Lagförslag 10/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 10/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-02-28 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändringar i samfundsbeskattningen 2013–2016
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår vissa ändringar i kommunalbeskattningen av företag. Förslaget innehåller dels bestämmelser som är avsedda att tillämpas tillfälligt under åren 2013–2015, dels bestämmelser som ska tillämpas permanent från och med 2016.
Landskapsregeringen föreslår att två lagar om skattelättnader för företag som antagits i riket görs tillämpliga vid kommunalbeskattningen i landskapet genom en blankettlag. Lagarna är temporära och tillämpas under skatteåren 2013–2015. Lagen om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 ger skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet rätt att göra en dubbelt så stor avskrivning på anskaffningsutgifterna för en fabrik och verkstad som tagits i bruk under dessa år. Lagen om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 ger aktiebolag och andelslag rätt att göra ett tilläggsavdrag på basis av de löner de betalar ut till sina arbetstagare för forsknings- och utvecklingsverksamhet under denna tid.
Med hänvisning till att fördelningen av samfundsskatten mellan de olika skattetagarna har ändrats i riket föreslår landskapsregeringen vidare att skattesatserna för samfund och samfällda förmåner vid kommunalbeskattningen ändras. Enligt förslaget höjs kommunalskattesatserna för skatteåret 2013 och sänks därefter stegvis under 2014–2016 så att de från och med skatteåret 2016 och framåt blir något lägre än enligt nu gällande lag. De totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner förblir under hela perioden 24,5 respektive 28 %. Som en följd av ovan nämnda ändringar av kommunalskattesatserna föreslås även ändringar av procentsaten för det belopp som betalas till kommunerna som kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst.
De föreslagna lagarna är till övervägande del avsedda att tillämpas temporärt under åren 2013–2015. Kommunalskattesatserna och procentsatsen för kompensationen till kommunerna för uteblivna inkomster från kapitalinkomstbeskattningen som föreslås från och med 2016 ska dock tillämpas permanent.
INNEHÅLL
1.1. Kommunalbeskattning av samfund och samfällda förmåner
1.2. Kompensation för uteblivna inkomster från kapitalbeskattningen
2.1. Ny rikslagstiftning om skattelättnader för företag under åren 2013–2015
2.2. Ändrad fördelning av samfundsskatten mellan staten och kommunerna
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
3.1. Skattelättnader för företag
3.2. Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
3.3. Justering av kompensationen för uteblivna inkomster från kapitalbeskattningen
4. Förslagets retroaktiva verkan
6. Beredningen av förslaget och ikraftträdande
L A N D S K A P S L A G om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2013–2015
L A N D S K A P S L A G om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
Lag om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 (FFS 699/2012)
Motivering
1. Gällande lagstiftning
1.1. Kommunalbeskattning av samfund och samfällda förmåner
Enligt 18 § 5 p. självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet vad gäller skatt till kommunerna. Den nu gällande kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland trädde ikraft den 1 januari 2012. Kommunalskattelagen är en blankettlag enligt vilken inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) och lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) med vissa undantag tillämpas i landskapet. I kommunalskattelagen regleras bland annat kommunalskattesatsen för samfund och fördelningen av skatteintäkterna mellan de åländska kommunerna. För övrigt regleras beskattningen av samfund av landskapslagen (1993:42) om kommunalskatt för näringsverksamhet, som anger att resultatet av näringsverksamhet vid kommunalbeskattningen ska beräknas i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (FFS 360/1968, nedan rikets näringsskattelag). Både kommunalskattelagen och landskapslagen om kommunalskatt för näringsverksamhet innehåller en bestämmelse som anger att ändringar av rikslagstiftningen träder i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket. Detta gäller dock inte bestämmelser i landskapslagarna som avviker från rikslagstiftningen. Automatiken beträffande ändringar gäller således inte bestämmelserna om kommunalskattesatsen för samfund i kommunalskattelagen.
Bestämmelserna om skattesatsen för samfund och samfällda förmåner finns i kommunalskattelagens 5 kap. Eftersom lagstiftningsbehörigheten på området är delad mellan landskapet och riket påverkas beskattningen även av bestämmelserna i inkomstskattelagen och lagen om skatteredovisning. Med samfund avses enligt definitionen i inkomstskattelagen bland annat aktiebolag, andelslag och utländska dödsbon. Som samfällda förmåner betraktas till exempel samfällda skogar, väglag, fiskelag och skifteslag. I riket anges skattesatserna för samfund och samfällda förmåner i 124 § inkomstskattelagen, för närvarande är de 24,5 % för samfund och 28 % för samfällda förmåner. Skatteinkomsterna fördelas mellan de tre skattetagarna staten, kommunerna och församlingarna enligt vad som anges i 12 § lagen om skatteredovisning.
