En digital vårdinfrastruktur är den tekniska och organisatoriska grund som möjliggör digital hantering av information inom hälso- och sjukvården. Det handlar om system och tjänster som gör att information kan samlas in, lagras, delas och användas på ett säkert och effektivt sätt för både patienter och vårdpersonal. En välfungerande digital infrastruktur skapar förutsättningar för datadrivna beslut, högre kvalitet i vården, ökad patientsäkerhet, bättre resursutnyttjande samt en förbättrad digital interaktion mellan hälso- och sjukvården och patienter. Den spelar även en viktig roll i samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialvården, vilket stärker möjligheten till en sammanhållen vård- och omsorgskedja.

Digitaliseringen är en central del i arbetet med att förverkliga Ålands hälso- och sjukvårds (ÅHS) vision – Välmående genom delaktighet. Viktiga förutsättningar för att uppnå välmående är att invånarna erbjuds goda möjligheter att ta ansvar för sin hälsa och att vara delaktiga i den egna och närståendes vård. Genom digitala verktyg som e-tjänsteplattform, system för distansmottagning (exempelvis videobesök, säker meddelandekommunikation) och självmonitorering ges invånare ökad tillgång till information och förbättrad möjlighet till kommunikation med vården, och får därigenom bättre förutsättningar att följa och påverka sin egen och närståendes vård. Detta stärker självbestämmandet, skapar trygghet och bidrar till en mer personcentrerad och effektiv vård.

En viktig del i att uppnå välmående är en välfungerande samverkan mellan ÅHS och övriga organisationer i landskapet som arbetar med hälsa, vård och omsorg, exempelvis privata vårdgivare inom företagshälsovård samt kommuner och kommunalförbund som har ansvar för socialvården. Ett gemensamt vårdinformationssystem är en viktig förutsättning för en effektiv samverkan. Hösten 2025 infördes ett nytt vårdinformationssystem inom ÅHS. Systemet kommer att ha stor betydelse inte bara för ÅHS, utan också för kommunerna, Mariehamns stad, Kommunernas Socialtjänst k.f. (KST) och Oasen boende- och vårdcenter k.f. (Oasen). Det nya vårdinformationssystemet skapar förutsättningar för en mer patientsäker, samordnad och digitalt stödjande vård och omsorg.

Eftersom ÅHS ansvarar för den offentliga hälso- och sjukvården på Åland har organisationen en nyckelroll i utvecklingen av den digitala infrastrukturen. En välfungerande digital infrastruktur inom ÅHS är också en grundförutsättning för att samverkan med övriga aktörer ska fungera smidigt. Denna analys fokuserar därför huvudsakligen på ÅHS.

Digitaliseringen inom ÅHS omfattar både hälso- och sjukvårdstjänster till patienter och interna processer för vård och administration. Områdena går in i varandra så att bra hälso- och sjukvårdstjänster till patienterna underlättar och effektiverar de interna processerna och tvärtom. Digitaliseringen spelar en betydande roll för hur framtidens vård ska organiseras, och har potential att påverka balansen mellan öppen- och slutenvård, mellan primärvård och specialiserad sjukvård samt hur resurser som personal, teknik och lokaler används så effektivt som möjligt (se delanalys 3).

ÅHS har etablerat ett antal digitala lösningar som utgör en viktig grund för fortsatt utveckling. När det gäller hälso- och sjukvårdstjänster till patienter har till exempel verksamheterna sedan 2020 möjlighet att erbjuda distansmottagning (exempelvis videobesök, säker meddelandekommunikation), och det finns också möjlighet för verksamheterna att erbjuda webbaserad tidsbokning. En e-tjänsteplattform som ska fungera som en gemensam grund för ÅHS olika e-tjänster har varit under utveckling en längre tid, och lanseringen skedde i samband med att det nya vårdinformationssystemet infördes.

Elektronisk patientjournal infördes i början av 2000-talet, och ungefär från 2010 har alla verksamheter använt det nuvarande vårdinformationssystemet. MittKanta, en del av det nationella Kanta-systemet, gör det möjligt för invånare i Finland att genom säker inloggning ta del av sina journaluppgifter, recept och laboratoriesvar. ÅHS är sedan ett antal år anslutet till Kanta för e-recept, vilket gör att invånarna kan se och förnya sina recept digitalt. Däremot har ÅHS, på grund av gällande lagstiftning, länge varit förhindrat att ansluta sig till tjänsten för att visa journalanteckningar. Privata vårdgivare har däremot haft möjlighet att ansluta sig. Den så kallade kunduppgiftslagen som trädde i kraft vid årsskiftet 2026 möjliggör ÅHS koppling till Kanta, och säkrar även informationsutbyten mellan olika vårdgivare samt mellan hälso- och sjukvården och socialvården.

Inom området interna processer för vård och administration har exempelvis processerna för resultatuppföljning, budgetering och prognoshantering digitaliserats. Förutsättningarna för daglig uppföljning, beslutsfattande och styrning har förbättrats genom business intelligence (BI). Det innebär att aktuell statistik (såsom beläggning, besök och extern vård) kan visualiseras och analyseras i realtid. Genom BI har bland andra klinikchefer och vårdchefer ett bättre beslutsunderlag och möjlighet att snabbt identifiera avvikelser, följa trender och vidta åtgärder för att optimera vårdresurser och verksamhetsplanering.

ÅHS delar också data med Institutet för hälsa och välfärd (THL) i Finland och Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB). Dessa data utgör underlag för bland annat nationella kvalitetsregister, forskning och statistisk analys. Informationen används till exempel för att följa upp vårdverksamhet, sjukdomsförekomst och dödlighet i den åländska befolkningen, och spelar en viktig roll i landskapets övervakning av folkhälsoläget.

Övriga interna processer som har digitaliserats är bland andra rekrytering och interna tjänster (exempelvis it-support, köksbeställningar) samt hanteringen av administrativa ärenden (såsom beredningar, beslut och ärenden kopplade till diarieföring).

Samtidigt som digitaliseringen erbjuder stora möjligheter, innebär den också betydande utmaningar. För att digitala satsningar verkligen ska bidra till bättre vård krävs kontinuerlig utveckling av kompetens, arbetssätt och teknisk infrastruktur. Detta ställer krav på förändringsledning, delaktighet från verksamheten och en tydlig styrning för att säkra att digitala lösningar integreras i det dagliga arbetet och upplevs som stödjande, och inte belastande. Tekniska investeringar måste kombineras med verksamhetsutveckling, och frågor som informationssäkerhet, jämlik tillgång, digitalt utanförskap och etiska aspekter behöver hanteras med samma tyngd som funktion och effektivitet. En framgångsrik digitalisering kräver därför långsiktighet, samarbete och mod att ompröva etablerade strukturer.

Den här analysen utgör ett underlag för att forma en strategi för den digitala vårdinfrastrukturen inom ÅHS fram till 2040. Fokus ligger på utvecklingen av hälso- och sjukvårdstjänster för patienter. Syftet är att belysa framtida möjligheter, ge en tydlig bild av nuläget och identifiera de strategiska vägval som krävs för att digitaliseringen ska kunna bidra till en trygg, tillgänglig och effektiv vård – för såväl patienter som vårdpersonal.

Analysen baseras främst på interna konsultationer med bland andra ÅHS IT-chef, samt en rapport framtagen av Nordic Healthcare Group (NHG) på uppdrag av ÅHS[1]. Analysen kompletteras även med information som är insamlad genom webbsökningar och andra öppna informationskällor, med fokus på att identifiera aktuella trender och vägledande exempel. Tidigare versioner av analysen har presenterats för ÅHS styrelse och för den parlamentariska referensgruppen för framtagande av en hälso- och sjukvårdsstrategi för Åland. Åländska hälso- och sjukvårdsexperter har hörts i ett särskilt sammanhang, och klinikcheferna inom ÅHS har fått materialet via e-post med möjlighet att lämna synpunkter.

