Lagförslag 16/2014-2015
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 16/2014-2015 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2015-03-26 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Lotteriinspektionen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om Lotteriinspektionen. Landskapslagen innebär att det inrättas en ny myndighet med uppgift att ansvara för tillsynen över i första hand penningspelsverksamheten på Åland. De föreslagna landskapslagen innehåller närmare bestämmelser om bland annat den nya myndighetens organisation och arbetsuppgifter.
Lagförslaget innehåller även följdändringar i landskapslagen om lotterier som tillsammans med bestämmelserna i landskapslagen om Lotteriinspektionen avgränsar tillsynens omfattning och innehåll.
INNEHÅLL
2.2 Särskilt om internetbaserade penningspel (onlinespel)
3.1 Reformerad myndighetsverksamhet – behov och åtgärder
3.2 Behovet av vissa följdändringar i lotterilagen
4. Landskapsregeringens förslag
4.2 Principiella ställningstaganden av vikt för förslagets utformning
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
6. Spelberoende och konsekvenser av spelproblem
6.2 Situationen i andra länder
6.5 Spelandets effekter på tredje part
1. Landskapslag om Lotteriinspektionen
2 kap. Lotteriinspektionens verksamhet
4 kap. Administration och personal
7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om lotterier
L A N D S K A P S L A G om Lotteriinspektionen
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om lotterier
Allmän motivering
1. Inledning
Det är ur allmänhetens synvinkel viktigt att genom långsiktigt och målmedvetet lagstiftningsarbete sträva till att olika tillsynsfunktioner på Åland utvecklas och förbättras. Detta kan i synnerhet konstateras vad beträffar lotteritillsynen. En välfungerande lotteritillsyn är nödvändig för att det på Åland ska vara möjligt att upprätthålla en seriös och trovärdig lotteriverksamhet som uppfyller de krav på säkerhet och förutsägbarhet som måste ställas för att verksamheten ifråga ska kunna betraktas som rättsäker ur ett medborgerligt perspektiv.
2. Nuläge
2.1 Lotterilagstiftningen samt tillsynen över lotterier och verksamheten vid Ålands Penningautomatförening
2.1.1 Allmänt om lotterilagstiftningen
Grunden för lotteriverksamheten på Åland utgörs av bestämmelserna i landskapslagen (1966:10) om lotterier (lotterilagen). Med stöd av 1 § i lotterilagen får lotterier anordnas med tillstånd av landskapsregeringen. Tillstånd för att anordna lotterier kan enligt lotterilagen beviljas registrerade föreningar, självständiga stiftelser eller annat samfund som verkar för välgörande eller ideellt ändamål. Bestämmelserna i lotterilagen gäller varulotterier, penninglotterier och vadhållning samt sådan verksamhet där den som deltar mot betalning utlovas en vinst som utfaller genom utlottning eller annan av slumpen beroende förrättning. Begreppet lotterier ges med andra ord en bred innebörd. Lotterilagen innehåller inga detaljerade bestämmelser som reglerar själva lotteriverksamheten. Däremot kan landskapsregeringen med stöd av 4 § i lotterilagen förena lotteritillstånd med villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser.
Man kan grovt dela in lotterier i varulotterier och lotterier där spelaren kan vinna pengar. Det senare benämns vanligen penningspel. Typiska penningspel är bland annat vadhållningsspel, penninglotterier, tippningsspel, automatspel och kasinospel. Tillstånd att anordna vissa former av penningspel får enligt 3 § i lotterilagen endast beviljas en offentligrättslig förening som bildats genom landskapsförordning. Ålands Penningautomatförening (Paf) är den enda föreningen som beviljats tillstånd enligt nämnda 3 §, genom landskapsförordningen (1993:56) om Ålands Penningautomatförening och dess verksamhet. Landskapsförordningen ifråga innehåller främst bestämmelser om Paf:s organisation och användningen av avkastningen från föreningens verksamhet. Enligt landskapsförordningens 23 § övervakas föreningens verksamhet av landskapsregeringen.
2.1.2 Penningspelsverksamhet, tillstånd och tillsyn
Själva penningspelsverksamheten hos Paf är bunden till de tillstånd som landskapsregeringen beviljar föreningen med stöd av lotterilagen. Verksamhet bedrivs idag i huvudsak med stöd av följande ramtillstånd:
1) tillstånd för penningautomater,
2) tillstånd för kasinospel,
3) tillstånd för bingospel,
4) tillstånd för spel och lotterier via elektromagnetiska vågor samt
5) tillstånd för förströelseanordningar.
På fasta Åland anordnar Paf fysisk spelverksamhet på 40-50 verksamhetställen (främst penningautomater på restauranger och i affärslokaler). Paf Casino i Mariehamn är den största penningspelslokalen med ett brett utbud av penningspel, inklusive kasinospel. Därtill anordnar föreningen för närvarande penningspelsverksamhet (penningautomatspel och/eller bingo- och kasinospelsverksamhet) på 25 fartyg av vilka vissa enligt sjölagen (FFS 167/1939) har sin hemort på Åland. Paf levererar i allt högre grad sina tjänster över internet på sin hemsida (paf.com), genom sitt tillstånd för spel och lotterier via elektromagnetiska vågor.
Förutom ovan angivna ramtillstånd som ger Paf de grundläggande verktygen för föreningens verksamhet ansöker Paf årligen om tillstånd för olika spelaktiviteter som faller utanför ramtillstånden. Vissa tillstånd kan vara begränsade att endast gälla ett särskilt evenemang som pågår under en begränsad tid, exempelvis pokerturneringar, medan andra kan beviljas på årsbasis, exempelvis vadhållning i samband med hästtävlingar.
En särskild grupp förvaltningsärenden som sammanhänger med tillsynen över penningspel är klagomålsärenden som initieras av spelkunder hos Paf. I praktiken har det främst varit frågan om spelkunder på Paf:s hemsida som anfört klagomål med anledning av Paf:s ageranden i situationer där tekniska fel eller mänskliga misstag har gett upphov till att vinster utbetalats felaktigt varpå Paf annullerat penningspelen och återtagit utbetalda vinster. Sådana ärenden har behandlats som förvaltningsklagomål.
Prövning och tillsyn över varulotterier och penningspel är idag förlagd till regeringskansliets rättsserviceenhet där de sköts inom ramen för en juristtjänst. Därtill kommer vissa sekreterarfunktioner. Antalet ansökningar om varulotterier har varit ganska stabilt under senare år. Årligen beviljas cirka 30 tillstånd för varulotterier. Ärendehanteringen är i regel relativt okomplicerad. De förvaltningsuppgifter som knyter till penningspel och Paf:s verksamhet är betydligt mera mångfacetterad.
I början av 2000-talet beviljades Oy Veikkaus Ab tillstånd att anordna penningspelsverksamhet på Åland till den del verksamheten inte gällde vadhållnings- och kasinospel. Veikkaus penningspel ”Lotto” var så etablerat på Åland att det var viktigt att Veikkaus fick tillstånd att anordna det eftersom man ansåg att ålänningarna annars skulle sakna den spelformen. Giltighetstiden för Veikkaus tillstånd att anordna penningspel löper på 1 år.
2.2 Särskilt om internetbaserade penningspel (onlinespel)
Internationaliseringen av penningspelsverksamheten har bidragit till att man på EU-nivå fäster allt större uppmärksamhet vid spelfrågor. Spelfrågor har vid ett flertal tillfällen lyfts fram av EU-domstolen (tidigare EG-domstolen) och år 2011 lade kommissionen fram en grönbok om onlinespel på inre marknaden (KOM (2011) 128 slutlig). Det främsta syftet med grönboken var att skapa en bild av situationen på EU:s marknad för onlinespel och av lagstiftningen i de olika länderna. Man ville samtidigt undersöka om det kan behövas särskilda åtgärder på EU-nivå för att nå bättre samstämmighet i regleringen av penningspel. Sedan kommissionen lade fram grönboken om onlinespel på inre marknaden har penningspel och behovet av en samordnad lagstiftning diskuterats flitigt inom EU. På basis av de svar som inkom vid samrådet och efterföljande diskussioner konstaterade EU-kommissionen att det inte är lämpligt att i detta skede föreslå sektorspecifik EU-lagstiftning.
År 2012 presenterade EU-kommissionen en handlingsplan för onlinespel, Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En övergripande europeisk ram för onlinespel (KOM (2012) 596 slutlig). I meddelandet föreslår EU-kommissionen inte EU-omfattande lagstiftning för onlinespel men nog en rad åtgärder och gemensamma principer för sådan verksamhet. I meddelandet uppmanas bland annat medlemsstaterna att inrätta speltillsynsmyndigheter med tydliga behörigheter och att säkerställa samarbete med andra relevanta behöriga myndigheter. Den ursprungliga avsikten har varit att EU-kommissionen ska utvärdera genomförandet av handlingsplanen och de framsteg som gjorts i EU två år efter antagandet av meddelandet, det vill säga under år 2014. Vad gäller det arbetet kan konstateras att kommissionen följde upp handlingsplanen med rekommendationer för effektivt konsumentskydd i spelbranschen i juli 2014, där medlemsländerna ombeds rapportera till kommissionen hur det nationella regelverket ser ut.
3. Bedömning av nuläget
3.1 Reformerad myndighetsverksamhet – behov och åtgärder
Som en följd av onlineteknikens snabba utveckling under de senaste åren har speltjänster över internet fått allt större betydelse för spelbranschen vilket bidragit till en internationalisering av spelmarkanden. Verksamheten vid Paf har anpassats till den utvecklingen.
Penningspel innebär samhälleliga risker som sociala men (spelmissbruk) och penningspelsfunktionerna kan utnyttjas för brottsliga ändamål (exempelvis penningtvätt, bedrägerier). Utvecklingen av spelbranschen har bidragit till att det ställs krav på stor specialkunskap för att effektivt kunna övervaka penningspelsverksamhet. Penningspelsverksamhet ska anordnas på ett ansvarsfullt och säkert sätt och den ska inte utgöra en källa till brott eller förknippas med brottslig aktivitet eller användas för att stödja en sådan aktivitet. Minderåriga och andra särskilt utsatta personer ska i största möjliga utsträckning skyddas från de skadeverkningar som kan uppstå till följd av penningspel. Penningspelsverksamhet ska i övrigt anordnas på ett sådant sätt att risken för sociala skadeverkningar minimeras. För att den åländska penningspelsverksamheten ska framstå som trovärdig i ett internationellt perspektiv är det viktigt att det finns ett effektivt tillsynsorgan som kan slå vakt om och arbeta för dessa intressen. I EU-kommissionens meddelande ”En övergripande europeisk ram för onlinespel” uppmanar kommissionen medlemsstaterna att inrätta speltillsynsmyndigheter med tydliga behörigheter. Det finns med andra ord flera argument för att inrätta ett organ för tillsynen över penningspel, något som landskapsregeringen har valt att ta fasta på. För att tillsynen ska kunna utövas på bästa sätt måste organet ifråga kunna verka utan otillbörlig påverkan utifrån, med andra ord vara en från landskapsregeringen oberoende tillsynsmyndighet.
Det är viktigt att tillsynsmyndigheten ifråga lagstiftningsvägen tilldelas effektiva verktyg i syfte att motverka de risker som i synnerhet penningspel är förenade med. Tillsynsmyndigheten ska ges befogenhet att utföra inspektioner och att utfärda förelägganden och förbud ifall lagstiftningen inte följs. Tillsynsmyndigheten ska vidare ägna sig åt att övervaka marknadsföringen av penningspel, motverka penningtvätt och spelmissbruk samt följa med utvecklingen i spelbranschen. Till tillsynsmyndighetens uppgifter skulle även höra att stå till förfogande med praktisk information om lagtillämpningen, såväl till inhemska som utländska myndigheter och andra intressenter. Tillsynsmyndigheten kommer troligtvis att utöver en myndighetschef även behöva personer med uppgift att följa upp utvecklingen av i första hand alla de olika former av penningspel som förmedlas med hjälp av elektromagnetiska vågor (däribland de internetbaserade penningspelen) och som innehar specialkunskap i den teknik som används i samband härmed.
3.2 Behovet av vissa följdändringar i lotterilagen
Fokus i detta lagförslag ligger på inrättandet av den nya ovan nämnda tillsynsmyndigheten med dess varierande tillsynsfunktioner som dessutom är mer omfattande jämfört med de som landskapsregeringen har på penningspelsområdet i dagsläget. För att utökningen av tillsynsansvaret ska ha en reell innebörd måste enligt landskapsregeringens bedömning ett visst antal följdändringar göras i lotterilagen.
4. Landskapsregeringens förslag
4.1 Allmänt
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om Lotteriinspektionen och en landskapslag om ändring av landskapslagen om lotterier.
4.2 Principiella ställningstaganden av vikt för förslagets utformning
4.2.1 Tillsynsutövning och tillståndsgivning på olika myndigheter
Landskapsregeringens förslag innebär att tillsynen över lotteriverksamheten (och därmed penningspelsverksamheten) på Åland överförs på den nya myndigheten Lotteriinspektionen medan tillståndsgivningen till verksamheten ligger kvar på landskapsregeringens regeringskansli. Det är viktigt att se tillsynen som ett sammanhållet system där reglering, organisering, finansiering och ingripandemöjligheter bör samspela för att bästa möjliga resultat av verksamheten ska kunna åstadkommas. Det räcker exempelvis inte med att tillsynen organiseras så att den fungerar utmärkt när det gäller att upptäcka brister och avvikelser om det samtidigt inte finns ett fungerande sanktionssystem.
En fördel med att skapa en myndighet som fokuserar på tillsyn kan vara att det då blir möjligt att göra relevanta jämförelser med datainspektionsverksamheten på Åland, en verksamhet som regleras av bland annat av bestämmelser i landskapslagen (2007:89) om Datainspektionen (datainspektionslagen). Inom datainspektionsverksamheten har det utvecklats olika förvaltningsrutiner som kunskaps- och erfarenhetsmässigt kan tjäna som förebild när det gäller att organisera Lotteriinspektionens speltillsyn, i synnerhet under uppbyggnadsskedet. Det finns vissa starka beröringspunkter mellan tillsynen över behandlingen av personuppgifter och tillsynen över lotterier i form av penningspel. Förutom kopplingen till IT-området kännetecknas dessa båda förvaltningsfunktioner av starka tillsynsbefogenheter och operativ tillsynsverksamhet. Datainspektionens och Lotteriinspektionens respektive verksamhetsområden kommer visserligen att i hög grad vara olikartade. Enligt landskapsregeringens bedömning kommer dock det principiella förfarandet vid utövning av tillsyn, såsom att göra inspektioner eller förelägga viten, eller vid utvecklingen av den rådgivande verksamheten i stort sett att vara detsamma varför jämförelserna i högsta grad är relevanta.
Man kan å ena sidan hävda att det skulle vara effektivare och kunskapsmässigt fördelaktigare att ha tillståndsgivning och tillsyn i samma myndighet än att dela upp verksamheterna. Det kan också vara värdefullt för en myndighet med samordnade tillstånds- och tillsynsfunktioner att ha tillgång till normerande instrument för att med hjälp av dem informera och tydliggöra olika aspekter av tillsynen för tillsynsobjekten. Å andra sidan finns det en rad faktorer som talar emot att tillståndsgivningen och tillsynen ska samordnas i en enda myndighets regi. Tillståndsgivningen är av fundamental karaktär och i grunden intimt förknippad med Paf:s existens och av samma dignitet som omständigheten att landskapsregeringen beslutar om fördelningen av Paf:s avkastning. Detta gör tillståndsgivningen i föreliggande fall till ett viktigt politiskt styrmedel som landskapsregeringen således inte bör frånhända sig. Att överföra tillståndsgivningen på en administrativt sett fristående myndighet skulle innebära att tillståndsgivningen då blev en form av laglighetsprövning vilket i sin tur skulle förutsätta att ytterligare detaljregler rörande tillståndsvillkor måste införas på lagnivå. Detta skulle innebära en än mer byråkratiserad lagstiftning som skulle ge en teoretisk möjlighet för tillståndsmyndigheten att inte bevilja Paf fortsatt rätt att erbjuda penningspel på Åland, något som skulle kunna få svåröverskådliga och kanske till och med icke önskvärda effekter på den åländska samhällsekonomin. Detta talar för att tillståndsgivningen bör kvarligga på landskapsregeringen så att Lotteriinspektionen med trovärdighet kan fokusera på att fullgöra sina lagenliga skyldigheter att utöva tillsyn. En aspekt som här också bör vägas in är kravet på näringsrätt för utövande av näring på Åland. Frågan om näringsrätt kan komma att aktualiseras i samband med tillstånd att bedriva penningspelsverksamhet. Rätten att bevilja näringsrätt ligger hos landskapsregeringen och bör på grund av dess centrala roll i den åländska konstitutionen inte överlåtas på någon annan myndighet. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att det upprätthålls en enhetlig praxis i fråga om tillstånd till utövande av näring, inte minst med hänsyn till bestämmelsen rörande likabehandling i artikel 3 i protokoll till Finlands anslutningsfördrag till Europeiska Unionen.
Det kan tilläggas att fördelarna med att etablera en myndighet med renodlade tillsynsfunktioner är att tillsynens oberoende blir tydligare markerat i ett sådant fall. Det kommer då inte att finnas någon misstanke om att andra uppgifter påverkar tillsynsmyndighetens ställningstaganden på ett otillbörligt sätt. Om tillsynen däremot skulle samordnas med tillståndsgivningen skulle det finnas en risk för att tillsynen blev nedprioriterad på bekostnad av den av tidsramar mer styrda tillståndsgivningen. Om den nya myndigheten skulle ges normerande och/eller tillståndsgivande uppgifter skulle det i föreliggande fall, på grund av småskaligheten, kunna uppstå svårigheter då det gäller att organisatoriskt skilja sådana uppgifter från tillsynsverksamheten. Tillsynens oberoende skulle därmed riskera att ifrågasättas.
4.2.2 Analys av oberoendebegreppet
Lotteriinspektionen ska enligt förslaget vara en oberoende myndighet administrativt underställd landskapsregeringen. En sådan organisatorisk konstruktion vad beträffar Lotteriinspektionen går att motivera utgående från de resonemang som ligger till grund för Datainspektionens oberoende. Vad gäller Datainspektionen kan man konstatera att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (personuppgiftsdirektivet) föreskriver att medlemsstaterna ska utse en eller flera myndigheter som har till uppgift att inom dess territorium övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av direktivet. Enligt personuppgiftsdirektivet ska de myndigheter som övervakar tillämpningen av bestämmelserna i direktivet på ett fullständigt oberoende sätt handha de uppgifter som åläggs dem. Att man på Åland inrättade Datainspektionen vilken är separerad från den övriga landskapsförvaltningen ansågs vara nödvändigt för att uppfylla personuppgiftsdirektivets krav på fullständigt oberoende. Begreppet fullständigt oberoende har senare analyserats närmare av EU-domstolen. Domstolen har bland annat konstaterat att man ska beakta den innebörd begreppet fullständigt oberoende vanligen ges och att begreppet i fråga om statliga organ normalt åsyftar en ställning genom vilken det säkerställs att det aktuella organet kan verka helt fritt, utan några instruktioner eller påtryckningar. I de fall domstolen har analyserat begreppet har det främst varit frågan om organets position inom statsförvaltningen och dess förhållande (beroende) till statsmakten.
På samma sätt som Datainspektionen är en myndighet administrativt underställd landskapsregeringen kan enligt landskapsregeringens bedömning Lotteriinspektionen vara det. Datainspektionen är de facto en del av en större förvaltningsstruktur men klassificeras likväl som oberoende i så måtto att förvaltningsfunktionerna i exempelvis enskilda tillsynsärenden vid denna myndighet, med nuvarande lagstiftning, kan upprätthållas utan obehörig inblandning utifrån, exempelvis från landskapsregeringen. De föreslagna lagbestämmelserna som ligger till grund för Lotteriinspektionen har en liknande utformning och gör det således möjligt för den att verka som en oberoende myndighet.
5. Förslagets konsekvenser
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Förslaget har ekonomiska och administrativa konsekvenser för Åland till följd av att det förutom en tjänsteinnehavare som ska ha det övergripande ansvaret för Lotteriinspektionens verksamhet, och som därmed ska fungera som myndighetschef, kan komma att behövas åtminstone en person med uppgift att följa utvecklingen av de penningspel som förmedlas med hjälp av elektromagnetiska vågor och som innehar specialkunskap i den teknik som används. Denne kan i så fall med fördel även fungera som kontrollant med uppgift att verkställa tillsynsbestämmelserna. Detta kan vara nödvändigt allteftersom samhällsutvecklingen fortskrider och behovet av specialistkompetens växer sig större. När det gäller att uppskatta lönekostnaden för myndighetschefen är det rimligt att jämföra med vad motsvarande kostnad för cheftjänsten vid Datainspektionen alternativt Ålands ombudsmannamyndighet föranleder. Jämförelsen motiveras av att kvalifikationsnivån när det gäller den övergripande ledningen och utvecklingen av myndighetsverksamheten kan konstateras vara densamma i de tre olika fallen. Tjänsten som myndighetschef vid Lotteriinspektionen bör därför vara i samma löneklass som exempelvis chefstjänsten vid Datainspektionen (A27). En eventuell tjänst som kontrollant och tekniksakkunnig vid Lotteriinspektionen kan med fog placeras i samma löneklass som en tjänst som IT-driftstekniker vid Ålands landskapsregering (A23). Dessa tjänstekategorier förutsätter en hög utbildningsnivå inom det datatekniska området och god kännedom om hur utvecklingen på den datateknikmarknaden fortskrider varför kvalifikationskraven är fullt jämförbara i dessa fall. Därutöver kan det behövas en befattning för att handha kontorsuppgifter. Denna befattning bör vara inom samma löneklass som byråsekreterare vid centralförvaltningen (A16). Sedan tillkommer kostnader för ändamålsenlig IT- och kontorsutrustning samt kostnader för lokalhyror, städning och löpande underhåll av utrustningen. De förväntade kostnaderna för att etablera en sådan myndighet kan beräknas till cirka 200 000 euro. Den löpande tillsynen är tänkt att finansieras i enlighet med de allmänna principerna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet (avgiftslagen), som övergripande styr alla avgifter för landskapsregeringen och dess myndigheter.
I övrigt kan å ena sidan konstateras att den nya myndigheten eventuellt kunde fysiskt lokaliseras tillsammans med någon annan landskapsmyndighet, exempelvis Datainspektionen. Sannolikt kan man uppnå vissa ekonomiska vinster genom en sådan samlokalisering, gemensam reception, posthantering, telefon, teknisk utrustning, möteslokaler etc., utan att det i juridisk mening finns några band mellan myndigheterna (Se figuren över organisationsmodellen nedan). Datainspektionen har i dagsläget inget särskilt IT-stöd inom den egna myndigheten. Datainspektionen samverkar i stället med Ålands teknologicentrum (ÅTC). Genom myndighetsutövning och förebyggande arbetssätt gällande tolkning och tillämpning av personuppgiftslagen arbetar Datainspektionen bland annat genom media, nyhetsbrev, utbildning och genom att ge råd i utvecklingsarbete. Arbetet med att förbättra och effektivera arbetsrutinerna pågår kontinuerligt. Dessa omständigheter kan man dra nytta av som ett led i en strävan att om möjligt bygga upp en för Datainspektionen och Lotteriinspektionen gemensam IT-kompetens, om man vill gå in för denna organisationslösning.
Organisationsmodell Myndighetsverksamheten handhas av två separata myndigheter, Datainspektionen respektive Lotteriinspektionen dock så att en viss samverkan förekommer på så sätt att vissa särskilda för myndigheterna gemensamma funktioner upprätthålls.
Å andra sidan är det inget som hindrar att den nya myndigheten lokaliseras ute i någon av kommunerna om det befinns vara ändamålsenligt. Den organisationslösningen öppnar upp för distansarbete, något som med dagens infrastruktur torde vara fullt genomförbart. Enligt landskapsregeringens bedömning inverkar detta inte negativt på kvaliteten på tillsynsarbetet och möjligheterna att verkställa lagstiftningen på lotteriområdet.
