Lagförslag 1/2012-2013

Tillhör ärendet: Sjukdomskostnadsavdraget m.m
Lagtingsår: 2012-2013
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

0

 

LAGFÖRSLAG nr 1/2012-2013

 

Datum

 

 

2012-11-02

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Sjukdomskostnadsavdraget m.m.

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om sjukdomskostnadsavdraget vid kommunalbeskattningen ändras. Det så kallade självriskbeloppet höjs från 84 till 100 euro. Dessutom ska avdraget halveras för dem som har en nettoförvärvsinkomst som överstiger 15 000 euro. Förslaget ska till den här delen ses som en tillfällig ändring som är avsedd att gälla 2013.

     Enligt förslaget höjs också självriskbeloppet för resekostnadsavdraget från 340 till 600 euro. Slutligen föreslår landskapsregeringen att grundavdragets maximibelopp liksom i riket höjs från 2 850 till 2 880 euro samt att avdragsrätten för vissa pensionsförsäkringspremier justeras på samma sätt som i riket.

     Enligt förslaget upphör kommunernas rätt till kompensation enligt landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter från och med skatteåret 2013. Lagen föreslås bli upphävd men tillämpas tills avräkningen av kompensationen för skatteåret 2012 är slutförd. Kommunerna kompenseras ändå, enligt en övergångsbestämmelse, för den förlust av skatteintäkter som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget skatteåret 2013.

     Förslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till budget för år 2013 på ett sådant sätt att den bör sättas i kraft på de grunder som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Gällande lagstiftning. 3

1.1. Kommunalskattelagen. 3

1.2. Landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter 4

2. Överväganden och landskapsregeringens förslag. 4

2.1. Sjukdomskostnadsavdraget 4

2.2. Resekostnadsavdraget 5

2.3. Avdrag som ändras i riket 5

2.4. Kompensation till kommunerna. 6

3. Förslagets verkningar 6

4. Beredningen av förslaget och ikraftträdande. 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland  8

L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter 9

Parallelltexter 11

 


 

Allmän motivering

 

1. Gällande lagstiftning

 

1.1. Kommunalskattelagen

 

Enligt 18 § 5 p. självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet vad gäller skatt till kommunerna. Den nu gällande kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland trädde i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas från och med skatteåret 2012. Kommunalskattelagen är en blankettlag enligt vilken inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) och lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) med vissa undantag tillämpas i landskapet. Enligt kommunalskattelagens 1 § 2 mom. träder ändringar av rikslagstiftningen i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket. Detta gäller dock inte bestämmelser i landskapslagen som avviker från rikslagstiftningen. I kommunalskattelagen regleras samtliga avdrag som får göras vid kommunalbeskattningen och automatiken beträffande ändringar gäller således inte dessa bestämmelser.

 

Sjukdomskostnadsavdraget

 

Kommunalskattelagens 18 § gäller avdrag för sjukdomskostnader. I paragrafens anges att sjukdomskostnader som överstiger 84 euro får avdras till fullt belopp. För makar gäller det dubbla självriskbeloppet. I paragrafen finns även bestämmelser om avdrag för kostnader för sjukhusvistelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan remiss från en inhemsk läkare. Där anges att maximibeloppet som får avdras är 300 euro för enskilda och 600 euro för makar samt en förhöjning av dessa belopp med 70 euro per barn som den skattskyldige har försörjt under året. Resekostnader till behandling utanför EES får endast avdras om resan sker med remiss från en inhemsk läkare.

 

Resekostnadsavdraget

 

Resekostnadsavdraget från förvärvsinkomsten regleras i kommunalskattelagens 10 §. Enligt paragrafens 1 mom. får avdrag göras för kostnader för resor mellan bostaden och arbetet antingen med allmänt fortskaffningsmedel eller med annat slag av fortskaffningsmedel. För avdraget anges ett maximibelopp (6 000 euro) och ett självriskbelopp (340 euro). Självrisken gäller inte då mer än hälften av de kostnader som får avdras härrör från resor med allmänt fortskaffningsmedel.

     När det gäller resor med allmänt fortskaffningsmedel utgör de verkliga kostnaderna grund för avdraget. Kostnaderna för resor med annat slag av fortskaffningsmedel, exempelvis egen bil, ska beräknas enligt de grunder som fastställs årligen av Skatteförvaltningen.

 

Grundavdraget och andra berörda avdrag

 

Grundavdraget regleras i 23 § i kommunalskattelagen. Där anges att om en skattskyldig har en förvärvsinkomst som efter andra avdrag inte är högre än 2 850 euro dras detta belopp av från inkomsten.