2. Teknologisk utveckling som drivkraft

Den snabba teknologiska utvecklingen är en av de mest avgörande trenderna som kommer att forma framtidens vårdinfrastruktur fram till 2040. Digitalisering, artificiell intelligens (AI), maskininlärning, automatisering och uppkopplade system förändrar redan i dag vårdens sätt att fungera, och förändringarna kommer att fördjupas och integreras alltmer systematiskt.

AI och beslutsstödsystem kommer att bli en central del av det kliniska arbetet, där vårdpersonal får hjälp att tolka stora mängder data för att snabbare kunna ställa diagnoser, upptäcka mönster i patienters hälsa och fatta mer träffsäkra beslut. Inom exempelvis radiologi, laboratorieverksamhet och kronisk sjukdomsuppföljning väntas AI kunna bidra med både ökad kvalitet och avlastning. Det kan också bidra till en snabbare övergång från reaktiv till prediktiv vård, där risker identifieras och hanteras innan sjukdomar bryter ut.

Samtidigt utvecklas möjligheterna för individanpassad vård genom så kallad precisionsmedicin. Med hjälp av genetisk information, biomarkörer och avancerad dataanalys kommer behandlingar att kunna skräddarsys för varje enskild patient i större utsträckning än idag. Det möjliggör mer träffsäkra läkemedel, effektivare terapier och bättre uppföljning – vilket i sin tur ställer nya krav på vårdens digitala kapacitet att hantera känslig och komplex information på ett säkert sätt.

Digitaliseringen förändrar också själva vårdmötet. Allt fler kontakter sker via digitala kanaler – från chatt och videobesök till appar och fjärrövervakning i hemmet – vilket stärker tillgängligheten, särskilt för patienter i glesbygd eller med nedsatt rörlighet. För att detta ska fungera krävs en välutvecklad digital infrastruktur med samordnade plattformar, hög interoperabilitet och standardiserade lösningar som möjliggör tillförlitlig och säker datadelning mellan olika system och aktörer. I takt med att mängden och värdet av patientdata ökar blir även informationssäkerheten allt viktigare.

Sjukhus och hälsocentraler blir i allt högre grad "smarta" genom användning av uppkopplade medicintekniska enheter, så kallade Internet of Things-enheter (IoT). Detta inkluderar till exempel fjärrövervakningsutrustning i hemmet, bärbara sensorer och digitala hjälpmedel. Information från olika källor, exempelvis kroppsnära teknik, vårdinformationssystem och externa databaser, kommer att sammanföras sömlöst och i realtid.

Utvecklingen innebär också förändrade roller för vårdpersonalen. Med tekniken som avlastning kan mer tid läggas på mänskliga möten och komplexa bedömningar. Samtidigt uppstår nya kompetensbehov, från förmåga att tolka AI-rekommendationer till förståelse för datasäkerhet och etiska implikationer. Framtidens digitala vårdinfrastruktur kräver därför inte bara teknisk utveckling, utan också en parallell satsning på att stärka organisationens förmåga att tillämpa tekniken på ett sätt som skapar nytta i det kliniska arbetet och bidrar till en god, hållbar och effektiv vård.

3. Teknologiska möjligheter

Digitalisering i vården är inte längre begränsad till enstaka tekniska verktyg, utan innebär ett skifte i hur vård organiseras, genomförs och upplevs. Flera teknologier har potential att fundamentalt förändra vårdsystemet under perioden fram till 2040. Nedan beskrivs några av de teknologiska områden som kan antas ha stor påverkan på vårdens framtida utveckling och organisering.

3.1 Artificiell intelligens (AI)

AI förväntas bli en grundpelare i framtidens vårdinfrastruktur. Inom dokumentation och informationshantering kan AI avlasta personalen genom att automatisera sammanställningar och minska den administrativa bördan. Inom diagnostik används tekniken redan idag bland annat för att tolka röntgenbilder och identifiera mönster i journaldata. AI möjliggör också prediktiv analys och beslutsstöd, till exempel genom att flagga avvikelser i hälsodata eller föreslå lämpliga vårdinsatser. AI-drivna chattbotar och virtuella assistenter kan användas i patientdialoger, särskilt i inledande kontakter eller som stöd i egenvård.

3.2 Digitala tvillingar, virtuell vård och mixed reality

Digitala tvillingar, vilket innebär att virtuella modeller av individens hälsotillstånd skapas, gör det möjligt att simulera olika behandlingsförlopp innan behandlingar initieras. Virtuella rum och virtuella vårdavdelningar – som bygger på en kombination av digitala lösningar – ger patienter möjlighet att få rådgivning, behandling eller uppföljning på distans utan fysisk närvaro. Mixed reality (MR) kan användas i utbildning, exempelvis inom kirurgi, men också i rehabilitering och vårdmöten där kroppsnära instruktioner eller visualiseringar är värdefulla.

3.3 Personliga hälsoplattformar och bärbar teknik

Sensorer, uppkopplade hjälpmedel och så kallad bärbar teknik blir en alltmer integrerad del av vården. Dessa enheter kan kontinuerligt samla in hälsodata och skicka den direkt till vårdgivare, samtidigt som de ger användaren återkoppling i realtid. Denna teknik integreras i ökande grad i egenvårdsprogram och används särskilt inom behandling och uppföljning av kroniska sjukdomar.

3.4 Självlärande system och adaptiva vårdkedjor

I takt med att datamängderna växer utvecklas system som kan förbättra sig själva över tid. Det handlar till exempel om lösningar som automatiskt omplanerar vårdresurser utifrån förändrade behov eller bemanning, eller system som identifierar framgångsrika behandlingsrutiner, baserat på utfall och föreslår anpassningar. Genom att resultat och erfarenheter återförs kontinuerligt i verksamheten skapas en lärande vårdprocess där både kvalitet och effektivitet förbättras över tid.

3.5 Automatisering och robotik

Automatisering och robotik bidrar till att effektivera både kliniska och administrativa delar av vårdsystemet. Inom sjukhusmiljöer används logistikrobotar för att hantera transporter av material och förnödenheter, vilket inte bara frigör tid för personalen utan också minskar den fysiska belastningen. Läkemedelsautomater och automatiserad dosdispensering används för att förbättra patientsäkerheten och minska risken för felmedicinering. Även administrativa arbetsflöden digitaliseras, så att exempelvis schemaläggning, fakturering och andra återkommande uppgifter hanteras automatiskt. Detta ökar noggrannheten och frigör tid för arbetsuppgifter som kräver mänsklig kompetens och bedömning.

4. Demografiska förändringar och digitalisering

Den demografiska utvecklingen har stor inverkan på vården, och förstärker behovet av många av de förändringar som den teknologiska utvecklingen driver fram. I takt med att andelen äldre ökar ställs hälso- och sjukvården och socialvården inför ett ökande tryck. Efterfrågan på insatser inom kronisk sjukvård och rehabilitering samt äldreomsorg ökar stadigt, vilket kräver både nya arbetssätt och ökade resurser (se delanalys 1 och 3).

Utmaningen förstärks av att den yrkesverksamma andelen av befolkningen minskar, vilket gör personalförsörjningen till en alltmer kritisk fråga. Detta leder på sikt till ett ökat behov av teknologiska lösningar där AI-assistenter, automatisering, robotik och distansmonitorering spelar en betydande roll i att avlasta personal och effektivera processer. Utgående från den demografiska utvecklingen bedöms digitalisering vara en avgörande faktor för att säkra framtidens hälso- och sjukvård.