Det att vissa tillsynsuppgifter enligt förslaget överförs från landskapsregeringens regeringskansli till Lotteriinspektionen torde innebära att det på regeringskansliet frigörs resurser som kan användas till att koncentrera arbetet på de uppgifter som blir kvar där. En given administrativ fördel med de föreslagna bestämmelserna är att organisationen blir lättare att överblicka, följa upp samt vid behov förändra, vilket är nödvändigt som ett led i landskapsregeringens allmänna strävan att effektivera och avbyråkratisera landskapsförvaltningen. Avbyråkratisering är något som på sikt är till gagn för såväl enskilda medborgare som myndigheter, viktiga aktörer inom lotteri- och därmed även penningspelsverksamheten på Åland samt det åländska samhället i stort.
5.2 Jämställdhetskonsekvenser
Det ligger i både kvinnors och mäns intresse att man på Åland har en välfungerande tillsyn över i första hand penningspelsverksamheten. De nya bestämmelserna syftar bland annat till att upprätthålla ett system som i görligaste mån bidrar till utvecklingen av olika lagliga spelmöjligheter som också är nyckeln till att förebygga att enskilda konsumenter söker sig oreglerade spelsajter. Detta är något som kommer både kvinnor och män till del.
Det finns undersökningar i Sverige som visar att män har mer spelproblem än kvinnor då män generellt spelar oftare, för högre insatser, på fler spelformer och på mer riskfyllda spelformer än kvinnor. Kvinnor och män tycks dock utveckla spelproblem i lika stor utsträckning om de har samma spelbeteende, det vill säga om man jämför män och kvinnor som spelar lika mycket och på samma spelformer. Vidare har det konstaterats att det förefaller som om kvinnor som ägnar sig åt spelande får spelproblem senare i livet och snabbare än män. I Sverige var incidensen (nya fall) av spelproblem lika hög bland kvinnor som män åren 2009 och 2010, vilket innebär att omfattningen av spelproblem bland kvinnor i framtiden kan öka.
Före år 2013 fanns det bara några internationella publikationer om epidemiologin för spelberoende i Finland. Under de senaste åren har forskningen om spelberoende i Finland ökat, och samtidigt har kunskaperna om behandlingen av och epidemiologin för spelberoende ökat. Spelberoendet i Finland är vanligare bland män och i yngre åldersgrupper än bland kvinnor och i äldre åldersgrupper.
När det gäller spelvanor hos vuxna (18-69 år) på Åland konstaterade Ålands statistik och utredningsbyrå (ÅSUB) i sin rapport från år 2011 att cirka 3 procent av samtliga respondenter har riskabla spelvanor. Könsfördelningen hos de med riskabla spelvanor visade på 1 procent av kvinnorna och 6 procent av männen. Studien visade också på att kvinnorna satsade mindre pengar än männen på spel. Mot bakgrund av det som anförts konstaterar landskapsregeringen att Följaktligen kommer den nya förebyggande lagstiftningen att beröra kvinnor i lägre grad än män.[1]
6. Spelberoende och konsekvenser av spelproblem
6.1 Allmänt om spelberoende
Spelberoende/missbruk, så kallad ludomani, är ett psykologiskt eller socialt beroende av hasardspel. I ICD-10 klassas spelberoende in under rubriken impulskontrollstörning/vanestörning, tillsammans med bland annat kleptomani och pyromani.[2] Liksom andra impulskontrollstörningar delar personer med spelberoende en del övergripande symtom med substansberoende; till exempel kännetecknas beroendet av att personen inför spelet upplever en ökad spänning, under spelet en "kick", och efteråt en lättnad. Det är också vanligt att en spelberoende behöver spela med allt större summor för att uppnå samma "kick", och en del spelberoende berättar även om abstinensliknande symtom, som rastlöshet och humörsvängningar. Impulsen att spela går inte längre att kontrollera, spelet tar över viljan.
6.2 Situationen i andra länder
Enligt en sammanställning av 202 befolkningsstudier i olika länder har i genomsnitt 2,3 procent av befolkningarna spelproblem, med en spännvidd mellan mindre än en procent och mer än fem procent, exempelvis Tyskland respektive Hong Kong. I Sverige visar två större mätningar gjorda under åren 1997-1998 respektive åren 2008-2009 att drygt två procent av befolkningen över 16 år det vill säga 164 000 personer är problemspelare. En sjundedel av dessa har så allvarliga problem att de troligen behöver behandling. Svenska och internationella studier visar dock att få söker hjälp, mellan 5 och 29 procent beroende på hur svåra problemen är. Internationellt ligger omfattningen av spelproblem på befolkningsnivå på en relativt stabil nivå över tid eller minskar. De två ovan nämnda befolkningsstudierna i Sverige som gjordes med tio års mellanrum visade ingen mätbar förändring av spelproblemen. Individers spelproblem är i de flesta fall inte konstanta över tid, trots stabilitetet i prevalens på befolkningsnivå. Detta ska förstås som att relativt många av dem som drabbas ”spontanläker” över tid men att återfall sker och nya problemspelare hela tiden tillkommer. [3]
I undersökningen Swedish longitudinal gambling study (Swelogs) var majoriteten av problemspelarna symptomfria vid uppföljningen ett år senare. Tre fjärdedelar av problemspelarna byttes ut och ersattes av nya vilket motsvarar 100 000 nya problemspelare på ett år. Även studier i andra länder visar att en betydande del av dem som har spelproblem vid en senare uppföljning inte längre har problem.
Ungdomar, personer med låg socioekonomisk status och etniska minoriteter har i allmänhet mer spelproblem trots att grupperna spelar mindre än andra. Till exempel visar studier i Storbritannien att omfattningen av spelproblem var 3-4 gånger högre bland etniska minoritetsgrupper än bland befolkningen i övrigt. Liknande förhållanden har framkommit i en rad studier världen över. Låg socioekonomisk status kan vara lägre inkomst eller utbildning eller att bo i ett område med låg status. I Sverige har personer födda utanför Sverige mer spelproblem än övriga befolkningen, liksom den fjärdedel som har lägst inkomst. Personer med akademisk utbildning har i mindre utsträckning spelproblem än personer med grundskola eller gymnasium som högsta utbildningsnivå. Det finns även ett samband mellan att bo i storstad och spelproblem, där boende i Stockholm, Malmö och Göteborg har mer problem än övriga.
Internationellt har många studier påvisat att spelproblem är vanligare bland unga än bland äldre. I Sverige är andelen med spelproblem särskilt hög bland ungdomar och unga vuxna i åldern 16-24 år. Åren 1997-1998 var andelen som allra högst bland minderåriga i åldersgruppen 16-17 år. Tio år senare hade spelproblemen i den åldersgruppen minskat en aning, men bland män i åldergruppen 18-24 år hade andelen nästan fördubblats: nästan var tionde var problemspelare.
6.3 Situationen i Finland
I Finland uppskattas cirka 130 000 människor ha riskbruks-/missbruksbeteende när det gäller hasardspel. Motsvarande siffra för Sverige är cirka 164 000. Generellt är detta beroende ett svårdefinierat funktionellt problem. När spelandet sker på bekostnad av annat och börjar uppta en alltför stor del av personens liv anses det i likhet med andra missbruk som patologiskt. I förlängningen upptäcks oftast riskabla spelvanor i samband med lögner då personen försöker dölja sina problem eller på reaktionerna när personens spelande och dess konsekvenser ifrågasätts. Missbruk är destruktivt och precis som vid annat missbruk kan även ett spelberoende leda till allvarliga psykiska, fysiska, sociala och ekonomiska problem. Alla dessa delar kräver uppmärksamhet i vården. Om spelberoendet sammanfaller med andra problem, såsom depression eller missbruksproblem, krävs mycket av vården för att lyckas identifiera detta så att personen får ett heltäckande stöd. Enligt vissa forskningsresultat är Lotto det populäraste spelet om pengar, men spelautomater och spel om pengar via internet har uppvisat starkast samband med graden av spelberoende. Finländarnas spelande om pengar har legat på ungefär samma nivå under 2000-talet.
6.4 Situationen på Åland
I ovan nämnda rapport från ÅSUB konstateras ett resultat som påvisar att spel om pengar sker i mindre utsträckning hos personer med högre utbildning och personer som bor i skärgården. Endast 7 procent av 18-24 åringarna uppgav att de spelat för pengar den senaste veckan jämfört med 37 procent av 50-59 åringarna. Studien visade också på att spelande förekommer oftare hos personer som röker och snusar, 68 respektive 72 procent jämfört med dem som inte använder tobak, 58 procent. Även alkoholkonsumtionen var bland personerna med riskabla spelvanor högre än den genomsnittliga konsumtionen.
6.5 Spelandets effekter på tredje part
Forskningen om anhörigas situation är begränsad men visar att anhörigas problem spänner över ekonomi, sociala relationer och hälsa. Anhöriga som ringer till den svenska Stödlinjen för spelare och anhöriga berättar bland annat att hushållet får svårt att betala räkningar, att det inte finns pengar till fritidsaktiviteter och tandvård, att de blir bestulna av spelaren, om konflikter i relationen, och om psykisk påfrestning och stress. Uppskattningsvis påverkas cirka sju närstående personer av en problemspelare. I en svensk studie uppgav 18 procent att de hade en närstående som hade, eller hade haft, spelproblem och 262 500 personer varav 76 500 barn, beräknas bo i samma hushåll som en problemspelare. Spelproblemens kostnad på samhällsnivå är svåra att uppskatta och forskarna är oeniga om hur de ska beräknas. Kostnader kan orsakas bland annat av behandling av spelproblemen, kriminalitet samt produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro och spel på arbetstid.
7. Slutsatser
Mot bakgrund av det som nämnts ovan är det således viktigt att ställa upp en tydlig politisk målsättning som innebär en strävan att
1) motarbeta spelberoende och arbeta attitydskapande,
2) begränsa spelberoendets negativa effekter,
3) minska återfallsriskerna samt
4) åldersgränsen för att få delta i penningspel ska vara 18 år.
Förslaget till det nya regelverket är enligt landskapsregeringens uppfattning ett led i det omfattande arbetet med att motverka de skadeverkningar spel kan ge upphov till, kännbara för såväl den enskilde individen som för det åländska samhället i stort.
8. Lagstiftningsbehörighet
Lagförslaget innehåller bestämmelser som hänför sig till nedan angivna rättsområden där vissa faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet och andra under rikets lagstiftningsbehörighet, i enlighet med vad som följer av i huvudsak 18 och 27 §§ självstyrelselagen (1991:71) för Åland.
Således innehåller förslaget bestämmelser som hänför sig till rättsområden som rör landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda, disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän, allmän ordning och säkerhet (ett rättsområde till vilket lagstiftning om lotterier traditionellt hänför sig), beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet samt utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet och som faller under landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 1, 2, 6, 25 respektive 26 punkterna i självstyrelselagen.
I enlighet med bestämmelserna i 27 § 1, 10, 23 respektive 24 punkterna i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag, konsumentskydd, rättskipning med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 §§ i självstyrelselagen samt administrativa ingrepp i den personliga friheten.
Enligt 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kan i en landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas bestämmelser av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikslag. Upptagande av sådana stadganden i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet.
9. Beredningsarbete
Efter sedvanlig beredning har förslaget den 3 juli 2014 sänts på remiss till Datainspektionen, Statens ämbetsverk på Åland, Centralkriminalpolisen, Landskapsåklagarämbetet, Ålands Penningautomatförening, Ålands polismyndighet, Ålands kommunförbund kf., Ålands Näringsliv r.f. och Rederierna i Finland r.f. Förslaget har även sänts på remiss till finansavdelningen, dåvarande kansliavdelningen (numera regeringskansliet), näringsavdelningen, utbildningsavdelningen samt social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering. Av dessa instanser har Datainspektionen, Statens ämbetsverk på Åland, Centralkriminalpolisen, Ålands Penningautomatförening, Ålands kommunförbund kf., Rederierna i Finland r.f., finansavdelningen samt social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering avgivit yttranden.
Ålands kommunförbund inte haft några invändningar mot förslaget medan Datainspektionen, Ålands Penningautomatförening och finansavdelningen samt social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering har haft en del att anmärka mot förslaget. De övriga instanserna har inte lämnat några närmare kommentarer till förslaget i sina respektive remissvar. Med anledning av de synpunkter som framförts under remissen har förslaget omarbetats till viss del. Landskapsregeringen har härigenom i den utsträckning det befunnits ändamålsenligt beaktat vad som anförts av remissinstanserna. Med anledning av bland annat Datainspektionens invändningar mot det ursprungliga förslaget att inrätta en Data- och lotteriinspektion har landskapsregeringen således gått in för att föreslå att en Lotteriinspektion inrättas.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om Lotteriinspektionen
1 kap. Allmänt
1 § Inledande bestämmelse I denna paragraf framgår Lotteriinspektionens ställning inom den åländska förvaltningen. Lotteriinspektionen ska verka som en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen. En liknande bestämmelse finns i 1 § 1 mom. i datainspektionslagen.
2 kap. Lotteriinspektionens verksamhet
2 § Tillsyn rörande lotteriverksamhet Genom bestämmelsen i paragrafen knyts Lotteriinspektionen på ett informativt sätt till den lagstiftning i vars verkställighet myndigheten har en central roll. Bestämmelsen säkerställer att tillsynen över framförallt penningspelsverksamheten framdeles kan utövas på ändamålsenligt sätt. Formuleringen av paragrafen markerar Lotteriinspektionens roll i arbetet med att främja och trygga de skyddsintressen som måste värnas då lotteriverksamhet, först och främst i form av penningspel, anordnas.
3 § Övriga uppgifter Som tillsynsmyndighet ska Lotteriinspektionen inom ramen för sina befogenheter kunna ingripa i olaglig lotteriverksamhet bland annat till den del den avser penningspel. Utöver de tillsynsuppgifter som Lotteriinspektionen ska handha bör myndigheten, särskilt i sin egenskap av central aktör då det gäller att följa upp dels hur lotterilagstiftningen efterlevs, dels i vad mån den bör utvecklas och vid behov förbättras, ha till uppgift att informera om gällande regler samt att på lämpligt sätt ge råd och hjälp. På det sättet möjliggörs en kontinuerlig, utvecklande och konstruktiv dialog mellan myndighetsutövare, politiska beslutsfattare, allmänhet samt spelaktörer på marknaden. Detta medför i sin tur att syftet med denna lag och annan därmed förbunden lagstiftning lättare uppnås och att den allmänna kunskapsnivån om regelverket och dess konsekvenser för samhället i stort höjs.
Genom att uttryckligen i 1 mom. ange att Lotteriinspektionen ska informera om gällande regler samt ge anvisningar och råd om sådant som regleras genom bestämmelserna i lotterilagen och i författningar utfärdade med stöd av den lagen vill landskapsregeringen understryka vikten av Lotteriinspektionens förebyggande verksamhet, i syfte att värna om de olika intressen som lagstiftningen ifråga avser att skydda. Nivån på och omfattningen av de anvisningar och råd som Lotteriinspektionen kan ge är givetvis beroende av de medel Lotteriinspektionen har till sitt förfogande. Bestämmelsen i 2 mom. knyter på ett ändamålsenligt sätt bland annat an till sådana bestämmelser i lotterilagen som främst rör särskilda certifieringsorgan (se vidare detaljmotiveringarna till lotterilagen nedan).
3 kap. Hörande
4 § Hörande av Lotteriinspektionen Att myndigheter som berörs av aktuella lagstiftningsreformer ska höras vid en beredning torde vara självklart. Det finns en liknande bestämmelse i 9 § i datainspektionslagen. Den bestämmelsen härrör ur unionsrätten som i sin tur innehåller krav på att varje medlemsstat ska se till att en tillsynsmyndighet hörs när sådana lagar eller andra författningar utarbetas som rör skyddet av enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandlingen av personuppgifter. Denna hörandeprincip ska enligt landskapsregeringen inte bara gälla i fallet med behandlingen av personuppgifter. Även då lagstiftningsreformer berör Lotteriinspektionens verksamhet är det fullt rimligt att lagstiftningsvägen tillförsäkra myndigheten rätt att komma till tals under beredningen. Förslaget får närmast ses som en markering i linje med vad som anförts i detaljmotiveringen till 2 §. Med författningar avses enligt 1 mom. detsamma som i definitionen i 1 § i landskapslagen (1993:112) om Ålands författningssamling, det vill säga de beslut av allmän betydelse som lagtinget eller landskapsregeringen fattar.
Bestämmelsen i 2 mom. motiveras av att vissa lagändringar endast är av mindre genomgripande art. Det kan röra sig om smärre lagtekniska ändringar. Att i sådana fall upprätthålla ett krav på hörande försvårar bara lagstiftningsprocessen i onödan och är således inte försvarbart i arbetsekonomiskt hänseende.
4 kap. Administration och personal
5 § Anställningsförhållanden Eftersom Lotteriinspektionen utgör en del av landskapsförvaltningen och landskapet är tänkt att fungera som arbetsgivare åt myndighetens personal måste det finnas bestämmelser som genom en formell reglering av anställningsförhållandena vid Lotteriinspektionen klargör dessa omständigheter. Därför föreslår landskapsregeringen i 1 mom. att det vid Lotteriinspektionen ska finnas personal i offentligrättsligt anställningsförhållande. Även personal i privaträttsligt anställningsförhållande kan finnas vid myndigheten. Formuleringen motiveras av att anställningsförhållandena vid Lotteriinspektionen i praktiken kommer att vara av tjänstemannamässig art (se vidare detaljmotiveringen till 2 mom. nedan), något som dock inte ska utgöra ett hinder mot att utöka personalstyrkan med privaträttsligt anställda, exempelvis lokalvårdare om det visar sig att behov därav skulle föreligga.
Om inte annat bestäms i denna lag ska Lotteriinspektionen enligt 2 mom. handha sådana uppgifter rörande myndighetens personal vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland (tjänstemannalagen), ankommer på landskapsregeringen. Av 2 mom. framgår också indirekt att beslut om förflyttning och omplacering av en tjänsteman inom Lotteriinspektionen fattas av myndigheten själv.
Det ankommer enligt 3 mom. 1 punkten på landskapsregeringen att besluta om permittering av personal. Permitteringar är så kännbara för de som berörs av eventuella permitteringsbeslut att besluten måste föregås av en samlad bedömning av verksamheten inom hela landskapsförvaltningen innan de kan genomföras.
Enligt 3 mom. 2 punkten fattas beslut om förflyttning eller omplacering av en tjänsteman till eller från en annan landskapsmyndighet av landskapsregeringen, dock med Lotteriinspektionens samtycke. Samtycke krävs för att det inte genom mindre lämpliga handlingsalternativ ska uppstå en diskontinuitet i myndighetsverksamheten, som leder till att myndighetsfunktionerna överlag fungerar sämre. Genom bestämmelsen om att landskapsregeringen fattar beslut om förflyttning eller omplacering av tjänsteman mellan Lotteriinspektionen och annan landskapsmyndighet säkerställs landskapstjänstemannens anställningstrygghet på ett ändamålsenligt sätt. Detta eftersom det exempelvis vid indragning av en tjänst vid myndigheten måste prövas huruvida en förflyttning till annan tjänst inom landskapsförvaltningen, där landskapsregeringen har beslutanderätt, är möjlig innan en uppsägning kan verkställas (se 38 § i tjänstemannalagen). Bestämmelsen möjliggör även ett mer flexibelt system för arbetsgivaren. Kompetent personal, som annars skulle ha kunnat sägas upp på grund av att en tjänst inte finns tillgänglig inom Lotteriinspektionen, kan flyttas till landskapsregeringens allmänna förvaltning eller till någon annan landskapsmyndighet, där landskapsregeringen har beslutanderätt i förflyttnings- och omplaceringsfrågor.
Enligt 3 mom. 3 punkten ska beslut i fråga om den tjänsteman som ansvarar för Lotteriinspektionens ledning i enlighet med 6 § 1 mom. (myndighetschefen) fattas av landskapsregeringen. Bestämmelsen syftar till att motverka en situation där myndighetschefen exempelvis beviljar tjänstledighet åt sig själv. Det är även i det här sammanhanget viktigt att påpeka att bestämmelsen inte lämnar utrymme för landskapsregeringen att otillbörligen påverka Lotteriinspektionens arbete i sak. I praktiken är det denna bestämmelse som kommer vara avgörande för beslutsfattandet i tjänstemannafrågor rörande myndighetschefen vid Lotteriinspektionen.
6 § Tjänster vid Lotteriinspektionen Genom paragrafens 1 mom. blir det möjligt att inrätta den chefstjänst som måste finnas vid Lotteriinspektionen för att dess verksamhet ska kunna upprätthållas på ett ändamålsenligt sätt.
Bestämmelserna i 2 mom. om krav på utlåtande av landskapsregeringen inför inrättande och indragning av tjänst motsvaras av liknande bestämmelser i 2 § 3 mom. i datainspektionslagen. Bestämmelserna i fråga är nya och de förekommer förutom i datainspektionslagen med vissa modifikationer även i ett antal andra landskapslagar. De har införts i landskapslagstiftningen som ett led i den omorganisation av landskapsförvaltningen som genomförts för att underlätta principerna om god förvaltning. Begreppet behovsutredning är centralt i sammanhanget och har sin grund i de ändringar av tjänstemannalagen som lagtinget antagit och som trätt i kraft den 1 september 2013.[4]
7 § Behörighetskrav Det är viktigt att de uppgifter som hänför sig till kärnverksamheten vid Lotteriinspektionen handhas av kvalificerad personal. Därför föreslås att de anställda ska uppfylla vissa lagstadgade behörighetskrav. Behörighetskravet för tjänsten som myndighetschef specificeras genom bestämmelserna i 1 mom. och motsvarar det behörighetskrav som gäller för tjänst som avdelnings- och byråchef inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. En liknande bestämmelse finns i 2 § 4 mom. i datainspektionslagen.
I 2 mom. finns bestämmelser om vilka behörighetkrav som ska gälla för övriga tjänster vid Lotteriinspektionen. Hänvisningen till 4b § i tjänstemannalagen innebär att en tjänst får inrättas med beviljade anslag om det finns ett långsiktigt behov av tjänsten. Beslutet om inrättande av tjänst ska förutom behörighetskrav även innehålla budgethänvisning, datum för när tjänsten inrättas samt tjänstebenämning, organisatorisk placering, tjänsteuppgifter, arbetstid och avlöningsgrund. Till beslutet ska en behovsutredning som sammanställts i enlighet med bestämmelserna i tjänstemannalagen bifogas. Om beslutet grundar sig på faktorer som inte framgår av behovsutredningen ska dessa framgå av beslutets motiveringar. En tjänstebeskrivning kan antas för tjänsten. I arbetsordningen kan närmare fastslås hur tjänsten placeras organisatoriskt. En liknande bestämmelse finns i 10 § 3 mom. i landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet.
Det är möjligt att ge dispens från fastställda behörighetskrav enligt 5a § i tjänstemannalagen, till den del behörighetskraven avser sådana krav som landskapet har behörighet att lagstifta om.[5]
8 § Arbetsordning För att ytterligare framhålla Lotteriinspektionens oberoende ställning i förhållande till centralförvaltningen anser landskapsregeringen att myndigheten ska ha rätt att besluta i de flesta frågor som gäller dess interna förvaltning utan ingripande från landskapsregeringen. Landskapsregeringen föreslår därför att Lotteriinspektionen kan anta en arbetsordning genom vilken myndigheten får bestämma om sin förvaltning, till den del det gäller myndighetens organisation, handläggningsrutiner och uppgiftsfördelning samt användningen av beslutanderätten. I övrigt kan konstateras att en liknande bestämmelse finns i 2 § 6 mom. i datainspektionslagen.
