenhet av transportbranschen. och genomgått en lärarutbildning som kan godkännas av landskapsregeringen.

     Vidare ska lärarna, med hänvisning till motiveringen i andra stycket ovan, ha giltig yrkeskompetens. Detta innebär att lärarna ska ha erhållit grundläggande yrkeskompetens som uppfyller kraven enligt denna lag eller genomgått en i körkortslagen angiven, yrkesutbildning för förare som godkänts av landskapsregeringen och som ger sådan kännedom om transportbranschen och de bestämmelser som reglerar den att de kan förmedla de kunskaper som undervisningsuppgiften förutsätter[4]. Det innebär vidare att lärarna ska uppdatera yrkeskompetensen genom att genomgå fortbildning så att en nödvändig kunskapsnivå kan upprätthållas. Av samma skäl ska de lärare som ger körundervisning uppfylla de undervisningskrav som körkortslagens 22 § ställer på bilskollärare. Härvid gäller således

     1) att lärarna ska ha körkort av lägst klass A, B och C,

     2) att de inom Norden avlagt trafiklärarexamen eller motsvarande examen eller innehar av landskapsregeringen godkänd motsvarande kompetens samt

     3) att de inte på grund av sina personliga egenskaper är olämpliga för uppgiften.

     Vidare ska lärarna ha minst 1 års dokumenterad erfarenhet av körundervisning och av arbete som heltidsanställda förare av fordon av klass C, CE eller D. Behörigheten ska godkännas innan läraren inleder sin verksamhet.

     Bestämmelserna i 3 mom. innebär att de fordon som används i körundervisningen i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens måste uppfylla kraven enligt landskapsförordningen (1993:104) om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning. Körundervisningen ges på en särskild bana och ska vara individuellt anpassad och ske i närvaro av läraren. I fråga om annat undervisningsmaterial än fordon ska det vara godkänt för utbildning för grundläggande yrkeskompetens. Sådant annat undervisningsmaterial kan exempelvis vara simulatorer vilka man enligt yrkesförardirektivet har rätt att använda sig av i undervisningen, förutsatt att det finns tillgång till sådana.

     Om avancerad körsimulator införskaffas någon gång i framtiden, till följd av ändrade ekonomiska förutsättningar, ska den vara typgodkänd och uppfylla sådana tekniska krav så att den vid behov kan ersätta den körundervisning studerande normalt erhåller i enlighet med läroplanen och de generella målen i den. I simulatorn ska studeranden kunna träna upp sin förmåga att hantera olika situationer som kan uppstå i trafiken så att han eller hon erhåller samma körfärdighet som de elever som får körundervisning på konventionellt sätt. Simulatorer kan användas som ett komplement till konventionell körundervisning när studerandena ska lära sig att hantera vissa farliga situationer som normalt bör undvikas vid konventionell körning på grund av riskerna eller kostnaderna. I sådana fall bör dock undervisning i att förutse och undvika faror alltid ingå som ett centralt inslag i undervisningen. Det är viktigt att det på förhand noggrant fastställs vilka krav som ska gälla för simulatorn och annan teknisk utrustning som används i körundervisningen. Det är även viktigt att utrustningen kontrolleras regelbundet för att därigenom säkerställa att studerandena får en fullvärdig utbildning i överensstämmelse med vad som förutsätts i yrkesförardirektivet. Extra nödvändigt är det att kriterier läggs upp när tekniska apparater används i körundervisningen inom körkortsutbildningen. Däremot behöver det inte ställas så stränga krav på apparatur som används i den teoretiska undervisningen.

     Undervisningsmaterial som används i annan undervisning än körundervisning behöver inte omfattas av särskilda kriterier för godkännande. För övrig praktisk undervisning ska tillhandahållas lämplig utrustning (dator- och annan maskinell utrustning) som tillåter olika typer av övningar, exempelvis lastningsövningar. För den teoretiska undervisningen ska det finnas tillgång till adekvat åskådningsmaterial (projektorer eller annan audiovisuell utrustning).

 

16 § Godkännande I avsnitt 5 bilaga I yrkesförardirektivet föreskrivs att utbildning får ges endast under förutsättning att tillstånd därtill givits av behörig myndighet i respektive medlemsstat. Tillstånd ska ges med stöd av lag eftersom tillstånd är en form av offentlig maktutövning som enligt 2 § 3 mom. grundlagen ska bygga på lag. Av den anledningen har denna paragraf intagits i lagen. I ovannämnda avsnitt i bilagan föreskrivs bland annat att utbildningen ska genomföras i enlighet med de handlingar som bifogats ansökan. Ansökan och de bifogade handlingarna måste utformas med beaktande av kravbestämmelserna i 15 §. Detta motiverar bestämmelsens ordalydelse.

 

17 § Tillsynen över utbildningsverksamheten För att säkerställa att utbildningsverksamheten verkligen bedrivs så att studerandena verkligen får den yrkeskompetens som lagen förutsätter, är det viktigt att landskapsregeringen har möjlighet att styra, övervaka, följa upp och utveckla verksamheten så att den blir i överensstämmelse med lagens krav. Av den anledningen har denna paragraf intagits i lagen.

 

18 § Utbildningsarrangörens ansvar samt återkallande av godkännande Det är viktigt att det finns instrument som säkerställer att utbildningen håller en sådan nivå som godkännandet förutsätter. Bestämmelserna i yrkesförardirektivet är till övervägande delen tvingande varför utbildningen måste ges i enlighet med riktlinjerna i direktivet och följaktligen på de premisser ansökan godkänts. Om någon utbildningsarrangör försummar att infria sina förpliktelser måste det i lag ges utrymme för landskapsregeringen att vidta erforderliga åtgärder för att komma till rätta med eventuella problem. I 1 mom. ingår bestämmelser om krav på hur undervisningen ska ordnas och vilka åtgärder som måste vidtas vid förändringar. Om uppgifterna i ansökan eller andra uppgifter som utbildningsarrangören lämnat ändras ska landskapsregeringen utan onödigt dröjsmål skriftligen underrättas om detta.

     Bestämmelserna i 2, 3 och 4 mom. har intagits i lagen för att det klart ska framgå när landskapsregeringen har rätt att återkalla ett godkännande. Landskapsregeringen har rätt att vidta de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet behövs för att avhjälpa de vid inspektion konstaterade bristerna i utbildningsverksamheten. Rättsmedel för att tvinga utbildningsarrangören att ordna verksamheten på behörigt sätt är anmärkning eller skriftlig varning med hot om återkallande.

 

19 § Prov och intyg I 1 mom. finns bestämmelser som anger vem som ska bedöma och godkänna provet. Bestämmelsen innebär att den lärare som undervisat i den kurs till vilken provet hänför sig bedömer och godkänner provet. Om provet periodiseras bedöms delproven av de lärare som undervisat i de kursmoment till vilket respektive delprov hänför sig.

     Avsikten med bestämmelserna i 2 och 3 mom. är att anpassa administrations- och övervakningsrutinerna i anslutning till proven till de rutiner som i dagsläget generellt iakttas då prov hänförande sig till en yrkesinriktad utbildning på gymnasialstadienivå eller en läroavtalsutbildning ordnas och övervakas.

