Framställning 9/2010-2011

Tillhör ärendet: Luftkvalitet
Lagtingsår: 2010-2011

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 9/2010-2011

 

Datum

 

 

2010-12-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Luftkvalitet

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd. Enligt förslaget ska det i denna lag intas bestämmelser om luftkvalitet, luftkvalitetsplaner, handlingsplaner på kort sikt, förfarande för när planer ska göras upp och när upplysningar ska lämnas in, överskridning av gränsvärden orsakad av sandning, förlängning av tidsfristen för gränsvärdena för kvävedioxid samt kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar. Vissa av de föreslagna lagbestämmelserna om luftkvalitet innehåller även bemyndiganden som möjliggör utfärdande av detaljbestämmelser på förordningsnivå. Om lagtinget antar de föreslagna lagbestämmelserna kan landskapsregeringen efter lagens ikraftträdande utfärda detaljbestämmelserna ifråga vilket i sin tur medför att Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa, nedan kallat luftkvalitetsdirektivet, implementeras fullständigt i landskapslagstiftningen. Med hänsyn till att implementeringstiden för luftkvalitetsdirektivet löpt ut den 11 juni 2010 är det angeläget att detta lagstiftningsärende behandlas i skyndsammast möjliga ordning.

 

__________________

 


INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

2. Gällande landskapslagstiftning. 3

2.1 Landskapslag om miljöskydd. 3

2.2 Landskapsförordning om tillämpning i landskapet Åland om vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften. 4

3. EG-lagstiftning. 4

4. Åtgärdsbehov och förslag. 5

5. Förslagets konsekvenser 5

5.1 Konsekvenser för miljön. 5

5.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser 5

5.3 Jämställdhetskonsekvenser 6

6. Beredningsarbete. 6

Detaljmotivering. 6

Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd. 6

Lagtext 11

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljöskydd. 11

Parallelltexter 14


Allmän motivering

 

1. Inledning

 

Luftföroreningar utomhus är en betydande orsak till ohälsa. Besvär i luftvägarna samt cancer är två av de allvarligaste orsakerna till denna ohälsa som kan medföra bland annat förkortad livslängd och sjukhusvistelser. Detta orsakar lidande för den enskilda individen och kostnader för samhället. Av den anledningen är det viktigt att genom lagstiftning tillse att ändamålsenliga åtgärder på olika samhällsnivåer vidtas för att förbättra luftkvaliteten.

 

2. Gällande landskapslagstiftning

 

2.1 Landskapslag om miljöskydd

 

I landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, nedan kallad miljöskyddslagen, finns bland annat allmänna bestämmelser om miljökrav ur vilka indirekt framgår att utövare av industriell verksamhet ska medverka till att en god luftkvalitet uppnås. I 1 § miljöskyddslagen anges att syftet med lagen är att främja en hållbar utveckling genom att undvika negativ miljöpåverkan samt genom att undanröja och begränsa skador av sådan påverkan. Vidare anges att allmänna principer om försiktighet och aktsamhet, om prevention och minimering av olägenheter, om bästa praxis ur miljösynpunkt samt om förorenarens ansvar ska tillämpas inom verksamhet som medför risk för förorening av miljön. I 2 § miljöskyddslagen föreskrivs att verksamhetsutövaren ansvarar för verksamhetens miljöpåverkan. Lagen gäller all verksamhet. Vid tillämpning av lagen ska negativ miljöpåverkan utanför landskapet beaktas lika som motsvarande påverkan inom landskapet. I 4 § miljöskyddslagen föreskrivs att det vid all verksamhet ska förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att denna miljöhänsyn blir oskälig. Verksamhetsutövaren ska därvid vidta sådana åtgärder som rimligen kan krävas för att negativ miljöpåverkan undviks, undanröjs eller begränsas. I yrkesmässig verksamhet ska bästa tillgängliga teknik alltid tillämpas. Gränsvärden, kvalitetsnormer eller andra specifika normer får aldrig åsidosättas.

     I 3 § miljöskyddslagen definieras de i miljöskyddslagen centrala begreppen. I paragrafen anges att miljöpåverkan är en sådan direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att en verksamhet genomförs eller inte genomförs. Negativ miljöpåverkan är sådan miljöpåverkan som medför

     a) olägenhet för människors hälsa,

     b) skada på naturen och dess funktioner,

     c) hinder för eller väsentligt försvårande av nyttjandet av naturresurser,

     d) minskad allmän trivsel eller försämring av kulturvärden,

     e) försämring av miljöns lämplighet att nyttjas för rekreationsändamål,

     f) skada på egendom eller olägenhet att nyttja den eller

     g) annan jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse.