5. Reform och omställning – digitaliseringens betydelse

Både i riket och i Sverige pågår arbetet med att skapa en mer effektiv och långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. I Finland trädde SOTE-reformen i kraft 2023, vilket innebar att ansvaret för vård och omsorg flyttades från kommunerna till 21 välfärdsområden. Reformens syfte är att skapa jämlik tillgång till vård, stärka den grundläggande servicen och bygga hållbara strukturer för vård och omsorg.

I Sverige inleddes omställningen till Nära vård 2018, då Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regeringen ingick överenskommelsen God och nära vård. Målet är att stärka primärvården och skapa en mer personcentrerad och tillgänglig vård, bland annat genom att förbättra samarbetet mellan olika vårdaktörer och stärka primärvården.

I både riket och Sverige spelar digitaliseringen en central roll i förändringsarbetet. De positiva effekterna av digitala lösningar, såsom ökad tillgång till vård och bättre samordning mellan vårdgivare, är viktiga mål. I Finland används nationella tjänster som Kanta för journalhantering och e-recept, samt Omaolo – en digital plattform för invånare som gör det möjligt att snabbt få vård och hantera hälsodata på ett smidigt sätt. Distansvård och självbetjäningstjänster är också viktiga komponenter för att förbättra tillgången till vård och öka effektiviteten i systemet. I Sverige har videobesök, e-tjänster för bokning och journalåtkomst samt självmonitorering varit viktiga steg för att underlätta tillgången till vård.

6. Framtida vårdbehov på Åland

I delanalys 1 presenteras prognoser för det framtida vårdbehovet i landskapet. Ålands befolkning kommer att fortsätta åldras till 2040, framför allt kommer antalet personer över 80 år att öka kraftigt. Den förväntade demografiska förändringen mot åldrande befolkning antas delvis, eller helt, balanseras upp av förbättrat hälsotillstånd – särskilt bland de äldre. De vårdbehov som tydligast kommer att öka i framtiden är, trots detta, demensvård och vård för andra starkt åldersrelaterade sjukdomar.

Under antagandet att per capita-behovet av primärvård i olika åldersgrupper blir oförändrat till 2040 ökar öppenvårdsbesöken inom ÅHS primärvård med ca 15% under perioden 2024 – 2040.

Det är svårt att förutse vårdbehovet inom den somatiska specialiserade sjukvården. Under ett scenario där per capita-behovet förblir oförändrat skulle det totala antalet öppenvårdsbesök inom den specialiserade sjukvården öka med ca 10% fram till 2040. Ökningen består framför allt av vårdbehovet bland det ökande antalet personer över 80 år. Ett annat scenario är att den öppna specialiserade sjukvården minskar medan primärvården ökar, vilket skulle leda till en omfördelning mellan den specialiserade sjukvården och primärvården men sannolikt inte signifikant ändra på det totala antalet fysiska öppenvårdsbesök, förutsatt att digitala vårdmöten utökas.

Gällande den specialiserade slutenvården finns olika scenarier – oförändrat, ökat eller minskat behov. I samtliga scenarier kommer det dock att vara personer över 85 år som nyttjar 30–40% av vårddygnen 2040. Ett ökat behov behöver ändå inte innebära att den specialiserade slutenvården måste öka, utan bedöms kunna kompenseras med bland annat effektiveringar av slutenvården och större satsningar på öppenvård och hemvård (se delanalys 3).

I delanalys 1 konstateras att strategiska val gällande bland annat satsningar på välfärdsteknologi och e-hälsa kan påverka balansen mellan öppen- och slutenvård samt mellan specialist- och primärvård, och därmed de framtida sluten- och öppenvårdsvolymerna.

7. En åländsk omställning

I delanalys 3 behandlas framtidens vårdstrukturer och vårdnivåer. I analysen konstateras att det inom ÅHS finns ett tydligt behov av att avlasta både öppenvården och slutenvården inom den specialiserade vården. När det gäller öppenvården kan en del av detta behov mötas genom att utveckla arbetssätt där primärvården i högre grad ansvarar för vanliga och mindre komplexa vårdbehov hos multisjuka äldre som idag i stor utsträckning handläggs inom den specialiserade öppenvården.

Även slutenvården behöver avlastas, bland annat genom att minska antalet inläggningar och förkorta vårdtider efter operationer och behandlingar. För att detta ska vara möjligt krävs förbättrade processer för in- och utskrivning samt ökad samverkan med kommunernas äldreomsorg. Det finns också skäl att utreda möjligheten att införa en hemsjukhusmodell anpassad till åländska förhållanden. I riket tillämpas en modell för avancerad vård i hemmet, baserad på mobila sjukskötarteam i kombination med digitala stödsystem.

I ÅHS strategiska plan[2] konstateras att primärvården har fortsatt fokus på den utveckling som krävs för att möta vårdbehovet hos den växande äldre befolkningen. Ett annat fokusområde är att tillsammans med den specialiserade sjukvården bedöma vilka vårdtjänster som kan flyttas till primärvården, och identifiera vilken utveckling som krävs.

I den strategiska planen framgår även att ÅHS förmåga att ta tillvara möjligheterna med digitalisering behöver stärkas. Kompetensen gällande digitala verktyg och teknologier och hur digitala processer integreras i dagliga verksamheter behöver öka. Även kompetensen gällande förändringsledning och att leda och delta i utvecklingsprojekt behöver stärkas. I planen framgår det tydligt att fokus gällande digitaliseringen kommer att ligga inom primärvårdens verksamhetsområde.

8. Digital vårdinfrastruktur – beståndsdelar, funktion och strategisk betydelse

En välfungerande digital vårdinfrastruktur är avgörande för att kunna erbjuda en tillgänglig, effektiv och personcentrerad vård i framtiden. Den digitala vårdinfrastrukturen består av flera sammanlänkade tekniska, kliniska och användarorienterade komponenter som tillsammans skapar ett sammanhållet system för informationshantering, vårdmöten och datadrivet beslutsfattande.

8.1 Beståndsdelar

Tekniska komponenter utgör grunden för informationshantering och vårdkommunikation. Vårdinformationssystem, patientadministrativa system och beslutsstödsystem möjliggör dokumentation, vårdlogistik och kliniska vägledningar. Kommunikationsverktyg för videobesök, chatt och säkra meddelandefunktioner är centrala för både distansvård och samverkan mellan vårdprofessioner. Utöver detta bidrar e-tjänsteplattformar till att invånare själva kan boka tider, förnya recept eller följa sina hälsodata via självmonitorering.

Informationsstrukturen spelar en nyckelroll för realtidsdatahantering och interoperabilitet mellan olika system och vårdgivare, vilket är en förutsättning för en sammanhängande vårdkedja. Hög säkerhet garanteras genom till exempel stark autentisering och efterlevnad av ramverk för informationssäkerhet, såsom ISO/IEC 27000, dataskyddsförordningen och NIS2-direktivet.

Vårdnära teknologier förnyar sättet vård bedrivs på. Sensorer, IoT-enheter och kroppsnära teknik möjliggör kontinuerlig övervakning av vitala parametrar, vilket är särskilt relevant för kroniska sjukdomar och hemmabaserad vård. AI-verktyg effektiverar arbetet genom att stödja triagering, dokumentation, bildanalys och beslutsfattande. "Sjukhusvård i hemmet"-lösningar gör det möjligt att erbjuda avancerad vård i patientens hem med bibehållen patientsäkerhet och kvalitet.

