Landskapsregeringen föreslår att landskapslagstiftningen om åländsk näringsrätt revideras och moderniseras genom att lagtinget antar en landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd. I den föreslagna lagen definieras närmare när näringsrätt med stöd av lag föreligger och på vilka grunder näringstillstånd beviljas och tillståndsvillkor fastställs. Lagen innehåller också bestämmelser om tillsyn och de befogenheter landskapsregeringen har i förhållande till näringsidkare.

En central del av lagförslaget är de språkbestämmelser som ska skydda det svenska språkets ställning på ett bättre sätt än i dagsläget. Genom att den föreslagna landskapslagen antas upphävs landskapslagen om rätt att utöva näring som har tillämpats sedan 1996. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar landskapslagen om näringsrätt och näringstillstånd i kvalificerad ordning enligt 35 § i lagtingsordningen för Åland.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med några mindre ändringar.

Utskottets synpunkter

Allmänt om lagförslaget

Utskottet konstaterar att lagförslaget, som varit föremål för behandling i en politisk referensgrupp bestående av representanter för samtliga lagtingsgrupper, förefaller väl berett och genomarbetat.

Gällande lag

Gällande landskapslag om rätt att utöva näring i landskapet Åland (1996:47) lämnar ett stort utrymme för prövning. Lagen kompletteras med landskapsregeringens principdokument som i rättspraxis har ansetts sakna juridiskt bindande verkan och som därför bör ses som en sammanställning av de beslutslinjer som landskapsregeringens tillståndsgivning utgår från. Lag- och kulturutskottet instämmer i den av lagtinget tidigare framförda kritiken att det är ”otillfredsställande ur såväl rättssäkerhets- som informationssynvinkel att viktiga grunder för landskapsstyrelsens beslutsfattande framgår endast av ett internt dokument”. Enligt utskottets mening är det därför med beaktande av principerna om transparens, förutsägbarhet och lika behandling, tillfredsställande att gällande lag nu föreslås ersättas av en lag som tydligare anger förutsättningarna för näringsrätt och näringstillstånd.

Syftet med den föreslagna lagen

Mot bakgrund av att Nationernas förbunds folkrättsliga garantier för skyddet av den åländska befolkningens språk, kultur och lokala svenska traditioner, vilka tillsammans utgör ett nationalitetsskydd för den åländska befolkningen, föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en ny landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd. Syftet är att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd i näringsverksamheten på Åland och lagen ska särskilt skydda det svenska språkets ställning.

Den gällande landskapslagens bestämmelser om svenskspråkiga anvisningar om en varas användning har enligt lagförslaget i praktiken fått en marginell betydelse varför det huvudsakliga syftet med näringsrättslagstiftningen konkretiseras genom tydliga språkliga skyldigheter som tillämpas i förhållande till alla näringsidkare och all näringsverksamhet på Åland.

Utskottet delar landskapsregeringens uppfattning om det övergripande syftet med lagen och konstaterar samtidigt att lagen i förhållande till gällande lag kommer att underlätta företagsetableringar och investeringar på Åland.

Utskottet delar likaså uppfattningen att den föreslagna landskapslagen bör omfattas av samma kvalificerade lagstiftningsordning som landskapslagen om åländsk hembygdsrätt och landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd.

Stand still

I Ålandsprotokollet till Finlands anslutningsavtal till EU finns en s.k. stand still-klausul som innebär att inga nya inskränkningar kan införas i förhållande till regler som utfärdats efter den 1 januari 1994. Bestämmelsen har år 1995 lett till att en landskapslag om rätt att utöva näring förföll vid lagstiftningskontrollen eftersom den ansågs stå i strid med Ålandsprotokollets stand still-klausul.

År 2013 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen ett näringsrättsärende som berörde stand-still. Domstolen ansåg att det inte framgått att landskapsregeringen genom sin beslutspraxis efter den 1 januari 1994 skulle ha infört sådana genomgående lindringar i reglerna för beviljande av tillstånden att beslutet att avslå aktiebolagets ansökan kunde anses innebära nya inskränkningar i rätten att utöva näring på Åland, i strid med stand still-klausulen i Ålandsprotokollet och unionens domstols rättspraxis i fråga om tillämpningen av stand still-klausuler. Av intresse är också att domstolen i sitt beslut betonade att Ålandsprotokollet syftar till att trygga det åländska nationalitetsskyddet.

Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att förslaget sammantaget inte innebär en utvidgning av inskränkningar jämfört med den situation som rådde den 1 januari 1994 samt att det vid bedömningen av när en ”ny begränsning” anses ha införts ska tas hänsyn till i vilket syfte undantagen har införts, dvs. det ska beaktas att Ålandsprotokollet syftar till att trygga det åländska nationalitetsskyddet.

Lagtingets stora utskott (4/2002-2003) har tidigare ansett att stand still-klausulen i Ålandsprotokollet inte hindrar lagtinget att senare vidta ändringar i lagstiftning som antagits efter den 1 januari 1994 så länge som inskränkningarna inte utvidgas från det som gällde den 1 januari 1994. Utskottet delar denna uppfattning trots de tveksamheter som framförts i lagförslaget.

Detaljmotivering

6 § Näringsidkares skyldigheter gällande det svenska språket

Paragrafen reglerar bland annat rätten att betjänas på det svenska språket och att dokumentationen om de varor och tjänster som erbjuds på marknaden ska tillhandahållas på svenska. Bestämmelserna i paragrafen är avsedda att vara direkt tillämpliga även om de också anges som tillståndsvillkor i vissa paragrafer.

Vidare föreslås att näringsidkarna ska upprätta anställningsavtal och tillhandahålla annan för anställningsförhållandet och utförandet av arbetet nödvändig information på svenska. Utskottet noterar här att det kan upplevas som oskäligt att arbetstagare förväntas underteckna anställningsavtal på ett språk som de inte behärskar. Enligt paragrafens sista moment förhindrar bestämmelsen dock inte att andra språk används i näringsverksamheten. Anställningsavtalen och annan information till arbetstagarna kan således finnas tillgängliga också på andra språk.

9 § Fysiska personers näringsrätt med stöd av lag

I lagförslagets 9 § 2 mom. sägs att den som är bosatt på Åland och bedriver näring utan annat biträde än make eller egna omyndiga barn och utan begagnande av affärslokal, kontor eller något annat särskilt driftställe har näringsrätt med stöd av 11 § i självstyrelselagen. Utskottet föreslår en teknisk ändring av paragrafens 2 mom.

13 § Tillståndsförfarandet

Enligt förslagets 2 mom. kan landskapsregeringen, om det finns särskilt vägande skäl, meddela att näringsverksamheten får inledas före ansökan har tagits upp till slutlig prövning och tillståndet har beviljats och enligt 3 mom. får ett näringstillstånd beviljas en juridisk person som håller på att bildas om det finna särskilda skäl.

Utskottet noterar att det i 2 mom. talas om ”särskilt vägande skäl” och i 3 mom. om ”särskilda skäl”. ”Särskilda skäl” i 13 § 3 mom. motsvarar 7 § i landskapsförordningen (2003:70) om jordförvärvstillstånd, medan regleringen i 13 § 2 mom. är helt ny. Avsikten är att tröskeln i 2 mom. ska vara högre eftersom verksamheten temporärt tillåts trots att slutlig ställning inte tagits gällande tillståndsgrunderna.

15 § Juridiska personers permanenta näringstillstånd

I lagförslagets 6 § regleras näringsidkarnas skyldigheter gällande det svenska språket. Utskottet konstaterar att det inte hör till vanligheten att en direkt tillämplig bestämmelse i en lag samtidigt utgör en tillståndsgrund men att avsikten är att säkerställa att tillstånd inte beviljas en näringsidkare som inte uppfyller de direkt tillämpliga språkkraven.

Enligt 1 mom. ska landskapsregeringen när ett permanent näringstillstånd beviljas, som villkor för tillståndet föreskriva bland annat att minst en ordinarie styrelseledamot, eller dennes ersättare vid förfall, alternativt bolagsman har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år. Enligt 2 mom. ska landskapsregeringen som villkor för näringstillståndet föreskriva att nämnda person ska ha en faktisk anknytning till den juridiska personen. Utskottet konstaterar att anknytningskravet i praktiken enkelt uppfylls exempelvis genom att den person som berörs tillför bolaget en behövlig och nyttig lokalkännedom eller kännedom om den lokala marknaden.

16 och 17 §§

Utskottet noterar att även om 6 § inte anges som en tillståndsgrund i 16 och 17 §§, till skillnad från i15 §, är det inte är möjligt att avvika från 6 § vid tillämpningen av 17 och 18 §§. Utskottet har dock valt att inte skriva in 6 § som tillståndsvillkor i de berörda paragraferna eftersom det är sannolikt att 16 och 17 §§ oftast tillämpas i förhållande till näringsidkare som inte är etablerade på Åland och detta har beaktats i 6 § 4 mom.

