Hemställningsmotion 27/2003-2004

Fastställande av sjöfartspolitiskt program för landskapet Åland

Sjöfarten är Ålands viktigaste näring när det gäller produktionsvärde, transportsystem, internationell kunskapsnivå och konkurrenskraft. Sjöfartens direkta andel av Ålands bruttonationalprodukt är ca 40 %, dess totala effekt för Ålands produktionsvärde överstiger klart 50 % (ÅSUB).

     Åländsk sjöfart är internationellt välkänd för hög kvalitet, vare sig det gäller tonnage eller kompetens, vilket borde utgöra en reell grund för goda utvecklingsmöjligheter. Särskilt som EU ställer allt högre krav på miljö och säkerhet (områden den åländska sjöfarten behärskar) samt de nya EU-ländernas inträde som öppnar östersjöområdet för nya transportmöjligheter med mycket stor ekonomisk tillväxtpotential .

     För Finland som helhet har dock sjöfarten en marginell betydelse och är som näringsgren av lågt intresse hos riksmyndigheterna, i regeringen och i riksdagen. De nyligen införda stödåtgärderna är tidsbegränsade och syftar endast till att i dagsläget hejda hoten om utflaggning och förutsätter att berörda parter under stödperioden skall utforma en verksamhet utan behov av samhällstöd i framtiden.

     Den finländska sjöfartspolitiken innehåller m.a.o. inte något utrymme för en expansiv sjöfartsutveckling, endast bibehållande av nuvarande nivå. Samtidigt erbjuder andra flaggstater i närregionen (Sverige, Norge, Danmark, Estland) klart bättre marknadsvillkor, vilket innebär att hotet om utflaggning kvarstår. Utflaggningen minskar i motsvarande omfattning det totala sjöklustrets omfattning, vilket förutom ett kraftigt minskat antal åländska sjöarbetsplatser medför att också landbaserade arbetsplatser försvinner.

     Åland bör därför successivt överta samtliga behörigheter som krävs för att långsiktigt tillvarata och utveckla den åländska sjöfarten samt närliggande verksamheter. De inom området gjorda utredningarna innehåller tillräckliga fakta som stöder en egen åländsk sjöfartspolitik; Sjöfartspolitiskt program (LS 1999), Ett åländskt internationellt fartygsregister (Thomessen Krefting Greve Lund, Oslo 1999), Nödvändiga reformer inom sjöarbetsrätten (World Maritime Univerity, Malmö 1999), De ekonomiska effekterna av utflaggning/nedläggning av rederiverksamheten på Åland (ÅSUB 2000), Kommunalekonomiska konsekvenser över aviserade åtgärder inom rederinäringen (Ålands kommunförbund, delrapport 1, 2000) m.fl, Den svenska sjöfartens internationella konkurrenssituation 2003 års rapport (Svenska sjöfartsverket), Rapporten Ålands Sjöfartsarbetsgrupp 2003 (Kommunikationsministeriet, Landskapsstyrelsen).

     Målsättningen med övertagandet av behörigheterna bör vara, att inom ramarna för EU upprätta en näringspolitisk grund för utvecklingen av ett kvalitetsprofilerat åländskt sjöfartskluster, där rederiverksamheten utgör kärnan. Sjöfartsklustret bör ses som en helhet där också utbildning inom de traditionella sjöfartsområdena utökas med utbildning inom logistik mm.

     En självständig åländsk sjöfartspolitik enligt ovanstående säkerställer och utökar väsentligt de åländska arbetsplatserna inom hela sjöfartsklustret, såväl som kommunernas och landskapets ekonomi. Genom ett successivt övertagande av behörigheterna kan landskapet efter förmåga upprätta behövliga resurser, samtidigt som den politiska processen får nödvändigt utrymme.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

att Lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om 

1.       att lagtinget fastslår en egen åländsk sjöfartspolitik i syfte att skapa en långsiktig utveckling inom hela det åländska sjöfartsklustret med betoning på kvalitet;

2.       att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att i enlighet med självstyrelselagens § 29, andra punkten, överför rättsområdet ”fartygsregiser” till landskapet;

3.       att landskapet successivt övertar för sjöfartsklustrets möjlighet till utveckling, behövliga behörigheter i skyndsam ordning.