Lagförslag 13/2020-2021
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 13/2020-2021 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2021-01-14 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av tobakslagen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter. Lagen ersätter bestämmelser i den landskapslag som Republikens president den 2 oktober 2020 har förordnat delvis ska förfalla.
De föreslagna bestämmelserna överensstämmer innehållsmässigt med det lagförslag som lagtinget antog den 27 maj 2020 (LTB 41/2020), dock så att de brister som Republikens president konstaterat har beaktats.
INNEHÅLL
2. Republikens presidents beslut efter lagstiftningskontroll enligt 19 § självstyrelselagen
3. Landskapsregeringens förslag med anledning av Republikens presidents meddelande
4. Förslagets beredning och följder
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter
Allmän motivering
1. Bakgrund
Landskapsregeringen överlämnade den 5 mars 2020 ett förslag till ändring av tobakslagstiftningen (LF 10/2019/2020). Lagtinget beslutade den 27 maj 2020 (LTB 41/2020) att anta lagförslaget.
Lagtinget har med landskapslagen beaktat den Europeiska unionens krav på att det ska finnas en oberoende enhet (id-utfärdare) på ett opartiskt sätt ska ansvara för utfärdandet av id-koder för ekonomiska aktörer och återförsäljare samt för anläggningar och maskiner. Id-utfärdaren ska också utfärda id-märkningar för varje styckförpackning av tobak. Grundläggande bestämmelser om detta föreskrivs i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksprodukter (spårbarhetsförordningen). I en id-märkning som id-utfärdaren ger ingår id-utfärdarens kod, ett unikt serienummer med totalt 9 tecken samt en produktkod med totalt 4 tecken. Med märkningen blir det möjligt att fastställa tillverkningsplats, tillverkningsanläggning, tillverkningsmaskin, produktbeskrivning (typ, märke, vikt, osv.), avsedd återförsäljningsmarknad (land), avsedd leveransväg (transport över gräns, första land efter tillverkning/import till EU) samt i tillämpliga fall importören till den Europeiska unionen. Tillverkaren eller importören ska dessutom förse förpackningarna med en tidsstämpel som visar år, månad, dag och timme för tillverkningen.
I artikel 4.1 första stycket i spårbarhetsförordningen föreskrivs att för tobaksvaror tillverkade i unionen ska den behöriga id-utfärdaren vara den enhet som har utnämnts för den medlemsstat där varorna tillverkas. Enligt artikel 4.1 andra stycket ska den behöriga id-utfärdaren genom undantag från första stycket vara den enhet som har utnämnts för den medlemsstat på vars marknad varorna tillhandahålls, om den medlemsstaten ställer ett sådant krav. Finland har ställt ett sådant krav. Landskapsregeringen har genom avtal med social- och hälsovårdsministeriet befullmäktigat ministeriet att för landskapet utnämna samma id-utfärdare som verkar i riket (dnr ÅLR 2019/1008). Det slovakiska företaget Allexis (.allexis.com) verkar således som id-utfärdare såväl i riket som inom landskapet. Företaget är också id-utfärdare i Sverige.
2. Republikens presidents beslut efter lagstiftningskontroll enligt 19 § självstyrelselagen
Republikens president har vid lagstiftningskontroll med hänvisning till Högsta domstolens utlåtande i ärendet förordnat att lagen i vissa delar ska förfalla.
Högsta domstolen fann att 1c § 1 mom., 5a § 4 mom. a punkten och 5a § 5 mom., 5ab § samt 5ac § 2 mom. i landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter skulle förordnas att förfalla, samt att landskapslagen till övriga delar faller inom landskapets behörighet. Under ett avsnitt i sitt utlåtande (dnr HD 2020/162) givet den 16 september 2002 om ”bestämmelserna om id-utfärdaren” konstaterade Högsta domstolen följande:
”Enligt 1c § 1 mom. landskapslagen får tobaksprodukter säljas till handel som har fått identifieringskoder av landskapets id-utfärdare. Enligt 5a § 4 mom. a punkten landskapslagen utfärdas id-märkning ’av en av landskapsregeringen förordnad enhet’. Därtill hänvisar 5a § 5 mom. och 5ac § 2 mom. landskapslagen till detta lagrum.