17 § Tillfälligt näringstillstånd

Finans- och näringsutskottet har i sitt utlåtande fäst lag- och kulturutskottets uppmärksamhet på användningen av tillfälliga näringstillstånd enligt 17 §. De flesta större nationella och internationella affärskedjor bedriver enligt finans- och näringsutskottets utlåtande sin verksamhet via ett nationellt bolag och kommer därför vid etablerandet av en verksamhetspunkt på Åland inte kunna uppfylla rekvisiten för att erhålla ett permanent näringstillstånd enligt 15 §. I villkoren för ett tillfälligt näringstillstånd står det att en förlängning av det initialt beviljade tillfälliga näringstillståndet om fem år endast kan förlängas om det finns särskilt vägande skäl. Detta innebär i praktiken att ett företag kan välja att inte etablera sig på Åland eftersom risken för att man tvingas lämna landskapet efter fem år inte kan uteslutas.

Utskottet konstaterar att lagförslaget innebär att villkoren för de permanenta näringstillstånden förenklas varför risken för att bolag som under fem år har innehaft ett tillfälligt tillstånd för en lönsam verksamhet inte ska fortsätta sin verksamhet på Åland inte torde vara överhängande. Utskottet konstaterar också att den tidsmässiga begränsningen för beviljandet av tillfälliga näringstillstånd enligt lagens övergångsbestämmelser tillämpas enbart på ansökningar som lämnas in efter att denna lag träder i kraft.

18 § Näringsregister

Landskapsregeringen ska enligt bestämmelsen upprätthålla ett näringsregister i vilket det får föras in uppgifter om bland annat administrativa påföljder, varningar, återkallanden och straff som avses i denna lag. Utskottet noterar här att en varning egentligen är en administrativ påföljd men att den ändå nämns uttryckligen. Däremot ska en anmärkning inte registreras eftersom det handlar om lindriga försummelser.

23 § Återkallande av näringstillstånd

Enligt bestämmelsens 4 mom. ska landskapsregeringen inte återkalla ett näringstillstånd för en period som är längre än sex månader om ett permanent återkallande skulle vara oskäligt. Momentet gäller försummelser som är allvarliga och fortgår trots en varning. Utgångspunkten är ett permanent återkallande, men den sista meningen rör en situation där ett permanent återkallande är oskäligt. Då ska återkallandet vara tidsbundet, men högst sex månader. Avsikten är att näringsidkaren under den tiden ska rätta till bristerna.

27 § Straffbestämmelser

I bestämmelsen begränsas åtalsrätten gällande brott mot de språkliga skyldigheterna så att åtal får väckas endast om landskapsregeringen har gjort en polisanmälan eller ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks. Enligt vad utskottet fått erfara är syftet med bestämmelsen att de rättsvårdande myndigheterna inte ska överhopas med ärenden om finskspråkiga kvitton och andra språkliga brister i näringsverksamheten utan att i första hand landskapsregeringen ska reda ut problemen med stöd av administrativa påföljder.

Det kan komma att i praktiken krävas mycket utredning av tillsynsmyndigheten för att det ska vara möjligt att bedöma om de språkliga förhållandena strider mot 6 §. Det straffbara beteendet skulle i viss mån få sitt innehåll av bestämmelser på förordningsnivå vilket inte torde vara problematiskt eftersom det i rättspraxis enbart har förutsatts att kedjan av bemyndiganden mellan en straffbestämmelse i lag och den materiella regleringen av straffbarhetsförutsättningarna ska vara tillräckligt exakt (t.ex. HD 2008:105).

I gällande landskapslagstiftning finns vissa bestämmelser riktade till åklagaren som gäller åtgärdseftergift, t.ex. 24 § i landskapslagen (2017:29) om vattenfarkoster. Ålandsdelegationen har vid lagstiftningskontrollen ansett att det ingår i landskapets behörighet enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen att inta bestämmelser om när en gärning är straffbar (ÅD nr 8/09). På ett motsvarande sätt har Ålandsdelegationen ansett att det faller inom landskapets behörighet enligt 18 § 25 punkten att inta bestämmelser om när anmälan om en överträdelse inte behöver göras till förundersökningsmyndigheten (ÅD nr 14/11).