Procentsatsen för den skatt åländska företag och samfälligheter betalar till staten följer av den totala skatteprocenten i riket och den statliga andelen av skatten som anges i lagen som skatteredovisning. Motsvarande gäller för den skatt som betalas till församlingarna. Procentsatsen för den kommunala skatten anges i kommunalskattelagens 29 §. Formellt sett är den inte beroende av de ovan nämnda bestämmelserna men i praktiken har lagtinget hittills valt att sätta procentsatsen så att skatten för företag och samfälligheter i landskapet totalt sett är på samma nivå som i riket. För skatteåret 2013, liksom 2012, tillämpas tillfälligt en skattesats på 6,9433 % för samfund och 7,9352 % för samfällda förmåner, vilket utgör 28,34 % av den totala skattesatsen på 24,5 % för samfund respektive 28 % för samfällda förmåner. Från och med skatteåret 2014 gäller att kommunalskattesatsen för samfund är 5,7183 % och för samfällda förmåner 6,5352 %.
De högre procentsatserna vid kommunalbeskattningen för 2012 och 2013 beror på att staten i syfte att balansera kommunalekonomin beslöt höja kommunernas andel av skatten samtidigt som den statliga andelen sänktes. Lagtinget beslöt att stöda kommunerna på samma sätt och höjde genom en temporär ändring skattesatserna för samfund och samfällda förmåner för dessa år. Syftet med höjningen var också att behålla de totala skattesatserna på 24,5 % respektive 28 %. De skattesatser som anges i kommunalskattelagen motsvarar den fördelning mellan skattetagarna som gällde i riket fram till den 31 december 2012. Vid årsskiftet ändrades emellertid fördelningen så att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner nu är 24,21825 % respektive 27,678 % i landskapet, medan de i riket är oförändrade.
1.2. Kompensation för uteblivna inkomster från kapitalbeskattningen
Landskapslagen (2012:18) om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst trädde ikraft den 1 maj 2012. Lagstiftningen tillkom ursprungligen i samband med att fördelningsnyckeln för samfundsskatten förnyades 2002. Syftet var att kompensera kommunerna för att en allt större del av de inkomster som genereras av småföretagare utgörs av kapitalinkomster som inte beskattas av kommunen. Genom att kompensationen infördes uppnåddes målsättningen att kommunen även får del av skatteinkomsterna från den näringsverksamhet som bedrivs av småföretagare i kommunen. Därmed är det inte någon skillnad ur kommunens synvinkel vilken bolagsform näringspolitiska satsningar resulterar i.
Regleringen av kompensationen placerades ursprungligen inom landskapsandelssystemet men överfördes till landskapslagen (2007:14) om kompensation för förlust av skatteintäkter i samband med landskapsandelsreformen 2008, för att sedan placeras i en egen landskapslag 2012. Det belopp som fördelas mellan kommunerna bestäms utgående från den kapitalinkomstskatt som jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet betalar och kompensationen är enligt gällande lag 19,061 % av nämnda belopp, förutom när det gäller skatteåren 2012 och 2013 då det är 23,1443 %. Procentsatsen bestäms utgående från förhållandet mellan skattesatsen för samfund och skattesatsen för kapitalinkomst så att beloppet blir lika stort som det belopp jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare skulle ha betalat om de i stället hade samfundsbeskattats.
2. Ändringar i riket
2.1. Ny rikslagstiftning om skattelättnader för företag under åren 2013–2015
I 34 § i rikets näringsskattelag anges att skatteårets avskrivning på anskaffningsutgiften för en byggnad som används som fabrik eller verkstad får uppgå till högst 7 % av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för byggnaden. Maskiner och anläggningar som används i produktiv verksamhet ingår i den utgiftsrest som nämns i lagens 30 §. Avskrivningarna på utgiftsresten görs i en post och avskrivningen för skatteåret får vara högst 25 % av utgiftsresten.
I riket har en lag om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 (FFS 699/2012) trätt i kraft den 1 januari 2013. Enligt lagen får en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet göra en avskrivning som är dubbelt så stor som den ordinarie avskrivningen på anskaffningsutgifterna för en fabrik och verkstad som tagits i bruk under kalenderåren 2013–2015. Den fördubblade avskrivningen får göras under högst två på varandra följande skatteår. Den höjda avskrivningsrätten innebär att det på den icke avskrivna anskaffningsutgiften för en byggnad i stället för den ordinarie avskrivningen på 7 % får göras en årlig avskrivning på högst 14 %. När det gäller nya maskiner och anläggningar som används i produktiv verksamhet blir avskrivningen högst 50 % i stället för högst 25 %.
Enligt 7 § i rikets näringsskattelag är utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster avdragbara utgifter inom näringsverksamhet. I lagens 8 § 1 mom. 6 punkten anges att utgifterna för forskningsverksamhet för främjande av rörelsen är sådana utgifter som är avdragbara. För att främja forsknings- och utvecklingsverksamhet innehåller rikets näringsskattelag dessutom vissa bestämmelser om avvikande periodisering av utgifterna för sådan verksamhet som är inriktad på att utveckla affärsverksamheten.
För att ytterligare tillföra skatteincitament för att stimulera forsknings- och utvecklingsverksamhet har man i riket antagit en lag om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 (FFS 992/2012). Lagen trädde i kraft den 1 januari 2013 och ger aktiebolag och andelslag rätt att göra ett tilläggsavdrag på basis av de löner de betalar ut till sina arbetstagare för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Beloppet av tilläggsavdraget ska vara 100 % av företagets löner för projekt inom forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det maximala avdraget under ett skatteår är 400 000 euro och den nedre gränsen är 15 000 euro.