     Innebörden av bestämmelserna i 4 mom. är att motorfordonsbyrån ordnar och övervakar provet i de fall utbildningen för grundläggande kompetens arrangeras av någon av landskapets bilskolor. Motorfordonsbyrån kan förfara på samma sätt som när prov, vilka hänför sig till förarexamen, avläggs i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. körkortslagen. Dessa bestämmelser har intagits i lagen för att motorfordonsbyrån ska kunna dra nytta av de rutiner som iakttas då proven för förarexamen ordnas och övervakas.

     I 5 mom. finns bestämmelser om vem som ska utfärda intyget över grundläggande yrkeskompetens och fortbildning. I det första fallet utgörs organet av direktionen vid den av landskapets skolor som åtagit sig att ansvara för utbildningen för grundläggande yrkeskompetens. Enligt 11 § 1 mom. gymnasialstadielagen handhar direktionen förvaltningen av verksamheten i skolan samt övriga ärenden som ankommer på direktionen. Direktionen ska följa skolans undervisning och övriga verksamhet samt verka för dess utveckling. Att utfärda intyg är en förvaltningsuppgift som berör den enskilde. Därför ankommer uppgiften att utfärda intyg i förevarande fall på direktionen. I det andra fallet utgörs organet av lärlingsnämnden. Enligt 7 § läroavtalslagen ankommer den högsta ledningen av och tillsynen över läroavtalsutbildningen på landskapsregeringen. Landskapsregeringen biträds av en lärlingsnämnd som ansvarar för den löpande verksamheten och dess koordinering. Att utfärda intyg innefattas i den löpande verksamhet som nämnden ansvarar för. I det tredje fallet utfärdas intyget av behörig befattningshavare på motorfordonsbyrån som även utfärdar intyget över genomgången fortbildning arrangerad av ett företag, en stiftelse eller annan sammanslutning.

 

20 § Utbildningsort Denna paragraf har intagits i lagen till följd av de krav på utbildningsort som artikel 9 yrkesförardirektivet ställer. Artikel 9 föreskriver att förare som är medborgare i en medlemsstat inom EES ska erhålla den grundläggande yrkeskompetensen i den medlemsstat där de har sin normala hemvist (bostadsorten) enligt definitionen i artikel 14 rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter. Denna definition på normal hemvist överensstämmer till sitt innehåll med definitionen av permanent bosättningsort i 25 § körkortslagen. Med anledning av detta hänvisas i paragrafen till nämnda bestämmelse i körkortslagen.

     Enligt 25 § 2 mom. körkortslagen avses med permanent bosättningsort den plats där en person under minst 185 dagar per kalenderår bor till följd av

     1) personlig och yrkesmässig anknytning eller

     2) personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och platsen i fråga.

     För en person som har sin yrkesmässiga anknytning till en annan plats än sin personliga anknytning och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera medlemsstater ska dock den permanenta bosättningsorten anses vara platsen för den personliga anknytningen under förutsättning att personen återvänder dit regelbundet. Detta sista villkor behöver inte uppfyllas om personen bor i en medlemsstat för att genomföra en tidsmässigt begränsad uppgift.

     Vidare föreskrivs i artikel 9 yrkesförardirektivet att förare som är medborgare i stater utanför EES och som anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES ska erhålla den grundläggande yrkeskompetensen i den medlemsstat där företaget är etablerat eller i den medlemsstat som utfärdat arbetstillstånd för dem.

     Vad gäller fortbildning föreskriver artikel 9 yrkesförardirektivet att förare ska genomgå fortbildning i den medlemsstat där de har normal hemvist (bostadsorten) eller i den medlemsstat där de arbetar oavsett om förarna är medborgare i en medlemsstat inom EES eller inte.

     Genom att ge denna paragraf den föreslagna ordalydelsen uppfylls enligt landskapsregeringens bedömning kraven i artikel 9 yrkesförardirektivet.

 

5 kap. Yrkeskompetensbevis

 

21 § Utfärdande av yrkeskompetensbevis Enligt bestämmelsen i artikel 6 yrkesförardirektivet ska behöriga myndigheter i medlemsstaterna utfärda yrkeskompetensbevis åt den som genomgått utbildningen för grundläggande yrkeskompetens och fortbildning och med godkänt resultat avlagt det prov som ansluter till utbildningen. Enligt artikel 10 yrkesförardirektivet är det även möjligt att utfärda körkort varpå en särskild anteckning gjorts som styrker att körkortets innehavare har uppnått den yrkeskompetens som anteckningen avser. Enligt gemenskapskoden ska anteckningen ange den sista giltighetsdagen för yrkeskompetensen. Bestämmelsen i 1 mom. har utformats med beaktande av kraven i yrkesförardirektivet. En sökande måste på ett tillförlitligt sätt kunna styrka att han eller hon erhållit grundläggande kompetens eller fortbildning. Därför har i 1 mom. även införts en bestämmelse om att ett kompetensintyg ska bifogas ansökan. Sökanden måste givetvis ha allmän körkortsbehörighet som berättigar honom eller henne att framföra körkortspliktiga fordon.

     Rätten att arbeta som förare inträder först när yrkeskompetensbeviset eller det med anteckningen försedda körkortet har utfärdats. Eftersom sådana körkort enligt yrkesförardirektivet ska jämställas med yrkeskompetensbevis har bestämmelsen i 2 mom. kunnat införas.

     För att få yrkeskompetensbevis måste föraren ha giltigt körkort och beviset utfärdas enligt 3 mom. för den tid som den genom utbildning förvärvade kompetensen gäller. Beviset kan dock utfärdas för längst den tid som körkortet gäller.

     I undantagsfall och av särskilda skäl kan enligt 4 mom. ett tillfälligt dokument utfärdas innan det riktiga dokumentet utlämnas. Ett tillfälligt dokument medger rätt att bara vara förare i landskapet. Yrkeskompetensbevisen ska som regel levereras inom en till två veckor. En grund för att utfärda ett tillfälligt dokument kan exempelvis vara att ett beställt yrkeskompetensbevis är felaktigt eller att det finns tvingande skäl som motiveras med förarens arbete. Med en översyn av dokumenthanteringsrutinerna och bättre utnyttjande av registersystemet kan behovet av att anhålla om tillfälliga dokument eventuellt reduceras, om förarna kan anhålla om det nödvändiga dokumentet direkt när utbildningen är genomgången utan att behöva invänta examensintyg.

     I likhet med vad som är fallet med körkort kan det hända att ett yrkeskompetensbevis utan innehavarens förskyllan förkommer, förstörs eller på annat sätt skadas så att det i praktiken blir obrukbart. Under sådana förhållanden skall den som blivit av med sitt yrkeskompetensbevis snabbt och enkelt kunna få ut ett nytt bevis i form av ett dubblettexemplar. Därför har det i 4 mom. intagits en bestämmelse om dubblettexemplar. Endast åt dem som avlagt sin utbildning i landskapet utfärdas dubblettexemplar av yrkeskompetensbevis. Detta följer av att förfarandet vid utfärdande av dubblettexemplar av yrkeskompetensbevis ska motsvara det förfarande som tillämpas på utfärdande av dubblettexemplar av körkort. Landskapsregeringen anser att det är oskäligt om den som förlorat sitt yrkeskompetensbevis, under omständigheter över vilka han eller hon inte kunnat råda, i onödan och under en längre tid utsätts för den belastning som det innebär att vara utan detsamma. Förslaget innebär att det på ett kostnadseffektivt och smidigt sätt kan utfärdas ett nytt yrkeskompetensbevis, något som gagnar både innehavaren själv och de övervakande myndigheterna[5].

