Lagförslag 14/2011-2012
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 14/2011-2012 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2012-04-05 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Privat socialservice
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att landskapets blankettlagstiftning om privat socialservice ändras från att avse rikets tidigare lag (FFS 603/1996) till att avse rikets nu gällande lag om privat socialservice (FFS 922/2011). Syftet med regelverket är att trygga att rätten till socialservice med god kvalitet fortsatt ges till de klienter som anlitar privat socialservice.
INNEHÅLL
L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice
L A N D S K A P S L A G om ändring av 29 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
BILAGA 1 – rikslag om privat socialservice
BILAGA 2 - utkast till landskapsförordning
BILAGA 3 – förordning om privat socialservice
Allmän motivering
1. Bakgrund
Till landskapsregeringens ansvar hör bl.a. tillsynen över socialvårdstjänster. Tidigare ordnades sådana tjänster endast inom den offentliga sektorn, nu kompletterar privata alternativ de offentliga. För att trygga intressen och rättigheter för klienter som använder privat service så behövs en offentlig tillsyn. Dessa klienter har i många fall små förutsättningar att själva bevaka sina rättigheter. Den offentliga tillsynen förebygger också problem, bl.a. genom att se till att de som arbetar inom socialvård har behörig utbildning.
Enligt landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan kallad sociallagen, är lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) sedan den 1 december 2003 tillämplig i landskapet med vissa avvikelser. Exempelvis är inte rikslagen tillämplig på socialservice som landskapet producerar, på verksamhet i enskilt daghem eller på dygnet-runt-familjevård som ges i privathem utanför det egentliga egna hemmet. I riket har lagen om tillsyn över privat socialservice ersattas med lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) från den 1 oktober 2011. I den nya rikslagen utvecklas regelverket strukturellt och språkligt. Nytt är bestämmelser om serviceproducentens kvalitetsansvar för den samlade servicen, en plan för egenkontroll samt om begränsning av tiden för behandling av klagomål. Klagomål som är äldre än fem år undersöks inte. Uppgifter ska inte registreras om de serviceproducenter som en-dast producerar stödservice i anslutning till hemservice, med sådana tjänster som i rikslag kallas stödservice jämförbara tjänster eller privat familjedagvård. Dessutom ska tillsynsmyndigheten fatta ett överklagbart förvaltningsbeslut i ärenden som gäller registrering av en anmälan.
2. Överväganden
Landskapsregeringen konstaterar att den nya rikslagen i allt väsentligt överensstämmer med gällande rikslag, vilken är tillämplig som åländsk landskapslag enligt sociallagen. Riksregelverket har i huvudsak ändrats strukturellt och språkligt. Syftet med regelverket är att trygga att socialservice med god kvalitet ges till dem som anlitar privat socialservice. Enligt 1 § 1 mom. 3 punkten sociallagen är dessutom rikslagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) tillämplig i landskapet.
Med den nya rikslagen om privat socialservice utvecklas regelverket i några avseenden. Då endast socialservice får säljas utan mervärdesskatt så görs tydligare avgränsning mellan socialservice och allmän service. Således ska en tjänst betraktas som socialservice bara om den tillhandahålls på grund av ett förvaltningsbeslut eller på grund av ett avtal mellan klienten och serviceproducenten. Dessutom ska en sådan åtgärdsplan finnas som avses i 5 § lagen om privat socialservice och 7 § lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Serviceproducenternas ansvar blir också tydligare beskrivet. Detta är ägnat att förebygga brister och minska behovet av landskapsregeringens ingripande efter tillsyn, vilket gynnar klienternas såväl som serviceproducenternas intresse. Bestämmelserna om anmälningsplikt och registrering ändras delvis, för att trygga serviceproducenternas rättsställning blir det möjligt att besvära sig till förvaltningsdomstol i ett ärende om registrering. Enligt 4 § sociallagen ska dock beslut överklagas enligt bestämmelserna i lagstiftningen om privat socialservice. Slutligen begränsas tiden för behandling av klagomål i syfte att minska arbetsbördan för tillsynen. Ärenden som är äldre än fem år ska således inte undersökas.
3. Förslag
Landskapsregeringen konstaterar att den berörda lagstiftningen fortsatt är angelägen, och föreslår att den i landskapet nu tillämpliga rikslagen ska ersätts med den nya rikslagen. Även om regelverken är något olika strukturellt och språkligt så finns i grunden ingen skillnad, i huvudsak är den nya rikslagen i sak tydligare i viktiga ansvarsfrågor och avgränsningar. Fortsatt kommer landskapsregeringens tillstånd att fordras för att få driva privat socialvård som tillhandahålls dygnet runt. Förutsättningarna för tillstånd avser antal anställda, anställdas utbildningsnivå samt lokaler och utrustning. För annan privat socialvård ska fortsatt ett anmälningsförfarande tillämpas.
