I ltl Mogens Lindén m.fl. åtgärdsmotioner 1/2024-2025 och 2/2024-2025 föreslås att landskapsregeringen reviderar promillegränsen för att framföra båtar, och specifikt båtar kortare än 24 meter som används i näringssyfte.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att åtgärdsmotion nr 1/2024-2025 förkastas.

Utskottet föreslår ett så kallat positivt förkastande av åtgärdsmotion nr 2/2024-2025, med beaktande av vad utskottet anför under rubriken Utskottets synpunkter.

Utskottets synpunkter

Ålands lagting har lagstiftningsbehörighet över båttrafiken, samt beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, medan Finlands riksdag reglerar handelssjöfarten och allmän straffrätt. Då frågan om promillehalt för framförande av båtar i yrkesmässig trafik på Åland är sporadiskt återkommande anser utskottet det motiverat att utförligt anföra sin synpunkt.

Lagstiftningsbehörighet för sjötrafik

Inom de områden landskapet har lagstiftningsbehörighet är behörigheten exklusiv. Beträffande sjötrafik föreskriver 18 § 21 punkten självstyrelselagen (1991:71) att kanaler, båttrafik och farleder för den lokala sjötrafiken faller under landskapets lagstiftningsbehörighet. I och med 1991 års självstyrelselag överfördes ansvaret för båttrafik till landskapet vilket avser småbåtstrafik och inkluderar fritidsbåtar. Enligt 27 § 13 punkten självstyrelselagen är handelssjöfart och farleder för handelssjöfarten en riksbehörighet. Det innebär att lagstiftning som rör yrkestrafik till sjöss t.ex. passagerarfärjor, fraktfartyg och andra kommersiella fartyg gäller i hela landet, inklusive Åland.

Dagens oklarhet uppstod med de ändringar som gjordes i 1991 års självstyrelselag och landskapets övertagande av behörigheten för båttrafik samt beläggande av straff inom området. I enlighet med 71 § självstyrelselagen (1991:71) ska riksbestämmelser, som gäller inom ett rättsområde som överförs till landskapet, gälla tills de upphävs av landskapslag. Det innebär att rikslagen och riksförordningen om båttrafik (FFS 151/1969 och FFS 152/1969) samt 23 kap 6 § om sjöfylleri (FFS 960/1976) som var gällande 31 december 1992 fortsatte gälla på Åland när den nya självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993, eftersom ingen landskapslag på området ännu fanns. Riksbestämmelserna avgränsar båttrafik som motordrivna farkoster som inte är i försvarsväsendets, gränsbevakningsväsendets eller polisens bruk. Ålands lagting antog senare landskapslag (1998:102) om fritidsbåtar. Syftet med lagen var att reglera fritidsbåtars säkerhet och miljökrav givet kraven i fritidsbåtsdirektivet 94/25/EG. Lagstiftningen begränsas till fritidsbåtar vilka i 1 § definieras som båtar med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som är avsedda för sport- eller fritidsändamål (fritidsbåtar). Genom landskapslagen upphävdes rikslagen om båttrafik (FFS 151/1969) och förordningen om båttrafik (FFS 152/1969) till de delar de fortfarande var i kraft i landskapet. Definitionen av fritidsbåtar i landskapslagen är inte densamma som i rikslagen om båttrafik från 1969 där uppräknade undantag begränsar sig till båt som är i försvarsväsendets, gränsbevakningsväsendets eller polisens bruk. Båtar som inte definieras som fritidsbåtar är alltjämt landskapets behörighet, men i avsaknad av landskapslag regleras de genom rikslagen från 1969. Den åländska lagen ändrades ytterligare genom landskapslag (2017:29) om vattenfarkoster, som utökade tillämpningen från fritidsbåtar till vattenskotrar. Andra båtar omfattas inte.

Promillegräns

Landskapets lag för fritidsbåtar reviderades genom landskapslag (2003:32) om fritidsbåtar som nu omfattar bestämmelser om promillegräns för båtframförande, och definierar sjöfylleri som att framföra en fritidsbåt med en alkoholhalt om minst 1,0 promille i blodet. Bestämmelsen om sjöfylleri gäller fortsättningsvis enbart båtar enligt definitionen i 1998 års lag om fritidsbåtar. Det innebar att båtar som inte föll inom landskapslagen definition av fritidsbåtar inte hade tillämpliga regler om sjöfylleri att efterleva. Gränsen för sjöfylleri sänktes i Finland år 1994 från 1,5 ‰ till 1,0 ‰, medan Åland då ännu tillämpade den äldre gränsen 1,5 ‰ tills egen lagstiftning antogs år 2003, när Ålands lagting införde en ny fritidsbåtslag. För båtar på Åland som inte definierades som fritidsbåtar eller för handelssjöfart, och som omfattades av riksförordningen om båttrafik, är tillämplig lag strafflagen 23 kap 6 § om sjöfylleri (FFS 960/1976), som den lydde 31 december 1992 när behörigheten överfördes på landskapet, med en promillegräns på 1,5 ‰. Till denna del hade bestämmelsen inte upphävts av landskapslag i enlighet m9ed 71 § självstyrelselagen. Finland sänkte 2012 den tillåtna promillehalten till sjöss från 1,0 ‰ till 0,5 ‰ för yrkesmässig trafik med undantag för fiskefartyg. Promillegränsen 0,5 gäller all yrkesmässig frakt- och persontrafik som rör sig på Finlands territorialvatten. Till yrkesmässig trafik räknas frakt av last och passagerartransport, men regelverket berör även tex bogserbåtar, isbrytare, forskningsfartyg och sjöräddningsfarkoster, trafikerande restaurangbåtar, hyresfarkoster med besättning samt av kommunernas och staten ägda farkoster och yrkesbåtar. Denna nya promilleregel trädde i kraft även på Åland för alla farkoster i yrkestrafik som faller under rikets behörighet. Samtidigt stod Ålands egen lagstiftning kvar på 1,0 ‰ som gräns för sjöfylleri på fritidsbåtar.