     I kommunalskattelagens 14 § finns regler om avdragsrätt för obligatoriska försäkringspremier. Enligt bestämmelsen gäller avdragsrätten även pensionsförsäkringar enligt lagen om pension för företagare (FFS 468/1969) och lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 467/1969) trots att de under vissa omständigheter inte är obligatoriska.

     Enligt kommunalskattelagens 15 § har en skattskyldig på vissa villkor rätt att göra avdrag för premier för kollektivt tilläggspensionsskydd som ordnats av arbetsgivaren. Ett av villkoren är att pension i form av ålderspension börjar betalas ut först när den försäkrade fyllt 60 år.

 

1.2. Landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter

 

Landskapslagen (2007:14) om kompensation för förlust av skatteintäkter har tillämpats sedan 2007 och hette ursprungligen landskapslagen om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget. Sedan 2008 omfattar den bestämmelser om kompensation till kommunerna för samtliga avdrag som enbart tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet och inte i riket. Dessa avdrag är sjukdomskostnadsavdraget, studieavdraget och studielåneavdraget. När det gäller resekostnadsavdraget, som även finns i rikets kommunalbeskattning, betalas en kompensation utgående från skillnaden i självriskbelopp mellan landskapet och riket.

     Storleken på kompensationen bestäms med det verkliga skatteutfallet som grund, vilket innebär att betalningen sker efter att beskattningen har slutförts. Enligt lagen betalas en kalkylerad kompensation ut i förskott under skatteåret och sedan sker en avräkning året efter när beskattningsutfallet är känt.

 

2. Överväganden och landskapsregeringens förslag

 

2.1. Sjukdomskostnadsavdraget

 

Sjukdomskostnadsavdraget vid kommunalbeskattningen infördes ursprungligen i landskapet i form av ett undantag från den bestämmelse i rikslagstiftningen där motsvarande avdrag reglerades. Undantaget bestod i att det maximibelopp för avdraget som fanns i riket inte skulle tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet. Avdraget slopades i riket från och med år 1993 med motiveringen att sjukdomskostnaderna kompenseras på andra sätt, bland annat via den offentliga hälsovården. Ett annat motiv till slopandet var att ett avdrag som måste styrkas genom verifikat är arbetsdrygt både för den skattskyldige och för förvaltningen, dessutom försvårade det strävandena att slopa deklarationsskyldigheten och utveckla beskattningsförfarandet. Samtidigt som sjukdomskostnadsavdraget slopades utvecklades avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga som regleras i kommunalskattelagens 17 §. Inkomstskattelagen innehåller ett tillägg (se 98 § 2 mom.) enligt vilket avdrag kan beviljas för nedsatt skattebetalningsförmåga enbart till följd av sjukdomskostnader om kostnaderna överstiger en viss gräns.

     I sitt förslag till första tilläggsbudget för år 2012 (BF 3/2011–2012) avsåg landskapsregeringen att helt slopa sjukdomskostnadsavdraget i kommunalbeskattningen. Vid beredningen av förslaget till landskapets budget för år 2013 har landskapsregeringen på nytt övervägt detta förslag och då kunnat konstatera att ett slopat sjukdomskostnadsavdrag påverkar låginkomsttagare ekonomiskt i en utsträckning som inte kan anses vara acceptabel. Landskapsregeringen har därför valt att inte föreslå att sjukdomskostnadsavdraget avskaffas. I stället föreslås att avdraget blir kvar för de skattskyldiga som kan betraktas som låginkomsttagare medan det halveras för övriga skattskyldiga. Förslaget ska ses som en tillfällig lösning som är avsedd att tillämpas under skatteåret 2013 eftersom det finns behov av att se över avdraget på ett mer genomgripande sätt. Exempelvis är avsikten att närmare avgränsa vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla.

     Det finns ingen officiell definition på låginkomsttagare på Åland. Statistikcentralen i riket har dock en definition som används i inkomstfördelningsstatistik och som baserar sig på Eurostats rekommendationer. Till låg-inkomsttagare räknas enligt den definitionen medlemmar av hushåll där den sammanlagda disponibla årsinkomsten per konsumtionsenhet (den ekvivalenta inkomsten) understiger 60 % av den ekvivalenta medianinkomsten för samtliga hushåll. Eurovärdet för denna låginkomstgräns varierar från år till år, och 2010 var låginkomstgränsen 14 741 euro per konsumtionsenhet eller 1 228 euro per månad för personer i enpersonshushåll.