     Miljöförorening är direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, buller, ljus, lukt, värme eller annan energi till luft, vatten eller mark som kan medföra negativ miljöpåverkan.

     Genom miljöskyddslagens bestämmelser i 4 kap. om miljögranskning, 5 kap. om tillstånd, 7 kap. om allmänna tillsynsåtgärder samt 8 kap. om tillsynsåtgärder förpliktas indirekt berörd landskapsmyndighet, dvs. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), att medverka till att en god luftkvalitet uppnås. I miljöskyddslagens 11 kap. om förordningsfullmakt finns bland annat en bestämmelse i 43 § om miljökvalitet. I paragrafen föreskrivs att landskapsregeringen genom landskapsförordning kan utfärda miljökvalitetsnormer och andra bestämmelser om miljökvalitet samt om övervakning av miljökvalitet som är behövliga för att klara de allmänna förutsättningarna som avses i 1 § miljöskyddslagen.

 

2.2 Landskapsförordning om tillämpning i landskapet Åland om vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften

 

Genom landskapsförordningen (2001:38) om tillämpning i landskapet Åland om vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften, nedan kallade blankettförordningen, har bland annat följande riksförordningar tillämpliggjorts i landskapet (samtliga gäller luftkvalitet):

     1) statsrådets beslut om riktvärden för luftkvalitet och målvärde för svavelnedfall (FFS 480/1996),

     2) statsrådets förordning om luftkvaliteten (FFS 711/2001) samt

     3) statsrådets förordning om marknära ozon (FFS 783/2003).

 

3. EG-lagstiftning

 

År 2008 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa, nedan kallat luftkvalitetsdirektivet. Med luftkvalitetsdirektivet har man sammanfört och till behövliga delar förnyat luftkvalitetsbestämmelserna i:

     1) Rådets direktiv 96/62/EG om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten,

     2) Rådets direktiv 1999/30/EG om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften,

     3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG om gränsvärden för bensen och koloxid i luften samt

     4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG om ozon i luften.

     Syftet med luftkvalitetsdirektivet är att förebygga och minska skadliga hälso- och miljöeffekter som orsakas av luftföroreningar, att upprätthålla god luftkvalitet, göra uppföljningen av luftkvaliteten mer enhetlig och förbättra tillgången till information om luftkvaliteten.

     Den mest centrala reformen i luftkvalitetsdirektivet är att även småpartiklarna (PM2,5) kommer att omfattas av reglerna. Orsaken är att dessa småpartiklar enligt nuvarande kunskap utgör den största hälsorisken som orsakas av luftföroreningar. I luftkvalitetsdirektivet föreskrivs om målvärdet och årsgränsvärdet för småpartiklar. I anknytning till minskningen av befolkningens exponering för småpartiklar ingår i luftkvalitetsdirektivet dessutom bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder, under förutsättning att det inte medför oproportionerliga kostnader, för att begränsa exponeringen för PM2,5 och på det sättet uppfylla det exponeringsminskningsmål som ska ha uppnåtts fram till 2020[1].

     Enligt luftkvalitetsdirektivet tillämpas vid beräkningen av exponeringsminskningsmålet och hur det uppfyllts, en så kallad indikator för genomsnittlig exponering som beskriver befolkningens allmänna exponering för småpartiklar i utomhusluften. För fastställandet av exponeringsindikatorn, dvs. vid beräkningen av värdet för indikatorn, ska urbana bakgrundsstationer användas i enlighet med luftkvalitetsdirektivet. Deras antal bör vara tillräckligt stort och läget tillräckligt representativt så att de beskriver befolkningens allmänna exponering. I anslutning till dessa urbana bakgrundsstationers antal föreskrivs i luftkvalitetsdirektivet dessutom om minimiantalet urbana bakgrundsstationer. Enligt luftkvalitetsdirektivet bestäms värdet för exponeringsindikatorn utgående från treårsmedelvärden av småpartikelhalterna vid de urbana bakgrundsstationerna.

     Luftkvalitetsdirektivet tillåter också i högre grad än den tidigare gemenskapslagstiftningen undantag från tillämpning av vissa gränsvärden. Sådana nya undantag finns för inandningsbara partiklar, kväveoxider och bensen. Terminologin kring skyldigheten att planera tryggandet av luftkvaliteten har i luftkvalitetsdirektivet ändrats så att de särskilda planerna och programmen samt programmet för minskning av luftföroreningar har ersatts med en luftkvalitetsplan. Dessutom har planeringsskyldigheten gällande tryggandet av luftkvaliteten preciserats så att de även gäller utarbetandet av handlingsplaner på kort sikt.

     I luftkvalitetsdirektivet kvarstår de hälsobaserade gränsvärdena för svaveldioxid, kvävedioxid, inandningsbara partiklar (PM10), bly, koloxid och bensen, de vegetationsbaserade kritiska nivåerna för svaveldioxid och kväveoxider samt målvärdena för oxid och långsiktsmålen för skydd av hälsa och växtlighet som föreskrivs i den tidigare gemenskapslagstiftningen. Också de gällande tröskelvärdena för information och larm för svaveldioxid, kvävedioxid och ozon behålls oförändrade. Bestämmelserna om belastning av naturligt ursprung och om belastning från vintersandning har huvudsakligen behållits oförändrade. I luftkvalitetsdirektivet föreskrivs också om metoder för uppföljning av luftkvalitet, om kvalitetskrav för uppföljningen, om val av mätningspunkter, deras läge och antal samt om information till befolkningen. Till dessa bestämmelser har det gjorts vissa förändringar och förtydliganden jämfört med den tidigare gemenskapslagstiftningen.

 

4. Åtgärdsbehov och förslag

 

Verkställandet av de ovan presenterade bestämmelserna i luftkvalitetsdirektivet förutsätter att miljöskyddslagen ändras och att landskapsregeringen utfärdar nya bestämmelser om luftkvaliteten, nedan kallad den nya luftkvalitetsförordningen. Med anledning av detta föreslår landskapsregeringen att lagtinget inför vissa lagändringar i miljöskyddslagen på det sätt som framgår av lagtexten nedan. Med hänsyn till att implementeringstiden för luftkvalitetsdirektivet löpt ut den 11 juni 2010 är det angeläget att detta lagstiftningsärende behandlas i skyndsammast möjliga ordning.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

5.1 Konsekvenser för miljön

 

Förslaget innebär att det i landskapslagstiftningen införs bestämmelser utgående från vilka det blir möjligt att tydligt utforma och fastställa mål för luftkvaliteten, så att skadliga effekter på människors hälsa och på miljön som helhet kan undvikas, förebyggas eller minskas. Vidare blir det möjligt att bättre utvärdera luftkvaliteten på grundval av gemensamma metoder och kriterier, och att erhålla information om luftkvaliteten. Detta medför att luftföroreningar och olägenheter kan bekämpas mer effektivt, långsiktiga tendenser följas upp lättare samt att förbättringar kan åstadkommas både genom nationella åtgärder och genom gemenskapsåtgärder. Genom de nya bestämmelserna bidrar landskapet till att främja samarbetet mellan gemenskapens medlemsstater för att minska luftföroreningarna.

 

5.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser

 

Uppgörandet av luftkvalitetsplanerna och genomförandet att nödvändiga provtagningar som ett led i verkställandet av de nya bestämmelserna kommer att medföra en viss kostnadsökning som inte med exakthet kan fastställas men som dock är av smärre natur. Avsikten med förslaget är att verkställighetsåtgärderna ska vidtas inom ramen för befintliga personalresurser genom att andra uppgifter nedprioriteras.

 

5.3 Jämställdhetskonsekvenser

 

Såvitt bekant har förslaget inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

6. Beredningsarbete

 

Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd

 

53a § Luftkvalitet Enligt artikel 1 punkt 5 luftkvalitetsdirektivet är ett av syftena med direktivet att upprätthålla luftkvaliteten där den är god och förbättra den i övriga fall. För att främja uppnåendet av detta mål föreslås därför denna nya paragraf om landskapregeringens allmänna skyldighet att i den utsträckning det är möjligt trygga en god luftkvalitet med beaktande av det som med stöd av denna lag föreskrivs om luftföroreningar.         Med tanke på tryggandet av luftkvaliteten är luftkvalitetsplaner och handlingsplaner på kort sikt av central betydelse. Därför har det lagts in en anmärkning i paragrafen om att landskapsregeringen vid tryggandet av luftkvaliteten ska beakta det som föreskrivs om planer rörande luftkvalitet i 53b och 53c §§.