Användargränssnitt och tillgänglighet är avgörande för att digitala lösningar ska användas och skapa värde. För invånare behövs intuitiva appar, webbtjänster och e-tjänsteplattformar. Vårdpersonal behöver anpassade arbetsverktyg för dokumentation, kommunikation och beslutsstöd. För att uppnå jämlik vård krävs dessutom språkstöd, tillgänglighetsanpassning och individanpassade gränssnitt.

8.2 Funktion

En digital vårdinfrastruktur syftar till att:

· Effektivera vårdprocesser genom automation och minskat manuellt arbete.

· Öka tillgänglighet med hjälp av distanslösningar och dygnet runt-tjänster.

· Stärka samverkan mellan olika vårdgivare, specialiteter och organisatoriska nivåer.

· Främja patientdelaktighet genom självmonitorering och digital kommunikation.

· Möjliggöra datadrivet beslutsfattande och prediktiv analys för proaktiv vård och prevention.

Ett konkret exempel på en fungerande digital vårdkedja är när en patient bokar tid via en e-tjänsteplattform, fyller i ett hälsodeklarationsformulär och triageras med hjälp av AI, för att därefter bokas till ett videobesök med läkare. Läkaren dokumenterar direkt i vårdinformationssystemet som är kopplat till
e-recepttjänsten och andra relevanta aktörer. Efter mötet kan vårdpersonalen följa patientens värden via fjärrmonitorering, där AI flaggar avvikelser som kräver uppföljning.

8.3 Strategisk betydelse

På ett strategiskt plan, med sikte mot 2040, är en välutvecklad digital vårdinfrastruktur avgörande för att uppnå en långsiktigt hållbar och personcentrerad hälso- och sjukvård. Digitaliseringen är en viktig del i arbetet för både ökad kostnadseffektivitet och ökad tillgänglighet. Cirka 93 % av befolkningen bor på fasta Åland, men även i skärgården finns behov av god och jämlik tillgång till vård, vilket kan stödjas av digitalisering. En välutvecklad digital vårdinfrastruktur är en strategisk investering med bred samhällsnytta.

9. Lagar och regelverk

Det finns en mängd EU-rättsakter, åländsk och för den delen finsk lagstiftning som är relevant för framtidens digitala vårdinfrastruktur. Området hälso- och sjukvård är till viss del uppdelad mellan riket och åländsk lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 12 punkten självstyrelselag (1991:71) för Åland har landskapet behörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkterna. Till rikets behörighet hör 27 § 24 punkten, 29 punkten, administrativa ingrepp i den personliga friheten, smittsamma sjukdomar hos människor, kastrering och sterilisering, avbrytande av havandeskap, konstbefruktning och rättsmedicinska undersökningar samt 30 punkten behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet, mediciner och produkter av läkemedelstyp, narkotiska ämnen samt framställning av gifter och fastställande av deras användningsändamål.

På EU-rättslig nivå kan konstateras att där finns den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) som kompletteras av den åländska landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Förordningen om det europeiska hälsodataområdet (EHDS) kommer att börja tillämpas i mars 2027. Därtill kan nämnas rättsakten om artificiell intelligens och förordningen om medicintekniska produkter (MDR-förordningen). NIS2 (EU:s direktiv om cybersäkerhet) implementeras i den åländska lagstiftningen genom landskapslag om cybersäkerhet och motståndskraft som behandlats under våren 2025 i lagtinget.

På åländsk nivå är huvudlagen för ÅHS verksamhet landskapslagen om hälso- och sjukvård. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om behandling kunduppgifter inom social- och hälsovården (kunduppgiftslagen) trädde i kraft vid årsskiftet 2026. Denna lag möjliggör kopplingen till Kanta och säkrar informationsutbyten mellan olika vårdgivare samt mellan socialvården och hälso- och sjukvården. Som ett nästa steg i denna del behöver man därefter titta närmare på hur sekundär användning ska hanteras inom den åländska lagstiftningen, dvs. sådant som rör forskning, utbildning osv. Denna fråga kommer det att arbetas vidare med inom de närmsta åren. Därtill kan även nämnas att lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992), patientlagen, tillämpas på Åland genom landskapslag (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter. Gällande digitala tjänster finns landskapslag (2019:7) om tillgängliga digitala tjänster.

10. Organisatoriska förutsättningar för digitalisering

För att digitaliseringen ska ge önskad och långsiktig effekt krävs inte bara teknisk infrastruktur – kritiska framgångsfaktorer är även ledarskap, verksamhetsstyrning, kompetensförsörjning och strukturer som möjliggör kontinuerlig verksamhetsutveckling.

Det är viktigt att digitaliseringen integreras i den dagliga vårdverksamheten. Detta förutsätter att det operativa ledningsarbetet aktivt stödjer digital utveckling – med tydliga mandat, fördelning av ansvar och strukturer för prioritering och uppföljning. Digitaliseringsprojekt bör planeras och genomföras i samarbete med den verksamhet som berörs av projektens resultat. Alla digitaliseringsprojekt innebär ett förändringsarbete för den berörda verksamheten, och förvaltningen av ett system görs alltid i relation till verksamhetens arbete.

En avgörande framgångsfaktor är att digitaliseringsarbetet präglas av agilitet. Det innebär en förmåga att snabbt anpassa verksamheten när nya tekniska möjligheter uppstår, och att undvika att låsa fast utvecklingen i för statiska planer. Strategin för digitalisering bör därför utformas så att den ger riktning och långsiktighet, men samtidigt tillåter flexibilitet och anpassning i takt med att behoven förändras och ny teknik blir tillgänglig.

11. Digital vårdinfrastruktur – nuläge inom ÅHS

ÅHS har kommit en bit på sin digitala resa, men står fortfarande inför flera utmaningar för att bygga en långsiktigt hållbar och sammanhängande digital vårdinfrastruktur.

11.1 Tekniska komponenter

Det digitala landskapet inom ÅHS består i dagsläget av flera olika systemlösningar för centrala funktioner såsom vårdinformationshantering, tidsbokning och kommunikation med patienter. Dessa system är i varierande grad integrerade med varandra, något som i vissa fall kan leda till överlappande funktioner och extra arbetsmoment för både patienter och personal. Utan en sammanhållen digital strategi med en tydlig IT- och informationsarkitektur finns en risk att organisationen inte fullt ut tar tillvara de möjligheter som digitaliseringen kan erbjuda, såsom förbättrade arbetsflöden och ökad tillgänglighet.

Andra viktiga tekniska komponenter i vårdinfrastrukturen är e-tjänsteplattformen Mitt ÅHS (se avsnitt 14 nedan), organisationens personuppgiftsregister som hämtar uppgifter från det nationella registret som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (DVV), ÅHS egen integrationsplattform och ett system för digitala formulär.

11.2 Vårdnära teknologier

Vårdnära teknologier används i dagsläget i begränsad omfattning inom ÅHS. Ett undantag är diabetesvården, där kontinuerlig glukosmätning, insulinpumpar och appar för egenmonitorering har börjat användas i större utsträckning. En viss användning finns även inom hjärtsjukvården och behandling av sömnapné.

11.3 Användargränssnitt och tillgänglighet

ÅHS har under det senaste decenniet implementerat ett antal digitala tjänster för att förbättra tillgängligheten och servicen gentemot patienter och närstående. Utvecklingen har i stor utsträckning drivits av specifika behov inom olika delar av organisationen, vilket har lett till punktvisa införanden snarare än en sammanhållen digital strategi. Som en följd av det är systemmiljön delvis fragmenterad. Patienter möter idag olika användargränssnitt med varierande design, logik och tekniska lösningar, beroende på vilken tjänst som används. Detta kan skapa osäkerhet och svårigheter i användningen, och minskar det samlade värdet som digitaliseringen kan erbjuda såväl patienter som vårdpersonal.

