Lagförslag 15/2015-2016

		LAGFÖRSLAG nr 15/2015-2016
		Datum
		2016-05-24
	Till Ålands lagting

Vattenfarkoster

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagstiftningen om fritidsbåtar och vattenskotrar (vattenfarkoster) ses över. Ändringarna beaktar den Europeiska unionens förnyade regelverk. Dessutom föreslås att regelverket förtydligas vad gäller utrustningskrav vid framförande av vattenfarkoster, samt att till rikets behörighet hörande produktkrav inte ska återges med nuvarande detaljeringsgrad.

     Bestämmelserna om registreringsplikt föreslås kompletterade med bestämmelser om en första registrering och därefter följande ändringsregistrering. I grunden föreslås inga ändringar avseende vilka vattenfarkoster som ska omfattas av registreringsplikt.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Lagstiftningsbehörighet 4

3. Överväganden. 5

4. Förslag. 5

5. Förslagets verkningar 6

Detaljmotivering. 6

1. Landskapslag om vattenfarkoster 6

2. Landskapslag om ändring av ordningslagen för landskapet Åland. 9

3. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för vattenfarkoster 10

Lagtext 11

L A N D S K A P S L A G om vattenfarkoster 11

L A N D S K A P S L A G om ändring av ordningslagen för landskapet Åland. 18

L A N D S K A P S L A G  om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för vattenfarkoster 19

Bilaga 1 - utkast till förordning vattenfarkoster 20

Bilaga 2 – utkast till ändring av LF om ordningsbot 22

Bilaga 3 – Rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar 23

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG

 

Rubricerat direktiv, nedan kallat fritidsbåtsdirektivet, ersätter från den 18 januari 2016 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar. En väsentlig del av de ändringar som genomförs med fritidsbåtsdirektivet rör sådana produktkrav vilka hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Inom området för landskapets lagstiftningsbehörighet har tillämpningsområdet och definitioner förtydligats, med tydligare avgränsningar kring vilka produkter som omfattas eller inte omfattas av regelverket. Mest betydelsefullt har till regelverket fogats särskilda bestämmelser om vattenskotrar.

 

Motorfarkostregister

 

Med rikslagen om snabbgående motorfarkoster (FFS 256/1925) infördes år 1925 registreringsplikt för varje ”motorfarkost, vars största möjliga farhastighet är minst tolv knop”. Dessutom fordrades landshövdingens tillstånd för att få att anskaffa en sådan snabb båt samt ingick krav på godkänd förare. Detta utgjorde led i bekämpandet av en betydande spritsmuggling där snabbgående båtar användes. Lagstiftningen ansågs höra till rikets behörighet, ett motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen. I 1951 års självstyrelselag intogs en uttrycklig bestämmelse (13 § 17 punkten) enligt vilken till rikets behörighet hörde specialföreskrifter om snabbgående motorfarkoster.

     1925 års lag ersattes i år 1969 av lagen om båttrafik (FFS 151/1969), varvid registreringsplikten kom att omfatta alla motorbåtar med en

     1) utombordsmotor vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 20 hästkrafter eller

     2) inombordsmotor eller inombordsmotor med utombordsdrev (inu-drev) vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 50 hästkrafter.

     I förarbetena (RP nr 108/1968) framhölls lagstiftningens allmänna syfte att trygga säkerheten i sjötrafik efter att antalet småbåtar hade ökat samtidigt med att hastigheterna ökade. Detta ansågs innebära en ökande risk för olyckor ”till den grad att det måste anses nödvändigt att komplettera gällande stadganden om båttrafik”, bland annat så att registreringsplikten blev mer omfattande. Motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen.

     Med 1993 års självstyrelselag överfördes lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet avseende båttrafik till landskapet (självstyrelselagens 18 § 21 punkt). Med stöd av detta antog lagtinget en landskapslag (1998:102) om fritidsbåtars säkerhet som trädde i kraft den 1 november 1998. I lagen reglerades inte registrering av vattenfarkoster, registreringsplikten kvarstod och motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen.

 

Fritidsbåtsregister

 

Landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet ersattes från den 1 juni 2003 av landskapslagen (2003:32) om fritidsbåtar, nedan kallad fritidsbåtslagen, i vilken utöver bestämmelser om fritidsbåtars konstruktion, utrustning, skick och användning bland annat också ingår bestämmelser om register och registreringsplikt, utsläpp av toalettavfallsvatten samt om sjöfylleri. Närmare bestämmelser intogs i den gällande landskapsförordningen (2005:65) om fritidsbåtars säkerhets- och miljökrav. Med ikraftträdande av denna lagstiftning överfördes registreringsuppgiften från länsstyrelsen till landskapet. Ett fritidsbåtsregister fördes till motorfordonsbyrån med registrering på i sak samma grunder som rikslagstiftningen.

     Enligt fritidsbåtslagen gäller nu registreringsplikt för fritidsbåtar med utombordsmotor, vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 15 kilowatt (vilket motsvarar drygt 20 hk) samt för fritidsbåtar med inombordsmotor och fritidsbåtar med inombordsmotor med utombordsdrev, vars effekt överstiger 37 kilowatt (vilket motsvarar drygt 50 hk). Registreringsplikten uppkommer då båten första gången sjösätts eller när den därefter utrustas med en motor vars effekt medför krav på registrering. En registreringspliktig båt som införs till landskapet på egen köl ska registreras inom en månad från införseldagen. En registreringsanmälan ska bland annat innehålla uppgifter om ägaren, båtens skrov- och överbyggnadsfärg samt om motorns fabrikat, motornummer och motoreffekt. Om någon av de uppgifter som har antecknats i registret ändras ska ägaren anmäla detta inom en månad. En ny ägare ska meddela om ägarskiftet samt ska registreringsbevis återlämnas till motorfordonsbyrån om båten förstörs eller annars varaktigt tas ur bruk. En försummelse att göra detta kan medföra att ägaren ges ett ordningsbotsföreläggande på 35 euro.

 

fritidsbåtsregistret per den 31.12.2015
	antal	euro	s:a
totalt antal vattenfarkoster i registret	5 736
totalt antal ändringsregistreringar	660
händelser under år 2015
avregistreringar	82	gratis	0
nyregistreringar	174	15,00	2 610
ägarbyten m.fl. ändringar i registret	404	12,00	4 848
inplastning av registreringsbevis	-----	5,00	1 000
			8 458
Anmärkning: Det totala antalet ändringsregistreringar var i medeltal 645 under de föregående åren 2012-2014. Ett något högre antal ändringsregistreringar under år 2015 förklaras i huvudsak med avregistreringar.
Uppgifter från motorfordonsbyrån.

 

2. Lagstiftningsbehörighet

 

Landskapet har enligt 18 § 10 och 22 punkterna självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet bl.a. i frågor som rör natur- och miljövård samt näringsverksamhet. Till rikets behörighet hör bl.a. konkurrens, konsumentskydd, utrikeshandel och standardisering som avses i 27 § 10, 12 och 19 punkterna självstyrelselagen. Lagtinget har dock i frågor som i dessa avseenden hör till rikets behörighet en behörighet att vidta åtgärder för att främja näringsverksamhet. I riket lagstadgade produktstandarder blir direkt tillämpliga i landskapet, däremot rör producentansvar i grunden natur- och miljövård samt näringsverksamhet vilket hör till landskapets behörighet.

     I enlighet med 18 § 21 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om kanaler, båttrafik och farleder för den lokala sjötrafiken. Dock har riket i enlighet med 27 § 13 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten. I de senare avseendena finns i sjötrafiklagen (FFS 463/1996) bestämmelser om säkerheten inom sjötrafiken samt om förebyggande av olägenheter som användningen av vattenfarkoster kan orsaka naturen och den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse eller enskilt intresse.

     Landskapet har enligt 18 § 25 och 26 punkterna självstyrelselagen behörighet avseende beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet samt avseende utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Ordningsbot är i enlighet med 2a kap. 8 § strafflagen (FFS 39/1889) ”ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter och som i lag föreskrivs vara det enda straffet för vissa förseelser”. Det är ett ändamålsenligt rättsmedel för att förebygga och komma till rätta med lagöverträdelser av ringa karaktär.

     I fritidsbåtslagen återges bestämmelser som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Således fann Högsta domstolen den 25 februari 2003 i sitt utlåtande (dnr HD 2003/5) över fritidsbåtslagen att säkerhets- och miljökraven samt CE-märkningen, anknyter såväl till utrikeshandeln som till standardiseringen vilket hör till rikets lagstiftningsbehörighet. De ansågs dock kunna intas i landskapslagstiftningen i enlighet med 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG finns i huvudsak sådana produktstandarder om vilka riket har lagstiftat och vilka följaktligen är direkt tillämpliga i landskapet. Sådana bestämmelser finns i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (FFS 621/2005) och i statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar (FFS 748/2005). I riket har i januari 2016 en ny lag om säkerhet och utsläppskrav trätt i kraft (FFS1712/2016), i vilken beaktas den Europeiska unionens krav i det nya direktivet om fritidsbåtar och vattenskotrar.

 

3. Överväganden

 

Landskapsregeringen konstaterar att fritidsbåtslagens skrivningar är inriktade på fritidsbåtar, trots att vattenskotrarnas ökade betydelse fordrar allt mer särskild reglering för dem. I gällande regelverk ses vattenskotrar vara ett slags fritidsbåtar, för vilka det exempelvis inte finns särskilda utrustningsbestämmelser.

     Ett register över vattenfarkoster kan underlätta kontroll av ordning och säkerhet till sjöss, vara ett stöd vid planering av fritidstrafik och –turism samt ett stöd vid planering i frågor som rör naturmiljön. Det kan också underlätta polisens och försäkringsbolagens arbete med att återbörda stulna och försvunna båtar och motorer till rätt ägare.

 

4. Förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att regelverket tydligare ska avse såväl fritidsbåtar som vattenskotrar samt att behövliga särskilda bestämmelser ges om vattenskotrars utrustning. I gällande regelverk är det oklart vilken säkerhetsutrustning som ska medföras i en vattenskoter. Begreppet vattenfarkoster blir en gemensam benämning för fritidsbåtar och vattenskotrar.

     Då i riket lagstadgade produktstandarder är direkt tillämpliga i landskapet så är det inte längre ändamålsenligt att med så stor detaljeringsgrad som hittills återge sådana bestämmelser. Det ligger en otydlighetsrisk i förståelsen av vad som i dessa delar är gällande rätt, för dessa frågor föreslås en särskild blankettlag antagen enligt vilken i riket gällande bestämmelser görs tillämpliga.

     Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om registreringsplikt kompletteras med bestämmelser om den första registrering, som oftast görs för de första ägarnas räkning av de företag som säljer vattenfarkoster, och om därefter följande ändringsregistrering. Landskapsregeringen föreslår samtidigt att fritidsbåtsregistret byter namn till det fortsättningsvis mer korrekta Ålands vattenfarkostregister. Samtidigt föreslås att ändamålsenliga följdändringar görs i lagstiftningen om ordningsbot.

 

Hänvisningar i rikets L om farkostregistret till andra rikslagar:	Hänvisningarna kan i landskapet avse dessa landskapslagar:
L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999)	LL om (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet
personuppgiftsL (FFS 523/1999)	LL (1999:50) om tillämpning i land-skapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter
L om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1139/1994)	LL (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen
förvaltningsL (FFS 434/2003)	förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland
L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992)	LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
- straffL (FFS 39/1889) - L om ordningsbotsförseelser (FFS 756/2010)	18 § 25 p:en SjL: beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet
Till riksbehörighet hör bl.a. lagstiftningen om fartygsregister, sjölag, lag om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster, skadeståndslag förvaltningsprocesslag samt riksbestämmelser om produktstandarder.

 

5. Förslagets verkningar

 

Förslaget är i oförminskad omfattning ägnat att främja säkerheten vid färd på vatten samt att förebygga olägenheter för miljön. Det bedöms sakna direkt betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. För landskapets förvaltning medför förslaget i grunden ingen ändring, även om dess mer utförliga förvaltningsbestämmelser kan bidra till enklare bedömningar av olika registreringsåtgärders art och omfattning. Förslaget bedöms inte medföra ytterligare kostnader för ägare till vattenfarkoster och kan endast marginellt få betydelse för landskapets kostnader att förvalta systemet.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om vattenfarkoster

 

1 kap. Inledande bestämmelser

 

1 § Lagens syfte. Lagens huvudsyfte är att trygga en fortsatt god säkerhet vid sjötrafik samt att förebygga olägenheter som användningen av vattenfarkoster kan medföra.

 

2 § Tillämpning. Lagens tillämpningsområde överensstämmer i sak med gällande lags, av förslaget framgår dock tydligare att lagen också omfattar vattenskotrar. I lagen använda begrepp följer unionslagstiftningen.

     Paragrafens 3 mom. har upplysningsvis fogats till lagen för att peka på att riket har lagstiftningsbehörighet avseende produktstandarder. I landskapslag kan beskrivas produktsäkerhetens förvaltningsrättsliga betydelse i landskapet.

 

3 § Tillsynsmyndigheter. I paragrafen har, utan ändring i sak, sammanställts de myndigheter som har ett ansvar enligt regelverket. Beskrivningen av gränsbevakningsväsendets uppgifter regleras dock egentligen inte i denna lag, detta är en informativ skrivning om gällande rätt i enlighet med vad som följer av den i paragrafen nämnda överenskommelseförordningen.

 

2 kap. Vattenfarkosters användning

 

4 § Omsorg och försiktighet. I paragrafen finns en allmän bestämmelse om den omsorg och försiktighet som ska iakttas vid sjötrafik. Bestämmelsen ansluter till vad som gäller enligt 5-7 §§ sjölagen (FFS 463/1996).

 

5 § Åldersgräns. Bestämmelsen återspeglar meningen att en förares ålder har betydelse för den förmåga och skicklighet som uppgiften kräver. Den föreskrivna åldersgränsen 15 år för att få framföra en registreringspliktig motordriven vattenfarkost överensstämmer såväl med vad som gäller enligt gällande landskapslag och enligt rikets lagstiftning (jfr 6 § 2 mom. sjötrafiklagen, FFS 453/1996). 15 års ålder är dessutom åldersgränsen för straffbarhet enligt 3 kap. 4 § strafflagen.

 

6 § Utrustning och skick. I paragrafen finns en allmän bestämmelse om vattenfarkosters utrustning och skick.

 

7 och 8 §§ Utrustning i en fritidsbåt / Utrustning i en vattenskoter. De krav som ställs i paragraferna är viktiga med tanke främst på säkerheten till sjöss.

     De i riket gällande bestämmelserna om granskning och service av handbrandsläckare finns i inrikesministeriets förordningar om handbrandsläckare (FFS 790/2001) och om granskning och service av handbrandsläckare (FFS 917/2005). Detta rör standardisering vilket hör till rikets behörighet.

 

9 § Toalettavfallsvatten. Om toalettavfallsvatten släpps ut i vattnet så bidrar det till övergödning av Östersjön som rubbar dess naturliga förhållandevis näringsfattiga ekologiska balans. Ett mål för den Europeiska unionens östersjöstrategi (.balticsea-region-strategy.eu) är att rädda havsmiljön och uppnå en god miljöstatus och biologisk mångfald i havet. Det kan bland annat ske genom att havet skyddas från toalettavfallsvattenföroreningar. Detta är i linje med den Helcom-rekommendation för Östersjön (.helcom .fi), som landskapet omfattade år 1998 samt med Förenta Nationernas havsrättskonvention (FördragS 80 och 83/2004) vars ikraftträdande landskapet godkände år 2004 (jfr ÅFS 2004:33).

 

3 kap. Ålands vattenfarkostregister

 

10 § Giltighetstid för registrering. I paragrafen tydliggörs att en registrering inte kan göras för viss tid, utan görs tills vidare.

 

11 § Registreringsansvar. I grunden avses ingen förändring av registreringsansvaret. Regelverket har dock förtydligats avseende innehavares ansvar och avseende att en huvudsaklig kontaktperson ska anges. Detta ändrar inte delägares eller innehavares rättigheter och skyldigheter sinsemellan.

 

12 § Registreringspliktiga vattenfarkoster. Grunderna för registreringsplikten följer nära de som nu gäller. De vattenfarkoster som vid lagens ikraftträdande är registrerade kommer fortsatt att vara det. Vad som ska framgå av en anmälan om registrering överensstämmer i sak med vad som krävs enligt gällande regelverk. Registreringspliktens registreringsbevis och registerbeteckning kan underlätta tillsynen av sjösäkerheten samt underlätta arbetet med att återställa försvunnen egendom till rätt ägare.

 

13 § Första registrering. En vattenfarkost ska endast en gång kunna registreras första gången, i andra fall rör det sig om ändringsregistrering enligt 14 §. En anmälan ska innehålla grundläggande uppgifter som visar den senaste ägarens äganderätt till en viss vattenfarkost och dess motor, det kan vara en faktura, ett köpebrev eller en annan fångsthandling.

     En vattenfarkost och dess motor ska också vara förenlig med gällande produktstandardkrav, som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG. I landskapet är de produktstandarder som riket har lagstiftat om direkt tillämpliga. Bestämmelser finns i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar och i statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar (se avsnitt 2 i allmänna motiv). En överensstämmelse med dessa krav kan visas med ett dokument över försäkran om överensstämmelse, vars uppgifter motsvarar en CE-märkning som fysiskt har fästs på vattenfarkosten och dess motor.

     Motorfordonsbyrån är den fackmyndighet som ska ha kunskaper om och ska hantera registreringsärendena, och bör av ändamålsenlighetsskäl kunna ge de behövliga närmare föreskrifter om de tekniska uppgifter om vattenfarkoster och motorer som ska uppges vid en första registrering.

 

14 § Ändringsregistrering. Vid ändringsregistrering ändras uppgifter i vattenfarkostregistret om en registrerad vattenfarkost eller om dess motor. Ägaren ska skriftligt anmäla en ändring till motorfordonsbyrån inom 30 dagar från ändringen. Ändamålet med detta krav är att säkerställa att registeruppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Om ägaren har överlåtit disposition så gäller också den innehavaren en skyldighet att skriftligt anmäla ändringar om tekniska ändringar.

 

15 § Slutlig avregistrering. Med slutlig avregistrering avses att en registrerad vattenfarkost eller motor slutligt tas ur bruk och att detta antecknas i vattenfarkostregistret. En i 3 mom. avsedd tillförlitlig utredning för motorfordonsbyrån kan vara ett utlåtande från polisen, eller en annan relevant myndighet eller organ, om att en vattenfarkost eller en motor har förstörts eller på annan grund slutligt kan avregistreras. motorfordonsbyrån kan också godta en utredning i saken som gjorts av ägaren eller innehavaren, men det är ägaren som ska göra den skriftliga anmälan.

 

16 § Registreringsbevis och registerbeteckning. Motorfordonsbyrån utfärdar ett nytt registreringsbevis, om de uppgifter som antecknats i registreringsbeviset har ändrats. Motorfordonsbyrån beslutar med beaktande av lagens krav om registreringsbevisens utformning, och ska se till att de framställs och levereras. Motorfordonsbyrån kan också på ägarens ansökan mot avgift ge en dubblett av ett registreringsbevis. Om ett registreringsbevis som motorfordonsbyrån har utgivit innehåller felaktiga uppgifter, ska kunden kontakta motorfordonsbyrån och utan avgift få dem korrigerade.

 

17 § Utlämnande av uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister. Uppgifter får inte lämnas ut, om det finns grundad anledning att misstänka att det kränker en persons integritetsskydd, intressen eller rättigheter. Allmänna bestämmelser om hantering av personuppgifter finns i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Motorfordonsbyrån kan vägra att lämna ut uppgifter, om inte förutsättningar för det uppfylls.

 

4 kap. Straff

 

18-21 §§ Sjöfylleri / Sjötrafikförseelse och sjötrafikbrott / Sjötrafikförseelser för vilka ordningsbot kan föreläggas / CE-märkning. Bestämmelserna i detta kapitel skiljer sig inte i sak från vad som föreskrivs om straff, åtgärdseftergift och anmärkning i gällande lag.

 

22 § Vattenfarkostregistreringsförseelse. Med tanke på registrets användningssyfte är det viktigt att uppgifterna i registret är så aktuella och tillförlitliga som möjligt. Kvaliteten på de registrerade uppgifterna är i hög grad beroende av om de anmälningspliktiga följer sina skyldigheter i enlighet med lagen.

 

23 § Förseelse mot användningsförbud. Det är med tanke på genomförandet av tillsyn det viktigt att registreringspliktiga vattenfarkoster är försedda med registerbeteckning eller provbeteckning.

 

24 § Åtgärdseftergift och anmärkning. Bedömningsgrunden att en förseelse med hänsyn till förhållandena är ringa eller uppenbart ringa, sammanfaller med det förhållande att det är rätt att avstå från en åtgärd, om dess följder bedöms oskäliga med hänsyn till ett eftersträvat resultat. Istället kan då avstås från åtal och en anmärkning ges.

 

5 kap. Särskilda bestämmelser

 

25 § Avgifter. Paragrafens bestämmelse överensstämmer i sak med gällande regelverk. Första registrering och ändringsregistrering föranleder en avgift, ingen avgift tas vid slutlig avregistrering.

 

26 § Besvär. I paragrafen finns endast en hänvisning till vad som gäller enligt självstyrelselagen.

 

27 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen beslutar om efter det att den har godkänts.

 

2. Landskapslag om ändring av ordningslagen för landskapet Åland

 

Ordningsbot är ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter. Ordningsbot kan bestämmas som påföljd för en förseelse, om det strängaste föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om ordningsbot samtidigt ska föreläggas för två eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven. Den som har dömts till ordningsbot kan föra ärendet till domstol för prövning.

     I enlighet med vad som gäller enligt förslaget om registreringsplikt i förslaget till landskapslag om vattenfarkoster bör möjligheten att ge ordningsbot för överträdelser av registreringspliktsbestämmelser regleras. Av det bifogade utkastet till ändring av förordningen föreslås att en ordningsbot på 35 euro ska gälla i samtliga dessa fall.

 

3. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för vattenfarkoster

 

Bestämmelserna i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (FFS 1712/2015) rör i huvudsak riksbehörighet, till den del där regleras frågor om standardisering m.m., se avsnitt 2 om lagstiftningsbehörighet. Väsentliga frågor faller dock inom landskapets behörighet, såsom hörande till näringsrätt och natur- och miljövård. Genom en blankettlag beaktas riksbehörigheten såväl som ges följdenliga bestämmelser om de förvaltningsbeslut och –uppgifter som hör till landskapets behörighet.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om vattenfarkoster

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs[1]:

 

1 kap.
Inledande bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     I syfte att främja säkerheten vid färd på vatten samt att förebygga olägenheter för miljön finns i denna lag bestämmelser om fritidsbåtars och vattenskotrars utrustning, skick och användning.

 

2 §

Tillämpning

     Denna lag är tillämplig på vattenfarkoster, med vilket avses

     1) fritidsbåtar med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet samt

     2) vattenskotrar vars längd understiger 4 meter och som har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla, samt har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä snarare än befinner sig i vattenfarkosten som används för sport- eller fritidsändamål och som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG.

     Vid tillämpningen av denna lag är innebörden av begreppet tillverkare varje fysisk eller juridisk person som konstruerar och tillverkar en produkt som omfattas av denna lag, eller som låter konstruera eller tillverka en sådan produkt för att själv släppa ut den på marknaden.

     I riket lagstadgade bestämmelser om produktstandarder för vattenfarkoster och vattenfarkosters motorer är gällande i landskapet.

 

3 §

Tillsynsmyndigheter

     Landskapsregeringen har ett allmänt tillsynsansvar över att denna lag iakttas.

     Motorfordonsbyrån upprätthåller Ålands vattenfarkostregister som avses i 3 kap. denna lag. Motorfordonsbyrån får uppbära en avgift för registrering av vattenfarkoster i Ålands vattenfarkostregister i enlighet med bestämmelserna om det landskapslagen (1993:97) om grunderna för avgifter till landskapet.

     Ålands polismyndighet är tillsynsmyndighet i frågor som rör vattenfarkosters användning.

     Gränsbevakningsväsendet kan utföra tillsyn i enlighet med vad som stadgas om det i Republikens presidents förordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland.

 

2 kap.
Vattenfarkosters användning

 

4 §

Omsorg och försiktighet

     Var och en som färdas med en vattenfarkost ska iaktta den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver.

     Den som framför en vattenfarkost ska följa sjövägsreglerna och de påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger. En förare ska anpassa sin färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störs och så att olägenheter eller störningar i naturen och olägenheter för fisket undviks.

     En vattenfarkost får inte av ägaren eller dennes ställföreträdare överlåtas att framföras av den som saknar nödvändiga förutsättningar att framföra den på grund av sjukdom, trötthet, alkoholpåverkan eller annat berusningsmedel, eller på grund annat liknande skäl. Vad som gäller för framförande gäller också den som i vattenfarkosten sköter uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

 

5 §

Åldersgräns

     En registreringspliktig vattenfarkost får framföras av den som har fyllt 15 år.

 

6 §

Utrustning och skick

     Den som framför en vattenfarkost ansvarar för att den har en sådan utrustning och är i sådant skick samt har sådana övriga egenskaper som krävs för att den ska vara säker på de vatten där den används.

 

7 §

Utrustning i en fritidsbåt

     I en fritidsbåt som är utrustad med motor eller i en över fem meter lång fritidsbåt försedd med segel, även om båten saknar motor, ska då den används finnas

     1) flytplagg som till sin storlek och bärförmåga passar till var och en som befinner sig ombord,

     2) länspump eller något annat redskap för tömning av vatten ur båten,

     3) åror eller paddel om båten går att ro eller paddla eller ett för båtens storlek lämpligt ankare med lina samt

     4) en ändamålsenlig och godkänd handbrandsläckare för vilken granskning och service utförts i enlighet med i riket gällande bestämmelser om granskning och service av handbrandsläckare, om båten är registreringspliktig i enlighet med 12 § 1 mom. eller om båten är överbyggd med fast installerad värmare eller pentry.

     I stället för en handbrandsläckare som avses i punkt 4 kan i båten finnas en släckare för vilken granskning och service utförts i enlighet med i riket gällande bestämmelser om granskning och service av handbrandsläckare.

 

8 §

Utrustning i en vattenskoter

     I en vattenskoter ska då den används finnas flytplagg som till sin storlek och bärförmåga passar till var och en som befinner sig ombord samt

     1) länspump eller annat redskap för tömning av vattenskotern,       2) åror eller paddel om vattenskotern går att ro eller paddla, eller

     3) ett för vattenskotern storlek lämpligt ankare med lina.

 

9 §

Toalettavfallsvatten

     Det är förbjudet att släppa ut toalettavfallsvatten i åländskt vattenområde.

 

3 kap.
Ålands vattenfarkostregister

 

10 §

Giltighetstid för registrering

     En registrering i Ålands vattenfarkostregister görs tills vidare. Bestämmelser om ändringsregistrering och slutlig avregistrering finns i 13 och 14 §§.

 

11 §

Registreringsansvar

     En registreringspliktig vattenfarkosts ägare ansvarar för att registrering sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Om en vattenfarkost har flera ägare ska en av dem registreras som huvudsaklig kontaktperson.

     Vad som i denna lag föreskrivs om ägare gäller också i tillämpliga delar innehavare, till vilken en registreringspliktig vattenfarkosts huvudsakliga användning enligt avtal har överlåtits för längre tid än 30 dagar. Om en vattenfarkost har flera innehavare ska en av dem registreras som huvudsaklig kontaktperson

 

12 §

Registreringspliktiga vattenfarkoster

     En vattenfarkost vars ägare har sin hemkommun i landskapet, och vilken stadigvarande brukas i landskapet, ska på ägarens anmälan registreras i Ålands vattenfarkostregister om det är frågan om en vattenfarkost med

     1) utombordsmotor vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 15 kilowatt samt

     2) inombordsmotor, eller med inombordsmotor med utombordsdrev (inu-drev), vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 37 kilowatt.

     Motorfordonsbyrån kan på ansökan från ägaren av en vattenfarkost, om ägaren har sin hemkommun i landskapet, bevilja att en vattenfarkost registreras i Ålands vattenfarkostregister trots att den inte registreringspliktig i enlighet med bestämmelserna i 1 mom.

 

13 §

Första registrering

     Innan en i 12 § 1 mom. avsedd vattenfarkost tas i bruk i landskapet för första gången ska en skriftlig registreringsanmälan (första registrering) göras till motorfordonsbyrån.

     Vid första registrering ska motorfordonsbyrån få en utredning med uppgifter om

     1) ägarens eller innehavarens namn, födelsedatum, postadress, andel i båten om den ägs eller innehas av flera och överlåtelsehandlingar med förvärvsdatum eller annan handling som styrker förvärvet,

     2) vattenfarkostens fabrikat och modellbeteckning, tillverkningsnummer och tillverkningsår samt dess eventuella namn,

     3) vattenfarkostens och motorns överensstämmelse med gällande konstruktionskrav och tekniska krav,

     4) skrovets största längd och bredd, byggnadsmaterialet, skrovfärg och överbyggnadsfärg samt vattenfarkostens personantal,

     5) antal motorer, motorfabrikat, modellbeteckning, motornummer, motortyp och drivmedel samt den av tillverkaren uppgivna motoreffekten och

     6) vattenfarkostens uppskattade högsta hastighet.

     Av en anmälan om registrering bör framgå anropssignal eller kontaktuppgifter för radio- eller telefonutrustning om sådan används i vattenfarkosten.

     Om en anmälan om registrering är ofullständig ska motorfordonsbyrån upplysa ägaren eller innehavaren om vad som krävs för att vattenfarkosten ska kunna registreras. Om vattenfarkosten ägs eller innehas av flera får ett sådant meddelande ges till en av ägarna eller innehavarna.

     Om en uppgift som har antecknats i Ålands vattenfarkostregister ändras, så ska detta anmälas till motorfordonsbyrån.

     Landskapsregeringen får ge närmare föreskrifter om de tekniska uppgifter om vattenfarkoster och deras motorer som ska uppges vid första registrering. Landskapsregeringen kan till motorfordonsbyrån delegera befogenhet att i avgränsade sådana frågor besluta om föreskrifter, utom i de fall då regleringens betydelse i sak kräver att den sker genom lag eller förordning.

 

14 §

Ändringsregistrering

     Om en ändring i de uppgifter i registret som avses i 13 § 2 mom. sker ska en skriftlig anmälan om detta göras till motorfordonsbyrån inom 30 dagar från ändringen, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

     Ändringsregistrering förutsätter att motorfordonsbyrån får en utredning över ändringar som gäller ägaren till eller innehavaren av vattenfarkosten eller de tekniska uppgifter som rör vattenfarkosten eller dess motor.

 

15 §

Slutlig avregistrering

     Slutlig avregistrering kan göras av motorfordonsbyrån om ägaren skriftligt anmäler om det eller om motorfordonsbyrån konstaterar att en vattenfarkost

     1) förstörts eller varaktigt tagits ur bruk,

     2) försvunnit, övergetts till sjöss och därefter inte påträffats under tre månader eller annars har varaktigt förstörts,

     3) överlåtits till ägare som inte har hemkommun i landskapet och vattenfarkosten inte stadigvarande brukas i landskapet eller

     4) av annat liknande skäl inte bör vara införd i Ålands vattenfarkostregister.

     Ägaren till en registrerad vattenfarkost eller motor ska till motorfordonsbyrån inom 30 dagar, efter en händelse som avses i 1 mom. 1-3 punkterna, skriftligt anmäla att vattenfarkosten eller motorn tagits slutligt ur bruk om inte något annat föreskrivs i denna lag.

     Motorfordonsbyrån gör en anteckning i vattenfarkostregistret om slutlig avregistrering enligt 1 mom. efter att de fått del av en tillförlitlig utredning som visar att en vattenfarkost eller en motor har förstörts eller tagits ur bruk på det sätt som avses.

 

16 §

Registreringsbevis och registerbeteckning

     För en vattenfarkost som har införts i Ålands vattenfarkostregister ges till ägaren ett registreringsbevis som bör medföras vid färd. Av beviset ska framgå de uppgifter som avses i 13 § samt den registerbeteckning som vattenfarkosten tilldelats vid registeringen. En registerbeteckning består av bokstäverna ÅL samt ett nummer eller en nummerserie. Registerbeteckningen bör fästas väl synlig på båda sidorna av vattenfarkosten.

     Motorfordonsbyrån beslutar närmare om registreringsbevisens och om registerbeteckningarnas utformning.

 

17 §

Utlämnande av uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister

     Uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister får lämnas till en myndighet som behöver dem för skötseln av ärenden som enligt lag ankommer på myndigheten.

     Personuppgifter om vattenfarkostens ägare får lämnas ut endast om mottagaren har rätt att enligt personuppgiftslagstiftningen behandla dessa uppgifter.

 

4 kap.
Straff

 

18 §

Sjöfylleri

     Den som framför en vattenfarkost eller ansvarar för navigeringen av en vattenfarkost

     1) efter att ha förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten medan uppgiften utförs eller därefter är minst 1,0 promille i blodet eller minst 0,44 milligram per liter i utandningsluften eller som

     2) under påverkan av annat rusmedel än alkohol eller alkohol i kombination med något annat rusmedel så att det kan antas att skyldigheterna att framföra eller navigera inte på ett betryggande sätt kan utföras

ska, om omständigheterna är sådana att gärningen är ägnad att äventyra någon annans säkerhet, dömas för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst ett år.

     Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas inte om den vattenfarkost som framförs är en roddbåt, en segeljolle eller en med dessa jämförbar vattenfarkost, då dessa vattenfarkoster framförs utan motor.

 

19 §

Sjötrafikförseelse och sjötrafikbrott

     Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag, eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen, ska för sjötrafikförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag. Om gärningen är grov, och ägnad att medföra allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för naturen eller den övriga miljön, ska för sjötrafikbrott dömas till böter eller till fängelse i högst ett år.

 

20 §

Sjötrafikförseelser för vilka ordningsbot kan föreläggas

     Ordningsbot kan i enlighet med bestämmelserna om det i 2a kap. strafflagen (FFS 39/1889) föreläggas med

     1) 60 euro till den som framför en vattenfarkost för överskridande av den högsta tillåtna hastigheten med maximalt den högsta tillåtna hastigheten (sjötrafikförseelse som gäller framförandet av vattenfarkost),

     2) 35 euro till den som framför en vattenfarkost för ett annat än i 1 punkten avsett brott mot sjövägsreglernas bestämmelser med sådana påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger (sjötrafikförseelse som gäller framförandet av vattenfarkost),

     3) 60 euro till den som släpper ut toalettavfallsvatten från en fritidsbåt inom åländskt vattenområde (sjötrafikförseelse mot bestämmelsen om utsläpp av toalettavfallsvatten) eller

     4) 35 euro till den som framför en vattenfarkost i strid med de krav som föreskrivs i 7 eller 8 § (sjötrafikförseelse som gäller fritidsbåtens utrustning).

 

21 §

CE-märkning

     Grundläggande bestämmelser om påföljder vid CE-märkningsförseelse finns i rikslagen om CE-märkningsförseelse (FFS 187/2010). Särskilda bestämmelser om påföljder rörande CE-märkningsskyldighet föreskrivs i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (FFS 621/2005).

 

22 §

Vattenfarkostregistreringsförseelse

     En ägare till en vattenfarkost som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att innan vattenfarkosten tas i bruk göra registreringsanmälan, inom föreskriven tid göra ändringsregistrering eller inom föreskriven tid göra en anmälan om slutlig avregistrering som avses i 3 kap., ska för vattenfarkostregistreringsförseelse dömas till böter.

     Bestämmelser om ordningsbot som påföljd för vattenfarkostregistreringsförseelse finns i ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland och i en landskapsförordning som har utfärdats med stöd av den lagen.

 

23 §

Förseelse mot användningsförbud

     Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid med bestämmelser i denna lag använder en vattenfarkost

     1) innan vattenfarkosten har förts in i Ålands vattenfarkostregister, eller

     2) utan att vattenfarkosten är försedd med registerbeteckning

ska för förseelse mot användningsförbud dömas till böter.

     Bestämmelser om ordningsbot som påföljd för förseelse mot användningsförbud finns i ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland och i en landskapsförordning som utfärdats har med stöd av den lagen.

 

24 §

Åtgärdseftergift och anmärkning

     Är en förseelse som avses i 19, 20, 22 eller 23 § med hänsyn till omständigheterna ringa behöver åtal för förseelsen inte väckas och straff inte dömas ut. För en uppenbart ringa förseelse kan motorfordonsbyrån eller polisen utan att vidta andra åtgärder tilldela den som gjort sig skyldig till förseelsen en anmärkning.

 

5 kap.
Särskilda bestämmelser

 

25 §

Avgifter

     För registrering av vattenfarkoster och andra registreringsåtgärder som avses i 3 kap. kan motorfordonsbyrån uppbära avgift i enlighet med bestämmelserna om det i landskapslagen (1993:97) om grunderna för avgifter till landskapet.

 

26 §

Besvär

     Bestämmelser om besvär finns i 25 § självstyrelselagen.

 

27 §

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

     Denna lag träder i kraft den

     Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (2003:32) om fritidsbåtar.

     Vid ikraftträdandet av denna lag ändras benämningen fritidsbåtsregistret till Ålands vattenfarkostregister. Vattenfarkoster som när denna lag träder i kraft är registrerade i fritidsbåtsregistret är fortsatt registrerade i Ålands vattenfarkostregister.

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av ordningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland ett nytt 2a kap. samt till 2a kap. en ny 8a § som följer:

 

2a kap.
Överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt för vattenfarkoster

 

8a §

Överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt för vattenfarkoster

     För en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen (0000:00) om vattenfarkoster föreläggs ordningsbot för

     1) den som äger en vattenfarkost, för försummelse att göra en registreringsanmälan innan vattenfarkosten tas i bruk,

     2) ägaren eller innehavaren, för försummelse att göra en ändringsregistrering inom föreskriven tid eller

     3) ägaren, för försummelse att inom föreskriven tid göra en anmälan enligt om slutlig avregistrering.

     För en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster föreläggs ordningsbot för användning av en vattenfarkost innan den har införts i registret eller inte är försedd med registerbeteckning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

3.

 

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för vattenfarkoster

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Inledande bestämmelse

     Med de avvikelser som anges i denna lag ska bestämmelserna i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (FFS 1712/2015), nedan kallad rikslagen, tillämpas i landskapet.

     Ändringar i rikslagen som avses i denna lag ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag.

 

2 §

Förvaltning

     De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet.

 

3 §

Avvikelser

     Hänvisningar i rikslagen till andra riksförfattningar ska inom landskapets lagstiftningsbehörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

     Om inte annat föreskrivs i denna lag eller i annan landskapslag ska begrepp ha den betydelse som föreskrivs i rikslagen.

     Med avvikelse från 9 § rikslagen ska dokument finnas tillgängliga åtminstone på svenska språket.

 

4 §

Förordning

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.

 

5 §

Ikraftträdande

     Denna förordning träder i kraft den

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

 

Mariehamn den 24 maj 2016
L a n t r å d	Katrin Sjögren
Föredragande minister	Mika Nordberg

 

Bilaga 1 - utkast till förordning vattenfarkoster

 

L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om vattenfarkoster

 

 

     Med stöd av 9 § landskapslagen (0000:00) om vattenfarkoster samt 4 § landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för vattenfarkoster föreskrivs som följer:

 

1 §

Definitioner

     I denna förordning använda begrepp har den betydelse som anges i landskapslagen (20xx:00) om vattenfarkoster.

     Med harmoniserad standard avses i denna förordning en teknisk specifikation antagen av en av de europeiska standardiseringsorganisationerna ISO, CEN eller CENELEC i överensstämmelse med en uppmaning av den Europeiska unionens kommission, och vars referens är offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

 

2 §

Skriftliga försäkran om överensstämmelse

     En sådan skriftlig försäkran om överensstämmelse som avses i 9 § landskapslagen om vattenfarkoster ska omfatta följande uppgifter:

     1) Namn och fullständig adress för tillverkaren inom unionen. En representant för tillverkaren ska ange tillverkarens företagsnamn och fullständiga adress.

     2) En beskrivning av vattenfarkosten eller vattenfarkostens motor, i förekommande fall med en dess varumärke, typ och serienummer.

     3) Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder som använts eller hänvisningar till de specifikationer enligt vilka överensstämmelse försäkras.

     4) I förekommande fall hänvisningar till andra unionsdirektiv som tillämpas.

     5) I förekommande fall en hänvisning till det EU-typintyg som har utfärdats av ett anmält organ samt det anmälda organets namn och adress.

     6) Identiteten på den person som är bemyndigad att underteckna för tillverkarens räkning eller för dennes representant inom unionen.

     Om en skriftlig försäkran som avses i 1 mom. avser inombordsmotorer och motorer med inu-drev utan inbyggt avgassystem ska den dessutom innehålla en försäkran från tillverkaren om att

     1) motorn, om den installeras i en vattenfarkost enligt tillverkarens anvisningar, kommer att uppfylla den Europeiska unionens krav för avgasutsläpp samt att

     2) motorn inte tas i bruk i en vattenfarkost som utan att denna överensstämmer med för vattenfarkosten gällande krav enligt den Europeiska unionens regelverk.

 

3 §

Närmare bestämmelser om säkerhet och utsläppskrav samt om registrering av vattenfarkoster

     Om inte annat följer av denna förordning, eller av de bestämmelser med stöd av vilka denna förordning har utfärdats, ska i landskapet tillämpas

     1) Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (TRAFI/10668/03.04.01.00/2015) samt

     2) Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om registrering av farkoster (10.7.2014, TRAFI/24513/03.04.01.00/2013).

 

4 §

Ikraftträdelse

     Denna förordning träder i kraft den

 

Bilaga 2 – utkast till ändring av LF om ordningsbot

 

L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om ändring av landskapsförordningen om föreläggande av ordningsbot vid olika ordningsförseelser

 

     Med stöd av 18 § 2 mom. ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland fogas till landskapsförordningen (2010:36) om föreläggande av ordningsbot vid olika ordningsförseelser en ny 12 § som följer:

 

12 §

Förseelser som gäller bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster

     Den som åsidosätter de skyldigheter som han eller hon ska iaktta enligt bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster i 8a § ordningslagen kan föreläggas en ordningsbot på 35 euro.

 

__________________

 

     Denna förordning träder i kraft den

 

Bilaga 3 – Rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar

 

 

Lag

om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar

(FFS 1712/2015)

 

Helsingfors den 30 december 2015

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     Syftet med denna lag är att säkerställa att de produkter som hör till lagens tillämpningsområde överensstämmer med kraven till skydd för människors säkerhet och hälsa, för egendom och för miljön från farliga egenskaper hos fritidsbåtar, vattenskotrar och utrustningen i dem samt från avgasutsläpp och buller från motorerna i fritidsbåtar och vattenskotrar.

     Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på

     1) fritidsbåtar och delvis färdigställda fritidsbåtar,

     2) vattenskotrar och delvis färdigställda vattenskotrar,

     3) vattenfarkosters utrustning,

     4) motorer som är installerade eller som är särskilt avsedda att installeras i vattenfarkoster,

     5) i vattenfarkoster installerade motorer som har genomgått omfattande motorändringar, och

     6) vattenfarkoster som har genomgått omfattande ombyggnad.

 

3 §

Undantag från tillämpningsområdet

     Denna lag tillämpas inte på

     1) vattenfarkoster som är avsedda endast för tävlingsbruk, inklusive roddtävlingsbåtar och övningsroddbåtar som betecknas så av tillverkaren,

     2) kanoter och kajaker som har konstruerats för att enbart framdrivas med mänsklig kraft, gondoler eller vattencyklar,

     3) vindsurfingbrädor som har konstruerats för att enbart framdrivas av vinden och som styrs av en stående person,

     4) surfingbrädor,

     5) före 1950 konstruerade veteranvattenfarkoster i original eller individuella kopior av avsedda vattenfarkoster, byggda huvudsakligen av ursprungligt material och betecknade som sådana av tillverkaren,

     6) experimentvattenfarkoster, förutsatt att de inte senare släpps ut på marknaden,

     7) vattenfarkoster byggda för eget bruk, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten,

     8) vattenfarkoster som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt, oavsett antalet passagerare,

     9) undervattensbåtar,

     10) svävare,

     11) bärplansbåtar,

     12) ångdrivna vattenfarkoster med ett yttre förbränningssystem som drivs med kol, koks, ved, olja eller gas, eller

     13) amfibiefordon, det vill säga motorfordon som är utrustade med hjul eller band och som kan framföras både i vatten och på land.

     De krav i fråga om avgasutsläpp som det föreskrivs om i denna lag eller med stöd av denna lag tillämpas inte på

     1) motorer som är installerade eller som är avsedda att installeras i

     a) vattenfarkoster avsedda endast för tävlingsbruk, vilka betecknas så av tillverkaren,

     b) experimentvattenfarkoster, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden,

     c) vattenfarkoster som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt, oavsett antalet passagerare,

     d) undervattensbåtar,

     e) svävare,

     f) bärplansbåtar,

     g) amfibiefordon, det vill säga motorfordon som är utrustade med hjul eller band och som kan framföras både i vatten och på land,

     2) originalexemplar eller individuellt byggda kopior av gamla motorer, som är baserade på en konstruktion från före 1950, som inte tillverkas i serier och som är installerade i vattenfarkoster som avses i 1 mom. 5 eller 7 punkten, eller

     3) motorer byggda för eget bruk, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten.

     De bullernivåkrav som anges i denna lag tillämpas inte på vattenfarkoster som avses i 2 mom. 1 punkten. Bullernivåkraven tillämpas inte heller på vattenfarkoster byggda för privat eget bruk, om de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten.

 

4 §

Trafiksäkerhetsverkets rätt att bevilja undantag

     Trafiksäkerhetsverket kan av särskilda skäl bevilja undantag från kraven i denna lag för enskilda vattenfarkoster, om undantaget inte försämrar vattenfarkostens säkerhet.

 

5 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) direktivet om fritidsbåtar Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG,

     2) vattenfarkost en fritidsbåt eller vattenskoter; den omständighet att samma vattenfarkost kan hyras ut eller användas för sport- och fritidsutbildning hindrar inte vattenfarkosten från att höra till denna lags tillämpningsområde, när farkosten släpps ut på marknaden för rekreationsändamål,

     3) fritidsbåt varje vattenfarkost, undantaget vattenskotrar, avsedd för sport eller fritidsverksamhet, oavsett typ och framdrivningssätt, med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter,

     4) vattenskoter en vattenfarkost avsedd för sport eller fritidsverksamhet, vars längd understiger 4 meter med en motor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och som konstruerats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på farkosten,

     5) vattenfarkost byggd för eget bruk vattenfarkost som användaren i huvudsak själv har byggt för eget bruk,

     6) motor motor som arbetar enligt ottoprincipen eller med kompressionständning och som är direkt eller indirekt avsedd för framdrivning av en fritidsbåt eller vattenskoter,

     7) utrustning följande utrustning som är avsedd för installation i vattenfarkoster, när den släpps ut på marknaden separat:

     a) gnistskyddade anordningar för bensindrivna inombordsmotorer och bensindrivna motorer med inu-drev samt utrymmen för bensintankar,

     b) skyddsanordningar som hindrar utombordsmotorer från att startas när en växel är ilagd,

     c) rattar, styrmekanismer och styrkabelsatser,

     d) bränsletankar som är avsedda för fast installation och bränsleslangar, samt

     e) prefabricerade luckor och fönster,

     8) delvis färdigställd vattenfarkost en båt eller vattenskoter som består av endast ett skrov eller ett skrov och en eller flera komponenter,

     9) omfattande motorändringar sådana ändringar i en motor som

     a) kan göra att motorn överskrider de gränser för avgasutsläpp som det föreskrivs om med stöd av denna lag, eller

     b) ökar motorns nominella effekt med mer än 15 procent,

     10) omfattande ombyggnad sådan ombyggnad av en vattenfarkost som

     a) ändrar vattenfarkostens framdrivningssätt,

     b) innebär omfattande motorändringar, eller

     c) ändrar en vattenfarkost i sådan utsträckning att den möjligen inte uppfyller de väsentliga säkerhets- och miljökrav som det föreskrivs om i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den,

     11) produkter fritidsbåtar, vattenskotrar, delvis färdigställda vattenfarkoster, motorer och utrustning som omfattas av denna lag samt dessutom vattenfarkoster som genomgått omfattande ombyggnad och motorer som genomgått omfattande motorändringar,

     12) framdrivningssätt den metod med vilken en vattenfarkost framdrivs,

     13) motorfamilj tillverkarens gruppering av motorer vilka genom sin konstruktion har likartade egenskaper vad gäller avgasutsläpp eller buller,

     14) skrovlängd skrovets längd, uppmätt i enlighet med den harmoniserade standarden,

     15) tillhandahållande på marknaden leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis,

     16) utsläppande på marknaden tillhandahållande av en produkt för första gången på Europeiska unionens eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdets marknad,

     17) ibruktagande första gången en produkt som hör till denna lags tillämpningsområde används av slutanvändaren inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

     18) tillverkare varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller låter konstruera eller tillverka en produkt och saluför denna produkt, i eget namn eller under eget varumärke,

     19) auktoriserad representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i tillverkarens ställe utföra särskilt angivna uppgifter,

     20) importör en fysisk eller juridisk person som är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som släpper ut en produkt från ett land utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet på marknaden,

     21) privatimportör en fysisk eller juridisk person som är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som i samband med icke-kommersiell verksamhet importerar en produkt från ett land utanför unionen till unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i syfte att ta den i bruk för egen del,

     22) distributör en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden,

     23) verksamhetsutövare tillverkare, auktoriserade representanter, importörer och distributörer,

     24) harmoniserad standard en europeisk standard som antagits på grundval av Europeiska kommissionens begäran för tillämpningen av unionslagstiftningen om harmonisering,

     25) ackreditering en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse,

     26) nationellt ackrediteringsorgan det enda organet i en medlemsstat som har statligt bemyndigande att genomföra ackrediteringar,

     27) bedömning av överensstämmelse ett förfarande där det bedöms om de krav i fråga om en produkt som anges i denna lag eller i bestämmelser som har utfärdats med stöd av denna lag uppfylls,

     28) bedömning av färdigbyggd produkt det förfarande som tillämpas för att bedöma överensstämmelsen för en produkt, när tillverkaren inte har tagit på sig ansvaret för att produkten överensstämmer med de föreskrivna kraven,

     29) anmält organ ett organ som utför kalibrering, provning, certifiering och kontroller eller andra åtgärder som hör till bedömningen av överensstämmelse,

     30) återkallelse varje åtgärd som syftar till att dra tillbaka en produkt som redan har tillhandahållits slutanvändaren,

     31) tillbakadragande varje åtgärd som syftar till att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden,

     32) marknadstillsyn den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av myndigheterna för att se till att produkterna är förenliga med de krav som fastställs i tillämplig unionslagstiftning om harmonisering och att de inte äventyrar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset,

     33) CE-märkning märkning genom vilken tillverkaren visar att produkten är förenlig med kraven i den unionslagstiftning om harmonisering där det föreskrivs att detta märke ska anbringas,

     34) unionslagstiftning om harmonisering all unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter,

     35) förordningen om ackreditering och marknadskontroll Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

 

2 kap.
Produkters överensstämmelse med kraven

 

6 §

Krav i fråga om produkter

     En produkt får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk endast om den inte äventyrar människors säkerhet och hälsa eller medför fara för egendom eller miljön när den är korrekt underhållen och används för avsett ändamål.

     En produkt som ska tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk ska uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar i fråga om konstruktion och byggande av produkten, avgasutsläpp från motorerna samt bullernivåer.

     En delvis färdigställd vattenfarkost får tillhandahållas på marknaden, om tillverkaren eller importören lämnar en försäkran om att farkosten är avsedd att färdigställas av någon annan.

     Utrustning som är försedd med CE-märkning och en sådan skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse som avses i direktivet om fritidsbåtar får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, om den är avsedd att monteras på en vattenfarkost.

     En produkt anses uppfylla kraven i denna lag och i bestämmelser som har utfärdats eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, om produkten överensstämmer med de harmoniserade standarder som gäller den eller med de delar av dem till vilka hänvisningar har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning.

     Även om en produkt inte uppfyller kraven i denna lag, får produkten förevisas på utställningar, mässor, förevisningar och i andra motsvarande situationer, om den som förevisar produkten samtidigt klart meddelar att produkten inte är förenlig med denna lag och att den inte får tillhandahållas eller tas i bruk förrän den uppfyller kraven i denna lag.

     Trafiksäkerhetsverket meddelar närmare föreskrifter om de väsentliga krav som avses i 2 mom., den försäkran som avses i 3 mom. samt den EU-försäkran om överensstämmelse som avses i 4 mom.

 

7 §

Bedömning av överensstämmelse

     Innan en produkt släpps ut på marknaden ska den genomgå en lämplig bedömning av överensstämmelse för att säkerställa att den uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den.

     Om det är fråga om en bedömning av färdigbyggd produkt, ska följande personer se till att produktens överensstämmelse med kraven bedöms:

     1) privatimportören före ibruktagandet av en produkt, om tillverkaren inte har gjort en bedömning av produkten,

     2) en fysisk eller juridisk person som släpper ut en motor som har genomgått omfattande motorändringar eller en vattenfarkost som har genomgått en omfattande ombyggnad på marknaden eller tar i bruk en sådan, eller som ändrar användningsändamålet för en vattenfarkost som tidigare inte har hört till denna lags tillämpningsområde så att produkten börjar höra till tillämpningsområdet; bedömningen ska då göras innan produkten tas i bruk eller släpps ut på marknaden,

     3) en fysisk eller juridisk person som släpper ut en vattenfarkost som har byggts för eget bruk på marknaden innan den tidsfrist på fem år som anges i 3 § 1 mom. 7 punkten har förflutit; bedömningen ska då göras innan produkten släpps ut på marknaden.

     Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid bedömning av överensstämmelse i enlighet med Europeiska unionens rättsakter.

 

8 §

CE-märkning och identifikationsnummer

     För påvisande av överensstämmelse med kraven ska vattenfarkoster, utrustning och motorer förses med CE-märkning innan produkten släpps ut på marknaden eller tas i bruk.

     Bestämmelser om de allmänna principerna för CE-märkning finns i artikel 30 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll. Utöver vad som föreskrivs i den förordningen ska CE-märkningen anbringas så att den framträder på ett synligt, lättläsligt och outplånligt sätt på

     1) tillverkarskylten på en vattenfarkost; tillverkarskylten ska monteras separat från vattenfarkostens identifikationsnummer,

     2) utrustning eller, om CE-märkningen inte får plats på utrustningen, på utrustningens förpackning eller det dokument som medföljer i förpackningen, och

     3) motorn.

     Bredvid CE-märkningen ska det anmälda organets identifikationsnummer fästas, om organet medverkar vid kontrollen av produktionen eller vid bedömningen av en färdigbyggd produkt. För anbringandet av identifikationsnumret ansvarar organet självt eller efter dess anvisningar tillverkaren eller dennes auktoriserade representant eller en i 7 § 2 mom. avsedd fysisk eller juridisk person. CE-märkningen och identifikationsnumret får åtföljas av ett piktogram eller något annat märke som anger en särskild risk eller ett särskilt användningsområde.

 

9 §

Dokument som åtföljer produkter samt språket i dokumenten

     När följande produkter tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk ska de åtföljas av en EU-försäkran om överensstämmelse som visar att produkten överensstämmer med kraven:

     1) vattenfarkoster,

     2) utrustning, när den släpps ut på marknaden separat och är avsedd att fästas på en vattenfarkost,

     3) motorer, och

     4) en motor som har ändrats för att installeras i en vattenfarkost.

     En delvis färdigställd vattenfarkost ska åtföljas av en försäkran från tillverkaren eller importören av delvis färdigställda vattenfarkoster.

     Varje produkt ska åtföljas av en instruktionsbok för ägaren som innehåller instruktioner och säkerhetsinformation som gäller produkten.

     De dokument som avses i denna paragraf ska finnas tillgängliga åtminstone på finska och svenska, och språket ska vara begripligt.

     Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de dokument som avses i denna paragraf.

 

3 kap.
Verksamhetsutövares och privatimportörers skyldigheter

 

10 §

Tillverkarens skyldighet att säkerställa att en produkt överensstämmer med kraven och att upprätta dokumentation som gäller produkten

     Tillverkaren ska säkerställa att en produkt som släpps ut på marknaden har konstruerats och tillverkats i enlighet med de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar.

     Tillverkaren ska se till att produkten genomgår en lämplig bedömning av överensstämmelse. Vid bedömningen ska enligt behov användas ett i 27 § avsett anmält organ. När det har visats att produkten överensstämmer med kraven ska tillverkaren upprätta en i 9 § 1 mom. avsedd EU-försäkran om överensstämmelse och förse produkten med CE-märkning i enlighet med 8 §.

     Tillverkaren ska upprätta teknisk dokumentation av vilken framgår att produkten överensstämmer med kraven och bevara dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse i tio år från det att produkten har släppts ut på marknaden. Tillverkaren ska se till att produkten åtföljs av en i 9 § avsedd instruktionsbok.

     Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om den tekniska dokumentation som avses i 3 mom.

 

11 §

Tillverkarens skyldighet att säkerställa att serietillverkning överensstämmer med kraven

     Tillverkaren ska se till att en produkt som framställts genom serietillverkning överensstämmer med kraven. Tillverkaren ska på tillbörligt sätt beakta ändringar i konstruktionen av en produkt eller en produkts egenskaper och ändringar i de harmoniserade standarder som produkten uppges överensstämma med.

 

12 §

Tillverkarens skyldighet att prova produkter

     Tillverkaren ska prova produkter som tillhandahålls på marknaden, när bedömningen av överensstämmelsen så kräver, eller på begäran av Trafiksäkerhetsverket när verket anser att provning behövs för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet.

     Tillverkaren ska undersöka produkter som inte överensstämmer med kraven, klagomål som gäller produkter och återkallelser av produkter och vid behov föra bok över dem samt informera distributörerna om denna tillsyn och om de åtgärder som den föranlett.

 

13 §

Tillverkarens skyldighet att säkerställa produktens spårbarhet och att ge sina kontaktuppgifter

     Tillverkaren ska se till att produkten är försedd med typ-, parti- eller serienummer eller någon annan märkning genom vilken produkten kan identifieras. Om de uppgifter som krävs inte ryms på utrustningen, ska uppgifterna anges på förpackningen eller i ett dokument som medföljer produkten.

     Tillverkaren ska ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en adress där tillverkaren kan nås antingen på produkten eller, om det inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som medföljer produkten. Dessa uppgifter ska dessutom anges på tillverkarens webbplats.

 

14 §

Tillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna

     Om tillverkaren har skäl att misstänka att en produkt som denne har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, ska tillverkaren utan dröjsmål vidta åtgärder för att produkten ska bli överensstämmande med kraven eller för att dra tillbaka den från marknaden eller vid behov återkalla produkten.

     Om tillverkaren får kännedom om eller utifrån de uppgifter som tillverkaren förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska tillverkaren utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som tillverkaren redan har vidtagit med tanke på faran.

     Tillverkaren ska på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som Trafiksäkerhetsverket godkänner. Tillverkaren ska på begäran av Trafiksäkerhetsverket samarbeta med verket för att undanröja risker med produkter som tillverkaren har släppt ut på marknaden.

 

15 §

Auktoriserad representant

     Tillverkaren får genom en skriftlig fullmakt utse en representant för sig.

     En auktoriserad representant ska utföra de uppgifter som tillverkaren bemyndigat representanten att utföra. Representanten kan i fullmakten åtminstone bemyndigas att

     1) i tio år från det att produkten har släppts ut på marknaden bevara den kopia av EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen för att kunna uppvisa denna för den myndighet som ansvarar för tillsynen av denna lag,

     2) på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket lämna alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven, och

     3) på begäran av Trafiksäkerhetsverket samarbeta med verket i åtgärder vars syfte är att undanröja risker med produkter som omfattas av representantens fullmakt.

     En auktoriserad representant får inte ges i uppgift att i enlighet med 10 § 1 mom. säkerställa att en produkt överensstämmer med kraven och upprätta teknisk dokumentation i anknytning till det.

 

16 §

Importörens skyldighet att försäkra sig om att en produkt överensstämmer med kraven och upprätta dokumentation samt skyldighet att informera om brister

     En importör får endast släppa ut produkter som överensstämmer med kraven på marknaden. Innan en produkt släpps ut på marknaden ska importören säkerställa att tillverkaren har utfört en adekvat bedömning av överensstämmelse och upprättat teknisk dokumentation. Dessutom ska importören säkerställa att produkten är försedd med CE-märkning, att produkten åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och en instruktionsbok och att produkten är försedd med de märkningar som avses i 13 § och som gör att produkten kan spåras.

     Om importören har skäl att misstänka att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, får importören inte släppa ut produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten kan medföra fara, ska importören underrätta tillverkaren och Trafiksäkerhetsverket om detta.

     Importören ska dessutom säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som importören har ansvar för produkten.

 

17 §

Importörens skyldighet att uppge sina kontaktuppgifter

     Importören ska uppge namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en adress där importören kan nås antingen på produkten eller, om det inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som medföljer produkten. Dessa uppgifter ska dessutom uppges på importörens webbplats.

 

18 §

Importörens skyldighet att prova produkter

     Importören ska prova produkter som tillhandahålls på marknaden, när Trafiksäkerhetsverket begär provning för att det anser att provning behövs för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet.

     Importören ska undersöka produkter som inte överensstämmer med kraven, klagomål som gäller produkter och återkallelser av produkter och vid behov föra bok över dem samt informera distributörerna om denna tillsyn och om åtgärder som den föranlett.

 

19 §

Importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna

     Om importören har skäl att misstänka att en produkt som denne har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, ska importören utan dröjsmål vidta åtgärder för att produkten ska bli överensstämmande med kraven, för att dra tillbaka den från marknaden eller för att vid behov återkalla produkten.

     Om importören får kännedom om eller utifrån de uppgifter som importören förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska importören utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som importören redan har vidtagit med tanke på faran.

     Importören ska på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som Trafiksäkerhetsverket godkänner. Importören ska på begäran samarbeta med Trafiksäkerhetsverket för att undanröja risker med produkter som importören har släppt ut på marknaden.

 

20 §

Importörens skyldighet att bevara dokumentation

     Importören ska i tio år från det att en produkt har släppts ut på marknaden bevara en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen så att Trafiksäkerhetsverket har tillgång till dem.

 

21 §

Distributörens skyldigheter vid tillhandahållande av en produkt på marknaden

     När en distributör tillhandahåller en produkt på marknaden ska distributören vara omsorgsfull och beakta kraven i denna lag på tillbörligt sätt.

     Innan en produkt tillhandahålls på marknaden ska distributören kontrollera att produkten är försedd med CE-märkning och att produkten åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och en instruktionsbok. Distributören ska också kontrollera att produkten är försedd med de märkningar som avses i 12 och 17 § och som gör att produkten kan spåras.

     Om en distributör har skäl att misstänka att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna lag, får distributören inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten kan medföra fara, ska distributören underrätta tillverkaren eller importören och Trafiksäkerhetsverket om saken.

     Distributören ska dessutom säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som distributören har ansvar för produkten.

 

22 §

Distributörens skyldighet att försäkra sig om korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna

     Om distributören har skäl att misstänka att en produkt som distributören tillhandahåller på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag, ska distributören försäkra sig om att det vidtas behövliga åtgärder för att få produkten att överensstämma med kraven, för att dra tillbaka den från marknaden eller vid behov återkalla produkten.

     Om distributören får kännedom om eller utifrån de uppgifter som distributören förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska distributören utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som har vidtagits.

     Distributören ska på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Distributören ska på begäran samarbeta med Trafiksäkerhetsverket för att undanröja risker med produkter som distributören har tillhandahållit på marknaden.

 

23 §

Tillämpning av tillverkarens skyldigheter på importör och distributör

     På en importör och en distributör tillämpas samma skyldigheter som på tillverkaren, om de släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar på en produkt som redan har släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i denna lag kan påverkas.

 

24 §

En privatimportörs skyldigheter före ibruktagandet av en produkt

     Om tillverkaren inte tar ansvar för att en produkt överensstämmer med kraven i denna lag, ska privatimportören före ibruktagandet av produkten säkerställa att den är konstruerad och tillverkad i enlighet med de väsentliga kraven.

     Privatimportören ansvarar för att det görs en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven, att det upprättas en EU-försäkran om överensstämmelse för produkten och att produkten förses med CE-märkning. Privatimportören ska säkerställa att produkten förses med namn och adress till det anmälda organ som har bedömt produktens överensstämmelse med kraven.

     Om den tekniska dokumentation som krävs inte fås från tillverkaren, ska privatimportören se till att den upprättas med hjälp av lämplig expertis. En privatimportör ska i tio års tid bevara den tekniska dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse så att Trafiksäkerhetsverket har tillgång till dem. Privatimportören ska på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som myndigheten godkänner. Privatimportören ska på begäran samarbeta med Trafiksäkerhetsverket för att undanröja risker med den importerade produkten.

 

25 §

Uppgifter om verksamhetsutövare som har levererat produkter

     En verksamhetsutövare ska på begäran ge Trafiksäkerhetsverket uppgifter om de verksamhetsutövare som har levererat produkter till verksamhetsutövaren och som denne har levererat produkter till.

     En verksamhetsutövare ska bevara de uppgifter som avses i 1 mom. i tio år från det att produkten har levererats till verksamhetsutövaren eller verksamhetsutövaren har levererat produkten.

     En privatimportör ska på begäran visa Trafiksäkerhetsverket uppgifter om den verksamhetsutövare som har levererat en produkt till privatimportören. Privatimportören ska bevara uppgifterna i fråga i tio år från det att produkten har levererats till privatimportören.

 

26 §

Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna

     En verksamhetsutövare ska i sin marknadsföring lämna konsumenter och personer som kan jämställas med konsumenter de uppgifter som behövs för att dessa ska kunna bedöma de faror som är förenade med produkten. Verksamhetsutövaren ska också försäkra sig om att uppgifterna ges i begriplig form. Trafiksäkerhetsverket kan kräva att en verksamhetsutövare på ett lämpligt sätt förser konsumenterna med bruksanvisningar, instruktioner, varningar och andra uppgifter som behövs med tanke på avvärjande eller förebyggande av faror som är förenade med en produkt.

     Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av de uppgifter som avses i 1 mom.

 

4 kap.
Anmälda organ

 

27 §

Beslut att utse anmälda organ

     Trafiksäkerhetsverket utser på ansökan de organ som har rätt att verka som anmälda organ vid bedömning av överensstämmelse. Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska bifogas ansökan.

     I beslutet att utse ett anmält organ definieras det anmälda organets behörighetsområde och fastställs arrangemang för tillsynen av organet samt uppställs vid behov sådana andra krav, begränsningar och villkor i fråga om organets verksamhet som säkerställer att uppgifterna utförs på behörigt sätt. Ett anmält organ kan utses för en bestämd tid eller tills vidare.

     Trafiksäkerhetsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om de anmälda organ som verket har utsett och om senare betydande ändringar som gäller organen. Ett anmält organ får vara verksamt som ett anmält organ i enlighet med denna lag, om Europeiska kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater inte reser invändningar mot anmälan om att utse organet. Tidsfristen för invändningar är två veckor från det att anmälan har lämnats, om ett ackrediteringsintyg har bifogats anmälan. Om det inte finns något ackrediteringsintyg, är tidsfristen för resande av invändningar två månader. Trafiksäkerhetsverket ska dessutom underrätta Europeiska kommissionen om de utvärderings- och tillsynsförfaranden som gäller de anmälda organen och om eventuella ändringar i dessa uppgifter.

     Den anmälan som avses i 3 mom. ska innehålla uppgifter om vilka bedömningar av överensstämmelse det anmälda organet utför och dess bedömningsmoduler, vilka produkter det anmälda organet bedömer samt ett intyg över organets kompetens. Om det anmälda organet inte har ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan, ska till anmälan bifogas behövliga skriftliga bevis utifrån vilka det anmälda organets kompetens och tillsyn kan verifieras.

 

28 §

Förutsättningar för att utses till anmält organ

     Förutsättningarna för att bli utsedd till anmält organ är att sökanden

     1) är en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan,

     2) är funktionellt och ekonomiskt oberoende,

     3) klarar av att utföra de uppgifter som hänför sig till bedömningen av överensstämmelse,

     4) har tillgång till tillräckligt med yrkeskunnig personal, vars oberoende i verksamheten har säkerställts när det gäller kontrolluppgifter,

     5) har en opartisk ledning och bedömningspersonal,

     6) har tillgång till den apparatur och utrustning och de system som verksamheten förutsätter,

     7) har en skriftlig beskrivning av de förfaranden enligt vilka bedömningarna av överensstämmelse utförs,

     8) har en ansvarsförsäkring som är tillräcklig med hänsyn till verksamhetens kvalitet och omfattning.

     Ett organ som visar att det uppfyller kraven i de tillämpliga harmoniserade standarderna eller delar av dem anses uppfylla de i 1 mom. angivna minimikraven till de delar som de tillämpliga standarderna täcker dessa krav.

     Ett anmält organ kan visa att det uppfyller de förutsättningar som anges i 1 mom. genom en bedömning utförd av Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet (Ackrediteringstjänsten FINAS).

 

29 §

Krav som gäller anmälda organs personal

     Den personal i ett anmält organ som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse ska ha

     1) fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning, som täcker alla åtgärder i samband med bedömning av överensstämmelse för vilka det anmälda organet har anmälts,

     2) tillräcklig kunskap om kraven på de bedömningar som den gör och tillräcklig befogenhet att utföra dessa bedömningar,

     3) tillräcklig kännedom om och förståelse av de väsentliga kraven, de tillämpliga harmoniserade standarderna, de relevanta bestämmelserna i unionslagstiftningen om harmonisering och relevant nationell lagstiftning, samt

     4) förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna har gjorts.

 

30 §

Anmälda organs uppgifter

     Ett anmält organ har till uppgift att säkerställa att de produkter som organet bedömer uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Ett anmält organ ska över bedömning utfärda relevanta intyg över överensstämmelse och EU-typintyg.

     En bedömning av överensstämmelse ska utföras så att den är proportionerlig och orsakar så lite olägenhet som möjligt för verksamhetsutövaren eller privatimportören. Det anmälda organet ska vara tillräckligt omsorgsfullt vid bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven.

     Om ett anmält organ anser att en produkt inte överensstämmer med kraven, ska det kräva att tillverkaren eller privatimportören utför behövliga korrigerande åtgärder. Organet får i ett sådant fall inte utfärda ett intyg över överensstämmelse.

     Om det anmälda organet i samband med verksamhet som sker efter det att intyget har utfärdats anser att produkten inte längre överensstämmer med kraven, ska det kräva att tillverkaren utför korrigerande åtgärder och vid behov återkalla intyget tillfälligt eller tills vidare. Om inga korrigerande åtgärder utförs eller om de inte har den effekt som krävs, ska det anmälda organet enligt behov begränsa intyget eller återkalla det tills vidare.

     Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om anmälda organs uppgifter och de dokument som ett anmält organ utfärdar i samband med bedömningen av en färdigbyggd produkt.

 

31 §

Dotterbolag och underleverantörer till ett anmält organ

     Ett anmält organ kan lägga ut delåtgärder inom utförandet av de uppgifter som avses i 30 § på en underleverantör eller ett dotterbolag, om underleverantören eller dotterbolaget uppfyller minimikriterierna enligt 28 § för att bli utsett till anmält organ och om underleverantören eller dotterbolaget utför uppgifterna i enlighet med de krav som anges i denna lag eller med stöd av den. Om åtgärder läggs ut på en underleverantör eller ett dotterbolag, ska det avtalas om saken med kunden. Det anmälda organet ansvarar för åtgärder som det lägger ut på en underleverantör eller ett dotterbolag.

     Det anmälda organet ska se till att Trafiksäkerhetsverket har tillgång till de dokument som gäller underleverantörens eller dotterbolagets kompetens och de bedömningsuppgifter som organet har lagt ut på dem.

 

32 §

Anmälda organs skyldighet att delta i standardiseringsarbete och samordningsgruppens arbete

     Ett anmält organ ska delta i det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i den samordningsgrupp för anmälda organ som inrättats av Europeiska kommissionen, eller se till att dess personal får aktuell information om detta arbete.

 

33 §

Anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter

     Ett anmält organ ska trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) underrätta Trafiksäkerhetsverket om

     1) avslag, begränsning eller återkallande av intyg tillfälligt eller tills vidare,

     2) omständigheter som inverkar på tillämpningsområdet och villkoren för det anmälda organets verksamhet för bedömning av överensstämmelse,

     3) begäran om uppgifter i fråga om bedömningen av överensstämmelse som det har fått av den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över att denna lag iakttas, samt om

     4) annat sådant som är behövligt med tanke på tillsynen enligt denna lag.

     Dessutom ska det anmälda organet på begäran av Trafiksäkerhetsverket underrätta verket om de åtgärder för bedömning av överensstämmelse som har gjorts inom det anmälda organets ansvarsområde och eventuellt andra utförda åtgärder, inklusive gränsöverskridande åtgärder och underentreprenad.

     Ett anmält organ ska till andra anmälda organ som utför likadana bedömningar av överensstämmelse som gäller samma produkter lämna uppgifter om negativa resultat av bedömningarna och på begäran också om positiva resultat. Ett anmält organ ska till andra anmälda organ som avses i denna lag och anmälda organ som utsetts av en annan medlemsstat i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet lämna sådana uppgifter som behövs för organens samarbete.

 

34 §

God förvaltning och tjänsteansvar

     När anmälda organ utför offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska de iaktta förvaltningslagen (FFS 434/2003), språklagen (FFS 423/2003), samiska språklagen (FFS 1086/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och personuppgiftslagen (FFS 523/1999).

     På den som är anställd hos ett anmält organ eller dennas underleverantör tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon utför uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (FFS 412/1974).

 

35 §

Tillsyn över anmälda organ och återkallande av beslut att utse ett anmält organ

     Trafiksäkerhetsverket utövar tillsyn över de anmälda organens verksamhet. Trafiksäkerhetsverket har rätt att trots sekretessbestämmelserna få för utförandet av sitt tillsynsuppdrag behövliga uppgifter om organens förvaltning och ekonomi, om personalens tekniska kompetens och om bedömningar som organen har utfört samt om bedömningsförfaranden i enlighet med denna lag och om de intyg över överensstämmelse och de EU-typintyg som organen har utfärdat.

     Ett anmält organ ska underrätta Trafiksäkerhetsverket om sådana förändringar i verksamheten som kan påverka förutsättningarna för organets verksamhet.

     Trafiksäkerhetsverket kan begränsa ett organs verksamhet eller återkalla sitt beslut att utse ett anmält organ för viss tid eller tills vidare, om det anmälda organet inte längre uppfyller kraven i 28 § eller om organet på ett väsentligt sätt handlar i strid med denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

     Trafiksäkerhetsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om återkallande av beslut att utse anmälda organ.

 

5 kap.
Marknadstillsyn

 

36 §

Marknadstillsynsmyndigheter

     Trafiksäkerhetsverket övervakar att produkter som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk uppfyller vad som föreskrivs i denna lag och med stöd av den.

     Bestämmelser om marknadstillsyn och yttre gränskontroll i fråga om produkterna finns dessutom i förordningen om ackreditering och marknadskontroll.

 

37 §

Rätt till information

     Trafiksäkerhetsverket har rätt att av verksamhetsutövare, privatimportörer och övriga som skyldigheterna i denna lag gäller få uppgifter som är nödvändiga för utövande av tillsynen.

     Rätten att få uppgifter gäller också sådana uppgifter som är nödvändiga för utförande av uppgifter enligt denna lag och som annars skulle vara sekretessbelagda på grund av att de gäller privat affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd.

 

38 §

Inspektionsrätt

     Trafiksäkerhetsverket har rätt att få tillträde till ett område eller till en lokal eller något annat utrymme, om detta behövs med tanke på den övervakning som avses i denna lag, och att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver. Inspektionsrätten utsträcker sig dock inte till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektionen ska 39 § i förvaltningslagen iakttas.

 

39 §

Rätt att ta produkter för undersökning och provning

     Trafiksäkerhetsverket har rätt att ta produkter för undersökning och provning, om det behövs med tanke på tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

     Om en verksamhetsutövare eller privatimportör kräver det, ska en produkt som tagits för undersökning och provning och som har skadats repareras eller, om det inte är möjligt, ersättas enligt gängse pris, om det inte framgår att produkten strider mot vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den.

     Om en produkt inte uppfyller vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan Trafiksäkerhetsverket ålägga verksamhetsutövaren eller privatimportören att ersätta de nödvändiga och behövliga kostnaderna för anskaffning, undersökning och provning. De kostnader som ska ersättas ska dock stå i rimlig proportion till tillsynsåtgärderna och förseelsens art.

     Tagandet för undersökning och provning får dock inte utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektioner ska 39 § i förvaltningslagen iakttas.

 

40 §

Anlitande av utomstående sakkunniga

     Trafiksäkerhetsverket kan vid undersökningar och provningar som avses i 39 § samt vid riskbedömning anlita utomstående sakkunniga. En sakkunnig ska ha den sakkunskap och kompetens som behövs för uppgifterna i fråga. En utomstående sakkunnig ska vid behov inför Trafiksäkerhetsverket visa sin kompetens och påvisa att de tillämpade undersöknings- och provningsmetoderna är tillförlitliga.

     På en utomstående sakkunnig tillämpas vad som i 34 § föreskrivs om iakttagande av allmänna förvaltningslagar och om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar.

 

41 §

Åläggande att korrigera brist

     Om Trafiksäkerhetsverket vid tillsynen konstaterar att en produkt, de dokument som gäller den eller de uppgifter som ges om den inte uppfyller vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan verket ålägga en verksamhetsutövare att inom utsatt tid vidta åtgärder för att få en produkt som släppts ut på marknaden, dokument som gäller produkten eller uppgifter som ges om den att överensstämma med kraven. Verksamhetsutövaren ska säkerställa att behövliga åtgärder genomförs på alla produkter som verksamhetsutövaren tillhandahåller på marknaden i övriga medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

     Om det är fråga om en vattenfarkost som en privatimportör har importerat för eget bruk, ska Trafiksäkerhetsverket utan dröjsmål meddela denne vilka åtgärder som ska genomföras för att produkten ska överensstämma med kraven. Verket kan ålägga en privatimportör att åtgärda bristande överensstämmelse med kraven innan en produkt tas i bruk, om produkten inte överensstämmer med kraven.

     Åtgärder och tidsfrister som Trafiksäkerhetsverket ålägger med stöd av denna paragraf ska stå i rätt proportion till den fara som produkten medför. Verket ska meddela det behöriga anmälda organet om allvarliga brister som har upptäckts.

 

42 §

Åläggande om åtgärder för avvärjande eller minskning av fara

     Om den fara för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön som är förenad med en produkt på ett effektivt sätt kan avvärjas eller farans omfattning avsevärt minskas genom korrigerings-, rättelse- eller informationsåtgärder, kan Trafiksäkerhetsverket ålägga verksamhetsutövaren eller privatimportören att vidta sådana åtgärder inom utsatt tid och på det sätt som verket bestämmer.

     Trafiksäkerhetsverket kan också bestämma att en försummad åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad.

 

43 §

Förbud mot tillverkning, import, tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden och ibruktagande

     Om en produkt är farlig för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra, kan Trafiksäkerhetsverket förbjuda verksamhetsutövaren att tillverka eller importera produkten, tillhandahålla eller släppa ut den på marknaden eller ta den i bruk. Verket kan samtidigt ålägga verksamhetsutövaren att effektivt och omedelbart från marknaden dra tillbaka de farliga produkterna eller de produkter som inte stämmer överens med bestämmelserna.

     Verksamhetsutövaren är skyldig att för Trafiksäkerhetsverket inom den tid som verket utsatt lägga fram en utredning om hur utövaren har verkställt det åläggande att dra tillbaka produkterna från marknaden som förenats med förbudet enligt denna paragraf. Verksamhetsutövaren ska dessutom säkerställa att de behövliga åtgärderna genomförs på alla produkter som verksamhetsutövaren tillhandahåller på marknaden i övriga medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

     Om en privatimportör inte vidtar de åtgärder som avses i 41 § 2 mom., kan Trafiksäkerhetsverket förbjuda användning eller ibruktagande av produkten.

     Trafiksäkerhetsverket ska underrätta det behöriga anmälda organet om allvarliga brister som har upptäckts.

     Trafiksäkerhetsverket återkallar förbudet, när ärendet har fått ett slutligt avgörande eller när verket får en tillräcklig försäkran om att de omständigheter som föranlett förbudet har åtgärdats eller fått en lösning.

 

44 §

Temporärt förbud

     Om det är uppenbart att en produkt medför fara för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra, eller om verksamhetsutövaren eller privatimportören inte inom utsatt tid vidtar åtgärder som har ålagts med stöd av 41 §, kan Trafiksäkerhetsverket temporärt meddela ett i 43 § avsett förbud under den tid som ärendet utreds.

     Trafiksäkerhetsverket ska utan dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ett temporärt förbud som det har meddelat. Ett temporärt förbud anses vara berättigat, om varken kommissionen eller någon av medlemsstaterna reser invändningar inom tre månader från det att underrättelsen har tagits emot.

     Trafiksäkerhetsverket återkallar förbudet, när ärendet har fått ett slutligt avgörande eller när verket får en tillräcklig försäkran om att de omständigheter som föranlett det temporära förbudet har åtgärdats eller fått en lösning. När ett temporärt förbud har meddelats ska Trafiksäkerhetsverket i första hand avgöra frågan om huruvida ett i 43 § avsett förbud ska meddelas och för egen del se till att de utredningar som behövs i ärendet görs utan dröjsmål.

 

45 §

Åläggande om att en produkt ska förstöras

     Om de förbud och ålägganden som avses i 41–44 § inte kan anses tillräckliga, kan Trafiksäkerhetsverket bestämma att en produkt som verksamhetsutövaren har i sin besittning eller en produkt som lämnats tillbaka till verksamhetsutövaren med stöd av 46 § ska förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder i fråga om produkten.

 

46 §

Åläggande om reparation eller byte av en produkt eller om hävning av köp

     När Trafiksäkerhetsverket med stöd av 43 § har meddelat ett förbud beträffande en produkt, kan verket ålägga verksamhetsutövaren att i fråga om sådana produkter som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk vidta åtgärder för att avvärja den fara som hänför sig till produkten och trygga produktinnehavarens rättsliga ställning.

     Genom ett åläggande enligt 1 mom. kan en verksamhetsutövare förpliktas att

     1) reparera produkten så att den fara som föranleds av ett fel eller en brist i dess konstruktion eller sammansättning eller av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om den avvärjs,

     2) återta en produkt som kan äventyra säkerheten och hälsan för människor eller medföra fara för egendom eller miljön samt i stället ge en likadan eller likartad ofarlig produkt, eller

     3) häva köpet.

     Trafiksäkerhetsverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även när ett förbud som avses i 43 § inte kan meddelas på grund av att produkterna i fråga inte längre finns hos verksamhetsutövaren och det finns vägande skäl att meddela åläggandet.

 

47 §

Åläggande att lämna information

     Om Trafiksäkerhetsverket har meddelat ett förbud enligt 43 eller 44 § eller ett åläggande enligt 46 §, kan verket inom den tid och på det sätt som det bestämmer förelägga verksamhetsutövaren att informera om förbudet eller åläggandet samt om den risk som är förenad med produkten eller användningen av den och om konsumenternas rättigheter.

     Trafiksäkerhetsverket kan på verksamhetsutövarens bekostnad informera om de frågor som avses i 1 mom., om verksamhetsutövaren inte har iakttagit verkets åläggande eller om det på grund av sakens brådskande natur finns vägande skäl för detta informerande.

 

48 §

Meddelanden till Europeiska kommissionen och medlemsstaterna

     Trafiksäkerhetsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om resultaten av den tillsyn som verket utövat och de åtgärder som det har ålagt, om verket anser att produktens bristande överensstämmelse med kraven inte gäller endast Finlands territorium.

 

49 §

Åtgärder i fråga om produkter vars bristande överensstämmelse med kraven har konstaterats i andra medlemsstater

     Om Trafiksäkerhetsverket får vetskap om att det i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har ålagts en temporär åtgärd som anses berättigad, ska Trafiksäkerhetsverket vidta behövliga åtgärder för att avlägsna en produkt som inte överensstämmer med kraven från den finländska marknaden.

 

50 §

Vite

     Ett förbud eller åläggande som Trafiksäkerhetsverket har meddelat med stöd av 41–47 § ska förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är onödigt.

     Trafiksäkerhetsverket kan förena skyldigheten att lämna uppgifter enligt 26 §, den uppgiftsskyldighet som avses i 6 § 6 mom. samt den skyldighet att lämna uppgifter som anges i 37 § med vite.

     Vite som avses i 1 och 2 mom. döms ut av förvaltningsdomstolen på ansökan av Trafiksäkerhetsverket.

     I fråga om vite, tvångsutförande och avbrytande tillämpas i övrigt viteslagen (FFS 1113/1990).

 

51 §

Tillsynsavgifter

     Trafiksäkerhetsverket kan bestämma att verksamhetsutövaren eller privatimportören ska betala verket en avgift enligt det självkostnadsvärde som avses i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) för de kostnader som föranletts av inspektioner som varit behövliga på grund av tillsynen över efterlevnaden av ålägganden och förbud som meddelats med stöd av 41–46 §. Närmare bestämmelser om avgiften utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

 

6 kap.
Särskilda bestämmelser

 

52 §

Tillsynsmyndigheternas rätt att få uppgifter från andra myndigheter och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     Trafiksäkerhetsverket och Tullen har trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter som behövs för tillsynen enligt denna lag.

     Trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får uppgifter som erhållits vid utförandet av uppdrag enligt denna lag och som omfattas av sekretess lämnas ut till

     1) åklagaren, polisen, gränsbevakningsväsendet och Tullen för förebyggande eller utredning av brott,

     2) miljövårds- och konsumentskyddsmyndigheterna samt Olycksutredningscentralen i fall där den handling som överlåts innehåller sådana uppgifter som myndigheten behöver för att utföra sina uppdrag, och

     3) andra staters behöriga myndigheter och internationella organ för uppfyllande av sådana förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens regelverk eller på internationella avtal som är bindande för Finland.

 

53 §

Allmän styrning och tillsyn

     Trafiksäkerhetsverket svarar för den allmänna styrningen av samt tillsynen över tillämpningen av denna lag. Trafiksäkerhetsverket övervakar efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den.

     Tullen övervakar efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den vid import av produkter från länder utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

 

54 §

Handräckning

     Bestämmelser om polisens skyldighet att lämna handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011).

 

55 §

Ändringssökande

     I Trafiksäkerhetsverkets beslut om att utse ett anmält organ och återkallande av ett sådant beslut samt i Trafiksäkerhetsverkets beslut om förbud som avses i 43 § får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).

     I övriga beslut av Trafiksäkerhetsverket och beslut av Tullen och ett anmält organ får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. I ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

     I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller återkallande av ett beslut om att utse ett anmält organ eller som gäller ett förbud som avses i 43 § får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övriga beslut som meddelats av förvaltningsdomstolen får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

     Ändring i ett temporärt förbud som Trafiksäkerhetsverket meddelat med stöd av 44 § får inte sökas separat genom besvär.

     Ett beslut som Trafiksäkerhetsverket har fattat med stöd av 41–43 och 45–47 § ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

     Ändring i ett avgiftsbeslut som Trafiksäkerhetsverket har fattat med stöd av 51 § får sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten.

 

56 §

Straffbestämmelser

     Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

     1) tillhandahåller en produkt på marknaden, släpper ut den på marknaden eller tar den i bruk i strid med bestämmelserna i 6–9 § eller bestämmelser som har utfärdats eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dem eller artikel 30 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll,

     2) bryter mot den anmälningsskyldighet som avses i 14 § 2 mom., 19 § 2 mom. eller 22 § 2 mom. eller den skyldighet att lämna uppgifter som avses i 26 §, eller

     3) bryter mot ett förbud eller åläggande som avses i 41–47 §,

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag, för brott mot lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar dömas till böter.

     Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av 41–47 § och som har förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

 

57 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

     Genom denna lag upphävs lagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (FFS 621/2005) och statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar (FFS 748/2005).

 

58 §

Övergångsbestämmelse

     Trots vad som föreskrivs i denna lag godkänns dock för utsläppande på marknaden och ibruktagande

     1) till och med den 18 januari 2017 fritidsbåtar, delvis färdigställda fritidsbåtar och utrustning som uppfyller kraven enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, och

     2) till och med den 18 januari 2020 bensindrivna utombordsmotorer med en maximal effekt på 15 kW, som uppfyller de i del B punkt 2.1 i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar föreskrivna kraven när det gäller avgasutsläpp och som är tillverkade av sådana små och medelstora företag som uppfyller kraven enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.

 

RP 109/2015, KoUB 12/2015, RSv 109/2015

 

Helsingfors den 30 december 2015

 

Republikens President Sauli Niinistö

 

Kommunikationsminister Anne Berner