Enligt artikel 3.1 spårbarhetsförordningen (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksvaror) ska varje medlemsstat utnämna en enhet (kallad id-utfärdare) med ansvar för att generera och utfärda unika identitetsmärkningar. I enlighet med artikel 3.6 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om utnämningen av id-utfärdaren. Av detta och i övrigt framgår det av spårbarhetsförordningen att meningen med systemet är att det finns enbart en id-utfärdare för varje medlemsstat.
Enligt 59b § 1 mom. Självstyrelselagen är lagstiftningsbehörigheten och behörigheten i förvaltningsärenden fördelad mellan landskapet och riket på det sätt som följer av Självstyrelselagen när åtgärder vidtas i Finland med anledning av beslut som har fattats inom Europeiska unionen. Enligt 59b § 3 mom. Självstyrelselagen utser riket dock en förvaltningsmyndighet i fall där både landskapet och riket har behörighet om medlemsstaterna enligt gemenskapsrätten får utse endast en myndighet. Trots att en id-utfärdare inte är en förvaltningsmyndighet utan har offentliga förvaltningsuppgifter såsom regleras i 124 § grundlagen anser Högsta domstolen att det utnämnande av en id-utfärdare som avses i spårbarhetsförordningen ska med beaktande av id-utfärdarens uppgifter samt kravet på dess oberoende och opartiskhet jämställas i Självstyrelselagens systematik med ett sådant utseende av en förvaltningsmyndighet som avses i 59b § 3 mom. Självstyrelselagen.
Trots detta har 1c § 1 mom. landskapslagen samt 5a § 4 mom. a punkten landskapslagen formulerats så att det skulle höra till landskapsregeringens uppgifter att förordna id-utfärdaren för landskapets del. Därför anser Högsta domstolen att dessa bestämmelser utgör en behörighetsöverskridning. Således bör de förordnas att förfalla.
I 5a § 5 mom. och 5ac § 2 mom. landskapslagen hänvisas till 5a § 4 mom. a punkten landskapslagen som enligt det ovan sagda borde förfalla. Därför ska också dessa bestämmelser förordnas att förfalla.
I 5ab § landskapslagen finns hänvisningar till 5a § 5 mom. landskapslagen som enligt det ovan sagda borde förfalla. Därför ska också denna paragraf förordnas att förfalla.”
Högsta domstolen har således ansett att begreppet förvaltningsmyndighet i 59b § 3 mom. självstyrelselagen ska anses omfatta också organ som inte är myndigheter, men som har offentliga förvaltningsuppgifter som regleras i 124 § grundlagen. I 124 § föreskrivs att ”offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning”. Högsta domstolen hänvisar vidare till att id-utfärdarens uppgifter samt kravet på dess oberoende och opartiskhet kan i självstyrelselagens systematik jämställas med ett sådant utseende av en förvaltningsmyndighet som avses i 59b § 3 mom. Självstyrelselagen.
3. Landskapsregeringens förslag med anledning av Republikens presidents meddelande
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tobak och relaterade produkter ändras med anledning av vad Republikens president meddelat, så att bestämmelserna i landskapslagen inte uttryckligen refererar till landskapets id-utfärdare, utan till behörig id-utfärdare. Det vill säga till det förvaltningsorgan som riket har utnämnt till uppgiften.
4. Förslagets beredning och följder
Förslaget har beretts i samverkan mellan social- och miljöavdelningen samt lagberedningen. Förslaget har inte varit på remiss. Förslaget rör den juridiska behörigheten att utnämna förvaltningsorgan som inte fullgör myndighetsuppgifter. Republikens presidents avgörande förändrar inte i grunden den lösning som landskapet i harmoni med riket har önskat åstadkomma. I saklig mening kommer således systemet med id-utfärdare att fungera helt som avsett. Detta lagförslag bedöms inte få någon ytterligare följd ekonomiskt, organisatoriskt, socialt, jämställdhets- eller miljömässigt utöver de för vilka redogörs i förarbetena till lagtingets beslut nr 41/2020 (se landskapsregeringens lagförslag nr 10/2019-2020 samt social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2019-2020).
Detaljmotivering
Detta lagförslags detaljmotiv ansluter till landskapsregeringens lagförslag nr 10/2019-2020 och lagtingets beslut nr 41/2020 med följande avvikelser:
1c § 1 mom. I momentet ersätts lokutionen ”landskapets id-utfärdare” med ”behörig id-utfärdare”.
5a § 4 mom. punkt a. I punkten ersätts lokutionen ”av landskapsregeringen förordnad enhet” med ”behörig enhet”. Den tidigare punkt a som ingick i lagtingets beslut (LTB 41/2020), och som av Republikens president förordnades förfalla, föreslås för klarhets skull delas upp i punkterna a och b.
5a § 5 mom., 5ab §, 5ac § 2 mom. I lagrummen föreslås inte språkliga ändringar. Dessas brister kan istället härledas till i dem ingående hänvisningar till ovannämnda 1c § och 5a § 4 mom. punkt a.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1c § landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter ett nytt 1 mom., varvid nuvarande 1 mom. blir nytt 2 mom., till 5a § 4 mom. nya a och b punkter varvid nuvarande a och b punkter blir nya c och d punkter, till 5a § ett nytt 5 mom., till lagen en ny 5ab § samt till 5ac § ett nytt 2 mom. som följer:
1c §
Tobaksprodukter får säljas endast till parti- eller detaljhandel som av behörig id-utfärdare har fått identifieringskoder enligt artiklarna 15 och 17 i spårbarhetsförordningen samt till detaljhandel som gjort anmälan enligt 1b §. Relaterade produkter får säljas endast till detaljhandel som gjort anmälan enligt 1b §.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5a §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ekonomiska aktörer ska tillse att
a) de minsta enskilda förpackningar av tobaksprodukter som tillhandahålls på marknaden (styckförpackningar) har en för spårning av dem avsedd id-märkning i enlighet med spårbarhetsförordningen och som har utfärdats av en behörig enhet,
b) styckförpackningar har en säkerhetsmärkning vilken inte kan manipuleras och som består av synliga, delvis synliga och osynliga äkthetsdetaljer,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Minst en säkerhetsmärknings äkthetsdetalj som avses i 4 mom. a punkten ska tillhandahållas av en tredje part, som är oberoende i förhållande till tobaksindustrin på det sätt som avses i artikel 8.1 säkerhetsmärkningsbeslutet.
5ab §
Tillverkare och importörer ska se till att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelser har rätt att av en tredje part som avses i 5a § 5 mom. få de uppgifter som avses i artikel 8.3 i säkerhetsmärkningsbeslutet.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska vidta alla åtgärder som behövs för att kriterierna för oberoende ska uppfyllas om en tredje part som avses i 5a § 5 mom. inte längre uppfyller kraven på oberoende. Sådana åtgärder ska vidtas inom en rimlig tidsperiod, dock senast före utgången av det kalenderår som följer efter det kalenderår då det kom till Ålands miljö- och hälsomyndighets kännedom.
5ac §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Varje tillverkare och importör av tobaksprodukter ska hos behörig id-utfärdare ansöka om sådan id-märkning av styckförpackningar som avses i 5a § 4 mom. a punkten samt ska på styckförpackningsnivå kontrollera id-märkningarna.
__________________
Denna lag träder i kraft den …
| Mariehamn den 14 januari 2021 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Annette Holmberg-Jansson |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 13/2020-2021