Framställning 8/2006-2007

Tillhör ärendet: Ny förvaltningslag
Lagtingsår: 2006-2007

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 8/2006-2007

 

Datum

 

 

2007-03-01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ny förvaltningslagstiftning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en förvaltningslag för landskapet Åland. Genom lagen får landskapet en enhetlig allmän lagstiftning om behandling av förvaltningsärenden för hela landskaps- och kommunalförvaltningen. Syftet med lagen är att främja och genomföra god förvaltning och rättsskydd i förvaltningsärenden. Genom förslaget minskas behovet av att framöver reglera procedurfrågor i speciallagstiftningen. Förslaget medför även att förfarandet blir mer förutsebart samt att den enskildes rättskydd tillgodoses på ett bättre och effektivare sätt.

     Förvaltningslagen för landskapet Åland blir tillämplig på landskapets myndigheter, kommunala myndigheter och på den förvaltning som är ansluten till Ålands lagting. Lagen skall också tillämpas vid landskapets affärsverk då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt på andra juridiska och fysiska personer då de genom lag eller med stöd av lag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

     Genom framställningen föreslås den föråldrade blankettlagstiftningen om offentliga kungörelser upphävd. Förslaget till en ny förvaltningslag för landskapet Åland förutsätter även omfattande följdändringar av speciallagstiftningen.

     Landskapsregeringen föreslår samtidigt att den finländska viteslagen (FFS 1113/1990) genom en blankettlag antas att gälla i landskapet.

     Avsikten är att de föreslagna lagarna skall träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 5

1. Gällande lagstiftning. 5

1.1 Allmänt 5

1.2 Ålands landskapsregering och dess allmänna förvaltning. 5

1.3 Landskapsregeringen underlydande myndigheter 7

1.4 Kommunal förvaltning. 7

1.5 Lagstiftning om offentliga kungörelser 7

1.6 Medelbar förvaltning. 8

1.7 Speciallagstiftning. 8

2. Grundlagens krav. 9

3. EG-rätten. 9

4. Förvaltningslagar i Sverige och riket 10

4.1 Svensk förvaltningslag. 10

4.2 Rikets förvaltningslag. 11

5. Landskapsregeringens överväganden och förslag till en ny förvaltningslagstiftning  11

5.1 Behov av åtgärder 11

5.2 Val av lagstiftningsteknik. 12

5.3 Ny förvaltningslag för landskapet Åland. 12

6. Förslag till en ny viteslagstiftning. 13

7. Lagstiftningsordningen. 14

8. Lagstiftningsbehörigheten. 14

9. Förslagets verkningar 15

10. Beredningsarbetet 16

Detaljmotivering. 16

1. Förvaltningslag för landskapet Åland. 16

2. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. 42

3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. 43

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen  45

5. Landskapslag om upphävande av 2 § landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning  46

6. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland. 46

7. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd  48

8. Landskapslag om upphävande av 3 § 4 mom. landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå  49

9. Landskapslag om ändring av landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter 50

10. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands skogsvårdsförening  51

11. Landskapslagen om ändring av jaktlagen för landskapet Åland. 52

12. Landskapslagen om upphävande av 14 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå  53

13. Landskapslag om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning. 53

14. Landskapslag om upphävande av 9 § landskapslagen om Ålands folkhögskola  54

15. Landskapslag om upphävande av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut 54

16. Landskapslag om upphävande av 14 § landskapslagen om Högskolan på Åland  54

17. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum   55

18. Landskapslag om upphävande av 8 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet 55

19. Landskapslag om ändring av idrottslagen för landskapet Åland. 55

20. Landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland  56

21. Landskapslagen om ändring av 9 § landskapslagen om avloppsvattenavgift 57

22. Landskapslag om upphävande av 84 § landskapslagen om hälsovården. 57

23. Landskapslag om ändring av landskapslagen om parkeringsbot 58

24. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vägar 58

25. Landskapslag om ändring av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval 60

26. Landskapslag om upphävande av vissa beslut om offentliga kungörelser 61

27. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om hundskatt 62

28. Landskapslag om ändring av 50 § polislagen för landskapet Åland. 63

29. Landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland  63

30. Landskapslag om ändring av byggnadslagen för landskapet Åland. 63

31. Landskapslag om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland. 64

32. Landskapslag om ändring av 14 kap. 8 § vattenlagen för landskapet Åland  64

33. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård. 65

34. Landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik. 65

35. Landskapslag om ändring av landskapslagen om fornminnen. 66

36. Landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning  66

37. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet 67

38 Landskapslag om ändring av 85 § räddningslagen för landskapet Åland. 68

Lagtext 70

F Ö R V A L T N I N G S L A G för landskapet Åland. 70

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. 84

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse  85

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen  85

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 2 § landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning  86

L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunallagen för landskapet Åland. 86

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd  87

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 3 § 4 mom. landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå  88

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter 88

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands skogsvårdsförening  90

L A N D S K A P S L A G om ändring av jaktlagen för landskapet Åland. 90

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 14 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå  91

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning  91

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 9 § landskapslagen om Ålands folkhögskola  91

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut 91

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 14 § landskapslagen om Högskolan på Åland  92

L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum   92

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 8 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet 92

L A N D S K A P S L A G om ändring av idrottslagen för landskapet Åland. 93

L A N D S K A P S L A G om ändring av 11 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland  93

L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 § landskapslagen om avloppsvattenavgift 94

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 84 § landskapslagen om hälsovården  94

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om parkeringsbot 94

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om allmänna vägar 95

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval 96

L A N D S K A P S L A G om upphävande av vissa beslut om offentliga kungörelser 98

L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om hundskatt 98

L A N D S K A P S L A G om ändring av 50 § polislagen för landskapet Åland. 98

L A N D S K A P S L A G om ändring av 11 § landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland  99

L A N D S K A P S L A G om ändring av byggnadslagen för landskapet Åland. 99

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland  99

L A N D S K A P S L A G om ändring av 14 kap. 8 § vattenlagen för landskapet Åland  100

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om naturvård. 101

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik  101

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om fornminnen. 102

L A N D S K A P S L A G om ändring av 13 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning  102

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet 103

L A N D S K A P S L A G om ändring av 85 § räddningslagen för landskapet Åland  104

Bilaga. 105

Viteslag. 105

Parallelltexter 110

 


 

Allmän motivering

 

1. Gällande lagstiftning

 

1.1 Allmänt

 

I landskapslagstiftningen saknas en allmän författning om behandlingen av förvaltningsärenden i landskaps- och kommunalförvaltningen. De bestämmelser om förvaltningsförfarandet som finns är i stället utspridda på ett flertal författningar. Avsaknaden av en allmän förvaltningslagstiftning har medfört att regleringen av procedurfrågor inom förvaltningen allt mer reglerats särskilt i den speciella förvaltningsrätten. Vid sidan av lagstiftningen har det även utvecklats en praxis, som inte alla gånger till fullo är förenlig med grundlagens krav på vad som skall tryggas genom lag.

 

1.2 Ålands landskapsregering och dess allmänna förvaltning

 

För landskapsregeringen och dess allmänna förvaltning finns en förhållandevis god allmän förvaltningslagstiftning. Bestämmelserna om ärendehantering är i huvudsak fördelade på tre lagar; landskapslagen (1971:42) om Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen och landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning.

     Utöver lagstiftningen finns det även handböcker, riktlinjer och anvisningar som landskapsregeringen utgivit. De flesta av sistnämnda dokument finns tillgängliga på landskapsregeringens Intranet. Där finns exempelvis handböcker om beslutsformuleringar, ärendehandläggningens regler, hur man skriver ett protokollsutdrag och handläggning av EU-ärenden.

 

Landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse

 

I landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse trädde i kraft den 1 januari 1973. I lagens 3 kapitel finns bestämmelser om ärendenas handläggning i landskapsregeringen.

     I 10b § berörs omprövningsinstitutet, det vill säga omprövning av landskapsregeringens tidigare fattat beslut, på så sätt att där anges på vilken beslutsnivå ärenden om omprövning skall avgöra. I bestämmelsen finns inga närmare bestämmelser om omprövningsinstitutet som sådant. Enligt paragrafens motivering och den praxis som utvecklats med stöd av bestämmelsen är det karaktäristiska för omprövningsärendena att det skall vara fråga om en ny ändamålsenlighetsprövning, inte någon laglighetsprövning. Omprövning sker i allmänhet på begäran av sakägare och utgör ett alternativ till att söka ändring genom besvär. Vid ett besvärsärende sker dock endast en laglighetsprövning. Omprövning kan även initieras av landskapsregeringen.

     I 16 § finns bestämmelser om jäv för medlem av landskapsregeringen samt beslutande och föredragande tjänsteman. Bestämmelsen berör sakägar-, intresse- och närståendejäv (punkt 1), ställföreträdarjäv (punkt 2), tvåinstansjäv (punkt 3), ombuds- och biträdesjäv (punkt 4) och jäv enligt generalklausulen (punkt 5). Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Bestämmelserna baserar sig på de svenska förvaltningslagens (SFS 1971:290) jävsregler, vilka utgjorde en omskrivning av domarjävsreglerna till modern tid. I Sverige finns numera i sak överensstämmande jävsbestämmelser i den nya förvaltningslagen (SFS 1986:223). Enligt landskapslagen föreligger inte ställföreträdarjäv när ärendet gäller sammanslutning och medlemmen av landskapsregeringen eller tjänstemannen tillhör styrelsen eller annat förvaltande organ hos sammanslutningen och medlemmen eller tjänstemannen där representerar landskapet.

     Enligt 20 § kan närmare bestämmelser angående ärendenas handläggning meddelas i landskapslag. Den lag som avses är i första hand landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen.

     Landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse är antagen i den ordning som anges i 55 § lagtingsordningen, vilket innebär att landskapslagen vid lagtingets tredje behandling omfattades av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

 

Landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen

 

Genom landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1976, fick landskapsregeringen sin första samlade lagstiftning om förvaltningsförfarandet. Lagstiftningen medförde att en stor del på den praxis som allt sedan 1920-talet utvecklats i fråga om ärendenas handläggning lagfästes. Dessutom intogs i främst 3 kapitlet ett flertal bestämmelser från den svenska förvaltningslagen, mycket beroende på att riket saknade en modern lagstiftning om förvaltningsförfarandet som kunde jämställas med den svenska lagstiftningen.

     I 3 § finns en allmän förvaltningsbestämmelse som reglerar förfarandet vid konstaterandet av jäv enligt 16 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Genom bestämmelsen fastslås att den som känner till någon omständighet som kan antas utgöra jäv självmant skall tillkännage detta.

     I 19 § lagfästes den så kallade kommunikationsprincipen (utbyte av information), som har sin grund i regeln om att ingen skall dömas ohörd. Skyldigheten att kommunicera utredningsmaterial gäller i förhållande till parter. Enligt bestämmelsen får ett ärende inte avgöras till en parts nackdel, utan att parten har fått del av det material som avgörandet grundas på. Parten skall också ha fått tillfälle att säga sin mening om de uppgifter som ingår i materialet. Materialet kan ha tagits fram inom myndigheten eller kommit utifrån. Kommunikationsskyldigheten är inte absolut, utan landskapsregeringen kan låta bli att kommunicera om åtgärderna är uppenbart obehövlig (punkt1), om ärendet gäller besättande av tjänst, tilldelning av stipendium eller jämförbar sak (punkt 2), om det kan befaras att genomförande av beslutet i ett ärende annars skulle avsevärt försvåras (punkt 3) eller om ärendets avgörande inte kan uppskjutas (punkt 4).

     Enligt 19a §, som tillkom år 1995, skall ett ärende som anhängiggjorts vid landskapsregeringen behandlas utan onödigt dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från den dag då ärendet anhängiggjordes. Har ärendet inte upptagits för avgörande före utgången av denna tidsrymd, skall föredraganden enligt paragrafen inom en månad därefter uppgöra och tillställa landskapsregeringen en redogörelse över varför ärendet inte upptagits i tid. Rapporteringsskyldigheten är absolut, det vill säga den i bestämmelsen nämnda redogörelsen måste alltid uppgöras och tillställas landskapsregeringen. Syfte var att på så sätt skapa en effektiv kontrollmekanism. Enligt motiven till paragrafen kan redogörelsen och behandlingen av den visa att ärendet fördröjts av fullt godtagbara skäl men den kan även visa att behov föreligger av åtgärder, till exempel organisatoriska.

     I 20 § regleras motiveringsskyldigheten av slutliga beslut. Huvudregeln är att landskapsregeringens beslut skall motiveras, men paragrafen medger undantag från denna skyldighet helt eller delvis. Skälen kan utelämnas helt eller delvis om beslutet inte går part emot eller det annars är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen (punkt 1), om beslutet gäller besättande av tjänst (punkt 2), om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds behöriga ekonomiska intresse eller jämförbart förhållande (punkt 3). Av paragrafens 2 mom. följer dock att om skälen har utelämnats skall föredraganden på begäran av part om möjligt upplysa honom eller henne om dem i efterhand.

     Bestämmelserna i 19 och 20 §§ skall enligt 21 § endast tillämpas på ärenden som gäller landskapsregeringens myndighetsutövning, vilket gör att exempelvis landskapsregeringens avtal med enskild faller utanför bestämmelsernas tillämpningsområde.

 

Landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning

 

Enligt landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning, som trädde i kraft den 1 januari 1999, har den allmänna förvaltningen till uppgift att biträda landskapsregeringen och dess medlemmar i de ärenden och andra uppgifter som ankommer på landskapsregeringen samt ge service till allmänheten. Arbetet inom den allmänna förvaltningen leds av en förvaltningschef. I landskapslagen finns de mest grundläggande bestämmelserna för hur den allmänna förvaltningen skall vara uppbyggd. Dessa grundläggande bestämmelser gäller vilka avdelningar som skall finnas och varje avdelnings verksamhetsområde, den administrativa ledningen och samordningen samt avdelnings- och byråchefernas uppgifter.

     I 2 § finns även en allmän bestämmelse om att öppenhet skall eftersträvas i arbetet och att allmänheten skall ges råd och annan vägledning när de vänder sig till en tjänsteman vid den allmänna förvaltningen.

 

1.3 Landskapsregeringen underlydande myndigheter

 

Inom landskapsförvaltningen finns ett flertal myndigheter på vilka ovan nämnda landskapslagar inte automatiskt är tillämpliga. Ovan nämnda landskapslagar gäller landskapsregeringen och inte de myndigheter som lyder under denna. De myndigheter som här avses är exempelvis direktionerna vid gymnasialstadieskolorna, Högskolan på Åland, Ålands polismyndighet, Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS), Ålands miljöprövningsnämnd, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) samt Ålands statistik- och utredningsbyrå.

     Den allmänna förvaltningsrättsliga regleringen för dessa underlydande myndigheter är mycket splittrad. Oftast finns enbart enstaka bestämmelser om exempelvis omröstningsförfarandet och jävsfrågor med i den speciallagstiftning som reglerar nämnda myndigheters verksamhet. Undantag finns dock och det gäller bland annat landskapslagen (1993:60) om Ålands hälso- och sjukvård och landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, enligt vilka det vid beslutfattandet vid ÅHS och AMS även skall iakttas vad om beslutfattandet i landskapsregeringen är föreskrivet. Det gör att exempelvis bestämmelserna om rätten att bli hörd, behandlingstid och beslutsmotivering skall följas vid dessa myndigheter.

 

1.4 Kommunal förvaltning

 

I kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland finns ett fåtal bestämmelser om förvaltningsförfarandet i kommunalförvaltningen. Huvuddelen av bestämmelserna gäller formalia kring beslutsprocessen i olika kollegiala organ. De allmänna bestämmelser om förvaltningsförfarandet som finns är närmast bestämmelser om jäv och delgivning.

 

1.5 Lagstiftning om offentliga kungörelser

 

I landskapet finns även en lagstiftning om offentliga kungörelser som är gällande inom de behörighetsområden lagtinget har lagstiftningsbehörighet över. Blankettlagarna benämns Ålands landstings beslut (1926:17) om antagande av lagen om offentliga kungörelser och Ålands landstings beslut (1926:18) om antagande av förordningen rörande tillämpning av lagen om offentliga kungörelser. Genom blankettlagstiftningen är således lagen om offentliga kungörelser (FFS 34/1925) och förordningen angående tillämpning av lagens om offentliga kungörelser (FFS 36/1925) gällande även i landskapet. Blankettlagstiftningen har ingen traditionell automatik som skulle göra att de ändringar som genomförs i rikslagstiftningen samtidigt skulle bli gällande i landskapet. Ingen ändring har heller gjorts av blankettlagstiftningen. Detta medför att de ändringar som riksdagen gjort i rikslagstiftningen år 1976 och 1979 inte blivit gällande fullt ut i landskapet.

     Enligt lagstiftningen om offentliga kungörelser skall, såvida inte annat uttryckligen är föreskrivet, lagar, förordningar, beslut och andra tillkännagivanden som enligt gällande bestämmelser böra bringas till allmän kännedom genom kungörelse, kungöras sålunda att det anslås i varje kommun på en för ändamålet avsedd anslagstavla. Är kungörelsen så vidlyftlig att den inte lämpligen kan anslås, skall i dess ställe en kort uppgift om dess innehåll anslås och kungörelsen hållas tillgänglig på lämpligt, på anslagstavlan givet ställe. Anslagstavla skall finnas i stad och köping som utgör en kommun för sig, i öppen förstuga till magistratens eller köpingsstyrelsens ämbetsrum och i bosättningscentrum på landet på av kommunfullmäktige anvisat ställe vartill allmänheten har fritt tillträde.

 

1.6 Medelbar förvaltning

 

Inte heller i den landskapslagstiftning, där offentliga förvaltningsuppgifter överförts på andra än myndigheter i form av så kallad medelbar offentlig förvaltning, finns en enhetlig allmän förvaltningsrättslig reglering. Till denna grupp av rättssubjekt hör Ålands skogsvårdsförening r.f., jaktvårdsföreningar, Ålands idrottsförbund r.f. och studerandekåren vid Högskolan på Åland.

     Regleringen för idrottsförbundets fördelning och utbetalning av landskapsunderstöd upprätthåller dock en motsvarande nivå som för landskapsregeringen, eftersom det i 17 § idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland finns en hänvisning i fråga om förfarandebestämmelserna till 3 kapitlet landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Paragrafen innehåller dessutom bestämmelser om delgivning.

     I den övriga lagstiftningen som berör medelbar förvaltning är regleringen om förvaltningsförfarandet ytterst bristfällig.

 

1.7 Speciallagstiftning

 

Landskapslagstiftningen innehåller vid sidan av den allmänna förvaltningsrättsliga regleringen om förvaltningsförfarandet i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen och hänvisningar till denna, även en hel del procedurbestämmelser som avviker från landskapslagen.

     Den specialreglering som avser förvaltningsprocedurerna har ökat under senaste åren. Olika speciallagar som trätt i kraft under den senaste tiden reglerar även förfarandet i förvaltningsärenden. I lagstiftningen har också införts ett stort antal enskilda bestämmelser om de olika skedena i behandlingen av förvaltningsärenden. Oftast utgör en bestämmelse i en speciallag ett undantag från de krav som i fråga om förfarande ställs i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen eller den praxis som utvecklats inom förvaltningen, men i en del bestämmelser upprepas endast en bestämmelse i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen i speciallagen eller så kodifieras den praxis som utvecklats under åren. Även EG-rätten kan påverka (se nedan). I miljölagstiftningen och då i exempelvis landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd finns kompletterande bestämmelser om rätten till information, hörande, förrättande av syn, inspektion, upprättande av protokoll etc.

 

2. Grundlagens krav

 

Enligt 2 § 3 mom. grundlagen (FFS 731/1999) skall all offentlig makt bygga på lag. Bestämmelsen framhåller förvaltningens lagbundenhet.

     I 2 kap. grundlagen finns en förteckning över de grundläggande rättigheterna och i 21 § bestämmelser om rättsskydd. Av de grundläggande processuella rättigheter som nämns i 21 § grundlagen är det framför allt rätten till en behörig sakbehandling och rätten till god förvaltning som har relevans i förvaltningssammanhang. Enligt 21 § grundlagen har var och en rätt att på ett behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt lag. Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att få söka ändring samt andra garantier för god förvaltning skall tryggas genom lag.

     De grundläggande rättigheter som gäller förvaltningsförfarandet lyftes in på grundlagsnivå i samband med grundläggande fri- och rättighetsreformen år 1995. Bestämmelserna har sedermera i oförändrad form tagits in i grundlagen som trädde i kraft den 1 mars 2000.

     Det i grundlagen inskrivna åläggandet förutsätter att garantierna för god förvaltning skall tryggas som helhet. Detta innebär att såväl de rättsskyddsgarantier som gäller förfarandet som de kvalitetskrav som gäller god förvaltning skall fastställas på lagnivå. Med garantier för god förvaltning avses närmast kravet att tjänsteuppgifter sköts effektivt och enligt serviceprincipen. God förvaltning innebär också en strävan till smidighet och växelverkan i förvaltningspraxis. Detta betyder bland annat att den enskildes behov beaktas tillräckligt då den service som myndigheterna tillhandahåller ordnas.

     Enligt 17 § 3 mom. grundlagen skall rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp tryggas genom lag.

     I sammanhanget kan även bestämmelserna om grunderna för ansvar för ämbetsåtgärder i 118 § grundlagen nämnas. En tjänsteman svarar för att hans eller hennes ämbetsåtgärder är lagliga. Dessutom har var och en som lidit rättskränkning eller skada till följd av en lagstridig åtgärd eller försummelse av en tjänsteman eller någon som sköter ett offentligt uppdrag, enligt vad som bestäms genom lag, rätt att yrka att denne döms till straff samt kräva skadestånd av det offentliga samfundet eller av tjänstemannen eller den som sköter det offentliga uppdraget. Det tjänstebaserade skadeståndet regleras i skadeståndslagen (FFS 412/1974). Sedan år 1989 finns bestämmelserna om tjänstebrott samlade i 40 kapitlet strafflagen (FFS 39/1889), vilka ändrades år 2002 (FFS 604/2002). (Se även bestämmelsen om tjänsteåtal av lantråd och landskapsregeringsledamöter i 60b § självstyrelselagen).

     I 124 § grundlagen finns dessutom en bestämmelse som begränsar möjligheterna att överföra skötseln av offentliga uppgifter på juridiska och fysiska personer utanför själva myndighetsmaskineriet. Enligt nämnda bestämmelse kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Vid tolkningen av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning skall ledning tas från 21 § grundlagen och övriga bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna.

 

3. EG-rätten

 

Gemenskapsrättens inverkan på de nationella myndigheternas verksamhet är till stor del medelbar, eftersom EG-rätten inte innehåller något allmänt regelverk som skulle styra behandlingen av förvaltningsärenden och binda de nationella myndigheterna när dessa tillämpar EG-rätten.

     Av allmänna EG-rättsliga principer följer dock att EG-rätten är direkt tillämplig i landskapet. EG-rätten har även företräde framför nationell rätt om kollisioner skulle uppstå mellan EG-rätten och den nationella rätten. EG-regler om sådant som den nationella förvaltningslagstiftningen reglerar finns inom sekundärrätten i form av krav som EG-domstolen har ställt upp genom tolkningar av EG-fördragets bestämmelser. Kraven har berört specifika rättsområden och här har domstolen uttalat sig om bland annat handläggningstiden, delgivning av besluten på behörigt sätt, myndigheternas skyldighet att själva skaffa utredning och motivering av beslut. I exempelvis EG-domstolens avgörande C-107/97 (punkt 65 i ingressen) och C-2/92 (punkt 16 i ingressen) uttrycker domstolen klart skyldigheten att tillämpa gemenskapens rättsliga principer också på nationell nivå i sådana förvaltningsärenden som hör till EG:s behörighetsområde.

     Vid sidan av EG-domstolens utslag innehåller gemenskapens sekundärrätt dessutom i EG-förordningar bestämmelser om till exempel snabb handläggning, motivering till beslut och besvärshänvisning. EG-förordningar är enligt Romfördragets artikel 249 till alla delar bindande och direkt tillämpligt i varje medlemsstat. EG-förordningens tillämpningsområde är dock begränsat till det slags av ärenden som avses i den rättsakt där bestämmelsen finns.

     De flesta av EG-rättens krav på förvaltningsförfarandet går dock inte så långt som de nationella allmänna förvaltningsrättsliga reglerna och har närmast karaktären av minimikrav. Det innebär att de nationella förvaltningsrättsliga bestämmelserna skall tillämpas till den del de är strängare.

 

4. Förvaltningslagar i Sverige och riket

 

4.1 Svensk förvaltningslag

 

     Den svenska förvaltningslagen (SFS 1986:223) trädde i kraft i januari 1987. I förvaltningslagen anges hur myndigheter skall handlägga sina ärenden. Lagen berör de flesta verksamheter i stat och kommun, men vänder sig även till allmänheten eftersom den reglerar frågor av stor betydelse för människor som har med myndigheter att göra.

     Den svenska förvaltningslagen med sina totalt 33 paragrafer bygger huvudsakligen på principer som gäller förfarandet vid behandlingen av ett anhängigt förvaltningsärende. Avvikande bestämmelser i andra författningar som har beslutats av riksdag eller regering går före förvaltningslagen. I lagen finns efter några inledande bestämmelser om tillämpningsområdet (1-3 §§) regler om myndigheternas serviceskyldighet (4 och 5 §§) och samverkan mellan myndigheter (6 §). Under rubriken ”Allmänna krav på handläggningen av ärenden” kommer sedan en bestämmelse om snabb och enkel handläggning (7 §). Vidare finns bestämmelser om tolkning och översättning (8 §), ombud och biträde (9 §), inkommande handlingar (10 §) och jäv (11 och 12 §§). Därefter följer regler om beredningen av ett ärende. Det gäller remiss (13 §), muntlig handläggning (14 §), anteckning av uppgifter (15 §) och parters rätt att få del av uppgifter (16 och 17 §§). Nästa grupp av bestämmelser gäller beslutfattandet och här finns paragrafer om omröstning (18 §), avvikande mening (19 §), motivering av beslut (20 §) och underrättelse om beslut (21 §). Därefter behandlas frågor om överklagande och andra rättelsemöjligheter, nämligen vem som får överklaga (22 §), domstolsprövning av förvaltningsbeslut (22a §), hur beslut överklagas (23-25 §§), rättelse av skrivfel och liknande (26 §), omprövning av beslut (27 och 28 §§), inhibition (dvs. att den myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att de överklagade bestämmelserna tillsvidare inte skall gälla), och överklagande av beslut om avvisning av för sent inkomna överklaganden (30 §). Bestämmelserna i 31-33 §§ handlar om begränsningar i lagens tillämpning i kommunala och vissa andra myndigheters verksamhet.

     Förvaltningslagen innehåller ingen omfattande uppsättning bestämmelser om delgivning av handlingar, men enligt 21 § 1 mom. skall en part underrättas om innehållet i ett beslut. Underrättelsen kan ske muntligen, genom vanligt brev, genom särskilda former av delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligen, om parten begär det. Bestämmelser om de särskilda delgivningssätten finns i delgivningslagen (SFS 1970:428). De delgivningssätt som finns enligt lagen är vanlig delgivning, särskild delgivning, postdelgivning, telefondelgivning, stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning.

 

4.2 Rikets förvaltningslag

 

Den finländska förvaltningslagen (FFS 434/2003) trädde i kraft den 1 januari 2004. Förvaltningslagen utgör en allmän lag som reglerar verksamheten i förvaltningen. Lagen skall tillämpas av statliga myndigheter, kommunala myndigheter och självständiga offentligrättsliga inrättningar samt av ämbetsverken vid riksdagen och av republikens presidents kansli. Lagens tillämpningsområde skall också omfatta statens affärsverk och offentligrättsliga föreningar samt enskilda då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

     Den finländska förvaltningslagen innehåller två centrala frågekomplex. Före det första innehåller lagen bestämmelser om de grunder för god förvaltning som skall iakttas i myndigheternas verksamhet i allmänhet. För det andra innehåller lagen bestämmelser om sådana centrala procedurkrav som skall iakttas i förvaltningsärenden och som har en väsentlig inverkan på den enskildes ställning och rättskydd vid beslutfattande i förvaltningen.

     Förvaltningslagen är indelad i fyra avdelningar och tolv kapitel. I lagens första avdelning finns bestämmelser lagens syfte (1 §) och tillämpningsområde (2-5 §§), om grunderna för god förvaltning (6-10 §§) samt om partställning och förande av talan (11-15 §§). Nästa grupp av bestämmelser finns i lagens andra avdelning som utgör den centrala helheten av bestämmelser om det förfarande som skall iakttas vid beredningen och beslutsfattandet i förvaltningsärenden. Avdelningen innehåller bestämmelser hur en handling sänds till en myndighet och hur ett förvaltningsärende blir anhängigt (16-22 §§), allmänna krav om behandlingen av ärenden (23-30 §§), utredning av ärenden och hörande av parter (31-42 §§), avgörande av ärenden (43-49 §§) och rättelse av fel i beslut (50-53 §§). I lagens tredje avdelning finns allmänna bestämmelser om delgivning (54-58 §§) samt bestämmelser om förfarandet vid delgivning (59-63 §§). Sistnämnda bestämmelser följer till stor del lagen om delgivning i förvaltningsärenden (FFS 232/1966) som upphävdes i och med att förvaltningslagen trädde i kraft. Den fjärde och även den sista avdelningen innehåller bestämmelser om vissa detaljer som är centrala med tanke på tillämpningen av lagen (64-69 §§) och om lagens ikraftträdande (70 och71 §§).

 

5. Landskapsregeringens överväganden och förslag till en ny förvaltningslagstiftning

 

5.1 Behov av åtgärder

 

Den lagstiftning som reglerar behandlingen av förvaltningsärenden inom landskaps- och kommunalförvaltningen är i många avseenden bristfällig och splittrad. För landskapsregeringen underlydande myndigheter och kommunala myndigheter saknas till stor del allmänna bestämmelser om förvaltningsförfarandet. Den allmänna förvaltningslagstiftning som trots allt finns för exempelvis landskapsregeringens allmänna förvaltning är drygt trettio år gammal och är i behov av en översyn. Samtidigt kan konstateras att en för stor del av de förfarandeprinciper som iakttas inom förvaltningen baseras på handböcker på landskapets intranet, sedvanerätt och vedertagen praxis, vilket inte till alla delar torde vara förenligt med grundlagen. Bristfälligheterna i regleringen kan också leda till betydande missförhållanden med tanke på den enskildes rättsskydd. Det har även blivit nödvändigt att i flera avseenden mera detaljerat reglera myndighetens befogenhe­ter. Också medborgarnas skyldigheter gentemot myndigheten liksom deras rättigheter behöver preciseras. Även grundlagens krav på en mer kundorienterad och servicecentrerad förvaltning har skapat ett behov att se över regelverket. Tillika har signaler framkommit som pekat på behovet att sköta förvaltningsuppgifterna på ett sätt som ur parternas synvinkel är så enkelt, effektivt och kostnadsmässigt förmånligt som möjligt.

     Även på Åland har det utanför det egentliga myndighetsmaskineriet utvecklats olika system för skötseln av offentliga uppgifter, vilket även det skapar ett behov för en mer omfattande allmän förvaltningslag. Det kan gälla såväl medelbar offentlig förvaltning som myndigheternas avtalsförhållanden.

     Landskapsregeringen föreslår mot bakgrund av det ovan sagda att en ny allmän förvaltningslag för landskapet Åland antas att gälla i landskapet. Genom förslaget till en ny förvaltningslag beaktas även det behov av en ny lagstiftning inom rättsområdet som landskapsrevisorerna framför i sin berättelse för år 2004. Samtidigt förverkligar landskapsregeringen sina intentioner i landskapsregeringens handlingsprogram från den 3 januari 2005, enligt vilken en ny förvaltningslagstiftning skall tas fram.

 

5.2 Val av lagstiftningsteknik

 

I startfasen av beredningen av en ny förvaltningslagstiftning analyserade landskapsregeringen behovet samt fördelarna och nackdelarna av en egen åländsk förvaltningslag för landskapet Åland, som skulle byggas upp utgående från de bestämmelser som redan fanns inom området i landskapslagstiftningen. En alternativ modell som togs med i den föreberedande analysen var att anta en blankettlag genom vilken den finländska förvaltningslagen från år 2003 skulle göras tillämplig inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

     I slutskedet av den förberedande beredningsprocessen fann landskapsregeringen det mest ändamålsenligt att gå in för en helt ny, egen förvaltningslag och inte använda sig av den traditionella blankettlagstiftningstekniken. Den nya förvaltningslagen skall dock i huvudsak basera sig på den finländska förvaltningslagen, men anpassas till särregleringar som redan finns i landskapslagstiftningen, men även till den praxis som under årens lopp har utvecklats inom förvaltningen.

     En annan orsak som påverkade landskapsregeringens val att utarbeta en egen förvaltningslag var också det rimliga behov som allmänheten har av att lagar som berör vårt dagliga liv och som innehåller svar på frågor som ofta uppkommer i vårt samhälle och där vi har egen behörighet skall ingå i den åländska lagsamlingen. Detsamma gäller även de tjänstemän vilkas arbete berörs av de aktuella bestämmelserna och vilkas arbete torde underlättas om förvaltningslagstiftningen kan återfinnas i en författning.

 

5.3 Ny förvaltningslag för landskapet Åland

 

     Genom den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland skapas en enhetlig allmän lagstiftning om behandling av förvaltningsärenden för hela landskaps- och kommunalförvaltningen. Avsikten med förvaltningslagen jämte följdändringar är också att skapa ett regelverk som uppfyller de krav som grundlagen och rättsutvecklingen i övrigt uppställer. Samtidigt minskas behovet av att framöver reglera procedurfrågor i speciallagstiftningen. Förslaget medför även att förfarandet blir mer förutsebart samt att den enskildes rättskydd tillgodoses på ett bättre och förhoppningsvis effektivare sätt.

     Förslaget till förvaltningslag för landskapet Åland följer som sagt inte till alla delar rikets förvaltningslag, utan har anpassats till de allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser som redan finns i landskapslagstiftningen samt den praxis som under årens lopp har utvecklats inom förvaltningen. För att nämna några exempel på sistnämnda bestämmelser kan bestämmelserna om serviceskyldighet, språk, jäv, behandlingstid och beslutsmotivering lyftas fram. Förvaltningslagen kompletteras även med särskilda bestämmelser om elektronisk kommunikation.

     Till de delar den föreslagna förvaltningslagen följer rikets förvaltningslag fordras inte några mer utförliga kommentarer i detaljmotiveringen till lagtexten, eftersom en hänvisning direkt till de ställen i förarbetena till rikets förvaltningslag som har intresse i sammanhanget torde vara tillräcklig.

     Förslaget till en ny förvaltningslag för landskapet Åland medför även att omfattande följdändringar måste göras i speciallagstiftningen. De i denna framställning föreslagna ändringarna av speciallagstiftningen är i huvudsak lagtekniska och språkliga. Andra nödvändiga ändringar som krävs för att anpassa speciallagstiftningen till den nya förvaltningslagen skall ses över i samband med översynen av respektive förvaltningsområde. I och med att nya delgivningsbestämmelser införs i förvaltningslagen föreslås den föråldrade kungörelselagstiftningen upphävd. Lagstiftningen om kungörelser har redan delvis förlorat sin betydelse i och med de bestämmelser som tillkommit sedan 1920-talet genom exempelvis offentliggörandet av beslut som publicerats i Ålands författningssamling (landskapslagen (1993:112) om Ålands författningssamling) samt kommunala tillkännagivanden (kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland).

     Genom förslaget till förvaltningslag för landskapet Åland kompletteras samtidigt de grundläggande bestämmelserna inom den åländska allmänna förvaltningsrätten, såsom landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland samt förslaget till landskapslag om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen (FR nr 8/2003-2004), med en ny allmän förvaltningslagstiftning.

 

6. Förslag till en ny viteslagstiftning

 

Om någon har försummat en förpliktelse som enligt lag åvilar honom eller henne kan en myndighet i allmänhet genom ett förvaltningsbeslut ålägga honom eller henne att uppfylla förpliktelsen. Vid denna typ av myndighetsbeslut kan myndigheten tillgripa så kallade indirekta tvångsmedel. Till gruppen indirekta tvångsmedel hänförs vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande. Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande föreläggs för att frambringa uppfyllandet en förpliktelse (huvudförpliktelse). Syftet med tvångsmedlen är att förmå den förpliktande att själv uppfylla sin förpliktelse.

     De bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande som finns i landskapslagstiftningen är ofta kortfattade och innehåller endast ett bemyndigande att förelägga en påföljd. I landskapslagstiftningen saknas enhetliga bestämmelser om det förfaringssätt som skall iakttas vid handläggningen av dessa ärenden. Endast landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland innehåller bestämmelser om förfaringssättet vid utdömande av vite. I övrigt har en förvaltningspraxis utvecklats som till stor del följt den finländska viteslagen (FFS 1113/1990).

     Rättsläget kan inte anses tillfredställande i synnerhet med beaktande av den enskildes rättssäkerhet. Landskapsregeringen föreslår därför att en allmän viteslag antas att gälla i landskapet. Landskapsregeringen finner det mest ändamålsenligt att lagen utformas som en traditionell blankettlag genom vilken den finländska viteslagen med vissa undantag görs tillämplig även på landskapets myndigheter samt kommunala myndigheter och andra myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen eller den kommunala självstyrelseförvaltningen.

     Viteslagen som utgör en allmän lag innehåller de allmänna bestämmelserna om användning av vite, hot om tvångsutförande och avbrytande. Lagen är subsidiär i förhållande till speciallagstiftningen.

     Behörigheten att förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande kommer fortsättningsvis att regleras i speciallagstiftningen. I speciallagarna anges inte bara de förpliktelser vilkas uppfyllande kan säkerställas genom förläggande av tvångsmedel, utan vanligen även vilken myndighet som får meddela ett sådant föreläggande.

 

7. Lagstiftningsordningen

 

Landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse är antagen i den ordning som anges i 55 § lagtingsordningen, vilket innebär att landskapslagen vid lagtingets tredje behandling omfattades av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Av 26 § 2 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse följer att ändringar som görs i lagen skall antas i samma ordning.

     De övriga lagförslagen i framställningen kan antas i normal lagstiftningsordning.

 

8. Lagstiftningsbehörigheten

 

Landskapet har enligt 18 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om val av lagtingets ledamöter, landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt landskapets tjänstemän. Enligt 18 § 4 punkten är kommunala val, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till landskapets lagstiftningsbehörighet hör dessutom de i föreslaget ingående bestämmelserna om rättelseyrkande, självrättelse och delgivning, vilka har ansetts utgöra en del av förvaltningsförfarandet. Till landskapets lagstiftningsbehörighet hör enligt 18 § 6-8, 10-16, 21, 23, 24 punkterna i självstyrelselagen med vissa undantag även rättsområdena kommunerna tillkommande skatter, ordning och säkerhet, byggnads- och planväsendet, inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter för allmänt behov mot full ersättning, natur- och miljövård, friluftsliv, vattenrätt, fornminnen, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, läroavtal, jord- och skogsbruk, jakt och fiske, vägar och kanaler, vägtrafik, näringsverksamhet, främjande av sysselsätt­ning samt statistik om förhållandena i landskapet. I förslaget ingående bestämmelser som avser straff, vite och andra tvångsmedel hör enligt 18 § 25 och 26 punkterna i självstyrelselagen till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     Bestämmelserna om förmynderskap, barns rättsliga ställning, rättskipning är enligt 27 § 6, 7 och 23 punkterna i självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur. De och andra bestämmelser av rikslagstiftningsnatur har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat tas med landskapslagarna.

     Riket har enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Av central betydelse i sammanhanget är här de bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna som finns i grundlagens 2 kapitel. I grundlagens 21 § finns bestämmelser om rättsskydd. Enligt bestämmelsen har var och en rätt att på ett behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt lag. Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att få söka ändring samt andra garantier för god förvaltning skall tryggas genom lag. I framställningen har särskilt beaktats att grundlagens krav på författningsnivå uppfylls. I lagtexterna har avsikten dessutom varit att eftersträva en klarhet och exakthet för att tillgodose grundlagens grundläggande fri- och rättigheter. Landskapsregeringens uppfattning är att förslaget motsvarar kraven i grundlagen och inte inkräktar på de grundläggande fri- och rättigheterna så att förslaget skulle strida mot 27 § 1 punkten i självstyrelselagen.

 

9. Förslagets verkningar

 

Genom framställningen får den åländska rättsordningen en mängd nya bestämmelser om förvaltningsförfarandet som delvis redan iakttas med stöd av praxis. Men en beaktansvärd stor del av lagstiftningen medför nyheter som måste administreras från den dag den nya lagstiftningen träder i kraft. Därför är det viktigt att man innan den nya lagstiftningen träder i kraft effektivt sprider information om lagens innehåll till myndigheternas personal och andra persongrupper som skall tillämpa den föreslagna förvaltningslagstiftningen inom sina respektive verksamhetsområden.

     Genom förslaget skapas det bättre förutsättningar för den enskilde att på egen hand och självständigt sköta och uträtta sina ärenden hos myndigheterna. Förslaget förbättrar också den enskildes faktiska möjligheter att delta i och påverka beslutsfattandet i frågor som gäller dem och deras egen livsmiljö samt möjligheten att få information om utgångspunkterna och målen för de ärenden som är under behandling. Samtidigt torde den enskilde få en tydligare uppfattning om sina rättigheter och skyldigheter. Genom de föreslagna lagarna förbättras den enskildes rättsskydd och preciseras de förfaranden som sammanhänger med inledande och behandling av förvaltningsärenden och med delgivning i dessa ärenden.

     Genom att samla bestämmelser om det förvaltningsförfarande som skall iakttas i en enda lag får både myndigheterna, som skall tillämpa lagen, och kunderna i förvaltningen, som är föremål för beslutsfattandet, en klar och logisk grund för det förfarande som skall iakttas i förvaltningen. Genom förslaget förtydligas även myndigheternas rättigheter och skyldigheter. Förslaget medför att större krav ställs på såväl tillsynsmyndigheten som de myndigheter som skall följa bestämmelserna i sin dagliga hantering av förvaltningsärenden. Genom förslaget får myndigheterna möjlighet att göra självrättelse, vilket torde minska antalet överklaganden. Därigenom borde även behandlingen av andra ärenden som är anhängiga hos myndigheterna kunna påskyndas. Förslaget medför dessutom att smidigheten i förvaltningen främjas genom att mer enhetliga, moderna och utökade bestämmelser om delgivningsförfarandet införs.

     Förslaget medför behov av ökade utbildnings- och informationsinsatser, som i första hand bör kunna skötas inom ramen för myndigheternas normala utgiftsramar. Vid sidan av de tvingande bestämmelserna i förvaltningslagen som åtminstone i ett initialt skede kommer att medföra ökade arbetsinsatser, innehåller lagen även en del dispositiva bestämmelser som ger myndigheterna möjligheten att på egen hand bedöma vilka åtgärder som måste vidtas. Möjligheten att tillhandhålla olika tjänster exempelvis vid elektronisk kommunikation kan variera beroende på myndigheternas tekniska och ekonomiska resurser. Behovet av eventuella tilläggsresurser för att förbereda och genomföra den förslagna förvaltningsreformen får övervägas i samband med den budgetberedning som ansluter sig till den föreslagna lagstiftningens ikraftträdelsetidpunkt.

     Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön eller jämställdheten.

 

10. Beredningsarbetet

 

Efter sedvanlig beredning skickades ett förslag till ny förvaltningslagstiftning på remiss till 92 stycken remissinstanser. Remissinstanserna var Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Ålands hälso- och sjukvård, Hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård, Ålands kulturdelegation, Ålands lagtingskansli, Ålands miljöprövningsnämnd, Ålands lärlingsnämnd, Ålands försöksstation, Motorfordonsbyrå, Landskapsregeringens revisionsbyrå, Landskapsalarmcentralen på Åland, Programnämnden, Ålands polismyndighet, Högskolan på Åland, Ålands folkhögskola, Ålands handelsläroverk, Ålands Hotell- och restaurangskola, Ålands lyceum, Ålands musikinstitut, Ålands naturbruksskola, Ålands sjömansskola, Ålands vårdinstitut, Ålands yrkesskola, Ålands sjösäkerhetscenter, Ålands ungdomsråd, Ålands statistik- och utredningsbyrå, Jämställdhetsdelegationen, Expropriationsnämnden, Ålands hantverksskola, Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Jomala kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun, Vårdö kommun, Ålands kommunförbund, De gamlas hem, Skolkansliet i Mariehamn, Norra Ålands högstadiedistrikt, Södra Ålands högstadiedistrikt, Skoldirektören i Norra skärgården, Skoldirektören i Södra skärgården, Ålands miljöservice, Medborgarinstitutet i Mariehamn, Konsumentklagonämnden, Ålands idrottsförbund, Brändö jaktvårdsförening, Eckerö jaktvårdsförening, Finströms jaktvårdsförening, Föglö jaktvårdsförening, Geta jaktvårdsförening, Hammarlands jaktvårdsförening, Jomala jaktvårdsförening, Kumlinge jaktvårdsförening, Kökar jaktvårdsförening, Lemlands jaktvårdsförening, Lumparlands jaktvårdsförening, Saltviks jaktvårdsförening, Sottunga jaktvårdsförening, Sunds jaktvårdsförening, Vårdö jaktvårdsförening, Ålands Penningautomatförening, Diskrimineringsombudsmannen, Länsstyrelsen på Åland, Egentliga Finlands lantmäteribyrå, Akava-Åland r.f., FFC:s distriktskontor på Åland, FOA-Å r.f., TCÅ r.f., TEHY:s fackavdelning på Åland r.f. avd 919, Posten på Åland, Centralvalsnämnden för lagtingsval, Ålands omsorgsförbund k.f., Handikapprådet samt Professor Markku Suksi. Även landskapsregeringens allmänna förvaltnings finansavdelning, kansliavdelning, näringsavdelning, social- och miljöavdelning, utbildnings- och kulturavdelning och trafikavdelningen har hörts i ärendet.

 

Detaljmotivering

 

1. Förvaltningslag för landskapet Åland

 

1 kap. Lagens syfte och innehåll

 

1 § Syfte och tillämpningsområde. I paragrafen definieras lagens syfte samt anges landskapslagens materiella tillämpningsområde och de myndigheter på vilka landskapslagen skall tillämpas. Av paragrafen framgår också lagens innehåll rent allmänt.

     Enligt 1 mom. skall landskapslagen innehålla två centrala frågekomplex, det vill säga bestämmelser om grunderna för god förvaltning och om förfarandet i förvaltningsärenden. Momentet motsvarar 1 § och 2 § 1 mom. i rikets förvaltningslag. För en mer detaljerad motivering till förslaget hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

     I paragrafens 2 mom. anges lagens organisatoriska tillämpningsområde. Enligt huvudregeln bestäms lagens tillämpningsområde utgående från ärendenas art. Tillämpningsområdet med avseende på de enskilda myndigheterna är såtillvida sekundärt i relation till lagens materiella tillämpningsområde, att hos de myndigheter som avses i paragrafen skall lagen endast tillämpas på det förfarande som skall iakttas i förvaltningsärenden. Grunderna för god förvaltning skall dock beaktas i all verksamhet som anknyter till skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift.

     Med tanke på enhetligheten i lagstiftningen föreslås det att begreppet myndighet i förvaltningslagen utformas så att det till väsentliga delar motsvarar det myndighetsbegrepp som avses i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet och landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen (FR nr 8/2003-2004).

     Inom lagens tillämpningsområde faller landskapets myndigheter det vill säga landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar. De landskapsorgan som har förvaltningsuppgifter och behörighet att genomföra dem är sådana landskapsmyndigheter som avses i paragrafen. Förutom Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning omfattas exempelvis även Ålands hälso- och sjukvård, landskapets skolor, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Ålands statistik- och utredningsbyrå och Motorfordonsbyrån av bestämmelsen.

     Lagen skall även tillämpas på kommunala myndigheter. Grunderna för den kommunala förvaltningsorganisationen regleras i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland. Vad som är en kommunal myndighet definieras i sista hand utgående från om organet i fråga har uppgifter och behörighet som baserar sig på en rättslig norm. En enskild tjänsteman vid kommunen, till exempel en kommundirektör eller en byggnadsinspektör, eller en förtroendevald, till exempel ordföranden för en nämnd, är en kommunal myndighet om han eller hon har självständig behörighet.

     De kommunala myndigheterna är i allmänhet kollegiala kommunala organ, så som fullmäktige och kommunstyrelsen, nämnder och direktioner samt deras sektioner och kommittéer. Också kommunalförbundens myndigheter och organ är kommunala myndigheter. Kommunernas interna, fritt organiserade hjälp- och beredningsorgan, exempelvis interna arbetsgrupper och ledningsgrupper, kan däremot inte ha någon på detta sätt definierad uppgift och behörighet, och skall därför inte betraktas som myndigheter enligt förvaltningslagen. Ett kommunalt affärsverk anses enligt kommunallagen för landskapet Åland vara ett kommunalt organ och bestämmelserna om kommunala myndigheter tillämpas även på dem. Lagens bestämmelser är således tillämplig även på kommunala affärsverk. De kommunala affärsverken är inte självständiga juridiska personer, men har större frihet i ekonomiska frågor än andra kommunala organ (jfr detaljmotiveringen till 53 § kommunallagen).

     Under lagens tillämpningsområde faller även den förvaltning som är ansluten till lagtinget. Här avses lagtingets kansli (inkl. lagtingsbiblioteket) samt den till Ålands delegation i Nordiska rådet knutna delegationssekretariatet.

     Landskapslagen föreslås även äga tillämpning på de fall där en offentlig förvaltningsuppgift har anförtrotts någon annan än en myndighet. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift får sitt innehåll ur 124 § grundlagen. Det täcker en relativt omfattande helhet av administrativa uppgifter som bl.a. hänför sig till verkställigheten av lagar samt beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, intressen och skyldigheter. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift åsyftar verksamhet som sammanhänger med att något allmänt intresse tillgodoses, eller som på något annat sätt har sådana drag som är karakteristiska för ordnandet av offentlig service. Väsentligt är också det att uppgiften baserar sig på ett offentligt uppdrag som har givits genom lag eller med stöd av lag. Utövning av lagstiftningsmakt och domsrätt skall däremot inte betraktas som sådana förvaltningsuppgifter som avses i bestämmelsen.

     Offentliga förvaltningsuppgifter är ofta förbundna med rätten att utöva offentlig makt, dvs. att fatta förvaltningsbeslut, och de omfattar också berednings- och verkställighetsåtgärder som omedelbart tjänar avgörandet av ett ärende. Det är också fråga om myndighetsutövning, dvs. utövning av offentlig makt, när påbud eller förbud som gäller enskilda meddelas.

     Det har inte ansetts motiverat att i lagförslaget göra någon åtskillnad mellan olika former av offentlig makt, dvs. myndighetsutövning. Därför omfattar det i förvaltningslagen för landskapet Åland avsedda begreppet offentlig förvaltningsuppgift också betydande myndighetsutövning. Som betydande myndighetsutövning betraktas till exempel rätten att enligt egen bedömning använda maktmedel eller på något annat betydande sätt ingripa i individens grundläggande fri- och rättigheter.

     Enligt förslaget skall landskapslagen omfatta landskapets affärsverk, då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Lagen skall således inte tillämpas i den affärsverksamhet som bedrivs av ett affärsverk. Posten på Åland är ett affärsverk underställt landskapsregeringen. Postens uppgift är att bedriva postverksamhet och tillhandahålla annan service i samband med detta. Enligt 3 § i landskapslagen (1992:39) om Posten på Åland är målet för postverksamheten att posten skall se till att verksamheten utvecklas ändamålsenligt och att utbudet av tjänster motsvarar kundernas och hela samhällets behov. Den grundläggande postservice som lagtinget fastställt skall finnas tillgänglig i hela landskapet. Affärsverket beslutar själv om sin verksamhet, sin ekonomi och sin förvaltning. Till den del Posten utövar myndighetsuppgifter skall lagen tillämpas på verksamheten.

     Enligt förslaget skall även andra juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter omfattas av den föreslagna lagen. Vilken organisationsform den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift har saknar i sig betydelse med tanke på tillämpningen av lagen, utan det är uppgiftens art som är avgörande. Det kan således vara fråga om en sammanslutning, en inrättning, en stiftelse eller en privatperson. Den medelbara förvaltning som här avses innefattar handhavandet av offentliga förvaltningsuppgifter utanför den egentliga myndighetsorganisationen.

      Genom ändringar av såväl idrottslagen för landskapet Åland (42/198, änd. 100/1998) som jaktlagen för landskapet Åland (31/1985, änd. 41/1997) har offentligrättsliga föreningar anförtrotts förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen. Även enskilda personer kan sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Exempelvis kan en edsvuren jaktövervakare enligt 57 § 2 mom. jaktlagen för landskapet Åland handha tillsynen över jakten inom jaktvårdsföreningens verksamhetsområde. Även delar av verksamheten vid Ålands Penningautomatförening, Ålands skogsvårdsförenings och studerandekåren vid Högskolan på Åland omfattas av bestämmelsen.

     Enligt 124 § i grundlagen skall det när aktörer utanför myndighetsmaskineriet anförtros offentliga uppgifter genom lag eller med stöd av lag ses till att de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och andra krav på god förvaltning tryggas i verksamheten. Det har enligt grundlagsutskottet ansetts vara av central betydelse att de allmänna bestämmelserna om förvaltningsförfarande och allmänna handlingars offentlighet skall bli tillämpliga (GrUU 11/2002 rd, 43/2001 rd och 23/2000 rd).

     Med tanke på att lagstiftningen skall kunna fungera väl är det dock viktigt att lagstiftaren klart anger när en viss verksamhet innebär skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift och till vilken den innebär myndighetsutövning. Utgående från detta bestäms också i vilken omfattning förvaltningslagen skall bli tillämplig i den medelbara offentliga förvaltningen och hos enskilda som sköter en offentlig förvaltningsuppgift. Lagförslagets 3-11 kap. skall tillämpas endast när det vid skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift är fråga om behandling av förvaltningsärenden och om att fatta förvaltningsbeslut. I andra fall inskränks förvaltningslagens betydelse till att grunderna för god förvaltning, som anges i 2 kap. i den föreslagna lagen, skall iakttas.

     I paragrafens 3 mom. intas en bestämmelse om att lagen skall iakttas även av annan myndighet i landskapet när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på landskapsmyndigheterna. Högsta domstolen har i ett utlåtande (HD Nr 219/31.1.2003) över lagtingsbeslutet angående antagandet av landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum konstaterat att det av landskapets autonoma ställning följer att allmänna förvaltningsrättliga procedurbestämmelser (dvs. lagen om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982) sedermera förvaltningslagen (FFS 434/2003)) kan tillämpas på verksamhet hos landskapets myndigheter endast när de sköter förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. Konstaterandet är intressant med tanke på den omvända situationen det vill säga att exempelvis en riksmyndighet med stöd av en författning handhar förvaltningsuppgifter som är att hänföra till landskapets behörighet. Frågan som uppkommer är då vilka allmänna förvaltningsrättliga procedurbestämmelser som skall iakttas. En tolkning som i sistnämnda fall hävdats är att myndigheten skall följa landskapets allmänna förvaltningsrättsliga procedurbestämmelser i kombination med rikets speciella förvaltningsrätt på området. En bestämmelse om detta intas i 3 mom., medan den speciella förvaltningsrättens företräde följer av paragrafens 4 mom.

     Paragrafens 4 mom. reglerar hur bestämmelserna i lagen förhåller sig till konkurrerande bestämmelser i andra författningar. Det föreslagna momentet innebär att en bestämmelse i en annan lag som avviker från en bestämmelse i den föreslagna lagen skall ha företräde. Att en bestämmelse i de föreslagna lagen på detta sätt sätts åt sidan utesluter inte att en annan bestämmelse samtidigt kan tillämpas.

 

2 § Lagens tillämpning på förvaltningsavtal. Den föreslagna förvaltningslagen förslås på motsvarande sätt som rikets förvaltningslag omfatta även så kallade förvaltningsavtal. Behörigheten att ingå förvaltningsavtal måste uttryckligen regleras i speciallagstiftningen.

     Vid sidan av förvaltningsbeslut har man också i allt större utsträckning börjat vidta förvaltningsåtgärder genom olika typer av avtal. Även om avtalsmodellen skiljer sig markant från den traditionella, ensidiga myndighetsutövningen som sker genom förvaltningsbeslut, finns det också i ett sådant förvaltningsrättsligt avtalspartsförhållande drag som är betecknande för ensidigt beslutsfattande.

     Det väsentliga särskiljande kriteriet har gällt indelningen i å en sidan beslut som gäller avtal och å andra sidan egentlig avtalsverksamhet. En förvaltningsmyndighets beslut som gäller ett avtal har ansetts höra till förvaltningslagstiftningens tillämpningsområde. Egentlig avtalsverksamhet har däremot i allmänhet bedömts enligt privaträttsliga bestämmelser.

     Den omständigheten att avtal som ingås i förvaltningen har blivit allt vanligare kan leda till situationer som kan vara problematiska med tanke på den privata avtalspartens rättsskydd, eftersom det inte anses vara möjligt att tillämpa allmänna förvaltningsrättsliga författningar på avtalsverksamhet. Det finns inte heller några enhetliga bestämmelser om det förfarande som skall iakttas i myndigheternas avtalsverksamhet. Då avtal dock numera i förvaltningen betraktas som ett av medlen för att nå förvaltningens målsättningar, är det nödvändigt att man i avtalsförfarandena ser till att det finns tillräckliga rättsskyddsarrangemang och att garantierna för god förvaltning förverkligas. På grund av det som anförts ovan är det motiverat att avtalsverksamhet skall höra till förvaltningslagens tillämpningsområde. För en mer detaljerad motivering till förslaget hänvisas till 3 § i rikets förvaltningslag och regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

3 § Vissa begränsningar i tillämpningsområdet. Utanför lagens tillämpningsområde faller rättskipning samt den förundersökning och polisundersökning som Ålands polismyndighet utför.

     Rättskipning är med beaktande av 25 och 26 §§ självstyrelselagen enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen att hänför till rikets lagstiftningsbehörighet. Men eftersom landskapsregeringen enligt 25 § 1 mom. självstyrelselagen kan utgöra en besvärsinstans och därmed ha en rättskipningsfunktion, föreslås att en uttrycklig bestämmelse intas i landskapslagen om att den inte skall tillämpas på rättskipning. Polisverksamheten i landskapet regleras i huvudsak av den så kallade överenskommelseförordningen (1998:118) om polisförvaltningen i landskapet Åland och polislagen (2000:49) för landskapet Åland. Enligt 1 § 2 mom. överenskommelseförordningen skall landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen, om inte något annat bestäms i lag eller förordning. Genom bestämmelsen är landskapets polis berättigad att sköta förundersökning av brott som enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen hör till rikets behörighet. Eftersom det allmänna förvaltningsrättsliga regelverket i form av den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland annars skulle vara tillämpligt på landskapsmyndigheten Ålands polismyndighet, föreslås att en uttrycklig bestämmelse intas i paragrafen som anger att landskapslagen inte skall tillämpas på den förundersökning och polisundersökning som polismyndigheten utför med stöd av överenskommelseförordningen eller polislagen för landskapet Åland. Förundersökning kan beskrivas som ett separat förfarande före en rättegång, i vilket polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet skaffar utredning om huruvida det finns skäl att anse att ett brott har begåtts samt att misstänka någon viss person för brottet, och om skälen är tillräckliga för att inleda en egentlig rättegång. Om det förfarande som skall iakttas vid förundersökning förskrivs ingående i förundersökningslagen (FFS 449/1987). Med polisundersökning avses annan polisen ålagd undersökning än förundersökning med anledning av brott. De grundläggande bestämmelserna om polisundersökning finns enhetligt samlade i 4 kapitlet i polislagen.

     För en mer detaljerad motivering av förslaget i övrigt hänvisas till 4 § i rikets förvaltningslag och regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

     I paragrafen intas inga bestämmelser om behandlingen av så kallad förvaltningsklagan. Med förvaltningsklagan avses enligt finsk rätt en anmälan som en person kan göra hos en högre eller övervakande myndighet om ett förfarande eller verksamhet anses vara lagstridigt, felaktigt eller inkorrekt. Klagan är formfri och utgör en del av förvaltningsförfarandet. Förvaltningsklagan är således inte ett besvärsinstitut. Landskapsregeringen finner det inte ändamålsenligt och motiverat att utan någon närmare definition i lagtexten av själva begreppet förvaltningsklagan, hur anförandet skall gå till och hur det skall handläggas, inta kompletterande allmänna bestämmelser av den modell som ingår i rikets förvaltningslag även i den föreslagna landskapslagen. Trots att förvaltningslagen inte föreslås få några allmänna men föga upplysande bestämmelser om förvaltningsklagan i lagtexten hindras inte den enskilde från att lämna in anmälningar om felaktigheter och lagstridigheter till exempelvis landskapsregeringen i ärenden som landskapsregeringen är tillsynsmyndighet över.

 

2 kap. Grunderna för god förvaltning

 

4 § Rättsprinciper inom förvaltningen. I paragrafen lyfts de allmänna rättskyddsprinciperna i form av jämlikhetsprincipen, ändamålsbundenhetsprincipen, objektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om tillitsskydd fram i lagtexten. Att dessa förvaltningsprinciper redan skall iakttas i landskapet framgår bland annat av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2003:1 (Dnr 3301/3/01).

     Med jämlikhetsprincipen avses att myndigheterna tillämpar lag utan att göra annan åtskillnad än vad lagen anger. Å andra sidan förbjuder bestämmelsen inte sådan positiv särbehandling som behövs för att trygga faktisk jämlikhet, dvs. att det vidtas åtgärder som förbättrar någon viss befolkningsgrupps ställning och omständigheter. Det väsentliga är om åtskillnaden kan motiveras på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna.

     Med ändamålsbundenhetsprincipen avses enligt bestämmelsen en allmän förpliktelse att använda behörighet endast för det syfte som den enligt lag är avsedd för. En myndighet får inte börja främja andra ändamål än dem som hör till dess uppgifter och som ingår i syftet för den lag som skall tillämpas i det enskilda fallet. Av motiven till motsvarande bestämmelse i rikets förvaltningslag följer att till exempel en utnämning till en tjänst inte får ske i avsikt att uppnå något annat syfte än för att kunna fylla en vakant tjänst med den person som i fråga om personliga egenskaper är lämpligast och är bäst kapabel att sköta tjänsten. På motsvarande sätt kan ett beslut om indragning av en tjänst inte anses vara förenligt med principen om ändamålsbundenhet, om syftet endast är att bli kvitt en viss tjänsteman.

     Med objektivitetsprincipen ger uttryck för kravet på att myndigheternas åtgärder skall vara opartiska. Enligt objektivitetsprincipen får förvaltningsverksamheten inte basera sig på grunder som är osakliga eller på något annat sätt främmande för förvaltningen. Dylika grunder kan t.ex. vara favorisering av vänner, strävan efter personlig vinning eller efter särskilda ekonomiska fördelar för det offentliga samfundet. Myndigheternas beslutsfattande och verksamhet också allmänt måste vara opartisk och objektivt försvarbart.

     Innebörden av proportionalitetsprincipen är att myndigheternas åtgärder skall stå i rätt proportion till åtgärdernas syfte. Den åtgärd en myndighet vidtar skall med andra ord vara ändamålsenlig, behövlig och rätt dimensionerad med hänsyn till det syfte man vill nå med åtgärden i fråga. I praktiken förutsätter proportionalitetsprincipen att myndigheterna dimensionerar sina åtgärder till det minimum där den behövliga effekten kan nås. Proportionalitetsprincipen är av stor vikt i synnerhet i sådana fall där myndigheten blir tvungen att överväga åtgärder som har negativa rättsliga konsekvenser för en enskild. En sådan situation kan uppkomma i olika slag av tillsynsuppgifter, t.ex. vid byggnadstillsyn. Också grunden för att entlediga någon från sin tjänst måste, på det sätt som proportionalitetsprincipen förutsätter, stå i skälig proportion till vad påföljden av åtgärden innebär för tjänstemannen personligen. Proportionalitetsprincipen är också av stor vikt i situationer där en myndighet har getts rätt att bruka maktmedel. I verksamhet som sammanhänger med upprätthållande av ordning och säkerhet är detta aktuellt. Till exempel enligt den proportionalitetsprincip som framgår av 2 § 2 mom. polislagen för landskapet Åland skall polisens åtgärder inte medföra större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att en uppgift skall kunna fullgöras. Åtgärderna skall dessutom vara motiverade i förhållande till hur viktig och brådskande uppgiften är samt till övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

     Med principen om tillitsskydd avses slutligen ett skydd för individen i relation till den offentliga makten. Den centrala innebörden av tillitsskyddet är att den enskilde måste kunna lita på att myndigheternas verksamhet är laglig och felfri och på att förvaltningsbesluten står fast. Vid tillämpningen av principen är det fråga om under vilka förutsättningar ett enskilt rättssubjekt kan lita på att ett beslut som har fattats genom bruk av offentlig makt är bestående, och hurdant skydd detta beslut har mot oväntade förändringar i myndighetens verksamhet. Principen om tillitsskydd begränsar rätten att med retroaktiv verkan återkalla beslut varigenom någon beviljats en fördel, och begränsar också allmänt möjligheterna att ändra beslut till nackdel för den enskilde.

     Förslaget överensstämmer med 6 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

5 § Öppenhet och allmän serviceskyldighet. Paragrafen betonar på olika sätt att myndigheterna skall vara tillgängliga för allmänheten i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller inte bara besök och telefonsamtal från enskilda utan även kommunikation med hjälp av fax och elektronisk post.

     I paragrafens 1 och 2 mom. finns allmänna bestämmelser om den öppenhet som skall iakttas av myndigheten samt om den serviceskyldighet myndigheten har i förhållande till dem som utnyttjar förvaltningens tjänster. I paragrafen betonas att maximal öppenhet skall eftersträvas i det arbete som bedrivs inom landskaps- och kommunalförvaltningen. En mer detaljerad lagstiftning i fråga om offentligheten och hemlighållandet av handlingar finns landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet och i motsvarande rikslagstiftning till den del fråga är om EU-ärenden. Inom ramen för paragrafens serviceskyldighet förutsätts myndigheterna informera om sin verksamhet och sina tjänster samt om de rättigheter och skyldigheter som enskilda och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till dess verksamhetsområde. Denna skyldighet innefattar även kravet på att informera om de kontaktuppgifter som är avsedda för uträttande av ärenden och om den adress där ärendena uträttas. De föreslagna 1 och 2 mom. baserar sig på den bestämmelse som finns i 2 § landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning.