Som anförs nedan i detaljmotiveringen till 11 § nedan kan dock den närmare hanteringen och regleringen av Lotteriinspektionens ekonomiförvaltning och vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen framdeles bestämmas av landskapsregeringen.
9 § Verksamhetsberättelse Enligt paragrafen ska Lotteriinspektionen årligen överlämna en verksamhetsberättelse över det gångna kalenderåret till landskapsregeringen. Verksamhetsberättelsen ska innehålla uppgifter om bland annat de ärenden som behandlats under verksamhetsåret. En verksamhetsberättelse bör överlämnas till landskapsregeringen senast i samband med att budgetberedningen för nästa år sätts igång, det vill säga senast i mars-april månad året efter verksamhetsåret. En motsvarande bestämmelse finns i 5 § i datainspektionslagen.
10 § Myndighetschefens uppgifter Arbetet vid Lotteriinspektionen måste organiseras så att myndigheten kan fungera ändamålsenligt och rationellt till nytta för i första hand den enskilde. I denna paragraf anges närmare vilka uppgifter som ankommer på myndighetschefen. På samma sätt som i fallet med exempelvis Ålands ombudsmannamyndighet är det inte tillräckligt med bestämmelser som enbart föreskriver vilka rättigheter och skyldigheter en myndighet har och hur myndigheten som sådan ska agera i olika situationer. För att lagstiftningen ska bli heltäckande och kunna verkställas på ett för medborgarna rättssäkert sätt krävs även bestämmelser som tydligt utvisar vem som vid en myndighet ska ha rätt att fatta beslut på myndighetens vägnar.[6] Bestämmelserna i denna paragraf går således närmare in på vilka de konkreta chefsfunktionerna är och utgör en komplettering till bestämmelsen i 6 § 1 mom. vilken föreskriver att det ska finnas en tjänst som myndighetschef vid Lotteriinspektionen.
I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att myndighetschefen leder och utvecklar myndighetens verksamhet och ansvarar för att fastställda mål uppnås. Utvecklingsarbetet ska bland annat bedrivas utgående från principer om arbetsplatsdemokrati och jämställdhet mellan kvinnor och män samt likabehandling i övrigt, god kvalitetsledning samt kompetensförsörjning och kompetensutveckling. Lotteri- och då i synnerhet penningspelsbranschen är mycket dynamisk både i juridiskt och i tekniskt hänseende. Det tillkommer oavbrutet nya bestämmelser på olika regelnivåer som det gäller att hålla sig informerad om. Den åländska lagstiftningens funktionalitet måste, på åtminstone Lotteriinspektionens initiativ, vid behov ses över och ändras för att vara i paritet med förhållandena på penningspelsmarkanden. Det är även viktigt att lagstiftningsvägen främja en hög kunskapsnivå om frågor rörande certifiering och internationella riktlinjer med avseende på penningspel, eftersom det påverkar inspektionsverksamhetens trovärdighet. På Lotteriinspektionen måste det, förutom kunskaper som sådant som direkt relaterar till lotteri- däribland penningspelsverksamhet, upprätthållas en hög kompetensnivå vad gäller datateknik, personuppgifts-, förvaltnings- och förvaltningsprocesslagstiftning. När det handlar om datateknik så kan, i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen ovan, konstateras att penningspel, förmedlade genom elektromagnetiska vågor, är tekniskt avancerade, vilket föranleder krav på gedigna insikter inom datateknik och den informationstekniska utvecklingen bland tjänstemännen på Lotteriinspektionen. Alla dessa faktorer bidrar till att Lotteriinspektionens kompetensutvecklingsarbete bör vara högt prioriterat och bedrivas kontinuerligt över tid för att uppfylla de krav på långsiktighet och effektivitet som kännetecknar en ändamålsenlig tillsyn.
Genom bestämmelserna i 2-4 mom. preciseras ytterligare vilka uppgifter som ska ankomma på myndighetschefen. Myndighetschefen fattar enligt 2 mom. beslut i ärenden som rör administration och personal, om inte en annan tjänsteman enligt lag eller arbetsordningen getts en sådan beslutanderätt. Myndighetschefen ska vidare enligt 3 mom. årligen till landskapsregeringen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan. Myndighetschefen ska även årligen sammanställa och till landskapsregeringen överlämna den i 9 § avsedda verksamhetsberättelsen samt inrätta och indra i 6 § 2 mom. avsedda tjänster. I övrigt ska myndighetschefen kära och svara i enlighet med bestämmelserna i 15 § samt på Lotteriinspektionens vägnar motta stämningsansökningar och andra delgivningar. Andra rättigheter som tillerkänns Lotteriinspektionen som sådan, exempelvis rätten att ingå avtal i enlighet med 14 § knyts genom bestämmelsen i 4 mom. till myndighetschefen.
För att säkerställa kontinuiteten i myndighetsarbetet är det viktigt att någon annan behörig person kan överta myndighetschefens uppgifter i händelse av att hon eller han exempelvis sjukskriver sig eller beviljas tjänstledighet. Av den anledningen föreslår landskapsregeringen i 5 mom. att en annan tjänsteman vid Lotteriinspektionen vid förhinder för myndighetschefen kan fullgöra de uppgifter som ankommer på henne eller honom, i enlighet med vad som bestämts i arbetsordningen. Fråga kan vara om samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna. Ett sådant arrangemang förutsätter emellertid att det finns flera tjänstemän vid Lotteriinspektionen. I annat fall gäller enligt 6 mom. att en vikarie för myndighetschefen måste anställas. Då tillämpas bestämmelsen i 5 § 3 mom. 3 punkten.
11 § Särskilda administrativa uppgifter Fastän Lotteriinspektionen ska vara oberoende bör den, på samma sätt som för närvarande är fallet med Datainspektionen, kunna få vägledning av landskapsregeringen när det gäller vissa finansiella frågor, såsom upphandling och betalning, samt vissa personalfrågor. Det är lämpligt att en del uppgifter, såsom behandling av ärenden om ålders- och andra lönetillägg, sköts av avtals- och pensionsbyrån vid den allmänna förvaltningens finansavdelning. Om Lotteriinspektionen själv någon gång i framtiden ska handha dessa uppgifter på grund av det anses vara mest ändamålsenligt bör det finnas lagstöd som möjliggör detta. I denna paragraf föreslås därför att landskapsregeringen ska kunna utfärda närmare bestämmelser om Lotteriinspektionens ekonomiförvaltning och om ärenden hos myndigheten som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen ansvarar för handhavandet av dessa uppgifter. Handhavandet av uppgifterna får inte inverka på det inspektionsarbete myndigheten utför, så att dess roll som fullständigt oberoende tillsynsmyndighet rubbas. En motsvarande bestämmelse finns i 3 § 2 mom. datainspektionslagen.
5 kap. Sakkunniga
12 § Anlitande och hörande av sakkunniga samt inbegäran av utlåtanden Arbetet vid Lotteriinspektionen är omfattande och berör flera sektorer inom samhället. En framgångsrik skötsel av arbetet kräver därför breda insikter och erfarenheter. Detta understryker i sin tur behovet av en rätt till hjälp från sakkunniga som kan bidra med råd, synpunkter och erfarenheter som är värdefulla för Lotteriinspektionen. Landskapsregeringen föreslår därför att det i lagen intas en bestämmelse som tillförsäkrar Lotteriinspektionen rätt att anlita och höra sakkunniga samt att inbegära utlåtanden från dem. En liknande bestämmelse finns i 4 § i datainspektionslagen.
6 kap. Särskilda bestämmelser
13 § Avgifter När Lotteriinspektionen fattar beslut om de avgifter som ska uppbäras, ska bestämmelserna om offentliga prestationer i avgiftslagen iakttas i tillämpliga delar. En liknande bestämmelse finns i 6 § i datainspektionslagen. Vid tillämpning av bestämmelsen i paragrafen är det viktigt att iaktta principen för god förvaltning. Till god förvaltning, som är en garanterad och grundläggande rättighet, hör att rådgivning i princip ska vara gratis. I 5 § 2 mom. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland kommer denna princip till klart uttryck: ”Myndigheten skall lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Detta skall ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, verksamheten inom myndigheten och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den rådgivning som myndigheten tillhandahåller enligt momentet är avgiftsfri.”
Dock ska Lotteriinspektionen kunna uppbära en avgift för prestationer som orsakar särskilda kostnader. En avgift kan behöva tas ut i det enskilda fallet eftersom särskilda sakkunnigutlåtanden kan behöva inhämtas eller andra utredningar som föranleder stora kostnader kan behöva göras. I sådana fall måste Lotteriinspektionen förklara situationen för den enskilde och informera om att en avgift kommer att tas ut av henne eller honom. Lotteriinspektionen kan på begäran till exempel tillhandahålla utbildning för registerhållare eller för någon som avser att arrangera ett lotteri. Under sådana omständigheter är det fullt rimligt att Lotteriinspektionen ersätts för den extra arbetsinsats som utbildningen kräver och för de särskilda kostnader som utbildningen ifråga föranleder.
Som framgår av den allmänna motiveringen ska även den löpande tillsynen finansieras i enlighet med de allmänna principerna i avgiftslagen.
14 § Avtal För att Lotteriinspektionen ska kunna sköta sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt bör den självständigt kunna ingå avtal om till exempel köp, leasing och hyra inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Det får bedömas från fall till fall vad som är inom ramen för den ordinarie verksamheten. Inköp av kontorsmaterial är helt klart inom ramen för den ordinarie verksamheten, medan inköp av fastigheter inte är det, såvida inte det är fråga om fastigheter som ska tjäna som kontor för verksamheten och medel budgeterats för detta ändamål. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § i datainspektionslagen.
15 § Företrädande av landskapet Utgående från den oberoende ställning som Lotteriinspektionen, i likhet med Datainspektionen, är tänkt att ha inom landskapsförvaltningen bör myndigheten även kunna företräda landskapet i de angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter. En liknande bestämmelse finns i 8 § i datainspektionslagen.
7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
16 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Genom 2 mom. klargörs rätten att vidta erforderliga förberedande åtgärder för att Lotteriinspektionen ska fungera fullt ut när den träder i funktion.
17 § Överföring av ärenden Bestämmelsen innebär att Lotteriinspektionen övertar handläggningen av sådana ärenden som innan lagens ikraftträdande är anhängiga hos och handläggs av landskapsregeringen och som är av den arten att de framdeles, i enlighet med bestämmelserna i denna lag och annan landskapslagstiftning, ska handläggas av Lotteriinspektionen.
Genom paragrafen säkerställs kontinuiteten i den myndighetsverksamhet på Åland som innefattar bland annat utövning av tillsyn över penningspelsverksamhet.
18 § Inrättande av tjänster Bestämmelserna i paragrafen gör det möjligt att vidta erforderliga förberedande åtgärder så att Lotteriinspektionen kan träda i funktion då lagen träder i kraft. Liknande bestämmelser finns i 11 § datainspektionslagen.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om lotterier
1 § I lotterilagen finns inga definitioner som på ett ändamålsenligt sätt tydliggör lagens tillämpningsområde. Det finns förvisso bestämmelser i 1 § 3 mom. i lotterilagen som föreskriver att lagens bestämmelser ska omfatta vissa kategorier av verksamhet, exempelvis varulotterier och vadhållning. I avsaknad av vissa definitioner kan det likväl vara svårt, både för den som ska verkställa lagens bestämmelser och den enskilde medborgaren, att göra sig en god bild av hur lagen fungerar i praktiken. De nuvarande relativt fåtaliga bestämmelserna ger ett visst utrymme för bedömningar av godtycklig karaktär, exempelvis vid tillståndsgivningen, som kan bidra till risken för att det uppkommer situationer som vid en närmare granskning inte kan anses vara klart godtagbara ur rättsäkerhetssynpunkt. Det nuvarande regelverket kan genom sin bristfälliga konstruktion ge upphov till tolkningsproblem eftersom det ingenstans med erforderlig tydlighet definieras vad exempelvis lotteri i lagens mening är för något. Formerna för olika lotteriverksamheter utgör ett annat exempel på vad som inte tillräckligt tydligt fastställts i lagen. Genom att i lotterilagen tydligare beskriva de verksamheter som ska falla inom ramen för lagens tillämpningsområde stärker man rättssäkerheten och åstadkommer ett rättsystem som bättre motverkar de problem som kan uppkomma i händelse av att penningspel (vilka utgör en form av lotteriverksamhet, se vidare nedan) i praktiken tillåts på en marknad där det ligger i samhällets intresse att lagstiftningsvägen tillmötesgå det påkallade behovet av en tydlig och strikt reglering.
Den grundläggande principen i detta lagförslag är att det fortfarande ska vara förbjudet att helt fritt anordna olika former av lotteriverksamhet. Frånsett vissa i lagen föreskrivna undantag ska lotterier få anordnas endast med tillstånd av en myndighet. Det ska vara förbjudet och straffbart att anordna lotterier på något annat sätt än vad som anges i lotterilagen. Genom det nya 2 mom. införs således ett antal definitioner i lotterilagen. Syftet med bestämmelserna i detta moment är att ge de i lagen regelbundet återkommande begreppen en innebörd varigenom tillämpningsområdet för lagens övriga bestämmelser avgränsas tydligare jämfört med tidigare.
I 2 mom. 1 punkten definieras lotteri som sådan verksamhet, där deltagandet sker mot vederlag och deltagarna har möjlighet att få en vinst med penningvärde som helt eller delvis beror på slumpen; som vederlag betraktas inte deltagarens postavgifter, lokal- eller fjärrsamtalsavgifter eller motsvarande kostnader för anmälan om deltagande i lotteriet vilka inte kommer lotterianordnaren till godo. Det första kriteriet på lotterier är att deltagandet ska vara avgiftsbelagt. Vederlaget kan vara en prestation som sker kontant, med bankkort eller via telenätet eller internet. Det andra kriteriet är att i lotterier ska erhållandet av en vinst alltid basera sig på slumpen. Slumpen är en sådan grund för fastställande av vinst som inte kan påverkas på förhand. Erhållandet av vinsten kan anses bero på slumpen, om inte ens den kunnigaste eller skickligaste spelaren kan utesluta dess verkan när vinsten bestäms. Vissa lotterier såsom varulotterier, gissningstävlingar, penninglotterier samt bingospel är typiska så kallade lyckospel i vilka spelaren inte har möjlighet att genom kunskap, skicklighet eller någon annan erfarenhet som hon eller han erhållit påverka spelets eller lottningens slutresultat. Vid lyckospel fastställs vinsten helt av slumpen. Vadhållning och tippningsspel utgör exempel på så kallade expertspel. I samband med vadhållning och i tippningsspel sker deltagandet vanligen innan den idrottstävling eller någon annan tävling som står som föremål för spelet avgörs. När spelaren deltar i lotteriet ifråga gissar hon eller han således spelets slutresultat. Spelarens kunskap om omständigheter som påverkar det evenemang som står som föremål för spelet är dock av betydelse. En spelare som har bättre kunskaper kan klara sig bättre i sin gissning än en spelare som vet mindre, men inte nödvändigtvis, eftersom oförutsägbara omständigheter alltid hänför sig till tävlingar. I fråga om vadhållning och tippningsspel kan det således konstateras att vinsten alltid delvis fastställs av slumpen. Utanför lotterilagens tillämpningsområde står olika idrotts- och kulturtävlingar samt även andra tävlingar i vilka vinnaren är den som har den bästa kunskapen och skickligheten. Således kommer vissa skicklighetsgrenar, exempelvis schack och pilkastning, att falla utanför tillämpningsområdet. Detsamma gäller också tävlingar inom konstens område. Lagen tillämpas inte heller på exempelvis skönhetstävlingar eller andra liknande bedömningstävlingar. Det tredje viktiga kriteriet för lotterier är den vinst med penningvärde som deltagarna kan få. Som vinst med penningvärde betraktas pengar, spelmarker och vinstverifikat som kan bytas till pengar, varor eller present- eller köpkort som kan bytas till varor eller tjänster.
I 2 mom. 2 punkten definieras en lott som en kupong eller ett verifikat i motsvarande elektronisk form eller i någon annan därmed jämförbar form, som utvisar en rätt att delta i ett lotteri. Traditionellt har lotten varit ett verifikat i pappersform, med vilket spelaren har bevisat sin rätt att delta i ett lotteri. Med lott som har en form som motsvarar en kupong avses bland annat deltagarförteckningen i "listlotterier". Numera är det även möjligt att delta i lotterier via internet. Verifikatet över spelarens rätt att delta finns i ett sådant lotteri oftast endast i elektronisk form. I vissa fall kan spelaren dock få ett utskrivet pappersverifikat som påvisar rätten att delta. Att spela på lotto på internet går vanligtvis till så att spelaren först skapar ett spelkonto hos en spelanordnare genom att på dennes hemsida fylla i vissa personuppgifter jämte användarnamn och lösenord som sedan lagras i spelanordnarens datasystem och som gör det möjligt för spelaren att delta i lotteriet. Sedan väljer spelaren en lottorad och markerar detta på hemsidan samt betalar spelsumman, ofta med kreditkort. Den eventuella vinst som erhålls vid särskilda lottodragningstillfällen utbetalas via bank till ett av spelaren uppgivet konto.
I 2 mom. 3 punkten definieras penningspelsverksamhet som anordnande av sådana lotterier där spelaren kan vinna pengar; med penningspel avses nämnda lotterier. Penningspelsverksamhet innebär bland annat att penningautomater och kasinospel ställs ut till allmänhetens förfogande för användning mot betalning. Dessutom kan den exempelvis innefatta bedrivande av kasinospelsverksamhet (se vidare nedan). Penningspelsverksamhet får anordnas endast med landskapsregeringens tillstånd. När det gäller penningautomater kan de antingen karakteriseras som mekaniska eller elektroniska anordningar i det fysiska rummet eller vara av den beskaffenheten att de förmedlas via elektromagnetiska vågor, exempelvis via internet eller annat nätverk såsom serverbaserat spel, och som då de används på avsett sätt medför att en eventuell vinst som har någon form av ekonomiskt värde betalas ut till spelaren och där vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen. Utmärkande för penningautomater är att spelaren själv använder automaten. Penningautomater är vidare i regel anordningar i vilka grunden för slutresultatet enbart är lottning som utförs av ett mikrochip i anordningen och som grundar sig på en statistisk algoritm. Utmärkande för penningautomater är också att spelet har ett snabbt tempo. Spelets slutresultat står klart på några sekunder efter insatsen och efter det att anordningen har startats. Penningautomater betalar ut vinst i form av pengar eller i form av värdebevis, spelpolletter eller liknande som kan bytas ut mot pengar eller någon annan förmån med penningvärde. Vad gäller fysiska penningautomater dock inte varor. Det har ingen betydelse i vilken form spelaren får sin vinst från penningautomaten. Från penningautomaten kan spelaren således som vinst också få ett utskrivet vinstverifikat, elektroniska pengar eller spelmarker i stället för kontanta pengar. Karakteristiskt för penningautomater är att spelinsatsen, den lottning som automaten utför och utbetalningen av vinsten är en fortlöpande enhetlig spelhändelse.
Med kasinospel avses ofta i det fysiska rummet belägna roulett-, kort- och tärningsspel som det finns många olika varianter av och som kan ge spelaren vinst i form av pengar. Karakteristiskt för kasinospel är i allmänhet att spelet leds av en spelledare, även om vissa kortspel kan spelas utan spelledare. Kasinospelen är i regel lyckospel, men de kan också vara spel i vilka slutresultatet förutom av slumpen också påverkas av spelarens skicklighet.
Den tekniska utvecklingen inom spelbranschen är snabb. Därför är det omöjligt att på ett tillförlitligt sätt förutspå alla olika praktiska former för anordnandet av spel. Olika kasinospel förmedlade genom elektromagnetiska vågor är redan allmänna. Kasinospelen kommer troligen också i framtiden att i betydande omfattning vara olika datatekniska tillämpningar av roulett-, kort-, tärnings-, lyckohjuls- och nummerlottningsspel.
I den nuvarande lotterilagen förekommer begreppet kasinoverksamhet men i och med att det inte finns några egentliga spelkasinon på Åland så är begreppet en aning missvisande. Begreppet ska förstås så att det är kasinospelsverksamhet som avses, en regelbundet återkommande term i förslaget till lagtext nedan. Kasinospelsverksamheten ska ses som en samlingsbeteckning för en verksamhet som innebär att kasinospel och penningautomater ställs ut till allmänhetens förfogande i exempelvis kasinoutrymmen och olika spelhallar vilka huvudsakligen används för spelverksamhet. Begreppet anknyter till i första hand spelen som sådana och till de platser där kasinospelen ställs ut till allmänhetens förfogande, mot betalning och med beaktande av de bestämmelser som på Åland reglerar anordnandet av kasinospelsverksamhet.
Det är vanligt att även penningautomater jämsides med kasinospelen ställs ut till allmänhetens förfogande. Dock i den mån penningspelsverksamhet förekommer på allmänna platser på fartyg, i köpcentra, restauranger eller butiker eller andra liknande platser (som i huvudsak inte används för spelverksamhet) är det fråga om att enbart penningautomater ställts ut till allmänhetens förfogande.
När det gäller kasinospelsverksamheten kan konstateras att den karaktäriseras av att spelinsatserna och vinsterna kan vara så stora att spelet blir ett hasardspel. I 17 kap. 16 § i strafflagen finns vägledning att hämta när det gäller att komma fram till hur begreppet hasardspel rimligen bör förstås i landskapslagstiftningsmässigt hänseende. Där stadgas bland annat att ”den som olovligen anordnar hasardspel eller håller en lokal eller något annat utrymme för hasardspel eller som tillåter hasardspel i en inkvarterings- eller förplägnadsrörelse som han driver, skall för anordnande av hasardspel dömas till böter eller fängelse i högst ett år.” Med hasardspel avses enligt bestämmelsen spelverksamhet, där vinstutdelningen helt eller delvis beror på slumpen eller på händelser som är oberoende av dem som deltar i spelet eller verksamheten och där en eventuell förlust står i uppenbart missförhållande till åtminstone någon av deltagarnas betalningsförmåga.
I 2 mom. 4 punkten definieras varulotterier som lotterier där deltagaren genom lottning eller på något annat därmed jämförbart sätt som beror på slumpen kan vinna varor eller present- eller köpkort som kan bytas ut mot varor eller tjänster. Det väsentliga i sammanhanget är att slutvinsten alltid har varumässig form. Detta för att betona skillnaden mot de lotterier där slutvinsten utbetalas i form av pengar. Bestämmelsen kan anses som en kodifiering av praxis och stå i överensstämmelse med den allmänna uppfattningen av vad ett varulotteri är.
I 2 mom. 5 punkten definieras nöjespark som ett avgränsat område med nöjesattraktioner där nöjesverksamheten på området är permanent och där största delen av inkomsterna härrör från att karuseller, olika bilbanor samt berg- och dalbanor eller motsvarande nöjesparksanordningar ställs ut till allmänhetens förfogande mot en avgift. Bestämmelsen har införts jämte bestämmelsen i 5k § för att göra det möjligt att i nöjesparker ställa ut vissa typer av spelanordningar till allmänhetens förfogande för att därigenom bredda nöjesutbudet utan att fördenskull handla i strid med de grundläggande principer som ligger bakom ändringarna av lotterilagen i detta lagförslag. De föreslagna bestämmelserna i lotterilagen gör det möjligt att till allmänhetens begagnande mot betalning hålla såväl före den 1 juni 1970 anskaffade spelautomater och spelanordningar, där såsom vinst kan utfalla varor eller andra förmåner med penningvärde eller spelpolletter vilka kan växlas till sådana, som efter denna tidpunkt anskaffade liknande spelautomater och spelanordningar.