Uppläggen i det föreslagna 27 § 3 mom. är inte exakt detsamma som i de ovan nämnda lagarna eftersom åtalsrätten här delvis skulle vara bunden till att landskapsregeringen gjort en polisanmälan. Förslaget är motiverat av processekonomiska skäl. I 2 § 2 mom. i lagen om rättegång i brottmål hänvisades tidigare uttryckligen till särskilda lagbestämmelser om myndigheters samtycke till väckandet av åtal. Numera hänvisas där mera allmänt till ”om andra särskilda förutsättningar för att väcka åtal” som finns i lag. I förarbetena sägs att en myndighets samtycke eller förordnande är en i praktiken sällan förekommande särskild förutsättning och dessa förutsättningar nämns inte längre särskilt” (RP 58/2013 rd, s. 19). I enskilda riksdagslagar föreskrivs att åklagaren inte får väcka åtal för brott om inte en tillsynsmyndighet har gjort polisanmälan om brottet, se t.ex. 78 § 2 mom. i civiltjänstlagen (FFS 1446/2007). Det är mera vanligt att ett utlåtande från en myndighet är en förutsättning.

Utskottet bedömer sammanfattningsvis mot bakgrund av det ovan anförda, att den förslagna bestämmelsen torde falla inom lagtingets behörighet.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 26 januari 2021 inbegärt lag- och kulturutskottets yttrande i ärendet.

Utskottet har i ärendet hört vicelantrådet Harry Jansson, lagberedaren Sören Silverström och t.f. rättssakkunnige Rasmus Lindqvist. Ett med finans- och näringsutskottet gemensamt hörande av Ålands näringslivs VD Jan-Erik Rask ägde också rum.

Utskottet har i ärendet inhämtat ett utlåtande från finans- och näringsutskottet. Utlåtandet bifogas detta betänkande.

I ärendets avgörande behandling deltog ordförande Rainer Juslin, viceordföranden Jan Salmén, ledamöterna Annette Bergbo, Jessy Eckerman, Liz Mattsson, Marcus Måtar och Mika Nordberg.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar lagförslagen i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om näringsrätt och näringstillstånd

I enlighet med lagtingets beslut, tillkommet i den ordning 35 § lagtingsordningen för Åland anger, föreskrivs:

1 kap.
Allmänna bestämmelser

1 §

Lagens syfte

Lagens syfte är att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd (uteslutning). Lagen ska särskilt skydda det svenska språkets ställning i näringsverksamheten på Åland.

2 §

Lagens tillämpningsområde

Lagen tillämpas på näring som utövas på Åland.

Lagen tillämpas om en näringsidkare som är etablerad utanför Åland aktivt erbjuder varor eller tjänster på Åland.

Lagen tillämpas på sporadisk näringsverksamhet endast om den marknadsförs på Åland.

Lagen tillämpas inte ombord på fartyg som är registrerade på Åland och som huvudsakligen färdas i internationell trafik. Den som inleder näringsutövning på ett sådant fartyg ska ändå anmäla detta till landskapsregeringen innan verksamheten inleds. En sådan näringsidkare ska vara myndig och inte ha meddelats näringsförbud eller vara försatt i konkurs.

3 §

Annan lagstiftning om näringsutövning

Om skyldighet att göra grundanmälan innan näringsverksamhet inleds föreskrivs i handelsregisterlagen (FFS 129/1979).

Genom landskapslag kan föreskrivas särskilt om utövandet av viss näring.

I rikslagstiftningen föreskrivs särskilt om utövandet av vissa näringar inom rikets lagstiftningsbehörighet.

4 §

Definitioner

I denna lag avses med

1) näringsverksamhet ekonomisk verksamhet som går ut på att erbjuda varor eller tjänster på marknaden,

2) näringsidkare fysiska eller juridiska personer som utövar näring,

3) näringsrätt rätt att utöva näring med stöd av lag enligt 3 kap.,

4) näringstillstånd rätt att utöva näring med stöd av tillstånd enligt 4 kap.

5 §

Rätt att utöva näring

Näring får utövas endast av en fysisk eller juridisk person som har näringsrätt med stöd av lag eller som har beviljats näringstillstånd av landskapsregeringen.

2 kap.
Språket i näringsverksamheten

6 §

Näringsidkares skyldigheter gällande det svenska språket

Var och en har rätt att betjänas på det svenska språket då varor och tjänster erbjuds på marknaden. För att trygga en effektiv kommunikation på svenska ska den som är i kontakt med en näringsidkare kunna betjänas av någon som har tillfredsställande kunskaper i svenska.