Ingen av de båda nämnda lagarna om skattelättnader för företag under åren 2013–2015 är tillämpliga vid kommunalbeskattningen i landskapet, utan enbart vid statsbeskattningen.
2.2. Ändrad fördelning av samfundsskatten mellan staten och kommunerna
Fördelningen av samfundsskatten mellan de tre skattetagarna staten, kommunerna och församlingarna har av olika orsaker ändrats i riket från och med ingången av 2013.
Ändring i samband med införande av rundradioskatten
Fördelningen av samfundsskatten har ändrats som en följd av övergången från televisionsavgift till rundradioskatt. Den nya lagen om rundradioskatt (FFS 484/2012) antogs av riksdagen i augusti 2012 och trädde i kraft den 1 januari 2013. Enligt lagen ska en person som är allmänt skattskyldig i Finland och som under skatteåret har fyllt 18 år betala en rundradioskatt på 0,68 % av summan av nettoförvärvsinkomsten och nettokapitalinkomsten, dock högst 140 euro. Rundradioskatt ska också betalas av samfund som i Finland bedriver rörelse, utövar yrke eller bedriver lantbruk om den beskattningsbara inkomsten för skatteåret är minst 50 000 euro. Skattebeloppet är då 140 euro. Till den del som den beskattningsbara inkomsten överstiger 50 000 euro är skattebeloppet 140 euro förhöjt med 0,35 %, dock högst 3 000 euro. För att inkomsterna från rundradioskatten för samfund skulle ingå i statens andel av inkomsterna från samfundsskatten justerades fördelningen mellan staten, kommunerna och församlingarna. Vid justeringen beaktades även hur samfundens rätt till avdrag för rundradioskatt minskar inkomsterna från samfundsskatten. Statens utdelning höjdes därmed från 74,80 % till 74,90 % och kommunernas utdelning sänktes från 23,34 % till 23,25 %. Den temporära fördelning som skulle tillämpas för skatteåret 2013 ändrades också, så att statens utdelning blev 69,52 % i stället för 69,40 % och kommunernas 28,23 % i stället för 28,34 %.
Lagen om rundradioskatt tillämpas inte på personer eller samfund som har sin hemort på Åland, men den ändrade fördelningen av samfundsskatten mellan staten och kommunerna påverkar skattesatserna för samfund och samfällda förmåner i landskapet.
Övriga ändringar i samband med statsbudgeten för 2013
I statsbudgeten för 2012 ingick ett stöd till kommunerna som innebar att den kommunala andelen av samfundsskatten tillfälligt höjdes med 5 procentenheter för åren 2012 och 2013. Höjningen av den kommunala andelen skedde på bekostnad av statens andel. Kommunerna i landskapet fick ett motsvarande stöd genom att samfundsskatteprocenten höjdes (se landskapslagen (2012/16) om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland, Lr LF 7/2011–2012). I statsbudgeten för 2013 utvidgades stödet till kommunerna genom att den förhöjda utdelningen av samfundsskatten förlängdes till att gälla även skatteåren 2014 och 2015.
I samband med att statsbudgeten för 2013 antogs genomfördes också flera åtgärder som stöd för företagsverksamheten, förutom de två ovan nämnda lagarna om skattelättnader under åren 2013–2015. Följande åtgärder genomfördes:
1) Samfundens rätt att göra avdrag för ränteutgifter begränsas från och med 2014 (se rp 146/2012, FFS 983/2012).
2) Till skatteförmånerna i försäkringspremier som hänför sig till frivilligt pensionsskydd fogas ett villkor enligt vilket pensionsförmån kan fås först vid den övre åldersgränsen för uppskjuten ålderspension (se rp 90/2012, FFS 792/2012).
3) Arbetstagarens skattefria kilometerersättning sänks med 5 % 2013 och vidare för de körningar som överstiger 15 000 km sammanlagt med 45 % 2014 (se rp 88/2012, FFS 787–791/2012).
Samtliga ovanstående åtgärder har trätt i kraft även i landskapet, antingen för att de hör till rikets lagstiftningsbehörighet (punkt 1 och 2) eller genom automatik i blankettlagstiftning (punkt 3).
Sammantaget har dessa åtgärder, inklusive den nya lagstiftningen om skattelättnader samt beslutet om att förlänga stödet till kommunerna, lett till följande förändringar av fördelningen av samfundsskatten i riket (se vidare rp 176/2012):
Skattetagarnas andelar av samfundsskatten i riket:
|
| före 1.1.2013 | från och med 1.1.2013 | ||||
|
| 2013 tillf. | 2014 perm. | 2013 tillf. | 2014 tillf. | 2015 tillf. | 2016 perm. |
| Staten | 69,40 | 74,80 | 68,16 | 68,76 | 68,86 | 75,36 |
| Kommunerna | 28,34 | 23,34 | 29,49 | 28,94 | 28,83 | 22,82 |
| Församlingarna | 2,26 | 1,86 | 2,35 | 2,30 | 2,31 | 1,82 |
| Totalt | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
3.1. Skattelättnader för företag
Varken lagen om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 eller lagen om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 är tillämpliga vid kommunalbeskattningen i landskapet. Även om de är tillämpliga vid statsbeskattningen gör den delade lagstiftningsbehörigheten på samfundsskatteområdet det krångligt för åländska företag att utnyttja rätten till höjda avskrivningar och tilläggsavdrag.