     Enligt riksdagens förvaltningsutskott (FvUB 29/2002) är en god förvaltning oskiljbart förbunden med rätten att få råd utan särskilda kostnader. Landskapsregeringen föreslår därför att det i 2 momentens sista mening intas en bestämmelse enligt vilken den i momentet beskrivna servicen till den del det gäller rådgivning skall vara avgiftsfri. Detta medför att myndigheterna kan ta ut en självkostnadsavgift för exempelvis kopior på protokoll eller allmänna handlingar.

     I paragrafens 3 mom. intas en bestämmelse om att myndigheten skall försöka anvisa den enskilde till en behörig myndighet, om en framställd fråga eller förfrågan gäller en sak som inte hör till myndighetens behörighet. Med begreppet enskilda menas i paragrafen inte bara enskilda individer utan också företag, organisationer och andra privaträttsliga subjekt. Begreppet enskild avser inte bara personer som har partsställning i ett ärende utan alla som över huvud har kontakt med myndigheten. Anvisningsskyldigheten enligt momenten innebär att den enskilde skall anvisas till en behörig myndighet även inom någon annan förvaltningssektor eller till och med helt utanför förvaltningen. Detta är av vikt i synnerhet för enskilda som sällan har att göra med myndigheterna. Bestämmelsen förbättrar också de enskildas förutsättningar att klara av att sköta ärenden som gäller dem.

     Telefax och elektronisk post används i dag i en allt större utsträckning i kommunikationen med myndigheterna vid sidan av de mer traditionella kontaktformerna såsom personliga besök och telefonsamtal. I stort sett alla landskaps- och kommunala myndigheter har numera elektronisk post i någon form. Myndigheterna bör kontinuerligt anpassa sig till de förändringar som sker i samhället. Samtidigt skall myndigheterna uppfylla högt ställda krav på tillgänglighet och tillmötesgående. Informationstekniken är ett centralt redskap när det gäller att utveckla servicen i förvaltningen.

     Mot bakgrund av det ovan beskrivna anser landskapsregeringen det vara angeläget att det införs en skyldighet för myndigheterna att erbjuda enskilda en möjlighet att komma i kontakt med dem med hjälp av moderna kommunikationsmedel. I princip tillgodoses tillgängligheten redan i dag genom god förvaltningspraxis, men landskapsregeringen anser det ändamålsenligt att myndigheterna uttryckligen åläggs att vara tillgängliga per telefax och elektronisk post. En bestämmelse om detta föreslås införd i paragrafens 4 mom. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 § i den svenska förvaltningslagen (SFS 1986:223). Utgångspunkten är att det alltid skall vara möjligt för en enskild att kontakta en myndighet med hjälp av elektronisk post i stället för att använda telefon eller brev. Bestämmelsen avser kontakter med myndigheter som sådana och innebär inte att det kommer att finnas någon skyldighet för myndigheterna att göra det möjligt för allmänheten att skicka elektronisk post till de enskilda tjänstemännen.

     Det är myndigheten som i det enskilda fallet avgör på vilket sätt ett svar skall lämnas. Det kan finnas situationer då det är lämpligt att svaret lämnas på annat sätt, trots att den enskilde har uttryckt önskemål om att få svaret elektroniskt. Exempelvis kan svaret komma att innehålla uppgifter som omfattas av sekretess. För att den som ställer en fråga per elektronisk post skall kunna få svar på samma sätt måste frågeställarens elektroniska postadress, på samma sätt som vid kommunikation med vanlig post eller telefax, framgå för mottagaren. Om det inte kan klarläggas vem som faktiskt har skickat ett visst elektroniskt postmeddelande, får detta hanteras på samma sätt som andra anonyma skrivelser.

     I sammanhanget bör även nämnas att det i fråga om myndigheters delgivning av beslut finns särskilda bestämmelser om elektronisk delgivning i 59 §.

     Skyldigheten som myndigheterna nu åläggs avser hantering av textmeddelanden som sänds med hjälp av elektroniska postprogram. Någon allmän skyldighet att ta del av innehållet i bilagor till sådana meddelanden kan inte anses gälla. Sådana bilagor kan förekomma i en mängd olika format. Det är inte rimligt att kräva att en enskild myndighet skall kunna hantera alla dessa. Kan en myndighet inte ta del av innehållet i en bilaga skall den om det är möjligt underrätta avsändaren om detta så att denne får möjlighet att sända bilagan på nytt i ett format som myndigheten kan hantera.

 

6 § Krav på gott språkbruk. Språkbrukets kvalitet och tjänstemäns sätt att uttrycka saker har ansetts ha betydelse med tanke på hur de garantierna för god förvaltning som avses i 21 § grundlagen förverkligas. Framför allt justitieombudsmannen och justitiekansler har fäst uppmärksamhet vid kravet på klart och sakligt språkbruk som en del av god förvaltning. En uttrycklig bestämmelse med en allmän förpliktelse för myndigheter att se till att språkbruket inom den egna förvaltningssektorn är saklig, klar och begriplig föreslås intagen i paragrafen. Förslaget överensstämmer med 9 § 1 mom. i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

7 § Samarbete mellan myndigheter. I paragrafen intas en allmän bestämmelse om samarbete mellan myndigheterna. Syftet med bestämmelsen är att få förvaltningen att fungera effektivare genom att minska de fördröjningar i behandlingen som kan orsakas av att myndigheterna är avskilda från varandra organisatoriskt och i olika förvaltningssektorer. I detta syfte skall varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten, om det kan ske utan att inverka negativt på arbetet.

     Bestämmelsen skall även uppfattas som ett led i den i 5 § nämnda serviceskyldigheten gentemot allmänheten. Ett förvaltningsförfarande kan i bland bli både komplicerat och dra ut på tiden, om den enskilde i ett ärende måste vända sig till olika myndigheter för att få sitt ärende avgjort. Vid exempelvis ett tillståndsärende kan den enskilde hänvisas till att ta kontakt med även med andra myndigheter för att få de intyg, utlåtanden, registerutdrag etc. som behövs för att ärendet skall kunna avgöras. Av lagförslagets 26 § om utredningsskyldighet följer även att myndigheten själv tar kontakt med andra myndigheter som behövs för att utredningen i ärendet skall bli tillräcklig. Den hjälp som myndigheterna enligt paragrafen föreslås lämna varandra kan var av oliks slag. Det kan röra sig mer formella ärenden såsom remisser som myndigheterna förväntas svara på inom ramen för sin verksamhet i övrigt. Men även mer informella kontakter för samråd per telefon och möten omfattas av förslaget.

     Myndigheternas skyldighet att hjälpa varandra begränsas dock av formuleringen av att hjälpen skall ske inom ramen för den egna verksamheten, om det kan ske utan att inverka negativt på arbetet. Begränsningen avser att förhindra att myndigheterna tvingas att hjälpa andra myndigheter med betydande utrednings- eller annat extra arbete. Den myndighet av vilken hjälpen har begärts skall inte vara skyldiga att hjälpa till med annat än sådant som har anknytning till det egna verksamhetsområdet och som är förenlig med god hushållning av offentliga medel. Det förutsätts helt enkelt att den myndighet av vilken hjälpen har begärts har tillräckliga resurser för att kunna bistå. Det ligger här också ett ansvar på den myndighet som begär hjälp att först grundligt överväga behovet av sin begäran.

     Förslaget baserar sig på 10 § i rikets förvaltningslag och 6 § i svenska förvaltningslagen, men har anpassats till den förvaltningsstruktur som finns i landskapet.

 

3 kap. Partsställning och förande av talan

 

8 § Part. I paragrafen definieras begreppet part. Förslaget överensstämmer med 11 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

9 § Ombud och biträde. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att anlita ombud och biträde i förvaltningsärenden. Paragrafen motsvarar 12 § i rikets förvaltningslag. I paragrafens 1 mom. har landskapsregeringen inte funnit det ändamålsenligt att inta några särbestämmelser för advokater eller offentliga biträden, vilka uppträder som ombud i landskapet. I stället föreslås samtliga ombud behandlas lika. Med avvikelse från riksbestämmelserna föreslås därför att samtliga ombud och biträden skall ha en fullmakt eller på något annat tillförlitligt sätt visa att han eller hon företräder huvudmannen. I paragrafen intas även en möjlighet för myndigheten att avvika från kravet på fullmakt, om den finner orsak därtill.

     Enligt paragrafens 2 mom. får en myndighet förbjuda ett ombud eller ett biträde att uppträda i ärendet hos myndigheten om han eller hon är olämpligt för sitt uppdrag. Olämpligheten kan yttra sig i oförmåga att sköta huvudmannens sak eller rentav i att ombudet eller biträdet orsakar huvudmannen skada. Men det kan även bestå i att ombudet eller biträdet uppträder så, att myndighetens arbete försvåras. Det skall inte krävas att olämpligheten konstateras i praktiken, utan förbudet kan också basera sig på en omständighet som är känd på förhand. Om förbud meddelas gäller det enbart för det aktuella ärendet och endast hos den aktuella myndigheten.

     Angående motiveringen till paragrafen i övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

10 § Tystnadsplikt för ombud och biträde. Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för ombud och biträden. Paragrafens 1 mom. och 5 mom. är likalydande med 13 § 1 och 3 mom. i rikets förvaltningslag, medan den föreslagna paragrafens 2, 3 och 4 mom. har anpassats till 13 § 2 mom. i rikets förvaltningslag med utgångspunkt från att landskapet inte har en likadan offentlighetslag som i riket. Paragrafens 2, 3 och 4 mom. baserar sig i stället på 23 § i rikets offentlighetslag (FFS 621/1999). Det förslagna 2 mom. andra mening har dock justerats något med utgångspunkt från 13 § 2 mom. i rikets förvaltningslag, så att tystnadsplikten och förbudet mot utnyttjandet också gäller när uppgiften har inhämtats hos någon annan än den myndighet som behandlar ärendet.

     Enligt 23 § i rikets offentlighetslag får en part, ett ombud eller ett biträde inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han har fått kännedom om i samband med sitt uppdrag och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En part, ett ombud eller ett biträde får inte för en utomstående röja heller en sådan sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv. Med förbud mot utnyttjande avses i 23 § 3 mom. i rikets offentlighetslag att en person som avses i paragrafen inte får använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En part eller hans ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

     För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag och detaljmotiveringen till förvaltningslagens 13 §. För den närmare motiveringen till den föreslagna paragrafens 2, 3 och 4 mom. kan ledning även tas från regeringens proposition (RP 30/1998) med förslag till lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

 

11 § Omyndigas talan. Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om omyndigas talan. Förslaget överensstämmer med 14 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

12 § Intressebevakarens rätt att för talan. Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätten för en intressebevakare som förordnats för en myndig person. Förslaget överensstämmer med 15 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

4 kap. Hur en handling sänds till en myndighet och hur ett förvaltningsärende inleds

 

13 § Handlingarnas innehåll. I paragrafen intas bestämmelser om de krav som gäller innehållet i en handling som sänds till en myndighet. Förslaget överensstämmer med 16 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

14 § Avsändarens ansvar. Paragrafen innehåller bestämmelser om det ansvar som åvilar avsändaren av en handling. Förslaget överensstämmer i sak med 17 § i rikets förvaltningslag. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall en handling på avsändarens ansvar sändas till den i ärendet behöriga myndighetens kontaktadress. Avsändaren har således det primära ansvaret för att reda ut till vilken myndighets uppgifter det hör att behandla handlingen. Avsändaren skall också se till att myndighetens adressuppgifter som har antecknats på den postförsändelse som innehåller handlingen är rätta. Bestämmelsen bör sammankopplas med den föreslagna 5 § i fråga om myndighetens skyldighet att informera. Denna skyldighet innefattar även kravet på att informera om de kontaktuppgifter som är avsedda för uträttande av ärenden och om den adress där ärendena uträttas. Som enskild kan man dock inte ställas till svars för att den kontaktuppgift som han eller hon har meddelats är föråldrad eller felaktig.

     I fråga om myndighetens skyldighet att registrera handlingar skall även iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

     För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

15 § Ankomstdag för en handling. Enligt paragrafens 1 mom. är ankomstdagen för en handling den dag då handlingen har lämnats in till en myndighet. Med denna tidpunkt avses i praktiken den dag då myndighetens registratur eller expedition fått den postförsändelse som innehåller handlingen. Fastställandet av ankomstdagen påverkas inte av om det krävs att handlingen måste skickas vidare internt inom myndigheten till en viss avdelning, byrå eller enhet för att kunna behandlas. Detta kan anses vara en utgångspunkt som är viktig med tanke på avsändarens rättsskydd, i synnerhet när myndighetens avdelningar, byråer eller enheter är utspridda på olika ställen.

     En handling kan också lämnas in till myndigheten på ett sådant sätt att avsändaren för handlingen till myndigheten personligen eller genom bud. För avsändaren är det i många fall snabbare och billigare att personligen föra en handling till en myndighet. Samtidigt ger det avsändaren en konkret möjlighet att försäkra sig om att försändelsen når fram. Det föreslagna 1 mom. överensstämmer med 18 § 1 mom. i rikets förvaltningslag.

     I paragrafens 2 mom. finns en mer preciserad bestämmelse om hur man fastställer ankomstdagen för en handling. Enligt bestämmelsen skall också den dag då en handling, som har sänts per post, har kommit till myndighetens postbox betraktas som ankomstdag. Även den dag då myndigheten har tillställts ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag skall betraktas som ankomstdag. En ankomstavi skall således räcka som bevis över att försändelsen har kommit in till myndigheten. Den föreslagna bestämmelsens 2 mom. överensstämmer till den beskrivna delen med 18 § 2 mom. i rikets förvaltningslag.

     För att reglera även den kontakt som kan ske med myndigheten genom elektronisk kommunikation föreslås att paragrafen genom 3 mom. kompletteras med en text om att med ankomstdag för en handling som har sänts per telefax eller elektronisk post betraktas den dag då handlingen finns tillgänglig hos myndigheten i en mottagaranordning eller i ett datasystem på ett sådant sätt att handlingen kan behandlas. Det har, på samma sätt som i fråga om postboxen, inte någon betydelse när myndigheten hämtar handlingen som inkommit till datasystemets postserver eller när den bekantar sig med dem. Med behandling avses i detta fall datateknisk hantering, vilket kan innebära till exempel konverteringsåtgärder. Dessa åtgärder påverkar således inte fastställandet av ankomsttidpunkten för en handling. Behandlingskravet förutsätter när exempelvis telefax används att den avsända handlingen lagras i mottagaranordningens minne och att detta meddelande sedan kan skrivas ut på papper. Vid fastställandet av ankomsttidpunkten är det lagringstidpunkten som är den avgörande, däremot inte möjligheterna att skriva ut handlingen eller att handlingen har skrivits ut i sin helhet när tidsfristen löper ut. På samma sätt som för all kommunikation med en myndighet, är en förutsättning för att ett ärende skall kunna prövas att det av handlingen framgår också vem som sänt det.

     Genom paragrafens 3 mom. andra mening möjliggörs motbevisning när det gäller ankomsttidpunkten för en elektroniskt handling. Om ankomsttidpunkten för en elektronisk handling inte kan utredas, skall handlingen anses ha inkommit vid den tidpunkt handlingen har avsänts, förutsatt att tillförlitlig utredning om denna tidpunkt kan läggas fram. Syftet med bestämmelsen är att trygga rättsställningen för den som anhängiggjort ett ärende när kapaciteten i en myndighets datasystem inte räcker till eller det inträffar funktionsstörningar. Med tillförlitlig utredning avses till exempel uppgifter i en elektronisk handlings rubrikfält om ankomst- och avsändningstidpunkter från de servers som förmedlat handlingen. Eftersom avsändaren själv kan ställa klockan i sin dator och således även bestämma avsändningstidpunkten, skall som tillförlitlig utredning dock inte utan tilläggsutredning anses den avsändningstidpunkt som avsändarens dator visar. Om man däremot använder sig av certifierade meddelanden kan man utnyttja tidstämpeltjänster eftersom dessa kan anses ha offentlig trovärdighet. Möjligheten att lägga fram utredning ökar rättsskyddet för parterna i den elektroniska kommunikationen. En motsvarande bestämmelse som det föreslagna 3 mom. finns i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation (FFS 13/2003).

     I sammanhanget är det även värt att påtala den hantering av allmänna handlingar som regleras i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet, enligt vilken en handling som ingivits eller insänts till myndigheten blir offentlig så snart den registrerats som mottagen. Dröjsmål med registreringen får inte förekomma. Innan en registrering av exempelvis elektronisk post kan göras måste det, liksom fallet är med övriga handlingar, avgöras huruvida meddelandet är en allmän eller enskild handling. Om den inkomna handlingen utgör en allmän handling skall myndigheten utan dröjsmål efter att handlingen inlämnats till myndigheten lämna handlingen för diarieföring samtidigt som en sedvanlig bedömning av handlingens offentlighet eller sekretess skall göras.

 

16 § Hur ett ärende inleds. Enligt den huvudregel som framgår av paragrafens 1 mom. skall ett ärende inledas skriftligen genom att yrkandena jämte grunderna för dem anges. Med myndighetens samtycke får ett ärende inledas också muntligen. Om ett ärende inleds muntligen skall givetvis yrkandena och grunderna för dem anges. Avsikten är att ett ärende som väcks muntligen kan komma ifråga bara i okomplicerade ärenden. Det är ändamålsenligt att samtycka till ett ärende som inleds muntligen, när det främjar handläggningens smidighet och snabbhet samt innebär skälig lättnad för den som väcker ett ärende. Om ärendet väcks muntligen bör detta antecknas av myndigheten i en handling. Paragrafens 1 mom. överensstämmer med 19 § i rikets förvaltningslag.

     Till paragrafen fogas även ett 2 mom. med bestämmelser om meddelanden som har sänts med telefax eller elektronisk post till myndigheten. Enligt detta moment uppfyller också elektroniska dokument som tillställts en myndighet kravet på skriftlig form vid inledande av ärenden. I sig förutsätter inledandet av ett ärende att det elektroniska dokumentet är utformat så att det kan läsas eller åtminstone kan göras läsligt genom konvertering eller på något annat sätt.

     Bestämmelsen föreslås omfatta även telefax, trots att ett underskrivet meddelande som sänds in till myndighet per telefax som bör betraktas som en kopia av originalet och således inte uppfylla kravet på skriftlig form. Normalt kräver dock ett telefax även en bekräftelse av ett underskrivet telefaxmeddelande enligt 19 § 2 mom., men om avsändarens underskrift är känd för myndigheten och till exempel någon specialbestämmelse inte kräver en egenhändigt undertecknad handling bör myndigheten på basen av 16 § 1 mom. kunna undvara en bekräftelse av ett underskrivet telefaxmeddelande.

     Ett meddelande med elektronisk post skulle således enligt huvudregeln uppfylla kravet på skriftlig form, dock så att en komplettering med underskrift kan bli aktuell enligt 19 § 2 mom. Enligt bestämmelsen i 19 § 2 mom. behöver inte ett dokument kompletteras med en underskrift, om dokumenten innehåller uppgifter om avsändaren och myndigheten inte har anledning att betvivla dokumentens autenticitet och integritet. Med dokumentens autenticitet avses uppgifter om avsändarens identitet och med integritet att dokumenten är oförändrat. Misstankar när det gäller autenticiteten och integriteten ger alltid myndigheten rätt att kräva att dokumentet antingen tillställs myndigheten i original och försett med behörig underskrift eller att dokumentet sänds till myndigheten på nytt på ett sådant sätt så att dokumentens autenticitet och integritet bekräftas och genom detta uppfyller kravet på underskrift. Ett exempel på det sistnämnda är att dokumentet bekräftas i mån av möjlighet med en sådan elektronisk underskrift som avses i europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG om gemenskapsramverk för elektroniska signaturer och som finns reglerad i lagen om elektroniska signaturer (FFS 14/2003). En förutsättning för användning av elektroniska signaturer är dock att myndigheten har behövlig teknisk, ekonomisk och annan beredskap. Någon ovillkorlig skyldighet att tillhandhålla möjligheten med elektroniska signaturer kan inte åläggas myndigheterna eftersom myndigheternas såväl tekniska som ekonomiska resurser varierar.

 

17 § Tidpunkt för inledande av ett ärende. I paragrafen anges den tidpunkt då ett förvaltningsärende har inletts. Förslaget överensstämmer med 20 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

18 § Överföring av handlingar. Paragrafen innehåller bestämmelser om överföring av en handling till den behöriga myndigheten, om handlingen av misstag har tillställts fel myndighet. Förslaget överensstämmer med 21 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

19 § Komplettering av handlingar. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om hur man kan avhjälpa brister i en handling. En handlings bristfällighet kan gälla en uppgift som påverkar förutsättningarna för behandlingen av ärendet eller en brist i handlingens form. Det är fråga om ett fel i handlingens form också i de fall där handlingen har skickats till myndigheten på ett annat språk än myndighetens, eller där handlingen inte uttryckligen har undertecknats när det i en annan lag förutsätts sådan underteckning. Förslaget överensstämmer med 22 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

5 kap. Allmänna krav beträffande behandlingen av ärenden

 

20 § Behandling utan onödigt dröjsmål. Det föreslås att paragrafen skall innehålla motsvarande bestämmelser som i 19a § i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Den gällande bestämmelsen omfattar endast handläggningen av förvaltningsärenden inom landskapsregeringen, men landskapregeringen föreslår att den föreslagna bestämmelsen skulle utökas till att gälla hela landskaps- och kommunalförvaltningen. Enligt 1 mom. skall ett ärende som har inletts hos myndigheten behandlas utan onödigt dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från den dag då ärendet inleddes. Landskapsregeringen anser det fortsättningsvis finnas ett behov för att bestämmelser intas i lagen för att säkerställa att ärenden upptas till behandling inom en skälig tid. Regeln ger samtidigt ett utryck för ett krav på behandlingsskyldighet, som avser att förhindra att behandlingsprocessen blir onödigt utdragen. De utredningar och utlåtanden som behövs för att ett ärende skall kunna avgöras bör skaffas i ett tillräckligt tidigt skede och med så enkla medel som möjligt. Bestämmelsen tillgodoser samtidigt det krav på att få sin sak behandlad av behörig myndighet utan ogrundat dröjsmål enligt 21 § i grundlagen. En motsvarande bestämmelse fanns tidigare införd i 16 § i regeringsformen genom FFS 969/1995. Behandling utan onödigt dröjsmål innebär också att kontrollen och kompletteringen av uppgifter som en part har lämnat skall ske så effektivt som möjligt. Detta förutsätter att myndigheten ger parten klara och lättfattliga anvisningar om vilka uppgifter som behövs för behandlingen av ärendet. Parten bör också upplysas om att behandlingen av ärendet inte fortskrider utan dröjsmål hos myndigheten utan de uppgifter som myndigheten har begärt att få. Det hör dock inte till god förvaltning att försnabba behandlingen genom att förkorta den tid som reserverats för parten för komplettering av uppgifter eller för att avge förklaring. Fristen skall alltid vara skälig i relation till arten och omfattningen av de uppgifter som har begärts.

     Även den uttalade regeln om att ett avgörande bör fattas inom tre månader från den dag då ärendet inleddes bör finnas kvar, samtidigt som bestämmelsen utökas till att omfatta samtliga landskapsmyndigheter samt de kommunala myndigheterna. Eftersom tidsfristen om tre månader inte är absolut, möjliggörs en längre behandlingstid där tre månader inte är en tillräcklig tid. Ärendets särskilda natur och dess betydelse med tanke på en parts rättsliga ställning kan påverka den tid som behandlingen av ett ärende kräver. Ibland kan ett ärende vara av sådan art att man för att fatta ett avgörande blir tvungen att skaffa omfattande utredningar och bedöma deras betydelse ur olika synvinklar med hänsyn till utgången i ärendet. I ärenden som behandlas inom exempelvis miljöförvaltningen är det ofta nödvändigt att ordna syneförrättningar, vilket medför att behandlingstiderna är längre än inom andra förvaltningssektorer. Detta beror delvis på ärendenas omfattning men också på att myndigheterna inom miljöförvaltningen som utför syneförrättningar är särskilt arbetstyngda. Även om behandlingstiden då kan bli utdragen och tidsgränsen om tre månader överskrids, kan det dock inte betraktas som ett obefogat dröjsmål. Vid behandlingen skall man också beakta ärendets betydelse med tanke på en parts rättsliga ställning. Ju större betydelse utgången i ärendet har med tanke på en parts dagliga liv, desto snabbare skall man försöka behandla det. I speciallagstiftningen finns även snävare tidsramar som skall iakttas vid behandlingen av ärenden. Enligt exempelvis 24b § ellagen (1982:38) för landskapet Åland skall landskapsregeringen behandla en begäran om utredning som gäller nätinnehavare inom två år från mottagandet av begäran.

     För ärenden som har inletts hos landskapsregeringen finns enligt gällande bestämmelser i 19a § landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen även en regel om vad som händer med de ärenden som inte avgjorts vid utgången av tremånadersperioden. Regeln som är absolut anger att föredraganden inom en månad efter tremånadersperiodens utgång skall uppgöra och tillställa landskapsregeringen en redogörelse över varför ärendet inte upptagits i tid. Avsikten med bestämmelsen var att skapa en effektiv kontrollmekanism. Dessvärre har bestämmelsen inte rönt någon större framgång i dess praktiska tillämpning. Landskapsregeringen anser det dock nödvändigt och ändamålsenligt att ha någon form av åtgärd för att kontrollera orsakerna till att tremånadersregeln inte iakttas. Det föreslås att en nytt absolut redogörelseförfarande införs där tjänstemannen eller annan som handlägger ärendet årligen skall uppgöra och tillställa myndigheten en redogörelse över varför ärendena inte upptagits inom tremånadersperioden. Förfarandet bör på ett förhållandevis enkelt sätt kunna införas inom förvaltningen i och med det registreringsförfarande som redan i dag skall iakttas inom landskaps- och kommunalförvaltningen i fråga om ingivna och insända handlingar enligt landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Enligt 3 § i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet blir en allmän handling som är ingiven eller insänd till myndigheten offentlig så snart som den registrerats som mottagen. Dröjsmål beträffande registreringen bör inte få förekomma. Handling som överlämnas direkt till en tjänsteman bör genast föras till myndighetens registratur eller motsvarande instans vid myndigheten i fråga.

     I paragrafens 2 mom. intas en bestämmelse om myndighetens skyldighet att på begäran av en part ge en uppskattning om behandlingstiden. Skyldigheten att ge en uppskattning om behandlingstiden gäller bara sådana ärenden i vilka det finns en part. En begäran om att få en uppskattning om behandlingstiden kan vara antingen muntlig eller skriftlig. Paragrafens 2 mom. överensstämmer med 23 § 2 mom. i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till momentet hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

21 § Offentlig behandling. Paragrafen innehåller bestämmelser om behandlingens offentlighet. Förslaget överensstämmer med 24 § i rikets förvaltningslag. I den föreslagna paragrafen intas dock en allmän hänvisning till landskapsstiftningen om allmänna handlingars offentlighet. Bestämmelser om parts rätt att ta del av handlingar finns bland annat i 14 och 15 §§ landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

     I fråga om parts rätt att utnyttja uppgifter som part har fått del av skall även bestämmelserna i den föreslagna lagens 10 § 3 och 4 mom. iakttas, vilket innebär att en part inte för en utomstående får röja en sådan sekretessbelagd uppgift som har erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv. Part får inte heller använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En part får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på. En motsvarande bestämmelse som den sistnämnda finns i 23 § i rikets offentlighetslag, som delvis även är gällande för en part.

 

22 § Gemensam behandling av ärenden. Paragrafen innehåller bestämmelser om att ärenden som inverkar på varandra skall beredas och avgöras samtidigt. Förslaget överensstämmer med 25 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

23 § Tolkning. Paragrafen betonar vikten av att myndigheter anlitar tolkar vid handläggningen av sina ärenden. Med tolk avses inte bara den som tolkar muntligt utan också den gör en skriftlig översättning. I paragrafen beaktas även det faktum att landskapet är enspråkigt svenskt enligt självstyrelselagen. Därav skillnaden i paragrafens skrivning om vad som gäller tolkning vid allvarlig hörsel- eller talskada och tolkning om en part inte behärskar svenska. Avsikten med förslaget är även att tillgodose kravet i 17 § 3 mom. grundlagen, enligt vilken rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolkningshjälp skall tryggas genom lag.

     Enligt 1 mom. första mening skall en myndighet anlita tolk i ett ärende som har inletts av en myndighet, om en part är allvarligt hörsel- eller talskadad och inte kan göra sig förstådd. Här utgör tolkningen genom formuleringen ”skall” således ett absolut krav, såvida kriterierna i första meningen i övrigt är uppfylld. För det första skall det vara fråga om ett ärende som har inletts av en myndighet och för det andra skall det vara fråga om en part. En motsvarande bestämmelse finns i 26 § i rikets förvaltningslag. De ärenden som avses i den förslagna bestämmelsen är sådana där det främst är fråga om behandlingen av ett yrkande som har framförts av myndigheten och gäller en part. I allmänhet gäller ett sådant ärende att allmän fördel tillgodoses och att det samtidigt skapas en förpliktelse för part. Också ärenden som gäller återkrav av en beviljad förmån inleds på en myndighets initiativ, även om erhållandet av förmånen baserar sig på ansökan av parten.

     I fråga om en part som inte behärskar svenska ”bör” tolk anlitas. En bestämmelse om detta förslås intagen i 1 mom. andra mening. Här utgör således tolkning inte ett absolut krav, utan myndigheten kan göra en bedömning baserad på kostnadsmässiga orsaker, tillgången på tolkar och behovet av tolk i det särskilda fallet.

     Enligt 2 mom. får en person som står i sådant förhållande till en part eller ett ärende att hans eller hennes tillförlitlighet kan äventyras inte väljas till tolk. Med anledning av uppgiftens art skall de orsaker som utgör jäv bedömas särskilt från fall till fall. Orsaken kan till exempel vara tolkens nära släktskap eller starka känslomässiga bindning till en part. Också ekonomiskt beroende kan betraktas som en i bestämmelsen avsedd faktor som äventyrar tillförlitligheten. Utgångspunkten i förslaget är att när myndigheten väljer en tolk skall den samtidigt bedöma om personen i fråga är jävig. Om jäv konstateras i ett senare skede av behandlingen, skall myndigheten välja en ny tolk i stället för den som är jävig. Om en part själv på egen bekostnad ordnar tolkning, kan myndigheten avvisa den översättning som parten har framlagt, om den inte kan anses vara tillförlitlig. Då skall myndigheten bereda parten möjlighet att skaffa en ny översättning. På motsvarande sätt kan myndigheten förbjuda en av parten vald tolk att verka i ett ärende, om det kan anses att tolkens tillförlitlighet har äventyrats.

 

24 § Jäv. I paragrafen intas allmänna bestämmelser om jäv för tjänstemän. Bestämmelserna om jäv ger uttryck för den så kallade objektivitetsprincipen, enligt vilken myndigheterna skall iaktta saklighet och opartiskhet och beakta allas likhet inför lagen. Syftet med jävsreglerna är att undvika sådana intressekonflikter för företrädare för myndigheter som gör att företrädarens objektivitet kan sättas i fråga. När den som skall handlägga ett ärende ställs inför en intressekonflikt som utgör jäv, får han eller hon inte delta i eller närvara vid behandlingen av ärendet.

     De förslagna bestämmelserna motsvarar i huvudsak de jävsregler som redan idag iakttas inom såväl landskaps- som kommunalförvaltningen. Förslaget baserar sig till stor del på 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse och 50 § i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland. Landskapsregeringen har inte funnit några särskilda skäl att i sak ändra jävsbestämmelserna, då de hittills fungerat på ett ändamålsenligt sätt. Vissa språkliga och tekniska justeringar föreslås dock. Bestämmelsen blir gemensam för landskaps- och kommunalförvaltningen.

     I sammanhanget kan även påpekas att de i vissa förvaltningsärenden kan vara nödvändigt att ha särskilda jävsbestämmelser som avviker från de allmänna jävsregler som nu föreslås intagna i förvaltningslagen. Enligt lagens 1 § 4 mom. skall i så fall dessa specialbestämmelser iakttas i stället för jävsbestämmelserna enligt denna lag. Så är exempelvis fallet med de något mildare jävsgrunderna för de kommunala fullmäktigeledamöterna enligt 43 § kommunallagen.

     Bestämmelserna om jäv för tjänstemän föreslås enligt 4 mom. även vara tillämpliga på ledamöter i ett kollegialt organ och andra som deltar i behandlingen av ett ärende, samt den som förrättar inspektion. Således skulle de föreslagna jävsbestämmelserna även omfatta landskapsregeringsledamöterna, landskapsskolornas direktioner, kommunstyrelser, nämnder samt andra förtroendevalda vid ett offentligt samfund eller en offentlig inrättning. Eftersom jävsbestämmelserna föreslås vara tillämpliga även på andra som deltar i behandlingen av ett ärende, omfattas också personer som inte är tjänstemän men som utövar offentlig makt av bestämmelserna. På motsvarande sätt som i 27 § 2 mom. i rikets förvaltningslag föreslås de föreslagna jävsbestämmelserna uttryckligen omfatta även inspektörer. En myndighet kan vid inspektioner anlita utomstående inspektörer, om så uttryckligen är föreskrivet. Därför är det nödvändigt att jäv för inspektörer bedöms på samma grunder som jäv för tjänstemän.

 

25 § Avgörande av jävsfrågor. I paragrafen finns bestämmelser om hur jävsfrågor skall avgöras. Motsvarande bestämmelser finns i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen, lagstiftningen för landskapsregeringen underlydande myndigheter samt kommunallagen.

     Har en fråga om jäv uppkommit skall frågan enligt 1 mom. omedelbart avgöras. Avsikten med bestämmelsen är att undvika en onödig försening i behandlingen av ett ärende. Det är därför nödvändigt att omedelbart då misstanke om jäv eller en invändning som gäller jäv uppkommer avgöra frågan. Det bästa är att jävsfrågor kommer fram i ett så tidigt skede som möjligt.

     Enligt 2 mom. skall en jävig tjänsteman självmant anmäla jäv. Tjänstemannen skall alltså vara uppmärksam på om det finns någon omständighet som kan påverka hans eller hennes relation till ärendet och anmäla sådana omständigheter till myndigheten. Detta hänger samman med att förvaltningsförfarandet i stor utsträckning är skriftligt och att det för den som är part ofta inte är känt vem som handlägger ärendet. Jäv skall därför alltid beaktas självmant av myndigheten och den person hos myndigheten som jävet gäller. Skyldigheten att bevaka och anmäla jävssituationer gäller var och en som skall handlägga ett ärende. En tjänsteman får dock inte utan tillräckliga grunder låta bli att behandla eller avgöra ett ärende som hör till hans eller hennes tjänsteuppgifter, exempelvis för att slippa handlägga ett ärende som kan vara obekvämt eller känsligt av någon annan anledning än jäv.

     Vid den fortsätta behandlingen av själva ärendet skall en ojävig tjänsteman utan dröjsmål förordnas av myndigheten i stället för en jävig tjänsteman. Syftet med bestämmelsen i är att förhindra att behandlingen av ärendet fördröjs på grund av jäv. En jävig tjänsteman kan dock få avgöra ett ärende som kräver omedelbart avgörande, under förutsättning att jävet inte kan inverka på avgörandet i ärendet. Det kan här gälla situationer då det för behandlingen av ärendet behövs sådan sakkunskap som andra tjänstemän som är anställda hos myndigheten saknar. Också bristande personalresurser eller tillfällig resursbrist kan göra det svårt att få en ojävig tjänsteman. Enbart det att ärendet är brådskande kan inte betraktas som ett tillräckligt skäl för att en jävig tjänsteman skall få behandla ett ärende. Paragrafens 2 mom. andra och tredje mening motsvarar 30 § i rikets förvaltningslag.

     I fråga om jäv inom ett kollegialt organ hanteras jävssituationen enligt 3 mom. så att det är organet själv som beslutar i jävsfrågan. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av själva jävsfrågan. Att den jävige skall delta i avgörandet fastslogs i landskapslagstiftningen av lagtinget vid behandlingen av landskapslagen om utbildning efter grundskolan (se betänkande Stu 2/1996-97) och nu senast då lagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet antogs av lagtinget. Om det kollegiala organet kommer fram till att jäv föreligger skall den jävige avlägsna sig från mötet under den tid ärendet behandlas.

     Paragrafens 4 mom. om att ett rättelseyrkande inte får framföras och att inget besvär får anföras över själva beslutet i jävsfrågan överensstämmer med 29 § 4 mom. i rikets förvaltningslag. Däremot får besvär anföras över det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, det vill säga vid myndighetens slutliga beslut i ärendet. Närmare bestämmelser om förvaltningsrättskipningen, som utgör riksbehörighet, följer av 25 § självstyrelselagen.

 

6 kap. Utredning av ärenden och hörande av parter

 

26 § Utredningsskyldighet. I paragrafen finns bestämmelser om innebörden av utredningsskyldigheten samt om fördelningen av utredningsansvaret mellan myndigheten och part. Förslaget överensstämmer med 31 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

27 § Begäran om utredning. Paragrafen innehåller bestämmelser om att en begäran om utredning skall specificeras. Förslaget överensstämmer med 32 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

28 § Hörande av part. Förslaget överensstämmer med 34 § i rikets förvaltningslag, men har justerats något i förhållande till den gällande regleringen i landskapslagstiftningen.

     Paragrafens 2 mom. 2 och 3 punkter har justerats i överensstämmelse med 19 § 2 punkten i landskapslagen om ärendenas handläggning i Ålands landskapsstyrelse och den terminologi som används i tjänstemannalagen för landskapet Åland. I fråga om betygsättning kan jämförelse göras med 17 § 2 punkten i den svenska förvaltningslagen. Med betygssättning avses i första hand utfärdande av kunskapsbetyg. Bestämmelsen kan även omfatta andra betyg såvida ärendet är att hänföra till myndighetsutövning mot enskild. Paragrafens 2 mom. 3 punkt har med utgångspunkt från 19 § 2 punkten i landskapslagen om ärendenas handläggning i Ålands landskapsstyrelse kompletterats med en exemplifiering på förmånerna såsom stipendier. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

29 § Hörande av huvudmannen och intressebevakaren eller vårdnadshavaren. Förslaget överensstämmer med 35 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

30 § Meddelande om hörande. Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelande om hörande. Förslaget överensstämmer med 36 § i rikets förvaltningslag, men paragrafen har förtydligats med en uttrycklig hänvisning till landskapslagens 31 § i fråga om tidsfristen för lämnande av en förklaring. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

31 § Tidsfrist för komplettering, utredning och förklaring. I paragrafen intas de grundläggande bestämmelserna om tidsfrist. Förslaget överensstämmer i sak med 33 § i rikets förvaltningslag. Paragrafen föreslås dock få en mer ändamålsenlig placering i landskapslagen efter de materiella bestämmelserna om komplettering (19 §), utredning (26 och 27 §§) och förklaring (28-30 §§). I paragrafen har även vissa språkliga justeringar gjorts för att förtydliga dess innebörd. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

32 § Muntliga yrkanden och utredningar. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om framförande av yrkanden eller framläggande av utredning muntligen. Förslaget överensstämmer med 37 § i rikets förvaltningslag, frånsett vissa språkliga justeringar i 1 mom. andra mening. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

33 § Syn. I paragrafen samlas de grundläggande bestämmelserna om syn. Förslaget överensstämmer med 38 § i rikets förvaltningslag. I fråga om offentligheten av de handlingar som upprättats för myndighetens syn skall bestämmelserna i 4 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet iakttas. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

34 § Inspektion. Förslaget överensstämmer med 39 § i rikets förvaltningslag. Till skillnad från bestämmelserna om syn i 33 § ger paragrafen ingen allmän behörighet att utföra inspektioner, utan det krävs en särskild bestämmelse om behörigheten. I paragrafens inledande bestämmelse införs ett omnämnande direkt i lagtexten om att rätten till inspektion måste följa av annan lag. Omnämnandet föreslås intagen av informativa skäl. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

35 § Muntlig bevisning. I paragrafen intas bestämmelser om muntlig bevisning och om handräckning som behövs för sådan. Förslaget överensstämmer med 40 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

36 § Möjligheter till inflytande. Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för andra än parter att delta i och påverka beslutsfattandet i ärenden som gäller dem själva. Förslaget överensstämmer med 41 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

37 § Anteckning av uppgifter. I paragrafen intas bestämmelser om antecknings- och registreringsskyldigheten av muntligen framförda yrkanden och utredningar. Förslaget överensstämmer med 42 § i rikets förvaltningslag. I paragrafens andra mening föreslås dessutom att myndigheten skall anteckna i handlingarna uppgift om att det för avgörandet har inhämtats uppgifter ur ett register för personuppgifter som avses i landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Om offentligheten av dessa uppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen gäller vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. En framställning om ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen (FR nr 8/2003-2004) överlämnades till lagtinget den 26 februari 2004. Framställningen remitterades till lagutskottet den 24 mars 2004.

 

7 kap. Avgörande av ärenden

 

38 § Beslutets form. Bestämmelserna om beslutets form överensstämmer med 43 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

39 § Beslutets innehåll. I paragrafen anges de omständigheter som skall framgå av ett beslut. Förslaget överensstämmer med 44 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

40 § Motivering av beslut. Paragrafen innehåller bestämmelser om myndigheternas motiveringsskyldighet. Förslaget som överensstämmer med 45 § i rikets förvaltningslag (se RP 72/2002 och FvUB 29/2002) har även justerats något i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 20 § landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen.

     Trots att rätten att få motiverade beslut är en av de grundläggande garantierna för att god förvaltning, innehåller paragrafens 2 mom. vissa undantag där det med tanke på parternas rättskydd inte är absolut nödvändigt att besluten motiveras. Det värt att påpeka att möjligheten att utelämna motiven till besluten inte utgör något motiveringsförbud. Myndigheten får således motivera ett beslut trots att någon av undantagsgrunderna i paragrafens 2 mom. skulle vara tillämplig.

     Enligt 2 mom. 2 punkten får motivering utelämnas helt eller delvis om beslutet gäller beslutet gäller val som förrättas av ett kollegialt organ. Motsvarande bestämmelse i 45 § i rikets förvaltningslag gäller endast val vid ett kommunalt kollegialt organ. Enligt motiven till rikets förvaltningslag avses med bestämmelsen närmast ”val av förtroendevalda och andra ärenden som gäller anställning i tjänstgöringsförhållande och som inom kommunförvaltningen ofta skall avgöras av ett kollegialt organ”. Bestämmelser om förrättande av val finns i fråga om de åländska kommunerna i 26 § kommunallagen för landskapet Åland och i fråga om val i landskapsregeringen i 2 kapitlet landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Till beslutfattandet hör att röster kan ges till vem som helst som kommer i fråga i valet, det vill säga en kandidat som uppfyller behörighetsvillkoren. Det slutliga valet kan komma i fråga först vid sammanträdet efter val med slutna röstsedlar. Landskapsregeringens sammanträden är slutna enligt 18 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, och diskussion om de framförda kandidaterna är möjlig vid sammanträdet. Därför kan det vara svårt att lägga fram alla grunder för valet i den situation då beslutet fattas. Beredningen av ärendet inför ett val måste givetvis vara lika grundlig som inför alla andra beslut. Som även framkommer av biträdande justitiekanslerns beslut 27.1.2006/Dnr 1370/1/4 angående en rektorstjänst, måste dock grunderna för ett beslut som gäller förslag till valet av tjänsteman kunna utläsas av en förslagspromemoria eller på något annat lämpligt sätt, så att det i efterskott kan göras en bedömning av lagligheten i ett kollegialt beslut. Motiveringen till ett kollegialt beslut vid val av antagande av tjänst specificeras dock först när ett rättelseyrkande eller besvär är aktuellt, men kan även aktualiseras genom en efterhandsmotivering enligt den föreslagna paragrafens 4 mom. Eftersom situationen vid val kan vara densamma såväl inom landskapsförvaltningen som inom kommunalförvaltningen i olika kollegiala organ, i landskapsförvaltningen exempelvis vid gymnasialstadieskolornas direktioner, föreslås undantagsgrunden i 2 mom. 2 punkten även omfatta landskapsförvaltningens kollegiala organ.

     Med god förvaltning sammanhänger även möjligheten att trots undantagsgrunderna i paragrafens 2 mom. avge motiveringen i efterhand, om parterna begär det. En bestämmelse om det sistnämnda föreslås intagen i paragrafens 4 mom. Enligt förslaget bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom eller henne om motiven i efterhand. Att regeln om efterhandsmotivering har formulerats som en bör-regel innebär att den inte ställer något absolut krav. En bestämmelse med motsvarande innehåll som den föreslagna finns i 20 § 3 mom. landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen.

 

41 § Anvisningar om rättelseyrkande. Paragrafen innehåller bestämmelser om givande av anvisningar om rättelseyrkande. Förslaget överensstämmer i sak med 46 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

42 § Besvärsanvisning. Paragrafen innehåller bestämmelser om besvärshänvisning, om innehållet i den och om en sådan skall fogas till ett beslut. Förslaget överensstämmer med 47 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

43 § Upplysning om besvärsförbud och oöverklagbarhet. Paragrafen föreslås innehålla en bestämmelse om att det i ett beslut skall upplysas om ett eventuellt besvärsförbud och grunderna för det samt huruvida ett beslut inte är överklagbart. Förslaget överensstämmer med 48 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

44 § Rättelse av besvärsanvisning. Paragrafen skall innehålla bestämmelser om förutsättningarna för rättelse av en besvärsanvisning. Förslaget överensstämmer i sak med 49 § i rikets förvaltningslag och dess motiv.

     I paragrafens 2 mom. har ett språkligt förtydligande gjorts i enlighet med rikets motiv. Enligt bestämmelsen är myndigheten skyldig att ge en ny besvärsanvisning, om detta begärs inom den besvärstid som nämns i besvärsanvisningen eller, om det har angetts en för kort besvärstid i besvärsanvisningen, inom den föreskrivna besvärstiden. Den något justerade lagtexten bör kunna tas in i landskapslagen med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

     För den övriga motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

8 kap. Rättelse av fel i beslut

 

Rättelse av fel i beslut, som även brukar kallas självrättelse, kan ske till följd av tre slags fel som inverkat på eller som ingår i ett beslut. Det kan vara sakfel, fel i förfarandet och slutligen skrivfel. Förfarandet för rättelse är desamma i samtliga fall, men förutsättningarna för rättelse skiljer sig något från varandra. Ett ärende om så kallad självrättelse kan inledas på en parts yrkande eller på en myndighets eget initiativ.

     Rättelse av fel i beslut skall inte sammanblandas med rättelse av beslut. Rättelse av ett beslut innebär däremot att ett förvaltningsbeslut kan rättas på yrkan med stöd av specialbestämmelser i lag (se 42 §). Med anledning av ett rättelseyrkande kan ett beslut ändras, upphävas eller fastställas. Ett rättelseyrkande, som utgör ett förvaltningsförfarande, är oftast ett förstadium till besvär. En rättelse av beslut kan gälla såväl laglighets- som ändamålsenlighetsprövning, om inte rättelsen uttryckligen har begränsats till laglighetsprövning.

 

45 § Rättelse av sakfel. I paragrafen finns bestämmelser om självrättelse vid sakfel när fakta i ärendet har utretts felaktigt eller bristfälligt eller när en lag har tillämpats oriktigt. Bestämmelsen reglerar också självrättelse av fel i myndighetens förfarande, det vill säga att ett beslut tillkommit i felaktig ordning. I paragrafens rubrik används det samlande termen rättelse av sakfel. Förslaget överensstämmer med 50 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

46 § Rättelse av skrivfel. I paragrafen föreskrivs om självrättelse av skrivfel i beslut. Förslaget överensstämmer med 51 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

47 § Inledande och behandling av rättelseärenden. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ett ärende om självrättelse inleds och hur behandlingen av ett sådant ärende går till. Förslaget överensstämmer med 52 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

48 § Kompletterande bestämmelser. I paragrafen finns särskilda procedurkrav som gäller behandlingen av ett ärende om självrättelse. Förslaget överensstämmer i sak med 52 § i rikets förvaltningslag. Vissa språktekniska justeringar har gjorts för att undvika en sammanblandning av begreppen rättelse av fel i beslut (självrättelse) och rättelse av beslut (rättelseyrkande). I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

9 kap. Allmänna bestämmelser om delgivning

 

49 § Delgivningsskyldighet. I paragrafen uppställs för myndigheterna en allmän skyldighet att delge de handlingar som hör till behandlingen av ett förvaltningsärende. Förslaget överensstämmer i sak med 54 § i rikets förvaltningslag.

     I paragrafens 3 mom. regleras möjligheten att hos myndigheten ta del av handlingar som tillkommit vid ärendets behandling och som inte kunnat överlämnas till mottagaren. Enligt rikslagen kan möjligheten att ta del av nämnda handlingar även ske hos stämningsmannen. Stämningsmannen utgör en statlig tjänsteman om vilket finns bestämmelser i lagen om stämningsmän (FFS 505/1986). Enligt 1 § 2 mom. lagen om stämningsmän finns det särskilda bestämmelser om stämningsmän i landskapet Åland. Enligt 2 § i lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland (FFS 898/1979) är den biträdande utmätningsmannen också stämningsman. Eftersom stämningsmännen utgör en del av en statlig verksamhet föreslås att omnämnandet av stämningsmannen, det vill säga rätten att ta del av handlingar även hos stämningsmannen, inte tas med i den föreslagna paragrafen.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

50 § Delgivningssätten. Paragrafen innehåller en bestämmelse som allmänt styr de sätt på vilka delgivning kan ske, samtidigt som det konstateras vilka delgivningssätt som finns att tillgå. Förslaget överensstämmer med 55 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag. I paragrafen intas även ett omnämnande av elektronisk delgivning om vilket närmare bestämmelser finns 59 §.

 

51 § Delgivning med privatpersoner. I paragrafen finns bestämmelser om delgivning till privatpersoner. Förslaget överensstämmer med 56 § i rikets förvaltningslag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

52 § Delgivning med sammanslutningar, stiftelser, dödsbon och konkursbon. I paragrafen finns bestämmelserna om delgivning med sammanslutningar, stiftelser, dödsbon och konkursbon samlade. Förslaget överensstämmer med 57 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

53 § Delgivning med myndigheter. Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning med myndigheter. Enligt 1 mom. skall delgivning i första hand ske med den myndighet som för talan i ärendet. Om det råder ovisshet om den myndighet som för landskapets talan, skall delgivningen ske med landskapsregeringen. I rikets förvaltningslag berör motsvarande bestämmelse i 58 § statens talan. Med en myndighet som för landskapets talan avses den myndighet som har rätt att företräda landskapet och bevaka landskapets fördel i ärendet. I lagstiftningen nämns ibland den myndighet som skall bevaka landskapets fördel i ärendet och till vilken en handling skall delges. Enligt till exempel 20 § i landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet är det arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten som kärar och svarar för landskapet samt bevakar landskapets intressen vid domstolar och andra myndigheter i angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter, om inte en företrädare för landskapsregeringen uppträder i dem. Enligt förslaget skulle det bli landskapsregeringens sak att utreda på vilken myndighet det ankommer att bevaka landskapets fördel i ärendet, om saken är oklar.

     I paragrafens 2 mom. intas en bestämmelse om att en bevislig delgivning med en kommun skall riktas till kommunen. Enligt 58 § kommunallagen för landskapet Åland ”kan” kommunens förvaltning, ekonomi och övriga verksamhet ledas av en kommundirektör som är underställd kommunstyrelsen. Genom paragrafen betonas den huvudregel som bör gälla enligt lagstiftaren, det vill säga att varje kommun skall ha en kommundirektör. Men bestämmelsen berättigar även de kommuner som inte önskar inrätta en särskild kommundirektörstjänst att ha en annan ledande tjänsteman som sköter en kommundirektörs uppgifter. I det föreslagna momentet föreslås därför att en bevislig delgivning skall riktas till kommunen, vilket i praktiken medför att den bevisliga delgivningen kommer den person tillhanda som är behörig att företräda kommunen. Vilken person inom kommunförvaltningen som har rätt att ta emot delgivningar för kommunens räkning bör inom ramen för den kommunala självstyrelsen och i enlighet med 5 och 9 §§ kommunallagen regleras i kommunens förvaltningsstadga.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

10 kap. Förfarandet vid delgivning

 

54 § Vanlig delgivning. I paragrafen finns bestämmelser om det förfarande som skall iakttas vid vanlig delgivning. Förslaget överensstämmer med 59 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

55 § Bevislig delgivning. Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att anlita bevislig delgivning och om kraven angående det förfarande som då skall iakttas. Förslaget överensstämmer med 60 § i rikets förvaltningslag.

     I paragrafens 3 mom. föreslås vissa tekniska justeringar av lagtexten i förhållande till motsvarande riksparagraf. Momentet gäller stämningsdelgivning, som kommer i fråga närmast när delgivning inte har kunnat verkställas mot mottagningsbevis. Enligt bestämmelsen skulle stämningsdelgivning också kunna verkställas av en tjänsteman som är anställd hos en landskapsmyndighet eller kommunal myndighet och som enligt särskilt förordnande har rätt att verkställa stämningsdelgivningar i ärenden som hör till myndighetens verksamhetsområde. I rikets förvaltningslag används förutom termen ”tjänsteman” även ”tjänsteinnehavare”, medan termen ”kommunala tjänstemän” endast används i landskapet. Se bland annat tjänstemannalagen för landskapet Åland, kommunallagen för landskapet Åland och landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän. Det är inte någon skillnad i sak mellan tjänstemän och tjänsteinnehavare. I paragrafens 3 mom. föreslås därför att endast termen ”tjänstemän” används. Eftersom landskapslagen föreslås gälla landskap och kommun föreslås samtidigt att den statliga arbetsgivaren byts ut så att momentets tredje mening gäller endast anställning hos landskap eller kommun.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

56 § Mellanhandsdelgivning. I paragrafen regleras möjligheten att genom mellanhandsdelgivning överlämna en handling till en annan person, om den avsedda mottagaren av delgivningen eller dennes företrädare inte anträffas. Förslaget överensstämmer med 61 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 72/2002 och FvUB 29/2002) till rikets förvaltningslag.

 

57 § Offentlig delgivning. I paragrafen finns bestämmelser om det förfarande som skall iakttas vid offentlig delgivning.

     Enligt 1 mom. verkställs offentlig delgivning genom att en handling en viss tid hålls till påseende för mottagaren hos myndigheten. Med att handlingen hålls till påseende avses i praktiken att mottagaren bereds möjlighet att hos myndigheten bekanta sig med den handling som delgivningen gäller. Det är således inte fråga om att handlingen skulle sättas upp offentligen till påseende, utan delgivningens mottagare skall särskilt be att få se handlingen. Vid offentlig delgivning skall den tid handlingarna finns till påseende alltid bestämmas på förhand. Lagen föreslås inte innehålla bestämmelser om hur lång denna tidsfrist skall vara. Utgångspunkten skall dock anses vara att fristen skall vara skälig i förhållande till ärendets art och de omständigheter som sammanhänger med det. Mottagaren skall således garanteras en reell möjlighet att bekanta sig med handlingen. Förslagets 1 mom. överensstämmer med 62 § 1 mom. i rikets förvaltningslag.

     Enligt 2 mom. skall ett meddelande om att handlingen finns till påseende anslås på myndighetens anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Med myndighetens anslagstavla avses en tavla som uttryckligen är reserverad för officiella meddelanden och finns i ett utrymme som är öppet för allmänheten. Anslagstavlan skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid. Särskilda bestämmelser om anslagstavlor finns även i den föreslagna ändringen av landskapslagen om ärendenas handläggning landskapsstyrelsen och i kommunallagen. Om myndigheten saknar anslagstavlor finns alternativet att meddelandet publiceras i en lokal tidning. Som lokal tidning avses framför allt tidningen Åland och Nya Åland. Annonsering i en lokal tidning kan betraktas som ett effektivt sätt att sprida information. Bestämmelsen hindar inte myndigheten från att införa meddelandet i flera än en lokal tidning, om detta kan anses vara motiverat med tanke på den allmänna informationsspridningen. Omfattningen av annonseringen bestäms av myndigheten från fall till fall enligt myndighetens prövning. Enligt förslaget skall det av meddelandet åtminstone framgå vad ärendet gäller, datum för när meddelandet anslogs, fatalietid (t.ex. ansöknings- eller besvärstid) om sådan finns samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns framlagd. I meddelandet skall utgångspunkterna för behandlingen av det ärende samt vilken typ av handling delgivningen gäller beskrivas i allmänna drag. I meddelandet får det däremot inte i detalj redogöras för handlingens innehåll eller för utgången i ärendet. Avsikten är endast att underrätta mottagaren om delgivningen och möjligheten att bekanta sig med den handling som delgivningen gäller.

     Enligt 3 mom. får ett meddelande som satts upp på en anslagstavla och som upplyser om en viss tid inom vilken något skall ske, avlägsnas först när tiden gått ut. En motsvarande bestämmelse finns i den blankettlagstiftning om offentliga kungörelser som föreslås upphävd genom denna framställning.

     En delgivning anses ha verkställts den sjunde dagen efter det att meddelandet sattes upp på myndighetens anslagstavla eller publicerades i en lokal tidning. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 4 mom.

     Enligt 5 mom. skall meddelandet jämte handlingarna i ärendet dessutom i mån av möjlighet från dagen för anslaget på myndighetens anslagstavla eller publiceringen i minst en lokal tidning och under viss tid finnas tillgängliga för var och en på myndighetens webbplats. Syftet med bestämmelsen är att skapa kompletterande möjligheter för myndigheter att på ett modernt sätt delge meddelanden på ett lättåtkomligt sätt. Samtidigt ges meddelandena god spridning, eftersom andelen ålänningarna som använder Internet hela tiden ökar. Genom att samtidigt göra meddelandet jämte handlingarna tillgängliga för var och en på myndighetens webbplats kommer uppgifterna också snabbare till allmänhetens kännedom. Förslaget kan på sikt även leda till besparingar om myndigheten utöver ett anslag på myndighetens anslagstavla väljer att i stället för en publicering i en lokal tidning tillkännage meddelandet på myndighetens webbplats.

     Trots att de flesta landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter i dag har egna webbplatser på Internet är förutsättningarna för att hålla sidorna uppdaterade olika. Bestämmelsen föreslås därför inte vara villkorslös, utan en publicering skall ”i mån av möjlighet” finnas tillgänglig på myndighetens webbplats. En publicering på myndighetens webbplats är således inget absolut krav, utan myndigheten kan avstå från en publicering av exempelvis kostnadsmässiga och tekniska orsaker. I bestämmelsen anges inte heller någon exakt tidsfrist för hur länge meddelandet skall var tillgängligt på myndighetens webbplats. Utgångspunkten är dock att på samma sätt som anfördes i motiven till paragrafens 1 mom. att fristen skall vara skälig i förhållande till ärendets art och de omständigheter som sammanhänger med det. Mottagaren skall således garanteras en reell möjlighet att bekanta sig med handlingen.

 

58 § Elektronisk delgivning. I paragrafen intas bestämmelser om förvaltningsbeslut som får delges elektroniskt. Bestämmelsen omfattar endast beslut från vars delgivning en besvärstid börjar löpa eller som för att träda i kraft skall delges en part. Dessutom skall partens uttryckliga samtycke inhämtas innan en delgivning på det föreslagna sättet kan genomföras. Det räcker således inte med att parten inlett ett ärende på elektronisk väg. Den elektroniska delgivningen verkställs på ett sådant sätt att myndigheten meddelar att parten eller dennes företrädare kan hämta beslutet från en av myndigheten anvisad server, databas eller någon annan fil.

     Telefax får inte av säkerhetsskäl användas vid elektronisk delgivning, eftersom myndigheten inte har några möjligheter att kontrollera att det är den person som saken gäller som först får beslutet i sin besittning.

     Kravet på partens uttryckliga samtycke hänger samman med de olika sätt en elektronisk kommunikation kan förekomma på. Exempelvis kan ett ärende som inleds med hjälp av elektronisk post komma från en dator som används av flera personer, varför det är möjligt att personen i fråga inte kontinuerligt kontrollerar sin elektroniska post. Genom kravet på ett uttryckligt samtycke förutsätts parten fortlöpande kontrollera sin inkommande post. Av säkerhetsskäl skall den av myndigheten anvisade servern, databasen eller någon annan fil, där beslutet finns tillgängligt, vara organiserad så att alla beslut i den kan individualiseras. Sökningen i exempelvis en databas skall vara ordnad så att enbart parten eller dennes företrädare har rätt att hämta beslutet.

     Enligt 2 mom. skall parten eller dennes företrädare identifiera sig när beslutshandlingen hämtas. För identifieringen krävs en identifieringsteknik som myndigheten har godkänt som datatekniskt tillförlitlig och bevislig. Identifieringstekniken kan här bestå av ett sådant kvalificerat certifikat som uppfyller kraven i 7 § lagen om elektroniska signaturer. Men även andra datasäkerhetsarrangemang än identifiering som baserar sig på certifikat kan användas i den elektroniska kommunikationen med myndigheterna. Det kan exempelvis vara engångslösenord, växlande lösenord eller helt skyddade dataförmedlingskanaler.

     Enligt 3 mom. anses ett beslut ha delgivits när handlingen har hämtats från den länk som myndigheten anvisat enligt 1 mom. Om beslutet inte har hämtats inom sju dagar efter myndighetens meddelande, skall vid delgivningen iakttas vad som annanstans i lag är föreskrivet om delgivning. Bestämmelsen förutsätter att myndigheten har ett sådant system i bruk som på något sätt registrerar vid vilken tidpunkt beslutet hämtas från myndighetens länk, så att man vet från vilken tidpunkt besvärstiden börjar löpa. Parten eller dennes företrädare bör även på lämpligt sätt ges anvisning om rättelseyrkande och besvärsanvisning. Om en elektronisk delgivning misslyckas av någon orsak medför förslaget att exempelvis besvärstiden börjar räknas först från den tidpunkt vid vilken delgivning skett på något annat sätt.

     Motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns bland annat i 18 § i lagen om elektronisk kommunikation och i 27 § i loven av 19 juni 1969 nr. 54 om behandlingsmåten i forvaltningssaker.

 

59 § Delgivning till utlandet. I paragrafen föreskrivs det om delgivning med den som bor eller vistas utomlands. Förslaget överensstämmer med 63 § i rikets förvaltningslag, kompletterat med ett allmänt förbehåll om att landskapslagen eller utländsk lag kan tillämpas endast om den inte strider mot internationella avtal och förpliktelser som är bindande även för landskapet Åland. Paragrafen samordnas på så sätt med bestämmelserna i 59 § självstyrelselagen.

 

11 kap. Särskilda bestämmelser

 

60 § Skadeståndsansvar vid försummelse att vidarebefordra delgivning. I paragrafen intas bestämmelser om skadeståndsansvar för den skada som orsakats av att skyldigheten att vidarebefordra en handling har försummats enligt lagens 51 § 2 mom., 52 § 2 mom. och 56 § 1 mom. Förslaget överensstämmer med 68 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

61 § Brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden. Paragrafen innehåller bestämmelser om brott mot ett ombuds eller ett biträdes tystnadsplikt. Förslaget överensstämmer med 69 § i rikets förvaltningslag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 72/2002) med förslag till förvaltningslag.

 

62 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

63 § Övergångsbestämmelse. Enligt förslaget skall förvaltningslagen för landskapet Åland inte tillämpas på sådana förvaltningsärenden vilkas behandling har inletts innan den föreslagna landskapslagen träder i kraft, med undantag för sådana återförvisade ärenden i fråga om vilka beslutet om återförvisning fattas efter det att förvaltningslagen för landskapet och kommun träder i kraft.

 

2. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen

 

1 § Lagens tillämningsområde. Enligt förslaget skall viteslagen (FFS 1113/1990) antas som blankettlag. Lagen skall äga tillämpning på landskapets myndigheter samt kommunala myndigheter och andra myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen eller den kommunala självstyrelseförvaltningen.

     Viteslagen som utgör en allmän lag innehåller de allmänna bestämmelserna om användning av vite, hot om tvångsutförande och avbrytande. Lagen är subsidiär i förhållande till speciallagstiftningen.

     Behörigheten att förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande regleras i speciallagstiftningen. I speciallagarna anges inte bara de förpliktelser vilkas uppfyllande kan säkerställas genom förläggande av tvångsmedel, utan vanligen även vilken myndighet som får meddela ett sådant föreläggande. I paragrafen behöver därför inte särskilt anges vilka myndigheter som skall tillämpa viteslagen. Lagen förslås därför få ett vidträckt tillämpningsområde som omfattar alla landskapets myndigheter och kommunala myndigheter.

 

2 § Tillämpning av hänvisningar i viteslagen. I viteslagen hänvisas till bestämmelser i annan rikslagstiftning. Då det i viteslagen hänvisas till bestämmelser i rikslagstiftningen och det finns liknande bestämmelser i landskapslagstiftningen, skall bestämmelserna i landskapslagstiftningen tillämpas och inte bestämmelserna i rikslagstiftningen.

     Exempelvis skall hänvisningen i 22 § i viteslagen till 34 § i rikets förvaltningslag i fråga om hörande av part i landskapet avse 28 § i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

3 § Kostnader för tvångsutförande. Enligt 17 § i viteslagen betalas kostnaderna för tvångsutförande i förskott av statens eller en kommunal myndighets medel. De utlägg som staten eller kommunen har haft får sedan indrivas hos den förpliktande eller en mottagare som avses i viteslagens 20 § i den ordning som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961).

     Den föreslagna blankettlagen föreslås gälla alla landskapets myndigheter och kommunala myndigheter. I landskapet föreslås därför att det förskott som enligt 17 § viteslagen skall erläggas av statens medel skulle ersättas av landskapets medel. Den avvikande bestämmelsen kommer då i praktiken att omfatta beslut om tvångsutförande som fattas av en landskapsmyndighet. I fråga om en kommunal myndighet beslut om utförandet föreslås ingen avvikelse från viteslagen, utan här betalas förskottet av kommunens eller kommunalförbundets medel.

 

4 § Ändringssökande. Enligt förslaget kan ändring av ett beslut som har fattats med stöd av blankettlagen sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § självstyrelselagen. I 25 § självstyrelselagen finns bestämmelser om förvaltningsrättskipningen. Enligt huvudregeln skall besvär över beslut som har fattats av myndigheter under landskapsregeringen samt beslut av kommunala myndigheter anföras hos Ålands förvaltningsdomstol, medan besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Besvärsrätten kan vara begränsad i särskilda fall. Enligt exempelvis 18 § 3 mom. viteslagen får ett beslut genom vilket upplysningsplikten förenas med vite överklagas endast i samband med besvär som angår den huvudförpliktelse som åvilar är rätten till besvär. Begränsning finns även i viss speciallagstiftning exempelvis i 51 § ellagen (1982:38) för landskapet Åland. De begränsningar i besvärsrätten som finns i åländsk lagstiftning har kunnat antas av lagtinget med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

5 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med förvaltningslagen för landskapet Åland. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Enligt paragrafens 2 mom. skall lagen tillämpas på vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande som föreläggs efter ikraftträdandet. Lagen skall således tillämpas även i ett sådant ärende som redan har inletts vid lagens ikraftträdande, om tvångsmedlet föreläggs först efter ikraftträdandet.