En näringsidkare ska tillse att väsentlig och nödvändig dokumentation om de varor och tjänster som erbjuds på marknaden tillhandahålls på svenska. Då dessa varor eller tjänster marknadsförs ska det ske på svenska.

För att trygga det svenska språkets ställning inom näringsverksamheten ska en näringsidkare upprätta anställningsavtal och tillhandahålla annan för anställningsförhållandet och utförandet av arbetet nödvändig information på svenska.

Skyldigheterna i denna paragraf tillämpas inte på en näringsidkare som är etablerad på Åland till den del denna riktar sig till marknader utanför Åland. Om näringsidkaren inte är etablerad på Åland tillämpas endast skyldigheterna i 1 och 2 mom., men enbart till den del varor eller tjänster erbjuds aktivt på den åländska marknaden.

En näringsidkares skyldigheter gällande det svenska språket enligt denna paragraf förhindrar inte att andra språk används i näringsverksamheten.

7 §

Närmare bestämmelser om de språkliga skyldigheterna

Språkkunskaperna i 6 § 1 mom. ska motsvara kravet i 7 § 2 mom. 3 punkten i självstyrelselagen på tillfredsställande kunskaper i svenska. Vid tillsynen kan landskapsregeringen undanta näringsidkaren från detta kunskapskrav på de grunder som föreskrivs i 7 § i landskapslagen (2015:99) om åländsk hembygdsrätt.

På begäran av tillsynsmyndigheten ska en näringsidkare kunna påvisa hur de språkliga skyldigheterna i 6 § uppfylls i näringsverksamheten. Uppfyllandet av språkkunskapsvillkoret enligt 6 § 1 mom. kan påvisas genom utbildning som har genomgåtts på svenska, språkexamensintyg, annan dokumentation av språkkunskaperna eller annan muntlig eller skriftlig information om språkkunskaperna.

Genom landskapsförordning kan utfärdas närmare bestämmelser om

1) nivån på de kunskaper i det svenska språket som avses i 6 § 1 mom. och hur dessa kunskaper kan påvisas enligt 2 mom. i denna paragraf,

2) de handlingar som ingår i den väsentliga och nödvändiga dokumentation som avses i 6 § 2 mom., samt

3) de handlingar som ingår i den för anställningsförhållandet och utförandet av arbetet nödvändiga informationen som avses i 6 § 3 mom.

8 §

Annan lagstiftning om språket i näringsverksamheten

I annan landskapslagslagstiftning kan finnas särskilda bestämmelser om språket i näringsverksamheten som kompletterar bestämmelserna i detta kapitel.

I självstyrelselagen finns särskilda bestämmelser om statsrådets skyldigheter gällande information och föreskrifter på svenska.

Om näringsidkares språkliga skyldigheter i konsumentförhållanden föreskrivs i rikets konsumentlagstiftning.

3 kap.
Näringsrätt med stöd av lag

9 §

Fysiska personers näringsrätt med stöd av lag

Myndiga fysiska personer som varken har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud och som har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring.

Bestämmelser om rätten att utöva rörelse eller yrke som näring finns i 11 § i Självstyrelselagen (1991:71) för Åland.

10 §

Fiske och jordbruk

Var och en har rätt att idka fiske och jordbruk.

4 kap.
Näringstillstånd

11 §

Tillståndsplikt

Annan än i 3 kap. avsedd näringsverksamhet är tillståndspliktig och förutsätter att Ålands landskapsregering beviljar ett näringstillstånd.

12 §

Ansökan om näringstillstånd

Näringsidkare ska ansöka om ett näringstillstånd i god tid före den tillståndspliktiga näringsverksamheten kommer att inledas. Näringsverksamheten får inte inledas före näringstillståndet har beviljats.

Tillståndsinnehavare är skyldiga att ansöka om ett nytt näringstillstånd om näringsverksamheten ändras så att näringstillståndet inte mera omfattar all verksamhet.

Om näringsverksamheten har inletts av oaktsamhet utan att landskapsregeringen har beviljat ett näringstillstånd ska näringsidkaren underrättas om skyldigheten att ansöka om ett näringstillstånd och sätta ut en tidsfrist för inlämnandet av ansökan om tillstånd.