När lagen om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 antogs i riket var det en åtgärd för att stödja tillväxten med skatteincitament och syftet var att öka investeringarna. Syftet med lagen om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 var att stödja företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet. Landskapsregeringen anser att de åländska företagen bör ha samma möjligheter att göra avskrivningar och tilläggsavdrag som företagen i riket. Samtidigt finns också behov av att stödja företagen och tillväxten i landskapet. Landskapsregeringen föreslår därför att de båda lagarna om skattelättnader under åren 2013–2015 görs tillämpliga här genom blankettlagstiftning under samma tidsperiod.
3.2. Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
För att dämpa de effekter som de olika åtgärderna samt den nya lagstiftningen om skattelättnader skulle ha på kommunernas samfundsskatteinkomster har man i riket ändrat fördelningen av samfundsskatten mellan skattetagarna (se avsnitt 2.2.). Eftersom de ändrade andelarna för staten och församlingarna är direkt tillämpliga i landskapet betyder det att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner sänktes här den 1 januari 2013. Om inga ändringar görs av de kommunala skattesatserna kommer de att sänkas ytterligare 2014 för att sedan stiga något 2015 och slutligen från och med 2016 och framåt ligga högre än i riket. Av följande tabeller framgår de totala skattesatserna för samfund respektive samfällda förmåner i landskapet om ingen ändring av kommunalskattesatsen görs:
Total skattesats för samfund:
| Skattesats (%) | 2013 | 2014 | 2015 | 2016– |
| - i landskapet | 24,21825 | 23,128 | 23,15495 | 24,6274 |
| - i riket | 24,5 | 24,5 | 24,5 | 24,5 |
| Skillnad (%-enheter) | -0,28175 | -1,372 | -1,34505 | 0,1274 |
Total skattesats för samfällda förmåner:
| Skattesats (%) | 2013 | 2014 | 2015 | 2016– |
| - i landskapet | 27,678 | 26,432 | 26,4628 | 28,1456 |
| - i riket | 28 | 28 | 28 | 28 |
| Skillnad (%-enheter) | -0,322 | -1,568 | -1,5372 | 0,1456 |
Landskapsregeringen har inte haft för avsikt att sänka skattesatsen för samfund utan anser att den totala skattesatsen för företag i landskapet fortsättningsvis ska vara 24,5 %. Samtidigt bör kommunerna i landskapet också kompenseras för de ovan angivna åtgärderna på samma sätt som kommunerna i riket. Därför föreslås att skattesatsen ändras på motsvarande sätt som i riket. Landskapsregeringen anser inte heller att det finns någon orsak till att ha en lägre skattesats totalt sett för samfällda förmåner i landskapet än i riket. Det är även befogat att förlänga stödet till kommunerna genom att höja samfundsskattesatsen tillfälligt under skatteåren 2013–2015. Landskapsregeringen föreslår därför att kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner ändras på det sätt som visas i nedanstående tabeller. Skattesatsen för 2016 är avsedd att gälla permanent.
Kommunalskattesatsen för samfund (total skattesats 24,5 %):
| Skattesats (%) | 2013 | 2014 | 2015 | 2016– |
| - enligt gällande lag | 6,9433 | 5,7183 | 5,7183 | 5,7183 |
| - enligt förslag | 7,22505 | 7,0903 | 7,06335 | 5,5909 |
| Skillnad (%-enheter) | 0,28175 | 1,372 | 1,34505 | -0,1274 |
Kommunalskattesatsen för samfällda förmåner (total skattesats 28 %):
| Skattesats (%) | 2013 | 2014 | 2015 | 2016– |
| - enligt gällande lag | 7,9352 | 6,5352 | 6,5352 | 6,5352 |
| - enligt förslag | 8,2572 | 8,1032 | 8,0724 | 6,3896 |
| Skillnad (%-enheter) | 0,322 | 1,568 | 1,5372 | -0,1456 |
3.3. Justering av kompensationen för uteblivna inkomster från kapitalbeskattningen
Syftet med kompensationen för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst är att kommunerna som ett tillägg till inkomsterna från samfundsskatten även skulle få del av skatteinkomsterna från den näringsverksamhet som bedrivs av småföretagare i kommunen.
När kompensationsbeloppet beräknas utgår man från kapitalinkomstskatten och inte från kapitalinkomsten. Av den orsaken påverkas den procentsats som ligger till grund för kompensationsbeloppet av både kommunalskattesatsen för samfund och kapitalinkomstskattesatsen. Med hänvisning till de föreslagna ändringarna av kommunalskattesatsen för samfund föreslår landskapsregeringen att procentsatsen justeras i motsvarande grad. Följande tabell visar den föreslagna justeringen för de olika åren. Kompensationen betalas först efter att beskattningen har slutförts, alltså betalas kompensationen för 2012 i början av 2014. Liksom när det gäller skattesatserna för samfund och samfällda förmåner är procentsatsen för 2016 avsedd att gälla permanent efter det året.