11.4 Distansmottagning

Enligt rapporten från NHG sker de flesta vårdbesök fortfarande fysiskt. Endast cirka 10 % av primärvårdens vårdkontakter sker digitalt (exempelvis via telefon), och i specialistvården är andelen ännu lägre.[3] Sannolikt har uppgifter om användningen av videobesök inte funnits till hands i samband med utredningen som NHG gjorde. När covid-19-pandemin begränsade möjligheten att ta emot patienter fysiskt på mottagningarna togs ett system i bruk för att ge verksamheterna möjlighet till distansmottagning. Under hösten 2020 fick samtliga verksamheter inom ÅHS möjlighet att använda ett gemensamt system för videobesök.

Under perioden 2023 - 2024 genomfördes totalt sett knappt 600 videobesök per år inom ÅHS, dvs. en mycket liten andel av samtliga besök. Videobesök används nästan uteslutande inom psykiatrisk vård och vård vid psykisk ohälsa, och den som huvudsakligen använder distansmottagning är psykiatriska kliniken (över 85% av samtliga videobesök under perioden). Med undantag för verksamheten Mental hälsa inom primärvården används möjligheten till videobesök i princip uteslutande inom den specialiserade sjukvården.

11.5 Digitala formulär

Under våren 2025 har ÅHS börjat använda ett system som gör det möjligt att strukturera, samla in och hantera information från patienter och vårdpersonal digitalt. För att säkerställa integritet och korrekt identifiering används stark autentisering.

I dagsläget används systemet för ett fåtal administrativa blanketter, exempelvis begäran om patientuppgifter och anmälan mot vården. Systemet minskar manuella moment, ökar spårbarheten och effektiverar handläggning av ärenden.

Systemet skulle kunna användas för allt från hälsoenkäter och självskattningsformulär till strukturerad information före eller efter vårdbesök. Om användningen av detta system utvecklas skulle formulären kunna anpassas till olika verksamheter, användas direkt av patienten eller fyllas i tillsammans med vårdpersonal, och data lagras på ett sätt som stödjer journalföring och vidare analys.

I kombination med vårdinformationssystemet och Mitt ÅHS skapas nya möjligheter till en mer sömlös vårdkedja. Formulär som fylls i via Mitt ÅHS kan integreras direkt i vårdinformationssystemet, vilket ger vårdpersonalen tillgång till relevant och strukturerad information i rätt tid. Det stärker både patientsäkerhet och vårdkvalitet, samtidigt som patientens delaktighet ökar.

12 Organisatoriska förutsättningar – nuläge inom ÅHS

12.1. Digital kompetens

Både personal och invånare har generellt god digital vana, men det saknas strukturerat stöd för kompetensutveckling kopplad till digital vård. Digitala tjänster används ofta parallellt med analoga, vilket skapar dubbelarbete och otydlighet i arbetsflöden.

I den strategiska planen[4] konstateras att ÅHS befinner sig i ett läge där det finns stor potential att stärka användningen av digital teknik och data för att utveckla verksamheten. I dagsläget upplever många medarbetare att de saknar tillräcklig kunskap och färdighet för att fullt ut kunna bidra till digital verksamhetsutveckling. Detta påverkar möjligheten att utnyttja digitaliseringens fördelar för att höja vårdkvaliteten och möta framtidens behov. Samtidigt finns det behov av att stärka de strukturella förutsättningarna – såsom processer, resurser och stöd – för att möjliggöra en mer samordnad och framgångsrik digital omställning.

Mot bakgrund av ovanstående har ett treårigt projekt med syftet att stärka kunskapen om digitalisering inom ÅHS planerats. Projektets mål är att utbilda medarbetare i digitalisering, att göra en plan för utveckling av digitala tjänster mellan ÅHS och invånare samt att ta fram en för ÅHS anpassad projektmodell. Projektet ska öka medarbetarnas möjligheter att delta i utvecklingsarbete och stärka organisationens förmåga att driva utvecklingsprojekt och hantera framtida vårdbehov. De primära målgrupperna är medarbetare inom primärvården och inom den specialiserade sjukvårdens öppenvårdsmottagningar, samt medarbetare inom ledande och stödjande funktioner. Projektet inleds 2026.

12.2 Strategi och styrning

Det finns en tydlig medvetenhet om behovet av digital utveckling, men det saknas ännu en formulerad målbild och en sammanhållen strategi. I samband med upphandlingen och implementeringen av det nya vårdinformationssystemet har det gjorts ett omfattande arbete tillsammans med verksamheten. I övrigt saknar digitaliseringsprojekt många gånger en tillräcklig koppling till den operativa verksamheten, och det behövs ett ökat fokus på att digitaliseringen ska genomföras som en integrerad del av verksamhetsutvecklingen.

Förutsättningarna för att leda och genomföra digitala utvecklingsprojekt ser i dagsläget olika ut inom verksamheten. I vissa delar finns ett behov av att förtydliga roller och strukturer, exempelvis vad gäller tillgång till förändringsledare med klinisk förståelse, arbetssätt för verksamhetsförändring samt rutiner för att följa upp effekt, användning och nytta av digitala verktyg.

Den digitala kompetensen behöver stärkas inom alla delar av verksamheten – både när det gäller tekniska färdigheter och organisatorisk förståelse. Särskilt viktigt är att kunna omsätta digitala möjligheter till konkret nytta i det kliniska arbetet. För att möta dessa behov kan det vara värdefullt att etablera en struktur för digitalt förändringsarbete, och att se över hur resurser kan användas för att stödja ledare och medarbetare i att förstå, använda och aktivt bidra till digital utveckling.

12.3 Modell för digifysiska mottagningar

Ett nytt projekt planeras för närvarande med syfte att skapa förutsättningar för jämlik tillgång till specialistvård (oavsett om patienten bor i stad eller landsbygd) och minska behovet av resor. Målet är att ta fram en modell för utveckling och etablering av så kallade digifysiska mottagningar, en vårdform som kombinerar digitala och fysiska insatser. Projektet planeras i samarbete med Vårdbolaget Tiohundra i Norrtälje, och bygger på deras praktiska erfarenheter från liknande satsningar inom ögonsjukvård samt
öron-, näs- och halssjukvård. Den planerade modellen ska tydliggöra vilka förutsättningar som krävs för att etablera en digifysisk vårdform, och för att den ska fungera effektivt. Projektets genomförande är beroende av att extern finansiering beviljas.

12.4 Möjligheter med det nya vårdinformationssystemet

Det nya vårdinformationssystemet ökar patientsäkerheten och skapar förutsättningar för en mer sammanhållen informationshantering. Detta kan ge bättre beslutsstöd och minska dubbelarbete. Systemets öppna gränssnitt möjliggör också integration med externa lösningar såsom e-tjänsteplattformar, och i förlängningen fjärrmonitorering eller AI-baserade beslutsstöd. Med det nya vårdinformationssystemet finns även möjligheten att dela vårdinformation med kommunernas socialvård, och att göra en samordnad individuell planering för patienter och klienter.

12.5. Mitt ÅHS

ÅHS har under en längre tid arbetat med utvecklingen av e-tjänsteplattformen Mitt ÅHS, som lanserades hösten 2025. Syftet med Mitt ÅHS är att skapa en strukturerad, användarcentrerad och sammanhållen digital miljö. Plattformen fungerar som ett gemensamt digitalt gränssnitt för patienter och deras närstående, och utgör samtidigt en strategisk grund för utvecklingen av framtidens digitala vårdtjänster. Vid lanseringen var ett begränsat antal grundfunktioner tillgängliga, såsom tidsbokning, kontaktinformation och information om närstående. Plattformen planeras därefter byggas ut successivt med fler tjänster och funktioner.

