Lagförslag 11/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 11/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-02-28 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Regleringar av tjänster och semester
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän antas och att landskapslagen (1976:26) om Ålands självstyrelsedag uppdateras. I lagförslaget ingår även att nya bestämmelser om reglering av tjänster införs i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland och i landskapslagarna som reglerar landskapsmyndigheter med befogenhet att inrätta och indra tjänst. Ålands statistik- och utredningsbyrå föreslås få utökade befogenheter att fatta beslut enligt tjänstemannalagen.
Grunderna för tjänstemännens semesterförmåner regleras i lag genom att semesterlagen (FFS 162/2005) görs tillämplig inom landskapets behörighet. Arbetstagare omfattas redan av semesterlagen som riksbehörighet. Lagen som till stora delar är kollektivavtalsdispositiv har beaktats i tjänstekollektivavtalen. Landskapsförordningarna om semester för landskapets tjänstemän upphävs. I landskapslagen om Ålands självstyrelsedag blir de kommunalt anställdas ledighet med lön den 9 juni lagstadgad som för landskapets anställda. Kommunernas anställda har redan betald ledighet med stöd av tjänste- och arbetskollektivavtal.
I tjänstemannalagen införs bestämmelser om regleringen av tjänster och en tidsbestämd skyldighet till återanställning efter uppsägning på grund av indragen tjänst. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighets, diskrimineringsombudsmannens, Datainspektionens, Ålands hälso- och sjukvårds, Ålands gymnasiums, Ålands folkhögskolas, Ålands musikinstituts, Högskolan på Ålands och Ålands statistik- och utredningsbyrås beslut om inrättande och indragning ska föregås av ett utlåtande från landskapsregeringen, i första hand i samband med budgetprocessen. Syftet med bestämmelserna är att underlätta tillämpningen av principerna om god förvaltning då förvaltningen organiseras. Två moment om begränsning av tillförordnade och tillfälliga tjänstemäns rättigheter upphävs.
INNEHÅLL
1. Lagstiftning om semester för landskapets och kommunernas tjänstemän
1.1 Gällande bestämmelser om semester
1.2 Rikslagstiftningen och behovet av landskapslagstiftning
2. Lagstiftning om reglering av tjänster
2.1 Tjänstemannalagen och budgetens betydelse för tjänsteregleringar
2.2 Tjänsteregleringar och allmänna förvaltningen
2.3 Tjänsteregleringar och övriga landskapsmyndigheter
2.4 Behovet av enhetlighet och revidering av tjänstemannalagstiftningen
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
3.1 Ny landskapslagstiftning om semester
3.2 Uppdatering av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
3.3 Förslag till förfarande vid reglering av tjänster och återanställning
5.1 Semesterbestämmelserna stärker de anställdas ställning
5.3 Beaktande av jämställdhet och jämlikhet vid tillämpning av tjänstemannalagen
1. Landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
3. Landskapslag om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands
miljö- och hälsoskyddsmyndighet
6. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen
7. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen
8. Landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om hälso- och sjukvård
9. Landskapslag om ändring av 65 § landskapslagen om gymnasieutbildning
10. Landskapslag om ändring av 28 § landskapslagen om Ålands folkhögskola
11. Landskapslag om ändring av 15a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
12. Landskapslag om ändring av 37 § landskapslagen om Högskolan på Åland
13. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå
L A N D S K A P S L A G om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
L A N D S K A P S L A G om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 § landskapslagen om hälso- och sjukvård
L A N D S K A P S L A G om ändring av 65 § landskapslagen om gymnasieutbildning
L A N D S K A P S L A G om ändring av 28 § landskapslagen om Ålands folkhögskola
L A N D S K A P S L A G om ändring av 15a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
L A N D S K A P S L A G om ändring av 37 § landskapslagen om Högskolan på Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå
Bilaga – Semesterlag (FFS 162/2005)
Allmän motivering
1. Lagstiftning om semester för landskapets och kommunernas tjänstemän
1.1 Gällande bestämmelser om semester
Enligt 37 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland i gällande lydelse stadgas om semester för landskapets tjänstemän genom landskapsförordning. De två gällande förordningarna är landskapsförordningen (1998:122) om semester för landskapets tjänstemän och landskapsförordningen (1998:123) om semester för vissa landskapets tjänstemän som inte är anställda i huvudsyssla. Fram till 1998 hade tjänstemännens semester reglerats på lagnivå genom landskapslagen (1974:27) om semester för landskapets tjänstemän.
I praktiken regleras semestern i tjänstekollektivavtal, delvis på samma sätt som i semesterförordningarna, men med betydande avvikelser till tjänstemans förmån i enlighet med landskapslagen (1978:22) om tjänstekollektivavtal. Enligt dess 2 § gäller angående villkoren i tjänstemans anställningsförhållande, utan hinder av vad i lag är stadgat, vad därom bestämts genom tjänstekollektivavtal, dock så att tjänsteman åtnjuter minst de förmåner beträffande vilka sämre villkor enligt lag inte får avtalas.
Det nu gällande tjänstekollektivavtalet om semester för landskapet tillämpas fr.o.m. den 1 april 2010. I förhandlingarna har hänsyn tagits till rikslagstiftningen om semester. Tjänstekollektivavtalet avviker betydligt från semesterlagen (FFS 162/2005), men avvikelserna är till förmån för de anställda eller gäller bestämmelser som uttryckligen är kollektivavtalsdispositiva enligt semesterlagen. Som riksbehörighet gäller semesterlagen anställda i arbetsavtalsförhållande i landskapet, alltså även landskapsanställda arbetstagare.
Kommunernas motsvarighet till tjänstemannalagen är landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän. Med stöd och enligt den tillämpas lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003) på kommunernas tjänstemän på Åland. Dessutom har några grundläggande bestämmelser om kommunernas tjänstemän intagits i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland enligt modell från rikets kommunallag (FFS 365/1995).
I det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA 2012–2013 som trädde i kraft den 1 januari 2012 regleras semestern i kapitel IV, delvis som hänvisningsbestämmelser till semesterlagen (FFS 162/2005). Även i övrigt har semesterlagens bestämmelser beaktats. Semesterlagen gäller naturligtvis även kommunernas arbetstagare i kraft av rikets lagstiftningsbehörighet.
1.2 Rikslagstiftningen och behovet av landskapslagstiftning
Finlands grundlag (FFS 731/1999) som trädde i kraft den 1 mars 2000 begränsar möjligheterna att på annat sätt än genom lag utförda bestämmelser som påverkar individens rättigheter. Enligt grundlagens 80 § 1 mom. ska ”bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter” utfärdas genom lag. I propositionen (RP 1/1998) som föregick grundlagen konstateras att kravet på bestämmelser i lag även ska omfatta grunderna för tjänstemännens rättsliga ställning.
Denna tolkning bekräftades i samband med antagandet av semesterlagen (FFS 162/2005) såväl i propositionen (RP 238/2004) som i grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 1/2005). ”Den anställdes rätt att tjäna semester måste betraktas som något tillhörande de viktigaste grunderna för den anställdes rättigheter och en sådan skyldighet inom skyddet av arbetskraften som faller på det allmänna enligt 18 § 1 mom. i grundlagen” konstaterade grundlagsutskottet och bedömde vidare att frågan därför inte uteslutande kan regleras genom kollektivavtal utan kräver bestämmelser i lag. Som ett absolut krav framförde grundlagstutskottet att ”möjligheterna att genom arbets- och tjänstekollektivavtal göra avsteg från lagen är tillräckligt exakt angivna och noga avgränsade i fråga om den substantiella dimensionen”.
I riket reglerades semestern för statstjänstemän i lag då den nya semesterlagen antogs 2005. Då semesterlagen trädde i kraft den 1 april 2005 upphävdes den tidigare semesterlagen (FFS 272/1973) som gällde endast privaträttsligt anställda. Dessutom upphävdes lagen om semester i vissa fall för innehavare av tjänst eller befattning, anställd i kommuns eller annat offentligt samfunds tjänst (FFS 111/1939), tre förordningar som gällde statstjänstemäns semester och ett statsrådsbeslut om statens arbetstagares semester. Den nya semesterlagen gäller såväl privaträttsligt som offentligrättsligt anställda.
Grundlagsutskottet påpekade särskilt att kravet på bestämmelser i lag enligt grundlagens 80 § 1 mom. uppfylls i och med att särbestämmelserna för statstjänstemän, som tidigare reglerades i förordning, har skrivits in i lagen. Semesterlagen har särskilda bestämmelser om statstjänstemäns längre semestrar och möjligheten att avvika från dessa genom tjänstekollektivavtal.
I samband med ändringen av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004 infördes i förtydligande syfte motsvarande bestämmelse om författningsnivån även i självstyrelselagen. Enligt 21 § om utfärdande av landskapsförordningar ska ”bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag” utfärdas genom landskapslag.
Semesterbestämmelser kan således inte längre enligt 37 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland utfärdas genom förordning, varför paragrafen bör ändras. Landskapsförordningarna om semester för landskapets tjänstemän bör upphävas och ersättas av grundläggande bestämmelser på lagnivå. Landskapsförordningarna är dessutom i praktiken föråldrade även till sitt innehåll. I gällande semesterförordningar finns inte heller några bestämmelser om avvikelse genom tjänstekollektivavtal, utan avvikelserna har grundat sig på landskapslagen om tjänstekollektivavtal.
Lagstiftning om semester för kommunernas tjänstemän saknas. Bestämmelser på lagnivå bör införas även för Ålands kommunala tjänstemän.
2. Lagstiftning om reglering av tjänster
2.1 Tjänstemannalagen och budgetens betydelse för tjänsteregleringar
Enligt 4 § tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland inrättas och indras tjänster av landskapsregeringen som även utnämnder tjänstemän. Landskapsregeringens uppgifter enligt tjänstemannalagen har dessutom i stor omfattning överförts till underliggande myndigheter.
”Ny tjänst kan dock inrättas endast om anslag för tjänsten anvisats i årsstat” togs in i lagen genom lagutskottets betänkande (13/1986–87) med följande motivering:
”Landskapsstyrelsens befogenheter att inrätta tjänster kan likväl utövas endast i den mån landstinget i årsstaten anvisat medel för ändamålet. Utskottet har i förtydligande syfte och för att understryka den praxis som hittills följts, infört en ny bestämmelse härom. Enligt utskottets uppfattning borde landskapsstyrelsen även i fortsättningen till årsstatens motiveringar foga tillräckligt specificerade uppgifter om de nya tjänster man avser att inrätta. Den tjänstetablå som redan länge fogats till årsstaten bör enligt utskottet även i fortsättningen medtas och betraktas som en integrerad del av årsstatens motiveringar.”
I samband med att tjänstedelegationen infördes genom lagändring 1989/67 ändrade bestämmelsens språkliga formulering i någon mån, men utan att innebörden ändrades. Andra meningen i 4 § 2 mom. lyder: ”Tjänst får inrättas endast om anslag för tjänsten anvisats i årsstat.”
Landskapsregeringen har i budgetförslaget specificerat indragning och inrättande av enskilda tjänster. Lagtingets godkännande har enligt praxis utgjort en förutsättning för såväl inrättande och indragning av tjänst. Meningen i tjänstemannalagen om anslag för tjänsten nämner inte indragning av tjänst, men lagutskottet påpekade i sitt betänkande att landskapsstyrelsen ”i samband med årsstaterna på lämpligt sätt bör redovisa för planerade eller vidtagna indragningar”. Av lagtextens formulering framgår inte heller ett krav på att enskilda tjänster uttryckligen specificeras.
I tilläggsbudgeten som godkändes av lagtinget den 1 juni 2012 aviserade landskapsregeringen ändringar i budgetstrukturen. Finans- och näringsutskottet stödde i sitt betänkande (18/2011-2012) landskapsregeringens förslag, men ansåg att ”det fortsättningsvis behöver uppgöras en bilaga till budgeten där antal tjänster och arbetsavtalsförhållanden uppräknas” samt bad ”landskapsregeringen överväga att i budgetar och bokslut framöver även rapportera i form av årsarbeten”. Utskottet påminde om 4 § i tjänstemannalagen och noterade ”att den kan vara tolkningsbar och ber därför landskapsregeringen överväga behovet av en eventuell lagändring”. Utskottet fattade beslutet om styckets utformning i fråga om inrättande och indragande av enskilda tjänster efter omröstning, men ingen reservation bifogades gällande denna fråga.
I förslaget till budget för landskapet Åland 2013 specificerades inte inrättande och indragning av enskilda tjänster. Finans- och näringsutskottet konstaterade i sitt betänkande (6/2012–2013) att ”landskapsregeringen kan bli tvungen att återkomma i tilläggsbudget gällande de typer av tjänsteförändringar som behöver göras under år 2013 innan en eventuell ändring av tjänstemannalagen trätt ikraft”.
Landskapsregeringens avsikt är att fortsättningsvis upprätthålla register över anställningsförhållandena inom den allmänna förvaltningen och de underlydande myndigheterna.
2.2 Tjänsteregleringar och allmänna förvaltningen
I motiveringstexten till detta lagförslag används ”tjänsteregleringar” flera gånger trots att begreppet inte återfinns i tjänstemannalagen. Uttrycket ingår dock i landskapsförordningen (2011:35) om landskapsregeringens allmänna förvaltning som ett uppgiftsområde som handläggs vid finansavdelningens avtals- och pensionsbyrå. Förordningens 6 § 1 mom. 3 punkten lyder:
”3) avtals- och pensionsbyrån, vid vilken handläggs ärenden som gäller kollektiva avtal och tolkningen av dessa, de landskapsanställdas rättsliga ställning, tjänsteregleringar samt pensioner.”
I rikslagstiftningen förekommer uttrycket sedan länge i samband med bestämmelser om inrättande och indragning av tjänst såsom i den upphävda statstjänstemannaförordningen (FFS 723/1987), där dessa bestämmelser samlats under mellanrubriken ”Tjänsteregleringar”. I den gällande statstjänstemannalagen (FFS 750/1994) blev ”Tjänsteregleringar” det nya namnet på 2 kapitlet genom lagändring 1548/2011. Kapitlets mellanrubriker blev då ”Inrättande, indragning och ändring av tjänster”, ”Överföring av tjänster”, ”Omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen” och ”Överlåtelse av rörelse”.
I avtalet om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar som ingåtts med stöd av lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (FSS 651/1988) ingår i 6 § en lista över ärenden som omfattas av samarbetsförfarandet. Den 2 punkten lyder:
”2. inrättande och indragning av tjänster samt tjänsteregleringar (inrättade av en tjänst i stället för en tjänst som indras, ändring av tjänstebenämningen, ändring av undervisningsområdet eller uppgifterna för en tjänst som vid en statlig högskola eller en annan läroanstalt inrättats för undervisnings- eller forskningsuppgifter, överföring av en tjänst till en annan enhet)”
Det är även vanligt förekommande i myndighetstexter inom statsförvaltningen att tjänsteregleringar avser förflyttningsarrangemang vid omorganiseringar, det vill säga hur information om lediga tjänster sprids inom förvaltningen och hur dessa kan sökas av personer som hotas av uppsägning i stället för att de lediganslås.
I dessa motiveringar avses med tjänsteregleringar i första hand inrättande och indragning av tjänst inklusive ändring och ombildning av tjänst, men även andra regleringar av tjänstestruktur kan omfattas av begreppet.
Inom landskapets allmänna förvaltning ingår det i biträdande avtalschefens uppgifter att föredra inrättande och indragning av tjänst för ministern vid enskild föredragning. Behovet av indragning och inrättande har bedömts i första hand i samband med budgetberedningen, men även faktorer som framkommit senare har beaktats då besluten fattats, t.ex. gällande det konkreta innehållet i den inrättade tjänsten och den exakta tidpunkten för när en tjänst inrättas eller indras. Initiativet till att en viss tjänst ska inrättas kommer vanligtvis fram i avdelningens budgetförslag.
Landskapsregeringens beslut om tjänsteregleringar vid övriga myndigheter fattas på samma sätt av ministern på föredragning av biträdande avdelningschefen. Besluten fattas av landskapsregeringen om beslutanderätten enligt tjänstemannalagen inte överförts till myndigheten. Initiativet till en tjänst som landskapsregeringen ska inrätta vid en annan myndighet brukar ingå i myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen fattar beslutet om inrättande av alla chefstjänsterna vid myndigheterna som administrativt lyder under landskapsregeringen.
Bestämmelser om att vissa tjänster ska finnas vid myndigheterna ingår i lagstiftningen. Detta kan även gälla tjänster vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Här beskrivs ett beslut om inrättande av en chefstjänst vid en myndighet för att illustrera beslutens upplägg enligt gällande lagstiftning och praxis. Landskapsregeringen inrättade i december 2007 en tjänst som chef för datainspektionen fr.o.m. den 1 januari 2008 enligt landskapslagen (2007:89) om Datainspektionen. Att tjänsten kunde inrättas och besättas innan lagen trädde i kraft den 1 mars 2008 framgick av lagens bestämmelse om ikraftträdande. Tjänsteuppgifterna angavs som de uppgifter som föreskrivs i landskapslagen om Datainspektionen. Behörighetskraven ingick i lagen och återgavs i beslutet. Arbetstiden fastslogs till kanslitid, 60 % av full arbetstid och avlöningen angavs som en specifik löneklass. Inledningsvis konstaterades även att tjänsten inrättas med medel som anslagits för ändamålet i landskapets budget och att tjänsten lediganslås på åtgärd av kansliavdelningen. Slutligen angavs budgetmoment.
2.3 Tjänsteregleringar och övriga landskapsmyndigheter
Då tjänstemannalagen antogs gällde följande enligt 36 § 1 mom. i självstyrelselagen (ÅFS 5/1952):
”Landskapsförvaltningen underlydande tjänster och befattningar inrättas och tjänstemän till desamma utnämns av landskapsstyrelsen.”
Detta betyder att bestämmelserna i tjänstemannalagen enligt vilken landskapsstyrelsen, numera landskapsregeringen, fattar dessa beslut kan härledas från den tidigare självstyrelselagen. Flera myndigheter har tillkommit sedan gällande självstyrelselag trädde i kraft.
De flesta myndighetslagar innehåller särskilda bestämmelser enligt vilka landskapsregeringens uppgifter enligt tjänstemannalagen delegerats helt eller delvis. Standardformuleringen i flera myndighetslagar är: ”Om inte annat bestäms i denna lag handhar myndigheten de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen.” Uppgifterna omfattar tjänsteregleringar, utnämningar, beviljande av tjänstledighet, disciplinära åtgärder med flera, dock med vissa undantag som framgår av lagen i fråga.