Andel av kapitalinkomstskatten som fördelas mellan kommunerna:
|
| 2013 | 2014 | 2015 | 2016– |
| Enligt gällande lag | 23,1443 | 19,061 | 19,061 | 19,061 |
| Enligt förslag | 24,0835 | 23,6343 | 23,5445 | 18,6363 |
| Skillnad (%-enheter) | 0,93917 | 4,57333 | 4,4835 | -0,42467 |
4. Förslagets retroaktiva verkan
De föreslagna ändringarna av kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner innebär i praktiken att skattesatserna höjs med 0,28175 respektive 0,322 procentenheter för skatteåret 2013. Denna höjning skulle dessutom vara retroaktiv och gälla från skatteårets början.
Frågan om retroaktiv skattelagstiftning är problematisk, men har utretts tidigare i ett liknande sammanhang. Även i det fallet gällde det en höjning av kommunalskattesatsen för samfund som gjordes för att behålla den totala skattesatsen på samma nivå som tidigare. Skatteåret 2009 var den totala samfundsskattesatsen 26 % fram till den 4 juni 2009 då den i landskapet retroaktivt från årets början sänktes till 23,4 %. Sänkningen var en följd av att staten sänkte sin andel av samfundsskatten, en sänkning som alltså skulle gälla retroaktivt från den 1 januari 2009. I riket höjdes kommunernas och församlingarnas andelar så att den totala skattesatsen fortsättningsvis var 26 %. När lagtinget i november 2009 antog landskapslagen (2010/14) om temporär ändring av kommunalskattelagen innebar den att kommunalskattesatsen för samfund höjdes med 2,6 procentenheter så att den totala skattesatsen återgick till 26 %. Höjningen skulle gälla retroaktivt från den 1 januari 2009 (se FR 23/2008–2009).
I sitt utlåtande över den ovan nämnda landskapslagen konstaterar Högsta domstolen att grundlagen inte innehåller något generellt förbud mot retroaktiv skattelagstiftning. Domstolen hänvisar till grundlagsutskottet som i ett utlåtande (GrUU 1/2009) anser att man utifrån allmänna rättsprinciper, såsom kraven på förutsebarhet och skälighet, ska undvika skattelagstiftning med retroaktiv verkan, men att det ändå i enskilda fall kan finnas särdrag som gör det möjligt att anta sådan lagstiftning. Slutligen kom Högsta domstolen till slutsatsen att den retroaktiva verkan i landskapslagen inte var särskilt omfattande samt att lagens ekonomiska verkan, med beaktande av höjningens storlek och den retroaktiva verkans kortvarighet, inte var särskilt betydande. På grund av dessa omständigheter ansåg domstolen inte att förutsebarheten påverkades nämnvärt och att det heller inte var fråga om en oskälig ändring. Högsta domstolen ansåg därför att den nämnda landskapslagen utgjorde ett sådant undantagsfall att retroaktiv skattelagstiftning var möjlig. Landskapslagen trädde sedermera i kraft den 1 april 2010.
Den här föreslagna höjningen av skattesatserna för samfund och samfällda förmåner för skatteåret 2013 kan jämföras med den ovan nämnda höjningen 2009. Sett ur de skattskyldigas synvinkel har skattesatsen varit 24,5 % respektive 28 % fram till den 1 januari 2013, då den sänktes med 0,28175 respektive 0,322 procentenheter. Sänkningen skedde genom en ändring av lagen om skatteredovisning som riksdagen fattade beslut om den 17 december 2012 och som stadfästes av presidenten den 28 december (FFS 989/2012). Det har inte från landskapsregeringens sida funnits några planer på att sänka skattesatserna för samfund och samfällda förmåner, som skulle ha medfört att de skattskyldiga skulle kunna förvänta sig en sänkning av de totala skattesatserna. Mot denna bakgrund vill landskapsregeringen hävda att en höjning av kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner så att de totala skattesatserna återigen blir 24,5 respektive 28 % uppfyller kraven på förutsebarhet samt att den inte kan betraktas som oskälig.
5. Förslagets verkningar
Som helhet har förslaget ekonomiska effekter för de skattskyldiga, för kommunerna som skattetagare och för landskapet.
Den föreslagna landskapslagen om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2013–2015 innebär ökade avdragsmöjligheter under dessa år för aktiebolag och andelslag samt andra skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet. Samtidigt innebär dock de föreslagna ändringarna av kommunalskattesatsen en skattehöjning för företag med 0,28175 procentenheter för skatteåret 2013. Därefter höjs skattesatsen med ytterligare 0,13475 procentenheter 2014 och slutligen med 0,02695 procentenheter 2015, för att sedan från och med 2016 sänkas till en nivå som är något lägre än enligt nu gällande lag (0,1274 procentenheter lägre). Ändringarna är i sig marginella och sett över hela tidsperioden kommer den totala skattesatsen för samfund att vara konstant 24,5 %. Dessutom betyder det att man undviker de rent praktiska svårigheter som skulle uppstå vid genomförandet av beskattningen, exempelvis saknas regler om dubbelbeskattning. Ur företagens synvinkel har det hittills inte spelat någon större roll om beskattningen sker i landskapet eller i riket.