Det kan noteras att när i detta lagförslags 2 § 2 punkt hänvisas till landskapsregeringens och kommunernas uppgifter som tillsynsmyndigheter avses i praktiken för landskapsregeringen rikslagens 19 – 24, 37 och 39 §§. Rikslagens 15 § och 17 § 1 mom. avser såväl landskapets som kommunernas möjlighet att utföra tillsyn, medan 17 § 2 mom. inte avses vara tillämplig i landskapet. Avvikelsen i 3 § 1 mom. överensstämmer i sak med gällande bestämmelser i 2 § f punkt sociallagen.
Lagtekniskt föreslås att avvikelser från tillämpning av rikslagstiftningen ska kunna göras genom tydliga delegeringsbestämmelser, så att landskapsregeringen i vissa fall kan besluta om sådana avvikelser i landskapsförordning. Det får dock inte ske så att landskapsregeringen bemyndigas ändra grunderna för individens skyldigheter och rättigheter, annat än om det kan få mindre betydelse för individen. Delegeringsbestämmelserna ska dessutom vara mycket tydliga om landskapsregeringen i något avseende ska kunna besluta om utvidgning eller begränsning av lagens tillämpning.
Avseende vad som ska ingå i en tillståndsansökan och i en anmälan om inledande av verksamhet enligt lagstiftningen om privat socialservice, är landskapsregeringens avsikt att social- och hälsovårdsministeriets förordning om privat socialservice i huvudsak ska bli tillämplig i landskapet. Detta med stöd av 5 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice och 42 § rikslagen om privat socialservice.
Lagtekniskt föreslås att hänvisningen i 29 § barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland ändras för att avse den nya rikslagen om privat socialservice.
4. Förslagets verkningar
Genom förslaget får klienterna fortsatt en stark ställning och tryggade rättigheter gentemot också privat socialservice. Lagstiftningen är i grunden ägnad att främja effektiv och god användning av samhällsresurser. Förslaget saknar direkta ekonomiska verkningar för landskap och aktörer. Förslaget bedöms inte ha betydelse för jämställdhet eller miljö.
I enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen har ratificerats av Finland efter att år 1991 godkänts av lagtinget) ska barnets perspektiv alltid beaktas och barnets intresse i en barnkonsekvensanalys tillgodoses utifrån erkänd vetenskap och samlad erfarenhet. Särskilda bestämmelser om tillvaratagande av barnets bästa regleras även för dessa sammanhang i barnskyddslagstiftningen. Se landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.
Till den del privat socialservice ges som medelbar offentlig förvaltning är landskapets bestämmelser om förvaltning tillämpliga. Det gäller bl.a. tillämpliga bestämmelser i
- förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland,
- arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland,
- statistiklagen (1994:42) för landskapet Åland,
- landskapslag (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barn-skyddslagen,
- landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, med stöd av vilken bl.a. rikslagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) är tillämplig i landskapet samt i
- landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
I förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland finns bestämmelser om god förvaltning och närmare bestämmelser om ärendebehandling.
I arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland finns bestämmelser främst om vad som är en handling, samt om deras förvaring och förvaringstid.
Med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, är rikslagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) med vissa avvikelser tillämplig i landskapet. En avvikelse är att i sekretessfrågor ska landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet tillämpas.
I statistiklagen (1994:42) för landskapet Åland finns bl.a. bestämmelser om myndigheters och näringsidkares skyldighet att sammanställa statistikuppgifter och lämna dem till Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB).
I enlighet med landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen är rikets barnskyddslag (FFS 417/2007) med vissa avvikelser tillämplig i landskapet. I lagen finns bestämmelser bl.a. om myndigheters ansvar för att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd.
I fråga om tillgång till lokaler för inspektion där någon bor gäller grundlagens bestämmelser om hemfrid och skydd för privatlivet.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice
1 §
Inledande bestämmelse
Med i denna lag angivna avvikelser ska i landskapet Åland tillämpas lagen om privat socialservice (FFS 922/2011), nedan kallad rikslagen.
Ändringer av rikslagen är tillämpliga i landskapet från det att ändringarna träder i kraft i riket, om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag.
2 §
Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på statliga myndigheter och kommunala myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen och kommunerna, såvitt fråga är om uppgifter som faller inom landskapets behörighet, varvid
1) tillståndsmyndighet är landskapsregeringen och
2) tillsynsmyndighet är landskapsregeringen och det kommunala organ som avses i 6 § socialvårdslagen (FFS 710/1982) eller den tjänsteinnehavare som organet utsett.
3 §
Avvikelser
Lagen ska inte tillämpas på socialservice som landskapet producerar, verksamhet i samhällsstödd enskild barnomsorg som avses i 28 § barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, nedan kallad barnomsorgslagen, eller sådan familjevård som avses i 25 § i rikets socialvårdslag.
Hänvisningar och bestämmelser i rikslagen ska gälla i på det sätt som anges i följande tabeller:
| Tabell 1 | |||
|
| Hänvisningen i rikslagens |
| avser i landskapet
|
|
1. |
2 § 2 mom. och 5 § 1 mom. till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) |
|
de med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården |
|
2. |
4 § 2 mom. till lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005)
|
|
de med stöd av landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna om behörighetsvillkor för yrkesutbildad personal inom socialvården |
3. |
4 § 3 mom. till 5 § i lagen om barndagvård (FFS 36/1973) |
|
8 och 9 §§ barnomsorgslagen och de med stöd av 8 § utfärdade bestämmelserna |
|
4. |
4 § 3 mom. till 26a § 2 mom. i socialvårdslagen
|
|
de med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna i socialvårdslagen |
|
5. |
4 § 3 mom. till 59 och 60 §§ i barnskyddslagen (FFS 417/ 2007) |
|
de med stöd av landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen tillämpliga bestämmelserna i barnskyddslagen |
|
6. |
11 § 2 mom. till bestämmelser om anmälan till det kommunala organet i lagen om barndagvård |
|
ansökan och godkännande som avses i 28 § 1 mom. barnomsorgslagen |
|
7. |
13 § och 27 § till 17 § 1 mom. 3 punkten socialvårdslagen
|
|
de med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna i socialvårdslagen |
|
8. |
28 § 3 punkten till 11 § personuppgiftslagen (FFS 523/1999) |
|
7 § landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen |
|
9. |
30 § 3 mom. till 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) |
|
15a § landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet |
| Tabell 2 | |||
|
| Bestämmelsen i rikslagens |
| avser i landskapet
|
|
1. |
7 § 2 mom. om en serviceproducents alla verksamhetsenheter där socialservice produceras dygnet runt: |
|
Bestämmelsen ska i landskapet gälla sådan socialervice som produceras i landskapet. |
|
2. |
8 § 1 mom. andra meningen om ansökan om tillstånd. |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
|
3. |
8 § 2 mom. 9 punkt om krav på att uppge den dataskyddsansvariga enligt 20 § 4 mom. lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (FFS 159/ 2007): |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet, dock så att om inte en särskild person inom en verksamhet har förordnats vara dataskyddsansvarig och detta meddelas i tillståndsansökan, så ska den för varje verksamhetsenhet ansvariga personen anses vara dataskyddsansvarig. |
|
4. |
9 § 1 mom. andra mening om inspektion med anledning av tillståndsansökan: |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
|
5. |
17 § 2 mom. första meningen om rätt att ge inspektionsuppdrag till andra myndigheter. |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
6. |
25 § om förande av register och användning av registeruppgifterna: |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. Landskapsregeringen ska för handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden som avses i denna lag samt för övervakning och statistikföring av verksamheten föra ett register över tillhandahållare av privat socialservice. Landskapsregeringen får använda registeruppgifter i den omfattning dess uppgifter kräver det. Närmare bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. |
|
7. |
33 § 2 och 3 mom. om centralförvaltningen |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
|
8. |
35 § 3 mom. om underrättelse om genomförda tillsynsåtgärder: |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. Landskapsregeringen ska underrätta det kommunala organet i berörda kommuner om landskapsregeringen med stöd av rikslagens 17 – 23 §§ har genomfört en tillsynsåtgärd. |
|
9. |
41 § om ersättning för kostnaderna för registrering: |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
|
10. |
45 § 1 mom. andra mening om tillståndets giltighetstid |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
|
11. |
45 § 2 mom. om tillståndets giltighetstid |
|
Bestämmelsen är inte tillämplig i landskapet. |
4 §
Ändringssökande
I beslut som har fattats med stöd av denna lag kan ändring sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen för Åland, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag.
5 §
Förordningar
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
6 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs 1 § 1 mom. 4 punkten och 2f § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 29 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 29 § barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland som följer:
29 §
Privat barnomsorg
I enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice är lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) tillämplig i landskapet.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 5 april 2012 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
BILAGA 1 – rikslag om privat socialservice
Lag om privat socialservice
(FFS 922/2011)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att säkerställa att rätten till socialservice av god kvalitet tillgodoses för de klienter som anlitar privat socialservice.
2 §
Tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning
Denna lag tillämpas på produktion, genomförande och övervakning av privat socialservice, om inte något annat föreskrivs genom lag.
För genomförande av privat socialservice gäller dessutom lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) och det som annars föreskrivs om socialservice.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) privat socialservice de former av socialservice som nämns i 17 § i socialvårdslagen (FFS 710/1982) och den professionella handledning och rådgivning inom det sociala området i anslutning till anordnandet av dem som en enskild person, en sammanslutning eller en stiftelse eller ett affärsföretag bildat av ett offentligt samfund producerar mot ersättning genom drivande av rörelse eller yrkesutövning,
2) verksamhetsenhet en funktionell helhet där klienten tillhandahålls tjänster som avses i denna lag,
3) tillståndsmyndighet regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården,
4) tillsynsmyndighet det kommunala organ som avses i 6 § i socialvårdslagen eller den tjänsteinnehavare som organet utsett, regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
2 kap.
Produktion av privat socialservice
4 §
Verksamhetsbetingelser
Varje verksamhetsenhet ska ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och tillräcklig och ändamålsenlig utrustning samt den personal som verksamheten förutsätter. Lokalerna ska till sina sanitära och övriga förhållanden vara lämpliga för den vård, fostran och övriga omsorg som tillhandahålls där.
Antalet anställda ska vara tillräckligt med avseende på servicebehovet och antalet klienter. Bestämmelser om den behörighet som krävs av de anställda finns i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005).
På personaldimensioneringen och behörighetsvillkoren för personalen tillämpas i fråga om familjehem 26 a § 2 mom. i socialvårdslagen och i fråga om barndagvård vad som föreskrivs i 5 § i lagen om barndagvård (FFS 36/1973) och med stöd av den paragrafen. På det minsta antalet anställda i anstaltsvård inom barnskyddet tillämpas 59 § i barnskyddslagen (FFS 417/2007) och på behörighetsvillkoren för personalen 60 § i den lagen.
5 §
Ansvar för servicens kvalitet
Privat socialservice ska basera sig på ett avtal eller på ett förvaltningsbeslut av kommunen samt på en service-, vård-, omsorgs- eller rehabiliteringsplan eller någon annan motsvarande plan som utarbetats i enlighet med 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
Varje producent av privat socialservice svarar för att den samlade service som ordnas för en klient på basis av ett avtal eller ett förvaltningsbeslut och en plan enligt 1 mom. uppfyller de krav som ställs på den.
Varje verksamhetsenhet ska ha en ansvarig person som svarar för att de tjänster som genomförs vid verksamhetsenheten uppfyller de krav som ställs på dem.
6 §
Plan för egenkontroll
För säkerställande av att verksamheten är tillbörlig ska varje producent av privat socialservice utarbeta en plan för egenkontroll som omfattar serviceproducentens alla former av socialservice och den samlade service som avses i 5 § 2 mom. Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den förverkligas.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården får meddela föreskrifter om innehållet i planen för egenkontroll och om hur den ska utarbetas och följas upp.
3 kap.
Tillstånd och anmälan som gäller produktion av service
7 §
Tillståndspliktig service
Varje producent av privat socialservice som fortlöpande producerar socialservice dygnet runt ska ha fått tillståndsmyndighetens tillstånd till produktion av service innan verksamheten inleds eller ändras väsentligt.
Tillståndet omfattar serviceproducentens alla verksamhetsenheter där det produceras socialservice dygnet runt.
8 §
Ansökan om tillstånd
Tillstånd ska sökas hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde servicen produceras. Om servicen produceras inom fler än ett regionförvaltningsverks verksamhetsområde, ska tillstånd sökas hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
I tillståndsansökan ska nämnas
1) serviceproducentens namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och kontaktuppgifter samt namn och kontaktuppgifter för företagets verkställande direktör eller någon annan som ansvarar för affärsverksamheten,
2) namn och kontaktuppgifter för de verksamhetsenheter för vilka tillstånd söks,
3) innehållet i och produktionssättet för den socialservice som ska tillhandahållas på basis av det tillstånd som ansökan gäller samt socialservicens planerade omfattning vid varje verksamhetsenhet,
4) antalet klientplatser vid varje verksamhetsenhet,
5) den ansvariga personens namn, personbeteckning, kontaktuppgifter, utbildning, arbetserfarenhet och uppgift vid verksamhetsenheten,
6) antalet övriga anställda och deras utbildning,
7) uppgift om registrering i det arbetsgivarregister som avses i lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996),
8) den planerade dag då verksamheten inleds,
9) platsen för förvaring av klienthandlingar, de centrala principerna för förandet av klientregister och den som ansvarar för förandet av register samt den dataskyddsansvariga som avses i 20 § 4 mom. i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (FFS 159/2007),
10) övriga uppgifter som behövs för att bedöma servicens kvalitet, säkerhet och tillbörlighet.
9 §
Inspektion med anledning av tillståndsansökan
För att säkerställa att verksamhetsbetingelserna enligt 4 § uppfylls ska regionförvaltningsverket inspektera en verksamhetsenhet som tillhandahåller socialservice dygnet runt så snart som möjligt efter det att tillståndsansökan om inledande eller ändring av verksamheten har lämnats in till regionförvaltningsverket. På begäran av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska regionförvaltningsverket dessutom inspektera en sådan verksamhetsenhet för vilken en tillståndsansökan har lämnats in till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. På begäran av regionförvaltningsverket får en representant för den kommun där det är meningen att socialservice ska produceras delta i inspektionen.
Lokaler som används för permanent boende får inte inspekteras utan samtycke från serviceproducenten.
10 §
Beviljande av tillstånd
Tillstånd beviljas varje serviceproducent vars verksamhetsenheter uppfyller kraven enligt 4 § och som kan svara för sina ekonomiska förpliktelser på behörigt sätt. En serviceproducent som har försatts i konkurs eller som har till betalning förfallna skatteskulder eller fordringar som är föremål för utmätning och som är större än ringa i förhållande till betalningsförmågan anses inte kunna svara för sina ekonomiska förpliktelser på behörigt sätt.
Av tillståndet ska innehållet i servicen, verksamhetens omfattning och produktionssättet för servicen framgå. Tillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga för att trygga klientsäkerheten och som gäller mängden tjänster, de anställda, lokalerna, anordningarna och tillbehören samt arbetsmetoderna.
11 §
Anmälningspliktig service
Varje producent av privat socialservice som producerar annan socialservice än socialservice dygnet runt ska lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten innan den inleds eller ändras väsentligt till det kommunala organet i den kommun där tjänsterna produceras. I anmälan ska nämnas motsvarande uppgifter som i en tillståndsansökan. En serviceproducent som har ansökt om tillstånd som avses i 7 § behöver inte göra någon separat anmälan om sådana andra former av socialservice än socialservice dygnet runt som denne producerar om de framgår av tillståndsansökan.
I lagen om barndagvård föreskrivs om skyldighet för producenter av privat dagvård att lämna in en anmälan till det kommunala organet.
12 §
Anmälan om att den ansvariga personen byts ut och om att verksamheten upphör
Varje serviceproducent ska lämna in en skriftlig anmälan om att den ansvariga personen byts ut och om att verksamheten upphör. Anmälan ska lämnas in till den tillståndsmyndighet som beviljat tillståndet eller till det kommunala organ som tagit emot en anmälan som avses i 11 §.
13 §
Kommunens skyldighet att lämna regionförvaltningsverket anmälda uppgifter
Det kommunala organet ska utan dröjsmål lämna regionförvaltningsverket de uppgifter som organet fått med stöd av 11 och 12 §, med undantag för uppgifter om serviceproducenter som producerar endast stödservice i anslutning till hemservice som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten i socialvårdslagen eller med stödservicen jämförbara tjänster eller privat familjedagvård.
4 kap.
Tillsyn
14 §
Tillsynsobjekt
Tillsyn enligt denna lag gäller alla former av socialservice som avses i 3 § 1 punkten.
15 §
Styrning, rådgivning och uppföljning
Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över den privata socialservicen i första hand genom att tillhandahålla serviceproducenten den styrning och rådgivning som behövs vid serviceproduktionen och genom att i samråd med serviceproducenten följa hur verksamheten utvecklas.
16 §
Verksamhetsberättelse
Privata serviceproducenter som erhållit tillstånd ska årligen lämna tillståndsmyndigheten en verksamhetsberättelse.
De ändringar som har skett beträffande personalen, lokalerna och verksamheten ska nämnas i verksamhetsberättelsen.
17 §
Inspektionsrätt
Tillsynsmyndigheten kan inspektera en serviceproducents verksamhet enligt denna lag samt de verksamhetsenheter och lokaler som används vid ordnandet av verksamheten när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan av grundad anledning ålägga regionförvaltningsverket att förrätta en inspektion. Tillståndsmyndigheten kan dessutom be det kommunala organet att av grundad anledning inspektera en verksamhetsenhet.
18 §
Förrättande av inspektion
En inspektion får förrättas utan förhandsanmälan. En inspektör ska ges tillträde till verksamhetsenhetens alla lokaler. Lokaler som används för permanent boende får dock inspekteras bara om det är nödvändigt för att trygga klientens ställning och garantera behörig service. Över en inspektion ska det föras protokoll.
Trots sekretessbestämmelserna ska alla handlingar som inspektören begär och som är nödvändiga för inspektionen läggas fram för honom eller henne. Dessutom ska inspektören utan kostnad på begäran få kopior av de handlingar som är nödvändiga för inspektionen.
Inspektören har rätt att ta fotografier under inspektionen. Inspektören kan biträdas av sådana experter som behövs för inspektionen.
19 §
Anmärkning och uppmärksamgörande
Om det vid styrningen och övervakningen av privat socialservice konstateras att en serviceproducent vid ordnandet eller genomförandet av verksamhet enligt denna lag har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, och ärendet inte föranleder andra åtgärder, kan tillståndsmyndigheten ge serviceproducenten eller den ansvariga personen en anmärkning för framtiden eller uppmärksamgöra den övervakade på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas.
20 §
Föreläggande om avhjälpande av brister
Om en privat socialserviceproducent inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet eller skyldighet att ansöka om tillstånd eller om brister eller andra missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten upptäcks i ordnandet eller genomförandet av socialservice eller om verksamheten i övrigt strider mot denna lag, kan tillståndsmyndigheten meddela ett föreläggande om att de ska avhjälpas. När föreläggandet meddelas ska det utsättas en tid inom vilken de behövliga åtgärderna ska vidtas.
21 §
Avbrytande av verksamheten och förbud mot användning
Om klientsäkerheten så kräver kan tillståndsmyndigheten förbjuda verksamheten eller bestämma att den ska avbrytas eller omedelbart förbjuda användningen av en verksamhetsenhet, av en del av den eller av en anordning.
22 §
Tvångsmedel för iakttagande av ett föreläggande
Tillståndsmyndigheten kan förplikta serviceproducenten att iaktta det föreläggande som avses i 20 och 21 § vid vite eller vid äventyr att verksamheten avbryts eller att användningen av en verksamhetsenhet, av en del av den eller av en anordning förbjuds.
23 §
Återkallande av tillstånd
Tillståndsmyndigheten kan helt eller delvis återkalla ett tillstånd att producera socialservice som den beviljat, om denna lag eller de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den väsentligt har överträtts i verksamheten. En förutsättning för återkallande är dessutom att bristerna eller missförhållandena i verksamheten inte har avhjälpts trots tidigare anmärkningar och förelägganden från tillståndsmyndigheten.
24 §
Åtgärder med anledning av brister i läkemedelsförsörjningen
Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte sådan verksamhet som avses i läkemedelslagen (FFS 395/1987) och som övervakas av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Om tillsynsmyndigheten i sin övervakning av privat socialservice upptäcker brister eller andra missförhållanden i läkemedelsförsörjningen, ska tillsynsmyndigheten underrätta Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om dessa.
5 kap.
Register över tillhandahållare av privat service
25 §
Förande av register och användning av registeruppgifterna
Tillståndsmyndigheterna ska för handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden som avses i denna lag samt för övervakning och statistikföring av verksamheten tillsammans driva ett riksomfattande informationssystem (register över tillhandahållare av privat service). I informationssystemet ingår som separata delar ett register över privata socialserviceproducenter samt i lagen om privat hälso- och sjukvård (FFS 152/1990) avsedda register över privata producenter av hälso- och sjukvårdstjänster och över självständiga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är registeransvarig och ansvarar också för informationssystemets funktion.
En tillståndsmyndighet ansvarar för de uppgifter som den fört in i registret och för att utlämnandet av uppgifter är förenligt med lag. Tillståndsmyndigheten får använda registeruppgifter i den omfattning dess uppgifter kräver det. Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter finns även i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
26 §
Registrering av uppgifter som ingår i tillståndsansökan
Efter att ha beviljat serviceproducenten det tillstånd som avses i 7 § ska tillståndsmyndigheten se till att de uppgifter som serviceproducenten i enlighet med 8 § ska nämna i tillståndsansökan förs in i registret över tillhandahållare av privat service.
27 §
Registrering av uppgifter om anmälningspliktig verksamhet
Tillståndsmyndigheten beslutar om registrering av uppgifter om anmälningspliktig service som avses i 11 §.
I registret förs inte in uppgifter om serviceproducenter som producerar endast stödservice i anslutning till hemservice som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten i socialvårdslagen eller med stödservicen jämförbara tjänster eller privat familjedagvård.
28 §
Övriga uppgifter som ska registreras
Utöver vad som anges i 26 och 27 § ska tillståndsmyndigheten registrera
1) uppgifter om förändringar i verksamheten,
2) uppgifter om brott mot denna lag och om överträdelse av bestämmelser, föreskrifter och förbud som utfärdats med stöd av den och om de påföljder som tillsynsmyndigheten beslutat om, uppgifter om tillsynsmyndighetens inspektioner och resultaten av dessa samt övriga uppgifter som behövs för övervakningen, samt
3) övriga uppgifter som behövs för handläggning och statistikföring av tillstånds- och anmälningsärenden och som inte innehåller uppgifter som avses i 11 § i personuppgiftslagen.
29 §
Avförande av registeruppgifter
Uppgifterna om den som är verksam som socialserviceproducent, den ansvariga personen, den som ansvarar för förandet av register och den dataskyddsansvariga avförs ur registret fem år efter det att den registrerade har upphört med verksamheten.
30 §
Offentliggörande och utlämnande av registeruppgifter
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården får när det gäller producenter av privat socialservice ur registret över tillhandahållare av privat service i ett allmänt datanät offentliggöra och lämna ut namn eller firma, servicebransch samt alla verksamhetsenheters och verksamhetsställens adresser och andra kontaktuppgifter. En självständig yrkesutövare får dock förbjuda att hans eller hennes adress och övriga kontaktuppgifter publiceras.
För andra än självständiga yrkesutövare får det i ett allmänt datanät också finnas andra offentliga uppgifter om företagsverksamheten.
Bestämmelser om utlämnande av offentliga personuppgifter som inte sker i ett allmänt datanät finns i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999). Uppgifter om serviceproducenter som upphört med sin verksamhet enligt denna lag får publiceras och lämnas ut i ett allmänt datanät i högst tolv månader efter det att tillståndsmyndigheten har tagit emot anmälan om att verksamheten upphör.
31 §
Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning
Trots sekretessbestämmelserna och andra bestämmelser om användningen av uppgifter får tillståndsmyndigheterna, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag, med hjälp av teknisk anslutning ur registret över tillhandahållare av privat service
1) till Folkpensionsanstalten lämna ut de uppgifter om privata socialserviceproducenter som behövs vid beviljande av sjukförsäkrings-, pensions- och handikappförmåner,
2) till Institutet för hälsa och välfärd lämna ut sådana uppgifter om privata serviceproducenter och i 16 § avsedda verksamhetsberättelser som behövs för statistikändamål.
Innan en teknisk anslutning öppnas ska den myndighet som begär uppgifter lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
32 §
Uttag av avgifter hos serviceproducenterna
Tillstånd att producera socialservice och registrering av i 11 § avsedda anmälningar är avgiftsbelagda. Dessutom kan avgifter tas ut, helt eller delvis som årsavgifter, för tillstånds- och registreringsåtgärder.
6 kap.
Myndigheterna och samarbetet mellan dem
33 §
Centralförvaltningen
Den allmänna styrningen och övervakningen av verksamhet som baserar sig på denna lag hör till social- och hälsovårdsministeriets uppgifter.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, styr regionförvaltningsverken vid fullgörandet av de uppgifter dessa har enligt denna lag. Syftet med styrningen är att förenhetliga regionförvaltningsverkens verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis.
Dessutom styr och övervakar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården tjänsterna i synnerhet när det är fråga om
1) principiellt viktiga och vittsyftande ärenden,
2) ärenden som gäller flera regionförvaltningsverks verksamhetsområden eller hela landet,
3) ärenden som har samband med övervakningsärenden som behandlas vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och som gäller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården,
4) ärenden som ett regionförvaltningsverk är jävigt att behandla.
34 §
Region- och lokalförvaltningen
Regionförvaltningsverket styr och övervakar privat socialservice som produceras inom dess verksamhetsområde.
Det kommunala organet styr och övervakar privat socialservice som produceras inom kommunen.
35 §
Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta när de fullgör de uppgifter som anges i denna lag.
Det kommunala organet ska omedelbart underrätta regionförvaltningsverket om bristfälligheter eller missförhållanden som kommit till dess kännedom i samband med tillsyn enligt denna lag. Det kommunala organet ska dessutom underrätta regionförvaltningsverket om de inspektioner som organet förrättat med stöd av 17 § och sina slutsatser om dem.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska underrätta regionförvaltningsverket om de tillsynsåtgärder det genomfört med stöd av 17-23 §. Regionförvaltningsverket ska underrätta Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om sina ovan nämnda tillsynsåtgärder, om serviceproducenten har fått tillstånd av eller ansökt om tillstånd hos Tillsyns- och tillståndsverket för social- och hälsovården. Dessutom ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket underrätta det kommunala organet i de kommuner där service produceras om sina ovan nämnda tillsynsåtgärder.
7 kap.
Ändringssökande
36 §
Ändringssökande
Ändring i ett beslut som en tillståndsmyndighet eller en tillsynsmyndighet har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
I anmärkning eller uppmärksamgörande enligt 19 § får ändring inte sökas genom besvär.
37 §
Verkställighet
Tillståndsmyndighetens beslut om avbrytande av verksamheten, förbud mot användning av en verksamhetsenhet eller av en del av den eller av en anordning, och återkallande av tillstånd får omedelbart verkställas även om det överklagas, om detta är nödvändigt med hänsyn till klienternas säkerhet.
Besvärsinstansen kan förbjuda verkställigheten av beslutet eller bestämma att den ska avbrytas.
8 kap.
Särskilda bestämmelser
38 §
Undersökning av klagomål
Tillståndsmyndigheten eller social- och hälsovårdsministeriet undersöker inte sådana klagomål över privat socialservice som gäller ärenden äldre än fem år, om det inte finns särskilda skäl att undersöka klagomålet.
39 §
Myndigheternas rätt att få information
Trots sekretessbestämmelserna har tillsynsmyndigheterna och social- och hälsovårdsministeriet rätt att av socialserviceproducenterna och av varandra avgiftsfritt få de upplysningar och utredningar som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
40 §
Handräckning
Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheten handräckning för genomförandet av inspektion enligt 18 §, avbrytande och förbud mot användning enligt 21 § och rätt att få information enligt 39 §.
41 §
Ersättning för kostnaderna för registrering
Av årsavgifterna enligt 32 § ska regionförvaltningsverken betala Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården en andel som täcker kostnaderna för registrering av tillhandahållare av privat service.
42 §
Närmare bestämmelser
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter som ska föras in i registret över tillhandahållare av privat service.
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i tillståndsansökan och ansökan om tillstånd, om innehållet i de anmälningar som avses i 11 och 12 § och om hur anmälningarna ska göras samt om den andel av avgifterna som enligt 41 § ska betalas till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
9 kap.
Ikraftträdande
43 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 2011.
Genom denna lag upphävs lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996).
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
44 §
Behandling av ärenden som har inletts
På behandlingen av tillståndsansökningar och klagomål som har inletts när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.
45 §
Tillståndets giltighetstid
Tillstånd som har beviljats med stöd av de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft fortsätter att gälla efter ikraftträdandet. Regionförvaltningsverket ska dock på tjänstens vägnar och utan avgift inom ett år efter lagens ikraftträdande ändra de tillstånd som före ikraftträdandet beviljats en och samma serviceproducent inom regionförvaltningsverkets verksamhetsområde till ett tillstånd som omfattar serviceproducentens alla verksamhetsenheter.
En serviceproducent med verksamhet på två eller flera regionförvaltningsverks områden får hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ansöka om att de separata tillstånden ska ersättas med ett enda tillstånd. Ett nytt tillstånd ska beviljas, om de villkor för beviljande av tillstånd som anges i denna lag uppfylls vid serviceproducentens alla verksamhetsenheter.
46 §
Avförande av registeruppgifter om anmälningspliktig service
De uppgifter i registret över tillhandahållare av privat service som enligt denna lag inte behöver föras in i registret ska avföras ur registret inom sex månader efter det att lagen har trätt i kraft.
BILAGA 2 - utkast till landskapsförordning
Utkast till
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande privat socialvård
Landskapsregeringen har med stöd av 5 § landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice beslutat föreskriva följande:
1 §
Med de avvikelser som anges i denna förordning ska 1 § social- och hälsovårdsministeriets förordning om privat socialservice (FFS 1053/2011) tillämpas i landskapet.
2 §
Ändringar i författning som avses i 1 § ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
3 §
De förvaltningsuppgifter som ska skötas av statliga myndigheter enligt författning i 1 § handhas i landskapet av landskapsregeringen.
Om i en författning i 1 § hänvisning görs till bestämmelser i rikslagstiftningen och motsvarande bestämmelser finns i landskapslagstiftningen ska hänvisningen anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
4 §
Denna förordning träder i kraft den
BILAGA 3 – förordning om privat socialservice
Social- och hälsovårdsministeriets förordning om privat socialservice
(FFS 1053/2011)
Social- och hälsovårdsministeriet har med stöd av 42 § 2 mom. i lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) beslutat:
1 §
Bilagor till tillståndsansökan och anmälan
Till en tillståndsansökan enligt 8 § och till anmälan om inledande av verksamhet enligt 11 § i lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) ska fogas:
1) kopia av bolagsordningen, bolagsavtalet eller sammanslutningens stadgar eller annan motsvarande utredning,
2) handelsregisterutdrag eller kopia av näringsanmälan,
3) intyg över självförsörjning och intyg ur utmätningsregistret,
4) verksamhetsplan,
5) planritning och dispositionsplan över de utrymmen som används för verksamheten,
6) räddningsplan och utredning om utrymningssäkerheten enligt räddningslagen (FFS 379/2011),
7) utlåtande av räddningsmyndigheten,
8) utlåtande av hälsoskyddsmyndigheten,
9) utlåtande av det organ som ansvarar för socialvården i den kommun där servicen ges eller av en tjänsteinnehavare som är utsedd av detta organ,
10) kopia av examensbevis och utredning över arbetserfarenhet i fråga om den person som ansvarar för servicen, samt
11) kopia av en registerbeskrivning enligt 10 § i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
Till tillståndsansökan och anmälan om väsentlig ändring av verksamheten ska fogas de bilagor som avses i 1 mom. vilka beskriver ändringen av verksamheten.
2 §
Betalningsandel som ska betalas till Tillstånds- och
tillsynsverket för social- och hälsovården
Som den andel som avses i 41 § i lagen om privat socialservice ska regionförvaltningsverken betala Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården 50 procent av intäkterna från de årsavgifter som betalats av producenter av privat socialservice.
3 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2011.
Förordningens 2 § tillämpas dock på årsavgifter som tas ut från och med den 1 januari 2012.
Helsingfors den 28 september 2011
Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson
Regeringsråd Riitta Kuusisto
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 14/2011-2012