Framställning 8/2010-2011
|
|
| ||
|
| FRAMSTÄLLNING nr 8/2010-2011 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2010-12-09 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av djurskyddslagen
Huvudsakligt innehåll
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) får det fulla ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur i landskapet. I dag ligger ansvaret på polisen i samråd med ÅMHM. Förslaget innebär delvis att rådets direktiv 2007/43/EG om minimiregler för skydd av slaktkycklingar kan genomföras i landskapet. Till den resterande delen genomförs direktivet genom landskapsförordning. Tydliga verkställighetsföreskrifter införs också för rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden.
INNEHÅLL
3. Djurskydd på Åland och EG-lagstiftning
3.2 Tillämpningsområde för lagstiftning i EU och på Åland
3.4 Ansvarsbestämmelser vid transport av djur på Åland
4. Mer om Åland och EG-förordningen
5. Kontrollstationsförordningen
L A N D S K A P S L A G om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 EG-direktivet
Rådets direktiv 2007/43/EG om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar skulle ha varit genomfört i medlemsländerna senast den 30 juni 2010. Finland och landskapet har fått en officiell anmärkning av kommissionen angående genomförandet av direktivet. I riket har precis propositionen 296/2010 överlämnats till riksdagen.
Slaktkycklingar har inte reglerats i EU tidigare i ett eget direktiv. Direktivet gäller för gårdar med mer än 500 broilrar av arten Gallus gallus som föds upp för slakt (artikel 1). På anläggningar med endast avelskycklingar eller på kläckerier ska inte direktivet tillämpas. Direktivet ska dock tillämpas på anläggningar som har både avelskycklingar och kycklingar för uppfödning. Direktivet tillämpas inte på gårdar med kycklingar extensivt uppfödda inomhus eller med tillgång till utomhusvistelse i enlighet med leden b, c, d och e i bilaga IV till kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött. Direktivet ska inte heller tillämpas på gårdar med ekologiskt uppfödda kycklingar i enlighet med rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning 889/2008 med tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Värphöns omfattas istället av rådets direktiv 1999/74/EG om miniminormer för skyddet av värphöns. Direktivet om slaktkycklingar kräver att effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner finns.
Bestämmelser om uppfödningsstall för broilrar kommer att tas in i landskapsförordning med stöd av 5 § djurskyddslagen (1998:95) för landskapet Åland. Mer om ändringar till följd av direktivet i djurskyddslagen finns i detaljmotiveringen.
1.2 EG-förordningen
Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 är materiellt direkt tillämplig gällande rätt i medlemsstaterna och kräver som sådan inte något genomförande i landskapslagstiftningen. I vissa fall är innehållet i en EG-förordning sådant att det behöver kompletteras med nationell reglering för att kunna tillämpas. Bestämmelser har tillkommit för att klargöra vilken myndighet som sköter vilka bestämmelser enligt EG-förordningen. Enligt artikel 35 i EG-förordningen måste effektiva, proportionella och avskräckande påföljder fastställas. Landskapsregeringen föreslår inte några strängare regler än nu gällande lagstiftning utöver de regler som följer av EG-förordningen när det gäller djurtransporter. Rådets förordning (EG) nr 1/2005 kallas här EG-förordningen, för att inte förväxlas med landskapsförordningen djurtransportförordning (1998:97), här kallad landskapsförordningen.
EG-förordningen syftar till att reglera transport av levande ryggradsdjur som har samband med en ekonomisk verksamhet inom Europeiska unionen på ett sådant sätt att djuren inte riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande och att djuren transporteras under sådana förhållanden att deras behov är tillfredsställda. Lagstiftningen om skydd av djur under transport förbättras i och med att man anger berörda parter och deras ansvarsområden, inför kraftigare åtgärder för godkännande och kontroll samt fastställer strängare bestämmelser som gäller under transport.
1.2.1 Berörda aktörer och deras ansvarsområden
EG-förordningen utvidgar ansvarsområdena för djurens välbefinnande till att omfatta alla som deltar i transporten, inklusive förloppet före och efter själva transporten. Alla dessa personer ska se till att lagen följs i all verksamhet som faller under deras ansvar. EG-förordningen gäller därför transportörer (som redan tidigare omfattades av denna lagstiftning), transportorganisatörer, chaufförer och djurhållare (personalen vid uppsamlingsställen, marknader och slakterier samt uppfödare).
Alla berörda aktörer och deras personal ska få lämplig utbildning. Särskilt chaufförer och medföljande personer ska kunna uppvisa ett kompetensbevis som de fått efter fullföljd utbildning om djurs välbefinnande under transport. Kompetensbeviset utfärdas efter godkänd examinering av ett oberoende organ som godkänts av den behöriga myndigheten.
1.2.2 Tillstånd och kontroller
För alla djurtransporter som är längre än 65 km ska transportören ha ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportören är etablerad eller företrädd. För att få ett sådant tillstånd måste de sökande kunna visa att de i tillräcklig utsträckning förfogar över lämplig personal, utrustning och driftsförfaranden.
För längre transporter som tar över åtta timmar ska de sökande dessutom kunna visa följande handlingar: kompetensbevis för chaufförer och medföljande personer, förhandsgodkännande av transportmedlet innan det tas i bruk, information om hur fordonens förflyttningar kan spåras och registreras, beredskapsplaner för nödsituationer och handlingar som visar att de använder ett satellitbaserat navigationssystem.
Dessa tillstånd är giltiga i fem år. De utformas enligt en harmoniserad modell för ett europeiskt tillstånd och införs i ett elektroniskt register som är tillgängligt för myndigheterna i alla medlemsstater.
När det gäller långa transporter genom flera medlemsstater ska transportörerna bl.a. vara försedda med en färdjournal som fylls i av transportorganisatören enligt en harmoniserad modell och som innehåller en rad uppgifter om transporten (unikt nummer för djur och ansvariga personer, avsändningsort och bestämmelseort, kontroller som utförts under transporten o.s.v.).