För samfällda förmåner innebär de föreslagna ändringarna av kommunalskattesatsen motsvarande förändringar som för samfunden, det vill säga en stegvis höjning under åren 2013–2015 och därefter från och med 2016 en skattesats som är något lägre än den nuvarande. Även för dem gäller att den totala skattesatsen för samfällda förmåner under tidsperioden kommer att vara konstant 28 %.
För kommunernas ekonomi är effekterna av förslaget övervägande positiva. Lagstiftningen om skattelättnader medför i och för sig att inkomsterna från samfundsskatterna minskar, i vilken grad är beroende av i vilken utsträckning de utökade avdragsmöjligheterna utnyttjas. Samtidigt innebär höjningen av kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner att dessa inkomster ökar, särskilt när det gäller skatteåren 2014 och 2015. Även när det gäller 2013 ökar samfundsskatteinkomsterna jämfört med nu gällande lag, den ökningen är dock förhållandevis mindre än för de två följande åren. Från och med skatteåret 2016 blir däremot samfundsskatteinkomsterna något lägre än enligt nu gällande lag. Kommunernas inkomster av samfundsbeskattningen uppgick år 2010 till 11 miljoner euro. För år 2011 sjönk inkomsterna till strax under 9,4 miljoner euro, och för år 2012 beräknas de enligt Ålands statistik- och utredningsbyrås prognoser sjunka ytterligare till 6,75 miljoner euro. Tack vare den tillfälliga höjningen av kommunernas andel av samfundsskatten har kommunernas inkomster dock sjunkit mindre än den verkliga nedgången i samfundsskatterna. Inkomsten beräknas stiga något för skatteåret 2013, till strax över 7 miljoner euro (se ÅSUB Rapport 2012:5, s. 37–40). Sannolikt blir inkomsten något högre eftersom den prognosen utgår från att den kommunala andelen av samfundsskatten skulle vara 29,08 % och inte 29,49 % som den slutligen blev i riket och som detta förslag utgår från. Hur stor den verkliga ökningen blir är naturligtvis inte möjligt att förutsäga, det står klart först när beskattningen är slutförd.
Ändringen av procentsatsen för kompensationen för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen innebär att landskapet betalar en högre kompensation till kommunerna för skatteåren 2013–2015, för att från och med 2016 betala en något lägre kompensation.
För övrigt har förslaget inga kända verkningar, varken organisatoriska, miljömässiga eller för jämställdheten mellan kvinnor och män.
6. Beredningen av förslaget och ikraftträdande
Förlaget har beretts vid lagberedningen. Med hänvisning till att delar av förslaget är avsedda att tillämpas retroaktivt från och med ingången av 2013 är det av stor vikt att det kan träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen föreslår därför att tidpunkten för ikraftträdande lämnas öppen.
Förslaget har skickats på remiss till Ålands kommunförbund och till Mariehamns stad.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om skattelättnader vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2013–2015
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
En skattskyldig som bedriver näringsverksamhet har rätt att för byggnader, maskiner och anläggningar som den skattskyldige använder i produktiv verksamhet och tar i bruk kalenderåren 2013–2015 i kommunalbeskattningen dra av anskaffningsutgifterna på det sätt som föreskrivs i lagen om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 (FFS 699/2012), med de undantag som följer av denna lag.
2 §
Aktiebolag och andelslag har rätt att under skatteåren 2013–2015 från sin inkomst av näringsverksamhet vid kommunalbeskattningen göra ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 (FFS 992/2012), med de undantag som följer av denna lag.
3 §
De lagar som nämns i 1 och 2 §§ ska tillämpas i landskapet sådana de lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter ändringar av de nämnda lagarna, ska de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av de bestämmelser beträffande vilka i denna lag föreskrivits avvikelser ska dock inte tillämpas i landskapet.
Om de lagar som nämns i 1 och 2 §§ hänvisar till bestämmelser i rikslagstiftningen och motsvarande bestämmelser finns i landskapslagstiftningen ska hänvisningen avse landskapslagstiftningen.
4 §
Denna lag träder i kraft den …
Lagen tillämpas vid kommunalbeskattningen för skatteåren 2013–2015. Lagens 2 § tillämpas inte när det gäller projekt inom forsknings- och utvecklingsverksamheten som inletts före den 1 januari 2013.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 29 och 29a §§ kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland sådana de lyder i landskapslagen 2012/16 samt
fogas till lagen nya 29b och 29c §§ som följer:
29 §
Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
Samfund ska på den beskattningsbara inkomsten betala 5,5909 procent i kommunalskatt. Samfällda förmåner ska på den beskattningsbara inkomsten betala 6,3896 procent i kommunalskatt.
29a §
Kommunalskattesatsen för skatteåret 2013
Med avvikelse från 29 § ska samfund betala 7,22505 procent och samfällda förmåner 8,2572 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2013.