     Ur administrationssynpunkt och av kostnadsskäl kan det visa sig vara mest ändamålsenligt att utfärda körkort med särskilda anteckningar om uppnådd yrkeskompetens i stället för yrkeskompetensbevis. Med anledning av detta har i 5 mom. införts bestämmelser som gör det möjligt att i landskapsförordning bestämma vilket system man vill gå in för. Vidare finns det finns ett påkallat behov av att närmare reglera vad som ska iakttas i samband med ansökan och vilka förutsättningarna ska vara för att ansökan ska beviljas. Sådana bestämmelser är emellertid av lagteknisk detaljnatur och ska utfärdas i landskapsförordning. Detsamma kan konstateras när det gäller regleringen av giltighetstiden för de tillfälliga dokument som anges i 4 mom. Av dessa skäl har i 5 mom. även införts bestämmelser som möjliggör en delegering av förevarande slag.

 

22 § Påvisande av yrkeskompetens Det är av yttersta vikt att det på enkelt och smidigt sätt går att kontrollera om yrkesförarna har den kompetens som enligt denna lag krävs för att det ska vara tillåtet att framföra tyngre motordrivna fordon på väg i landskapet.

     I paragrafens 1 mom. har det införts en skyldighet att medföra de dokument som avses 21 § 1 mom. och att visa upp dem vid trafikövervakning. Polisen har rätt att avbryta körningen om föraren inte kan visa upp det nödvändiga dokumentet. Som i fråga om körkort kan en polisman tillåta att föraren fortsätter att köra om föraren inte har nödvändiga dokument med sig. Däremot måste förarens identitet kunna styrkas på ett tillförlitligt sätt. Förfarandet kan lätt motiveras med att anteckningen kan finnas på körkortet och att samma förfarande föreskrivs i fråga om körkort.

     Enligt 2 mom. krävs det att föraren har den föreskrivna kompetensen för att ett fordon ska få överlåtas för att framföras i yrkestrafik. Det räcker med att giltigheten kontrolleras i ett dokument som avses ovan. I vissa fall kan det vara extra svårt att dra en gräns mellan privata transporter och kommersiella transporter vilket i sin tur kan medföra problem att kontrollera vilken typ av körning det är fråga om. Genom den föreslagna bestämmelsen kan man komma till rätta med den problematiken. Rättsverkan av bestämmelsen är att en arbetsgivare ska se till att hans eller hennes anställda i görligaste mån avstår från att låta utomstående utan yrkeskompetens, i strid med denna lag, ägna sig åt kommersiella körningar med tyngre motordrivna fordon.

 

23 § Modellen för yrkeskompetensbeviset Bestämmelsen i 1 mom. har intagits i lagen till följd av de obligatoriska krav som ställts på yrkeskompetensbevisets utformning i bilaga II till yrkesförardirektivet. Om det är så att landskapet går in för ett system med yrkeskompetensbevis måste bevisen vara utformade i enlighet med modellen i yrkesförardirektivet.

 

24 § Erkännande av dokument över yrkeskompetens som har utfärdats i andra EES-länder och i länder utanför EES Yrkeskompetensbevis som utfärdats i en annan EES-stat och uppfyller de formella kraven erkänns enligt 1 mom. ömsesidigt. Särskilda bestämmelser om ömsesidigt erkännande av körkort och om anteckningar i körkort finns i 52 och 52 a §§ körkortslagen.

     Enligt yrkesförardirektivet erkänns också vissa dokument, som anger yrkeskompetens och som innehas av förare vilka är medborgare i stater utanför EES och vilka är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat i någon av medlemsstaterna inom EES, som alternativ till en anteckning i körkortet eller ett yrkeskompetensbevis för förare. Enligt artikel 10 punkt 3a yrkesförardirektivet kan en lastbilsförare som framför fordon som används vid godstransport på väg förete ett intyg över den kompetens och utbildning som föreskrivs i yrkesförardirektivet i form av ett förartillstånd som avses i förordning (EG) nr 484/2002[6]. Enligt artikel 10 punkt 3b kan en bussförare som framför fordon som används för persontransport på väg styrka sin yrkeskompetens genom ett nationellt bevis vars giltighet medlemsstaterna ömsesidigt erkänner enligt gemenskapsreglerna.

     Enligt 2 mom. är sådana dokument som motsvarar yrkeskompetensbevis och som innehas av förare som avses i föregående stycke giltiga i landskapet och 22 § ska tillämpas på innehavarna av dokumenten i samband med övervakningen.

 

25 § Återkallande av yrkeskompetensbevis Om innehavaren av ett yrkeskompetensbevis av hälsomässiga skäl är olämplig eller oförmögen att framföra tyngre motordrivna fordon i vägtrafik ska det vara möjligt att återkalla yrkeskompetensbeviset. Detsamma ska gälla i de fall en förare gjort sig skyldig till såna överträdelser som gör det påkallat att med stöd av 44 § körkortslagen tilldela honom eller henne körförbud. Däri föreskrivs bland annat att den som vid framförande av motordrivet fordon konstateras ha gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten, rattfylleri, grovt rattfylleri eller körning under påverkan av rusmedel ska av domstol tilldelas körförbud. Med anledning av detta har bestämmelsen i 1 mom. införts.

     I de fall beviset återkallas av hälsomässiga skäl beläggs personen med körförbud tillsvidare. Yrkeskompetensbeviset måste då återkallas tillsvidare tills körkortsfrågan är avgjord. Om körkortet inte återlämnas inom den föreskrivna tiden upphör också yrkeskompetensbeviset att gälla tillsammans med körkortet. Beviset ska också kunna återkallas på begäran av innehavaren men behovet av återkallelse på begäran av innehavaren minskar i och med att beviset är tidsbegränsat.

     När en förare får körförbud måste vanligen också yrkeskompetensbeviset omhändertas eftersom beviset förutsätter ett giltigt körkort. Förfarandet vid återkallande av yrkeskompetensbevis ska enligt 2 mom. vara detsamma som vid återkallande av körkort.

 

26 § Anmälan av uppgifter om yrkeskompetens till körkortsregistret För tillsyn, uppföljning och för ändamål som är befrämjande för väg- och trafikforskning samt för att i övrigt säkerställa efterlevnaden av denna lag är det viktigt att det upprättas en förteckning över innehavare av yrkeskompetensbevis. Eftersom innehav av yrkeskompetensbevis förutsätter innehav av körkort är det ur kostnadssynpunkt mest ändamålsenligt att uppgifterna om innehav av yrkeskompetensbevis samordnas med uppgifterna om körkortsinnehav.

     Det är viktigt att uppgifterna i registret hålls aktuella varför polismyndigheten snarast möjligt ska anmäla någons innehav av yrkeskompetensbevis till körkortsregistret.

 

6 kap. Ändringssökande, tvångsmedel och straff

 

27 § Ändringssökande Bestämmelser om rättelseyrkande och besvär syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne.

     I paragrafens 1 och 2 mom. har intagits bestämmelser som hänvisar till gymnasialstadielagens 32 § och läroavtalslagens 15 §. Skälet härtill är att sökande av ändring i beslut i regel kommer att gälla sådana beslut som rör studieprestationer och som fattats av lärare verksamma inom skolväsendet i landskapet. I 32 § gymnasialstadielagen föreskrivs att den studerande har rätt att få veta hur bedömningsgrunderna tillämpats på henne eller honom. En studerande som är missnöjd med bedömningen av sin studieprestation kan skriftligen eller muntligen begära rättelse av den lärare som utfört bedömningen inom 14 dagar från det att den studerande fått del av bedömningen. Är den studerande missnöjd med lärarens beslut ska ärendet hänskjutas till rektorn för avgörande. Är den studerande missnöjd även med rektorns beslut ska ärendet hänskjutas till landskapsregeringen som kan ålägga läraren att företa en ny bedömning eller besluta vilket vitsord den studerande ska erhålla. Enligt läroavtalslagens 15 § har en lärling rätt att få veta hur bedömningsgrunderna tillämpats på henne eller honom. En lärling som är missnöjd med bedömningen av sin studieprestation kan skriftligen eller muntligen begära rättelse av den som utfört bedömningen inom 14 dagar från det att lärlingen fått del av bedömningen. Är lärlingen missnöjd även med rättelsen ska ärendet hänskjutas till landskapsregeringen som kan ålägga läraren eller arbetsgivaren att företa ny bedömning eller besluta vilket vitsord lärlingen ska erhålla.

     Eftersom även motorfordonsbyrån kan fatta beslut i samband med bedömningen av studieprestationer har en motsvarande bestämmelse om rättelse av bedömning av studieprestationer intagits i 3 mom.

     Bestämmelserna i 4 och 5 mom. följer av 25 § självstyrelselagen för Åland. Där föreskrivs att besvär över lagligheten i landskapsregeringens beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvär över beslut som har fattats av myndigheter under landskapsregeringen anförs hos Ålands förvaltningsdomstol.

 

28 § Handräckning Det är av vikt att tillsynen över efterlevnaden av denna lag inte försvåras på något sätt. För att säkerställa detta har denna paragraf intagits i lagen.

 

29 § Allmänna straffbestämmelser och straffrättsligt tjänsteansvar Det är viktigt att det lagstiftningsvägen ges en möjlighet att komma till rätta med de problem som kan uppstå om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till (upprepade) överträdelser mot denna lag. Därför har det införts bestämmelser om straff och straffrättsligt tjänsteansvar för att motverka lagbrott.

     Innebörden av bestämmelsen 1 mom. är att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om allmänna förarkrav i 3 § eller mot bestämmelserna om ålderskrav för förare i 10, 11 och 12 §§ eller mot bestämmelserna om påvisande av yrkeskompetens i 22 § ska för brott mot bestämmelserna om yrkeskompetens för förare dömas till böter.

     I 2 mom. föreskrivs att den som upprätthåller sådan utbildnings- eller provverksamhet som avses i denna lag utan sådant godkännande som avses lagen ska för olovligt bedrivande av utbildning för yrkeskompetens för förare dömas till böter.

     I 3 mom. föreskrivs att den som beviljar yrkeskompetensbevis i strid med bestämmelserna i 21 § om utfärdande av yrkeskompetensbevis ska för olagligt utfärdande av yrkeskompetensbevis för förare dömas till böter.

     I 4 mom. föreskrivs att den som enligt denna lag ålagts att sköta de uppgifter som hör samman med mottagande, ordnande, övervakning, bedömning och godkännande av prov samt beviljande av yrkeskompetensbevis och motsvarande dokument och som i anslutning härtill överträder de befogenheter som han eller hon har enligt denna lag ska dömas i enlighet med bestämmelserna om tjänstebrott i 40 kap. strafflagen (FFS 39/1889).

 

7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

 

30 § Ikraftträdande Lagen borde träda i kraft så snart som möjligt för att uppfylla kravet som ställs i yrkesförardirektivet. Bussförare ska uppfylla kompetenskraven från och med den 10 september 2008 och lastbilsförare ett år senare.

 

31 § Allmänna övergångsbestämmelser Paragrafen har intagits i lagen för att möjliggöra en smidig övergång till det nya utbildningssystemet för yrkesförare. Bestämmelsen följer av övergångsreglerna i yrkesförardirektivet.

     Enligt 1 mom. krävs inte grundläggande yrkeskompetens av förare som framför fordon av klass D1, D, D1E, eller DE och som erhållit körkort för fordonen före den 10 september 2008. Detsamma gäller förare som framför fordon av klass C1, C, C1E, eller CE och som erhållit körkort för fordonen före den 10 september 2009.

     I 2 mom. föreskrivs om obligatorisk fortbildning för alla förare. Oaktat bestämmelserna i 1 mom. ska de i momentet avsedda förarna genomgå fortbildning enligt denna lag. Fortbildningen ska genomgås inom fem år räknat från någon av de tidpunkter som nämns i momentet. Tidpunkten fastställs utgående från vilken typ av fordon som fortbildningen avser. Därefter ska fortbildningen genomgås i enlighet med vad som föreskrivs i 8 § 1 mom.

     Enligt 3 mom. gäller att om avvikelser från den i 2 mom. eller 8 § 1 mom. föreskrivna fristen på fem år måste göras för att tidpunkten för fortbildningen ska kunna anpassas till körkortets giltighetstid eller till följd av arrangemang som ett stegvis genomförande av fortbildningen förutsätter, kan landskapsregeringen bestämma att fortbildningen kan genomgås tidigast två år före eller senast två år efter de i 2 mom. angivna tidpunkterna för fortbildningens genomförande. Bestämmelsen följer av artikel 8 punkt 2 yrkesförardirektivet.

     Enligt 4 mom. får åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter vidtas innan lagen träder i kraft. Denna bestämmelse har intagits för att alla för yrkesförarutbildningen nödvändiga arrangemang ska kunna inrättas i god tid innan lagen börjar tillämpas.

 

2. Landskapslag om ändring av körkortslagen för landskapet Åland

 

Ändringarna i 11, 30, 32 och 56 §§ körkortslagen är av teknisk natur och görs som en följd av att landskapslagen om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter införs i landskapslagstiftningen. I förslaget görs även en del ändringar i 4, 7, 46a, 47, 50 och 54 §§ körkortslagen som inte direkt anknyter till den föreslagna landskapslagen ovan men som enligt landskapsregeringen ändå kan göras eftersom de är av smärre lagteknisk art och medför att polismyndighetens och motorfordonsbyråns arbete underlättas. Ändringarna i 46 § görs dels till följd av den föreslagna landskapslagen ovan, dels för att underlätta ovannämnda myndigheters arbete.

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Inledande bestämmelser

 

1 §

Lagens innehåll och syfte

     Denna lag gäller grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda, för gods- eller persontransporter. Syftet med lagen är att förbättra den allmänna trafiksäkerheten och säkerheten vid transporterna samt förarnas förutsättningar att sköta de uppgifter som ska utföras under och i anslutning till transporterna.