De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller under viktiga delar av transporten, bl.a. vid utförselställen och gemenskapens gränskontrollstationer. Dessutom får kontroller utföras när som helst under den långa transporten stickprovsvis eller målinriktat.
Vid kontrollerna ska den behöriga myndigheten kontrollera att tillstånden, intyget om godkännande och kompetensbevisen är giltiga och att uppgifterna i färdjournalen stämmer. De officiella veterinärerna ska också kontrollera att djuren är i skick att fortsätta resan. Vid sjötransporter med fartyg specialbyggda för djurtransporter ska man även kontrollera att fartyget är i skick och uppfyller alla ställda krav.
1.2.3 Tekniska bestämmelser för djurtransporter
Genom EG-förordningen införs strängare bestämmelser för transporter som varar längre än åtta timmar. Dessa bestämmelser gäller både fordon och djur.
I EG-förordningen finns krav på bättre utrustning i fordonen. De ska bl.a. förses med en temperaturregulator (mekanisk ventilation, registrering av temperaturen, varningssystem som varnar föraren), ständig tillgång till vatten, bättre förhållanden för transport av levande djur på fartyg (ventilation, vattenanordningar, system för godkännande o.s.v.).
Transport av vissa djur är förbjudet. Detta gäller mycket unga djur (kalvar under tio dagar, smågrisar under tre veckor och lamm under en vecka) såvida de inte ska transporteras en kortare sträcka än 100 km. Det är även förbjudet att transportera dräktiga hondjur i slutet av dräktighetstiden eller hondjur som fött den senaste veckan.
Vidare förbättras förhållandena för hästar under långa transporter, bl.a. tack vare krav på att systematiskt använda enskilda spiltor.
Bestämmelserna om transportsträckor och tillgängligt utrymme för djuren ändras inte jämfört med den tidigare EG-förordningen, rådets förordning (EG) nr 411/98 om tilläggsnormer avseende skydd av djur vilka ska tillämpas på vägfordon som används för djurtransporter som överskrider åtta timmar. När det gäller transporttider föreskrivs fyra olika transporttider beroende på djurtyp: icke avvanda djur, d.v.s. djur som fortfarande dricker mjölk (nio timmars transport, därefter en timme vila, därefter nio timmars transport), svin (24 timmars transport under vilken de hela tiden ska ha tillgång till vatten), hästar (24 timmars transport under vilken de ska vattnas var åttonde timme), nötkreatur, får och getter (14 timmars transport, därefter en timmes vila för att vattnas, därefter 14 timmars transport). De ovannämnda intervallerna kan upprepas om djuren lastas av, utfodras, vattnas och ges en vilotid på minst 24 timmar på en överenskommen kontrollstation.
2. Behörighet
Enligt 18 § 17 p. självstyrelselagen (1991:71) för Åland (SjL) har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om djurskydd och veterinärväsende med de undantag som anges i 27 § 31-33 pp. Behörigheten för djurskydd övertogs när den nya självstyrelselagen trädde ikraft 1993. Till veterinärväsendet hänförs även slakt och köttbesiktningen (RP 1990/73 s. 68). Bland undantagen finns smittsamma sjukdomar hos husdjur, förbud mot införande av djur och djurprodukter samt förebyggande av införsel av växtförstörare till landet. Förvaltningsbehörigheten följer enligt 23 § SjL lagstiftningsbehörigheten.
Gällande utrikeshandeln har riket lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 12 p. SjL. Begränsningar av införsel och utförsel av varor av handelspolitiska skäl regleras av riksorganen. Vid begränsningar av andra orsaker, som tekniska säkerhetskrav, kultur- eller miljöpolitiska skäl, bedöms behörigheten utgående från det rättsområde som åtgärden hänför sig till.
Gällande straffbestämmelserna har landskapet lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 25 p. SjL om beläggande med straff och storleken på straff inom de rättsområden som hör till landskapets behörighet. Lagstiftning om förverkandepåföljd hör till rikets behörighet.
3. Djurskydd på Åland och EG-lagstiftning
3.1 Lagstiftningens struktur
Den åländska djurskyddslagen är en ramlag. En del bestämmelser om djurtransport finns i lagen. Mer bestämmelser om djurskydd finns i djurskyddsförordningen (1998:96), djurtransportförordningen (1998:97), landskapsförordningen (1998:98) om slakt och avlivning av djur och landskapsförordningen (1998:99) om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål.
Den åländska lagstiftningen om djurtransporter baserar sig huvudsakligen på rådets direktiv om skydd av djur vid transport (91/628/EEG) ändrad genom direktiv (95/29/EG). I och med rådets förordning (EG) nr 1/2005 upphävs direktiv 91/628/EEG ändrad genom direktiv 95/29/EG som i landskapet implementerats i djurskyddslagen och djurtransportförordningen. Bestämmelser som blivit överflödiga i landskapsförordningen på grund av den nya EG-förordningen kommer att upphävas. Ändringar görs i EG-förordningen även i rådets direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin i fråga om godkännande av uppsamlingscentraler och de krav som ställs på transportörer. Denna EG-förordnings huvudsakliga syfte, smittskydd, faller inom rikets behörighet, SjL 27 § p. 31 och 32. Därtill görs ändringar i rådets direktiv 93/119/EG om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning. Landskapsförordningen (1998:98) om slakt och avlivning av djur har ändrats med anledning av detta (ÅFS 2010/44). EG-förordningen gör också ändringar i rådets förordning (EG) nr 1255/97, här kallad kontrollstationsförordningen.
3.2 Tillämpningsområde för lagstiftning i EU och på Åland
3.2.1 Landskapsförordningen
Alla bestämmelser i landskapsförordningen tillämpas inte på alla djurtransporter. Landskapsförordningen tillämpas på transport av alla typer av djur inom landskapet Åland, mellan landskapet och riket samt mellan landskapet och ett annat land. Med undantag av 1-7 §§ tillämpas inte denna förordning på transporter där resans totala längd är högst 50 km. Inte heller vid transport av djur i icke-kommersiellt syfte och av något enskilt djur som ledsagas av en fysisk person som ansvarar för djuret under transporten eller vid transport av sällskapsdjur som följer sin ägare på en privat resa tillämpas ovannämnda paragrafer. Då en boskapsuppfödare med eget fordon flyttar djur från en betesmark till en annan utan att det sker i förvärvssyfte tillämpas endast 1-3 §§ samt i tillämpliga delar 4-7 §§.
3.2.2 EG-förordningen
EG-förordningen ska med några få undantag tillämpas i samband med ekonomisk verksamhet. Landskapsförordningens tillämpningsområde är större. I riket gäller i den nya djurtransportlagen (FFS 1429/2006) att samma principer för skydd av djur vid transport som sker i samband med ekonomisk verksamhet också ska följas ifråga om djurtransporter som hör till tillämpningsområdet för EG-förordningen. I riket finns samma ramlagsupplägg. Bestämmelser gällande EG-förordningen har tagits in i lagstiftningen genom propositionen RP 160/2006. I riket har man nu flyttat över en del bestämmelser från förordningsnivå till lagnivå till en del med hänsyn till grundlagen. För att inte göra djurskyddslagen oöversiktlig med en stor mängd bestämmelser om djurtransporter i djurskyddslagen har en ny lag om transport av djur tagits fram i riket. Närmare bestämmelser inom angivna områden kan utfärdas av Jord- och skogsbruksministeriet.
3.3 Myndigheter
Enligt artikel 2 punkten f i EG-förordningen om djurtransport ska myndighet med behörighet att göra kontroller av djurens välbefinnande eller en myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet utses. I 6 kap. djurskyddslagen finns bestämmelser om förvaltning och tillsyn. I 44 § anges att förvaltningen av djurskyddet i landskapet sköts av landskapsregeringen som också leder den allmänna tillsynen av djurskyddslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Övriga tillsynsmyndigheter enligt djurskyddslagen är ÅMHM och polisen. Gränsbevakningen kan genom handräckning anlita veterinärer. Om gränsveterinärens uppgifter inom gränsbevakningen gäller vad som bestäms i rikslagstiftning. (31 § SjL, 7 §, förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, 56 § djurskyddslagen, 41 § polislagen (2000:49) för landskapet Åland, 6 § republikens presidents förordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland.)
3.4 Ansvarsbestämmelser vid transport av djur på Åland
Transport av djur regleras nu på Åland till en del i 3 kap. (23-28 §§) i djurskyddslagen. Därtill finns bestämmelser i 39 och 40 §§ i 5 kap. om anmälnings- och tillståndspliktig verksamhet. I 6 kap. finns bestämmelser om förvaltning och tillsyn och i 7 kap. finns ansvarsbestämmelser. I 58 § anges i 3 punkten att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet utan erforderligt tillstånd eller i strid med villkor som är förenat med sådant tillstånd idkar verksamhet som strider mot 39 § om transport av djur i förvärvssyfte, ska dömas till djurskyddsförseelse. I 58 § anges därtill i 5 punkten att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet försummar skyldighet som föreskrivs i eller med stöd av 40 § om register över djurtransportörer, ska dömas för djurskyddsförseelse. Straffet för djurskyddsförseelse är böter om det inte i en annan lag föreskrivs ett strängare straff för gärningen. I 59 § anges att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet handlar i strid med 23-25 §§ eller med bestämmelser som utfärdats med stöd av dem ska dömas för djurplågeri. Straffet för djurplågeri är böter eller fängelse i högst två år om det inte i någon annan lag föreskrivs ett stängare straff för gärningen.
4. Mer om Åland och EG-förordningen
4.1 Kapitel I
I artikel 1 anges EG-förordningens räckvidd. EG-förordningen tillämpas på transport av levande ryggradsdjur inom gemenskapen och vid införsel till eller utförsel från gemenskapens tullområde. EG-förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att vidta strängare nationella åtgärder för att förbättra djurens välbefinnande under transporter som endast äger rum på medlemsstatens territorium eller som gäller sjötransporter från deras territorium. EG-förordningen tillämpas inte på djurtransporter som inte har samband med ekonomisk verksamhet och inte på djurtransporter som på veterinärs inrådan görs till eller från veterinärmottagning eller –klinik. När det gäller transporter av djur som görs av uppfödare med egna jordbruks- eller transportfordon när det geografiska förhållande kräver en årstidsbetingad flyttning av vissa typer av djur (transhumance) och när det gäller transporter av egna djur som uppfödarna gör med egna transportmedel på ett avstånd understigande 50 km så ska bara artiklarna 3 och 27 tillämpas.
I artikel 3 finns allmänna villkor för transport av djur. Personer får inte låta transportera djur på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande. Alla nödvändiga åtgärder ska ha vidtagits på förhand för att begränsa resetiden till ett minimum och djurens behov ska vara tillgodosedda under befordran. Djuren ska vara i skick för befordran. Transportmedlen och anordningar för i- och urlastning ska vara utformade, konstruerade, underhållna och skötta på ett sådant sätt att skador och lidande förhindras och djurens säkerhet tryggas. Personer som hanterar djuren ska vara utbildade eller ha kompetens för uppgiften och utföra arbete utan att använda våld eller andra metoder som i onödan skrämmer djuren eller kan tillfoga dem skada eller lidande. Transporten ska genomföras utan dröjsmål och förutsättningarna för djurens välbefinnande ska kontrolleras regelbundet och upprätthållas på lämpligt sätt. Djuren ska ha tillräcklig golvyta och ståhöjd i förhållande till sin storlek och den planerade transporten. Djuren ska få vatten, foder och vila med lämpliga intervall och i en mängd och kvalitet som är anpassad till djurart och storlek. I artikel 27 finns bestämmelser om behöriga myndigheters inspektioner och dess årliga rapporter om inspektioner.
4.2 Kapitel II
I kapitel II finns bestämmelser för organisatörer, transportörer, djurhållare och uppsamlingscentraler (artiklarna 4-9).
Artikel 4 gäller handlingar som ska medföras vid transport. Transportören ska på begäran uppvisa handlingar med uppgifter om djurets ursprung och ägare, avsändningsort, datum och tid för avsändning, avsedd bestämmelseort och förväntad transporttid till behöriga myndigheter. I artikel 5 finns krav på planering av djurtransporter.
I artikel 6 finns bestämmelser som gäller transportörer. I p. 1 och 2 regleras tillstånd från behörig myndighet till transportör och till transportör för långa transporter och anmälan av eventuella förändringar i informationen till behörig myndighet. Långa transporter är enligt artikel 2 m) en transport där befordran överskrider åtta timmar räknat från tiden då det första djuret i sändningen flyttas. Enligt p. 3 ska transport ske enligt angivna tekniska föreskrifter och enligt p. 4 ska utbildning av djurhanterande personal ha skett enligt angivna bestämmelser. Djurhantering och transport ska ske av personal med kompetensbevis enligt angivna bestämmelser enligt 5 och 6 pp. Transport ska alltid ske enligt tekniska föreskrifter i 3 p., men bestämmelserna i pp. 1, 2, 4 och 5 tillämpas inte om avståndet mellan avsändandeorten och bestämmelseorten är högst 65 km. Transportören ska enligt p. 8 tillhandahålla behörig myndighet intyg om godkännade av vägtransportmedel eller intyg om godkännande av fartyg för djurtransport. I p. 9 finns bestämmelser om navigeringssystem som krävs vid långa transporter av tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin och tama hästar, med undantag av registrerade hästar. Med navigeringssystem avses enligt artikel 2 o) satellitbaserade infrastrukturer som erbjuder tjänster för globala, kontinuerliga, noggranna och garanterade tids- och positionsbestämningar eller varje slags teknik som tillhandahåller tjänster som anses likvärdiga för EG-förordningens syften.
Artikel 7 gäller transportörs ansvar för förhandsinspektion och godkännande av transportmedel. Alla fordon för långa transporter på väg, fartyg för djurtransport vid transporter längre än 10 sjömil samt behållare som används för långa transporter på väg eller till sjöss omfattas av ansvaret. I artikel 8 finns djurhållarens ansvar innan transport. Artikel 9 gäller uppsamlingscentraler. Uppsamlingscentraler kan inrättas om det visar sig finnas ett behov. Uppsamlingscentraler är platser som anläggningar, uppsamlingsställen och marknader där tama hästar, nötkreatur, får, getter eller svin från olika anläggningar grupperas för att utgöra sändningar (enligt artikel 2 b). I Finland finns inte uppsamlingscentraler (RP 160/2006 s. 9).
4.3 Kapitel III
I kapitel III finns bestämmelser om behöriga myndigheters uppgifter och skyldigheter (artiklarna 10-22).
Artikel 10 gäller krav på tillstånd för transportörer. Tillstånd utfärdas av ÅMHM. Sökanden ska vara etablerad eller företrädd i det land där tillstånd söks. Sökanden ska i tillräcklig utsträckning ha personal, utrustning och driftsförfarande för att följa bestämmelserna i EG-förordningen. Sökanden ska inte ha dömts för allvarliga överträdelser av gemenskapslagstiftningen och/eller den nationella lagstiftningen om djurskydd under de tre år som föregår ansökningsdatumet. Bestämmelsen ska inte tillämpas om sökanden visar för myndigheten att den vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika ytterligare överträdelser och myndigheten godkänt detta.
Artikel 11 gäller krav för tillstånd för transportörer för långa transporter. Tillstånd utfärdas av ÅMHM. De handlingar som ska lämnas in är kompetensbevis för förare och skötare enligt artikel 17.2, giltiga intyg för godkännande av vägtransportmedel enligt artikel 18.2 och beredskapsplaner för nödsituationer. Vid långa transporter av tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin och tama hästar, med undantag av registrerade hästar, ska ett navigeringssystem finnas. Transportören ansvarar för spårning och registrering av förflyttningar och ständig kontakt med förare.
I artikel 12 anges att transportören endast kan ansöka om tillstånden i artiklarna 10 och 11 hos en enda behörig myndighet och i en enda medlemsstat.
Artikel 13 gäller myndighetens utfärdande av tillstånd. Tillstånd utfärdas av ÅMHM. Myndigheten kan begränsa tillämpningsområdet för tillstånd för transportörer eller för tillstånd för transportörer för långa transporter enligt kriterier som kan kontrolleras under transporten. Tillstånd ska registreras med ett unikt nummer i en elektronisk databas.
Artikel 14 avser kontroll av färdjournal för långa resor som den behöriga myndigheten ska göra innan resan. Kontroll görs av ÅMHM. Enligt 1 a) ska transportörer i färdjournalen ha ett giltigt tillstånd för transportörer, ett giltigt intyg om godkännande av transportmedel för långa transporter och giltiga behörighetstillstånd för förare och skötare. Färdjournalen ska vara realistisk och vara i enlighet med EG-förordningen. Enligt 1 b) ska organisatören av den långa resan åläggas att ändra planerna om den långa transporten inte överensstämmer med EG-förordningen. Om resultatet av kontrollen enligt 1 a) är i sin ordning ska färdjournalen stämplas. Om navigeringssystem finns behöver inte färdjournalen stämplas enligt 2. Informationen ska föras in så snabbt som möjligt i det datasystem för informationsutbyte som tagits fram på basen av artikel 20 i rådets direktiv 90/425/EEG (om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden).
Landskapsregeringen använder rikets datasystem, som är del av ett EU-datasystem som EG-lagstiftningen förutsätter för registrering, identifiering och spårning av djur. Datasystemet är skapat för att skydda människors och djurs hälsa, miljö samt för att förbättra djurens välbefinnande och trygga livsmedelssäkerheten. (Lag om ett system för identifiering av djur, FFS 238/2010) Det huvudsakliga syftet, smittskydd, faller under rikets kompetens. För landskapsveterinären har delar reserverats i rikets register. Landskapsveterinären sköter inläggandet av uppgifter i systemet för landskapets räkning. ÅMHM och dess veterinärer har likaså tillgång till detta datasystem och ska föra in information där för sin räkning. Veterinärerna använder Traces (Trade Control and Expert System) för intyg om djur och vissa djurprodukter som ska ut ur landskapet. Traces används också vid gränskontroll av levande djur och djurprodukter som importeras från länder utanför EU.
I artikel 15 finns bestämmelser om kontroller som den behöriga myndigheten ska genomföra när som helst under en lång transport. Kontroll görs av ÅMHM. Genom stickprov eller målinriktat ska kontroll göras att angivna transporttider är realistiska och att transporterna överensstämmer med förordningen, särskilt gällande transporttider och viloperioder. Om bestämmelseorten är ett slakteri får kontrollerna göras som en del av djurskyddsbesiktningen. Vid långa transporter mellan flera länder ska på avsändningsorten djurens hälsa kontrolleras så att djuren är i skick att transporteras. Data från vägtransportmedels navigeringssystem kan användas för att genomföra kontroller.
I artikel 16 finns bestämmelser om att den behöriga myndighetens ska se till att dess personal har sådan utbildning och utrustning som krävs för att kunna kontrollera färdskrivare vid vägtransporter enligt förordning (EEG) nr 3821/85 och navigeringssystem. Den behöriga myndigheten är ÅMHM.
I artikel 17 finns bestämmelser om att transportörers och uppsamlingscentralers personal ska få utbildning och att kompetensbevis ska utfärdas. I riket ordnas kortkurser med utomstående expertis. Dessa kurser kan arrangeras av respektive intresseföreningar. Landskapsregeringen föreslår likaså att respektive intresseföreningar kan anordna kortkurser på Åland. Landskapsregeringen ska godkänna prov och examinator för djurtransportörer som avses i punkt 1 bilaga IV till EG-förordningen om djurtransport. En jämförelse kan göras med riket där livsmedelssäkerhetsverket ska godkänna prov och examinator för djurtransportörer.
Artikel 18 gäller intyg om godkännande av vägtransportmedel för långa transporter. Behörig myndighet som utfärdar intyg är ÅMHM. Motsvarande ansökan ska inte ha lämnats in till en annan behörig myndighet i samma eller en annan medlemsstat. Transportmedlet ska inspekteras och uppfylla krav om utformning, konstruktion och underhåll i kapitel II och VI i bilaga I. I kapitel II finns bestämmelser om transportmedel. I p. 1 finns bestämmelser som gäller för samtliga transportmedel. Vid transport på fartyg eller flygplan som varar mer än tre timmar ska det finnas medel för avlivning som är lämplig för arten ifråga. Medlet ska vara tillgängligt för den person ombord som har nödvändig kunskap om att avliva på ett humant och effektivt sätt. Enligt p. 3 gäller att vid transport av vägfordon på rorofartyg att på stängda däck ska finnas ett mekaniskt ventilationssystem och en sekundär kraftkälla om strömavbrott uppstår och att på öppna däck ska finnas tillräckligt skydd för havsvatten. Vägfordon ska vara utrustade med ett tillräckligt antal fästpunkter utformade och placerade för att säkert fästa fordonet på fartyget. Fordon ska fästas innan transporten för att inte förflyttas under resan. Enligt p. 4 gäller vid lufttransport att djur endast ska transporteras om luftkvalitet, temperatur och tryck kan bibehållas inom ett intervall som är lämplig för djurarten under resan. I kapitel IV finns mer bestämmelser för fartyg som är specialbyggda för djurtransport eller för fartyg som transporterar behållare med djur till sjöss. Medlemsstaterna får bevilja undantag från artikel 18:s bestämmelser, kapitel V p. 1.4 led b och kapitel IV i bilaga I gällande vägtransportmedel när befordran till den slutliga bestämmelseorten inte överstiger 12 timmar. Intyget ska registreras i en elektronisk databas på ett sådant sätt att behöriga myndigheter i samtliga medlemsstater snabbt kan identifiera intyg. Intygets giltighetstid ska vara högst fem år räknat från utfärdandet och upphör att gälla om transportmedlet ändras eller byggs om på ett sätt som påverkar djurets välbefinnande. Intyget ska ha ett unikt nummer och vara på svenska och engelska.
I 9c § landskapsförordningen (1993:104) om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning finns bestämmelser om färdskrivare. Fordon som utför transporter utanför landskapet ska, i enlighet med rådets förordning 3821/85/EEG om färdskrivare vid transporter, vara försedd med färdskrivare. Använda färdskrivarskivor ska, med undantag av sådana som använts i förarexamen, förvaras i god ordning hos fordonets ägare eller förare i minst ett år efter användandet. Skivorna ska på begäran uppvisas för eller överlämnas till den behörige kontrolltjänstemannen. Föraren ska alltid på behörig kontrolltjänstemans begäran kunna visa upp färdskrivarskivor för den innevarande veckan och under alla omständigheter för den sista dag som han kört under föregående vecka.
I artikel 19 finns bestämmelser om intyg om godkännande av fartyg specialbyggt för djurtransport. De fartyg som avses i artikeln är sådana där djuren i samband med inlastningen i fartyget lastas från transportmedlet och placeras i spiltor eller bås i fartyget (tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får getter eller svin, artikel 7.2). Fartyg specialbyggda för transport av levande fisk omfattas inte av denna bestämmelse. Transport av levande fisk i långa transporter med lastbil omfattas dock av EG-förordningen. I Finland finns för närvarande inte sådana fartyg som avses i förordningen och det ser inte heller ut att bli aktuellt (RP 160/2006 s. 22). För verkställandet av EG-förordningen är det nödvändigt att föreskriva om behöriga myndigheter och verkställighet. Behörig myndighet som utfärdar intyg är ÅMHM. Motsvarande ansökan ska inte ha lämnats in till en annan behörig myndighet i samma eller en annan medlemsstat. Fartyget ska vara i drift från den medlemsstat där ansökan görs. Fartyget ska inspekteras och uppfylla krav om konstruktion och utrustning för fartyg för djurtransport i kapitel VI avsnitt 1 i bilaga I. Godkända fartyg ska registreras på ett sådant sätt att de snabbt kan identifieras. Intyg om godkännande av fartyg ska registreras i en elektronisk databas på ett sådant sätt att behöriga myndigheter snabbt kan identifiera intyg. Intygets giltighetstid ska vara högst fem år räknat från utfärdandet och upphör att gälla om transportmedlet ändras eller byggs om på ett sätt som påverkar djurets välbefinnande. Intyget ska ha ett unikt nummer och vara på svenska och engelska. Intyget ska registreras i en elektronisk databas på ett sådant sätt att behöriga myndigheter snabbt kan identifiera intyg.