I ansökan ska sökanden lämna uppgifter som identifierar näringsidkaren och preciserar vilken typ av näringsverksamhet som ansökan gäller. På begäran av landskapsregeringen ska sökanden särskilt lämna sådana uppgifter som är nödvändiga för prövningen av att näringsverksamheten är förenlig med i lag föreskrivna grunder för beviljande av tillstånd, de villkor som kommer att fastställas i näringstillståndet samt det som föreskrivs om språket i näringsverksamheten enligt denna lag.

13 §

Tillståndsförfarandet

Landskapsregeringen ska behandla en ansökan om näringstillstånd utan dröjsmål.

Om det finns särskilt vägande skäl kan landskapsregeringen meddela att näringsverksamheten får inledas före ansökan har tagits upp till slutlig prövning och tillståndet har beviljats.

Om det finns särskilda skäl får ett näringstillstånd beviljas en juridisk person som håller på att bildas. I tillståndet ska som villkor föreskrivas att till landskapsregeringen ska meddelas utan dröjsmål när den juridiska personen har bildats.

De näringstillstånd som beviljas ska innehålla information om de i 6 § föreskrivna särskilda skyldigheterna gällande det svenska språket i näringsverksamheten.

Vid handläggningen av en ansökan om ett näringstillstånd tillämpas förvaltningslagen för landskapet Åland och övriga allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Närmare bestämmelser av teknisk natur som gäller innehållet i en ansökan om näringstillstånd och tillståndsförfarandet enligt denna paragraf kan utfärdas genom landskapsförordning.

14 §

Fysiska personers permanenta näringstillstånd

Landskapsregeringen ska bevilja ett permanent näringstillstånd åt en fysisk person som inte har näringsrätt med stöd av lag om personen har sin hemort på Åland och näringsverksamheten är förenlig med de i 6 § föreskrivna skyldigheterna gällande det svenska språket.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att

1) tillståndet gäller för en närmare avgränsad näringsverksamhet och att

2) den fysiska personens hemort ska vara på Åland.

Näringstillståndet förfaller om den fysiska personen erhåller näringsrätt med stöd av lag.

15 §

Juridiska personers permanenta näringstillstånd

Landskapsregeringen ska bevilja en juridisk person ett permanent näringstillstånd om

1) den juridiska personen har sin hemort på Åland,

2) minst en ordinarie styrelseledamot, eller dennes ersättare vid förfall, alternativt bolagsman har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år, samt

3) de i 6 § föreskrivna skyldigheterna gällande det svenska språket är uppfyllda.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att

1) tillståndet gäller för en närmare avgränsad näringsverksamhet,

2) den juridiska personen ska ha sin hemort på Åland, samt att

3) det som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten ska vara uppfyllt och att personen ska ha en faktisk anknytning till den juridiska personen.

16 §

Permanent näringstillstånd vid särskilda förhållanden

Landskapsregeringen kan bevilja ett permanent näringstillstånd med avvikelse från det som föreskrivs i 14 § och 15 § om näringsverksamheten gäller basservice för samhällsfunktioner som är samhälleligt betydelsefull för Åland, eller om det i lag föreskrivs särskilda krav gällande utövandet av viss näring som är oproportionerligt svåra att uppfylla i förenlighet med det som föreskrivs i 14 § eller 15 §. Vid prövningen av ansökan ska särskilt beaktas näringsverksamhetens karaktär och den betydelse tillgången till verksamheten har för Åland.

När landskapsregeringen beviljar ett permanent näringstillstånd i enlighet med 1 mom. ska som villkor för tillståndet föreskrivas att det enbart gäller för närmare definierad basservice eller särskild i lag reglerad näringsverksamhet. I den mån detta är förenligt med tillståndets syfte och verksamhetens karaktär kan också fastställas sådana villkor som annars ska fastställas enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 2 mom. i ett permanent näringstillstånd.

17 §

Tillfälligt näringstillstånd

Landskapsregeringen kan bevilja fysiska och juridiska personer ett tillfälligt näringstillstånd med avvikelse från de grunder och tillståndsvillkor som gäller vid beviljande av permanenta näringstillstånd.

När landskapsregeringen beviljar ett tillfälligt näringstillstånd ska som villkor föreskrivas att det gäller enbart viss närmare avgränsad näringsverksamhet och för en viss närmare angiven tidsperiod.

Tillfälliga näringstillstånd kan beviljas för en sammanlagd period som överstiger fem år enbart om det finns särskilt vägande skäl för detta.