     Bestämmelser om behörighet att framföra motorfordon finns i körkortslagen (1991:79) för landskapet Åland, nedan kallad körkortslagen. Bestämmelser om yrkesmässig trafik finns i landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik. Bestämmelser om transport av farliga ämnen finns i landskapslagen (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     Lagen avser förare som på väg i landskapet Åland utför godstransporter med fordon vilka enligt körkortslagen tillhör körkortsklasserna C1, C1E, C eller CE. Lagen avser även förare som på väg i landskapet Åland utför persontransporter med fordon vilka enligt körkortslagen tillhör körkortsklasserna D1, D1E, D eller DE. Lagen förutsätter vidare att förarna är medborgare i en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

     Om förarna är medborgare i stater utanför EES gäller lagen endast om förarna är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES.

 

2 kap.

Grundläggande yrkeskompetens och fortbildning

 

3 §

Allmänna förarkrav

     Förare ska ha grundläggande yrkeskompetens och fortbildning.

     Förare som har grundläggande yrkeskompetens får framföra fordon av den körkortsklass som kompetensen avser, förutsatt att föraren har körkort av den klass fordonet tillhör.

 

4 §

Undantag från de allmänna förarkraven

     De i 3 § 1 mom. föreskrivna kraven gäller inte förare av fordon

     1) vilkas högsta tillåtna konstruktiva hastighet inte överstiger 45 km/h,

     2) som står under kontroll av eller används av räddningsväsendet eller polisen för transporter som hänför sig till deras uppgifter,

     3) som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparationer, underhåll eller besiktning,

     4) som är nya eller ombyggda och ännu inte har godkänts för användning i trafik,

     5) som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

     6) som används vid förarutbildning för erhållande av körkort enligt bestämmelserna i körkortslagen,

     7) som används vid utbildning för erhållande av yrkeskompetensbevis enligt bestämmelserna i denna lag,

     8) som tillhör körkortsklasserna D1, D, D1E eller DE när fordonet används i icke-kommersiellt syfte för persontransporter,

     9) som används i privat bruk för godstransporter i icke-kommersiellt syfte eller

     10) som används för transport av material och utrustning som föraren använder i sitt arbete eller som används för transport i liten skala av egna varor som föraren säljer på en bestämd plats, under förutsättning att framförandet av fordonen inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

 

5 §

Grundläggande yrkeskompetens

     Den som genomgått den i 6 § avsedda utbildningen erhåller grundläggande yrkeskompetens. Den som deltar i utbildningen benämns studerande.

     Utbildningen kan även genomgås i snabbare tempo. Om de begränsningar detta medför föreskrivs i 10 och 11 §§.

     För att få delta i utbildningen för erhållande av grundläggande yrkeskompetens för en viss körkortsklass krävs inte att den studerande redan innehar körkort för ifrågavarande klass. Innan den studerande erhållit körkort för det fordon som används under utbildningen ska körundervisningen ges i enlighet med körkortslagens bestämmelser.

 

6 §

Innehållet i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens

     I utbildningen för grundläggande yrkeskompetens ska det ingå undervisning om de krav som gods- och persontransporter ställer på förare och om de omständigheter som inverkar på trafiksäkerheten samt förarens och transporternas säkerhet. I utbildningen ska det även ingå undervisning om vad som ska iakttas vid god yrkesutövning i samband med skötseln av de uppgifter som ska utföras under och i anslutning till transporterna.

     Utbildningen avslutas med ett prov. Den som avlägger provet ska ha deltagit i den undervisning som anges i 1 mom.

     Till den som godkänts i provet utfärdas ett intyg som styrker att innehavaren genomgått utbildningen för grundläggande yrkeskompetens och besitter de kunskaper som den grundläggande yrkeskompetensen förutsätter. Om utbildningen ges inom ramen för en yrkesinriktad utbildning på gymnasialstadienivå kan intyget utfärdas på basen av ett avgångsbetyg över avlagd examen på gymnasialstadienivå inom ett yrkesområde eller avlagd annan examen med angiven yrkesinriktning. Om utbildningen genomförs inom ramen för ett läroavtal utfärdas intyget på basen ett slutbetyg över fullgjord utbildning.

     Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om utbildningens innehåll, undervisningens omfattning, innehållet i utbildningen och undervisningens omfattning vid utvidgning av yrkeskompetensen, tillgodoräknande i utbildningen av det yrkeskunnande som krävs för erhållande av trafiktillstånd samt hur provet ska genomföras.

 

7 §

Grundläggande yrkeskompetens i samband med yrkesinriktad utbildning

     Om den grundläggande yrkeskompetensen erhålls i samband med att en yrkesinriktad utbildning genomgås, kan provet genomföras stegvis.

     Under utbildningstiden får en studerande i landskapet framföra ett fordon som tillhör de i 2 § angivna körkortsklasserna, under förutsättning att den studerande har erhållit körkort som ger rätt att framföra fordonet.

     Landskapsregeringen utfärdar vid behov i landskapsförordning närmare bestämmelser om vilka krav som gäller för körningar under utbildningen.

 

8 §

Fortbildning

     Giltighetstiden för den grundläggande yrkeskompetensen är fem år räknat från den dag det i 6 § 3 mom. avsedda intyget utfärdades. Genom fortbildning förlängs giltighetstiden för den grundläggande yrkeskompetensen med fem år i taget. Förare som inte upprätthållit sin grundläggande yrkeskompetens erhåller grundläggande yrkeskompetens på nytt genom att delta i fortbildning.

     Till den som deltagit i fortbildningen utfärdas ett intyg över att fortbildningen genomgåtts i sin helhet eller delvis.

 

9 §

Innehållet i fortbildningen

     Fortbildningen ska innehålla de viktigaste undervisningsämnena i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens. I fortbildningen ska det alltid ingå sådana ämnen som befrämjar ett tryggt, ekonomiskt och miljövänligt körsätt.

     Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om fortbildningens innehåll och omfattning samt hur den ska genomföras.

 

3 kap.

Ålderskrav för förare

 

10 §

Ålderskrav för förare av fordon avsedda för godstransporter

     Förare som fyllt 18 år får framföra fordon av klass C och CE, om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 1 mom., och av klass C1 och C1E om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 2 mom.

     Förare som fyllt 21 år får framföra fordon av klass C och CE om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 2 mom.

 

11 §

Ålderskrav för förare av fordon avsedda för persontransporter

     Förare som fyllt 21 år får framföra fordon av klass D och DE, om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 1 mom., och av klass D1 och D1E om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 2 mom.

     Förare som fyllt 21 år och som erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 2 mom. får dock framföra fordon av klass D och DE om fordonen används för persontransporter i lokaltrafik på regelbundna, högst 50 km långa rutter.

     Förare som fyllt 23 år får framföra fordon av klass D och DE om de erhållit grundläggande yrkeskompetens enligt 5 § 2 mom.

 

12 §

Särskilda undantag från ålderskraven

     Oaktat vad som föreskrivs i 11 § får förare som fyllt 18 år framföra fordon av klass D1 och D i lokaltrafik om de avlagt grundexamen för bussförare eller annan motsvarande examen och även har körkort av klass D1 och D.

