Hemställningsmotion 1/2005-2006

Utredning om konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska Unionens konstitutionella fördrag

De åländska självstyrelseorganen har efter 11 år av medlemskap i den Europeiska Unionen (EU) börjat uppvisa en enighet om att den negativa EU-spiralen för Ålands del måste hejdas. Landskapsregeringen har gett löfte om att lagtinget redan vid marssessionen 2006 skall få en lagmotion som syftar till att tillförsäkra Åland en egen plats i EU-parlamentet. Avsaknaden av en egen EU-representation innebär en fortlöpande kränkning och att det åländska medlemskapet lider av ett demokratiskt underskott.

     Vid sidan av bristen på inflytande och platsen i EU-parlamentet har frånvaron av egen talerätt inför EU-domstolen väckt berättigad uppmärksamhet i och med att Finland i samband med den s.k. snusfrågan vägrade att försvara denna åländska tradition. Åland ställs inför rätta utan att ha någon försvarare i salen. I samband med denna händelse har EU-ansvariga ledamoten Britt Lundberg varnat EU-kommissionens representanter för att de brister Åland sammantaget dras med inom ramen för EU-medlemskapet kan leda till svårigheter med att få den nya EU-fördraget godkänt av lagtinget.

     Sistnämnda varning är berättigad i och med att Finland inte sett till att ge självstyrelseorganen de instrument som behövs för att det skall gå för ett autonomt område att fungera som egen lagstiftande region och verkställande makt.

     Ålands Framtid har tidigare motionerat om en kartläggning av konsekvenserna bl.a. konstitutionellt av att Åland i framtiden tvingas ansöka om ett utträde ur EU (HM 32/2004-2005). Ett EU-utträde försvåras dock märkbart av att den åländska självstyrelsen till avgörande delar är outvecklad, detta gäller inte minst avsaknaden av rätt till beskattning och egen sjöfartspolitik.

     I den rävsax Åland befinner sig i och med att Finland inte agerar med självstyrelsens bästa för ögonen och EU-organen i allt högre grad griper tag i ålänningarnas vardag, finns det anledning för lagtinget att överväga andra sätt på vilka de här omnämnda bristerna kan åtgärdas. Ett möjligt sätt är att lagtinget vägrar ge sitt bifall till det nya fördraget om EU:s konstitution så länge inte Finland åtgärdat alla de brister som på nationell bog kan genomföras bara viljan finns. En sådan strategi förutsätter dock att lagtinget först inhämtar kunskap om vad ett nej till nämnda fördrag innebär i praktiken.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

att Lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning tillsätts i syfte att kartlägga konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska Unionens konstitutionella fördrag.