Framställning 8/2005-2006
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 8/2005-2006 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2005-12-19 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning
Huvudsakligt innehåll
I framställningen föreslås ledningsstrukturen inom landskapsregeringens förvaltning ändrad.
Ledningsarbetet skall påföras en förvaltningschef som skall ta över de förvaltningsenliga ledningsuppgifter som tidigare ankommit på avdelningschefen för kansliavdelningen vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltning och på lantrådet. Förvaltningschefen skall även sköta de uppgifter som hör till avdelningschefskapet på kansliavdelningen. Förvaltningschefen skall dock inte finnas vid någon av avdelningens byråer.
Särskilda grunder, avvikande från de som allmänt skall tillämpas, införs för att säga upp förvaltningschefen och avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen samt lagberedningschefen. Det skall framdeles vara lättare att säga upp dessa tjänstemän än vad som allmänt gäller enligt tjänstemannalagen. Förvaltningschefen skall kunna sägas upp när vederbörande inte längre har landskapsregeringens förtroende samt avdelningschef och lagberedningschef när det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen.
Förvaltningschefen, avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen och lagberedningschefen skall i framtiden inte längre ha rätt till tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, ledamot av lagtinget eller medlem av landskapsregeringen.
Hela den centrala förvaltningen vid landskapsregeringen kommer att underställas förvaltningschefen. Detta innebär bland annat att cheferna för de olika avdelningarna inom den allmänna förvaltningen ges en roll som i vissa avseenden är underordnad förvaltningschefen. Också revisionsbyrån vid landskapsregeringen underställs förvaltningschefen. Sålunda skall revisionsbyrån, till den del den skall tillhandahålla landskapsregeringen revisionstjänster, kunna användas av förvaltningschefen i dennes arbete med att leda förvaltningen.
INNEHÅLL
1.2 Ledningen av förvaltningsarbetet
1.4 Brister i de nuvarande bestämmelserna
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
2.2 Ledningen av förvaltningsarbetet
3. Förhållandet till grundlagen
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
4.2 Konsekvenser för jämställdheten och miljön
1. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning
2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om tjänstekollektivavtal
3. Landskapslagen om ändring av landskapsstyrelsens revisionsbyrå
5. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om lagberedningen
6. Landskapslagen om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
7. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Posten
8. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Högskolan på Åland
9. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvården
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tjänstekollektivavtal
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om lagberedningen
L A N D S K A P S L A G om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Posten på Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 10 § landskapslagen om Högskolan på Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 § landskapslagen om hälso- och sjukvården
Allmän motivering
1. Bakgrund och nuläge
1.1 Allmänt
Under en förhållandevis kort tidsperiod har i lagstiftningen genomförts flera reformer som haft stor inverkan på arbetet i landskapsregeringen och tidigare landskapsstyrelser. Den första av dessa var reformen år 1988 om införande av parlamentarism (1988/3-5). Den andra var reformen år 1995 då lantrådets och ledamöternas roll ändrades så att de blev ansvariga för sina förvaltningsområden på ett helt annat sätt än tidigare när de utövade en överinseendefunktion (1995/75-79). Den tredje reformen var reformen av förvaltningen år 1998 när bl.a. lagstiftningen om landskapsregeringens allmänna förvaltning tillkom (1998/69-75).
Såväl reformen om ökat ansvar för lantrådet och ledamöterna som förvaltningsreformen var i stor utsträckning föranledda av parlamentarismreformen.
Arbetet i landskapsregeringen och dess föregångare har ändrat karaktär till följd av de ovan nämnda reformerna. Särskilt arbetet vid landskapsregeringens sammanträden, pleniarbetet, har förändrats. Beslutsfattandet vid landskapsregeringens sammanträde rör numera i stor utsträckning det arbete som krävs för att styra samhällsutvecklingen i landskapet. Föredragande i de ärenden som avgörs vid landskapsregeringens sammanträde är de olika ledamöterna. Det egentliga förvaltningsarbetet bedrivs i huvudsak på tjänstemannanivå och besluten fattas av ledamöterna på föredragning av tjänstemän eller enbart av tjänstemän.
Landskapsregeringen konstaterar att huvudriktlinjerna för hur arbetet inom landskapsregeringen utvecklats överensstämmer med de målsättningar som uppdrogs i de tre ovan nämnda reformerna.
1.2 Ledningen av förvaltningsarbetet
Uppgiften att leda arbetet inom centralförvaltningen låg före parlamentarismreformen på lantrådet i dennes egenskap av förvaltningens främste tjänsteman. Efter att tjänsten som lantråd indrogs när lantrådets ställning ändrades i samband med parlamentarismreformen utreddes frågan under en längre tid och slutligen valde man i 1998-års förvaltningsreform att lägga ledningsuppgiften på en av de befintliga tjänsterna, på kanslichefen vid den allmänna förvaltningen.
Bestämmelserna om kanslichefens uppgift att leda det administrativa arbetet inom den allmänna förvaltningen finns i landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning. I sitt arbete med att leda arbetet bistås kanslichefen av avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen. Bestämmelserna härom ingår i lagens 6 §.
I den ledningsroll som påförts kanslichefen ingår att övervaka lagligheten i förvaltningsarbetet samt att se till att de olika avdelningarna samverkar och att verksamheten även i övrigt bedrivs på ett ändamålsenligt sätt (6 § 3 mom.). Denna uppgift ligger nära vissa av de granskningsuppgifter som skall utföras inom ramarna för det interna revisionsarbete som utförs vid den revisionsbyrå som finns vid landskapsregeringen (2 § landskapslagen 1996:8 om landskapsstyrelsens revisionsbyrå.
Landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå bygger på att verksamheten består av tre olika delar. Sålunda förutsätts det i lagens 4 § att det i den arbetsplanen som årligen skall uppgöras skall beaktas såväl landskapsregeringens som landskapsrevisorernas behov av revisionstjänster utöver det revisionsarbete som i paragrafen kallas revisionsbyråns egna arbeten.
Eftersom lagen inte ändrades i samband med 1998-års förvaltningsreform bygger lagen fortfarande på att lantrådet leder förvaltningsarbetet.
1.3 Beslutsnivåer och –typer
Förutom på lagnivå finns för närvarande bestämmelser om den allmänna förvaltningen i huvudsak på förordningsnivå. Sådant som i dag förutsätts regleras på förordningsnivå är indelningen av de olika avdelningarna i byråer och enheter (3 § 2 mom.) liksom även behörighetskraven för tjänsterna inom den allmänna förvaltningen (3 § 4 mom.).
Beslut om att anta en landskapsförordning skall, oavsett förordningens materiella innehåll, fattas vid landskapsregeringens sammanträde. Eftersom besluten vid landskapsregeringens sammanträden fattas på föredragning av en ledamot, tar ingen tjänsteman del i själva beslutsfattandet utan endast i beredningen av förslaget till förordning.
När en ny tjänst inrättas fattas beslutet om att inrätta tjänsten av vederbörande ledamot på föredragning av en tjänsteman. I samband med inrättandebeslutet måste också vissa andra frågor som hör samman med inrättandet av tjänsten avgöras.
Frågor som av praktiska skäl normalt avgörs i samband med inrättandet av en tjänst är löneklass, arbetsuppgifter och behörighetskrav, med andra ord de frågor som måste avgöras för att tjänsten skall kunna besättas och tjänstemannen kunna inleda sitt arbete. Behörighetskraven bestäms alltså på enskild föredragning, genom ett förvaltningsbeslut helt i överensstämmelse med tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, men de anges senare i överensstämmelse med lagen om den allmänna förvaltningen också i förordning.
1.4 Brister i de nuvarande bestämmelserna
Samtidigt som lantrådets och ledamöternas roller förändrats har också förändringar skett i tjänstemännens, och då särskilt i de ledande tjänstemännens roll. Det beredningsarbete som tjänstemännen skall ta del i och i de flesta fall också svara för gäller inte bara det egentliga förvaltningsarbetet utan också sådant som hör samman med styrningen av samhällsutvecklingen.
De resurser som står till buds inom förvaltningen är begränsade. Eftersom de skall användas och räcka till både för det politiska styrningsarbetet och för det egentliga förvaltningsarbetet, har kraven på en aktiv ledning av förvaltningen ökat.
Förvaltningsreformen år 1998 var enligt landskapsregeringens uppfattning i flera avseenden inte helt lyckad. Detta visar de erfarenheter som vunnits under den tid lagstiftningen i fråga tillämpats.
Den största bristen gäller enligt landskapsregeringens bedömning frågan om hur förvaltningsarbetet skall ledas. Den främsta orsaken till att det inte fungerat tillfredsställande är att chefskapet över förvaltningen inte varit ordnat på ett bra sätt. Detta beror framförallt på de bestämmelser genom vilka ledningsstrukturen slås fast. Detta förstärks av att det i förvaltningsreformen valdes och fortfarande skall tillämpas beslutsnivåer och –typer som inte är ändamålsenliga och i vissa fall till och med lett till oklarhet och rättsosäkerhet.
I förvaltningsreformen år 1998 gjordes inte några ändringar i lagstiftningen om den interna revisionen. Till följd av detta har lantrådet enligt den lagstiftningen fortfarande kvar vissa uppgifter som är av förvaltningsnatur. Också detta är en brist som gjort ledningsstrukturen mindre redig.
En del av den problematik som hänför sig till beslutsnivåerna och –strukturerna kan åtgärdas inom ramarna för den gällande lagstiftningen, framförallt genom att utveckla de bestämmelser genom vilka ärenden delegeras till avgörande av tjänstemän. Till den del fråga är om sådant som enligt lag, t.ex. landskapsregeringslagen eller landskapslagen om den allmänna förvaltningen, är detta dock inte möjligt. För att besluten skall kunna fattas på rätt nivå krävs det således också att vissa lagändringar görs.
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
2.1 Allmänt
I samband med behandlingen av meddelandet med budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008 (meddelande nr 2/2004-2005) upptog landskapsregeringen frågan om den framtida ledningen av förvaltningsarbetet till behandling. Då beslutade landskapsregeringen att en tjänst som förvaltningschef skall inrättas och att ledningen av förvaltningsarbetet skall påföras förvaltningschefen.
Målsättningen för de förändringar som landskapsregeringen nu föreslår att skall genomföras i överensstämmelse med meddelandet om budgetramarna är att få till stånd en förvaltning där det finns ett ständigt pågående arbete som skall utmynna i en förvaltning som utan att växa i omfattning kan anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar. Detta skall dessutom ske på ett sådant sätt att de krav som gäller för en god förvaltning upprätthålls.
En ny tjänst som förvaltningschefstjänst är inte ensamt för sig tillräckligt för målsättningarna skall kunna uppnås. Det förutsätts också att delvis annorlunda beslutsvägar och –typer tas i bruk, att det klargörs att förvaltningschefen och avdelningscheferna har en roll som är starkare kopplad till medlemmarna av landskapsregeringen samt att den interna revisionen bättre än hittills används i lednings- och styrningsarbetet.
2.2 Ledningen av förvaltningsarbetet
Förvaltningschef och avdelningschefer
Det ständigt pågående rationaliseringsarbetet inom förvaltningen bör skötas på tjänstemannanivå. På så sätt kan medlemmarna av landskapsregeringen i största möjliga utsträckning ägna sig åt de olika politikområdena.
Landskapsregeringen bedömer att det är nödvändigt att en tjänsteman klart pekas ut i lagstiftningen som den som har huvudansvaret för det rationaliserings- och ledningsarbete som ständigt måste pågå. Denna tjänsteman, förvaltningschefen, måste ha landskapsregeringens förtroende och stöd i sitt arbete. Annars saknas den mest grundläggande förutsättningen för att arbetet skall kunna fungera på ett godtagbart sätt. Dessutom måste ställningen för innehavaren av förvaltningschefstjänsten också i övrigt vara sådan att det inte råder tvivel om att förvaltningschefen agerar på landskapsregeringens vägnar gentemot övriga tjänstemän inom förvaltningen.
En förvaltning av den omfattning som landskapets förvaltning har kan inte ledas av en enda person. De tjänstemän som enligt gällande bestämmelser har ledningsuppgifter skall därför också framdeles ha de uppgifterna. Förvaltningschefen skall dock ha både rätt och skyldighet att ingripa när någon av de övriga ledande tjänstemännen av någon anledning inte fullgör sin ledningsuppgift. För att detta skall vara möjligt kommer landskapsregeringen, i samband med att de ändringar som ingår i denna framställning sätts i kraft, att göra nödvändiga ändringar i de interna bestämmelserna om beslutsfattandet i landskapsregeringen, i det s.k. delegeringsbeslutet.