I 2 mom. 6 punkten definieras tivoli som ambulerande nöjesverksamhet med motsvarande nöjesattraktioner som i nöjesparker. Definitionen av begreppet tivoli utgör ett komplement till definitionen av begreppet nöjespark. Tivolin bör erbjuda förströelseverksamheter i olika former. Karuseller, bilar och därmed jämförbara anordningar, förströelseanordningar, olika framföranden och andra liknande nöjen hör traditionellt till tivolins verksamhetsformer.
I 2 mom. 7 punkten definieras cirkus som nöjesverksamhet med tonvikt på förevisning av akrobater, jonglörer, luftartister, clowner och dresserade djur. Cirkusar är i likhet med tivolin ambulerande verksamheter i lotterilagens mening. Man skulle å ena sidan då kunna hävda att en särskild definition inte behövs. Å andra sidan utgör cirkusar ett specialfall av ambulerande verksamhet därför att vissa typer av underhållning alltid ingår som komponenter i verksamheten. Det finns en allmänt inarbetad föreställning som anknyter till samlingsbegreppet cirkus som inte kan anses sammanfalla med föreställningen om vad en nöjespark eller ett tivoli är. Begreppet cirkus måste därför omnämnas och definieras särskilt, vid sidan av de två föregående begreppen, för att tillämpningsproblem inte ska uppkomma. Om definitionen inte togs med skulle det vara svårare att bedöma huruvida de särskilda bestämmelserna i 5k § skulle kunna tillämpas på cirkusar. Det skulle i ett sådant fall eventuellt bli fråga om analog tillämpning, utgående ifrån definitionerna på nöjespark respektive tivoli. Denna tillämpning vore till sin art mer inexakt jämfört med en tillämpning som utgår ifrån en definition på cirkus enligt lagförslaget vilken enligt landskapsregeringens bedömning undanröjer eventuella tvetydigheter i den framtida verkställigheten av lagens bestämmelser.
1a § Paragrafen innehåller närmare bestämmelser rörande varuvinstautomater och preciserar förutsättningarna för hanteringen av varuvinstautomater på Åland. Varuvinstautomater är en form av spelautomater som betalar ut vinst i form av varor och där vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen. Vinsten består inte av andra förmåner med penningvärde eller vinstverifikat som kan växlas till varor eller förmåner med penningvärde. Karaktäristiskt är att varuvinsten finns i automaten och att spelaren får vinsten ur automaten. Till skillnad från penningautomaterna är varuvinstautomaterna är ofta anordningar i vilka vinsten beror på en skicklig hantering av anordningens mekaniska funktion. Anordningarnas funktioner är dock sådana att spelarens skicklighet inte är det enda avgörande utan erhållandet av en vinst beror också på slumpen. Att ställa ut varuvinstautomater till allmänhetens förfogande är mot bakgrund av automaternas konstruktion och avsedda användning att likställa med anordnande av lotterier, närmare bestämt mekaniska varulotterier. Eftersom bestämmelser rörande den speciella form av varulotterier som det är fråga om i det här sammanhanget saknas i lotterilagen behöver den kompletteras med bestämmelser om varuvinstautomater. Bestämmelserna i 1-3 mom. reglerar tillståndsgivningen. Bestämmelserna är av fundamental karaktär i det att de anger vem som beviljar och återkallar tillstånd, formerna för tillståndsansökan, hur lång giltighetstiden för ett tillstånd är samt vem som äger rätt att söka tillstånd.
Med anledning av vad som anförts i den allmänna motiveringen angående den principiella uppdelningen av tillsyn och tillståndsgivning får det bedömas vara mest ändamålsenligt att landskapsregeringen beviljar tillstånden. Landskapsregeringen kan dessutom anses ha den bästa sakkunskapen om verksamhet i samband med varuvinstautomater och är därför således från den aspekten den lämpligaste myndigheten att behandla tillståndsfrågor. Med anledning härav föreslår landskapsregeringen att det i 1 mom. ska föreskrivas att tillstånd att ställa ut varuvinstautomater till allmänhetens förfogande beviljas och återkallas av landskapsregeringen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. ska tillstånd sökas skriftligt. Tillstånd beviljas för tre år i sänder. Lotteriverksamhet med varuvinstautomater förutsätter stora investeringar när verksamheten inleds. Anordningarna innehåller ofta komplicerad teknik. På grund av de stora investeringarna bör tillståndsperioden vara tillräckligt lång. Av övervakningsskäl är det dock ändamålsenligt att landskapsregeringen regelbundet ges möjlighet att kunna konstatera hurdana varuvinstautomater som är utplacerade samt var och av vem de placerats ut. Därför får tillståndsperioden enligt landskapsregeringens mening inte vara längre än tre år, vilket även från tillståndshavarens synvinkel borde vara tillfyllest.
När det gäller lotterier är det viktigt att säkerställa att den som ges tillstånd har en fast organisation med ett av myndighet fastställt verksamhetsområde. Landskapsregeringen föreslår därför att det i 3 mom. ska föreskrivas att tillstånd endast kan beviljas en i 2 § 1 mom. och 3 § avsedd sammanslutning under de i 2 § 1 mom. angivna förutsättningarna. Bestämmelsen innebär att endast sammanslutning som verkar för att främja allmännyttiga ändamål får anordna lotterier med varuvinstautomater. Förutsättningen är att lotteriet anordnas i syfte att skaffa medel som används för att främja välgörenhet eller annat ideellt ändamål eller allmännyttig verksamhet i övrigt. Med beaktande av det övergripande syftet med denna lag avses ytterligare krav på att det inte är uppenbart oändamålsenligt med hänsyn till allmänt intresse att lotteriet anordnas samt att landskapsregeringen inte har grundad anledning att misstänka att sökanden handlar i strid med bestämmelserna i lotterilagen. Det finns emellertid ett undantag från huvudprincipen om vilka sammanslutningar som kan beviljas tillstånd. Tillstånd kan beviljas sådana i 5k § avsedda juridiska personer i enlighet med vad som föreskrivs i den paragrafen (se detaljmotiveringen till 5k § nedan).
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 4 mom. ska det ekonomiska värdet på vinsten från varuvinstautomater, som ska vara en specificerad vara, vara ringa. Om maximivärdet för den vinst som erhålls från en varuvinstautomat inte begränsas, kan detta leda till en inbördes konkurrens mellan dem som enligt lag har rätt att ställa ut varuvinstautomater till allmänhetens förfogande, vilket leder till att varuvinstautomaterna börjar ge bättre vinster mot dyrare spelinsatser. Slutligen kan konkurrensen leda till en situation i vilken de ifrågavarande aktörerna konkurrerar med bättre vinster mot allt lägre spelinsatser. Detta kan i sin tur leda till att varuvinstautomatverksamheten inte ger någon avkastning över huvudtaget för att främja den allmännyttiga verksamhet för vilken tillståndet beviljats. Om det vore möjligt att få värdefulla vinster från en varuvinstautomat, skulle detta förutsätta att spelinsatsens värde höjs. Detta å sin sida skulle göra spelets karaktär hårdare. Spelinsatserna och vinsterna bör ligga på en sådan nivå att spelets underhållande värden betonas i stället för det egentliga spelandet. Med en specificerad vara av ringa ekonomiskt värde avses en handarbets- eller industriprodukt som kan fungera som en leksak eller ett minnesföremål. Med specificerad vara avses exempelvis inte en diamant eller ett guldkorn fäst vid ett plastunderlag, även om de vore ringa till sitt värde. Med bestämmelsen begränsas i praktiken de tillåtna automaterna till olika typer av lyft och skjutanordningar (crane- and pushermachines). Typiskt för lyftanordningar är att de förutsätter att spelaren aktivt använder automaten för att erhålla vinsten. Till exempel kan spelaren manövrera en på en mekanisk arm monterad ”gripklo” med hjälp av vilken spelaren eventuellt kan erhålla en vinst ur automaten. I fråga om skjutanordningar behöver spelaren oftast inte göra annat än lägga in myntet i automatens myntlås, varefter anordningen utför spelfunktionen automatiskt. Trots spelarens aktiva deltagande är automaternas tekniska konstruktion sådan att erhållandet av vinst beror på slumpen. Därför är erhållandet av vinst från dessa anordningar inte nämnvärt mera sannolikt ens efter lång övning. Begränsningen av vinsten från varuvinstautomater till en specificerad vara särskiljer dessa automater från penningautomater vilka som vinst endast kan ge pengar.
I 5 mom. föreskrivs att vinsten från varuvinstautomater inte får vara en alkohol- eller tobaksprodukt eller ett värdebevis, spelpolletter eller liknande som kan bytas ut mot pengar, varor, tjänster eller någon annan förmån med penningvärde. Varuvinstautomater är genom sin tekniska beskaffenhet i regel särskilt intressant för barn. Varuvinstautomater bör i likhet med varulotterier vara en medelsanskaffningsform för att främja allmännyttig verksamhet. Medelsanskaffningen som sådan bör inte främja användningen av skadliga njutningsmedel. Därför får vinsten i varuvinstautomater inte vara en alkohol- eller tobaksprodukt. Vidare ska varuvinstautomaterna i fråga om vinsten klart kunna särskiljas från penningautomater. Värdebevis eller spelpolletter som kan bytas ut mot pengar, varor eller tjänster eller någon annan förmån med penningvärde kan innebära att skillnaden mellan varuvinstautomater och penningautomater fördunklas. Med hjälp av den moderna tekniken är det möjligt att från automater som vinst ge ett värdebevis som lätt kan bytas ut mot pengar. Det är inte ändamålsenligt att tillåta så-dana vinster som varuvinster, eftersom det kan ge upphov till en andrahandsmarknad för vinsterna som i sin tur kan resultera i att det skapas ekonomiska gråzoner där verksamhet utövas för brottsliga syften. Ett sådant fenomen kan inte anses önskvärt.
I 6 mom. föreskrivs att varuvinstautomater inte får placeras i lokaler eller på platser där användningen av dem kan äventyra säkerheten eller störa ordningen. I lotterilagstiftningen finns inte för närvarande några bestämmelser om placeringen av spelautomater, vare sig det gäller varuvinstautomater eller penningautomater. Generellt gäller att placeringen av spelautomater i allmänna utrymmen kan äventyra säkerheten, om automaterna placerats så att de exempelvis förhindrar användningen av nödutgångar. Användningen av automaterna kan också störa ordningen på grund av automaternas klara ljus eller höga ljudnivå. Vid placeringen av varuvinstautomater är det således skäl att beakta brandfrågor och andra säkerhetsfrågor. Eventuella rörliga delar i anordningen får inte utgöra en risk för den som använder anordningen eller andra i dess närhet. Anordningen får inte placeras så att den utgör ett rörelsehinder. För att hindra att varuvinstautomaten används i strid med anvisningarna och för att undvika att ordningen störs, ska varuvinstautomater placeras i enlighet med vad som följer av det som föreskrivs i momentet.
Genom bestämmelsen i 7 mom. ges landskapsregeringen en möjlighet att genom landskapsförordning föreskriva om det ekonomiska värdet av vinsten från varuvinstautomater. För att man med hjälp av varuvinstautomater ska kunna skaffa medel för att främja allmännyttig verksamhet på ett sådant sätt att skadeverkningarna för den enskilde blir så små som möjligt samtidigt som avkastningen blir så stor som möjligt, måste maximivärdet av vinsten begränsas på ett effektivt sätt. Eftersom vinstvärdet vidare kan anses ha en koppling till konsumentprisindex så bör man inte lagreglera sådana fluktuerande värden utan dessa bör fastställas på en lägre beslutsnivå. Således fastställs i landskapsförordning närmare det belopp som i 4 mom. anges som ringa.
2 § Genom de föreslagna bestämmelserna i 3-6 mom. kompletteras paragrafen med sådana undantag som det har ansetts nödvändigt att införa i lagen för att man ska åstadkomma ett smidigare förvaltningsförfarande. Det har sedan tidigare funnits ett allmänt intresse av att kunna undanta exempelvis skolklasser från allmänna tillståndskrav. Syftet med ett tillståndsförfarande är att ge myndigheterna möjlighet att övervaka anordnandet av lotterier. I sådana fall då den förväntade avkastningen är liten på grund av att lotteriet är litet och anordnandet sådant att de som deltar i lotteriet kan konstatera att det är tillförlitligt, bör ett lotteri kunna anordnas utan tillstånd.
I 3 mom. föreskrivs att en i 1 mom. avsedd sammanslutning får under förutsättning att de i det momentet angivna kraven är uppfyllda utan tillstånd anordna varulotterier där lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa och utdelningen sker vid samma tillställning. Bestämmelsen föreslås införd därför att det enligt landskapsregeringens uppfattning bör vara möjligt för sammanslutningen att utan tillstånd anordna varulotterier i liten skala.
Skolklasser har vid vissa tillfällen anordnat varulotterier för att finansiera exempelvis skolresor. En skolklass sammantaget är dock inte en sådan juridisk person som enligt gällande bestämmelser i 2 § kan beviljas tillstånd att anordna ett varulotteri. Risken för att denna typ av varulotterier leder till att viktiga samhälleliga skyddshänsyn åsidosätts eller att det skapas en oönskad plattform för brottslig verksamhet får betraktas som minimal för att inte säga obefintlig. Skolelevernas frivilliga ansträngningar för att skaffa medel för att finansiera resor och annan gemensam verksamhet bör således inte begränsas genom författningar. Det är ändamålsenligt att denna verksamhet på legal grund kan finansieras också med avkastning från mindre lotterier. Dessutom bör man minska på byråkratin och inte belasta förvaltningsverksamheten med krav på tillståndsförfarande i de fall det står utom allt rimligt tvivel att ett sådant förfarande är obehövligt. Eftersom styr- och övervakningsmekanismer som hör till tillståndsförfarandet saknas är det dock viktigt att poängtera att avkastningen från de lotterier som avses endast får användas endast för att främja studier eller hobbyverksamhet som stöder studierna för skolklasser och motsvarande studiegrupper. Avkastningen kan användas exempelvis för att finansiera skolresor, klassutflykter och lägerskolor eller för att skaffa hobbyredskap. Det är även viktigt att föreskriva att endast mindre lotterier ska omfattas av undantaget. Detta har att göra med att det är viktigt att trygga ett ostört och kontinuerligt skolarbete och minska den ekonomiska risken vid varulotterier som annars möjligen skulle kunna uppstå om lotterierna blir för omfattande, sett till de penningsummor som associeras med lotteriet. Vidare består skolklasser i regel av minderåriga och således omyndiga personer. Därför kan de inte ansvara för sådana ekonomiska förbindelser som hör till anordnandet av varulotterier. Följaktligen är det av vikt att föreskriva en obligatorisk medverkan av myndig person med ett yttersta ansvar för de uppgifter som hänför sig till anordnandet av lotteriet. Med anledning av det som anförts vad beträffar skolklassers rätt att anordna varulotterier föreskrivs i det föreslagna 4 mom. att en skolklass eller en motsvarande studiegrupp får för att främja studierna eller hobbyverksamhet som stöder studierna utan tillstånd enligt lotterilagen anordna ett varulotteri, där lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa (mindre lotteri) om en myndig person ansvarar för de uppgifter som hänför sig till anordnandet av lotteriet. Med en studiegrupp som motsvarar en skolklass avses exempelvis studiegrupper i Medborgarinstitutet. När det bestäms att avkastningen ska användas för att främja en skolklass eller en motsvarande studiegrupps studier eller hobbyverksamhet som stödjer studierna blir det möjligt att se till att avkastningen inte används för sådana ändamål som strider mot det allmänna i 1 mom. angivna kravet på att syftet med varulotterier ska vara att anskaffa medel för välgörenhet eller annat ideellt ändamål.
I 5 mom. föreslås att de anställda på en arbetsplats eller en etablerad hobbygrupp internt, utan tillstånd enligt lotterilagen och i syfte att främja sin rekreations- eller hobbyverksamhet eller allmännyttig verksamhet, får anordna varulotterier, dock endast under förutsättning att lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa och där försäljningen av lotterna och utdelningen av vinsterna sker vid samma tillställning. Landskapsregeringen anser att anställda på en arbetsplats samt etablerade hobbygrupper ska få anordna småskaliga lotterier utan att särskilt tillstånd ska behövas i samband härmed. Även om begreppen de anställda på arbetsplatsen och etablerad hobbygrupp lämnar rum för tolkningar, uppstår det enligt landskapsregeringen inte något samhälleligt problem om lotterierna uttryckligen tillåts genom bestämmelser i lag. I dagsläget torde det förekomma att man på arbetsplatser ordnar små varulotterier vid bland annat julfester och donerar avkastningen till allmännyttig verksamhet. Genom att införa ett kompletterande regelverk är det enligt landskapsregeringen möjligt att undvika ett överbyråkratiserat tillståndsförfarande även i dessa fall.
I 6 mom. föreslås det att innehavaren av ett varulotteritillstånd inte själva genom att köpa lotter ska få delta i det varulotteri denne anordnat. I lotterilagen begränsas för närvarande inte rätten för den som anordnar lotteriet att själv delta i det. Tillförlitligheten vid anordnandet av varulotterier förutsätter att den som anordnar lotteriet inte påverkar dess slutresultat genom eget deltagande. Det kan inträffa att den som anordnar varulotterier får lotterivinster som donationer. Det föreslagna förbudet hindrar anordnaren av lotteriet att påverka vinstfördelningen särskilt i sådana fall och i de fall, då försäljningspriset för de varor som skaffats som lotterivinster är högre än lotteriets försäljningsintäkter. Förbudet gäller endast den juridiska person som anordnar lotteriet. Förbudet syftar inte till att förhindra att exempelvis föreningsmedlemmarna eller funktionärerna köper lotter för egen räkning.
I 7 mom. undantas varuvinstautomater ifrån paragrafens tillämpningsområde. I dessa fall gäller bestämmelserna i 1a §.
Genom bestämmelsen i 8 mom. ges en möjlighet för landskapsregeringen att på ett ändamålsenligt sätt detaljreglera de i 3-5 mom. föreskrivna undantaget om lotternas sammanlagda försäljningsris på lägre beslutsnivå. I landskapsförordningen fastställs närmare det belopp som i 3-5 mom. anges som ringa.
3a § I paragrafen föreskrivs att lotterier i form av penningspel ska anordnas så att rättskyddet för dem som deltar i penningspelsverksamhet garanteras, oegentligheter och brott förhindras och de sociala problem och hälsoproblem som spelandet orsakar minskas. Paragrafen är en principiell markering från lagstiftarens sida. Syftet med denna deklaratoriska bestämmelse är att på ett övergripande sätt klargöra lagstiftarens utgångspunkter vad gäller penningspelsverksamhet. Tillämpningen av andra bestämmelser i lotterilagen ska alltid ske i belysning av allmänna principbestämmelser ur vilka det går att härleda den etiska underbyggnaden bakom bestämmelserna i lagen. Anordnare av penningspel i synnerhet måste beakta detta vid sidan om sina övriga skyldigheter enligt bland annat aktiebolagslagstiftningen.
Även i samband med anordnande av exempelvis varulotterier ska målsättningen vara att lotterideltagarna kan förvissa sig om att arrangemangen inte framstår som tvivelaktiga med hänsyn till förment allmännyttiga syften. Att fokus i paragrafen likväl lagts på penningspel har att göra med de så mycket större riskerna för den enskilde att hamna i oönskade privatekonomiska belägenheter, som kan inverka menligt på hennes eller hans förmåga att leva ett normalt liv under drägliga förhållanden för en lång tid framåt.
4a § För att förebygga sociala problem och hälsoproblem orsakade av penningspel föreslås det att en allmän nedre åldersgräns på 18 år tas in i lotterilagen. Att börja spela som ung är en klar riskfaktor när det gäller uppkomsten av spelproblem. Enligt undersökningar har personer med spelproblem i genomsnitt börjat spela i betydligt yngre ålder än personer som spelar aktivt utan att spelandet medför problem. Således föreskrivs i 1 mom. att den som anordnar lotterier i form av penningspel eller den som förmedlar deltagaranmälningar och deltagaravgifter i anslutning till penningspel eller den som ställer ut penningautomater till allmänhetens förfogande inte får låta personer under 18 år spela penningspel, eller spela på penningautomater. Genom bestämmelserna i 1 mom. klarläggs vem som har ansvaret för att se till att minderåriga inte ägnar sig åt de penningspel som erbjuds allmänheten.
I 2 mom. ges landskapsregeringen möjlighet att genom landskapsförordning mer i detalj utfärda närmare bestämmelser om förfaringssättet vid kontrollen av en spelares ålder. Man kan då välja de sätt att kontrollera åldern som är ändamålsenliga i respektive skede av den tekniska utvecklingen, vid behov separat för spelande som sker ansikte mot ansikte, distansspelande och penningsautomatspelande. Att en spelare uppnått myndighetsåldern kan kontrolleras genom att spelaren identifieras med hjälp av ett fotografiförsett dokument som utfärdats av en myndighet eller med något annat tillförlitligt dokument. Vid distansspel kan det kontrolleras att en spelare uppnått myndighetsåldern genom att spelaren identifieras genom en jämförelse av de uppgifter spelaren uppgivit med befolkningsuppgifter, bankförbindelseuppgifter eller andra liknande uppgifter ur ett myndighetsregister eller andra tillförlitliga källor. Spelarens ålder kan kontrolleras i början av ett speltillfälle eller då spelaren registrerar sig som spelare. Om en spelare vid registreringen konstateras ha uppnått myndighetsåldern, kan kontrollen, om särskilda behov föreligger, upprepas i början av ett enskilt speltillfälle. Detta kan vara nödvändigt om en person som uppenbart verkar vara minderårig figurerar som registrerad spelare.
4b § Deltagande i kasinospelsverksamhet är förenat med större risker för sociala men än andra penningspel. Minderåriga ska inte ha rätt att delta i kasinospelsverksamhet med hänsyn till att de utgör en särskilt utsatt grupp vad gäller risken att hamna i en livssituation präglad av spelproblem och de negativa följdverkningar för den enskilde individen som dessa problem ger upphov till. Exempelvis kan spelberoendet resultera i att en person börjar ägna sig åt brottslig verksamhet för att täcka upp olika spelskulder. Den medborgerliga rättigheten till jämlik behandling förutsätter dessutom att grunderna för tillträdesförbud, avlägsnande från lokaler där kasinospelsverksamhet anordnas och begränsning av rätten att delta i kasinospelsverksamhet eller annars spela på kasinospel eller penningautomater anges genom bestämmelser i lag. Också för att garantera rättssäkerheten för den som bedriver kasinospelsverksamhet bör grunderna för denna rättighet bestämmas i lag. Av dessa skäl föreslås i 1 mom. att den som anordnar kasinospelsverksamhet i särskilda lokaler ansvarar för att personer som är yngre än 18 år inte ges tillträde till lokalerna där kasinospelsverksamheten anordnas och för att sådana personer avlägsnas från lokalerna ifråga. På samma sätt som den som anordnar kasinospelsverksamhet har en skyldighet eller rätt att neka en person tillträde till de lokaler där kasinospelsverksamhet anordnas bör denne också på motsvarande sätt ha skyldighet och rätt att avlägsna en person som redan befinner sig i lokalerna ifråga. Den som bedriver kasinospelsverksamhet bör kontrollera åldern för dem som kommer till spellokalerna. Personer under 18 år får inte ens i sällskap av föräldrar eller vårdnadshavare ges tillträde till de lokaler där kasinospelsverksamhet anordnas.
Även när det gäller andra än i 1 mom. angivna former av påkallade begränsningar är det av rättssäkerhetsskäl, utgående ifrån grundläggande principer om den enskildes grundlagsenliga personliga fri- och rättigheter, viktigt att dessa begränsningar intas i lag. I 2 mom. föreslås därför att den som anordnar kasinospelsverksamhet även har rätt att förbjuda en person tillträde till i 1 mom. avsedda lokaler eller begränsa hans eller hennes spelande i lokalerna under vissa i momentet angivna förutsättningar. I sammanhanget är det viktigt att erinra om bestämmelserna om icke-diskriminering i dels hänvisningsbestämmelsen i 13 § i landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland, dels bestämmelserna i 11 kap. 11 § i strafflagen (FFS 39/1889). I sistnämnda lagrum föreskrivs att den som i näringsverksamhet, yrkesutövning, betjäning av allmänheten, tjänsteutövning eller något annat offentligt uppdrag eller vid anordnande av en offentlig tillställning eller ett allmänt möte utan godtagbart skäl
1) inte betjänar någon viss person på gängse villkor,
2) förvägrar någon tillträde till tillställningen eller mötet eller avlägsnar någon därifrån, eller
3) försätter någon i en uppenbart ojämlik eller väsentligt sämre ställning än andra
på grund av dennes ras, nationella eller etniska ursprung, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuella läggning, genetiska arv, funktionsnedsättning eller hälsotillstånd eller religion, samhälleliga åsikter, politiska eller fackliga verksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet ska, om inte gärningen utgör diskriminering i arbetslivet eller ockerliknande diskriminering i arbetslivet, för diskriminering dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelserna i 2 mom. får anses vara formulerade i enlighet med ett syfte som är i överensstämmelse med principen om icke-diskriminering i strafflagen.
Inom ramen för kasinospelsverksamhet bör det vara möjligt att skydda sig mot falskspel. Enligt 2 mom. 1 punkten ska tillträde till de lokaler där kasinospelsverksamhet anordnas förvägras någon om hon eller han på sannolika grunder misstänks för falskspel. Konstaterat falskspel medför en rätt att avlägsna spelaren från lokalerna eller begränsa falskspelarens spelande. En misstanke som baserar sig på mindre än sannolika grunder ger däremot inte rätt att begränsa spelandet.
Enligt 2 mom. 2 punkten ska tillträde kunna förvägras eller spelandet begränsas, om spelarens uppträdande stör eller på sannolika grunder kan misstänkas störa ordningen i lokalerna. Bestämmelsen är nödvändig för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Spelverksamhetens karaktär medför att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att bevara den allmänna ordningen och säkerheten. I spellokaler av här avsett slag kan ett bullersamt eller på annat sätt störande uppträdande inte tillåtas. Det gäller att avgöra från fall till fall om en persons uppträdande är sådant att hennes eller hans tillträde till spellokalerna ska förhindras eller hennes eller hans spelande begränsas. Vid bedömningen av sannolikheten att en person uppträder störande gäller det att beakta hans eller hennes tidigare uppträdande och omständigheter i den aktuella situationen. En misstanke som baserar sig på mindre än sannolika grunder ger inte rätt att neka tillträde, avlägsna en spelare eller begränsa hennes eller hans spelande.
Hasardspel är förknippat med risker för stora ekonomiska förluster. Hasardspelet kan också utvecklas till ett behov av tvångsspelande, som kan medföra skadliga sociala, ekonomiska eller hälsomässiga verkningar för spelaren. Problemspelandets skadliga verkningar berör också ofta spelarens familjemedlemmar och släktingar. De skadliga följderna av hasardspelande bör kunna minskas redan i spellokalerna genom att spelandet begränsas. Det är svårt att på förhand varsebli problem som beror på spelande. Kännetecken på problem till följd av tvångsspelande kan inte observeras hos spelaren. Av skäl som hänför sig till detta eller till spelarens rättssäkerhet kan den som anordnar kasinospelsverksamhet inte utan grund neka spelaren tillträde till spellokalen eller begränsa hennes eller hans spelande. Om det utifrån den tid eller det antal spelgånger spelaren använder för spelande, de belopp som spelaren använder på spelandet i förhållande till hennes eller hans kända eller på goda grunder uppskattade förmögenhet eller utifrån andra orsaker kan dras den slutsatsen att spelandet för henne eller honom medför eller uppenbarligen kommer att medföra ekonomiskt eller hälsomässigt sett skadliga sociala men, bör den som anordnar kasinospelsverksamhet ha rätt att neka henne eller honom tillträde till spellokalerna eller begränsa hennes eller hans spelande. I 2 mom. 3 punkten föreslås därför att den som den som anordnar kasinospelsverksamhet ska ha rätt att förbjuda en person tillträde eller begränsa hennes eller hans spelande, om spelandet har vållat eller uppenbarligen håller på att vålla henne eller honom sociala men till följd av försämrad ekonomi eller försämrad hälsa.
Spelarens egna fria vilja att begränsa sitt spelande bör främjas. Detta går bäst att genomföra genom ett avtal mellan spelaren och den som anordnar spelverksamheten. För att avtalets syfte ska fyllas är det ändamålsenligt att avtalets bindande karaktär fastställs genom en bestämmelse i lagen. I 2 mom. 4 punkten föreslås därför att den som anordnar kasinospelsverksamhet ska ha rätt att förbjuda en person tillträde till spellokalerna eller begränsa hennes eller hans spelande, om spelaren själv har begärt detta.
I 3 mom. föreslås att ett i 2 mom. avsett förbud eller en begränsning ska gälla minst tre månader och högst ett år. Tidsfristerna för förbud och begränsningar föreslås gälla alla grunder enligt 2 mom. Oftast kommer förbud och begränsningar sannolikt att utfärdas med stöd av 2 mom. 4 punkten. För att förbudet ska påverka personens spelande, bör det å ena sidan gälla tillräckligt länge. Å andra sidan får det inte gälla oskäligt länge, vilket motiverar det i momentet angivna tidsgränserna.
I 4 mom. föreslås att den som ställer ut kasinospel och penningautomater till allmänhetens förfogande, utan att det sker inom ramen för i 1 mom. angiven kasinospelsverksamhet, är skyldig att i möjligaste mån se till att i 1 mom. avsedda personer inte deltar som spelare i kasinospelen eller spelar på penningautomaterna. Detta kan göras genom kontrollåtgärder såsom anslag om 18-årsåldersgräns för spel, markeringar av avgränsade områden för spel samt dylika åtgärder i syfte att hindra personer under 18 år från att spela. Om det föreligger omständigheter motsvarande de i 2 mom. 1-4 punkterna angivna omständigheterna, när fråga är om här avsett spelande, har den som ställer ut kasinospel och penningautomater på här avsett sätt rätt att förhindra fortsatt deltagande i kasinospelen och spelande på penningautomaterna. Samma skyddshänsyn som ska värnas då kasinospelsverksamhet anordnas gör sig gällande i de i 4 mom. avsedda fallen vilket motiverar att bestämmelsen intagits i förslaget.
4c § I paragrafen föreskrivs att den som ställer ut spelautomater och kasinospel till allmänhetens förfogande ska se till att
1) penningautomater och kasinospel placeras på ett för den enskilde säkert sätt så att risken för fysiska skador eller olägenheter för dem som inte spelar minimeras; de ska även placeras så att risken för fysiska skador och olägenheter för den enskilde spelaren minimeras,
2) penningautomater och kasinospel förses med erforderliga kontakt- och produktuppgifter,
3) åldersgränsen för spelande på penningautomaterna och deltagande i kasinospelen tydligt anges,
4) penningautomaternas och kasinospelens tekniska konstruktion rörande penningrörelsen uppfyller krav som gör det möjligt för den enskilde att spela på ett säkert sätt,
5) penningautomaterna och kasinospelen undergår regelbundna kontroll- och besiktningsförfaranden samt vid behov repareras eller tas ur bruk samt att
6) det finns dokumentation över användningen av penningautomaterna och kasinospelen.
Det föreslås även att landskapsregeringen genom landskapsförordning kan utfärda närmare bestämmelser om hur de i 1 mom. 1-6 punkterna angivna kraven ska uppfyllas.
Penningautomater och kasinospel ska placeras så att de i händelse av exempelvis brand i den lokal i vilka de befinner sig inte genom sin placering hindrar en ändamålsenlig utrymning av lokalen ifråga. Vidare kan penningautomater i likhet med varuvinstautomater genom sin konstruktion ge upphov till färg- och ljuseffekter samt buller som kan inverka störande på omgivningen. Därför ska de placeras i särskilda lokaler och eller på platser där man får räkna med att avvikande ljus- och ljudnivåer förekommer om man väljer att vistas där. En penningautomat får exempelvis inte placeras i trappuppgången i ett bostadshus. Av dessa skäl har bestämmelsen i 1 punkten intagits i förslaget. Det är även viktigt att den enskilde spelaren inte skadar sig fysiskt när denne spelar exempelvis på en penningautomat. Detsamma gäller för kasinospel. Därav formuleringen i 1 mom. 1 punkten att kasinospel och penningautomater ska placeras så att risken för fysiska skador och olägenheter för den enskilde spelaren minimeras.
Det är viktigt att kunna härleda vem som är ytterst ansvarig för verksamhet med penningautomater och kasinospel. Alla seriösa aktörer som anordnar olika former av penningspel ska på ett ändamålsenligt kunna knytas an till den utrustning som de tillhandahåller som ett led i den verksamhet de anordnar. Detta är viktigt eftersom det bidrar till att motverka penningtvätt och brottslig verksamhet. Om kravet inte upprätthölls skulle brottsliga element kunna dra nytta av utrustningen ifråga och styra penningströmmarna utan möjlighet för myndigheter att effektivt förhindra sådan verksamhet. Därför finns bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten med i förslaget. Erforderliga kontakt- och produktuppgifter innebär att det ska vara möjligt att fastställa vem som tillhandhåller penningautomaterna och kasinospelen.
Genom bestämmelsen i 4a § fastställs på en allmännare nivå ett grundläggande ålderskrav som ska iakttas av den som anordnar penningspelsverksamhet. I kombination med bestämmelsen i 1 mom. 3 punkten så möjliggörs en funktionell verkställighet av lagstiftningen. Anordnaren måste härigenom aktivt vidta vissa åtgärder som säkerställer att minderåriga personer inte tar del av verksamheten ifråga. Om ett informationskrav inte fanns skulle det dessutom kunna leda till att minderåriga, som obehörigen spelar på exempelvis penningautomater, försöker åberopa sin goda tro genom att hävda att det inte någonstans informerats om att det inte är tillåtet för minderåriga att spela på den. Genom bestämmelsen i 1 mom. 3 punkten motverkas ett sådant beteende.
Det är viktigt för den som har rätt att delta i penningspelsverksamhet att hon eller han är på det klara med hur mycket kapital som spenderas. I annat fall skulle det vara lättare introducera penningspel som de facto leder till att spelaren gör av med mer kapital än vad hon eller han avsett. Det skulle härigenom finnas risk för att det skapas en gråzon som kan utnyttjas för brottsliga syften. Syftet med den föreslagna bestämmelsen i 1 mom. 4 punkten är att motverka risken för att en sådan situation uppkommer.
Bestämmelsen i 1 mom. 5 punkten föreslås införd eftersom det är viktigt att se till att utrustning kontinuerligt över tid håller en hög säkerhetsnivå allteftersom den tekniska utvecklingen fortskrider och att det finns möjlighet för utomstående granskare att medverka till att så är fallet.
Bestämmelsen i 1 mom. 6 punkten föreslås införd eftersom det för utövningen av en ändamålsenlig tillsyn, i enlighet med bestämmelserna i denna lag, är viktigt att den som granskas som ett led i tillsynsutövningen på ett tillförlitligt sätt kan styrka att de i denna lag angivna säkerhetskraven iakttagits fullt ut.
Bestämmelsen i 2 mom. gör det möjligt för landskapsregeringen att genom landskapsförordning vid behov utfärda bestämmelser som på grund av den snabba tekniska utvecklingen på penningspelsområdet ska finnas på detaljnivå.
4d § Paragrafen utgör en av grundbultarna i förslaget eftersom den gör det möjligt för Lotteriinspektionen att göra sig en god bild av hur penningspelsverksamheten organiseras på Åland och att verksamheten anordnas i enlighet med de allmänna förutsättningarna i denna lag. Paragrafen är även flexibel i så måtto att den genom sin struktur och genom sin samverkan med övriga paragrafer i denna lag, i synnerhet bestämmelserna i 5b-5f §§, gör det möjligt för den som anordnar penningspel att smidigt anpassa sig till den snabba utvecklingen på spelmarknaden och därmed erbjuda konkurrenskraftiga och säkra spelalternativ. Genom lagstiftningstekniken i paragrafen undviker man att anordnaren ifråga på ett oändamålsenligt sätt låses upp av rigida och otidsenliga lagbestämmelser samtidigt som grundläggande rättigheter hänförande sig till den enskildes trygghet och allmänna rättsskydd inte åsidosätts. Detta blir särskilt tydligt genom de nedan nämnda målsättningarna som specificerats med tanke på att spelutvecklingen inte får leda i en riktning som medför att konsumentskyddet försämras och det brottsförebyggande arbetet försvåras.
I 1 mom. föreslås att den som anordnar lotterier i form av penningspel i enlighet med 3 § och med stöd av lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning (här avses landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening och dess verksamhet) ska anta ett kvalitetsledningsdokument. Ur kvalitetsledningsdokumentet ska det framgå efter vilka internationella certifieringsbara kvalitetsledningssystem penningspelsverksamheten anordnas på Åland samt hur det övergripandet syftet med lotterilagen uppnås.
I 2 mom. föreslås att dokumentet ska innehålla närmare specifikationer och redogörelser rörande sådant som är av betydelse för en säker penningspelsverksamhet såsom ansvarsfullt spel, test av slumpgeneratorer, kundservice, personuppgiftshantering, antipenningtvättsåtgärder, marknadsföring, hantering av kundmedel, arbetsmiljön ur ett säkerhetsperspektiv samt vilka åtgärder som fortlöpande vidtas som ett led i uppföljningen och förbättringen av verksamheten.
Utgående ifrån de i 3 mom. angivna målsättningarna ska kvalitetsledningsdokumentet vara uppbyggt i enlighet med vissa vägledande principer. Skyddet av sårbara kunder i 3 mom. 1 punkten innebär att den som anordnar penningspel ska främja ett socialt ansvarsfullt spelande, och samarbeta med kunder, anställda och branschintressenter för att hjälpa till att bekämpa problemspelande. Den som anordnar penningspel ska se till att lämpliga kontroller inrättas, implementeras och verkställs, och att spel äger rum i en ansvarsfull miljö.
Förhindrande av minderårigt spelande i 3 mom. 2 punkten innebär att den som anordnar penningspel ska se till att implementera rimliga åtgärder som krävs för att förhindra att minderåriga personer får åtkomst till spelprodukter. Den som anordnar penningspel ska se till att åtgärderna underlättar åldersverifiering, och med hjälp av branschintressenter och beslutsfattare sträva efter att uppnå en högkvalitativ och effektiv verifiering, så nära realtid som möjligt och så heltäckande som möjligt.
Att motverka bedrägerier och kriminalitet i 3 mom. 3 punkten innebär att kunderna ska skyddas från bedrägeri och kriminalitet och att stränga säkerhetsregler och spelövervakning ska implementeras och verkställas för att förhindra bedrägliga aktiviteter. Alla transaktioner som kan misstänkas ha koppling till penningtvätt eller annan brottslig aktivitet ska rapporteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/60/EG) om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet), implementerat bland annat genom rikets lag om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism (FFS 503/2008). Nämnda lagstiftning omfattar frågor som gäller rätten att vistas i landet. Enligt bestämmelsen i 27 § 2 punkten i självstyrelselagen gäller sålunda direktivet ifråga ett rättsområde som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. På Åland gäller därmed riksbestämmelserna varigenom direktivet implementerats i Finland direkt.[7]
Att kundernas integritet ska skyddas i 3 mom. 4 punkten innebär att den som anordnar penningspel ska se till att de personuppgifter som kunderna skickar in alltid hålls konfidentiella och skyddas från obehörigt eller onödigt utlämnande i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (e-dataskyddsdirektivet), efter tillämplighet. Dataskyddsdirektivet omfattar rättsområden som enligt självstyrelselagen är att hänföra till både landskapets och rikets lagstiftningsbehörighet. Dataskyddsdirektivet har inom landskapets behörighet genomförts på Åland med stöd av landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen, datainspektionslagen, landskapslagen (1999:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter samt landskapslagen (2010/19) om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen. Med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter tillämpas rikets personuppgiftslag (FFS 523/1999) och rikets lag om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 761/2003) gällande i landskapet på Åland inom rättsområden inom den privata sektorn där Åland har lagstiftningsbehörighet och på den åländska polismyndighetens behandling av personuppgifter. Inom sistnämnda rättsområden har Ålands lagstiftningsbehörighet således använts på ett sådant sätt att rikslagstiftningen på området tillämpas även på Åland. Inom rikets behörighet gäller de riksförfattningar som omfattas av direktivets rättsområde, det vill säga ovan nämnda rikslagar, direkt på Åland. E-dataskyddsdirektivet reglerar rättsområden som faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet enligt bestämmelsen i 27 § 38 punkten i självstyrelselagen som handlar om statistik för rikets behov. På Åland gäller därmed riksbestämmelserna på rättsområdet ifråga direkt.[8]
Att vinstutbetalningar ska vara korrekta och ske utan onödigt dröjsmål i 3 mom. 5 punkten innebär att den som anordnar penningspel ska säkerställa snabb och korrekt behandling av vinst- och betalningsansökningar, med förbehåll för lämpliga och nödvändiga kontroller och verifiering och, där så är tillämpligt, i enlighet med den på Åland gällande nationella lagstiftningen varigenom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal (distansförsäljningsdirektivet) implementerats. Distansförsäljningsdirektivet berör rättsområden som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet enligt bestämmelsen i 27 § 10 punkten i självstyrelselagen, vilken handlar om upphovsrätt, patent, mönsterrätt och varumärke, otillbörligt förfarande i näringsverksamhet, främjande av konkurrens, konsumentskydd. På Åland gäller därmed riksbestämmelserna på rättsområdet ifråga direkt.[9]
Att falskspel ska förhindras innebär i 3 mom. 6 punkten att den som anordnar penningspel ska se till att spelprodukter omfattas av fortlöpande och strikta oberoende bedömningar för att säkerställa att produkterna fungerar på ett rättvist och slumpmässigt sätt, och i enlighet med den på Åland gällande nationella lagstiftningen varigenom reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) implementerats. I direktivet om otillbörliga affärsmetoder finns enhetliga regler på gemenskapsnivå som medför hög konsumentskyddsnivå och genom att vissa rättsliga begrepp klargörs i den omfattning som krävs för att den inre marknaden ska fungera väl och uppfylla kravet på rättssäkerhet. Direktivet omfattar affärsmetoder som direkt syftar till att påverka konsumenternas affärsbeslut beträffande affärsprodukter. Således skyddas direkt konsumenternas intressen mot otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter. Direktivet reglerar sådant som hänför sig till ett rättsområde som omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen (se föregående stycke). På Åland gäller därmed riksbestämmelserna på rättsområdet ifråga direkt.[10]
Ansvarsfull marknadsföring innebär i 3 mom. 7 punkten att den som anordnar penningspel ska sträva efter välbalanserade annons- och marknadsföringskampanjer i linje med god sed för ansvarsfullt spelande och i enlighet med de på Åland gällande nationella bestämmelserna varigenom direktivet för otillbörliga affärsmetoder och distansförsäljningsdirektivet implementerats.
Att det erbjuds spel och en i anslutning därtill tillförlitlig service som så långt det är möjligt tillgodoser kundernas behov innebär i 3 mom. 8 punkten att den som anordnar penningspel ska erbjuda kunderna en njutbar spelupplevelse med kvalitativ kundsupport så att spelarna kan vara säkra på att klagomål och tvister kan lösas snabbt och enkelt. Där så är tillämpligt bör en penningspelssammanslutning säkerställa efterlevnaden av den på Åland gällande nationella lagstiftningen varigenom distansförsäljningsdirektivet implementerats.
Att driften och underhållet av spelen sker under säkra och i övrigt godtagbara former innebär i 3 mom. 9 punkten att den som anordnar penningspel ska erbjuda spelprodukter inom en intern kontrollmiljö som följer god sed och som i övrigt följer av de bestämmelser som reglerar av landskapet styrda bolag och affärsverk och som Paf omfattas av i enlighet med vad landskapsregeringen därom särskilt beslutat. Den interna kontrollmiljön måste stödja en säker, trygg och pålitlig miljö via lämpliga styr-, övervaknings- och kontinuitetsbestämmelser.
Genom bestämmelsen i 4 mom. ges landskapsregeringen möjlighet att utgående ifrån de i 3 mom. angivna målsättningarna utfärda bestämmelser på den mest ändamålsenliga beslutsnivån i syfte att skydda spelare av penningspel och förhindra att minderåriga spelar penningspel i enlighet med kommissionens rekommendationer (2014/478/EU). Rekommendationer är inte bindande men det i sig utgör enligt landskapsregeringen inget hinder mot att i landskapsförordning, inom de ramar som lotterilagen ger, inta bestämmelser som kodifierar rekommendationerna. Lotteriinspektionen kan då använda sig av ett värdefullt instrument för att kontrollera och följa upp att penningspel anordnas i enlighet med de målsättningar som anges i 3 mom. Den föreslagna lagstiftningsåtgärden bidrar till att skapa en seriös och trovärdig tillsyn som uppfyller höga krav på rättssäkerhet och förutsägbarhet. I sammanhanget bör erinras om att det är viktigt för den som ska verkställa regelverket att ständigt hålla sig informerad om förändringar i rekommendationerna (och annan i sammanhanget relevant lagstiftning) och vid behov påtala behovet av nödvändiga reformer på lag- och förordningsnivå.
5a § Genom bestämmelserna i 1 mom. framgår vilken myndighet på Åland som ska ansvara för tillsynen över lotterier däribland penningspel. Genom dessa bestämmelser knyts de materiella speltillsynsbestämmelserna samman med Lotteriinspektionen och det regelverk som reglerar den myndigheten och dess organisation.
Bestämmelserna i 2 mom. gör det möjligt för Lotteriinspektionen, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet och för förhindrande av oegentligheter, att använda sig av elektroniska övervakningssystem som ett led i utövningen av en effektiv tillsyn. I 2 mom. finns även bestämmelser som ger den som inom ramen för kasinospelsverksamhet ställer ut penningautomater och kasinospel till allmänhetens förfogande en rätt att vid behov övervaka spelverksamheten med hjälp av elektronisk utrustning. En förutsättning för observation och fotografering med hjälp av elektronisk utrustning ska vara att Lotteriinspektionen eller den som bedriver kasinospelsverksamhet på förhand skriftligen anmäler saken till de personalansvariga vilka i sin tur ansvarar för att övriga anställda och kunder genom skriftliga och tydliga anslag får information om att elektroniska övervakningssystem används på det sätt som lotterilagen ger utrymme för. Anmälan kan anses ha skett när de som anländer till spellokalen upplyses om saken genom ett klart synligt meddelande. För utförande av övervakningsuppgifter kan det vara nödvändigt med elektronisk övervakning genom observation och fotografering. Genom elektronisk övervakning görs intrång i skyddet för privatlivet, som tryggas genom 10 § i Finlands grundlag (FFS 731/1999) och om vilket enligt bestämmelsen stadgas genom lag. Om det finns ett behov av elektronisk övervakning måste det därför tas in bestämmelser om denna form av övervakning i lag för att övervakningen ska vara tillåten. Med observation med hjälp av elektronisk utrustning avses observation med hjälp av övervakningskamera. Med fotografering med hjälp av elektronisk utrustning avses såväl videoavbildning i samband med registreringen som videoövervakning i spellokalen. Syftet med observation med hjälp av övervakningskamera och med videoövervakning är att följa med allmänhetens uppträdande i spellokalen för att kunna upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt för att utreda störande uppträdanden. Dessutom registreras med hjälp av videokamera händelserna vid spelborden vilket bidrar till att trygga spelarnas rätt samtidigt som det utökar möjligheten att utreda och förhindra oegentligheter.
Enligt 3 mom. får övervakning ske vid ingången till spellokalen, i spellokalens kundutrymmen samt i spellokalens arbetsutrymmen. Övervakning får inte ske i spellokalpersonalens rekreationsutrymmen eller sociala utrymmen. Observation och fotografering ska inte vara tillåten i lokaler i vilka hemfriden gäller. Observation och fotografering med hjälp av elektronisk utrustning är sålunda inte möjlig på toaletter avsedda för spelkunder eller i toaletter avsedda för spellokalens personal, eller i personalens omklädningsrum eller bastu- och tvättutrymmen. Däremot är observation och fotografering som framgår ovan tillåten i personalens arbetsrum i anslutning till spellokalen.
I 4 mom. ges Lotteriinspektionen rätt att utföra de inspektioner som behövs för att handha de uppgifter som ankommer på myndigheten enligt denna lag. Lagstiftningen behöver följas upp på ett ändamålsenligt sätt. Inspektioner utgör i sammanhanget ett effektivt instrument för verkställighet av denna uppföljning. Genom inspektionsrätten kan Lotteriinspektionen erhålla relevant information som kan vara till nytta i det kontinuerliga arbetet med att förbättra lagstiftningen på lotteriområdet.
I 5 mom. ges en möjlighet för landskapsregeringen att vid behov utfärda närmare bestämmelser om övervakningsutrustningen ifråga samt dess användning och placering. Sådana bestämmelser som härvid avses är av den detaljmässiga arten att de ska finnas på en lägre beslutsnivå än lagnivå.
5b § Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om vem som har det yttersta tillsynsansvaret för att penningspelsverksamheten på Åland fortlöpande anordnas på ett lagenligt sätt. Fundamentet för penningspelsverksamheten på Åland utgörs dels av 3 § i denna lag inklusive den med stöd av lotterilagen utfärdade landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening och dess verksamhet. Det obligatoriska kvalitetsledningsdokumentet har vid sidan av lagstiftningen en central funktion att fylla i samband med regleringen av penningspelsverksamheten på Åland. Därför är det viktigt att även formellt betona dess avgörande betydelse för Lotteriinspektionens verksamhet. Bestämmelsen i 4d § ålägger ifrågavarande anordnare av penningspel en skyldighet att anta ett kvalitetsledningsdokument. Genom bestämmelserna i 1 mom. skapas det en symmetri i regelverket i det att det ges en möjlighet för en utomstående myndighet att kontrollera och fastställa att så faktiskt har skett. Följaktligen föreskrivs i 1 mom. att Lotteriinspektionen ansvarar för att det görs en årlig kontroll av att den penningspelsverksamhet som anordnats enligt 3 § och med stöd av lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning även anordnas i enlighet med de riktlinjer som ska finnas antagna enligt det i 4d § avsedda kvalitetsledningsdokumentet och i enlighet med vad som i övrigt följer av denna lag och annan lagstiftning.
Det är inte tillräckligt att enbart föreskriva ett tillsynsansvar för en viss myndighet. Det är ur medborgarnas synpunkt även viktigt att i lag kräva att tillsynsverksamheten dokumenteras skriftligt. Härigenom skapas det samförstånd mellan å ena sidan medborgarna och å andra sidan de verkställande myndigheterna som bidrar till att stärka rättssäkerheten och den demokratiska utvecklingen i stort. I 2 mom. föreskrivs därför att Lotteriinspektionen ska se till att det upprättas skriftlig dokumentation över resultatet av kontrollerna. Dokumentationen ska innehålla en redogörelse där det ska framgå
1) vilka kontroller som gjorts och hur de utvärderats,
2) vilka eventuella brister som finns i penningspelsverksamheten samt
3) hur bristerna i fråga ska åtgärdas för att penningspelsverksamheten bättre ska kunna anordnas i överensstämmelse med vad som följer av denna lag och annan lagstiftning.
De i 1-3 punkterna angivna kraven är av övergripande karaktär och anger de yttre ramarna för hur dokumentationen ska struktureras.
5c § Genom bestämmelserna i denna paragraf blir det möjligt för berörda parter att komma överens om hur tillsynsansvaret ska axlas på bästa tänkbara sätt. Paragrafen ställer upp tre alternativ, varav två gör det möjligt för Lotteriinspektionen att till viss del delegera ansvaret ifråga på en utomstående professionell granskningsaktör. Paragrafen utgör därmed ett effektivt komplement till bestämmelserna i 4d § som ger Lotteriinspektionen kraftfulla verktyg som bidrar till att de principiella målsättningarna i 4d § konkretiseras ytterligare och därmed får genomslag i praktiken.
Således kan Lotteriinspektionen
1) göra de i 5b § avsedda kontrollerna och utvärderingarna själv eller
2) anlita ett särskilt certifieringsorgan för att göra kontrollerna och utvärdera dem eller
3) träffa en skriftlig överenskommelse med den som anordnar penningspelsverksamhet enligt 3 § och med stöd av lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning där anordnaren ges möjlighet att välja vilket certifieringsorgan som denna ska anlita för att göra kontrollerna och utvärderingarna; i detta fall ska dock anordnarens val av certifieringsorgan godkännas av Lotteriinspektionen innan det träder i funktion.
5d § I paragrafen finns förfarandebestämmelser som närmare anger vad som ska iakttas om ett certifieringsorgan anlitas. Organet måste fylla höga krav på yrkesmässighet för att överhuvudtaget komma ifråga. Penningspelsverksamheten är förenad med stora risker och oseriösa penningspelsaktörer måste i görligaste mån förhindras att verka på marknaden för att den organiserade brottsligheten ska kunna bekämpas så effektivt som möjligt. En granskning av penningspelsverksamheten utförd av kompetenta organ bidrar till att utveckla densamma och att enskilda spelkunder anlitar speltjänster som erbjuds av seriösa aktörer på marknaden. Fördelen är också att kraven uppdateras löpande i enlighet med branschens utveckling och myndigheters kravställningar. I 1 mom. föreskrivs således att endast av nationell myndighet inom Europeiska unionen ackrediterat certifieringsorgan får anlitas för att göra i 5b § avsedda kontroller och utvärderingar. Dock får även icke-ackrediterat certifieringsorgan anlitas. I detta fall är det synnerligen viktigt att organet på ett tillförlitligt sätt skriftligen kan styrka att dess verksamhet bedrivs på ett godtagbart sätt. Bestämmelserna i 1 mom. syftar till att säkerställa att granskningen ska hålla högsta tänkbara professionsnivå. Meningen är att ackrediterade organ ska anlitas i första hand. Emellertid kan det förhålla sig så att sådana inte finns att tillgå när det gäller vissa former av penningspelsverksamhet. För dessa fall måste det finnas en möjlighet att hänvända sig till andra organ. I sammanhanget är det viktigt att även dessa organ är seriösa aktörer. Av den anledningen upprätthålls ett krav på skriftlig utredning utgående från vilken det ska gå att avbryta granskningsverksamheten om den inte kan anses uppfylla kraven i denna lag. Lotteriinspektionen kan vid sin godkännandebedömning som jämförelse utgå ifrån vad som beaktas i samband med att ackrediterade organ förordnas för granskningsuppgifter.
Det är viktigt att Lotteriinspektionen har full insyn i en granskningsprocess där ett certifieringsorgan anlitats. Organet måste ha en myndighetsmässig sanktion att utgå ifrån för att systemet ska bli heltäckande. Granskningen är en del av tillsynsutövningen och i och med att Lotteriinspektionen är ytterst ansvarig för tillsynsutövningen är det viktigt att på ett tillförlitligt sätt kunna styrka att det verksamma organet har en på laglig grund formell rätt att utföra sitt granskningsuppdrag. Därför föreskrivs i 2 mom. att om ett certifieringsorgan anlitas för kontrollerna och utvärderingarna ska det fullgöra sitt uppdrag på förordnande av Lotterinspektionen. Förordnande ges för högst fem år åt gången. I det i 5c § 3 punkten avsedda fallet förordnas certifieringsorganet att fullgöra sitt uppdrag i anslutning till att godkännandet ges.
Lotteriinspektionen ska inte vara oskäligt bunden av ett granskningsförordnande. Ett tillsynsansvar måste kombineras med vissa nödvändiga beslutsbefogenheter för att det ska vara möjligt att upprätthålla en transparent och heltäckande kontroll av verksamheten med bland annat krav på ansvarsfullt spel, test av slumpgeneratorer, kundservice, personuppgifter, marknadsföring, hantering av kundmedel samt bolagets arbetsmiljö ur säkerhetsperspektiv. Det kan uppstå en situation där ett organ på grund av exempelvis oegentligheter bör förhindras att fortsätta. Därför föreskrivs i 3 mom. att Lotteriinspektionen kan återkalla sitt förordnande om
1) certifieringsorganet begär det,
2) certifieringsorganet utan godtagbar orsak underlåter att fullgöra sitt uppdrag eller
3) det i certifieringsorganets verksamhet förekommer oegentligheter som äventyrar tillförlitligheten av kontrollerna och utvärderingarna.
5e § När den regelmässiga granskningen väl är genomförd måste det finnas lagtekniska instrument som reglerar det fortsatta förfarandet som ett led i den föreskrivna tillsynen. Men anledning av detta föreslås det i 1 mom. att om ett certifieringsorgan anlitas ska organet, efter att kontrollerna utvärderingarna gjorts, till Lotteriinspektionen och till den i 5b § 1 mom. avsedda anordnaren av penningspelsverksamhet avge en skriftlig rapport, om vilken det vid sidan av övriga avtalsvillkor ska avtalas mellan organet och den som anlitar det. Rapporten ska uppfylla de krav som i 5b § 2 mom. ställs på Lotteriinspektionens dokumentation rörande de årliga kontrollerna och utvärderingarna. Vidare föreslås det i 2 mom. att det i rapporten ska hänvisas till de kvalitetsledningssystem som tillämpats för den penningspelverksamhet som är ifråga. I rapporten ska dessutom anges hur de krav som avses i 1 mom. uppfyllts.
Det är viktigt med hänsyn till spelbranschens fortsatta utveckling att främja en konstruktiv dialog dels mellan den som anordnar penningspel och olika myndigheter såsom Lotteriinspektionen, dels mellan olika grupper ute i samhällslivet vilket i sin tur leder till en sund och kontinuerlig självsanering i branschen ifråga, något som främjar utvecklingen av seriösa spelformer. Det måste finnas möjlighet för berörda parter att komma samman och utarbeta lösningar som åtgärdar eventuella brister. Lotteriinspektionen ska därför enligt det föreslagna 3 mom., efter att den gjort de i 5c § avsedda kontrollerna och utvärderingarna, eller om ett certifieringsorgan anlitats, efter att organet gjort de i 5c § avsedda kontrollerna och utvärderingarna samt överlämnat sin rapport, inom tre månader och i samråd med den i 5b § 1 mom. avsedda anordnaren av penningspelsverksamheten göra en helhetsbedömning av vilka eventuella förbättringsåtgärder avseende penningspelsverksamheten som ska vidtas för att syftet med denna lag ska uppnås.
Lotteriinspektionen måste hållas informerad om utfallet av granskningen och ges möjligheter att ta ställning i olika frågor samt vidta åtgärder om meningsskiljaktigheter skulle uppstå vad beträffar penningspelsverksamhetens trovärdighet och säkerhet. Det måste anges tidsfrister inom ramen för vilka eventuella åtgärder ska vidtas och som inte får vara för korta eftersom den som anordnar penningspel å ena sidan måste ha en rimlig tid på sig att komma till rätta med problem som kan ha uppdagats vid granskningen. Å andra sidan får inte tidsfristerna vara för långa eftersom det skulle kunna utgöra ett incitament för anordnaren att dröja oskäligt länge med att vidta nödvändiga förbättringsåtgärder. Av dessa anledningar föreslås det i 4 mom. att den som anordnar penningspelsverksamheten enligt 3 § och med stöd av lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning och Lotteriinspektionen är skyldiga att försöka uppnå enighet kring vilka förbättringsåtgärder avseende penningspelsverksamheten som ska vidtas. Om enighet inte uppnås kring vilka förbättringsåtgärder som ska vidtas och Lotteriinspektionen finner att brister föreligger i penningspelsverksamheten, kan Lotteriinspektionen fatta beslut om att anordnaren ifråga, inom en viss av Lotteriinspektionen angiven tid, ska vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att penningspelsverksamheten uppfyller de krav som följer av denna lag. Tidsfristen får inte understiga tre månader eller överstiga ett år.
5f § I paragrafen föreskrivs om skyldigheten för den som anordnar lotterier i form av penningspel enligt 3 § och med stöd lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning att i informationssyfte överlämna vissa handlingar till landskapsregeringen och Lotteriinspektionen för att dels tillsynsarbetet, dels arbetet med att komma till rätta med de sociala problem och de hälsoproblem som penningspelandet kan ge upphov till ska kunna skötas i enlighet med lotterilagstiftningens målsättningar.
Bestämmelsen i 2 mom. ger en möjlighet för Lotteriinspektionen att vid behov fatta beslut om uppgiftskompletteringar i de fall den finner att dokumentationen som anordnaren av penningspel redovisat inte kan anses fullständig med hänsyn till lagens krav.
Bestämmelsen i 3 mom. gör det möjligt för Lotteriinspektionen och landskapsregeringen i synnerhet att steg för steg rent konkret förverkliga de politiska målsättningar att motverka spelberoende och minska spelandets negativa effekter som kommer till uttryck i avsnitt 6 i den allmänna motiveringen. De uppgifter som kan statistikföras är uppgifter om antalet spelare som deltagit i de olika respektive spelen, de genomsnittliga spelinsatserna och utbetalda vinster i spelen. Även uppgifter om köns- och åldersfördelning kan statistikföras.
5g § Tillförlitligheten vid anordnandet av lotterier i synnerhet i form av penningspel förutsätter en effektiv tillsynsorganisation med tillräckliga befogenheter. I 1 mom. föreskrivs därför om Lotteriinspektionens rätt att oberoende av tystnadsplikt, dock med beaktande av bestämmelserna i de författningar till vilket det hänvisas till i 5h §, få de upplysningar och de handlingar som behövs för handhavandet av tillsynsuppgiften. Med den föreslagna bestämmelsen säkerställs att Lotteriinspektionen har tillgång till alla de uppgifter som behövs vid tillsynen över anordnandet av lotterier. Bestämmelsen gäller alla som anordnar lotterier och alla former av lotterier. Med de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynsuppgiften avses alla de upplysningar som direkt ansluter sig till anordnandet av lotterier. Lotteriinspektionen har inte rätt till upplysningar om den övriga verksamheten hos den anordnare som beviljats tillstånd att anordna lotterier, exempelvis upplysningar om avlöningen av anställda hos anordnaren som innehar tillstånd.
I enlighet med den föreslagna informationsbestämmelsen i 2 mom. gäller rätten att få upplysningar också polisen. Enligt 4 kap. 2 § 1 mom. i polislagen (2013:87) för Åland har, oberoende av tystnadsplikten, polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att för tjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövlig information och handlingar av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att handha offentliga uppgifter, om inte överlämnande av informationen eller handlingarna till polisen eller användning av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits eller begränsats i lag. Enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i polislagen för Åland har polisen oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet, på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att få information som behövs för förhindrande eller utredning av brott. Om ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver det har polisen samma rätt att få information som behövs vid polisundersökning enligt 6 kap. i polislagen för Åland.
5h § Bestämmelserna i denna paragraf är av informativ karaktär och syftar till att erinra lagtillämparen om att de grundläggande förvaltningsbestämmelserna även ska tillämpas i den utsträckning det är möjligt. Detta eftersom Lotteriinspektionen är en myndighet som i likhet med andra på Åland verksamma myndigheter vilka är ålagda att iaktta de förvaltningsbestämmelser som gäller för deras respektive myndighetsverksamhet, måste uppfylla motsvarande i lag föreskrivna förvaltningsmässiga förpliktelser för att lagstiftningen ska bli konsekvent.
5i § Med anledning av de kostnader som uppkommer vid tillsynsutövningen föreslås i paragrafen ersättningsskyldighet för den som anordnar lotterier i form av penningspel. Förslaget är i enlighet med de allmänna principer som följer av den i paragrafen avsedda landskapslagen.
5j § I paragrafen anges under vilka betingelser det är förbjudet att anordna lotterier eller ägna sig åt därmed förbunden verksamhet. Anskaffning av medel genom att utnyttja människors spellust ska kunna tillåtas endast i en tämligen begränsad utsträckning så att de erhållna medlen används för allmännyttigt ändamål. I paragrafen anges indirekt vilka former för anordnande av lotterier som är tillåtna. Det är inte är tillåtet att anordna lotterier på något annat sätt. I den nuvarande lotterilagen har inte formerna för anordnande av lotterier fastställts. Efter att lotterilagen stiftats har formerna för anordnande av lotterier i samband med den tekniska utvecklingen ändrats betydligt. I praktiken medför detta tolkningssituationer. På grund av bristfälliga bestämmelser är det inte alltid entydigt klart om en viss funktion är tillåten som lotteri eller inte, något som landskapsregeringen med denna paragraf anser att det går att komma till rätta med.
I 1 och 5k §§ i lagförslaget anges formerna för anordnande av lotteri. För att accentuera det principiella förbudet mot att anordna lotterier föreslås det därför att det är förbjudet att
1) att anordna lotterier på andra sätt än de som är tillåtna enligt denna lag,
2) sälja eller förmedla lotter för
a) lotterier som anordnats utan sådant tillstånd som förutsätts i denna lag och
b) lotterier i form av penningspel som anordnas av någon annan anordnare än den som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna lotterier i form av penningspel enligt denna lag och att marknadsföra sådana lotterier,
3) utan tillstånd av den anordnare som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna lotterier i form av penningspel enligt denna lag sälja eller förmedla lotter, ta emot spelinsatser eller förmedla vinster som hänför sig till penningspelen samt
4) upplåta lokaler för varuvinstautomater, penningautomater och kasinospel samt sådana i 5k § avsedda spelautomater och spelanordningar som ställts till allmänhetens förfogande i strid med bestämmelserna i denna lag.
I den föreslagna paragrafen ingår i övrigt en uttömmande förteckning över förbud i anslutning till anordnande av lotterier. Genom att definiera de tillåtna formerna för anordnande av lotterier och genom att uttömmande räkna upp förbjudna förfaringssätt vid anordnandet av lotterier, definieras samtidigt exakt och med noggranna gränser de förfaranden som straffas som brott. Genom förbuden förstärks tillförlitligheten vid anordnandet av lotterier, eftersom de som säljer eller förmedlar lotter eller marknadsför lotterier eller upplåter lokaler för lotteriverksamhet blir tvungna att kontrollera att lotteriverksamheten hänför sig till kategorin lagligt anordnade lotterier.
Bestämmelserna i 1 mom. 1 och 2 punkterna är av allmän förbudskaraktär som anger förutsättningarna för att överhuvudtaget anordna lotterier, sälja eller förmedla lotter eller marknadsföra lotterier.
Bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten motiveras av att en anordnare av lotterier i form av penningspel i princip ska ha möjlighet att komma överens med självständiga affärsidkare att de för tillståndshavarens räkning, som ombud, säljer lotter för olika lotterier. Det är inte ändamålsenligt att bestämma om en i lag särskilt föreskriven tillståndsplikt för att fungera som ombud. Det är en ändamålsenlig lösning att tillåta användningen av ombud vid anordnandet av lotterier i form av penningspel, eftersom anordnaren då inte behöver göra stora investeringar i försäljningskedjor som behövs för att sälja lotter. Förutsättningen för att kunna verka som ombud ska vara ett avtal mellan den som anordnar penningspel och affärsidkaren. Utan det tillstånd som anordnaren ger i ett avtal ska ingen ha rätt att sälja eller förmedla lotter, ta emot spelinsatser eller förmedla vinster.
Enligt de föreslagna bestämmelserna i 1 mom. 4 punkten är det förbjudet att upplåta lokaler för penningautomater, varuvinstautomater, kasinospel, eller i 5k § avsedda spelautomater och spelanordningar som ställts till allmänhetens förfogande i strid med bestämmelserna i lotterilagen. Syftet med förbudet är att hindra främjandet av otillåten verksamhet med penning- eller varuvinstautomater, kasinospel eller i 5k § avsedda spelautomater och spelanordningar genom att upplåta en lokal för anordnande av dylik verksamhet. De föreslagna bestämmelserna ifråga tvingar den som upplåter placeringsstället att kontrollera att den som erbjuder automaten spelanordningen eller kasinospelet har laglig rätt att ställa ut spelautomater och andra spelanordningar eller kasinospel till allmänhetens förfogande.
5k § Den föreslagna regleringen ifråga i paragrafen syftar till att befästa den principiella ståndpunkt som ligger till grund för lotterilagstiftningen och enligt vilken anskaffning av medel genom utnyttjande av människornas spellust tillåts bara i begränsad utsträckning och enbart för att skaffa medel för att finansiera allmännyttig verksamhet som till exempel kan innebära bedrivande av välgörenhet eller utövning av annan ideell verksamhet. Denna grundläggande linjedragning innebär att det inte heller framdeles kommer att vara möjligt för affärsföretag att anordna lotterier i syfte att nå ekonomisk vinning.
Någon särskild ensamrätt att tillhandahålla lyckohjul vilka snurras för hand och sådana spelautomater och spelanordningar som ger varuvinster och som anskaffats före den 1 juni 1970 eller som tillhandahålls på exempelvis tivolin föreligger inte. I riket har den typ av anordningar som avses i denna paragraf inte tvångsinlösts utan är alltjämt i bruk. I förarbetena till riket lotterilag (RP 197/1999) anfördes att vem som helst kunnat ställa till allmänhetens förfogande sådana före den 1 juni 1970 anskaffade spelautomater som ger varuvinster. Det konstaterades att automater även kan finnas i utländska medborgares besittning och att tillstånd att tillhandahålla automater som ger varuvinster och som anskaffats efter den 1 juni 1970 inte kan beviljas vare sig finska eller utländska näringsidkare. Sålunda fanns det inte heller EU-rättsliga förutsättningar för att staten skulle inlösa förekommande automater som ger varuvinster, eftersom regleringen inte stred mot den EU-rättsliga principen om icke-diskriminering. Det konstaterades vidare i förarbetena ifråga att de anordningar som avses i det här sammanhanget är relativt få till antalet och utrustade med föråldrad teknik. Det konstaterades även att till tivoliverksamhetens natur hör bland annat tillhandahållande av olika spelautomater och spelanordningar som ger varuvinster. Eftersom det finns relativt få anordningar av föregivet slag och tillhandahållandet av dem inte medför samhälleliga problem, vore de olägenheter som en tvångsinlösning skulle orsaka enskilt intresse större än nyttan för allmänt intresse.
I riket har vid tillståndspraxis lagstiftningen tolkats så att även nöjesparker har fått tillstånd att mot avgift ställa till allmänhetens förfogande sådana spelautomater och spelanordningar som avses i det här sammanhanget. Den gällande regleringen om nöjesparker och tivolin strider inte heller mot den EU-rättsliga principen om icke-diskriminering, eftersom rätten att bedriva näring genom nöjesparks- och tivoliverksamhet inte har begränsats enbart till finska medborgare eller finländska sammanslutningar.
De resonemang som förts i ovan nämnda förarbeten äger ett stort mått av relevans även för åländska förhållanden. Det finns ingen anledning till varför inte åländska konsumenter skulle ha samma möjlighet som konsumenter på rikssidan vad gäller tillgången till det nöjesutbud som kan erbjudas i nöjesparker och på tivolin. Regleringen i landskapsregeringens förslag innebär således undantag från den grundläggande linjedragningen för anordnandet av lotterier.
Således föreslås att landskapsregeringen utöver sådana tillstånd som beviljas med stöd av bestämmelserna i 1 och 1a §§ samt 2-4 §§, även kan bevilja tillstånd till lotteriverksamhet om sökanden är
1) en fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva näring enligt bestämmelserna i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring och denne ansöker om, att mot avgift, till allmänhetens förfogande ställa ut
a) lyckohjul vilka snurras för hand eller
b) före den 1 juni 1970 anskaffade spelautomater som i vinst kan ge spelaren varor eller andra förmåner med penningvärde eller spelpolletter som kan bytas ut mot sådana eller
2) en verksamhetsansvarig för en nöjespark, ett tivoli eller en cirkus som ansöker om tillstånd att mot avgift, till allmänhetens förfogande, ställa ut
a) i 1 punkten avsedda spelanordningar eller spelautomater eller
b) varuvinstautomater.