Landskapsregeringen fattar beslut om permittering och vanligtvis även besluten som gäller myndighetens chef. Myndighetens samtycke krävs genomgående vid förflyttning av tjänstemän till eller från myndigheten till en annan landskapsmyndighet. Landskapsregeringen fattar beslut om förflyttning av tjänstemän till eller från en annan myndighet, men endast under förutsättning av myndighetens samtycke. Beslutsgången vid förflyttning infördes 2006 då tolv lagar ändrades (se framställning nr 2/2005–2006 om förändrat förflyttningsförfarande inom landskapsförvaltningen) och vissa andra förenhetligande bestämmelser infördes 2010 i myndighetslagarna (se framställning nr 4/2009–2010 om beslutanderätt i personalfrågor för landskapsregeringen underlydande myndigheter).
Landskapsregeringen kan enligt de flesta myndighetslagarna utfärda närmare bestämmelser om myndighetens ekonomiförvaltning och ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen handhar skötseln av dessa uppgifter. Med stöd av denna bestämmelse sköter landskapsregeringen myndigheternas löneadministration, inklusive beslut om tilläggsarvoden enligt tjänstekollektivavtal och kollektivavtal. I landskapslagen (2012:69) om landskapets finansförvaltning som trädde i kraft den 1 januari 2013 finns dessutom i 3 § 2 mom. ett allmänt bemyndigande för landskapsregeringen att utfärda närmare bestämmelser om en underställd myndighets ekonomiförvaltning samt om till vilken del landskapsregeringen handhar skötseln av den. Ålands hälso- och sjukvård handhar sin egen ekonomiförvaltning.
Tjänsteregleringarna har inte påförts alla myndigheter, utan många olika lösningar förekommer. Därför behöver utöver tjänstemannalagen speciallagstiftningen alltid beaktas för att få klarhet i beslutsgången.
Följande myndigheter som organisatoriskt lyder under landskapsregeringen har påförts omfattande befogenheter enligt tjänstemannalagen: Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, diskrimineringsombudsmannen, Datainspektionen, Ålands hälso- och sjukvård, Ålands gymnasium, Ålands folkhögskola, Ålands musikinstitut och Högskolan på Åland. I dessa nio lagar föreslås i detta lagförslag att utlåtandeförfarandet införs. Dessutom föreslås samma förfarande gälla Ålands statistik- och utredningsbyrå som samtidigt föreslås få utökade befogenheter enligt tjänstemannalagen
Enligt gällande lagstiftning handhar Ålands statistik- och utredningsbyrå, Ålands polismyndighet och Ålands sjösäkerhetscentrum utnämningar enligt tjänstemannalagen, men inte exempelvis tjänsteregleringar.
Enligt 6 § 1 mom. i landskapslagen (1993:116) om Ålands statistik- och utredningsbyrå gäller att övriga tjänster än chefen för byrån besätts samt tillfällig personal och personal i arbetsavtalsförhållande anställs av direktionen om inte detta i arbetsordningen har uppdragits åt chefen för byrån.
I 2 § om personalen i landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet ges inte myndigheten rätt att indra eller inrätta tjänster, utan polismyndighetens tjänsteregleringar sköts av landskapsregeringen enligt tjänstemannalagen. Däremot finns ett förordningsbemyndigande gällande utnämning av tjänstemän. Enligt 5 § i landskapsförordning (2000:34) om Ålands polismyndighet utnämner polismästaren tjänstemän till vissa tjänster, anställer tillfälliga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande.
Enligt 6 § 1 mom. i landskapslagen (2003:17) om Ålands sjösäkerhetscentrum utnämns en chef för Ålands sjösäkerhetscentrum av landskapsregering, medan styrelsen anställer övrig personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande om inte detta i enlighet med reglementet uppdragits åt chefen för Ålands sjösäkerhetscentrum.
I landskapskapslagen (1975:9) om motorfordonsbyrån finns endast en hänvisning till tjänstemannalagen utan någon överföring av beslutsbefogenheter.
Lagtingets kansli och lagtinget underlydande myndigheter och inrättningar tillämpar tjänstemannalagen i enlighet med bestämmelserna i speciallagstiftningen. Relevanta bestämmelser finns i arbetsordningen (2011:98) för Ålands lagting, landskapslagen om lagtingets kansli (lagtingets beslut 53/2012) som då den träder i kraft upphäver landskapslagen (1978:34) om personalen vid landstingets kansli, landskapslagen (1984:25) om Ålands representation i Nordiska rådet och landskapslagen om Landskapsrevisionen (lagtingets beslut 46/2012).
Även landskapets affärsverk ska tillämpa tjänstemannalagens bestämmelser med landskapet har, efter ombildningen av Posten Åland till aktiebolag, inget affärsverk.
2.4 Behovet av enhetlighet och revidering av tjänstemannalagstiftningen
Den gällande tjänstemannalagen för landskapet Åland har inspirerats av statstjänstemannalagen (FFS 755/1986) och statstjänstemannaförordningen (FFS 723/1987) som trädde i kraft den 1 januari 1988. Tjänstemannalagen för landskapet Åland trädde i kraft den 1 mars samma år. Under de senaste 25 åren har rikets tjänstemannalagstiftning i allt högre grad närmat sig lagstiftningen om anställda i arbetsavtal. Nu gällande statstjänstemannalagen (FFS 750/1994) och statstjänstemannaförordningen (FFS 971/1994) trädde i kraft den 1 december 1994 och har ändrats flera gånger. Betydande förändringar har även gjorts i lagstiftningen om arbetsavtalsförhållanden som enligt gällande självstyrelselag ingår i rikets lagstiftningsbehörighet.
Det finns en stor enighet om behovet av en grundläggande revidering av lagstiftningen som reglerar landskapets tjänstemän. Finansavdelningen vid Ålands landskapsregering har sammanställt en promemoria Ny tjänstemannalagstiftning, enligt motiveringarna till avdelningens budget 2012 ”i syfte att modernisera och uppdatera densamma och för att skapa en grund för en modern och trygg personalpolitik”. Landskapsregeringen har genom beslut av ministern med ansvar för finansavdelningen den 19 juni 2012 överfört ärendet till lagberedningen. I promemorian framförs bland annat:
”Det har framkommit vid ett stort antal tillfällen att den nuvarande tjänstemannalagstiftningen inte uppfyller förvaltningens behov. Om tjänstemannalagstiftningen blir enklare att använda, kan det underlätta genomförandet av förändringarna som krävs för omställningen mot långsiktig balans och stabilitet i landskapets finanser.”
I promemorian föreslås att en grundläggande revidering av lagstiftningen bereds i samarbete mellan landskapsmyndigheterna och de fackliga representanterna för tjänstemännen. I detta skede föreslår landskapsregeringen dock en revidering som fokuserar på förfarandet vid tjänsteregleringar, det vill säga omorganiseringar av verksamheten.
Det är ändamålsenligt att den politiska kontrollen som budgetförfarandet gällande enskilda tjänster inneburit ersätts med allmängiltiga regler. Även bestämmelser som främjar enhetlighet och likabehandling inom landskapsförvaltningen behövs med tanke på att många olika myndigheter fattar beslut enligt tjänstemannalagen.
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
3.1 Ny landskapslagstiftning om semester
Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän antas.
Målsättningen har varit att få till stånd ett godtagbart rättsläge gällande semesterregleringen i landskapet. Frågan är på grund av den goda regleringen i tjänstekollektivavtal framför allt av principiell betydelse. Det är naturligt att semesterlagen ska tillämpas även på landskapets och kommunernas tjänstemän eftersom den redan gäller samma arbetsgivares arbetstagare och dessutom redan beaktats då tjänstemännens semesterförmåner bestämts i tjänstekollektivavtal.
Landskapsregeringen övervägde att införa en enkel blankettbestämmelse med hänvisning till semesterlagen och tjänstekollektivavtal i tjänstemannalagens 37 §, men stannade för en blankettlag om tillämpningen av semesterlagen av två skäl. Dels skulle en hänvisningsbestämmelse i tjänstemannalagen inte omfatta kommunernas tjänstemän som också ingår i landskapets behörighet. Dels omfattar semesterlagen inte endast minimibestämmelser, utan även bestämmelser som reglerar avvikelser i kollektivavtal och i någon mån bestämmelser om förfarandet. En egen blankettlag tydliggör bättre skillnaderna i semesterlagens tillämpningsområde inom rikets och landskapets behörighet, trots att skillnaderna i praktiken inte är betydande.
3.2 Uppdatering av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
Landskapslagen (1976:26) om Ålands självstyrelsedag ska beaktas vid tillämpningen av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän. I semesterlagen uppräknas ett flertal andra dagar som inte ska betraktas som vardagar, dock inte Ålands självstyrelsedag som enligt landskapslagens 1 § högtidlighålls till åminnelse av Ålands landstings första sammanträde. Då den 9 juni infaller på en vardag gäller enligt lagen att arbetena på landskapets och kommunernas arbetsplatser ska inställas.
Självstyrelsedagen ska dessutom för landskapets anställda vara en ledig dag med lön enligt samma grunder som för självständighetsdagen. Samma gäller med stöd av det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA för kommunernas anställda varför det är naturligt att lagen ändras så att samma rätt till lön gäller även kommunernas anställda.
Med ”samma grunder som för självständighetsdagen” avses bestämmelserna i lagen om självständighetsdagens firande såsom allmän högtids- och fridag (FSS 388/1937). Dessa grunder omfattar bland annat söndagstillägg vilket kommunernas anställda redan har rätt till enligt landskapslagens 3a §. Landstinget avstod ändå i lagändringen 1978/21, då 3 § ändrades och 3a § infördes, från att inkludera kommunernas anställda i bestämmelsen om ledighet med lön med hänvisning till den kommunala självbestämmanderätten. Enligt lagens ursprungliga lydelse hade inte heller landskapsanställda rätt till lön under den lediga dagen. Då kommunerna klart tagit ställning för att betala lön för självstyrelsedagen är det naturligt att den inkluderas i lagen. Att samma bestämmelser gäller båda grupperna i lag är i överensstämmelse med självstyrelsedagens starka symboliska värde.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att två föråldrade moment i landskapslagen om Ålands självstyrelsedag upphävs.
3.3 Förslag till förfarande vid reglering av tjänster och återanställning
3.3.1 Tydighet och enhetlighet främjar god förvaltning
Landskapsregeringens målsättning har varit att genom införandet av detaljerade bestämmelser främja förverkligandet av principerna för god förvaltning. Principerna har sin grund i förvaltningens lagbundenhet som utgör grundbulten i rättsordningen enligt rättsstatsprincipen. De framgår även av 2 kapitlet i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, särskilt lagens 4 § som omfattar jämlikhetsprincipen, ändamålsbundenhetsprincipen, objektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om tillitsskydd. Principerna är gällande i all förvaltningsverksamhet, inte endast vid bemötandet av dem som uträttar ärenden hos förvaltningen.
En behovsutredning vars innehåll regleras i tjänstemannalagen föreslås bli obligatorisk för att tydliggöra bundenheten till inrättandets eller indragningens ändamål, det vill säga en organisation av förvaltningen utgående från principerna för god förvaltning. Förvaltningen ska organiseras på ett sätt som är ändamålsenligt utgående från förvaltningens uppgifter enligt vad som gäller enligt lag och enligt de ytterligare riktlinjer som lagtinget fastslår i budgeten. Grunderna för tjänsteregleringar ska vara sakliga.
I framställningen med förslag till ny tjänstemannalag (8/2006-2007) konstaterades bland annat följande:
”Innebörden av proportionalitetsprincipen är att myndigheternas åtgärder skall stå i rätt proportion till åtgärdernas syfte. Den åtgärd en myndighet vidtar skall med andra ord vara ändamålsenlig, behövlig och rätt dimensionerad med hänsyn till det syfte man vill nå med åtgärden i fråga. I praktiken förutsätter proportionalitetsprincipen att myndigheterna dimensionerar sina åtgärder till det minimum där den behövliga effekten kan nås. Proportionalitetsprincipen är av stor vikt i synnerhet i sådana fall där myndigheten blir tvungen att överväga åtgärder som har negativa rättsliga konsekvenser för en enskild. En sådan situation kan uppkomma i olika slag av tillsynsuppgifter, t.ex. vid byggnadstillsyn. Också grunden för att entlediga någon från sin tjänst måste, på det sätt som proportionalitetsprincipen förutsätter, stå i skälig proportion till vad påföljden av åtgärden innebär för tjänstemannen personligen.”
En systematisk dokumentation av orsakerna till varför förvaltningens uppgifter fördelas på tjänster på ett visst sätt och tydliga beslut underlättar dessutom en översyn av förvaltningen i ett senare skede.
3.3.2 Praxis och rikslagstiftning
Utgångspunkterna för förslaget är dels att fastställa gällande praxis i lag och där praxis varierat eftersträva enhetlighet och tydlighet, dels har likheter med rikslagstiftningen eftersträvats där det varit ändamålsenligt med tanke på de anställdas lika rättigheter eller i klargörande syfte. Jämförelser har gjorts med lagstiftningen för statstjänstemän och för kommunala tjänsteinnehavare.
Bestämmelsen om återanställningsskyldighet under nio månader efter anställningsförhållandets upphörande efter uppsägning på kollektiv grund motsvarar i stort bestämmelsen som redan gäller arbetstagare, men den innehåller en bestämmelse om ersättning som liknar den som gäller kommunernas tjänstemän och statstjänstemän.
Bestämmelsen om överlåtelse av rörelse ska till sitt materiella innehåll fullständigt överensstämma med motsvarande bestämmelser i rikslagstiftningen.
Två bestämmelser som inte har motsvarighet i rikslagstiftningen och begränsar tillförordnade och tillfälliga tjänstemäns rättigheter upphävs.
3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande
Under de senaste åren har landskapsregeringen och lagtinget i allt högre grad betonat landskapsmyndigheternas möjligheter att styra sin egen förvaltning. I detta lagförslag föreslås att kravet på specificeringen av tjänster i budgeten ersätts av ett krav på att utlåtande inhämtas av landskapsregeringen innan myndigheterna fattar sina beslut om att inrätta och indra tjänster. Detta understryker ytterligare myndigheternas beslutanderätt.
Då landskapsregeringen, och de myndigheter som har denna befogenhet, inom fastställda ramar för verksamheten kan fatta beslut om tjänsteregleringarna skapas ett flexiblare system som underlättar organiseringen av landskapsförvaltningen på ett ändamålsenligt sätt. De myndigheter som har befogenheten att fatta beslut om tjänsteregleringar får bättre förutsättningar att utöva sin självbestämmanderätt i och med att budgeten inte längre på enskild tjänstenivå styr hur verksamheten organiseras. Förutsättningarna för inrättande av tjänst behandlas fortsättningsvis normalt i samband med budgetberedningen.
Avsikten är att de landskapsregeringen underlydande myndigheter som har befogenhet att inrätta och indra tjänster ska inhämta landskapsregeringens utlåtande innan beslutet fattas. Landskapsregeringens utlåtande ska finnas tillgängligt och förutsättningarna för inrättande av tjänst i tjänstemannalagen ska vara uppfyllda innan beslutet fattas av myndigheten.
Utlåtandet begärs genom att myndigheten lämnar in behovsutredningar till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Behovsutredningarnas innehåll regleras i tjänstemannalagen enligt de bestämmelser som ingår i detta lagförslag. Innehållet i utlåtandet är inte reglerat. Landskapsregeringen kan framföra synpunkter på tjänstebenämning, avlöningsgrund och andra tjänstevillkor i syfte att främja enhetlighet inom landskapsförvaltningen. Dessutom kan landskapsregeringen naturligtvis ge synpunkter på de ekonomiska konsekvenserna eller andra omständigheter.
När behovsutredningarna inlämnas i samband med myndighetens budgetförslag kan landskapsregeringen tidigast avge sitt utlåtande då budgetförslaget gått till lagtinget. Det är då är möjligt att bedöma tillgången på anslag utgående från budgetförslaget. Utlåtandet bereds inom landskapsregeringen enligt gällande ansvarsfördelning som bestäms bland annat i landskapsförordningen om landskapsregeringens allmänna förvaltning och landskapsregeringens delegeringsbeslut. Utlåtandena ska avges senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Det innebär att utlåtandena om tjänsteregleringen kan avges exempelvis i samband med anvisningarna för verkställande av landskapets budget.
Det ska även bli möjligt att bedöma behovet av inrättande eller indragning av tjänst utanför budgetprocessen då beslutet kan fattas med beviljade anslag. Möjligheten att fatta beslut om inrättande eller indragning utgående från en behovsutredning som sammanställts utanför budgetberedningen gäller alla myndigheter som fattar beslut om inrättande eller indragning. När en myndighet som omfattas av utlåtandeförfarandet har för avsikt att fatta beslutet inom gällande budget överlämnar myndigheten behovsutredningen till landskapsregeringen vid den tidpunkt som myndigheten själv väljer. Landskapsregeringen ska i dessa fall svara senast efter tre månader. Om myndigheten får landskapsregeringens svar tidigare kan myndigheten välja att fatta sitt beslut tidigare.
Myndigheten fattar besluten självständigt efter att utlåtandet inkommit inom de ramar som lagstiftningen och budgeten erbjuder. Myndigheten ändrar förslaget i behovsutredningen i den mån myndigheten bedömer att det är befogat utgående från de synpunkter som framkommit.
Landskapsregeringens bedömning är att förfarandet bidrar till en enhetlig tillämpning av tjänstemannalagen genom att stöda beslutsfattandet och att risken för att förfarandet blir tungrott är liten. Arbetsavtalsförhållanden, förordnanden av tjänstförrättande tjänstemän och tillfälliga tjänstemän samt tekniska ändringar av beslutet om inrättande (”ändring av tjänst” enligt förslaget till ändring av tjänstemannalagen) omfattas inte av utlåtandeförfarandet. Dessutom kan landskapsregeringen sannolikt i många fall avge sitt utlåtande om inrättande eller indragning av tjänst betydligt snabbare än inom tre månader.
Övergångsbestämmelserna i tjänstemannalagen ska beaktas när myndigheten bedömer sitt behov av inrättande och indragning och när myndigheten för att kunna förverkliga sina avsikter ska inlämna de första behovsutredningarna för utlåtande.
I myndighetslagarna ingår de specifika bestämmelserna om förfarandet. I övrigt gäller förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, bland annat bestämmelserna om hur en handling sänds till en myndighet, hur ett förvaltningsärende inleds vid myndigheten och komplettering av handlingar.
3.3.4 Bestämmelser i lag
Landskapsregeringen har övervägt möjligheterna att inta en del av de föreslagna bestämmelserna i förordning, men bedömt att bestämmelser i lag är mera ändamålsenliga. Landskapet har ingen tjänstemannaförordning.
Bestämmelser i lag är det mest effektiva sättet att uppnå enhetlighet och likabehandling. Flera myndigheter har befogenheter att tillämpa tjänstemannalagen. Landskapsregeringen möjligheter att reglera förfaranden vid andra myndigheter på annat sätt en genom lag är begränsade, såväl principiellt som praktiskt.