De ledande tjänstemännen vid den centrala förvaltningen skall vara förvaltningschefen, avdelningscheferna och lagberedningschefen. I deras roll ingår också, i större utsträckning och på en bredare grund än vad som gäller andra tjänstemän, att ta del i det arbete som en landskapsregerings handlingsprogram förutsätter. Också av dessa andra ledande tjänstemän krävs det ett visst mått av lojalitet mot den för tillfället sittande landskapsregeringen och mot den politik den för. Till följd härav kan de nuvarande reglerna om rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag inte behållas för de ledande tjänstemännen.
Huvudregeln föreslås framdeles vara att förvaltningschefen, avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen och lagberedningschefen inte längre skall ha den rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag som andra tjänstemän har enligt landskapslagen (1994:44) om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen. Rätten till tjänstledighet för att tillträda som ersättare för lagtingsledamot för viss tid enligt lagens 2 § 1 mom. skall dock av praktiska skäl också framdeles gälla dessa tjänstemän.
En tjänsts status och roll i organisationen framgår av de bestämmelser som reglerar tjänsten. Eftersom förvaltningschefen skall ha en väsentlig roll för att genomföra politiken och för att förvaltningen skall kunna fungera, anser landskapsregeringen det inte bara fullt rimligt utan också nödvändigt att förvaltningschefen skall kunna sägas upp, om innehavaren av tjänsten inte längre har landskapsregeringens förtroende. Också avdelningscheferna och lagberedningschefen skall ha en roll i genomförandet av politiken, dock inte en lika framträdande roll som förvaltningschefen. Landskapsregeringen anser därför att avdelningscheferna och lagberedningschefen kan ges ett större skydd mot uppsägning och föreslår att dessa ges samma typ av skydd mot uppsägning som gäller för vissa andra ledande tjänstemän, verkställande direktören vid posten, rektorn för Ålands Högskola och förvaltningschefen vid Ålands hälso- och sjukvård.
De bestämmelser där det anges vilka krav som skall vara uppfyllda för att verkställande direktören för posten, högskolans rektor och förvaltningschefen vid ÅHS skall kunna sägas upp är inte helt klara och entydiga. Landskapsregeringen har därför valt att omarbeta också dessa, dels i syfte att åstadkomma klarare regler och dels i syfte att undvika flera typer av uppsägningsgrunder än det finns ett verkligt behov av.
Landskapsregeringen är medveten om att den försämrade anställningstryggheten för de ledande tjänstemännen kan medföra större omsättning på chefsposterna. Erfarenheterna från den tid då lantrådet var en tjänsteman och från den tid under vilken lagstiftningen om posten och högskolan funnits visar dock att risken inte är så stor för att de ledande tjänstemännen kommer att omsättas i en sådan takt att det får menliga konsekvenser för kontinuiteten i förvaltningsarbetet.
2.3. Revisionsbyrån
När förvaltningschefen nu föreslås få en stark och mera utpräglad roll som ledare för hela landskapsregeringens förvaltning bör det beaktas också i lagstiftningen om den interna revisionen. Sålunda föreslår landskapsregeringen att revisionsbyråns arbetsplan framdeles skall göras upp i samråd med förvaltningschefen, till den del den planen gäller landskapsregeringens behov av revisionstjänster. Genom den ändringen vill landskapsregeringen lyfta fram förvaltningschefens roll som den som på landskapsregeringens vägnar skall svara för att rätt åtgärder vidtas så att en välfungerande förvaltning kan upprätthållas. I praktiken har ett visst samråd skett redan tidigare, eftersom diskussioner förts mellan byråns personal, lantrådet, vicelantrådet, finanschefen och kanslichefen om planen och om de prioriteringar den föranleder.
Inom ramarna för lagen utförs vid revisionsbyrån revisionsuppdrag som förutsätter att byrån betraktas som tillräckligt oberoende i förhållande till landskapsregeringen, t.ex. revision av EG-medel. Den delen av verksamheten vid byrån blir inte föremål för några ändringar i detta sammanhang.
För närvarande saknas det uttryckliga bestämmelser om vilket förfarande som skall iakttas om det vid revisionsarbete framkommer någonting som gör att en medlem av landskapsregeringen kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott i tjänsten. Detta gäller oavsett upptäckten gjorts vid det revisionsarbete som bedrivs av landskapsrevisorerna eller vid det revisionsarbete som bedrivs vid revisionsbyrån. Om en motsvarande misstanke gäller en tjänsteman finns det däremot bestämmelser om förfarandet i lagen om revisionsbyrån.
Landskapsregeringen konstaterar att medlemmarna av landskapsregeringen bör anses ha ett normalt tjänstemannaansvar men har trots det för avsikt att närmare utreda om nuvarande bestämmelser är ändamålsenliga eller om några kompletteringar krävs. Inom ramarna för det arbetet bör då också utredas vilket förfarande som skall iakttas i ett sådant fall då misstanke finns om att förvaltningschefen gjort sig skyldig till brott i tjänsten. I detta sammanhang har det inte bedömts vara möjligt att utreda den frågan.
2.4 Beslutstyper och –nivåer
Till ganska stor del finns de bestämmelser som behöver ändras på en sådan nivå att landskapsregeringen har befogenhet att ändra dem. Innan några ändringar görs i de aktuella bestämmelserna, den landskapförordning genom vilken förvaltningen indelas i byråer och enheter samt det s.k. delegeringsbeslutet, bör dock vissa ändringar göras i den lagstiftningen som de grundar sig på.
De grundläggande bestämmelserna om beslutsfattandet i landskapsregeringen finns i landskapsregeringslagen. Landskapsregeringen bedömer likväl att dessa inte behöver ändras, eftersom landskapsregeringen kommer att utveckla delegeringsbestämmelserna så att förvaltningschefen får ett betydande inflytande vid avgörandet av ärenden som rör förvaltningen, såväl i egenskap av föredragande tjänsteman vid föredragning inför den förvaltningsansvarige ledamoten som i egenskap av beslutande tjänsteman direkt eller på föredragning av annan tjänsteman.
Den beslutsmakt som landskapsregeringen har för avsikt att tilldela förvaltningschefen bör ses mot bakgrunden av att förvaltningschefen förutsätts ha landskapsregeringens förtroende. Visar det sig senare att den omfattande delegeringen inte är tillräcklig för att förvaltningschefen skall kunna fullgöra sin uppgift på ett godtagbart sätt, kommer landskapsregeringen att överväga att ändra de grundläggande bestämmelserna om beslutsfattandet som finns i landskapsregeringslagen.