 

3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse

 

Eftersom en ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse följer den lagstiftningsordning som anges i 55 § lagtingsordningen, måste den föreslagna ändringen av landskapslagen vid lagtingets tredje behandling omfattas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

 

Lagens rubrik föreslås ändrad så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

10b §. De bestämmelser i paragrafens 1 mom. 4 punkten och 3 mom. som föreslås upphävda gäller omprövning av landskapsregeringens tidigare fattat beslut. Bestämmelsen i 10b § 1 mom. 4 punkten gäller omprövning av tidigare beslut som avgjorts av landskapsregeringen, oavsett på vilken nivå ärendet avgjorts på. Enligt 10b § 3 mom. ges lantrådet rätt att besluta att ett ärende som avgjorts av en enskild medlem av landskapsregeringen skall upptas till omprövning av medlemmarna vid sammanträdet.

     Det karaktäristiska för omprövningsärendena är, enligt paragrafens motivering och den praxis som utvecklats med stöd av bestämmelsen, att det skall vara fråga om en ny ändamålsenlighetsprövning. Någon laglighetsprövning sker inte vid en omprövning. Omprövning sker i allmänhet på begäran av sakägare och utgör ett alternativ till att söka ändring genom besvär. Vid ett besvärsärende sker dock endast en laglighetsprövning. Omprövning kan även initieras av landskapsregeringen.

     Enligt den praxis som utvecklats under den tid omprövningsinstitutet funnits tillgängligt i den åländska förvaltningsrätten har landskapsregeringen vanligtvis inte bifallit en ansökan om omprövning av tidigare fattat beslut om inte några nya omständigheter framkommit i ärendet. Samtidigt har en omprövning inte aktualiserats om det skulle ha medfört rättsliga effekter som varit negativa för parten. Då omprövning vanligtvis sker på begäran av part med åberopande av nya omständigheter torde prövningen därmed bli att jämställa med ett nytt ärende, där ett nytt positivt beslut fattas i ett gammalt besluts ställe. Nämnas kan att någon tidsfrist inom vilken en omprövning skall få ske inte finns förskriven i lagtexten, vilket innebär att även ett beslut som vunnit laga kraft kan omprövas. Visserligen borde den som exempelvis fått ett positivt tillståndsbeslut kunna lita på den rättskraft ett beslut vunnit. Men lagtexten såsom den nu är utformad skapar en viss osäkerhet.

     Omprövningsinstitutet kan jämföras med rättelseyrkande, som utgör ett förstadium till sökande av ändring genom besvär. Rättelseyrkande är en del av förvaltningsförfarandet och faller därför utanför förvaltningsprocesslagens tillämpningsområde. Rättelseyrkande baserar sig alltid på en uttrycklig specialbestämmelse. Vid ett yrkande om rättelse kan beslut rättas på såväl ändamålsenlighets- som laglighetsgrunder, om inte möjligheten att yrka på rättelse uttryckligen i lag har begränsats till en laglighetsprövning. Beroende på vad som förskrivs i speciallagstiftningen skall ett rättelseyrkande väckas senast inom 14, 21 respektive 30 dagar från det att den berörda fått del av beslutet.

     Genom den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland införs bestämmelser (46-49 §§) om rättelse av fel i beslut, så kallad självrättelse, i den åländska förvaltningsrätten. Självrättelse kan göras vid sakfel, fel i förfarandet och skrivfel. Vid självrättelse prövas enbart lagligheten i beslutet. Genom lagförslaget utökas möjligheten för part och myndighet att få felaktigheter i ett tidigare fattat beslut rättat. Ett ärende om självrättelse måste ha inletts inom fem år från det att beslutet fattades.

     En av tankarna med den föreslagna förvaltningsreformen i denna framställning är att förvaltningsförfarandet skall bli så effektivt som möjligt med beaktande av rättssäkerhetens krav. Tyngdpunkten i förfarandet skall ligga i första instans. Detta åstadkoms bland annat genom det rättelseyrkande som föregår ett besvär och som redan finns reglerad i en rad specialförfattningar inom specifika rättsområden. Men genom framställningen kompletteras den åländska förvaltningsrätten med nya ändamålsenliga bestämmelser om självrättelse, bestämmelser som möjliggör för myndigheten att undanröja och rätta felaktigheter i redan fattade beslut. Genom reglerna om självrättelse skapas en ny plattform för myndigheterna att agera på, vilket bland annat medför att myndigheterna kan rätta ett beslut till sökandens fördel, om en ny utredning har framkommit i ärendet. Myndigheten kan även under en besvärstid godkänna de yrkanden som sökanden har framfört och därmed själv rätta sitt beslut och på så vis undvika en besvärsprocess.

     Utöver rättelseyrkande och självrättelse finns det även en möjlighet att i vissa situationer ta upp ett förvaltningsärende till ny behandling. En ny behandling av ett ärende kan i en del fall vara ett smidigt sätt att justera ett felaktigt beslut. Den inom förvaltningsrätten gällande principen om att ett rättighetsgrundade och förmånsbeviljande förvaltningsbeslut står fast bör dock iakttas, vilket innebär att samma myndighet inte får pröva ett sådant beslut på nytt. Detta medför att till exempel att ett beviljat bygglov eller bidrag inte kan återtas eller återkrävas, såvida inte en uttrycklig bestämmelse i lag ger stöd för en sådan åtgärd. Men om parten samtycker och lämnar in en ny ansökan kan dock myndigheten på nytt ta upp även rättighetsgrundande och förmånsbeviljande beslut. Det finns även särskilda bestämmelser som ger myndigheten befogenhet att självmant ingripa i sina tidigare fattade beslut och exempelvis återkräva bidrag som utbetalts på felaktiga grunder. Så är fallet med återkrav av sysselsättningsstöd enligt 68 § landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Inom den förvaltningsrättsliga doktrinen påpekas att det i synnerhet är de negativa, förpliktande och begränsande förvaltningsbesluten som är mindre beständiga och därmed kan bli föremål för en ny behandling genom en ny ansökan. Att en ansökan redan en gång har avslagits hindrar inte att en ny ansökan lämnas in. Den nya ansökan kan sedan leda till att samma ärende tas upp på nytt och kan även medföra att partens skyldigheter lindras.

     Landskapsregeringen anser mot bakgrund av det ovan beskrivna att det inte finns tillräckligt godtagbara skäl till att ha kvar omprövningsförfarandet i lagstiftningen och föreslår därför att bestämmelserna om omprövning slopas. Däremot tillgodoser bestämmelserna om rättelseyrkande och självrättelse samt möjligheten att ta upp ett förvaltningsärende till ny behandling på ett tillräckligt klart och tydligt sätt de rättssäkerhetskrav som bör uppställas inom ett effektivt förvaltningsförfarande. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafens 1 mom. 4 punkt och 3 mom. upphävs.

 

16 §. Paragrafen föreslås upphävd, eftersom motsvarande jävsbestämmelser föreslås ingå i 24 och 25 §§ förvaltningslagen för landskapet Åland. Enligt 1 § 2 mom. och 24 § 1 och 4 mom. förvaltningslagen är jävsreglerna i förvaltningslagen tillämpliga på såväl tjänstemän som kollegiala organ vid en landskapsmyndighet. Bestämmelserna i förvaltningslagen skall därmed tillämpas även på ledamöterna i landskapsregeringen och tjänstemän vid landskapsregeringen. Jävsbestämmelserna i 16 § är således onödiga och kan upphävas.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med förvaltningslagen för landskapet Åland. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen

 

Lagens rubrik föreslås ändrad så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

3 §. Bestämmelserna om förfarandet vid jävsfrågor föreslås upphävda, eftersom motsvarande bestämmelser föreslås intagna i de föreslagna 25 § i förvaltningslagen för landskapet Åland. Av 1 § 2 mom. och 24 § 1 och 4 mom. förvaltningslagen följer att jävsreglerna i förvaltningslagen skall tillämpas även på kollegiala organ såsom Ålands landskapsregering. Jävsbestämmelserna i 3 § är således onödiga och kan upphävas.

 

9b §. I landskapslagstiftningen saknas en bestämmelse om att landskapsregeringens allmänna förvaltning skall ha en anslagstavla för tillkännagivanden. Däremot finns ett flertal bestämmelser om att tillkännagivanden och andra delgivningar skall sättas upp på landskapsregeringens anslagstavla. I förtydligande syfte införs därför en uttrycklig lagbestämmelse om att det vid landskapsregeringens allmänna förvaltning skall finnas en anslagstavla. Landskapsregeringens anslagstavla har hittills varit placerad vid västra ingången till självstyrelsegårdens andra våning.

     Vid tillkännagivandet skall bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagen för landskapet Åland iakttas i tillämpliga delar, vilket innebär att det av tillkännagivandet skall framgå vad saken gäller, datum för när tillkännagivandet sattes upp anslagstavlan, fatalietid om sådan förekommer samt var och till vilken tidpunkt eventuellt kompletterande handlingar finns framlagda. Om ett tillkännagivande upplyser om en viss tid inom vilken något skall ske, får det avlägsnas först när tiden gått ut. I övriga fall skall tillkännagivandet kvarstå under minst fjorton dagar. Bestämmelserna skall dock iakttas i tillämpliga delar. Om det av speciallagstiftningen följer att tillkännagivandet eller annan delgivning skall avvika från nämnda delgivningsbestämmelser skall specialreglerna iakttas. Av exempelvis 6 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd följer att ett meddelande om tillståndsbeslut skall finnas anslaget på landskapsregeringens anslagstavla under minst tre veckor innan miljöprövningsnämnden beslut i ärendet.

 

19, 19a, 20 och 21 §§. Paragraferna föreslås upphävda eftersom bestämmelser med motsvarande innehåll föreslås ingå i förvaltningslagen för landskapet Åland, som även blir tillämplig på ärendenas handläggning i landskapsregeringen.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med förvaltningslagen för landskapet Åland. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

5. Landskapslag om upphävande av 2 § landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning

 

1 §. Landskapsregeringen föreslår att 2 § i landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning med bestämmelser om öppenhet och allmän serviceskyldighet upphävs, eftersom motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 5 § förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med förvaltningslagen för landskapet Åland. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

6. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland

 

12 § Kommunala tillkännagivanden. De förändringar som genom framställningen föreslås inom förvaltningsrätten medför även att vissa förtydliganden bör införas i kommunallagen. I 1 mom. intas en uttrycklig bestämmelse om att det i varje kommun skall finnas en anslagstavla för kommunala tillkännagivanden. Bestämmelsen hindrar inte kommunen har fler än en anslagstavla om skäl därtill föreligger, exempelvis om kommunen har en utspridd förvaltning och därför kan finnas ett behov att placera anslagstavlor på fler platser så att så många kommuninvånare som möjligt har tillgång att studerande dem.

     Bestämmelsen i paragrafens 2 mom. är i sak överensstämmande med gällande 1 mom., men har kompletterats med en allmän tidsmässig förpliktelse. Enligt bestämmelsen skall kommunens tillkännagivanden offentliggöras omedelbart, för att på så sätt säkerställa att tiden mellan ett tillkännagivande och dess offentliggörande inte drar ut på tiden utan anledning. Vid tillkännagivandet skall bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagen för landskapet Åland iakttas i tillämpliga delar. Detta innebär att bestämmelserna om meddelanden som sätts upp på anslagstavlor genom anslag även skall tillämpas på kommunens tillkännagivanden. Av tillkännagivandet skall det således framgå vad saken gäller, datum för när tillkännagivandet sattes upp på anslagstavlan, fatalietid om sådan förekommer samt var och till vilken tidpunkt eventuellt kompletterande handlingar finns framlagda. Om ett tillkännagivande upplyser om en viss tid inom vilken något skall ske, får det avlägsnas först när tiden gått ut. I övriga fall skall tillkännagivandet kvarstå under minst fjorton dagar. Genom förslaget tillvaratas även en del av de bestämmelser som tidigare funnits i landskapslagstiftningen om offentliga kungörelser och som genom framställningen föreslås upphävda.

     Enligt 3 mom. skall kommunens anslagstavla vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

 

50 § Jäv. Bestämmelserna om jäv föreslås utgå ur paragrafen eftersom motsvarande bestämmelser föreslås intagna i de föreslagna 24 och 25 §§ i förvaltningslagen för landskapet Åland. I paragrafen intas i stället en hänvisning till de för landskap och kommun gemensamma bestämmelserna om jäv i förvaltningslagen för landskapet Åland.

     Större delen av kommunallagens övriga bestämmelser om jäv i 56 § (nämnd, direktion eller kommitté) och 74 § (revisorer) föreslås kvarstå oförändrade, eftersom paragraferna i sin tur hänvisar till vad som bestäms om jäv för styrelseledamöter. I fråga om tjänstemän gäller de jävsregler som finns i 61 §.

     Landskapsregeringen föreslår ingen ändring av jävsgrunderna för fullmäktigeledamöterna i 43 § kommunallagen. Jävsgrunderna för en fullmäktigeledamot kommer således fortsättningsvis att vara mildare än för andra förtroendevalda eller kommunala tjänstemän. Eftersom jävsreglerna för fullmäktigeledamöterna inte ändras påverkas inte heller 83 § (ombudsstämma) och 94 § (förbundsstämma) kommunallagen. Eftersom de särskilda jävsbestämmelserna för fullmäktigeledamöterna föreslås kvarstå finner landskapsregeringen det mest ändamålsenligt att en hänvisning till förvaltningslagen i fråga om jäv för styrelseledamot i informativt syfte finns med i kommunallagen, trots att redan 1 § 2 mom. förvaltningslagen gör förvaltningslagens jävsbestämmelser tillämpliga på styrelseledamöterna.

 

61 § Jäv. Enligt 61 § kommunallagen föreligger jäv endast i fråga om föredragande tjänstemän i ett kommunalt organ. För dessa tjänstemän gäller samma jävsregler som för ledamöterna i organet. I paritet med vad som föreslås i fråga om jäv för landskapstjänstemän föreslås jävsbestämmelserna i förvaltningslagen omfatta samtliga kommunala tjänstemän som deltar i eller är närvarande vid behandlingen av ett ärende. Med samma motiv som i 50 § föreslås paragrafen innehålla en informativ hänvisning till jävsreglerna i förvaltningslagen.

 

93 § Tillämpligheten av bestämmelser om kommuner. I paragrafen finns en hänvisning i fråga om kommunalförbundens anslagstavlor till 12 § kommunallagen, som reglerar kommunala tillkännagivanden. På inrådan av Ålands kommunalförbund föreslås i förtydligande syfte att hänvisningen till 12 § i paragrafen slopas. Bestämmelser om kommunförbundets anslagstavlor finns i 91 § som reglerar tillkännagivandet av kommunalförbundets högsta beslutande organs protokoll.

 

116 § Delgivning av beslut. Det delgivningssätt som beskrivs i paragrafen benämns enligt den föreslagna förvaltningslagen för vanlig delgivning. I paragrafen föreslås vissa språkliga justeringar så att bestämmelsen överensstämmer med den terminologi som föreslås i förvaltningslagen. Samtidigt kompletteras paragrafen med en hänvisning till bestämmelserna om vanlig delgivning i förvaltningslagen.

     Enligt 55 § förvaltningslagen sker en vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren. Mottagaren anses ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett ärende anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder ikraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

7. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd

 

3 § Arvode. I paragrafen föreslås att den hänvisning som finns i fråga om jävsregler till landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse slopas. Redan med stöd av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen för landskapet Åland kommer jävsreglerna i förvaltningslagen att bli tillämpliga på kollegiala organ vid en landskapsmyndighet såsom ledamöterna vid Ålands miljöprövningsnämnd. Jävsbestämmelserna i 3 § är således onödiga och kan upphävas. Samtidigt ändras paragrafens rubrik.

 

6 § Information om ansökan. Paragrafens rubrik föreslås förtydligad, samtidigt som lagtexten i övrigt justeras så att dess terminologi och innehåll bättre anpassas till de förändringar av delgivning av beslut som genom den föreslagna förvaltningslagen föreslås införda i åländsk förvaltningsrätt.

 

7 § Yttrande Paragrafens föreslås ändrad så att den språkligt motsvarar den föreslagna 6 § anpassning till förvaltningslagens bestämmelser om delgivning.

 

10 § Delgivning av tillståndbeslut. I paragrafen förslås en anpassning av såväl terminologi som innehåll till de nya regler om delgivning som genom den föreslagna förvaltningslagen införs i åländsk förvaltningsrätt. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås utgå. Samtidigt slopas hänvisningen till 6 § i paragrafens 1 mom. I stället intas hänvisningar till bestämmelserna om delgivning i förvaltningslagen.

     Enligt det förslagna 1 mom. skall delgivning av tillstånd med avvikelse från den föreslagna förvaltningslagen i första hand ske genom offentlig delgivning på ett sådant sätt att ett meddelande om tillståndsbeslutet, dess ändring och återkallande utan dröjsmål anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla. Meddelandet skall liksom enligt gällande bestämmelser finnas anslagen under minst tre veckor. Genom hänvisningen till förvaltningslagen skall meddelandet, förutom dagens krav på tillståndsbeslutets innehåll och information om var beslutet finns tillgängligt i sin helhet, även innehålla information om vid vilken datum beslutet anslogs och om fatalietiden.

     Genom den ändring av 6 § som trädde i kraft den 1 november 2006, blev hänvisningen i gällande 10 § 1 mom. till 6 § 1 mom. haltande när inte 10 § 2 mom. ändrades samtidigt. Eftersom de grundläggande bestämmelserna om vanlig delgivning samt delar av den offentliga delgivningen flyttades till 6 § 2 mom. och de kompletterande bestämmelser kvarstod i 10 § 2 mom. försvann möjligheten delge sakägarna under känd adress eller genom en annons i minst en lokal tidning med allmän spridning. Landskapsregeringens avsikt var inte att dessa delgivningssätt skulle försvinna. Därför återinförs en bestämmelse i paragrafens 2 mom. om att sakägarna, trots att beslutet enligt 1 mom. skall delges offentligt efter anslag, också genom vanlig delgivning skall delges tillståndsbeslutet. I den förslagna förvaltningslagens 54 § finns närmare bestämmelser om vanlig delgivning. Vanlig delgivning sker per post genom brev till mottagaren och mottagaren anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett beslut anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände.

     Vid sidan av den offentliga delgivning som ges efter anslag i enlighet med paragrafens 1 mom. återinförs även i paragrafen en möjlighet att genom den andra formen av offentlig delgivning, det vill säga en delgivning genom annons i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet, delge sakägare. En förutsättning för att kunna delge sakägare genom annons i en lokal tidning är dock att antalet sakägare som skall delges överstiger trettio personer eller att sakägarnas antal är okänt.

     En offentlig delgivning, vare sig det sker genom anslag eller genom annons i en lokal tidning, anses enligt 57 § 3 mom. förvaltningslagen delgiven den sjunde dagen efter det att meddelandet sattes upp på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla eller publicerades i en lokal tidning.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

8. Landskapslag om upphävande av 3 § 4 mom. landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå

 

1 §. I paragrafen föreslås att den hänvisning som finns i fråga om jävsregler till vad som är stadgat för medlem av landskapsstyrelsen slopas. Redan med stöd av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen för landskapet Åland är jävsreglerna tillämpliga på kollegiala organ vid en landskapsmyndighet såsom Ålands statistik- och utredningsbyrå och dess direktion. Jävsbestämmelserna i 3 § 4 mom. är således onödiga och kan upphävas.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

9. Landskapslag om ändring av landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter

 

6 §. I paragrafen finns en föråldrad terminologi och felaktig hänvisning som måste ändras. Eftersom det i den föreslagna förvaltningslagen finns bestämmelser som allmänt styr de sätt på vilka delgivning kan ske samt vilka delgivningssätt som finns att tillgå, föreslås att det endast intas en hänvisning till förvaltningslagen i paragrafen. I sak torde förslaget inte medföra några förändringar. Enskild delgivning motsvaras av vanlig och bevislig delgivning. Även bestämmelser om meddelande genom anslag på kommunens anslagstavla om antalet sakägares adress var okänd återfinns i förvaltningslagen.

     Enligt förvaltningslagens 50 § verkställs delgivning som vanlig eller bevislig delgivning eller, om den inte kan verkställas på nämnt sätt, såsom offentlig delgivning. Vidare kan offentlig delgivning användas också när en handling skall delges över trettio personer som är kända eller när personernas antal är okänt. Närmare bestämmelser om hur delgivningssätten skall användas finns i 10 kapitlet förvaltningslagen.

 

11 §. I lagens 3 kapitel regleras verkställande av expropriation, i vilken den av landskapsregeringen tillsatta expropriationsnämnden har en central roll. Bestämmelser om jäv inom nämnden finns i 11 §. Enligt förslaget skulle den hänvisning om jäv för ledamöterna i expropriationsnämnden till vad som är stadgat för medlem av landskapsstyrelsen enligt landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse ersättas med en hänvisning till förvaltningslagen för landskapet Åland. Genom den nya förvaltningslagen blir den föreslagna hänvisningen i paragrafen i praktiken enbart av informativ karaktär. Redan med stöd av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen för landskapet Åland är jävsreglerna tillämpliga på kollegiala landskapsorgan såsom expropriationsnämnden. Men eftersom paragrafen även innehåller en informativ skrivning om jäv för lantmäteriingenjören, som utgör en statstjänsteman, föreslås en hänvisning till de aktuella jävsreglerna i landskapets förvaltningslag finnas med i paragrafen.

 

45 §. Genom den förslagna ändringen av paragrafens 2 mom. ersätts termen enskild delgivning med de numera korrekta benämningarna vanlig eller bevislig delgivning. Bestämmelsen gäller åligganden för statens myndigheter, i vilka lagstiftningsbehörigheten är förbehållen riket. Eftersom bestämmelsen i sak är överensstämmande med motsvarande bestämmelse i rikets lag om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (FFS 603/1977) har den med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen (14 § 4 mom. 1951-års självstyrelselag) kunnat tas med i landskapslagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet.

 

55 §. Paragrafens 2 mom. föreslås ändrad så att termen enskild delgivning ersätts med benämningarna vanlig eller bevislig delgivning. I informativt syfte intas även en hänvisning förvaltningslagen i paragrafen.

 

58 §. I paragrafens 1 mom. föreslås vissa terminologiska ändringar till följd av den föreslagna förvaltningslagen. Termen offentlig delgivning föreslås kvarstå, medan termen enskild delgivning ersätts med de numera korrekta benämningarna vanlig eller bevislig delgivning för motsvarande delgivningssätt. I informativt syfte intas även en hänvisning förvaltningslagen i paragrafen. Någon förändring av de sätt på vilka delgivning skall ske föreslås inte. En offentlig delgivning skall således fortsättningsvis alltid ske, parallellt med vanlig eller bevislig delgivning till rättighetshavarna.

 

59 §. Paragrafens 1 mom. föreslås anpassad till förvaltningslagens terminologi på så vis att benämningen enskild delgivning ersätts med benämningarna vanlig eller bevislig delgivning. I informativt syfte intas även en hänvisning till förvaltningslagen i paragrafen.

 

73 §. Paragrafen föreslås ändrad så att den språkligt och materiellt motsvarar den föreslagna förvaltningslagens delgivningsbestämmelser. Enligt förslaget skall ett meddelande om undersökningen delges sakägarna senast 14 dagar innan undersökningen inleds. Delgivningen skall ske enligt bestämmelserna i förvaltningslagen för landskapet Åland, vilket innebär att delgivningen enligt 50 § förvaltningslagen i första hand skall verkställas genom vanlig eller bevislig delgivning. Om en vanlig (54 §) eller bevislig (55 §) delgivning inte kan verkställas, exempelvis om sakägares adress är okänd, kan delgivningen med stöd av 50 § förvaltningslagen ske genom offentlig delgivning på det sätt som anges i 57 § förvaltningslagen.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

10. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands skogsvårdsförening

 

17 §. Lagtinget har ansett att ett högre krav på jäv skall gälla för styrelsemedlemmar och även andra funktionärer vid skogsvårdsföreningen än vad som normalt gäller för föreningar. Därför har de jävsregler som gäller för landskapsstyrelsemedlemmar och för tjänstemän inom landskapsförvaltningen tillämpats på föreningens styrelsemedlemmar och funktionärer. De striktare jävsreglerna har även understrukit kravet på opartiskhet hos skogsvårdföreningen. I paragrafen föreslås ingen ändring i sak annat än att hänvisningen i fråga om jäv för skogsvårdsföreningens medlemmar och funktionärer till landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse föreslås ingå i den generella hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland.

     Anledningen till att det inte bara föreslås ingå en hänvisning till förvaltningslagens jävsregler, utan i stället intas en generell hänvisning till förvaltningslagen i paragrafen, hänger samman med den medelbara förvaltning som i det aktuella fallet är aktuell. För att samtidigt tillgodose grundlagens krav på rättssäkerhet och god förvaltning föreslås således att till lagen fogas en generell hänvisning till förvaltningslagen i fråga om de offentliga förvaltningsuppgifter föreningen sköter. På detta sätt erhålls vid sidan av vad som redan följer av 1 § 2 mom. förvaltningslagen en tydlig, konkret och informativ hänvisning till de viktigaste allmänna förvaltningsrättsliga författningar som skall tillämpas på de offentliga förvaltningsuppgifter skogsvårdsföreningen sköter.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

11. Landskapslagen om ändring av jaktlagen för landskapet Åland

 

23 §. Paragrafen föreslås språkligt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland i paragrafen avser bestämmelserna om vanlig och offentlig delgivning i förvaltningslagens 54 och 57 §§.

 

33d §. Enligt paragrafen skall de jävsregler som gäller för medlem av landskapsregeringen enligt landskapslagen (1971:42) om Ålands landskapsstyrelse gälla även för ledamöterna i jaktvårdsföreningens styrelse vid beslut som fattas i enlighet med lagen.

     Jävsbestämmelserna infördes i jaktlagen i och med att jaktvårdsföreningarna övertog myndighetsutövning från landskapsstyrelsen genom en reform år 1997. Ett undantag gjordes dock ifrån jävsbestämmelserna i fråga om det så kallade sakägar- och släktskapsjävet i 16 § 1 mom. 1 punkten landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Enligt sakägar- och släktskapsjävet är en person jävig att delta i behandlingen av ett ärende bland annat om saken angår honom själv eller honom närstående. Vid lagtingsbehandlingen av framställningen nr 24/1995-96 ansåg lagtinget att jävsbestämmelsen inte skulle tillämpas på en medlem i jaktvårdsföreningens styrelse enbart på grund av att medlemmen eller någon medlemmen närstående är jägare, jaktledare eller markägare och på så sätt berörs av beslutet. Lagtinget fann att personen i fråga inte på den grunden automatiskt kunde anses ha sådan personlig fördel av beslutet att jäv skulle anses motiverat (se NU nr 2/1996-97). Ett undantag infördes således 33d § 2 mom.

     Paragrafen föreslås upphävd, eftersom bestämmelser som gäller jäv även finns med i den förslagna 60a §.

 

60a §. Enligt 124 § grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav för god förvaltning. De förvaltningsuppgifter som jaktvårdföreningarna har anförtrotts enligt jaktlagen faller under paragrafens tillämpningsområde. Enligt grundlagsutskottet har ansetts vara av central betydelse att de allmänna bestämmelserna om förvaltningsförfarande och allmänna handlingars offentlighet skall bli tillämpliga (GrUU 11/2002 rd, 43/2001 rd och 23/2000 rd).

     För att tillgodose grundlagens krav på rättssäkerhet och god förvaltning vid den medelbara förvaltning som här är aktuell, föreslås vid sidan av vad som redan följer av 1 § 2 mom. förvaltningslagen att en ny paragraf fogas till lagen som på ett tydligt, konkret och informativt sätt hänvisar till de viktigaste allmänna förvaltningsrättsliga författningar som skall tillämpas på de myndighetsuppgifter jaktvårdföreningen sköter. Den föreslagna 60a § blir en del av 12 kapitlets bestämmelser om jaktmyndigheter och jaktvårdsföreningar.

     Genom paragrafens 1 mom. blir förvaltningslagens bestämmelser i 24 och 25 §§ om jäv även tillämpliga på jaktvårdsföreningens beslut. Landskapsregeringen anser det fortsättningsvis finnas skäl för att ha kvar ett motsvarande undantag från sakägar- och släktskapsjävet, som finns i 33d § 2 mom. Eftersom 33d § föreslås upphävd, intas en bestämmelse om undantaget i paragrafens 2 mom.

     Besvärsbestämmelser över jaktvårdsförenings beslut finns i jaktlagens 25 och 33c §§.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

12. Landskapslagen om upphävande av 14 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå

 

1 §. I 14 § landskapslagen (1997:52) om utbildning på gymnasialstadienivå finns en hänvisning, i fråga om jäv vid behandling av ärende i direktion eller lärarkollegium, till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Paragrafen innehåller även en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv. I den föreslagna förvaltningslagens 24 och 25 §§ finns motsvarande jävsbestämmelser. Eftersom den föreslagna förvaltningslagens jävsbestämmelser redan med stöd av förvaltningslagens 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. är tillämpliga på kollegiala organ vid en landskapsmyndighet, såsom gymnasieskolornas direktion och lärarkollegium, blir jävsbestämmelserna i 14 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå överflödiga och kan upphävas.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

13. Landskapslag om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning

 

1 §. Landskapsregeringen föreslår att den hänvisning som finns i paragrafens 3 mom. i fråga om jäv till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse upphävs. Samtidigt slopas omnämnandet av en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv, eftersom motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 25 § i förvaltningslagen för landskapet Åland. Behovet av särskilda jävsbestämmelser i landskapslagen om läroavtalsutbildning försvinner i och med att förvaltningslagens jävsbestämmelser redan med stöd av förvaltningslagens 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. är tillämpliga på kollegiala landskapsorgan såsom lärlingsnämnden.

     Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

14. Landskapslag om upphävande av 9 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

 

1 §. Landskapsregeringen föreslår att 9 § landskapslagen om Ålands folkhögskola upphävs. I paragrafen hänvisas i fråga om jäv i folkhögskolans direktion och lärarkollegium till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Paragrafen innehåller även en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv. Bestämmelserna kan upphävas i och med att motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 24 och 25 §§ i förvaltningslagen för landskapet Åland. Att förvaltningslagens jävsbestämmelser är tillämpliga även på folkhögskolan och dess organ följer av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

15. Landskapslag om upphävande av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut

 

1 §. I 7a § landskapslagen (1997:52) om Ålands musikinstitut finns en hänvisning, i fråga om jäv vid behandling av ärende i direktion eller lärarkollegium, till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Paragrafen innehåller även en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv. I den föreslagna förvaltningslagens 24 och 25 §§ finns motsvarande jävsbestämmelser. Eftersom den föreslagna förvaltningslagens jävsbestämmelser redan med stöd av förvaltningslagens 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. är tillämpliga på kollegiala organ vid en landskapsmyndighet, såsom musikinstitutets direktion och lärarkollegium, blir jävsbestämmelserna i 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut överflödiga och kan upphävas.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

16. Landskapslag om upphävande av 14 § landskapslagen om Högskolan på Åland

 

1 §. Landskapsregeringen föreslår att 14 § landskapslagen om Högskolan på Åland upphävs. I paragrafen hänvisas i fråga om jäv vid högskolan till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Paragrafen innehåller även en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv. Bestämmelserna kan upphävas i och med att motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 24 och 25 §§ i förvaltningslagen för landskapet Åland. Att förvaltningslagens jävsbestämmelser är tillämpliga även på högskolan följer av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

17. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum

 

4 § Styrelse. I paragrafens 2 mom. finns mötesbestämmelser för sjösäkerhetscentrets styrelse. Om jäv för medlem eller föredragande i styrelsen gäller vad som om jäv beslutats för medlem av landskapsregeringen. I den föreslagna förvaltningslagens 24 och 25 §§ finns motsvarande jävsbestämmelser. Eftersom den föreslagna förvaltningslagens jävsbestämmelser redan med stöd av förvaltningslagens 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. är tillämpliga på landskapsmyndigheter och juridisk personer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter blir jävsbestämmelserna i 2 mom. sista meningen i landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum överflödiga och kan upphävas.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

18. Landskapslag om upphävande av 8 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet

 

1 §. Landskapsregeringen föreslår att 8 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet upphävs. I paragrafen hänvisas i fråga om jäv vid högskolan till 16 § i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. Paragrafen innehåller även en rad bestämmelser om förfarandet vid jäv. Bestämmelserna kan upphävas i och med att motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 24 och 25 §§ i förvaltningslagen för landskapet Åland. Att förvaltningslagens jävsbestämmelser är tillämpliga även på högskolan följer av 1 § 2 mom. och 24 § 3 mom. förvaltningslagen.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

19. Landskapslag om ändring av idrottslagen för landskapet Åland

 

17 §. Enligt paragrafen kan landskapsregeringen besluta att landskapsunderstödet till idrottsorganisationer och –föreningar skall fördelas och utbetalas av den registrerade föreningen Ålands idrottsförbund r.f. Dessa befogenheter har genom landskapsförordning (1999:3) om överföring av vissa förvaltningsuppgifter på Ålands idrottsförbund överförts på idrottsförbundet.