 

53b § Luftkvalitetsplan Luftkvalitetsdirektivet förutsätter att det för tryggande av luftkvaliteten utarbetas luftkvalitetsplaner på medellång och på lång sikt samt handlingsplaner på kort sikt. Bestämmelsen i 1 mom. har formulerats utgående ifrån detta och baserar sig på innehållet i artiklarna 17.2, 21.4 och 23.1 luftkvalitetsdirektivet. Enligt luftkvalitetsdirektivet bör luftkvalitetsplanen i första hand utarbetas i syfte att förebygga överskridanden av gränsvärdena och vid behov i syfte att igen få halterna att underskrida målvärdena för ozon. Handlingsplanen på kort sikt däremot bör i första hand utarbetas i syfte att förhindra överskridanden av varningströsklar och vid behov i syfte att förebygga överskridanden av gränsvärdena och målvärdena för ozon. Både i luftkvalitetsplaner som utarbetas på medellång och på lång sikt och i handlingsplaner på kort sikt ska det finnas ett handlingsprogram för tryggande av luftkvaliteten vilket behövs för att landskapsregeringens miljöarbete ska kunna skötas effektivt. Överskridande av gränsvärden eller varningströsklar är ett tydligt kriterium för skyldigheten att utarbeta planer. Samtidigt är det landskapsregeringen som får överväga när risken för överskridande av gränsvärden eller varningströsklar är så uppenbar att situationen medför en skyldighet att utarbeta en luftkvalitetsplan eller en handlingsplan på kort sikt. Detta regleras inte i luftkvalitetsdirektivet och det är inte heller möjligt att i landskapslagstiftningen definiera enhetliga kriterier som kan tillämpas i alla situationer. I luftkvalitetsdirektivet finns inte heller bestämmelser som anger för hur lång tidsperiod luftkvalitetsplanerna på medellång och lång sikt eller handlingsplanerna på kort sikt bör utarbetas. Även angående den här frågan är det omöjligt att i landskapslagstiftningen ta in bestämmelser som kan tillämpas på alla situationer på ett enhetligt sätt, och det blir då i sista hand landskapsregeringens uppgift att överväga saken. I regleringen av planeringsskyldigheten angående tryggandet av luftkvaliteten bör man i fråga om föreskrifter om överskridande av målvärden för ozon beakta att åtgärder på gemenskapsnivå spelar en central roll i lösandet av luftkvalitetsproblem orsakade av ozon medan de lokala planerna och åtgärderna är av mindre betydelse. Ozonen som förorening har nämligen en lång räckvidd och ozonproblemet är till sin beskaffenhet gränsöverskridande.

     Bestämmelsen i 2 mom. har formulerats med utgångspunkt från artikel 23 luftkvalitetsdirektivet som innehåller grundläggande bestämmelser om luftkvalitetsplanens innehåll. Närmare bestämmelser om information som ska ingå i planen utfärdas genom landskapsförordning med stöd av ett i momentet ingående bemyndigande. Föroreningskänsliga befolkningsgrupper som avses i den föreslagna bestämmelsen är exempelvis barn, personer som lider sjukdomar i andningsorgan och hjärta, allergiker och äldre människor.

     Huvudvikten i luftkvalitetsplanens innehåll ska enligt förslaget ligga vid åtgärder genom vilka man når bestående och omfattande förbättringar i luftkvaliteten i landskapet. Med hjälp av luftkvalitetsplanen ska landskapsregeringen kunna främja åtgärder som styr planläggning, trafik, småskalig värmeproduktion och andra lokala källor av luftföroreningar så att befolkningens kontinuerliga och periodiska exponering för luftföroreningar minskas. I åtgärder som ingår i luftkvalitetsplanen ska man därför fästa uppmärksamhet vid bland annat placeringen av verksamheter, lokala trafikarrangemang, styrning av trafiken, kollektivtrafikens och den lätta trafikens ställning samt rengöring och vinterunderhåll av gator. I planen ska man också försöka beakta utsläppsförändringar som orsakas å ena sidan av förändringar i trafikvolymen och å andra sidan av förnyelsen av bilparken, av strängare utsläppskrav för fordon, arbetsmaskiner och anläggningar, om strängare kvalitetskrav för bränslen samt av förändringar i utsläpp från tillståndspliktiga verksamheter och från övriga punktkällor.

     Om gränsvärdet har överskridits ska luftkvalitetsplanen utarbetas för den period under vilken man med beaktande av de lokala förhållandena når gränsvärdet. Faktorer som bör beaktas är bland annat föreningen som gav upphov till överskridandet, hur omfattande och allvarligt överskridandet var, eventuella tidigare överskridanden och sannolikheten för nya överskridanden samt utsläppskällorna och hur utsläppen förmodligen utvecklas i framtiden. I praktiken behövs för utarbetande av planen modellering av spridningen av luftkvaliteten och scenarioberäkningar. Vid bedömning av risken för överskridande av gränsvärdet ska man stöda sig på information om liknande fall och koncentrationstrender. Det går inte att ge en allmängiltig definition av risken för överskridande av gränsvärden. Även om det inte finns en omedelbar risk för att gränsvärdet överskrids kan landskapsregeringen naturligtvis i överensstämmelse med försiktighets- och preventionsprinciperna i 1 § miljöskyddslagen utarbeta och genomföra luftkvalitetsplaner eller andra program och åtgärder som syftar till bättre luftkvalitet.

 

53c § Handlingsplan på kort sikt I 1 mom. föreskrivs om landskapsregeringens skyldighet att utarbeta en handlingsplan på kort sikt, i samband med tröskelvärdena för larm i fråga om svaveldioxid, kvävedioxid och ozon. I momentet finns även en bestämmelse om när det är en avvägningsfråga huruvida handlingsplanen bör utarbetas. Momentet har formulerats med utgångspunkt från innehållet i artiklarna 17 och 24 luftkvalitetsdirektivet. Enligt momentet ska landskapsregeringen utarbeta en handlingsplan på kort sikt när tröskelvärdet för larm i fråga om ozon överskrids eller riskerar att överskridas, dock bara om det därigenom kan minskas dvs. om landskapsregeringen har reella möjligheter att minska risken för överskridande, dess varaktighet eller graden av ett sådant överskridande. Vid bedömning av dessa reella möjligheter ska, i enlighet med artikel 24.1 andra stycket i luftkvalitetsdirektivet de geografiska, meteorologiska och ekonomiska förhållandena beaktas. Sådana överskridanden av tröskelvärdena för larm i fråga om svaveldioxid, kvävedioxid och ozon som avses i momentet har dock hittills inte alls upptäckts i landskapet, och sådana överskridanden är inte heller sannolika i framtiden.

     I 2 mom. föreskrivs om innehållet i handlingsplanen på kort sikt med hänvisning till luftkvalitetsplanens innehåll. Här används uttrycket ”i tillämpliga delar” vilket innebär att innehållskraven för luftkvalitetsplanen där det behövs ska anpassas så att de överensstämmer med handlingsplanerna på kort sikt. Åtgärder som ingår i handlingsplanen på kort sikt kan t.ex. gälla effektivering av kollektivtrafiken, tillfällig begränsning av privatbiltrafik eller annan trafik, ändringar i trafikarrangemang eller effektivare rengöring av vägar. I några fall kunde åtgärderna i enlighet med exempel som ingår i artikel 24.2 luftkvalitetsdirektivet även riktas mot byggverksamhet, hamnar, industrianläggningar eller uppvärmning av hushåll. Vid utarbetande av en handlingsplan på kort sikt ska man beakta samma slags faktorer som vid utarbetandet av luftkvalitetsplanen. Beaktas ska bland annat de observerande halterna samt sannolikheten för förekomst av höga halter eller plötslig försämring av luftkvaliteten. Väsentligt är att man planerar på förhand och att man således har beredskap att vidta åtgärder när de definierade kriterierna uppfylls. En handlingsplan på kort sikt kan gälla antingen tills vidare eller under en viss tidsperiod. Kommissionen ämnar publicera exempel på god praxis angående handlingsplaner på kort sikt.

     Bestämmelsen i 3 mom. innehåller ett bemyndigande varigenom landskapsregeringen genom landskapsförordning kan utfärda närmare bestämmelser om innehållet av handlingsplanen på kort sikt.

 

53d § Förfarande när planer ska göras upp och upplysningar lämnas Denna paragraf innehåller bestämmelser som i samlad form reglerar förfarandet vid utarbetande av de ovannämnda planerna. Paragrafen syftar till att garantera att åtgärder som i olika situationer behövs för tryggande av luftkvaliteten genomgår en tillräckligt mångsidig bedömning. Förfarandet bidrar också till att så tydligt som möjligt definiera olika aktörers ansvar vid genomförande av planerna. Enligt artikel 23 andra stycket luftkvalitetsdirektivet ska luftkvalitetsplanen skickas till kommissionen för kännedom senast två år efter slutet av det år då gränsvärdet överskreds eller då risken för överskridande först upptäcktes.