3. Förhållandet till grundlagen
Landskapsregeringen bedömer att ändringarna i lagstiftningen om tjänstledighet för politiska uppdrag inte medför några som helst komplikationer i förhållande till Finlands grundlag (14 och 27 §§). Ändringarna berör inte vare sig rösträtten eller valbarheten och den omständigheten att statsmakten, i överensstämmelse med 14 § grundlagen, främjat de flesta statsanställdas möjlighet att ta del i samhällelig verksamhet genom rätten till tjänstledighet för bl.a. riksdagsmannauppdrag (23 § statstjänstemannalagen FFS 750/1994) saknar härvid betydelse.
Enligt 18 § 3 mom. grundlagen får ingen avskedas från sitt arbete utan laglig grund. Finlands riksdag och dess grundlagsutskott har i ett par fall på senare tid bedömt hur denna bestämmelse rätteligen skall förstås.
För statliga tjänstemän gäller olika uppsägningsgrunder beroende på vilken typ av tjänst det är fråga om. Tre olika varianter förekommer enligt statstjänstemannalagen.
Den första varianten är den som allmänt gäller och som ger den största anställningstryggheten (25 § statstjänstemannalagen). Huvudregeln är att statstjänstemän får sägas upp endast på objektiva grunder som inte hör samman med tjänstemannen. I överensstämmelse med denna variant får en tjänsteman inte sägas upp ”av något skäl som beror av tjänstemannen, om inte skälet är synnerligen vägande”.
Den andra varianten gäller vissa högre tjänstemän och de flesta av den uppräknas direkt i lagen (26 § statstjänstemannalagen). Bland dessa tjänstemän finns justitiekanslern i statsrådet, statssekreterare, kanslichef och avdelningschef vid ett ministerium samt en ministers specialmedarbetare. Tjänstemännen i denna grupp kan sägas upp också ”då det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till det”.
Den tredje varianten gäller statssekreterare och en ministers specialmedarbetare (26 a § statstjänstemannalagen). Dessa kan sägas upp, förutom på de grunder som anges i den första och den andra varianten ovan, om de ”förlorar den ministers förtroende för vars mandatperiod han eller hon utnämnts”.
Förvaltningschefen föreslås kunna sägas upp enligt den tredje varianten för statstjänstemän samt avdelningschef och lagberedningschef enligt den andra varianten för statstjänstemän. Bägge dessa varianter har nyligen varit föremål för behandling i riksdagen och dess grundlagsutskott. Av grundlagsutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition med förslag till lag om statsrådet och vissa lagar i samband med den (GrUB 13/2002) bör det anses följa att uppsägningsgrunderna enligt såväl den andra varianten som de enligt den tredje varianten tillräckligt klart uttrycker grunderna för uppsägningen så att 18 § 3 mom. grundlagen uppfylls.
Kravet på tillräckligt klart angivna grunder bör inte vara beroende av vilket slag av tjänst det är fråga om. Sett i förhållande till 18 § 3 mom. grundlagen bör det således inte finnas några hinder för att införa uppsägningsgrunderna som nämns i den andra och den tredje varianten helt utgående från de krav och behov som lagtinget anser föreligga. Landskapsregeringen anser dock att proportionalitet skall råda mellan valet av uppsägningsgrunder för en viss tjänst och de uppgifter, det ansvar och den makt, särskilt sådan som är av mer eller mindre politisk natur, som läggs på innehavaren av tjänsten.
Om det skall anses följa av grundlagen att uppsägningsgrunderna enligt varianterna två och tre får användas endast för vissa tjänster utgående från ett proportionalitetskrav eller något annat krav, konstaterar landskapsregeringen att de landskapstjänster som berörs kan jämställas med de tjänster som avses i 26 respektive 26 a §§ statstjänstemannalagen. Såvitt gäller förvaltningschefen kan den tjänsten jämställas med såväl statssekreterare som ministers specialmedarbetare till den del det gäller en del av arbetsuppgifterna. Om bestämmelserna med uppsägningsgrunder bedöms ur ett proportionalitetsperspektiv är det likväl uppenbart att den svaga anställningstryggheten för förvaltningschefen står i proportion till den roll förvaltningschefen skall ha. Sett strikt enbart i ett klarhetsperspektiv bör det i lagtexten använda uttrycket ”då han eller hon förlorat landskapsregeringens förtroende” anses vara lika klart och lika förenligt med grundlagen som uttrycket ”förlorar den ministers förtroende för vars mandatperiod han eller hon utnämnts”. Det gemensamma och det i sammanhanget mest väsentliga är förutsebarheten.
Landskapsregeringen konstaterar att lagstiftningen om högskolan tillkommit (januari 2003) efter det att grundlagen trätt i kraft (mars 2000). Över lagtingsbeslutet yttrade sig både Ålandsdelegationen och Högsta domstolen. Varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen framförde några anmärkningar i grundlagshänseende mot användningen av uttrycket ”då skäl därtill föreligger” som uppsägningsgrund. En eventuell uppsägning av rektorn för högskolan måste sålunda anses vara fullt laglig om den sker på den grund som för närvarande anges i högskolelagen. Ändringarna av de bestämmelser där grunderna för uppsägning av bl.a. rektorn för högskolan är således inte nödvändiga utgående från grundlagen utan de gällande bestämmelserna kunde vara tillämpliga även i framtiden.
4. Konsekvenser
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Eftersom det är fråga om en administrativ reform är avsikten att åstadkomma administrativa konsekvenser. För dessa redogörs ovan. Ändringarna medför inte att nya arbetsuppgifter tillkommer, med undantag av sådana som rör genomförandet av reformen på lägre beslutsnivåer.
En ny tjänst som förvaltningschef med nya lönekostnader (avtalslön) tillkommer men den nuvarande kanslichefstjänsten försvinner samtidigt, varvid den lönekostanden försvinner. Den lön som för närvarande betalas till kanslichefen anser landskapsregeringen att är på en sådan nivå att den kommer att locka kvalificerade sökande till tjänsten som förvaltningschef. Till denna del bedöms således reformen vara kostnadsneutral.
På kort sikt kommer tilläggskostnader att uppstå på grund av att innehavaren av kanslichefstjänsten sägs upp efter att tjänsten dragits in. Landskapsregeringen erbjuder all personal som sägs upp vid omorganisationer olika slag av förmåner och stöd. Dessa är i stor utsträckning valbara och de har beaktats i budgetförslaget för år 2006 (moment 43.95.06).