     Enligt gällande lydelse av 17 § 2 mom. skall idrottsförbundet när det handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd iaktta bestämmelserna i 3 kap. landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen i tillämpliga delar. I fråga om delgivning anger bestämmelsen att de beslut som idrottsförbundet fattar och som gäller landskapsunderstöd till en idrottsorganisation eller -förening skall delges organisationen eller föreningen genom postens förmedling mot mottagningsbevis eller genom att iaktta ett annat delgivningsförfarande som allmänt tillämpas inom den offentliga förvaltningen för enskild delgivning. Hänvisningen i paragrafen till 3 kap. landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen och bestämmelserna om rätten att bli hörd, skälig handläggningstid och kravet på beslutsmotivering blir i och med den föreslagna förvaltningsreformen upphävda. Motsvarande bestämmelser föreslås intagna i förvaltningslagen för landskapet Åland.

     För att tillgodose grundlagens krav på rättssäkerhet och god förvaltning vid den medelbara förvaltning som här är aktuell, föreslås vid sidan av vad som redan följer av 1 § 2 mom. förvaltningslagen att en ny paragraf fogas till lagen som på ett tydligt, konkret och informativt sätt hänvisar till de viktigaste allmänna förvaltningsrättsliga författningar som skall tillämpas på de myndighetsuppgifter idrottsförbundet sköter. I paragrafens 2 mom. föreslås därför att när idrottsförbundet handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd skall den iaktta förvaltningslagen för landskapet Åland och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Ett motsvarande förslag till komplettering av lagstiftningen där andra än myndigheter sköter myndighetsuppgifter föreslås även i jaktlagen.

     Enligt förslaget bibehålls dock gällande delgivningsordning på så sätt att en bevislig delgivning primärt skall göras av de beslut som idrottsförbundet fattar och som gäller landskapsunderstöd till en idrottsorganisation eller -förening. På delgivningsförfarandet i övrigt skall förvaltningslagen för landskapet Åland iakttas. Först i andra hand kan således andra delgivningssätt enligt förvaltningslagen för landskapet Åland komma i fråga.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregeringen". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

20. Landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland

 

 

11 § Vite. I paragrafen finns bestämmelser om hur viten skall föreläggas och utdömas. Eftersom denna framställning innehåller ett förslag till att göra rikets viteslag tillämpligt i landskapet med stöd av en så kallad blankettlag behövs vissa justeringar av paragrafen. Viteslagen som utgör en allmän lag innehåller de allmänna bestämmelserna om användning av vite, hot om tvångsutförande och avbrytande. Lagen är subsidiär i förhållande till speciallagstiftningen. Viteslagen är konstruerad på ett sådant sätt att behörigheten att förelägga vite regleras i speciallagstiftningen. I speciallagarna anges inte bara de förpliktelser vilkas uppfyllande kan säkerställas genom förläggande av tvångsmedel, utan vanligen även vilken myndighet som får meddela ett sådant föreläggande.

     Ett flertal av bestämmelserna i paragrafen blir genom den föreslagna blankettlagen överflödiga och kan upphävas, eftersom motsvarande bestämmelser finns i viteslagen. Paragrafens 2-4 mom. föreslås upphävda, medan 1 mom. kompletteras med en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. Av lagtekniska skäl föreslås hela paragrafen ändrad.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

21. Landskapslagen om ändring av 9 § landskapslagen om avloppsvattenavgift

 

9 §. I paragrafen finns bestämmelser om hur förslag till anslutningsavgift och beslut om anslutningsavgift skall delges den betalningsskyldige. Enligt huvudregeln skall delgivningen verkställas av kommunen genom bevislig delgivning. Bevislig delgivning verkställs så att förslaget eller beslutet skickas per post till mottagaren mot mottagningsbevis eller att så förslaget eller beslutet bevisligen överlämnas direkt till mottagaren eller dennes företrädare. Genom den föreslagna förvaltningslagen intas uttryckliga bestämmelser om bevislig delgivning även i landskapslagstiftningen.

     Landskapsregeringen förslår vissa språktekniska justeringar i paragrafen samtidigt som hänvisningen i paragrafens 3 mom. till lagen om delgivning i förvaltningsärenden (FFS 232/1966) stryks. Enligt det föreslagna 3 mom. får förslag och beslut om anslutningsavgiften även delges så, att förslaget eller beslutet sänds per post i rekommenderat brev under fastighetens adress eller under annan känd adress för fastighetens ägare eller innehavare. De föreslagna ändringarna medför ingen ändring i sak. Förfarandet med en delgivning per post med rekommenderat brev är ett förenklat och billigare alternativ att delge den betalningsskyldige ett förslag eller beslut än vad som är fallet med bevislig delgivning. Om delgivningen sker per post med rekommenderat brev får avsändaren endast ett kvitto på att försändelsen har skickats. Försändelsen överlämnas till adressaten mot kvittering. Vid delgivning per post med mottagningsbevis (bevislig delgivning) får avsändaren utöver kvittot på att försändelsen skickats även ett undertecknat mottagningsbevis på att försändelsen har överlämnats till mottagaren. Av sistnämnda bevis framgår även tidpunkten för delfåendet.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

22. Landskapslag om upphävande av 84 § landskapslagen om hälsovården

 

1 §. Genom lagförslaget föreslås 84 § landskapslagen (1967:36) om hälsovården upphävd. I paragrafen finns bestämmelser om hörande av part samt en föråldrad hänvisning till kommunallagstiftningens bestämmelser om delgivning. Sistnämnda bestämmelse härrör från tiden då hälsovården av en kommunal angelägenhet. Numera sköts uppgiften av hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård.

     Den grundlagsskyddade rätten att bli hörd kommer att tryggas genom de bestämmelser om hörande av part som förslås ingå i den nya förvaltningslagen. Enligt 28 § 2 mom. förvaltningslagen är det även möjligt att ett ärende kan avgöras utan att en part hörs, om det dröjsmål som hörande kan medföra i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön. Bestämmelserna i 84 § landskapslagen om hälsovården kan således upphävas.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

23. Landskapslag om ändring av landskapslagen om parkeringsbot

 

19 § I paragrafen finns en föråldrad hänvisning till lagen om delgivning i förvaltningsärenden (FFS 232/1966). Lagen upphörde att gälla i riket den januari 2004. Hänvisningen i paragrafens första mening till 4 § lagen om delgivning i förvaltningsärenden gäller bestämmelser om enskild delgivning, ett delgivningssätt som genom den föreslagna förvaltningslagen kommer att motsvaras av vanlig eller bevislig delgivning. I paragrafen intas därför en hänvisning till nya bestämmelserna om vanlig och bevislig delgivning i förvaltningslagen. En närmare reglering av vanlig eller bevislig delgivning finns i 54 och 55 §§ förvaltningslagen.

     Enligt paragrafens andra mening räknas tiden för att inlägga en protest enligt 10 § 1 mom. landskapslagen om parkeringsbot från det betalningsanmaningen eller betalningsföreläggandet bevisligen delgivits enligt 8 § lagen om delgivning i förvaltningsärenden. En motsvarighet till de regler som ingår i 8 § lagen om delgivning i förvaltningsärenden kommer genom framställningen att finnas i bestämmelserna om bevislig delgivning i 55 § förvaltningslagen. En hänvisning föreslås därför till 54 § förvaltningslagen

     De föreslagna ändringarna av paragrafen kommer således inte att medföra några förändringar i sak.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregeringen". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

24. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vägar

 

44 §. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. De föreslagna ändringarna är lagtekniska och språkliga. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå.

     Tillkännagivandet av förbudet mot uppförandet av byggnader inom visst område utan landskapsregeringens tillstånd skulle fortsättningsvis tillkännages genom en offentlig delgivning. Genom förslaget skulle förbudet således kunna delges antingen genom att ett meddelande om saken anslås på landskapsregeringens anslagstavla eller i en annons i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. En hänvisning till förvaltningslagen för landskapet Åland intas i paragrafen i informativt syfte.

 

47 §. Genom de föreslagna ändringarna i paragrafen anpassas bestämmelserna till den nya förvaltningslagen för landskapet Åland och dess terminologi och delgivningssätt. De föreslagna ändringarna är lagtekniska och språkliga. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå.

 

50 §. I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om hörande av sakägare innan ett ärende som gäller anslutning av enskild väg eller bygdeväg till landsväg enligt paragrafens 1 mom. avgörs. I bestämmelsen regleras även hur ärendet skall delges sakägare. Momentet innehåller även en felaktig hänvisning som måste ändras. Eftersom allmänna bestämmelser om hörande av part (29 §) och om delgivning (9 och 10 kap.) kommer att intas i förvaltningslagen kan momentet upphävas.

     Även i paragrafens 4 mom. finns en föråldrad terminologi som måste ändras. Samtidigt föranleder upphävandet av paragrafens 3 mom. att bestämmelsen måste kompletteras. Paragrafens 4 mom. hänvisar till regelverket om kungörelse på kommunens anslagstavla och publicering i en i landskapet allmänt spridd tidning i paragrafens 3 mom. Kungörelsen utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, varför momentet föreslås ändrat på ett sådant sätt att en hänvisning till bestämmelserna om offentlig delgivning genom anslag på myndighetens anslagstavla och publicering i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet i förvaltningslagen intas i momentet.

 

114 §. I paragrafen finns bestämmelser om delgivning av beslut om fastställande av vägplaner och vissa andra beslut. Besluten skall delges genom offentlig delgivning. Bestämmelsen har medfört att landskapsregeringen sänt beslutet och de handlingar som beslutet stöder sig på till berörd kommun, varefter ett meddelande om beslutet satts upp på såväl landskapsregeringens som berörd kommuns anslagstavla.

     Den förslagna ändringen av paragrafen innebär inte någon ändring i sak. I paragrafen förslås däremot en anpassning av såväl terminologi som innehåll till de nya regler om delgivning som genom den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland införs i åländsk förvaltningsrätt.

     Enligt det förslagna 1 mom. skall delgivningen av beslutet fortsättningsvis ske genom offentlig delgivning på ett sådant sätt att ett meddelande om beslutet anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla. Någon publicering i minst en lokal tidning krävs således inte. Landskapsregeringen skall innan meddelandet anslås översända beslutet och de handlingar som utgör grund för beslutet till berörd kommun. Om beslutet gäller flera kommuner skall beslutet och handlingarna sändas till alla. I paragrafen intas en hänvisning till förvaltningslagen, där de närmare bestämmelser om offentlig delgivning finns i lagens 57 §. Av meddelandet skall det framgå vad saken gäller, datum för när meddelandet anslogs, fatalietid samt var och till vilken tidpunkt beslutet och övriga handlingar finns framlagda. Beslutet och handlingarna skall vara offentligt framlagda till påseende under den tid meddelandet om dem är anslagen.

     Om vägplanen är av ringa betydelse föreslås landskapsregeringen fortsättningsvis enligt paragrafens 2 mom. få möjlighet att avvika från det förfaringssätt som anges i 1 mom. I dessa fall får delgivningen istället ske genom bevislig delgivning enligt 55 § förvaltningslagen. Med ringa betydelse avses verkningar av de vägprojekt som avses i vägplanen begränsar sig enbart till de fastigheter som överlåter områden för vägändamål. Eftersom de fastigheter som torde beröras av paragrafen är så få anser landskapsregeringen det mest ändamålsenligt med bevislig delgivning i dessa fall. Genom förslaget ersätts den föråldrade hänvisningen till lagen om delgivning i förvaltningsärenden (FFS 232/1966) med en hänvisning till förvaltningslagen för landskapet Åland. Med bevislig delgivning avses enligt 55 § förvaltningslagen att handlingen skickas per post till mottagaren mot mottagningsbevis eller så att handlingen bevisligen överlämnas direkt till mottagaren eller dennes företrädare.

     Enligt det föreslagna 3 mom. skall landskapsregeringens beslut om ändring av enskild väg till allmän väg delges kommunen samt genom bevislig delgivning den eller en av de personer som har gjort framställningen om vägändringen. Delgivningen skall ske enligt bestämmelserna i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

25. Landskapslag om ändring av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval

 

13 §. I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om hur beslut som har fattats med anledning av ett rättelseyrkande skall delges. Bestämmelsen är i fråga om delgivningssätten skriven utgående från den situation som var rådande då begreppet enskild delgivning fanns förekommande i åländsk lagstiftning. Genom den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland frångås förfarandet med enskild delgivning. I stället förslås det bestämmelser om vanlig och bevislig delgivning. Vid vanlig delgivning tillställs mottagaren ett beslut eller någon annan handling per post genom ett normalt brev, ett brev som även kan rekommenderas. Vid bevislig delgivning skickas beslutet eller annan handling per post till mottagaren mot mottagningsbevis eller så överlämnas handlingen bevisligen direkt till mottagaren eller dennes företrädare. Även stämningsdelgivning och mellanhandsdelgivning är att hänföra till delgivningssättet bevislig delgivning.

     För att anpassa paragrafen till den terminologi och de nya delgivningssätt som finns i förvaltningslagen för landskapet Åland föreslås ett förtydligande av begreppet bevislig delgivning samt en hänvisning till förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

32 §. De föreslagna ändringarna i paragrafen föranleds av den nya förvaltningslagen för landskapet Åland samt bestämmelserna om kommunala tillkännagivanden i kommunallagen. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås utgå. Genom förslaget begränsas dock delgivningssättet offentlig delgivning i denna paragraf fortsättningsvis endast till anslag på myndighetens anslagstavla.

 

37 §. Genom de föreslagna ändringarna i paragrafen anpassas bestämmelserna till den nya förvaltningslagen för landskapet Åland och dess terminologi och delgivningssätt.

 

51a §. Paragrafens 4 mom. föreslås ändrad så att den språkligt motsvarar den föreslagna förvaltningslagens bestämmelser om delgivning.

 

65 §. Genom de föreslagna ändringarna i paragrafen anpassas bestämmelserna till den nya förvaltningslagen för landskapet Åland och dess terminologi.

 

74b §. Ändringen av paragrafens 4 mom. är lagteknisk och överensstämmer med motsvarande språkliga justeringar som föreslås i lagen i övrigt. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås utgå. Ändringen är till den delen även i överensstämmelse med den terminologi som finns i paragrafens 1 mom., vartill momentet hänvisar. Den föreslagna ändringen, som gäller högsta förvaltningsdomstolens beslut, utgör ingen ändring i sak och har därmed med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat tas med i landskapslagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Enligt 38 § landskapslagen om lagtingsval och kommunalval förrättas ordinarie lagtingsval och kommunalval samtidigt inom varje röstningsområde den tredje söndagen i oktober månad valåret. Lagtingsvalet och kommunalvalet för år 2007 kommer således att förrättas söndagen 21 oktober 2007. Eftersom en hel del förberedande arbete måste göras innan den föreslagna lagen tidigast kan träda i kraft, föreslås de föreslagna ändringarna av lagen äga tillämpning vid val som förrättas efter att lagen har trätt ikraft.

 

26. Landskapslag om upphävande av vissa beslut om offentliga kungörelser

 

1 §. Allt sedan år 1926 finns en lagstiftning om offentliga kungörelser gällande i landskapet. Lagstiftningen är utformad som en blankettlagstiftning genom vilka lagen om offentliga kungörelser (FFS 34/1925) och förordningen angående tillämpning av lagens om offentliga kungörelser (FFS 36/1925) är gällande även i landskapet inom de behörighetsområden lagtinget har lagstiftningsbehörighet över. Blankettlagarna är Ålands landstings beslut (1926:17) om antagande av lagen om offentliga kungörelser och Ålands landstings beslut (1926:18) om antagande av förordningen rörande tillämpning av lagen om offentliga kungörelser. I blankettlagstiftningen finns ingen automatik som gör att de ändringar som genomförs i rikslagstiftningen samtidigt skulle bli gällande i landskapet. Eftersom blankettlagarna inte har ändrats sedan år 1926 har inte heller de ändringar som gjorts i rikslagstiftningen år 1976 och 1979 blivit gällande i landskapet.

     Enligt lagstiftningen om offentliga kungörelser skall, såvida inte annat uttryckligen är föreskrivet, lagar, förordningar, beslut och andra tillkännagivanden som enligt gällande bestämmelser böra bringas till allmän kännedom genom kungörelse, kungöras sålunda att det anslås i varje kommun på en för ändamålet avsedd anslagstavla. Är kungörelsen så vidlyftlig att den inte lämpligen kan anslås, skall i dess ställe en kort uppgift om dess innehåll anslås och kungörelsen hållas tillgänglig på lämpligt, på anslagstavlan givet ställe. Anslagstavla skall finnas i stad och köping som utgör en kommun för sig, i öppen förstuga till magistratens eller köpingsstyrelsens ämbetsrum och i bosättningscentrum på landet på av kommunfullmäktige anvisat ställe vartill allmänheten har fritt tillträde.

     Under årens lopp har landskapslagstiftningen kompletterats med ett flertal bestämmelser om hur olika beslut skall tillkännages, vilket gjort att blankettlagstiftningen om offentliga kungörelser minskat i betydelse. År 1993 tillkom exempelvis landskapslagen (1993:112) om Ålands författningssamling, enligt vilken tillkännagivandet av åländska författningar regleras. Syfte med denna lag är att göra de beslut av allmän betydelse (författningar) som lagtinget och landskapsregeringen fattar tillgängliga för allmänheten. I detta syfte utges Ålands författningssamling av landskapsregeringen. Offentliggörandet av författningen sker genom publiceringen i författningssamlingen. En författning anses tillgänglig i och med publiceringen. Enligt praxis tillkännager landskapsregeringen regelbundet genom annons i lokaltidningarna de landskapslagar och landskapsförordningar som har publicerats i författningssamlingen. Även de landskapsregeringsbeslut som har publicerats i författningssamlingen och som har handlagts vid miljöbyrån tillkännages i lokaltidningarna.

     Även kommunallagen för landskapet Åland innehåller bestämmelser om kommunala tillkännagivande. Enligt 12 § kommunallagen görs kommunala tillkännagivanden offentliga genom att de sätts upp på kommunens anslagstavla för offentliga kungörelser eller vid behov även på annat sätt som kommunen fattat beslut om. Kommunens anslagstavla skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

     Genom denna framställning kompletteras rättsområdet med ytterligare en författning med allmänna bestämmelser om hur beslut skall delges. I 57 § förvaltningslagen för landskapet Åland finns bestämmelser offentlig delgivning, Enligt bestämmelsen skall ett meddelande om att en handling finns framlagd anslås på myndighetens anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Av meddelandet skall det framgå vad saken gäller, datum för när meddelandet anslogs samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns framlagd. Om ärendet som meddelandet gäller är beroende av en viss fatalietid skall även denna tid anges i meddelandet. Om ett meddelande som satts upp på en anslagstavla upplyser om en viss tid inom vilken något skall ske, får det avlägsnas först när tiden gått ut. Myndighetens anslagstavla skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

     Blankettlagstiftningen om offentliga kungörelser är föråldrad och bör moderniseras. Offentlig kungörelse utgör ett av det delgivningssätt på vilken en offentlig delgivning har verkställts. Genom den föreslagna förvaltningslagen förändras terminologin för offentlig delgivning sålunda att benämningen offentlig kungörelse inte uttryckligen nämns bland de förfaringssätt som kan användas vid offentlig delgivning. För att anpassa landskapslagstiftningen till hur beslut vid landskap och kommun skall offentliggöras framöver föreslår landskapsregeringen att blankettlagen om offentliga kungörelser upphävs i dess nuvarande lydelse, samtidigt som vissa kompletterande bestämmelser införs i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsregeringen och kommunallagen.

 

2 §. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

27. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om hundskatt

 

4 §. Den föreslagna ändringen av paragrafens 2 mom. är lagteknisk och bestämmelsen får genom ändringen en språklig lydelse som överensstämmer med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås utgå.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

28. Landskapslag om ändring av 50 § polislagen för landskapet Åland

 

50 §. Paragrafen föreslås språkligt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås utgå.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

29. Landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland

 

11 §. De föreslagna ändringarna i paragrafen är huvudsakligen språkliga och lagtekniska. Enligt paragrafen skall den som olovligen avlägsnar eller uppsåtligen förstör eller fördärvar offentlig kungörelse, som av myndighet allmänheten till kännedom anslagits, straffas enligt strafflagen. Fram till år 2003 fanns i 17 kap. 13 § strafflagen en bestämmelse om ofog, som även innefattade förstörande av offentlig kungörelse eller ett meddelande som myndighet satt upp till allmän påseende. Straffet för ofog var böter. En motsvarande bestämmelse finns numera i rikets ordningslag (612/2003). I förtydligande syfte föreslås att en uttrycklig bestämmelse om ordningsförseelse intas i paragrafen. Straffet skall fortsättningsvis vara böter. Straffbarhet föreligger enbart om den är uppsåtlig. Gärningsmannen skall således vara medveten om att handlingen är straffbar.

     I överensstämmelse med ordningslagen skall böter för ordningsförseelse inte på det sätt som avses i 2 a kap. strafflagen få förvandlas till fängelsestraff. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 3 mom. med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

30. Landskapslag om ändring av byggnadslagen för landskapet Åland

 

35 §. Paragrafen föreslås språkligt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Närmare bestämmelse om delgivningsförfarandet vid ändring av stadsplan och tomtindelning finns i 39 och 46 §§ byggnadsordningen (1963:40) för landskapet Åland.

     Såvida landskapsregeringens förslag till ny plan- och bygglag för landskapet Åland överlämnas till lagtinget efter denna framställning måste den nya plan- och bygglagen anpassas till förvaltningslagstiftningen på motsvarande sätt.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

31. Landskapslag om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland

 

25 och 41 §§. Paragraferna föreslås språkligt justerade i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland i paragrafen avser bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagens 57 §.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

32. Landskapslag om ändring av 14 kap. 8 § vattenlagen för landskapet Åland

 

14 kap. Vattenförrättning

 

8 §. Gällande lydelse av paragrafen innehåller ett flertal sätt som en kallelse till ett förrättningssammanträde skall delges på. Förutom att en kallelse skall ske under känd postadress (vanlig delgivning), skall en kallelse tillkännages genom offentlig kungörelse. En offentlig kungörelse på anslagstavla var ett av de sätt en offentlig delgivning verkställdes på enligt de delgivningsregler som var rådande när vattenlagen tillkom. Därtill skall även en kallelse till ett begynnelsesammanträde kungöras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Genom den föreslagna framställningen och då särskilt förvaltningslagen för landskapet Åland förändras situationen sålunda att benämningen kungörelse slopas samtidigt som delgivningsreglerna i övrigt förändras. Den kallelse som enligt paragrafen skulle kungöras på anslagstavla eller i minst en lokal tidning samlas genom den förslagna förvaltningslagen i bestämmelserna om offentlig delgivning.

     Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafen justeras i överensstämmelse med förvaltningslagens terminologi. Förslaget medför att kallelsen till förrättningssammanträde skall delges genom vanlig delgivning till dem vars rätt eller fördel kan beröras. Vanlig delgivning sker enligt 54 § i förvaltningslagen per post genom brev till mottagaren. Därutöver skall ett meddelande om kallelsen även tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i 57 § i förvaltningslagen för landskapet Åland, det vill säga så att ett meddelande anslås på myndighetens anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Den offentliga delgivningen skall verkställas minst fjorton dagar före sammanträdet. Kallelsen till begynnelsesammanträdet skall dock fortsättningsvis delges både genom anslag på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla och publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet.

     Paragrafens 2 mom. med bestämmelser om att kallelsen och kungörelsen skall innehålla tid och plats för där ansökan som ligger till grund för förrättningen hålls allmänt tillgängligt föreslås utgå, eftersom motsvarande bestämmelser finns i förvaltningslagen (57 §) vartill den föreslagna paragrafen hänvisar.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

33. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård

 

46 Delgivning av beslut. Enligt 2 § 1 mom. 6 punkten landskapskapslagen om Ålands författningssamling skall ett beslut om inrättande av naturreservat och om fredande av naturminne publiceras i Ålands författningssamling. Syftet med lagen är enligt dess 1 § att göra de beslut av allmän betydelse (författningar) som lagtinget och landskapsregeringen fattar tillgängliga för allmänheten. I detta syfte utges Ålands författningssamling av landskapsregeringen. Offentliggörandet av författningen sker genom publiceringen i författningssamlingen. En författning anses tillgänglig i och med publiceringen.

     Genom bestämmelserna i landskapslagen om Ålands författningssamling tillgodoses offentliggörandet, men landskapsregeringen finner det fortsättningsvis vara ändamålsenligt att även ha en uttrycklig bestämmelse i landskapslagen om naturvård som förpliktar landskapsregeringen att även delge fredningsbeslutet genom offentlig delgivning i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Paragrafens 1 mom. föreslås språkligt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland i paragrafen avser bestämmelserna om publicering i tidning genom offentlig delgivning i förvaltningslagens 57 §. I 57 § förvaltningslagen finns bestämmelser om vad meddelandet om fredningsbeslutet bland annat skall innehålla.

     Paragrafens 1 mom. kompletteras dessutom med en hänvisning till landskapslagen om Ålands författningssamling.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

34. Landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik

 

4 §. Paragrafen föreslås språkligt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland har informativt syfte och avser bestämmelserna om delgivning i 9 och 10 kap. förvaltningslagen för landskapet och kommun. I fråga om annonseringen är det främst bestämmelserna om offentlig delgivning i 57 § förvaltningslagen som skall iakttas i tillämplig delar. Här finns bestämmelser om vad meddelandet i annonsen skall innehålla, det vill säga vad saken gäller, datum för när meddelandet annonseras samt var och till vilken tidpunkt eventuella handlingar i ärendet finns till påseende.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

35. Landskapslag om ändring av landskapslagen om fornminnen

 

8 §. Paragrafen föreslås språkligt och lagtekniskt justerad i överensstämmelse med förvaltningslagen för landskapet Åland. Benämningen kungörelse, som utgör ett sätt på vilket en offentlig delgivning verkställs, föreslås samtidigt utgå. Anslag skall fortsättningsvis göras på berörd kommuns anslagstavla samtidigt som en kopia av beslutet skickas till Ålands polismyndighet. Hänvisningen till förvaltningslagen för landskapet Åland i paragrafen avser bestämmelserna om offentlig delgivning i lagens 58 §. Vid behov kan landskapsregeringens beslut dessutom anslås på lämplig plats i närheten av fornlämningen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

36. Landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning

 

13 § Delgivning. Paragrafen föreslås justerad i överensstämmelse med den terminologi som används i förvaltningslagen för landskapet Åland. Dessutom försvinner begreppet kungörelse ur landskapslagstiftningen. Den samlande benämningen blir offentlig delgivning, dit även så kallad kungörelse kunde hänföras. Samtidigt föreslås förtydliganden av lagtexten. Genom förslaget ändras även paragrafens rubrik. Vid den MKB-ansvariges delgivningar enligt paragrafen skall förvaltningslagen för landskapet Åland iakttas i tillämpliga delar, vilket innebär att de kompletterande bestämmelserna som finns i 57 § förvaltningslagen skall följas. Av exempelvis 57 § 3 mom. följer från vilken tidpunkt ett meddelande anses delgivet.

     Den uttryckliga skyldigheten att särskilt informera om MKB:en och om avgränsningssammanträdet för myndigheter som kan vara berörda eller som kan antas ha kännedom om fakta av någon betydelse för bedömningen föreslås finnas kvar, trots att denna information redan kommer nämnda myndigheter till del genom de meddelanden som anslås på anslagstavlor eller publiceras i minst en lokal tidning. Genom att ha bestämmelsen kvar torde ingen konflikt med EG-rätten uppstå (se framst. nr 19/1998-99).

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

37. Landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet

 

1 §. Enligt förslaget skulle paragrafens 3 mom. kompletteras så att landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet även skulle gälla landskapets affärsverk, då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Lagen blir således inte tillämplig på den affärsverksamhet som bedrivs av ett affärsverk. Genom förslaget skulle lagen tillämpas även på Posten på Åland, som är ett affärsverk underställt landskapsregeringen, till den del man sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Ett kommunalt affärsverk anses däremot enligt kommunallagen för landskapet Åland vara kommunala organ och bestämmelserna om kommunala myndigheter tillämpas även på dem. Lagens bestämmelser är således tillämplig även på kommunala affärsverk.

     Samtidigt införs även en bestämmelse i paragrafen om att lagen även skall omfatta juridiska och fysiska personer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter genom lag eller med stöd av lag. Bestämmelsen omfattar den medelbara förvaltning där offentlig makt utövas, vilket exempelvis vissa offentligrättsliga föreningar har anförtrotts enligt idrottslagen för landskapet Åland och jaktlagen för landskapet Åland.

     Genom förslaget får landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet motsvarande tillämpningsområde som den förslagna förvaltningslagen för landskapet Åland och landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps och kommunalförvaltningen (framst. nr 8/2003-2004).

 

3 §. Enligt paragrafen är en allmän handling som ingivits och insänts till en myndighet offentlig så snart den registrerats som mottagen. Avsikten med bestämmelsen om registrering var att det därmed inte skulle uppstå tolkningsproblem om när mottagandet sker. Bestämmelsen har sedermera kompletterats med anvisningar som anger att dröjsmål med registreringen inte får förekomma. Vidare bör en handling som överlämnas direkt till en tjänsteman genast föras till registraturen eller den som svarar för diareföringen. I praktiken innebär regeln att registreringen normalt måste ske samma dag som handlingen mottagits vid myndigheten. Inom framförallt landskapsförvaltningen har det dessvärre allt för ofta visat sig förekomma omotiverat dröjsmål med att registrera handlingar som är allmänna. I och med detta har även offentligheten av en handling inträtt i ett senare skede än vad lagstiftningen egentligen avser. För att markera det väsentliga med att registrera en handling för att den snarast skall ges offentlighet föreslår landskapsregeringen att det i momentet införs en uttrycklig bestämmelse om att registreringen av handlingen skall företas utan dröjsmål.

     Innan en registrering kan göras måste det avgöras huruvida handlingen meddelandet är en allmän eller enskild handling. Att handlingen är ställd/skickad till exempelvis en landskapsregeringsledamot eller en kommunal tjänsteman personligen medför inte att handlingen skall anses som en enskild handling. Har handlingen insänts i syfte att föranleda tjänsteåtgärd eller att påverka handläggningen eller avgörandet av ett ärende, är handlingen att anse som allmän, oavsett om den ställts till exempelvis en specifik tjänsteman. Över huvud taget bör gälla att en personligen ställd handling som ställts till mottagaren i hans eller hennes egenskap av tjänsteman skall betraktas som allmän. Om däremot en handling avser tjänstemannens rent personliga angelägenheter eller som ställts till honom eller henne i egenskap av medlem i en förening eller något liknande är handlingen inte att hänföra till allmän handling och därmed behöver ingen diareföring göras.

     Andelen handlingar som enligt det föregående är att betrakta som enskilda torde enligt vad landskapsregeringen erfarit vara större i fråga om e-posthandlingar än vad exempelvis gäller pappershandlingar. Av det ovan anförda följer att även e-posthandlingar som utgör en allmän handling utan dröjsmål efter att handlingen ingivits eller insänts till myndigheten skall lämnas för diareföring och sedvanlig bedömning om offentlighet eller sekretess göras. Slutligen kan sägas att det i första hand är avsändaren som ansvarar för att handlingen kommer fram, vilket även framkommer i 4 kapitlet i den föreslagna förvaltningslagen för landskapet Åland.

     Kravet på registrering av en handling för att den skall bli offentlig ställer till med praktiska problem för myndigheter. Eftersom alla allmänna handlingar som har ingivits eller insänts till myndigheten måste registreras, medför bestämmelsen i 3 § 1 mom. att även handlingar som har ringa betydelse för myndighetens verksamhet måste registreras. Landskapsregeringen anser den uppkomna situationen som ohållbar och föreslår att 3 § 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om att en handling som uppenbart är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet inte behöver registreras. Offentligheten för denna typ av handling inträder dock så snart handlingen har anlänt till myndigheten. Med handling som uppenbart är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet avses i första hand ingivna eller insända handlingar av typ pressklipp, cirkulär, reklam som bara indirekt eller i mycket marginell omfattning berör myndighetens verksamhet. Men även publikationer, periodiska meddelanden, möteskallelser, tillkännagivanden av andra myndigheters yttranden bör kunna undantas från huvudregeln att registreras. Bedömningen huruvida en handling är av ringa betydelse får avgöras från fall till fall. Den föreslagna bestämmelsen uppställer inget krav på dessa handlingar skall hållas på något sätt systematiskt ordnande, trots att de blir offentliga så snart de anlänt till myndigheten.

 

Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004. Om lagtinget däremot hinner färdigbehandla framställningen om en ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen (FR 8/2003-2004) före den nu föreslagna framställningen, kan den föreslagna ändringen av ordet ”landskapsstyrelsen" till "landskapsregering" lyftas ur denna lagändring.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med att förvaltningslagen för landskapet Åland träder i kraft. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

38 Landskapslag om ändring av 85 § räddningslagen för landskapet Åland

 

85 §. I paragrafen föreslås hänvisningen till viteslagen ersätt med en hänvisning till den föreslagna landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast i samband med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

F Ö R V A L T N I N G S L A G
för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Lagens syfte och tillämpningsområde

 

1 §

Syfte och tillämpningsområde

     Denna lag innehåller bestämmelser om grunderna för god förvaltning och om förfarandet i förvaltningsärenden. Syftet med denna lag är att främja god och effektiv förvaltning samt ett gott rättsskydd i förvaltningsärenden.