     Förare som avlagt någon av de examina som avses i 1 mom. men inte fyllt 20 år får dock inte framföra fordon av klass D annat än om fordonen framförs utan passagerare eller framförs i lokaltrafik på regelbundna högst 50 km långa rutter.

 

4 kap.

Utbildningsorganisation och förvaltningsuppgifter

 

13 §

Utbildningsarrangör

     Den som arrangerar utbildning för erhållande av grundläggande yrkeskompetens och fortbildning (utbildningsarrangör) ska på skriftlig ansökan vara godkänd av landskapsregeringen.

     Som utbildningsarrangör kan landskapsregeringen godkänna

     1) den som enligt landskapslagen (1997:52) om utbildning på gymnasialstadienivå (gymnasialstadielagen) har rätt att ge yrkesinriktad utbildning,            2) den som enligt landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning (läroavtalslagen) har rätt att ge teoretisk och praktisk undervisning,

     3) den som upprätthåller bilskolor i enlighet med vad som föreskrivs i körkortslagen och ger förarundervisning för erhållande av körkort av klass C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE eller

     4) ett företag, en stiftelse eller en annan sammanslutning,

     Företag, stiftelser eller andra sammanslutningar har dock endast rätt att arrangera fortbildning.

 

14 §

Ansökan

     Till ansökan bifogas handlingar som ska innehålla en plan över utbildningens upplägg och genomförande. Handlingarna ska vidare innehålla uppgifter om antagningsgrunder, allmänna antagningskriterier och antalet utbildningsplatser. Handlingarna ska även innehålla uppgifter om vilka krav som gäller för lärarna samt vilka undervisningsfordon och annat undervisningsmaterial som ska användas i utbildningen.

     Sökande som avses i 13 § 2 mom. 3 punkten ska utöver de i 1 mom. angivna handlingarna även bifoga en kopia av tillståndet att hålla bilskola. Sökande som avses i 13 § 2 mom. 4 punkten ska utöver de i 1 mom. angivna handlingarna även bifoga en kopia ur handels- eller föreningsregistret eller bolagsordningen eller motsvarande bolagsavtal eller en annan sammanslutnings stadgar.

     Landskapsregeringen utfärdar vid behov i landskapsförordning närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och handlingarnas innehåll.

 

15 §

Utbildningsarrangemang, lärarkrav och undervisningsmaterial

     Med beaktande av 19 § gymnasialstadielagen ska utbildningen arrangeras så att

     1) det finns tillräckligt många lärare så att undervisningen kan bedrivas effektivt,

     2) undervisningslokalerna, med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, är ändamålsenligt utrustade,

     3) det i undervisningen används läromedel som förmedlar för transportbranschen viktiga och aktuella kunskaper samt

     4) någon ges uppgiften att styra, övervaka och utveckla utbildningen samt har det övergripande ansvaret för undervisningen.

     För att kunna undervisa om de teoretiska och praktiska moment som ska ingå i utbildningen ska lärarna ha

     1) sådana pedagogiska kvalifikationer att de uppfyller de allmänna behörighetskraven för lärare, fastställda på grundval av 15 § 1 mom. 6 punkten och 42 § 2 mom. gymnasialstadielagen,

     2) giltig yrkeskompetens,

     3) trafiklärarkort och körkort för de fordon som används i körundervisningen samt

     4) minst 1 års dokumenterad erfarenhet av körundervisning och av arbete som heltidsanställda förare av fordon tillhörande klass C, CE eller D.

     Fordonen som används i körundervisningen ska uppfylla de krav som gäller för sådana fordon som används i körprov för förarexamen för erhållande av körkort.

 

16 §

Godkännande

     Landskapsregeringen godkänner sökande som kan arrangera en utbildning som uppfyller de krav som anges i 15 §. Avgörande för om sökande ska godkännas som utbildningsarrangör är att det av ansökan och de bifogade handlingarna ska framgå att sökanden avser att arrangera en utbildning som uppfyller kraven. Godkännandet får förenas med villkor.

 

17 §

Tillsynen över utbildningsverksamheten

     Landskapsregeringen utövar tillsyn över utbildningsverksamheten. För att kunna utöva tillsyn har företrädare för landskapsregeringen rätt närvara i undervisningen och i övrigt få de uppgifter som behövs för tillsynen.

 

18 §

Utbildningsarrangörens ansvar samt återkallande av godkännande

     Utbildningsarrangören ansvarar för att utbildningsverksamheten bedrivs i överensstämmelse med uppgifterna i ansökan och andra uppgifter som lämnats utöver ansökan samt med villkoren för godkännandet. Om utbildningsverksamheten ändras så att den inte längre bedrivs i enlighet med vad som förutsatts vid godkännandet ska utbildningsarrangören utan onödigt dröjsmål skriftligen underrätta landskapsregeringen om detta. Landskapsregeringen tar vid behov ställning till om utbildningen ska få ges under de ändrade förutsättningarna.

     Landskapsregeringen ska ge utbildningsarrangören en skriftlig anmärkning med uppmaning om att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa konstaterade brister i utbildningsverksamheten om det vid inspektion framkommer att

     1) bestämmelserna gällande utbildningen i denna lag eller annan lagstiftning inte följs,

     2) utbildningsverksamheten inte sköts i enlighet med villkoren för godkännandet eller annars inte sköts på behörigt sätt, såsom att lärarna inte sköter sina uppgifter i enlighet med vad som förutsätts i denna lag eller annan lagstiftning eller

     3) utbildningsverksamheten annars uppvisar brister som inte är godtagbara med hänsyn till det övergripande syftet med utbildningen.

     Om utbildningsarrangören inte vidtar de i 2 mom. avsedda åtgärderna ska landskapsregeringen ge utbildningsarrangören en skriftlig varning med meddelande om att godkännandet återkallas om utbildningsarrangören inte avhjälper bristerna i utbildningsverksamheten inom en av landskapsregeringen ställd tidsfrist.

     Om de angivna bristerna inte avhjälps inom den ställda tidsfristen ska godkännandet återkallas.

 

19 §

Prov och intyg

     Den som med stöd av 15 § har rätt att ge teoretisk undervisning bedömer och godkänner provet.

     Om en utbildningsarrangör som avses i 13 § 2 mom. 1 punkten ansvarar för utbildningen ska provet ordnas och övervakas i enlighet med vad som med stöd av gymnasialstadielagen gäller vid ordnande och övervakning av prov som hänför sig till yrkesinriktad utbildning.

     Om en utbildningsarrangör som avses i 13 § 2 mom. 2 punkten ansvarar för utbildningen ska provet ordnas och övervakas i enlighet med vad som med stöd av läroavtalslagen gäller vid ordnande och övervakning av prov som hänför sig till teoriundervisning.

     Om en utbildningsarrangör som avses i 13 § 2 mom. 3 punkten ansvarar för utbildningen ska provet ordnas och övervakas av motorfordonsbyrån. Härvid kan motorfordonsbyrån förfara på samma sätt som när prov vilka hänför sig till förarexamen avläggs.