På medellång och lång sikt kan ändringarna antas få konsekvenser. De förändrade anställningsförhållandena för de ledande tjänstemännen kan antas leda till en friare lönesättning. Eftersom de förändrade anställningsförhållandena för avdelningscheferna och lagberedningschefen inte gäller den som anställts före lagens ikraftträdande, är den frågan emellertid beroende av när byte sker på någon av dessa tjänster.
Den förbättrade effektivitet som lagändringarna är avsedda att medföra bör leda till att förvaltningen betydligt snabbare än för närvarande anpassar sig efter förändringar i de yttre förutsättningarna. Detta tillsammans med att revisionsbyråns resurser delvis skall kunna utnyttjas av förvaltningschefen i dennes ledningsarbete förutsätts få en positiv verkan och leda till bättre effektivitet.
4.2 Konsekvenser för jämställdheten och miljön
Landskapsregeringen bedömer att de lagändringar som ingår i framställningen inte har några konsekvenser för jämställdheten eller miljön.
Detaljmotivering
1. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning
1 §. Förvaltningschefen skall ha en central roll vid ledningen av arbetet inom den allmänna förvaltningen. Genom att nämna detta redan i lagens 1 § lyfts förvaltningschefens roll fram.
Eftersom förvaltningschefen förutsätts ha landskapsregeringens förtroende finns det inte orsak att begränsa ledningsrollen till att innefatta endast den administrativa ledningen. För att förvaltningschefens arbete skall kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt har landskapsregeringen för avsikt att genom en omfattande delegering ge förvaltningschefen erforderliga befogenheter och ett ansvar som hör samman med befogenheterna.
2a §. Grunden för bestämmelserna om de uppgifter som ankommer på förvaltningschefen är bestämmelserna i 6 § gällande lag om de uppgifter som ankommer på avdelningschefen för kansliavdelningen. Till övriga delar skall ansvaret och befogenheterna anges i landskapsregeringens s.k. delegeringsbeslut. Handläggningen av ärenden som består i att anställa eller avskeda avdelningschef, och vissa andra tjänstemannarättsliga frågor som anges i paragrafen, har dock uttryckligen nämnts i lagtexten. Orsaken härtill är att den uppgiften har stor betydelse för förvaltningschefens roll i förhållande till avdelningscheferna.
3 § En stor del av de frågor som gäller hela den allmänna förvaltningen hör hemma på kansliavdelningen, t.ex. frågor som allmänt gäller förvaltningsarbetet, information och fastighetsförvaltningen. Sett mot denna bakgrund bedömer landskapsregeringen att det finns ett värde i att ha en stark koppling mellan förvaltningschefen och kansliavdelningen. Förvaltningschefen föreslås därför sköta också uppgiften som avdelningschef för kansliavdelningen. Förvaltningschefen skall dock inte finnas vid någon av byråerna inom avdelningen och således inte i någon större utsträckning handlägga inkomna ärenden.
I den gällande förutsätts att behörighetskraven för de olika tjänsterna inom den allmänna förvaltningen anges i förordning. När en tjänst inrättas inom landskapets förvaltning slås behörighetskraven fast vid inrättandet. Eftersom beslutet är ett normalt förvaltningsbeslut skall det avgöras på enskild föredragning om det inte delegerats till avgörande av tjänsteman. Att då upprätthålla ett krav på att behörighetskraven skall anges i förordning, en förordning som skall avgöras vid landskapsregeringens sammanträde, leder lätt, särskilt i samband med ändringar, till en situation där olika behörighetskrav finns för en och samma tjänst. Risken för denna typ av rättsosäkerhet kan undvikas om varje enskilt beslut fattas endast en gång, vilket också bör betraktas som ett av de allmänna kraven på en god förvaltning. Eftersom det inte kan anses finnas något allmänt intresse i att i förordning räkna upp behörighetskraven för alla tjänster inom den allmänna förvaltningen, löses problemet enklast genom att förordningskravet tas bort.
Om det i framtiden anses värdefullt att det i något slag av styrdokument slås fast vid vilken byrå eller enhet en viss tjänst skall finnas, kan detta göras i avdelningens arbetsordning. Bestämmelser härom finns i 12 §.
5 §. Förvaltningschefen skall ha det yttersta ansvaret för att förvaltningen fungerar väl. Avdelningschef skall dock, liksom för närvarande, leda arbetet vid avdelningen. En bestämmelse härom finns i paragrafens 1 mom. som inte föreslås ändrad.
När förändringar skall genomföras ankommer det i flesta fall på förvaltningschefen enligt 2a § att svara för arbetet om det är av sådan natur att det rör flera avdelningar. Särskilt vid genomförandefasen men också vid de grundläggande utredningar som kan krävas behöver avdelningscheferna medverka till att reformarbetet skall kunna framskrida. En ny punkt, som i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 6 § gällande lag, har därför tillagts uppräkningen av avdelningschefernas uppgifter.
Avsikten är inte att någon av avdelningscheferna skall behöva ta ansvar för arbetet till annan del än till den del det gäller den egna avdelningen. I den nya 5 punkten har därför uttrycket ”inom avdelningens verksamhetsområde bistå” valts.
6 §. Paragrafen föreslås upphävd. Motsvarande bestämmelser, delvis omarbetade, har intagits i 2a § i förslaget.
9 §. Ändringen föranleds av att det beslut som avses i paragrafen skall förvaltningschefen fatta i sin egenskap av förvaltningschef.
9a §. I paragrafen har behörighetskraven för tjänsten som förvaltningschef intagits. Behörighetskraven har bestämts utgående från arbetsuppgifterna. Förmåga att leda arbete har härvid bedömts vara av sådan betydelse att det uttryckligen nämnts bland kraven.
10 §. Bestämmelsen i 1 mom. upphävs, eftersom det framdeles inte skall finnas någon särskild tjänst som avdelningschef för kansliavdelningen.
11 §. Ändringen föranleds av att en ny paragraf innehållande behörighetskrav (9a §) tillkommit.
11a §. I paragrafen har särskilda uppsägningsgrunder föreskrivits för förvaltningschefstjänsten och för tjänst som avdelningschef. Dessa bestämmelser har givits sitt innehåll med tanke på de befogenheter och det ansvar förvaltningschefen och avdelningscheferna skall ha. För att arbetet inte skall bli lidande i oskälig utsträckning i ett sådant fall då en uppsägning aktualiserats är det viktigt att uppsägningen kan ske med omedelbar verkan. Också detta har beaktats i paragrafen.