     Denna lag tillämpas på landskapets myndigheter, kommunala myndigheter och till Ålands lagting ansluten förvaltning (myndighet). Lagen skall också tillämpas vid landskapets affärsverk då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt på andra juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

     Lagen skall även iakttas av annan myndighet i landskapet när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på landskapsmyndigheterna.

     Om det i en annan lag finns någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

 

2 §

Lagens tillämpning på förvaltningsavtal

     Vid tillämpning av denna lag avses med förvaltningsavtal ett avtal som hör till myndighetens behörighet och gäller skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift eller ett avtal som sammanhänger med utövning av offentlig makt.

     När ett förvaltningsavtal ingås skall grunderna för god förvaltning iakttas. Samtidigt skall rättigheterna för dem som berörs av det ärende som avtalet gäller samt deras möjligheter att påverka avtalets innehåll tryggas tillräckligt vid beredningen.

 

3 §

Vissa begränsningar i lagens tillämpning

     Denna lag tillämpas inte på rättskipning samt förundersökning och polisundersökning som Ålands polismyndighet utför med stöd av förordningen (1998:118) om polisförvaltningen i landskapet Åland eller polislagen (2000:49) för landskapet Åland. Lagen tillämpas inte heller på order som har utfärdats inom förvaltningen och som gäller utförande av ett uppdrag eller vidtagande av någon annan åtgärd.

 

2 kap.

Grunderna för god förvaltning

 

4 §

Rättsprinciperna inom förvaltningen

     Myndigheterna skall bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder skall vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna skall skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.

 

5 §

Öppenhet och allmän serviceskyldighet

     Arbetet vid myndigheten skall bedrivas under så stor öppenhet som lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet medger.

     Myndigheten skall lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Detta skall ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, verksamheten inom myndigheten och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den rådgivning som myndigheten tillhandahåller enligt momentet är avgiftsfri.

     Om en fråga inte hör till myndighetens behörighet, skall den i mån av möjlighet hänvisa den enskilde till den behöriga myndigheten.

     Myndigheterna skall, förutom att ta emot besök och telefonsamtal från enskilda, också se till att det är möjligt för enskilda att kontakta dem med hjälp av telefax eller elektronisk post och att svar får lämnas på samma sätt.

 

6 §

Krav på gott språkbruk

     Myndigheterna skall använda ett sakligt, klart och begripligt språk.

 

7 §

Samarbete mellan myndigheter

     Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten, om det kan ske utan att inverka negativt på arbetet.

     Om handräckning mellan myndigheterna föreskrivs särskilt.

 

3 kap.

Partsställning och förande av talan

 

8 §

Part

     Part i ett förvaltningsärende är den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller.

 

9 §

Ombud och biträde

     I ett förvaltningsärende får ombud och biträde anlitas. Huvudmannen skall dock infinna sig personligen, om det är nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas. Ett ombud eller biträde skall förete fullmakt eller på något annat tillförlitligt sätt visa att han eller hon har rätt att företräda huvudmannen, om inte myndigheten bestämmer annorlunda. Fullmakten skall på myndighetens begäran specificeras, om det råder oklarhet om behörigheten eller dess omfattning.

     Om ett ombud eller biträde är olämpligt för sitt uppdrag, får en myndighet förbjuda honom eller henne att uppträda i ärendet hos denna myndighet. Huvudmannen skall underrättas om förbudsbeslutet och få tillfälle att skaffa sig ett nytt ombud eller biträde.

     Ändring i en myndighets beslut om förbud att uppträda får sökas särskilt genom besvär hos den myndighet som är behörig att behandla en ansökan om ändring av avgörandet i ärendet. I fråga om ändringssökande tillämpas i övrigt förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Behandlingen av ärendet kan fortsätta trots ändringsansökan som gäller förbudet, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

 

10 §

Tystnadsplikt för ombud och biträden

     Ett ombud eller biträde får inte olovligen röja förtroliga uppgifter som huvudmannen har anförtrott ombudet eller biträdet för skötseln av ett ärende.

     Ett ombud eller biträde får inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han eller hon har fått kännedom om i samband med sitt uppdrag och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. Tystnadsplikten och förbudet mot utnyttjandet gäller också när uppgiften har inhämtats hos någon annan än den myndighet som behandlar ärendet.

     En parts ombud eller biträde får inte för en utomstående röja heller en sådan sekretessbelagd uppgift som har erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv.

     En person som avses i 2 och 3 mom. får inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Ett ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

     Vad som föreskrivs i 1-4 mom. gäller också tolkar som anlitas i ärendet samt andra personer som enligt uppdrag eller annars deltar i skötseln av huvudmannens ärende.

 

11 §

Omyndigas talan

     En omyndigs talan förs av den omyndigas intressebevakare, vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. En omyndig har dock rätt att ensam föra sin talan i ärenden som gäller sådan inkomst eller förmögenhet som han eller hon råder över.

     En omyndig person som har fyllt aderton år för själv ensam sin talan i ett ärende som gäller hans eller hennes person, om den omyndiga kan förstå sakens betydelse.

     En minderårig som har fyllt femton år och hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare har rätt att var för sig föra talan i ett ärende som gäller den minderårigas person eller personliga fördel eller rätt.

 

12 §

Intressebevakarens rätt att föra talan

     En intressebevakare som har förordnats för en myndig person skall vid sidan av huvudmannen självständigt föra talan i ärenden som hör till intressebevakarens uppdrag. Om intressebevakaren och huvudmannen då är av olika åsikt blir huvudmannens ståndpunkt avgörande, om han eller hon kan förstå sakens betydelse.

     Om huvudmannens handlingsbehörighet har begränsats på något annat sätt än genom omyndigförklaring, skall intressebevakaren ensam föra huvudmannens talan i ärenden som huvudmannen inte har rätt att fatta beslut i. Intressebevakaren och huvudmannen för dock gemensamt talan i ärenden som de tillsammans skall besluta om.

 

4 kap.

Hur en handling sänds till en myndighet och hur ett förvaltningsärende inleds

 

13 §

Handlingars innehåll

     Av en handling som tillställs en myndighet skall framgå vad ärendet gäller. I handlingen skall antecknas avsändarens namn samt de kontaktuppgifter som behövs för att ärendet skall kunna skötas.

 

14 §

Avsändarens ansvar

     En handling tillställs på avsändarens eget ansvar den i ärendet behöriga myndigheten under dess kontaktadress. Om det har bestämts en tidsfrist för inlämnande av handlingen, ankommer det på avsändaren att handlingen inkommer till myndigheten inom angiven tidsfrist.

     Avsändaren av en handling skall på begäran få ett intyg över att handlingen har registrerats på något annat sätt.

 

15 §

Ankomstdag för en handling

     En handling anses ha kommit in till en myndighet den dag då den har lämnats in till myndigheten.

     Som ankomstdag för en handling som har sänts per post betraktas den dag då handlingen har kommit till myndighetens postbox eller då myndigheten har tillställts ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag.

     Som ankomstdag för en handling som har sänts per telefax eller elektronisk post betraktas den dag då handlingen finns tillgänglig hos myndigheten i en mottagaranordning eller i ett datasystem på ett sådant sätt att handlingen kan behandlas. Kan ankomsttidpunkten för en handling som har sänts per telefax eller elektronisk post inte utredas på grund av att myndighetens elektroniska teknik varit i olag eller ur bruk eller utredning läggas fram av någon annan jämförbar orsak, anses handlingen ha kommit in vid den tidpunkt då den har avsänts, om tillförlitlig utredning om avsändningstidpunkten kan läggas fram.

 

16 §

Hur ett ärende inleds

     Ett ärende inleds skriftligen genom att yrkandena jämte grunderna för dem anges. Med myndighetens samtycke får ett ärende också inledas muntligen.

     Vid inledande av ett ärende uppfyller även ett meddelande som har sänts med telefax eller elektronisk post till myndigheten kravet på skriftlig form. Om komplettering av ett sådant meddelande med en underskrift gäller vad som föreskrivs i 19 § 2 mom.

 

17 §

Tidpunkten för inledandet av ett ärende

     Ett förvaltningsärende har inletts när den handling som avser detta har kommit in till en behörig myndighet eller när ett ärende som får inledas muntligen har framförts för myndigheten och de uppgifter som behövs för att behandlingen av ärendet skall kunna påbörjas har registrerats.

 

18 §

Överföring av handlingar

     En myndighet som av misstag har tillställts en handling för behandling av ett ärende i vilket myndigheten inte är behörig skall utan dröjsmål överföra handlingen till den myndighet som den anser vara behörig. Avsändaren av handlingen skall underrättas om överföringen.

     När en handling överförs behöver det inte fattas något beslut om att ärendet avvisas.

     Vid överföring av en handling som skall tillställas en myndighet inom en tidsfrist anses fristen ha blivit iakttagen, om den behöriga myndigheten får handlingen före fristens utgång.

 

19 §

Komplettering av handlingar

     Är en handling som har tillställts en myndighet bristfällig, skall myndigheten uppmana avsändaren att komplettera handlingen inom en viss tid, om det inte är onödigt med tanke på avgörandet av ärendet. Avsändaren av handlingen skall upplysas om hur handlingen skall kompletteras.

     En handling som har kommit in till en myndighet behöver inte kompletteras med en underskrift, om handlingen innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet.

     En part får också på eget initiativ komplettera sin ansökan eller någon annan handling som parten har gett in för behandlingen av ett ärende, samt under behandlingens lopp lämna in sådana handlingar som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

 

5 kap.

Allmänna krav beträffande behandlingen av ärenden

 

20 §

Behandling utan onödigt dröjsmål

     Ett ärende som har inletts hos myndigheten skall behandlas utan onödigt dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från den dag då ärendet inleddes. För de ärenden som inte har upptagits till avgörande före utgången av denna tidsrymd, skall tjänstemannen eller annan som handlägger ärendet årligen uppgöra och tillställa myndigheten en redogörelse över varför ärendena inte upptagits i tid.

     En myndighet skall på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att fattas samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider.

 

21 §

Offentlig behandling

     Ett ärende behandlas offentligt, om så föreskrivs eller beslut om detta har fattats med stöd av en särskild bestämmelse.

     Bestämmelser om handlingars offentlighet och en parts rätt till handling finns i lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet. Bestämmelserna om förbud mot utnyttjande av uppgifter för ombud och biträden i 10 § 3 och 4 mom. skall även iakttas i fråga om part.

 

22 §

Gemensam behandling av ärenden

     Kan ett beslut som skall fattas av en myndighet ha en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är inlett hos samma myndighet, skall myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål eller är onödig med hänsyn till ärendets art eller natur.

 

23 §

Tolkning

     En myndighet skall anlita tolk i ett ärende som har inletts av en myndighet, om en part är allvarligt hörsel- eller talskadad och inte kan göra sig förstådd. Tolk bör även anlitas i ett ärende som har inletts av en myndighet, om en part inte behärskar svenska, om det är skäligt med hänsyn till ärendets natur och parternas förmåga att ta del av handlingarna.

     Den som står i sådant förhållande till en part eller ett ärende att hans eller hennes tillförlitlighet kan äventyras, får inte anlitas som tolk.

 

24 §

Jäv

     En tjänsteman får inte delta i eller närvara vid behandlingen av ett ärende,

     1) om saken angår tjänstemannen själv, tjänstemannens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående,

     2) om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen själv eller någon närstående,

     3) om tjänstemannen eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

     4) om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och tjänstemannen tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken,

     5) om tjänstemannen har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken eller

     6) om det finns någon annan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till tjänstemannens opartiskhet i ärendet.

     Jäv enligt 1 mom. 3 punkten föreligger inte om ärendet rör en sammanslutning och tjänstemannen tillhör styrelsen eller annat förvaltande organ hos sammanslutningen och tjänstemannen där representerar myndigheten.

     Från jäv kan bortses när frågan om opartiskhet uppenbart saknar betydelse.

     Bestämmelserna om jäv för tjänstemän gäller också ledamöter i ett kollegialt organ och andra som deltar i behandlingen av ett ärende, samt den som förrättar inspektion.

 

25 §

Avgörande av jävsfrågor

     Har en fråga om jäv uppkommit skall frågan omedelbart avgöras.

     En jävig tjänsteman skall självmant anmäla jäv. En ojävig tjänsteman skall utan dröjsmål förordnas av myndigheten i en jävig tjänstemans ställe. Tjänstemannen får dock avgöra ett brådskande ärende, om jävet inte kan inverka på avgörandet.

     Känner någon i ett kollegialt organ till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne skall han eller hon självmant ge det till känna. Har fråga om jäv uppkommit i ett kollegialt organ skall organet genast besluta i jävsfrågan. Ett kollegialt organ beslutar också om någon annan som har rätt att närvara är jävig. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av jävsfrågan. Om jäv sedan anses föreligga skall den jävige avlägsna sig från mötet under den tid ärendet behandlas.

     I ett beslut som gäller jäv får rättelse inte sökas särskilt och det får inte heller överklagas särskilt genom besvär.

 

6 kap.

Utredning av ärenden och hörande av parter

 

26 §

Utredningsskyldighet

     En myndighet skall se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten skall i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

     En part skall lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. Parten skall också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som han eller hon har inlett.

 

27 §

Begäran om utredning

     I en begäran om utlåtande eller annan utredning skall det specificeras beträffande vilka särskilda omständigheter utredning skall läggas fram.

 

28 §

Hörande av part

     Innan ett ärende avgörs skall en part få tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och lämna sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras.

     Ett ärende får avgöras utan att en part hörs, om

     1) yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart avslås såsom ogrundat,

     2) ärendet gäller besättande av tjänst, antagande till frivillig utbildning eller betygssättning,

     3) ärendet gäller tilldelning av stipendium eller något jämförbart förhållande som gäller beviljande av en sådan förmån som grundar sig på bedömning av sökandens egenskaper,

     4) hörandet kan äventyra syftet med beslutet eller om det dröjsmål som hörandet medför i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön,

     5) ett yrkande som inte rör någon annan part godkänns eller

     6) hörandet av någon annan orsak är uppenbart onödigt.

 

29 §

Hörande av huvudmannen och intressebevakaren eller vårdnadshavaren

     När intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för talan skall huvudmannen höras och när huvudmannen för talan skall intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare höras, om detta är nödvändigt med hänsyn till huvudmannens fördel eller för att saken skall kunna utredas.

 

30 §

Meddelande om hörande

     En part skall upplysas om syftet med hörandet samt den tidsfrist som enligt 31 § satts ut för avgivande av förklaring. I begäran om hörande skall vid behov specificeras vilka omständigheter förklaring begärs om. En part skall tillställas handlingarna i de frågor som hörandet gäller i original eller kopior eller på något annat sätt få tillfälle att ta del av dem.

 

31 §

Tidsfrist för komplettering, utredning och förklaring

     För komplettering av en handling, framläggande av utredning och avgivande av förklaring skall det sättas ut en tidsfrist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art.

     En part skall underrättas om att ärendet kan avgöras, om parten inte inom utsatt tid vidtar de åtgärder som har begärts. Fristen får förlängas på en parts begäran, om det är nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas.

 

32 §

Muntliga yrkanden och utredningar

     En myndighet skall på begäran ge en part tillfälle att framföra ett yrkande eller lägga fram utredning muntligen, om det behövs för att ärendet skall kunna utredas och ett skriftligt förfarande skulle medföra oskäliga svårigheter för parten. Vid muntligt förfarande skall övriga parter kallas att infinna sig samtidigt, om det är nödvändigt för att bevaka parternas rätt eller fördel.

     På en parts begäran får myndigheten också i andra situationer än de som avses i 1 mom. ge parten tillfälle att muntligen framföra uppgifter som är nödvändiga för att ärendet skall kunna utredas.

 

33 §

Syn

     En myndighet får förrätta syn om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas. Den som är part skall få tillfälle att närvara vid synen och att uttala sin åsikt om de omständigheter som kommer fram. När ärendets art kräver det skall till synen kallas också den myndighet som enligt lag skall utöva tillsyn över verksamheten i fråga eller vars sakkunskap behövs för att ärendet skall kunna avgöras. Syn skall förrättas utan att syneobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.

     Vid syn skall upprättas protokoll av vilket myndighetens viktigaste iakttagelser och parternas anmärkningar skall framgå. Protokollet skall utan dröjsmål delges parten och andra som har kallats till förrättningen.

     En syneförrättning är offentlig. En myndighet får begränsa allmänhetens tillträde till syneförrättningen, om det är påkallat med hänsyn till ärendets art eller karaktären av den verksamhet som är föremål för syn. Syn får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden, om inte något annat bestäms särskilt i lag.

 

34 §

Inspektion

     Om en myndighet enligt lag har rätt att utföra en inspektion skall myndigheten underrätta den part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång skall parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen skall förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.

     Den som förrättar inspektion skall utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen skall inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen skall delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.

 

35 §

Muntlig bevisning

     Av särskilda skäl får i ett förvaltningsärende ett vittne höras under ed eller försäkran och en part under sanningsförsäkran. Parter som omedelbart berörs av beslutet i ärendet skall få tillfälle att vara närvarande då ett vittne eller en part hörs. Parter har rätt att ställa frågor till den som hörs samt att uttala sin åsikt om dennes berättelse.

     Handräckning för användande av muntliga bevismedel lämnas av den förvaltningsdomstol vid vilken vittnet eller parten lämpligast kan höras.

     I fråga om vittnesjäv samt ett vittnes och en parts rätt att vägra vittna gäller förvaltningsprocesslagen.

 

36 §

Möjligheter till inflytande

     Om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, skall myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet.

     Information om att ärendet har inletts och om möjligheten till inflytande skall lämnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning.

     Information om att ärendet har inletts behöver dock inte lämnas, om det äventyrar syftet med avgörandet, medför annan betydande olägenhet eller är uppenbart onödigt.

 

37 §

Anteckning av uppgifter

     Uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende skall antecknas eller registreras på något annat sätt. Detsamma gäller uppgifter som har inhämtats ur ett register för personuppgifter som avses i landskapslagen (   :   ) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen eller motsvarande personuppgiftslagstiftning.

 

7 kap.

Avgörande av ärenden

 

38 §

Beslutets form

     Ett förvaltningsbeslut skall vara skriftligt.

     Ett beslut får vara muntligt, om det är nödvändigt på grund av att ärendet är brådskande.

     Ett muntligt beslut skall utan dröjsmål också lämnas i skriftlig form tillsammans med en rättelse- eller besvärsanvisning. Tidsfristen för sökande av rättelse eller ändring börjar löpa från det att det skriftliga beslutet delgavs, enligt vad som föreskrivs särskilt.

 

39 §

Beslutets innehåll

     Av ett skriftligt beslut skall tydligt framgå

     1) den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet,

     2) de parter som beslutet direkt gäller,

     3) motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts, samt

     4) namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.

     När ett muntligt beslut fattas skall parten meddelas hur ärendet har avgjorts och få en redogörelse för motiveringen för beslutet.

 

40 §

Motivering av beslut

     Ett beslut skall motiveras. I motiveringen skall det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.

     Motiveringen för ett beslut får utelämnas, helt eller delvis om

     1) ett viktigt allmänt eller enskilt intresse förutsätter att beslutet meddelas omedelbart,

     2) beslutet gäller val som förrättas av ett kollegialt organ,

     3) beslutet gäller antagande till frivillig utbildning eller beviljande av en sådan förmån som grundar sig på en bedömning av sökandens egenskaper,

     4) ett yrkande som inte gäller någon annan part godkänns genom beslutet och ingen annan har rätt att söka ändring i beslutet, eller

     5) motivering av någon annan särskild orsak är uppenbart onödig.

     I de situationer som avses i 2 mom. skall motivering dock lämnas, om beslutet innebär en väsentlig ändring av vedertagen praxis.

     Har motiveringen utelämnats bör myndigheten på begäran av part om möjligt upplysa honom eller henne om dem i efterhand.

 

41 §

Anvisning om rättelseyrkande

     Om en part skall yrka på rättelse av ett beslut genom ett särskilt föreskrivet rättelseförfarande innan besvär över beslutet kan anföras, skall anvisningar om användning av ett sådant rättelseyrkande lämnas samtidigt som beslutet meddelas.

     Anvisningar om användning av rättelseyrkande skall lämnas också då det finns särskilda bestämmelser om hur ett förvaltningsbeslut förs till en myndighet för att behandlas som något annat än ett fullföljdsärende.

     Beträffande innehållet i en anvisning om rättelseyrkande gäller i tillämpliga delar vad som i 42 och 44 §§ bestäms om besvärsanvisning.

 

42 §

Besvärsanvisning

     Besvärsanvisning skall fogas till ett beslut som får överklagas genom besvär. I besvärsanvisningen skall nämnas

     1) besvärsmyndigheten,

     2) den myndighet som skall tillställas besvärsskriften, samt

     3) besvärstiden och från vilken tidpunkt den räknas.

     I besvärsanvisningen skall det redogöras för de krav som ställs på innehållet i och bilagorna till besvärsskriften samt på frambefordrandet av besvären.

 

43 §

Upplysning om besvärsförbud och oöverklagbarhet

     Är det enligt en särskild bestämmelse förbjudet att anföra besvär eller är beslutet inte överklagbart, skall den bestämmelse som ligger till grund för detta anges i beslutet.

 

44 §

Rättelse av besvärsanvisning

     Har besvärsanvisning inte lämnats eller har det i ett beslut felaktigt angetts att det inte får överklagas genom besvär, skall myndigheten ge en ny lagenlig besvärsanvisning.

     Är en besvärsanvisning felaktig skall myndigheten ge en ny besvärsanvisning, om detta begärs inom den i besvärsanvisningen nämnda besvärstiden eller, om det har angetts en för kort besvärstid i besvärshänvisningen, inom den föreskrivna besvärstiden.

     Besvärstiden börjar löpa från den tidpunkt då den nya besvärsanvisningen har delgetts.

 

8 kap.

Rättelse av fel i beslut

 

45 §

Rättelse av sakfel

     Om ett beslut grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, får myndigheten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

     Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Partens samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har förorsakats av partens förfarande.

 

46 §

Rättelse av skrivfel

     En myndighet skall rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut.

     Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part och felet inte har förorsakats av partens förfarande.

 

47 §

Inledande och behandling av rättelseärenden

     En myndighet behandlar ett rättelseärende på eget initiativ eller på en parts begäran. Initiativet skall tas eller begäran på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att beslutet fattades.

     För att ett sakfel skall kunna rättas krävs det att ärendet behandlas på nytt och att det fattas ett nytt beslut i ärendet. Ett skrivfel rättas genom att den expedition som innehåller felet ersätts med en rättad. Innan ett skrivfel rättas skall en part få tillfälle att bli hörd, om det inte är onödigt.

     Angående rättelse av ett sak- eller skrivfel skall anteckning göras i det ursprungliga beslutets arkivexemplar eller i myndighetens informationssystem. En part skall få en rättad eller ny expedition utan avgift.

 

48 §

Kompletterande bestämmelser

     När en myndighet handlägger en rättelse av ett sak- eller skrivfel får den förbjuda verkställigheten av beslutet tills vidare eller bestämma att den skall avbrytas.

     Om ett yrkande på rättelse har begärts eller ändring har sökts i ett beslut i vilket ett sak- eller skrivfel skall rättas eller om ett särskilt föreskrivet förfarande har inletts beträffande beslutet, skall den myndighet hos vilken rättelse eller ändring har sökts eller där förfarandet har inletts underrättas om att ärendet som gäller rättelse av fel har tagits upp till behandling och tillställas beslutet i ärendet. Behandlingen av ett rättelseärende påverkar inte besvärstiden eller någon annan frist.

     Ett beslut genom vilket en myndighet har avslagit ett yrkande om rättelse av fel enligt 45 och 46 §§ får inte överklagas genom besvär.

 

9 kap.

Allmänna bestämmelser om delgivning

 

49 §

Delgivningsskyldighet

     Ett beslut som en myndighet har fattat skall av myndigheten utan dröjsmål delges en part och andra kända som har rätt att söka rättelse i det eller att överklaga det genom besvär. Myndigheten skall delge också ett sådant beslut som inte får överklagas.

     Myndigheten skall under behandlingen av ett ärende sköta delgivningen av meddelanden, kallelser eller andra handlingar som inverkar på behandlingen av ärendet.

     En handling delges i original eller kopia. Har det till en handling som skall delges fogats handlingar som tillkommit vid ärendets behandling och som inte kan överlämnas till mottagaren, skall myndigheten ge mottagaren tillfälle att ta del av dem hos myndigheten. Vid delgivningen skall det meddelas var och hur länge handlingarna är tillgängliga.

 

50 §

Delgivningssätten

     Delgivning verkställs som vanlig eller bevislig delgivning eller, om den inte kan verkställas på nämnt sätt, såsom offentlig delgivning. Delgivning får även verkställas elektroniskt.

     Offentlig delgivning får användas också när en handling skall delges över trettio personer som är kända eller när personernas antal är okänt.

 

51 §

Delgivning med privatpersoner

     Delgivning med en privatperson skall ske med personen själv eller med hans eller hennes lagliga företrädare. Om både delgivningens mottagare och dennes företrädare har rätt att föra talan i ärendet, skall delgivning ske med vardera särskilt.

     I ett ärende som angår två eller flera parter gemensamt skall delgivningen ske med den kontaktperson som har angivits i den gemensamma skrivelsen. Har en kontaktperson inte angivits sker delgivningen med den första undertecknaren av handlingen. Mottagaren skall underrätta övriga undertecknare om delgivningen.

     Delgivning sker med en person som en part har befullmäktigat, om den befullmäktigades rätt att ta emot delgivningar inte har begränsats särskilt eller delgivningen inte skall ske med parten personligen. Den befullmäktigade skall underrättas om en delgivning som har skett med huvudmannen.

 

52 §

     Delgivning med sammanslutningar, stiftelser, dödsbon och konkursbon

     Vanlig delgivning med en sammanslutning eller en stiftelse skall ske under den adress som sammanslutningen eller stiftelsen har angett. Bevislig delgivning med en sammanslutning eller en stiftelse skall riktas till en person som har rätt att ta emot delgivningar på dess vägnar.

     Delgivning med ett dödsbo skall riktas till den bodelägare som har hand om boet eller till boförvaltaren. Om dödsboet förvaltas gemensamt av flera dödsbodelägare, får delgivningen riktas till en av dem. Delägaren skall underrätta de övriga bodelägarna om delgivningen.

     Delgivning med ett konkursbo skall riktas till boförvaltaren.

 

53 §

Delgivning med myndigheter

     Delgivning sker med den myndighet som för talan i ärendet. Om det är oklart vilken myndighet som för landskapets talan, sker delgivningen med landskapsregeringen.

     Bevislig delgivning med en kommun skall riktas till kommunen.

     Beträffande delgivning med en enskild som sköter en offentlig förvaltningsuppgift gäller vad som ovan föreskrivs om delgivning i 51 och 52 §§.

 

10 kap.

Förfarandet vid delgivning

 

54 §

Vanlig delgivning

     Vanlig delgivning sker per post genom brev till mottagaren.

     Mottagaren anses ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett ärende anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände.

 

55 §

Bevislig delgivning

     En delgivning skall verkställas per post mot mottagningsbevis, om den gäller ett förpliktande beslut och tiden för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att beslutet delgavs. Mottagningsbevis får användas också i de fall där det av andra skäl är nödvändigt för att trygga en parts rättigheter. Av mottagningsbeviset skall framgå vem som har verkställt delgivningen, mottagaren och tidpunkten för delgivningen.

     En handling får också överlämnas till delgivningens mottagare eller dennes företrädare. Över delgivningen skall det då sättas upp ett skriftligt bevis av vilket den som har verkställt delgivningen, mottagaren och tidpunkten för delgivningen skall framgå.

     Om en myndighet anser att det finns skäl till det, får delgivning verkställas som stämningsdelgivning. Beträffande stämningsdelgivning gäller i tillämpliga delar vad som i 11 kap. rättegångsbalken föreskrivs om detta. Stämningsdelgivning får också verkställas av en tjänsteman som är anställd hos en landskapsmyndighet eller kommunal myndighet och som enligt särskilt förordnande har rätt att verkställa stämningsdelgivningar i ärenden som hör till myndighetens verksamhetsområde. Beträffande jäv för den som verkställer stämningsdelgivning gäller vad som i denna lag föreskrivs om jäv.

 

56 §

Mellanhandsdelgivning

     Om mottagaren av en bevislig delgivning eller dennes företrädare inte nås, får en handling överlämnas i ett slutet kuvert mot samtycke

     1) till en person som bor i samma hushåll som mottagaren och har fyllt femton år,

     2) till mottagarens arbetsgivare eller arbetsgivarens företrädare,

     3) om mottagaren idkar näring i ett fast verksamhetsställe, till en person som är anställd hos detta företag, eller

     4) till en tjänsteman som är anställd hos den sammanslutning eller stiftelse som är mottagare.

     Över mellanhandsdelgivning skall det sättas upp ett skriftligt bevis av vilket framgår vem som har verkställt delgivningen och till vem handlingen har överlämnats samt tidpunkten för delgivningen. En kopia av delgivningsbeviset skall utan dröjsmål sändas till delgivningens mottagare.

     En mellanhandsdelgivning anses ha skett den tredje dagen efter den dag som framgår av delgivningsbeviset. Mellanhandsdelgivning får inte verkställas, om handlingen inte kan antas komma mottagaren till handa inom skälig tid.

 

57 §

Offentlig delgivning

     Vid offentlig delgivning hålls en handling en viss tid framlagd för mottagaren hos myndigheten.

     Ett meddelande om att handlingen finns framlagd skall sättas upp på myndighetens anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. Av meddelandet skall det framgå vad saken gäller, datum för när meddelandet anslogs samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns framlagd. Om ärendet som meddelandet gäller är beroende av en viss fatalietid skall även denna tid anges i meddelandet.

     Om ett meddelande som satts upp på en anslagstavla upplyser om en viss tid inom vilken något skall ske, får det avlägsnas först när tiden gått ut. Myndighetens anslagstavla skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

     I meddelandet skall det anges att delgivningen anses ha skett den sjunde dagen efter det att meddelandet sattes upp på myndighetens anslagstavla eller publicerades i en lokal tidning.

     Meddelandet jämte handlingarna i ärendet skall dessutom i mån av möjlighet från dagen för anslaget eller publiceringen och under viss tid finnas tillgängliga för var och en på myndighetens webbplats.

 

58 §

Elektronisk delgivning

     Ett beslut från vars delgivning en besvärstid börjar löpa eller som för att träda i kraft skall delges en part får med partens samtycke delges också genom ett elektroniskt dokument, dock inte per telefax eller på därmed jämförbart sätt. Detsamma gäller andra beslut och handlingar som enligt särskilda bestämmelser skall delges bevisligen. Myndigheten skall i dessa fall meddela att parten eller dennes företrädare kan hämta beslutet från en av myndigheten anvisad server, databas eller någon annan fil.

     Parten eller dennes företrädare skall identifiera sig när beslutshandlingen hämtas. För identifieringen krävs en identifieringsteknik som myndigheten har godkänt som datatekniskt tillförlitlig och bevislig.

     Ett beslut anses ha delgivits när handlingen har hämtats från den länk som myndigheten anvisat enligt 1 mom. Om beslutet inte har hämtats inom sju dagar efter myndighetens meddelande, skall en ny delgivning ske med något annat i lag föreskrivet delgivningssätt.

 

59 §

Delgivning till utlandet

     Delgivning till utlandet verkställs enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i den främmande staten, om inte något annat följer av internationella avtal och förpliktelser som är bindande för landskapet.

     Om en delgivning som är avsedd för utlandet inte kan verkställas, skall handlingen delges i landskapet genom offentlig delgivning.

 

11 kap.

Särskilda bestämmelser

 

60 §

Skadeståndsansvar vid försummelse att vidarebefordra delgivning

     Den som är underrättelseskyldig enligt 51 § 2 mom. eller 52 § 2 mom. samt den som enligt 56 § 1 mom. tar emot en mellanhandsdelgivning är skyldig att ersätta en skada som uppstår på grund av att underrättelsen försummas eller av att handlingen inte överlämnas eller av att den försenas, i den mån det prövas vara skäligt med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter.

     Till den handling som skall delges skall myndigheten foga ett meddelande om skyldigheten att vidarebefordra handlingen eller om underrättelseskyldigheten samt om det skadeståndsansvar som är förbundet med åsidosättande av skyldigheten.

 

61 §

Brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden

     Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 10 § i denna lag döms enligt 38 kap. 1 eller 2 §§ i strafflagen (FFS 39/1889), om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

 

62 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

 

63 §

Övergångsbestämmelse

     På förvaltningsärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På ärenden som har återförvisats för ny behandling tillämpas dock bestämmelserna i denna lag. Denna lag tillämpas på förvaltningsavtal som ingås efter lagens ikraftträdande.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Viteslagen (FFS 1113/1990) skall med i denna lag angivna avvikelser tillämpas på landskapets myndigheter samt kommunala myndigheter och andra myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen eller den kommunala självstyrelseförvaltningen.

     Ändringar av viteslagen skall gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Tillämpning av hänvisningar i viteslagen

     Hänvisas i viteslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen skall hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

 

3 §

Kostnader för tvångsutförande

     Kostnaderna för tvångsutförande som enligt 17 § i viteslagen skall betalas i förskott av statens medel skall i landskapet betalas av landskapets medel.