Tjänsteregleringar är beslut om förvaltningens organisation, men besluten kan också ha konsekvenser för enskildas rättigheter och skyldigheter. Innehållet i beslutet om inrättande kan ha avgörande betydelse vid en bedömning av om en tjänsteman försummat sina förpliktelser eftersom tjänsteuppgifterna ingår i beslutet. Särskilt när det finns behov av uppsägningar av landskapstjänstemän på kollektiva grunder, orsaker som inte beror på tjänstemannen utan på ekonomiska eller organisatoriska faktorer, har reglerna för indragning av tjänst betydelse för enskilda tjänstemäns rättsliga ställning. Indragningen av en tjänst är en uppsägningsgrund för landskapets tjänstemän om tjänstemannen inte kan förflyttas, vilket inte längre är fallet för kommunernas tjänstemän eller i riket. Det är ändå logiskt att förvaltningen kan styras genom ändamålsenliga tjänsteregleringar. I lagförslaget regleras grunderna för indragning i tjänst så att även tjänstemännens rättigheter beaktas.
3.4 Lagarnas ikraftträdande
Avsikten är att lagarna ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att landskapsregeringen bestämmer tidpunkten för när lagarna träder i kraft.
4. Lagstiftningsbehörigheten
Enligt 18 § 1, 2 och 4 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, landskapets tjänstemän och kommunernas tjänsteinnehavare samt tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda.
Riket har enligt 27 § 11 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om försäkringsavtal och enligt 27 § 21 punkten i fråga om arbetsrätt med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunens anställda. Enligt 29 § 1 mom. 6 punkten har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsavtal och samarbete inom företag, med undantag av läroavtal enligt 18 § 14 punkten i självstyrelselagen.
Riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen, vilket innebär att bestämmelser om rätten att besvära sig över fattade beslut endast kan tas in i landskapslag ”för vinnande av enhetlighet och överskådlighet” enligt självstyrelselagens 19 § 3 mom. om de ”i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag”. Riket har enligt 27 § 1 mom. lagstiftningsbehörighet i fråga om avvikelse från grundlag.
5. Förslagets verkningar
5.1 Semesterbestämmelserna stärker de anställdas ställning
Genom förslaget till landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän förbättras tjänstemännens rättsliga ställning. Eftersom gällande lagstiftning styr förhandlingarna om tjänstekollektivavtal är det viktigt att regelverket är tydligt. Grunderna för tjänstemännens rättigheter ska vara lagstadgade. Avvikelser från semesterlagen får endast ske i den mån uttryckliga bestämmelser som tillåter avvikelser ingår i lagen. Ändringen av landskapslagen om Ålands självstyrelselag innebär att föråldrade delar av lagen rensas bort och att kommunernas anställdas ställning förstärks, trots att förslaget inte har några praktiska konsekvenser i och med att endast rådande praxis skrivs in i lagen.
Förslaget har inga ekonomiska konsekvenser på grund av att semestern och lönen för självstyrelsedagen finns reglerad i tjänstekollektivavtal. Det har inte heller kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för miljön.
5.2 Ändringarna i tjänstemannalagen underlättar förvaltningens organisation och förbättrar tjänstemännens ställning
Landskapets olika myndigheter har både offentligrättsligt anställda (tjänstemän) och privaträttsligt anställda (arbetstagare). Enligt budgeten för 2012 skulle landskapet under 2012 ha 1 436 besatta inrättade tjänster, 61,5 tillfälliga tjänster och 306,5 arbetstagare. I dessa uppgifter ingår inte hur många tjänstförrättande tjänstemän (”interimistisk handhavare av tjänst eller vikarie”) som är förordnade att sköta tjänster under ordinarie tjänstemans tjänstledighet. Uppgifter om antalet anställda enligt typ av tjänsteförhållande finns nedan under ”5.3 Beaktande av jämställdhet och jämlikhet vid tillämpningen av tjänstemannalagen”.
Genom förslaget till ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland införs detaljerade bestämmelser om tjänsteregleringar som främjar en enhetlig tillämpning av principerna om god förvaltning då landskapsförvaltningen organiseras. Bestämmelserna ska underlätta organiseringen av förvaltningen ändamålsbundet på objektiva grunder. Bestämmelsen om återanställningsskyldighet bidrar till att bestämmelserna för arbetstagare och tjänstemän inom landskapsförvaltningen skiljer sig mindre från varandra. Bestämmelsen om överlåtelse av rörelse klargör att tjänstemäns position inte ska vara sämre än arbetstagares i motsvarande situation.
Behovet av tjänsteregleringar ska enligt förslaget bedömas och dokumenteras systematiskt och öppet enligt detaljerade bestämmelser i lag. Lagändringen förväntas leda till att en något större arbetsinsats krävs i ett tidigare skede av beredningen av tjänsteregleringar. Särskilt efter att praxis har utvecklats enligt de nya bestämmelserna förväntas förslaget underlätta organisationsförändringar som främjar landskapsförvaltningens syften och därigenom bidra till ekonomiska inbesparingar.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön.
5.3 Beaktande av jämställdhet och jämlikhet vid tillämpning av tjänstemannalagen
I landskapsförvaltningen förutom Ålands hälso- och sjukvård arbetade 788 tjänstemän den 30 november 2012. Av dessa var 444 kvinnor (varav 176 i allmänna förvaltningen) och 344 män (varav 101 i allmänna förvaltningen). Inom Ålands hälso- och sjukvård arbetade 865 tjänstemän enligt november 2012. Av dessa var 748 kvinnor och 117 män. Ålands hälso- och sjukvårds alla anställda är i tjänsteförhållande.
Enligt lagförslaget införs obligatoriska behovsutredningar inför inrättande och indragning av tjänst. Landskapsregeringen ska dessutom avge utlåtanden som grundar sig på behovsutredningarna till underlydande myndigheter innan myndigheterna fattar sina beslut. Ett tydligt och detaljerat förfarande i samband med tjänsteregleringar bidrar med verktyg för ett bättre beaktande av jämställdheten och jämlikheten enligt gällande lagstiftning. En bedömning av jämställdhets- och jämlikhetsaspekter kan ingå i behovsutredningarna och utlåtandena. I detaljmotiveringen till paragrafen om behovsutredningar hänvisas till detta avsnitts information om lagstiftningen.
Vid tillämpningen av tjänstemannalagen ska arbetsgivarrepresentanterna på de olika myndigheterna noggrant beakta dels lagstiftningen om jämställdhet och dels lagstiftningen om förhindrande av diskriminering:
1) lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen, FFS 609/1986) tillämpas i landskapet med stöd av och enligt landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män,
2) landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland.
En av de centrala bestämmelserna i jämställdhetslagen är 7 § som förbjuder 1) att försätta kvinnor och män i olika ställning på grund av kön, 2) att försätta kvinnor sinsemellan i olika ställning av orsaker som föranleds av graviditet eller förlossning, 3) att försätta personer i olika ställning med stöd av en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt om personerna på grund av förfarandet i praktiken kan missgynnas på grund av sitt kön och 4) att försätta kvinnor och män i olika ställning på grund av föräldraskap eller familjeansvar.
I 8 § jämställdhetslagen finns mer specifika diskrimineringsförbud, varav det särskilt finns anledning att nämna 3 punkten som förbjuder tillämpning av lönevillkor så att en eller flera arbetstagare på grund av sitt kön försätts i en mindre fördelaktig ställning än någon annan arbetstagare som är anställd hos arbetsgivaren i likvärdigt arbete och 5 punkten som förbjuder avslutning av ett anställningsförhållande och omplacering av en anställd på grund av kön.
När en tjänst inrättas är det alltså nödvändigt att tänka på att lönerna som hör till tjänster som vanligtvis brukar innehas av kvinnor inte sätts lägre än lönerna som hör till tjänster som normalt brukar innehas av män, men som är likvärdiga med avseende på uppgifternas svårighetsgrad, utbildningskravet, ansvaret samt den fysiska och psykiska arbetsmiljön. Vidare är det nödvändigt när tjänster dras in av ekonomiska orsaker att göra en bedömning av huruvida män och kvinnor i organisationen behandlas rättvist vid urvalet av vilka tjänster som ska dras in.
Enligt 3 § 1 mom. 3 punkten i landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland är det förbjudet att diskriminera på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i fråga om tillträde till tjänst hos landskapet eller tjänstevillkor. Med diskriminering menas enligt 2 § direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier och instruktioner att diskriminera. När en tjänst inrättas är det alltså förbjudet att besluta om sådana behörighetsvillkor som gör det svårare för personer som hör till minoritetsgrupper att utnämnas till tjänsten.
Vissa undantag finns dock i 3 § 2–4 mom. och 7 §. Särbehandling på grund av ålder är tillåten om den på ett objektivt och rimligt sätt kan motiveras av mål som rör sysselsättningspolitik. Särbehandling är tillåten om den beror på ett verkligt och avgörande yrkeskrav på grund av sammanhanget där yrkesverksamheten utförs. Lagstadgade krav på kunskaper i svenska eller åländsk hembygdsrätt är inte diskriminering och viss positiv särbehandling är tillåten.
Värderingarna som legat till grund för ovannämnda lagstiftning bör vägleda all tillämpning av tjänstemannalagen. Det är angeläget att beslutsfattarna på de olika myndigheterna alltid försöker utvärdera vilka effekter deras beslut kommer att få, så att diskriminering kan undvikas i största möjliga utsträckning.
6. Beredningen av förslaget
Förslaget har beretts på lagberedningen i samarbete med finansavdelningen och personalenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. En del av de synpunkter som framförts i finansavdelningens promemoria om ny tjänstemannalagstiftning har beaktats, trots att en fullständig revidering av lagstiftningen i detta skede inte genomförs.
Ett utkast skickades på remiss till landskapsmyndigheterna, avdelningarna vid den allmänna förvaltningen, kommunala avtalsdelegationen och fackförbunden och för kännedom till lagtingsgrupperna. Remissen besvarades med 15 utlåtanden som skickades in av åtta landskapsmyndigheter och fem fackförbund, ett från landskapsregeringens allmänna förvaltning och ett från en lagtingsgrupp: Datainspektionen, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, diskrimineringsombudsmannen, Ålands statistik- och utredningsbyrå, Ålands musikinstitut, Ålands gymnasium, Ålands hälso- och sjukvård, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Tehys fackavdelning på Åland r.f., ÅTFC r.f., FOA-Å r.f., TCÅ r.f., Akava-Åland r.f., personalchefen vid kansliavdelningen och socialdemokratiska lagtingsgruppen.
Remissinstanserna stödde huvudsakligen lagförslaget. Förslag till preciseringar har i den vidare beredningen i betydande grad beaktats i lagtexten och i motiveringarna.
De fackliga organisationerna välkomnade bestämmelserna om tjänsteregleringar och betonade behovet av utbildning av tjänstemännen som bereder inrättande och indragning av tjänst. Särskilt betonades vikten av en jämlik behandling av tjänstemän oberoende av vilken myndighet de är anställda hos. I flera utlåtanden framfördes även att tjänster endast borde inrättas för myndighetsuppgifter, det vill säga att arbetsavtalsförhållanden ska prioriteras, att lagstiftningen borde föreskriva att grund för visstidsanställning alltid ska redovisas och att en fullständig revidering av tjänstemannalagen är nödvändig. Landskapsregeringen föreslår inte någon begränsning av tjänsteförhållande till myndighetsuppgifter, men bedömer att frågan om vilken typ av anställningsförhållande som väljs för olika uppgifter är relevant. I förslaget till ändring av tjänstemannalagen har möjligheten att förflytta en tjänsteman till ett arbetsavtalsförhållande införts. Eftersom myndigheterna själva i större grad styr om tjänster inrättas i stället för tillfälliga förordnanden är det sannolikt att förslaget kan bidra till en högre grad av ordinarie anställningar.
De flesta myndigheterna har inte haft något att invända mot förslaget till utlåtandeförfarande. Ålands statistik- och utredningsbyrås direktion framförde ett önskemål om att myndighetens befogenheter enligt tjänstemannalagen utökas och att myndigheten ska omfattas av samma förfarande som de flesta andra myndigheter. Landskapsregeringen föreslår att önskemålet tillgodoses och har därför inkluderat ett förslag till ändring även av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå.
Diskrimineringsombudsmannen och Datainspektionen framhävde sin oberoende ställning som tillsynsmyndigheter med stöd av Europeiska unionens regelverk. Landskapsregering påpekar i detta sammanhang att myndigheternas arbetsgivarbefogenheter inte begränsas av förslaget. Trots att intern kontroll är en av förfarandets funktioner har landskapsregeringens utlåtande enligt förslaget endast karaktären av rådgivning, inte av påbud. Myndigheterna fattar besluten om inrättande eller indragning självständigt inom ramen för tillbudsstående anslag.
Ålands hälso- och sjukvård har framfört farhågor om att tjänsteregleringarna blir allt för detaljreglerade. Landskapsregeringen har inte minskat kraven på behovsutredningarna, men har jämfört med remissutkastet utökat möjligheten att i stället för att ombilda en tjänst, vilket kräver utlåtande, endast ändra tjänsten så att beslutet om inrättande ändras, dock med de begränsningar som framgår av lagtexten.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän
1 § Lagens tillämpningsområde. Semesterlagen (FFS 162/2005) görs tillämplig på landskapets och kommunernas tjänstemän i den lydelse som är gällande i riket. Ändringar i semesterlagen ska alltså automatiskt vara tillämpliga med stöd av landskapslagen. Dessutom framgår det i 1 mom. med tanke på ett eventuellt upphävande av semesterlagen att den lydelse som sist varit gällande rikslagstiftning är tillämplig.
En proposition har lämnats den 24.01.2013 till riksdagen gällande ändring av semesterlagen (RP 203/2012). Enligt propositionen förväntas ändringen i semesterlagen träda i kraft den 1 april 2013 och blir efter att denna landskapslag trätt i kraft automatiskt tillämplig även på landskapets och kommunernas tjänstemän. Reglerna för beräkning av semesterlönen preciseras för sådana fall när arbetstid och lön ändrats under kvalifikationsåret. Dessutom föreslås att rätten att få semestern eller en del av den framflyttad på grund av en period av arbetsoförmåga under semestern ska gälla redan den första dagen av sjukfrånvaro.
Eftersom lagstiftningen om semester reglerar grunderna för individens rättigheter är det av särskild betydelse att det står klart för envar vilken lagstiftning som gäller vilken personalgrupp. Därför ingår information att rikslagstiftningen om semester gäller övriga anställda. Semesterlagen gäller statstjänstemän, församlingarnas tjänsteinnehavare och de flesta anställda inom den privata sektorn. Semesterlagen för sjömän (433/1984) gäller för arbetstagare ombord på finskt fartyg enligt den närmare avgränsning som ingår i lagen.
2 § Avvikelser. I semesterlagen finns några hänvisningar till bestämmelser inom landskapets lagstiftningsbehörighet som ska gälla motsvarande landskapsbestämmelser då semesterlagen tillämpas med stöd av landskapslagen. Dessutom finns många hänvisningar till arbetsavtalslagen, men någon avvikelse gällande dessa bestämmelser införs inte i blankettlagen, eftersom vad som i semesterlagen bestäms om arbetstagare enligt semesterlagens 1 § 2 mom. tillämpas även på tjänstemän. Bestämmelserna om bland annat moderskaps-, föräldra- och faderskapsledighet samt vårdledighet finns i tjänstekollektivavtalet.
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna om kollektivavtal tillämpas på tjänstekollektivavtal enligt landskapslagen (1978:22) om tjänstekollektivavtal. Av semesterlagens 3 § om bestämmelsernas tvingande natur framgår att ett avtal som inskränker förmånerna enligt lagen är ogiltigt om inte annat följer av semesterlagen. I 30 § regleras arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningars rätt att avtala annorlunda om bland annat semesterperioden, om beräknande av semesterlön och semesterersättning och om sparad ledighet och uppdelning av den del av semestern som överstiger 12 vardagar samt om sådan i 7 § angiven tid som är likställd med arbetad tid.
I tjänstekollektivavtalet om semester fr.o.m. 1 april 2010 har för landskapets tjänstemän såsom även i statens tjänste- och kollektivavtal överenskommits om att lördagar inte längre räknas som semesterdagar. Denna reglering är inte i strid med semesterlagen eftersom bestämmelserna inte inskränker rätten till semester jämfört med lagens bestämmelser. Bland annat semesterperioden har reglerats annorlunda i tjänstekollektivavtalet, enligt vilken den börjar 1 juni, inte den 2 maj som anges i semesterlagen.
Med tanke på offentliga samfunds lagstadgade uppgifter som berör hälsa och säkerhet får dessutom enligt semesterlagen genom riksomfattande tjänstekollektivavtal ingås avtal bland annat om grunderna för när tjänstemans semester flyttas fram eller avbryts.
Semesterlagen har inom rikets behörighet, det vill säga för landskapets och kommunernas anställda i arbetsavtalsförhållande, redan beaktat att landskapets förhandlingsparter ska omfattas av bestämmelserna. Enligt 30 § 3 mom. i semesterlagen ska vad som i paragrafen bestäms om arbetsgivarnas riksomfattande föreningar på motsvarande sätt tillämpas på bland annat de statliga förhandlingsmyndigheterna, den evangelisk-lutherska kyrkans avtalsdelegation samt ”Ålands landskapsregering och kommunala avtalsdelegationen i landskapet Åland”.
Den 9 juni ska inte räknas som semesterdag eftersom den ska vara ledig enligt landskapslagen (1976:26) om Ålands självstyrelsedag. I detta lagförslag ingår en tydliggörande lagreglering av kommunala tjänstemäns rätt till lön för självstyrelsedagen.
Studieledighet enligt lagen om studieledighet (FFS 273/1979) ska avse studieledighet enligt landskapslagen (1983:57) om studieledighet.
Arbetsgivaren ska vara skyldig enligt landskapslagen att hålla tjänstekollektivavtalet om semester, semesterlagen och denna landskapslag fritt tillgängliga för tjänstemännen på arbetsplatsen.
I landskapslagen införs en bestämmelse enligt vilken särskilda bestämmelser om statstjänstemän och kommunala tjänsteinnehavare ska tillämpas på motsvarande sätt på landskapets och kommunernas tjänstemän. I semesterlagen ingår särskilda bestämmelser om statstjänstemäns längre semestrar. Dessutom ingår särskilda bestämmelser bland annat om ingående av tjänstekollektivavtal om avbrytande av en tjänstemans eller kommunal tjänsteinnehavares semester.
3 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
Genom lagen upphävs de två gällande landskapsförordningarna om semester för landskapets tjänstemän.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
2 §. Paragrafens 2 mom. upphävs eftersom det inte längre relevant att påpeka att ”rådstuvurätten och magistraten i Mariehamns stad” inte enligt lagen anses vara kommunala ämbetsverk. Någon rådstuvurätt finns inte längre och magistraten utgör en del av Statens ämbetsverk på Åland.