     Med hänvisning till den ovan beskrivna låginkomstgränsen föreslår landskapsregeringen att en inkomstgräns på 15 000 euro införs när det gäller avdragsrätten för sjukdomskostnader. De som har en årsinkomst som överstiger gränsen får göra avdrag för hälften av sjukdomskostnaderna medan den som har en lägre årsinkomst fortsättningsvis får dra av alla sjukdomskostnader till den del de överstiger självriskbeloppet. Den inkomst som är avgörande för avdragsrättens storlek är emellertid inte den disponibla inkomsten utan nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen. Slutligen föreslås också att det så kallade självriskbeloppet höjs från 84 euro till 100 euro.

 

2.2. Resekostnadsavdraget

 

En av orsakerna till att undantaget gällande resekostnadsavdraget ursprungligen infördes i landskapet var att utgångspunkten för beräkningen av kostnaderna inte som i riket skulle vara det billigaste fortskaffningsmedlet. En skattskyldig i landskapet har rätt att göra avdrag för kostnaderna för arbetsresor med bil trots att det skulle vara billigare att åka buss. En skattskyldig i riket har i motsvarande situation rätt att dra av ett belopp som motsvarar kostnaden för att åka buss även om han eller hon väljer att köra bil. För att främja användandet av allmänna fortskaffningsmedel i landskapet infördes i stället regeln om att självriskbeloppet inte skulle tillämpas beträffande kostnader för resor med allmänna fortskaffningsmedel. Självriskbeloppet har i princip inte ändrats sedan det infördes i början av 1990-talet. Landskapsregeringen föreslår nu att det höjs från 340 till 600 euro. Kostnader för resor med allmänna fortskaffningsmedel ska liksom nu vara avdragbara i sin helhet.

 

2.3. Avdrag som ändras i riket

 

I riket höjs grundavdragets maximibelopp från 2 850 till 2 880 euro. Där motiveras höjningen med att man vill lindra beskattningen av låg­inkomsttagare (se vidare rp 87/2012). Landskapsregeringen anser att denna förändring är ändamålsenlig och föreslår att den genomförs även i landskapet.

     Utöver höjningen av grundavdragets maximibelopp gör man i riket två mindre ändringar som gäller avdrag för dels obligatoriska försäkringspremier dels premier för kollektivt tilläggspensionsskydd. Den förstnämnda ändringen innebär att premier för frivilliga försäkringar för idrottsutövare som avses i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (FFS 276/2009) ska vara avdragsgilla på samma sätt som för företagare och lantbruksföretagare. Den andra ändringen innebär att premier för kollektivt tilläggspensionsskydd kan dras av om ålderspension börjar betalas tidigast från och med åldern för uppskjuten ålderspension enligt lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006), för närvarande 68 år. Denna ändring sammanhänger med en motsvarande ändring av rätten att göra avdrag för premier för individuella pensionsförsäkringar och inbetalningar till långsiktiga sparavtal som också genomförs i riket (se vidare rp 90/2012). Dessa avdrag görs från kapitalinkomsten och hör således inte till landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen föreslår att båda ovan nämnda ändringar också genomförs i landskapet.

 

2.4. Kompensation till kommunerna

 

Landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter tillkom i samband med att det allmänna avdraget återinfördes i kommunalbeskattningen från och med skatteåret 2007. Eftersom avdraget inte skulle drabba kommunerna ekonomiskt utan helt och hållet finansieras av landskapet angavs i lagen att kommunerna hade rätt till kompensation enligt det verkliga beskattningsutfallet. Ett år senare utvidgades lagens tillämpningsområde som ett led i landskapsandelsreformen så att den från och med skatteåret 2008 kom att gälla kompensation för alla de avdrag som finns i landskapets men inte i rikets kommunalbeskattning. Då ändrades också lagens namn till det nuvarande. Bakgrunden till utvidgningen var kommunernas krav på att lagtinget genom egna aktiva lagstiftningsåtgärder skulle ta ställning till kommunernas helhetsfinansiering vid förändringar i den kommunala skattebasen. Vid den här tiden tillämpades den tidigare kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland som till skillnad från den nu gällande kommunalskattelagen var en mer renodlad blankettlag. För att uppnå detta skulle blankettlagstiftningen på skatteområdet frångås och en egen aktiv kommunalskattelagstiftning antas. När landskapsandelsreformen genomfördes fanns emellertid inte resurser till att samtidigt utarbeta en ny kommunalskattelag. För att på något sätt tillmötesgå kommunernas krav på att frågan om kompensation ska behandlas vid förändringar av avdrag infördes bestämmelserna om kompensation till kommunerna i lag.