En samlad e-tjänsteplattform för alla patientinriktade tjänster bidrar till enhetlighet och överskådlighet, samtidigt som ett gemensamt gränssnitt stärker användarupplevelsen. Genom att ÅHS äger gränssnittet kan både funktioner och information struktureras strategiskt och presenteras på ett enhetligt sätt. Tekniskt ska plattformen bygga på etablerade standardlösningar som är enkla att införa och förvalta. Gemensamma tekniska tjänster (exempelvis autentisering, behörighetsstyrning och standardiserade integrationslösningar) stärker flexibilitet och driftsäkerhet över tid samt bidrar till kostnadseffektivitet.

En kritisk framgångsfaktor är att säkerställa att ÅHS har tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för att förvalta och vidareutveckla plattformen. I dagsläget är dessa förutsättningar begränsade, vilket kan påverka både utvecklingstakt och långsiktig hållbarhet. Att bygga upp en välfungerande organisation med ansvar för plattformens drift och utveckling är därför en prioriterad fråga.

ÅHS står inför ett viktigt vägval i arbetet med Mitt ÅHS. Organisationen kan antingen fortsätta utveckla den egenutvecklade plattformen eller välja att upphandla en färdig, standardiserad lösning. Genom Mitt ÅHS kombineras kontroll över användarupplevelsen med möjlighet att nyttja standardlösningar, vilket ger kostnadseffektivitet och minskad intern förvaltning.

13. Digitaliseringens möjligheter inom ÅHS

För att ÅHS på ett effektivt sätt ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter krävs en tydlig och målmedveten strategisk inriktning. Mot denna bakgrund fick NHG i uppdrag att genomföra en utredning med syftet att öka förståelsen för digitaliseringens möjligheter och utmaningar samt att ge stöd i de strategiska beslut som behöver fattas framöver.

Målet med utredningen var att ge en bred översikt av hur digitalisering och teknik används inom social- och hälsovårdssektorn, med fokus på nuläge, trender och goda exempel från Finland och Sverige samt att sätta dessa insikter i relation till Ålands specifika behov. Ambitionen var också att identifiera de tjänsteområden där digitalisering kan göra störst nytta.

Datainsamlingen gjordes genom skrivbordsstudier och genom att utnyttja den samlade kompetensen inom NHG, både i Finland och Sverige, för att få jämförande perspektiv. I den kvantitativa delen har man tagit stöd av data och analyser från tidigare gemensamma projekt mellan ÅHS och NHG. Resultatet presenterades i en rapport i april 2025.[5] Här presenteras de väsentliga delarna av innehållet i rapporten.

13.1 Nuläge och trender i riket och i Sverige

I riket är digitala hälso- och sjukvårdslösningar främst etablerade inom primärvården, medan den specialiserade vården ännu inte genomgått någon omfattande digital omvandling. Inledande analyser visar att välfärdsområdena ofta använder lösningar för patientvägledning, informationsutbyte och distansvård för att förbättra tillgänglighet och vårdkvalitet. Dessutom använder välfärdsområdena en rad olika sjukhusteknologier – från patientadministrativa system till fastighetsteknik – som effektiverar verksamheten och stödjer en integrerad serviceleverans.

Även i Sverige läggs stor vikt vid distansvård, och den digitala mognadsnivån bedöms vara i nivå med eller något högre än i riket. Den specialiserade sjukvården i Sverige har i vissa avseenden kommit något längre, särskilt genom teknikstödda lösningar för ”sjukhusvård i hemmet” eller virtuella vårdavdelningar, där fjärrövervakning och digitalt stöd används för att leverera vård utanför traditionella vårdmiljöer.

13.2 Potentialen inom ÅHS olika verksamheter

Rapporten från NHG innehåller rekommendationer om vilka digitala lösningar som kan vara relevanta för ÅHS, med utgångspunkt i digitaliseringens potential att både förbättra vårdkvaliteten och sänka kostnaderna.

Många digitala lösningar lämpar sig väl för både primärvård och specialiserad vård.[6] Följande lösningar rekommenderas att införas i ett första skede:

Tjänstebeskrivningar och instruktioner: Patienter får digitala instruktioner, såsom kontaktuppgifter, information om hur man söker vård samt förberedelser inför undersökningar eller ingrepp.
Chattbot och chatt: Realtidschatt kan användas för att ge allmän rådgivning till patienter och vägleda dem till rätt vårdnivå. Exempelvis kan instruktioner ges om hur man hittar en tjänst eller kontaktar rätt instans.
Säker meddelandekommunikation: Kommunikation mellan patient och vårdpersonal. Meddelanden används till exempel för att informera om provsvar, ge uppföljningsplaner eller möjliggöra för patienten att meddela förändringar i sitt hälsotillstånd. Möjliggör även säker intern kommunikation mellan yrkesverksamma.
Tidsbokning: Används för att boka tider till vårdbesök och undersökningar, både för icke-akuta och akuta behov. Elektronisk tidsbokning kan användas genom hela vårdkedjan, även inom den specialiserade vården.
Videokonsultation och distansvård: Videobaserade vårdmöten som kan genomföras både i akuta situationer och vid bokade tider för mindre akuta ärenden. Möjliggör platsoberoende kommunikation och kan användas vid läkar- och sjukskötarbesök samt inom rehabilitering.
Tillgång till egna hälso- och sjukvårdsuppgifter: Patienten har rätt att ta del av sina egna hälsouppgifter, exempelvis via Kanta-tjänsterna. Dessutom kan vårdgivarnas egna plattformar användas för att visa information om patientens ärenden, såsom bokade tider (exempelvis Terveystalo och Mehiläinens appar). I framtiden kommer EHDS-direktivet ytterligare stärka patientens rätt till delaktighet och insyn i sin egen vård.
Patientfeedback: Digitala lösningar möjliggör systematisk och automatiserad insamling av feedback från patienter.

13.2.1 Primärvården

Inom primärvården kan digitalisering innebära både ökad vårdkvalitet och sänkta kostnader. Vårdkvaliteten kan bli bättre genom ökad geografisk tillgång till tjänster och möjlighet till längre öppettider. Patienterna ges dessutom större flexibilitet genom att kunna välja den vårdform som bäst motsvarar deras behov. Kostnadsfördelar uppnås genom att patienter effektivt styrs till rätt vårdnivå och genom att distansbesök ofta kräver mindre resurser än fysiska besök, vilket gör det möjligt att hantera fler patientärenden på kortare tid.

De potentiella ekonomiska vinsterna av digitaliseringen är större inom primärvården än inom den specialiserade vården, framför allt eftersom en större andel av tjänsterna där är väl anpassade för digital hantering. Digitalisering inom primärvården stödjer på ett särskilt effektivt sätt den inledande vägledningen och bedömningen av vårdbehov.[7] Följande lösningar rekommenderas att införas i ett första skede:

Chatt: Realtidschatt med stark autentisering används ofta som patientens första kontakt. Chattjänster används både för att bedöma vårdbehov och, i vissa fall, behandla patienten direkt under samma kontakt.
Bedömning av vård- och servicebehov: Digitala lösningar för vårdbedömning som patienter kan använda självständigt och som vägleder dem till rätt kontakt inom vården.
Egenvårdsspår: Digitala egenvårdsspår kan stödja patienter i att själva hantera sin sjukdom och främja sin hälsa. Vårdpersonal finns tillgänglig via dessa spår. Exempel i riket är terveyskylä.fi och omaolo.fi (även tillgängliga på svenska).