     I de fall som avses i 2 mom. utfärdas intygen över grundläggande yrkeskompetens och fortbildning av det organ som med stöd av gymnasialstadielagen ansvarar för planeringen och genomförandet av den yrkesinriktade utbildningen. I de fall som avses i 3 mom. utfärdas intygen av det organ som med stöd av läroavtalslagen ansvarar för förvaltningen av läroavtalsutbildningen. I de fall som avses i 4 mom. utfärdas intygen av motorfordonsbyrån som även utfärdar intygen över genomgången fortbildning om en i 13 § 2 mom 4 punkten avsedd utbildningsarrangör ansvarar för fortbildningen.

 

20 §

Utbildningsort

     Förare som är medborgare i en medlemsstat inom EES får genomgå utbildning för erhållande av grundläggande yrkeskompetens och fortbildning i landskapet om de uppfyller de i 25 § körkortslagen angivna bosättningskraven. Om förarna inte uppfyller körkortslagens bosättningskrav får de dock genomgå fortbildning, förutsatt att de är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat i landskapet.

     Förare som är medborgare i stater utanför EES får genomgå utbildning för erhållande av grundläggande yrkeskompetens och fortbildning i landskapet om de är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat i landskapet. Om dessa förare är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat utanför landskapet får de dock genomgå fortbildning, förutsatt att de uppfyller körkortslagens bosättningskrav.

 

5 kap.

Yrkeskompetensbevis

 

21 §

Utfärdande av yrkeskompetensbevis

     Till den som erhållit grundläggande yrkeskompetens eller fortbildning ska Ålands polismyndighet, på ansökan, utfärda ett yrkeskompetensbevis eller göra en anteckning om yrkeskompetensen i sökandens körkort. Till ansökan fogas intyg över att sökanden erhållit grundläggande yrkeskompetens eller genomgått fortbildning. Sökanden ska ha körkortsbehörighet för de fordonskategorier yrkeskompetensen avser.

     Vad som i denna lag föreskrivs om yrkeskompetensbevis gäller även i tillämpliga delar för sådana körkort som avses i 1 mom.

     Yrkeskompetensbeviset och körkortsanteckningen gäller i fem år, dock högst för den tid som sökandens körkort gäller.

     Om särskilda skäl föreligger utfärdar polismyndigheten ett tillfälligt dokument som anger innehavarens yrkeskompetens. Polismyndigheten utfärdar även dubblettexemplar av yrkeskompetensbevis. På sådana dubblettexemplar tillämpas bestämmelserna i 41a § körkortslagen om dubblettexemplar av körkort.

     Landskapsregeringen anger närmare i landskapsförordning om yrkeskompetensen ska anges genom yrkeskompetensbevis eller genom anteckning om yrkeskompetensen i sökandens körkort samt hur anteckningen ska göras. Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning även närmare bestämmelser om vad som ska iakttas i samband med en i 1 mom. avsedd ansökan och vilka förutsättningarna är för att ansökan ska beviljas samt om giltighetstiden för de tillfälliga dokument som anges i 4 mom.

 

22 §

Påvisande av yrkeskompetens

     Föraren ska medföra de dokument som avses i 21 § 1 mom. vid körning och på begäran uppvisa det för polisman eller någon annan trafikövervakare. Om föraren inte har dokumentet med sig kan polismannen avbryta körningen. Om förarens identitet ändå kan konstateras på ett tillförlitligt sätt kan det dock tillåtas att körningen fortsätter. Föraren kan samtidigt åläggas att inom en viss tid uppvisa dokumentet för polismyndigheten.

     Ett fordon eller en fordonskombination får med undantag för de körningar som avses i 4 § endast överlåtas till den vars yrkeskompetens kan styrkas med hjälp av ett i 21 § 1 mom. avsett dokument.

 

23 §

Modellen för yrkeskompetensbeviset

     Yrkeskompetensbeviset för förare ska motsvara den modell som finns i bilaga II Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG.

 

24 §

Erkännande av dokument över yrkeskompetens som har utfärdats i andra EES-länder och i länder utanför EES

     Yrkeskompetensbevis som utfärdats i riket eller i annan EES-stat och som uppfyller kraven i 23 § gäller även i landskapet. I fråga om ömsesidigt erkännande av körkort och anteckningarna i dem gäller vad som föreskrivs i 52 och 52a §§ körkortslagen.

     Även sådana dokument som motsvarar yrkeskompetensbevis och som innehas av förare som avses i 2 § 2 mom. gäller i landskapet. Bestämmelserna i 22 § ska tillämpas även på dessa förare.

 

25 §

Återkallande av yrkeskompetensbevis

     Polismyndigheten ska återkalla yrkeskompetensbeviset på bestämd tid eller tillsvidare, om innehavaren inte längre uppfyller de krav som utfärdande av yrkeskompetensbeviset förutsätter. Yrkeskompetensbeviset kan även återkallas på innehavarens begäran. Yrkeskompetensbeviset kan återkallas temporärt om det föreligger förutsättningar för utfärdande av temporärt körförbud enligt körkortslagen.

     När en förare tilldelats körförbud eller temporärt körförbud ska körkortslagens bestämmelser om omhändertagande och återlämnande av körkort tillämpas på yrkeskompetensbevis.

 

26 §

Anmälan av uppgifter om yrkeskompetens till körkortsregistret

     Efter att ett i 21 § 1 mom. avsett dokument utfärdats ska polismyndigheten snarast göra en anmälan om detta till motorfordonsbyrån.

 

6 kap.

Ändringssökande, tvångsmedel och straff

 

27 §

Ändringssökande

     Den som deltar i en utbildning, för vilken en i 13 § 2 mom. 1 punkten avsedd utbildningsarrangör ansvarar, och som är missnöjd med ett beslut rörande studieprestationer kan begära rättelse enligt bestämmelserna i 32 § gymnasialstadielagen om rättelse av bedömning av studieprestation.

     Den som deltar i en utbildning, för vilken en i 13 § 2 mom. 2 punkten avsedd utbildningsarrangör ansvarar, och som är missnöjd med ett beslut rörande studieprestationer kan begära rättelse enligt bestämmelserna i 15 § läroavtalslagen om rättelse av bedömning.

     Den som är missnöjd med ett beslut som motorfordonsbyrån fattat ska framställa ett skriftligt rättelseyrkande till motorfordonsbyrån inom 30 dagar efter det att han eller hon delgivits beslutet.

     Beslut som Ålands polismyndighet eller motorfordonsbyrån fattat med stöd av denna lag överklagas genom besvär till Ålands förvaltningsdomstol.

     Beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag överklagas genom besvär till högsta förvaltningsdomstolen.

 

28 §

Handräckning

     Den som med stöd av 17 § utövar tillsyn har vid behov rätt att få handräckning av polisen för att kunna sköta sina uppgifter enligt denna lag.

 

29 §

Allmänna straffbestämmelser och straffrättsligt tjänsteansvar

     Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 3, 10, 11, 12 eller 22 §§ ska för brott mot bestämmelserna om yrkeskompetens för förare dömas till böter.

     Den som arrangerar i denna lag avsedd utbildning utan landskapsregeringens godkännande ska för olovligt bedrivande av utbildning för yrkeskompetens för förare dömas till böter.

     Den som utfärdar yrkeskompetensbevis i strid med bestämmelserna i 21 § ska för olagligt utfärdande av yrkeskompetensbevis för förare dömas till böter.