     I samband med att sjukdomskostnadsavdraget skulle slopas avsåg landskapsregeringen även att slopa de övriga kompensationerna till kommunerna enligt den ovan nämnda landskapslagen helt och hållet från och med år 2013. Det skulle således inte heller göras någon slutjustering av kompensationen för skatteåret 2012 efter att beskattningen har slutförts. Kommunerna skulle därmed enbart få en delvis kompensation för det året, det vill säga det som hade betalats ut som förskott. Att sjukdomskostnadsavdraget nu sänks i stället för att slopas helt skulle innebära ytterligare en minskning av skatteintäkterna för kommunerna. Avsikten har emellertid inte varit att kommunerna ska bära kostnaderna för den del av sjukdomskostnadsavdraget som blir kvar. Samtidigt vidhåller landskapsregeringen att landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter bör upphävas, med hänvisning till att den kommunalskattelag som nu gäller inte är en blankettlag vad avdragen beträffar.

     Landskapsregeringen föreslår därför att landskapslagen om kompensa­tion för förlust av skatteintäkter upphävs, men att den tillämpas tills slutjusteringen för skatteåret 2012 har gjorts. Dessutom föreslås att kommunerna kompenseras för förlusten av skatteintäkter som skatteåret 2013 uppstår genom sjukdomskostnadsavdraget. Grunden för kompensationen föreslås vara det verkliga utfallet liksom tidigare och den ska betalas när utfallet är känt.

 

3. Förslagets verkningar

 

Förslaget har ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga, för kommunerna och för landskapet. Den enskilt största förändringen utgörs av ändringen av sjukdomskostnadsavdraget. Att självriskbeloppet höjs innebär för de skattskyldiga att det belopp som inte är avdragsgillt höjs med 16 euro. Förövrigt har ändringen av sjukdomskostnadsavdraget inga konsekvenser för skattskyldiga som har en nettoförvärvsinkomst på 15 000 euro eller mindre. För skattskyldiga som har en högre förvärvsinkomst innebär ändringen att avdraget halveras i jämförelse med nuläget. Kommunerna å sin sida påverkas egentligen inte ekonomiskt av att sjukdomskostnadsavdraget ändras, eftersom de kompenseras av landskapet för förlusten av skatteinkomster. Tidsmässigt har det dock en effekt genom att inget förskott betalas ut 2013 utan kompensationen betalas i sin helhet när beskattningen har slutförts, det vill säga i slutet av 2014.

     Att resekostnadsavdragets självriskbelopp höjs har inga konsekvenser för dem som använder allmänna fortskaffningsmedel. För dem som använder andra fortskaffningsmedel innebär det att den kostnad som inte är avdragsgill höjs med 260 euro.                     Höjningen av grundavdragets maximibelopp är ekonomiskt sett positiv för skattskyldiga som har låga inkomster.

     Som helhet betraktat kan förslaget sägas ha negativa ekonomiska effekter för skattskyldiga som har sjukdomskostnader och/eller som inte använder ett allmänt fortskaffningsmedel för att ta sig till jobbet. De negativa effekterna är dock jämförelsevis större för höginkomsttagare än för låginkomsttagare.

     Kommunerna som skattetagare får minskade skatteinkomster genom att grundavdragets maximibelopp höjs samt för att landskapet inte längre kommer att betala någon kompensation för förlusten av skatteinkomster som orsakas av studieavdraget och studielåneavdraget. Även den kalkylerade kompensationen för resekostnadsavdraget försvinner som en följd av att självriskbeloppet höjs till samma nivå som i riket. Kompensationen ersätts till den delen av att skatteinkomsterna ökar.

     För landskapets del innebär förslaget att kompensationen till kommunerna för förlust av skatteinkomster minskar.

     Höjningen av resekostnadsavdragets självriskbelopp bedöms kunna ha positiva miljömässiga effekter, eftersom den leder till att det blir mer fördelaktigt att använda ett allmänt fortskaffningsmedel i stället för egen bil. För övrigt har förslaget inga effekter för miljön och inte heller några organisatoriska effekter.

     Enligt statistiken är det fler kvinnor än män som gör sjukdomskostnadsavdrag. En osäkerhetsfaktor i det här sammanhanget är att statistiken inte visar hur sjukdomskostnaderna fördelar sig inom hushållen. Trots det är det rimligt att anta att den föreslagna ändringen av sjukdomskostnadsavdraget påverkar fler kvinnor än män, åtminstone till den del ändringen gäller höjningen av självriskbeloppet. När det gäller halveringen av avdraget för dem som har en inkomst som överstiger 15 000 är det mer svårbedömt. Förhållandevis fler kvinnor än män är låginkomsttagare och påverkas således inte av ändringen till den delen.

