Framställning 8/2007-2008

Tillhör ärendet: Offentlig upphandling
Lagtingsår: 2007-2008

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 8/2007-2008

 

Datum

 

 

2007-12-13

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Offentlig upphandling

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att en bestämmelse där viss normgivningsmakt delegeras till regeringen fogas till blankettlagen om offentlig upphandling. Framställningen är en följd av att republikens president förordnade att en delegeringsbestämmelse i lagtingets beslut till lag vara för vagt, och därmed inte uppfylla grundlagens samt därmed självstyrelselagens krav på tydlighet.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Överväganden. 4

3. Förslag. 5

4. Förslagets verkningar 5

Lagtext 6

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling. 6

Parallelltexter 7

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

I enlighet med landskapsregeringens förslag (fr 10/2006-2007) beslöt lagtinget den 11 april 2007 (Lt beslut nr 23/2007) om antagande av en landskapslag om ändring av landskapslagen (1994:43) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling. Lagen är en s.k. blankettlag enligt vilken rikslagen om offentlig upphandling (FFS 348/2007) samt rikslagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 349/2007) i huvudsak gjordes tillämpliga i landskapet.

     I enlighet med de berörda rikslagarna kan statsrådet i förordning besluta närmare bl.a. om annonseringsskyldighet, kommunikationsförfaranden, skyldighet att föra statistik, användning av och förfaranden med dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner, samt i förordning besluta närmare om hur upphandling skall vara ordnad. I enlighet med lagtingsbeslutets 3 § 1 mom. skulle landskapsregeringen ”om det inte hör till området för lag … inom landskapets behörighet” kunna besluta att bestämmelser som har utfärdats med stöd av någon av rikslagarna skall tillämpas i landskapet ”oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver”.

     Vid den lagstiftningskontroll som genomfördes i enlighet med 19 § självstyrelselagen fann republikens president att lagtinget hade överskridit sin lagstiftningsbehörighet med delegeringsbestämmelsen i lagens 3 § 1 mom. (presidentens skrivelse av den 27 juli 2007). Detta då bestämmelsen inte ansågs förenlig med krav i 80 § grundlagen, och därigenom stod i strid också med 27 § 1 punkten i självstyrelselagen. I sak avsågs att det av 3 § 1 mom. landskapslagen inte framgick att bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen skall utfärdas genom förordning, i likhet med vad som gäller enligt rikslagstiftningens ordalydelse. I ett utlåtande till presidenten över lagtingsbeslutet givet den 2 juli 2007 konstaterade Högsta domstolen mot bakgrund av detta bl.a. följande:

 

” Enligt 3 § 1 mom. landskapslagen kan landskapsregeringen om det inte hör till området för lag inom landskapets behörighet besluta att bestämmelser, som har utfärdats med stöd av någon av de i 1 mom. angivna lagarna, skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

 

Enligt 21 § 1 mom. självstyrelselagen kan landskapsregeringen med stöd av ett bemyndigande i landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Det stadgas emellertid också att genom landskapslag skall utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. Denna begränsning motsvarar begränsningen i 80 § Finlands grundlag. Detta innebär att det tydligt skall framgå hur normgivningsmakten delegeras och vilka områden och vilka angelägenheter delegeringen gäller. Om delegeringen av normgivningsmakten inte fyller de krav som ställs i grundlagen, står den i strid med 27 § 1 punkten självstyrelselagen som hänför avvikelse från grundlag till rikets behörighet. I så fall utgör ett delegeringsstadgande en behörighetsöverskridning.

 

Enligt sin ordalydelse är delegeringsstadgandet i 3 § 1 mom. landskapslagen vagt till den del det inte framgår att delegeringen av normgivningsmakten skall ske genom en förordning. Enligt 86 § lagen om upphandling och 63 § lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster skall genom förordning av statsrådet det vid behov föreskrivas närmare om vissa saker. Tillämpningsområdet för bemyndigandet är inte heller exakt avgränsat. Ordalydelsen utesluter därför inte ett sådant beslut av landskapsregeringen som enligt 80 § grundlagen skall genomföras i form av en förordning. Delegeringsstadgandet i 3 § 1 mom. landskapslagen utgör därför en behörighetsöverskridning.”

 

     Landskapsregeringen beslöt den 9 augusti 2007, med beaktande av presidentens beslut, om ikraftträdande av landskapslagen om ändring av landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling från den 1 september 2007 till den del den inte hade förfallit genom presidentens förordnande. I Ålands författningssamling publiceras landskapslagar och landskapsförordningar. Där publiceras även landskapsregeringsbeslut som har allmän betydelse. Härmed avses åtminstone beslut med rättsnormer som omfattar en större krets människor eller som av någon annan orsak bör få så stor spridning som möjligt, såsom förhållandet är i detta fall. Om den delegeringsbestämmelse som förordnades att förfalla hade tillåtits träda i kraft, hade sålunda de aktuella rättsnormerna publicerats i Ålands författningssamling.