13.2.2 Specialsjukvården

Även inom den specialiserade vården kan digitaliseringen innebära både ökad vårdkvalitet som sänkta kostnader.[8] Inom specialiserad vård erbjuder digitala lösningar möjligheter för distansbesök, insamling av förhandsinformation och uppföljning av patientens hälsa. Följande lösningar rekommenderas att införas i ett första skede:

Videokonsultation och distansvård: Mottagningsbesök inom den specialiserade vården kan genomföras som distansmöten via video. Det möjliggör exempelvis specialistkonsultationer oberoende av geografisk plats, vilket innebär att specialistvård kan erbjudas ÅHS patienter från exempelvis Finland eller Sverige.
Egenvårdsspår: Digitala egenvårdsspår kan stödja patienter i att självständigt hantera sin sjukdom och främja sin hälsa. Vårdpersonal är tillgänglig via dessa spår. Exempel är terveyskylä.fi och omaolo.fi (även tillgängliga på svenska). Används bland annat för att följa upp kroniska sjukdomar som hanteras inom den specialiserade vården, exempelvis hudsjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.
Ifyllnad av förhandsformulär och ansökningar: Digitalt ifyllda hälsoformulär, exempelvis inför operationer och undersökningar, eller i samband med återbesök. Utskicket av formulär kan automatiseras för att kopplas till specifika typer av vårdbesök.
Fjärrövervakning och mätningar: Patientens hälsotillstånd kan följas med hjälp av digitala enheter där mätdata skickas direkt till vårdgivare. Inom den specialiserade vården är detta särskilt användbart för långsiktig uppföljning av sjukdomar som kräver noggrann övervakning, exempelvis vid hemdialys.

13.2.3 Hemsjukvård och hemsjukhusvård

Inom hemsjukvård och hemsjukhusvård har digitalisering en stor potential att effektivera processer, eftersom övervakning av patientens hälsa och logistikhantering är centrala delar.[9] Följande lösningar rekommenderas att införas i ett första skede

Säker meddelandekommunikation: Erbjuder en snabb och privat kanal för patienter och distansvårdsteam att utbyta viktig information och hantera frågor i realtid utan fysiska besök.
Videokonsultation och distansvård: Möjliggör "virtuella rondbesök" och patientbedömningar, vilket minskar behovet av resor och möjliggör snabba insatser i hemmet.
Fjärrövervakning och mätningar: Stödjer kontinuerlig och realtidsbaserad övervakning av viktiga hälsoparametrar, vilket gör att vårdpersonal snabbt kan upptäcka komplikationer och justera vårdplaner för att erbjuda säker vård i hemmet.
Tillgång till egna hälso- och omsorgsuppgifter: Hjälper patienter att vara delaktiga i sin behandling genom att de kan ta del av provsvar, läkemedelsinstruktioner och vårdplaner direkt hemifrån.

13.3 Digitala lösningar att prioritera

I första hand bör man fokusera på lösningar som underlättar patientens väg till rätt vårdnivå och möjliggör digitalisering av öppenvårdstjänster, dvs. tjänstebeskrivningar och instruktioner, chattbot och chatt, säker meddelandekommunikation, tidsbokning, videokonsultation och distansvård, tillgång till egna hälso- och sjukvårdsuppgifter samt patientfeedback. Dessa insatser ger störst nytta på kort sikt genom att effektivera vårdflödet och minska behovet av onödiga fysiska besök.

NHG lyfter i sin rapport fram att ÅHS skulle ha mycket att vinna på att införa en gemensam digital tjänsteplattform som samlar olika tjänster i en så kallad "one-stop-shop". Centrala funktioner – som tidsbokning och digitala förhandsformulär – skulle då finnas samlade på ett och samma ställe och omfatta både primärvård och specialistvård.

I rapporten från NHG konstateras att en framgångsrik utbyggnad av digitala tjänster kräver en strategi och ett stegvis införande av varje ny lösning, med särskilt fokus på att säkerställa en smidig integration mellan systemen. Det är också viktigt att utvärdera teknologierna utifrån ett åländskt perspektiv, eftersom vissa lösningar främst skapar värde i sammanhang med stora patientvolymer eller omfattande verksamheter.

I rapporten ger NHG rekommendationer gällande det fortsatta digitaliseringsarbetet. För att digitaliseringens potential ska kunna utnyttjas fullt ut behöver tjänsterna utformas med hela vård- och servicekedjan i åtanke. En lyckad implementering förutsätter delaktighet från både patienter och personal samt en löpande utveckling av såväl tjänster som arbetssätt. Dessutom är ett tydligt och strategiskt förändringsledarskap en nyckelfaktor i allt utvecklingsarbete.

Steg 1 – Fastställ den digitala visionen och målen
Inled digitaliseringsarbetet genom att tydligt formulera vilket önskat läge ÅHS vill uppnå. Detta innebär att definiera en övergripande vision samt konkreta mål som stödjer och harmoniserar med ÅHS:s övriga strategiska inriktning. Detta steg omfattar bland annat:

Att definiera det önskade läget för digitalisering, inklusive mål för mognadsnivå och omfattning av digitalt införande inom organisationen
Att utforma en målbild för arkitekturen – hur teknologier, processer och medarbetare ska samverka
Att formulera tydliga mål för utveckling och användning av digitala tjänster, med fokus på kundens behov och upplevelse

Steg 2 – Utforma en digital strategi
För att förverkliga den digitala visionen och de uppsatta målen behöver ÅHS en genomarbetad digital strategi som tydligt beskriver hur dessa ska omsättas i praktiken.

Detta innefattar bland annat:

Att ta fram en styrnings- och utvecklingsplan för digitalisering – en tydlig färdplan som vägleder organisationens digitala omställning
Att säkerställa effektiva arbetsflöden, stärka den digitala kompetensen och utveckla ändamålsenliga interna digitala tjänster
Att forma servicekedjor och digitala lösningar till ett samordnat och lättillgängligt tjänsteutbud för invånarna
Att definiera hur den digitala visionen ska förverkligas i praktiken, inklusive val av tekniska lösningar och plattformar

Steg 3 – Färdplan för digitalisering och plan för genomförande
Färdplanen konkretiserar ÅHS:s digitala strategi genom att översätta den till tydliga utvecklingsmål och praktiska åtgärder. Den anger tidsramar samt vilka resurser som krävs för att genomföra insatserna.

Detta inkluderar:

Att specificera vilka typer av projekt och aktiviteter som behövs för att nå de strategiska målen, inom vilken tidsperiod och med vilka resurser.
Att planera för både utveckling och långsiktig förvaltning av den tekniska miljön, samt att ta hänsyn till kommande förändringar kopplade till EU-regelverk.

14. Risker med digitalisering

Digitaliseringens möjligheter är stora, men de innebär också nya sårbarheter. För att den åländska hälso- och sjukvården ska vara hållbar, tillgänglig och säker även i krissituationer krävs att potentiella risker identifieras, analyseras och hanteras på ett systematiskt sätt. Avsikten är att digitaliseringen ska bidra till en mer personcentrerad, sammanhållen och effektiv vård. För att detta ska bli verklighet måste riskhantering integreras i det övergripande utvecklingsarbetet, så att digitala lösningar verkligen stödjer – och inte underminerar – vårdens kvalitet, tillit och funktionalitet över tid.

14.1 Organisatoriska hinder för digital utveckling

Trots teknikens potential går utvecklingen ofta långsamt. Svårigheterna handlar ofta mer om organisatoriska hinder och bristande resurser än om själva tekniken. Det finns en risk att man underskattar vad digital omställning faktiskt kräver i form av förändrade arbetssätt, strukturer, ledarskap och inte minst tillgång till tillräckliga och långsiktigt hållbara finansiella resurser.