 

4. Beredningen av förslaget och ikraftträdande

 

Lagförslaget har beretts vid lagberedningen. De ändringar som ingår i förslaget är avsedda att tillämpas från och med skatteåret 2013. I förslaget till budget beaktas ändringen i anslaget för kompensation till kommunerna för förlust av skatteintäkter som orsakas av avdrag. Till den del förslaget gäller ändring av sjukdomskostnadsavdraget och resekostnadsavdraget rör det sig om en ändring av beskattningen till de skattskyldigas nackdel. Därför bedöms den nya regleringen inte kunna tillämpas retroaktivt. För att kunna tillämpas vid beskattningen för hela 2013 bör den föreslagna lagändringen således träda i kraft senast den 1 januari 2013. Landskapsregeringen anser att de föreslagna lagarna uppfyller de villkor som ställs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen och att de därför bör behandlas enligt dessa undantagsbestämmelser.

     Med hänvisning till att ärendet är brådskande har det inte skickats på någon remiss och inte heller laggranskats.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 10 § 1 mom., 15 § 1 mom., 18 § 1 mom. och 23 § kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland, av dessa lagrum 23 § sådan den lyder i landskapslagen 2012/16, samt

     fogas till lagens 14 § ett nytt 6 mom. som följer:

 

10 §

Resekostnadsavdrag från förvärvsinkomsten

     Som utgift för inkomstens förvärvande anses även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med allmänt fortskaffningsmedel samt kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras till ett belopp av högst 6 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 600 euro. Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med allmänt fortskaffningsmedel, får dock även den del av kostnaderna som understiger 600 euro avdras. Kostnaderna för resor med ett annat slag av fortskaffningsmedel än ett allmänt fortskaffningsmedel beräknas enligt de grunder som Skatteförvaltningen bestämmer med stöd av 93 § 2 mom. inkomstskattelagen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

14 §

Obligatoriska försäkringspremier

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     En idrottsutövare som avses i 15 § lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (FFS 276/2009) har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av de premier som han eller hon betalt för den försäkring som avses i nämnda paragraf.

 

15 §

Premier för kollektivt tilläggspensionsskydd

     Den skattskyldige har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av premier som han eller hon betalat för i en pensionsstiftelse, i en pensionskassa eller i ett försäkringsbolag kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd upp till ett belopp av 5 procent av den lön som den arbetsgivare som ordnat pensionsskyddet under skatteåret betalat till den skattskyldige, dock högst 5 000 euro i året. Premierna är inte avdragsgilla till den del deras belopp överstiger det belopp som arbetsgivaren betalat för tilläggspensionsskyddet. En ytterligare förutsättning för att premierna ska vara avdragsgilla är att pension i form av ålderspension börjar betalas tidigast då den försäkrade har uppnått den ålder som enligt lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006) berättigar till uppskjuten ålderspension.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

18 §

Sjukdomskostnadsavdrag

     En skattskyldig vars nettoförvärvsinkomst är 15 000 euro eller lägre har rätt att vid kommunalbeskattningen till fullt belopp göra avdrag från denna inkomst för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 100 euro. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 15 000 euro får avdrag göras för 50 procent av de sjukdomskostnader som överstiger 100 euro. För makar gäller dock att avdrag från förvärvsinkomsten får göras för sjukdomskostnader som sammanlagt överstiger 200 euro.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

23 §

Grundavdrag

     Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 2 880 euro, ska detta inkomstbelopp dras av från nettoförvärvsinkomsten. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 20 procent av den överskjutande inkomsten.

__________________

 

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Denna lag träder i kraft den …

     På kollektiva tilläggspensionsarrangemang tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet om den skattskyldiga vid ikraftträdandet har omfattats av ett kollektivt tilläggspensionsarrangemang som arbetsgivaren ordnat.

     Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för den förlust av skatteintäkter som skatteåret 2013 orsakas av det i 10 § avsedda sjukdomskostnadsavdraget. Kompensationsbeloppet bestäms med uppgifterna om debiterad skatt som grund och fastställs samt betalas ut så snart som möjligt efter att beskattningen har slutförts.

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (2007:14) om kompensation för förlust av skatteintäkter.

 

2 §

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Denna lag träder i kraft den …. Efter att lagen har trätt i kraft tillämpas dock landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter vid avräkningen av kompensationen för skatteåret 2012.

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 2 november 2012

 

 

L a n t r å d

 

 

Camilla Gunell

 

 

Föredragande minister

 

 

Roger Nordlund

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 1/2012-2013