3 §. Landskapsregeringen föreslår att 1 mom. kompletteras så att bestämmelsen gäller kommunernas anställda på samma sätt som landskapets. Momentets ålderdomliga språkdräkt bibehålls för enhetlighet då risk för missförstånd inte föreligger. I 2 § är formuleringarna om arbetets inställande uppbyggda på samma sätt, nämligen enligt dess 1 mom. ska ”arbetena i landskapets och kommunernas ämbetsverk, skolor och andra inrättningar samt på landskapets och kommunernas arbetsplatser i stöd av denna lag inställas, såvitt arbetsuppgifternas särskilda art det medger” om självstyrelsedagen infaller på en vardag.
Enligt 3 § 1 mom. ska lön för självstyrelsedagen enligt samma grunder som för självständighetsdagen erläggas i landskapets inrättningar och arbetsplatser. ”Kommunernas” saknas här. Det innebär att rätten till betald ledighet inte är lagstadgad för kommunernas anställda, trots att det redan på 1970-talet framfördes starka krav på detta såväl från landskaps- som kommunhåll.
Kommunerna har i praxis tydligt visat att de önskar att rätten till betald ledighet ska gälla. I det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA har överenskommits lön för självstyrelsedagen. Det är motiverat att samma regler gäller landskapets och kommunernas anställda i landskapslagen om Ålands självstyrelsedag.
3 § 2 mom. bör upphävas som föråldrat. Enligt momentet ska självstyrelsedagen räknas som arbetsdag vid tillämpning av 45 § 1 mom. i landskapslagen (1973:25) om landskapet Ålands centrala ämbetsverk. Den upphävda lagens 45 § 1 mom. lydde: ”Arbetstiden för landskapsförvaltningens tjänstemän fastställes av landskapsstyrelsen. Den sammanlagda arbetstiden under året skall överensstämma med den för statens ämbetsverk och inrättningar gällande arbetstiden.” I landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning finns ingen motsvarande bestämmelse om årsarbetstider.
3. Landskapslag om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
1 §. För att tydliggöra det gällande rättsläget redan i den inledande paragrafen föreslås ett nytt moment där det konstateras att landskapsregeringens uppgifter enligt tjänstemannalagen gällande någon annan landskapsmyndighets egen personal i landskapslag kan påföras myndigheten. Meningen utgör ett komplement till 2 § 2 mom. sista meningen: ”Landskapet företräds av landskapsregeringen om inte annat följer av särskilda bestämmelser.”
Informationsbestämmelsen minskar risken för missförstånd då den hänvisar till möjligheten att speciallagstiftning ska tillämpas. En ensam läsning av tjänstemannalagen kan ge intrycket att landskapsregeringen fattar alla tjänsteregleringsbeslut. Närmare information om gällande bestämmelser om myndigheternas befogenheter enligt tjänstemannalagen finns under rubrik ”2.3 Tjänsteregleringar och övriga landskapsmyndigheter” och nedan i detaljmotiveringarna till förslagen om ändring av myndighetslagarna.
4 §. De två sista meningarna i 2 mom. stryks: ”Tjänst får inrättas endast om anslag för tjänsten anvisats i årsstat. Innan ärende som gäller indragning av tjänst avgörs skall ärendet handläggas i landskapets tjänstedelegation.”
Inrättande av tjänst är fortfarande bundet av budgetbeslutet eftersom anslag måste finnas tillgängliga för att en tjänst ska kunna inrättas, men meningen om att ”anslag för tjänsten anvisats i årsstat” stryks för att tydliggöra att enskilda tjänster inte behöver specificeras i budgeten som en förutsättning för att ett beslut om inrättande ska kunna fattas. Årsstat användes som begrepp i den nu upphävda landskapslagen (1971:43) om landskapets finansförvaltning som, liksom tjänstemannalagen, hade antagits enligt den tidigare självstyrelselagen. I gällande självstyrelselag talas det om landskapets budget, liksom i den nya landskapslagen (2012:69) om landskapets finansförvaltning som trädde i kraft den 1 januari 2013.
Som jämförelse gäller enligt statstjänstemannalagens 4 § 1 mom. att ”tjänster kan inrättas med anslag som står till förfogande för avlöningar”. Enligt 2 mom. utfärdas ”bestämmelser om inrättande, indragning och ändring av tjänster” genom förordning av statsrådet. I samma moment uppräknas dessutom några högre s.k. specificerade tjänster. Tjänsterna som justitiekansler, biträdande justitiekansler, kanslichef vid justitiekanslerämbetet, som kommendör för försvarsmakten, chef för försvarsmakten och några andra namngivna ledande tjänster ”får inte inrättas eller dras in eller deras benämning ändras, om de inte har specificerats särskilt i statsbudgeten”. Listan på specificerade tjänster har kontinuerligt krympt genom lagändringar.
Om utövande av offentlig makt ingår i uppgifterna måste anställningsförhållandet vara ett tjänsteförhållande.
Tjänstedelegationen har enligt praxis, trots skrivningen i tjänstemannalagen, inte handlagt indragningar av tjänster som inte varit besatta. Indragning av en tjänst är grund för uppsägning enligt 38 § 2 mom. 1 punkten och enligt 40 § ska tjänstedelegationen handlägga ärendet innan uppsägningen avgörs. Därför har landskapsregeringen bedömt att det inte är ändamålsenligt att även indragning av tjänst ska behandlas i tjänstedelegationen. Avtalet om samarbete mellan arbetsgivare och personal inom landskapets förvaltning som utgör en del av tjänstekollektivavtalet och trädde i kraft den 1 januari 2010 ska beaktas. Enligt samarbetsavtalet ska väsentliga förändringar i organiseringen av arbetet som påverkar personalens ställning behandlas i samarbete.
4b §. Paragrafen innehåller bestämmelser om inrättande av tjänst: förutsättningarna för inrättande, om innehållet i beslutet, om hur motiveringarna till beslutet ska framgå och om möjligheten att anta närmare anvisningar och bestämmelser om tjänsten i tjänstebeskrivning och i arbetsordning eller reglemente. Huvudsakligen fastställs gällande praxis. I någon mån har dock praxis varierat över tid och mellan olika landskapsmyndigheter. Målsättningen är att förfarandet ska vara tydligt och att beslutet om inrättande av tjänst ska vara uppbyggt på samma sätt genom hela landskapsförvaltningen.
Enligt 1 mom. är förutsättningarna för inrättande av tjänst dels att inrättandet kan ske med beviljade anslag och dels att det finns ett långsiktigt behov av tjänsten. Med långsiktigt avses att behovet sträcker sig över flera finansår, i normalfallet minst fem år. Förutsättningarna för inrättande av tjänst utreds genom behovsutredningen om inrättande av tjänst som ska sammanställas enligt den föreslagna nya 4f §. Behovsutredningen ska bifogas beslutet om inrättande av tjänst.
Landskapsregeringen har valt att inte begränsa inrättande av tjänst till uppgifter som omfattar utövande av offentlig makt. Enligt kommunallagen för landskapets Åland gäller sedan lagändring 2004/25 enligt 57 § att tjänster enbart inrättas för myndighetsuppgifter. Om utövande av offentlig makt inte ingår i uppgifterna för en kommunal tjänst ska tjänsten dras in när den blir ledig. Kommunen kan besluta att ett tjänsteförhållande ska ombildas till ett arbetsavtalsförhållande, om utövande av offentlig makt inte ingår i uppgifterna och ombildningen inte innebär att tjänstemannens anställningsvillkor försämras. Några remissinstanser efterlyste en ordentlig genomgång av vilka uppgifter som handhas i tjänsteförhållande och vilka som handhas i arbetsavtalsförhållande. Landskapsregeringen bedömer att en sådan process inte behöver påskyndas genom tvingande lagstiftning.
I 2 mom. regleras beslutets innehåll som i stort följer gällande praxis. För alla tjänster finns tjänstebenämning, tjänsteuppgifter, behörighetskrav, avlöningsgrund och arbetstid fastän besluten om inrättande kan ha varit uppställt på ett annat sätt än det som nu föreskrivs. Alla tjänster är även placerade organisatoriskt.
Som jämförelse ska enligt statstjänstemannaförordningens 5 § alltid ”bestämmas om tjänstebenämningen och grunden för avlöningen i tjänsten” när en tjänst inrättas. Dessutom kan ”arbetstiden, undervisningsskyldigheten eller någon annan arbetsmängd som tjänsten omfattar begränsas till en viss del av hela den arbetsmängd som i allmänhet hör till tjänsten”.
Tjänstebenämningen ska motsvara tjänsteuppgifterna, framför allt ska den inte vara missvisande.
Organisatorisk placering ska framgå av beslutet eftersom inrättande av tjänst är ett organisatoriskt beslut som grundar sig på hur beviljade medel fördelas inom förvaltningen. Om placeringen framgår av författning eller reglemente ska en hänvisning ingå.
Tjänsteuppgifter kan beroende på tjänstens art formuleras mer eller mindre detaljerat. För vissa tjänster framgår de huvudsakliga tjänsteuppgifterna av tjänstebenämningen. Mer detaljerade tjänstebeskrivningar kan antas. Tjänstens huvudsakliga ansvarsområden måste dock tydligt framgå av beslutet om inrättande. Tjänstebeskrivningar är underordnande beslutet om inrättande av tjänsten och får således inte ersätta eller strida mot beskrivningen av tjänsteuppgifterna i inrättandebeslutet.
Behörighetskrav kan vara reglerade i lag, förordning eller reglemente, men ska alltid framgå av beslutet om inrättande, i tillämpliga fall med hänvisning till den gällande bestämmelsen. Fram till lagändringen 2006/91 trädde i kraft skulle enligt 3 § 4 mom. i landskapslagen (1998:70) om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning behörighetskraven ”stadgas genom förordning”. Numera är beslut tillräckligt. För några landskapsmyndigheter gäller att behörighetskraven ska ingå i reglemente.
Arbetstid handlar om vilken typ av arbetstidsarrangemang som tillämpas, vilket varierar för olika tjänster enligt tjänstekollektivavtal. Om tjänsten inrättas som deltid ska deltidens omfattning dessutom specificeras entydigt.
Avlöningsgrund kan anges exempelvis som löneklass eller med hänvisning till bestämmelser i kollektivavtal.
Paragrafens 4 mom. handlar om möjligheten till tjänstebeskrivningar och bestämmelser om organisatorisk placering i arbetsordning eller reglemente. Bestämmelsen har intagits i klargörande syfte. För den allmänna förvaltningen gäller enligt 12 § 1 mom. ”För varje avdelning kan vid behov antas en arbetsordning med närmare bestämmelser om hur arbetet skall bedrivas vid avdelningen, om placeringen av de tjänster som inrättats vid avdelningen vid viss byrå eller enhet samt om övriga organisatoriska frågor” som inte reglerats i lagen eller i landskapsförordningen (2011:35) om landskapsregeringens allmänna förvaltning. Fullmakten för avdelningarna att anta arbetsordning har funnits med från början med kompletterades genom lagändring 2006/91 med placeringen av tjänster vid byrå eller enhet. Enligt paragrafens 2 mom. kan för de olika tjänsterna inom allmänna förvaltningen vid behov antas tjänstebeskrivningar.
Tjänstebeskrivningar kan i praktiken uppgöras utan grund i författning, men i och med den nya bestämmelsen finns stöd i lag för alla myndigheter. Flera myndighetslagar innehåller bestämmelser som bemyndigar till närmare bestämmelser i reglemente, främst om grundläggande organisatoriska frågor. Beslut om tjänstebeskrivning, arbetsordning eller reglemente kan följa en annan beslutsordning än inrättande av tjänst.
4c §. Genom ändring av tjänst fattas beslut om närmast tekniska förändringar i beslutet om inrättande av tjänst, såsom uppdateringar av hänvisningar till lagstiftning, förenhetligande av tjänstebenämningar och motsvarande. Som jämförelse gäller enligt statstjänstemannaförordningens 4 §: ”benämningen på en tjänst får inte ändras så att den tjänsteman som utnämnts till tjänsten inte uppfyller de behörighetsvillkor som stadgas för den tjänst vars benämning har ändrats”. I momentet konstateras uttryckligen att ändring av tjänst inte får försämra den utnämnda tjänstemannens tjänstevillkor, men även väsentliga förbättringar av tjänstevillkor kräver ombildning.
Beslut om inrättande av tjänst har utformats på olika sätt under olika tidsperioder och inom olika myndigheter. I och med att innehållet i beslutet formaliseras genom denna lagändring är det ändamålsenligt att beslutets upplägg uppdateras i samband med ändring av tjänst. Det är alltså möjligt att i ett beslut om ändring av tjänst inkludera all information som enligt 4b § 2 mom. ska ingå i ett beslut om inrättande. Det ska tydligt framgå vad som ändras i vilka punkter.
Ändring av tjänst utgör inte ett beslut om inrättande eller indragning av tjänst, vilket innebär att bestämmelserna om behovsutredningar inte är tillämpliga. Det är ändå önskvärt att även ändring av tjänst uttryckligen motiveras. Kravet på utlåtandeförfarande som i detta lagförslag föreslås för ett stort antal myndigheterna är inte tillämpligt. En myndighet kan dock höra landskapsregeringen även om ändring av tjänst om myndigheten så önskar.
4d §. Paragrafen reglerar förutsättningarna för indragning av tjänst och beslutets innehåll.
Den allmänna förutsättningen för att en tjänst indras är att den ”inte längre behövs”, vilket framgår av inledningssatsen i 1 mom. Därefter specificeras fyra grunder för när uppgifterna som ingår i tjänsten har minskat väsentligt och varaktigt inom landskapsförvaltningen så att tjänsten inte längre behövs och därför kan indras. Grunderna omfattar en minskning av uppgifterna på grund av ändrade verksamhetsbetingelser, vilket omfattar ekonomiska orsaker. En tjänst får dras in om uppgifterna kan skötas genom omorganisering och effektivering av annan befintlig personal eller om uppgifterna inte är lagstadgade och det bestäms att uppgifterna inte längre ska skötas. Om uppgifterna ska utföras på annat sätt än genom egen anställd personal måste detta bedömas som fördelaktigt. En bedömning av vad som är fördelaktigt kan omfatta så väl ekonomiska som kvalitetsmässiga kriterier.
Grunderna gäller såväl vakant som besatt tjänst, men med tanke på enskilds rättigheter krävs särskild noggrannhet vid indragning av besatt tjänst.
Det kan finnas goda skäl att dra in en tjänst trots att uppgifterna efter ombildningen fortfarande ska skötas i samma utsträckning och med egen personal inom landskapsförvaltningen. Indragning av tjänst på grund av att uppgifterna omorganiseras utan att uppgifterna enligt vad som föreskrivs i 1 mom. samtidigt minskar väsentligt och varaktigt sker med stöd av 2 mom. Indragningen ska ske i ett syfte som är godtagbart enligt lag, vilket är en hänvisning till principerna om god förvaltning som framgår av förvaltningslagen. Proportionalitetsprincipen ska tillämpas om tjänsten är besatt och tjänstemannen inte samtidigt med samtycke förflyttas till en annan existerande tjänst eller till en ny tjänst.
Att tjänsten inte längre behövs ska framgå av behovsutredningen som sammanställs enligt 4f § och bifogas beslutet om indragning.
Beslutet om indragning av tjänst ska enligt 2 mom. innehålla tidpunkten för när tjänsten indras. Tjänsten som indras ska också vara klart specificerad eftersom det kan finnas flera tjänster med samma tjänstebenämning.
4e §. Vid ombildning av tjänst tillämpas bestämmelserna om indragning och inrättande av tjänst. Förfarandet är mer krävande än ändring av tjänst. Om tjänsten som indras inte är besatt och behovet är lätt att motivera eller om ombildningen sker på den utnämnda tjänstemannens initiativ är ombildning relativt enkel att genomföra. I ett fall där tjänsten är besatt och tjänstemannen förflyttas till den nya tjänsten kan dock tjänstevillkoren försämras om grunderna för indragning och inrättande av tjänst uppfylls. I sådana fall ska uppsägningstiden iakttas.
Vid ombildning av en tjänst som är besatt ska bestämmelserna om förflyttning i 5 kap. tillämpas. När en tjänsteman förflyttas från den tjänst som indras till den tjänst som inrättas fattas beslutet om förflyttning som en del av ombildningsärendet. Det är även möjligt att fatta beslut om förflyttning av tjänstemannen till en annan tjänst som en del av ombildningsärendet. Om en förflyttning inte är möjlig kan tjänstemannen sägas upp med stöd av 38 § 2 mom. 1 punkten. I ett sådant fall krävs att behovsutredningen om ombildning av tjänst är särskilt väl motiverad så att det klart framgår att det finns en grund för indragningen med stöd av 4d § 1 mom. eller 4d § 2 mom.
Som jämförelse gäller för kommunernas tjänstemän 21 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare gällande ”ombildning av tjänsteförhållande till tjänsteförhållande på deltid” att kommunen med iakttagande av uppsägningstiden och efter att ha gett tjänsteinnehavaren tillfälle att bli hörd ensidigt kan ombilda ett tjänsteförhållande till tjänsteförhållande på deltid på en uppsägningsgrund i lagens i 37 § (det vill säga uppsägning på kollektiv grund).
4f §. Inrättande och indragning av tjänst ska föregås av en behovsutredning. Bestämmelserna är inspirerade av det förfarande för behovsprövning av vakant tjänst som tillämpas inom landskapsregeringens allmänna förvaltning och av tillämpningen av de interna PM om tjänsteförändringar som infördes i anvisningarna för uppgörande av budgetförslaget för år 2013. I paragrafen ingår minimibestämmelser för vad en behovsutredning ska innehålla.
Behovsutredning vid inrättande och indragning behöver inte vara administrativt betungande, men främjar god förvaltning och öppenhet. Motiveringarna till tjänsteregleringarna blir systematiskt dokumenterade, vilket torde underlätta beslutsfattandet vid kommande organisationsförändringar och vid behandling i tjänstedelegationen av uppsägning med indragning av tjänst som grund. Vid eventuella uppsägningsrättegångar på samma grund finns en bättre beredskap att klargöra grunderna för indragningen. Behovsutredningarna kan utgöra grund för diskussioner enligt samarbetsavtalet. De ligger även till grund för landskapsregeringens utlåtande enligt det förfarande som föreslås intas i myndighetslagarna.
Vid en ombildning är det naturligt att behovsutredningen för såväl indragningen som inrättandet ingår i samma dokument. Vid behov kan en behovsutredning innehålla alternativa förslag och information om för- och nackdelar vid val av olika modeller. I behovsutredningen ska ett huvudförslag ändå alltid ingå. Gällande inrättande av tjänst ska det alltså framgå vilken tjänst (med vilken tjänstebenämning, vilken organisatorisk placering, vilka tjänsteuppgifter och så vidare enligt 4b § om beslutets innehåll) som önskas inrättad utgående från vad som kan bedömas då behovsutredningen sammanställs.