     Den som enligt denna lag ska sköta de uppgifter som hör samman med mottagande, ordnande, övervakning, bedömning och godkännande av prov samt utfärdande av yrkeskompetensbevis och motsvarande dokument och som i anslutning härtill överträder sina befogenheter ska dömas i enlighet med bestämmelserna om tjänstebrott i 40 kap. strafflagen (FFS 39/1889).

7 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

 

30 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Förare som framför fordon av klass D1, D, D1E, eller DE ska uppfylla behörighetsvillkoren enligt denna lag från och med den 10 september 2008 och förare som framför fordon av klass C1, C, C1E, eller CE från och med den 10 september 2009.

 

31 §

Allmänna övergångsbestämmelser

     Grundläggande yrkeskompetens krävs inte av förare som framför fordon av klass D1, D, D1E, eller DE och som erhållit körkort för fordonen före den 10 september 2008. Detsamma gäller förare som framför fordon av klass C1, C, C1E, eller CE och som erhållit körkort för fordonen före den 10 september 2009.

     Oaktat bestämmelserna i 1 mom. ska de i momentet avsedda förarna genomgå fortbildning enligt denna lag. Fortbildningen ska genomgås inom fem år räknat från någon av de tidpunkter som nämns i momentet. Tidpunkten fastställs utgående från vilken typ av fordon som fortbildningen avser. Därefter ska fortbildningen genomgås i enlighet med vad som föreskrivs i 8 § 1 mom.

     Om avvikelser från den i 2 mom. föreskrivna fristen på fem år måste göras för att tidpunkten för fortbildningen ska kunna anpassas till körkortets giltighetstid eller till följd av arrangemang som ett stegvis genomförande av fortbildningen förutsätter, kan landskapsregeringen bestämma att fortbildningen kan genomgås tidigast två år före eller senast två år efter de i 2 mom. angivna tidpunkterna för fortbildningens genomförande.

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av körkortslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 4 § 3 mom., 7 § 6 punkten, 30 § 2 mom. 2 punkten, 32 § 1 mom. c punkten, 46 § 1 mom. d punkten, 46a § och 50 § 1 och 2 mom., 54 § a punkten samt 56 § 1 mom. c och d punkten körkortslagen (1991:79) för landskapet Åland, av dessa lagrum 4 § 3 mom. och 32 § 1 mom. c punkten sådana de lyder i landskapslagen 2004/5, 7 § 6 punkten sådan den lyder i landskapslagen 1996/58, 46 § 1 mom. d punkten och 56 § 1 mom. d punkten sådana de lyder i landskapslagen 2004/29 samt 46a § sådan den lyder i landskapslagen 1993/36 samt

     fogas till lagens 11 § sådan den lyder i landskapslagarna 1996/58 och 2004/5 ett nytt 2 mom. och till lagens 47 § 1 mom. en ny 4 punkt som följer:

 

4 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     En fordonskombination i vilken hela kombinationens totalvikt överstiger 12 000 kg, släpfordonets totalvikt överstiger dragbilens egenvikt hör till klass CE i stället för klass C1E, om dragbilen är ett fordon i klass C1 och till klass DE i stället för klass D1E, om dragbilen är ett fordon i klass D1.

 

7 §

     Förutom den behörighet som anges i 5 § gäller följande:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     6) körkort av klass C berättigar även till att provköra och tillfälligt flytta fordon av klass D och D1 utan passagerare samt fordon av klass E utan last samt berättigar även den som utför fordonsbesiktning samt den som fullgör uppgifter inom räddningsväsendet och polisman i tjänst att framföra fordon av klass D, D1 eller E.

 

11 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ålderskravet i 2 mom. d punkten gäller inte i de fall undervisningen ges i anslutning till att eleven genomgår en sådan yrkesinriktad utbildning som avses i 7 § landskapslagen (2008:xx) om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter.

 

30 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Utöver vad som sägs i 1 mom. ska examinanden för att få avlägga examen för körkort av

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) klass C1E, i minst ett år innehaft körkort av klass C,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

32 §

     Den som vill avlägga examen ska ha uppnått en ålder av

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     c) 18 år för körkortsklass B, C, C1, CE, C1E, D eller D1, för körkortsklass CE och C1E endast under förutsättning att examinanden erhållit den minimimängd förarundervisning som krävs enligt landskapsregeringens beslut och för körkortsklass D och D1 endast under förutsättning att examinanden genomgått en sådan yrkesinriktad utbildning som avses i 7 § landskapslagen om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter,

 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

46 §

     Körkortsinnehavare ska tilldelas körförbud av polismyndigheten

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     d) om han eller hon tre gånger inom ett år alternativt fyra gånger inom två år, eller som innehavare av körkort förenat med prövotid två gånger inom ett år, gjort sig skyldig till gärning som är straffbar enligt 2, 7 och 11 §§ trafikbrottslagen (2004:28) för landskapet Åland, med undantag för andra gärningar som bestraffas med ordningsbot än fortkörningsförseelser, eller till detektorförseelse som avses i landskapslagen (2003:11) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen eller till brott mot landskapslagen om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter,

 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

46a §

     Körkort ska återkallas efter fem år från det beslut om körförbud tillsvidare enligt 46 § fattades, om inte körförbudet före det upphävts. Körkortet ska även återkallas på körkortsinnehavarens begäran.

 

47 §

     Polisman ska tilldela körkortsinnehavare temporärt körförbud och omedelbart omhänderta körkort

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     4) om det är uppenbart att körkortsinnehavarens körförmåga, på grund av sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak, har försämrats i sådan utsträckning att den övriga trafiken utsätts för väsentlig fara om körningen fortsätter och det därför inte kan anses tillräckligt att enbart utreda hälsotillståndet enligt 42 § 2 mom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

50 §

     Polismyndigheten kan förordna att körkortsinnehavare ska förnya sitt körkort om han upprepade gånger gjort sig skyldig till överträdelse av vägtrafiklagen för landskapet Åland om det med anledning av detta eller annars finns sannolika skäl att befara att han inte upprätthållit sin körskicklighet.

     Innan körkort återlämnas till den som varit tilldelad körförbud kan polismyndigheten kräva att nytt läkarintyg företes.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

54 §

     Villkor för att erhålla yrkeskörtillstånd är att sökanden

     a) innehar körkort som inte är förenat med prövotid och som berättigar till att framföra bil,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

56 §

     Motorfordonsbyrån ska föra körkortsregister. I körkortsregistret ska intas följande uppgifter om körkortsinnehavare:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     c) uppgifter om beviljande av körkort, yrkeskompetensbevis, yrkeskörtillstånd och trafiklärarkort samt om tilldelande av körförbud,

     d) straff och andra påföljder som ådömts för brott mot trafikbrottslagen för landskapet Åland eller för detektorförseelse som avses i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen eller för brott mot landskapslagen om grundläggande yrkeskompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon avsedda för gods- eller persontransporter, dock så att uppgift om ordningsböter registreras endast om ordningsboten förelagts för överträdelse av hastighetsbegränsning,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

__________________

 

Mariehamn den 22 november 2007
L a n t r å d	Roger Nordlund
Föredragande ledamot	Runar Karlsson

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 6/2007-2008