29b §
Kommunalskattesatsen för skatteåret 2014
Med avvikelse från 29 § ska samfund betala 7,0903 procent och samfällda förmåner 8,1032 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2014.
29c §
Kommunalskattesatsen för skatteåret 2015
Med avvikelse från 29 § ska samfund betala 7,06335 procent och samfällda förmåner 8,0724 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2015.
Denna lag träder i kraft den …
Lagens 29a § tillämpas första gången vid den beskattning som gäller skatteåret 2013 och är i kraft till och med den 31 december 2013. Vid den första redovisningen av skatt till kommunerna efter att lagen har trätt i kraft rättas de redovisningar som gäller skatteåret 2013 så att de motsvarar denna lag.
Lagens 29b § är i kraft till och med den 31 december 2014 och tillämpas vid beskattningen för skatteåret 2014.
Lagens 29c § är i kraft till och med den 31 december 2015 och tillämpas vid beskattningen för skatteåret 2015.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § landskapslagen (2012:18) om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst som följer:
1 §
Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst. Det belopp som ska fördelas mellan kommunerna bestäms årligen som 18,6363 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid den senast slutförda beskattningen påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
Med avvikelse från 1 mom. bestäms det belopp som ska fördelas mellan kommunerna för skatteåret 2012 som 23,1443 procent och för skatteåret 2013 som 24,0835 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid beskattningen för respektive år påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
Med avvikelse från 1 mom. bestäms det belopp som ska fördelas mellan kommunerna för skatteåret 2014 som 23,6343 procent och för skatteåret 2015 som 23,5445 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid beskattningen för respektive år påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
Denna lag träder i kraft den …
Lagens 1 § 3 mom. tillämpas enbart på kompensation som betalas till kommunerna för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst som avser skatteåren 2014 och 2015.
| Mariehamn den 28 februari 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Roger Nordlund |
Bilaga 1
Lag om höjda avskrivningar på produktiva investeringar skatteåren 2013–2015 (FFS 699/2012)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
En skattskyldig som bedriver näringsverksamhet har rätt att för sådana byggnader, maskiner och anläggningar som avses i 2 och 4 § och som den skattskyldige använder i produktiv verksamhet och tar i bruk kalenderåren 2013–2015 i beskattningen dra av anskaffningsutgifterna på det sätt som föreskrivs i denna lag.
2 §
Avskrivning på byggnader
Med avvikelse från 34 § 2 mom. 1 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) får de avskrivningar som en skattskyldig gör skatteåren 2013–2015 på en byggnad som den skattskyldige använder som fabrik eller verkstad och som avses i 3 § i denna lag uppgå till högst 14 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för byggnaden. Avskrivningar som överstiger avskrivningen enligt 34 § 2 mom. 1 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet får göras det skatteår byggnaden har tagits i bruk samt det därpå följande skatteåret.
Om en byggnad som hör till anläggningstillgångarna endast delvis används i produktiv verksamhet, får avskrivningen göras på den del av anskaffningsutgiften för byggnaden som motsvarar den produktiva användningen.
Avskrivningar enligt 1 och 2 mom. får inte göras på anskaffningsutgiften för sådana anläggningstillgångar som det har gjorts en avskrivning på med stöd av lagen om höjda avskrivningar på investeringar inom utvecklingsområdet (1262/1993).
3 §
Påbörjande av byggandet
En förutsättning för att en höjd avskrivning ska få göras är att byggandet har påbörjats den 1 januari 2013 eller därefter. Om inte annat framgår av särskilda omständigheter, ska byggandet anses påbörjat när arbetena på byggnadsgrunden har inletts. Såsom arbeten på byggnadsgrunden anses i detta fall inte eventuella gräv- eller schaktningsarbeten.
Med byggande avses i denna lag vidtagande av sådana byggåtgärder för vilka det enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) krävs bygglov som berättigar till uppförande av nybyggnad.
4 §
Avskrivning på maskiner och anläggningar
Med avvikelse från 30 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet får de avskrivningar som skatteåren 2013–2015 görs på anskaffningsutgiften för en ny maskin eller anläggning som används i en fabrik eller verkstad uppgå till högst 50 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för maskinen eller anläggningen. Avskrivningar som överstiger avskrivningen enligt 30 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet får göras det skatteår en maskin eller anläggning har tagits i bruk samt det därpå följande skatteåret.
Avskrivningar enligt 1 mom. får inte göras på sådana anskaffningsutgifter för anläggningstillgångar som det har gjorts en avskrivning på med stöd av lagen om höjda avskrivningar på investeringar inom utvecklingsområdet.
5 §
Bokföring och rapportering
En förutsättning för att avskrivningarna enligt denna lag ska kunna dras av i beskattningen är att den avskrivning som görs på anskaffningsutgiften har dragits av som utgift också i den skattskyldiges bokföring. Den skattskyldige ska med tanke på verkställandet av beskattningen på ett tillförlitligt sätt redogöra för den tidpunkt då byggandet påbörjades samt för den tidpunkt då byggnaden, maskinen eller anläggningen togs i bruk. Anskaffningsutgifterna för maskiner och anläggningar ska i den skattskyldiges bokföring specificeras så att de lätt kan särskiljas från övriga utgifter.