Brister i en behovsutredning kan åtgärdas genom att behovsutredningen kompletteras. Det är även möjligt att komplettera uppgifterna i motiveringarna till beslutet om inrättande eller indragning. Motiveringarna till beslutet är obligatoriska om beslutet grundar sig på faktorer som inte framgår av behovsutredningen. Här avses förutom eventuella nödvändiga kompletteringar även information om betydande omständigheter som påverkat beslutet, exempelvis sådana faktorer som inte var kända då utredningen sammanställdes och som är betydande för beslutet. Om beslutet skiljer sig väsentligt från utkastet krävs alltid motiveringar. Beslutet får dock inte avvika från utkastet i utredningen till den grad att tjänsten som inrättas inte alls grundar sig på utredningen som gjorts. Avvikelser behöver inte specificeras om de endast är språkliga eller tekniska till sin karaktär eller avvikelserna annars är oväsentliga.
I 2 mom. regleras innehållet i behovsutredningen vid inrättande av tjänst, vilket omfattar behovet av kompetens, behovet av tjänsten i förhållande till hur uppgifterna annars kunde skötas, om det är frågan om en omorganisering och vilka de ekonomiska konsekvenserna är.
På motsvarande sätt regleras innehållet i behovsutredningen vid indragning av tjänst i 3 mom. I beskrivningen av hur uppgifterna sköts i nuläget ingår information om tjänsten är besatt eller vakant. Momentet gäller såväl vakant som besatt tjänst, men med tanke på enskilds rättigheter krävs särskild noggrannhet vid indragning av besatt tjänst. Om tjänsten är besatt är inte avgörande för tillämpningen av grunderna för indragning med stöd av 4d § 1 mom., men det har en avgörande betydelse vid en indragning med stöd av 4d § 2 mom. i samband med en omorganisering. Behovsutredningen ska innehålla ett utkast till när eller under vilka förutsättningar tjänsten får indras. Det är således möjligt att fastslå tidpunkten för indragningen till när tjänsten blivit vakant.
Bestämmelserna om utredningarnas innehåll är inte uttömande. Principen om förvaltningens ändamålsbundenhet och övriga principer om god förvaltning ställer krav på att tjänsteregleringar är välgrundade. Tjänsteregleringar ska vara förenliga med lagstiftningen om jämställdhet och jämlikhet som beskrivs närmare under ”5.3 Beaktande av jämställdhet och jämlikhet vid tillämpningen av tjänstemannalagen”.
27a §. En ny paragraf om överlåtelse av rörelse föreslås. Med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse avses överlåtelse av en funktionell del av landskapsförvaltningens verksamhet till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts förblir oförändrad eller likartad efter överlåtelsen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna om överlåtelse av rörelse i arbetsavtalslagen, statstjänstemannalagen och lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Avsikten är att den till sitt materiella innehåll fullständigt ska överensstämma med bestämmelserna i rikslagstiftningen. Förvärvarens skyldighet att iaktta landskapets tjänstekollektivavtal gäller till dess avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla.
I Europeiska unionens företagsöverlåtelsedirektiv 2001/23/EG finns bestämmelser om de följder som överlåtelser av rörelser har på rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsförhållanden. Företagsöverlåtelsedirektivet ska enligt artikel 1.1 c tillämpas på offentliga och privata företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av administrativa funktioner mellan offentliga förvaltningsmyndigheter betraktas enligt direktivet inte som en överlåtelse av rörelse. Direktivets bestämmelser beaktades i landskapsregeringens villkor vid överlåtelsen av verksamheten vid Ålands försöksstation enligt landskapslagen (2011:118) om överlåtelse av verksamheten vid Ålands försöksstation.
Paragrafen innehåller flera hänvisningsbestämmelser, dels eftersom det tydligt ska framgå att reglerna är de samma som för arbetstagare, dels eftersom arbetsrätten är riksbehörighet och det vid överlåtelse av rörelse ofta handlar om att en tjänsteman överförs till ett arbetsavtalsförhållande.
30b § Tjänstemannalagen kompletteras så att förflyttning av tjänsteman kan ske till arbetsavtalsförhållande och av arbetstagare till tjänst. Förflyttning och omplacering är tvillingtermer i tjänstemannalagen. Omplacering nämns endast i rubriken för 5 kap. I övrigt används förflyttning i lagtexten.
Vid uppsägning av arbetstagare med stöd av 7 kap 3-4 § i arbetsavtalslagen kan en situation uppstå då det skulle finnas en lämplig tjänst att omplacera arbetstagaren till. Här uppstår en konflikt om arbetstagaren inte enligt tjänstemannalagen kan placeras i en tjänst. Enligt arbetsavtaslagen får arbetagren inte sägas upp om han eller hon kan omplaceras till andra uppgifter som motsvarar arbetsavtalet eller som han eller hon med beaktande av utbildning, yrkesskicklighet och erfarenhet bör kunna utföra.
37 §. Bemyndigandet att reglera semester för landskapets tjänstemän genom landskapsförordning ersätts med hänvisningar till tjänstekollektivavtalet och landskapslagen om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän. Den nya landskapslagen ingår i detta lagförslag.
39 §. Paragrafens 2 mom. upphävs eftersom det alltid måste finnas en saklig grund för en uppsägning. Enligt 18 § 3 mom. i Finlands grundlag gäller: ”Ingen får avskedas från sitt arbete utan laglig grund.” Momentet som upphävs lyder. ”Landskapsregeringen får säga upp tjänstförrättande tjänsteman utan hinder av vad i denna lag är stadgat om grunderna för uppsägning.” För tillförordnade tjänstemän gäller efter lagändringen således samma grunder som för ordinarie tjänstemän, det vill säga förutom på grunder som beror på tjänstemannan om tjänsten indras enligt bestämmelserna om indragning av tjänst. Bestämmelserna om förflyttning i 5 kap. gäller ordinarie tjänstemän.
40a §. Förslaget till ny bestämmelse om återanställningsskyldighet om en ordinarie tjänsteman sagts upp på grund av att tjänsten indragits, det vill säga på en kollektiv uppsägningsgrund, ger landskapet motsvarande skyldighet i förhållande till sina tjänstemän som redan gäller för arbetstagare enligt arbetsavtalslagen. För kommunernas tjänstemän är motsvarande tid likaså 9 månader, för statstjänstemän 24 månader.
Det kan vara frågan om en att någon behöver anställas som tjänsteman eller i arbetsavtalsförhållande. Då uppgifterna som myndigheten ska anställa en person för är samma eller liknande är utgångspunkten att den uppsagda är behörig.
Den uppsagda kan vara registrerad vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som arbetssökande utan att vara arbetslös eller som arbetslös arbetssökande. Den uppsagda behöver ha en adress på Åland för att vara registrerad som arbetssökande.
Enligt 2 mom. besätts tjänsten utan att den lediganslås om den uppsagda godtar erbjudandet. Detta är ett undantag från det allmänna kravet i tjänstemannalagen enligt vilket tjänster får besättas endast efter att de lediganslagits. Förflyttning av tjänsteman är ett annat undantag från denna huvudregel. Om en tjänsteman eller arbetstagare behöver förflyttas till de nya uppgifterna har myndigheten i första hand en skyldighet mot den person som fortfarande är anställd.
Om skyldigheten att erbjuda återanställning försummats uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska myndigheten på ansökan ersätta den tidigare tjänstemannen för den skada som uppkommit på grund av försummelsen. Ersättningsskyldigheten gäller även statstjänstemän och kommunernas tjänstemän, men i detta förslag ingår mer specificerade bestämmelser om ersättningens maximala storlek och om hur och när ersättningen ska åberopas. Enligt förslaget har den uppsagda en viss skyldighet att själv ta reda på om någon annan anställts för samma eller liknande uppgifter. Ansökan ska inlämnas senast tre månader efter 9-månadersperiodens utgång. Om en försummelse uppdagas följer det av allmänna serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen att myndigheten ska informera den uppsagda med rådgivning om ersättningsansökan. Den lön som den uppsagda skulle ha fått räknas från och med att någon annan inlett sin anställning för att sköta uppgifterna i stället för den uppsagda. Skyldigheten har inte försummats om någon förflyttats eller omplacerats för att sköta uppgifterna eller om någon annan som också omfattas av anställningsskyldigheten anställts.
56 §. Paragrafens 3 mom. upphävs. Momentet lyder ”I landskapsregeringens beslut att säga upp tillfällig tjänsteman får ändring inte sökas genom besvär.” Rättskipningen är riksbehörighet och bestämmelsen har ingen motsvarighet i rikslagstiftning. Enligt 21 § 1 mom. i Finlands grundlag har var och en ”rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan”.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.
Det föreskrivs att åtgärder för verkställigheten får vidtas för att det inte ska råda oklarhet om att behovsutredningar enligt de nya bestämmelserna får sammanställas innan lagen träder i kraft. Även utan en sådan särskild bestämmelse kan åtgärder som underlättar tillämpningen av lagen vid behov vidtas innan lagen träder i kraft, exempelvis beslut om anvisningar och uppgörande av mall för behovsutredningar. Anvisningar är allmänna råd som underlättar tillämpningen av lagstiftningen på ett korrekt sätt. Bindande föreskrifter kan endast utfärdas med stöd av ett uttryckligt bemyndigande.
Landskapsregeringen har för avsikt att nämna vissa enskilda tjänster i förslag till tilläggsbudget för att beslut om inrättande av dem ska kunna fattas enligt gällande praxis och lagstiftning. Tjänsteregleringar kan inte anses vara formellt inledda som förvaltningsärenden endast på den grund att tjänsten nämns i budget. Enligt övergångsbestämmelsen avgörs inrättande och indragning av tjänster som specificerats i landskapets första tilläggsbudget 2013 till och med den 31 december 2013 enligt bestämmelserna som gällde innan lagen trädde i kraft. Därefter tillämpas de nya bestämmelserna på alla ärenden.
Dessutom klargörs att återanställningsskyldigheten även gäller tjänstemän som sagts upp innan lagen trädde i kraft.
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands
miljö- och hälsoskyddsmyndighet
5 § Styrelsens behörighet. I inledningssatsen byts ”skall” till ”ska” i samband med att 4 och 5 punkten som gäller styrelsens behörighet gällande personal ändras. Eftersom tjänstemannalagen enligt förslaget som ingår i detta lagförslag inför begreppet ”ändring av tjänst” införs detta i 4 punkten i stället för att styrelsen kan ”ändra benämning” på tjänst. Beslut om förflyttning av tjänsteman införs i 5 punkten eftersom beslut som rör förflyttning ska fattas på samma nivå som anställning av personal. Enligt lagens 8 § fattar myndigheten beslut om förflyttning inom myndigheten och myndighetens samtycke krävs för förflyttning av personal till och från myndigheten.
8 § Övrig personal och skötseln av vissa personalfrågor. Enligt 2 mom. handhar myndigheten, om inte annat bestäms i denna lag, de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Momentet kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
5. Landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
13 § Tjänster och tillfälliga tjänstemän. Enligt 1 § 2 mom. handhar landskapsregeringen den allmänna administrativa styrningen och övervakningen av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Enligt 12 § 2 mom. i landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet handhar myndigheten de uppgifter som enligt tjänstemannalagen ankommer på landskapsregeringen med de undantag som anges i myndighetslagen.
Enligt 5 § avgör myndighetschefen de ärenden i vilka beslut fattas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om inte beslutanderätten givits till någon annan tjänsteman enligt reglementet som enligt 9 § antas av myndigheten och ska underställas landskapsregeringen för fastställelse. I reglementet utfärdas dessutom bestämmelser om myndighetens organisation och uppgiftsfördelning. Enligt 13 § 1 mom. ska bestämmelser om övriga tjänster som finns vid myndigheten, utöver tjänsten som myndighetschef, intas i reglementet.
Lagens 13 § 1 mom. om tjänster vid myndigheten kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst. Behovsutredningarna ska i första hand överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Den ekonomiska planeringen av den egna verksamheten hör till myndighetens uppgifter trots att någon uttrycklig bestämmelse om att myndigheten ska tillställa landskapsregeringen myndighetens budgetförslag inte ingår i landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
6. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen
2 § Organisation och personal. Enligt 2 § 3 i landskapslagen (2005:67) om diskrimineringsombudsmannen handhar diskrimineringsombudsmannen, om inte annat bestäms i samma lag, de uppgifter rörande myndighetens personal, vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Andra tjänster än tjänsten som diskrimineringsombudsman inrättas och indras av myndigheten. Momentet kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst. Behovsutredningarna ska i första hand överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Den ekonomiska planeringen av den egna verksamheten hör till myndighetens uppgifter trots att någon uttrycklig bestämmelse om att myndigheten ska tillställa landskapsregeringen myndighetens budgetförslag inte ingår i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen.
Under ”6. Beredningen av förslaget” bemöts diskrimineringsombudsmannens invändningar till förslaget. I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
7. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen
2 § Organisation. Bestämmelsen i 2 § 3 mom. i landskapslagen (2007:89) om Datainspektionen enligt vilken Datainspektionen inrättar och indrar andra tjänster än tjänsten som chef för Datainspektionen kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst. Meningen enligt vilken tjänst får inrättas endast under förutsättning att anslag har upptagits i landskapets budget stryks. Behovsutredningarna ska i första hand överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Den ekonomiska planeringen av den egna verksamheten hör till myndighetens uppgifter trots att någon uttrycklig bestämmelse om att myndigheten ska tillställa landskapsregeringen myndighetens budgetförslag inte ingår i landskapslagen om Datainspektionen.
Under ”6. Beredningen av förslaget” bemöts Datainspektionens invändningar till förslaget. I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
8. Landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om hälso- och sjukvård
9 § Ledningen och personalen. Enligt 9 § 1 mom. i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård sköter Ålands hälso- och sjukvård sköter de uppgifter som gäller dess personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ska skötas av landskapsregeringen med de avvikelser som framgår av samma moment. Tjänsten som hälso- och sjukvårdsdirektör inrättas av landskapsregeringen. Styrelsen ska enligt 8 § anta ett reglemente för Ålands hälso- och sjukvård där det ska finnas bestämmelser om myndighetens administration samt om övriga frågor som gäller verkställigheten av myndighetens uppgifter och myndighetens funktion. I gällande reglemente antaget av styrelsen den 26 juni 2012 finns omfattande bestämmelser om myndighetens organisation och beslutanderätten gällande personalfrågor.
I 9 § 1 mom. görs några språkliga redigeringar i förkortande syfte. Exempelvis ersätts meningen enligt vilken en förflyttning eller omplacering av en tjänsteman till och från en annan landskapsmyndighet eller -inrättning kräver samtycke av Ålands hälso- och sjukvård med att ”efter myndighetens samtycke” intas i meningen om att landskapsregeringen är den myndighet som fattar dessa beslut. Dessutom kompletteras momentet med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
9. Landskapslag om ändring av 65 § landskapslagen om gymnasieutbildning
65 § Anställningsförhållanden. Enligt 65 § 2 mom. i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning handhar styrelsen de uppgifter som rör Ålands gymnasiums anställda och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen om inte annat bestäms i samma lag eller landskapsregeringen beslutar annat. Enligt 56 § utarbetar styrelsen förslag till reglemente som ska översändas till landskapsregeringen för fastställelse, beslutar om styrdokument och instruktioner och anställer ordinarie personal. Styrelsen kan delegera antagande av styrdokument och instruktioner samt anställande av personal. Enligt 64 § ska i reglementet för Ålands gymnasium finnas närmare bestämmelser om uppgiftsfördelning och beslutanderätt inom organisationen samt tjänstestruktur med behörighetskrav.
65 § 2 mom. kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
10. Landskapslag om ändring av 28 § landskapslagen om Ålands folkhögskola
28 § Tjänster. Enligt 27 § 2 mom. i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola handhar direktionen, om inte annat bestäms i denna lag, de uppgifter som rör skolans personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Enligt 10 § ska direktionen anta ett reglemente som tillställs landskapsregeringen för kännedom. Reglementet ska bland annat innehålla bestämmelser rektorns, lärarnas och den övriga personalens arbetsuppgifter samt behörighetskrav för lärare och övrig personal. Enligt 32 § fastställs behörighetskraven för rektor och biträdande rektor av landskapsregeringen och för lärare och övrig personal i reglementet. Enligt 29 § är timlärare tillfälliga tjänstemän. Enligt 28 § 2 mom. inrättas, tillsätts och indras rektorstjänster och biträdande rektorstjänster av landskapsregeringen. medan övriga tjänster enligt 3 mom. inrättas, tillsätts och indras av direktionen.
I 28 § 3 mom. stryks meningen enligt vilken tjänst får inrättas endast under förutsättning att anslag upptagits i landskapets budget och momentet kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
11. Landskapslag om ändring av 15a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
15a § Tjänster. Enligt 15 § 2 mom. i landskapslagen (1995:80) om Ålands musikinstitut handhar direktionen, om inte annat bestäms i denna lag, de uppgifter som rör institutets personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Enligt 8 § ska det för Ålands musikinstitut finnas ett reglemente som direktionen ska uppgöra förslag till och som ska underställas landskapsregeringen för fastställelse, vilket gäller även ändring av reglemente. Reglementet ska innehålla bestämmelser om bland annat rektors, lärares och övriga tjänstemäns arbetsuppgifter samt beviljande av tjänstledighet åt rektor, lärare och övrig personal. Enligt 15b § är timlärare tillfälliga tjänstemän. Enligt 15a § 2 mom. inrättas, tillsätts och indras rektorstjänster och biträdande rektorstjänster av landskapsregeringen. medan övriga tjänster enligt 3 mom. inrättas, tillsätts och indras av direktionen.
I 15a § 3 mom. stryks meningen enligt vilken tjänst får inrättas endast under förutsättning att anslag upptagits i landskapets budget och momentet kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
12. Landskapslag om ändring av 37 § landskapslagen om Högskolan på Åland
27 §. Enligt 36 § 2 mom. i landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland handhar högskolan, om inte annat bestäms i denna lag, de uppgifter som rör högskolans personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen.
Enligt 37 § 2 mom. indras andra tjänster än tjänsten som rektor av högskolan. Momentet kompletteras med utlåtandeförfarande vid inrättande och indragning av tjänst. Meningen enligt vilken tjänst får inrättas endast under förutsättning att anslag upptagits i landskapets budget stryks.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
13. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå
4 §. Paragrafen om direktionens uppgifter kompletteras med direktionens uppgifter enligt tjänstemannalagen. Enligt 6 § i gällande lag bestätter direktionen tjänster och anställer personal i arbetsavtalsförhållande om detta inte i arbetsordning har uppdragits åt chefen för byrån. Enligt gällande arbetsordning antagen av direktionen den 12 april 2002 avgör direktören (som är chef för byrån) anställningsärenden som inte överskrider sex månader.