18 §

Näringsregister

Landskapsregeringen ska upprätthålla ett näringsregister i syfte att stöda tillsynen av att näringsverksamheten sker i förenlighet med denna lag. I näringsregistret får föras in uppgifter både om de näringsidkare som har beviljats näringstillstånd och de som har näringsrätt med stöd av lag.

I registret får landskapsregeringen föra in uppgifter om

1) anmälningar som gjorts enligt 2 § 4 mom.,

2) de näringsidkare som har erhållit näringstillstånd,

3) beviljade näringstillstånd,

4) villkor och giltighetstider för näringstillstånd,

5) de näringsidkare som har näringsrätt med stöd av lag, samt

6) administrativa påföljder, varningar, återkallanden och straff som avses i denna lag.

Var och en har rätt att få information om de uppgifter som har förts in i registret i enlighet med offentlighets- och dataskyddslagstiftningen. Offentliga uppgifter om de näringsidkare som har rätt att idka näring och den grund som rätten baserar sig på kan publiceras på landskapsregeringens webbplats i enlighet med dataskyddslagstiftningen.

Landskapsregeringen får utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter från näringsregistret till åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott eller för väckande av åtal.

5 kap.
Tillsyn och påföljder

19 §

Tillsynsmyndighet

Tillsyn enligt denna lag utövas av landskapsregeringen.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning åt myndigheter för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet finns i 9 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011), tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (2021:12) om tillämpning på Åland av polislagen.

20 §

Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter

En näringsidkare är skyldig att utan hinder av sekretessbestämmelser och på uppmaning lämna till landskapsregeringen de uppgifter som behövs för tillsynen av att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag och villkor som har fastställts i ett näringstillstånd.

På landskapsregeringens begäran ska andra myndigheter lämna de uppgifter som behövs för tillsyn enligt denna lag. Om en annan myndighet konstaterar att näringsverksamhet sker i strid med denna lag ska denna, utan hinder av sekretessbestämmelser, anmäla detta till landskapsregeringen.

21 §

Inspektion

Landskapsregeringen får vid tillsynen enligt denna lag inspektera en näringsidkares verksamhet och lokaler som används i verksamheten i syfte att utreda att näringsverksamheten är förenlig med denna lag. Näringsidkaren är skyldig att vid en granskning visa att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag och villkor som har fastställts i ett näringstillstånd.

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som är föremål för inspektion och om det i det aktuella fallet finns motiverade och specificerade skäl att misstänka att brott skett eller kommer att ske så att påföljden kan vara ett fängelsestraff enligt denna lag eller strafflagen (39/1889).

Om utförandet av inspektioner gäller i övrigt det som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland.

22 §

Administrativa påföljder

Om en näringsidkare försummar att

1) lämna in en anmälan enligt 2 § 4 mom.,

2) söka ett näringstillstånd, trots tillståndsplikt, eller

3) lämna de uppgifter som behövs för tillsynen enligt 20 §

ska landskapsregeringen uppmana näringsidkaren att uppfylla sin skyldighet inom en utsatt tid. Landskapsregeringen ska förbjuda näringsverksamheten om näringsidkaren inte gör en anmälan eller söker om ett näringstillstånd inom den utsatta tiden.

Om landskapsregeringen anser att en näringsidkare som har näringsrätt med stöd av lag utövar näringen i strid med skyldigheterna gällande det svenska språket i 6 § eller någon annan bestämmelse i denna lag ska landskapsregeringen uppmana näringsidkaren att uppfylla sin skyldighet inom en utsatt tid.

Om de förseelser eller försummelser som har framkommit vid tillämpningen av 1 och 2 mom. kan rättas till inom den utsatta tiden kan landskapsregeringen ge näringsidkaren en anmärkning. Landskapsregeringen ska ge näringsidkaren en varning om försummelserna eller förseelserna är allvarliga och de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen kan förena en uppmaning, ett förbud eller en varning enligt denna paragraf med vite. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

23 §

Återkallande av näringstillstånd

Landskapsregeringen kan återkalla ett näringstillstånd tidsbundet eller permanent.

Landskapsregeringen ska innan ett näringstillstånd återkallas eller en varning utdelas uppmana tillståndsinnehavaren att inom en utsatt tid rätta till brister eller försummelser gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren.