     I 1 mom. ingår angående luftkvalitetsplanen en tidsfrist på 18 månader som således behövs för att planen ska kunna befordras till kommissionen inom den tid som luftkvalitetsdirektivet kräver. Då har man beaktat den tid som åtgår till att utarbeta planen samt till utlåtanden och höranden. Bestämmelsen i momentet enligt vilket handlingsplanen på kort sikt bör utarbetas utan dröjsmål när varningströskeln har överskridits eller när risken för överskridande har upptäckts, utgår inte från luftkvalitetsdirektivet utan handlar om ett förtydligande som föreslås enbart med tanke på ändamålsenligheten. Uttrycket ”utan dröjsmål” är flexibelt och bör tolkas fall för fall.

     I 2 mom. föreskrivs om landskapsregeringens skyldighet att ge allmänheten tillfälle att delta i beredningen av planerna och i 3 mom. föreskrivs om landskapsregeringens skyldighet att informera allmänheten om den godkända planen. Genom dessa bestämmelser uppfylls kravet i 20 § 2 mom. i Finlands grundlag (FFS 731/1999), nedan kallad grundlagen. Enligt nämnda grundlagsbestämmelse ska det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har en möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön.

 

53e § Överskridning av gränsvärden orsakad av sandning Bestämmelsen i 1 mom. har tagits med i förslaget till följd av bestämmelserna i artikel 21 luftkvalitetsdirektivet om överskridanden som beror på bl.a. sandning eller saltning av vägar under vintern. Eftersom saltning inte ska förekomma i landskapet omnämns emellertid bara sandningen i momentet.

     Enligt 2 mom. ska en utredning utarbetas inom sju månader efter slutet av det kalenderår då gränsvärdet har överskridits. Tidsfristen behövs för att det ska vara möjligt att skicka utredningen till kommissionen inom de nio månader som förutsätts i artikel 27 luftkvalitetsdirektivet, när man dessutom beaktar den tid som används till utredningen samt till utlåtanden och höranden. I 2 mom. hänvisas till det som i 53d § 2 och 3 mom. föreskrivs om utarbetande av planer. Genom bestämmelsen får allmänheten möjlighet att delta i beredningen av utredningen. Även denna bestämmelse motiveras av kraven i 20 § 2 mom. grundlagen.

     Bestämmelserna om deltagande och information angående utredningen om överskridning av gränsvärden orsakad av sandning och saltning i samband med vinterunderhåll av gator och vägar och angående luftkvalitetsplanen liknar varandra. Detta anses vara motiverat eftersom det är fråga om ärenden som är jämförbara med tanke på deras allmänna betydelse. Luftkvalitetsdirektivet förutsätter att kommissionen utarbetar riktlinjer för hur belastningen som orsakas av sandning och saltning vid vinterunderhåll av vägar bör beaktas vid beräkning av halter i proportion till gränsvärdena.

 

53f § Förlängning av tidsfristen för gränsvärdena för kvävedioxid De i luftkvalitetsdirektivet föreskrivna gränsvärdena för kvävedioxid har trätt i kraft i början av år 2010. På många håll i gemenskapen har det visat sig vara en stor utmaning att få ner halterna trots att på gemenskapsnivå som på medlemsstatsnivå har vidtagit olika slags åtgärder för att råda bot på läget. Därför är bestämmelsen 1 mom., utformad i enlighet med artikel 22 luftkvalitetsdirektivet, ändamålsenlig eftersom den gör det möjligt för landskapsregeringen att förlänga tidsfristen för gränsvärdena för kvävedioxid. I bestämmelsen föreskrivs om landskapsregeringens möjlighet att göra en bedömning av om det behövs en förlängning av tidsfristerna för gränsvärdena för kvävedioxid med högst fem år räknat från den 1 januari 2010, alltså fram till den 1 januari 2015.

     Om villkoren i luftkvalitetsdirektivets artikel 22.1 uppfylls ska landskapsregeringen enligt 2 mom. före den 30 september 2011 vidarebefordra sin bedömning till kommissionen för ytterligare bedömning. Den ifrågavarande tidsfristen baseras på kommissionens tillkännagivande om undantag och förlängningar av tidsfrister som är möjliga enligt luftkvalitetsdirektivet.