När det klargörs att förvaltningschefen skall ha landskapsregeringens förtroende kan stora befogenheter vid behov ges denna tjänsteman genom en omfattande delegering.
12 §. Beslut om anta arbetsordning för en avdelning är ett beslut av en sådan natur att det enligt huvudregeln i landskapsregeringslagen skall fattas på enskild föredragning. I och med att placeringen av de olika tjänsterna vid avdelningars byråer och enheter vid behov kan regleras i arbetsordning ges avdelningschefen förbättrade möjligheter att svara för ledningen av verksamheten vid avdelningen.
Ikraftträdelsebestämmelsen. För att klargöra att den försämrade anställningstryggheten inte skall gälla de avdelningschefer som anställts före lagändringen har erforderliga bestämmelser härom intagits i ikraftträdelsebestämmelserna. Eftersom tjänsten som avdelningschef för kansliavdelningen inte skall finnas kvar, är det nödvändigt att särskilt nämna de avdelningschefstjänster som blir kvar.
I paragrafen har också intagits bestämmelser för att undvika att organisationsförändringen inte drar ut på tiden mer än nödvändigt.
2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om tjänstekollektivavtal
2 §. I paragrafen har beaktats att det i framtiden inte skall finnas någon tjänst som avdelningschef för kansliavdelningen. Med tanke på den roll som förvaltningschefen skall ha inom förvaltningen är det ändamålsenligt att förvaltningschefen tar del i tjänstkollektivavtalsförhandlingarna på landskapsregeringens sida.
3. Landskapslagen om ändring av landskapsstyrelsens revisionsbyrå
4 §. Ändringen görs för att lyfta fram förvaltningschefen som den som skall verka för att förvaltningen fungerar både lagligt och ändamålsenligt. Det skall således i framtiden vara förvaltningschefen som bedömer landskapsregeringens behov av revisionstjänster och som vid behov skall begära sådana från revisionsbyrån. Eftersom planen skall innefatta också landskapsrevisorernas behov av revisionstjänster, är det rimligt att samråd skall ske också med företrädare för landskapsrevisorerna till den del planen skall komma att omfatta deras behov av tjänster. Landskapsrevisorernas ordförande kan lämpligen företräda landskapsrevisorerna i samrådsdiskussionerna.
Eftersom samrådet inte skall gälla den del av verksamheten som i arbetsplanen benämns revisionsbyråns egna arbeten, påverkar ändringarna i paragrafen inte revisionsbyråns förhållande till landskapsregeringen.
5 §. I paragrafen har endast den ändringen gjorts att den uppgift som tidigare låg på lantrådet påförts förvaltningschefen.
9 §. De uppgifter som i dag ligger på lantrådet och på kanslichefen har i paragrafen påförts förvaltningschefen.
I förslaget till 2a § i lagen om den allmänna förvaltningen ges landskapsregeringen rätt att på ett ändamålsenligt sätt fördela alla eller delar av förvaltningschefens uppgifter vid förhinder för denne, på en eller flera tjänstemän. Något allmänt ställföreträdarskap behöver det därför inte finnas. Detta har beaktats i paragrafen.
10 §. I paragrafen beaktas endast att förvaltningschefen skall ersätta kanslichefen och att benämningen landskapsregering införts. Eftersom det i undantagsfall kan finnas ett intresse för lantrådet att ta del av revisionsrapporter, som gäller annan ledamots ansvarsområde skall lantrådet också framdeles ha en allmän rätt att ta del av revisionsrapporter.
13b §. Eftersom det visat sig finnas behov av närmare bestämmelser om hur arbetets skall bedrivas vid byrån har i paragrafen intagits en bestämmelse om att de erforderliga bestämmelserna skall kunna intas i en särskild arbetsordning.
4. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen.
1 §. I paragrafen har de ändringar gjort som krävs för att de uppräknade tjänsterna skall stå utanför tillämpningsområdet för rätten till tjänstledighet. Någon anledning att skilja mellan ordinarie innehavare av tjänsterna och personer som sköter tjänsterna utan att vara ordinarie anställda finns det inte. Landskapsregeringen har därför valt uttrycket ”anställd som” vilket således innefattar inte bara ordinarie innehavare av tjänsterna utan också t.ex. vikarier.
5. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om lagberedningen
5 och 6 §§. I 5 § har landskapsregeringen intagit de särbestämmelser som skall gälla lagberedningschefen. Dessa är i sak desamma som särbestämmelserna för avdelningschef vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Liksom i fråga om avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen skall den försämrade anställningstryggheten inte göras tillämplig på befintlig personal.
För närvarande finns i lagens 5 och 6 §§ bestämmelser enligt vilka i fråga om besättande av tjänst (5 §) och i fråga om personalens rättigheter och skyldigheter (6 §) skall gälla de bestämmelser som allmänt skall tillämpas inom landskapsförvaltningen. Dessa bestämmelser är obehövliga, eftersom tjänstemannalagen ändå är tillämplig på tjänsterna och tjänstemännen vid lagberedningen. Det finns därför inte orsak att behålla de nuvarande bestämmelserna i 5 och 6 §§.
6. Landskapslagen om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
39 a §. Paragrafen innehåller endast ett konstaterande av att det på annan plats i lagstiftningen kan finnas bestämmelser som avviker från de uppsägningsregler som finns i tjänstemannalagen.
7. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Posten
16 §. Orsaken till ändringen är att det inte är ändamålsenligt med onödigt många olika typer av uppsägningsgrunder inom landskapets förvaltning. De grunder som i framställningen skall gälla vid uppsägning av avdelningscheferna och lagberedningschefen bör ses som en vidareutveckling och precisering av de grunder som för närvarande gäller vid uppsägning av innehavaren av vissa tjänster, t.ex. den verkställande direktören vid posten.
Eftersom de föreslagna uppsägningsgrunderna bör ses närmast som ett förtydligande, ett klargörande av hur de gällande uppsägningsgrunderna skall förstås, finns det inte orsak att avstå från att göra de nya bestämmelserna tillämpliga också på den nuvarande verkställande direktören vid posten.
8. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Högskolan på Åland
10 §. Ändringen görs av samma skäl som ändringen av 16 § landskapslagen om posten.
9. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvården
8 §. Ändringen görs av samma skäl som ändringen av 16 § landskapslagen om posten och 10 § landskapslagen om posten.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 6 § och 10 § 1 mom. landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning,
ändras lagens rubrik, 3 § 3 och 4 mom., 9 § 2 mom., 11 § och 12 § 1 mom.,
fogas till 1 § ett nytt 2 mom., till lagen en ny 2 a § och till 5 § 2 mom. en ny 5 punkt, till lagen en ny 9a § och en ny 11 a § samt
ersätts ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
Landskapslag om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning
1 §
Uppgift
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetet inom den allmänna förvaltningen leds av en förvaltningschef.
2a §
Förvaltningschefens uppgift
Det ankommer på förvaltningschefen att övervaka lagligheten inom landskapsregeringens allmänna förvaltning samt att se till att de olika avdelningarna samverkar och att verksamheten bedrivs på ett även i övrigt ändamålsenligt sätt. På begäran av landskapsregeringen är han eller hon skyldig att avge utlåtande över lagligheten av åtgärd som landskapsregeringen planerar vidta.
Förvaltningschefen skall hålla sig underrättad om förhållandena inom den allmänna förvaltningen. Han eller hon skall handlägga ärende som gäller anställande av avdelningschef, ärende som gäller uppsägning, förflyttning och omplacering av avdelningschef eller disciplinära åtgärder mot avdelningschef och ärenden som gäller organisatoriska frågor samt ta initiativ till och utarbeta planer för de administrativa reformer och förbättringar som kan behövas samt fullgöra andra uppgifter i enlighet med vad landskapsregeringen beslutar.
Förvaltningschefen har rätt att närvara och att yttra sig när annan tjänsteman föredrar ett ärende för avgörande.
Bestämmelserna i 2 mom. gäller i tillämpliga delar även andra delar av landskapsregeringens förvaltning samt de landskapets förvaltningsenheter som är underställda landskapsregeringen.
Förvaltningschefen har rätt att på landskapsregeringens vägnar ta emot delgivningar.
När förvaltningschefen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan landskapsregeringen utse annan tjänsteman vid den allmänna förvaltningen att fullgöra de uppgifter som ankommer på förvaltningschefen. Beslutet kan avse samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna.
Närmare bestämmelser om hur ledningen av den allmänna förvaltningen handhas kan utfärdas genom landskapsförordning.
3 §
Avdelningar och byråer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Förvaltningschefen sköter uppgiften som avdelningschef för kansliavdelningen. Vid varje annan avdelning finns det en avdelningschef. Vid varje byrå finns det en byråchef. En av byråcheferna eller en annan tjänsteman vid avdelningen kan vid behov utses till ställföreträdande avdelningschef, som vid förfall för avdelningschefen fullgör dennes åligganden. Avdelningschefen kan vara chef för en av avdelningens byråer.
Om de övriga tjänster som finns vid de olika avdelningarna och om behörighetskraven för dem beslutar landskapsregeringen. Dessutom kan det finnas tillfälliga tjänstemän samt personal i privaträttsligt anställningsförhållande.
5 §
Avdelningschefernas uppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Utöver de uppgifter som enligt andra bestämmelser ankommer på avdelningschef skall denna
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) inom avdelningens verksamhetsområde bistå förvaltningschefen i dennes uppgift att leda arbetet inom förvaltningen.
9 §
Ärendefördelning mellan avdelningarna
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om oenighet råder om var ett ärende skall handläggas avgörs ärendet av förvaltningschefen.
9a §
Behörighetskrav för förvaltningschefen
Behörig för tjänst som förvaltningschef är den som inom juridisk fakultet vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier samt är väl förtrogen med förvaltningsuppgifter och ledarskap. Dessutom förutsätts dokumenterad förmåga att leda arbete.
11 §
Undantag från behörighetskraven
Från de i 9a och 10 §§ föreskrivna behörighetskraven kan landskapsregeringen om särskilda skäl föreligger bevilja undantag.
11a §
Särregler för tjänsterna som förvaltningschef och avdelningschef
Tjänst som förvaltningschef och avdelningschef kan besättas för viss tid.
Förutom av de skäl som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän får förvaltningschefen sägas upp då han eller hon förlorar landskapsregeringens förtroende och avdelningschef då det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen.
Förvaltningschefen och avdelningschef får sägas upp så att tjänsteförhållandet upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har den uppsagde rätt till ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
12 §
Fullmaktsbestämmelse
För varje avdelning kan vid behov antas en arbetsordning med närmare bestämmelser om hur arbetet skall bedrivas vid avdelningen, om placeringen av de tjänster som inrättats vid avdelningen vid viss byrå eller enhet samt om övriga organisatoriska frågor som inte reglerats i denna lag eller den med stöd av 3 § 2 mom. utfärdade förordningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den…………
Landskapsregeringen skall indra tjänsten som avdelningschef för kansliavdelningen (kanslichef) räknat från den tidpunkt då lagen träder i kraft.
Den enligt 4 § 2 mom. tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland avsedda behandlingen i landskapets tjänstedelegation som skall äga rum innan tjänsten som avdelningschef för kansliavdelningen indras, får genomföras innan lagen träder ikraft. Före lagens ikraftträdande får landskapsregeringen vidta också de övriga åtgärder som skall vidtas innan tjänsten som avdelningschef för kansliavdelningen indras.
På de avdelningschefer för finansavdelningen, social- och miljöavdelningen, utbildnings- och kulturavdelningen, näringsavdelningen samt trafikavdelningen vilka utsetts före denna lags ikraftträdande tillämpas de uppsägningsgrunder som var gällande före lagens ikraftträdande.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tjänstekollektivavtal
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 5 mom. landskapslagen (1978:22) om tjänstekollektivavtal, sådant det lyder i landskapslagen 2005/69, samt
ersätts i lagen ordet ”landstinget” i olika böjningsformer med ordet ”lagtinget” i motsvarande böjningsformer som följer:
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det ankommer på förvaltningschefen samt avdelningscheferna för finans- och utbildnings- och kulturavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning, på de övriga tjänstemän vid den allmänna förvaltningen som landskapsregeringen utser samt på polismästaren vid Ålands polismyndighet och förvaltningschefen vid Ålands hälso- och sjukvård att företräda landskapsregeringen vid förhandlingarna enligt denna lag och när arbetsstrid uppstår samt att i övrigt verka som företrädare för arbetsgivaren. Om justeringen av avlöningen för de tjänster som avses i detta moment samt om arvoden för deras innehavare beslutar landskapsregeringen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå
I enlighet med lagtingets beslut
ändras lagens rubrik, 4 §, 5 § 1 mom., 9 § samt 10 § 2 och 3 mom. landskapslagen (1996:8) om landskapsstyrelsens revisionsbyrå,
fogas till lagen en ny 13b § samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
Landskapslag om landskapsregeringens revisionsbyrå
4 §
Arbetsplan
För sin verksamhet uppgör revisionsbyrån årligen upp en arbetsplan. I arbetsplanen beaktas utöver revisionsbyråns egna arbeten såväl landskapsrevisorernas som landskapsregeringens behov av revisionstjänster. Planen skall göras upp i samråd med landskapsregeringens förvaltningschef till den del planen rör landskapsregeringens behov av revisionstjänster och i samråd med ordföranden för landskapsrevisorerna till den del den rör landskapsrevisorernas behov av revisionstjänster.