6 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
Lagen tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2013–2015.
Helsingfors den 30 november 2012
Republikens President
SAULI NIINISTÖ
Finansminister
Jutta Urpilainen
Bilaga 2
Lag om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under åren 2013–2015 (FFS 992/2012)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Aktiebolag och andelslag har rätt att under skatteåren 2013—2015 från sin inkomst av näringsverksamhet göra ett tilläggsavdrag som baserar sig på de till sina arbetstagare utbetalda löner för forsknings- och utvecklingsverksamhet, enligt vad som föreskrivs i denna lag.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) forsknings- och utvecklingsverksamhet grundforskning, industriell forskning och experimentell utveckling enligt artikel 30.2–30.4 i kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning), genom vilka man systematiskt eftersträvar ökad kunskap eller utnyttjande av kunskap för att finna nya tillämpningar,
2) lön löner som betalas till anställda som utför forsknings- och utvecklingsarbete direkt på grund av detta arbete och som avses i 13 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och 1 § i lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995); i lönen inräknas dock inte sådana förmåner som avses i 66–68 § i inkomstskattelagen (1535/1992).
3 §
Grund för tilläggsavdraget samt belopp
Rätt till tilläggsavdrag har ett inhemskt aktiebolag eller andelslag. Också forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs av motsvarande utländska juridiska personers fasta driftställe i Finland berättigar till tilläggsavdrag.
Tilläggsavdrag beviljas på basis av lönerna för ett projekt som gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet i anslutning till aktiebolagets eller andelslagets egen affärsverksamhet. Av lönerna beaktas under skatteåret sådana löner som avses i 8 § 1 mom. 4 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968), där skyldigheten att erlägga dem i enlighet med 22 § 1 mom. i den lagen uppstått under skatteåret i fråga.
Tilläggsavdragets belopp är 100 procent av lönerna som avses i 2 mom. i denna paragraf. Det maximala beloppet av tilläggsavdraget är under skatteåret 400 000 euro. Tilläggsavdrag beviljas inte, om det avdragbara beloppet under skatteåret är mindre än 15 000 euro.
Tilläggsavdrag får inte göras på sådant koncernbidrag som anses som inkomst av näringsverksamhet och som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986).
Med avvikelse från 119 § 2 mom. i inkomstskattelagen räknas tilläggsavdraget som förlustresultat av näringsverksamhet.
4 §
Särskilda förutsättningar för tilläggsavdrag
Tilläggsavdrag beviljas inte på basis av lönerna som avses i 3 §, om lönerna beaktas vid beviljandet av annat inhemskt eller utländskt statligt stöd som avses i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Tilläggsavdrag beviljas inte en forskningsorganisation som avses i artikel 30.1 i allmänna gruppundantagsförordningen. Tilläggsavdrag beviljas inte om projektet inom forsknings- och utvecklingsverksamhet har genomförts i samarbete med en forskningsorganisation och forskningsorganisationen får i artikel 31.3 i allmänna gruppundantagsförordningen avsett finansiellt bidrag som betraktas som statligt stöd för projektet.
Tilläggsavdrag beviljas inte aktiebolag eller andelslag som befinner sig i ekonomiska svårigheter på det sätt som avses i artikel 1.6 c i allmänna gruppundantagsförordningen eller som har i artikel 1.6 b avsedda återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarat stödet olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden.
5 §
Tilläggsavdraget i fråga om forsknings- och utvecklingsverksamhet som överförs vid företagsomstrukturering
I samband med en fusion enligt 52 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avdras vid det övertagande bolagets beskattning på basis av lönerna för forsknings- och utvecklingsverksamhet som överförts vid fusionen högst det belopp som avses i 3 § i denna lag med avdrag för det belopp som dragits av vid det överlåtande bolagets beskattning under skatteåret.
Bestämmelserna om fusion i 1 mom. tillämpas också i samband med fission som avses i 52 c § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och verksamhetsöverlåtelse som avses i 52 d § i den lagen samt i samband med beskattningen av det förvärvande bolaget i samband med förvärv av affärsverksamhet.
6 §
Förfarande
Tilläggsavdrag ska begäras innan beskattningen har slutförts. Den skattskyldige ska ge en tillräcklig redogörelse för att villkoren för beviljande av avdraget uppfylls och för de löneutgifter som används som grund för beräkning av avdraget. Skatteförvaltningen ger närmare föreskrifter om uppgifter som behövs för redogörelsen.
Tekes-utvecklingscentralen för teknologi och innovationer ska på begäran av Skatteförvaltningen ge ett utlåtande om uppfyllandet av de förutsättningar för forsknings- och utvecklingsverksamhet som föreskrivs i 3 §.
I övrigt tillämpas på tilläggsavdraget lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och gäller till och med den 31 december 2015.
Lagen tillämpas vid beskattningarna för skatteåren 2013–2015.
Denna lag tillämpas inte om projektet inom forsknings- och utvecklingsverksamheten som avses i 3 § har inletts före lagens ikraftträdande.
Helsingfors den 28 december 2012
Republikens President
SAULI NIINISTÖ
Förvaltnings- och kommunminister
Henna Virkkunen
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 10/2012-2013