Tillstånd beviljas för högst tre år. Värdet av en vinst från en i denna paragraf avsedd spelautomat får inte överstiga ett av landskapsregeringen i landskapsförordning fastställt belopp.
För sådana spelanordningar som avses i 1 mom. gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 4c §, 5a § 1 mom., 5g § 1 mom., 5j § 4 punkten, samt 7 och 7a §§.
Av 1 mom. 1 punkten följer att de som har rätt att idka näring kommer att få fortsätta med sin verksamhet med lyckohjul vilka snurras för hand och de spelautomater och spelanordningar som har anskaffats före den 1 juni 1970. På nuvarande sätt kommer vilken näringsidkare som helst utan begränsningar att kunna överlåta dessa automater och spelanordningar och förvärva sådana för allmänhetens begagnande.
Enligt 1 mom. 2 punkten kommer de som bedriver nöjesparks- tivoli- och cirkusverksamhet att mot avgiftsbelagt tillstånd kunna ställa ut sådana före den 1 juni 1970 anskaffade spelautomater och spelanordningar som ger varuvinster till allmänhetens förfogande. Dessutom får sådana i 1a § avsedda varuvinstautomater mot avgiftsbelagt tillstånd ställas ut i nöjesparker, på tivolin och cirkusar till allmänhetens förfogande. Varuvinstautomaterna skiljer sig från sådana spelautomater och spelanordningar som anskaffats före den 1 juni 1970 såtillvida att vinsten direkt som varor fälls ut ur en varuvinstautomat. I fråga om sådana spelautomater och spelanordningar som anskaffats före den 1 juni 1970 kan vinsten fås som varor, annan förmån med penningvärde eller spelmarker som kan bytas ut mot sådana. I praktiken är vinsten ofta ett presentkort.
Med den föreslagna regleringen tryggas rätten för alla nöjesparker och tivolin och cirkusar att oberoende av ägarunderlaget att mot avgift ställa ut automater som ger varuvinster till allmänhetens förfogande. Den föreslagna regleringen bör anses ändamålsenlig även av den orsaken att verksamheten inte är sådan att den skulle kunna orsaka samhälleliga problem. Den föreslagna regleringen strider inte heller mot den EU-rättsliga principen om icke-diskriminering, eftersom vilken som helst näringsidkare eller sammanslutning som är åländsk eller från EES-området och bedriver nöjesparks- tivoli- eller cirkusverksamhet kommer att ha rätt att ställa de ifrågavarande automaterna till allmänhetens förfogande.
Enligt 2 mom. beviljas tillståndet för begränsad tid av tillsynsorsaker och vinstbeloppet kommer att vara förhållandevis ringa, fastställt genom landskapsförordning.
Bestämmelsen i 3 mom. motiveras av att samma säkerhets- och förbudsföreskrifter som gäller exempelvis för moderna penningautomater ska gälla för de spelautomater och spelanordningar som avses i denna paragraf.
5l § Det är i det här fallet inte tillräckligt att enbart att i lag stipulera allmänna förbudsbestämmelser utan det krävs av rättssäkerhetsskäl även bestämmelser som dels anger vem som har explicit rätt att vidta åtgärder om lotteriverksamhet anordnas trots att det strider mot lag, dels vem förbuden ska riktas mot i dessa fall. Således föreslås att Lotteriinspektionen kan förbjuda ett penningspel om det anordnas
1) av någon annan anordnare än den som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna penningspel enligt lotterilagen,
2) i strid med de förbud som avses i 5j § 1-4 punkterna eller
3) i övrigt i strid mot lotterilagen eller med stöd därav utfärdad landskapsförordning.
Lotteriinspektionen kan även förbjuda marknadsföringen av ovan nämnda penningspel.
Förbudet kan riktas mot den som
1) anordnar penningspelet,
2) förmedlar deltagaranmälningar och deltagaravgifter i anslutning till penningspelet,
3) upplåter lokaler avsedda att inrymma penningspelet eller
4) marknadsför penningspelet.
Förbudet gäller högst ett år. Lotteriinspektionen kan förlänga förbudets giltighetstid med högst sex månader åt gången, om förfarandet vid anordnandet av penningspelet inte har rättats till.
5m § I paragrafen finns bestämmelser om hur viten ska föreläggas och utdömas. Viteslagen (FFS 1113/1990) som utgör en allmän lag innehåller de allmänna bestämmelserna om användning av vite, hot om tvångsutförande och avbrytande. Viteslagen är subsidiär i förhållande till speciallagstiftning. Vidare är viteslagen konstruerad på ett sådant sätt att behörigheten att förelägga vite regleras i olika speciallagar. I speciallagarna anges inte bara de förpliktelser vilkas uppfyllande kan säkerställas genom föreläggande av tvångsmedel, utan vanligen även vilken myndighet som får meddela ett sådant föreläggande. Bestämmelserna i denna paragraf är formulerad i överensstämmelse med dessa principer och syftar till att förse Lotteriinspektionen med ett kraftfullt verktyg att genomdriva sina beslut om vissa i lag angivna förutsättningar är förhandenvarande. Bestämmelserna gör det möjligt för Lotteriinspektionen att få igenom de krav som enligt Lotteriinspektionen ska vara uppfyllda för att lotteriverksamheten ska vara säker framför allt ur den enskildes perspektiv.
7 § Genom 1 mom. moderniseras straffbestämmelsen i lotterilagen. Bestämmelserna utgör en anpassning till det nya kompletterande regelverket som föreslås infört i lotterilagen
Bestämmelserna i 2 och 3 mom. motiveras av utformningen av motsvarande bestämmelser om straff för penningspelsbrott och lotteribrott finns i 17 kap. 16a och 16b § i strafflagen (FFS 39/1889). Eftersom organisationsstrukturen och den åländska lagstiftningen skiljer sig något från rikslagstiftningen har landskapsregeringen valt att i 2 och 3 mom. inta straffbestämmelser med fängelsepåföljd på det sätt som framgår av förslaget till ordalydelse av 7 § 2 och 3 mom. i lagtexten nedan. I 17 kap. 16a § i strafflagen föreskrivs att den som
1) anordnar penningspel olovligen,
2) säljer eller förmedlar lotter för penningspel som anordnats av en annan penningspelssammanslutning än en sådan som nämns i 11 § i lotterilagen (1047/2001) eller marknadsför sådana penningspel, i strid med förbudet i 62 § 2 mom. 1 punkten i den lagen,
3) säljer eller förmedlar lotter för penningspel till utlandet eller marknadsför penningspel i utlandet i strid med förbudet i 62 § 2 mom. 2 punkten i lotterilagen,
4) utan tillstånd av den som anordnar penningspel säljer eller förmedlar lotter, tar emot spelinsatser eller förmedlar vinster som hänför sig till penningspel som anordnats av en penningspelssammanslutning som nämns i 11 § i lotterilagen, i strid med förbudet i 62 § 2 mom. 3 punkten i den lagen, eller
5) upplåter en lokal för penningautomater eller kasinospel som tillhandahålls av en annan penningspelssammanslutning än en sådan som nämns i 11 § i lotterilagen, i strid med förbudet i 62 § 3 mom. i den lagen,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för penningspelsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.
17 kap. 16 b § i strafflagen föreskrivs att den som
1) anordnar ett annat lotteri än ett sådant som avses i 16 a § 1 punkten utan sådant tillstånd som avses i lotterilagen,
2) på ett annat sätt än vad som avses i 16 a § bryter mot ett förbud i 62 § 1-4 mom. i lotterilagen,
3) använder avkastningen av ett lotteri på ett sätt som väsentligt strider mot en bestämmelse i lag, tillståndet att anordna lotteriet eller tillståndet att ändra det ändamål för vilket avkastningen kan användas,
4) försummar den redovisningsskyldighet som hör samman med anordnandet av lotterier,
5) anordnar ett sådant mindre lotteri som avses i 27 § 1 mom. i lotterilagen utan att uppfylla de villkor som i 5 § i den lagen ställs på den som anordnar ett lotteri,
6) väsentligt eller upprepat bryter mot villkoren eller bestämmelserna i tillståndet att anordna lotteriet,
7) väsentligt eller upprepat anordnar penningspel i strid med den förordning som utfärdats med stöd av 13 c eller 14 § i lotterilagen, eller
8) bryter mot bestämmelserna i 14 b § i lotterilagen om marknadsföring av penningspel,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för lotteribrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Strafflagsbestämmelserna ifråga ska med vissa avvikelser i stort sett äga motsvarighet på Åland eftersom det inte finns någon anledning att, i förhållande till rikslagstiftningen, begränsa sanktionsmöjligheterna i detta avseende de brott som kan tänkas bli begångna på Åland. Om samma lagstridiga gärning bedöms olika beroende på i vilket område man befinner sig kan det utgöra ett incitament för den organiserade brottsligheten att flytta sin verksamhet från det ställe där ett brott bedöms enligt en viss straffskala till ett annat ställe där samma brott bedöms efter en lindrigare straffskala. Likvärdighet motverkar den organiserade brottslighetens rörlighet. Genom de föreslagna bestämmelserna i 2 och 3 mom. skapas ett på Åland med riket likvärdigt straffsystem.
I sammanhanget bör enligt landskapsregeringen erinras att de föreslagna straffbestämmelserna jämsides med vitesbestämmelserna inte ska ses som ett avsteg från den så kallade principen om ne bis in idem (”icke två gånger i samma sak"). Denna princip kommer till uttryck i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och i Europeiska unionens rättighetsstadgas artikel 50. Det är viktigt att som ett led i utövningen av en effektiv tillsyn kunna utdöma vite. Vitesbestämmelser rörande vissa gärningar utesluter inte straffbestämmelser rörande samma gärningar. Det kan uppstå situationer då vitespåföljden är verkningslös, exempelvis kan det förekomma att vite betalats men att det lagstridiga förfarandet som föranlett vitet i ett specifikt fall inte upphör. Då måste det finnas möjlighet att lagstiftningsvägen kunna dra lagöverträdaren inför domstol och utdöma straff. Vid domstolsförhandlingarna ska man dock eftersträva att det inte uppstår en situation med överlappande påföljder i strid med ne bis in idem-principen som förbjuder att man statsinternt åtalar eller straffar två gånger. Detta är viktigt att ha i åtanke där den administrativa påföljden är så pass kännbar för lag-överträdaren att den kan jämställas med straff.[11]
7a § Paragrafen innehåller en besvärsbestämmelse i 1 mom. Bestämmelsen överensstämmer med 25 och 26 §§ i självstyrelselagen för Åland. En motsvarande bestämmelse finns i 10 § i datainspektionslagen.
Enligt 2 mom. kan Lotteriinspektionen bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart, det vill säga utan hinder av att det överklagas. En sådan bestämmelse behövs för att det ska vara möjligt att snabbt och effektivt avbryta sådan verksamhet som anses vara olaglig. Det kan röra sig om situationer när Lotteriinspektionen konstaterat allvarliga säkerhetsbrister eller andra olagliga förfaranden som gör det nödvändigt att få till stånd en omedelbar förändring för att skydda de intressen som Lotteriinspektionen har till uppgift att slå vakt om.[12]
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om Lotteriinspektionen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänt
1 §
Inledande bestämmelse
Lotteriinspektionen är en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen.
2 kap.
Lotteriinspektionens verksamhet
2 §
Tillsyn rörande lotteriverksamhet
Lotteriinspektionen är tillsynsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1966:10) om lotterier (lotterilagen).
3 §
Övriga uppgifter
Vid sidan av handhavandet av sådana tillsynsuppgifter som Lotteriinspektionen ansvarar för i enlighet med bestämmelserna i lotterilagen ska Lotteriinspektionen även följa den allmänna utvecklingen inom de verksamhetsområden som regleras av lotterilagen och arbeta preventivt genom att ta initiativ till nödvändiga förbättringar inom områdena ifråga. Lotteriinspektionen ska informera samt ge anvisningar och råd om sådant som regleras genom bestämmelserna i lotterilagen samt i författningar utfärdade med stöd av lotterilagen.
Lotteriinspektionen utfärdar även förordnanden i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i denna lag samt i lotterilagen och med stöd av den utfärdade författningar.
3 kap.
Hörande
4 §
Hörande av Lotteriinspektionen
Lotteriinspektionen ska höras vid beredningen av författningar som rör verksamhet vilken omfattas av bestämmelserna i lotterilagen.
Lotteriinspektionen behöver dock inte höras om det i samband med den i 1 mom. avsedda beredningen framgår att det uppenbart saknas skäl för ett hörande.
4 kap.
Administration och personal
5 §
Anställningsförhållanden
Vid Lotteriinspektionen finns personal i offentligrättsligt anställningsförhållande. Även personal i privaträttsligt anställningsförhållande kan finnas vid Lotteriinspektionen.
Om inte annat bestäms i denna lag ska Lotteriinspektionen handha sådana uppgifter rörande myndighetens personal, vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland (tjänstemannalagen) ankommer på landskapsregeringen.
Landskapsregeringen fattar beslut i fråga om
1) permittering av Lotteriinspektionens personal,
2) förflyttning eller omplacering av en tjänsteman eller arbetstagare till eller från en annan landskapsmyndighet, dock med Lotteriinspektionens samtycke samt
3) den tjänsteman som ansvarar för Lotteriinspektionens ledning i enlighet med 6 § 1 mom.
6 §
Tjänster vid Lotteriinspektionen
För handhavandet av uppgifter enligt denna lag inrättar landskapsregeringen en tjänst som myndighetschef vid Lotteriinspektionen.
Andra tjänster än tjänsten som myndighetschef inrättas och indras av Lotteriinspektionen efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som Lotteriinspektionen har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med Lotteriinspektionens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till landskapsbudget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt landskapsbudgeten. Om Lotteriinspektionen har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning av tjänst inom gällande landskapsbudget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader räknat från dagen då utredningen delgavs landskapsregeringen.
7 §
Behörighetskrav
Om inte annat följer av denna lag är behörighetskravet för tjänsten som myndighetschef en vid universitet eller högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen med en för tjänsten lämplig inriktning.
Behörighetskraven för en i 6 § 2 mom. avsedd tjänst fastställs i samband med att tjänsten inrättas. Då tjänsten inrättas ska bestämmelserna i 4b § i tjänstemannalagen iakttas.
8 §
Arbetsordning
Vid Lotteriinspektionen kan det antas en arbetsordning. Genom arbetsordningen utfärdas närmare bestämmelser om myndighetens organisation och handläggningsrutiner samt vid behov om uppgiftsfördelningen och användningen av beslutanderätten.
9 §
Verksamhetsberättelse
Från Lotteriinspektionen ska årligen en verksamhetsberättelse över det gångna kalenderåret överlämnas till landskapsregeringen.
10 §
Myndighetschefens uppgifter
Förutom att ansvara för handhavandet av de i 2 kap. avsedda uppgifterna ska myndighetschefen leda och utveckla Lotteriinspektionens verksamhet och ansvara för att fastställda mål uppnås.
Under förutsättning att andra tjänster än tjänsten som myndighetschef inrättats vid Lotteriinspektionen fattar myndighetschefen beslut i de ärenden som rör administration och personal, om inte en annan tjänsteman enligt lag eller arbetsordningen getts en sådan beslutanderätt.
Myndighetschefen ska
1) årligen till landskapsregeringen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan,
2) årligen sammanställa och till landskapsregeringen överlämna den i 9 § avsedda verksamhetsberättelsen,
3) inrätta och indra i 6 § 2 mom. avsedda tjänster,
4) kära och svara i enlighet med bestämmelserna i 15 § samt
5) på Lotteriinspektionens vägnar motta stämningsansökningar och andra delgivningar.
Myndighetschefen kan även vid behov fatta beslut om att anta en arbetsordning för Lotteriinspektionen i enlighet med bestämmelserna i 8 § samt sluta avtal i enlighet med bestämmelserna i 14 §.
När myndighetschefen är förhindrad att fullgöra sina lagstadgade uppgifter kan en annan tjänsteman vid Lotteriinspektionen, i enlighet med vad som bestämts i arbetsordningen och under förutsättning att annan tjänst än tjänsten som myndighetschef inrättats vid Lotteriinspektionen, fullgöra de uppgifter som ankommer på myndighetschefen. Beslutet kan avse samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna.
Om endast en tjänst inrättats vid Lotteriinspektionen och myndighetschefen är förhindrad att fullgöra sina lagstadgade uppgifter måste en vikarie anställas. Vid sådan anställning tillämpas bestämmelsen i 5 § 3 mom. 3 punkten.
11 §
Särskilda administrativa uppgifter
Landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om Lotteriinspektionens ekonomiförvaltning och om ärenden hos Lotteriinspektionen som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen handhar dessa uppgifter.
5 kap.
Sakkunniga
12 §
Anlitande och hörande av sakkunniga samt inbegäran av utlåtanden
Lotteriinspektionen har rätt att inom ramen för sin verksamhet anlita och höra sakkunniga samt att inbegära utlåtanden från dem.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
13 §
Avgifter
Med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet bestäms i fråga om offentligrättsliga prestationer beslutar Lotteriinspektionen om de avgifter som ska uppbäras för myndighetens verksamhet.
14 §
Avtal
Lotteriinspektionen kan sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar något annat.
15 §
Företrädande av landskapet
Lotteriinspektionen kärar och svarar för landskapet samt bevakar Lotteriinspektionens intressen vid domstolar och andra myndigheter i angelägenheter som hör samman med Lotteriinspektionens uppgifter.
7 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
16 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
17 §
Överföring av ärenden
De ärenden vilka är anhängiga vid landskapsregeringen när denna lag träder i kraft och vilka enligt denna lag eller någon annan lag ska handläggas av Lotteriinspektionen ska överföras till Lotteriinspektionen när denna lag träder i kraft.
18 §
Inrättande av tjänster
Landskapsregeringen får på det sätt som anges i tjänstemannalagen inrätta och besätta den i 6 § 1 mom. avsedda tjänsten innan denna lag träder i kraft.
Om det finns behov av i 6 § 2 mom. avsedda tjänster får dessa inrättas och besättas så som i 1 mom. föreskrivs.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om lotterier
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 7 § landskapslagen (1966:10) om lotterier sådana de lyder i landskapslagen 1993/52 samt
fogas till 1 § sådan den lyder i landskapslagarna 1973/21 och 1993/52 ett nytt 2 mom. istället för det 2 mom. som upphävts genom landskapslagen 1993/52, till lagen en ny 1a §, till 2 § sådan den lyder i landskapslagen 1973/21 nya 3-8 mom. samt till lagen en ny 3a §, nya 4a - 4d §§, nya 5a – 5m §§ och en ny 7a § som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I denna lag avses med
1) lotterier sådan verksamhet, där deltagandet sker mot vederlag och deltagarna har möjlighet att få en vinst med penningvärde som helt eller delvis beror på slumpen; som vederlag betraktas inte deltagarens postavgifter, lokal- eller fjärrsamtalsavgifter eller motsvarande kostnader för anmälan om deltagande i lotteriet vilka inte kommer lotterianordnaren till godo.
2) lott en kupong eller ett verifikat i motsvarande elektronisk form eller i någon annan därmed jämförbar form, som utvisar en rätt att delta i ett lotteri,
3) penningspelsverksamhet anordnande av sådana lotterier där spelaren kan vinna pengar; med penningspel avses nämnda lotterier,
4) varulotterier lotterier där deltagaren genom lottning eller på något annat därmed jämförbart sätt som beror på slumpen kan vinna varor eller present- eller köpkort som kan bytas ut mot varor eller tjänster,
5) nöjespark ett avgränsat område med nöjesattraktioner där nöjesverksamheten på området är permanent och där största delen av inkomsterna består av att karuseller, olika bilbanor samt berg- och dalbanor eller motsvarande nöjesparksanordningar ställs till allmänhetens förfogande mot en avgift,
6) tivoli ambulerande nöjesverksamhet med motsvarande nöjesattraktioner som i nöjesparker samt
7) cirkus nöjesverksamhet med tonvikt på förevisning av akrobater, jonglörer, luftartister, clowner och dresserade djur.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1a §
Tillstånd att ställa ut varuvinstautomater till allmänhetens förfogande beviljas och återkallas av landskapsregeringen.
Tillstånd söks skriftligen och beviljas för tre år i sänder.
Tillstånd kan endast beviljas en i 2 § 1 mom. och 3 § avsedd sammanslutning under de i 2 § 1 mom. och 3 § angivna förutsättningarna och med beaktande av det övergripande syftet med denna lag. Dock kan tillstånd beviljas sådana i 5k § avsedda juridiska personer i enlighet med vad som föreskrivs i den paragrafen.
Det ekonomiska värdet på vinsten från varuvinstautomater, som ska vara en specificerad vara, ska vara ringa.
Vinsten från varuvinstautomater får inte vara en alkohol- eller tobaksprodukt eller ett värdebevis, spelpolletter eller liknande som kan bytas ut mot pengar, varor, tjänster eller någon annan förmån med penningvärde.
De får inte placeras i lokaler eller på platser där användningen av dem kan äventyra säkerheten eller störa ordningen.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning bestämma om det ekonomiska värdet av vinsten från varuvinstautomater.
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En i 1 mom. avsedd sammanslutning får under förutsättning att de i det momentet angivna kraven är uppfyllda utan tillstånd anordna varulotterier där lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa och utdelningen sker vid samma tillställning.
En skolklass eller en motsvarande studiegrupp får för att främja studierna eller hobbyverksamhet som stöder studierna utan tillstånd enligt denna lag anordna ett varulotteri, där lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa om en myndig person ansvarar för de uppgifter som hänför sig till anordnandet av lotteriet.
De anställda på en arbetsplats eller en etablerad hobbygrupp får internt utan tillstånd enligt denna lag, i syfte att främja sin rekreations- eller hobbyverksamhet eller allmännyttig verksamhet anordna varulotterier, dock endast under förutsättning att lotternas sammanlagda försäljningspris är ringa och där försäljningen av lotterna och utdelningen av vinsterna sker vid samma tillställning.
Innehavaren av ett varulotteritillstånd får inte själv genom att köpa lotter delta i det varulotteri denna anordnat.
Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte varulotterier som innebär att till allmänhetens förofogande ställa ut varuvinstautomater. I sådana fall gäller vad som föreskrivs i 1a §.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning närmare bestämma om villkor för undantag rörande försäljningspriset i bestämmelserna i 3-5 mom.
3a §
Lotterier i form av penningspel ska anordnas så att rättskyddet för dem som deltar i penningspelsverksamhet garanteras samt att oegentligheter och brott förhindras.
Penningspel ska även anordnas så att sociala problem och hälsoproblem som spelandet orsakar minimeras.
4a §
Den som anordnar lotterier i form av penningspel eller som förmedlar deltagaranmälningar och deltagaravgifter i anslutning till penningspel eller den som ställer ut penningautomater till allmänhetens förfogande får inte låta personer som inte fyllt 18 år spela penningspel.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om förfaringssättet vid kontrollen av en spelares ålder.
Den som anordnar kasinospelsverksamhet ansvarar för att personer som inte har fyllt 18 år inte ges tillträde till de lokaler där kasinospelsverksamheten anordnas och för att sådana personer avlägsnas från lokalerna ifråga.
Den som anordnar kasinospelsverksamhet har även rätt att förbjuda en person tillträde till i 1 mom. avsedda lokaler eller begränsa hennes eller hans spelande i lokalerna om
1) hon eller han på sannolika grunder misstänks för falskspel,
2) hennes eller hans uppträdande stör eller på sannolika grunder kan misstänkas störa ordningen i lokalerna,
3) spelandet har vållat eller uppenbarligen kommer att vålla henne eller honom sociala men till följd av försämrad ekonomi eller försämrad hälsa eller
4) hon eller han har begärt att den som anordnar kasinospelsverksamhet ska förvägra henne eller honom tillträde till lokalerna eller begränsa hennes eller hans spelande där.
Ett i 2 mom. avsett förbud eller en begränsning gäller minst 3 månader och högst ett år.
Den som ställer ut kasinospel och penningautomater till allmänhetens förfogande, utan att det sker inom ramen för i 1 mom. angiven kasinospelsverksamhet, är skyldig att i möjligaste mån se till att i 1 mom. avsedda personer inte deltar som spelare i kasinospelen och eller spelar på penningautomaterna. Om det föreligger omständigheter motsvarande de i 2 mom. 1-4 punkterna angivna omständigheterna, när fråga är om här avsett spelande, har den som ställer ut kasinospel och penningautomater på här avsett sätt rätt att förhindra fortsatt deltagande i kasinospelen och spelande på penningautomaterna.
Den som ställer ut spelautomater och kasinospel till allmänhetens förfogande ska se till att
1) penningautomater och kasinospel placeras på ett för den enskilde säkert sätt så att risken för fysiska skador eller olägenheter för dem som inte spelar minimeras; de ska även placeras så att risken för fysiska skador och olägenheter för den enskilde spelaren minimeras,
2) penningautomater och kasinospel förses med erforderliga kontakt- och produktuppgifter,
3 åldersgränsen för spelande på penningautomaterna och deltagande i kasinospelen tydligt anges,
4) penningautomaternas och kasinospelens tekniska konstruktion rörande penningrörelsen uppfyller krav som gör det möjligt för den enskilde att spela på ett säkert sätt,
5) penningautomaterna och kasinospelen undergår regelbundna kontroll- och besiktningsförfaranden samt vid behov repareras eller tas ur bruk samt att
6) det finns dokumentation över användningen av penningautomaterna och kasinospelen.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om hur de i 1 mom. 1-6 punkterna angivna kraven ska uppfyllas.
4d §
Den som anordnar lotterier i form av penningspel i enlighet med 3 § och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser i landskapsförordning ska anta ett kvalitetsledningsdokument. Ur kvalitetsledningsdokumentet ska det framgå efter vilka internationella certifieringsbara kvalitetsledningssystem penningspelsverksamheten anordnas på Åland samt hur det övergripandet syftet med denna lag uppnås.
Dokumentet ska innehålla närmare specifikationer och redogörelser rörande sådant av betydelse för en säker penningspelsverksamhet såsom ansvarsfullt spel, test av slumpgeneratorer, kundservice, personuppgiftshantering, antipenningtvättsåtgärder, marknadsföring, hantering av kundmedel, arbetsmiljön ur ett säkerhetsperspektiv samt vilka åtgärder som fortlöpande vidtas som ett led i uppföljningen och förbättringen av verksamheten.
De vägledande principerna i enlighet med vilka kvalitetsledningsdokumentet ska vara uppbyggt ska utgå ifrån målsättningen att
1) sårbara kunder ska skyddas,
2) förhindra att minderåriga ägnar sig åt penningspel,
3) bedrägerier och annan kriminell verksamhet i anslutning till penningspel ska motverkas,
4) kundernas integritet ska skyddas,
5) vinstutbetalningar ska vara korrekta och ske utan onödigt dröjsmål,
6) falskspel ska förhindras,
7) marknadsföringen ska bedrivas ansvarsfullt,
8) det erbjuds spel och i anslutning därtill tillförlitlig service som så långt det är möjligt tillgodoser kundernas behov samt att
9) driften och underhållet av spelen sker under säkra och, med hänsyn till de krav som följer av lagstiftningen, även i övrigt godtagbara former.
Utgående ifrån de i 3 mom. angivna målsättningarna kan landskapsregeringen genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser som anger vilka krav som ska vara uppfyllda då penningspelstjänster erbjuds, till den del kraven gäller centrala definitioner, informationskrav, förhindrande av att minderårigas spelar penningspel, spelarregistrering och spelkonton, spelaraktivitet och stöd, kommersiella meddelanden, sponsring samt utbildning och medvetenhet.
Lotteriinspektionen ansvarar för tillsynen av lotterier Bestämmelser om Lotteriinspektionen finns i landskapslagen ( / ) om Lotteriinspektionen.
För att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och för att förhindra oegentligheter har Lotteriinspektionen vid tillsynen över anordnandet av lotterier i form av penningspel rätt att, efter att den gjort en särskild skriftlig förhandsanmälan om det till spellokalens personalansvariga vilka i sin tur ansvarar för att övriga anställda och spelkunderna genom skriftliga och tydliga anslag får information om att elektroniska övervakningssystem används, använda sig av elektroniska övervakningssystem. Lotteriinspektionen kan även ge den som inom ramen för kasinospelsverksamhet ställer ut penningautomater och kasinospel till allmänhetens förfogande rätt att vid behov använda sig av elektroniska övervakningssystem, efter att denne gjort en särskild skriftlig förhandsanmälan om det till spellokalens personalansvariga vilka i sin tur ansvarar för att övriga anställda och spelkunderna genom skriftliga och tydliga anslag får information om att elektroniska övervakningssystem används.
Övervakning får ske vid ingången till spellokalen, i spellokalens kundutrymmen samt i spellokalens arbetsutrymmen. Övervakning får inte ske i spellokalpersonalens rekreationsutrymmen eller sociala utrymmen.
För utförande av den tillsynsskyldighet som åvilar Lotteriinspektionen enligt denna lag har Lotteriinspektionen rätt att göra inspektioner i lokaler och andra platser där lotterier anordnas.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om de tekniska kraven på övervakningssystemen, på vilket sätt övervakningssystemen får användas samt i vilka lokaler och utrymmen de får placeras.
Lotteriinspektionen ansvarar för att det görs en årlig kontroll av att den penningspelsverksamhet som anordnats enligt 3 § och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser i landskapsförordning, även anordnas i enlighet med de riktlinjer som anges i det kvalitetsledningsdokument som avses i 4d § och i enlighet med vad som i övrigt följer av denna lag och annan lagstiftning.
Lotteriinspektionen ska se till att det upprättas skriftlig dokumentation över resultatet av kontrollerna. Dokumentationen ska innehålla en redogörelse där det ska framgå
1) vilka kontroller som gjorts och hur de utvärderats,
2) vilka eventuella brister som finns i penningspelsverksamheten samt
3) hur bristerna i fråga ska åtgärdas för att penningspelsverksamheten bättre ska kunna anordnas i överensstämmelse med vad som följer av denna lag och annan lagstiftning.
5c §
Lotteriinspektionen kan
1) göra de i 5b § avsedda kontrollerna och utvärderingarna själv eller
2) anlita ett särskilt certifieringsorgan med uppdrag för att göra kontrollerna och utvärderingarna eller
3) träffa en skriftlig överenskommelse med den som anordnar penningspelsverksamhet enligt 3 § och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser i landskapsförordning, där anordnaren ges möjlighet att välja vilket certifieringsorgan som denne ska anlita för att göra kontrollerna och utvärderingarna; i detta fall ska dock anordnarens val av certifieringsorgan godkännas av Lotteriinspektionen innan det träder i funktion.
5d §
Endast av nationell myndighet inom Europeiska unionen ackrediterat certifieringsorgan får anlitas för att göra de i 5b § avsedda kontrollerna och utvärderingarna. Om sådant organ inte kan anlitas för kontroll och utvärdering får även icke-ackrediterat certifieringsorgan anlitas. I detta fall ska organet på ett tillförlitligt sätt skriftligen styrka att dess verksamhet bedrivs så att det, vid en samlad bedömning av Lotteriinspektionen, med fog kan konstateras att organet avser att göra kontrollerna och utvärderingarna i överensstämmelse med kraven enligt denna lag.
Om ett certifieringsorgan anlitas för kontrollerna och utvärderingarna ska det fullgöra sitt uppdrag på förordnande av Lotterinspektionen. Förordnande ges för högst fem år åt gången. I det i 5c § 3 punkten avsedda fallet förordnas certifieringsorganet att fullgöra sitt uppdrag i anslutning till att godkännandet ges.
Lotteriinspektionen kan återkalla sitt förordnande om
1) certifieringsorganet begär det,
2) certifieringsorganet utan godtagbar orsak underlåter att fullgöra sitt uppdrag eller
3) det i certifieringsorganets verksamhet förekommer oegentligheter som äventyrar tillförlitligheten av kontrollerna och utvärderingarna.
5e §
Om ett certifieringsorgan anlitas ska organet, efter att kontrollerna och utvärderingarna gjorts, till Lotteriinspektionen och till den i 5b § 1 mom. avsedda anordnaren av penningspelsverksamhet. avge en skriftlig rapport, om vilken det vid sidan av övriga avtalsvillkor ska avtalas mellan organet och den som anlitar det. Rapporten ska uppfylla de krav som i 5b § 2 mom. ställs på Lotteriinspektionens dokumentation rörande de årliga kontrollerna och utvärderingarna.
I rapporten ska hänvisas till de kvalitetsledningssystem som tillämpats för den penningspelsverksamhet som är ifråga. I rapporten ska dessutom anges hur de krav som avses i 1 mom. uppfyllts.
Lotteriinspektionen ska, efter att den gjort de i 5c § avsedda kontrollerna och utvärderingarna, eller om ett certifieringsorgan anlitats, efter att organet gjort de i 5c § avsedda kontrollerna och utvärderingarna samt överlämnat sin rapport, inom tre månader och i samråd med den i 5b § 1 mom. avsedda anordnaren av penningspelsverksamheten göra en helhetsbedömning av vilka eventuella förbättringsåtgärder avseende penningspelsverksamheten som ska vidtas för att syftet med denna lag ska uppnås.
Den som anordnar penningspelsverksamheten enligt 3 § och med stöd av lotterilagen utfärdade bestämmelser i landskapsförordning och Lotteriinspektionen är skyldiga att försöka uppnå enighet kring vilka förbättringsåtgärder avseende penningspelsverksamheten som ska vidtas. Uppnås inte enighet och Lotteriinspektionen finner att brister föreligger i penningspelsverksamheten, kan Lotteriinspektionen fatta beslut om att anordnaren ifråga, inom en viss av Lotteriinspektionen angiven tid, ska vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att penningspelsverksamheten uppfyller de krav som följer av denna lag. Tidsfristen får inte understiga tre månader eller överstiga ett år.
5f §
Den som anordnar lotterier i form av penningspel enligt 3 § och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser i landskapsförordning ska årligen till Lotteriinspektionen och landskapsregeringen överlämna
1) sin verksamhetsplan eller motsvarande,
2) sin verksamhetsberättelse i vilken det ska finnas en redogörelse för hur spelverksamheten har utvecklats och om de åtgärder som har vidtagits för att minska de sociala problem och de hälsoproblem som penningspelandet orsakar samt
3) det i 4d § angivna kvalitetsledningsdokumentet, till vilket det ska fogas en övergripande skriftlig redogörelse för dokumentets innehåll.
Om Lotteriinspektionen bedömer att den i 1 mom. avsedda dokumentationen behöver kompletteras är anordnaren ifråga skyldig att komplettera dokumentationen i enlighet med Lotteriinspektionens anvisningar.
Den i 1 och 2 mom. samt 5e § 1 mom. avsedda dokumentationen kan användas av Lotteriinspektionen och landskapsregeringen för statistikföring, uppföljning och utvärdering av penningspelsverksamheten samt främjande av utvecklingsarbete vars syfte är att motverka de sociala problem och de hälsoproblem som kan orsakas av penningspelsverksamheten.
5g §
Lotteriinspektionen har rätt att utan hinder av bestämmelser om tystnadsplikt av den som erhållit tillstånd att anordna lotterier i form av penningspel och av dem som anordnar varulotterier erhålla de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynsuppgiften.
I 4 kap. i polislagen (2013:87) för Åland finns bestämmelser om teknisk övervakning och om polisens rätt att få information.
5h §
Vid förvaltningsförfarande i enlighet med bestämmelserna i denna lag ska i tillämpliga delar även bestämmelserna i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, 36 § självstyrelselagen (1991:71) för Åland, landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen samt arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland iakttas.
5i §
Den som anordnar lotterier i form av penningspel i enlighet med 3 § och med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser i landskapsförordning ska betala landskapet för kostnaderna för tillsynen i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
5j §
Det är förbjudet att
1) att anordna lotterier på andra sätt än de som är tillåtna enligt denna lag,
2) sälja eller förmedla lotter för
a) lotterier som anordnats utan sådant tillstånd som förutsätts i denna lag och
b) lotterier i form av penningspel som anordnas av någon annan anordnare än den som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna penningspel enligt denna lag och att marknadsföra sådana lotterier,
3) utan tillstånd av den anordnare som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna lotterier i form av penningspel enligt denna lag sälja eller förmedla lotter, ta emot spelinsatser eller förmedla vinster som hänför sig till penningspelen samt
4) upplåta lokaler för varuvinstautomater, penningautomater och kasinospel samt sådana i 5k § avsedda spelautomater och spelanordningar som ställts ut till allmänhetens förfogande i strid med bestämmelserna i denna lag.
5k §
Utöver sådana tillstånd, som beviljas med stöd av bestämmelserna i 1 och 1a §§ samt 2-4 §§, kan landskapsregeringen även bevilja tillstånd till lotteriverksamhet om sökanden är
1) en fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva näring enligt bestämmelserna i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring och denne ansöker om, att mot avgift, till allmänhetens förfogande, ställa ut
a) lyckohjul vilka snurras för hand eller
b) före den 1 juni 1970 anskaffade spelautomater som i vinst kan ge spelaren varor eller andra förmåner med penningvärde eller spelpolletter som kan bytas ut mot sådana eller
2) en verksamhetsansvarig för en nöjespark, ett tivoli eller en cirkus som ansöker om tillstånd att mot avgift, till allmänhetens förfogande, ställa ut
a) i 1 punkten avsedda spelanordningar eller spelautomater eller
b) varuvinstautomater som kan ge spelaren vinst i form av varor.
Tillstånd beviljas för högst tre år. Värdet av en vinst från en i denna paragraf avsedd spelautomat får inte överstiga ett av landskapsregeringen i landskapsförordning fastställt belopp.
För sådana i 1 mom. avsedda spelautomater och spelanordningar gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 4c §, 5a § 1 mom. 5g § 1 mom., 5j § 4 punkten, samt 7 och 7a §§.
5l §
Lotteriinspektionen kan förbjuda ett penningspel om det anordnats
1) av någon annan anordnare än den som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna penningspel enligt denna lag,
2) i strid mot de förbud som avses i 5j § 1-4 punkterna eller
3) i övrigt i strid mot denna lag eller med stöd därav utfärdad landskapsförordning.
Lotteriinspektionen kan även förbjuda marknadsföringen av i 1 mom. avsedda penningspel.
Förbudet kan riktas mot den som
1) anordnar penningspelet,
2) förmedlar deltagaranmälningar och deltagaravgifter i anslutning till penningspelet,
3) upplåter lokaler avsedda att inrymma penningspelet eller
4) marknadsför penningspelet.
Förbudet gäller högst ett år. Lotteriinspektionen kan förlänga förbudets giltighetstid med högst sex månader åt gången, om förfarandet vid anordnandet av penningspelet inte har rättats till.
5m §
Om den som anordnar penningspel enligt denna lag inte inom den i 5e § 4 mom. avsedda tidsfristen iakttagit vad som följer av det i samma lagrum avsedda beslutet får Lotteriinspektionen fatta ett nytt beslut om att erforderliga förbättringsåtgärder inom angiven tid ska vidtas. Lotteriinspektionen får förena beslutet med vite. I dessa fall gäller samma tidsfrister som i 5e § 4 mom.
Lotteriinspektionen får förena ett i 5f § 2 mom. avsett beslut om att den som anordnar penningspel ska komplettera de i samma paragraf avsedda uppgifterna med vite.
Lotteriinspektionen får förena ett i 5l § avsett beslut om förbud mot anordnande av penningspel med vite.
Det i 1 och 2 mom. avsedda vitet döms ut av Lotteriinspektionen.
Bestämmelser om vitesförfarandet finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
7 §
Den som
1) anordnar eller deltar i ett varulotteri i strid med 2 §,
2) bryter mot vad som i 4a § bestäms om åldersgränsen för penningspel,
3) inte iakttar skyldigheten att förbjuda tillträde till lokaler där kasinospelsverksamhet anordnas i enlighet med vad som bestäms i 4b § 1 mom.,
4) bryter mot vad som bestäms i 1a §, 4c § 1 mom. och med stöd därav utfärdade bestämmelser samt 5k § 3 mom.
ska för lotteriförseelse dömas till böter.
Den som
1) anordnar penningspel i strid med denna lag,
2) säljer eller förmedlar lotter för penningspel som anordnats av en annan anordnare av lotterier i form av penningspel än den anordnare som avses i 3 § eller en anordnare som annars beviljats tillstånd att anordna penningspel enligt denna lag eller marknadsför sådana penningspel, i strid med förbudet i 5j § 1 mom. 2 punkten,
3) utan tillstånd av den anordnare som avses i 3 § eller en anordnare som annars beviljats tillstånd att anordna lotterier i form av penningspel säljer eller förmedlar lotter, tar emot spelinsatser eller förmedlar vinster som hänför sig till penningspelen, i strid med förbudet i 5j § 3 punkten, eller
4) upplåter en lokal för penningautomater eller kasinospel som tillhandahålls av en annan anordnare av lotterier i form av penningspel än den anordnare som avses i 3 § eller som annars beviljats tillstånd att anordna penningspel enligt denna lag, i strid med förbudet i 5j § 4 punkten,
ska för penningspelsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Den som
1) anordnar ett annat lotteri än ett sådant som avses i 2 mom. 1 punkten utan tillstånd som avses i denna lag,
2) på ett annat sätt än vad som avses i 2 mom. bryter mot ett i 5j § avsett förbud,
3) använder avkastningen av ett lotteri på ett sätt som väsentligt strider mot vad som följer av bestämmelser i lag och med stöd därav utfärdade bestämmelser, tillståndet att anordna lotteriet eller tillståndet att ändra det ändamål för vilket avkastningen kan användas,
4) anordnar ett sådant lotteri som avses i 2 § 3 mom. utan att uppfylla de villkor som ställs på den som anordnar ett lotteri,
5) väsentligt eller upprepat bryter mot villkoren eller bestämmelserna i tillståndet att anordna ett lotteri,
6) väsentligt eller upprepat anordnar lotterier i form av penningspel i strid med bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag, eller
7) marknadsför lotterier i form av penningspel i strid med bestämmelserna i denna lag,
ska för lotteribrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
7a §
Ändring i ett beslut som Lotteriinspektionen fattat med stöd av denna lag får sökas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Ett i enlighet med denna lag och av Lotteriinspektionen fattat beslut om förbud mot anordnande av i samma lag angivna penningspel ska verkställas omedelbart även om det överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
Denna lag träder i kraft den
De tillstånd som landskapsregeringen i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1966:10) om lotterier beviljat innan denna lag träder i kraft är giltiga ända till dess att giltighetstiden för dem utgår eller tills landskapsregeringen återkallar dem.
| Mariehamn den 26 mars 2015 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 16/2014-2015
[1] Se Ålands statistik och utredningsbyrås (ÅSUB) rapport 2011:6 Undersökning om ålänningars alkohol-, narkotikabruk samt spelvanor.
[2] ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems - Tenth Revision) är den nu gällande upplagan av ICD, en allmänt accepterad standard för klassificering av sjukdomar, utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO). ICD-10 färdigställdes 1992 och den senaste versionen är från 2011.
[3] Prevalens, av latinets praevalens - överlägsenhet, dominans, är en epidemiologisk term som anger den andel individer i en population som har en given sjukdom eller ett givet tillstånd. Man skiljer mellan prevalensen vid en viss tidpunkt, punktprevalens och prevalensen under en period, periodprevalens.
[4] Se lagtingets beslut LTB 29/2013. Se vidare detaljmotiveringen till 9 § 2 mom. i landskapsregerings lagförslag nr 26/2012-2013 sida 14.
[5] I 5a § i tjänstemannalagen föreskrivs att om det finns särskilda skäl kan landskapsregeringen i ett enskilt fall medge undantag från de behörighetskrav som föreskrivits för en tjänst.
[6] Jmfr. detaljmotiveringen till 15 § i landskapsregeringens lagförslag nr 26/2012-2013 sida 16.
[7] Tredje penningtvättsdirektivet ligger även till grund för bestämmelser i lagen om ändring av 18 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (FFS 504/2008), lagen om ändring av 145 § i kreditinstitutslagen (FFS 505/2008), lagen om ändring av 69 § i lagen om värdepappersföretag (FFS 506/2008), lagen om ändring av 144 § i lagen om placeringsfonder (FFS 507/2008), lagen om ändring av 29 b § i lagen om värdeandelssystemet (FFS 508/2008), lagen om ändring av 19 och 30 § i kreditupplysningslagen (FFS 509/2008) och statsrådets förordning om förhindrande och utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism (FFS 616/2008).
[8] E-dataskyddsdirektivet ligger till grund för bestämmelser i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (FFS 516/2004), lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (FFS 1528/2001), lagen om ändring av ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av 134 § i kommunikationsmarknadslagen (FFS 731/2010) och lagen om ändring av 134 § i kommunikationsmarknadslagen (FFS 732/2010).
[9] Distansförsäljningsdirektivet ligger till grund för bestämmelser i lagen om ändring av konsumentskyddslagen (FFS 1072/2000) och lagen om ändring av 2 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (FFS 1073/2000).
[10] Direktivet om otillbörliga affärsmetoder ligger till grund för bestämmelser i lagen om ändring av 2 kap. i konsumentskyddslagen (FFS 561/2008), lagen om ändring av lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (FFS 562/2008), lagen om ändring av 125 § i kreditinstitutslagen (FFS 563/2008), lagen om ändring av värdepappersmarknadslagen (FFS 564/2008), lagen om ändring av 31 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen näringsverksamhet (FFS 565/2008), lagen om ändring av 22 § i lagen om försäkringsförmedling (FFS 566/2008), lagen om ändring av 4 § i lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler (FFS 567/2008), lagen om ändring av 4 § i lagen om indrivning av fordringar (FFS 568/2008), lagen om ändring av 5 § i lagen om advokater (FFS 569/2008), statsrådets förordning om otillbörligt förfarande från konsumentsynpunkt vid marknadsföring och i kundrelationer (FFS 601/2008), lagen om ändring av konsumentskyddslagen (FFS 227/2011), lagen om ändring av konsumentskyddslagen (FFS 1211/2013) och lagen om ändring av 88 § i elmarknadslagen (FFS 1212/2013).
[11] Med lotterilagen i det här sammanhanget avses rikets lotterilag (FFS 1047/2001). Denna redogörelse av rikets straffbestämmelser syftar endast till att ge en övergripande information av hur det förhåller sig på rikssidan. Att observera i sammanhanget är omnämnandet rörande försäljning eller förmedling av lotter för penningspel till utlandet eller marknadsföring av penningspel i utlandet i strid med förbudet i 62 § 2 mom. 2 punkten i rikets lotterilag. Ett sådant stadgande finns inte i landskapsregeringens förslag eftersom det enligt landskapsregeringen inte finns någon anledning att begränsa spelverksamhet utanför Åland. Landskapsregeringen anser att eventuella förbud mot anordnande av penningspel i exempelvis andra länder i så fall ska lagregleras i respektive lands lagstiftning.
[12] Enligt 31 § 2 mom. förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) gäller att ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så stadgas i lag eller förordning eller om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten av beslutet inte uppskjuts. Enligt 32 § i förvaltningsprocesslagen kan dock besvärsmyndigheten förbjuda att ett beslut verkställs eller bestämma att verkställigheten skall avbrytas eller föreskriva något annat som gäller verkställigheten.