     I 3 mom. föreskrivs om beslut som fattas i ärendet. Beslutet ska fattas av landskapsregeringen. Enligt artikel 22 luftkvalitetsdirektivet finns det inte någon prövningsrätt på medlemsstatsnivå i frågan. Bestämmelsen har därför formulerats så att landskapsregeringens beslut ska utgå ifrån kommissionens ställningstagande som avses i artikel 22.4 andra och tredje stycket luftkvalitetsdirektivet. Enligt artikel 22.4 andra stycket luftkvalitetsdirektivet kan förlängningen av tidsfristen anses vara godkänd om kommissionen har godkänt den eller om kommissionen inom nio månader efter att ha mottagit ansökan inte har framfört några invändningar mot den. Enligt artikel 22.4 tredje stycket luftkvalitetsdirektivet kan kommissionen, om den framför invändningar, kräva komplettering av luftkvalitetsplanen eller utarbetande av en ny luftkvalitetsplan. I landskapsregeringens beslutsfattande i ärendet ska det vara fråga om ett administrativt förfarande. Därmed ska det i samband med beslutsfattandet exempelvis kunna bli aktuellt att tillämpa 36 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland om möjligheter till inflytande. För att uppfylla kraven i artikel 26.1 stycke b luftkvalitetsdirektivet angående informationsförmedling till allmänheten anges även i momentet att landskapsregeringen ska informera allmänheten om beslutet.

     Genom bestämmelsen i 4 mom. bemyndigas landskapsregeringen att i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser som baseras på artikel 22.1 luftkvalitetsdirektivet till vilken hänvisas i moment 1 (villkor för förlängning av tidsfristen).

 

53g § Kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar Det beslutsfattande och den tillsyn som avses i miljöskyddslagen förutsätter olika undersökningar, utredningar och mätningar som utförs av verksamhetsutövarna och myndigheterna samt av dessas konsulter. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska de undersökningar och utredningar som mätningarna och bedömningarna förutsätter utföras kompetent, tillförlitligt och med ändamålsenliga metoder. För att påvisa tillförlitligheten räcker det inte nödvändigtvis att den som utför mätningarna eller bedömningarna är kompetent, utan det är fråga om att hela mätnings- och undersökningsverksamheten ska kvalitetssäkras och verksamhetens nivå garanteras.

     Enligt 2 mom. kan landskapsregeringen genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om de mätnings och testmetoder, standarder och beräkningsmodeller som ska användas vid tillämpningen av lagen samt de författningar och anvisningar som har utfärdats med stöd av den. Enligt 2 mom. kan landskapsregeringen genom landskapsförordning även utfärda närmare bestämmelser om kvalitetssäkring av mätningar, test, utredningar och undersökningar samt om tillsynen över forskningsanstalter.


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljöskydd

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (2008:124) om miljöskydd nya 53a, 53b, 53c, 53d, 53e, 53f och 53g §§ som följer:

 

53a §

Luftkvalitet

     Landskapsregeringen ska i den utsträckning det är möjligt trygga en god luftkvalitet med beaktande av vad som föreskrivs om luftföroreningar med stöd av denna lag och vad som i 53b och 53c §§ föreskrivs om planer för tryggande av luftkvaliteten.

 

53b §

Luftkvalitetsplan

     Om det gränsvärde för luftföroreningar som föreskrivs med stöd av denna lag överskrids eller om det finns en risk för att det kommer att överskridas ska landskapsregeringen göra upp en luftkvalitetsplan på medellång och på lång sikt för hur gränsvärdet ska kunna underskridas och hur den tid då gränsvärdet överskrids ska kunna förkortas. En luftkvalitetsplan behövs inte om det är fråga om en sådan överskridning av föreskrivna gränsvärden för inandningsbara partiklar (PM10) som avses i 53e § och som uppenbart beror på partikelbelastning som orsakas av sandning i samband med vinterunderhåll av gator och vägar. Landskapsregeringen kan enligt egen prövning göra upp en luftkvalitetsplan också för hur målvärdena för ozon ska uppnås.

     Luftkvalitetsplanen ska innehålla information om hur luftkvaliteten försämrats samt om nödvändiga åtgärder för förbättrande av luftkvaliteten som riktar sig mot trafiken och andra verksamheter som orsakar utsläpp. Vid behov ska planen även innehålla åtgärder för skyddande av befolkningsgrupper som är känsliga för luftföroreningar. Landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om innehållet i en luftkvalitetsplan.