 

2. Överväganden

 

I 80 § 1 mom. grundlagen anges bl.a. vilka som får ges rätt att utfärda förordningar. Där framgår att sådan rätt kan delegeras till Republikens president, statsrådet och ministerierna. I enlighet med paragrafens 2 mom. kan delegering att utfärda rättsnormer genom lag även ges till andra myndigheter. Sådana rättsnormer är i grunden tänkta att kunna utfärdas av organ på en lägre hierarkisk nivå än de som förtecknats i 80 § 1 mom. Rättsnormer av det senare slaget torde inte vara avsedda att bli alltför vanliga, och förutsätter en noggrann behovsanalys och ett mer exakt bemyndigande jämfört med vad som gäller för förordningar. Sålunda förutsätts det bl.a. att ”tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande skall vara exakt avgränsat”.

     Bestämmelserna i 80 § 1 och 2 mom. grundlagen kan antas ha sitt ursprung i den myndighetsstruktur som funnits och finns inom statsförvaltningen, liksom i erfarenheter som har vunnits och slutsatser som har dragits av praxis från tiden före grundlagens ikraftträdande. Eftersom myndighetsstrukturen i landskapet är sådan att landskapsregeringen i ett normgivningsperspektiv motsvarar alla de organ som avses i såväl 80 § 1 mom. som de i 80 § 2 mom. grundlagen, blir tillämpningen av 80 § grundlagen i landskapet i viss mån ologisk. Detta till den del bestämmelserna anses tillämpliga på reglering av delegering av normgivningsmakt från lagtinget till landskapsregeringen.

     Landskapsregeringen konstaterar att Finlands grundlag uppfattats på ett sådant sätt att den tillåtits inskränka lagtingets rätt att reglera maktfördelningen mellan sig och andra landskapets organ. Landskapsregeringen bedömer att resultatet av lagstiftningskontrollen i detta fall inte skall anses innebära att t.ex. sådana beslut som landskapsregeringens beslut (2006:27) angående fördelning mellan de enskilda kommunerna avseende samfunds och samfällda förmåners kommunalskatt och beslut (2006:127) om avgifter för prestationer vid landskapsregeringens allmänna förvaltning skall anses vara oförenliga med Finlands grundlag och självstyrelselagen. Den regel som motsvarar 80 § 1 mom. grundlagen och som har införts i 21 § 1 mom. självstyrelselagen skall alltså inte anses utesluta att landskapsregeringen kan kalla sina generella normer annat än förordning, åtminstone inte om det görs på ett sådant sätt att förfarandet till alla delar uppfyller de krav som i motsvarande fall inom den statliga sektorn i enlighet med 80 § 2 mom. grundlagen gäller delegering av andra rättsnormer som skall utfärdas av annan än presidenten, statsrådet eller ministerium. Grundlagen (80 §) och självstyrelselagen (21 §) bör inte heller vara ett hinder för lagtinget att när lagtinget bedömer det ändamålsenligt, bemyndiga myndigheter som är underställda landskapsregeringen, t.ex. motorfordonsbyrån och polismyndigheten att utfärda bestämmelser om bestämda rättsfrågor. En sådan delegering torde behöva göras på ett sådant sätt som förutsätts i 80 § 2 mom. grundlagen.

     I förarbetena till här aktuell gällande rikslagstiftning (RP 50/2006) konstaterades det vara ändamålsenligt att bestämmelser av teknisk karaktär om offentlig upphandling fastställs i förordning; då ”det är fråga om nya system som gäller elektroniska förfaranden där man kan förvänta sig förändringar på grund av den tekniska utvecklingen”. Följaktligen ansågs det ändamålsenligt att i förordning utfärda närmare bestämmelser exempelvis om annonsering av upphandlingar, mottagargrupp för annonsering, formulär för annonsering samt om upphandlingsnomenklatur. Det rör bestämmelser som till stor del är tekniska och som dessutom kan ha allmän betydelse för anbudsförfarandena.

 

3. Förslag

 

Landskapsregeringen konstaterar att det är ändamålsenligt med hänsyn till lagstiftningsfrågornas natur samt lagteknisk lösning att i upphandlingsfrågor viss beslutanderätt delegeras till landskapsregeringen. Detta i enlighet med vad som avsågs i det aktuella förfallna momentet till 3 § landskapslagen. Delegering av normgivning skulle följaktligen ha den omfattning som ges i rikslagen av riksdagen. Landskapsregeringen föreslår följaktligen att ett nytt 1 mom. fogas till landskapslagen samt att i formuleringen tydligt anges att delegeringen av normgivningsmakten skall ske i den såsom landskapsförordning benämnda beslutsformen.

 

4. Förslagets verkningar

 

Förslaget ger en ändamålsenlig delegering till landskapsregeringen att genom landskapsförordning besluta närmare i frågor om upphandling med stöd av landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling. Förslaget har ingen direkt betydelse för miljö eller jämställdhet.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas ett nytt 1 mom. till 3 § landskapslagen (1994:43) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2007/50, varvid nuvarande 1 mom. blir nytt 2 mom. som följer:

 

3 §

Närmare bestämmelser

     Om det inte hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att bestämmelser som har utfärdats med stöd av någon av de i 1 mom. angivna lagarna skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

     Denna lag träder ikraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 13 december 2007

 

 

L a n t r å d

 

 

Viveka Eriksson

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Roger Eriksson

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 8/2007-2008