5 §. Bestämmelserna om chefen för byrån från gällande 5 § och 6 § sammanförs och kompletteras med att chefen benämns direktör och att landskapsregeringen utöver utnämningsbeslutet även fattar övriga beslut om chefen enligt tjänstemannalagen. Även enligt gällande lag handlägger landskapsregeringen besluten om direktören eftersom alla beslut enligt tjänstemannalagen, utom utnämningsbeslut, ska fattas av landskapsregeringen. Landskapsstyrelsen ändrade 2001 tjänstebenämningen för myndighetens chef från planeringschef till direktör. Direktionen framförde i sitt remissutlåtande att det är önskvärt att tjänstebenämningen framgår av lagen. ”Chefen för byrån” förekommer i andra paragrafer än de som nu ändras, varför uttrycket inte helt kan ersättas med ”direktören”.
I 3 mom. regleras hur beslut fattas om ställföreträdare för direktören. Enligt gällande 6 § 1 mom. förordnar landskapsregeringen en ställföreträdare vid förhinder för chefen. På anhållan av ÅSUB beslutade landskapsstyrelsen (lantrådet på föredragning av kanslichefen) 2002 förordna utredningschefen till ställföreträdare. Enligt befattningsbeskrivningarna för ÅSUB som antagits av direktionen den 18 oktober 2005 är direktörens ställföreträderare antingen statistikchefen eller utredningschefen. I befattningsbeskrivningarna konstateras vidare att rollen som ställföreträdande direktör gäller att vid sidan av ordinarie uppgifter då direktören har förhinder handha de uppgifter som annars ankommer på direktören. Som tidigare konstaterats är det utredningschefen som för närvarande har uppdraget. Enligt förslaget är det direktionen som fattar beslut om hur direktörens uppgifter ska skötas då direktören har förhinder, det vi säga vem eller vilka av byråns tjänstemän som handhar uppgifterna vid sidan av egen tjänst exempelvis under direktörens semester eller andra tjänstledigheter. Olika uppgifter kan vid behov fördelas på olika personer eller närmare bestämmelser kan intas i arbetsordningen om under vilka omständigheter ställföreträdaren handhar direktörens uppgifter. Direktionen kan även besluta att ställföreträdarskapet ingår i tjänsteuppgifterna för en viss tjänst.
Då en vikarie för direktören behövs, det vid säga en tjänstförrättande tjänsteman behöver förordnas, ska direktionen handha rekryteringen fram till att beslutet om förordnandet fattas av landskapsregeringen utgående från direktionens förslag.
Det är önskvärt att ÅSUB:s arbetsordning ändras med beaktande av de nya bestämmelserna i denna lag och tjänstemannalagen efter att lagändringarna trätt i kraft. Enligt förslaget till ändring av tjänstemannalagen används dessutom benämningen tjänstebeskrivningar i stället för befattningsbeskrivningar.
6 §. Enligt myndighetens önskemål ska ÅSUB sköta uppgifterna som enligt tjänstemannalagen ska skötas av landskapsregeringen med vissa begränsningar som överensstämmer med bestämmelserna för de flesta andra myndigheter som administrativt underlyder landskapsregeringen. I sitt utlåtande hänvisade direktionen till att ÅSUB är en officiell statistikmyndighet, vilket ställer stora krav på oberoende från administrativa beslut och annan påverkan från politiskt styrda verksamheter. Kraven på de officiella statistikmyndigheternas oberoende har betonats allt mer under det senaste decenniet. ÅSUB har för att kunna upprätthålla trovärdigheten som oberoende statistikleverantör anslutit sig till Eurostats officiella uppförandekod.
I den föreslagna utformningen av paragrafen utgår bestämmelsen i gällande 2 mom. enligt vilken byrån inom ramen för upptagna anslag med direktionens godkännande kan anlita sakkunniga och konsulter för vissa uppdrag. Bedömningen är att bestämmelsen inte behövs för att myndigheten ska kunna köpa tjänster, vilket är vanligt förekommande. Direktören kan fortsättningsvis fatta beslut om anlitande av sakkunniga och konsulter inom ramen för budgeten och den verksamhetsplan som direktionen antagit.
I övrigt hänvisas till ”3.3.3 Införande av utlåtandeförfarande” i de allmänna motiveringarna.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Med stöd av denna landskapslag ska semesterlagen (FFS 162/2005) med angivna avvikelser tillämpas inom landskapets behörighet i den lydelse som är gällande i riket eller i den lydelse som sist varit gällande om lagen upphävts. Denna landskapslag gäller tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän. För arbetstagare och övriga tjänstemän i landskapet gäller rikslagstiftningen om semester.
2 §
Avvikelser
Kollektivavtal och riksomfattande tjänstekollektivavtal ska avse tjänstekollektivavtal enligt landskapslagen (1978:22) om tjänstekollektivavtal. Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningars rätt att avvika från semesterlagen ska avse avtalsparternas rätt att avvika från denna landskapslag.
Den 9 juni som är en ledig dag enligt landskapslagen (1976:26) om Ålands självstyrelsedag ska inte räknas som semesterdag.
Lagen om studieledighet (FFS 273/1979) ska avse landskapslagen (1983:57) om studieledighet.
Arbetsgivarens skyldighet enligt 35 § ska även omfatta skyldigheten att hålla denna landskapslag fritt tillgänglig för tjänstemännen på arbetsplatsen.
Särskilda bestämmelser för anställda i tjänsteförhållande tillämpas på landskapets tjänstemän enligt vad som gäller för statstjänstemän och på kommunernas tjänstemän enligt vad som gäller för kommunala tjänsteinnehavare.
Om det i övrigt hänvisas till någon bestämmelse som har sin motsvarighet i landskapslag eller någon annan bestämmelse inom landskapets behörighet, ska den i landskapet gällande bestämmelsen tillämpas.
3 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapsförordningen (1998:122) om semester för landskapets tjänstemän och landskapsförordningen (1998:123) om semester för vissa landskapets tjänstemän som inte är anställda i huvudsyssla.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 2 § 2 mom. och 3 § 2 mom. landskapslagen (1976:26) om Ålands självstyrelsedag, av dessa lagrum 3 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1978/21 samt
ändras 3 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1978/21 som följer:
3 §
Oavsett arbetenas inställande ska till arbetstagare i landskapets och kommunernas ämbetsverk, skolor och andra inrättningar samt på landskapets och kommunernas arbetsplatser erläggas lön för självstyresledagen enligt samma grunder som för självständighetsdagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 39 § 2 mom. och 56 § 3 mom. tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland,
ändras 4 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1989/67 och 37 § sådan den lyder i landskapslagen 1998/75 samt
fogas till 1 § sådan den lyder i landskapslagen 1992/60 ett nytt 3 mom. och till lagen nya 4b, 4c, 4d, 4e, 4f, 27a, 30b och 40a §§ som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppgifter som enligt denna lag ska skötas av landskapsregeringen beträffande en annan myndighets eller inrättnings personal kan i landskapslag påföras denna myndighet eller inrättning.
4 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Tjänster inrättas och indras av landskapsregeringen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4b §
En tjänst får inrättas med beviljade anslag om det finns ett långsiktigt behov av tjänsten.
Beslutet om inrättande av tjänst ska innehålla budgethänvisning, datum för när tjänsten inrättas samt
1) tjänstebenämning,
2) organisatorisk placering,
3) tjänsteuppgifter,
4) behörighetskrav,
5) arbetstid, och
6) avlöningsgrund.
Till beslutet ska behovsutredningen som sammanställts enligt 4f § bifogas. Om beslutet grundar sig på faktorer som inte framgår av behovsutredningen ska dessa framgå av beslutets motiveringar.
En tjänstebeskrivning kan antas för tjänsten. I arbetsordning eller reglemente kan närmare fastslås hur tjänsten placeras organisatoriskt.
4c §
Med ändring av tjänst avses ett beslut i vilket ett beslut om inrättande av tjänst ändras utan att tjänstens uppgiftsområde eller ställning ändras väsentligt. En tjänst som är besatt får således inte ändras så att tjänstemannen förlorar sin behörighet för tjänsten eller så att anställningsvillkoren försämras.
4d §
En tjänst får indras om tjänsten inte längre behövs på en eller flera av följande grunder:
1) de huvudsakliga tjänsteuppgifterna ingår inte längre i landskapets förvaltningsbehörighet,
2) uppgifterna har minskat väsentligt och varaktigt på grund av andra ändringar i verksamhetsbetingelserna såsom ändringar i lagstiftningen, den tekniska utvecklingen eller i de ekonomiska förutsättningarna,
3) uppgifterna ska inte längre utföras eller kan utföras av annan befintlig personal genom omorganisering eller effektivisering, eller
4) det bedöms som fördelaktigt för landskapet att uppgifterna utförs på annat sätt än genom egen anställd personal.
För syften som är godtagbara enligt lag får en tjänst med undantag från 1 mom. indras om tjänsten inte behövs på grund av att uppgifterna omorganiseras om
1) tjänsten är vakant,
2) tjänsten är besatt och tjänstemannen med samtycke förflyttas som en del av samma ärende, eller
3) tjänsten är besatt och tjänstemannen förflyttas utan samtycke eller om en förflyttning inte är möjlig sägs upp enligt 38 § 2 mom. 1 punkten under förutsättning att följderna för tjänstemannen är rimliga i förhållande till omorganiseringens syfte.
Beslutet om indragning av tjänst ska innehålla tidpunkten för när tjänsten indras.
Till beslutet ska behovsutredningen som sammanställts enligt 4f § bifogas. Om beslutet grundar sig på faktorer som inte framgår av behovsutredningen ska dessa framgå av beslutets motiveringar.
4e §
Med ombildning av tjänst avses att en tjänst indras och en ny tjänst inrättas i dess ställe. Den nya tjänsten kan skilja sig väsentligt från den som indras. Besluten om indragning och inrättning fattas som ett gemensamt ärende.
Om tjänsten är besatt och tjänstemannen förflyttas från den tjänst som indras till den tjänst som inrättas ska beslutet om förflyttning fattas som en del av ombildningsärendet.
4f §
Inrättande och indragning av tjänst ska föregås av en behovsutredning.
En behovsutredning om inrättande av tjänst ska innehålla ett motiverat utkast till beslutet om inrättande av tjänst enligt 4b § 2 mom. Av behovsutredningen ska tydligt framgå att det finns ett långsiktigt behov av tjänsten. Motiveringarna ska åtminstone omfatta information om
1) på vilken grund en viss kompetens behövs och, i de fall tjänsteuppgifterna grundar sig på lag, hänvisningar till lagstiftningen,
2) hur uppgifterna sköts i nuläget och om flera anställda sköter motsvarande uppgifter, vilket inkluderar en bedömning av om det inom myndigheten finns någon annan tjänsteman eller arbetstagare som kan sköta uppgifterna i stället för att en ny tjänst inrättas,
3) huruvida inrättandet ingår i en omorganisering och vilka konsekvenser omorganiseringen förväntas ha för verksamheten,
4) de ekonomiska konsekvenserna, vilket omfattar en bedömning av om tjänsten kan inrättas med beviljade anslag.
En behovsutredning om indragning av tjänst ska innehålla ett motiverat utkast till på vilken eller vilka grunder tjänsten enligt 4d § inte behövs. Av behovsutredningen ska tydligt framgå när eller under vilka förutsättningar tjänsten får indras. Motiveringarna ska åtminstone omfatta information om
1) på vilken grund den kompetens som krävts för tjänsten har behövts och, i de fall tjänsteuppgifterna grundar sig på lag, hänvisningar till lagstiftningen,
2) hur uppgifterna sköts i nuläget och om uppgifterna behöver skötas i framtiden samt huruvida flera anställda sköter eller kommer att sköta motsvarande uppgifter, vilket inkluderar en bedömning av om det finns ett behov av tjänsten inom en annan del av myndigheten i stället för att den indras,
3) huruvida indragningen ingår i en omorganisering och vilka konsekvenser omorganiseringen förväntas ha för verksamheten,
4) de ekonomiska konsekvenserna, vilket omfattar en bedömning av vilka kostnaderna blir om uppgifterna ska skötas på annat sätt.
27a §
Med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse avses överlåtelse av en funktionell del av landskapsförvaltningens verksamhet till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts förblir oförändrad eller likartad efter överlåtelsen.
Vid överlåtelsen enligt 1 mom. övergår de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänsteförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen på förvärvaren. Förvärvaren är skyldig att iaktta det tjänstekollektivavtal som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen på samma sätt som gäller vid tillämpningen av 5 § i lagen om kollektivavtal (FFS 436/1946).
På tjänstemän ska på samma sätt som på arbetstagare tillämpas vad arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) föreskriver om överlåtarens och förvärvarens solidariska ansvar för fordran, om uppsägningsrätt och om förvärvarens ansvar vid överlåtelse av rörelse.
30b §
Bestämmelserna om förflyttning av tjänsteman tillämpas även på förflyttning av tjänsteman till ett arbetsavtalsförhållande.
En tjänst kan utan att den lediganslås besättas med en arbetstagare som omplaceras enligt bestämmelserna i 7 kap. arbetsavtalslagen eller 8 kap. lagen om sjöarbetsavtal (FFS 756/2011).
37 §
Om semester för landskapets tjänstemän tillämpas vad som överenskommits med stöd av landskapslagen (1978:22) om tjänstekollektivavtal och vad som föreskrivs i landskapslagen ( : ) om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän.
40a §
Om en ordinarie tjänsteman som med stöd av 38 § 2 mom. 1 punkten sagts upp på grund av att tjänsten indragits och samma myndighet behöver anställa en person för samma eller liknande uppgifter är myndigheten skyldighet att erbjuda den uppsagda återanställning om
1) anställningen behövs inom 9 månader från att anställningsförhållandet upphörde, och
2) den uppsagda är registrerad som arbetssökande hos Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Om den uppsagda godtar erbjudandet besätts tjänsten utan att den lediganslås.
Myndigheten har inte försummat skyldigheten att erbjuda återanställning om myndigheten i stället för den uppsagda anställt en tjänsteman eller en arbetstagare enligt gällande bestämmelser om förflyttning och omplacering.
Om myndigheten uppsåtligen eller av oaktsamhet försummat skyldigheten att erbjuda återanställning, ska myndigheten på ansökan ersätta den uppsagda för den skada som myndigheten på grund av försummelsen orsakat den uppsagda. Ersättningen kan högst uppgå till den lön som den uppsagda skulle ha fått om denna anställts fram till 9-månadersperiodens utgång. Ansökan om ersättning ska inlämnas till myndigheten senast 12 månader efter att anställningsförhållandet upphörde.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
Bestämmelserna som gällde innan denna lag trädde ikraft får tillämpas till och med den 31 december 2013 på ärenden om inrättande och indragning av tjänster vars inrättande eller indragning specificerats i landskapets första tilläggsbudget för 2013.
Återanställningsskyldigheten i 40a § tillämpas även på tjänstemän som sagts upp innan lagen trädde i kraft.
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § inledningssatsen, 4 och 5 punkten samt 8 § 2 mom. landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet som följer:
5 §
Styrelsens behörighet
Styrelsen leder myndighetens verksamhet. I detta syfte ska styrelsen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) inrätta och indra tjänster samt fatta beslut om ändring av tjänst,
5) anställa personal för längre tid än sex månader, säga upp, avskeda och fatta beslut om förflyttning eller omplacering av personal samt
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Övrig personal och skötseln av vissa personalfrågor
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat bestäms i denna lag handhar myndigheten de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Tjänster inrättas och indras efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som styrelsen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om styrelsen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 13 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 13 § 1 mom. landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som följer:
13 §
Tjänster och tillfälliga tjänstemän
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten finns en tjänst som myndighetschef. Bestämmelser om övriga tjänster som finns vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska intas i myndighetens reglemente. Tjänster inrättas och indras efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som myndigheten har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om myndigheten har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 3 mom. landskapslagen (2005:67) om diskrimineringsombudsmannen som följer:
2 §
Organisation och personal
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat bestäms i denna lag handhar diskrimineringsombudsmannen de uppgifter rörande myndighetens personal, vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Andra tjänster än tjänsten som diskrimineringsombudsman inrättas och indras av myndigheten efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som myndigheten har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om myndigheten har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 3 mom. landskapslagen (2007:89) om Datainspektionen som följer:
2 §
Organisation
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Andra tjänster än tjänsten som chef för Datainspektionen inrättas och indras av Datainspektionen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som myndigheten har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om myndigheten har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
8.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 9 § landskapslagen om hälso- och sjukvård
I enlighet med lagtingets beslut ändras 9 § 1 mom. landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård som följer:
9 §
Ledningen och personalen
Vid Ålands hälso- och sjukvård kan finnas personal i offentligrättsligt och privaträttsligt anställningsförhållande. Ålands hälso- och sjukvård sköter de uppgifter som gäller dess personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ska skötas av landskapsregeringen. Landskapsregeringen beslutar dock om permittering av personalen och efter myndighetens samtycke om förflyttning eller omplacering av en tjänsteman eller arbetstagare till och från en annan landskapsmyndighet eller -inrättning. Myndigheten beslutar om förflyttning eller omplacering inom myndigheten. Andra tjänster än tjänsten som hälso- och sjukvårdsdirektör inrättas och indras av styrelsen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som styrelsen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med Ålands hälso- och sjukvårds budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om styrelsen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
9.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 65 § landskapslagen om gymnasieutbildning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 65 § 2 mom. landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning som följer:
65 §
Anställningsförhållanden
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat bestäms i denna lag eller landskapsregeringen beslutar annat handhar styrelsen de uppgifter som rör Ålands gymnasiums anställda och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland ankommer på landskapsregeringen. Tjänster inrättas och indras av styrelsen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som Ålands gymnasium har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med Ålands gymnasiums budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om styrelsen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
10.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 28 § landskapslagen om Ålands folkhögskola
I enlighet med lagtingets beslut ändras 28 § 3 mom. landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola som följer:
28 §
Tjänster
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Övriga tjänster inrättas, tillsätts och indras av direktionen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som direktionen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med skolans budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om direktionen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
11.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 15a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
I enlighet med lagtingets beslut ändras 15a § 3 mom. landskapslagen (1995:80) om Ålands musikinstitut, sådant det lyder i landskapslagen 1997/53, som följer:
15a §
Tjänster
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Övriga tjänster inrättas, tillsätts och indras av direktionen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som direktionen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med skolans budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om direktionen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
12.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 37 § landskapslagen om Högskolan på Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 37 § 2 mom. landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland som följer:
37 §
Tjänster
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Andra tjänster än tjänsten som rektor inrättas och indras av högskolan efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som högskolan har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med högskolans budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om högskolan har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
13.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 5 och 6 §§ landskapslagen (1993:116) om Ålands statistik- och utredningsbyrå, av dessa lagrum 6 § sådan den lyder i landskapslagen 2006/60 och
fogas till 4 § ett nytt 3 mom. som följer:
4 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Direktionen inrättar och indrar tjänster samt anställer, säger upp och avskedar byråns personal. Beslut att anställa personal för upp till sex månader kan delegeras i arbetsordningen.
5 §
Chefen för byrån benämns direktör och utnämns av landskapsregeringen som även fattar övriga beslut om direktören enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. Utnämningen kan ske för viss tid.
Direktören utvecklar byråns verksamhet och svarar för att målen uppnås. Direktören avgör de ärenden som ankommer på byrån och som inte avgörs av direktionen eller i arbetsordningen har uppdragits åt någon annan tjänsteman för avgörande.
Direktionen bestämmer hur direktörens uppgifter ska skötas när direktören är förhindrad. Vid behov förordnar landskapsregeringen efter beredning och förslag av direktionen en vikarie för direktören.
6 §
Om inte annat bestäms i denna lag sköter myndigheten uppgifterna som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen för landskapet Åland ska skötas av landskapsregeringen. Landskapsregeringen beslutar om permittering av personalen. Landskapsregeringen beslutar efter direktionens samtycke om förflyttning eller omplacering av en tjänsteman eller arbetstagare till och från en annan landskapsmyndighet eller -inrättning.
Andra tjänster än tjänsten som direktör inrättas och indras av direktionen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som direktionen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med myndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om direktionen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
| Mariehamn den 28 februari 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Roger Nordlund |
Bilaga – Semesterlag (FFS 162/2005)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på arbete som utförs i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, om inte något annat föreskrivs.
Vad som i denna lag bestäms om arbetstagare tillämpas även på tjänstemän och tjänsteinnehavare. Vad som bestäms om kollektivavtal tillämpas på motsvarande sätt på tjänstekollektivavtal.
Vad som i 6 § 2 mom., 8 § 2 mom., 10 § 3 och 4 mom. samt 11 § 1 och 3 mom. bestäms om arbetsavtal tillämpas också på sådana arrangemang genom vilka arbetstiden fastställs för tjänstemän och tjänsteinnehavare.
2 §
Begränsningar av tillämpningsområdet
Denna lag tillämpas inte på arbete som på grund av arten av arbetsgivarens verksamhet årligen avbryts för en viss tid och för vilket arbetstagarna med stöd av ett avtal som avses i 30 § har rätt till sådan avlönad ledighet som åtminstone motsvarar den semester som föreskrivs i denna lag.
En i 2 § 1 mom. 3 punkten i arbetstidslagen (FFS 605/1996) avsedd arbetstagare som utför arbete i sitt hem har i stället för semester och semesterlön rätt till ledighet enligt 8 § 1 mom. och semesterersättning enligt 16 § i denna lag. Detsamma gäller arbetsgivarens familjemedlemmar i det fall då arbetsgivaren utöver familjemedlemmarna inte har andra anställda.
3 §
Bestämmelsernas tvingande natur
Ett avtal som inskränker de förmåner som en arbetstagare enligt denna lag har är ogiltigt, om inte något annat följer av denna lag. I 30 § bestäms om arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningars rätt att genom kollektivavtal avvika från lagen.
4 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) kvalifikationsår tiden från och med den 1 april till och med den 31 mars,
2) semesterperiod tiden från och med den 2 maj till och med den 30 september,
3) vardag andra veckodagar än söndagar, kyrkliga högtidsdagar, självständighetsdagen, julaftonen, midsommaraftonen, påskaftonen och första maj.
2 kap.
Semesterns längd
5 §
Intjäning av semester
En arbetstagare är berättigad till semester under två och en halv vardag för varje full kvalifikationsmånad. Om anställningsförhållandet före utgången av kvalifikationsåret har fortgått utan avbrott en kortare tid än ett år, har arbetstagaren dock rätt till semester under två vardagar för varje full kvalifikationsmånad. Vid beräknandet av semesterns längd avrundas en del av en dag till en hel semesterdag.
Intjänandet av semester avbryts inte av den anledningen att arbetstagaren direkt har övergått i anställning hos en sådan arbetsgivare där bestämmanderätten på basis av ägande, avtal eller något annat arrangemang innehas av
1) den tidigare arbetsgivaren,
2) en eller flera personer som till den tidigare arbetsgivaren står i ett sådant nära förhållande som avses i 3 § i lagen om återvinning till konkursbo (FFS 758/1991), eller av
3) i 1 och 2 punkten avsedda personer tillsammans.
Till tiden för ett i 1 mom. avsett anställningsförhållandes fortbestånd räknas inte den tid under vilken avbrott i arbetet har förekommit på grund av att arbetstagaren fullgjort sådan aktiv tjänst som avses i värnpliktslagen (FFS 1438/2007), sådan frivillig militärtjänst som avses i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (FFS 194/1995) eller sådan civiltjänstgöring som avses i civiltjänstlagen (FFS 1446/2007). (28.12.2007/1448)
6 §
Full kvalifikationsmånad
Som full kvalifikationsmånad anses en sådan kalendermånad för vilken arbetstagaren kan räkna sig till godo minst 14 arbetade dagar eller dagar som enligt 7 § 1 eller 2 mom. är likställda med arbetade dagar.
Om arbetstagaren enligt avtal är i arbete så få dagar att han eller hon inte kan räkna sig till godo en enda kvalifikationsmånad som innefattar 14 arbetade dagar, eller om endast en del av kalendermånaderna innefattar 14 arbetade dagar, anses som en full kvalifikationsmånad en kalendermånad för vilken arbetstagaren kan räkna sig till godo minst 35 arbetade timmar eller timmar som enligt 7 § är likställda med arbetade timmar.
7 §
Tid som är likställd med arbetad tid
Likställd med arbetad tid anses sådan frånvarotid för vilken arbetsgivaren enligt lag är skyldig att betala lön till arbetstagaren. Likställd med arbetad tid anses också den tid under vilken arbetstagaren är frånvarande från arbetet på grund av sådan ledighet för utjämnande av arbetstiden genom vilken arbetstagarens genomsnittliga veckoarbetstid utjämnas så att den motsvarar den i lag angivna maximiarbetstiden. Av de lediga dagar som under en och samma kalendermånad ges för utjämnande av veckoarbetstiden anses som dagar likställda med arbetade dagar emellertid endast de lediga dagar som överstiger fyra dagar, om inte ledigheten ges som en sammanhängande ledighet som överstiger sex vardagar.
Likställda med arbetade dagar anses även de arbetsdagar eller arbetstimmar under vilka arbetstagaren, medan anställningsförhållandet pågår, är förhindrad att utföra arbete på grund av
1) moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet enligt 4 kap. 1 §, tillfällig vårdledighet enligt 4 kap. 6 § eller frånvaro av tvingande familjeskäl enligt 4 kap. 7 § i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001),
2) sjukdom eller olycksfall, dock högst 75 arbetsdagar per kvalifikationsår eller, om sjukdomen eller olycksfallet gett upphov till arbetsoförmåga som fortgår utan avbrott efter kvalifikationsårets utgång, högst 75 arbetsdagar för denna sjukdoms eller detta olycksfalls del,
3) medicinsk rehabilitering som på grund av en yrkessjukdom eller ett olycksfall ges på ordination av en läkare i avsikt att återställa eller upprätthålla arbetsförmågan, dock högst 75 arbetsdagar per kvalifikationsår eller, om rehabiliteringen utan avbrott fortgår efter kvalifikationsårets utgång, högst 75 arbetsdagar för denna rehabiliteringsperiods del,
4) bestämmelser som utfärdats av en myndighet för att hindra spridning av en sjukdom,
5) studieledighet enligt lagen om studieledighet (FFS 273/1979), dock högst 30 arbetsdagar per kvalifikationsår, och förutsatt att arbetstagaren omedelbart efter studieledigheten återgår till arbetet,
6) deltagande i utbildning som krävs för arbetet och som arbetsgivaren gett sitt samtycke till, dock så att arbetsgivaren och arbetstagaren kan avtala om att endast 30 arbetsdagar i sänder räknas som likställda med arbetade dagar,
7) permittering, dock högst 30 arbetsdagar i sänder,
8) sådan förkortning av arbetsveckorna som motsvarar permittering eller något annat därmed jämförbart arbetstidsarrangemang, dock högst sex månader i sänder; om ett sådant arbetstidsarrangemang utan avbrott fortgår efter kvalifikationsårets utgång, inleds en ny sex månaders period efter utgången av kvalifikationsåret,
9) repetitionsövning eller extra tjänstgöring eller kompletterande tjänstgöring enligt 58 § i civiltjänstlagen eller extra tjänstgöring enligt 64 § i samma lag, eller (28.12.2007/1448)
10) skötseln av ett sådant offentligt förtroendeuppdrag eller sådant avgivande av vittnesmål som man enligt lag inte har rätt att avsäga sig eller som man kan avsäga sig endast av ett särskilt skäl som anges i lag.
Vid tillämpningen av 2 mom. betraktas i de fall som avses i 2 och 3 punkten en period på högst 105 kalenderdagar och i de fall som avses i 5 och 7 punkten en period på 42 kalenderdagar som tid som är likställd med arbetad tid för en sådan arbetstagare som avses i 6 § 2 mom. Vid beräknandet av frånvarotiden anses frånvaron ha börjat den första dagen för frånvaro från arbetet och upphört den dag frånvarogrunden upphört att gälla, om det på förhand har avtalats eller beslutats om denna dag, och i annat fall den frånvarodag som föregick återgången till arbetet. Som likställda med arbetade timmar betraktas då de timmar under vilka arbetstagaren enligt avtal utan frånvaron skulle ha varit i arbete.
8 §
Arbetstagarens rätt till ledighet
En arbetstagare som enligt avtal arbetar färre än 14 dagar eller 35 timmar varje kalendermånad är under anställningsförhållandets fortgång, när han eller hon så önskar, berättigad till ledighet under två vardagar för varje kalendermånad under vilken han eller hon har varit anställd. I 16 och 19 § bestäms om den semesterersättning som skall betalas för ledigheten.
En arbetstagare som på det sätt som avses i 1 kap. 5 § i arbetsavtalslagen har arbetat för samma arbetsgivare på basis av flera arbetsavtal som efter varandra har ingåtts för viss tid är, när arbetstagaren så önskar, berättigad till ledighet under en tid som motsvarar den semester som fastställs med stöd av 5–7 §, till den del semester inte har tagits ut.
Arbetstagaren skall före semesterperiodens början meddela sin önskan att ta ut ledighet. När ledighet ges iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i 20–26 § om hur semester ges.
3 kap.
Semesterlön
9 §
Allmän bestämmelse om semesterlön
Arbetstagaren är under sin semester berättigad att åtminstone få sin ordinarie eller genomsnittliga lön i enlighet med vad som bestäms i denna lag.
De naturaförmåner som hör till lönen skall under semestern ges oavkortade. För sådana naturaförmåner som arbetstagaren inte kan utnyttja under semestern betalas ersättning i pengar.
10 §
Semesterlön som baserar sig på vecko- eller månadslön
En arbetstagare vars lön enligt avtal betalas per vecka eller för en längre tid än detta, är även under semestern berättigad att få denna lön. Om det till arbetstagaren under kvalifikationsåret utöver vecko- eller månadslönen för arbetad tid har betalats annan lön som inte fastställs på basis av tillfälliga omständigheter eller har sådan lön förfallit till betalning, inräknas denna andel av lönen i semesterlönen på det sätt som bestäms i 11 § 1 och 2 mom.
Om arbetstagarens semester inte fortgår under hela lönebetalningsperioden, beräknas lönen för semestertiden så att den ställs i relation till de perioder under vilka arbetstagaren har semester och är i arbete och så att den motsvarar den lön som annars skulle betalas till arbetstagaren för motsvarande tid.
Om det avtalas att arbetstagarens arbetstid och i motsvarande mån även lönen ändras under kvalifikationsåret, får arbetsgivaren och arbetstagaren i samband med att de avtalar om en ändring av arbetstiden också avtala om att arbetstagarens semesterlön skall beräknas i enlighet med den genomsnittliga vecko- eller månadslönen under kvalifikationsåret.
Om en i 6 § 2 mom. avsedd arbetstagares avtalsenliga arbetstid är så obetydlig att bara en del av kalendermånaderna av denna anledning är fulla kvalifikationsmånader, räknas semesterlönen enligt 12 §.
11 §
Semesterlön som baserar sig på den genomsnittliga dagslönen
För någon annan än en sådan arbetstagare med vecko- eller månadslön som enligt avtal arbetar minst 14 dagar per kalendermånad beräknas semesterlönen genom att arbetstagarens genomsnittliga dagslön multipliceras med en koefficient som bestäms på basis av antalet semesterdagar, som följer:
| Antal semesterdagar | Koefficient |
| 2 | 1,8 |
| 3 | 2,7 |
| 4 | 3,6 |
| 5 | 4,5 |
| 6 | 5,4 |
| 7 | 6,3 |
| 8 | 7,2 |
| 9 | 8,1 |
| 10 | 9 |
| 11 | 9,9 |
| 12 | 10,8 |
| 13 | 11,8 |
| 14 | 12,7 |
| 15 | 13,6 |
| 16 | 14,5 |
| 17 | 15,5 |
| 18 | 16,4 |
| 19 | 17,4 |
| 20 | 18,3 |
| 21 | 19,3 |
| 22 | 20,3 |
| 23 | 21,3 |
| 24 | 22,2 |
| 25 | 23,2 |
| 26 | 24,1 |
| 27 | 25 |
| 28 | 25,9 |
| 29 | 26,9 |
| 30 | 27,8 |
Om semesterdagarna är fler än 30, höjs koefficienten med talet 0,9 för varje semesterdag.
Den genomsnittliga dagslönen beräknas så att den lön som under kvalifikationsåret har betalats till arbetstagaren eller förfallit till betalning för arbetad tid, frånsett den förhöjning som utöver grundlönen betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete, divideras med antalet arbetsdagar som arbetstagaren arbetat under kvalifikationsåret, ökat med en åttondel av antalet arbetstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den i lag angivna ordinarie arbetstiden per dygn eller, om det inte i lag fastställts någon maximal ordinarie arbetstid per dygn, med en åttondel av antalet arbetstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den genom avtal överenskomna ordinarie arbetstiden.
Om arbetstagaren enligt avtal arbetar färre eller fler än fem dagar per vecka, multipliceras den genomsnittliga dagslönen med antalet arbetsdagar per vecka och divideras med fem.
12 §
Procentbaserad semesterlön
För någon annan än en sådan arbetstagare med vecko- eller månadslön som arbetar färre än 14 dagar per kalendermånad är semesterlönen 9 procent eller, om anställningsförhållandet har fortgått minst ett år före utgången av det kvalifikationsår som föregår semesterperioden, 11,5 procent av den lön som under kvalifikationsåret betalats eller förfallit till betalning för arbetad tid, frånsett den förhöjning som betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete.
Om arbetstagaren under kvalifikationsåret har varit förhindrad att arbeta av en sådan orsak som avses i 7 § 2 mom. 1–4 eller 7 punkten, skall den lön som semesterlönen baserar sig på kalkylmässigt utökas med den uteblivna lönen för frånvarotiden, dock högst för den tid som anges i 7 § 3 mom. Lönen för frånvarotiden beräknas, om inte något annat har avtalats, i enlighet med arbetstagarens genomsnittliga veckoarbetstid och lönen vid den tidpunkt då frånvaron började, med beaktande av de löneförhöjningar som skett under frånvarotiden. Om det inte har avtalats om någon genomsnittlig veckoarbetstid, fastställs den kalkylerade lönen enligt den genomsnittliga veckoarbetstiden under de 12 veckor som föregår frånvaron.
13 §
Semesterlön som baserar sig på betjäningsavgifter
Om vederlaget för arbete enligt avtal helt eller delvis skall betalas i form av betjäningsavgifter från allmänheten, beaktas dessa vid beräknandet av semesterlönen och lönen för sparad ledighet samt semesterersättningen. Den semesterlön som betalas på basis av betjäningsavgifter beräknas på det sätt som bestäms i 9–12 §.
14 §
Regel för beräknande av semesterlön
Semesterlönens beräkningssätt bestäms enligt 10–12 §, beroende på vilket avlöningssätt som tillämpades på arbetstagaren vid kvalifikationsårets utgång.
Om arbetstagaren innan semestern börjar har månadslön, får arbetsgivaren och arbetstagaren utan hinder av 1 mom. avtala om att semesterlönen beräknas enligt den månadslön som annars skulle betalas till arbetstagaren under semestern. Avtalet skall ingås skriftligen.
Om arbetstagaren under en del av kvalifikationsåret har intjänat semester enligt 6 § och under en del av året har omfattats av den rätt till ledighet som avses i 8 § 1 mom., beräknas den lön och semesterersättning som bestäms för semestern och ledigheten separat för dessa perioder.
15 §
Betalning av semesterlön
Semesterlönen skall betalas innan semestern börjar. För en högst sex dagar lång del av semestern får semesterlönen betalas på den lönebetalningsdag som normalt iakttas inom anställningsförhållandet.
4 kap.
Semesterersättning
16 §
Semesterersättning under anställningsförhållandet
En arbetstagare som avses i 8 § 1 mom. har rätt till en semesterersättning som är 9 procent eller, om anställningsförhållandet har fortgått minst ett år före utgången av det kvalifikationsår som föregår semesterperioden, 11,5 procent av den lön som under kvalifikationsåret betalats eller förfallit till betalning för arbetad tid, frånsett den förhöjning som betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete. Om arbetstagaren har varit förhindrad att arbeta på grund av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet, utökas den lön som semesterersättningen baserar sig på med den uteblivna lönen för frånvarotiden på det sätt som bestäms i 12 § 2 mom.
17 §
Semesterersättning när anställningsförhållandet upphör
När anställningsförhållandet upphör har arbetstagaren rätt att i stället för semester få semesterersättning för den tid för vilken han eller hon fram till dess inte har fått semester eller semesterersättning. Om arbetstagarens anställningsförhållande har fortgått minst ett år när det upphör, har arbetstagaren från ingången av det innevarande kvalifikationsåret rätt att få semesterersättning för en tid som motsvarar den semester som bestäms enligt den första meningen i 5 § 1 mom.
Om arbetstagaren under anställningsförhållandets första och sista månad sammanlagt har intjänat den mängd arbetade dagar eller timmar eller därmed likställd tid som anges i 6 och 7 §, och arbetstagaren inte har fått semester eller semesterersättning för dessa månader, betraktas dessa månader som en full kvalifikationsmånad när semesterersättningen beräknas.
Vid beräknandet av semesterersättningen iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om semesterlön i 9–12 §.
En arbetstagare som inte har intjänat semester enligt 5–7 § när anställningsförhållandet upphör har rätt till semesterersättning vars belopp beräknas på det sätt som bestäms i 16 §.
18 §
Avtal om att semesterförmåner flyttas fram
Om arbetsgivaren och arbetstagaren innan anställningsförhållandet upphör avtalar om ett nytt anställningsförhållande, får de avtala om att de semesterförmåner som arbetstagaren intjänar innan anställningsförhållandet upphör flyttas fram för att ges under det följande anställningsförhållandet. Avtalet skall ingås skriftligen.
19 §
Betalning av semesterersättning
Till en arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet enligt 8 § 1 mom. betalas den semesterersättning som avses i 16 § i samband med ledigheten på det sätt som bestäms i 15 §. I annat fall betalas semesterersättningen senast vid semesterperiodens utgång.
Till en arbetstagare som inleder militärtjänst, frivillig militärtjänst eller civiltjänst betalas semesterersättning som bestäms enligt 17 §, trots att hans eller hennes anställningsförhållande inte upphör.
5 kap.
Hur semester ges
20 §
Tidpunkten för semester
Arbetstagaren ges semester vid den tidpunkt som arbetsgivaren bestämmer, om inte arbetsgivaren och arbetstagaren på det sätt som avses i 21 § avtalar om hur semestern tas ut.
Av semestern skall 24 vardagar ges under semesterperioden (sommarsemester). Återstoden av semestern (vintersemester) skall ges senast före ingången av följande semesterperiod. Sommar- och vintersemestern skall ges oavbruten, om det inte för undvikande av avbrott i arbetet är nödvändigt att den del av sommarsemestern som överstiger 12 vardagar delas upp för att tas ut i en eller flera delar.
Om det i säsongbetonat arbete orsakas betydande svårigheter för arbetsgivarens verksamhet av att semester ges under semesterperioden, kan sommarsemestern ges utanför semesterperioden under samma kalenderår.
21 §
Avtal under anställningsförhållandets fortgång om uppdelning av semestern och om semesterns tidpunkt
Arbetsgivaren och arbetstagaren får avtala om att arbetstagaren tar ut den del av semestern som överstiger 12 vardagar i en eller flera delar.
Arbetsgivaren och arbetstagaren får avtala om att semestern ges under en period som börjar vid ingången av det kalenderår under vilket semesterperioden infaller och upphör före semesterperiodens början följande år. Man får också avtala om att den del av semestern som överstiger 12 vardagar tas ut inom ett år från semesterperiodens utgång.
Om arbetstagarens anställningsförhållande upphör innan arbetstagaren enligt 20 § har rätt att ta ut semester, får arbetsgivaren och arbetstagaren avtala om att den semester som intjänas innan anställningsförhållandet upphör tas ut under den tid anställningsförhållandet fortgår.
Arbetsgivaren och arbetstagaren får på arbetstagarens initiativ avtala om att den del av semestern som överstiger 24 vardagar tas ut i form av förkortad arbetstid. Avtalet skall ingås skriftligen.
22 §
Hörande av arbetstagarna
Arbetsgivaren skall för arbetstagarna eller deras företrädare redogöra för de allmänna principer som iakttas på arbetsplatsen när semester ges. Innan tidpunkten för semestern bestäms skall arbetsgivaren ge arbetstagaren tillfälle att framföra sin åsikt om semesterns tidpunkt. Arbetsgivaren skall i mån av möjlighet beakta arbetstagarnas synpunkter och bemöta arbetstagarna jämlikt när tidpunkten för semestrarna bestäms.
23 §
Meddelande om tidpunkten för semestern
När arbetsgivaren bestämmer tidpunkten för semestern skall arbetsgivaren meddela arbetstagaren semesterns tidpunkt senast en månad innan semestern börjar. Om detta inte är möjligt, får tidpunkten för semestern meddelas senare, dock senast två veckor innan semestern börjar.
24 §
Förläggning av semester till arbetstagarens ledighet
Arbetsgivaren får inte utan arbetstagarens samtycke bestämma att semestern skall börja på en dag som är ledig för arbetstagaren, om detta medför en minskning av antalet semesterdagar. En högst tre dagar lång del av semestern får inte utan arbetstagarens samtycke ges så att en semesterdag infaller på en dag som enligt arbetsskiftsförteckningen är ledig för arbetstagaren.
Arbetsgivaren får inte utan arbetstagarens samtycke bestämma att semestern skall infalla under arbetstagarens moderskaps- eller faderskapsledighet. Om arbetstagarens semester inte på grund av moderskaps- eller faderskapsledighet kan ges på det sätt som avses i 20 eller 21 §, får semestern ges inom sex månader efter att ledigheten upphört.
25 §
Arbetsoförmåga när semestern börjar och under semestern
Om arbetstagaren på grund av förlossning, sjukdom eller olycksfall är arbetsoförmögen när semestern eller en del av den börjar, skall semestern på arbetstagarens begäran flyttas fram till en senare tidpunkt. Arbetstagaren har på egen begäran också rätt att flytta fram semestern eller en del av den, om det är känt att arbetstagaren under sin semester kommer att undergå sådan sjukvård eller annan därmed jämförbar vård att han eller hon under tiden för vården är arbetsoförmögen.
Om sådan arbetsoförmåga som beror på förlossning, sjukdom eller olycksfall börjar under semestern eller en del av den och fortgår utan avbrott längre än sju kalenderdagar, skall inte den del av tiden för arbetsoförmågan som under en och samma del av semestern överstiger denna tid betraktas som semester, om arbetstagaren utan obefogat dröjsmål begär det.
Arbetstagaren skall på arbetsgivarens begäran lägga fram tillförlitlig utredning över sin arbetsoförmåga.
26 §
Tidpunkten för semester som flyttats fram på grund av arbetsoförmåga
Sommarsemester som flyttats fram på en sådan grund som anges i 25 § skall ges under semesterperioden och vintersemester före ingången av följande semesterperiod. Om det inte är möjligt att ge semester på detta sätt, får den framflyttade sommarsemestern ges efter semesterperioden under samma kalenderår och vintersemestern före utgången av följande kalenderår. Om det på grund av att arbetsoförmågan fortgår inte är möjligt att ge semester på det sist nämnda sättet heller, ersätts den uteblivna semestern med sådan semesterersättning som avses i 17 §.
Arbetsgivaren skall meddela tidpunkten för den framflyttade semestern senast två veckor eller, om detta inte är möjligt, senast en vecka innan semestern börjar.
27 §
Sparande av semester
Arbetsgivaren och arbetstagaren får avtala om att den del av semestern som överstiger 18 dagar tas ut som sparad ledighet under följande semesterperiod eller därefter. Arbetstagaren har rätt att spara den del av semestern som överstiger 24 dagar, om inte detta medför betydande olägenhet för produktions- eller serviceverksamheten på arbetsplatsen.
Arbetsgivaren och arbetstagaren skall senast i samband med att arbetsgivaren i enlighet med 22 § hör arbetstagarna i fråga om tidpunkten för semestern förhandla om sparandet av semester och om hur många semesterdagar som skall sparas.
Den sparade ledigheten skall ges arbetstagaren under det eller de kalenderår han eller hon bestämmer. Om avtal inte kan nås om den närmare tidpunkten för den sparade ledigheten, skall arbetstagaren senast fyra månader innan ledigheten börjar meddela när han eller hon ämnar ta ut den sparade ledigheten. Det som i 25 och 26 § bestäms om flyttande av semester och givande av flyttad semester gäller även sparad ledighet.
En arbetstagare vars lön fastställs enligt 10 § är berättigad att få denna lön under den sparade ledigheten. Om arbetstagarens lön bestäms enligt 11 eller 12 §, bestäms lönen för den sparade ledigheten på basis av lönen för det kvalifikationsår som föregår den tidpunkt då den sparade ledigheten eller en del av den börjar. Om anställningsförhållandet upphör eller omvandlas till en deltidsanställning eller om arbetstagaren blir permitterad tills vidare har arbetstagaren rätt att på det sätt som bestäms i 17 § få ersättning för outtagen sparad ledighet.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
28 §
Semesterlönespecifikation
I samband med betalningen av semesterlön eller semesterersättning skall arbetsgivaren ge arbetstagaren en specifikation, av vilken semesterlönens eller semesterersättningens belopp och beräkningsgrunder framgår.
29 §
Semesterbokföring
Arbetsgivaren skall föra bok över arbetstagarens semestrar och sparade ledigheter samt över de löner och ersättningar som bestäms med stöd av denna lag (semesterbokföring). Semestrarnas längd och tidpunkt samt lönernas och ersättningarnas belopp och beräkningsgrunder skall framgå av semesterbokföringen.
Semesterbokföringen och sådana skriftliga avtal som arbetsgivaren och arbetstagaren har ingått med stöd av denna lag skall på begäran visas för den som utför en arbetarskyddsinspektion samt för arbetstagarnas förtroendeman eller det förtroendeombud som valts i enlighet med 13 kap. 3 § i arbetsavtalslagen eller, om varken en förtroendeman eller ett förtroendeombud har valts, arbetarskyddsfullmäktigen. Arbetstagaren eller den som arbetstagaren befullmäktigat har rätt att på begäran få en skriftlig utredning om de anteckningar som gäller arbetstagarens semestrar och sparade ledigheter.
Semesterbokföringen skall förvaras åtminstone till utgången av den tid för väckande av talan som anges i 34 §.
30 §
Avvikelse genom kollektivavtal
Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar har rätt att avtala annorlunda om semesterperioden, om beräknande och betalning av semesterlön och semesterersättning, om att vintersemestern ges i samband med en mellan parterna överenskommen annan förkortning av arbetstiden, om sparad ledighet samt om vad som bestäms i 8 § 2 mom. Genom kollektivavtal mellan sådana föreningar får avtal också ingås om uppdelning av den del av semestern som överstiger 12 vardagar för att tas ut i en eller flera delar samt om sådan i 7 § angiven tid som är likställd med arbetad tid, så att det överenskomna arrangemanget garanterar arbetstagarna lika långa semestrar som vad som föreskrivs i denna lag. Genom avtal får dock inte avvikas från vad som bestäms i 7 § 2 mom. 1 punkten. Genom riksomfattande tjänstekollektivavtal får avtal även ingås om den anmälningstid som skall iakttas när en tjänstemans eller tjänsteinnehavares semester flyttas fram eller avbryts samt om grunderna för avbrytandet av semestern i de situationer där flyttandet eller avbrytandet är påkallat av vägande skäl som hör samman med utövandet av offentlig makt eller nödvändigt för skötseln av ett offentligt samfunds lagstadgade uppgifter som hör samman med hälsa eller säkerhet.
Arbetsgivaren får tillämpa de kollektivavtalsbestämmelser som avses i 1 mom. även i fråga om anställningsförhållandena för sådana arbetstagare som inte är bundna av kollektivavtalet men i fråga om vilkas anställningsförhållanden arbetsgivaren enligt lagen om kollektivavtal (FFS 436/1946) skall iaktta kollektivavtalets bestämmelser. Om det har avtalats om saken i arbetsavtalet, får ovan avsedda kollektivavtalsbestämmelser, efter att kollektivavtalet har upphört att gälla och tills ett nytt kollektivavtal träder i kraft, tillämpas i fråga om de anställningsförhållanden på vilka bestämmelserna skulle få tillämpas om kollektivavtalet fortfarande vore i kraft.
Vad som i denna paragraf bestäms om arbetsgivarnas riksomfattande föreningar tillämpas på motsvarande sätt på de statliga förhandlingsmyndigheterna eller andra statliga avtalsmyndigheter, kommunala arbetsmarknadsverket, den evangelisk-lutherska kyrkans avtalsdelegation och det ortodoxa kyrkosamfundet samt Ålands landskapsregering och kommunala avtalsdelegationen i landskapet Åland. Ett kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal enligt denna paragraf får för riksdagens del ingås av de parter som nämns i 46 § 1 mom. i lagen om riksdagens tjänstemän (FFS 1197/2003), för Finlands Banks del i 42 § 1 mom. i lagen om Finlands Banks tjänstemän (FFS 1166/1998) och för Folkpensionsanstaltens del i 11 § 2 mom. i lagen om Folkpensionsanstalten (FFS 731/2001).
31 §
Från lag avvikande bestämmelser i ett allmänt bindande kollektivavtal
En arbetsgivare som skall iaktta ett sådant allmänt bindande kollektivavtal som avses i 2 kap. 7 § i arbetsavtalslagen får inom dess tillämpningsområde också iaktta de kollektivavtalsbestämmelser som avses i 30 § i denna lag, om tillämpningen av bestämmelserna inte förutsätter att avtal ingås på lokal nivå. I detta fall tillämpas även vad som bestäms i den sista meningen i 30 § 2 mom.
32 §
Längre semester än vad som föreskrivs i lag
På semester som grundar sig på ett kollektivavtal och som är längre än vad som föreskrivs i lag tillämpas denna lags bestämmelser om semesterlön och semesterersättning, om inte något annat framgår av avtalet. Den del av semestern som överstiger den lagstadgade delen ges på det sätt som i 20 § 2 mom. bestäms om hur vintersemestern skall ges, om inte något annat har avtalats.
33 §
Statstjänstemännens längre semestrar
Utöver vad som i denna lag föreskrivs om semester tillämpas i tjänsteförhållanden som avses i statstjänstemannalagen (FFS 750/1994) och i lagen om riksdagens tjänstemän följande:
1) en tjänsteman har rätt till egentlig semester under tre vardagar för varje full kvalifikationsmånad, om han eller hon före semesterperiodens början har en till semester berättigande tjänstgöringstid på sammanlagt minst femton år,
2) om en annan del av en tjänstemans egentliga semester än en sådan del som hör till sparad ledighet tas ut under annan tid än semesterperioden, beviljas semestern till denna del förlängd med hälften, dock högst för hälften av hela semestern och så att förlängningen kan utgöra högst sex vardagar; om högst 34 vardagar av en semester som bestäms enligt 1 punkten tas ut under semesterperioden, beviljas semestern förlängd med nio vardagar för en tjänsteman som är berättigad till semester för 12 kvalifikationsmånader; om en tjänsteman sparar en del av sina egentliga semesterdagar för att tas ut som sparad ledighet, minskas det ovan nämnda maximitalet 34 dagar på motsvarande sätt; om en tjänsteman inte är berättigad till semester för 12 kvalifikationsmånader men dock för minst 7 månader, beviljas semestern förlängd med fem vardagar, om högst tre fjärdedelar av den egentliga semestern, från vilken har avdragits antalet semesterdagar som sparas, tas ut under semesterperioden.
Avtal som avviker från det som föreskrivs i 1 mom. får ingås på det sätt som bestäms i 30 §.
34 §
Tid för väckande av talan
Rätten till en fordran som avses i denna lag förfaller, om talan inte under anställningsförhållandets fortgång väcks inom två år från utgången av det kalenderår under vilket semestern borde ha getts eller semesterersättningen betalats.
Efter det att anställningsförhållandet har upphört skall talan om en fordran som avses i 1 mom. väckas inom två år från det att anställningsförhållandet upphörde.
35 §
Framläggande
Arbetsgivaren skall hålla denna lag och de avtal som ingåtts med stöd av den fritt tillgängliga för arbetstagarna på arbetsplatsen.
36 §
Arbetsrådets utlåtande
Arbetsrådet ger utlåtanden om tillämpningen och tolkningen av denna lag, i enlighet med vad som bestäms i lagen om arbetsrådet och om vissa tillstånd till undantag inom arbetarskyddet (FFS 400/2004).
37 §
Tillsyn
Arbetarskyddsmyndigheterna övervakar att denna lag följs.
38 §
Straffbestämmelser
En arbetsgivare eller en företrädare för denne som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1) underlåter att ge en arbetstagare semester enligt denna lag eller håller en arbetstagare i arbete under den tid som bestämts som semester,
2) underlåter att på en arbetstagares begäran utan dröjsmål ge en sådan semesterlönespecifikation som avses i 28 §, eller
3) åsidosätter den i 35 § angivna skyldigheten att hålla lagen och avtalen framlagda,
skall för semesterförseelse dömas till böter. Fördelningen av ansvaret mellan arbetsgivaren och dennes företrädare bestäms enligt de grunder som anges i 47 kap. 7 § i strafflagen (FFS 39/1889).
I 47 kap. 2 § i strafflagen föreskrivs om straff för försummelse eller missbruk som gäller den semesterbokföring som avses i 29 § i denna lag samt för en sådan semesterförseelse som har begåtts trots en arbetarskyddsmyndighets uppmaning, order eller förbud.
7 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
39 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 april 2005.
Genom denna lag upphävs jämte ändringar
1) semesterlagen av den 30 mars 1973 (FFS 272/1973),
2) lagen av den 21 april 1939 om semester i vissa fall för innehavare av tjänst eller befattning, anställd i kommuns eller annat offentligt samfunds tjänst (FFS 111/1939),
3) förordningen av den 31 augusti 1973 om semester för statens tjänstemän (FFS 692/1973),
4) förordningen av den 23 december 1987 om semester och semesterersättning för vissa deltidsanställda statstjänstemän, statstjänstemän i bisyssla samt timlärare (FFS 1200/1987),
5) förordningen av den 6 mars 1992 om semester för tjänstemän inom utrikesrepresentationen (FFS 208/1992), samt
6) statsrådets beslut av den 20 april 1978 om statens arbetstagares semester (FFS 284/1978).
Om det i en lag eller förordning hänvisas till en författning som upphävts genom denna lag, skall denna lag tillämpas i stället för den.
40 §
Övergångsbestämmelser
I anställningsförhållanden där arbetsgivaren skall eller får iaktta ett kollektivavtal som före denna lags ikraftträdande ingåtts antingen med stöd av lagen om kollektivavtal eller med stöd av 2 kap. 7 § i lagen om arbetsavtal, får arbetsgivaren tillämpa sådana bestämmelser i kollektivavtalet som avviker från denna lag till dess kollektivavtalet upphör att gälla, om inte kollektivavtalet ändras före det. På motsvarande sätt får sådana semesterbestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om statens tjänstekollektivavtal (FFS 664/1970), lagen om kommunala tjänstekollektivavtal (FFS 669/1970) eller lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal (FFS 968/1974) och som avviker från denna lag tillämpas till dess tjänstekollektivavtalet upphör att gälla, om inte tjänstekollektivavtalet ändras före det.
I fråga om semesterlön och semesterersättning som betalas för semestrar som tjänats in innan denna lag trädde i kraft tillämpas bestämmelserna i den semesterlag som gällde under intjäningstiden.
RP 238/2004, AjUB 2/2005, RSv 17/2005
Ikraftträdelsestadganden 28.12.2007/1448:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
RP 140/2007, AjUB 9/2007, RSv 132/2007
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 11/2012-2013