 

53c §

Handlingsplan på kort sikt

     Om det tröskelvärde för larm i fråga om svaveldioxid eller kvävedioxid som föreskrivs med stöd av denna lag överskrids eller om det finns en risk för att det kommer att överskridas ska landskapsregeringen göra upp en handlingsplan på kort sikt för hur den fara som orsakas av överskridandet ska kunna minskas och hur den tid då tröskelvärdet överskrids ska kunna förkortas. Om tröskelvärdet för larm i fråga om ozon överskrids eller om det föreligger en risk för att det kommer att överskridas ska landskapsregeringen göra upp en handlingsplan på kort sikt endast om risken för överskridande, dess varaktighet eller graden av ett sådant överskridande därigenom kan minskas. Landskapsregeringen kan enligt egen prövning göra upp en handlingsplan på kort sikt också för hur gränsvärdet ska kunna underskridas och hur den tid då gränsvärdet överskrids ska kunna förkortas och målvärdena för ozon ska kunna uppnås.

     En handlingsplan på kort sikt ska i tillämpliga delar innehålla de uppgifter som avses i 53b § 2 mom. samt de motsvarande åtgärder i enlighet med 53b § 2 mom. genom vilka luftkvaliteten kan påverkas så snabbt som möjligt.

     Landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om innehållet i en handlingsplan på kort sikt.

 

53d §

Förfarande för när planer ska göras upp och upplysningar lämnas

     En luftkvalitetsplan ska göras upp inom 18 månader efter utgången av det kalenderår under vilket gränsvärdet har överskridits eller en risk för att det ska överskridas har konstaterats. En handlingsplan på kort sikt ska göras upp utan dröjsmål efter att tröskelvärdet för larm har överskridits eller då en risk för det ska överskridas har konstaterats.

     Landskapsregeringen ska i tillräckligt god tid ge allmänheten möjlighet att framföra sina åsikter om utkasten till planer. Detta ska göras genom att ärendet kungörs på landskapsregeringens anslagstavla eller i en tidning med allmän spridning på orten samt därtill publiceras elektroniskt.

     Information om en godkänd plan samt om hur de framförda åsikterna har beaktats ska lämnas till allmänheten så som det föreskrivs i 2 mom.

 

53e §

Överskridning av gränsvärden orsakad av sandning

     Inom ett område där det gränsvärde för inandningsbara partiklar (PM10) som föreskrivs med stöd av denna lag uppenbart överskrids på grund av partikelbelastning som orsakas av sandning i samband med vinterunderhåll av gator och vägar kan landskapsregeringen i stället för en luftkvalitetsplan göra en utredning om överskridande och dess orsaker samt om åtgärder för minskning av halterna. Landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om innehållet i utredningen.

     Utredningen ska göras inom sju månader efter utgången av det kalenderår under vilket gränsvärdet överskridits. Bestämmelserna i 53d § 2 och 3 mom. om hur allmänheten ska ges möjlighet att delta ska iakttas när utredningen görs.

 

53f §

Förlängning av tidsfristen för gränsvärdena för kvävedioxid

     Inom ett område där det finns en risk för att de gränsvärden för kvävedioxid som föreskrivs med stöd av denna lag kommer att överskridas efter att den föreskrivna tidsfristen löpt ut kan landskapsregeringen göra en bedömning om tidsfristen ska förlängas med högst fem år räknat från den 1 januari 2010 på de villkor som anges i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa, nedan kallat luftkvalitetsdirektivet.

     Om villkoren för förlängning av tidsfristen uppfylls enligt landskapsregeringens bedömning ska landskapsregeringen därefter dock senast den 30 september 2011 sända den till Europeiska kommissionen för ytterligare bedömning.

     Landskapsregeringen fattar beslut i ärendet på basis av den ståndpunkt som Europeiska kommissionen tagit och som avses i artikel 22.4 andra och tredje stycket luftkvalitetsdirektivet. Landskapsregeringen ska lämna information om beslutet till allmänheten antingen i en tidning med allmän spridning eller publiceras elektroniskt.

     Landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om villkoren för förlängning av tidsfristen.

 

53g §

Kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar

     De mätningar, test, utredningar och undersökningar som verkställigheten av denna lag förutsätter ska utföras på ett kompetent och tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder.

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om de mätnings- och testmetoder, standarder och beräkningsmodeller som ska användas vid tillämpningen av denna lag och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den samt om kvalitetssäkring av mätningar, test, utredningar och undersökningar samt om tillsynen över forskningsanstalter.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

Mariehamn den 16 december 2010

 

 

L a n t r å d

 

 

Viveka Eriksson

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Katrin Sjögren

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 9/2010-2011

 



[1] I bestämmelser om halter av partiklar används begreppet PM, particulate matter. Med till exempel PM2,5 menas partiklar som passerar genom ett selektivt intag som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 2,5 µm.