 

4 §

Ändringssökande

     I beslut som har fattats med stöd av denna lag kan ändring sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag.

 

5 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Lagen tillämpas på vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande som föreläggs efter ikraftträdandet.

 

__________________

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse

 

     I enlighet med lagtingets beslut, tillkommet i den ordning 55 § lagtingsordningen förskriver,

     upphävs 10b § 1 mom. 4 punkten, 10b § 3 mom. och 16 § landskapslagen (1971:42) om Ålands landskapsstyrelse, sådana de lyder i landskapslagen 1995/76,

     ändras lagens rubrik samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

L A N D S K A P S L A G
om Ålands landskapsregering

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 3, 19, 19a, 20 och 21 §§ landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen, av dessa lagrum 19a § sådan den lyder i landskapslag 1995/77,

     ändras lagens rubrik,

     fogas till lagen en ny 9b § samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

L A N D S K A P S L A G
om ärendenas handläggning i landskapsregeringen

 

9b §

Landskapsregeringens anslagstavla

     Vid Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning skall finnas en anslagstavla, på vilken tillkännagivanden sätts upp om så är särskilt föreskrivet. Vid tillkännagivandet skall bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagen för landskapet Åland iakttas i tillämpliga delar.

     Landskapsregeringens anslagstavla skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

5.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 2 § landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 2 § i landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

6.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av kommunallagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 12, 50, 61 och 93 §§ samt 116 § 1 mom. kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, av dessa lagrum sådan 93 § lyder i landskapslagen 2003/23, som följer:

 

12 §

Kommunala tillkännagivanden

     I varje kommun skall finnas en anslagstavla för kommunala tillkännagivanden.

     Kommunala tillkännagivanden görs offentliga genom att de utan dröjsmål sätts upp på kommunens anslagstavla och vid behov även på något annat sätt som kommunen fattat beslut om. Vid tillkännagivandet skall bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagen (    :    ) för landskapet Åland iakttas i tillämpliga delar.

     Kommunens anslagstavla skall vara placerad så att allmänheten har tillgång till den även utom tjänstetid.

 

50 §

Jäv

     För ledamot i styrelsen gäller de jävsregler som finns i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

61 §

Jäv

     För tjänsteman gäller de jävsregler som finns i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

93 §

Tillämpligheten av bestämmelser om kommuner

     Om kommunalförbund gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om kommuner i 3-10 §§, 13 och 14 §§, 3 och 4 kap., 31-33 §§, 40 och 41 §§, 48-50 §§, 52-55 §§, 9-11 kap. samt 15 kap.

 

116 §

Delgivning av beslut

     Parterna skall genom vanlig delgivning delges ett protokollsutdrag samt en besvärsanvisning, en anvisning om rättelseyrkande eller ett meddelande om besvärsförbud enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

7.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3, 6, 7 och 10 §§ landskapslagen (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd, av dess lagrum 6 § sådan den lyder i landskapslagen 2006/84 och 10 § sådan den lyder i landskapslagen 2001/63, som följer:

 

3 §

Arvode

     Landskapsregeringen beslutar om det arvode som skall tillkomma ledamot i miljöprövningsnämnden.

 

6 §

Information om ansökan

     Miljöprövningsnämnden skall utan dröjsmål informera om en ansökan genom att ett meddelande om ansökan anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla. Meddelandet skall finnas anslagen under minst tre veckor innan miljöprövningsnämnden beslutar i ärendet. I meddelandet anges ärendets art samt var ansökningshandlingarna finns tillgängliga i sin helhet. Information om en ansökan och handlingarna i ärendet skall i mån av möjlighet också göras tillgängliga i elektronisk form.

     Samtidigt med den information som lämnas enligt 1 mom. skall sakägarna genom vanlig delgivning delges information om ansökan. Om antalet sakägare som skall delges överstiger trettio personer eller om sakägarnas antal är okänt får delgivning istället ske genom annons i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet.

 

7 §

Yttrande

     Envar har rätt att inom tid som anges i meddelandet skriftligen yttra sig över ansökan.

 

10 §

Delgivning av tillståndsbeslut

     Ett meddelande om tillståndsbeslutet, dess ändring och återkallande skall utan dröjsmål genom offentlig delgivning anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland. Meddelandet skall finnas anslaget under minst tre veckor.

     Samtidigt med delgivningen enligt 1 mom. skall sakägarna delges tillståndsbeslutet genom vanlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland. Om antalet sakägare som skall delges överstiger trettio personer eller om sakägarnas antal är okänt får delgivning istället ske genom publicering i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

8.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 3 § 4 mom. landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 3 § 4 mom. i landskapslagen (1993:116) om Ålands statistik- och utredningsbyrå.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

9.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 6 och 11 §§, 45 § 2 mom., 55 § 2 mom., 58 § 1 mom., 59 § 1 mom. och 73 § landskapslagen (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

6 §

     Begäran om yttrande och handlingarna i ärendet skall delges sakägare enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (    :    ) för landskapet Åland.

 

11 §

     Om jäv för ledamöterna i expropriationsnämnden gäller vad som är föreskrivet i förvaltningslagen för landskapet Åland. Om jäv för förrättningsingenjören gäller vad som är föreskrivet i riket. Beslut i nämnden fattas med iakttagande i tillämpliga delar av de regler som gäller för beslutsfattande i landskapsregeringen.

 

45 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Lantmäterikontoret skall utan dröjsmål meddela landskapsregeringen om fullbordandet av expropriationen. Innebär expropriationen inskränkning i rätten att råda över eller nyttja egendom skall även vederbörande ägare eller innehavare, genom vanlig eller bevislig delgivning, underrättas om fullbordandet av expropriationen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

55 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Rättsverkan som avses i 1 mom. inträder vid av expropriationsnämnden fastställd tidpunkt, dock tidigast vid den tidpunkt som avses i 53 §. Expropriationsnämndens ordförande skall, innan rättsverkan inträder, genom vanlig eller bevislig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland låta meddela de berörda sakägarna om inskränkningen eller upphävandet.

 

58 §

     Har expropriationsersättning deponerats med stöd av 39 § skall landskapsregeringen låta meddela om deponeringen genom offentlig delgivning samt genom vanlig eller bevislig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland till varje i 57 § avsedd rättighetshavare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

59 §

     Visar i 57 § avsedd rättighetshavare som inte genom vanlig eller bevislig delgivning, enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland, har kunnat underrättas om deponeringen att han eller hon lidit ekonomisk förlust därför att han eller hon inte bevakat sin rätt till ersättning, skall förlusten ersättas av landskapet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

73 §

     Senast 14 dagar innan undersökningen inleds skall ett meddelande om undersökningen delges sakägarna enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

10.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands skogsvårdsförening

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 17 § landskapslagen (2001:51) om Ålands skogsvårdförening samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

17 §

Förvaltningsförfarande

     När föreningen sköter offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag skall den iaktta förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland. Beträffande offentligheten av föreningens handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

11.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av jaktlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 33d § jaktlagen (1985:31), sådan den lyder i landskapslagen 2005/77,

     ändras 23 § 3 mom. samt

     fogas till lagen en ny 60a § som följer:

 

23 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Beslut om jaktförbud och om jaktinskränkning skall genom offentlig delgivning anslås på kommunens anslagstavla och beslut om jaktförbud skall dessutom genom vanlig delgivning delges dem som innehar jakträtt inom förbudsområdet enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

60a §

     När jaktvårdsförening sköter offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag skall den iaktta förvaltningslagen för landskapet Åland. Beträffande offentligheten av jaktvårdföreningens handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.

     Vid beslut i enlighet med denna lag skall jäv inte anses föreligga för ledamöterna i jaktvårdsföreningens styrelse enbart på den grund att ledamot eller någon ledamoten närstående är jägare, jaktledare eller markägare.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

12.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 14 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 14 § i landskapslagen (1997:52) om utbildning på gymnasialstadienivå.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

13.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 9 § 3 mom. i landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning samt ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

14.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 9 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 9 § landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

15.

 

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 7a § landskapslagen (1995:80) om Ålands musikinstitut.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

16.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 14 § landskapslagen om Högskolan på Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 14 § landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

17.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § landskapslagen (2003:17) om Ålands sjösäkerhetscentrum som följer:

 

4 §

Styrelse

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Styrelsen är beslutför då minst hälften av dess medlemmar är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den åsikt som majoriteten har understött eller om rösterna faller lika den åsikt som mötesordföranden har biträtt. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vid förfall för ordföranden av vice ordföranden. Styrelsen skall sammankallas för behandling av visst ärende då minst tre av styrelsens medlemmar begär det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

18.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 8 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet

 

I enlighet med lagtingets beslut förskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 8 § landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

19.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av idrottslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 17 § 2 mom. idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland, sådant det lyder i landskapslagen 1998/100, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

17 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När idrottsförbundet handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd skall förvaltningslagen (    :    ) för landskapet Åland iakttas. Beträffande offentligheten av idrottsförbundets handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. De beslut som idrottsförbundet fattar och som gäller landskapsunderstöd till en idrottsorganisation eller -förening skall delges organisationen eller föreningen genom bevislig delgivning eller genom att iaktta ett annat delgivningsförfarande enligt förvaltningslagen för landskapet Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

20.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 11 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 11 § landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland som följer:

 

11 §

Vite

     Om någon trots påpekanden från diskrimineringsombudsmannen inte rättar sig efter denna lag får diskrimineringsombudsmannen förelägga denne att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen vid vite. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (   :   ) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

21.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 9 § landskapslagen om avloppsvattenavgift

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 9 § landskapslagen (1974:23) om avloppsvattenavgift som följer:

 

9 §

     Innan anslutningsavgift fastställs, skall den betalningsskyldige genom bevislig delgivning delges det förslag till anslutningsavgift som gäller för honom eller henne enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (  :  ) för landskapet Åland. Anmärkning mot förslaget skall inlämnas till kommunens styrelse inom 14 dagar från delgivningen.

     Beslut om anslutningsavgift skall genom bevislig delgivning delges den betalningsskyldige enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

     Förslag och beslut som avses i 1 och 2 mom. får delges även så, att förslaget eller beslutet sänds per post i rekommenderat brev under fastighetens adress eller under annan känd adress för fastighetens ägare eller innehavare.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

22.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 84 § landskapslagen om hälsovården

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 84 § landskapslagen (1967:36) om hälsovården.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

23.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om parkeringsbot

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 19 § landskapslagen (1971:15) om parkeringsbot, sådan den lyder i landskapslagen 1996/17, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

19 §

     En betalningsanmaning enligt 6 § 2 mom. och ett betalningsföreläggande enligt 7 § får delges som vanlig eller bevislig delgivning enligt förvaltningslagen (    :    ) för landskapet Åland. Tiden för inläggande av protest enligt 10 § 1 mom. räknas från den dag då betalningsanmaningen eller betalningsföreläggandet har delgivits i enlighet med 55 § förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

24.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om allmänna vägar

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 50 § 3 mom. landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar, sådant det lyder i landskapslagen 1968/9,

     ändras 44 och 47 §§, 50 § 4 mom. och 114 §, 47 § sådan den lyder i landskapslagen 1964/15, 50 § 4 mom. och 114 § sådana de lyder i landskapslagen 1981/78, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

44 §

     Har förslag väckts om byggande av väg, får landskapsregeringen förbjuda uppförande av byggnader utan dess tillstånd inom visst område, som kan antas bli taget i anspråk för vägen eller komma att ligga i dess omedelbara närhet. Sådant förbud, som delges genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland, får meddelas för en tid av högst två år. Landskapsregeringen får, då tvingande skäl därtill förekommer, föreskriva förlängning av tiden för förbudet.

 

47 §

     Är det vid utförandet av vägarbete nödvändigt att för dragning av kraft- eller telefonledningar, inrättande av inkvarteringsplats, temporär reglering av trafiken, uppläggande eller forsling av material eller i annat sådant syfte begagna annan tillhörigt område utanför den för vägändamål i anspråk tagna marken, är väghållaren berättigad, sedan berörd sakägare blivit delgiven om saken genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland, att förfoga över området högst den tid vägarbetet pågår, såvida inte därigenom nämnvärt men tillskyndas fastigheten.

 

50 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ett meddelande om landskapsregeringens i 1 mom. nämnda beslut och landskapsregeringens beslut om antagande av regleringsplan skall delges sakägare genom anslag på berörd kommuns anslagstavla och genom publicering i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

114 §

     Ett meddelande om landskapsregeringens beslut om fastställelse av vägplan, indragning av väg samt beslut, som har fattats med stöd av 50 § 1 mom. eller 52 § 2 mom. skall genom offentlig delgivning anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland. Landskapsregeringen skall innan meddelandet anslås översända beslutet och de handlingar som utgör grund för beslutet till berörd kommun. Beslutet och handlingarna skall vara framlagda under den tid meddelandet om dem är anslagen.

     Är vägplan av ringa betydelse får delgivningen av beslut om fastställelse av vägplan, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom., delges av landskapsregeringen genom bevislig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

     Landskapsregeringens beslut om ändring av enskild väg till allmän väg skall delges kommunen samt genom bevislig delgivning den eller en av de personer som har gjort framställningen om vägändringen enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

25.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 13 § 2 mom., 32 och 37 §§, 51a § 4 mom., 65 § och 74b § landskapslagen (1970:39) om lagtingsval och kommunalval, av dessa lagrum 13 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1999/7, 32 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2003/31, 32 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1987/58, 37 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1987/58, 51a § 4 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1992/58, 65 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1990/39, 65 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1987/58 och 74b § 3 mom. sådant det lyder i landskapslag 1979/20, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

13 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Den som framställt rättelseyrkandet skall utan dröjsmål delges beslutet jämte besvärsanvisning. Beslutet skall sändas per post som rekommenderad försändelse men får även delges genom bevislig delgivning enligt förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland om det inte medför dröjsmål.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

32 §

     Vid centralnämnds första sammanträde fattas beslut om att delge ett meddelande, i vilket skall anges när och var i denna lag avsedda valhandlingar skall inlämnas. Kommunal centralnämnds meddelande skall även ange antalet fullmäktige som skall väljas, datum och klockslag för valförrättningen samt innehålla uppgift om förutsättningarna för att förtidsrösta, allmänna förtidsröstningsställen i kommunen och förtidsröstningstiden. Vid sammanträdet fattas även beslut om beställningar av valsedlar och om övriga erforderliga åtgärder.

     Kommunal centralnämnds meddelande skall anslås på kommunens anslagstavla och centralnämndens för lagtingsvalet meddelande på landskapsregeringens anslagstavla. Meddelandena skall dessutom publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet.

 

37 §

     Minst två veckor före valet skall centralnämnd för kommunalval i ett meddelande delge valförrättningen genom anslag på kommunens anslagstavla. I meddelandet skall anges kommunens röstningsområden och var vallokalen i varje röstningsområde är belägen. En kopia av detta meddelande skall samtidigt skickas till centralnämnden för lagtingsvalet.

     Centralnämnden för lagtingsval skall senast en vecka före valet publicera ett meddelande om valförrättningen i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet. I meddelandet skall kommunvis anges samtliga röstningsområden och vallokaler. Vid samma tidpunkt skall den slutliga sammanställningen av kandidatlistorna meddelas.

 

51a §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Valförrättare och valbestyrelse skall tillse att meddelande om röstningstiderna och om förfarandet vid förtidsröstning anslås på en för ändamålet avsedd anslagstavla på förtidsröstningsstället. Sådant meddelande får vid behov även delges på annat sätt.

 

65 §

     Centralnämnden för lagtingsvalet skall utan dröjsmål tillkännage valets utgång genom att anslå ett meddelande med valresultatet på landskapsregeringens anslagstavla. Av meddelandet skall även framgå vem som valts till ersättare för envar av de valda. Centralnämnden skall utfärda av landskapsregeringen fastställd fullmakt åt de valda samt underrätta landskapsregeringen, landshövdingen och de kommunala centralnämnderna om valets utgång. Ett meddelande om valets utgång med uppgift om jämförelsetal och personliga röstetal för de valda skall publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet.

     Kommunala centralnämnden skall underrätta de valda och kommunens styrelse om valresultatet samt anslå ett meddelande om detsamma på kommunens anslagstavla. I meddelandet skall ingå uppgift om de valdas namn, titel, yrke eller syssla samt hemort ävensom röstetal och slutligt jämförelsetal.

 

74b §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Angående delgivning av högsta förvaltningsdomstolens beslut äger 1 mom. motsvarande tillämpning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

     Lagen skall tillämpas vid val som förrättas efter att lagen har trätt ikraft.

 

__________________

 

26.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av vissa beslut om offentliga kungörelser

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs följande:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs Ålands landstings beslut (1926:17) om antagande av lagen om offentliga kungörelser och Ålands landstings beslut (1926:18) om antagande av förordningen rörande tillämpning av lagen om offentliga kungörelser.

 

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

27.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om hundskatt

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom. landskapslagen (1981:77) om hundskatt som följer:

 

4 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Anmälan, vilken skall göras på blankett som kommunstyrelsen har fastställt för ändamålet, skall innehålla uppgifter om hundens föregående och nuvarande ägares namn och hemort samt om hundens namn, kännetecken, ras och födelsetid. Kommunstyrelsen skall årligen under januari månad genom offentlig delgivning, enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland, upplysa om var anmälan skall inlämnas och var blanketter för ändamålet kan erhållas.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

28.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 50 § polislagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 50 § 2 mom. polislagen (2000:49) för landskapet Åland som följer:

 

50 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ett i 1 mom. avsett beslut skall tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland eller på annat lämpligt sätt.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

29.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 11 § landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 11 § 2 mom. landskapslagen (1952:32) angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland samt

     fogas till 11 § ett nytt 3 mom. som följer:

 

11 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Den som olovligen avlägsnar eller uppsåtligen skadar tillkännagivanden som en myndighet satt upp till allmänt påseende skall för ordningsförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag.

     Böter för ordningsförseelse får inte förvandlas till fängelsestraff.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

30.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av byggnadslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 35 § byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

35 §

     Kostnaden för stadsplaneläggning och tomtindelning betalas av staden. Påkallas ändring av stadsplan eller tomtindelning huvudsakligen av enskilt intresse och har ändringen begärts av markägaren, äger staden dock rätt att påföra denne skälig andel av kostnaden för uppgörande av erforderliga kartor och för införande av föreskriven delgivning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

31.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 25 § 3 mom. och 41 § 4 mom. landskapslagen (1956:39) om fiske i landskapet Åland, 25 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1966/42 och 41 § 4 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1964/31, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

25 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Fiskevattnets innehavare skall anslå ett meddelande om förbudet på kommunens anslagstavla eller publicera meddelandet i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland om offentlig delgivning och årligen förnya meddelandet, så länge förbudet gäller.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

41 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Förbud, som avses i 2 mom., skall av landskapsregeringen upphävas, där skäl till dess upprätthållande inte längre föreligger. Ett meddelande om förbud och dess upphävande skall genom offentlig delgivning anslås på kommunens anslagstavla enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

32.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 14 kap. 8 § vattenlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 14 kap. 8 § vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland som följande:

 

14 kap.
Vattenförrättning

 

8 §

Kallelse till förrättningssammanträde

     Förrättningsmannen skall kalla dem till förrättningssammanträde vilkas rätt eller fördel kan beröras av en åtgärd eller ett företag. Kallelse till förrättningssammanträde skall genom vanlig delgivning delges dem vars rätt eller fördel kan beröras, samt tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland minst fjorton dagar före sammanträdet. Kallelse till begynnelsesammanträde skall delges både genom anslag på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla och publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

33.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om naturvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras rubriken för 46 § och 46 § 1 mom. landskapslagen (1998:82) om naturvård samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

46 §

Delgivning av fredningsbeslut

     Ett meddelande om fredningsbeslutet skall genom offentlig delgivning publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland. Bestämmelser om publicering av ett fredningsbeslut i Ålands författningssamling finns i landskapslagen (1993:112) om Ålands författningssamling.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

34.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 4 § 3 mom. landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik, sådant det lyder i landskapslag 1978/40, samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

4 §

Ansökan om trafiktillstånd

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsregeringen kan vid behov genom annons i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet eller på annat lämpligt sätt delge och uppmana dem som önskar bedriva yrkesmässig trafik att ansöka om tillstånd för detta. Vid delgivningen skall bestämmelserna i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland iakttas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

35.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om fornminnen

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § 2 mom. landskapslag (1965:9) om fornminnen som följer:

 

8 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsregeringens beslut skall genom offentlig delgivning anslås på berörd kommuns anslagstavla enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland. Vid behov kan landskapsregeringens beslut anslås på lämplig plats i närheten av fornlämningen. En kopia av beslutet skall skickas till polismyndigheten.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

36.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 13 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 13 § landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning som följer:

 

13 §

Delgivning

     Den MKB-ansvarige ansvarar för delgivning och information enligt denna bestämmelse.

     Ett meddelande om beslutet om att en MKB skall upprättas skall anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs förvaltningslagen (   :   ) för landskapet Åland om offentlig delgivning. Meddelandet skall anslås eller publiceras senast fjorton dagar före avgränsningssammanträdet.

     Ett meddelande om att ett utkast till MKB har upprättats skall anslås på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla eller publiceras i minst en lokal tidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs förvaltningslagen för landskapet Åland om offentlig delgivning. Meddelandet skall anslås eller publiceras minst tre veckor innan upprättandet av den slutliga MKB:en.

     I ett meddelande som avses i 2 och 3 mom. anges ärendets art, vem den MKB-ansvarige är, vilka de beslutande myndigheterna är, var handlingarna i ärendet finns tillgängliga samt vart synpunkter får lämnas. Ett meddelande enligt 2 mom. skall dessutom innehålla uppgifter om tid och plats för avgränsningssammanträdet. Meddelandet och handlingarna i ett ärende som avses i 2 och 3 mom. skall i mån av möjlighet också publiceras i elektronisk form.

     Samtidigt med att en delgivning verkställs enligt 2 eller 3 mom. skall sakägarna, såvida antalet sakägarna inte överstiger trettio personer och de är kända, samt myndigheter som kan vara berörda eller som kan antas ha kännedom om fakta av någon betydelse för bedömningen delges ett meddelande med i 4 mom. föreskriven information per post genom brev enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland om vanlig delgivning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

37.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 1 § 3 mom. och 3 § 1 mom. landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt

     ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:

 

1 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Med myndighet avses i denna lag landskapets myndigheter, landskapets affärsverk då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt kommunala och övriga myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen och den kommunala självstyrelseförvaltningen jämte till sådan myndighet hörande person som handlar under tjänstemannaansvar. Vad om myndighet föreskrivs gäller även offentligträttsliga sammanträden, representantskap, utskott, kommittéer, kommissioner, delegationer och nämnder samt juridiska och fysiska personer då de genom lag eller med stöd av lag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

3 §

     Beträffande den tidpunkt vid vilken allmänna handlingar blir offentliga gäller, såvida annat inte följer av 4 och 5 §§, att diarium, dagbok, register och annan officiell förteckning blir offentlig så snart den tagits i bruk, protokoll då det justerats, expedition då den underskrivits, annan hos myndighet tillkommen handling då den färdigställts samt till myndighet ingiven eller insänd handling så snart den registrerats som mottagen. Registreringen skall ske utan dröjsmål. Är det uppenbart att en handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet behöver den inte registreras, men handlingen blir offentlig så snart den har anlänt till myndigheten.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

38.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 85 § räddningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 85 § 3 mom. räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland som följer:

 

85 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När ett ärende enligt denna lag gäller vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande skall i övrigt bestämmelserna i landskapslagen (   :   ) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen iakttas.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 1 mars 2007

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Jörgen Strand

 


Bilaga

 

 

Viteslag

(FFS 1113/1990)

     I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

 

1 kap

Allmänna stadganden

 

1 §

Tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas när ett åläggande eller förbud av en myndighet (huvudförpliktelse) förenas med vite och när vitet döms ut.

     Lagen tillämpas även när hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande föreläggs och när beslut fattas om att detta hot skall verkställas.

 

2 §

Begränsningar av tillämpningsområdet

     Denna lag gäller inte viten som föreläggs för att säkerställa en rättegång. (30.4.1999/557)

     Lagen tillämpas inte på sådana viten, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande som föreläggs av allmän domstol eller utsökningsmyndighet, om inte något annat stadgas särskilt i någon annan lag. (16.8.1996/624)

 

3 §

Lagens subsidiära natur

     Om det i någon annan lag eller i en förordning som har utfärdats innan denna lag trätt i kraft ingår stadganden som avviker från denna lag, skall de tillämpas i stället för den.

 

4 §

Behörighet

     En myndighet får förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande när så stadgas i lag.

 

5 §

Anhängiggörande

     Ett ärende enligt denna lag görs anhängigt på initiativ eller framställning av den myndighet som utövar tillsyn över att de stadganden och bestämmelser som det är fråga om iakttas eller på ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller.

 

2 kap

Vite

 

6 §

Föreläggande av vite

     Vite föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid vite. För varje huvudförpliktelse skall ett särskilt vite föreläggas.

     Vitet föreläggs till ett visst belopp eller så att dess storlek bestäms på basis av tid (löpande vite).

     Av vitesföreläggandet skall tydligt framgå vad parten har förpliktats till och den tidpunkt när, före vilken eller från vilken huvudförpliktelsen skall uppfyllas. Längden av en tidsfrist skall bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades möjligheter att uppfylla förpliktelsen och övriga omständigheter som inverkar på saken.

 

7 §

Riktande av vite

     Vite får riktas endast mot en part som har rättslig och faktisk möjlighet att uppfylla huvudförpliktelsen. Om parterna är flera, skall ett särskilt vite föreläggas var och en av dem.

     Om huvudförpliktelsen gäller ett samfund eller en stiftelse, får vitet riktas antingen mot samfundet eller stiftelsen eller mot medlemmarna i det organ som utövar beslutanderätten däri eller mot en verkställande direktör eller någon annan med motsvarande ställning.

     En huvudförpliktelse och ett vite som gäller staten skall riktas mot staten eller mot den myndighet som för staten skall uppfylla huvudförpliktelsen och som har rätt att föra statens talan i saken.

 

8 §

Vitesbelopp

     Vitesbeloppet skall bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken.

 

9 §

Löpande vite

     Ett löpande vite föreläggs genom att för vitet bestäms ett fast grundbelopp och ett tilläggsbelopp för varje i föreläggandet angiven tidsperiod (vitesperiod) under vilken parten har underlåtit att uppfylla huvudförpliktelsen.

 

10 §

Utdömande av vite

     Den myndighet som har förelagt ett vite får döma ut det, om en part utan giltig orsak har underlåtit att uppfylla huvudförpliktelsen. För att vitet skall kunna dömas ut krävs att beslutet om vitesföreläggande har vunnit laga kraft, om inte beslutet enligt vad som stadgas eller bestäms skall iakttas trots att ändring har sökts.

     Av tilläggsbelopp får på en gång dömas ut en summa som uppgår till högst tre gånger grundbeloppet. Den överskjutande delen av tilläggsbeloppen bortfaller för de vitesperioder som har börjat innan vitet döms ut.

     Om verkställigheten av utdömt vite och om förvandlingsstraff för vite stadgas särskilt.

 

11 §

Utdömande av vite till nedsatt belopp

     Vite får dömas ut till nedsatt belopp, om huvudförpliktelsen till väsentlig del har uppfyllts, om den förpliktades betalningsförmåga har försvagats avsevärt eller om det finns någon annan grundad anledning att nedsätta vitet.

 

12 §

Föreläggande av nytt vite

     Ett nytt vite får inte föreläggas, om inte frågan om att döma ut det tidigare vitet har behandlats.

     Den myndighet som har förelagt ett vite får undanröja sitt beslut om föreläggandet och behandla ärendet helt eller delvis på nytt, om förhållandena har förändrats, om väsentlig ny utredning har erhållits eller om beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag. Har ändring sökts i det tidigare beslutet, skall besvärsmyndigheten underrättas om att ärendet behandlas på nytt och tillställas det beslut som därefter fattas.

 

13 §

Preskription av vite

     Ett vite får inte dömas ut, om inte parten med anledning av att vitet skall dömas ut har getts tillfälle att lämna förklaring enligt 22 § inom två år från det vitesföreläggandet vann laga kraft och tiden för uppfyllande av huvudförpliktelsen löpte ut, eller då huvudförpliktelsen skall iakttas från en viss tidpunkt, inom två år från det parten bröt mot förpliktelsen.

 

3 kap

Hot om tvångsutförande och avbrytande

 

14 §

Föreläggande av hot om tvångsutförande och avbrytande

     Hot om tvångsutförande föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid äventyr att det som han har lämnat ogjort utförs på hans bekostnad.

     Hot om avbrytande föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid äventyr att ett arbete eller någon annan verksamhet avbryts eller användningen av en anordning eller av någon annan sak förhindras.

     När hot om tvångsutförande eller avbrytande föreläggs, skall i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om vite i 6, 7 och 12 §§.

 

15 §

Beslut om verkställighet av tvångsutförande och avbrytande

     Beslut om verkställighet av ett hot om tvångsutförande eller avbrytande fattas med iakttagande av vad som stadgas om vite i 10 § 1 mom. och 13 § av den myndighet som har förelagt hotet.

     Ett ogjort arbete får utföras, ett arbete eller någon annan verksamhet avbrytas eller användningen av en anordning eller någon annan sak förhindras trots att ändring söks i ett beslut som avses i 1 mom., om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

 

16 §

Ombesörjande av verkställigheten

     Den myndighet som har beslutat om tvångsutförande eller avbrytande får svara för utförandet eller avbrytandet genom att själv vidta de åtgärder som behövs eller genom att låta någon annan myndighet eller en enskild person vidta åtgärderna. Polisen skall härvid lämna den handräckning som behövs.

 

17 §

Kostnaderna för tvångsutförande

     Kostnaderna för tvångsutförande betalas i förskott av statens medel eller, om en kommunal myndighet beslutar om utförandet, av kommunens eller kommunalförbundets medel och indrivs hos den förpliktade eller en mottagare som avses i 20 § enligt vad som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

 

4 kap

Verkan av att ägande- eller nyttjanderätten övergår

 

18 §

Upplysningsplikt

     Har en huvudförpliktelse som gäller fast eller lös egendom förenats med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande, skall den förpliktade, om han överlåter egendomen eller upplåter nyttjanderätt till den lämna förvärvaren uppgift om huvudförpliktelsen och om det vite eller hot som har förelagts. Den förpliktade skall dessutom lämna den myndighet som har förelagt vitet eller hotet uppgift om förvärvarens namn och adress.

     I föreläggandet skall tas in en redogörelse för upplysningsplikten och ett omnämnande av att uppgiften skall lämnas i överlåtelsehandlingen eller annars bevisligen.

     Upplysningsplikten enligt 1 mom. kan förenas med vite. I föreläggandet får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

 

19 §

Registrering

     Den myndighet som har förelagt ett vite eller hot som gäller en huvudförpliktelse i fråga om fastighet skall till den behöriga domstolen sända uppgift om förpliktelsen samt om vitet eller hotet för införande i registret över inteckningar. Den förstnämnda myndigheten eller, om den så bestämmer, tillsynsmyndigheten skall till domstolen sända motsvarande uppgift om senare beslut i ärendet och om när huvudförpliktelsen har uppfyllts.

     En anmälan som avses i 1 mom. skall antecknas i registret. Anteckningen skall avföras senast fem år efter att den infördes, om inte den myndighet som har förelagt vitet eller hotet har anmält att huvudförpliktelsen fortfarande gäller.

 

20 §

Förvärvarens ansvar

     Om den som har förvärvat ägande- eller nyttjanderätt till fast eller lös egendom vid tidpunkten för förvärvet hade vetskap om en huvudförpliktelse och om ett vite eller hot som gäller egendomen, eller om uppgifter om dem vid nämnda tidpunkt var införda i registret över inteckningar, skall han uppfylla huvudförpliktelsen vid det äventyr som har förelagts.

     Uppfyller förvärvaren inte huvudförpliktelsen, kan ett vite dömas ut och beslut fattas om verkställighet av hot om tvångsutförande eller avbrytande, varvid i tillämpliga delar skall iakttas 10, 11, 13 och 15 §§.

 

21 §

Fortsatt handläggning

     Har egendomen övergått till ny ägare eller innehavare sedan ett beslut om föreläggande av vite eller av hot har fattats och har beslutet överklagats, får besvärsmyndigheten fortsätta ärendets behandling och fatta ett beslut som gäller den nya ägaren eller innehavaren.

 

5 kap

Särskilda stadganden

 

22 § (5.12.2003/1025)

Hörande av part

     En part skall innan vite föreläggs eller döms ut och innan hot om tvångsutförande eller avbrytande föreläggs eller beslut fattas om verkställighet av hotet ges tillfälle att lämna förklaring i ärendet enligt 34 § förvaltningslagen (434/2003).

 

23 §

Delgivning

     En myndighets beslut skall, om det inte avkunnas, delges parten genom postens förmedling mot mottagningsbevis eller i den ordning som gäller för delgivning av stämning.

 

24 §

Ändringssökande

     I beslut som gäller föreläggande eller utdömande av vite eller föreläggande eller verkställighet av hot om tvångsutförande eller avbrytande får ändring sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

     Ändring i beslut genom vilket en myndighet inte har godkänt ett yrkande på ny behandling av ett ärende enligt 12 § 2 mom. får inte sökas genom besvär.

 

25 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

     Lagen tillämpas på vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande som föreläggs efter ikraftträdandet.

 


Parallelltexter

 

Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 8/2006-2007