Hemställningsmotion 4/2001-2002

	Ålands lagting	HEMSTÄLLNINGSMOTION nr 4/2001-2002
	Lagtingsledamot	Datum
	Roger Jansson	2002-03-13
	Till Ålands lagting

Fartygsregisterbehörigheten

 

 

     Lagtinget har behörighet att styra och främja näringspolitiken inom all annan näringsverksamhet förutom sjöfaten trots att denna näring är Åland viktigaste avseende produktionsvärde, transportsystem, internationell kunskapsnivå och konkurrenskraft. Sjöfartens direkta andel av Ålands bruttonationalprodukt är cirka 40% medan dess totala effekt för landskapets produktionsvärde klart överstiger 50% (ÅSUB). Sjöfartens betydelse för kommunernas ekonomi har utretts av Ålands Kommunförbund och ÅSUB och är av helt avgörande betydelse för kommuneras inkomstbildning. Sjöfartens betydelse för landskapets tredje sektor (föreningslivet inom idrott, motion, kultur och social omsorg) är genom att Ålands Penningautomatförenings årliga tilldelning till cirka 80% kommer från sjöfarten.

     Intresset av och förståelsen för sjöfart som näring har kontinuerligt avtagit hos riksmyndigheterna, i regering och riksdag, bland Finland folk och massmedier. Därför har Finland nu kommit att tillhöra den lilla skara av EU-stater som inte anpassar sin sjöfartspolitik till den konkurrensverklighet som alla rederiföretag inom unionen har att verka under. En successiv förlust av åländskt tonnage under finsk flagga är idag en oundviklig framtid – om inte kraftfulla politiska motåtgärder omedelbart vidtas.

     De flesta EU-stater som förverkligat EU:s gemensamma sjöfartpolitik genom att möjliggöra avlyftande av alla nationella lönebikostnader och skatter för sjöpersonal under EU-flagga, har före detta valt metodiker som inte i någon större omfattning belastar de nationella budgeterna – så kallade renodlade nettolönesystem.

     Åland kunde om vi hade egen behörighet ekonomiskt klara av administrationen av en sådan sjöfartspolitik.

     För att Åland skall kunna bedriva näringspolitik inom sin viktigaste näring, borde såväl registerlagstiftning, som skattelagstiftning och avtalslagstiftning gällande sjöfarten överföras till landskapet. Eftersom detta erfordrar en alltför lång politisk process i dagsläget, är det för lagtinget orsak att börja med den enklaste biten.

     Vid senaste stora självstyrelselagsrevision (1991) överenskoms att skeppsregisterlagstiftningen är ett sådant behörighetsområde som utan ändring av självstyrelselagen, genom överenskommelse mellan riket och Åland och vanlig rikslag, kan överföras till landskapet.

     Landskapsstyrelsen har gjort flera betydande utredningar som innehåller tillräckliga motiveringar för en sådan successiv överföring av sjöfartsbehörighet till landskapet. Enligt dessa utredningar kunde en sådan åtgärd även vara en långsiktig lösning för hela landets sjöfartsnäring.

 

·        Sjöfartspolitiskt program (LS 1999)

·        Ett åländskt internationellt fartygsregister (Thomessen Krefting Greve Lund, Oslo 1999)

·        Nödvändiga reformer inom sjöarbetsrätten (World Maritime Univerity, Malmö 1999)

·        De ekonomiska effekterna av utflaggning/nedläggning av rederiverksamheten på Åland (ÅSUB 2000)

·        Kommunalekonomiska konsekvenser över aviserade åtgärder inom rederinäringen (Ålands kommunförbund, delrapport 1, 2000) m.fl.

 

 

Med anledning av det ovan anförda föreslår vi

 

att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att med regeringen öveenskomma om en snabb rikslagstiftning i enlighet med självstyrelselagens § 29, andra punkten, om överföring till landskapet av rättsområdet ”fartygsregister”.

 

 

Mariehamn den 13 mars 2002
Roger Jansson	Dennis Jansson
Jörgen Strand	Harriet Lindeman
Olof Salmén