ÅHS saknar i dagsläget till vissa delar nödvändiga strukturer för förändringsledning, projektstyrning och kompetensförsörjning kopplat till digitalisering. Tidigare projekt har visat att punktinsatser utan bred organisatorisk förankring sällan får genomslag i den kliniska vardagen. Risken för begränsat genomslag kan motverkas genom att etablera gemensamma arbetssätt och långsiktiga strukturer som stödjer ett helhetsgrepp och kontinuitet i det digitala förändringsarbetet – där även finansiering och resursplanering omfattas.

14.2 Informationssäkerhet och cyberhot

I takt med att vården blir alltmer digital ökar även exponeringsytan för cyberhot och informationsrelaterade sårbarheter. Risken för dataintrång och utpressningsattacker mot IT-systemen är stor och kan få allvarliga följder för patientsäkerheten. Även felaktig datadelning eller bristande åtkomstkontroll kan leda till integritetskränkningar och skada förtroendet för vården. För att minska dessa risker krävs ett systematiskt informationssäkerhetsarbete med tillräckliga personella och finansiella resurser.

14.3 Digitalt utanförskap

Alla invånare har inte samma möjligheter att ta del av digitala tjänster. Äldre personer, individer med funktionsnedsättning eller låg digital kompetens riskerar att hamna utanför, vilket kan leda till ojämlik tillgång till vård. För att undvika detta krävs att digitala lösningar utformas med alternativa kontaktvägar, tillgänglighetsanpassningar och kompletterande stödinsatser. Det handlar exempelvis om lokalt stöd, guider och kontaktcenter, samt att inkludering prioriteras redan i designfasen av nya digitala tjänster.

14.4 Leverantörsberoende och inlåsningseffekter

Många digitala lösningar inom hälso- och sjukvården utvecklas och levereras av externa aktörer. Detta skapar ett beroendeförhållande som kan leda till flera typer av risker. Byte av system kan innebära höga kostnader och teknisk komplexitet, särskilt om lösningen inte är byggd för interoperabilitet. Begränsad kontroll över utvecklingstakt och vidareutveckling kan också påverka ÅHS möjligheter att anpassa systemen till förändrade behov. Därtill kan bristande kompatibilitet mellan system, både inom landskapet och i gränsöverskridande vårdsamarbete, försämra informationsflöden och patientsäkerhet. För att hantera dessa risker krävs tydliga krav vid upphandling om interoperabilitet och informationsägande, samt strategiska planer för systemens hela livscykel inklusive utträdesstrategier.

14.5 Etiska risker och AI-beslutsfattande

När AI används i vården uppstår ett antal etiska risker. En central utmaning är bristen på transparens i hur AI-baserade beslut fattas, vilket kan leda till så kallade "black box-effekter" där vårdpersonal och patienter har svårt att förstå på vilka grunder rekommendationer ges. Det finns även en risk för inbyggd bias i algoritmer, vilket kan skapa ojämlika vårdbeslut. Dessutom kan ett ökat beroende av tekniska beslutsstöd förskjuta ansvarsförhållandena mellan människa och system, vilket riskerar att försvaga det professionella omdömet och ansvaret i patientnära beslut. För att hantera dessa risker krävs tydliga regler för när och hur AI får användas i vården, en strukturerad process för etisk granskning och testning innan införande, samt att det mänskliga ansvaret alltid bibehålls i beslut som rör individens vård och hälsa.

14.6 Resiliens i kris och krig

För att vårdens digitala tjänster ska fungera även i händelse av störningar, naturkatastrofer eller säkerhetshot krävs att systemen är byggda med fokus på resiliens, dvs. förmågan att bemöta och stå emot kriser. Det innebär att det måste finnas fungerande reservlösningar, både i form av tekniska backuplösningar och manuella rutiner. Digital resiliens kräver därför inte bara rätt teknikval, utan också planering, kontinuerlig testning och övning, samt förankring i organisationens övergripande krisberedskap. Förmågan att hantera avbrott och bortfall av digitala lösningar behöver ses som en del av verksamhetens övergripande beredskap.

15. Slutsatser

Den snabba teknologiska utvecklingen är en av de mest betydelsefulla drivkrafterna för hur hälso- och sjukvården kommer att förändras i framtiden. Digitaliseringen i vården är inte längre begränsad till enstaka tekniska verktyg, utan innebär ett skifte i hur vård organiseras, genomförs och upplevs. Utvecklingen kommer troligtvis att gå ännu snabbare framöver, och flera teknologier (exempelvis AI och bärbar teknik) har potential att fundamentalt förändra vårdsystemet under de närmaste åren.

Den demografiska utvecklingen har stor inverkan på vården, och förstärker behovet av många av de förändringar som den teknologiska utvecklingen driver fram. Ålands befolkning kommer att fortsätta åldras, framför allt kommer antalet personer över 80 år att öka kraftigt. Detta innebär ett ökat vårdbehov för åldersrelaterade sjukdomar både inom primärvården och inom den specialiserade vården.

Digitaliseringen har potential att bidra till en tillgänglig, effektiv, personcentrerad och långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. En välutvecklad digital infrastruktur och tekniska lösningar som är anpassade för åländska förhållanden kan ha stor betydelse för verksamhetsutvecklingen inom både primärvården och den specialiserade sjukvården.

Den fortsatta digitaliseringen bör initialt fokusera på primärvården, där nyttan av digitala lösningar är som störst. Dels är tekniska lösningar särskilt värdefulla i de inledande kontakterna med patienter, dels blir effekten störst i de delar av vården där många patienter är i kontakt med systemet. Genom att införa exempelvis distansmottagning (videobesök, säker meddelandekommunikation) och chatt kan vårdflödet effektiveras och behovet av fysiska besök minskas. Detta är viktigt för att kunna möta det växande vårdbehovet i primärvården. I takt med att AI blir en naturlig del av vårdflödet och distansvården utvecklas kan behovet av fysiska mottagningsrum komma att minska, vilket kan ha en inverkan vid planering av framtida mottagningsutrymmen.

Digitaliseringen har mycket att tillföra utvecklingen även inom hemsjukvården. Distansmottagning och fjärrövervakning är exempel på lösningar som kan införas i ett första skede. Digitala lösningar som stödjer en alltmer avancerad hemsjukvård kommer att vara viktiga i arbetet med att möta det ökade vårdbehovet utan att den specialiserade slutenvården behöver utökas. Även inom den specialiserade öppenvården kan digitaliseringen innebära både ökad vårdkvalitet som sänkta kostnader. Distansmottagning digitala hälsoformulär och fjärrövervakning är exempel på lösningar som kan införas i ett första skede.

För att digitaliseringen inom ÅHS ska få önskad och varaktig effekt krävs en tydlig övergripande vision, tillsammans med konkreta mål som ligger i linje med organisationens strategiska inriktning. En digital strategi behöver utarbetas för att beskriva hur dessa mål ska omsättas i praktiken – och strategin bör genomsyra ledning, styrning och det dagliga arbetet i hela organisationen. Det krävs också medvetna och långsiktiga satsningar på både teknik och kompetens. Digitalisering får inte hanteras som ett sidospår, utan måste integreras i verksamhetsutvecklingen och stödjas av strukturer för styrning, förändringsledning och kontinuerlig kompetensutveckling. För att digitaliseringen ska skapa verkligt värde behöver utvecklingen omfatta hela vård- och servicekedjan – från första patientkontakt till sista uppföljning – och inkludera samverkan och kommunikation med socialvården.