Artikel 20 gäller inspektion av fartyg specialbyggda för djurtransport vid i- och urlastning. Kontroll görs av ÅMHM. Fartyget ska vara byggt och utrustat för det antal djur och den djurart som ska transporteras. Lastrum där djur förvaras ska förvaras ska vara i gott skick. Den utrustning som avses i kapitel IV i bilaga I ska fungera. Före och under i- och urlastning ska inspektion göras för att kontrollera att djuren är i skick att befordras, att i- och urlastning sker i enlighet med bestämmelserna i kapitel III bilaga I och att utfordring och vattning är ordnad i överensstämmelse med kapitel IV, avsnitt 2 i bilaga I.
4.4 Kapitel IV
I artikel 23 finns bestämmelser om nödåtgärder vid transportörs bristande efterlevnad av EG-förordningens bestämmelser. ÅMHM ska vidta nödvändiga åtgärder.
5. Kontrollstationsförordningen
Om kontrollstationer föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1255/97. En kontrollstation är en plats där djuren vilar sig i minst 12 timmar i enlighet med p. 1.5 eller p. 1.7b i kap V, bilaga I till förordning (EG) nr 1/2005. Kontrollstationer är (enligt artikel 2 h) stationer i den mening som avses i kontrollstationsförordningen. Gränskontrollstationer är (enligt artikel 2 d punkten) en kontrollstation som utformats och godkänts i enlighet med artikel 6 i direktiv 91/496/EEG för utförande av veterinärkontroller av djur som anländer från tredjeländer till gemenskapens gräns.
I Finland finns inte kontrollstationer, vidare ser det inte ut att överhuvudtaget bli aktuellt att godkänna kontrollstationer i riket (RP 160/2006 s. 16).
6. Förslagets verkningar
När det gäller transporter över åtta timmar, är det endast transporter till och från Åland som kan komma att beröras, inte transporter inom landskapet. För delar av EG-förordningen har redan ÅMHM enligt gällande lag ansvar. Detta ansvar följer av ett tidigare EG-direktiv om djurtransporter som är implementerat och nu ersätts med den nya EG-förordningen. Detta kommer att innebära en del merarbete för ÅMHM med intyg för transportörer, intyg för fordon och arbete som följer av delvis nya regler om kontroller och inspektioner. Ett mindre merarbete finns för landskapsregeringen med utfärdande av intyg över transportutbildning. En del merarbete med utbildning finns också för de näringsidkare som deltar före, under eller efter transporten.
På Åland finns för närvarande inte några anläggningar som omfattas av direktivet 2007/43/EG om minimiregler för skydd av slaktkycklingar. EG-direktivet om slaktkycklingar medför inte kostnader för myndigheter eller näringsidkare i nuläget.
Överföringen av ansvaret för omhändertagande av djur till ÅMHM från polisen är kostnadsneutral för landskapet.
Förslaget ger ett bättre djurskydd. Förslaget har ingen verkan avseende miljö i övrigt eller jämställdhet.
7. Remiss
Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning hos lagberedningen och har beretts i samarbete med miljöbyrån och ÅMHM. Förslaget har sänts på remiss till ÅMHM, Ålands polismyndighet, Ålands producentförbund, Ålands hushållningssällskap, Ålands fiskodlarförening r.f., Ålands handelskammare, Ålands djurskyddsförening r.f., Ålands hästavelsförening r.f., Ålands fåravelsförening r.f., Ålands kenneldistrikt r.f., Ålands yrkesbilägarförening r.f., Dahlmans W J AB, Rederierna i Finland r.f., Air Åland AB och Turku Air AB. Remissvar har inkommit från ÅMHM, Ålands polismyndighet, Ålands producentförbund, Ålands hushållningssällskap, Ålands djurskyddsförening r.f., Ålands handelskammare och Rederierna i Finland r.f.
Detaljmotivering
Ändring av djurskyddslagen
6b § Behörigheten för dem som äger eller håller broilrar. Krav på utbildning för djurhållare/-ägare eller djurskötare ställs i EG-direktivets artikel 4. Medlemsstaten ska se till att djurhållare har tillräckliga kunskaper och att lämplig utbildning finns att tillgå. Medlemsländerna kan bestämma att ägare också ska ha samma behörighet. Utbildningen ska omfatta faktorerna i bilagorna 1, 2 och 4. Intyg ska utfärdas av behörig myndighet om fullgjord utbildning eller förvärv av likvärdiga kunskaper. Övergångsbestämmelser kan finnas där likvärdig erfarenhet som inskaffats för lagens ikraftträdande får vara grund för utfärdande av intyg om likvärdiga kunskaper.
I djurskyddslagen finns ett generellt ansvar för djurhållare/-ägare för att djuren får den skötsel som behövs för att de ska må bra, oavsett om någon annan anlitas för skötseln. Djurhållare definieras i artikel 2 som fysiska eller juridiska personer som enligt avtal eller lag ansvarar för eller sköter kycklingar, oavsett om detta sker stadigvarande eller tillfälligt. Ägare definieras i artikel 2 som fysiska eller juridiska personer som äger anläggningen där kycklingar hålls.