Landskapsregeringen kan ge tillståndsinnehavaren en anmärkning om de förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till. Landskapsregeringen ska ge tillståndsinnehavaren en varning om försummelserna eller förseelserna gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren är allvarliga och de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen ska återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavarens försummelser eller förseelser gällande skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkor är allvarliga och de fortgår trots en varning. Även om ingen varning getts kan landskapsregeringen återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavarens försummelser och förseelser tyder på uppenbar likgiltighet för skyldigheterna i denna lag eller tillståndsvillkoren. Landskapsregeringen ska inte återkalla ett näringstillstånd för en period som är längre än sex månader om ett permanent återkallande skulle vara oskäligt.

Landskapsregeringen ska återkalla ett näringstillstånd om tillståndsinnehavaren begär det.

Landskapsregeringen kan förena en uppmaning eller varning enligt denna paragraf med vite.

24 §

Polisanmälan

Landskapsregeringen kan göra en polisanmälan för de brott som avses i 27 § om näringsidkarens försummelser eller förseelser gällande skyldigheter i denna lag eller tillståndsvillkor är allvarliga eller om de fortgår trots uppmaning.

Landskapsregeringen ska inte göra en polisanmälan om överträdelsen som helhet betraktad ska anses som ringa och om näringsidkaren rättar till de brister eller försummelser som har framkommit.

25 §

Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut

Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsanvisning ska fogas till ett sådant beslut på det sätt som föreskrivs i 42 § i förvaltningslagen för landskapet Åland.

Landskapsregeringen kan bestämma att ett beslut som fattats med stöd av denna lag ska iakttas trots eventuella besvär, såvida inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

26 §

Avgifter

Landskapsregeringen beslutar om vilka prestationer som är avgiftsbelagda vid genomförandet av denna lag i enlighet med vad som föreskrivs i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

27 §

Straffbestämmelser

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1) utövar näring utan att ha gjort den anmälan som avses i 2 § 4 mom.,

2) utövar näring i strid med skyldigheterna gällande det svenska språket enligt 6 §,

3) utövar näring utan att varken ha näringsrätt med stöd av lag eller näringstillstånd,

4) utövar näring i strid med villkor som ställs upp i ett näringstillstånd enligt 14–17 §§, eller

5) vägrar lämna till landskapsregeringen de uppgifter som behövs för tillsyn enligt 20 § 1 mom.

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot bestämmelserna om rätt att utöva näring dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som genom oaktsamhet gör sig skyldig till en gärning som nämns i 1 mom. ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för näringsförseelse dömas till böter.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i 1 mom. 2 punkten endast om landskapsregeringen har gjort en polisanmälan enligt 24 § eller ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.

Polismyndigheten ska höra landskapsregeringen vid förundersökning av en gärning som är straffbar enligt denna paragraf. Landskapsregeringen ska höras innan åklagare väcker åtal för ett i paragrafen avsett brott.

6 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

28 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphävs landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring.

29 §

Övergångsbestämmelser

Den som när denna lag träder i kraft har näringsrätt med stöd av lag eller som innehar en av landskapsregeringen beviljad näringsrätt får fortsätta näringsverksamheten utan att behöva söka ett näringstillstånd enligt denna lag. Den tidsmässiga begränsning för beviljandet av tillfälliga näringstillstånd som följer av 17 § 3 mom. tillämpas enbart på ansökningar som lämnas in efter att denna lag träder i kraft.

På en ansökan om tillstånd som anhängiggjorts före denna lag träder i kraft tillämpas den tidigare landskapslagen. Bestämmelserna i denna lag tillämpas också på en sådan ansökan om detta leder till ett förmånligare slutresultat för den sökande.

Den som när denna lag träder i kraft innehar en av landskapsregeringen beviljad näringsrätt med striktare villkor har rätt att ansöka om att få sina tillståndsvillkor ändrade i förenlighet med denna lag.

Landskapsregeringen får i det näringsregister som avses i 18 § föra in motsvarande uppgifter om sådan näringsrätt med stöd av lag eller beviljad näringsrätt som fortsättningsvis är giltig efter att denna lag träder i kraft.

Landskapsförordningar som har utfärdats med stöd av landskapslagen om rätt att utöva näring förblir i kraft, om de inte annars strider mot bestämmelserna i denna lag.

30 §

Lagstiftningsordningen

Denna lag får inte ändras eller upphävas, inte heller får avvikelse från den göras på annat sätt än 35 § lagtingsordningen (2011:97) för Åland föreskriver.

__________________

Mariehamn den 7 april 2022

Ordförande

Rainer Juslin

Sekreterare

Susanne Eriksson

Lag- och kulturutskottets betänkande 8/2021-2022

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter