Lagförslag 15/2024-2025
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 15/2024-2025 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2025-01-23 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Införande av bestämmelser för främjande av energi från förnybara energikällor i lagstiftningen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen lämnar förslag till en ny landskapslag om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi samt ändringar i landskapslagen om naturvård och landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning. I lagförslaget föreslås den lagstiftning som krävs för att genomföra den senaste revideringen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara källor.
Direktivet syftar till att främja användningen av förnybar energi inom EU. Enligt direktivet ska medlemsländerna öka andelen förnybar energi av den totala energiförbrukningen och främja användningen av förnybar energi inom sektorerna transport, värme och elproduktion. Direktivet ska vara helt implementerat i medlemsstaternas lagstiftning 21 maj 2025 men vissa artiklar skulle ha varit införda redan den 1 juli 2024.
Den 26 september 2024 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Finland och Åland för förseningen av genomförandet av direktivet för de artiklar vars genomförandetid var den 1 juli 2024 så lagarna bör träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Direktivet om förnybar energi, RED-direktivet
1.2 Särskilt om implementering av RED III-direktivet och de artiklar som ska implementeras
1.4 Artikel 16 – Tillståndsförfarandets huvudprinciper och organisation
1.5 Artikel 16a – Tillståndsförfarandet för accelerationsområden för förnybar energi
1.6 Artikel 16b – Tillståndsförfarandet utanför accelerationsområden för förnybar energi
1.7 Artikel 16c – Påskyndat tillståndsförfarande för uppgradering
1.8 Artikel 16d – Tillståndsförfarande för installation av solenergiutrustning
1.9 Artikel 16e – Påskyndad utbyggnad av värmepumpar
1.10 Artikel 16f – Ett allt överskuggande allmänintresse
2. Landskapsregeringens förslag
5.3 Effekterna för kontaktpunkten
5.4 Konsekvenser för kommunerna
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
4. Landskapslag om ändring av plan och bygglagen för landskapet Åland
6. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om naturvård
L A N D S K A P S L A G om ändring av plan och bygglagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet
Allmän motivering
1. Bakgrund
Den 9 oktober 2023 meddelades att Europeiska rådet hade antagit ett nytt direktiv om förnybar energi för att öka andelen förnybar energi i EU:s totala energiförbrukning[1]. Bakgrunden till direktivet är det så kallade 55 %-paketet, som uppställer en målsättning att minska EU:s nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 procent senast 2030. Det nya direktivet ska hantera energiaspekterna av EU:s klimatomställning. Direktivet ändrar direktiv (EU) 2018/2001 samt genomför mindre ändringar av förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG.
Inom ramen för den europeiska gröna given som anges i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 (den europeiska gröna given), fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 målet om klimatneutralitet i unionen senast 2050 och ett mellanliggande mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030. Unionens klimatneutralitetsmål kräver en rättvis energiomställning där inget territorium och ingen medborgare hamnar på efterkälken, en ökad energieffektivitet och betydligt högre andelar energi från förnybara energikällor i ett integrerat energisystem.
Förnybar energi spelar en avgörande roll för att uppnå dessa mål, med tanke på att energisektorn för närvarande står för mer än 75 % av de totala utsläppen av växthusgaser i unionen. Genom att minska dessa utsläpp av växthusgaser kan förnybar energi också bidra till att ta itu med utmaningar relaterade till miljön, till exempel förlust av biologisk mångfald, och till att minska föroreningarna i linje med målen i kommissionens meddelande av den 12 maj 2021, med titeln Vägen till en frisk planet för alla - EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark. Den gröna omställningen till en ekonomi baserad på förnybar energi kommer att bidra till uppnåendet av målen i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591, som också syftar till att skydda, återställa och förbättra miljötillståndet genom att bland annat stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Det faktum att förnybar energi minskar exponeringen för prischocker jämfört med fossila bränslen kan ge förnybar energi en central roll när det gäller att bekämpa energifattigdom. Förnybar energi kan också medföra stora samhällsekonomiska fördelar, skapa nya arbetstillfällen och främja det lokala näringslivet, samtidigt som den växande inhemska och globala efterfrågan på teknik för förnybar energi tillgodoses.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652 (RED III-direktivet) syftar till att främja användningen av förnybar energi inom EU. Målen för direktivet är minskade utsläpp av växthusgaser, minskat energiberoende och lägre energipriser.
Senast den 21 maj 2025 ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Vissa bestämmelser skulle dock ha satts i kraft redan den 1 juli 2024. Detta gäller bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 1.6 med hänsyn till artikel 15e i direktiv (EU) 2018/2001 (RED II-direktivet) och artikel 1.7 med hänsyn till artiklarna 16, 16b, 16c, 16d, 16e och 16f i det direktivet.
Skillnader mellan RED II- och RED III-direktivet
RED III-direktivet syftar till att främja användningen av förnybar energi inom EU. Enligt direktivet ska medlemsländerna öka andelen förnybar energi av den totala energiförbrukningen och främja användningen av förnybar energi inom olika sektorer, såsom transport, värme och elproduktion. Det långsiktiga målet är ett energisystem som är oberoende av tredjeländer. Genom RED III-direktivet har bland annat artikel 16 ändrats så att artikeln har delats upp i artikel 16-16f. Artiklarna innehåller bestämmelser om tillståndsprocessen vid uppförande, uppgradering och drift av anläggningar för förnybar energi med mera, inrättandet av en kontaktpunkt och tidsfrister för handläggningstider i tillståndsprocesser för inrättade av förnybar energi. RED III-direktivet omfattar flera tillståndsprocesser än RED II-direktivet.
1.1 Direktivet om förnybar energi, RED-direktivet
I det ursprungliga direktivet om förnybar energi, som antogs den 23 april 2009, fastställdes att 20 % av EU:s slutliga energianvändning (brutto) och 10 % av transporternas energianvändning i varje EU-land måste komma från förnybara energikällor senast 2020. I direktivet fastställdes och bekräftades obligatoriska nationella mål som skulle vara förenliga med EU:s övergripande mål. EU-länderna skulle också utarbeta vägledande utvecklingsbanor för att uppnå sina mål, lämna in nationella handlingsplaner för förnybar energi och offentliggöra nationella lägesrapporter om förnybar energi vartannat år. I direktivet beskrivs också de olika mekanismer som EU-länderna skulle kunna tillämpa för att främja investeringar i förnybara energikällor, däribland stödsystem, ursprungsgarantier, gemensamma projekt, samarbete med länder utanför EU samt hållbarhetskriterier för biodrivmedel.
1.1.1 RED II-direktivet
2018 trädde den första översynen av direktivet om förnybar energi i kraft, som en del av paketet om ren energi för alla i EU. Direktivet, som senast i juni 2021 var tvunget att införlivas med nationell lagstiftning av EU-länderna, fastställde ett nytt bindande mål för förnybar energi för EU på minst 32 % av den slutliga energianvändningen (brutto) senast 2030, i kombination med ett ökat mål på 14 % för andelen förnybara drivmedel inom transportsektorn senast 2030.
1.1.2 RED III-direktivet
Det var tre större ändringar som 2023 ledde fram till den andra översynen av direktivet om förnybar energi. Syftet med den första ändringen i juli 2021, som en del av 55 % -paketet, var att anpassa unionens mål för förnybar energi till dess nya klimatambition.
I mars och maj 2022 ville man med den andra ändringen, som en del av sitt REPowerEU-paket efter Rysslands aggression mot Ukraina, påskynda omställningen till ren energi i linje med beslutet att fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen. Detta skulle ske genom att värmepumpar installerades, solcellskapaciteten ökade och förnybar vätgas och biometan importerades.
I november 2022 kom den tredje ändringen vars syfte var att påskynda utbyggnaden av förnybar energi genom att utgå ifrån att vissa anläggningar för förnybar energi var av överordnat allmänintresse. Detta gör att projekt för förnybar energi snabbare kan få tillstånd och att särskilda undantag från EU:s miljölagstiftning kan göras.
Direktivet om förnybar energi som trädde i kraft i november 2023 höjer målet för 2030 för förnybara energikällor till 42,5 % senast 2030, medan EU-länderna ska sträva efter att uppnå 45 %. Det påskyndar tillståndsprocesserna för nya kraftverk för förnybar energi, såsom solpaneler eller vindkraftverk, och fastställer en tidsgräns på 12 månader för att godkänna nya anläggningar i de områden som prioriteras för förnybar energi, och en tidsgräns på 24 månader i andra områden.
- I direktivet fastställs följande sektors- och innovationsmål för EU-länderna:
- I industrisektorn införs ett bindande mål på 42 % för förnybar vätgas av den totala vätgasanvändningen senast 2030 och 60 % senast 2035, med ett vägledande mål på en årlig genomsnittlig ökning på 1,6 procentenheter för förnybara energikällor.
- I byggsektorn införs ett vägledande mål på 49 % för andelen förnybar energi senast 2030, där målen för värme- och kylsektorn ska öka med 0,8 procentenheter årligen fram till 2025 och med 1,1 procentenheter från 2026 till 2030.
- I transportsektorn införs antingen ett mål på 29 % för andelen förnybar energi senast 2030 eller en minskning med 14,5 % av växthusgasutsläppen, genom ökad användning av avancerade biodrivmedel och förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, såsom vätgas.
- Inom forskning och innovation införs ett vägledande mål på 5 % av den nyligen installerade kapaciteten för förnybar energi från innovativ teknik senast 2030.
1.2 Särskilt om implementering av RED III-direktivet och de artiklar som ska implementeras
Nedan sammanfattas RED III-direktivets artikel 15e punkt 5 samt artiklarna 16, 16b-16f. Det görs även en jämförelse mellan riket, Sverige och Danmark avseende hur länderna har implementerat RED II-direktivets artikel 16 om en kontaktpunkt.
1.3 Artikel 15e – Områden för nät- och lagringsinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet
I artikel 15e finns bestämmelser om utbyggnad och uppgradering av nätinfrastruktur, medlemsstaternas möjlighet att utse särskilda infrastrukturområden samt undantag från att utföra miljökonsekvensbedömning, miljöbedömning och vissa andra granskningsprocesser i samband med utbyggnad och uppgradering av nätinfrastruktur.
I artikel 15e punkt 5 anges att om integreringen av förnybar energi i elsystemet kräver ett projekt för att förstärka nätinfrastrukturen och ett sådant projekt är föremål för en miljökonsekvensbedömning enligt artikel 4 i direktiv 2011/92/EU, ska en sådan miljökonsekvensbedömning begränsas till de potentiella effekterna av ändringen eller utvidgningen jämfört med den ursprungliga nätinfrastrukturen.
1.4 Artikel 16 – Tillståndsförfarandets huvudprinciper och organisation
I artikel 16 anges att tillståndsförfarandet ska omfatta alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar, värmepumpar och samlokaliserad energilagring samt tillgångar som krävs för anslutning av sådana verk och värmepumpar och sådan lagring till nätet och, när så krävs, för att integrera förnybar energi i värme- och kylnät, inbegripet tillstånd för nätanslutning och miljöbedömningar. Tillståndsförfarandet ska omfatta alla administrativa steg i processen.
Den behöriga myndigheten ska bekräfta ansökans fullständighet inom 30 dagar när det gäller verk för förnybar energi i accelerationsområden och inom 45 dagar när det gäller verk utanför accelerationsområden. Om ansökan behöver kompletteras ska i stället begäran om komplettering sändas inom de angivna tidsfristerna. Den dag ansökan är fullständig anses vara starten för tillståndsförfarandet.
Medlemsstaterna ska inrätta eller utse en eller flera kontaktpunkter som ska tillhandahålla vägledning och underlätta för sökanden under hela det administrativa ansöknings- och tillståndsförfarandet. Sökanden ska inte behöva kontakta fler än en kontaktpunkt under hela förfarandet. Kontaktpunkten ska vägleda sökanden genom den administrativa ansökningsdelen av tillståndsförfarandet på ett transparent sätt tills behörig myndighet har fattat beslut. Kontaktpunkten ska också förse sökanden med nödvändig information och när det är lämpligt involvera andra myndigheter. Kontaktpunkten ska dessutom säkerställa att tidsfristerna respekteras. Sökanden ska ha rätt att lämna in handlingar i digital form.
Kontaktpunkten ska tillhandahålla en handbok om förfarandet för exploatörer av verk för förnybar energi och ska tillhandahålla den informationen online och även tydligt rikta sig till småskaliga projekt med mera.
Medlemsstaterna ska slutligen säkerställa lättillgängliga och enkla förfaranden för tvistlösning och överklaganden samt tillhandahålla tillräckliga resurser för att säkerställa kvalificerad personal och kompetenshöjning med mera vid sina behöriga myndigheter. Rättskipning hör till rikets lagstiftningsbehörighet och de förfaranden som finns vad gäller möjligheten att lämna besvär i förvaltningsärenden i förhållande till varje särskilt tillstånd torde vara tillräckligt för att uppfylla direktivets bestämmelser till denna del.
1.4.1 Finlands implementering av artikel 16 i RED II-direktivet
I Finland har lag om tillståndsförfaranden och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi (FFS 1145/2020), den s.k. tillståndslagen, antagits för att implementera artikel 16 i RED II-direktivet. Genom tillståndslagen utses Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten till kontaktpunktsmyndighet. I lagen anges i vilka förfaranden kontaktpunktsmyndigheten har rådgivningsskyldighet. Om uppförande, uppgradering, anslutning till nätet eller drift av en produktionsanläggning för förnybar energi förutsätter ett tillståndsförfarande eller annat administrativt förfarande, kan den sökande sköta ärenden med anknytning till förfarandet via den elektroniska kontaktpunkten. I fråga om de tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden som sker via den elektroniska kontaktpunkten sköter de behöriga myndigheterna de kontakter som hänför sig till ärendet med den sökande via den elektroniska kontaktpunkten. Vidare finns i tillståndslagen bestämmelser om de särskilda tidsfrister som ska gälla i vissa ärenden.
I förarbetena (RP 187/2020 sid. 34) anges att den sökande ska kunna lämna in vederbörliga handlingar till den behöriga myndigheten via den elektroniska kontaktpunkten och via den också få rådgivning av den behöriga myndigheten i anslutning till sitt ärende. Den sökande kan bestämma om han eller hon vill sköta sina ärenden via den elektroniska kontaktpunkten, men den sökande kan också fortsättningsvis sköta sina tillståndsärenden och andra administrativa förfaranden direkt med den behöriga myndigheten. Det konstateras vidare att uträttandet av ärenden via den elektroniska kontaktpunkten inte nödvändigtvis inbegriper uträttande av ärenden hos kontaktpunktsmyndigheten, utan i praktiken fungerar den elektroniska kontaktpunkten som en kontaktkanal mellan sökanden och de behöriga myndigheterna.
1.4.2 Sveriges implementering av artikel 16 i RED II-direktivet
I Sverige har artikel 16 i RED II-direktivet implementerats genom lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi (SFS 2021:755). I lagen anges att regeringen får meddela föreskrifter om tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd med mera samt om kommuners medverkan i arbetet med en kontaktpunkt för att vägleda sökande i ärenden om tillstånd med mera på vissa angivna områden.
Med stöd av lagen har förordning om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi (SFS 2021:757) antagits. I förordningen anges att statens energimyndighet ska inrätta och ansvara för en digital kontaktpunkt för vägledning och information i vissa ärenden. Kontaktpunkten ska tillhandahålla generell information, direktlänkar till vägledning och specifik information, kontaktuppgifter och direktlänkar till de myndigheter som ska handlägga ärenden och en digital handbok om förfarandet för utvecklare av projekt för tillförsel av förnybar energi. De myndigheter som sköter ärenden inom området ges även genom förordningen skyldighet att säkerställa att det på respektive webbplats finns uppdaterad vägledning och specifik information om de tillstånd, anmälningar och dispenser som myndigheten prövar eller informerar om och att handlingar kan lämnas in digitalt till de myndigheter som prövar ärenden.
1.4.3 Danmarks implementering av artikel 16 i RED II-direktivet
Danmark har implementerat artikel 16 i RED II-direktivet genom Bekendtgørelse om kontaktpunkt og tidsfrister for VE-tilladelsesprocessen (BEK nr 1215 af 05/06/2021). I bestämmelserna anges bland annat att energimyndigheten ska fungera som kontaktpunkt och att kontaktpunkten ska erbjuda projektörer att ansöka om tillstånd via hemsidan eller via länkar till andra myndigheters ansökningsportaler.
1.5 Artikel 16a – Tillståndsförfarandet för accelerationsområden för förnybar energi
I artikel 16a bestäms om tidsfrister, tillståndsförfaranden (inkluderat vissa undantag från kravet att genomföra miljökonsekvensbedömning (MKB) och konsekvensbedömning gällande Natura 2000-områden) och granskningsprocesser och dess utformning för projekt för förnybar energi i accelerationsområden. Tillståndsförfarandet får i dessa fall inte pågå längre än tolv månader. För projekt för havsbaserad förnybar energi får tillståndsförfarandet inte pågå längre än två år. Om det är vederbörligen motiverat kan tidsfristerna förlängas med sex månader. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om granskningsprocessen vid sådana ansökningar.
Tillståndsförfarandet för uppgradering av kraftverk för förnybar energi, för nya anläggningar med en elkapacitet på mindre än 150 kW, för samlokaliserad energilagring, inbegripet anläggningar för el och värme, samt för anslutningen av dem till nätet, när de är belägna i accelerationsområden för förnybar energi, får inte pågå längre än sex månader. För projekt för havsbaserad vindkraft får emellertid inte tillståndsförfarandet pågå längre än tolv månader.
Avseende undantaget från MKB framgår följande av tredje punkten: Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 5 i den här artikeln, och genom undantag från artikel 4.2 i direktiv 2011/92/EU och punkterna 3 a, b, d, h och 6 c, för sig eller jämförda med punkt 13 a, i bilaga II till det direktivet, med avseende på projekt för förnybar energi, ska nya ansökningar för verk för förnybar energi, inbegripet verk som kombinerar olika typer av teknik för förnybar energi och uppgradering av kraftverk för förnybar energi i utsedda accelerationsområden för förnybar energi för den relevanta tekniken och samlokaliserad energilagring, samt anslutningen av sådana verk och sådan lagring till nätet, undantas från kravet på att genomföra en särskild miljökonsekvensbedömning enligt artikel 2.1 i direktiv 2011/92/EU, förutsatt att dessa projekt är förenliga med artikel 15c.1 b i det här direktivet. Det undantaget får inte tillämpas på projekt som kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat, eller om en medlemsstat som kan komma att utsättas i betydande grad begär att det inte ska tillämpas, enligt artikel 7 i direktiv 2011/92/EU.
Genom undantag från artikel 6.3 i direktiv 92/43/EEG ska de verk för förnybar energi som avses i första stycket i den här punkten inte bli föremål för en bedömning av konsekvenserna för Natura 2000-områden, förutsatt att dessa projekt för förnybar energi är förenliga med de regler och åtgärder som fastställts i enlighet med artikel 15c.1 b i det här direktivet. Det innebär sannolikt att undantaget knappast blir aktuellt för den havsbaserade vindkraften eftersom den gränsöverskridande påverkan är betydande. För de mindre landbaseradesolcellsparkerna kunde det här däremot bli ett tydliggörande där det nu har förekommit vissa oklarheter kring huruvida MKB krävs eller inte.
1.6 Artikel 16b – Tillståndsförfarandet utanför accelerationsområden för förnybar energi
I artikel 16b bestäms om tidsfrister för projekt för förnybar energi utanför accelerationsområden. Tillståndsförfarandet får i dessa fall inte pågå längre än två år. Är det fråga om havsbaserad förnybar energi är handläggningstiden tre år. Om det är vederbörligen motiverat kan tidsfristerna förlängas med sex månader. Artikeln innehåller även bestämmelser om tidsfrister vid uppgradering av kraftverk för förnybar energi samt nya anläggningar med en elkapacitet på mindre än 150 kW och för samlokaliserad energilagring samt för anslutning av dessa till nätet. Handläggningstiden ska i dessa ärenden vara högst tolv månader. För projekt för havsbaserad förnybar energi får handläggningstiden dock vara högst två år.
Enligt andra stycket i artikel 16b anges att om en miljöbedömning krävs enligt direktiv 2011/92/EU10 eller 92/43/EEG11 ska den utföras i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar för ett visst projekt för förnybar energi. När en sådan miljökonsekvensbedömning krävs ska den behöriga myndigheten, med beaktande av den information som lämnats av projektexploatören, avge ett yttrande om omfattningen av och detaljnivån för den information som projektexploatören ska lämna i miljökonsekvensbeskrivningen, vars omfattning inte får utökas därefter. Om nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits i ett projekt för förnybar energi ska dödande eller störning av de arter som skyddas enligt artikel 12.1 i direktiv 92/43/EEG och artikel 5 i direktiv 2009/147/EG inte betraktas som avsiktligt. Medlemsstaterna får tillåta att nya skyddsåtgärder, vars syfte är att så mycket som möjligt förhindra dödande eller störning av arter som skyddas enligt direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG12 eller eventuella andra miljöeffekter, och vars ändamålsenlighet inte har provats i stor skala, används för ett eller flera pilotprojekt under en begränsad tidsperiod, förutsatt att sådana skyddsåtgärders ändamålsenlighet noga övervakas och att lämpliga åtgärder omedelbart vidtas om de inte visar sig vara ändamålsenliga.
1.7 Artikel 16c – Påskyndat tillståndsförfarande för uppgradering
Om en uppgradering av ett kraftverk för förnybar energi inte leder till större kapacitetsökning än 15 % och utan att det påverkar en eventuell bedömning av potentiella miljökonsekvenser får handläggningstiden för anslutning till överförings- eller distributionsnätet vara högst tre månader.
Om uppgraderingen är föremål för en granskningsprocess enligt artikel 16a.4 eller för en miljökonsekvensbedömning ska granskningsprocessen eller miljökonsekvensbedömningen begränsas till de potentiella effekterna som utvidgningen har jämfört med det ursprungliga projektet. Man ska alltså inte genomföra en helt ny bedömning.
När det gäller uppgraderingen av en solenergianläggning som inte innebär att ytterligare områden används och de miljörelaterade skyddsåtgärderna uppfylls, ska projektet undantas från eventuella tillämpliga krav på att genomföra en granskningsprocess enligt 16a.4.
1.8 Artikel 16d – Tillståndsförfarande för installation av solenergiutrustning
Enligt artikeln får tillståndsförfarandet för installation av solenergiutrustning och samlokaliseras energilagring i befintliga eller framtida konstgjorda konstruktioner inte pågå längre än tre månader, förutsatt att det primära syftet med sådana konstgjorda konstruktioner inte är solenergiproduktion eller energilagring. Sådana installationer ska även i tillämpliga fall undantas från kravet på att göra en särskild miljökonsekvensbedömning. Vissa områden eller konstruktioner kan också undantas för att skydda det kulturella eller historiska arvet eller nationella försvarsintressen eller av säkerhetsskäl.
Vidare ska tillståndsförfarandet för installation av solenergiutrustning med en kapacitet på högst 100 kW inte pågå längre än en månad. Tröskelvärdet kan dock sänkas till ett värde som måste vara över 10,8 kW.
Uteblivet svar från de behöriga myndigheterna inom den fastställda tidsfristen ska leda till att tillståndet anses beviljat, förutsatt att det har varit fråga om en fullständig ansökan och solenergiutrustningens kapacitet inte överskrider befintlig kapacitet för anslutning till distributionsnätet.
1.9 Artikel 16e – Påskyndad utbyggnad av värmepumpar
Enligt artikeln får tillståndsförfarandet för installation av värmepumpar under 50 MW inte ta längre än en månad. Är det fråga om jord- eller bergvärmepump får den längsta tiden dock fastställas till tre månader.
När det är fråga om värmepumpar med en elkapacitet på upp till 12 kW och värmepumpar med en elkapacitet på upp till 50 kW, som installeras av egenanvändare och förutsatt att egenanvändarens anläggning för produktion av förnybar el har en elkapacitet på minst 60 % av värmepumpens elkapacitet ska den relevanta enheten säkerställa att tillstånd för anslutning till överförings- eller distributionsnätet utfärdas inom två veckor.
1.10 Artikel 16f – Ett allt överskuggande allmänintresse
Senast den 21 februari 2024 och fram till dess att klimatneutralitet uppnås ska medlemsstaterna säkerställa att, inom ramen för tillståndsförfarandet, planering, uppförande och drift av verk för förnybar energi, anslutning av sådana verk till nätet i sig och lagringstillgångar i samband med tillståndsförfarandet presumeras vara av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägning av olika rättsliga intressen i enskilda fall i samband med tillämpning av vissa i artikeln uppräknade artiklar i andra direktiv. Medlemsstaterna får under särskilda omständigheter, som ska vara vederbörligen motiverade, begränsa tillämpningen av artikeln till vissa geografiska delar av sitt territorium eller med hänvisning till vissa tekniska egenskaper med mera.
Att sådana verk för förnybar energi anses vara av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet gör det möjligt för sådana projekt att omfattas av en förenklad bedömning i vissa fall.
En bestämmelse som motsvarar artikel 16f ingår i artikel 3 i den gällande förordningen om påskyndad användning av förnybar energi. Eftersom EU-förordningarna är överstatlig lagstiftning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater, är artikel 3 i förordningen i kraft i alla medlemsstater utan att bestämmelsen har genomförts nationellt. Enligt artikel 5.1. andra stycket i RED III-direktivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ovannämnda artiklar senast den 1 juli 2024, dvs. senast när den ovannämnda temporära förordningens giltighet upphör till denna del. Förordningen om påskyndad användning av förnybar energi har varit i kraft sedan den 30 december 2022. Enligt rikets proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av naturvårdslagen (RP 41/2024 rd) har den bestämmelse i förordningen som gäller ett övervägande allmänintresse på basis av de beslut som närings-, trafik- och miljöcentralerna har lämnat till miljöministeriet hittills inte behövt tillämpas en enda gång i samband med undantag från naturvårdslagens bestämmelser om fridlysning av arter eller skydd av livsmiljöer. Det har inte heller lämnats in en enda ansökan till statsrådet om undantag från skyddet av nätverket Natura 2000. Inte heller på Åland har förordningens bestämmelser använts.
2. Landskapsregeringens förslag
Syftet med lagförslaget är att påskynda tillståndsprocesserna och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi samt att förbättra bland annat rådgivningen i anslutning till förfarandena.
Bakgrunden till ändringen är revideringen av direktivet om förnybar energi, RED III-direktivet, som syftar till att förenkla tillståndsprocesserna för produktionsanläggningar för förnybar energi. Det nuvarande direktivet om förnybar energi har fastställt mål och åtgärder som bidrar till produktion och förbrukning av förnybar energi och säkerställer till denna del att EU:s klimatmål uppnås.
Direktivändringen förkortar den maximala tiden för tillståndsprocesserna avseende vissa projekt för förnybar energi. Direktivet förutsätter också att EU:s medlemsstater identifierar och utser områden där vissa former av förnybar energi inte förväntas ha någon betydande miljöpåverkan, accelerationsområden. För projekt för förnybar energi som genomförs i accelerationsområdena är tidsfristerna för tillståndsprocesserna kortare än för projekt som genomförs i andra områden. Dessutom undantas projekt som genomförs i accelerationsområden under vissa förutsättningar från kravet på att göra en miljökonsekvensbedömning. Avsikten är att landskapsregeringen i ett separat projekt identifiera och inrätta accelerationsområden på Åland. I detta projekt bereds de förfarandebestämmelser som ska tillämpas i områdena.
Den kontaktpunkt som avses i RED III-direktivet får en viktig roll när det gäller att förenkla tillståndsprocesserna för produktionsanläggningar för förnybar energi. Landskapsregeringen föreslår att landskapsregeringen blir kontaktpunkt på Åland.
3. Ärendets beredning
Ärendet har beretts vid lagberedningen i samarbete med infrastrukturavdelningen och social- och miljöavdelningen.
Ärendet har skickats på en kort informell remiss till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands kommunförbund, Mariehamns stad, Jomala kommun, Ålands elandelslag, Kraftnät Åland och Mariehamns energi.
Under remissrundan gav ÅMHM ett utlåtande över lagförslaget med kritik över att myndigheten i remissförslaget utsetts till kontaktpunkt på Åland. Landskapsregeringen anser att kritiken är befogad och ändrar lagen och lägger uppgiften på landskapsregeringen.
4. Lagstiftningsbehörigheten
Enligt 18 § 1 och 4 punkterna i självstyrelselagen för Åland tillkommer lagstiftningsbehörigheten landskapet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt kommunernas förvaltning. Den aktuella lagstiftningen gäller även byggnads- och planväsendet, natur och miljövård, fornminnen och skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader samt näringsverksamhet på vilka områden lagstiftningsbehörigheten tillkommer Åland enligt 18 § 7, 10, 11 och 22 punkterna i självstyrelselagen.
5. Förslagets konsekvenser
5.1 Effekter på hushållen
Effekterna på hushållen av lagförslaget är indirekta och inte betydande. Förslaget beräknas dock ge en positiv signal till konsumenterna om främjandet av förnybar energi. Den webbaserade handboken ska ge information och hjälp till privatpersoner att starta projekt som producerar förnybar energi för eget behov vilket förväntas underlätta hushållens möjligheter att få information om att producera förnybar energi för eget bruk. Långsiktigt kan effekterna bli en snabbare utbyggnadstakt av anläggningar för förnybar energi och nätinfrastruktur på Åland och i övriga Norden vilket har potential att sänka energikostnaderna för de åländska hushållen.
De korta tidsfristerna för tillståndsprocesserna för solenergiutrustning och värmepumpar lär inte ha någon större inverkan på hushållen eller tiden att få tillstånd eftersom Åland till stora delar saknar tillståndsprocesser för solenergiutrustning och värmepumpar till hushåll (undantag är solenergiutrustning på vissa detaljplanerade områden samt bergvärmepumpar). Anslutning av solenergiutrustning mot elnätet kräver vanligtvis endast en anmälan till elnätsinnehavaren och elnätsinnehavaren avgör om en anslutning är teknisk möjlig och om nätet har kapacitet för anslutningen.
Landskapsregeringen (och Arbets- och näringsministeriet i riket) gör bedömningen att det inte behövs någon särskild implementering av artikel 16c punkt 1 i RED III-direktivet gällande tillståndsförfarande för anslutning av uppgradering av kraftverk för förnybar energi till elnätet eftersom Åland inte har något tillståndsförfarande för anslutningar av denna typ av mindre kraftverket till elnätet. Samma bedömning har även gjorts för artikel 16e punkt 2 och 4 i direktivet gällande tillståndsförfarande för anslutning av värmepumpar till elnätet eftersom Åland inte har ett tillståndsförfarande för anslutningar av dessa typer av anläggningar till elnätet.
Ett medelstort solelprojekt (10-1000 kW) eller ett solelprojekt för hushållsbruk (under 10 kW) genomförs i allmänhet som ett privat projekt. Vanligen kopplas anläggningen till nätet med hjälp av en nätinverter, vilket kräver ett avtal med elnätsinnehavaren. Elproducenten ska också få bekräftat av elnätsinnehavaren att systemet uppfyller elnätets och elsäkerhetsbestämmelsernas krav. Ett kraftverk som uppfyller de tekniska kraven har rätt att anslutas till elnätet i området. Elnätets innehavare har en anslutningsskyldighet inom sitt verksamhetsområde. El får inte matas in i nätet utan att det finns en köpare för den. Småskaliga producenter av solel säljer i allmänhet sin överskottsel till elbolagen, men elbolagen har ingen skyldighet att köpa solel från småproducenter. Förutom nätinvertern kan ett solelsystem vara utrustat med ett batteri som utöver fastighetens elbehov kan vara tillgängligt för nätbolaget genom ett separat avtal för att jämna ut förbrukningstoppar i nätet. Inom accelerationsområdena för förnybar energi och undantaget avseende MKB-förfarandet som är tillämpligt i dessa områden förväntas det endast bli mindre effekter på hushållens möjligheter att delta i beslutsfattandet om sin egen närmiljö eftersom en miljöbedömning ändå ska göras när accelerationsområdena utses av landskapsregeringen. Då ges allmänheten, och den kommun som berörs, möjligheter att komma med synpunkter. Dessutom ska projekt som genomförs inom accelerationsområden omfattas av villkoren för åtgärder för att mildra miljöskador och granskas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) för oförutsedda miljöskador. De områden som kan bli aktuella som accelerationsområden för förnybar energi ska ligga på sådana ställen att de projekt som byggs där inte ska orsaka betydande miljökonsekvenser vilket gör att en eventuell miljökonsekvensbedömning för ett sådant projekt sannolikt inte skulle visa på betydande negativa miljökonsekvenser.
5.2 Effekter på företag
Syftet med lagstiftningen är att underlätta och samordna beslutsprocessen för exploatörer som vill planera, uppföra och driva anläggningar för förnybar energi. Företag inom branschen för förnybar energi, både utvecklare och utförare, kommer att i vissa fall få enklare tillståndsprocesser för anläggningar för förnybar energi. Detta gäller särskilt i de fall landskapsregeringen utser accelerationsområden för förnybar energi.
5.3 Effekterna för kontaktpunkten
Kontaktpunktens uppgifter blir att tillhandahålla allmän vägledning om det administrativa förfarandet på begäran av sökande, att förmedla kontakt med relevanta myndigheter för vägledning av ämnesspecifik karaktär i samband med den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen samt att upprätta och förvalta en webbplats med information om den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen. Dessutom ska kontaktpunkten informera den sökande eller berörda myndigheter när tidsfristen börjar löpa och säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocessen iakttas.
Ett samarbete med kommunerna och ÅMHM kommer att krävas. Kontaktpunktens uppgifter kommer i inledningsfasen vara som mest betungande då strukturerna ska sättas på plats och en webbsida ska upprättas för ändamålet. Landskapsregeringen bedömer att i inledningen behöver en heltidstjänst arbeta med kontaktpunktens uppgifter, och långsiktigt (när de nödvändigaste strukturerna för kontaktpunkten är på plats) är bedömningen att i genomsnitt ca. 20 % av en heltidstjänst behöver arbeta med uppgiften. Landskapsregeringen bedömer att inga nya ordinarie tjänster behöver tillsättas, däremot kan vissa tillfälliga tjänster (exempelvis projektanställning) eller externa resurser tillsättas för en begränsad period i inledningen av kontaktpunktens verksamhet. Bedömningen är att ca 50 000–80 000 euro behövs i inledningsfasen, och långsiktigt behövs resurser för upprätthållande av kontaktpunktens verksamhet och uppgifter, såsom webbsida och personalresurs om uppskattningsvis ca. 20 % av en heltidsresurs.
Landskapsregeringen kommer att kunna sköta övervakning av kommunerna och ÅMHM genom befintlig lagstiftning. Landskapsregeringen ska övervaka att kommunerna respektive ÅMHM iakttar gällande lagstiftning enligt nuvarande bestämmelser i 4 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland respektive 2 § landskapslag (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
5.4 Konsekvenser för kommunerna
Vid byggande och planering av anläggningar för förnybar energi är en betydande del av anläggningarna (till exempel de flesta sol- och vindkraftverk) föremål för tillståndsförfaranden i kommunen, exempelvis i samband med miljöbedömning av detalj- eller generalplan och bygglovsförfarande. Med tanke på kommunernas resurser anses förslaget inte ha några betydande konsekvenser, eftersom landskapsregeringen erfar att de tillstånd som kommunerna beviljat i allmänhet redan beviljas inom de föreslagna tidsfristerna. När det gäller exempelvis bygglov för vindkraftverk är bedömningen att kommunernas handläggningstider vanligtvis faller inom de tidsfrister som anges i lagförslaget. Dessutom finns förvaltningslagens bestämmelser om den allmänna handläggningstiden av ärenden om tre månader som redan medför att handläggningstider i kommunerna vanligtvis är effektiva. Installation av solceller på hustak kräver inget bygglov men kan enligt vissa kommuners byggnadsordning kräva en anmälan. Däremot har det utvecklats en praxis i kommunerna att större solkraftsprojekt kräver bygglov. I vissa fall kan de föreslagna tidsfristerna för tillståndsprocesserna bli utmanande där kommunen för en planerad större anläggning för förnybar energi kräver att exploatören genomför en planläggning (eller en ändring av befintlig plan) och där anläggningen sedan även behöver bygglov och ytterligare eventuellt miljötillstånd eller annat tillstånd från ÅMHM.
5.5 Miljöeffekter
Förslaget bedöms inte medföra betydande direkta miljöeffekter, eftersom villkoren för att bevilja tillstånd inte ändras, och det görs således inga förändringar på exempelvis miljöskyddsnivån. Positiva miljöeffekter kan uppstå ur ett klimatperspektiv om förnybar energiproducerande anläggningar kan starta produktion i en snabbare takt och därmed påskynda ersättandet av fossila energikällor. Detta minskar också utsläppen av växthusgaser.
De undantag för eller lättnader av MKB-förfarande som finns i förslaget gäller avgränsat till accelerationsområden (som ändå ska genomföra en miljöbedömnings- och granskningsprocess) och till vissa projekt för uppgradering eller utbyggnad av nätinfrastruktur samt uppgradering av vissa typer av anläggningar för förnybar energi.
Undantaget avseende tillämpligheten av MKB-förfarandet och Natura 2000-bedömning som tillämpas i accelerationsområdena för förnybar energi kan få miljöeffekter, om de projekt som genomförs i områdena annars skulle omfattas av MKB-förfarandet eller Natura 2000-bedömningen och den miljöbedömning som görs i samband med beredningen av utpekandet av områdena misslyckas med att identifiera skadliga oförutsedda miljöeffekter. Granskningen som ÅMHM ska göra av projekt som är undantagna från MKB-förfarandet bör dock identifiera sådana oförutsedda skadliga effekter och vid behov utvärdera dem mer i detalj i MKB-förfarandet och i Natura 2000-bedömningen.
Det är värt att notera att MKB-lagens tillämpningsområde är avsett att omfatta projekt som kan medföra betydande miljöpåverkan. Med beaktande av de villkor som anges i RED III-direktivet och i lagförslaget för accelerationsområdena för förnybar energi och det faktum att områden som är gynnsamma ur miljöeffektssynpunkt bör utpekas som accelerationsområden kan det antas att projekt i accelerationsområdena för förnybar energi inte skulle uppfylla MKB-lagens tillämpningströskel särskilt ofta.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi
1 § Lagens syfte. Syftet med lagen är att främja produktion av energi med förnybara energikällor i enlighet med såväl klimat- och miljömässiga som samhällsekonomiska hänsyn i syfte att minska beroendet av fossila bränslen, säkerställa försörjningstryggheten och minska utsläppen av CO2 och andra växthusgaser. Lagen ska bidra till att säkerställa uppfyllandet av nationella och internationella mål att öka andelen energi som produceras genom hållbar användning av förnybara energikällor.
2 § Lagens tillämpningsområde. Lagen gäller för exploatörer av alla anläggningar för förnybar energi och för de myndigheter som ingår i den administrativa processen och som behandlar ansökningar om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen för anläggningar för förnybar energi.
Exploatörer kan både vara privata och offentliga aktörer. De myndigheter som avses är ÅMHM, kommunerna och landskapsregeringen.
I 2 mom. anges den speciallagstiftning som denna lag tillämpas på.
I 3 mom. anges att rikets motsvarande lagstiftning ska tillämpas på tillstånds- och administrativa förfaranden som sköts av riksmyndigheter.
3 § Förnybar energi som ett allt överskuggande allmänintresse. Paragrafen är central och anger hela tanken med lagen att fram till dess att klimatneutralitet har uppnåtts så ska planering, uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi vara av allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägningen mellan rättsliga intressen i enskilda fall. Detta innebär i praktiken att anläggningar för förnybar energi ska prioriteras när olika rättsliga intressen jämförs, avvägs och sätts mot varandra i enskilda fall. Att EU ska vara klimatneutralt senast 2050 fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag). Bestämmelserna implementerar artikel 16f.
4 § Definitioner. I paragrafen definieras de uttryck som används i lagen.
Punkt 1 Anläggning för förnybar energi. En anläggning som producerar någon typ av förnybar energi. Vad som är förnybar energi framgår av punkt 4.
Punkt 7 Tillståndsprocessen. Tillståndsprocessen omfattar alla relevanta tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av anläggningar för förnybar energi, även sådana som kombinerar olika förnybara energikällor, värmepumpar och samlokaliserad energilagring, inbegripet anläggningar för el och värme, samt tillgångar som krävs för anslutning av sådana anläggningar och värmepumpar och sådan lagring till nätet och, när så krävs, för att integrera förnybar energi i värme- och kylnät, inbegripet tillstånd för nätanslutning och miljöbedömningar. Tillståndsprocessen ska omfatta alla administrativa steg, från bekräftelsen av tillståndsansökans fullständighet i enlighet med 10 § till den eller de relevanta myndigheternas meddelande om det slutliga beslutet om tillståndsprocessens resultat.
Bestämmelsen och definitionerna ovan i punkterna 6 och 7 grundar sig på artikel 16.1 i direktivet, enligt vilken tillståndsprocessen ska omfatta alla administrativa steg från kontrollen av att ansökan om tillstånd är fullständig i enlighet med punkt 2 till dess att den eller de relevanta myndigheterna meddelar det slutliga beslutet om resultatet av tillståndsprocessen. Med fullständig ansökan avses en situation där ansökan med bilagor uppfyller kraven i lagstiftningen och gör det möjligt att behandla ansökan.
5 § Accelerationsområden. Enligt artikel 15 c ska medlemsstaterna utse områden som lämpar sig extra bra för anläggningar för förnyelsebar energi. Medlemsstaterna ska utse tillräckligt homogena land-, inlandsvatten- och havsområden där utbyggnaden av en eller flera specifika typer av förnybara energikällor inte förväntas ha några betydande miljöeffekter med hänsyn till det valda områdets särdrag. Områden som ska prioriteras är konstgjorda och bebyggda ytor, till exempel tak och husfasader, transportinfrastruktur och dess omedelbara omgivningar, parkeringsplatser, bondgårdar, avfallsanläggningar, industriområden, gruvor, konstgjorda inlandsvattenförekomster, sjöar eller dammar och, om så är lämpligt, anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse samt skadad mark som inte kan användas för jordbruk. Accelerationsområden får inte inkräkta på Natura 2000-områden och områden som utsetts inom ramen för nationella skyddssystem för bevarande av natur och biologisk mångfald, viktiga flyttvägar för fåglar samt andra platser som identifieras som viktiga för vilda djur och växter som skyddas enligt artikel 12.1 i habitatdirektivet och artikel 5 i fågeldirektivet.
Med känslighetskartläggning i punkt 3 avses den kartläggning av vilda djurs och växters känslighet, med beaktande av de data som finns tillgängliga inom ramen för utvecklingen av ett sammanhängande Natura 2000-nät när det gäller såväl livsmiljötyper och arter enligt rådets direktiv 92/43/EEG som fåglar och områden som skyddas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG.
6 § Bedömning av miljöpåverkan inom accelerationsområden för förnybar energi. I paragrafen införs ett undantag från skyldigheten att genomföra MKB-förfaranden och naturabedömning av planer och projekt. Undantagen gäller för projekt som genomförs inom de accelerationsområden som landskapsregeringen har utsett när projektet uppfyller de villkor som ställts i accelerationsområdesbeslutet. Undantaget gäller inte projekt som bedöms få betydande miljökonsekvenser i en annan medlemsstat. I enlighet med artikel 16 a, punkt 3 i direktivet gäller undantaget projekttyper som nämns i bilaga II till MKB-direktivet; punkt 3 a (elektricitet, ånga och varmvatten industriella produktionsanläggningar (andra än de som nämns i bilaga I)), 3 b (gas, ånga och produktions- och distributionsanläggningar som är nödvändiga för överföring av varmvatten och överföring av el med luftledningar (andra än de som nämns i bilaga I)), 3 d (lagring av brännbara gaser under jord), 3 h (vattenkraftverk) och 3 i (vindkraftverk) samt de projekt som avses i punkt 6 c (lagringsstrukturer för olja och petrokemiska och andra kemiska produkter).
7 § Utredning av oförutsedda negativa effekter. Paragrafen reglerar det förfarande som ska tillämpas på de projekt som är undantagna från MKB-förfarandet och naturabedömningen med stöd av 6 §. Bestämmelsen bygger på artikel 16a.4 i direktivet.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska granska de projekt som avses i 6 § 2 mom. i syfte att identifiera sådana högst sannolika och betydande negativa effekter som inte identifierades vid den miljöbedömning som gjordes i samband med beslutet att utse accelerationsområdet. Oförutsedda effekter kan till exempel vara uppgifter om en art som finns i området, som inte upptäckts i den miljöbedömning som gjordes i samband med att accelerationsområdet utsågs.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska enligt 2 mom. genomföra granskningen inom 45 dagar efter det att den fått tillräcklig information om projektet och dess miljöeffekter. Vid ansökningar om anläggningar med en elkapacitet på mindre än 150 kW och vid nya ansökningar om uppgradering av kraftverk för förnybar energi ska granskningsprocessen slutföras inom 30 dagar.
Enligt 3 mom. ska beslut meddelas om det slutliga resultatet av granskningen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet upptäcker att projektet sannolikt kommer att leda till betydande oförutsedda negativa miljöeffekter som inte kan begränsas genom de åtgärder som anges i planerna som utser accelerationsområdet för förnybar energi, eller som föreslås av exploatören. Bestämmelsen bygger på artikel 16a.5 i direktivet. Enligt paragrafen ska ett förvaltningsbeslut om granskningen endast meddelas i situationer där oförutsedda negativa effekter observeras. Landskapsregeringen anser inte att det är problematiskt att resultatet av samma förfarande antingen kan bli ett förvaltningsbeslut eller inget förvaltningsbeslut, beroende på den enskilda situationen, trots att det går emot den nationella förvaltningspraxisen av den anledningen att det redan tagits ett förvaltningsbeslut när landskapsregeringen utsåg accelerationsområdet för förnybar energi.
Enligt paragrafens 5 mom. ska granskningen som anges i paragrafen inte göras vid uppgradering av en solcellsanläggning som inte kräver ytterligare yta och som är utförd i enlighet med de tillämpliga miljöbegränsande åtgärder som fastställts för den ursprungliga solcellsanläggningen. Bestämmelsen bygger på artikel 16 c punkt 3 i direktivet.
8 § Kontaktpunkt på Åland. Landskapsregeringen är kontaktpunkt på Åland och ska se till att information finns som knyter ihop exploatörer med tillståndsgivande myndigheter så att utbyggnaden av anläggningar för förnybar energi går snabbt och smidigt för alla inblandade. Implementerar tillsammans med 9 § artikel 16.3.
9 § Kontaktpunktens uppgifter. Paragrafen anger de uppgifter som ligger på kontaktpunkten. Kontaktpunkten ska ge vägledning och underlätta för sökanden under hela det administrativa ansöknings- och tillståndsprocessen. Kontaktpunkten ska vägleda sökanden genom den administrativa ansökningsdelen av tillståndsprocessen, inbegripet de delar som rör miljöskydd, på ett transparent sätt fram till dess att behörig myndighet i tillståndsprocessens slutskede fattar ett eller flera beslut, förse sökanden med all nödvändig information och, när så är lämpligt, involvera andra administrativa myndigheter. Kontaktpunkten ska säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocesserna i 4 kap. respekteras. Alla förfaranden genomförs i elektroniskt format.
10 § Innehållet på webbplatsen. I paragrafen anges vilka uppgifter som ska finnas på kontaktpunktens webbplats för att underlätta utbyggnaden av förnybar energi både för företag och för privatpersoner. Webbplatsen ska fungera som en handbok för tillståndsprocessen för exploatörer av anläggningar för förnybar energi, inklusive mindre projekt, projekt för konsumenter av förnybar energi och bolag för förnybar energi. På webbplatsen ska det även finnas länkar till kommunerna, elbolagen och andra myndigheters ansökningsportaler samt hänvisningar till relevanta myndigheters webbplatser för ämnesspecifik vägledning om processer och behörigheter som omfattas av den administrativa processen.
11 § Behandling av ansökan. Den tillståndsprövande myndigheten ska bekräfta ansökans fullständighet inom 30 dagar från det att ansökan om tillstånd mottagits när det gäller anläggningar för förnybar energi i accelerationsområden för förnybar energi och inom 45 dagar efter det att ansökan om tillstånd mottagits när det gäller anläggningar utanför accelerationsområden eller, om sökanden inte har skickat all den information som krävs för att behandla ansökan, begära att sökanden lämnar in en fullständig ansökan utan onödigt dröjsmål. Den dag då den tillståndsprövande myndigheten bekräftar ansökans fullständighet är sedan startdatum för tillståndsprocessen.
12 § Komplettering av ansökan. Tillståndsprocessen kan innehålla flera tillstånd från flera olika myndigheter och i paragrafen anges hur tidsfristen i 17 § ska räknas när ett projekt kräver flera olika tillstånd.
13 § Återkoppling till kontaktpunkten. Kontaktpunkten ska enligt 9 § 5 punkten säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocesserna respekteras. För att kunna göra det har kontaktpunkten rätt att begära uppgifter om tillståndsprocessen av de berörda myndigheterna. Kontaktpunkten har även rätt att publicera information om myndigheternas handläggningstider på sin webbplats.
14 § Påskyndande av tillståndsprocessen. Kontaktpunkten ska säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocesserna respekteras men ansvaret ligger på de tillståndsprövande myndigheterna. Om tidsfristerna inte hålls får kontaktpunkten uppmana den berörda myndigheten att vidta åtgärder för att minska handläggningstiderna.
Det finns även ett krav att de tillståndsprövande myndigheterna ska samarbeta om en tillståndsprocess kräver flera tillstånd från flera tillståndsprövande myndigheter. Denna bestämmelse finns för att försäkra att de tidsfrister som finns ska hållas även om tillstånd behövs från flera myndigheter.
Något påtryckningsmedel finns inte i lagen men landskapsregeringen sköter övervakning av kommunerna och ÅMHM genom annan befintlig lagstiftning. Landskapsregeringen ska till exempel enligt 4 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland övervaka att kommunerna iakttar gällande lagstiftning och sköter den allmänna styrningen och övervakningen av ÅMHM enligt 2 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
15 § Tid som inte räknas in i handläggningstiden. I paragrafen anges vilka omständigheter som inte ska räknas in i handläggningstiden. Det gäller uppgradering av befintlig nätinfrastruktur och tid som beror på överklaganden av myndighetsbeslut och andra förfaranden inför domstol.
16 § Nätanslutning. I paragrafen påtalas nätföretagens ansvar att underrätta sökanden av mindre anläggningar av förnybar energi, till exempel privata solenergianläggningar, om huruvida anläggningen kan anslutas omedelbart till förbrukningsanläggningen utan ytterligare tekniska undersökningar med avseende på säkerhetsrisker eller teknisk inkompatibilitet hos systemkomponenter.
17 § Myndigheternas handläggningstid. I paragrafen anges de maximala handläggningstider som myndigheterna ska hålla sig inom. Ligger projekten inom ett accelerationsområde för förnybar energi är handläggningstiden kortare är om projekten ligger utanför ett accelerationsområde.
I 4 mom. anges att när det är vederbörligen motiverat på grund av exceptionella omständigheter får tidsfristerna som anges i 1–3 mom. förlängas. Exceptionella omständigheter är till exempel tvingande säkerhetsrelaterade skäl där uppgraderingsprojektet har en påtaglig effekt på elnätet eller på anläggningens ursprungliga kapacitet, storlek eller prestanda. Exploatören ska tydligt informeras om de exceptionella omständigheter som motiverar en sådan förlängning.
18 § Bedömningar som rör känsliga habitat. Bestämmelsen genomför artikel 16b.2 i direktivet. Om en miljöbedömning krävs enligt MKB-direktivet (direktiv 2011/92/EU) eller habitat-direktivet (92/43/EEG) ska den utföras i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar för ett visst projekt för förnybar energi. När en sådan miljökonsekvensbedömning krävs ska den behöriga myndigheten, med beaktande av den information som lämnats av projektexploatören, avge ett yttrande om omfattningen av och detaljnivån för den information som projektexploatören ska lämna i miljökonsekvensbeskrivningen. Miljöeffekter för skyddade arter ska identifieras, bedömas och beskrivas. Syftet med miljöbedömningar är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Sett till skyddade arter kan miljöbedömningen förenklat sägas syfta till att bibehålla och stärka förutsättningar för skyddade arters fortlevnad.
I 3 mom. anges att om nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits i ett projekt för förnybar energi ska dödande eller störning av de arter som skyddas enligt artikel 12.1 i direktiv 92/43/EEG och artikel 5 i direktiv 2009/147/EG inte betraktas som avsiktligt. Detta innebär att oavsiktligt dödande av individer i samband med utbyggnad eller drift av produktionsanläggningar för förnybar energi, exempelvis när en fågel kolliderar med ett vindkraftverks roterande blad, inte i förvaltningspraxis ska betraktats som en uppsåtlig handling.
I 4 mom. finns bestämmelser om att tillståndsprövande myndigheten i tillståndet för ett visst projekt får bestämma att nya begränsande åtgärder som syftar till att i möjligaste mån förhindra att skyddade arter och fåglar dödas eller störs, eller andra former av miljöpåverkan, tillämpas i ett eller flera pilotprojekt under en begränsad period, även om dessa inte har testats i stor utsträckning med avseende på deras effektivitet.
Den tillståndsprövande myndigheten har enligt 5 mom. möjlighet att införa ytterligare villkor för nya riskreducerande åtgärder om den övervakning som avses i 4 mom. visar att de nya förebyggande och reducerande åtgärderna inte är effektiva.
19 § Projekt som förstärker befintlig nätinfrastruktur. När det befintliga elnätet behöver uppdateras på grund av utbyggnaden av förnybar energi ska en konsekvensutredning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning begränsas till den potentiella effekten av ändringen eller utbyggnaden i förhållande till den ursprungliga nätinfrastrukturen.
20 § Tillståndsprocessen för uppgradering av elproducerande anläggningar för förnybar energi. Enligt 1 mom. ska en konsekvensutredning enligt MKB-lagen avseende ändringar av befintliga kraftverksprojekt begränsas till de potentiella effekterna av ändringen eller utvidgningen i förhållande till det ursprungliga projektet. Bestämmelsen genomför artikel 15 e.5 och artikel 16 c.2 i direktivet.
Enligt 2 mom. ska ingen miljökonsekvensbedömning göras vid uppgradering av en solcellsanläggning som görs inom samma yta och som överensstämmer med de miljökonsekvensvillkor som fastställts för den ursprungliga anläggningen. Bestämmelsen bygger på artikel 16 c.3 i direktivet. Ett sådant projekt kräver normalt inte något MKB-förfarande men undantaget läggs ändå till i lagen för att uppfylla direktivets skyldigheter.
21 § Tillståndsprocessen för installation av solenergiutrustning. I stället för de tidsfrister som anges i 17 § ska de tidsfrister som anges i denna paragraf tillämpas. I 1 mom. anges att tillståndsprocessen för att installera solcellssystem och samlokaliserad energilagring i byggnadsverk inte får pågå längre än tre månader och att ingen miljökonsekvensbedömning behöver göras. Bestämmelsen bygger på artikel 16 c.3 i direktivet.
I 2 mom. anges att tillståndsprocessen för solenergiutrustning med en kapacitet på 11 kW eller mindre inte får pågå längre än en månad. Enligt plan- och bygglagen krävs det inget bygglov för att uppföra en solenergianläggning på en byggnad. Däremot kan kommunen införa anmälningsplikt för anläggningen i sin byggnadsordning. Om den tillståndsprövande myndigheten inte ger sökanden något svar inom en månad från det att den fullständiga ansökan har mottagits, anses tillståndet ha beviljats, förutsatt att solenergiutrustningens kapacitet inte överstiger den befintliga kapaciteten hos anslutningen till distributionsnätet.
22 § Tillståndsprocessen för installation av värmepumpar. I stället för de tidsfrister som anges i 17 § ska de tidsfrister som anges i denna paragraf tillämpas för installation av värmepumpar. Tillståndsprocessen för installation av värmepumpar på mindre än 50 MW får inte pågå längre än 1 månad. När det gäller jord- och bergvärmepumpar får tillståndsprocessen dock inte pågå längre än 3 månader. I dagsläget är det ÅMHM som handlägger och beviljar tillstånd för energibrunnar för exempelvis bergvärme. Denna bestämmelse grundar sig på artikel 16e.
23 § Undantag från tidsfristerna gällande installation av solenergiutrustning, samlokaliserad energilagring och värmepumpar. För att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och andra skyddsvärda objekt och ge experter på området tillräckligt med tid för att lämna synpunkter på den lösning som planeras är de tidsfrister som anges i 21 och 22 §§ inte tillämpliga då någon ansöker om att få installera solenergiutrustning, samlokaliserad energilagring eller värmepumpar på eller i en byggnad eller konstruktion som skyddas med stöd av landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kyrkolagen (FFS 652/2023) eller omfattas av en skyddsbestämmelse i en generalplan eller en detaljplan eller är belägen på området för en fredad fast fornlämning enligt landskapslagen (1965:9) om fornminnen. Denna bestämmelse grundar sig på artikel 16d.1 andra stycket i direktivet för solenergiutrustning och artikel 16e.3 för värmepumpar.
Enligt bestämmelserna i direktivet är det möjligt för medlemsländerna att införa vissa undantag från tidsfristerna vilket landskapsregeringen också föreslår i denna paragraf.
24 § Kontaktpunktens rätt att få uppgifter. För att kontaktpunkten ska kunna säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocessen iakttas har den rätt att få uppgifter om exploatören, anläggningsprojektet och handläggningen av ärenden som behandlats eller är under behandling vid den tillståndsprövande myndigheten. Detta gäller även eventuella sekretessbelagda uppgifter.
25 § Ikraftträdande. Artiklarna 16, 16 b, 16 c och 16 d i direktivet borde ha trätt i kraft i medlemsländerna senast den 1 juli 2024. I september 2024 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Finland och Åland för att ha försenat genomförandet av direktivet. Därför bör lagen snarast sättas i kraft.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om naturvård
14 § Fridlysning och partiell fridlysning. Till paragrafen fogas ett nytt moment som anger ett undantag från förbudet att döda eller störa fridlysta arter i samband med uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi. En förutsättning för att dödandet eller störningen inte ska betraktas som avsiktlig är att det under uppförandet och driften har vidtagits lämpliga skyddsåtgärder i syfte att förhindra att individer av den fridlysta arten dör eller störs. Detta ska inte ska gälla sådana fall där man medvetet och avsiktligt vill döda individer av fridlysta arter i lokalerna för en energiproduktionsanläggning, avlägsna bon från kraftledningar eller vidta byggnadsåtgärder under förökningstider. Med anläggning för förnybar energi avses sådan anläggning för förnybar energi som anges i landskapslagen (X:X) om kontaktpunkt, tillståndsprocess för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi.
17 § Undantag från fridlysningsbestämmelserna. Till paragrafen fogas ett nytt moment som anger att landskapsregeringen kan ge undantag från fridlysningsbestämmelserna i 14 §. Uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi presumeras vara av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet.
24a § Bedömning av projekt och planer. Till paragrafen fogas ett nytt moment som gäller anläggningar för förnybar energi. När ett förfarande för miljökonsekvensbedömning för projekt eller miljöbedömning för planer görs avseende en sådan anläggning ska bedömningen av anläggningens konsekvenser göras samtidigt som förfarandet för miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning görs.
24b § Beviljande av tillstånd samt godkännande och fastställande av planer. Till paragrafen fogas ett nytt moment där det bestäms att produktionsanläggningar för förnybar energi, anslutningen av sådana anläggningar till nätet, det tillhörande nätet och energilagret ska betraktas som projekt av väsentligt allmänt intresse och anses ha gynnsamma verkningar på människan och på den allmänna säkerheten och även miljön någon annanstans. Om landskapsregeringen anser att ett projekt ska genomföras av skäl som är tvingande på grund av ett väsentligt allmänt intresse i anslutning till förnybar energi, behöver inget utlåtande av kommissionen inhämtas enligt det gällande 2 mom. ens i sådana situationer där ett projekt eller en plan betydligt försämrar en sådan prioriterad livsmiljö som nämns i bilaga I till habitatdirektivet eller förekomsten av en sådan prioriterad art som avses i bilaga II till habitatdirektivet och som utgör grunden för skyddet av ett Natura 2000-område. Ett ytterligare villkor för ett positivt beslut ska dock fortfarande vara att det inte finns någon alternativ lösning för att uppnå det slutresultat som eftersträvas med projektet eller planen. Detta innebär såväl en alternativ förläggningsplats som exempelvis ett tidsmässig, förfarandemässigt eller till omfattningen avvikande genomförande som orsakar mindre skada eller inte har några betydande negativa effekter alls.
Med stöd av 2 mom. i denna paragraf kan landskapsregeringen i sin beslutsprövning bevilja tillstånd till ett projekt eller en plan endast av tvingande skäl och i en situation där det inte finns någon alternativ lösning för att uppnå målet. Enligt bestämmelsens ordalydelse har landskapsregeringen prövningsrätt när det gäller att väga ett synnerligen viktigt allmänt intresse som talar för projektet mot det allmänintresse som gäller naturskyddet eller till exempel något annat konkurrerande intresse som hänför sig till säkerheten, exempelvis det som anges i skäl 44 i ingressen till RED III-direktivet.
Till paragrafen fogas även ett moment med en kompenseringsmekanism. Ett beslut av landskapsregeringen enligt 2 mom. förutsätter att sådana konsekvenser av genomförandet av projektet eller planen som gör Natura 2000-nätverket mindre sammanhängande eller försämrar dess naturvärden och som inte kan undvikas eller lindras ska kompenseras i enlighet med artikel 6.4 i habitatdirektivet så att Natura 2000-nätverket totalt sett förblir sammanhängande. Den som genomför projektet eller planen ska svara för kostnaderna för åtgärderna.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
4 § När en miljökonsekvensbedömning ska göras. I paragrafen anges när en miljökonsekvensbedömning ska göras och under vilka förutsättningar en sådan inte behöver göras. Till paragrafen fogas ett nytt moment som anger att när ett projekt för förnybar energi planeras inom ett accelerationsområde för förnybar energi krävs ingen miljökonsekvensbedömning. Bestämmelsen tillämpas på projekt som avses i punkterna 3 a, b, d, h och i och punkt 6 c i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.
Att en miljökonsekvensbedömning inte ska göras i dessa fall beror på att när ett accelerationsområde för förnybar energi planeras ska planerna innan de antas bli föremål för en miljöbedömning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning och enligt 24a § i landskapslagen (1998:82) om naturvård. I beslutet där accelerationsområden för förnybar energi utses ska landskapsregeringen även ange vilka former av förnybar energiproduktion som området är avsett för. I beslutet ska även de villkor avseende mildrande åtgärder som ska följas i området för att undvika eller avsevärt minska skadliga miljöeffekter anges.
4. Landskapslag om ändring av plan och bygglagen för landskapet Åland
67 § Bygglov för anläggningar. Till paragrafen fogas en ny punkt som inför bygglovsplikt för uppförande av solenergianläggningar med en effekt på minst en megawatt.
Solkraftverk delas vanligtvis in i tre kategorier; solkraftverk i industriell skala, medelstora solkraftverk och system för hushållsbruk. Ett solkraftverk i industriell skala definieras som ett system som överstiger 1000 kW (1 MW). Mindre system delas in i medelstora (10–1 000 kW) solkraftverk, där elen/värmen huvudsakligen produceras för egen förbrukning i höghus, industri-, affärs- eller kontorsbyggnader, samt i system för hushållsbruk (under 10 kW), där elen/värmen huvudsakligen produceras för egen förbrukning i villor, sommarstugor eller andra små byggnader. I t.ex. stugor behöver systemet inte vara uppkopplat, utan kan verka utanför elnätet.
Landskapsregeringen konstaterar att det finns en osäkerhet i kommunerna när en solcellsanläggning kräver bygglov. Landskapsregeringen anser att solenergianläggningar på markställning upp till en viss storlek i allmänhet inte ska kräva bygglov. Landskapsregeringen föreslår att en ny punkt införs i paragrafen som anger att solenergianläggningar för industriellt bruk (1 000 kW eller mer) kräver bygglov. Mindre solenergianläggningar ska i normala fall inte kräva bygglov. Däremot kan kommunerna enligt 67a § 3 mom. 2 punkten införa anmälningsplikt för solenergianläggningar i byggnadsordningen.
Även i fortsättningen kan dock vissa solenergianläggningar under 1 000 kW ändå kräva bygglov om anläggningen byggs så att den uppfyller kriterierna för en byggnad som anges i 2 § där en byggnad definieras som en varaktig konstruktion med tak eller tak och väggar som är placerad på mark, helt eller delvis under mark eller i vatten och konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.
5. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen
Denna lag ersätter landskapslagen (2018:41) om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel.
Landskapslag 2018:41 gjorde lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013) samt lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018) tillämpliga på Åland. FFS 170/2018 upphävdes den 1 januari 2025 genom upphävandelagen FFS 844/2024 och eftersom alla paragrafer i landskapslag 2018:41 hänvisar till båda rikslagarna så är det nödvändigt att ersätta den lagen med en ny. I sak görs inga ändringar.
Syftet med lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel, VHG-lagen, var att minska växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från drivmedel som används i fordon, mobila maskiner, traktorer, insjöfartyg och fritidsbåtar. Genom lagen genomfördes bestämmelserna om minskning av växthusgasutsläppen och övervakning i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG. Lagen förutsatte att drivmedelsleverantörerna gradvis minskade de genomsnittliga växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från drivmedel som frisläppts för konsumtion med minst sex procent jämfört med referensnivån för fossila bränslen år 2010. Efter 2020 skulle de genomsnittliga växthusgasutsläppen minskas med sex procent per år.
RED III-direktivet upphäver skyldigheten att minska växthusgasutsläppen med 6 procent enligt artikel 7 a i direktiv 98/70/EG och tillhörande skyldigheter gällande övervakning och rapportering för att undvika överlappande krav i lagstiftningen. Genomförandet av RED III-direktivet nationellt har förutsatt att den nationella VHG-lagen upphävs. Med anledning av detta behöver även lagtinget upphäva lagens tillämpning på Åland.
6. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet
1 § Uppgifter. I paragrafens 2 mom. 5 punkt har hänvisningen till landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel ersatts av en hänvisning till landskapslagen (x:x) om tillämpning på Åland av lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Syfte och tillämpningsområde
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att underlätta den administrativa processen för exploatörer av anläggningar för förnybar energi genom att utse en enda kontaktpunkt för att ge vägledning om den administrativa processen och genom att införa krav på tillståndsprocessen, inklusive en övergripande tidsfrist för handläggning av ansökningar om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen och bestämmelser om undantag från miljö- och naturskyddsregler.
2 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på exploatörer som ansöker eller planerar att ansöka om tillstånd att uppföra anläggningar för förnybar energi och på de myndigheter som ingår i den administrativa processen och behandlar ansökningar om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen för anläggningar för förnybar energi.
Denna lag tillämpas vid tillståndsprocesser och andra administrativa förfaranden som krävs enligt landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, landskapslagen (1998:82) om naturvård, landskapslagen (1965:9) om fornminnen, landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor, landskapslagen (2015:102) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om elmarknaden, landskapslagen (2018:31) om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning och plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland.
Denna lag tillämpas inte på tillståndsprocesser och administrativa förfaranden som sköts av riksmyndigheter enligt rikslagstiftning. På förfaranden som sköts av riksmyndigheter tillämpas rikets lag om tillståndsförfaranden och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi (FFS 1145/2020).
3 §
Förnybar energi som ett allt överskuggande allmänintresse
Fram till dess att klimatneutralitet har uppnåtts förutsättes planering, uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi, deras anslutning till nätet, det tillhörande nätet i sig och lagringstillgångar vara ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägningen mellan rättsliga intressen i enskilda fall vid tillämpning av följande bestämmelser:
1) 12 och 24b §§ landskapslagen om naturvård
2) 21a § vattenlagen för landskapet Åland
3) 11, 66 och 67 §§ plan- och bygglagen för landskapet Åland
4) 17 och 22 §§ landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning.
4 §
Definitioner
I denna lag används följande uttryck med de betydelser som här anges:
1) Anläggning för förnybar energi: En anläggning som producerar eller lagrar förnybar energi, inbegripet en anläggning som kombinerar olika förnybara energikällor och olika sätt att producera förnybar energi, inklusive faciliteter och konstruktioner som behövs för anslutning av anläggningen till elnätet eller för integrering av anläggningen i ett värme- och kylnät.
2) Accelerationsområde för förnybar energi: En särskild plats eller ett särskilt område, på land eller till havs, som Landskapsregeringen utsett som särskilt lämplig eller lämpligt för uppförande av anläggningar för förnybar energi.
3) Exploatör: Den som ansöker om tillstånd för ett projekt eller den offentliga myndighet som tar initiativ till ett projekt.
4) Förnybar energi: Energi från förnybara, icke-fossila energikällor, det vill säga vindenergi, solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.
5) Samlokaliserat energilagringsprojekt: En energilagringsanläggning kombinerad med en anläggning som producerar förnybar energi vilka är anslutna till samma nätanslutningspunkt.
6) Den administrativa processen: Hela processen och alla aspekter av ansökan om och tilldelning av alla tillstånd och andra nödvändiga förfaranden för exploatörer av anläggningar för förnybar energi.
7) Tillståndsprocessen: Processen för att erhålla alla relevanta tillstånd för att bygga, uppgradera och driva anläggningar för förnybar energi, inklusive samlokaliserade energilagringsprojekt, samt inbegripet sådana tillstånd som behövs för att ansluta dem till ett elnät eller värme- och kylnät. Tillståndsprocessen omfattar perioden från det att den tillståndsprövande myndigheten bekräftar att tillståndsansökan är fullständig till delgivningen av det slutliga beslutet med resultatet av tillståndsprocessen. Tillståndsprocessen är en del av den administrativa processen.
2 kap.
Accelerationsområden
5 §
Accelerationsområden
Landskapsregeringen kan som accelerationsområden för förnybar energi utse områden där utbyggnaden av förnybar energi inte förväntas ha någon betydande miljöpåverkan. Vid valet av områden ska konstgjorda eller byggda ytor samt områden som modifierats genom mänsklig verksamhet prioriteras.
De områden som utses ska inte omfatta
1) Natura 2000-områden och områden som utsetts till naturreservat eller naturminnen för bevarande av natur och biologisk mångfald
2) de viktigaste flyttvägarna för fåglar och marina däggdjur
3) andra områden som i känslighetskartläggningar eller motsvarande utredningar som gäller vilda djur och växter har konstaterats omfattas av risk för betydande miljöpåverkan samt
4) områden som i betydande utsträckning består av produktiv skogsmark eller åkrar som används för livsmedelsproduktion.
Landskapsregeringen ska upprätta en förteckning över accelerationsområden för förnybar energi på Åland.
De planer som utser accelerationsområden för förnybar energi ska innan de antas bli föremål för en miljöbedömning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning och i förekommande fall enligt 24a § i landskapslagen om naturvård. I beslutet där accelerationsområden för förnybar energi utses ska landskapsregeringen ange vilka former av förnybar energiproduktion som området är avsett för. I beslutet ska även de villkor avseende mildrande åtgärder som ska följas i området för att undvika eller avsevärt minska skadliga miljöeffekter anges.
Under beredningen av beslutet ska kommunen eller kommunerna inom accelerationsområdet få information om beredningen av ärendet samt ges möjlighet att lämna yttranden innan beslutet fattas.
Närmare bestämmelser om villkor avseende mildrande åtgärder kan utfärdas genom landskapsförordning.
6 §
Bedömning av miljöpåverkan inom accelerationsområden för förnybar energi
Det förfarande för miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning som avses i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning och den bedömning av projekt och planer som avses i 24a § i landskapslagen om naturvård tillämpas inte på projekt för förnybar energi som genomförs i accelerationsområden för förnybar energi när de uppfyller villkoren för begränsningsåtgärder som avses i 5 § 4 mom. och när de sannolikt inte kommer att orsaka betydande miljöpåverkan i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
Bestämmelserna i 1 mom. gäller för de projekt som avses i punkterna 3 a, b, d, h och i och punkt 6 c i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.
7 §
Utredning av oförutsedda negativa effekter
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska granska de projekt som avses i 6 § 2 mom. i syfte att identifiera sådana högst sannolika och betydande negativa effekter som inte identifierades vid den miljöbedömning som gjordes i samband med beslutet att utse accelerationsområdet.
Granskningen av projekten ska slutföras inom 45 dagar från det att kontaktpunkten har fått tillräcklig information om projektet och dess miljökonsekvenser. Vid ansökningar om anläggningar med en elkapacitet på mindre än 150 kW och vid nya ansökningar om uppgradering av kraftverk för förnybar energi ska granskningsprocessen slutföras inom 30 dagar.
Efter granskningsprocessen ska de ansökningar som avses i 6 § 2 mom. godkännas ur ett miljöperspektiv utan att det krävs något uttryckligt beslut från Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, såvida inte myndigheten antar ett beslut, med angivande av skäl som är vederbörligen grundade på tydliga bevis, enligt vilket ett visst projekt högst sannolikt kommer att ge upphov till betydande oförutsedda negativa effekter med hänsyn till miljöns känslighet i det geografiska område där projektet är beläget och som inte kan begränsas genom de åtgärder som anges i planerna som utser accelerationsområdet för förnybar energi, eller som föreslås av exploatören. Ett sådant beslut ska delges genom offentlig delgivning. Bestämmelser om offentlig delgivning finns i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Sådana projekt för förnybar energi ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning som ska utföras inom sex månader från det administrativa beslutet som identifierar en hög sannolikhet för betydande oförutsedda negativa effekter. När det är vederbörligen motiverat på grund av exceptionella omständigheter, får perioden på sex månader förlängas med högst sex månader.
Om den granskning som avses ovan gäller ändring av ett befintligt kraftverk för förnybar energi, ska granskningen inriktas på konsekvenserna av ändringen jämfört med det ursprungliga projektet.
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte vid uppgradering av solcellsanläggning som inte kräver ytterligare yta och som är utförd i enlighet med de tillämpliga miljöbegränsande åtgärder som fastställts för den ursprungliga solcellsanläggningen.
3 kap.
Kontaktpunkt
8 §
Kontaktpunkt på Åland
Landskapsregeringen är kontaktpunkt för vägledning i den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen.
9 §
Kontaktpunktens uppgifter
Som kontaktpunkt ska landskapsregeringen
1) tillhandahålla allmän vägledning om den administrativa processen på begäran av sökande, inbegripet de steg som de sökande måste gå igenom för att inrätta och driva anläggningar för förnybar energi
2) kunna förmedla kontakt med relevanta myndigheter för vägledning av ämnesspecifik karaktär i samband med den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen
3) upprätta och förvalta en webbplats med information om den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen
4) lämna information om när tidsfristen börjar löpa enligt 12 § på begäran av den sökande eller berörda myndigheter
5) säkerställa att tidsfristerna för tillståndsprocessen iakttas.
10 §
Innehållet på webbplatsen
Landskapsregeringen ska se till att webbplatsen som anges i 9 § 3 punkten
1) innehåller information för sökande om de olika stegen i den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen
2) utgör en handbok för tillståndsprocessen för exploatörer av anläggningar för förnybar energi, inklusive mindre projekt, projekt för konsumenter av förnybar energi och bolag för förnybar energi
3) innehåller hänvisningar till relevanta myndigheter för ämnesspecifik vägledning om processer och behörigheter som omfattas av den administrativa processen
4) ger sökande möjlighet att ansöka om tillstånd som omfattas av till-ståndsförfarandet via webbplatsen eller via länkar till andra myndigheters ansökningsportaler, samt ger råd till sökande om var andra ansökningar om tillstånd som omfattas av den administrativa processen kan lämnas in.
4 kap.
Tillståndsprocessen
11 §
Behandling av ansökan
Senast 30 dagar efter mottagandet av en ansökan om tillstånd för att bygga, uppgradera och driva en anläggning för förnybar energi i accelerationsområden för förnybar energi, och senast 45 dagar efter det att ansökan om tillstånd mottagits när det gäller anläggningar för förnybar energi utanför accelerationsområden, ska den tillståndsprövande myndigheten besluta om ansökan innehåller all information som krävs för att behandla ansökan.
Den tillståndsprövande myndigheten ska begära att sökanden lämnar ytterligare information utan onödigt dröjsmål om sökanden inte har lämnat all information som krävs för att behandla ansökan.
Det datum då den tillståndsprövande myndigheten anser att ansökan är fullständig ska vara den dag då tillståndsprocessen inleds.
12 §
Komplettering av ansökan
I de fall alla ansökningar om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen kan lämnas in samtidigt, börjar tidsfristerna i 17 § löpa när samtliga tillståndsprövande myndigheter har fått in fullständiga ansökningar. Om endast en del av de ansökningar som omfattas av tillståndsprocessen kan lämnas in samtidigt, börjar de tidsfrister som anges i 17 § löpa när de tillståndsprövande myndigheterna har mottagit fullständiga ansökningar om dessa tillstånd.
Om endast en del av de ansökningar som omfattas av tillståndsprocessen enligt 1 mom. kan lämnas in samtidigt ska tidsfristerna sluta löpa när dessa ansökningar har behandlats.
13 §
Återkoppling till kontaktpunkten
På begäran av kontaktpunkten ska den tillståndsprövande myndigheten ange när en fullständig ansökan om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen har mottagits och när en ansökan som omfattas av tillståndsprocessen har behandlats.
Kontaktpunkten kan publicera information om myndigheternas handläggningstider för tillstånd för anläggningar för förnybar energi på sin webbplats.
14 §
Påskyndande av tillståndsprocessen
De tillståndsprövande myndigheterna ansvarar för att tidsfristerna för tillståndsprocessen iakttas. Om tillstånd krävs från flera myndigheter ska myndigheterna koordinera sina tillståndsprocesser så att den sammanlagda handläggningstiden enligt 5 kap. följs.
Kontaktpunkten får rekommendera myndigheterna att vidtar åtgärder för att minska handläggningstiderna om kontaktpunkten finner att de inte iakttar tidsfristerna för tillståndsprocessen.
15 §
Tid som inte räknas in i handläggningstiden
Tillståndsprocessens tid ska inte omfatta följande perioder, såvida dessa inte sammanfaller med andra administrativa etapper i tillståndsprocessen:
1) Den period under vilken anläggningar för förnybar energi, deras nätanslutningar och tillhörande nödvändig nätinfrastruktur byggs eller uppgraderas för att säkerställa nätets stabilitet, tillförlitlighet och säkerhet.
2) Den tidsperiod som krävs för de administrativa steg som krävs för betydande uppgraderingar av nätet som i sin tur krävs för att säkerställa nätets stabilitet, tillförlitlighet och säkerhet.
3) Tidsfristen som beror på överklaganden av myndighetsbeslut och andra förfaranden inför domstol.
16 §
Nätanslutning
Elnätsinnehavare ska, inom 30 dagar från mottagandet av en fullständig anmälan om nätanslutning av anläggningar för energi från förnybara energikällor med en total kapacitet på högst 10,8 kW, underrätta sökanden om huruvida anläggningen kan anslutas omedelbart till förbrukningsanläggningen utan ytterligare tekniska undersökningar med avseende på säkerhetsrisker eller teknisk inkompatibilitet hos systemkomponenter.
5 kap.
Tidsfrister
17 §
Myndigheternas handläggningstid
Under tillståndsprocessen gäller en sammanlagd tidsgräns för myndigheternas handläggningstid på högst 2 år för anläggningar för förnybar energi på land och 3 år för anläggningar för förnybar energi till havs.
Handläggningstiden för projekt i ett accelerationsområde för förnybar energi är dock högst ett år för anläggningar för förnybar energi på land och två år för anläggningar för förnybar energi till havs.
Tillståndsprocessen för uppgradering av elproducerande anläggningar för förnybar energi, för nya anläggningar med en elkapacitet på mindre än 150 kW och för samlokaliserad energilagring får inte överstiga ett år. Ligger anläggningen inom ett accelerationsområde får handläggningstiden inte överstiga sex månader. För uppgradering av anläggningar för förnybar energi till havs får dock tillståndsprocessen inte överstiga 2 år. Ligger en sådan anläggning inom ett accelerationsområde får handläggningstiden inte överstiga ett år.
De tidsfrister som anges i 1 mom. får förlängas med upp till sex månader om de tillståndsprövande myndigheterna anser att detta är vederbörligen motiverat under exceptionella omständigheter. De tidsfrister som anges i 2 och 3 mom. får förlängas med upp till 3 månader om de tillståndsprövande myndigheterna anser att detta är vederbörligen motiverat under exceptionella omständigheter. Exceptionella omständigheter vid uppgradering kan vara tvingande säkerhetsskäl om projektet har en betydande inverkan på nätet eller anläggningens ursprungliga kapacitet, storlek eller prestanda.
18 §
Bedömningar som rör känsliga habitat
När en miljökonsekvensbedömning krävs för ett visst projekt för förnybar energi enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning ska den tillståndsprövande myndigheten utföra bedömningen i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar och tillstånd för projektet.
När en sådan miljökonsekvensbedömning krävs ska den tillståndsprövande myndigheten, med beaktande av de uppgifter som exploatören har lämnat, avge ett yttrande om omfattningen och detaljnivån på de uppgifter som exploatören av projektet ska ta med i miljökonsekvensbeskrivningen, vars omfattning inte får utökas därefter. Exploatören får dock på eget initiativ ta med andra uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen utöver myndighetens krav.
Om nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits i ett projekt för förnybar energi ska dödande eller störning av de arter som skyddas enligt artikel 12.1 i direktiv 92/43/EEG och artikel 5 i direktiv 2009/147/EG inte betraktas som avsiktligt.
Den tillståndsprövande myndigheten får i tillståndet för ett visst projekt bestämma att nya begränsande åtgärder som syftar till att i möjligaste mån förhindra att skyddade arter och fåglar dödas eller störs, eller andra former av miljöpåverkan, tillämpas i ett eller flera pilotprojekt under en begränsad period, även om dessa inte har testats i stor utsträckning med avseende på deras effektivitet. Ett sådant villkor måste åtföljas av ett villkor om övervakning av den riskreducerande åtgärdens effektivitet.
Den tillståndsprövande myndigheten får införa ytterligare villkor för nya riskreducerande åtgärder om den övervakning som avses i 4 mom. visar att de nya förebyggande och reducerande åtgärderna inte är effektiva.
19 §
Projekt som förstärker befintlig nätinfrastruktur
När det gäller projekt för förstärkning av befintlig nätinfrastruktur är en miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning begränsad till den potentiella effekten av ändringen eller utbyggnaden i förhållande till den ursprungliga nätinfrastrukturen.
20 §
Tillståndsprocessen för uppgradering av elproducerande anläggningar för förnybar energi
En miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning för en uppgradering av en elproducerande anläggning för förnybar energi är begränsad till de potentiella effekterna av ändringen eller utvidgningen i förhållande till det ursprungliga projektet.
Uppgradering av solcellsanläggningar som inte kräver ytterligare yta och som är utförd i enlighet med de tillämpliga miljöbegränsande åtgärder som fastställts för den ursprungliga solcellsanläggningen är undantagna från alla tillämpliga krav på att göra en miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning.
21 §
Tillståndsprocessen för installation av solenergiutrustning och samlokaliserad energilagring
Med avvikelse från vad som anges i 17 § får tillståndsprocessen för installation av solenergiutrustning och samlokaliserad energilagring, inbegripet byggnadsintegrerade solcellssystem, i befintliga eller framtida byggnadsverk inte överstiga tre månader, förutsatt att det huvudsakliga syftet med sådana byggnadsverk inte är produktion av solenergi eller energilagring. Sådan installation är, med avvikelse från vad som föreskrivs i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning och i landskapslagen om naturvård, undantagen från alla tillämpliga krav på att göra en miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning.
Tillståndsprocessen för installation av solenergiutrustning med en kapacitet på 11 kW eller mindre får inte pågå längre än en månad. Om den tillståndsprövande myndigheten inte lämnar något svar inom den föreskrivna tidsfristen efter det att en fullständig ansökan har lämnats in, enligt 11 och 12 §§, ska tillståndet anses ha beviljats, förutsatt att solenergiutrustningens kapacitet inte överstiger den befintliga kapaciteten för anslutning till distributionsnätet.
22 §
Tillståndsprocessen för installation av värmepumpar
Med avvikelse från vad som anges i 17 § får tillståndsprocessen för installation av värmepumpar på mindre än 50 MW inte pågå längre än en månad. När det gäller jord- och bergvärmepumpar får tillståndsprocessen dock inte pågå längre än tre månader.
23 §
Undantag från tidsfristerna gällande installation av solenergiutrustning, samlokaliserad energilagring och värmepumpar
De tidsfrister som anges i 21–22 §§ tillämpas inte vid installation av solenergiutrustning, samlokaliserad energilagring och värmepumpar på en byggnad eller konstruktion som är skyddad med stöd av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kyrkolagen (FFS 652/2023) eller omfattas av en skyddsbestämmelse i en generalplan eller en detaljplan eller är belägen på området för en fredad fast fornlämning enligt landskapslagen om fornminnen.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
24 §
Kontaktpunktens rätt att få uppgifter
Landskapsregeringen har trots bestämmelser om sekretess rätt att få uppgifter om exploatören, anläggningsprojektet och handläggningen av ärenden som behandlats eller är under behandling vid den tillståndsprövande myndigheten.
25 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den…
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om naturvård
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 14 § landskapslagen (1998:82) om naturvård ett nytt 4 mom., till 17 § ett nytt 2 mom. till 24a § ett nytt 4 mom. och till 24b § ett nytt 3 mom., av dessa paragrafer 14 § sådan den lyder i landskapslagen 2002/2, 24a § sådan den lyder i landskapslagen 2010/76 och 24b § sådan den lyder i landskapslagen 2013/86 som följer:
14 §
Fridlysning och partiell fridlysning
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Dödande eller störning av en individ av en fridlyst art i samband med uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi ska inte betraktas som avsiktligt eller grovt oaktsamt, om det under uppförandet och driften har vidtagits lämpliga skyddsåtgärder i syfte att förhindra att individer av den fridlysta arten dör och förhindra störningar av dem.
17 §
Undantag från fridlysningsbestämmelserna
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen kan medge undantag från fridlysningsbestämmelserna i 14–16 §§ för vetenskapligt eller annat godtagbart ändamål samt för planering, uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi enligt landskapslagen (X:X) om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi. En förutsättning är dock att det inte finns något tillfredsställande alternativ samt att projektet inte hindrar upprätthållandet av bevarandestatusen för det aktuella beståndet i dess naturliga utbredningsområde.
24a §
Bedömning av projekt och planer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om en miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning utförs i fråga om en anläggning för förnybar energi som avses i landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocess för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi ska bedömning enligt 1 mom. göras samtidigt som förfarandet för miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning. Till denna del ska den myndighet som avses i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning i samband med behandlingen av en miljökonsekvensbedömning eller utförande av en miljöbedömning ta in utlåtande av Ålands landskapsregering och av den i vars besittning det område som ingår i nätverket Natura 2000 är.
24b §
Beviljande av tillstånd samt godkännande och fastställande av planer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Produktionsanläggningar för förnybar energi enligt landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi, anslutningen av sådana anläggningar till nätet, det tillhörande nätet och energilagren antas vara av ett sådant väsentligt allmänt intresse som anges i 2 mom.
Ett beslut av landskapsregeringen enligt 2 mom. förutsätter att sådana konsekvenser av genomförandet av projektet eller planen som gör Natura 2000-nätverket mindre sammanhängande eller försämrar dess naturvärden och som inte kan undvikas eller lindras ska kompenseras i enlighet med artikel 6.4 i habitatdirektivet så att Natura 2000-nätverket totalt sett förblir sammanhängande. Den som genomför projektet eller planen ska svara för kostnaderna för åtgärderna.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 4 § landskapslagen (2018:31) om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning, sådan den lyder i landskapslagen 2021/132, nya 2 och 3 mom. som följer:
4 §
När en miljökonsekvensbedömning ska göras
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När ett projekt för förnybar energi planeras inom ett accelerationsområde för förnybar energi som utsetts enligt 5 § landskapslagen (xx:xx) om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi krävs ingen miljökonsekvensbedömning eller miljöbedömning. Bestämmelsen gäller för de projekt som avses i punkterna 3 a, b, d, h och i och punkt 6 c i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.
När det gäller projekt för förstärkning av befintlig nätinfrastruktur avseende behovet av miljökonsekvensbedömning gäller vad som stadgas i 19 § landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av plan och bygglagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 67 § 1 mom. plan och bygglagen (2008:102) för landskapet sådan den lyder i landskapslagen 2017/82 en ny 8 punkt som följer:
67 §
Bygglov för anläggningar
Bygglov krävs för att
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8) uppföra solenergianläggning som har en effekt på minst en megawatt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen (FFS 393/2013), nedan kallad rikslagen, ska tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändringar i rikslagen ska tillämpas på Åland från det att de träder i kraft i riket, om inte annat följer av bestämmelser i denna lag.
2 §
De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på energimyndigheten ska på Åland skötas av Ålands energimyndighet, till den del uppgifterna faller inom landskapets behörighet.
De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på andra statliga myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del uppgifterna faller inom landskapets behörighet.
Hänvisningar i rikslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
En kontrollör som enligt rikslagen har godkänts av energimyndigheten i riket är också godkänd på Åland. Hållbarhetssystem som godkänts av energimyndigheten i riket är också godkända på Åland.
3 §
Landskapsregeringen kan inom Ålands behörighet genom landskapsförordning besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av rikslagen och som inte tillhör området för lag ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den…
Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslag (2018:41) om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel.
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 2 mom. 5 punkten landskapslagen (2015:103) om Ålands energimyndighet sådan den lyder i landskapslag 2018/42 som följer:
1 §
Uppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ålands energimyndighet sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter samt beslutar i de ärenden som avses i landskapslagen (2015:102) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden. Om inte annat särskilt stadgas är Ålands energimyndighet dessutom den myndighet som sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter som avses i
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) landskapslagen (x:x) om tillämpning på Åland av lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 23 januari 2025 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 15/2024-2025
[1] EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2023/2413
av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652