I riket har man valt att ta in bestämmelser om utbildning av djurhållare och -ägare till mer än 500 broiler. Övergångsbestämmelser finns så att de som har tre års praktisk erfarenhet inte behöver utbilda sig om de ansöker till regionförvaltningsverket inom ett år efter ikraftträdandet. Utbildning som minst motsvarar examen för lantbruksföretagare/examen inom lantbruksbranschen med köttfjäderfä som specialiseringsområde krävs för djurhållare och ägare. I nämnda examen ingår lagstiftning om skydd av broiler, broilrars fysiologi, särskilt deras vätske- och foderbehov samt djurens beteende och begreppet stress. Dessutom omfattar examen praxis vid hantering, infångning, lastning och transport av broilrar, hälsovård för broilrar, nödslakt och avlivning samt förebyggande smittskyddsåtgärder. Sanktionen i riket är djurskyddsbrott.
Landskapsregeringen föreslår bestämmelser om utbildning av djurhållare och -ägare till mer än 500 broiler; övergångsbestämmelser finns så att de som har tre års praktisk erfarenhet inte behöver utbilda sig om de ansöker till ÅMHM inom ett år efter ikraftträdandet. Utbildning som minst motsvarar examen för lantbruksföretagare/examen inom lantbruksbranschen med köttfjäderfä som specialiseringsområde krävs för djurhållare och ägare. I nämnda examen ingår lagstiftning om skydd av broiler, broilrars fysiologi, särskilt deras vätske- och foderbehov samt djurens beteende och begreppet stress. Dessutom omfattar examen praxis vid hantering, infångning, lastning och transport av broilrar, hälsovård för broilrar, nödslakt och avlivning samt förebyggande smittskyddsåtgärder.
I riket har man valt att ta in bestämmelser om utbildning av skötare av broilrar.
På Åland innebär djurskyddslagens 6a § att landskapet redan uppfyller kraven i artikel 4 punkt 6 om att anställda eller anlitade personer också ska utbildas. Den som äger eller håller broilrar ska förse de personer som deltar i skötseln och hanteringen av broilrar med instruktioner om och handledning i krav som gäller broilrars välbefinnande.
Om instruktioner och handledning till anställda eller anlitade inte ges är sanktionen djurskyddsförseelse. Landskapsregeringen föreslår att sanktionen för att djurhållare/-ägare inte är behöriga ska vara djurskyddsbrott.
Förutom utbildning kan även andra krav finnas eller andra tillstånd krävas för djurhållares/-ägares verksamhet, t.ex. enligt miljölagstiftning, näringslagstiftning eller näringsstödslagstiftning. (Alla krav måste vara uppfyllda och alla tillstånd måste finnas.)
6c §. Bokföring av produktionsdjur. Enligt EG-bestämmelser krävs som kortaste tid för bevarande av bokföring om medicinsk behandling av djur tre år för produktionsdjur med undantag för kycklingar där fem år krävs. Bestämmelser finns i bilagan till Rådets direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur. I riket höjs tiden för produktionsdjur från tre till fem år som kortaste tid för bevarande av bokföring om medicinsk behandling av djur. Landskapsregeringen föreslår att Åland ska gå in för fem års sparande som kortaste tid för bevarande av bokföring om medicinsk behandling av produktionsdjur. Tiden för bevarande av bokföring av alla döda produktionsdjur är tre år. Närmare bestämmelser om bokföringen över antalet döda djur får utfärdas i landskapsförordning.
16 § Tillvaratagna djur. Ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur överförs från att ha ordnats av polisen i samråd med djurskyddsansvarig tjänsteman vid ÅMHM till att helt ordnas av ÅMHM. I nuläget finns några burar för förvaring av sällskapsdjur hos polisen men övriga utrymmen som behövs saknas där. Det gäller t.ex. foderlager, skötsel- och behandlingsrum, veterinärrum, rastgård och karantänutrymmen. Ålands djurskyddsförening hjälper i nuläget polisen och ÅMHM med mottagande av herrelösa hundar och kattor för tillfällig skötsel, ordnande av veterinärvård och ordnande av nya djurhem. (För statistik, se bilaga.)
En permanent och hållbar lösning för tillvaratagande av djur behövs och landskapsregeringen är positiv till att ett djurskyddshem skapas i privat regi.
Gällande omhändertagande eller tillvaratagande av stora djur eller stora besättningar djur måste en ad hoc-lösning ske i det enskilda fallet.
28a § Rådets förordning (EG) nr 1/2005. Se närmare om EG-förordningens innehåll i framställningens avsnitt 4. I paragrafen anges behörig myndighet för de artiklar i EG-förordningen som räknas upp. Övriga uppgifter sköts av landskapsregeringen. Om förvaltning, tillsyn och ansvar stadgas i lagens 6 och 7 kap.
58 §. Djurskyddsförseelse. Bestämmelsen kompletteras med bestämmelser om förseelser mot Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Bestämmelsen kompletteras med sanktion för bokföring av produktionsdjur.
59 §. Djurplågeri. Bestämmelsen kompletteras med brott mot Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Bestämmelsen kompletteras med brott mot bestämmelsen om behörigheten för dem som äger eller håller broilrar.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslås att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 16 § 2 mom. djurskyddslagen (1998:95) för landskapet Åland varvid nuvarande 3 mom. blir 2 mom.,
ändras 16 § 1 mom., 58 samt 59 §§, av dessa lagrum 16 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2007/126 samt 58 och 59 §§ sådana de lyder i landskapslagen 2004/42 samt
fogas till lagen nya 6b, 6c och 28a §§ som följer:
6b §
Behörigheten för dem som äger eller håller broilrar
En fysisk person som äger eller håller broilrar och ansvarar för skötseln av minst 500 fåglar ska ha en utbildning som minst motsvarar en av behörig nationell myndighet fastställd examen inom lantbruksbranschen, med köttfjäderfä som specialiseringsområde. Med broiler avses en fågel av arten Gallus gallus som föds upp för slakt.
6c §
Bokföring av produktionsdjur
Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som givits produktionsdjuren och över antalet döda djur.