Oklarheten som åtgärdsmotionen nr 2/2024-2025 lyfter gäller framförande av åländska farkoster i yrkesmässig sjöfart. Lagstiftningshistoriken beskriven här ovan har lett till att landskapets farkoster i yrkesmässig trafik hamnat utanför både rikets nya regler och landskapets fritidsbåtslag.

Utskottets slutsats

Utskottet konstaterar att den påtalade oklarheten vad gäller framförande av farkoster i yrkesmässig sjöfart bör klargöras. Rättsområdet är landskapets behörighet, men då behörigheten i praktiken inte utnyttjats sedan den övertogs har en föråldrad rikslag skapat osäkerhet i tillämpningen av reglerna.

Utskottet understryker att Ålands landskapslagar om sjötrafik och promillegränser genomgått lagstiftningskontroll. Högsta domstolen (HD) konstaterade i sitt utlåtande OH2003/5 att landskapet har behörighet att reglera fylleri i sjötrafik med vattenfarkoster. På den grunden stadfästes landskapslagen om fritidsbåtar, inklusive paragrafen om sjöfylleri. Även i utlåtande OH2017/32 konstaterade HD att det specifika straffstadgandet om sjöfylleri i den lagen omfattades av Ålands behörighet enligt 18 § 25 p. självstyrelselagen. Punkt 25 i 18 § ger landskapet rätt att föreskriva om beläggande med straff för överträdelser inom dess behörighetsområden.

I fallet med farkoster i yrkesmässig trafik noterar utskottet att överenskommelseförordning som instrument att överföra förvaltningsuppgifter varit otillräckligt eller outnyttjat; farkoster i yrkesmässig trafik föll under landskapets behörighet men inkluderades inte i landskapslagen 2003. De undantogs även ur rikets lag 2010. Om en förare av en mindre båt stoppas berusad i åländska vatten måste myndigheten avgöra om båten förs i egenskap av fritidsbåt eller inom yrkesutövning. Det avgör vilken promillegräns och lag som ska tillämpas.

Utskottet har erfarit att otydligheten är av teoretisk karaktär, enskilda fall har inte gett upphov till domstolsprövning om vilken lag som är tillämplig. Farkostens registreringsuppgifter ger god vägledning om dess användningssyfte. Landskapsregeringens fiskefartygsregistret samt Ålands vattenfarkostregister, som föreskrivs i 3 kap. landskapslag (2017:29) om vattenfarkoster säkerställer att det finns vägledning om åländska båtar och farkosters användningssyfte.

Utskottet anser att den osäkerhet som har uppmärksammats bl.a. genom den föreliggande åtgärdsmotionen bör leda till en lagändring så att även mindre yrkesbåtar omfattas av en lägre promillegräns.

Utskottet har erfarit att normkonflikt inte föreligger mellan landskapets och rikets syn på gräns för sjöfylleri. Utskottet noterar att ett sätt att bekräfta rättsläget är att landskapslag (2017:29) om vattenfarkoster ändras så samtliga vattenfarkoster som omfattades av riksförfattningen FFS 152/1968, tas in i landskapslagens definition. På så sätt kan riksbestämmelsen från 1969 upphävas i sin helhet och behörighetsfördelningen befästs genom lagstiftningskontrollen.

Utskottet understryker att självstyrelselagens tydliga avsikt är att behörighetsområdet båttrafik som det gällde 1991 skulle överföras på Ålands lagting. En justering av landskapslagen skulle enligt utskottet säkerställa att självstyrelselagens grundsats för behörighetsfördelningen på rättsområdet båttrafik fullständigt genomförs.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 20 november 2024 begärt lag- och kulturutskottets yttrande över åtgärdsmotion nr 1/2024-2025 och nr 2/2024-2025.

Utskottet har under ärendet behandling hört lagberedningschefen Hans Selander och biträdande chefen vid sjöbevakningsenheten på Åland Juri Jalava.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Harry Jansson, viceordföranden Sandra Listherby samt ledamöterna Anders Holmberg, Peter Lindbäck, Johan Lindström, Henrik Löthman och Mogens Lindén.

Reservationer

Ledamoten Mogens Lindén har fogat en reservation till betänkandet.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

- att lagtinget förkastar åtgärdsmotionerna nr 1/2024-2025 och nr 2/2024-2025

- att lagtinget bringar utskottets betänkande till landskapsregeringens kännedom

- att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i landskapslag sänka gränsen för framförande av farkoster i yrkesmässig sjötrafik från 1,5 promille på lämpligt lagtekniskt sätt

__________________

Mariehamn den 25 mars 2025

Ordförande

Harry Jansson

Sekreterare

Julia Lindholm

Lag- och kulturutskottets betänkande 11/2024-2025

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter