Lagförslag 12/2024-2025

		LAGFÖRSLAG nr 12/2024-2025
		Datum
		2024-12-09
	Till Ålands lagting

Ersättning till kommunerna för vissa kostnader för personer med tillfälligt skydd under åren 2022 och 2023

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att kommunerna kompenseras för kostnader för barnomsorg och grundskola som uppstått under åren 2022 och 2023 till följd av att personer som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd har varit bosatta i en kommun utan att ha den som hemkommun. Ersättningen har beräknats så att den ska motsvara kalkylerade landskapsandelar för barnomsorg och för grundskola som kommunen skulle ha tilldelats om personerna i fråga skulle ha haft kommunen som hemkommun.

     Den föreslagna lagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagförslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till fjärde ändring av budgeten för 2024 på ett sådant sätt att den bör sättas i kraft på de grunder som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Inledning. 3

1.2 Tillfälligt skydd enligt EU:s massflyktingdirektiv. 3

1.3 Rikslagstiftningen. 4

2. Behov av lagstiftning och landskapsregeringens förslag. 5

3. Förslagets konsekvenser 6

4. Beredning och ikraftträdande. 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om ersättning till kommunerna för kostnader för barnomsorg och grundskola för personer med tillfälligt skydd under åren 2022 och 2023. 8

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Inledning

 

Med anledning av Rysslands anfall mot Ukraina i februari 2022 sökte sig över 300 personer till Åland och fick tillfälligt skydd enligt EU:s direktiv om tillfälligt skydd[1] under 2022. Kriget har fortsatt under hela 2023 samt 2024 och många av dem som fått tillfälligt skydd finns kvar på Åland.

     Enligt självstyrelselagen (1991:71) för landskapet Åland har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om rätt att vistas i landet, att välja boningsort och att färdas från en ort till en annan (27 § 2 punkten) samt medborgarskap och utlänningslagstiftning (27 § 26 punkten). Samtidigt har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om till exempel kommunernas förvaltning (18 § 4 punkten), socialvård (18 § 13 punkten), undervisning, kultur och ungdomsarbete (18 § 14 punkten) samt främjande av sysselsättningen (18 § 23 punkten). Det här innebär att lagstiftningsbehörigheten när det gäller utlänningars vistelse på Åland kan betraktas som delad – bestämmelser om flyktingmottagning, rätten till skydd, uppehållstillstånd samt anvisande till en kommun är sådant som regleras i rikslagstiftningen medan de rättigheter som personer som söker internationellt skydd och som vistas på Åland har exempelvis när det gäller sjukvård, utkomststöd, arbetsmarknadsstöd och grundläggande utbildning regleras i landskapslagstiftningen.

 

1.2 Tillfälligt skydd enligt EU:s massflyktingdirektiv

 

Systemet med tillfälligt skydd grundar sig på det ovan nämnda EU-direktivet om tillfälligt skydd, även kallat EU:s massflyktingdirektiv. Ibruktagandet av direktivet förutsätter att rådet genom ett beslut som fattats med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen, fastställer att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer. I genomförandebeslutet anges också vilka kategorier av personer som har rätt till tillfälligt skydd. Det tillfälliga skyddet gäller inledningsvis ett år från ikraftträdandet av ett genomförandebeslut. Efter utgången av denna period förlängs den automatiskt med sex månader i taget i upp till ytterligare ett år. Därefter kan perioden förlängas med ett år i taget genom ett beslut av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

     Rådets genomförandebeslut antogs den 4 mars 2022[2]. Beslutet trädde i kraft samma dag och gällde till den 4 mars 2023. Därefter har aktiveringen av direktivet förlängts i två omgångar, först till och med den 4 mars 2025[3] och sedan till och med den 4 mars 2026[4].

     Med stöd av genomförandebeslutet ska tillfälligt skydd tillämpas på följande kategorier av personer som den 24 februari 2022 eller senare fördrivits till följd av de ryska väpnade styrkornas militära invasion som inleddes den dagen:

     a) ukrainska medborgare bosatta i Ukraina före den 24 februari 2022,

     b) statslösa personer, och medborgare i andra tredjeländer än Ukraina, som åtnjöt internationellt skydd eller motsvarande nationellt skydd i Ukraina före den 24 februari 2022, och

     c) familjemedlemmar till personer som avses ovan.

     En person som åtnjuter tillfälligt skydd har rätt till uppehållstillstånd under den period som skyddet gäller. Direktivet föreskriver vissa minimibestämmelser vad gäller rättigheter för personer som åtnjuter tillfälligt skydd, däribland:

·        Rätten till en handling på ett språk som personen i fråga förstår där de bestämmelser om tillfälligt skydd som är relevanta anges.

·        Rätten att utföra arbete, som anställd eller som egenföretagare, samt rätten att ta del av utbildningsmöjligheter för vuxna, yrkesutbildning och praktisk arbetsplatsorientering.

·        Rätten till lämplig inkvartering eller, om så krävs, medel till att skaffa sig bostad.

·        Rätten till viss social välfärd och uppehälle, om personen i fråga saknar tillräckliga medel, samt sjukvård. Rätten till sjukvård ska åtminstone innefatta akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar.

·        Tillträde till utbildningsväsendet för personer under 18 år på samma villkor som för de egna medborgarna i den mottagande medlemsstaten.

·        Viss familjeåterförening i enlighet med direktivets bestämmelser.

     Det tillfälliga skyddet upphör antingen när giltighetstiden för genomförandebeslutet upphör eller när rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen beslutar att avbryta skyddet. Ett sådant beslut måste grunda sig på att situationen i ursprungslandet gör det möjligt för dem som beviljats tillfälligt skydd att tryggt och varaktigt återvända.

 

1.3 Rikslagstiftningen

 

Enligt rådets genomförandebeslut får medlemsländerna själva fatta ett närmare beslut om målgruppen för det tillfälliga skyddet. Finlands beslut om att ge skydd omfattar ett större antal personer än beslutet på EU-nivå. De personer som får tillfälligt skydd i Finland är:

·        ukrainska medborgare och deras familjemedlemmar,

·        personer som har fått internationellt skydd i Ukraina och deras familjemedlemmar,

·        andra stadigvarande bosatta i Ukraina som inte kan återvända till sitt hemland,

·        ukrainska medborgare och deras familjemedlemmar som flydde från Ukraina kort före den 24 februari och som på grund av konflikten inte kan återvända till landet,

·        andra ukrainska medborgare som redan vistas i eller har anlänt till Finland och deras familjemedlemmar, och

·        medborgare i länder utanför EU som har vistats lagligt (inte enbart stadigvarande) i Ukraina och som inte kan återvända till sitt hemland.

     Till den som får tillfälligt skydd i Finland beviljas tillfälligt uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (FFS 301/2004). Enligt lagens 110 § beviljas tillfälligt uppehållstillstånd dem som får tillfälligt skydd för högst ett år åt gången. Ett tidsbestämt undantag har dock införts i lagens 110a §[5] så att de tillfälliga undantagstillstånden gäller tills dess att rådets genomförandebeslut avseende personer som fördrivits från Ukraina upphör att gälla.

     Till den som får tillfälligt skydd ges mottagningstjänster med stöd av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (FFS 746/2011, lagen om mottagande). Mottagningstjänsterna enligt den lagen är inkvartering, mottagnings- och brukspenning, hälso- och sjukvårdstjänster och nödvändig socialservice, tolk- och översättartjänster samt arbets- och studieverksamhet. Den förläggning där den som söker internationellt skydd eller får tillfälligt skydd registreras som klient har organiseringsansvaret för mottagningstjänsterna. I praktiken ordnar förläggningarna tjänsterna som egen verksamhet samt skaffar dem som köpta tjänster av kommunerna eller privata tjänsteproducenter. Mottagningstjänsterna ordnas i praktiken vid förläggningarna och av serviceproducenter utanför förläggningarna. Enligt 7 § i lagen om mottagande ersätter staten kostnaderna för verksamhet som avses i den lagen inom ramen för statsbudgeten. Migrationsverket betalar kostnaderna för inrättande och upprätthållande av förläggningar och flyktingslussar samt ersättning till tjänsteproducenten för ordnandet av mottagningstjänster. Kostnaderna ersätts för den tid under vilken en utlänning har rätt till mottagningstjänster med stöd av lagen om mottagande.

     De personer som får tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd får i regel inte en hemkommun i Finland direkt, eftersom de vanligtvis när de kommer till landet inte uppfyller de förutsättningar för att få en hemkommun som anges i 4 § i lagen om hemkommun (FFS 201/1994). Det förutsätts ett tillfälligt uppehållstillstånd för minst ett år och avsikten, med beaktande av förhållandena som helhet, att stadigvarande bosätta sig i Finland.

     När en person som har beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd uppfyller villkoren i 4 § i lagen om hemkommun kan personen anvisas till en kommun enligt bestämmelserna i lagen om främjande av integration (FFS 1386/2010). En kommun kan ingå avtal med närings-, trafik- och miljöcentralen om anvisande av sådana personer till kommuner och främjande av deras integration. Att ingå avtal är frivilligt för kommunen, men ett avtal och kommunens program för integrationsfrämjande enligt 26 § i landskapslagen (2012:74) om främjande av integration förutsätts för betalning av den ersättning som avses i lagen om främjande av integration. Staten ersätter kommunerna för de kostnader som orsakas av ordnandet av åtgärder för att främja integrationen av invandrare enligt vad som anges i lagen om främjande av integration.

     Kommunens rätt till ersättning enligt lagen om främjande av integration gäller personer som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd först efter att de har ansökt om och fått en hemkommun. De som har fått uppehållstillstånd kan dock själva välja bostadsort och de flesta av dem utnyttjar också denna grundlagsbaserade rätt. Den som uppfyller kraven för att få en hemkommun, det vill säga har haft uppehållstillstånd i minst ett år, måste dock ansöka om det på eget initiativ. Den som väljer att inte ansöka om hemkommun förblir inskriven vid flyktingförläggningen och omfattas således inte av kommunens rätt till ersättning från staten enligt lagen om främjande av integration.

 

2. Behov av lagstiftning och landskapsregeringens förslag

 

Utlänningar som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd och som vistas på Åland har redan innan de fått en hemkommun rättigheter enligt landskapslagstiftningen.

     Rätten till barnomsorg och grundskoleutbildning regleras i landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola. Enligt lagens del II 14 § har ett barn rätt till kommunal daghemsverksamhet från nio månaders ålder och enligt del II 16 § är kommunen skyldig att ordna barnomsorg även för barn som är bosatta i kommunen men som inte har kommunen som hemkommun.

     Läroplikten för ett barn som har hemkommun på Åland börjar höstterminen det år barnet fyller sju år (del III 1 § LL om barnomsorg och grundskola). Kommunen är dock enligt lagens del III 2 § skyldig att ordna grundskole-undervisning även för barn som inte har sin hemkommun på Åland. Kommunen ska också enligt lagens del III 6 § ordna förberedande undervisning för nyanlända elever med ett annat modersmål än svenska.

     Enligt landskapslagen (2017:120) om landskapsandelar till kommunerna deltar landskapet i finansieringen av kommunernas lagstadgade uppgifter bland annat genom att kommunerna tilldelas landskapsandelar. De kostnadsbaserade landskapsandelarna har sin grund i nettodriftskostnaderna för de olika verksamhetsområdena och beräknas i regel utgående från kommunernas invånarantal. Med kommunens invånarantal avses de invånare som hade kommunen som hemkommun vid ingången av året före finansåret. Det innebär alltså att antalet invånare i kommunen vid ingången av 2024 utgör grund för landskapsandelarna för finansåret 2025. För vissa av landskapsandelarna inom utbildningsverksamheten gäller dock att grunden utgörs av antalet deltagare i verksamheten i fråga vid ingången av höstterminen året före finansåret. Det här gäller bland annat för landskapsandelen för förberedande undervisning för nyanlända med ett annat modersmål än svenska.

     Vissa av de utlänningar med tillfälligt skydd som kommit till Åland från Ukraina har tagit möjligheten att efter ett år i landet registrera sig i en hemkommun medan andra fortsättningsvis är inskrivna i den flyktingförläggning som öppnade på Åland under 2022 även om de är boende i en åländsk kommun. Barnen har därmed varit inskrivna kommunernas barnomsorgs- och skolverksamheter under 2022, 2023 och 2024.

     I riket får kommunerna ersättning för de extra kostnader för förundervisning och grundläggande undervisning, småbarnspedagogik, undervisning i svenska och det egna modersmålet samt tillräckliga elevvårdstjänster som uppstår till följd av att personer med tillfälligt skydd bosätter sig i kommunen utan att ha den som hemkommun. Den ersättningen kanaliseras dock genom statsandelssystemet, vilket gör att de åländska kommunerna inte har kunnat få del av den. Det åländska landskapsandelssystemet är heller inte utformat på samma sätt som statsandelssystemet. Personer som är bosatta i en åländsk kommun utan att ha en hemkommun ingår inte i underlaget för landskapsandelarna trots att de har rätt att använda sig av kommunala tjänster som till exempel barnomsorg och grundskola. Ett undantag är den förberedande undervisningen för nyanlända med ett annat modersmål än svenska där landskapsandelen bestäms utgående från hur många som de facto deltar i verksamheten vid ingången av höstterminen. De åländska kommunerna har därmed kunnat tilldelas landskapsandel för förberedande undervisning sedan höstterminen 2022 även för dem som vistas i kommunen utan att ha den som hemkommun.

     När det gäller övrig ersättning för dem som har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd men inte har någon hemkommun har landskapsregeringen under 2022, 2023 och 2024 vid ett flertal tillfällen lyft frågan till olika ministerier i Finland utan att få något klargörande kring den utlovade ersättningen till de åländska kommunerna. För att bistå kommunerna ekonomiskt för deras rättmätiga krav på ersättning av staten föreslår landskapsregeringen att kommunerna kompenseras via landskapets budget för de kostnader som uppstått under 2022 och 2023. Enligt förslaget ska kommunerna kompenseras utifrån antalet barn och ungdomar på samma sätt som gäller om de hade haft de kommuner de är bosatta i som hemkommun.

 

3. Förslagets konsekvenser

 

Förslaget har ekonomiska effekter för kommunerna och för landskapet.  De beräknade kostnaderna som kommunerna har rätt till ersättning för åren 2022 och 2023, och som landskapsregeringen föreslår att kompenseras, uppgår till närmare 1,1 miljon euro. Förslaget innebär således att överföringarna från landskapet till kommunerna ökar med detta belopp. Fyra av kommunerna har inte haft några av de avsedda barnen i barnomsorg eller grundskola och får därmed ingen ersättning. För dessa kommuner har förslaget inga konsekvenser.

     De kalkylerade ersättningsbeloppen för de enskilda kommunerna framgår av tabellen i den föreslagna lagtexten. Beräkningen har skett på basen av kommunernas uppgifter om antalet barn som har deltagit i barnsomsorgs- respektive grundskoleverksamheten under åren 2022 och 2023. Eftersom barnen i fråga har flyttat till kommunen vid olika tidpunkter under hela året har antalet barn beaktats månadsvis. Genom att använda basbeloppen för barnomsorgen och för grundskolan för 2024 har ett belopp per barn och månad beräknats för vardera verksamhet. I beräkningen har de olika intervallen för landskapsandelen för grundskolan beaktats, liksom de skärgårdstillägg som finns inom landskapsandelssystemet. På det sättet har ett belopp för varje kommun fastställts som är avsett att motsvara kalkylerade landskapsandelar som kommunen skulle ha tilldelats om barnen i fråga hade haft kommunen som hemkommun.

     I det här sammanhanget är det också värt att nämna att de utlänningar som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd och som är bosatta på Åland utan att ha en hemkommun inte heller ingår i Ålands befolkningstal, vilket har betydelse för avräkningen enligt 46 § i självstyrelselagen.

     Förutom de ekonomiska konsekvenserna bedöms inte förslaget ha några kända effekter.

 

4. Beredning och ikraftträdande

 

Lagförslaget har beretts vid lagberedningen i samarbete med regeringskansliet samt utbildnings- och kulturavdelningen. Förslaget har behandlats vid ett kommunalt samråd. Med hänvisning till det och ärendets brådskande art har det inte skickats på någon remiss.

     Förslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till fjärde ändring av budgeten för 2024 och är avsett att behandlas tillsammans med det (se anslag 52500 i budgetförslaget). Eftersom ersättningen till kommunerna ingår i budgeten för 2024 bör den betalas ut så att den kan bokföras under detta år. Således bör den föreslagna lagen träda i kraft så fort som möjligt, allra helst innan årsskiftet. Det är också viktigt att kommunerna får sin ersättning utan dröjsmål. Mot bakgrund av detta anser landskapsregeringen att den lag som ingår i lagförslaget uppfyller de villkor som ställs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen och att den därför bör behandlas enligt dessa undantagsbestämmelser.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om ersättning till kommunerna för kostnader för barnomsorg och grundskola för personer med tillfälligt skydd under åren 2022 och 2023

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     För att kompensera kommunerna för kostnader inom barnomsorg och grundskola som uppstått under 2022 och 2023 på grund av att personer som får tillfälligt skydd har varit bosatta i kommunen utan att ha den som hemkommun betalar landskapsregeringen ersättning till kommunerna enligt följande tabell:

 

Kommun	Belopp, euro
Brändö	0,00
Eckerö	57 856,02
Finström	63 036,33
Föglö	150 699,96
Geta	76 874,56
Hammarland	34 829,91
Jomala	37 375,15
Kumlinge	51 143,82
Kökar	0,00
Lemland	8 910,37
Lumparland	0,00
Mariehamn	408 443,87
Saltvik	126 024,43
Sottunga	0,00
Sund	9 330,41
Vårdö	56 378,66

 

2 §

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen (1991:71) för Åland.

     Denna lag träder i kraft den … Ersättningen till kommunerna betalas ut så snart som möjligt efter att lagen har trätt i kraft.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 9 december 2024
V i c e l a n t r å d	Annika Hambrudd
Föredragande minister	Ingrid Zetterman