Bokföringen över den medicinska behandlingen ska bevaras minst fem kalenderår och bokföringen över antalet döda djur minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen. Bokföringen ska på begäran uppvisas för de myndigheter och den djurskyddsövervakare som nämns i 44 och 45 §§.
Genom landskapsförordning kan närmare bestämmelser om bokföringen över antalet döda djur utfärdas.
16 §
Tillvaratagna djur
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska ordna förvaring och tillfällig skötsel av herrelösa hundar, katter och andra husdjur som tillvaratagits. Tillvarataget husdjur ska förvaras minst 15 dagar, varefter djuret kan säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas. Beslut om försäljning, överlåtelse och avlivning fattas vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, som också verkställer en eventuell avlivning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
28a §
Rådets förordning (EG) nr 1/2005
Inom landskapet är den behöriga myndigheten enligt artiklarna 4-6, 10-16, 18-23 samt 26 och 27 i Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97, nedan EG-förordning nr 1/2005, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Behörig myndighet gällande den del i artikel 17 som gäller utfärdande av kompetensbevis efter ordnad utbildning är landskapsregeringen.
58 §
Djurskyddsförseelse
Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
1) inför till landskapet, tillverkar, säljer eller överlåter sådana redskap, anordningar eller ämnen som har förbjudits i enlighet med 13 §,
2) bryter mot förbud som avses i 8 § 3 mom., 14 § 1 mom., 17, 20 eller 21 § eller förbud som utfärdats med stöd av nämnda bestämmelser,
3) utan erforderligt tillstånd eller i strid med villkor som är förenat med sådant tillstånd idkar verksamhet som avses i 38, 39 eller 41 §,
4) inte iakttar den anmälningsplikt som föreskrivs i 33, 34 eller 35 §,
5) försummar skyldighet som föreskrivs i eller med stöd av 4, 6a, 6c §, 14 § 2 mom., 15, 17, 18, 37 eller 40 §,
6) försummar att ansöka om det tillstånd att transportera djur som avses i artiklarna 10 eller 11 i EG-förordning nr 1/2005,
7) bryter mot den anmälningsskyldighet som avses i artikel 6.2 i EG-förordning nr 1/2005,
8) försummar att ansöka om det intyg om godkännande av vägtransportmedel som avses i artikel 18 i EG-förordning nr 1/2005 eller det intyg över godkännande av fartyg för djurtransport som avses i artikel 19 i EG-förordning nr 1/2005,
9) försummar att ansöka om kompetensbevis enligt artikel 17 i EG-förordning nr 1/2005,
10) bryter mot skyldigheten att i transportmedlet medföra de handlingar som avses i artikel 4 i EG-förordning nr 1/2005 eller
11) bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter eller visa upp handlingar som föreskrivs artikel 4 i EG-förordning nr 1/2005
ska för djurskyddsförseelse dömas till böter, om det inte i någon annan lag föreskrivs ett strängare straff för gärningen.
59 §
Djurplågeri
Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
1) handlar i strid med 3, 5, 6, 6b, 7, 9–12, 23–25, 29, 31 eller 32 § eller med bestämmelser som utfärdats med stöd av dem,
2) använder sådana redskap, anordningar eller ämnen som har förbjudits i enlighet med 13 §,
3) gör eller låter göra operativt ingrepp som är förbjudet i enlighet med 8 § eller
4) handlar i strid med bilaga I i EG-förordning nr 1/2005,
ska för djurplågeri dömas till böter eller fängelse i högst två år, om det inte i någon annan lag föreskrivs ett strängare straff för gärningen.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Av personer som före den 30 juni 2010 har minst tre års praktisk erfarenhet av att sköta broilrar krävs inte i 6b § avsedd utbildning. En sådan person ska inom ett år efter att denna lag trätt i kraft av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ansöka om intyg som styrker likvärdigheten med utbildningen. Till ansökan ska fogas en sådan redogörelse över förvärvad praktisk erfarenhet som krävs för att intyget ska beviljas.
| Mariehamn den 9 december 2010 | |
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Katrin Sjögren |
Bilaga
Statistik över Ålands djurskyddsföreningen r.f:s verksamhet gällande omhändertagna djur
|
| augusti till | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | januari till |
| Omhändertagna hundar | 1 | 0 | 0 | 9 | 4 | 0 |
| Omhändertagna katter | 18 | 32 | 80 | 71 | 45 | 36 |
| Omplacerade hundar | 0 | 3 | 3 | 5 | 4 | 3 |
| Omplacerade katter | 5 | 19 | 25 | 15 | 23 | 10 |
| Omplacerade kaniner | 0 | 0 | 0 | 0 | 9 | 5 |
| Omplacerade marsvin | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 0 |
| Återförda rymlingar, hundar | 1 | 2 | 2 | 0 | 4 | 0 |
| Återförda rymlingar, katter | 6 | 15 | 22 | 10 | 11 | 8 |
| Återförda rymlingar, sköldpaddor | 0 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 |
| Hankatt vuxen, kastreringar |
|
| 11 |
|
| 4 |
| Honkatt vuxen, kastreringar |
|
| 15 |
|
| 5 |
| Vaccineringar |
|
| 26 |
|
|
|
| Öronskabbehandlingar |
|
| 60 |
|
|
|
| Övriga vet. behandlingar |
|
| 4 |
|
|
|
| Avlivningar |
|
| 7 |
|
| 1 |
| Avlivningar av vildkatter |
|
|
|
|
| 21 |
Djurskyddsföreningen har samtliga år lyckats hitta nya hem till samtliga omhändertagna djur och avlivningar har skett endast p.g.a. obotliga skador och sjukdomar med hänsyn till djurskyddskrav.
Även om exakt statistik om antalet inte finns för samtliga år, så har djurskyddsföreningen kastrerat och vaccinerat alla vuxna omhändertagna katter innan de fått nya hem.
Källor: PM från arbetsgruppen S30/08/1/7, Ålands djurskyddsförening r.f.:s verksamhetsberättelser för åren 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009 och Ålands djurskyddsförening r.f.:s uppgifter om 2010 t.o.m. 31 augusti 2010.