5 §
Om skyldighet att medverka vid revision
Landskapsregeringens föredragande och övriga tjänstemän skall på begäran lämna uppgifter från sitt förvaltningsområde, såsom erforderliga uppgifter och handlingar rörande tjänsteåtgärder. Följs inte en sådan begäran skall förvaltningschefen vidta erforderliga åtgärder i ärendet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9 §
Underrättelse om anmärkning m.m.
Om anmärkning framkommit vid revision skall detta delges förvaltningschefen samt den för området ansvarige medlemmen av landskapsregeringen och avdelningschefen. Om anmärkningen gäller verksamhet utanför landskapsregeringens förvaltning, skall även chefen för verksamhetsenheten delges anmärkningen.
Om brottslig gärning uppdagas eller om starka skäl finns för misstanke om brott, skall detta delges förvaltningschefen för vidtagande av erforderliga åtgärder. Om ett brott inte står under allmänt åtal och dessutom måste anses vara obetydligt, kan förvaltningschefen avstå från att vidta någon åtgärd.
10 §
Sekretess
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vad som i 1 mom. sägs utgör inte hinder för att uppgifter lämnas till förvaltningschefen för utredning av ärende där misstanke om brott finns eller för väckande av åtal. Bestämmelserna i 1 mom. utgör heller inte hinder för att uppgifter och handlingar lämnas ut till EG:s organ eller andra behöriga myndigheter om gemenskapslagstiftningen så kräver.
Revisionsbyrån skall på begäran utge revisionsresultat till landskapsrevisorerna, lantrådet, ansvarig ledamot av landskapsregeringen och förvaltningschefen.
13b §
Arbetsordning
Landskapsregeringen kan vid behov anta en arbetsordning med närmare bestämmelser om hur arbetet skall bedrivas vid byrån.
Denna lag träder i kraft den…..
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen
I enlighet med lagtingets beslut
ändras lagens rubrik och 1 § landskapslagen (1999:44) om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
Landskapslag om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman. lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen
1 §
Den som står i offentligrättsligt anställningsförhållande till landskapet och som valts till riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen har, med de undantag och inskränkningar som anges i denna lag, rätt till tjänstledighet för uppdraget. Rätten till tjänstledighet gäller inte den som är anställd vid landskapsregeringen som förvaltningschef, avdelningschef eller lagberedningschef.
Rätten till tjänstledighet gäller för den tid uppdraget varar, dock inte längre än en mandatperiod. I fråga om uppdrag som medlem av landskapsregeringen omfattar mandatperioden även tiden efter ett lagtingsval tills en ny landskapsregering har tillsatts. Efter en mandatperiod beviljas tjänstledighet för sådant politiskt uppdrag som avses i 1 mom. endast om det följer av bestämmelserna i 3 mom.
Rätt till tjänstledighet för politiskt uppdrag som nämns i 1 mom. har även den som enligt momentet har rätt till tjänstledighet för sådant uppdrag och som tidigare varit tjänstledig för sådant uppdrag med stöd av denna lag, om tjänstledigheten då varade kortare tid än en mandatperiod eller om det har förflutit minst två mandatperioder sedan han eller hon senast var tjänstledig med stöd av denna lag.
Den som har rätt till tjänstledighet för ett politiskt uppdrag med stöd av denna lag är tjänstledig under den tid uppdraget varar.
Denna lag träder i kraft den och tillämpas första gången efter det riksdagsmannaval, lagtingsval respektive val av medlemmar till landskapsregeringen som förrättas efter att lagen trätt i kraft.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om lagberedningen
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 6 § landskapslagen (1972:13) om lagberedningen,
ändras lagens 5 § samt
ersätts i lagen ordet ”landstinget” i olika böjningsformer med ordet ”lagtinget” i motsvarande former och ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
5 §
Tjänsten som lagberedningschef kan besättas för viss tid.
Lagberedningschefen får sägas upp, förutom på de grunder som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän, när det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Uppsägningen får ske så att anställningen upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har lagberedningschefen rätt till en ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
Denna lag träder i kraft den
På den lagberedningschef som utsetts före denna lags ikraftträdande tillämpas de uppsägningsgrunder som var gällande före lagens ikraftträdande.
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
fogas en ny 39 a § till tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland samt
ersätts i lagen ordet ”landstinget” i olika böjningsformer med ordet ”lagtinget” i motsvarande former som följer:
39a §
I enlighet med vad i annan lag stadgas kan innehavare av viss tjänst sägas upp med omedelbar verkan och på annan än i 38 § stadgad grund.
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Posten på Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 16 § 3 mom. landskapslagen (1992:39) om Posten på Åland samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
16 §
Verkställande direktören
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Styrelsen får säga upp verkställande direktören, förutom på de grunder som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän, då det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Uppsägningen får ske så att anställningen upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har verkställande direktören rätt till en ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
Denna lag träder i kraft den
8.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 10 § landskapslagen om Högskolan på Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 § 3 mom. landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland som följer:
10 §
Rektor och prorektor
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen får säga upp rektor, förutom på de grunder som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän, när det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Uppsägningen får ske så att anställningen upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har rektor rätt till en ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
9.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 8 § landskapslagen om hälso- och sjukvården
I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvården som följer:
8 §
Förvaltningschefen utses av styrelsen för viss tid.
Styrelsen får säga upp förvaltningschefen, förutom på de grunder som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän, när det med hänsyn till tjänstens natur finn ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Uppsägningen får ske så att anställningen upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har förvaltningschefen rätt till en ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 19 december 2005 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Jörgen Strand |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 8/2005-2006